Riksdagens protokoll 1981/82:22 Tisdagen den 10 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:22
Riksdagens protokoll 1981/82:22
Om svenskt initiativ till stöd för vissa grekiska flyktingar
Tisdagen den 10 november
Kl. 15.00
1 § Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.
2 § Svar på fråga 1981/82:45 om svenskt initiativ till stöd för vissa grekiska flyktingar
Anf. 1 Utrikesministern OLA ULLSTEN;
Herr talman! Alexander Chrisopoulos har frågat mig om regeringen är beredd att ta initiativ som kan bidra till att lösa frågan om repatriering, dvs. återförande till hemlandet, av de flyktingar som lämnade Grekland efter inbördeskrigets slut och sedan dess har levt i olika östeuropeiska stater.
Det rör sig här om ett flyktingproblem med många aspekter, Det kompliceras av att mer än tre decennier gått sedan dessa människor lämnade Grekland.
Den nyligen avgångna grekiska regeringen ansåg alt problemet måste lösas genom gradvis repatriering baserad på individuella ansökningar. Enligt officiella siffror återvände på detta sätt under tidsperioden 1974-1980 drygt 25 000 personer för atl stanna för gott i Grekland. Ca 27 000 människor beviljades under samma tid temporära uppehållstillstånd.
Samtidigt förde den grekiska regeringen förhandlingar med en rad östeuropeiska stater om hur intjänade socialförsäkringsförmåner skulle kunna överföras till Grekland. En överenskommelse om detta har ingåtts med Bulgarien.
Det är uppenbart att detta är en fråga som måste lösas av den grekiska regeringen i samverkan med de stater i vilka de berörda flyktingarna är bosatta.
Anf. 2 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk); Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Anledningen till min fråga är att jag ville belysa den dramatiska situation som tusentals grekiska politiska flyktingar beflnner sig i på grund av en
159
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om utvecklingen av BC-stridsmedel
påtvingad exil, som har varat i över 30 år. Det handlar om de grekiska politiska flyktingar som flydde lill olika socialistiska länder efter det militära nederlaget i inbördeskriget för över 30 år sedan. De är nu spridda över nästan alla socialistiska länder i Europa.
Dessa människor har godtyckligt och ofrivilligt berövats sitt grekiska medborg;arskap med stöd av undantagslagar som är avskaffade för länge sedan. Trots detta har de inte möjligheter att återvända till sitt hemland. Hittills har t. o. m. mänga ansökningar om tillstånd för kortvariga eller tillfälliga besök avslagits. Även om de grekiska politiska flyktingarnas problem inte kan betraktas som ett av de största eller mest akuta flyktingproblemen, handlar det i alla fall om 30 000 människor som beflnner sig i en tragisk situation.
Utrikesministern säger i sitt svar att den avgångna grekiska regeringen har sökt lösa detta problem genom att bevilja gradvis repatriering baserad på individuella ansökningar. Det är riktigt att ungefär 30 000 redan har återvänt till följd av den metoden. Men samtidigt har lösningen med individuella ansökningar inneburit att ytterligare 30 000 inte kan återvända. Det är inte ett administrativt problem utan framför allt ett politiskt sådant.
Min kirhoppning var att den svenske utrikesministern och den svenska regeringen skulle ta alla nödvändiga initiativ för att positivt kunna bidra till denna frågas lösning. Utrikesministerns svar inger inte sådana förhoppningar. Han säger att det uteslutande är ett problem som måste lösas genom förhandlingar mellan den grekiska regeringen och berörda stater. Jag anser fortfarande att det finns stort utrymme för visst initiativ från den svenske utrikesrriinistern. Och jag kan inte se att det finns någon anledning till att inte ta ett initiativ.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1981/82:47 om utvecklingen av BC-stridsmedel
160
Anf. 3 Utrikesministern OLA ULLSTEN;
Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig hur regeringen bedömer utvecklingen inom BC-stridsmedelsområdet och vad den anser om den kubanska regeringens uppgifter att Cuba utsätts för biologisk krigföring från USA.
Användningen av kemiska och biologiska vapen är förbjuden enligt en internationell överenskommelse som träffades 1925, det s. k. Genéveproto-kollet. I fråga om biologiska vapen är det dessutom enligt ett avtal från 1972 förbjudet att utveckla, tillverka och lagra sådana vapen.
Trots det i Genéveprotokollet gällande förbudet mot användning av kemiska vapen anses stora lager av sådana vapen finnas i supermakternas arsenaler. Det finns inom detta område flera tecken som ger anledning till oro. Ett sådant är amerikanska senatens beslut att bevilja medel för utrustning till en anläggning för tillverkning av binär nervgasammunition.
Det är vidare känt alt sovjetisk trupp sedan länge har hög beredskap för kemisk krigföring.
Sedan ett par år finns del uppgifter som givit upphov till misstankar om tillverkning av biologiska vapen. Det har också förekommit rapporter om användning av kemiska eller biologiska vapen, t. ex. i Kampuchea. Det har hittills inte kunnat fastställas om misstankarna är befogade.
Beträffande uppgifterna om alt Cuba har utsatts för biologisk krigföring från USA, gör man från officiellt kubanskt håll gällande atl Förenta staterna förorsakat ett antal i Cuba förekommande virusepidemier. Från amerikansk sida har man tillbakavisat dessa påståenden och förklarat att varje uppgift om att Förenta staterna skulle vara engagerade i B-vapenkrigföring mot Cuba saknar all grund.
Jag vill även nämna att både Cuba och Förenta staterna har skrivit på den s. k. B-vapenkonventionen. Cuba har därför möjlighet att begära konsultationer för att klarlägga frågan. Cuba har såvitt jag vet inte utnyttjat denna möjlighet.
Några belägg för de kubanska påståendena har sålunda inte framkommit. Det är därför enligt regeringens uppfattning inte möjligt alt f. n. göra en sakligt välgrundad bedömning av uppgifternas sanningshalt.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om utvecklingen av BC-stridsmedel
Anf. 4 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);
Herr talman! Jag tackar utrikesminstern för svaret på min fråga.
Såväl jag som utrikesministern, som har följt den här frågan under den senaste tiden, är allvarligt oroade över denna utveckling på BC-stridsmedelsområdet. Jag bedömer det som positivt att utrikesministern, och naturligtvis också regeringen, ser så allvarligt på denna fråga.
Som det sägs i svaret, är dessa vapen några av de få mot vilka man har undertecknat konventioner om förbud. Trots detta har alltså, som vi vet, sådana här stridsmedel kommit till användning åtskilliga gånger. Vietnamkriget är ett känt exempel, och under det senaste året har vi fått rapporter dels från Kampuchea, där man anklagar Vietnam för att ha använt BC-stridsmedel, dels från Cuba, där man nu har lagt fram många anklagelser mot USA om den biologiska krigföringen mot Cuba. Det har alltså gällt virussjukdomar av olika slag på tobak och sockerrör, mot husdjur och även människor. Man har framför allt talat om epidemier av gula febern och senast en ögonsjukdom, som man menar på ett oförklarligt sätt har uppkommit.
Det sägs också i svaret att det är svårt att fastställa användningen av sådana här vapen. Och det är just det som är det otäcka med vapnen - de kan användas på ett sådant sätt och fä sådana verkningar att det är väldigt svårt att klart fastställa om det är fråga om vanliga epidemier eller om del på något sätt skett en spridning av någon annan makt.
När det gäller det kubanska fallet finns det ocksä rapporter ifrån USA:s sida. De kommer som vanligt från ärliga människor, avhoppade CIA-tjänstemän och andra, som för ganska länge sedan har gått ut och talat om att den biologiska krigföringen mot Cuba har pågått under lång tid, faktiskt ända
161
11 Riksdagens protokoll 1981/82:20-22
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om de politiska förhållandena i Pakistan
sedan Nixonadministralionens tid. De påstår klart och tydligt all det i delta fall har förts ett krig mot Cuba.
Jag tycker också atl det finns all anledning alt la ganska allvarligt på den kubanska regeringens påstående.
Det nämns i svaret att Cuba kan begära konsultationer. Självfallet borde man då göra det, om man nu har möjlighet att få den här saken klarlagd, och det tillkommer Cuba atl ta ställning lill delta.
Men när del gäller den övergripande frågan, dvs. del faktum att vi vet, såsom också sägs i svaret, att det pågår upprustning, att stormakterna har satsat på delta, skulle jag vilja fråga utrikesministern; Har regeringen för avsikt att ta några initiativ i den här frågan? Vill regeringen ta upp den exempelvis i internationella fora som FN eller på annat sätt? Det vore intressant att få veta det. Sverige har ju undertecknat det här internationella fördraget och har därför skyldighet att följa upp saken.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1981/82:56 om de politiska förhållandena i Pakistan
Anf. 5 Utrikesministern OLA ULLSTEN:
Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av dödsdomarna och terrorn mot civilbefolkningen i Pakistan.
Frågan är ställd mot bakgrund av uppgifter om förhållandena i provinsen Baluchistan. Allvarliga oroligheter inträffade i provinsen under åren 1973-1977. Dessa krävde ett stort antal dödsoffer bland civilbefolkningen. Sedan des;; har under lång tid stora arméförband varit stationerade i Baluchistan.
I frågan talas om tvångsrekrytering av pakistanska medborgare till den brittiska armén. Jag är inte säker på vad Eva Hjelmström åsyftar. Möjligtvis avses rekrytering av frivilliga till den omanska armén i vilken brittiska instruktörer ingår.
De nio dödsdomarna i Baluchistan, varav en redan är verkställd, är delvis en följd av ett attentat mot en omansk rekryteringsofficer för ca två år sedan. De närmare omständigheterna rörande vissa av fallen är dock oklara.
Den svenska regeringen lar självfallet avstånd från all politisk förföljelse. Regeringen arbetar också sedan länge bl. a. i olika FN-organ för att begränsa och på sikt avskaffa användningen av dödsstraff.
162
Anf. 6 EVA HJELMSTRÖM (vpk);
Herr talman! Jag tackar Ola Ullsten för svaret på min fråga. Situationen i Pakistan är inte bara alarmerande, som jag framhöll i min fråga. Den är i dag rent katastrofal. Jag har här en hel bunt med
protestskrivelser från Amnesty International, samtliga märkta "brådskande". Där påvisar man hur fackföreningsmanniskor, journalister och politiskt oppositionella antingen mördas eller torteras eller kastas i fängelse. Man hugger hiinderna av dem - uppräkningen av de ohyggligheter som pågår i landet skulle kunna göras lång.
I dag skrivs, med rätta, spaltkilometer om situationen i Iran, men frågan är om inte situationen i Pakistan kan betecknas som lika allvarlig. Därför förvånar mig Ola Ullstens svar, och det gör mig faktiskt beklämd. Jag anser nämligen inte att han svarat på min fråga, om han är beredd atl ta avstånd från den terror mot civilbefolkningen som förekommer i Pakistan. Beror det möjligen på atl Ronald Reagan efter händelserna i Afghanistan återupptagit militärhjälpen till del landet?
1 årets budgetproposition sågs visserligen all politiska partier i opposition mot regimen i Pakistan har förbjudits och all press- och yttrandefriheten har beskurits, och man skall därför dra ner pä biståndet. Men man säger atl detta bistånd skall ersättas med samarbete i andra former. Då frågar man sig naturligtvis oroligt, vilka dessa kan länkas vara.
Min fråga gäller främst situationen som helhet i Pakistan. 1 det avseendet är som sagt regeringens tystnad beklämmande. Men min fråga gäller också de nio studenter som dömdes lill döden. Enligt Amnesty International skedde delta på helt felaktiga grunder, och del är vad jag åsyftar med min fråga. Sedan jag i juni framställde den första gången har en av dödsdomarna redan verkställts. Jag tycker alt det kan finnas skäl för Ola Ullsten alt bestämt la avstånd från detta, liksom man har gjort från Amnestys sida och med tanke på vad som påvisats från FN-organssida, når man bl. a. har beskrivit atl över 800 människor har mördats av regimen under de senaste åren.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om de politiska förhållandena i Pakistan
Anf. 7 Utrikesministern OLA ULLSTEN;
Herr talman! Det avståndstagande som Eva Hjelmström efterlyser mot den terror och förföljelse som kan förekomma i Pakistan finns i del svar som jag nyss läste upp. och jag kan bara hänvisa till det.
Dessutom tror jag alt det vore klokt för Eva Hjelmströms egen trovärdighet om hon inte försökte rikta den beskyllningen mot den svenska regeringen att vi skulle avstå från atl ge ullryck för vad vi tycker om terror i olika länder bara därför att den amerikanska regeringen skulle ogilla det. Den sortens agerande vore den svenska regeringen, för att inte säga det parti som jag representerar, helt främmande.
Anf. 8 EVA HJELMSTRÖM (vpk):
Herr tal man! Då måste jag ställa frågan vad Ola Ullstenavser med det näst sisla stycket i svaret, där han tar upp de nio dödsdomarna i Baluchistan och säger atl de är en följd av ett attentat mot en omansk rekryleringsofficer och att de närmare omständigheterna rörande vissa av fallen skulle vara oklara.
Det räcker med att man sätter sig in i del material som Amnesty gett ut och det material som även FN har plockat fram för att se att dessa dödsdomar är
163
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om tillgodoseende av vissa jämställdhetskrav i byggnads- och planlagstiftningen
rent politiska och en ren terror riktad mot befolkningen för att försöka lysta oppositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1981/82:64 om tillgodoseende av vissa jämställdhetskrav i byggnads- och planlagstiftningen
Anf. 9 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;
Herr talman! Cecilia Jensfelt har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att den nya plan- och bygglagen skall tillgodose de krav som kvinnorna ställer på såväl utformningen av som inflytandet över samhällsbyggandel.
Som Cecilia Jensfelt påpekar i sin fråga uppvaktades jag i maj månad av Föreningen Kvinnors byggforum, som då överlämnade en skrivelse med synpunkter på den s. k. PBL-utredningens förslag till ny plan- och bygglag.
Innehållet i skrivelsen - liksom övriga remissynpunkter - övervägs i arbetet med den nya plan- och bygglagen som pågår inom bostadsdepart-mentet. Inriktningen är alt en lagrådsremiss skall vara färdig under våren 1982. Jag är mot den bakgrunden inte beredd all nu redovisa hur man bör lösa de angelägna frågor som Föreningen Kvinnors byggforum tagit upp. Rent allmänt vill jag understryka atl det självfallet är regeringens ambition att även inom detta område aktivt driva jåmställdhetsarbetet vidare.
164
Anf. 10 CECILIA JENSFELT (c):
Herr talman! Jag tackar bostadsministern för det positiva svaret på min fråga. Bakgrunden lill min fråga är att dagens storskaliga samhälle har formats av män för atl i första hand passa för friska, förvärvsarbetande män, som kopplar av allt ansvar och alla bekymmer för hem och barn och som kan köra långa vägar med bil för att komma till arbetet och köra vidare för att idka fritidsintressen, osv. Vardagsfunktionerna harblivit strängt åtskilda och binds samman med en omfattande transportapparat.
Det måste självfallet till varje pris förhindras att morgondagens samhälle byggs på så ensidiga erfarenheter, att det bara passar för den här typen av människor.
Morgondagens samhälle måste bli ett helhetens samhälle, där våra vardagsfunktioner är väl samlade i såväl tid som rum. Barnen måste finnas med mitt i vardagen. Kvinnor och män måste kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Bostäder, arbetsplatser och service måste ligga nära varandra. Allsidiga lokalsamhällen som ger såväl barn som vuxna en trygg miljö och gemenskap måste vara målsättningen.
Jag tror, herr talman, inte att detta samhälle kan bli verklighet om inte kvinnornas erfarenheter av vardagslivet kommer med i samhällsplaneringen - vikliga erfarenheter från vardagslivet.
Kvinnornas och männens erfarenheter av vardagslivet är högst olika i dag. Del är. herr talman, alldeles nödvändigt alt man ger ett klart uttryck för hur oerhört viktigt det är atl dessa erfarenheter från splittring mellan arbete, omsorg, boende och fritid kommer med i de avgörande besluten om samhällets fortsatta utformning.
Jag kommer att följa frågans behandling genom lagrådsremissen med stort intresse.
Överläggningen var härmed avslutad.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om förutsättningarna för helårsboende i vissa fritidsboendeområden
6 § Svar på fråga 1981/82:72 om förutsättningarna för helårsboende i vissa fritidsboendeområden
Anf. 11 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;
Herr talman! Lennart Nilsson har frågat vilka åtgärder regeringen avser vidta för alt skapa förutsättningar för helårsboende i attraktiva fritidsboen-deområden.
Fritidsboendekommittén har i ett delbetänkande bl. a. föreslagit alt kommunerna skall ges möjlighet att införa förvärvsprövning inom områden där de permanent boende har svårt att till rimligt pris få tag i en bostad på grund av konkurrens från fritidsboende.
De problem som ligger bakom delta förslag är angelägna att lösa, även om de bara berör ett fåtal platser i landet och i dag är mindre akuta än då utredningen tillsattes. Efterfrågan på permanenlhus för fritidsboende har minskat och prisutvecklingen stagnerat.
Betydande invändningar mot kommitténs förslag har framkommit vid remissbehandlingen, även om behovet av åtgärder framhålls av flertalet remissinstanser.
Frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för atl motverka omvandling av helårsbostäder till fritidsbostäder behöver studeras ytterligare. Detta kommer att ske inom regeringskansliet mot bakgrund av bl. a. dagens förändrade situation och delbetänkandels remissutfall.
Anf. 12 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka bostadsministern försvaret på min fråga, även om det kanske inte ger mer än just det som pressmeddelandet som skickades ut gav.
Bakgrunden tillfrågan är inte minst den rubrik pressmeddelandet hade, att man inte skall byråkratisera fritidsboendet. Det är naturligtvis lätt att bakom en rubrik om byråkrati och krångel dölja olika förhållanden för att inte behöva göra någonting åt de problem som förvisso är problem i många delar av landet. Det var väl också, utgår jag ifrån, för att försöka åstadkomma lösningar på dessa problem, som är stora inte minst i de områden som jag kommer ifrån, som man tillsatte fritidsboendekommittén.
Särskilt i kommunerna i norra Bohuslän - där det är ont om arbete, där
165
12 Riksdagens protokoll 1981/82:20-22
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om förutsättningarna för helårsboende i vissa fritidsboendeområden
man bl. a. har den högsta andelen pensionärer i landet och där man upplever ett tryck från sommargäster som vill komma dit - blir det problem, och det är de bofasta människorna som får vara med och betala kalaset i form av försämrad service, kanske ökade skatter osv., för att man skall klara trycket från de människor som vill bo i dessa områden på sin fritid. Och detta leder till att samhällen dör ut och att problem skapas.
Jag tycker det är ganska egendomligt att så kategoriskt uttala att man lägger förslagen i papperskorgen, innan man har kunnat göra en ordentlig analys av utfallet av remissomgången, som tydligen inte var avslutad, innan Birgit Friggebo anmälde att man inte skulle göra någonting av det hela.
Jag tycker det är litet svagt att man - kanske beroende på att moderaterna hade stämma i det ögonblicket - var rädd för de krafter som vill härja fritt på dessa områden och därför inte ville vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen.
Bostadsministern svarar visserligen atl man kommer alt vidta åtgärder, och då kanske min fråga kan bli: När avser regeringen att komma med förslag för att motverka de negativa konsekvenser som belysts i samband med utredningens arbete?
Sedan handlar det naturligtvis inte om byråkrati. Det handlar om att människorna i en kommun skulle kunna få fastlägga i en plan alt det är så angeläget att ett visst område bevaras för årelruntboende att del är önskvärt att man inför något slags förvärvsprövning. Det tycker jag inte handlar om byråkrati, utan det handlar om en decentralisering av verksamheten.
166
Anf. 13 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;
Herr talman! Delförslaget från fritidsboendekommittén innehöll frågor som rörde dels områden med fritidshus som omvandlas till permanenlhus, dels helårsbostäder som omvandlas till fritidshus.
Lennart Nilsson säger att det är konstigt att det gick så fort att göra ett uttalande i de här frågorna. Ja, det var möjligt att utifrån en genomgång av remissinstansernas svar konstatera att de var mycket kritiska mot de förslag fritidsboendekommittén hade lagt fram. Jag tycker att det är bra att man kan skapa klarhet på ett tidigt stadium i kontroversiella frågor, där det pågår en mycket omfattande offentlig diskussion.
Jag måste säga att vi måste vara vaksamma mot orimligt byråkratiska regler och förslag, även om det finns angelägna frågor att lösa. Vi kan inte ha bestämmelser som inte går att förklara på ett rimligt sätt för allmänheten. Att begära bygglov utan att det vidtas någon som helst åtgärd i en byggnad är något som får löjets skimmer över sig, och det ter sig alldeles obegripligt för människorna. Vi kan inte heller på allvar diskutera åtgärder som på sikt kan aktualisera en kontroll av hur frekvent ett fritidshus används.
Det konkreta förslag som rör Lennart Nilssons främsta intresse har också bedömts kritiskt, även av de kommuner som berörs av frågan. Idet hela ingår att förvärvsprövning skulle vidtas vid alla typer av försäljningar.
Det är alltså min avsikt att ta upp den delen av de här frågorna. Det
lämpligaste är väl att det sker i samband med att fritidsboendekommitténs slutbetänkande skall behandlas.
Anf. 14 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Bostadsministerns uttalande i det senaste inlägget tyder på att hon inte läst igenom de här förslagen helt och fullt.
Qm vi skall börja med den fråga jag berörde mest så handlar det inte om alla försäljningar, utan det handlar om att kommunen vid försäljningar i sådana områden som bedöms som mycket attraktiva ur fritidsboendesynpunkt skulle kunna i fullmäktige säga: Det här är ett sådant viktigt område att vi vill pröva de förvärv som sker för att vi skall kunna behålla de aktuella •fastigheterna för årelruntboende. Krångligare än så var det inte.
När det gäller den andra biten, om motsatt omvandling, är det tydligt att bostadsministern även där har missuppfattat saken. Utgångspunkten för förslagen var bl. a. att kommunerna skulle kunna ge möjligheter att utveckla fritidsboendet, inte minst i tätorternas närhet, för att fler människor än som nuär fallet skulle kunna få tillgång till ett fritidshus i enklare former - utan att man ställer de höga krav som nu ställs på en del håll.
Utredningen har också sagt att det för de hus som redan flnns i dag, avsedda att användas för årelruntboende - även om det kallas fritidsboende -inte finns några förslag i den här riktningen. Det handlar i stället om sådana områden där det anses viktigt att ha kvar fritidsboendet, områden där husen är byggda som fritidsbostäder - kanske i enklare former. Det handlar helt enkelt om att underlätta för kommunerna att få en bättre utveckling på det här området och inte att krångla till det.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om förutsättningarna för helårsboende i vissa fritidsboendeområden
Anf. 15 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;
Herr talman! Ja, det är riktigt som Lennart Nilsson säger att det inte var fråga om att pröva alla försäljningar i hela landet. Men det var fråga om att pröva alla försäljningar i de områden som kommunerna väljer ut, och det är en onödigt byråkratisk ordning.
Även om jag kan instämma i den beskrivning av problemen som fritidsboendekommittén och här också Lennart Nilsson gör, så anser jag att man måste väga önskemålet om en rimlig planeringssituation för kommunerna emot byråkrati och även integritet när det gäller människornas boende. Det är det som har varit utgångspunkten vid min bedömning av förslagen och när jag har tagit del av remissinstansernas synpunkter.
Anf. 16 LENNART NILSSON (s);
Herr talman! Om vi är överens om den beskrivning som jag här har gjort och som fritidsboendekommittén också har gjort av svårigheterna och nödvändigheten av att åtgärder vidtas, då är frågan bara denna: Kommer bostadsministern under den närmaste tiden, under den period som statsrådet sitter kvar som bostadsminister - det blir förhoppningsvis inte längre än fram till nästa val - att lägga fram några förslag som underlättar förhållandena för
167
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om nya allmänna råd för trafikplanering
de människor och de kommuner som upplever dessa problem? Kommer det något förslag i den riktningen, exempelvis under våren?
Anf. 17 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:
Herr talman! Svaret på den frågan beror på när fritidsboendekommittén lämnar sill slutbetänkande och på den remisstid som behövs för all bedöma de slutliga förslag som kommer fram.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1981/82:66 om nya allmänna råd för traHkplane-ring
Anf. 18 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:
Herr talman! Cecilia Jensfelt har frågat mig när regeringen avser att medge att de nya allmänna råden för trafikplanering meddelas.
Statens planverk har tillsammans med vägverket. Irafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket utarbetat ett förslag lill Allmänna råd för planering av stadens trafiknät, del s. k. TRÄD. Förslaget har remissbehandlats genom bostadsdepartementets försorg. Remisskritiken blev förhållandevis omfattande.
Med anledning av denna kritik bestämde sig planverket efter samråd med bostadsdepartementet och Svenska kommunförbundet för alt se över förslaget. Ett reviderat förslag överlämnades lill departementet den 30 september 1981.
Som Ocilia Jensfelt påpekar skall TRÅD ersätta planverkets tidigare publikation i ämnet, den s. k. SCAFT 1968; Riktlinjer för stadsplanering med hänsyn till trafiksäkerhet. SCAFT har under senare är utsatts för stark kritik. Jag anser att det är angeläget all SCAFT nu ersätts och delar alltså Cecilia Jensfelts uppfattning om atl det behövs nya allmänna råd för trafikplaneringen. Del nya förslaget bereds f. n. inom regeringskansliet, och regeringen kommer att ta ställning till förslaget snarast.
168
Anf. 19 CECILIA JENSFELT (c):
Herr talman! Jag tackar bostadsministern för det positiva svaret på min fråga.
Bakgrunden till min fråga år att jag är ytterst angelägen om att man får till stånd en bättre trafiksituation i Stockholm och kanske främst dä i innerstaden. Alltför myckel bilar och bilavgaser utgör ett överhängande hot mot säkerhet, sundhet och trevnad, vilket vi medborgare enligt 9 § byggnad:;stadgan faktiskt har rätt att ha anspråk på.
Jag tror inte att planverkets nya råd och riktlinjer ensamma kan åstadkomma några förändringar. Däremot kan de medverka positivt i rätt riktning.
Här gäller det ju framför allt att inte onödigtvis plöja ner ytterligare
miljarder i bilismen utan att omgående möjliggöra en överföring av resurserna till kollektivtrafiken och cykeltrafiken. Dessa trafikantgrupper är ju helt bortglömda i de nu gällande' allmänna råden för trafikplanering, SCAFT. SCAFT ger vågledning når det gäller långt gående och kostnadskrävande krav, som kanske ibland kunde anses vara berättigade i nyexploa-teringssammanhang på det glada 60-lalel, då man planerade för en fri och ohejdad bilism. I dag är läget annorlunda.
Kollektivtrafiken och cykeltrafiken måste tillålas breda ut sig i Stockholms innerstad på bekostnad av bilismen. Cyklister och kollektivtrafikanter måste kunna genomkorsa hela regionen på samma sätt som bilarna i dag kan göra.
Herr talman! Nu dröjer det uppenbarligen inte länge innan bostadsministern lar ställning. Jag hoppas atl regeringen därefter är beredd atl medge att planverket meddelar de nya råden och anvisningarna för trafikplanering. TRÅD.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om klassificeringen av viss väg i Hälsingland
Överläggningen var härmed avslutad.
8 S Svar på fråga 1981/82:59 om klassificeringen av viss väg i Hälsingland
Anf. 20 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:
Herr talman! Iris Mårtensson har frågat mig om jag år beredd att vidta åtgärder som gör det möjligt alt förändra Svartsjövägen inom Ljusdals och Hudiksvalls kommuner lill allmän väg.
Vägverket har den 16 september 1981 avslagit en framställning om förändring av Svartsjövägen till allmän väg. Som motiv anges att vägen år i för dåligt skick. Vägverket föreslår därför ätten upprustning av vägen och en förändring till allmän väg prövas i samband med pågående revidering av flerårsplanen för byggande av lånsvägar.
Jag kan inte finna annat än alt detta förfarande helt överensstämmer med den decentraliserade vägplanering som riksdagen har uttalat sig för. En upprustning av Svartsjövägen måste prioriteras i konkurrens med övriga angelägna vägbyggnadsprojekt i Gävleborgs län. Någon åtgärd kan därför inte bli aktuell förrän länet tagit ställning till förslaget att rusta upp vägen.
Anf. 21 IRIS MÅRTENSSON (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Jag ser också svaret så att det flnns en viljeinriktning hos kommunikationsministern att hjälpa oss i den här frågan.
Låt mig försl plocka fram några fördelar med alt ha Svartsjövägen som allmän väg.
Man spar energi - en målsättning som vi alla talar om.
Resorna förkortas med över 4 mil för boende i Svågadalen när de åker till
169
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om klassificeringen av viss väg i Hälsingland
Ljusdal i stället för till Hudiksvall för att göra inköp. Det är positivt även för handeln i Ljusdal. Sjukvårdsresorna blir billigare därför att resan förkortas med 3 mil enkel resa för människorna i Svågadalen när de ges specialistvård i Ljusdal och när läkare från Hudiksvalls sjukhus har mottagning i Ljusdal.
Ljusdals kommun står med famnen öppen och tar gärna emot flera elever till gymnasieskolan. Där flnns gott om plats-medan Hudiksvall däremot har ont om gymnasieplatser.
Positivt blir det också för elever som bor i nordvästra delen av Bjuråker att kunna använda Svartsjövägen som förbindelseled till Ljusdals gymnasium, dit de skall resa varje dag. De slipper också vara inackorderade i Hudiksvall som de nu är.
Man bör inte heller glömma bort de naturreservat som finns i angränsande område och som gör att Svartsjövägen utnyttjas i turisthånseende. Vidare trafikeras vägen dagligen av boende i Svågadalen som har sitt arbete i Ljusdals kommun.
Som kommunikationsministern hör finns det mycket som talar för att man skall göra vägen till allmän väg. Fördelarna uppväger nackdelarna.
Glesbygdsdelegationen säger i Politik för glesbygden;
Målet för glesbygdspolitiken skall vara att skapa livskraftiga samhällen i glesbygden, med arbetstillfällen, service och en god miljö.
Men hur klarar man sådant med dåligt vägunderhåll?
Jag frågar; Får jag tolka kommunikationsministerns svar så att han vill medverka till att vägen, som i dag är i dåligt skick, upprustas och så småningom görs till allmän väg?
170
Anf. 22 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;
Herr talman! Jag delar i allt väsentligt de synpunkter som Iris Mårtensson här har framfört när det gäller angelägenheten av att göra den här vägen allmän. Jagförstår att den betyder mycket för dem som är bosatta i området, exempelvis kortare resor med allt vad som följer med det.
Jag utgår från att länsstyrelsen i Gävleborgs län vid den kommande hanteringen och prövningen av olika vägprojekt i länet beaktar de synpunkter som Iris Mårtensson här har framfört, så att denna väg så småningom tas in bland allmänna vägar.
Anf. 23 IRIS MÅRTENSSON (s):
Herr talman! Här gäller det att underlätta för människor, som bor i glesbygd, genom att förkorta resvägen med flera mil. Det är en liten men rimlig begäran.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1981/82:60 om åtgärder för att förhindra nedläggning av vägstationen i Los
Anf. 24 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;
Herr talman! Iris Mårtensson har frågat mig om jagar beredd att förhindra en planerad nedläggning av vägstationen i Los.
Allmänt gäller atl våra statliga myndigheter fortlöpande skall göra översyner och rationaliseringar av sina organisationer och arbetsreformer. Det arbetet är av väsentlig betydelse för att hålla kostnaderna nere i statsverksamheten. Vidare har riksdagen vid flera tillfällen särskilt uttalat att det är nödvändigt alt vägverket fortsätter rationaliseringen av såväl maskinsidan som arbetsmetoderna och sin organisation.
Jag är medveten om atl förändringar av vägverkets lokala driftorganisation - med t. ex. indragning av en vägstation - kan innebära negativa regionalpolitiska effekter. Vägverket skall därför göra omfattande utredningar och överlägga med personalorganisationerna samt med berörda lokala och regionala myndigheter. Verket tar i största möjliga utsträckning hänsyn till samhällsekonomiska samt regional- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter.
Vi måste samtidigt vara medvetna om att olika väghållningsåtgärder är det viktigaste regionalpolitiska bidraget från verket. Ett välskött vägnät, som sänker näringslivets transportkostnader, minskar restiderna och förbättrar framkomligheten, är bra för hela samhället. När nu kostnaderna för att hålla vägnätet i gott skick stiger kraftigt måste arbetsmetoderna och organisationen ses över. Målsättningen är att hålla en jämn standard över hela landet till lägsta möjliga kostnad.
Arbetsområdet i Los är nu under utredning. Något beslut har inte fattats. Utredningarna om hur väghållningen skall vara organiserad i den här delen av Gävleborgs län bör därför slutföras.
Anf. 25 IRIS MÅRTENSSON (s);
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret även på den frågan.
Den planerade indragningen av vägstationen i Los har rönt ett stort intresse bland befolkningen i Los med omnejd. Det är helt förståeligt-det är mycket som talar emot en sådan åtgärd.
För det första står den i strid med de av riksdagen antagna regionalpolitiska riktlinjerna.
I ett läge där statsfinansiella skäl talar för återhållsamhet måste ändå för det andra framkomligheten på glesbygdens vägnät prioriteras. Det säger också trafikutskottet i sitt betänkande 1980/81:16. Genom indragningar drabbas glesbygden hårt, vilket får till följd att underhåll, vinterhållning, osv. eftersatts.
För det tredje är det i glesbygdsnätet som skoltransporten svarar för en betydande trafik. Även skogstransporterna och inte minst våra dagliga
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om åtgärder för att förhindra nedläggning av vägstationen i Los
171
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om åtgärder för att förhindra nedläggning av. vägstationen i Los.
livsmedelstransporler måste ta sig fram. Det är lång väg lill sjukhus och läkarstationer.
En indragning av Los vägstation för med sig eftersatt vägunderhåll som ökar transporttiderna och därmed transporlkostnaderna, som har stor betydelse för industrin och skogsnäringen. Los är genom sill läge vinterlid mycket snörikt, och snön kommer tidigt. I är var det 1 dm snö den 21 oktober, och det fordrar snabba utryckningar, så att väghållningen kan hållas för bl. a. skolskjutsar.
Herr talman! Den motivering som vägverket anför - atl nuvarande driftsanläggning i Los inte är ändamålsenlig-är det delade meningarom. De anställda har invändningar mot vägverkets uppfattning att det krävs en investering på en miljon för att behålla verksamheten på nuvarande nivå. Ljusdals kommun har inspekterat anläggningen i Los, och kommunens representanter finner inte att någon ny driftsanläggning är av behovet påkallad.
Ljusdals kommun - en av de från sysselsättningssynpunkt hårdast drabbade kommunerna i länet, där kommundelen Los sedan flera år tillbaka har bekymmer med att behålla sysselsättningen - är i stort behov av allt stöd och all hjälp för alt över huvud laget kunna behålla den service som flnns i dag. Varje arbetstillfälle väger tungt.
Ett påpekande som förtjänar att göras är all dåligt vägunderlag leder till högre energiförbrukning, vilket strider mot de energipolitiska mål som riksdagen har fastställt.
Det flnns myckel som visar att ett bibehållande av vägstationen i Los ger större trafiksäkerhet och medför snabbare åtgärder vid hastigt väderombyte med stora trafikhinder som följd.
Låt nu förnuftet få råda! Sätt trafiksäkerheten före de eventuella besparingar som en indragning av stationen i Los kan ge!
172
Anf. 26 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;
Herr talman! Framkomligheten på vägarna är naturligtvis det avgörande. Vi måste se till att vi haren vägstandard som inte äventyrar trafiksäkerheten. Därefter rättar man organisationen. Det är den som nu ses över, vilket jag anförde i mitt svar på Iris Mårtenssons fråga.
Det voie fel av mig att på detta stadium säga hur det skall vara, eftersom utredningen inte är färdig. Det finns ingenting som säger att vägstationen i Los utan vidare kommer att sopas undan. Det finns möjlighet att ha en annan organisation, där det fortfarande finns arbetstillfällen kvar vid vägstationen i Los och följaktligen också den bevakning som Iris Mårtensson tydligen inte tror kommer atl upprätthållas, därest man skulle ändra organisationen i den riktning som ryktena gör gällande.
Jag vill alltså peka på de möjligheter som står till buds och vänta med att ta ställning tills översynen är klar.
Anf. 27 IRIS MÅRTENSSON (s):
Herr talman! Om viljan finns all satsa dår arbetslöshet råder och diir behovet av arbetslillfållen är stort måste den satsningen göras i glesbygden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om besparingarna inom skolområdet
10 ij Svar på fråga 1981/82:65 om besparingarna inom skolområdet
Anf. 28 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;
Herr talman! Inga Lantz har frågat mig om del är regeringens uppfattning att besparingarna på skolområdet skall gå ut över undervisningens kvalitet och omfattning genom aft korttidsvikarier inte sätts in.
Besparingar på skolområdet måste genomföras så att de grundläggande målen för skolans arbete inte rubbas. Denna grundsyn har kraftigt strukits under såväl i besparingspropositionen år 1980 som i 1981 års budgetproposition och bör gälla även för sådana besparingar som beslutats kommunalt. Konimunala besparingar måste självfallet också slå i överensstämmelse med det regelsystem som gäller pä skolområdet. Det är 1. ex. inte möjligt för en kommun att spara genom atl låta bli att lägga ut samtliga veckolimmar i basresurser och förstärkningsresurs för grundskolan. Dessa resursers storlek bestämmer omfattningen av den verksamhet i form av lektioner och annat som skall förekomma i alla kommuner för atl en likvärdig ulbildningsstan-dard skall kunna upprätthållas.
Gällande bestämmelser i skolförordningen innebär vidare att vid tillfälligt förfall för lärare skall undervisningen i första hand fullgöras av s. k. fasta lärarvikarier och i övrigt på det sätt rektor bestämmer. Det är därför inte möjligt för en kommun atl fatta ett generellt beslut all korttidsvikarier inte skall sältas in för tjänstlediga lärare. Beslut all inte sätta in vikarier kan endast fattas av rektor i det enskilda fallet. Till grund för rektors beslut bör därvid ligga en bedömning av pedagogisk natur. Nuvarande förhållande med korttidsvikarier, som många gånger saknar utbildning för och erfarenhet av att undervisa, leder därvid inte sällan till den slutsatsen atl nackdelarna med att sätta in vikarier överväger. Någon anledning att rikta kritik mot att vikarie inte sätts in som en följd av en sådan bedömning finns enligt min mening inte.
Jag vill också erinra om milt förslag i propositionen om förändringar av gymnasieskolans utformning m. m. som f. n. behandlas av riksdagen. Jag har där föreslagit att i de fall vikarier inte tillsätts får medel motsvarande de inbesparade kostnaderna tillföras skolenhetens samlade förstärkningsresurs. Motivet till detta förslag är således inte behovet av besparingar utan önskemålet om en mera ändamålsenlig resursanvändning.
För klarhetens skull vill jag generellt betona att del bara är möjligt atl åstadkomma kommunala besparingar genom att inte sätta in vikarier i de fall
173
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om besparingarna inom skolområdet
vikariekostnaderna inte är statsbidragsgrundande. I övriga fall reduceras i princip statsbidraget med den inbesparade vikariekostnaden.
Anf. 29 INGA LANTZ (vpk);
Herr talman! Jag skall först be att få tacka för svaret.
När en lärare blir sjuk får skolans övriga personal bli lärare. Så kan t. ex. då en skolvaktmästare bli lärare. Det är ett sätt att spara pengar, tycker vissa kommuner.
Undervisningen drabbas av detta, och som alltid är det de svagaste eleverna, de som behöver mest stöd och hjälp, som drabbas hårdast av sådana här åtgärder. Det blir mer fråga om en tillsyn än om undervisning, i en tid då man alltmer talar om hur viktigt det är alt trygga elevernas baskunskajier och basfärdigheter.
Del är också tänkt så att friska lärare skall kunna rycka in för sina sjuka kolleger. Men, som en lärare sade: Hur skall jag kunna undervisa min klass på 25 elever och samtidigt se efter en annan klass med lika många barn?
Detta att ersätta sjuka lärare med annan skolpersonal måste ses som ett av de mest kortsynta besparingsförslag som väckts. Självfallet går det ut över elevernas undervisning. Det är oklokt att spara på undervisningen.
För att ta en skolvaktmästare som exempel, så har ju han eller hon andra sysslor att sköta och skall faktiskt inte ha tid att undervisa.
Till det dåliga med att dra in korttidsvikarierna skall låggas den stora brist på behöriga lärare över huvud taget som finns i dag. I Botkyrka kommun utanför Stockholm, för att nämna ett exempel, är andelen obehöriga lärare 34,8%. Hur kommer skolsituationen för dessa elever att bli? Var femte lärare i Stockholms län och Södermanlands län är obehörig.
Jag har tTågat Ulla Tilländer hur hon ser på frågan om slopande av korttidsvikarierna och vilken effekt delta får på undervisningens kvalitet och omfattning. Av svaret förstår jag att hon inte delar min oro för att undervisningen blir lidande och atl delta hårdast drabbar de elever som behöver mest hjälp. Hon anser t. ex. inte att det finns någon kritik att rikta mot att vikarierna inte sätts in: Flon säger all nackdelarna med att sätta in korttidsvikarier i vissa fall överväger fördelarna.
Det finns ju ingen anledning att ta bort korttidsvikarierna. Vad man i stället skall göra, som vpk menar, är atl bygga ut fasta vikariepooler ute i skolorna och i rektorsområdena.
Jag tycke:r alt det är ett mycket märkligt synsätt som statsrådet anlägger. Det har ifrågasatts huruvida korttidsvikarierna verkligen fyller den funktion som de skall fylla, eftersom de ofta är dåligt utbildade och de som tjänstgör inte har fortlöpande kontakt med de klasser där de får undervisa. Men problemet löser man ju inte genom att la bort dem - man måste i stället bygga ut det systemet.
Jag skulle vilja sluta med att fråga Ulla Tilländer: År det verkligen rätt att man drar in korttidsvikarierna? Är det rätt mot eleverna och lärarna?
174
Anf. 30 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Inga Lantz har missuppfattat mitt svar. Jag har faktiskt i svaret sagt att man i kommunerna inte kan fatta ett generellt beslut om att inte tillsätta korttidsvikarier, men atl rektor i undantagsfall kan bestämma annat. Om regeln är att vikarie skall tillsättas när den ordinarie läraren är förhindrad att undervisa, så är undanlaget från regeln att vikarie inte tillsätts.
Därmed är också utsagt vilken inställning jag har.
Från det att man tidigare har varit tvungen att tillsätta en vikarie, vill man nu lämna ett visst utrymme för kvalificerad pedagogisk bedömning av skolans huvudansvarige, nämligen rektorn. Det är, kan man säga, en decentralisering av beslutsfattandet. Det lämnar ett handlingsutrymme för de närmast initierade att hitta en bra praktisk lösning enligt sunt förnuft. Jag vet många fall där rektor t. ex. själv går in och tar timmar därför att han vill lära känna en klass. Det är ett exempel på en pedagogisk bedömning som rektor kan göra. Men det är naturligtvis inte heller någon huvudregel, utan huvudregeln är - som jag tidigare har sagt - att vikarier tillsätts.
Jag är medveten om att vissa kommuner har fattat beslut om att generellt spara på korttidsvikarierna. Men som jag framhöll i svaret är detta med nuvarande regler inte tillåtet. Jag är glad att Inga Lantz fråga har givit mig anledning att klargöra detta, och jag utgår från att kommunerna kommer att följa gällande regler.
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Om besparingarna inom skolområdet
Anf. 31 INGA LANTZ (vpk);
Herr talman! Får jag då tolka Ulla Tilländers senaste inlägg som atl hon delar min uppfattning att det här faktiskt är ett brott både mot skolförordningen och mot skollagen? Det heter ju i första kapitlet i skollagen att kommunerna skall sörja för undervisningen. Men på det här sättet blir det ingen undervisning för eleverna. Kommunerna skall sörja för undervisningen i grundskolan, och i skolförordningen regleras elevernas rätt till undervisning. Det finns med andra ord en dubbel skyldighet för kommunerna att anordna undervisning.
Delar Ulla Tilländer min uppfattning att detta faktiskt är
ett brott mot
både skollagen och skolförordningen? Och är det ett brott, vad tänker då
Ulla Tilländer göra för att få slut på det här? Det är faktiskt så, all många
kommuner redan har fattat beslut i saken - Sollentuna, Borås, Kalmar,
Uppsala, Stockholm, för att nämna några. Och det här förfarandet sprider sig
också. '
Jag skulle vilja fråga ifall Ulla Tilländer tänker vidta några åtgärder för att få stopp på det här och för att förhindra att dessa tokiga åtgärder sprider sig ännu mer.
Anf. 32 Statsrådet ULLA TILLÄNDER:
Herr talman! Jag vill upprepa att generella beslut om att inte tillsätta korttidsvikarier kan alltså inte kommunen fatta. Däremot kan rektor i undantagsfall fatta beslut om atl inte korttidsvikarier lillsätls.
175
Nr 22
Tisdagen den
10 november 1981
Oi7i besparingarna inom skolområdet
Anf. 33 INGA LANTZ (vpk):
Herr talman! Delar statsrådet Tilländer min oro för alt undervisningens kvalitet och omfattning blir lidande ifall rektor nu beslutar på detta vis? Och om vi är överens om att det här år ett dåligt sätt att spara pengar på. delar Ulla Tilländer då min uppfattning om atl del år farligt för undervisningen att fortsätta så här?
Överläggningen var härmed avslutad.
11 S Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1981/82:38 lill näringsutskotlet
1981/82:64 lill civilutskotlet
1981/82:66 till lagutskottet
12 S Föredrogs och
hänvisades
Motion
1981/82:79 lill justitieutskottet
13 8 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottels betänkande 1981/82:1 Skatteutskottets belänkande 1981/82:8 Socialutskottets betänkande 1981/82:10 Näringsutskottels betänkanden 1981/82:3 och 5 Arbelsmarknadsulskotlets betänkande 1981/82:1
14 § Anf. 34 TALMANNEN:
Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista kommer bland två gånger bordlagda ärenden
dels finansutskottets betänkande 1, skatteutskottets betänkande 8, socialutskottets betänkande 10 och arbetsmarknadsutskottets betänkande 1 all uppföras främst,
dels civiluiskotlels betänkande 2 all sältas närmast efter konstitutionsul-skotlets betänkande 13.
15 S Anmäldes och bordlades
Proposition
,1981/82:51 om vissa låromedelsfrågor
16 S Anmäldes och bordlades
Motionerna
1981/82:80 av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition J981/82:31 om avgifter vid tingsrätt, m. m.
176
1981/82:81 av Lars Werner m. fl.
med anledning av proposition 1981/82:34 om åtal mot offentliga funktionärer m. m.
1981/82:82 av Lars Werner m. fl. Nr 22
med anledning av proposition 1981/82:50 om sättet alt fastställa
basbeloppet Tisdaeen den
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m. q november 1981
17 § Meddelande om fråga
Meddelades atl följande fråga framställts den 10 noveinber
Meddelande om fråga
1981/82:100 av 5/e;(5i'c'/7550«(ni) till jordbruksministern om ersätlningsmark vid bildande av naturreservat på Sydbillingen:
Sedan länsstyrelsens i Skaraborgs län beslut den 18 september 1981 om naturvårdsåtgärder på Sydbillingen har överklagats, ankommer del nu på regeringen att slutgiltigt avgöra den segslitna frågan.
Vid beslut om bildande av naturreservat måste klarhet vinnas om atl berörda markägare kan erhålla ersättningsmark vid dylika intrång på enskilt ägd mark. Enligt mångas mening bör det klaras ut att ersättningsmark kan erbjudas Innan principbeslut fallas om åtgärden i fråga.
Är regeringen beredd all i anslutning lill kommande beslut om inriillande av naturreservat redovisa sin principiella syn på frågan om att lämplig ersåltningsmark skall erbjudas de markiigare som berörs av sådant intrång?
18 § Kammaren åtskildes kl. 15.59.
In fidem
BERTIL BJÖRNSSON
/Solveig Gemen