Riksdagens protokoll
1981/82:174-178 11-22 juni 1982
Debatter m. m.
Fredagen den 11 juni
Kl. 09.00
Forskning m. m 7
Anslag till vissa kulturändamål m. m 32
Åtgärder för tekoindustrin m. m 34
Medinflytande för värnpliktiga 36
Skogspolitiken (forts.) : 37
Kapitaltillskott till Statsföretag AB, m. m 41
Vissa anslag inom kommundepartementets verksamhetsområde 49
Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
52
Mineralpolitik 55
Statens provningsanstalts organisation 84
Stöd till taltidningar .. 91
Statens kostnadsansvar vid kommunindelning, m. m 94
Reglering av priserna på fisk, m. m 101
Anslag till Studsvik Energiteknik AB, m. m 103
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m 107
Kl. 19.30
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (forts.) .. 119
Åtgärder för de små och medelstora företagen 136
Finansiering av kraftverksprojektet Kotmale i Sri Lanka 164
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (KU) 173
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (SkU) 174
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
Tillkännagivande om Prinssesan Madeleines födelse 177
Mineralpolitik 177
Ajournering 181
Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet.... 181
Aktiefonders och aktiesparfonders placeringar i icke börsnoterade
värdepapper 184
1 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
1981/82 Kontroll över visst automatspel 189
174-178 Socialförsäkring för utlandsanställda 192
Ny arbetstidslag m. m 194
Vissa sjöfartsfrågor 200
Ändrad sammanträdestid 214
Blodgruppsangivelse på körkort och ID-kort 214
Statsrådspensioner 216
Utvärdering av en vertikal skolorganisation 218
Förbättring av vårdbidraget till föräldrar med handikappade barn 219
Åtgärder mot videogram med våldsinslag 222
Ersättning till vattenfallsverket i samband med avveckling av
Sölvbackaprojektet 235
Tidigareläggning av sammanträde 237
Lördagen den 12 juni
Kl. 14.30
Meddelande om protokollsjustering, riksdagsstatistik och riksmötet
1982/83 239
Riksmötets avslutning 240
Avgjorda ärenden
Fredagen den 11 juni
Kl. 09.00
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:37 Forskning m. m 7
Socialutskottets betänkande
1981/82:54 Forskning inom arbetsmiljö- och arbetslivsområdet,
m. m 7
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:40 Forskning m. m 7
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:17 Forskning m. m 7
Kulturutskottets betänkande
1981/82:31 Anslag till statens kulturråd m. m. (förnyad behandling)
32
2
Näringsutskottets betänkande 1981/82
1981/82:59 Åtgärder för tekoindustrin m. m. (förnyad behand- 174-178
ling) 34
Försvarsutskottets betänkande
1981/82:20 Medinflytande för värnpliktiga (förnyad behandling) 36
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:36 Ändring i skogsvårdslagen m. m 37
Näringsutskottets betänkande
1981/82:53 Anslag på tilläggsbudget III inom industridepartementets
område 41
Civilutskottets betänkande
1981/82:40 Vissa anslag såvitt avser kommundepartementets
verksamhetsområde 49
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:31 Anslag till byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, m. m 52
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:40 Mineralpolitik 55
1981/82:44 Statens provningsanstalts organisation, m. m 84
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:31 Stöd till taltidningar m. m 91
Finansutskottets betänkande
1981/82:38 Grundgaranti för nybildade kommuner samt bidrag och
ersättningar till kommunerna 94
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:34 Anslag på tilläggsbudget III inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, m. m 101
Trafikutskottets betänkande
1981/82:35 Transport av farligt gods 101
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:41 Reglering av priserna på fisk, m. m 101
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:38 Anslag till Studsvik Energiteknik AB, m. m 103
1981/82:46 Vissa anslag inom ekonomidepartementets område . 107
1981/82
174-178
Kl. 19.30
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:42 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. 119
Näringsutskottets betänkande
1981/82:51 Åtgärder för de små och medelstora företagen,
m. m 136
Finansutskottets betänkande
1981/82:42 Åtgärder för de små och medelstora företagen samt
innovationspolitikens inriktning 136
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:16 Småföretag 136
Socialutskottets betänkande
1981/82:49 Resurser för arbetsmiljöförbättringar 136
Finansutskottets betänkanden
1981/82:44 Verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning
164
1981/82:45 Anslag för budgetåret 1982/83 till riksgäldskontoret. 164
1981/82:46 Försäljning av viss statlig fast egendom 164
1981/82:48 Anslag till räntor på statsskulden, m. m 164
1981/82:50 Anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret 1982/
83 164
Utrikesutskottets betänkande
1981/82:28 Finansiering av kraftverksprojektet Kotmale i Sri
Lanka 164
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:40 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 173
Skatteutskottets betänkande
1981/82:73 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 174
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:30 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 175
Civilutskottets betänkande
1981/82:44 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 175
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:37 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 175
1981/82:52 Exportfrämjande åtgärder 175
Socialutskottets betänkande 1981/82
1981/82:46 Mät- och laboratorieresurser för arbetsmiljöinsatser 175 174—178
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:60 Mineralpolitik (förnyad behandling) 177
1981/82:42 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses årsredovisning
181
1981/82:43 Ändring i aktiefondslagen, m. m 184
1981/82:54 Kontroll över visst automatspel 189
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:16 Vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. 189
Socialutskottets betänkande
1981/82:55 Ny arbetstidslag m. m 194
Trafikutskottets betänkande
1981/82:37 Vissa sjöfartsfrågor 200
Socialutskottets betänkande
1981/82:48 Åtgärder för att förbättra rekryteringen av blodgivare,
m. m 214
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:32 Ändringar i skollagen m. m 215
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:34 Närvarorätt för suppleanter i länsstyrelsernas styrelser
215
Finansutskottets betänkanden
1981/82:37 Viss ändring i lagen med instruktion för riksdagens
revisorer 215
1981/82:39 Ändring i lagen för Sveriges riksbank och i lagen med
reglemente för riksbanken (bankoreglementet) 215
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:35 Statsbidrag till en folkhögskola i Axevalla 216
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:27 Vissa pensionsfrågor m. m 216
5
1981/82 Socialutskottets betänkande
174-178 1981/82:45 Vissa socialtjänstfrågor 218
Finansutskottets betänkande
1981/82:41 Vissa kommittéfrågor 218
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:36 Flexibel skolplanering m. m 218
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:18 Förbättringar av vårdbidraget till föräldrar med handikappade
barn, m. m 219
Socialutskottets betänkande
1981/82:56 Beslut fattade av internationella arbetskonferensen vid
dess sextiosjätte och sextiosjunde möten, m. m 221
Konstitutionsutskottets betänkanden
1981/82:38 Vilande förslag till åtgärder mot videogram med
våldsinslag 222
1981/82:39 Videogramfrågor 235
Näringsutskottets betänkande
1981/82:39 Ersättning till statens vattenfallsverk i samband med
avveckling av Sölvbackaprojektet 235
Lördagen den 12 juni
Kl. 14.30
Finansutskottets betänkanden
1981/82:47 Tilläggsbudget II och tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 239
1981/82:49 Beräkning av inkomster på statsbudgeten för budgetåret
1982/83, m. m 239
1981/82:51 Särskilda frågor rörande statsbudgetens utgifter för
budgetåret 1982/83 239
1981/82:52 Statsbudget för budgetåret 1982/83 239
6
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Tillkännagivande
om Prinsessan
Madeleines födelse
1981/82:176
Mineralpolitik
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
1 § Justerades protokollet för den 4 innevarande månad.
2 § Tillkännagivande om Prinsessan Madeleines födelse
Upplästes följande till riksdagen inkomna tillkännagivande:
Hennes Majestät Drottningen har den 10 juni 1982 nedkommit med en
dotter. Hon kommer att få namnen Madeleine Thérése Amelie Josephine.
Hon kommer att kallas Madeleine. Hennes titel blir Hertiginna av
Hälsingland och Gästrikland.
Stockholms slott den 11 juni 1982
CARL GUSTAF
Talmannen meddelade att han på riksdagens vägnar framfört hjärtliga
lyckönskningar till Deras Majestäter.
3 § Talmannen anmälde att Sven Johansson (-) och Börje Hörnlund (c)
denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom Kersti Johanssons och
Margareta Hedlunds uppdrag som ersättare upphört.
4 § Mineralpolitik
Föredrogs näringsutskottets betänkande 1981/82:60 om mineralpolitik
(prop. 1981/82:99) (förnyad behandling).
Utskottets hemställan om att betänkandet skulle avgöras efter endast en
bordläggning bifölls av kammaren.
12 Riksdagens protokoll 1981/82:174-178
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Mineralpolitik
Anf. 1 THAGE PETERSON (s):
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationerna. Jag kommer att begära votering och omröstning om
reservation 1. Skulle resultatet beträffande denna bli detsamma som vid
gårdagens behandling, dvs. seger för utskottet, kommer jag inte att begära
votering om de övriga vid gårdagens sammanträde behandlade reservationerna
eftersom omröstningsresultatet framgår av gårdagens protokoll. Först
fr. o. m. reservation 10 vid mom. 22 kommer jag enligt denna linje att begära
votering.
Anf. 2 KARL BJÖRZÉN (m):
Herr talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen nr 9.
Anf. 3 LARS-OVE HAGBERG (vpk):
Herr talman! T rots eget sjabbel återförvisades ärendet om mineralpolitik i
går. Jag yrkar i dag återigen bifall till samtliga 15 vpk-motioner.
Anf. 4 BENGT SJÖNELL (c):
Herr talman! Med hänvisning till gårdagens argumentation yrkar jag
avslag på reservationerna 1,4, 8, 9,10 och 13 och på samtliga vpk-motioner.
Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 12. Jag kommer att begära votering
och rösträkning om de bägge sistnämnda, bl. a. därför att reservation 12
aldrig kom upp till omröstning i går.
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan återfanns i näringsutskottets betänkande 1981/
82:40.
Mom. 1 a (inriktning av mineralpolitiken)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 153 för reservation 1 av
Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del.
Mom. 1 b (ökade resurser till malmprospekteringen i Värmlands län)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 472 av Raul Blucher,
bifölls med acklamation.
Mom. 1 c och d (förstatligande av gruvindustrin, m. m.)
Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 15 för motionerna 831 av
Lars Werner m. fl. och 1062 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 2 (nedläggning av gruvor)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motionerna 814 av Lars-Ove
Hagberg m. fl. och 1065 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar, bifölls
med acklamation.
178
Mom. 3 (grad av självförsörjning med stålprodukter)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 814 av Lars-Ove Hagberg
m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 4 (mineralpolitik för Bergslagen)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, som
ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 2
av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen, bifölls med acklamation.
Mom. 5 (nämnden för statens gruvegendom)
Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 3 av Ingvar Svanberg
m. fl., bifölls med acklamation.
Mom. 6 (LKAB och malmfälten)
Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 4 av Ingvar Svanberg
m. fl., bifölls med acklamation.
Mom. 7 a (nickelförekomster i Västerbotten)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 200 av John Andersson,
bifölls med acklamation.
Mom. 7 b (kalkstenstillgångar i Norrbotten)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 203 av Eivor Marklund
m. fl., bifölls med acklamation.
Mom. 7 c (Stekenjokkgruvan)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 439 av John Andersson
och Sven Henricsson, bifölls med acklamation.
Mom. 7 e (koboltförekomster i Los)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 448 av Bertil Måbrink,
bifölls med acklamation.
Mom. 7 g (åtgärdsprogram för gruvnäringen i Bergslagen)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 823 av Hans Petersson i
Hallstahammar m. fl., bifölls med acklamation.
Mom. 7 h (zinksmältverk i Bergslagen)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 830 av Lars Werner m. fl.,
bifölls med acklamation.
Mom. 7j (volframfyndigheter i Arjeplog och Jokkmokk)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2355 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Mineralpolitik
179
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Mineralpolitik
Mom. 8 a (Dannemora gruva)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1055 av Oswald Söderqvist
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 8 b (forskning och utveckling)
Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 5 av Ingvar Svanberg
m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 9 a (alunskiffrarna och Ranstadsverket)
Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 103 för reservation 6 av
Johan Olsson m. fl. i motsvarande del.
Mom. 10 (statsgruvefälten)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2259 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 13 (Sveriges geologiska undersökning efter den 30 juni 1982)
Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 7 av Ingvar Svanberg
m. fl., bifölls med acklamation.
Mom. 14 (internationell verksamhet vid Sveriges geologiska undersökning)
Utskottets
hemställan, som ställdes mot motion 2259 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 15 d (avdelning i Luleå för industrimineral)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2355 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 16 (samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter)
Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 15 för motion 1062 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 17 (avskaffande av inmutningssystemet)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2259 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 18 (avskaffande av jordäganderätt till mineral)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2259 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 19 (allmän översyn av gruvlagstiftningen)
Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 8 av Ingvar Svanberg
m. fl., bifölls med acklamation.
180
Mom. 21 (avskaffande av systemet med koncession för torvbrytning)
Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 66 för reservation 9 av
Erik Hovhammar m. fl.
Mom. 22 (koncessionskrav för markägares torvbrytning för egen räkning)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 10 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 23 (samrådsskyldighet enligt naturvårdslagen)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 11 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 28 (förbud mot uranbrytning)
Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 75 för reservation 12 av
Johan Olsson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 29 (enhetlig bedömning av koncessionsansökningar)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 13 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 30 (utnyttjande av kronoandel)
Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 15 för motion 1062 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
5 § Ajournering
Anf. 5 TALMANNEN:
Jag hemställer att kammaren måtte ajournera sina förhandlingar till kl.
09.40 för att bereda finansutskottet tillfälle att besluta om sammanställning
av statsbudgeten m. m.
Denna hemställan bifölls, varefter förhandlingarna ajournerades kl.
09.26.
6 § Kammarens förhandlingar återupptogs kl. 09.40.
7 § Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ajournering
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
Föredrogs näringsutskottets betänkande 1981/82:42 om allmänna pensionsfondens
fjärde fondstyrelses årsredovisning (skr. 1981/82:207).
181
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
Anf. 6 HUGO BENGTSSON (s):
Herr talman! Riksdagen har vid behandlingen av detta näringsutskottets
betänkande att ta ställning till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses
berättelse för verksamheten under 1981. Av överlämnade handlingar
framgår att verksamheten varit framgångsrik. Ingen har haft några erinringar
mot styrelsens sätt att sköta verksamheten.
Men i år liksom tidigare är vi från socialdemokratiskt håll motståndare till
vissa restriktioner som gäller beträffande fondstyrelsens möjligheter till
engagemang i enskilda bolag. Fjärde AP-fonden har sedan sin tillkomst
spelat en mycket betydelsefull roll för att öka tillgången på riskvilligt kapital
på den svenska kapitalmarknaden. Fonden har, vilket vi finner ytterst
angeläget, aktivt medverkat till att öka industriinvesteringarna. Men skall
fonden kunna spela den roll som vi menar att den skall spela, så måste de
restriktioner som på borgerligt initiativ infördes 1980 undanröjas. Vi menar
att fondens möjlighet till engagemang i ett och samma företag inte, som nu är
fallet, skall vara begränsad till ett innehav av högst 10 % av aktierna eller, om
aktierna har olika röstvärde, högst 10 % av röstetalet för samtliga aktier.
Fjärde fondstyrelsen har innan denna regel infördes i en del fall gjort större
placeringar i ett och samma företag än begränsningsregeln nu medger. Jag
kan inte finna något vettigt, rationellt motiv för ett bibehållande av
densamma. Det förhåller sig väl så, att flertalet större engagemang sker
genom direkta överenskommelser med vederbörande företag. Begränsningsregeln
kan därvid förhindra engagemang som berörda företag finner
nödvändiga för sin utveckling. Vi har i vår reservation nr 1 föreslagit att
riksdagen fattar beslut om att undanröja restriktionen beträffande fjärde
AP-fondens engagemang i enskilda företag.
Vi har också i vår motion som behandlas i detta sammanhang hemställt att
regeringen snarast möjligt förelägger riksdagen förslag om att fondstyrelsen
inhämtar och fäster vikt vid de anställdas synpunkter inför beslut om
engagemang i ett aktuellt företag.
Vi menar naturligtvis att styrelsens olika beslut skall baseras på ett allsidigt
utredningsmaterial. Men vi vill med denna bestämmelse få fastslaget den
betydelse vi tillmäter de anställdas synpunkter. En särskild betydelsefull
faktor vid beslutsfattandet om engagemang i ett aktuellt företag måste vara
hur de anställda i det berörda företaget bedömer de investeringar som
fondstyrelsen överväger att göra. Detta förslag har vi följt upp i reservation
nr 2.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till de båda
reservationer som är fogade till betänkandet.
Anf. 7 JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! De borgerliga visar gentemot fjärde AP-fonden sällspord
både uppmärksamhet och omsorg. De menar att den inte skall få äga aktier
till mer än 10 % av värdet i något aktiebolag. Det är nu en omsorg, lika
märklig som förvånande.
Sveriges industri är den mest koncentrerade i hela världen när det gäller
ägande. Tre privata finansgrupper kontrollerar genom sina holding- och
investmentbolag det mesta som är värt att kontrollera. Ingen kräver att
någon av dessa maktjättar skall begränsa sig till 10 % - eller 20 eller 50 %.
Villde äga 100 % i något företag-och det gör de i många företag - så står det
dem fritt.
Sveriges industri är, som sagt, vad gäller ägandet den mest koncentrerade i
världen. Den är vida mer koncentrerad än USA:s industri, och den står inte
ens tillbaka för industrin i Japan - den extrema kapitalkoncentrationens
huvudland. Men det är ingen som från borgerligt håll kräver att den
koncentrationen skall minskas och att någon tioprocentsregel skall gälla.
Marcus Wallenberg är styrelseledamot i 25 stora och ledande bolag i
Sverige. Han har 21 styrelseordförandeposter och två vice ordförandeposter.
Jag har aldrig hört att det är någon som kräver att han skall begränsa sitt
inflytande till 10 % i något av de bolagen. Hans investment- och holdingbolag
har mer än fyra gånger så många aktier som fjärde AP-fonden i t. ex.
läkemedelsföretaget AB Astra. Det är ingen som kräver att dessa
investment- och holdingbolag skall begränsa sina innehav.
De två största finansgrupperna har tre gånger så många A-aktier i Volvo
som vad fjärde AP-fonden har. Och dessa båda finansgrupper är var för sig
betydligt större än fonden när det gäller ägandet i Volvo. Men det är ingen
som har krävt att de skall begränsa sitt innehav.
Det finns i vissa aktiebolag i Sverige en s. k. utlänningsklausul, som
innebär att det krävs särskilt regeringstillstånd för utlänning att förvärva
aktier. Det är tillstånd som regelbundet och utan något särskilt mankemang
beviljas, och det gäller dessutom bara i vissa företag. Det är bara märkligt att
utländska multijättar har mycket lättare att tränga in och skaffa sig
aktieposter - och obegränsade aktieposter - i svenska företag. Men fjärde
AP-fonden, som har inrättats genom riksdagsbeslut och som är en offentlig
institution, vilken redovisar årligen till riksdagen, skall utsättas för särregler,
alldeles oavsett var den vill investera.
Fru Margaretha af Ugglas, som skall vara den borgerliga huvudtalaren i
den här debatten, har rätt att köpa upp aktiemajoriteten i alla de företag där
hon kan finna säljare och där hennes pengar räcker till för att köpa. Det är
ingen som kräver att hon skall begränsa sig till några 10%. Men fjärde
AP-fonden skall vara ålagd de begränsningar som fru af Ugglas och alla andra
är befriade från.
Man frågar sig efter detta: Finns det över huvud taget minsta logik i denna
av de borgerliga drivna tioprocentsregel? Och svaret är: Ja, det finns den
borgerliga treklöverns speciella logik, den logik som i den ekonomiska
maktens intresse går på tvärs mot all hittills känd och normal mänsklig
logik.
Anf. 8 MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Utskottet upprepar sitt ställningstagande från föregående år i
fråga om fjärde AP-fonden och de placeringsregler som gäller för fonden.
Några olägenheter av nu gällande placeringsregler har inte visat sig under de
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
gångna åren. Tvärtom är det vår uppfattning att begränsningsregeln har det
värdet att den ökar flexibiliteten i fondens placeringar. Det kan bli nog så
bekymmersamt för fjärde AP-fonden om den blir en alltför stor aktieägare i
en del företag och sedan har svårt att ändra sina placeringar - vilket säkert i så
fall skulle bli följden. Det skulle nämligen kunna skapas svåra störningar på
aktiebörsen om AP-fonden skulle dra sig ur ett mycket stort engagemang.
Vad beträffar de anställda och hänsynen till deras synpunkter, framhåller
utskottet att det är naturligt att de anställdas synpunkter inhämtas men att
detta kan göras utan några särskilda föreskrifter för fondstyrelsen. Vi delar
således uppfattningen att det är viktigt att de anställdas synpunkter inhämtas
men anser att det kan ske utan ett särskilt regelsystem.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (begränsningen av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses
placeringar i samma företag)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 1 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 2 (vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 2 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 3
Utskottets hemställan bifölls.
8 § Aktiefonders och aktiesparfonders placeringar i icke börsnoterade
värdepapper
Föredrogs näringsutskottets betänkande 1981/82:43 om ändring i aktiefondslagen,
m. m. (prop. 1981/82:116).
Anf. 9 HUGO BENGTSSON (s):
Herr talman! De ändringar i aktiefondslagen som regeringen föreslagit i
den proposition vi nu har att ta ställning till syftar till att ge de små och
medelstora företagen ökade möjligheter till anskaffning av riskvilligt kapital.
Förslagen till ändringar innebär att aktiefonder och aktiesparfonder skall få
placera medel i aktier och andra värdepapper som ges ut av icke
börsnoterade företag. Handeln med icke börsnoterade värdepapper skall
enligt förslagen underlättas. Därmed ges mindre och medelstora företag
möjligheter till börsintroduktion.
Från socialdemokratiskt håll delar vi uppfattningen att det är angeläget att
åtgärder vidtas för att underlätta de mindre företagens kapitalförsörjning. Vi
menar, vilket vi vid många tidigare tillfällen gett uttryck för, att de små och
medelstora företagen utgör en väsentlig del av det svenska näringslivet och
fyller en stor uppgift när det gäller sysselsättningen. De får därmed också en
stor regionalpolitisk betydelse. Vi delar därför också regeringens uppfattning
att åtgärder behöver vidtas för att klara dessa företags försörjning med
riskkapital.
När man nu söker åstadkomma en ökad handel med mindre företags
aktier, är det viktigt att sådana åtgärder följs av regler som skyddar dem som
har minoritetsintressen i bolagen. Detta kräver enligt vår uppfattning att
någon utomstående kompetent institution tar på sig ett ansvar för information
om och bedömning av företagets utveckling och skötsel. Detta är en
absolut förutsättning för att allmänheten skall våga satsa sina sparmedel på
dessa värdepapper.
Syftet med den ökade handeln med denna typ av värdepapper är, som jag
tidigare framhållit, vällovligt. Vi är också beredda att acceptera förslagen,
men under den uttryckliga förutsättningen att det skapas ett skydd för dem
som placerar sparmedel i denna typ av värdepapper. Skyddet måste hindra
att majoritetsaktieägare eller aktieägare med stora aktieinnehav kan påverka
kursen med hänsyn till sina egna intressen. Vi kan alltså inte acceptera det
förslag som föreliggar utan anser att regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till ett regelsystem för hur handeln med icke börsnoterade aktier
bör utformas.
Regeringen har också föreslagit ytterligare åtgärder för att stimulera
handeln med icke börsnoterade värdepapper. Sålunda ges aktiefonderna och
aktiesparfonderna möjlighet att placera högst 10 % av sina tillgångar i icke
börsnoterade värdepapper. Vi kan för vår del acceptera förslaget beträffande
aktiefonderna. När det däremot gäller systemet med aktiesparfonder anser vi
att detta är orimligt dyrt för staten på grund av den mycket höga
subventionsgraden. Det har dessutom inte visats att det stimulerar till något
sparande. Vi har också i andra sammanhang krävt att systemet med
aktiesparfonder bör avskaffas. Mot den här bakgrunden kan vi självfallet inte
acceptera några ytterligare utvidgningar av aktiesparfondernas placeringsmöjligheter
och givetvis inte heller förslaget i den moderata motionen om att
övre gränsen för innehav av värdepapper höjs från 10 % till 25 %.
Vi kan inte heller ställa oss bakom det moderata förslaget med krav på att
regeringen skall överväga förenklingar då det gäller administrativa regler för
aktiefonder och aktiesparfonder.
Herr talman! Med det anförda ber j ag att få yrka bifall till reservation 1 och
i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 10 PER WESTERBERG (m):
Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 43 behandlas regeringens
proposition 116. Förslagen bygger på betänkandet i SOU 1981:95 Tillväxtkapital,
vilket utgör en delrapport från en särskild utredare som har fått i
uppdrag att studera de små och medelstora företagens situation. Utredning
-
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
en har kommit till på riksdagens begäran. De lagförändringar som föreslås
har alla att göra med köp och försäljning av icke börsnoterade värdepapper.
En grundläggande förutsättning för att små och medelstora företags aktier
skall få ökad spridning är att det finns en effektivt fungerande handel med
sådana värdepapper. Utredaren har föreslagit att en ny aktielista med
beteckningen A III-lista skall införas. Här skulle enligt utredaren aktier som
är fördelade på minst 100 börsposter kunna bli noterade. Flera tunga
remissinstanser har kritiserat utredningen och ansett att 100 börsposter utgör
en för liten spridning av värdepapperna.
Enligt vår uppfattning är det av central betydelse att en A III-lista kommer
till stånd. I regeringens proposition tas inte någon klar ställning till införandet
av en A III-lista. En särskild lista för mindre och medelstora företag skulle
påtagligt kunna vitalisera handeln med värdepapper för denna kategori av
företag. Det bör även vara av stor betydelse att ett så stort antal företag som
möjligt kan bli noterade på den s. k. A III-listan. Därför bör naturligtvis
strävan vara att spridningen av antalet börsposter som krav för notering på
listan bör vara så låg som möjligt. Inrättandet av en A III-lista och beslut om
vilka värdepapper som skall noteras på densamma är en fråga för
börsstyrelsen att ta ställning till. Riksdagen bör därför inskränka sig till att ge
regeringen till känna som sin mening att den nuvarande ordningen bör ändras
genom införandet av en A III-lista för vilken kravet på spridning av aktier
inte bör vara högre än 100 börsposter. Vi moderater hälsar därför med
tillfredsställelse att utskottet i denna del indirekt har tillstyrkt vår motion -vilket vi finner vara mycket glädjande.
För de fall då börsinstitutionen inte kommer i fråga förutsätts i
propositionen att fondkommissionärerna skall svara för en ökad handel med
oregistrerade papper. Utredaren har härvidlag föreslagit ett s. k. märket
maker-system innebärande att en eller flera fondkommissionärer åtar sig att
upprätthålla en marknad för handel med icke börsnoterade papper. I
utredningsförslaget förutsätts inte någon närmare reglering av denna typ av
handel utan hänvisas till att formerna för handeln skall få utvecklas av
fondkommissionärerna själva. Det finns anledning att i detta hänseende
notera att fondkommissionärerna står under bankinspektionens tillsyn och
att handeln därmed står under offentlig kontroll. Tillsynsmyndigheten har
därmed möjlighet att ingripa mot oskälig kurspåverkan från aktieägare med
stora innehav.
I föreliggande proposition föreslås även att aktiesparfonderna skall kunna
tillföra även de mindre företagen riskkapital. Denna utvidgning av aktiesparfondernas
placeringsmöjligheter innebär att små företags möjlighet till
försörjning med riskkapital jämställs med de börsnoterades. Det finns all
anledning att hälsa detta med stor tillfredsställelse, inte minst ur neutralitetssynvinkel.
Ett utvidgat aktiefondssparande är särskilt angeläget med tanke bl. a. på
den undersökning Östergötlands Sparbank genomfört. I denna undersökning
visade det sig att av aktiefondsspararna hade 46 % mindre än 60 000 kr. i
årsinkomst, 87 % av spararna hade under 100 000 kr. i inkomst och endast
12 % hade över 100 000 kr. i årsinkomst. Eftersom Östergötland anses vara
en form av Minisverige är undersökningen utomordentligt intressant.
Aktiefondssparandet omfattar i dag ca 540 000 sparare med som det
förefaller en utpräglad småspararprofil. Det är därför särskilt tillfredsställande
att aktiefondssparandet kan breddas till de stora flertalet mindre
företag. Det är en tilltalande filosofi att en betydande del av svenska folket
blir delägare i alla former och typer av företag.
I propositionen föreslås att aktiefonderna och aktiesparfonderna får rätt
att placera högst 10 % av sina tillgångar i värdepapper som inte är
börsnoterade, och att bankinspektionen skall få möjlighet att medge dispens
från 10-procentsregeln.
Det finns enligt vår uppfattning anledning att vidga aktiesparfondernas
generella rätt att placera kapital i det egna bolaget, i de fall då detta inte är
börsnoterat, till att omfatta 25 % av fondkapitalet. En sådan här vidgad rätt
ger en ökad möjlighet till riskplaceringar samtidigt som spararnas pengar inte
på något allvarligt sätt riskeras.
Det finns vidare anledning för regeringen att överväga möjligheterna att
avbyråkratisera reglerna för speciellt de mindre aktiesparfonderna. Förenklingar
bör kunna göras vad gäller fondbolagens förvaltning av aktiesparfonder
anknutna till mindre företag, gränsen för fondbolagens aktiekapital,
kravet på offentliga styrelseledamöter och fondbolagens skyldighet att anlita
av bankinspektionen utsedda revisorer.
Herr talman! Med ledning av detta ber jag få yrka bifall till reservationerna
3 och 4 och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 11 BENGT SJÖNELL (c):
Herr talman! De mindre och medelstora företagens allt överskuggande
problem, som alltid följt dem intimt, har varit av finansiell art. Speciellt har
det gällt den låga soliditeten, alltså bristen på eget kapital. Vi hälsar den nu
föreliggande propositionen med tillfredsställelse, därför att den bereder
möjlighet för de mindre och medelstora företagen att i framtiden väsentligt
förbättra den egna soliditeten. Propositionens förslag innebär också att de
många människor i det svenska samhället som i dag vill placera sina
besparingar i aktier även kan få tillträde till de ytterst intressanta och många
gånger oerhört expansiva och dynamiska mindre och medelstora företagen.
Propositionen har föranlett några reservationer. I reservation, som har
avgivits från socialdemokratiskt håll, riktas väsentligen två invändningar mot
de förslag som framläggs i propositionen. Den första gäller förslaget om rätt
för fondkommissionärerna att skapa s. k. märket maker-system.
Det systemet innebär att en eller flera fondkommissionärer åtar sig att
skapa och upprätthålla en marknad för handeln med icke börsnoterade
papper. Det är enligt vår mening ett positivt förslag. Därmed får
småföretagen större möjligheter när det gäller att förstärka kapitalet och
framför allt soliditeten.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Allmänna pensionsfondens
fjärde
fondstyrelses
verksamhet
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Aktiefonders och
aktiesparj'onders
placeringar i icke
börsnoterade värdepapper
-
Från socialdemokraternas sida är man rädd för att de mindre företagen
skall komma i fondkommissionärernas händer. Om fondkommissionärerna i
detta avseende får alltför stort inflytande kan det innebära vissa risker. Det är
framför allt av den anledningen som förslaget avvisas.
När det sedan gäller aktiesparfonderna, så avvisar socialdemokraterna
både i partimotionen och i reservationen förslaget om att fonderna skall få
fungera på det sätt som föreslås i propositionen.
Herr talman! Jag skall inte alls gå in på den frågan nu, därför att det ju här
rör sig om de ideologiska skillnader som finns när det gäller de två blocken i
svensk politik. Just frågan om aktiesparfonderna kontra löntagarfonderna
torde bli en av de stora frågorna i valrörelsen.
Jag skall med några ord bara beröra reservation 2 av centerns och
folkpartiets representanter i utskottet. I denna reservation hälsar vi med
tillfredsställelse de förslag som återfinns i propositionen. Vi finner dem
välmotiverade. Därför avvisar vi socialdemokraternas förslag i reservation 1.
Vi avvisar även moderaternas motion och deras förslag i reservationerna 3
och 4. Utskottet föreslår att aktiesparfondernas rätt att placera kapital i det
egna bolaget vidgas till att omfatta 25 % av fondkapitalet. På denna punkt
utesluter inte centerns och folkpartiets representanter i utskottet att
ytterligare dispensmöjligheter kan övervägas. Men först måste man få
erfarenhet av hur det är i verkligheten när det gäller den nya lagstiftningen.
Det går alltså att återkomma när man sett utfallet av de här reglerna.
Med tanke på den här lagens utformning är det angeläget att framhålla -det var finansutskottet som från början gjorde det påpekandet - att
möjligheterna att göra placeringar i icke börsnoterade papper kan komma att
stå öppna även för företagsanknutna aktiesparfonder, dvs. aktiesparfonder
som får placera i aktier endast i det företag där de som tillskjuter kapital till
fonden är anställda. En sådan möjlighet är uppenbarligen inte lämplig, och
den torde inte heller ha varit avsedd av regeringen. Därför föreslår utskottet
en ändring i 11 § lagen om aktiesparfonder som begränsar de företagsanknutna
aktiesparfondernas placeringsmöjligheter till dem som finns f. n. -det var ju från början avsett att vara så.
Finansutskottet berör, med hänvisning till aktuella ändringar i aktiebolagslagens
regler om låneförbud, frågan om samstämmighet mellan de regler för
utlåning till fondandelsägare som gäller beträffande företagsanknutna
aktiesparfonder och de som gäller beträffande andra skattepremierade
aktiesparfonder vilka, utan att formellt vara företagsanknutna, efter dispens
i betydande grad koncentrerar sig på det egna företagets aktier. Det är en i
dag väl känd företeelse.
Näringsutskottet finner det önskvärt att regeringen, med beaktande av hur
dispenspraxis utvecklas, håller denna fråga under observation och, om det
visar sig motiverat, föreslår kompletterande lagstiftningsåtgärder.
Med detta yrkar jag avslag på reservationerna 1, 3 och 4 samt bifall till
reservation 2.
188
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 och 2
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 3 (handel med icke börsnoterade värdepapper)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 1 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 4 (aktiefonders och aktiesparfonders placeringar i icke börsnoterade
värdepapper)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 2 av Johan Olsson
m. fl. med 87 röster mot 66 för reservation 3 av Erik Hovhammar m. fl. 151
ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls reservation 2 av Johan Olsson m. fl. med 153
röster mot 152 för utskottets hemställan.
Mom. 5 (förenklade administrativa regler för aktiefonder och aktiesparfonder)
Utskottets
hemställan bifölls med 238 röster mot 66 för reservation 4 av
Erik Hovhammar m. fl.
9 § Kontroll över visst automatspel
Föredrogs näringsutskottets betänkande 1981/82:54 om kontroll över visst
automatspel (prop. 1981/82:203).
Anf. 12 STURE THUN (s):
Herr talman! Det betänkande från näringsutskottet som vi nu behandlar
tar upp frågan om kontroll av visst automatspel. Det har visat sig att lokaler
där olika typer av automatspel bedrivs inte är någon lämplig miljö för barn
och ungdom.
I början av förra året begärde riksdagen att regeringen skyndsamt skulle
lägga fram förslag till lagstiftning om flipperspel och liknande automatspel.
Regeringen har i proposition 1981/82:203 lagt fram förslag till lag som
reglerar den här typen av verksamhet i enlighet med riksdagens önskemål. I
lagförslaget föreslås att tillstånd skall krävas för att man skall få bedriva spel
på två eller flera flipperspel eller liknande automatspel och att socialnämnden
i berörd kommun skall vara tillståndsmyndiget. Vi socialdemokrater i
utskottet anser att tillstånd skall krävas för att man skall få bedriva spel av
denna typ oavsett antal spelautomater, och detta har vi framfört i vår
reservation.
Näringsutskottet har inhämtat socialutskottets yttrande i det här ärendet.
Ett enhälligt socialutskott har gått på den linjen att tillstånd skall krävas,
oavsett hur många spel som finns i den lokal där verksamheten förekommer.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Kontroll över
visst automatspel
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Kontroll över
visst automatspel
Även majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig över kommundepartementets
promemoria, som ligger till grund för lagförslaget, har
förordat att tillstånd skall krävas, oavsett antalet spel som finns i lokaler där
spel bedrivs.
Herr talman! Med vad jag nu anfört yrkar jag bifall till den socialdemokratiska
reservationen.
Anf. 13 SVEN ANDERSSON (fp):
Herr talman! Riksdagen beställde ett lagförslag som skulle innebära att
kommunerna själva fick avgöra om de ville ha s. k. flipperspel eller ej. Det
föreligger nu ett sådant lagförslag, och jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 14 INGEGERD ELM (s):
Herr talman! Sedan några år tillbaka har det i olika sammanhang framförts
förslag som syftar till att ge kommunerna ett ökat inflytande över nöjes- och
fritidssektorns utveckling. Bakgrunden är framför allt att spelhallar, vissa
diskotek och andra liknande samlingsplatser visat sig ha en klart olämplig och
destruktiv verksamhet. Detta har medfört att kommunernas social-, fritidsoch
skolförvaltningar tvingas arbeta med problem som skapats eller
förvärrats i de olämpliga ungdomsmiljöerna.
Stockholms kommun har i en utredning om olämpliga ungdomsmiljöer
kartlagt förhållandet i sin kommun. De platser och ställen som den
utredningen betecknar som olämpliga ungdomsmiljöer har fått samma betyg
av de flesta av landets kommuner.
Detta har bl. a. tagit sig uttryck i en skrivelse till kommunministern från
över 350 social-, skol- och fritidschefer i hela landet. I skrivelsen krävs ”att
initiativ tas för att få till stånd en lagstiftning, som ger kommunerna
inflytande och kontroll över nöjes- och fritidssektorns utveckling”.
När nu regeringen i proposition 203 föreslår kommunal kontroll över
spelhallarna är detta ett steg i rätt riktning. Men det har ändå från flera håll
framhållits att lagförslaget inte är tillräckligt långtgående och att kommunerna
borde ha getts rätten till en övergripande prövning när det gäller fritidsoch
nöjesinrättningar. Det är också vad som krävs i motionerna 2448 och
2493. Liksom motionärerna Margot Wallström, Åke Gustavsson, Oskar
Lindkvist och Lars Ulander är jag övertygad om att kampen mot de
olämpliga, passiviserande och destruktiva barn- och ungdomsmiljöerna
kräver åtgärder på många områden.
Utskottet avvisar dock nu kraven på en vidare lagstiftning, men framhåller
samtidigt att det är angeläget att följa utvecklingen och att ytterligare
överväganden kan bli aktuella.
Jag tolkar detta som att det föreligger en insikt om att ytterligare åtgärder
behövs, men att man inte är beredd att ta ett ytterligare steg just nu. Mot
denna bakgrund hoppas jag att vi till kommande år, då kraven på mera
långtgående åtgärder återkommer, skall vara mogna för en sådan lagstiftning.
I motionen 2447 har jag begränsat min hemställan till att avse lagförslaget
om automatspel. Såväl i den motionen som i motion 2494 av Margareta
Winberg och Marianne Stålberg framförs att det inte finns några bärande skäl
för undantag från tillståndsplikten när det gäller enstaka automatspel.
Vi menar att om man vill nå syftet med lagen, nämligen att kunna
motverka olämpliga barn- och ungdomsmiljöer, är det viktigt att kommunerna
kan skaffa sig en total bild av situationen. Med en lag som undantar de
enstaka spelen kommer syftet att motverkas. Det finns en uppenbar risk för
att de spel som i dag finns samlade senare kommer att skingras, men att den
totala mängden spel blir oförändrad. Den risken har bl. a. länsstyrelsen i mitt
hemlän, Jönköpings län, pekat på i remissvaret avseende lagförslaget.
Jag menar att i det läget har vi inte så stor nytta av lagen, som
näringsutskottets majoritet nu ställer sig bakom. Tvärtom har vi stiftat en lag
för en mycket begränsad del av automatspelsverksamheten.
Herr talman! Mot bakgrund av att de som skall tillämpa lagen, nämligen
kommunerna, och ett enigt socialutskott, tillstyrkt en generell tillståndsprövning
- dock med undantag för offentliga tillställningar av tillfällig karaktär -yrkar jag härmed bifall till den socialdemokratiska reservationen vid
näringsutskottets betänkande nr 54.
I detta anförande instämde Åke Gustavsson och Margot Wallström (båda
s).
Anf. 15 BLENDA LITTMARCK (m):
Herr talman! En röstförklaring:
Jag kommer att rösta för bifall till hemställan i den reservation som finns
fogad till näringsutskottets betänkande nr 54. Jag ansluter mig därmed till
den enhälliga motivering för en generell tillståndsplikt som avgivits av
socialutskottet i dess yttrande till näringsutskottet.
I detta anförande instämde Kersti Swartz (fp), Rune Gustavsson (c),
Mårten Werner (m), Erik Larsson (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Karin
Israelsson (c) och Anita Bråkenhielm (m).
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 2 (tillståndsprövning avseende spelautomater)
Reservationen av Ingvar Svanberg m. fl. bifölls med 182 röster mot 118 för
utskottets hemställan. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Kontroll över
visst automatspel
191
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Socialförsäkring
för utlandsanställda
-
10 § Socialförsäkring för utlandsanställda
Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1981/82:16 om vissa
frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. (prop. 1981/82:199).
Anf. 16 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Till socialförsäkringsutskottets betänkande 1981/82:16 om
vissa frågor inom den allmänna försäkringen m. m. har den socialdemokratiska
utskottsgruppen fogat två reservationer. Reservation 1 avser det avsnitt
i betänkandet som behandlar särregler för utsänd arbetskraft.
Det råder i dag mycket splittrade bestämmelser när det gäller de sociala
förmånerna för svenskar som sänds ut av svenska arbetsgivare för arbete
utomlands. Med undantag för ATP saknas särskilda regler i lagstiftningen
när det gäller denna speciella grupp. Ersättning för vårdkostnader är mycket
låg, föräldraförsäkringen och tandvårdsförsäkringen gäller inte - för att ta
några exempel.
I syfte att förbättra villkoren för de utsända utarbetades, i samråd med
arbetsmarknadens parter, en departementspromemoria. Promemorians
huvudförslag innebär en uttrycklig lagreglering beträffande utsända arbetstagare
och innehåller i korthet följande.
Den anställde skall vara försäkrad som om han var bosatt i och sysselsatt i
Sverige, under förutsättning att utsändningsperioden inte överstiger tre år.
För statligt anställda skall inte någon tidsgräns gälla. Medföljande familjemedlemmar
skall likaledes vara försäkrade, som om de vore bosatta här.
Sjukförsäkringsförmånerna skall förbättras så, att de faktiska kostnaderna
för läkarvård, tandvård och sjukhusvård utomlands ersätts, med avdrag för
de patientavgifter som följer svenska regler.
Det här är förslag som vi socialdemokrater i huvudsak ansluter oss till.
I propositionen läggs emellertid inte fram något förslag om utvidgat skydd
för utsänd arbetskraft. Däremot har förslaget om en ändring av bosättningsbegreppet
medfört en försämring för de utsända.
F. n. anses bosättningen här i riket vara orubbad under det första året,
även om utlandsvistelsen redan från början är avsedd att vara längre tid.
Förslaget som nu föreligger innebär att bosättningen här i riket - och därmed
försäkringen - anses bestå endast om utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ett år. Den som är ute längre än ett år skall enligt propositionen avföras
från socialförsäkringssystemet redan från utresedagen, vilket innebär att den
som passerat ettårsgränsen inte ens får behålla det otillfredsställande skydd
som finns i dag.
Den borgerliga utskottsmajoriteten följer lojalt propositionen.
Det är rimligt att anta att benägenheten att åta sig utlandsuppdrag kommer
att minska om det här förslaget genomförs. Det vore beklagligt om så skedde,
då utlandsengagemangen är till fördel såväl för företag och anställda som för
landet.
Enligt vår mening borde syftet med promemorian - att ge gruppen utsända
förbättrade förmåner inom socialförsäkringsområdet, i första hand genom
lagstiftning - ha fullföljts. När nu inte så har skett anser vi reservanter att
riksdagen bör begära att regeringen gör nya överväganden i frågan och
återkommer med förslag till riksdagen.
Vår reservation 2 gäller det avsnitt i betänkandet som behandlar
delpensionsbestämmelser för uppdragstagare.
F. n. bedöms rätten till delpension för en arbetstagare, som samtidigt är
facklig och politisk förtroendeman och därvid är ledig med löneavdrag från
sitt ordinarie arbete för att utföra uppdraget, efter samma regler som för
egenföretagare.
Vi anser detta orimligt och omotiverat.
Denna fråga har tidigare behandlats av riksdagen, genom socialförsäkringsutskottets
betänkande 1979/80:19. Riksdagen biföll då en socialdemokratisk
reservation, där man krävde att fackliga och politiska förtroendeuppdrag
som arbetstagare utför under tid då de åtnjuter ledighet från sitt
ordinarie arbete och får vidkännas inkomstavdrag skulle jämställas med
förvärvsarbete som anställd.
I proposition 1981/82:199 avvisar emellertid socialministern förslaget, och
den borgerliga utskottsmajoriteten har samma mening. Man anger i
huvudsak två skäl för att inte tillmötesgå kraven:
dels att det för gruppen uppdragstagare är svårt att fastställa såväl inkomst
som arbetstid,
dels att det är svårt att avgränsa kategorin av fackliga och politiska
förtroendemän som skall omfattas.
När det gäller det sistnämnda, att avgränsa personkretsen, kan det väl
ändå inte röra sig om några större bekymmer i sak, utan det måste mer röra
sig om svepskäl och brist på vilja.
När det gäller svårigheterna att fastställa inkomst och arbetstid håller jag
med om att sådana föreligger när det gäller den mer normala uppdragstagaren.
Men de svårigheterna föreligger inte för de fackliga och politiska
förtroendemän som är lediga med löneavdrag från sitt ordinarie arbete för att
utföra uppdrag. Deras tid blir registrerad.
Eftersom riksdagens intentioner i det här avseendet inte följs måste vi på
nytt begära att regeringen snarast förelägger riksdagen ett förslag till
lagändring som tillgodoser syftet i vår reservation.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de två socialdemokratiska reservationer
som är fogade till betänkandet.
Anf. 17 NILS CARLSHAMRE (m):
Herr talman! Här - som så ofta när det gäller socialförsäkringen - handlar
det om att väga det önskvärda mot det möjliga eller praktiskt hanterbara.
Utskottsmajoriteten och de socialdemokratiska reservanterna har på ett par
punkter kommit till olika resultat i den avvägningen.
När det gäller de utlandsarbetande och behovet av särregler för dem har
majoriteten konstaterat att det i varje fall ännu så länge inte har kommit fram
något förslag som vi tror är möjligt att genomföra. Därför menar vi att
problemen åtminstone t. v. får lösas genom avtal mellan arbetsgivare och
anställda.
13 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Socialförsäkring
för utlandsanställda
-
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ny arbetstidslag
m. m.
När det gäller uppdragstagares möjlighet att få delpension går utskottsmajoriteten
nästan längre än reservanterna. Reservanterna begär ett förslag
av regeringen för politiska och fackliga uppdragstagare. Majoriteten skriver
att riksdagen bör ge regeringen till känna att hela frågan behöver utredas och
att det behövs ett förslag som tar sikte på inte bara dessa två kategorier -politiska och fackliga uppdragstagare - utan över huvud taget människor
med uppdrag.
Med den förklaringen, herr talman, yrkar jag bifall till socialförsäkringsutskottets
hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 5 (särregler för utsänd arbetskraft)
Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 151 för reservation 1 av
Sven Aspling m. fl.
Mom. 10 (delpensionsbestämmelser för uppdragstagare)
Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 151 för reservation 2 av
Sven Aspling m. fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
11 § Ny arbetstidslag m. m.
Föredrogs socialutskottets betänkande 1981/82:55 om ny arbetstidslag
m. m. (prop. 1981/82:154).
Anf. 18 KJELL NILSSON (s):
Herr talman! Det nu föreliggande förslaget från socialutskottet om ny
arbetstidslag berör en rad viktiga frågor. De brister som fanns i den tidigare
arbetstidslagstiftningen får genom detta förslag en godtagbar lösning.
Reglerna vid övertid och för deltid, övertidsavgift och förberedelse- och
avslutningsarbeten och samordningen av arbetstidsbestämmelserna i både
arbetsmiljölagen och arbetstidslagen är positiva inslag i den nya lagstiftningen.
Socialdemokraterna ställer sig helt bakom socialutskottets hemställan i
denna del av förslaget. Det finns en annan del i betänkandet som tar upp
frågan om en utredning om övergång till sex timmars arbetsdag, en utredning
som skulle belysa effekterna av och förutsättningarna för denna allmänna
arbetstidsförkortning.
Det fanns en period på ett tidigt stadium av diskussionen om sex timmars
arbetsdag, då en del politiska partier var mycket engagerade och ansåg att
detta var en mycket angelägen reform. Nu är det snart bara socialdemokratin
och fackföreningsrörelsen kvar som talar om möjligheterna att införa en sex
timmars arbetsdag. Det är viktigt, säger arbetsmarknadsministern, att
debatten hålls levande om möjligheterna till och förutsättningarna för ett
införande av kortare arbetstid. Men någon utredning om denna genomgripande
reform vill man inte ha.
Det är helt klart att ett sådant förslag kommer att få stora konsekvenser i
vårt samhälle. Det gäller att bedöma kostnaderna och produktiviteten i
arbetslivet. Vi har inte någon sådan bedömning. Detsamma gäller beträffande
effekterna på det skiftarbete som förekommer i mycket stor
omfattning i vårt samhälle och, inte minst, möjligheterna att öka tvåskiftsarbetet
utan några negativa effekter för de anställda.
Det kommer att ställa stora krav på samhället på många områden -barnomsorg, fritidsverksamhet, kulturaktiviteter och annat - om man ger
människor ökad fritid. Från socialdemokratins sida menar vi att detta är så
viktigt att starka skäl talar för att vi får en ordentlig utredning om dessa
förutsättningar.
Herr talman! Jag hänvisar till den välskrivna och innehållsrika reservation
3, där våra synpunkter liksom skälen till att vi vill ha en utredning redovisas.
Jag yrkar bifall till reservation 3 och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 19 BLENDA LITTMARCK (m):
Herr talman! Moderata samlingspartiet har fogat två reservationer till
betänkandet om arbetstidslagen.
Reservation 1 innebär avslag på propositionen och en begäran om förnyad
utredning av hela detta komplex. Vi anser att regeringen inte tagit
vederbörlig hänsyn till remissinstanserna, och det är ytterst tveksamt om man
skall betrakta kompensationsledighet som arbetad tid när övertiden räknas
ut.
Av reservation 2 framgår att vi inte anser det rimligt att föreslå
lagändringar som leder till nya kostnadsökningar för kommuner och
landsting - i synnerhet som regeringen tidigare har sagt att man inte skall
lägga fram propositioner som kan kräva kostnadsökningar inom den
kommunala sektorn.
Jag yrkar bifall till de moderata reservationerna 1 och 2 och i övrigt bifall
till utskottets hemställan.
Anf. 20 LARS-OVE HAGBERG (vpk):
Herr talman! Man kan säga att den kritik som vpk framför mot regeringens
förslag till ny arbetstidslag kan sammanfattas i följande punkter.
1. Sextimmarsdagen skjuts långt fram i tiden - om det med detta politiska
tänkande över huvud taget skall bli någon sextimmarsdag.
2. Möjligheter ges till ökat övertidsuttag.
3. Hemarbete med t. ex. hemdatorer omfattas inte av arbetstidslagen,
trots att hemarbete ökar genom den nya tekniken.
4. Möjligheter ges att genom lokala avtal frångå lagen, och därmed öka
övertiden.
Vi anser att denna kritik gäller viktiga områden och inte kan få stå
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ny arbetstidslag
m. m.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ny arbetstidslag
m. m.
oemotsagd. Sextimmarsdagen är viktig och måste genomföras inom en snar
framtid, och vi kräver i vårt valprogram att första steget skall tas 1983 med en
timmes arbetstidsförkortning.
Det finns flera skäl för att införa arbetstidsförkortningen. Vi har pekat på
tre.
1. Det ger större möjligheter till jämställdhet mellan män och kvinnor, och
deltidsarbetet kan därmed minskas.
2. Det ger ekonomisk och social rättvisa.
3. Sysselsättningen skulle kunna öka genom en arbetstidsförkortning.
De åsikter som framförs i de två första punkterna, om jämställdhet mellan
män och kvinnor och om den ekonomiska och sociala rättvisan när det gäller
arbetstidsförkortningen, delas i viss utsträckning av andra partier, men man
vill inte prioritera det. Den tredje punkten, att arbetstidsförkortningen skall
ge fler jobb, är tabu i den politiska debatten i Sverige.
Jag vill bara erinra om att det franska socialistiska partiet och den regering
som sitter i Frankrike har för avsikt att använda arbetstidsförkortning för att
skaffa åtminstone några fler jobb. Man har redan förkortat arbetstiden till 39
timmar i veckan. Genom att förkorta arbetstiden räknar man med att skapa
ca 200 000 nya jobb. Vi anser att det inte är orimligt att arbetstidsförkortningen
kan spela en roll när det gäller sysselsättningen. Det går inte att
framhärda hur långt som helst och hävda att sysselsättning skall skapas åt
alla, när vi ser hur tekniken utvecklas, och hur hela industriproduktionen tar
form. I det läget måste vi också använda arbetstidsförkortning för att skapa
fler arbeten. Det är en del i en offensiv för allas rätt till arbete.
Jag vill också peka på att lagens målsättning att vara en skyddslag har
uttunnats, och man hänvisar nu till att arbetsmiljölagen har tagit över alla
skyddsbestämmelser. Jag tror att man därmed nonchalerar den oerhörda risk
som möjligheterna i arbetstidslagen i dag ger, bl. a. till övertid, och att
människor utnyttjas och t. o. m. slås ut ur produktionen. Det allvarligaste i
det nya förslaget är att man öppnar möjligheterna till ökat övertidsuttag,
speciellt för grupper som kapitalet gärna ser att de arbetar länge. Det ingår i
den allmänna målsättningen att förkorta arbetstiden genom att införa
förtidspension, medan de som är i verksam ålder skall arbeta mycket och
länge och helst arbeta på övertid. Därför har man med det nya förslaget ökat
möjligheterna att ge dispens från reglerna. Vi motsätter oss det.
Vi vill att övertid skall få tillgripas endast för nödfallsarbete och då
egendom eller hälsa är i fara. Då skall man kunna ta ut övertid under ett år
med 150 timmar. Utskottet har avstyrkt vårt förslag. Vi har fört fram det
under många år. Riksdagen har uttalat att man vill förbättra bestämmelserna.
Vi menar att man nu försämrar dem.
I en motion av Maj-Lis Lööw m. fl. föreslås en minskning av övertidsuttaget
från 200 till 150 timmar. Jag yrkar bifall till den motionen, för den ligger
i linje med vpk-yrkandet.
Vi har vidare pekat på att veckovilan och nattvilan bör utökas.
Vi har tidigare väckt motioner om skiftarbete och arbete på obekväm
arbetstid. Det är företeelser som ökar i arbetslivet. Det företag där jag är
anställd, SSAB i Domnarvet, försöker nu köpa sig till udda skiftformer och
tider genom att säga: Ni får 45 öre i lönelyft om ni går med på skifttider som
inte finns med i kollektivavtalet. Öppnar man sådana möjligheter kan
företagsägarna spela ut den ekonomiska tryggheten mot att man i stället får
arbeta längre. Det är vad som f. n. håller på att hända i svenskt arbetsliv. Än
så länge står facket emot. Järnbruksklubben säger nej till de ökade
ersättningarna och vill att vi skall arbeta enligt riksavtalet.
Jag tycker alltså att den motion som vi har väckt om att begränsa
skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid är väl befogad. Jag yrkar därför
bifall till samtliga vpk-motioner samt till motion 2456 av Maj-Lis Lööw
m. fl.
I detta anförande instämde Hans Petersson i Hallstahammar och Karin
Nordlander (båda vpk).
Anf. 21 RUNE GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Det finns några reservationer fogade vid betänkandet. När
det gäller moderatreservationerna kan jag konstatera att vi har litet olika
uppfattningar om konsekvenserna av förslaget. Jag hoppas att Blenda
Littmarck inte uppfattar det som en oartighet om jag bara hänvisar till
utskottets skrivning på s. 5 och 6 när det gäller de moderata reservationerna.
Naturligtvis kan vi tala om sextimmarsdagen, och många skulle säkert
önska få en sådan nedtrappning av arbetstiden. Men frågan är hur mycket
realism det ligger i ett sådant krav. Vi har i utskottet hänvisat till det
utredningsarbete som pågår inom delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA,
och till de rapporter som delegationen hittills har lämnat. Vi har också
hänvisat till den utredning som jämställdhetskommittén har avlämnat.
Därmed ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan och
avslag på reservationerna.
Tillåt mig sedan, herr talman, eftersom detta är det sista ärendet från
socialutskottet under vårsessionen att få framföra centerledamöternas i
utskottet och mitt personliga tack till utskottets avgående ordförande, Göran
Karlsson, för tolv års arbete i utskottet. Jag vågar säga att detta utskott har
haft många svåra frågor att behandla under dessa år, men det har varit en
strävan att nå breda lösningar. Vi har också åstadkommit sådana i de flesta
fall. Kanhända beror det mycket på den fina stämning som har rått i vårt
utskott och på att de flesta utskottsledamöter har haft förankring i
kommunalt och landstingskommunalt arbete. Vi har haft hårda debatter här i
kammaren ibland, Göran Karlsson och jag. Vi har givit och tagit, men jag är
övertygad om att Göran Karlsson liksom jag känner att detta inte har lämnat
några rispor efter sig i vår personliga vänskap och våra personliga
relationer.
Tack, Göran Karlsson!
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ny arbetstidslag
m. m.
197
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ny arbetstidslag
m. m.
Anf. 22 KARIN NORDLANDER (vpk):
Herr talman! Det förslag till ny arbetstidslag som vi nu har att ta ställning
till har på intet sätt tagit hänsyn till eller präglats av att kvinnor i allt större
omfattning kommit ut i förvärvslivet. Detta är en av motiveringarna till de
från vpk föreliggande motionerna, bl. a. om kortare arbetsdag.
Den sammantagna arbetstiden är i dag mycket ojämnt fördelad - detta
trots den debatt som sedan länge förts om lika villkor oavsett kön i
arbetslivet. Medan de heltidsarbetande - mest män - har en årsarbetstid
mellan 1 700 och 2 000 timmar, har många deltidsarbetande - mest kvinnoren
arbetstid som ligger långt under 1 000 årsarbetstimmar.
Ser man sedan till de säkert lika många arbetstimmar som krävs för att
sköta hem och barn, finner man att fördelningen är lika ojämn där men åt
motsatt håll. Det är förvärvsarbetet som måste förändras, om vi skall få till
stånd en könsmässig utjämning. Det gäller såväl i hemmet som i förvärvslivet.
Orsakerna till att så många kvinnor arbetar deltid är naturligtvis flera.
Undersökningar visar att många kvinnor inom de yrkesgrupper som
deltidsarbetar - det gäller städerskor, ekonomibiträden, hemtjänst- och
sjukvårdsbiträden samt anställda inom handeln - ofta är gifta eller
sammanboende med t. ex. byggnadsarbetare eller industriarbetare, som
med restid tvingas vara borta lång tid från hemmet - 10-12 timmar - vilket
gör heltidsarbete omöjligt för dessa kvinnor. De har helt enkelt ingen
valfrihet.
En annan orsak är att det inom många yrkesområden skapas enbart
deltidsarbeten - inte deltidsarbeten i vanlig bemärkelse, där man delar på
jobb, utan skräddarsydda deltidstjänster anpassade efter arbetsuppgifterna.
De yrken som till övervägande delen befolkas av deltidsarbetande har ofta
sämre arbetsförhållanden och dålig arbetsmiljö. De utgörs av fysiskt tunga
arbeten, som också omöjliggör arbete på heltid. Vpk har i dessa fall ställt
upprepade krav på förkortning av arbetstiden vid fysiskt tunga och
hälsovådliga arbeten med lönemässig kompensation. Det gäller bl. a. inom
långtidsvården.
Andra undersökningar visar att ojämlikheten ökar, när man blir förälder.
Män förlänger sin arbetstid, medan mödrar minskar sin. Detta kan inte vara
någon önskvärd utveckling. Det betyder ju bara ökad övertid och extra
arbete för redan heltidsarbetande män och ännu ojämlikare fördelning i
omsorgen om hem och barn. Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig
övertid på sådana grunder.
Samma sak gäller arbetstidens förläggning, som framför allt är ett problem
för deltidsarbetande - mest kvinnor. De har större behov än andra att på
förhand veta att arbetstidens förläggning och omfattning. De måste ju också
ges möjlighet att planera ”sina plikter” med hushåll och barnomsorg och
andra aktiviteter. Utskottets luddiga skrivning på denna punkt kan inte anses
tillfredsställande - här borde utskottet ha använt klartext. Det finns
anledning att återkomma.
Slutligen, herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna hävdar rätten till
arbete som en grundläggande rättighet. I detta krav ingår arbete på lika
villkor oavsett kön och möjligheten för alla att försörja sig på sitt arbete -villkor som inte kan uppfyllas med de arbetsvillkor och det utbud som präglar
dagens arbetsmarknad.
Redan 1968 sägs i en rapport till Förenta Nationerna om kvinnornas status
i Sverige att arbetslivet måste förändras. Är det då inte dags för handling? En
allmän arbetstidsförkortning till sex timmar per dag är en grundläggande
nödvändighet för att nå jämlikhet i levnadsvillkoren för män och kvinnor.
Vänsterpartiet kommunisterna kommer inte att släppa detta krav.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (avslag på prop. 154 och begäran om förnyad utredning av arbetstidsoch
arbetsmiljölagstiftningen)
Utskottets hemställan bifölls med 237 röster mot 66 för reservation 1 av
Blenda Littmarck m. fl.
Mom. 2 (kostnadsökningar för kommuner och landsting)
Utskottets hemställan bifölls med 237 röster mot 66 för reservation 2 av
Blenda Littmarck m. fl.
Mom. 3 (lagens målsättning och tillämpningsområde)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för motion 2438 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 4 (möjligheten att genom kollektivavtal göra undantag och avvikelser
från lagen)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för motion 2438 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 5 (avskaffande av allmän övertid m. m.)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för motion 2438 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 6 (höjningen av övre gränsen för allmän övertid)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 20 för motion 2456 av
Maj-Lis Lööw m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 8 (besked om arbetstidens förläggning)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för motion 2438 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 9 (nattvila)
Utskottets hemställan, som ställdes mot utskottets hemställan med den
ändring däri som föranleddes av bifall till motion 2438 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del, bifölls med acklamation.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ny arbetstidslag
m. m.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Mom. 10 (begränsning av skiftarbete och arbete på obekväm arbetstid)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 15 för motion 957 av
Lars-Ove Hagberg m. fl.
Mom. 11 (heltidslön för arbeten som var så fysiskt tunga eller skadliga för
hälsan att de inte kunde utföras på heltid)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 293 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 12 (veckovila)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2438 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 13 (tidsplan för nedtrappning av den ordinarie arbetstiden)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 20 för motionerna 293
och 2438 av Lars Wemer m. fl. i motsvarande delar.
Mom. 14 (en utredning för att belysa effekterna av och förutsättningarna för
en allmän arbetstidsförkortning)
Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 151 för reservation 3 av
Göran Karlsson m. fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.
12 § Vissa sjöfartsfrågor
Föredrogs trafikutskottets betänkande 1981/82:37 om vissa sjöfartsfrågor
(prop. 1981/82:217).
Anf. 23 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:
Fru talman! Den 19 mars fördes en sjöfartspolitisk interpellationsdebatt
här i riksdagen om vad regeringen avsåg att göra för att snabbt lösa den akuta
krisen på sjöfartsområdet. Jag hade då anledning beskriva alla de kontakter i
ärendet jag dittills hade haft med sjöarbetsmarknadens parter.
Mitt sammanfattande intryck av debatten var att det fanns en bred
uppslutning bakom tanken att snara åtgärder måste vidtas, om inte den
svenska handelsflottan skulle fortsätta att minska. Frågan om vad som borde
göras förblev dock vid det tillfället obesvarad. Trots detta fortsatte arbetet i
kommunikationsdepartementet, och en proposition lämnades så småningom
till riksdagen.
I förslaget till sjöfartspolitiska åtgärder tog jag fasta på det som förenade
såväl parterna som oss här i riksdagen, nämligen att sjöfartsnäringens
situation är besvärlig och att statliga åtgärder behöver vidtas snabbt.
Till grund för utarbetandet av propositionen har legat den sjöfartspolitiska
utredningen, närsjöfartsutredningen samt drygt ett halvårs överläggningar
med sjöarbetsmarknadens parter. Tyvärr har det varit svårt att få parterna att
enas om gemensamma förslag. Sjöfartsverkets generaldirektör, Kaj Janérus,
har dock lagt ner ett värdefullt arbete när det gällt att hitta vissa
utgångspunkter. Arbetet i departementet har bedrivits öppet, så att parterna
haft möjlighet att komma med synpunkter.
Utgångspunkten för propositionen är att ansvaret för att sjöfartsnäringen
återfår sin internationella konkurrenskraft i första hand åvilar branschens
företag och dess anställda, på grundval av den ekonomiska politik som
allmänt är utstakad.
Det ekonomiska stödet har konstruerats med en successiv nedtrappning.
En bred utskottsmajoritet har kunnat enats om en konstruktion för det
ekonomiska stödet som innebär att det för flertalet fartyg år 1 och 2 utgår
med ett belopp motsvarande 75 % av sjömansskatten för att sedan år 3 och 4
trappas ned till 37,5 %. För fartyg med inriktning mot närsjöfart är stödet
100 % de två första åren och 50 % de två följande. Med propositionens
förslag till system har en kompromiss med den socialdemokratiska motionen
varit möjlig, vilket jag hälsar med tillfredsställelse.
Stödet kommer - det är jag övertygad om - att få mycket stor betydelse.
Rederierna får genom stödet en extra anledning att investera i fartyg under
svensk flagg i ett läge där både varvspriser och priserna på andrahandsfartyg
är mycket låga.
Det har påståtts att propositionen skulle göra fler sjömän arbetslösa.
Grundsyftet med hela propositionen är att bevara de nuvarande arbetsplatserna
till sjöss, helst också ge ett antal nya arbetstillfällen för svenskt sjöfolk.
Görs inget riskerar förvisso ytterligare svenska sjömän att bli arbetslösa.
Propositionen syftar till att behålla de nuvarande svenskflaggade fartygen
och dessutom förmå redarna att ta hem en del i dag utlandsregistrerade fartyg
och att köpa nya fartyg under svensk flagg. Att detta inte bara är en from
förhoppning har faktiskt redan visat sig.
Stena Line köpte bara några dagar efter det propositionen framlagts en
storfärja av Götaverken-Arendal, som beräknas ge över 200 nya svenska
sysselsättningstillfällen till sjöss. Rederiets ledning motiverade köpet med att
den framlagda sjöfartspropositionen nu gav anledning att se ljusare på
framtidsutsikterna för svensk sjöfart.
Samtidigt har Redareföreningen, i förhoppning om att sjöfartspropositionen
kommer att godtas av riksdagen, lovat att försöka ordna praktikplatser
till sjöss för samtliga de 400 gymnasieelever som i vår går ut sjöfartslinjen.
Just nu är det extremt dåligt på många fraktmarknader, och jag får
nästintill dagligen rapporter om att små kapitalsvaga rederier tvingas begära
amorteringsanstånd. För dessa rederier ger stödet möjlighet till överlevnad
tills dess marknaden vänder igen.
Jag vill, fru talman, bara beklaga att moderaterna inte funnit det angeläget
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
att medverka till att stödja sjöfartsnäringen trots att man måste vara
medveten om det besvärliga läge som råder. Jag måste nu uttrycka min
förvåning över detta.
De planerade ändringarna av sjömansbeskattningen som redovisas i
propositionen har den utgångspunkten att omläggningen skall göras på ett
sådant sätt att den sjöman som arbetar sex månader till sjöss och är hemma
sex månader på ett år skall ha lika stor nettobehållning efter det att
beskattningsreglerna ändrats. Av den allmänna debatten att döma har
många inte förstått detta. Budgetministern har givit riksskatteverket i
uppdrag att utarbeta konkreta förslag om hur sjömansbeskattningen skall
ändras så att de nämnda målen uppnås. Det råder enighet i utskottet om
propositionens förslag att eventuella landinkomster skall läggas samman
med sjömansinkomsterna vid beskattning. Utskottet har också varit enigt om
att flera olika sjölöner som intjänats under en och samma tidsperiod skall
sambeskattas. En utskottsmajoritet har vidare ställt sig bakom propositionens
förslag till ändrade regler för beskattning av fri kost, kostersättning och
engångsbelopp. De farhågor som finns i den socialdemokratiska reservationen
att ändringar i dessa delar i och för sig utgör ingrepp i ingångna avtal har
jag litet svårt att förstå. Det är ju ändå riksdagen som fattar beslut om
skattelagar. Som nyss nämnts är ju utgångspunkten för skatteförändringarna
att dessa inte skall leda till nettolöneförsämring. Det är dock min
förhoppning att också socialdemokraterna skall kunna biträda förslagen när
utredningen är klar och då vi med konkreta siffror kan studera effekterna.
Det är med tillfredsställelse som jag kan konstatera att propositionen
således i alla dess grunddrag godtagits av utskottet trots den hårda kritik som
från vissa håll, främst utanför riksdagen, riktades mot propositionen i
samband med att den presenterades.
Avslutningsvis vill jag ge uttryck för den glädje jag känner över att svensk
sjöfartsnäring nu kommer att få det handtag som man så länge varit i behov
av. Detta hade inte varit möjligt om inte oppositionspartiernas företrädare i
trafikutskottet tagit ställning till propositionens olika delar från sakliga
utgångspunkter. Om en gemensam vilja får komma till uttryck går de flesta
problem att lösa.
Jag vill också uttrycka min uppskattning över att utskottet varit berett att
behandla propositionen trots att den inte kunde läggas på riksdagens bord
förrän den 29 april.
Det är nu min förhoppning, fru talman, att de beslut som kommer att fattas
här om en stund kommer att utgöra upptakten för en ny epok inom svensk
sjöfart, som kännetecknas av att den nedåtgående trenden bryts och ersätts
med framtidsinriktade investeringar under svensk flagg.
Anf. 24 BERTIL ZACHRISSON (s):
Fru talman! Svensk sjöfart är i allvarlig kris. Vi har förlorat en stor del av
vår handelsflotta, och antalet anställda har minskat från 23 000 till 11 000 på
en mycket kort tid. Vi har från socialdemokratiskt håll vid flera tillfällen
krävt åtgärder för att långsiktigt säkra branschens utveckling, och vi har efter
1979 års trafikbeslut begärt att sjöfartens roll i trafikpolitiken skall klargöras
och att den s. k. närsjöfarten skall ges en bättre ställning. Men det har gått
ganska trögt. Trots utredningsförslag har sjöfartsproblemen långdragits.
Men det har inte saknats uppslag från branschens företrädare, redare och
anställda. Det är därför så mycket mera glädjande att det i de yttersta av
dessa dagar äntligen kom ett förslag om vissa åtgärder på sjöfartsområdet.
Det här initiativet är tacknämligt. Även om det inte långsiktigt löser krisen
inom sjöfartsnäringen - det tror jag vi alla är överens om - så är detta en
mycket bra början.
Vi har från vårt håll ställt upp på de ekonomiska insatserna. Vi har, som
kommunikationsministern också redovisade, fått utskottet med på smärre
tekniska förändringar för att, som vi hoppas, öka stimulanseffekten i stödet.
Vi har även fått gehör för vårt förslag att den nämnd som föreslås handlägga
stödet också skall utvärdera dess effekter och redovisa sitt resultat senast
1985.
Vi accepterar vidare den föreslagna skatteomläggningen så till vida att de
ombordanställdas inkomster såväl till lands som till sjöss beskattas samlat.
Men det bör vara möjligt att lägga om beskattningen så, att svensk
sjöfartskonkurrens ökar utan att därför de anställdas arbetsförhållanden och
levnadsvillkor försämras.
På en punkt reserverar vi oss mot den borgerliga majoriteten i detta
avsnitt. Vi anser att en del av de förslag till förändringar som framläggs är
klara ingrepp i gällande avtal för de ombordanställda, och vi kan inte vara
med om att avtalsvillkoren ensidigt försämras genom att ändringar görs i
sådana speciella skatteregler som utgör grund för avtal.
I två särskilda reservationer understryker vi krav på åtgärder för att hejda
rederiernas utlandsetablering och motiverar vår syn på en statlig rederiverksamhet.
Fru talman! Låt mig i all korthet understryka att när det gäller Svenska
Varvs möjligheter att delta i för svenska rederier aktuella fartygsupphandlingar,
så framhåller utskottet med anledning av en socialdemokratisk
motion att tidigare beslut om likställighet mellan svenska och utländska varv
visserligen skall gälla men att det trots detta bör vara möjligt för regeringen
att i undantagsfall jämka dessa villkor när det gäller fartygsbeställningar av
strategiskt värde för Svenska Varv.
Med anledning av propositionen och motioner från folkpartiet och
socialdemokraterna föreslår också utskottet att ungdomars möjlighet att
praktikarbeta till sjöss skall vidgas. Detta föreslås ges regeringen till
känna.
Fru talman! Med propositionen och de förändringar som föranletts av
motioner tas nu ett första steg mot en förnyelse av svensk sjöfart. Jag vill
gärna instämma i kommunikationsministerns uttalande nyss att detta har
varit möjligt att uppnå genom ett mycket konstruktivt samarbete mellan
regeringspartierna och oppositionen. Jag tycker att det är ett bra exempel på
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
hur man kan gå in i ett aktivt arbete för att klara svåra problem för en näring.
Jag vill också gärna uttrycka min uppskattning över det.
Fortfarande återstår det att ge sjöfarten en mer framträdande roll i
trafikarbetet, särskilt i kustfart och på inre vattenvägar. Till detta arbete
finns det anledning att återkomma.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationerna och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 25 ROLF CLARKSON (m):
Fru talman! Jag beklagar att tidsnöden för kammaren nu är så stor att en
för sjöfartsnäringen så viktig fråga som den om dess framtida utveckling inte
kan ingående belysas. Jag betonar att vi från moderat sida anser att en sund
och konkurrenskraftig sjöfartsnäring är av vitalt intresse för landet. När vi
ändock yrkar avslag på propositionens och utskottsmajoritetens förslag om
direkta statliga subventioner till rederibranschen, sker detta av principiella
skäl. Vi kan inte medverka till att ännu en bransch, som hamnat i ett för högt
kostnadsläge, får detta neutraliserat genom penningstöd från staten. Vi
föreslår i stället direkt kostnadsavlyftande åtgärder i form av kraftigt sänkta
marginalskatter för de ombordanställda och avlyftning av vissa arbetsgivaravgifter
för rederiföretagen. Vid kommande avtalsförhandlingar är det då
möjligt för dessa arbetsmarknadens parter att i handling visa sin vilja att
återställa sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Om det är sant som det är sagt
att den huvudsakliga grunden till rederibranschens överlevnadsproblem är
de höga bemanningskostnaderna, är de av oss föreslagna skattesänkningarna
direktverkande.
Vi godtar från moderat sida den inriktning av ändrade skatteregler som
anges i propositionen beträffande sjömansskatten, men vi betonar med
utskottsmajoriteten, lika väl som socialdemokraterna i sin reservation nr 1,
att avtals- och beskattningsfrågor bör hållas isär.
I den moderata reservationen nr 2 kräver vi att sjömansskatten redan från
den 1 januari 1983 utgår från slutläget av den marginalskattereform som skall
genomföras. Det är ju faktiskt de höga marginalskatterna som är roten till det
onda, då arbetsmarknadens parter sluter avtal som dramatiskt höjer
företagens kostnader, utan att detta ger arbetstagarna någon nämnvärd
nettolöneökning. Vårt marginalskatteförslag för de ombordanställda slår
omedelbart mycket kraftigt på företagens kostnadssida.
Detsamma gäller förslagen i vår reservation nr 5, i vilken vi vill avlasta
rederierna vissa delar av arbetsgivaravgifterna och därjämte vill få utrönt om
icke lagstiftningen om investeringsavdrag också skall kunna gälla fartyg som
investeringsobjekt. Återigen har vi här direktverkande offensiva kostnadssänkningar
för sjöfartsnäringen.
Fru talman! Vi säger alltså klart nej till förslagen att direkt pumpa in
pengar från det allmänna i ytterligare en, på grund av Sveriges höga
kostnadsläge, krisdrabbad bransch. Subventioneringen av stora delar av vårt
näringsliv måste upphöra. I stället måste det samlade skatteuttaget reduceras
och ökningstakten för de offentliga utgifterna hejdas. Jag tror att rederinä
-
ringen själv måste vara observant på vad som håller på att ske, och jag riktar
mig både till de anställda och till arbetsgivarna med följande:
Sedan steg 1 genom kostnadsdrivande avtal på arbetsmarknaden drivit
fram en bristsituation för näringen, måste denna för att få andrum och
rådrum vända sig till staten för att få hjälp. Den får detta i steg 2, men
samtidigt skapas, som i detta fall, en nämnd som skall bevaka och bedöma
hur branschen sköter sig. Statens allseende öga vilar i fortsättningen på
denna företagsamhet. Det sista steget avtecknar sig väl i följande meningar i
socialdemokraternas reservation nr 6: ”Mot bakgrund av de kraftiga
ekonomiska stödåtgärder som staten fått göra direkt eller indirekt i
sjöfartsnäringen bör dock ett statligt ägarengagemang i sjöfartsnäringen inte
kategoriskt avvisas. Utskottet anser det dock inte aktuellt att nu ta ställning
till den frågan.”
Det är inte bara genom införandet av löntagarfonder som det fria
näringslivet hotas. Om det självt godtroget och aningslöst ställer sig i
beroendeställning, blir slutet ofelbart att marknadsekonomin utformas i
kanslihuset och därvid byter namn till planhushållning!
Med dessa varningens ord, fru talman, yrkar jag bifall till de moderata
reservationerna 2, 3 och 5 i trafikutskottets betänkande nr 37.
Anf. 26 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):
Fru talman! Riksdagen fastställde år 1980 vissa allmänna riktlinjer för
sjöfartspolitiken inom ramen för ett sjöfartspolitiskt program. Programmet
sägs ha som målsättning att bl. a. skapa förutsättningar för att landets
utrikeshandel skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt till lägsta kostnad för
samhället. Det sägs också skapa förutsättningar för att man skall kunna
trygga landets transportförsörjning i politiska och ekonomiska krissituationer.
Vidare framhålls att programmet syftar till att ta till vara sjöfartens
möjligheter att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans.
Enligt borgarna är det av stor betydelse för att den svenska
sjöfartsnäringen skall kunna utvecklas i sunda former att konkurrensen inte
snedvrids, genom att staten engagerar sig som rederiägare.
Detta är i korthet den sjöfartspolitik som den borgerliga regeringen under
några år har praktiserat i vårt land. Den bygger på en obegränsad tro på de
fria marknadskrafternas förmåga att lösa sina problem själva. Den bygger
vidare på övertygelsen att dels marknadshushållningens egen dynamiska
utveckling alltid sker i s. k. sunda former, dels att den alltid sammanfaller
med samhällets intressen.
Därför har regeringen och staten avhållit sig från varje form av ingripande
eller försök till styrning och påverkan av en utveckling som mer och mer lett
till en kraftig decimering av den svenska handelsflottan. Resultatet har inte
låtit vänta på sig. De s. k. sunda former som rederinäringen har utvecklats i
innebär fortsatt utflaggning av svenska båtar till bekvämlighetsflagg.
Eftersom fiffelflaggningen inte kan accepteras fullt ut från politiskt håll, på
grund av de förlorade skatteinkomster och sysselsättningstillfällen som är
förknippade med sådan utflaggning, säljer redarna sina fartyg och hyr in
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
utländskt fiffelflaggat tonnage. Effekterna i vad gäller de svenska skatteinkomsterna
och den svenska sysselsättningen blir givetvis desamma. De
svenska redarna har hittills kommit runt hindren med fiffelflaggning på detta
sätt. Ett annat alternativ är att hyra ut fartygen, så att de kan bemannas med
billigare arbetskraft. De svenska redarna skulle därmed behålla sina
möjligheter till framtida spekulationer i fartyg, men begränsa sina transportfunktioner.
Fru talman! Inför 1982 står rederinäringen med en svensk handelsflotta
som tonnagemässigt är kraftigt decimerad och som uppgår till blott 40 % av
1976 års flotta. Antalet ombordanställda har reducerats med 10 000 personer
ned till 15 000.
Utvecklingen har medfört stora samhälleliga kostnader i form av såväl
uteblivna skatter och arbetsgivaravgifter som utebliven produktionskapacitet
och framför allt en ökad arbetslöshet bland sjömännen. Dessutom har
decimeringen av den svenska handelsflottan inneburit att den inte längre kan
trygga landets transportförsörjning i politiska och ekonomiska krissituationer.
I föreliggande proposition gör regeringen konstaterandet att näringens
svåra situation i stort sett beror på de höga lönekostnader som den svenska
rederinäringen har i förhållande till konkurrentländernas rederinäringar.
Och vilka är då de konkurrentländer som regeringen syftar på? Det är de
länder som vanligen tillhandahåller bekvämlighetsflagg, bl. a. Liberia,
Panama, Cypern och Singapore. Men också en antal andra länder
förekommer på ITF:s lista. Här återfinns den allra sämsta delen av
världshandelsflottan, som i stor utsträckning ägs av rederier i Medelhavsområdet,
Sydostasien osv. Den utgör den del av världshandelsflottan som
under tarvliga förhållanden fått en extra respit innan den skall huggas till
skrot.
Den personal som anställs på dessa fiffelflaggade fartyg har inga
möjligheter att driva några fackliga krav- i flera av dessa länder är strejk helt
förbjuden. Personalen saknar vidare möjligheter att påverka sin arbetssituation.
Besättningarna utgörs i allmänhet av befäl från de traditionella
sjöfartsländerna och av manskap från låglöneländerna, t. ex. Filippinerna,
Indien, Pakistan och afrikanska länder. Detta gör att redarna kan välja en
besättning som är garanterat samarbetsvillig och som inte ställer några krav
på löner, arbetsförhållanden, säkerhet osv.
Säkerhetskraven efterlevs på olika sätt. Till att börja med är dessa fartyg
inte underkastade någon besvärande nationell fartygsinspektion. Det är
mycket lätt att få ut de olika ländernas behörighetshandlingar, även om det
finns ett antal formellt stränga krav. I många fall tvingas besättningarna
överträda gällande bestämmelser för att redarna skall kunna maximera sina
profiter. Detta gäller t. ex. vid lastning, trafikseparationer, väjningsregler,
spilloljehantering m. m. - åtgärder som ofta vidtas i strid med vad man anser
vara gott sjömanskap. Inget av dessa länder har en egen sjömans- eller
befälsutbildning enligt de normer som gäller i de traditionella sjöfartsländerna.
Det är alltså i huvudsak dessa länder som konkurrerar ut den svenska
sjöfarten. Och det är enligt nämnda metoder, vilka i regeringspropositionen
kallas för sunda utvecklingsformer, som sjöfartsnäringen utvecklas - dvs. de
mest vidriga, råa och arbetarfientliga konkurrens- och utsugningsmetoder
som det kapitalistiska systemet kan uppvisa.
Och mot de metoderna har den svenska rederinäringen ingenting att
invända. De angrips inte med ett enda ord. I stället används de av det privata
redarkapitalet som ett medel för att utöva utpressning på regeringen och
samhället. Det kan illustreras bäst med det uttalande som Redareföreningens
verkställande direktör. Gunnar Högberg, har gjort. Han säger:
”Sjöfartens problem måste i första hand våra sjöfartsföretag själva försöka
lösa. Vi går inte och väntar på att någon regering skall lösa problem åt oss.
Därför litar vi inom näringen främst på vår egen förmåga. Får sjöfartsnäringen
fortsätta att arbeta, utan att man från statsmakternas sida lägger
hinder i vägen i form av regleringar och andra byråkratiska ingrepp, kommer
näringen säkert att klara sig. Om det blir några fartyg kvar under svensk flagg
är en annan sak.”
Detta uttalande illustrerar på ett utmärkt sätt Redareföreningens och dess
ordförandes inställning till de problem som samhället i dag har på sjöfartens
område.
Och det kan hända att det från de andra partiernas sida tolkas som ett djupt
och uppriktigt samhällsengagemang, men vi delar inte den uppfattningen.
Vi anser däremot att allt prat i propositionen om att landets utrikeshandel
skall kunna skötas på ett effektivt sätt till lägsta samhälleliga kostnader, är
vackra såpbubblor.
De låga kostnader som finns i det sammanhanget betalas av tusentals och
åter tusentals fattiga och oorganiserade sjömän från Filippinerna, Indien,
Pakistan och olika afrikanska länder. Många gånger arbetar de under vidriga
och för människor ovärdiga arbetsförhållanden.
Dessa kostnader betalas av de tusentals sjömän som är arbetslösa i Sverige
och annorstädes.
Dessa kostnader betalas i form av förstörd miljö på våra kuster, de betalas
av svenska skattebetalare.
Vpk anser, att de förslag som regeringen har framlagt är direkta ingrepp i
tecknade avtal och att de syftar till att kraftigt försämra sjöfolkets, genom
hård och långvarig kamp, vunna rättigheter och villkor. Det är ett försök från
regeringens sida att vrida historien tillbaka till de förhållanden som rådde på
arbetsmarknaden för flera decennier sedan. De föreslagna åtgärderna är
därför helt oacceptabla.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionerna.
Anf. 27 ERIK BÖRJESSON (fp):
Fru talman! Riksdagen fastställde 1980 vissa allmänna riktlinjer för
sjöfartspolitiken. Dessa riktlinjer innebar bl. a. att förutsättningar skulle
skapas för en effektiv utrikeshandel till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Vidare skulle Sveriges transportförsörjning i politiska och ekono
-
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
miska krissituationer tryggas, och sjöfartens möjligheter att som konkurrenskraftig
exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans tas till vara.
Utvecklingen under de senaste åren har tyvärr visat att denna målsättning
är i fara. I den nu föreliggande propositionen föreslås åtgärder som är ägnade
att stärka konkurrenskraften för svensk sjöfart och se till att målsättningen
för sjöfartspolitiken skall kunna fullföljas.
Vid de diskussioner som förts mellan Redareföreningen och de ombordanställdas
organisationer har man kommit överens om att bibehållande av
den svenska handelsflottan i nuvarande omfattning kräver åtgärder för att
öka dess konkurrenskraft och att detta i sin tur kräver väsentligt sänkta
kostnader för att driva fartyg under svensk flagg.
Den sammanlagda effekten av de regler som gäller för beskattning, höga
sociala avgifter och ett i jämförelse med andra sjöfartsnationer ofördelaktigt
avlösningssystem förklarar en huvudsaklig del av kostnadsskillnaden mellan
att driva sjöfart under svensk och utländsk flagg.
Skattereglerna gynnar avsevärt den tid som den ombordanställde befinner
sig i land. På den lön som sjömannen uppbär som anställd vid ett rederi dras
sjömansskatt. Sjömannen har i regel fri kost ombord, som f. n. värderas till
550 kr. per månad, och beskattas för detta värde. Under den tid han är ledig
och icke vistas ombord får han kostersättning med 55 kr. per dag, som till
största delen är skattefri. Eventuella landinkomster beskattas för sig. Detta
gäller även om han har sjömansinkomster från annat rederi.
En ombordanställd kan sålunda under ett och samma år ha inkomster från
flera håll utan att drabbas av den skatteprogression som andra inkomsttagare
har.
I propositionen föreslås en förändring av de villkor som nu gäller för
beskattningen av ombordanställd personal. En sådan förändring av reglerna
bör efter utredning av vissa tekniska frågor och riksdagens godkännande
kunna tillämpas redan på 1983 års inkomster.
Förändringarna bör inriktas på att den ombordanställdes samtliga
inkomster läggs samman vid landbeskattningen, att den kostersättning som
de ombordanställda erhåller under ledighet beskattas samtidigt som uppräkningen
i sjömansskattetabellen för den fria kosten ombord slopas, samt att
skatten på engångsbelopp sänks. Därmed ger löner och ersättningar under
ombordarbetstid större nettoförtjänst än motsvarande inkomst under
vistelse i land.
Ett viktigt påpekande är att i normalfallet skall de ändrade reglerna inte
innebära några ekonomiska försämringar för de ombordanställda.
I fråga om de aviserade förändringarna av skattereglerna för de
ombordanställdas kostersättning reserverar sig socialdemokraterna med
motiveringen att förslaget skulle innebära klara ingrepp i gällande avtal. Men
samtidigt säger man att det borde vara möjligt att ändra skattereglerna så att
konkurrenskraften för den svenska handelsflottan stärks utan att de
anställdas arbetsförhållanden och levnadsvillkor därigenom försämras.
Utskottet understryker också vikten av att de i övrigt ändrade skatteregler
som avses bli följden av propositionens förslag inte får medföra försämrade
arbetsförhållanden och levnadsvillkor för de ombordanställda. Vi har alltså
ungefär samma uppfattning på denna punkt. Utskottet förutsätter också att
regeringens förslag, när det föreläggs riksdagen, har en sådan inriktning.
Utskottet förutsätter också att staten, utan att ingripa i parternas frihet att
själva sluta avtal, bör söka underlätta för parterna att inom ramen för
gällande säkerhetsbestämmelser enas om kostnadsavlastande åtgärder.
Fru talman! Låt mig gå över till det i propositionen föreslagna ekonomiska
stödet till sjöfarten.
En förutsättning för ekonomiskt stöd till näringen är att det främjar sjöfart
under svensk flagg och därmed bryter den negativa trend som utvecklats
under senare år.
Utskottet delar föredragandens förslag att sjömansskatten skall ligga till
grund för stödets storlek. För att främja en utveckling av sjöfart under svensk
flagg bör endast sjömansskatt hänförlig till anställning ombord på fartyg som
är registrerade i Sverige berättiga till stöd. Vissa undantag för inhyrt tonnage
bör emellertid kunna göras, om regeringen finner anledning till sådant
beslut.
Enligt propositionen skulle ursprungligen detta stöd avtrappas under en
femårsperiod med 20 % per år. Socialdemokraterna ansåg i sin motion att
fullt stöd enligt propositionens förslag borde utgå under tre år.
Majoriteten i utskottet enade sig om att föreslå riksdagen att stödet under
de två första åren utgår enligt de regler som regeringen föreslår gälla för det
första året. Under det tredje och fjärde året bör stödet, som också
kommunikationsministern här har redovisat, reduceras med hälften. Stödperioden
blir därmed fyra år.
I syfte att kunna utjämna svängningar på fraktmarknaden föreslås stödet få
utnyttjas under en femårsperiod efter det att sjömansskatt inlevererats till
staten.
Behovet av stöd bör enligt utskottet klart dokumenteras och medföra
rationaliseringsåtgärder eller planerade sådana. Utskottet vill för sin del
understryka att huvudsyftet med stödet måste vara att stimulera företagen till
utvecklingsinsatser, så att den svenskflaggade handelsflottan kan öka.
Enligt utskottet är det vidare angeläget att en kontinuerlig utvärdering av
stödet sker. Denna uppgift kan lämpligen läggas på den särskilda nämnd som
skall inrättas för att besluta om stöd. Nämnden bör för regeringen redovisa
iakttagelser med anledning av utvärderingen i sådan tid att regeringen senast
år 1985 kan redovisa sin syn på stödets effektivitet.
Vad jag här redovisat om utskottets mening angående stödet bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
I moderaternas motion 1981/82:2564, som Rolf Clarkson har redovisat,
föreslås avslag på propositionen i denna del. Att moderaterna på detta sätt
väljer att stå vid sidan av ett aktivt ingripande i en för svensk sjöfart allvarlig
kris anser jag som en klar felbedömning av situationens allvar. Vad som här
föreslås från majoritetens sida är en akut insats för att bryta en allvarlig
avtrappning av våra svenska sjöfartsresurser, som skulle få förödande
konsekvenser för bibehållande av handlingsutrymme för vår industri och en
14 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
ur beredskapssynpunkt tillräcklig kapacitet vid en avspärrning. Det kortsiktiga
stöd som här föreslås skall inte betraktas i första hand som en subvention
till näringen utan som en stimulans för att finna och genomföra de åtgärder
som parterna inom näringen gemensamt måste ena sig om för att därmed
förbättra konkurrenskraften för svensk sjöfart.
Vad Rolf Clarkson här har föreslagit är egentligen ingenting annat än ett
annat sätt att subventionera denna verksamhet. Hans förslag betyder också
att det får bestående effekter för lång tid framöver, vilket utskottet inte vill.
Vi vill att detta skall vara ett kortsiktigt stöd, som en stimulans för att
näringen själv skall lösa sina problem. Slutresultatet måste också bli en
svensk sjöfartsnäring som kan stå stadigt på egna ben, även om det i
framtiden kan bli både sjögång och hårt väder.
Då det gäller rederiernas utlandsetableringar och överlåtelse av fartyg
gäller den s. k. flagglagen. Den gäller t. o. m. utgången av 1983. Socialdemokraterna
har i motion 1981/82:2567 föreslagit en skärpning av riksbankens
tillämpning av valutalagstiftningen genom anpassning till gällande regler för
utförsel av fartyg. Utskottet menar i likhet med vad departementschefen
föreslår att en sådan vidgad prövning av kapitalexport i samband med
utlandsetablering skulle i nuläget innebära omotiverade ingrepp i rederiernas
kommersiella överväganden. Utskottet anser att man bör avvakta
resultatet av de nu föreslagna stimulansåtgärderna, innan man överväger nya
restriktioner. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.
Bland övriga frågor som tas upp i betänkandet och som har aktualiserats i
flera motioner vill jag nämna frågan om rätt beskattningsort för partrederier
och frågan om statsbidrag till praktikplatser.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande över motionsyrkandena att
reglerna om rätt beskattningsort för partrederier kan medföra problem på
grund av de begränsningar dessa regler innebär i fråga om möjligheter till
underskottsavdrag. Skatteutskottet anser att problemet bör prövas i
samband med det utredningsarbete som pågår inom kommittén om
underskottsavdrag. Trafikutskottet delar skatteutskottets uppfattning men
vill för egen del understryka vikten av att frågan om rätt beskattningsort för
partrederier får en snabb lösning, speciellt för de seglande partredarnas
vidkommande. Utskottet anser det angeläget att denna fråga behandlas med
förtur av kommittén om underskottsavdrag.
Vad gäller statsbidrag till praktikplatser råder stor samstämmighet mellan
utskottets uppfattning och motionsyrkandena. Med hänsyn till det angelägna
i att underlätta för ungdomar att få arbete och behovet av att trygga
rekryteringen till den svenska handelsflottan anser utskottet att regeringen
skyndsamt bör se över reglerna för statsbidraget, så att de aviserade medlen
fullt ut kan utnyttjas. Utskottet anser också att kravet på att uppnå viss
behörighet kan slopas. Regeringen bör vidare överväga att förlänga den tid
för vilken bidrag kan utgå. Utskottet anser att bidraget i första hand skall
stimulera redarna till att anställa fler nybörjare ombord.
Vad utskottet anfört, vilket innebär att motionerna 1981/82:2560 (fp),
1981/82:2561 (m) yrkande 7 och 1981/82:2567 (s) yrkande 3 i allt väsentligt
blivit tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Jag vill till sist, i likhet med kommunikationsministern och utskottets
ordförande, understryka värdet av det konstruktiva arbete som utförts i
utskottet, som gjort det möjligt att, som vi hoppas, uppnå ett för svensk
sjöfart gott resultat.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till trafikutskottets
hemställan på samtliga punkter, och jag yrkar avslag på de till betänkandet
fogade reservationerna.
Anf. 28 ROLF CLARKSON (m):
Fru talman! Med tanke på den tidspress som vi arbetar under och de mörka
ögonkast som gavs mig när jag var på väg till talarstolen måste jag som försvar
säga: Här är ju både regeringen och utskottets majoritet överens om - det är
bara Alexander Chrisopoulos som har en annan uppfattning - att sjöfartsnäringens
utsatta situation beror på de höga bemanningskostnaderna, men
nu lägger man fram förslag till åtgärder som sägs vara en medicin mot detta,
och det är att låta den inbetalade sjömansskatten utgöra grund för graden och
storleken av de direkta statliga subventionerna. Man skall med andra ord
pumpa in pengar i rederiföretagen under en fyraårsperiod framöver.
Kanske någon av herrarna skulle kunna ge mig en upplysning om hur detta
i och för sig sänker rederinäringens kostnader. Är inte det rätta att, såsom vi
moderater föreslår, sänka skattetrycket för de ombordanställda av alla
kategorier och sänka arbetsgivaravgiftspålagorna för arbetsgivarna, för
företagen själva? Sammantaget innebär ju detta en radikal sänkning av
branschens kostnader. Om inte företagen sedan kan överleva, kan det inte ha
varit beroende på de höga bemanningskostnaderna utan på något helt annat.
Men med den medicin som ni har ordinerat, som huvudsakligen är
huvudvärkspulver och inte leder till någon radikal förändring av sjukdomstillståndet,
så kommer ju branschen att ta emot 750 miljoner under de
kommande fyra åren men inte automatiskt rätta till sin kostnadssituation.
Det är en aningslöshet och en godtrogenhet av så otroliga mått att det
kostar svenska folket 750 milj. kr. Detta belopp kommer majoriteten i denna
kammare nu att bevilja. Det är principiellt och praktiskt synnerligen
olämpligt!
Anf. 29 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):
Fru talman! Jag skall inte mycket förlänga debatten. Jag skall bara passa
på, i och med att jag har blivit angripen, att ställa en fråga till
kommunikationsministern och representanten för utskottet.
Det verkar som om det är stor samstämmighet i utskottet om att de
problem som rederinäringen i dag har beror på de höga lönebikostnaderna.
Därför skulle alltså detta subventionspaket syfta till att förbättra den svenska
rederinäringens konkurrenskraft. Det finns fartyg under en annan flagg, en
brittisk flagg, som har betydligt lägre lönebikostnader än vad den svenska
rederinäringen har. Men just fartygen under brittisk flagg kännetecknas av
en massflykt till bekvämlighetsflagg. Har kommunikationsministern några
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Vissa sjöfartsfrågor -
garantier för att inte denna massflykt, som också kännetecknar den svenska
näringen, kommer att fortsätta efter den subventionering som regeringen har
föreslagit?
Den svenska rederinäringens kostnader efter subventionerna kommer att
fortsätta att vara på en hög nivå, t. o. m. högre än kostnaderna för fartyg
under brittisk flagg. Har ni några garantier när det gäller de effekter ni
hoppas på och högtidligt deklarerar från talarstolen?
Anf. 30 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:
Fru talman! Jag hade inte för avsikt att säga något mer i den här debatten,
men ett yttrande som Rolf Clarkson gjorde måste jag på det bestämdaste
tillbakavisa. Han gjorde vid två tillfällen gällande att det är aningslöshet som
präglar majoritetens agerande i denna fråga. Jag undrar om det kan betraktas
som aningslöst att man tar ställning till en situation som näringen har hamnat
i. Hur näringen har hamnat där kan vi lämna därhän, men att näringen är i en
besvärlig situation har betygats här från talarstolen av alla, också av Rolf
Clarkson.
Att regeringen lägger fram ett förslag, som en bred majoritet i riksdagen
accepterar och som snabbt skall medverka till att förbättra situationen är det
ena steget. Det andra steget är de ändrade förutsättningarna för parterna att
sluta avtal, och det är det långsiktiga. Då säger Rolf Clarkson att det är en
aningslöshet som präglar detta handlande. Jag undrar hur det står till med
ansvarsfullheten i fråga om en så viktig näring för Sveriges vidkommande när
man kan göra sådana påståenden. Jag tror att det vore bättre om moderata
samlingspartiet ställde upp på det här och visade att man aktivt var
intresserad av att göra någonting i den här frågan. Man skall inte bara hoppas
på att andra skall göra någonting och själv stå vid sidan och försöka knipa
någon sorts politiska poäng och säga att man inte vill vara med och
subventionera hit och dit. Det är lätt att agera på det sättet i skuggan av att
andra tar hand om det hela och håller i skaftet på den yxa som också Rolf
Clarkson vill skall gå.
Anf. 31 ROLF CLARKSON (m):
Fru talman! Vem och vilka är det som försöker knipa politiska poäng här i
salen? Är det de som kommer vandrande med 750 miljoner av allmänna
skattemedel till en bransch? Eller är det vi som säger nej till att denna
bransch, med alla dess företag och alla dess anställda, skall få stöd i denna
form och i stället säger till branschen, att är er situation beroende på era höga
kostnader, så skall vi medverka genom att direkt sänka den statliga delen av
dessa höga kostnader? Är inte detta för branschen och de anställda i
branschen en bra mycket behagligare och mer lättsmält lösning än allmosor
från det allmänna?
Jag erinrar branschen och alla i dagens beslut medverkande om gästabudet
hos den babyloniske konungen Belsassar, då en osynlig hand skrev på väggen
”Mene mene tekel u-farsin” och den tillkallade profeten Daniel uttydde
detta sålunda: Gud har räknat ditt rike och ändat det; du är vägd på våg och
befunnen för lätt. Nr 176
Detta gäller sammantaget i allra hösta grad för debatten om sjöfartsnä- Lördagen den
ringen här i dag. 12 juni i982
Vissa sjöfartsfrågor -
Mom. 2 (övriga planerade förändringar av sjömansbeskattningen)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 1 av Bertil Zachrisson
m. fl. med 136 röster mot 15 för motion 2566 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del. 148 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 150 röster mot 149 för
reservation 1 av Bertil Zachrisson m. fl.
Mom. 3 (sänkta marginalskatter för sjömän)
Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 66 för reservation 2 av
Rolf Clarkson m. fl.
Mom. 4 (ekonomiskt stöd till sjöfarten m. m.)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 3 av Rolf Clarkson
m. fl. med 77 röster mot 15 för motion 2566 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del. 207 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 232 röster mot 66 för
reservation 3 av Rolf Clarkson m. fl.
Mom. 5 (överlåtelse av fartyg och utlandsetablering)
Utskottets hemställan bifölls med 150 röster mot 149 för reservation 4 av
Bertil Zachrisson m. fl.
Mom. 11 (investeringsavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter)
Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 66 för reservation 5 av
Rolf Clarkson m. fl.
Mom. 16 (sjöfartspolitiskt program)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 15 för motion 2566 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 17 (statligt rederi och statlig leasingverksamhet)
Hemställan
Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 15 för hemställan i
motion 2566 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 a (sammanläggning av ombordanställdas inkomster vid beskattning)
Utskottets
hemställan bifölls med 284 röster mot 15 för motion 2566 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
213
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ändrad sammanträdestid
Blodgruppsangivelse
på körkort
och ID-kort
Motivering
Utskottets motivering godkändes med 150 röster mot 149 för godkännande
av den i reservation 6 av Bertil Zachrisson m. fl. anförda motiveringen.
Mom. 18 (UNCTAD-koden)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 16 för motion 2566 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 19 (kust- och inrikessjöfart)
Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 15 för motion 2566 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
13 § Ändrad sammanträdestid
Anf. 32 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
I 2 kap. 6 § riksdagsordningen stadgas att kallelse till sammanträde skall
anslås i riksdagens lokaler senast kl. 18.00 dagen före sammanträdet och
minst 14 timmar i förväg. Om synnerliga skäl föreligger får kallelse dock
anslås senare. I sådant fall får sammanträdet hållas endast om mer än hälften
av riksdagens ledamöter medger det.
Under torsdagsförmiddagen uppsattes - på grundval av då föreliggande
uppgifter om taletider - anslag med kallelse till arbetsplenum i dag kl.
19.30.
Det kan nu konstateras att ärendebehandlingen har gått väsentligt
snabbare än beräknat. Någon återförvisning på grund av lika röstetal har inte
förekommit beträffande de ärenden som hittills behandlats vid dagens
sammanträde och behöver heller inte befaras i något av de återstående
ärendena. Finansutskottets betänkanden angående statsbudgeten kan nu
bordläggas, och utskottet har hemställt att ärendena skall företas till
avgörande efter endast en bordläggning. Det finns vid ett sådant förhållande
inte någon anledning att dröja till kl. 19.30 med det slutliga ställningstagandet
till finansutskottets betänkanden.
Talmannen kommer därför att föreslå att dagens andra arbetsplenum i
stället får börja ungefär en halv timme efter det beslut fattats beträffande alla
på dagens föredragningslista upptagna ärenden.
14 § Blodgruppsangivelse på körkort och ID-kort
Föredrogs socialutskottets betänkande 1981/82:48 om åtgärder för att
förbättra rekryteringen av blodgivare, m. m.
Anf. 33 MARGIT SANDÉHN (s):
Fru talman! I socialutskottets betänkande 1981/82:48 behandlas bl. a.
motion nr 404 av Nils Hjorth och mig, i vilken vi har begärt sådan ändring av
körkortsbestämmelserna att blodgrupp införs på körkortet och att blodgrupp
även anges på identitetskortet.
De förebyggande åtgärderna såsom information, utbildning, trafiksäkrare
vägar och fordon, bättre vägunderhåll och trafikövervakning m. m. är
synnerligen viktiga. Men trots dessa åtgärder måste vi tyvärr räkna med att
det även fortsättningsvis kommer att inträffa trafikolyckor där personer
skadas.
Snabba insatser med t. ex. blodtransfusioner måste göras, och då är det av
stor betydelse att snabbt kunna konstatera den skadades blodgrupp. Ett sätt
vore att på körkortet och ID-kort införa ägarens blodgrupp.
Jag har erfarit att för de personer som arbetar och vistas i länder där
läkarvetenskapen inte har kommit så långt som i Sverige skulle det vara en
stor fördel att ha blodgruppsuppgift på t. ex. ID-kortet. Vi motionärer har
sett det som en förebyggande åtgärd för att rädda liv och därigenom snabbt
kunna ge de skadade hjälp.
Det finns ju möjligheter att utan större merkostnader införa dessa
uppgifter både på ID-kort och på körkort.
Men, fru talman, att i dag gå emot ett enigt utskott synes vara meningslöst.
Jag har bara med det sagda velat ytterligare belysa vikten av att denna fråga
kommer till sin lösning.
I detta anförande instämde Nils Hjorth (s).
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan bifölls.
15 § Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:32 Ändringar i skollagen (1962:319) m. m. (prop. 1981/82:167)
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:34 Närvarorätt för suppleanter i länsstyrelsernas styrelser (prop.
1981/82:100)
Finansutskottets betänkanden
1981/82:37 Viss ändring i lagen (RFS 1975:9) med instruktion för riksdagens
revisorer
1981/82:39 Ändring i lagen (SFS 1934:437) för Sveriges riksbank och i lagen
(RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (bankoreglementet) (förs.
1981/82:19)
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Blodgruppsangivelse
på körkort
och ID-kort
215
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Statsrådspensioner
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:35 Statsbidrag till en folkhögskola i Axevalla (prop. 1981/82:125)
Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.
16 § Statsrådspensioner
Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:27 om vissa
pensionsfrågor m. m. (prop. 1981/82:174 och skr. 1981/82:183).
Anf. 34 KARIN NORDLANDER (vpk):
Fru talman! Jag skall inte yrka bifall till den vpk-motion som behandlas i
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:27. Vänsterpartiet kommunisterna
är berett att avvakta den översyn av vissa pensionsförmåner på en
bredare basis som ett enigt utskott hemställt till regeringen om, särskilt som
utskottet förutsätter att denna översyn kan ske snabbt och i nära kontakt med
riksdagspartierna. Jag förutsätter då att det gäller samtliga riksdagspartier.
Överenskommelsen om särskild pension för statsråden, som träffades
efter regeringsskiftet 1976, byggde på en bestämmelse om förordnandepension.
Regeringsombildningarna med täta byten på statsrådsposterna gav
regeringen anledning att förbättra pensionstryggheten för de avgående
statsråden i ett förslag 1979/80. Redan då påtalade vpk i en motion det för
väljarna stötande i att f. d. statsråd, som har sin ekonomiska trygghet säkrad
genom fortsatt uppdrag som riksdagsledamot, uppbär både pension och
arvode från riksdagen. Vi framhöll att de ekonomiska villkor som är
förknippade med politiska uppdrag på hög nivå redan förut var mycket
gynnsamma. Vpk krävde utöver avslag på den gynnsammare pensionsberäkningen
för statsråd en översyn av de politiskt förtroendevaldas ekonomiska
villkor. Motionen avslogs med hänvisning till den föreliggande
utredningen.
Utvecklingen hittills har bekräftat vpk:s påpekande i motionen 1980 om
det orimliga i att vissa tjänstemän samtidigt kunnat kvittera ut både hög lön
och hög pension. I vissa fall kvitteras dubbla löner plus pension ut, som
uppgår till månadsbelopp som kräver mer än halvårslånga arbetsinsatser av
andra arbetstagare. Opinionen från allmänheten har inte heller uteblivit.
Hur skall de kunna förstå denna generositet samtidigt med talet om
nödvändigt sparande på de flesta områden. Man visar generositet mot vissa
löntagare, medan andra drabbas inte bara av arbetslöshet utan också av
angrepp på det sociala trygghetssystemet vad gäller såväl pensioner och
arbetslöshetsförsäkring som införandet av karensdagar vid sjuk- och
olycksfall m. m.
Även om det gäller ett fåtal och inte har så stor ekonomisk betydelse för
statskassan, är det mera en principiell fråga för politiska förtroendeuppdrag
vilka förmåner som skall gälla.
Fru talman! Vänsterpartiet kommunisterna står fast vid sin uppfattning att
en översyn måste ha som utgångspunkt att ett politiskt heltidsuppdrags
arvode skall bestämmas utifrån den allmänna lönenivån på arbetsmarknaden.
Avgångsvederlag, pensioner m. m. måste också i största möjliga
utsträckning följa gängse praxis på arbetsmarknaden i övrigt.
Anf. 35 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Statsråden har sedan 1950-talet rätt till pension efter sex års
tjänst. I och för sig är inte mycket att säga om att statsråden i likhet med
tjänstemän på hög nivå hos staten har denna pensionsmöjlighet. Problemet
ligger däri att pensionerna endast i begränsad omfattning samordnas, dvs.
avräknas mot andra samtidigt utgående inkomster.
I regeringens proposition om vissa pensionsfrågor markeras en bestämd
viljeriktning, att statsrådspensionerna i fortsättningen skall samordnas med
andra inkomster. Vi har tagit fasta på denna viljeriktning som f. ö. också
kommer till uttryck i de föreliggande motionerna. Utskottet konstaterar att
det av allt att döma föreligger en bred politisk opinion för att det kommer till
stånd ett nytt samordningssystem som i princip leder till att dubbla förmåner
inte får utgå samtidigt. Denna princip bör bekräftas av riksdagen. Om så sker
är det utskottets uppfattning att ett sådant uttalande från riksdagens sida blir
vägledande för samordningen av motsvarande förmåner för andra innehavare
av politiska uppdrag. Det kan noteras att Landstingsförbundet i dagarna
har gått ut med en rekommendation till sina medlemmar om inskränkningar i
politikernas pensionsförmåner.
Innan man genomför den princip om avskaffandet av dubbla förmåner som
utskottet förespråkat är det nödvändigt att först klarlägga hur samordningen
skall gå till och med vilka slag av andra inkomster som samordningen skall
ske. Önskemål om klarlägganden av det slaget har förts fram av socialdemokraterna,
och utskottet har funnit dessa önskemål vara befogade.
Samordningsfrågorna bör alltså övervägas mer ingående.
Utskottet räknar med att det skall bli möjligt att snabbt komma i gång med
det fortsatta beredningsarbetet så att problemen är lösta när det blir aktuellt
att meddela nya förordnanden för statsråd. Utskottet förutsätter vidare att
beredningsarbetet bedrivs i nära kontakt med riksdagspartierna. Med den
uttalade vilja som partierna har uttryckt är jag övertygad om att det skall bli
möjligt att snabbt komma fram till ett resultat som ter sig rimligt för alla
parter.
På en punkt föreslås en ändring redan nu. Det skall bli möjligt att ge
avgångsersättning till statsråd som entledigas vid regeringsombildning i de
fall det avgående statsrådet inte har några förmåner eller betald sysselsättning
att falla tillbaka på.
En fråga för sig är statssekreterarnas villkor. De statssekreterare som 1976
lämnade kanslihuset fick i en hel del fall icke samordnade pensioner liksom
de avgående statsråden. Problemet är på det sättet likartat, att förmåner av
det slaget anses alltför generösa. Idéer om hur problemet skall lösas har förts
fram både av en särskild utredningsman och i den särskilda regeringsskri
-
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Statsrådspensioner
velsen 183. Utskottet anser att detta också är en sak som närmare får prövas i
samband med det fortsatta beredningsarbetet om statsrådspensionerna.
Till Karin Nordlander vill jag säga att det med den uppläggning utskottet
valt inte funnits anledning att närmare gå in på vpk:s motion liksom på
regeringsförslagen eller de andra motionerna. Utskottet har tagit fasta på att
vpk:s huvudlinje sammanfaller med utskottets uppfattning, att nuvarande
förhållanden är otillfredsställande och behöver rättas till. Jag räknar med,
som jag redan sagt, att riksdagspartierna på ett konstruktivt sätt skall kunna
medverka när man i det fortsatta arbetet kommer att gå in på hur de olika
delfrågorna skall lösas i detalj.
Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till hemställan i utskottets
enhälliga betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan bifölls.
17 § Föredrogs
Socialutskottets betänkande
1981/82:45 Vissa socialtjänstfrågor
Finansutskottets betänkande
1981/82:41 Vissa kommittéfrågor (prop. 1981/82:150)
Vad utskotten hemställt bifölls.
18 § Utvärdering av en vertikal skolorganisation
Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1981/82:36 om flexibel skolplanering
m. m. (prop. 1981/82:157 och 1981/82:125).
Anf. 36 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Med tanke på kammarens arbetssituation avser jag att
inskränka mig till att yrka bifall till trepartimotionen 1981/82:1352 om
grundskola och gymnasium inom samma skolenhet.
Därutöver vill jag bara tillägga att vi återkommer i frågan i annat
sammanhang.
Anf. 37 STIG ALEMYR (s):
Fru talman! Ni är välkomna tillbaka med ärendet i samband med att
gymnasieutredningens betänkande kommer att behandlas.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Utvärdering av
en vertikal skolorganisation
-
218
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 8 Nr 176
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1352 av Elisabeth Lördagen den
Fleetwood m. fl., bifölls med acklamation. juni 1982
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
19 § Förbättring av vårdbidraget till föräldrar med handikappade
barn
Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1981/82:18 om förbättringar
av vårdbidraget till föräldrar med handikappade barn, m. m. (prop.
1981/82:216).
Anf. 38 ALLAN ÅKERLIND (m):
Fru talman! Anhörigvårdskommitténs förslag om förbättringar när det
gäller vårdbidragen till handikappade barn ligger till grund för det
regeringsförslag som nu behandlas i socialförsäkringsutskottets betänkande
nr 18. Anhörigvårdskommitténs förslag har i propositionen dock frångåtts på
ett par viktiga punkter.
Det föreslås i enlighet med utredningens överväganden att skattefrihet
skall införas för den del av vårdbidraget som är kostnader, utgivna på grund
av sjukdomen eller handikappet. Denna skattefrihet för merkostnadsersättningen
föreslås i propositionen kunna inträda först om merkostnadsdelen är
mer än 15 % av basbeloppet. Därmed har man frångått utredningens förslag,
som innebar att skattefrihet skall inträda för merkostnaderna när de uppnår
10 % av basbeloppet. Det kan tyckas att det här är fråga om små summor,
men de betyder mycket för den enskilde, eftersom många mottagare av
vårdbidrag har kostnader som ligger runt dessa nivåer. Frågan om de skall
betala skatt för rena omkostnader eller inte kan därför betyda en hel del
skattemässigt.
Den andra frågan gäller om en förälder skall kunna behålla ett vårdbidrag
under en viss period när föräldern tillfälligt överlåter den faktiska vården av
ett handikappat barn till någon annan.
Närén förälder t. ex. på grund av arbete eller studier på annan ort, barnets
skolgång eller någon annan omständighet kan bli tvungen att överlåta den
faktiska vårduppgiften till en annan anhörig, så är detta ett bättre alternativ
för föräldern än att tvingas placera barnet på institution. Institutionsplacering
blir dessutom ett dyrare alternativ sett ur samhällets synpunkt.
Utredningen föreslog att tiden för sådan tillfällig vårdperiod utanför
hemmet skulle vara ett år, med möjlighet till förlängning om särskilda skäl
förelåg. Nu föreslås i propositionen att dessa vårdperioder skall begränsas till
hälften, alltså sex månader, med möjlighet till förlängning med ytterligare
högst sex månader.
Denna inskränkning har gjorts trots att remissinstanserna har varit mycket
Förbättring av
vårdbidraget till
föräldrar med
handikappade
barn
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Förbättring av
vårdbidraget till
föräldrar med
handikappade
barn
positiva till utredningens förslag. Tre ledamöter här i kammaren, nämligen
Rune Gustavsson, centerpartist, Nils-Olof Grönhagen, socialdemokrat, och
jag själv, har suttit i utredningen, och vi har i en motion yrkat att
utredningens förslag skall följas även på dessa punkter.
Vad jag nu framhållit är anledningen till att jag har lämnat en reservation
till socialförsäkringsutskottets betänkande. I denna reservation begär jag att
riksdagen skall följa utredningens väl genomtänkta förslag på de nämnda två
punkterna och i övrigt följa utskottets förslag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till den reservation som är fogad till
betänkandet.
I detta anförande instämde Rune Gustavsson (c) och Nils-Olof Grönhagen
(s).
Anf. 39 EIVOR MARKLUND (vpk):
Fru talman! I den motion, undertecknad av mig och några andra
vpk-ledamöter, som avstyrkts i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 18
framhåller vi, att de förbättringar som riksdagen nu skall införa när det gäller
vårdbidraget till föräldrar med handikappade barn inte betyder att denna
grupps ekonomiska svårigheter undanröjs.
Den nu aktuella åtgärden är välmotiverad, men den utgör endast en liten
kompensation för de åtgärder som med liten majoritet beslutats här i
riksdagen på senare tid och som fört med sig uppenbara försämringar även
för den grupp som nu är aktuell.
I vår motion har vi, vilket också redovisas i betänkandet, begärt en
komplettering av vårdbidraget. Vi vill att en ny bidragsnivå införs, nämligen
motsvarande en fjärdedels bidrag. Detta sammanfaller med vad handikapporganisationerna
hävdat i anhörigvårdskommitténs behandling av frågan om
vilka modeller för bidragssystemet som skall förordas. Det är således en
tanke som har stöd bland dem som berörs. Fru talman! Jag yrkar bifall till
motionens yrkande i det avseendet.
Vidare har vi i motionen blygsamt begärt ett uttalande från riksdagen om
större generositet när det gäller att pröva behovet av vårdbidrag till föräldrar
med små handikappade barn. Utskottet hänvisar till tillämpningsanvisningar,
men berörda föräldrar upplever en alltför stor restriktivitet från
försäkringskassornas sida. Det är således, tycker vi, motiverat med ett
uttalande från riksdagens sida. Ett uttalande kostar ju ingenting. Men man
kanske fruktar att ett uttalande skulle få till följd att i och för sig riktiga
tillämpningsanvisningar senare skulle komma att följas. Jag frågar om det är
så. Fru talman! Jag yrkar bifall till motion 2542 även i den delen.
Med hänvisning till att anhörigvårdskommittén enhälligt tillstyrkt det
förslag som Allan Åkerlind tidigare yrkat bifall till, vill jag dessutom nämna
att vpk-gruppen kommer att stödja reservationen vid en eventuell votering.
220 <
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Förbättring av
vårdbidraget till
föräldrar med
handikappade
barn
Anf. 41 NILS CARLSHAMRE (m):
Fru talman! Vad som sagts i debatten har inte rubbat min övertygelse om
att det till fjorton femtondedelar enhälliga socialförsäkringsutskottet har
träffat rätt när det gäller förslaget att utan förändringar tillstyrka propositionen
om förbättrade vårdnadsbidrag till föräldrar med handikappade
barn.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i samtliga delar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 40 INGEGERD ELM (s):
Fru talman! Som skatteutskottet anför i sitt yttrande till socialförsäkringsutskottet
har det vid upprepade tillfällen förts fram krav på skatteavdrag för
kostnader när det gäller barns handikapp. Vi har nu fått ett lagförslag som i
stället innebär skattefrihet för den del av vårdbidraget som utgör kostnadsersättning.
Därmed anser vi socialdemokrater i socialförsäkringsutskottet att
problemet med den beskattade kostnadsersättningen får en lösning som bör
kunna tillgodose kraven från dem som känt sig orättvist behandlade. Vi
finner även övriga förslag i propositionen vara så väl avvägda att det finns
goda skäl att pröva och utvärdera dem. Därför ställer vi oss bakom
socialförsäkringsutskottets skrivning.
Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan i dess helhet i socialförsäkringsutskottets
betänkande 18.
Mom. 1 (merkostnadsnivå och tiden för vårdbidrag vid hinder att vårda
barnet)
Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 59 för reservationen av
Allan Åkerlind. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 och 3 (fjärdedels vårdbidrag, m. m.)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2542 av Eivor Marklund
m. fl., bifölls med acklamation.
Mom. 4
Utskottets hemställan bifölls.
20 § Föredrogs
Socialutskottets betänkande
1981/82:56 Beslut fattade av internationella arbetskonferensen vid dess
sextiosjätte och sextiosjunde möten, m. m. (prop. 1981/82:166)
Utskottets hemställan bifölls.
221
Nr 176
21 § Åtgärder mot videogram med våldsinslag
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1981/82:38 om vilande
förslag till åtgärder mot videogram med våldsinslag.
Anf. 42 PER UNCKEL (m):
Fru talman! När riksdagen förra året behandlade videovåldet beslutades -på en moderat justitieministers initiativ - att införa en åldersgräns på 15 år för
att man skall få hyra videofilmer med våldsinslag. Det beslutet var lätt att
fatta. Inga motstående intressen av betydelse fanns att ta hänsyn till.
Yttrandefriheten berördes inte. Skyddet för barnen kunde ges odelad och
oomtvistad prioritet.
De motstående intressena anmälde sig när riksdagsmajoriteten ville
utsträcka barnförbudet till ett totalförbud för vissa speciella våldsskildringar.
Från barnens utgångspunkt är emellertid också totalförbudet lättmotiverat.
Våld skadar ovedersägligen. Den känsliga uppväxttiden kan störas.
Trots det starka intresset av att skydda barn och ungdom, är alltså ett
totalförbud mot det extrema våldet inte självklart. När man förbjuder det
spekulativa och det onödiga löper man risk att också sådant som måste få
visas blir drabbat.
Nyheter får inte förhindras, hur våldsfylld den verklighet än är som
nyheterna skildrar. Verkligt konstnärligt våld kan inte heller få falla för
bilan. Den konstnärliga friheten är en vital ingrediens i ett öppet samhälle.
Både konsten och nyheterna behövs dessutom i opinionsbildningen mot
våldsanvändningen.
När moderaterna förra året begärde att totalförbudet mot vissa våldsskildringar
skulle vila ett år var det för att skapa rådrum för eftertanke och
besinning. Yttrandefrihetsutredningen - som redan hade uppdraget att
pröva hela frågan om våld i massmedier - borde få komma längre i sitt arbete,
menade vi. Videogramutredningen - som funderade över våldsutvecklingen
särskilt på video - skulle inom några månader presentera sitt förslag.
Moderaterna var inte beredda att biträda ett videovåldsförbud innan
konsekvenserna av ett sådant kunde överblickas. Förändringar som påverkar
villkoren för en fri och öppen samhällsdebatt får inte genomföras över en
natt, hur välmotiverade de än kan tyckas vara. Och det var bokstavligen, fru
talman, över en natt som riksdagen förra året var beredd att ta ställning.
Mindre än 24 timmar efter det att lagrådet ifrågasatt om det föreslagna
våldsförbudet stod i överensstämmelse med Sveriges grundlag gick riksdagens
konstitutionsutskott till beslut. Invändningarna viftades undan. Opinionen
skulle lugnas.
Respekten för rättssäkerheten och för de värden som ändå stod på spel
krävde enligt vår mening ett uppskov med beslutet.
Men det gjorde också, fru talman, svårigheterna i sak. Det räcker
nämligen inte med att vara säker på att de vidrigaste våldsskildringarna inte
har med en vital samhällsdebatt att göra. Övervägandena om var gränserna
för yttrandefriheten går blir aldrig besvärliga förrän man kommer till det
otydliga gränslandet. Samtidigt är det just gränslandet - det osäkra - som
behöver lagens skydd.
Yttrandefrihetsutredningen har nu - ett år senare - kommit till slutsatsen
att ett förbud mot extremvåldet går att klara. Men utredningen anser -liksom en enig videogramutredning - att den rättsliga prövningen av
överträdelser av förbudet bör ske på samma sätt som vi i dag prövar
överträdelser mot tryckfrihetsförordningen. En jury blir en yttersta garant
för att välmotiverade ingrepp mot det spekulativa våldet inte samtidigt
drabbar viktiga yttrandefrihetsintressen. En extra väg att fria i tveksamma
fall byggs in i lagstiftningen.
Vi moderater är, fru talman, med de överväganden som yttrandefrihetsutredningen
har gjort för presentation i slutet av året, beredda att nu bryta
loss våldsfrågorna ur den slutgiltiga grundlagsreglering av dessa spörsmål
som utredningen om tre fyra år bör ha lett fram till. Förutsättningar för en
total politisk enighet borde därmed ha kunnat föreligga.
Men enigheten uteblev. Konstitutionsutskottet kunde inte enas om att ett
förbud mot extremt våld på video måste införas på ett sådant sätt att starkaste
möjliga skydd för yttrandefriheten garanteras. Området mellan det uppenbart
försvarliga och det uppenbart oförsvarliga lämnar utskottsmajoriteten
utan den garanti för yttrandefriheten som faktiskt är möjlig att åstadkomma.
Den oenighet som nu uppstått om yttrandefrihetsskyddet gör att det finns
skäl att varna för en fortsatt utveckling av det slag som det nu förestående
ingreppet på ett grundlagsliknande område är ett exempel på. Förbud läggs
till förbud. Alla är välmotiverade utifrån de intressen som förbuden avser att
värna. Tillsammantagna kan de likväl innebära just den urgröpning av
yttrandefriheten och respekten för denna som alla i konstitutionsutskottet
företrädda partier säger sig vilja värna, men som flera i praktiken ändå får
sådana bekymmer med.
Det beslut riksdagen nu kommer att fatta måste mot den här bakgrunden
ses som ett undantag från huvudregeln. Ramen för yttrandefriheten bör så
långt möjligt avgöras i ett samlat sammanhang och med full vetskap om
konsekvenserna. Varje annat sätt att hantera frågor av denna karaktär
utsätter vitala intressen, av betydelse för en öppen samhällsdebatt, för ett
oacceptabelt hot.
Fru talman! Vi moderater vill i detta fall skydda yttrandefrihetsintresset
tvåfaldigt.
För det första: I lagen måste inskrivas att nyhets- och informationsförmedlingens,
opinionsbildningens och andra jämförbara intressens krav
måste tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av vad som skall anses
otillåtligt. Det räcker enligt vår mening inte med att, som utskottsmajoriteten
gör, ange hänsynen till yttrandefriheten i motiven. Både av praktiska och
av principiella skäl skall lagen själv ange vad som gäller.
För det andra: Prövningen av överträdelser av videovåldsförbudet skall på
sätt som videogramutredningen enhälligt föreslagit prövas av jury. Det är
också den konstruktion som yttrandefrihetsutredningen arbetar utifrån. När
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
vi moderater är beredda att ur yttrandefrihetsutredningens uppdrag bryta ut
skyddet för barnen när det gäller videovåldet, är det för oss självklart att
samtidigt bryta ut skyddet för yttrandefriheten.
Utskottsmajoriteten har inte velat gå moderaterna och videogramutredningen
till mötes. Ett enkelt - och tyvärr till intet förpliktande - uttalande om
framtiden är allt man kostar på sig. Det system med ansvarig utgivare som
juryprocessen kräver anser man vara för komplicerat. För komplicerat för
vad? Är inte yttrandefriheten värd det bästa skydd den kan erhålla?
I realiteten, fru talman, rör det sig väl om politisk prestige. Efter
kanonaden mot moderaterna förra året går det tydligen inte att nu medge att
det gick litet hastigt under de korta vårtimmarna 1981, när idén om en
förbudslagstiftning väcktes.
Anf. 43 HILDING JOHANSSON (s):
Fru talman! Den reella debatten i denna fråga förde vi i fjol. Då kom en
stor majoritet av kammarens ledamöter fram till den lagstiftning som det på
nytt föreligger förslag om. Vi var också i stort sett eniga om att gränslinjerna
mellan frihet och skydd hade dragits upp i denna lagstiftning. Den lag som
föreslogs innebär inte någon inskränkning av informationsfriheten eller den
politiska och religiösa opinionsbildningen eller den vetenskapliga och
kulturella friheten som måste avvisas ur frihetssynpunkt. Det fanns inte den
urgröpning som Per Unckel talar om. Ändå blev förslaget inte lag genom att
moderaterna, anförda av en då avgående justitieminister, utnyttjade en
grundlagsparagraf för att få uppskov ett år.
Nu är moderaterna villiga att godta en sådan lagstiftning men i något annan
form. De har verkligen följt den grundsats att skynda långsamt som Edmund
Burke en gång i en klassisk bok framställde som kärnan i konservatismen.
Men jag beklagar att de svenska moderaterna följt denna regel i en snart
200-årig skrift. De har hindrat under ett helt år en nödvändig lagstiftning.
Vad de har åstadkommit med sitt uppskov är att våldsvideogram ohejdat fått
spridas över landet och att de kommersiella intressena fått göra sig breda.
Ansvaret för detta faller helt på moderaterna, som här framträtt som
kommersialismens riddare. Det gäller nämligen inte opinionsbildningens
frihet. Den finns även med denna skyddslagstiftning.
Detta har förorsakat en stark reaktion ute i landet. Konstitutionsutskottet
har fått en rad skrifter och protester i frågan. Wivi-Anne Cederqvist, som av
tidsskäl har avstått från att tala här, mottog förra söndagen 1 000
namnunderskrifter från människor i Sandviken som har reagerat mot att det
inte finns någon lagstiftning. Det var Broderskapsgruppen som satte i gång
aktionen, men den har fått stöd från olika håll - från missions- och
baptistförsamlingarna och från många enskilda.
Under knappt tre veckor i maj har Arbetsgruppen mot videovåldet i Luleå
samlat in drygt 8 000 namn, huvudsakligen i Norrbotten, till stöd för det
lagförslag som riksdagen nu kommer att anta.
I fjol betecknade jag moderaternas aktion som ett missbruk av grundlagens
bestämmelser. Jag har också i en motion föreslagit att uppskovstiden
skall begränsas till sex månader. När denna motion behandlas till hösten
hoppas jag att den vinner kammarens bifall.
Den reservation som nyss presenterats av Per Unckel är farlig ur
lagstiftningssynpunkt. Den utgör en oförsvarlig improvisation. Utan utredning
och remissprövning vill man införa den ordning som Per Unckel
pläderade för. Yttrandefrihetsutredningens förslag kommer senare. Här
föregrips den av moderaterna.
Moderaterna föreslår också, som framgick av Per Unckels anförande, ett
tillägg till 1 §. Detta tillägg är ytterst oklart. Jag hoppas att ingen domstol
någonsin skall behöva döma med utgångspunkt från den paragrafen. Det är
beklagligt att inte de lagkloka inom moderata samlingspartiets riksdagsgrupp
har hindrat att man lägger fram ett sådant förslag som det som nu föreligger
på denna punkt.
Det står nämligen så här: ”Vid bedömandet av vad som anses vara
oförsvarligt skall nyhets- och informationsförmedlingens, opinionsbildningens
samt andra jämförbara intressens krav tillmätas avgörande betydelse.
”
Hade vi gott om tid skulle jag ta en stor diskussion med Per Unckel om
uttrycket ”jämförbara intressens krav”. Nog är det vagt!
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 44 PER UNCKEL (m) replik:
Fru talman! Även om det kanske inte är det för Hilding Johansson, är det i
vart fall för moderaterna en tvingande plikt att skynda långsamt med ingrepp
i den yttrandefrihet som är själva grundvalen för det fria och öppna samhälle
som jag hoppas att både socialdemokrater och moderater hyllar. Det är
bättre att ta ett uppskov på ett år, Hilding Johansson, än att göra en oförlåtlig
dumhet i brådska.
Vi har i vår reservation fört fram två sätt att stärka det som är
skyddsvärt.
Det första är - som jag nämnde i mitt huvudanförande - att låta en jury
pröva överträdelser av videovåldsförbudet. Det har Hilding Johanssons egna
partikamrater i videogramutredningen ansett vara en förutsättning för det nu
förestående ingreppet i yttrandefriheten. Då kan det väl inte vara så konstigt
och otillständigt att följa den rekommendationen när riksdagen har att ta
ställning till frågan?
Ett nytt lagförslag införs utan remissprövning, hävdar Hilding Johansson.
Låt mig säga: Det förslag som riksdagsmajoriteten redan förra året var
beredd att snabbt driva igenom i riksdagen hade inte varit föremål för
remissprövning. Den första paragrafen i det förslaget som riksdagsmajoriteten
då ville anta konstruerades i konstitutionsutskottets kansli och hade alls
icke varit föremål för den breda remiss som Hilding Johansson nu ställer upp
som en förutsättning för att över huvud taget kunna skrida till ett
riksdagsavgörande.
Skillnaden mellan våra båda icke remissbehandlade förslag. Hilding
Johansson, är att i Hilding Johanssons alternativ yttrandefriheten inskränks
15 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
utan skydd för det skyddsvärda. I vårt alternativ byggs skyddet in i
paragraferna.
Det andra kravet, fru talman, är alltså att vi i lagen skall skriva in det
avgörande skydd som nyhets- och opinionsförmedling och andra jämförbara
intressen måste ha för att väl motiverade ingrepp mot det spekulativa våldet
skall kunna göras utan risk. I våra motiv skriver vi att den formulering som
Hilding Johansson just angrep skall svara precis mot det som utskottsmajoriteten
också tycker skall skyddas. Men, Hilding Johansson, varför då vara så
rädd att skriva in skyddet för detta i själva lagen? Vad är det ni vill
åstadkomma genom att i lagen bara ha en svepande formulering utan
tillstymmelse till precisering?
Till slut, fru talman: Hilding Johansson vill nu begränsa möjligheten för
riksdagen att begära uppskov med behandling av lagförslag som inskrider
mot yttrandefriheten. Det är tyvärr ett mycket talande krav som han därmed
har väckt.
Anf. 45 HILDING JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Beträffande det sistnämnda kravet kan jag trösta Per Unckel
med att jag inte kommer att vara i kammaren när den frågan behandlas.
Om jag nu pekas ut som en frihetens fiende nr 1 undrar jag: Vad är den
frihet värd som består i att man skall få visa extremvåld?
Den centrala frågan är: Vilken praktisk inskränkning innebär förslaget?
Vilket parti kommer under valrörelsen att förhindras att sprida sina
uppfattningar på grund av den lag som riksdagen kommer att anta? På vilka
tältmöten ute i landet som ordnas av kyrkliga organisationer kommer det här
förslaget att utgöra ett hinder för friheten? Vilka vetenskapsmän kommer att
förhindras i sitt arbete genom detta? Vilka konstnärer kommer att lida
svårigheter på grund av den här lagen?
Denna fråga resonerade vi mycket ingående om förra året, och jag gav ett
svar. Vad som har hänt är att det som Per Unckel karakteriserar som en
oförlåtlig dumhet nu stöds även av hans parti, i varje fall av de delar av partiet
som sitter i konstitutionsutskottet.
De tillägg som föreslås innebär icke så stora förändringar att man kan säga
att det rör sig om ett helt nytt förslag. Jag har nästan uppfattat att tilläggen är
ett försök att krypa ut ur den situation som man försatte sig i förra året.
Anf. 46 PER UNCKEL (m) replik:
Fru talman! Antingen förstår inte Hilding Johansson vad den här debatten
handlar om, och det kan jag egentligen inte tro, eller också vägrar han tre
månader före ett val att medge hur det faktiskt förhåller sig.
Ingen har någonsin ifrågasatt att det extrema spekulativa våldet är skadligt
för det svenska samhället. Ingen har någonsin heller hävdat att det
spekulativa våldet skulle ha någon betydelse för yttrandefriheten. Frågan
gäller, Hilding Johansson, vad som händer i det gränsland där det är osäkert,
om man skall fria eller fälla. Det är det gränslandet som yttrandefrihetslagstiftningen
är till för att skydda. Det är det gränslandet som Hilding
Johansson vägrar att ge det skydd som är tekniskt och principiellt
möjligt.
Om Hilding Johansson verkligen vore ense med mig och oss moderater om
att yttrandefriheten också i frågor som kan väcka anstöt skall ha lagens
skydd, skulle det gå utmärkt att rösta för den moderata reservationen. Men
det är väl, som jag tidigare sade, fru talman, omöjligt att nu kliva ner från
valrörelsetalarstolarna och medge att det gick för fort förra året.
En sak har i varje fall den här diskussionen visat, nämligen att det
uppskovsinstitut grundlagen nu innehåller är ytterligt välbetänkt.
Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till den moderata reservationen.
Anf. 47 HILDING JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tänker inte ta någon diskussion om vem som står i
valrörelsetalarstol i eftermiddag - Per Unckel, som kandiderar inom sin
valkrets, eller jag, som drar mig tillbaka från riksdagsarbetet.
Men även jag vill slå vakt om friheten, också när den ter sig utmanande.
Men för den skull får man inte släppa det extrema spekulativa våldet löst, och
det tycks inte heller Per Unckel vilja.
Det är inte nödvändigt att vänta ett år för att klara gränslandet. Lösningen
av problemen framstår inte klarare genom den lag som Per Unckel vill införa.
Men det blir en lagstiftningsprodukt framtagen ur en improvisation.
Anf. 48 BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Efter meningsutbytet mellan Per Unckel och Hilding
Johansson kan jag fatta mig mycket kort. Det fördes dessutom en omfattande
debatt i kammaren när detta lagförslag var uppe till behandling förra året vid
den här tiden.
Jag vill ånyo betona, att vi från centerns sida anser att det är mycket
angeläget att vi kan motverka den störtflod av närgångna våldsskildringar
som, med den nya bildtekniken, strömmar över oss. De här avsedda
framställningarna har inte något som helst annat syfte än att få det att klirra i
kassorna hos producenter och försäljare. Att närgångna, brutala och
sadistiska framställningar av naket våld kan göra stor skada för norm- och
moralbildningen, inte minst bland ungdomar, blir dessutom mer och mer
belagt allteftersom forskningsrapporter läggs fram.
Vi är alla ense om att vi skall ha en vidsträckt yttrandefrihet i vårt land. Det
är en förutsättning för demokratin, och det är en förutsättning för ett fritt,
mångfasetterat och expansivt kulturliv. Ingen ifrågasätter detta.
Men vi måste också ha mod att sätta gränser, när skadorna är uppenbara.
Och jag kan inte se att det är ett angeläget yttrandefrihetsintresse att särskilt
skydda rått sadistiska och ofta djupt kvinnodiskriminerande framställningar
som görs och säljs enbart av kommersiella skäl.
Vi kunde ha haft den här lagen för ett år sedan. Moderaterna satte sig då på
tvären. De satte det kommersiella exploateringsintresset före skyddsintresset,
kan man säga.
Nu har även moderaterna slagit till reträtt. Det finns väl en och annan inom
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
de egna leden som tagit del av vad det egentligen i sak rör sig om för
framställningar. Det har tydligen påverkat även Per Unckel och andra inom
moderata samlingspartiets representation i konstitutionsutskottet. Det är
alltså en tillnyktring i sak, som kan hälsas med tillfredsställelse. Att
moderaterna sedan i sin reservation försöker dölja reträtten med yvigt tal om
yttrandefriheten bör inte dölja detta faktum.
Det enda man kan beklaga är att skrupellösa exploatörer av sadism och
grovt våld genom moderaternas agerande förra våren fått ett år på sig att
härja helt fritt och utan reaktion från samhällets sida.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 49 TORKEL LINDAHL (fp):
Fru talman! Alla politiker i Sverige säger sig stödja yttrandefriheten. Alla
riksdagsmän är måna om att betona dess betydelse för demokratin. Trots
detta förs hela tiden fram krav på inskränkningar i yttrandefriheten. Hur kan
detta komma sig? Jo, det är så att en yttrandefrihet värd namnet måste vara
vid och tolerera mycket. I skydd av yttrandefriheten förs det fram idéer och
värderingar som retar och väcker avsky hos många.
I stället för att fundera över yttrandefrihetens villkor kräver många
högljutt inskränkningar i yttrandefriheten för att göra sig kvitt de åsikter och
företeelser de ogillar. Den som då försöker försvara yttrandefriheten måste
oftast visa både mod och integritet, eftersom de som ropar på förbud försöker
få yttrandefrihetens försvarare att framstå som försvarare av idéer och
företeelser som de i själva verket tar avstånd från och känner avsky inför.
Ändå är det lika viktigt för demokratin att försvara yttrandefriheten som att
bekämpa löntagarfonderna.
En viktig princip för en fungerande yttrandefrihet är att ingen förhandscensur
förekommer, utan att eventuella övertramp döms av domstol i
efterhand.
Jag tycker att det är obehagligt, nej, skrämmande, att de krav på
förhandscensur av videogram som har gjort sig hörda tycks ha stöd av en och
annan ledamot av Sveriges riksdag. Censur är oförenligt med demokrati och
yttrandefrihet, och alla krav på censur måste bekämpas av alla demokrater.
Nu är det ju, som vi alla är väl medvetna om. så att det finns gränser även
för yttrandefriheten. Förtal, spridande av lögnaktiga uppgifter om sina
medmänniskor och kränkande av annans integritet hör till de saker som vi
anser skall vara straffbara. Men även på andra områden kan man enligt min
mening diskutera yttrandefrihetens gränser. Ett sådant område är det som vi
diskuterar nu, det s. k. extremvåldet på video.
Det finns en del tecken på att program med grovt våld för våldets egen skull
kan verka avtrubbande och öka accepterandet av våld i samhället. Å andra
sidan kan man hävda att de allt fler och allt brutalare våldsinslagen i filmer
och videogram bara är en avspegling av vad som sker i samhället. Att visa
dokumentärt våld eller konstnärliga framställningar av företeelser i vårt eller
andra samhällen är något som enligt folkpartiets mening inte får förbjudas.
Det är med tillfredsställelse som jag kan konstatera att utskottet på den
punkten är enigt.
Men det problem som vi diskuterar nu är inte sådana framställningar, utan
framställningar där våldet är ett rent självändamål. Avsikten med dem är inte
att föra en diskussion om någonting, utan avsikten är att tjäna pengar. Att
göra något bara för att tjäna pengar är ju i och för sig inget förgripligt, men
om det finns grundad anledning att antaga att verksamheten dessutom
medför skadeverkningar finns det all anledning att fundera över om man inte
bör gripa in lagstiftningsvägen.
Vi har en kompetent utredning, yttrandefrihetsutredningen, som arbetar
med dessa frågor. Men för att utredningen inte skall ställas inför fullbordat
faktum, att våldsframställningarna helt har tagit över, tror jag att det är
nödvändigt att anta lagförslaget i föreliggande betänkande. Lagförslaget -som ju enbart riktar in sig på mycket grovt och/eller sadistiskt våld, där det av
sammanhanget är uppenbart oförsvarligt - bör innebära en rimlig begränsning
av det rena spekulationsvåldet.
Det är viktigt att betona att lagförslaget är att betrakta som provisoriskt i
avvaktan på yttrandefrihetsutredningens förslag och de lagändringar som bör
bli följden av dessa.
Moderaterna har i år valt att skilja ut sig från utskottet i övrigt genom att
kräva processregler i enlighet med dem som gäller i tryckfrihetslagstiftningen.
Felet med det förslaget är att beträffande videogram skulle det bli två
processregler- en som gäller vid grovt och/eller sadistiskt våld, en annan som
gäller för alla andra frågor. Om man skulle gå på moderaternas förslag skulle
det praktiska resultatet bli att man gav större skydd för extremvåldet än för
annat som kan anses vara förgripligt. Då är det bättre att avvakta
yttrandefrihetsutredningen, och se till att den rättsliga behandlingen blir
likartad såväl av olika media som av olika typer av yttrandefrihetsbrott.
Därför yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Fru talman! Vid behandlingen av varje förslag till ändring av yttrandefriheten
i begränsande riktning är det varje ledamots plikt och skyldighet att
mycket noga överväga vilka följder en begränsning kan få för demokratin och
yttrandfriheten. Endast i klara fall får man acceptera inskränkningar. Att
försvara demokratin och yttrandefriheten måste vara det viktigaste för varje
riksdagsledamot - nu och i framtiden.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Anf. 50 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):
Fru talman! När detta lagförslag behandlades förra året ansåg vi från vpk
att det förslag som lagts fram till riksdagen genom vpk-motionen om åtgärder
mot våld i videogram m. m. i huvudsak blivit tillgodosett.
De motiv vi hade beträffande undantag för förbud, vilka också har
diskuterats i dag, fanns också med i motiven för lagtexten. Vi tyckte det var
en framgång.
Det fanns mycket starka skäl för att ingripa mot våldet i videogrammen,
och vi yrkade bifall till hemställan i konstitutionsutskottets betänkande då.
Vi gör det självfallet nu också. Desto mer förtvivlade blev vi över att
229
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
moderaterna gjorde allt för att stoppa lagen, vilket de också lyckades med -om än bara för ett år. Ytterligare ett år har gått, med slakt av kvinnor och
barn, scener där man stoppar in jättestora träpenisar i kvinnor tills de
spricker - fruktansvärda skeenden som ingen frisk människa kan uthärda.
Nu har året gått och det är dags för riksdagen att åter besluta i ärendet.
Utskottet understryker att lagen är provisorisk i avvaktan på att förslag om
yttrandefrihetsgrundlag kan läggas fram.
Det borde vara frid och fröjd, eftersom också moderaterna i tidningsartiklar
gått ut och sagt att man nu accepterar en lagstiftning.
Per Unckel talade om prestige från utskottsmajoritetens sida. Vi tillhör
inte utskottet, men vi solidariserar oss med majoriteten i den här frågan .Den
verkliga prestigen redovisas av moderaterna, som genom ett extra lagförslag
nu försöker slingra sig ur en situation där man har tvingats till reträtt.
När det gäller moderaternas kritik, i reservationen, av lagförslaget kan jag
inte annat än instämma helt i vad Hilding Johansson anförde. Jag skall inte ta
upp tid med att analysera det närmare.
Hilding Johansson sade också att moderaterna agerar efter den konservativa
regeln att skynda långsamt, att förhindra och förhala. Men jag skulle
ändå vilja påstå att det gamla högerpartiets konservativa prägel har
förändrats. Nu är det inte längre sanna konservativa värderingar som ligger
till grund för politiken. En sann konservativ i den gamla andan skulle ha fått
blodstörtning över moderaternas tvekan inför ingrepp mot porr och sadism.
Därmed har jag inte sagt att konservativa skulle ha någon mer utvecklad
humanitär inställning än andra människor, men inför denna kulturterrorism
skulle sanna konservativa hälvt ha avlidit av bestörtning. Men nyhögern -eller nyliberalerna om man så vill - har under ett år tvekat och slingrat sig.
Samtidigt som de vill framställa sig som anhängare av ingrepp mot
kommersialismens värsta verkningar, vill de också värna om allt som det går
att tjäna pengar på.
Den moderata reträtten i dag under täckmanteln att man försvarar
yttrandefriheten är mycket avslöjande. Den kritik som har framförts mot
utskottsmajoriteten - och som då naturligtvis också riktar sig mot vårt parti -mot att vi skulle vilja förhindra yttrandefriheten tar vi inte emot från
moderaterna. Blir det någon längre debatt skall jag motivera varför vi inte
gör det.
Anf. 51 GUNILLA ANDRÉ (c):
Fru talman! Massmedievåldets mera långsiktiga effekter och medverkan
till brutalisering av samhället behandlas mer sällan. Kanske beror det på att
mycket få människor erkänner att de påverkas av TV eller andra medier.
Följaktligen tror de inte heller att andra gör det - vare sig barn eller vuxna.
Genom forskning och studier har vi kunskaper om både massmedievåld och
den mänskliga kommunikationens villkor i massmediesamhället.
Några olika exempel på effekter av underhållningsvåldet.
Den känsla som är lättast att märka är reaktioner med skräck, rädsla och
ångest. Efter att ha sett en genomsnittlig kriminal- eller skräckfilm i TV
reagerar 20-30 % av barnen i förskoleåldern med ökad oro såsom
svårigheter att sova och mardrömmar under de närmaste nätterna.
Det sker en påverkan till ett mer aggressivt beteende. En stor utredning
som gjorts i USA konstaterar som sammanfattning av resultaten från
hundratals studier och undersökningar bl. a.:
”Tittandet på våld i TV är mönsterbildande. Det kan under vissa
omständigheter leda till att vissa barn blir aggressiva. Mängden våld spelar
som väntat roll och även typen av våld. Våld som framställs som berättigat,
våld som inte får några följder eller våld som får positiva följder kan ofta leda
till aggressiva effekter. Osäkra och mindre harmoniska barn påverkas lättare
än andra.”
En annan allvarlig effekt av våldet är det som kallas tillvänjningseffekten.
Omedvetet sker en tillvänjning som får oss att acceptera våldet som ett sätt
att lösa konflikter.
Medievåldet leder till en långsam avtrubbning inför våldet. Ju mer vi ser,
desto mer våld krävs innan vi reagerar. Vår förmåga att ha medkänsla med
andra försvagas. Allt fler börjar ana att denna avtrubbning är något av det
allvarligaste som håller på att hända med vårt samhälle i dag. Det är inte
ovanligt att det sker våldsdåd i vår omgivning som bevittnas av många
människor utan att några ingriper. Förklaringen kanske ligger i denna
avtrubbningseffekt. Vi reagerar inte medmänskligt. Underhållningsvåldet
skapar en vrångbild av verkligheten. Det leder till felaktiga föreställningar
om verkligheten och inger oro och fruktan. Detta var några kända effekter av
underhållningsvåldet.
Vi vet att barnen är storkonsumenterna. Vintertid ser 9-14-åringarna på
TV 21 timmar i veckan. Vi vet också att otrygga och osäkra barn med dåliga
sociala kontakter ser mer på TV än barn från trygga miljöer. De ser mer
våldsprogram och påverkas mest. Det som ett barn upplever fastnar i
medvetandet och påverkar det i dess fortsatta utveckling.
Barn under 15 år som ser på video ser ofta skräck-, vålds- och porrfilmer.
Många gånger är det föräldrarna som köper eller hyr filmerna åt sina barn.
Det framgår av rapporten Video och skolungdomar, där mellan- och
högstadieelever i Stockholm enkätintervjuats om sina videovanor.
En stor majoritet, 84 %, har möjlighet att se på video om de skulle vilja.
De äldre barnen ser oftare än de yngre och för det mesta tillsammans med
någon kompis. De flesta har tittat på grova vålds- och porrfilmer som t. ex.
Motorsågsmassakern, Det brinner i trosorna och Långt ner i halsen.
Sammankopplingen mellan våld och sex är ingen tillfällighet. Det är grymt
utstuderat, eftersom det kan ge de svåraste mentalhygieniska skadorna.
Typiskt för hela gruppen våldsfilmer är att kvinnor alltmera förekommer
både som offer för och utövare av våld. Mordmetoderna är utstuderade och
spekulativa. Det förekommer en ökning av psykisk och fysisk tortyr av
kvinnor i filmerna. I regel är dessa kvinnor mer eller mindre avklädda.
Tortyren får därmed en sadistisk karaktär.
Sammanfattningsvis kan sägas att det sker en upptrappning av samhällets
våldsspiral. Det strukturella våldet, underhållningsvåldet och det individuel
-
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
la våldet påverkar och förstärker varandra inbördes. Våld föder våld. Med
kännedom om denna destruktiva påverkan borde det inte vara svårt att välja
väg. Jag vågar påstå att vi har en stark opinion i vårt samhälle, som anser att
mediaprodukter som förhärligar våld och förråar sexualiteten inte har något
existensberättigande.
Det bekräftas återingen av det stora antalet motioner som kommit in i år
till våra centerstämmor. Där avspeglas den oro för utvecklingen som finns
ute bland människorna.
Då frågan om åtgärder mot videogram med våldsinslag behandlades för ett
år sedan här i riksdagen, var jag en av motionärerna. De då framförda kraven
tillgodoses nu i viss utsträckning, dock inte kravet att riksdagen skulle besluta
att ge regeringen till känna sin mening om införandet av förhandsgranskning i
enlighet med bestämmelserna i biografförordningen av alla videogram och
filmer som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte lämnas ut till
allmänheten. Då, liksom i det betänkandet som nu behandlas, hänvisades till
yttrandefrihetsutredningens arbete. Eftersom det brukar vara praxis här i
riksdagen att invänta utredningsresultat som snart skall komma, får jag väl
låta mig nöja. Bara det inte blir som med en travestering på ett känt ordspråk:
Medan yttrandefrihetsutredningen tänker, förstörs våra ungdomar!
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde Stina Eliasson, Kerstin Göthberg, Maj
Pehrsson, Märta Fredrikson, Stina Andersson och Annika Öhrström (alla
c)-
Anf. 52 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Det förslag som riksdagen nu har att ta ställning till innebär,
om det antas, en inskränkning i informationsfriheten - i friheten för vuxna
människor att fritt kunna lämna och ta emot information. Att barn skall
skyddas mot våldsscener i video är vi alla överens om.
Självfallet finns det välmenande motiv för den föreslagna inskränkningen
av informationsfriheten. Förslaget syftar till att skydda människor i Sverige
från att på video se skildringar, tillkomna i spekulationssyfte, av brutalt våld.
Att sådana skildringar är motbjudande, ja vämjeliga, är en uppfattning som
jag helt delar med konstitutionsutskottet.
Kan vi då inte alla vara överens? Syftet med förslaget är välmenande,
inskränkningen i informationsfriheten av ringa omfattning, och visst kan man
- som Hilding Johansson gjorde - fråga sig, vem som kan känna sin frihet
kränkt.
När den här frågan diskuterades i kammaren förra året nämnde jag om min
egen avsky för våld. Ingen får slå, skada eller våldföra sig på någon annan.
Det är självklart att verkligt våld skall vara förbjudet.
Jag berörs också illa av att läsa om och se skildringar av våld. Jag vill
motverka intresset för meningslösa, råa våldsskildringar.
Men, fru talman, jag vill nå framgång för min inställning, inte genom
förbud, utan genom argument och övertygelse.
Det är också därför informationsfriheten för mig är så väsentlig. Den är
förutsättningen för att man skall kunna nå framgång på liberal väg.
Yttrandefrihet, tryckfrihet, konstnärlig frihet och mottagarfrihet - dvs.
rätten för vuxna personer att ta emot den information, de åsikter och
uppfattningar som bjuds - utgör för mig grundläggande liberala värden.
Viljan att inskränka dessa friheter finns överallt och i alla tider. Motiven för
inskränkningarna är alltid upphöjda, t. ex. hänsynen till laglydnaden,
ordningen, freden, nationen och allmän hälsa och allmänt välstånd. Men jag
vill inte vara med om att göra grundläggande liberala friheter till en
avvägningsfråga.
Fru talman! Vad kan nu hända om lagförslaget genomförs? Jo, man
kommer då inte att i Sverige kunna hyra eller köpa videofilmer som i
spekulationssyfte visar närgånget och brutalt våld. Men man kommer också
fortsättningsvis ha rätt att köpa sådana videofilmer utomlands och att föra in
dem till Sverige. De våldsfilmer man tagit med sig från turistorter eller från
affärsresor får man också fritt visa i sina hem för vänner och grannar, precis så
mycket man vill. Man kan också låna ut filmerna till sin bekantskapskrets.
Den enda inskränkningen är att man inte får ta inträde för visningen eller
hyra för utlåningen.
Jag är rädd för att intresset för den här typen av filmer snarast kommer att
växa, när de inte längre finns att hyra eller köpa på vanliga vägar i
Sverige.
Det har ju, fru talman, så många gånger visat sig att förbud leder till ett
ökat intresse för det man ville få bort. Hade vår Herre sagt till de två i Edens
lustgård att de inte borde äta äpplena från det där trädet - att de var skadliga
och att man mådde illa av dem - då är det faktiskt möjligt att vi allihopa varit
kvar i Eden. Men när Gud Fader förbjöd dem att äta av frukten - då skapade
han hos de nyfikna ett oemotståndligt begär.
Samtidigt med att det införs förbud minskas också det personliga
ansvarstagandet. Argumenteringen mot det man ogillar känns inte lika
nödvändig. Det är ju redan förbjudet. Så visst kan det hända att vi, efter det
förbud införts, får höra repliker som ”Titta in till oss i kväll och se på några
läskiga förbjudna våldsfilmer, som vi köpte på Rhodos!”
Men blir det så, kan man ju alltid vidga förbudet - kriminalisera själva
innehavet av den här typen av film. Och då kan man ju också ge tullen i
uppdrag att kontrollera vad det finns på de tejprullar som människor har med
sig i bagaget från utlandsresan. Det går säkert att ordna med någon enkel
apparatur. Och vad för slags videofilmer som visas i hemmen kan väl våra
hyggliga kvarterspoliser söka hålla ett öga på.
Och, fru talman, finns det inte andra slags skildringar än våldsskildringar
som vi har anledning att söka komma åt? Hör inte pronografin hit, eller i
varje fall vissa mera motbjudande inslag i porrfilmerna?
Och vidare, fru talman, vi har ju lagar som bl. a. förbjuder hets mot
folkgrupp. Men hur gör vi då, när det förekommer videofilmer med rasistiska
eller rent av fascistiska inslag? Sådana filmer bör vi väl inte tillåta för visning i
hemmen. En försiktig utvidgning av förbudet mot vissa typer av videofilm
16 Riksdagens protokoll 1981/82:174-178
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Åtgärder mot videogram
med
våldsinslag
kan väl vara på sin plats. Men förbjuder vi filmer med fascistiska inslag får det
väl ändå - för balansens skull - också gälla vissa revolutionsförhärligande
filmer på den s. k. socialistiska vänsterkanten. Eller hur - fru talman!
Nu målar han verkligen fan på väggen, tänker säkert flera av kammarens
ledamöter. Ja, det hoppas jag verkligen. Men det finns en omedvetenhet hos
många, kanske också i denna kammare, om vad inskränkningar i grundläggande
demokratiska friheter kan dra med sig och efter hand leda till. Det
tycker jag inte minst debatten i vår om förslagen från den s. k. tvångsmedelskommittén
har visat. Det gäller faktiskt, fru talman, också flera inslag i
den debatt som nu förs här i kammaren.
Om mitt motstånd mot lagen om videovåld skulle bidra till att hos några
skärpa vaksamheten mot nya förbud som inskränker yttrande- och informationsfriheten,
har det inte varit förgäves.
Fru talman! Jag yrkar avslag på konstitutionsutskottets hemställan. Jag har
också kommit till slutsatsen att inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten
inte bör beslutas av riksdagen utan omröstning. I sådana frågor bör
varje riksdagsledamot ges tillfälle att ta ett personligt ansvar.
Fru talman! Att försvara friheten när det gäller företeelser vi tycker om
eller är beredda att acceptera är naturligt. Det är till frihetens försvar när den
tar sig former som vi djupt ogillar och föraktar som liberalismen behövs.
Anf. 53 TORKEL LINDAHL (fp):
Fru talman! Yttrandefriheten är inte obegränsad. Den måste begränsas till
skydd för människor. Gränsdragningen frihet-skydd är ofta mycket svår. Jag
har länge ägnat mig åt den fråga som vi nu debatterar, och jag har kommit
fram till den slutsatsen att skadan av att inte lagstifta mot extremvåldet på
video är långt större än av att anta det föreliggande förslaget. Denna
bedömning delas, såvitt jag förstår, av en överväldigande majoritet av
folkpartiets riksdagsgrupp.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 54 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Propositioner ställs först beträffande det av Hadar Cars under överläggningen
framställda yrkandet om avslag på förslagen till lagändring. Om detta
yrkande bifalls, har övriga yrkanden förfallit. Avslås Hadar Cars yrkande,
företas härefter utskottets hemställan till avgörande.
Hadar Cars under överläggningen framställda yrkande
Kammaren avslog med 288 röster mot 1 det av Hadar Cars under
överläggningen framställda yrkandet om avslag på lagändringsförslagen. 2
ledamöter avstod från att rösta.
234
Utskottets hemställan
Utskottets hemställan bifölls med 226 röster mot 63 för reservationen av
Anders Björck m. fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.
22 § Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:39 Videogramfrågor
Utskottets hemställan bifölls.
23 § Ersättning till vattenfallsverket i samband med avveckling av
Sölvbackaprojektet
Föredrogs näringsutskottets betänkande 1981/82:39 om ersättning till
statens vattenfallsverk i samband med avveckling av Sölvbackaprojektet
(prop. 1980/81:195).
Anf. 55 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Regeringen har föreslagit att ersättningen till Vattenfall skulle
grundas på de värden som gällde när beslutet om Sölvbacka togs. Vi
reservanter i utskottet respekterar jordbruksminister Dahlgrens sätt att göra
dessa beräkningar och ger honom i denna sak vårt fulla stöd.
Jag yrkar bifall till folkpartireservationen vid näringsutskottets betänkande
39.
Anf. 56 TORE CLAESON (vpk):
Fru talman! Utskottsmajoriteten föreslår i det betänkande vi nu behandlar
att Vattenfall skall få 170 milj. kr. i ersättning för de kraftverksandelar som
ägaren överlät till Sydkraft som ersättning för utbyggnadsrätten i Sölvbackaströmmarna.
Vattenfall har tidigare fått 70 milj. kr. direkt av Sydkraft för
dessa vattenkraftsandelar, vilket gör att Vattenfall totalt får 240 milj. kr. i
ersättning för ca 70 miljoner kWh årlig vattenkraftsproduktion.
Det motsvarar 3 kr. 43 öre/kWh årsproduktion, vilket vida överstiger
marknadsvärdet för vattenkraft i dagens läge. Ett normalt marknadspris för
vattenkraft i dag är ca 1:20 kr./kWh. Om riksdagen tillämpar marknadsekonomiska
bedömningar i Sölvbackaärendet, leder dessa till att Vattenfall får
14 milj. kr. av staten i stället för nu föreslagna 170 milj. kr. Riksdagen
kommer, om man följer utskottsmajoritetens förslag, att donera 156 milj. kr.
till Vattenfall i besparingstider, då man inte ens anser sig kunna ge folk full
sjukersättning. Det är upprörande.
Skälet till detta överpris, som socialdemokrater, centerpartister och
moderater föreslår, är troligen bl. a. att avskräcka miljörörelsen från att
upprepa det som hände i Sölvbacka. Man inte bara ifrågasatte utan vägrade
acceptera ett mycket diskutabelt beslut av regeringen och lyckades med en
enastående opinionsrörelse, där en nära nog helt enig ortsbefolkning sade
ifrån och fick en omprövning och ett bevarande av Sölvbackaströmmarna till
stånd.
Folkpartiet, som en gång i regeringsställning fattade beslut om att bygga ut
Sölvbacka, vill nu i sin reservation att Vattenfall skall få ännu mer pengar än
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ersättning till vattenfallsverket
i
samband med avveckling
av Sölvbackaprojektet
-
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Ersättning till vattenfallsverket
i
samband med avveckling
av Sölvbackaprojektet
-
utskottsmajoriteten föreslår - folkpartiet vill ge 350 milj. kr.
Vpk är det enda parti som kräver att man skall utgå ifrån det
marknadsmässiga värdet av Sölvbacka, och vi har i motion 1980/81:2197
föreslagit att Vattenfall nu endast bör erhålla 15 milj. kr. av staten, förutom
de 70 milj. kr. som erhållits av Sydkraft. Det finns enligt vpk:s mening ingen
anledning att stödja utskottsmajoritetens eller folkpartireservationens
bedömningar av Sölvbackas kostnader, som närmast är att betrakta inte som
realistiska ekonomiska bedömningar, grundade på sakskäl, utan mera som
politiska bedömningar. Det material som vi har lagt till grund för våra
beräkningar, och som har redovisats i vpk-motionen, är i allt väsentligt
realistiskt och grundar sig, det vill jag påstå, på faktiska förhållanden.
Om andra värderingar nu läggs till grund för ställningstagandet, i likhet
med vad som har gjorts i propositionen, finns det risk för att liknande
värderingar görs även i andra fall och att framtida bedömningar om vad det
kostar att undanta våra sista levande älvar från utbyggnad också blir
beroende av ett sådant här prejudikat.
Riksdagen bör därför inte godta vare sig regeringsförslaget som följts upp i
folkpartireservationen eller utskottsförslaget, där det visserligen prutats 110
milj. kr., men som ändå ligger alldeles för högt.
Fru talman! Vpk hävdar att kostnaderna för staten att rädda Sölvbacka
egentligen blir 14 milj. kr. plus de 30 milj. kr. som Sydkraft fick i
avvecklingsbidrag. Detta skall emellertid vägas emot de bevarandevärden
som finns knutna till Sölvbacka, dvs. de outbyggda strömmarna, bevarandevärden
som av den Sehlstedtska utredningen och andra har uppskattats till
200 milj. kr. Sölvbackaaktionen ledde alltså inte till, vad man stundom
hävdat bland anhängarna av en utbyggnad, någon samhällsekonomisk förlust
utan snarare till en samhällsekonomisk vinst på ca 150 milj. kr.
Jag yrkar bifall till vpk-motionen 1980/81:2197.
Anf. 57 IVAR FRANZÉN (c):
Fru talman! Reservanterna försöker sig på konststycket att få utskottets
förslag att stå i motsatsförhållande till regeringens förslag. Regeringens såväl
som utskottets förslag har det gemensamma och klart redovisade målet att ge
vattenfallsverket full kompensation för den vattenkraft som verket har
avstått till Sydkraft AB.
Det har dock förflutit ganska lång tid sedan regeringen lade fram sitt
förslag, mer än ett år, och det har skett vissa förändringar av beslutsförutsättningarna,
som utskottet inte har kunnat bortse ifrån. Jordbruksministern,
som är en mycket kunnig och förnuftig person, är helt införstådd med
detta. Ingen har ifrågasatt riktigheten i utskottets beräkningar under vår
handläggning. Det bekräftas helt av vattenfallsverkets egna beräkningar i
aktuella vattenmål.
Det är alltså fullständigt klart att utskottets förslag på grund av
utvecklingen bäst uppfyller regeringens och utskottets gemensamma målsättning
att ge vattenfallsverket, utifrån nu tillgängligt beslutsunderlag, en så
korrekt kompensation som möjligt. I sak är det fråga om att skydda
vattenfallsverkets abonnenter från extra kostnader på grund av Sölvbackabesluten,
men det är lika angeläget att se till att vattenfallsverkets
abonnenter inte får oskäliga favörer på skattebetalarnas bekostnad. Det är
för mig en gåta att reservanterna, som har ett speciellt ansvar för det
ursprungliga Sölvbackabeslutet, har något emot att skattebetalarna genom
en mer korrekt kompensation kommer betydligt billigare undan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Jag har också i ett särskilt yttrande pekat på möjligheterna att spara
ytterligare 110 milj. kr. åt skattebetalarna och ändå ge vattenfallsverkets
abonnenter full kompensation. Men jag förstår helt svårigheterna att i
efterhand göra sådana konstruktioner som de som föreslås i vår motion och
har därför icke någon reservation eller något yrkande på den punkten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservationen av Sven Andersson
och Hadar Cars med 37 röster mot 17 för motion 1980/81:2197 av Lars
Werner m. fl. 239 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 264 röster mot 27 för
reservationen av Sven Andersson och Hadar Cars. 3 ledamöter avstod från
att rösta.
24 § Anmäldes och bordlädes
Finansutskottets betänkanden
1981/82:47 Tilläggsbudget II och tilläggsbudget III till statsbudgeten för
budgetåret 1981/82
1981/82:49 Beräkning av inkomster på statsbudgeten för budgetåret 1982/83,
m. m. (prop. 1981/82:100 och 1981/82:150)
1981/82:51 Särskilda frågor rörande statsbudgetens utgifter för budgetåret
1982/83 (prop. 1981/82:100 och 1981/82:150)
1981/82:52 Statsbudget för budgetåret 1982/83
25 § Tidigareläggning av sammanträde
Anf. 58 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Som tidigare meddelats kan sammanträdet för slutligt ställningstagande till
finansutskottets betänkanden angående statsbudgeten ta sin början tidigare
än ursprungligen avsetts. Härför krävs emellertid bifall av mer än hälften av
kammarens ledamöter. Jag får vidare erinra om stadgandet att beslut som
fordrar anslutning från särskilt flertal alltid skall fattas genom omröstning.
Jag föreslår att kallelse utfärdas till arbetsplenum kl. 14.30.
Nr 176
Lördagen den
12 juni 1982
Tidigareläggning
av sammanträde
237
Nr 176
Följande voteringsproposition upplästes och godkändes:
Lördagen den
12 juni 1982
Tidigareläggning
av sammanträde
Den som vill att kammaren medger att kallelse utfärdas
till arbetsplenum kl. 14.30 i dag röstar ja,
den det ej vill röstar nej.
Om inte mer än hälften av kammarens ledamöter röstar ja
har kammaren avslagit förslaget om tidigareläggning av
ifrågavarande sammanträde.
Kammaren beslöt genom votering med uppresning att kallelse skulle
utfärdas till arbetsplenum kl. 14.30 i dag.
26 § Kammaren åtskildes kl. 14.23.
In fidem
TOM T:SON THYBLAD
/Solveig Gemert
238
1981/82
174-178
Förteckning över talare
(Siffrorna avser sida i protokollen)
Fredagen den 11 juni
Kl. 09.00
Talmannen 61, 94
Andre vice talmannen 8, 66
Tredje vice talmannen 41, 53
Alemyr, Stig (s) 10, 53, 54
Andersson, Arne, i Ljung (m) 114
Andersson, Sven (fp) 34
Berglund, Frida (s) 27
Berndtson, Nils (vpk) 94
Björzén, Karl (m) 61, 80
Blom, Lennart (m) 87, 89, 90
Blucher, Raul (vpk) 15, 33
Brunander, Lennart (c) 38
Cars, Hadar (fp) 47, 48
Claeson, Tore (vpk) 36
Dahlgren, Anders, jordbruksminister 110, 112, 114
Danielsson, Bertil (m) 50
Eliasson, Anna (c) 33
Fransson, Arne (c) 28
Franzén, Tommy (vpk) 50
Fredrikson, Märta (c) 51
Gustafsson, Lars (s) 19
Gustafsson, Wilhelm (fp) 90
Gustavsson, Rune (c) 26, 27
Hagberg, Lars-Ove (vpk) 28, 63, 74, 77
Hansson, Lilly (s) 34
Holmqvist, Eric (s) 36
Hovhammar, Erik (m) 34
Håkansson, Per Olof (s) 39
Israelsson, Per (vpk) 101
Lundkvist, Svante (s) 40, 107, lil, 113
Marklund, Eivor (vpk) 91
Mattsson, Kjell (c) 51
Måbrink, Bertil (vpk) 37
Nilsson, Kjell (s) 25, 26
Nilsson, Per-Axel (s) 94
Nordin, Sven-Erik (c) 92
Nygren, Arne (s) 78, 81
Olsson, Johan (c) 41, 44, 47, 84, 88, 90
Palmqvist, Margareta (s) 96
Peterson, Thage (s) 56, 73, 76
Petersson, Esse (fp) 39 1981/82
Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 86, 103, 105, 106 174-178
Petersson, Per (m) 37
Rogestam, Christina (c) 16, 53, 55
Rydén, Rune (m) 11
Rämgård, Rolf (c) 95
Rönnung, Catarina (s) 32
Sjönell, Bengt (c) 66, 104, 105, 106
Svanberg, Ingvar (s) 45, 47
Svensson, Jörn (vpk) 34, 48
Sörenson, Lars-Ingvar (s) 54
Thun, Sture (s) 93
af Ugglas, Margaretha (m) 43, 45, 46
Ullenhag, Jörgen (fp) 22
Wictorsson, Åke (s) 98
Wikström, Jan-Erik, utbildningsminister 8
Åsling, Nils, industriminister 71, 74, 77
Kl. 19.30
Talmannen 175
Tredje vice talmannen 136
Andersson, Arne, i Ljung (m) 120, 121, 124, 126
Berndtson, Nils (vpk) 173, 174
Eirefelt, Christer (fp) 157
Eriksson, Ingvar (m) 132, 133
Fiskesjö, Bertil (c) 174
Fransson, Arne (c) 159, 161
Franzén, Tommy (vpk) 174
Grönhagen, Nils-Olof (s) 159
Hernelius, Allan (m) 172
Hovhammar, Erik (m) 146, 150
Högmark, Anders (m) 160
Hörlén, Linnea (fp) 169
Israelsson, Per (vpk) 121
Johansson, Filip (c) 123, 125, 127, 130, 131
Lundblad, Grethe (s) 127, 130, 131, 133
Lundkvist, Svante (s) 119, 120, 125, 126
Måbrink, Bertil (vpk) 169
Olsson, Johan (c) 154
Palm, Sture (s) 170, 172
Peterson, Thage (s) 139, 143, 145, 149
Sigurdsen, Gertrud (s) 164, 168
Stensson, Börje (fp) 133
Svensson, Jörn (vpk) 150
Ullsten, Ola, utrikesminister 166, 168, 172
Åsling, Nils, industriminister 136, 143, 144, 146
1981/82
174-178
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
Talmannen 181
Förste vice talmannen 214, 234, 237
Alemyr, Stig (s) 218
Andersson, Sven (fp) 190
André, Gunilla (c) 230
Bengtsson, Hugo (s) 182, 184
Björzén, Karl (m) 178
Börjesson, Erik (fp) 207
Carlshamre, Nils (m) 193, 221
Cars, Hadar (fp) 232, 235
Chrisopoulos, Alexander (vpk) 205, 211
Claeson, Tore (vpk) 235
Clarkson, Rolf (m) 204, 211, 212
Elm, Ingegerd (s) 190, 221
Elmstedt, Claes, kommunikationsminister 200, 212
Fiskesjö, Bertil (c) 227
Fleetwood, Elisabeth (m) 218
Franzén, Ivar (c) 236
Gustafsson, Nils-Olof (s) 192
Gustavsson, Rune (c) 197
Hagberg, Lars-Ove (vpk) 178, 195
Johansson, Hilding (s) 224, 226, 227
Jonsson, Elver (fp) 217
Lindahl, Torkel (fp) 228, 234
Littmarck, Blenda (m) 191, 195
Marklund, Eivor (vpk) 220
Nilsson, Kjell (s) 194
Nordlander, Karin (vpk) 198, 216
Peterson, Thage (s) 178
Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 229
Sandéhn, Margit (s) 215
Sjönell, Bengt (c) 178, 187
Svensson, Jörn (vpk) 182
Thun, Sture (s) 189
af Ugglas, Margaretha (m) 183
Unckel, Per (m) 222, 225, 226
Westerberg, Per (m) 185
Zachrisson, Bertil (s) 202
Åkerlind, Allan (m) 219
246
Lördagen den 12 juni 1981/82
174-178
Kl. 14.30
Talmannen 239, 240, 242
Sträng, Gunnar 241
247
GOTAB 72468 Stockholm 1982