Riksdagens protokoll
1981/82:174-178 11-22 juni 1982
Debatter m. m.
Fredagen den 11 juni
Kl. 09.00
Forskning m. m 7
Anslag till vissa kulturändamål m. m 32
Åtgärder för tekoindustrin m. m 34
Medinflytande för värnpliktiga 36
Skogspolitiken (forts.) : 37
Kapitaltillskott till Statsföretag AB, m. m 41
Vissa anslag inom kommundepartementets verksamhetsområde 49
Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
52
Mineralpolitik 55
Statens provningsanstalts organisation 84
Stöd till taltidningar .. 91
Statens kostnadsansvar vid kommunindelning, m. m 94
Reglering av priserna på fisk, m. m 101
Anslag till Studsvik Energiteknik AB, m. m 103
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m 107
Kl. 19.30
Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (forts.) .. 119
Åtgärder för de små och medelstora företagen 136
Finansiering av kraftverksprojektet Kotmale i Sri Lanka 164
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (KU) 173
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (SkU) 174
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
Tillkännagivande om Prinssesan Madeleines födelse 177
Mineralpolitik 177
Ajournering 181
Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet.... 181
Aktiefonders och aktiesparfonders placeringar i icke börsnoterade
värdepapper 184
1 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
1981/82 Kontroll över visst automatspel 189
174-178 Socialförsäkring för utlandsanställda 192
Ny arbetstidslag m. m 194
Vissa sjöfartsfrågor 200
Ändrad sammanträdestid 214
Blodgruppsangivelse på körkort och ID-kort 214
Statsrådspensioner 216
Utvärdering av en vertikal skolorganisation 218
Förbättring av vårdbidraget till föräldrar med handikappade barn 219
Åtgärder mot videogram med våldsinslag 222
Ersättning till vattenfallsverket i samband med avveckling av
Sölvbackaprojektet 235
Tidigareläggning av sammanträde 237
Lördagen den 12 juni
Kl. 14.30
Meddelande om protokollsjustering, riksdagsstatistik och riksmötet
1982/83 239
Riksmötets avslutning 240
Avgjorda ärenden
Fredagen den 11 juni
Kl. 09.00
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:37 Forskning m. m 7
Socialutskottets betänkande
1981/82:54 Forskning inom arbetsmiljö- och arbetslivsområdet,
m. m 7
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:40 Forskning m. m 7
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:17 Forskning m. m 7
Kulturutskottets betänkande
1981/82:31 Anslag till statens kulturråd m. m. (förnyad behandling)
32
2
Näringsutskottets betänkande 1981/82
1981/82:59 Åtgärder för tekoindustrin m. m. (förnyad behand- 174-178
ling) 34
Försvarsutskottets betänkande
1981/82:20 Medinflytande för värnpliktiga (förnyad behandling) 36
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:36 Ändring i skogsvårdslagen m. m 37
Näringsutskottets betänkande
1981/82:53 Anslag på tilläggsbudget III inom industridepartementets
område 41
Civilutskottets betänkande
1981/82:40 Vissa anslag såvitt avser kommundepartementets
verksamhetsområde 49
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:31 Anslag till byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, m. m 52
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:40 Mineralpolitik 55
1981/82:44 Statens provningsanstalts organisation, m. m 84
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:31 Stöd till taltidningar m. m 91
Finansutskottets betänkande
1981/82:38 Grundgaranti för nybildade kommuner samt bidrag och
ersättningar till kommunerna 94
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:34 Anslag på tilläggsbudget III inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, m. m 101
Trafikutskottets betänkande
1981/82:35 Transport av farligt gods 101
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:41 Reglering av priserna på fisk, m. m 101
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:38 Anslag till Studsvik Energiteknik AB, m. m 103
1981/82:46 Vissa anslag inom ekonomidepartementets område . 107
1981/82
174-178
Kl. 19.30
Jordbruksutskottets betänkande
1981/82:42 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. 119
Näringsutskottets betänkande
1981/82:51 Åtgärder för de små och medelstora företagen,
m. m 136
Finansutskottets betänkande
1981/82:42 Åtgärder för de små och medelstora företagen samt
innovationspolitikens inriktning 136
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:16 Småföretag 136
Socialutskottets betänkande
1981/82:49 Resurser för arbetsmiljöförbättringar 136
Finansutskottets betänkanden
1981/82:44 Verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning
164
1981/82:45 Anslag för budgetåret 1982/83 till riksgäldskontoret. 164
1981/82:46 Försäljning av viss statlig fast egendom 164
1981/82:48 Anslag till räntor på statsskulden, m. m 164
1981/82:50 Anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret 1982/
83 164
Utrikesutskottets betänkande
1981/82:28 Finansiering av kraftverksprojektet Kotmale i Sri
Lanka 164
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:40 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 173
Skatteutskottets betänkande
1981/82:73 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 174
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:30 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 175
Civilutskottets betänkande
1981/82:44 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 175
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:37 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 175
1981/82:52 Exportfrämjande åtgärder 175
Socialutskottets betänkande 1981/82
1981/82:46 Mät- och laboratorieresurser för arbetsmiljöinsatser 175 174—178
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:60 Mineralpolitik (förnyad behandling) 177
1981/82:42 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses årsredovisning
181
1981/82:43 Ändring i aktiefondslagen, m. m 184
1981/82:54 Kontroll över visst automatspel 189
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:16 Vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. 189
Socialutskottets betänkande
1981/82:55 Ny arbetstidslag m. m 194
Trafikutskottets betänkande
1981/82:37 Vissa sjöfartsfrågor 200
Socialutskottets betänkande
1981/82:48 Åtgärder för att förbättra rekryteringen av blodgivare,
m. m 214
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:32 Ändringar i skollagen m. m 215
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:34 Närvarorätt för suppleanter i länsstyrelsernas styrelser
215
Finansutskottets betänkanden
1981/82:37 Viss ändring i lagen med instruktion för riksdagens
revisorer 215
1981/82:39 Ändring i lagen för Sveriges riksbank och i lagen med
reglemente för riksbanken (bankoreglementet) 215
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:35 Statsbidrag till en folkhögskola i Axevalla 216
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:27 Vissa pensionsfrågor m. m 216
5
1981/82 Socialutskottets betänkande
174-178 1981/82:45 Vissa socialtjänstfrågor 218
Finansutskottets betänkande
1981/82:41 Vissa kommittéfrågor 218
Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:36 Flexibel skolplanering m. m 218
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:18 Förbättringar av vårdbidraget till föräldrar med handikappade
barn, m. m 219
Socialutskottets betänkande
1981/82:56 Beslut fattade av internationella arbetskonferensen vid
dess sextiosjätte och sextiosjunde möten, m. m 221
Konstitutionsutskottets betänkanden
1981/82:38 Vilande förslag till åtgärder mot videogram med
våldsinslag 222
1981/82:39 Videogramfrågor 235
Näringsutskottets betänkande
1981/82:39 Ersättning till statens vattenfallsverk i samband med
avveckling av Sölvbackaprojektet 235
Lördagen den 12 juni
Kl. 14.30
Finansutskottets betänkanden
1981/82:47 Tilläggsbudget II och tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 239
1981/82:49 Beräkning av inkomster på statsbudgeten för budgetåret
1982/83, m. m 239
1981/82:51 Särskilda frågor rörande statsbudgetens utgifter för
budgetåret 1982/83 239
1981/82:52 Statsbudget för budgetåret 1982/83 239
6
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
1981/82:175
Fredagen den 11 juni em.
Kl. 19.30
Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.
22 § Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (forts.)
Fortsattes överläggningen om jordbruksutskottets betänkande 1981/
82:42.
Anf. 103 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:
Herr talman! Jag skall försöka vara så kortfattad som möjligt i min replik
med hänsyn till tiden. Jag vill bara säga till Arne Andersson i Ljung att jag
håller honom räkning för att han inte, som jordbruksministern, behövde
fråga om socialdemokratisk jordbrukspolitik har ambitionen att omvandla
det svenska jordbruket till engelska parker eller om det är Hamiltons idéer
som är tongivande för socialdemokratisk jordbrukspolitik. Jag fattar det så
att Arne Andersson i Ljung har lyssnat bättre på mig, när jag gjorde mitt
första inlägg, och att han tydligen också är mera beredd än jordbruksministern
att föra en seriös debatt i den här frågan.
Men vad Arne Andersson ville säga, om jag förstod honom rätt, var att det
svenska jordbruket inte har råd med det socialdemokratiska förslaget om en
samlad utredning - det skulle dröja för länge innan vi kom fram till resultat.
Jag inser mer än väl att vi efter de här sex borgerliga åren har en sådan
situation, att det behövs insatser redan nu. Jag gav också uttryck för detta i
mitt inledningsanförande. Men det hindrar inte att vi även måste försöka få
ett samlat grepp över det som skall följa - konsekvenserna helt enkelt av den
utveckling vi har haft.
Jag skulle vilja påstå att vi inte har råd med att avvakta resultatet av sex
olika utredningar som utan inbördes sammanhang försöker sig på att
kartlägga vad som har skett och vad som skall följa i framtiden. Det är ett
samlat grepp i den meningen som vi behöver ta på hela problematiken. Det
här inser många jordbrukare som jag har mött, det inser konsumenterna och
det inser livsmedelsindustrins arbetare. Som jag upplever det är det bara de 119
borgerliga jordbrukspolitikerna som inte har kommit till den här insikten.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Anf. 104 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! Jag vill gärna säga att de uttalanden som Svante Lundkvist
åberopat som stöd för tanken på en ny jordbruksutredning har väl - om
sanningen skall fram, Svante Lundkvist - egentligen enbart gjorts av folk
inom rörelsen. Vad har jordbruket självt sagt i LRF:s form? Har man
uttryckt detta önskemål? Jag tycker inte att det är något fel att livsmedelsarbetarna
och LO har sagt att vi behöver en ny jordbruksutredning. Men det
är precis de grupperna som ni brukar kalla för ert eget folk, så jag tycker det
är i mesta laget att ta uttalanden från detta håll till intäkt för att tala om en
bred uppslutning.
Och tillåt mig nämna de frågor ni har aktualiserat som lämpliga att knyta
till en ny jordbruksutredning: utredning om nyetablerade jordbrukares
finansiering, export av högförädlade livsmedel, jordbruksnämndens informationsverksamhet
och stordrift inom animalieproduktionen.
Vad är det som gör, Svante Lundkvist, att de frågorna blir bättre lösta i ett
stort och övergripande sammanhang? Det enda jag kan se som riktigt säkert
är att de nyetablerades problem inte blir lösta på tio år, och i varje fall inte på
sex eller åtta år.
När det gäller export av högförädlade livsmedel måste det väl, Svante
Lundkvist, ändå vara så att detta mycket angelägna problem helt enkelt mår
väl av att få lösas snabbt och från de utgångspunkter som är bra just för den
delen av näringen.
Detsamma gäller de andra sakerna. Inte kan jordbruksnämndens informationsverksamhet,
hur gärna man än tänjer på begreppet, vara en fråga av
den digniteten att man behöver knyta dem till en ny jordbruksutredning.
Jag tror, Svante Lundkvist, inte att vi menar så särskilt olika. Jag tycker det
är synd att ni har fixerat er så utomordentligt hårt vid en ny jordbruksutredning
att ni låter en hel del i och för sig förnuftiga och bra saker lösas på
annat sätt. Ni kommer på det här viset att ställa er litet utanför den
jordbrukspolitiska syn som våra tre borgerliga partier f. n. har. Jag tycker det
hade varit bra om ni hade varit med och sagt att dessa problem vill vi försöka
lösa nu, så snabbt och effektivt det går, för här ligger den enda skillnaden. De
problem ni tar upp och som jag nyss nämnde tycker vi också är aktuella
problem. Men vi vill lösa dem inom ramen för den nuvarande jordbrukspolitiken,
och vi tycker fortfarande inte att de övergripande målen behöver tas
upp till ny granskning.
Men jag vill gärna medge att för varje gång som ni aktualiserar en ny
jordbruksutredning - om ni håller på ett par tre år till - blir det med
naturnödvändighet så att ni kommer närmare den punkt där ni får rätt.
Anf. 105 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tror också att vi kommer att få rätt, som Arne Andersson
i Ljung sade. Vad han nu räknade upp var några exempel på vad man i det
tjugotal motioner som behandlas i anslutning till detta betänkande anser att
vi borde titta på närmare. Vissa av dessa åtgärder behöver omedelbart vidtas.
Men det finns också en rad av dem som har ett inbördes samband med
utvecklingen i stort och som inte bara kan ses utifrån jordbrukets synpunkt
utan som vi får lov att se utifrån konsumenternas och livsmedelsindustrins
synpunkt.
Frågorna om investeringskontroll och etableringskontroll kan man exempelvis
inte bara diskutera med utgångspunkt i vad som händer i primärproduktionen,
utan man får också försöka belysa konsekvenserna i vidare
mening av dessa åtgärder.
Som jag sade var detta bara exempel, framförda i motioner som alla de
olika politiska partierna står bakom. Sedan har vi de stora problemställningarna
som jag redovisade i mitt inledningsanförande. Allt detta sammantaget
gör att de sex olika utredningarna kommer att vara det säkraste sättet att
fördröja de lösningar vi behöver. Vi måste få ett samlat grepp.
Anf. 106 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! Nej, Svante Lundkvist, vi behöver inte strida om detta. Men
det är inte fyra exempel bland ett tjugotal punkter som ni har nämnt. Det är
fyra av sex punkter som finns åberopade i er reservation. Den femte punkten
är övergripande, om översyn i en jordbruksutredning, och den sjätte punkten
gäller översyn av den geografiska spridningen av den svenska livsmedelsproduktionen.
Jag har då nämnt alla de punkter som ni har åberopat. Det är
alltså inte exempel, utan det är de sex punkter som blir föremål för
omröstning här om en stund. Jag kan i fråga om alla dessa punkter - bortsett
från den övergripande punkten som gäller yrkande om en jordbruksutredning
- säga att problemen fortare får en lösning om vi löser dem vart och ett
för sig. Dessa förslag kompletterar den nuvarande jordbrukspolitiken på ett
bra sätt, och partierna har inte olika mening när det gäller att de kan ses över
och förbättras. Några förslag, såsom det som gäller nyetablerades situation,
är t. o. m. synnerligen angelägna och sysselsätter alla våra partier.
Anf. 107 PER ISRAELSSON (vpk):
Herr talman! Nu förevarande betänkande från jordbruksutskottet gäller
en fråga som återkommer varje år. Reglering av priserna på jordbruksprodukter
berör varje människa här i landet, eftersom vi alla är livsmedelskonsumenter.
Prisnivån när det gäller livsmedel är därför en viktig politisk
fråga.
Eftersom jag förberett ett mycket kortare inlägg än vad de anmälda tio
minuterna skulle tillåta, vill jag inledningsvis göra några kommentarer till
vad främst jordbruksministern här tidigare har sagt. Han är ju tyvärr inte
kvar i kammaren.
Jordbruksministern menade att kravet på en övergripande ny jordbruksutredning
egentligen syftade till att ifrågasätta de övergripande målen för den
svenska jordbrukspolitiken. Jag tror inte att så är fallet. Jag tror inte att vare
sig LO eller TCO - de stora löntagarorganisationerna, som bägge har krävt
en ny utredning - egentligen är ute efter de övergripande målen för svensk
jordbrukspolitik. Det gick ju faktiskt i den förra utredningen att utan
reservation komma fram till ett enhälligt betänkande.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Svante Lundkvist sade i ett tidigare anförande att man på 1930-talet gjorde
den erfarenheten att det var viktigt att skapa ett förtroende mellan de
producerande jordbrukarna och livsmedelskonsumenterna. Det var viktigt
inte bara jordbrukspolitiskt utan också när det gällde att föra landet ut ur
1930-talets kris. För min del tror jag att det också nu är viktigt att ett sådant
förtroende skapas, så att Sverige kan föras ut ur 1980-talets ekonomiska
kris.
Jag tror inte alls att man bör ifrågasätta de uppsatta målen på detta
område. Däremot måste vi ha klart för oss att förhållandena väsentligt har
förändrats sedan den förra utredningen. Förut var det ca tio år mellan varje
utredning. Den förra tillsattes 1972. Nu är det 1982 - så tidsmässigt är det
inget märkligt, om man skulle vilja se över det här en gång till.
Det förefaller som om det egentliga hotet mot principerna för svensk
jordbrukspolitik skulle ligga litet närmare jordbruksministern än dem som
kräver en utredning. P. G. Gyllenhammar exempelvis har ju i detta
sammanhang gjort ett utspel. Mycket hårt angriper han den svenska
jordbrukspolitiken. Det gäller vad vi skall ha kvar och vad vi bör bruka i
Sverige. Skulle det som sagts bli verklighet, då ifrågasätter man verkligen
grundvalarna.
Jag skall ta upp en sak till som också den ligger närmare regeringen och
jordbruksministern än dem som kräver en ny utredning. Jag avser det som
sades i nyheterna nyligen. Det påstods nämligen att man nu helt släpper
prisregleringen. Enda undantaget är mjölken. Man intervjuade också
handelsminister Molin, och han sade att han var en varm anhängare av
marknadsekonomin i Sverige. Är man det, förefaller det mig som om man
skulle kunna ifrågasätta vissa principer i fråga om den hittills förda
jordbrukspolitiken.
Med detta får det vara nog med kommentarer till vad som redan sagts
här.
I utskottsbetänkandet behandlas tre motioner från vpk.
I motion 316 tar vi på nytt upp frågan om de s. k. djurfabrikerna. Vi
påyrkar att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en avveckling
av de svenska djurfabrikerna och en integrering av deras produktion med det
svenska jordbruket i måttligt stora enheter som i huvudsak grundar sig på i
Sverige producerat foder. Vi tar också upp frågan om restriktioner mot
användande av antibiotika i djurfoder.
I motion 317 tar vi upp hela jordbrukspolitiken. Vi vill vidga denna politik
till att omfatta hanteringens alla led. Vi talar om en samlad svensk
livsmedelspolitik. För att få fram grunderna för en sådan politik förordar vi
en ny parlamentariskt förankrad jordbruksutredning med så breda direktiv
att hela livsmedelshanteringen täcks in. Då vi nu i riksmötets slutskede skall
starkt begränsa våra utläggningar, ber jag att få hänvisa till motivtexten i
motion 317.
I motion 2563 dyker vpk:s ”galten Särimner” upp igen. Det gäller frågan
om mervärdeskatten på livsmedel. Vi påminner åter om våra gamla krav på
att momsen på de viktigaste livsmedlen skall bort. Det kan ske genom att
livsmedelssubventionerna stegvis höjs till en nivå där matmomsen i sin helhet
återgår till konsumenterna. Vi yrkar därför att riksdagen hos regeringen
begär en plan för upptrappning av livsmedelssubventionerna till en nivå där
momsen på livsmedel går tillbaka till konsumenterna. Vi hävdar också att
lyxbetonade livsmedel kan undantas från subventioner och menar att
subventionerna kan fördelas efter resp. livsmedels näringsmässiga nytta
utifrån vetenskapligt fastlagda grunder.
I vpk:s ekonomisk-politiska motion till årets riksmöte har vi framfört krav
på att momsen på livsmedel skall vara avskaffad den 1 januari 1984. För att
detta skall kunna ske föreslår vi ett anslag under punkten C 3 som är förhöjt
med 3 miljarder i förhållande till regeringens förslag. Detta krav skall ses i
samband med de övriga förslagen i den ekonomiska motionen, också
förslagen om finansiering.
Flerr talman! Jag skall med hänsyn till tiden begränsa mig till detta.
Våra motioner 316 och 317 kan anses tillgodosedda genom de socialdemokratiska
reservationer som är fogade till utskottsbetänkandet. Jag nöjer
mig därför med att yrka bifall till vår motion 2563.
Anf. 108 FILIP JOHANSSON (c):
Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar angående reglering av
priserna på jordbruksprodukter, som årligen återkommer vid denna
tidpunkt, är vi faktiskt överens om att man inte skall rubba förhandlingsresultatet
och dess innehåll. Visserligen brukar en hel del motioner vid sidan
om behandlas vid detta tillfälle, men dessa motioner förändrar sällan den
ekonomiska situationen för jordbruket.
Det är därför med viss beklämning som jag i dag konstaterar att det från
socialdemokratiskt håll framförs ett krav på avgift på konstgödsel som
faktiskt innebär att man tar ca 100 milj. kr. av jordbrukets ersättning för det
egna arbetet. Hela avtalet för jordbruket gäller 860 milj. kr., men det är
endast 50 milj. kr. som går till jordbrukaren som ett inkomsttillskott.
Socialdemokraternas förslag innebär att man tar inte bara dessa 50 miljoner
utan ytterligare 50 miljoner från den kostnadstäckning som jordbruket får för
de kostnader som varit under senaste halvåret. Jag beklagar att socialdemokraterna
så markant har avvikit från den ordning som är den vanliga.
Låt mig sedan ta upp något som Svante Lundkvist var inne på. Han talade
om det överskott av jordbruksprodukter som f. n. finns och sade att
konsumenterna inte kan godta att det skickas en räkning till dem för att
kostnaderna för överskottet skall täckas. Jag vill fråga Svante Lundkvist: När
har vi fått möjlighet att skicka de räkningarna? Kanske kan svaret komma
från Grethe Lundblad, som sitter med i konsumentdelegationen. Jag frågar
alltså: När har ni åtagit er att svara för kostnaderna för överskottet? Jag är
utomordentligt tacksam för att få svar på den frågan.
Jag skall inte fortsätta så mycket längre, även om jag skulle kunna orda en
hel del om den nya utredningen. Jag vill bara ta upp ett par småsaker med
Arne Andersson i Ljung.
Han säger att det definitivt inte är storskogsbrukets intressen som
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
moderaterna för fram när de säger att den 7-procentiga avgiften på
konstgödsel skall återgå till storskogsbruket direkt i stället för till den
gemensamma fond som pengarna var avsedda att gå till. Men jag kan absolut
inte finna annat än att det är storskogsbruket som ni ryckt ut till undsättning
för. Bondeskogsbruket har klart och tydligt sagt ifrån att man för sin del är
villig att vara med om att dessa pengar läggs i en gemensam pott som
skogsbruket får sina anslag från.
Sedan bara ett par ord om livsmedelssubventionerna. Arne Andersson i
Ljung menade att centern skulle få vara tacksam för att moderaterna har
ställt sig i bräschen och visat klara bevis för var de står när det gäller
livsmedelssubventionerna. Snälla Arne Andersson, det visste vi för länge
sedan! Redan under den tid som ni var i regeringsställning visste vi definitivt
att ni gjorde allt vad ni kunde för att minska på livsmedelssubventionerna.
Jag vill kort och gott säga att jag har bedömt, under hela den debatt som
har förekommit om livsmedelssubventionerna, att det definitivt inte är fråga
om något sparande. De grupper som drabbas av ett bortfall av dessa
subventioner ser på ett eller annat sätt till att de får kompensation för detta
bortfall. Sådan är inställningen till livsmedelspriser och livsmedelssubventioner.
Definitivt är situationen den att vissa svaga grupper, t. ex. barnfamiljerna,
måste kompenseras för de ökade kostnader som livsmedelssubventionernas
borttagande skulle innebära. Förslaget att man nu skulle ta bort
375 miljoner innebär inte att prisnivån höjs med 375 miljoner, utan möjligen
med minst det dubbla. Och det kommer inte konsumenterna att acceptera
utan att få en kompensation härför.
Herr talman! Jag skall nöja mig med det sagda för att spara på den tid som
vi har till förfogande.
Anf. 109 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! Filip Johansson återkommer till moderaternas inställning när
det gäller livsmedelssubventioneringen. Eftersom jag inte riktigt förstår
motivet för det här resonemanget, vill jag åberopa en debatt som Filip
Johansson och jag hade på annan plats här i landet, i Södertälje, för en kort
tid sedan. I ett referat i en centertidning från den debatten lämnades den
något säregna uppgiften att Filip Johansson har den uppfattningen att
livsmedelssubventionerna har kommit till för att stimulera avsättningen av
jordbrukets produkter. För den skull ställer jag frågan rakt och tvetydigt till
Filip Johansson: Är livsmedelssubventioneringen en dämpning av den
svenska konsumentens livsmedelskostnader, eller har den tillkommit för att
göra avsättningsutrymmena vidare för jordbruket?
Jag tycker det är anmärkningsvärt att vi måste föra en debatt på den
punkten och att vi beträffande vår trovärdighet när det gäller att sanera den
svenska ekonomin har nödgats använda också livsmedelssubventioneringen.
Det tycker jag i och för sig är tråkigt. Jag tror att svensken har etablerat sig på
en konsumtionsnivå, där det är ytterligt kännbart att förlora de här pengarna.
Men likväl är det nödvändigt. Om centern hade haft samma ambition som vi
beträffande saneringen av svensk ekonomi, skulle vi faktiskt ha visat att vi
ville hjälpa till. Nu står vi tyvärr ensamma på den punkten.
Beträffande återbäringen av handelsgödselavgiften till skogsbruket vill jag
ställa en enkel fråga till Filip Johansson: Vilka andra än de som konsumerar
den här varan, nämligen skogsbrukarna, skall få pengarna? Det är rimligen
ingen annan. Om storskogsbruket är den utan jämförelse största användaren,
måste ju rimligen också mest gå tillbaka dit. Detta är ju ingen
storskogspolitik, utan helt enkelt hävdandet av principen att de som har lagt
ut pengarna skall få tillbaka dem.
Anf. 110 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:
Herr talman! Vi är alla överens om vilka bekymmer det f. n. finns med
överskottsproduktionen - det känner Filip Johansson som framstående
företrädare för LRF till.
Jag sade i mitt inledningsanförande att det är angeläget att jordbruket
självt får ta ansvaret för en anpassning av produktionen. Jag sade också att
det inte får bli så, att konsumenterna bara har att betala räkningen för den
produktion som kommer till stånd genom att jordbrukarna i eget intresse vill
främja en viss utveckling.
Jag tror nog att Filip Johansson måste medge att i slutändan blir det alltid
så, om vi skall hålla fast vid inkomstlikställigheten, att de ekonomiska
belastningar som drabbar jordbrukarna på grund av överskottsproduktionen
och oekonomiska möjligheter att avsätta densamma ytterst kommer att
drabba konsumenterna.
Dess bättre har jag uppfattat det så att LRF i dag - inte minst dess blivande
ordförande, om jag förstår saken rätt - har uttalat just den meningen att
jordbrukarna själva måste ta ett ansvar för att vi skall få en anpassning av
överskottsproduktionen.
När det gäller den andra frågan som Filip Johansson tog upp, finns det inga
parter här i samhället som kan förhandla bort möjligheten för riksdagen att
fatta beslut om olika avgifter. Det innebär inte att vi inkräktar på parternas
avtal. Hur många gånger har inte löntagarna fått uppleva att avgiftsförhöjningar
har fördyrat deras omkostnader - utan att man för den skull har sagt
att detta har skett genom att riksdagen ingripit i de löneavtal som träffats
mellan parterna?
Riksdagen måste på den här punkten vara suverän.
Anf. Ill FILIP JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Låt mig först till Arne Andersson säga att jag inte tror att vi
bara skall tala om livsmedelssubventionerna.
Men situationen är nu den att de tas bort i ett läge som är utomordentligt
bekymmersamt för jordbrukarna, och detta gör inte bekymren mindre. Det
har Arne Andersson själv beskrivit i sitt senaste anförande. Det är bara det
att han inte vill vara med om att mildra bekymren, utan han vill lägga
ytterligare sten på börda. Det är bara att notera detta. Det här känner vi till,
det är ingen nyhet, och det ansvaret får moderaterna absolut stå för.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Svante Lundkvist säger att jordbrukarna får lov att ta ansvaret för
överproduktionen. Det är just detta jag har försökt att förklara: att det har vi
alltid fått göra hitintills. Vi har fått ta ansvaret för överskottet, och det är
därför fullständigt orimligt att börja resonera om att vi har kommit med
räkningar till konsumenterna.
Sedan säger Svante Lundkvist, att skall man hålla fast vid inkomstlikställigheten,
innebär det att konsumenterna ändå får betala. Tyvärr är det på det
sättet, att inkomstlikställigheten i dag som alltid naggas i kanten utomordentligt
starkt, just på grund av förlusterna på den överskottsproduktion vi
har. Så detta ansvar bär vi i dag, och ingen har försökt att lyfta av oss
det.
När det gäller avgiften säger Svante Lundkvist, som jag fattade det: Inga
parter får förhandla bort riksdagens rätt att fatta beslut. Låt mig bara säga att
vi i alla fall har haft en arbetsform i detta hus som har inneburit att under det
att utredningar pågår - och det är just vad som sker i detta fall;
kemikalieutredningen arbetar, och det är möjligt att den kommer att lägga
fram ett förslag som går någorlunda i samma riktning som det socialdemokratiska
förslaget - väntar man till dess utredningen har lagt fram sitt förslag.
Det brukar vi vara överens om. I dag gör socialdemokraterna på ett helt
annat sätt: de lägger fram förslaget under det att utredningen arbetar med
frågan.
Anf. 112 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! Trots att Filip Johansson inte uttalade det tror jag att jag kan
konstatera att vi är överens om att livsmedelssubventioneringen har kommit
till för att dämpa livsmedelskostnaden. Det är skönt att ha det antecknat till
riksdagens protokoll. Då förväntar jag mig, Filip Johansson, att slippa höra
någon annan tolkning vid bondemöten ute i bygderna.
Anf. 113 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:
Herr talman! Jag är helt tillfreds med att nu kunna konstatera att Filip
Johansson och jag är överens om att jordbrukarna själva bör ta ansvar för
anpassningen av produktionen. Det är bra att veta det, eftersom Filip
Johansson kommer att spela en betydelsefull roll framöver inom LRF.
Beträffande den andra frågan är det fortfarande på det sättet att man
blandar sig inte i avtalsuppgörelser genom att föreslå åtgärder i riksdagen för
att genom avgifter styra utvecklingen i en viss riktning. Den principen har vi
på andra områden, och den gäller på det här området också. Vi har en
utredning, kemikalieutredningen. Vi har motionerat om en avgift på 10 %
för att motverka att man genom för stora mängder dyr handelsgödsel får en
ökning av ett oekonomiskt överskott, som också ger negativa effekter på
miljön. Vi anser att med den avgift på 7 % som man kom fram till i
avtalsuppgörelsen når vi inte den effekt vi avsåg i vår motion. Därför har vi
föreslagit denna ytterligare höjning.
126
Anf. 114 FILIP JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Vi vet alla, Arne Andersson, varför de här subventionerna
tillkom. Men vi vet också att så ansenliga belopp - ca 3 miljarder kronor -som subventionerna nu har kommit upp i plockar man inte bort utan att det
blir betydande svårigheter för jordbruket. Det är de svårigheterna som Arne
Andersson tydligen är beredd att ta. Vi vill inte göra det. Vi känner större
ansvar för jordbruket än vad Arne Andersson av allt att döma gör.
Den avgift på 7 % som vi i uppgörelsen har kommit överens om att ta ut är
ingen miljöavgift. Svante Lundkvist. Den är en avgift för att i någon mån
skaffa pengar - en liten del av de pengar som behövs för att klara förlusten på
överskotten. Den avgift ni föreslår är en direkt miljöavgift. Den trodde jag
att vi kunde vänta med tills kemikalieutredningen hade lagt fram sina förslag.
Vi brukar handla på det sättet.
Anf. 115 GRETHE LUNDBLAD (s):
Herr talman! Regleringen av priserna på jordbruksprodukter är en viktig
del av jordbrukspolitiken. Men vi kanske ibland glömmer bort att den också
är ett betydelsefullt avsnitt av den samlade ekonomiska politiken, speciellt
när det gäller privat konsumtion, när det gäller att bekämpa inflationen och
när det gäller familjepolitiken. Jag skall försöka se på de frågor som
behandlas i detta betänkande utifrån dessa synpunkter.
Det tvåårsavtal som i vår har förhandlats fram är ovanligt i sin utformning.
Mängden av livsmedel som produceras samt en sviktande konsumtion har
satt sin prägel på överenskommelsen, medan de frågor som de senaste åren
har dominerat jordbrukspolitiken, bl. a. frågan om jordbrukarnas inkomster
och rationaliseringstakten, helt har trätt i bakgrunden.
1977 års jordbrukspolitiska beslut föreutsatte att det skulle råda balans
mellan vad vi producerar och vad vi kan få avsättning för på hemmamarknaden
utom beträffande spannmål, som man har lätt att få avsättning för på
världsmarknaden. Nu har vi emellertid för femte året i rad överskott på fläsk,
räknat på årsbasis.
Vi har under återkommande perioder rätt ofta överskott på nötkött och
ägg. Jag kan tala om att Sverige bara under perioden juli 1981—april 1982
exporterade 30 miljoner kilo fläsk, 12,8 miljoner kilo nötkött och 375 000
kilo ägg. Vi har alltså enorma överskott, som vi i dag försöker avsätta på
världsmarknaden.
Man har här i talarstolen i dag ständigt talat om att ett av de
jordbrukspolitiska målen skulle vara en tryggad försörjning. Men vi måste
väl erkänna att vi nu har en mer än tryggad försörjning - mer än
självförsörjning - i fråga om jordbruksprodukter. Hittills har detta inte
medfört så stora sänkningar av avräkningspriserna. Men utan tvivel kommer
såväl jordbrukare som konsumenter att så småningom få känna av den svåra
avsättningssituationen.
Ett helt nytt inslag i det avtal som här skall godkännas av riksdagen är
insatser för en minskning av produktionen genom borttagandet av en del stöd
och pristillägg, t. ex. för pensionerade lantbrukare. I avtalet finns även ett
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
bemyndigande för myndigheterna att efter behov sätta in ytterligare åtgärder
för produktionsbegränsningar. Detta sker därför att Sveriges export av
oförädlade jordbruksråvaror ofta är förlustbringande. Den sker med
exportbidrag som urholkar regleringsföreningarnas ekonomi, speciellt i ett
läge där man försöker minska importen. Därför måste vi i dag försöka minska
produktionen av jordbruksråvaror och ha en återhållsam prissättning.
När det gäller spannmålsöverskottet, som ju har ökat mycket under de
senaste åren på grund av en god avkastning, har vi redan nu förluster på flera
hundra miljoner kronor, som tynger regleringsekonomin. Det finns en
bestämmelse som säger att jordbrukarna och i sista hand staten skall hjälpa
till med att klara av dessa underskott.
Trots att det finns en utredning, Filip Johansson, om eventuella
handelsgödselavgifter av miljöskäl tog man i förhandlingarna fram en
handelsgödselavgift för att reglera produktionen. I belysning av detta har vi
socialdemokrater i år inte sett oss förhindrade att föreslå att handelsgödselavgiften
skall ökas med ytterligare 5 %. Redan i början av detta år föreslog vi
en handelsgödselavgift på 10 %. Vi har alltså minskat den med 5 % med
hänvisning till vad som har skett i förhandlingarna.
Ett annat ovanligt inslag i avtalet är ju att prisavräkningsmedlen till
jordbruket det närmaste året bl. a. kunnat användas för etableringsstöd till
nya jordbrukare. Jag tycker att det är mycket positivt att 30 milj. kr. skall gå
till detta ändamål. Sedan kommer man även att använda 45 milj. kr. till
prissänkningsaktioner för viss konsumtion, t. ex. till kött och mjölk vid
skolmåltider. Dessa inslag i avtalet som är helt nya skvallrar om att de stora
överskotten i dag har orsakats av dels ökad produktion, dels minskad
konsumtion.
Man kan egentligen säga att inflationen och försvagningen av vanliga
hushålls köpkraft har skapat problem för jordbrukets avsättning av
produkter. Därför är det naturligtvis väldigt viktigt att man, som sägs i den
socialdemokratiska motionen om en ny jordbruksutredning, försöker nå
fram till en jordbrukspolitik, som kan mötas med förtroende av både
producenter och konsumenter. Egentligen är de enormt avhängiga av
varandra.
Min avsikt var att här på bildskärmen visa bilder från en undersökning som
jordbruksnämnden har gjort och som visar hur hushållens köpkraft har
urholkats och hur detta har lett till minskad konsumtion av livsmedel. Men
tyvärr går det inte att få fram en godtagbar bildkvalitet på skärmen. Jag skall
ganska kort nämna att jordbruksnämndens utredning bl. a. visar att t. ex.
barnfamiljer med en årlig inkomst på 40 000-68 000 kr. ofta har matutgifter
på 25 000-30 000 kr. per år - alltså en tung bit av barnfamiljernas
budget.
Men när vi hade livsmedelssubventioner, innebar dessa ändå ett förbilligande
av hushållet i dessa familjer med 2 500-3 000 kr. per år, och det var
väldigt betydelsefullt. Därför drabbades barnfamiljerna mycket hårt när man
1981 tog bort så mycket av subventionerna. Det finns uträkningar som visar
att för barnfamiljer betydde det kostnader på 200-600 kr. per år, beroende på
inkomst och antal barn.
Nu säger många: Ta då bort momsen på mat! Naturligtvis ger det en effekt
- och enligt uträkningar som gjorts gör det 500-2 000 kr. på den totala
familjeekonomin. Men om man i stället försöker att stimulera barnfamiljernas
ekonomi genom att öka barnbidraget med lika mycket som man tar bort i
livsmedelssubventioner, får tvåbarnsfamiljen ca 2 000 kr. mer i köpkraft och
trebarnsfamiljen 4 000 kr. mer i köpkraft.
Problemet med barnbidraget är bara att det inte innebär någon differentiering
mellan olika inkomstgrupper. Men om man kombinerar en höjning av
barnbidraget med en höjning av bostadsbidraget, kommer man att få en fin
fördelningseffekt i olika inkomstgrupper. Det är orsaken till att vi
socialdemokrater i år har föreslagit just en höjning av barnbidraget och en
förstärkning av bostadsbidraget. Också för livsmedelskonsumtionen skulle
dessa höjningar få väldigt stor betydelse.
I förhandlingarna om matpriserna i år hävdades det flera gånger att Sverige
skulle ha lägre livsmedelspriser än andra länder. Men en utredning som jag
har fått utförd hos upplysningstjänsten har tvärtom visat att vid en nordisk
jämförelse stämmer inte detta. Sverige ligger i täten i fråga om prishöjningar
på livsmedel. Norge och Finland kommer efter.
Vad som är allra allvarligast i Sverige är att förutom att vi har fått en större
ökning av livsmedelspriserna än man har haft i Norge och Finland, har också
den svenske industriarbetaren fått sämre köpkraft än industriarbetare i de
andra länderna. Här finns en del av orsaken till att vi har fått överskottsproblem,
och vi kan alltså inte lösa dessa problem enbart inom jordbrukspolitiken.
Vi måste också se till att förstärka konsumenternas köpkraft.
Jag hinner inte här gå in på många av de frågor som tagits upp, men jag
skulle vilja säga att just de stora överskotten är ett av de avgörande skälen till
att det behövs en ny jordbruksutredning. Man kan ju fråga sig: Är det rimligt
att vi på grund av stora överskott och exportberoende måste ha livsmedelspriser
som är betydligt högre än de priser som skulle tas ut i en mera
marknadsstyrd ekonomi? Är det rätt att svenska konsumenter skall vara med
och betala fläsk som säljs i Japan? Dessa frågor måste ställas, och det är de
frågorna man måste ta itu med, bl. a. i en ny jordbruksutredning.
Jag skulle också vilja säga att jag tror att det är misshushållning med
resurser över huvud taget, om vi har en alldeles för stor jordbruksproduktion.
Det är bra om man kan öka livsmedelstillgången i världen, men jag tror
inte att det hjälper att vi producerar mycket i Sverige, när vi ändå inte är
beredda att sälja överskottet till u-länderna därför att vi inte får tillräckligt
mycket betalt.
Jag tror att alla dessa problem verkligen måste övervägas. Man måste göra
analyser och undersökningar. Man måste se över jordbrukets produktionsformer.
Man måste se över regleringsekonomin.
Därför, herr talman, vill jag också yrka bifall till den socialdemokratiska
reservationen som handlar om en ny jordbruksutredning och även bifall till
reservation nr 2, där vi har tagit upp vårt krav på ökning av handelsgödselavgiften
med 5 % utöver vad som föreslås i propositionen.
9 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Anf. 116 FILIP JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag trodde inte att jag skulle behöva påpeka för Grethe
Lundblad att den konstgödselavgift som man har kommit överens om på 7 %
ingenting har att skaffa med det arbete som utförs i kemikalieutredningen.
Avgiften har tillkommit enbart för att skaffa fram pengar att till någon liten
del betala kostnaderna för överproduktionen, och det vet Grethe Lundblad.
Det går inte att jämföra dessa 7 % med ert förslag på 5 %. De pengar som
dessa procent utgör går direkt till statskassan och återförs således inte till
jordbruket.
Låt mig sedan ta upp resonemanget om hur tyngda konsumenterna är i
detta land. Grethe Lundblad har en utredning, som hon tyvärr inte kan visa,
men det är nog lika bra att det inte går. Låt mig tala om för Grethe Lundblad
och övriga ärade lyssnare att en matkasse med ett visst innehåll, som i Sverige
kostar 139 kr., kostar 178 kr. i Norge, 140 kr. i Finland och 127 kr. i
Danmark. Men det är inte det väsentliga, utan det är hur lång tid det tar för
en industriarbetare i resp. land att arbeta in denna matkasse med innehåll. I
ett enda land i västvärlden kan industriarbetaren arbeta in den på kortare tid
än industriarbetaren i vårt land, och det är i Holland. Det rör sig om några
minuter kortare tid. Men i Finland, där Grethe Lundblad menade att
utvecklingen hade varit lugnare, krävs det 8,5 timmars arbete för att kunna
köpa denna matkasse, medan det tar 5 timmar och någon minut hos oss.
Motsvarande timantal är betydligt högre både i Västtyskland, Frankrike,
Norge, Danmark och England än här i Sverige. Detta är. Grethe Lundblad,
sanningen om vad det kostar för den genomsnittlige industriarbetaren i olika
länder att köpa en matkasse med visst innehåll. Sedan hjälper det inte med
utredningar som upplysningstjänsten har arbetat fram och som inte går att
visa här i kammaren.
Anf. 117 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag beklagar att jag inte kan visa dessa utredningar. Det är
inte avsiktligt, utan det beror på den dåliga tekniska kvaliteten. I den
utredning som jag har framför mig och som jag också har överlämnat till LRF
finns siffror på livsmedelsprisernas utveckling från 1977-1981. Med ett index
på 100 år 1977 har de stigit till 145 år 1981. Med samma utgångspunkt har de i
Norge stigit till 135 och i Finland till 130. Jag kan således inte finna annat än
att livsmedelspriserna har stigit mest i Sverige.
Den utredning om barnfamiljernas köpkraft som jag nämnde är utarbetad
av statens jordbruksnämnd. Den håller på att tryckas och utges snart såsom
en offentlig utredning. Då kan Filip Johansson själv läsa vad som står i den. I
och med att den ges ut i jordbruksnämndens namn, tvivlar nog inte Filip
Johansson på riktigheten i de uppgifter som lämnas. Jag förstår att han tvivlar
på uppgifterna så länge han bara får höra dem av mig.
Som jag ser det måste vi handskas varsamt med barnfamiljernas köpkraft.
Jag tror att det är där vi främst har att söka orsaken till de stora
livsmedelsöverskotten. Konsumtionen har alltså minskat. Jag känner också
till många barnfamiljer som har stora problem med att kunna köpa tillräckligt
med livsmedel. Det gäller för jordbrukarna och alla oss som vill stödja
konsumenterna att gemensamt försöka finna vägar att öka människors
köpkraft. En strävan måste vara att finna avsättning för jordbruksprodukterna
inom landet i stället för att med stora förluster sända dem till andra
länder.
Anf. 118 FILIP JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har aldrig förnekat att det kan finnas barnfamiljer som
har problem på grund av de höga livsmedelspriserna. Det är en fråga som jag
faktiskt tog upp innan Grethe Lundblad gav sig in i debatten, nämligen då jag
diskuterade livsmedelssubventionerna med Arne Andersson i Ljung.
Om nu livsmedelssubventionerna, som har uppgått till 4,5 miljarder
kronor, prutas ned till 3 miljarder kronor på kort tid, stiger självklart
prisnivån ganska snabbt.
Men det är ändå inte den jämförelsen som man kan göra, Grethe
Lundblad. Man måste rimligen göra jämförelsen på ett helt annat sätt. Man
kan inte säga att det 1975 var 100 och att det nu är si eller så mycket över
100.
Det relevanta i detta fall är hur lång tid en barnfamilj eller någon annan i
Sverige, Norge, Finland osv. måste arbeta för att få fram en livsmedelskasse
av exakt samma storlek. Det är det som avgör hur betungande livsmedelspriserna
är för konsumenten. Då kan Grethe Lundblad aldrig komma ifrån
att Sverige definitivt ligger på den undre halvan. Det finns bara ett land av de
i västvärlden redovisade som ligger lägre - och det är Holland. I Finland,
Norge, Danmark, Västtyskland och Frankrike är det mer betungande för
barnfamiljerna att köpa samma matkasse än vad det är här i Sverige. Erkänn
detta, Grethe Lundblad!
Anf. 119 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag har svårt att förstå att livsmedelspriserna skulle vara så
mycket mer betungande för människor i andra länder, eftersom vi när vi skall
exportera alltid måste lägga till stora exportbidrag för att vi skall kunna få ut
samma priser i utlandet. Vi exporterar ju till andra länder till helt andra priser
än som vi har här i landet.
Jag kan tala om att det här i Sverige finns statistiskt material på att priserna
på baslivsmedel har stigit med 70 % sedan 1976. Under samma tid har en
vanlig industriarbetares lön ökat med 40 %. Det har alltså blivit svårare att
handla livsmedel för den vanliga arbetarfamiljen. Det måste naturligtvis ge
utslag på detta sätt.
Jag tror som sagt att det är mycket viktigt att vi inte försöker ifrågasätta
varandras siffror, men det skulle vara intressant om Filip Johanssons
sagesmän ville lägga fram sina siffror i en utredning, så att vi får möjlighet att
studera dem.
Medan inflationen förra året steg med 9,4 % ökade priserna på baslivsmedel
med 18 %. Att matkostnaderna, som är en mycket tung post i många
familjers hushållsbudget, steg dubbelt så mycket som inflationen måste vara
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
kännbart för människorna.
Min åstundan har inte på något sätt varit att sätta jordbrukarna i en dålig
situation rent ekonomiskt. Men jag tror att vi kan vara överens om att om vi
kunde stödja människornas köp av baslivsmedel genom att hjälpa till med att
ge dem tillgång till baslivsmedel till något lägre priser, skulle vi också lösa det
svenska jordbrukets stora problem med överskott.
Anf. 120 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Grethe Lundblad talar mycket om överskotten. Vi bör
kanske vara litet försiktiga och inte måla upp det som ett så katastrofalt läge
som Grethe Lundblad här gör. Det måste ändå vara en tillgång att i en
svältande värld ha tillräckligt med livsmedel. Det är därför som vi har ett
jordbruk, som bl. a. skall utnyttja all den mark som finns i Sverige. Men det
skall erkännas att vi i dag har vissa problem, som vi gemensamt försöker
lösa.
Socialdemokraterna säger i sin reservation 2, som gäller avgiften på
handelsgödselmedel, att användningen av handelsgödsel inom jordbruket
medför betydande miljöproblem. Därför anser de att det är viktigt att man
belägger handelsgödselmedlen med en miljöavgift, utöver den avgift som
våra förhandlare gemensamt kom fram till och som skall gå till regleringsekonomin.
Den nu föreslagna socialdemokratiska avgiften skall gå till
statskassan. Jag menar att vi måste vara på det klara med vad en sådan avgift
kan innebära. Vi vet att socialdemokraterna tänker sig att eventuellt gå ännu
längre i detta avseende. Som Filip Johansson nyss sade, innebär det ju en
ytterligare kostnadsbelastning på det svenska jordbruket. Därmed är det
också, Grethe Lundblad, en kostnad som drabbar konsumenterna, med
dyrare livsmedel.
Användningen av handelsgödsel har minskat i dagens läge. Den har inte
ökat som den gjorde tidigare, under 1970-talet. Det visar att man försöker
anpassa användningen, i kanske ännu större utsträckning än tidigare, till det
behov som verkligen föreligger.
Det finns onekligen problem med en handelsgödselavgift. Ett problem är
just belastningen på kostnadssidan för jordbruket och även för konsumenterna
framöver - det blir ju de som får betala. Det är också mycket svårt att
göra en sådan avgift rättvis. Det finns t. ex. många producenter av animalier
som har riklig tillgång på naturlig gödsel, och de drabbas inte alls av denna
avgift. Därför är just problemet med rättvisa mellan olika brukare inte lätt att
lösa.
Vi moderater ställer i dag upp för den avgift som förhandlarna har kommit
fram till, och vi är överens om att den skall gå till regleringsekonomin för att
medverka till att lösa de överskottsproblem vi har i dag. Men jag vill varna för
att gå vidare på den socialdemokratiska linjen, dvs. att komma med
ytterligare avgifter.
Det är beklagligt att man i den allmänna miljödebatten hör så litet om vad
som har skett och sker i positiv riktning. Det svenska jordbruket vill inte
använda mer konstgödsel eller växtskyddsmedel än vad som behövs för att
klara växternas behov och en hyfsad skörd. Man strävar ständigt efter att
anpassa användningen. Kostnaderna är höga, och det är i sig återhållande.
Vi vet också att det sker en omfattande markkartering, provtagning. Man
gör kväveprognoser för att utröna hur stort kväveinnehållet i marken är på
våren, och därefter sker en rådgivning. Man gör försök som ligger till grund
för just denna rådgivning, som i dag är mycket omfattande. Den bedrivs
bl. a. av lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen, föreningsrörelsen
och andra som är intresserade av detta. Även enskilt bedrivs försöksverksamhet
inom jordbruket, både när det gäller användningen av gödsel och när
det gäller användningen av växtskyddsmedel.
Det borde från alla synpunkter, både för konsumenter och för producenter,
vara positivt med en mer nyanserad miljödebatt. Jag hoppas verkligen att
vi skall kunna få en sådan i sommar. Jag tror att alla kommer att tjäna på
detta. Vi inom moderata samlingspartiet kommer att göra allt för att den
miljödebatt som vi står inför skall bli nyanserad och saklig. Jag tror därmed
att vi skall kunna lösa problemen på ett bättre sätt än om vi kommer med
övertoner, som ofta sker i dag.
Herr talman! Jag vill till sist yrka bifall till de moderata reservationerna och
i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 121 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:
Herr talman! Jag skall vinnlägga mig om att vara kortfattad med hänsyn till
det pressade tidsprogrammet.
Jag vill säga till Ingvar Eriksson att 1974 års jordbrukspolitiska beslut
stadgade ett delat ansvar mellan jordbrukarna och staten när det gäller att
klara spannmålsöverskott. I dag har vi alltså ca 400 milj. kr. för avsättning till
stora överskott på spannmål, ett belopp som vi rullar framför oss. Vi måste
alltså inse att staten snart är tvungen att ta sitt ansvar. Är det då så orimligt,
när det gäller en handelsgödselavgift på 7 % som skall gå till
regleringsekonomin, att en ytterligare handelsgödselavgift på 5 %, som vi
föreslår, skall gå till statskassan? Jag tycker att det är en ganska rimlig
fördelning, när man tänker på att det är ett delat ansvar.
Anf. 122 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Vi har den erfarenheten av avgifter som socialdemokraterna
fört in på olika områden att de har en obehaglig tendens att öka snabbt. Det
är av den anledningen jag känner en viss oro för att också dessa avgifter skall
öka. Det innebär ökade kostnader för jordbruket, men i sista hand också för
konsumenterna, som får vara beredda att betala detta.
Anf. 123 BÖRJE STENSSON (fp):
Herr talman! Våren 1981 beslöt riksdagen om prisregleringen på
jordbruksprodukter för regleringsåret 1981/82. Man kan säga att riksdagens
beslut i allt väsentligt grundade sig på de regler som gällt för den föregående
treåriga regleringsperioden.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
Anmärkningsvärt var emellertid att inte de förhandlande parterna inom
jordbruksnämnden träffat någon överenskommelse. I den debatt som
föregick beslutet i kammaren fann jag mig föranlåten att uttala oro för den
motsatsställning förhållandet i fråga var ett uttryck för. I samma debatt
framförde jordbruksminister Dahlgren tanken på att särskilda åtgärder
skulle vidtas inför de förhandlingar som skulle komma till stånd beträffande
ny avtalsperiod. Som förberedelse för kommande förhandlingar tillsatte man
en kommitté.
Det synes mig som om kommittén i fråga gjort ett bra arbete på den relativt
korta tid som stod till buds och med hänsyn tagen till de ganska omfattande
direktiv som gällt. Vidare är nätverket i jordbruksprisregleringen svårgenomträngligt.
Som alla initierade väl känner till är jordbruksnäringen
starkt reglerad. För allmänheten är regleringen närmast ogenomtränglig. I
motioner från folkpartihåll, vilka har behandlats i dagens betänkande från
jordbruksutskottet, framhålls vikten av att tillhandahålla mer information i
lättillgänglig form. Men det är en svår uppgift, och vi har i utskottet inte
kunnat gå motionärerna till mötes. I ett särskilt yttrande från Esse Petersson
och mig skriver vi att vi vill avvakta resultatet av de åtgärder i form av ökande
information som på senare tid har vidtagits.
Herr talman! Jag vill ytterligare något beröra förenämnda kommittés
analyserande arbete och förslag till åtgärder för att nå en bättre balans mellan
produktion och avsättning i det svenska jordbruket.
Kommitténs redovisning har fått bilda underlag för ett omfattande
resonemang kring balansproblemen inom näringen och i samhället i övrigt.
De yrkesverksamma jordbrukarna har vid det här laget mycket klart för sig
att det inom näringen själv måste till viss återhållsamhet i investeringar som
kan ge ökad produktion. Rättframma deklarationer från Lantbrukarnas
riksförbund, LRF, till medlemmarna i skilda producentföreningar skall väl
inte kunna förklinga ohörda. Gödselmedelsavgiften, som nu införs, kan ha
en återhållande effekt på produktionen. Samtidigt kan den få en miljöförbättrande
konsekvens. Från folkpartihåll hälsar vi detta med tillfredsställelse.
I våra programskrifter deklarerar vi behovet av miljöavgifter i vår kamp
för en bättre fysisk miljö. Vi ser det dock som angeläget att här hålla fast vid
förhandlingsresultatet beträffande gödselmedelsavgiftens storlek.
1977 års jordbrukspolitiska beslut med målsättningar om lönsamhet i
jordbruket och produktion av goda livsmedel till rimliga priser står
folkpartiet givetvis bakom. Vi biträder jordbruksministerns förslag om
räntebidrag till hårt skuldsatta jordbrukare. Men det är givetvis angeläget att
det är jordbruksföretag med egen, stark överlevnadsförmåga som får det
temporära stödet. Här har lantbruksnämnderna en svår uppgift.
Herr talman! Det är nu nödvändigt att starkare betona naturresurs- och
miljöaspekterna inom jordbrukspolitiken. I ett läge då vi har en viss
överproduktion anser jag det vara ytterst lämpligt att understryka ett nytt
synsätt. Effektivitet och ekonomi i det korta perspektivet har alltför länge
fått dominera. Det gäller att skydda jordbruksmarken och dess långsiktiga
avkastningsförmåga. Större hänsyn måste tas till naturvårdens krav.
Kemikalieanvändningen i jordbruket måste begränsas. Detta är åtgärder
som det krävs lång tid för att genomföra och förmodligen också samhällskostnader.
Det här är tankegångar som jag fritt har citerat från folkpartiets program
för en mänskligare miljö.
Beträffande kemikalieanvändningen har vi ju en utredning som arbetar.
Det är dock angeläget att man i det praktiska jordbruket så långt möjligt
börjar tillämpa odlingsteknik, grödor och växtföljder som ger ett uthålligt
jordbruk i vårt land. Här skall vi inte bortse från möjligheterna att i vissa
delar av landet odla grödor för direkt drivmedelsförsörjning.
Det är också viktigt att understryka att en omfattande forskning pågår
kring det moderna jordbruket och de alltmer framträdande miljökraven.
Svensk jordbruksforskning har - liksom jordbruksforskning i andra länder -intill mitten av 1970-talet satsat på ett ökat skördeutbyte och studium av
produktionstekniska metoder. Miljöfaktorer, växtegenskaper, teknik vid
odling och skörd har ofta ställts i direkt relation till ekonomiska kalkyler med
kortsiktig lönsamhet som dominerande värderingsgrund. I förvånande liten
grad har forskningen behandlat de olika odlingssystemen som ekologiska
enheter. 1978/79 startade forskningsprojekt, Åkermarkens ekologi, som
söker klarlägga om nutida jordbruk orsakar förändringar som på längre sikt
minskar odlingsmarkens bördighet och värde som naturresurs.
Personligen vill jag också se svensk jordbrukspolitik i ett globalt
sammanhang. För lång tid framåt behöver u-länderna direkt livsmedelsstöd
från i-länderna. Våra tre miljoner hektar odlad jord behövs. De som odlar
den är då också en oundgänglig del i det svenska folkhushållet.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i dess
helhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 4, 6, 8, 22 och 25 (översyn av jordbrukspolitiken)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 1 av
Svante Lundkvist m. fl. i motsvarande del.
Mom. 5 a (avgift på handelsgödselmedel m. m.)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 2 av
Svante Lundkvist m. fl.
Mom. 5 b (återföring av handelsgödselavgifter i vissa fall)
Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 63 för reservation 3 av
Arne Andersson i Ljung m. fl.
Mom. 19 (plan för upptrappning av livsmedelssubventionerna m. m.)
Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 15 för motion 2563 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Nr 174
Fredagen den
11 juni 1982
Reglering av priserna
på jordbruksprodukter,
m. m.
135
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Mom. 20 (anslagsfrågor m. m.)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 4 av Arne Andersson
i Ljung m. fl. med 74 röster mot 15 för motion 2563 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del. 214 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 241 röster mot 64 för
reservation 4 av Arne Andersson i Ljung m. fl.
Mom. 23 a (stordrift inom animalieproduktionen)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 1 av
Svante Lundkvist m. fl. i motsvarande del.
Mom. 24 (ny jordbruksutredning)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 1 av
Svante Lundkvist m. fl. i motsvarande del.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
23 § Åtgärder för de små och medelstora företagen
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1981/82:51 om åtgärder för de små och medelstora företagen, m. m. (prop.
1981/82:118, 1981/82:100 och 1981/82:113),
finansutskottets betänkande
1981/82:42 om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om
innovationspolitikens inriktning såvitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde
(prop. 1981/82:118),
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:16 om småföretag (prop. 1981/82:118) samt
socialutskottets betänkande
1981/82:49 om resurser för arbetsmiljöförbättringar (prop. 1981/82:118).
Anf. 124 TREDJE VICE TALMANNEN:
Näringsutskottets betänkande 51, finansutskottets betänkande 42, arbetsmarknadsutskottets
betänkande 16 och socialutskottets betänkande 49
debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande samtliga dessa
betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.
136
Anf. 125 Industriministern NILS ÅSLING:
Herr talman! 1970-talet inleddes med skarpa protester från landets
småföretagre mot den dåvarande regeringens politik. Det var kärvt att vara
småföretagare i socialdemokratins Sverige. Många slutade också följdriktigt
som småföretagare. Mellan 1965 och 1975 minskade antalet industriföretag
med 10 000.
År 1976 inträffade dock en avgörande förändring för landets småföretagare.
Den nya regeringen representerade en ny syn på företagandet.
Denna nya syn på företagande var inte betingad av en vilja att gynna någon
speciell grupp här i samhället, utan av ambitionen att utveckla svenskt
näringsliv.
Det finns ca 250 000 småföretagare, som sammanlagt sysselsätter 1,3
miljoner människor, motsvarande hälften av antalet anställda i näringslivet.
Sett ur samhällets synvinkel är självfallet denna grupp av företag av vital
betydelse såväl för produktionsutveckling som för sysselsättning.
Med tanke på vad de mindre företagen, och framför allt de nybildade
företagen, betyder ur sysselsättningssynpunkt är det förvånansvärt att
socialdemokraterna inte är beredda att medverka till förbättrade villkor för
denna kategori företagare.
Enligt styrelsen för teknisk utveckling finns det i dag ca 1 000 å 2 000
teknikintensiva och innovativa mindre företag inom service och tillverkningsindustri
som har speciellt goda expansionsmöjligheter. Den sysselsättningspotential
som bara den här avgränsade kategorin företag representerar
rör sig om 50 000-100 000 nya arbetstillfällen inom industrin, räknat på en
tioårsperiod.
Enligt STU är omsättningstillväxten hela 40 % per år och personaltillväxten
15 % per år i den här kategorin av företag. Det är uppenbart att svensk
industris långsiktiga förnyelse i hög grad ligger i goda utvecklingsbetingelser
för den här kategorin av tillväxtföretag. En viktig förklaring till 1970-talets
mycket besvärande strukturomvandlingsprocess ligger också i att expansionsmöjligheterna
och nyföretagandet kraftigt avtog under 1960-talet och
början på 1970-talet. Det fanns helt enkelt inga nya expansiva industriföretag
som kunde avbalansera sysselsättningsminskningen i stagnerande industrisektorer.
Det är beklagligt att socialdemokraterna mot den här bakgrunden inte
insett behovet - både ur sysselsättningssynpunkt och ur regional synpunkt -av en vital småföretagssektor. När regeringen lägger fram ett förslag i syfte
att speciellt stimulera framkomsten av nya företag i regioner med vikande
sysselsättning inom näringslivet, går socialdemokraterna emot detta. Varför
accepterar socialdemokraterna inte t. ex. förslaget om Tillväxtinvest?
Regeringens småföretagsprogram 1977 och det nu aktuella småföretagsprogrammet
har inneburit avgörande förändringar för landets småföretagare.
Samhällets näringspolitiska organisation har byggts ut. decentraliserats
och bättre anpassats till de mindre företagens behov. Förmögenhetsskatten
på det arbetande kapitalet har sänkts. En riskkapitalmarknad är nu på väg att
byggas upp för de mindre företagen. Det ges möjlighet att inrätta lokala och
regionala småföretagsbörser. Skattefondssparandet vidgas till att gälla de
även icke börsnoterade företagen. Därmed skapar man en möjlighet för de
mindre företagen att få del av även detta riskkapital, samt för medborgarna i
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
gemen att bidra till dessa företags utveckling. Det är i dag inte så krångligt att
vara småföretagare som det var under 1970-talets början. Uppgiftslämnandet
har förenklats. När det gäller den småföretagsproposition som vi nu
behandlar tar vi ytterligare ett steg mot förenklingar i relationerna mellan
företag och samhälle.
Småföretagspropositionen bör till stor del ses som en del av det industriella
förnyelse- och utvecklingsarbetet. Följdriktigt har den också fått namnet
Åtgärder för de små och medelstora företagen samt innovationspolitikens
inriktning.
Vi konstaterar i propositionen att utvecklingsfonderna nu börjar finna sin
roll i näringspolitiken. De fungerar nu på ett tillfredsställande sätt. Det
bekräftas också i industriverkets utvärdering av fondernas verksamhet.
Styrelsesammansättningen i utvecklingsfonderna har emellertid gång efter
annan varit uppe till debatt. Så också nu - det framgår om man läser
utskottets betänkande. Jag vet att inte minst småföretagarorganisationerna
efterlyser fler näringslivsrepresentanter i fondernas styrelser. Motsvarande
synpunkter har gång efter annan anmälts från fackligt håll. Naturligtvis
ställer jag mig positiv till dessa synpunkter.
I propositionen uppmanar jag också landstingen, som utser styrelseledamöterna,
att ta hänsyn till de önskemål som framförs från skilda håll när det
gäller valet av ledamöter. Däremot är det enligt min uppfattning inte möjligt
att i lag fastställa en viss typ av personsammansättning i styrelserna. I varje
fall strider det mot grundläggande demokratiska principer. Om fler
företagare och fler fackföreningsfunktionärer ger sig in i politiken, finns det
möjligheter att den vägen påverka sammansättningen av utvecklingsfondernas
styrelser.
Intresset för att vara företagare har ökat påtagligt under senare år. Så
många som 12 000 personer har deltagit i de starta-eget-kurser som
anordnats. Från att ha minskat fram till 1977 har antalet företag inom
industrisektorn mellan åren 1977 och 1981 ökat med hela 14 000. Detta måste
betecknas som ett gott betyg åt småföretagspolitiken.
Vad kan hända landets småföretagare och de 1 300 000 medborgare som är
sysselssatta i småföretagen efter valet i september detta år? Det är alldeles
uppenbart, att om vi då får en socialdemokratisk politik som bestämmer
småföretagspolitiken, kommer löntagarfonder att införas. Jag skulle kunna
tänka mig att alla i dag vet vad småföretagarna anser om löntagarfonder.
Samfällt uttalar de sig emot löntagarfonder. De anställda i småföretagen är
enligt min uppfattning minst lika negativa. Jag vill därför fråga socialdemokraterna
varför man trots detta motstånd från de verksamma i småföretagssektorn
vill införa löntagarfonder. Visar socialdemokraterna därmed ett
ansvar och en omsorg om denna viktiga sektor för den svenska ekonomin?
Enligt min uppfattning är så inte fallet. Nu skrivs visserligen allehanda
fribrev, också till småföretagarna. Men då ställer man sig frågan: Om
löntagarfonderna avses bidra till en positiv utveckling av näringslivet - varför
skall då inte småföretagarna omfattas av löntagarfonder? Om löntagarfonder
är bra för näringslivet, måste väl löntagarfonder vara bra också för
småföretagen?
Vi noterar också, att om socialdemokraterna skulle ha ett avgörande
inflytande, hotar en skärpt förmögenhetsbeskattning av det arbetande
kapitalet. Socialdemokraterna har aldrig accepterat den lindring av förmögenhetsbeskattningen
som infördes i samband med småföretagsproposition
nr 1.
Av en reservation till företagsskattekommitténs betänkande från socialdemokraterna
Wernberg och Lööf framgår partiets syn i denna fråga. Man
accepterar visserligen de problem en hög förmögenhetsskatt kan ha för
småföretagarna. Man accepterar emellertid inte någon skattenedsättning.
De alternativa förslag som framförs innebär att företagarna får lämna en
skuldrevers eller aktier i det egna bolaget, om inte förmögenhetsskatten kan
betalas. Om detta förslag från två framträdande skatteexperter inom
socialdemokratin - som måste anses vara representativa för partiet - skulle
genomföras, dröjer det inte mer än en tioårsperiod förrän hälften av landets
småföretag ägs av skatteverket.
Herr talman! Sammanfattningsvis har regeringens småföretagspolitik gett
påtagliga resultat. Företagssektorn ökar återigen i Sverige. Den industriella
förnyelsen påskyndas därmed. Dess värre står även småföretagspolitiken på
spel i valet i höst.
Anf. 126 THAGE PETERSON (s):
Herr talman! Det är ett självklart samhällsintresse att se till att de små
företagen har goda utvecklingsmöjligheter. Utan livskraftiga små företag får
vi inte heller några framgångsrika stora företag. Alla våra nu stora, välkända
företag har utvecklats från vad som en gång varit små företag.
Det har också alltid varit socialdemokratisk politik att värna om de små
företagen. Jag vill påminna - det gäller också industriministern - om att det är
på socialdemokratiskt initiativ som företagarföreningarna, numera utvecklingsfonderna,
har kommit till. Socialdemokratin skapade under sin regeringstid
en rad särskilda instrument för kapitalförsörjning, rådgivning och
service för de små och medelstora företagen. En rad andra insatser har gjorts
under socialdemokratiska regeringar som har syftat särskilt till att ta till vara
de små och medelstora företagens möjligheter att fortleva och utvecklas. Jag
vill därför, herr talman, tillbakavisa det borgerliga propagandatalet att
socialdemokratisk politik inte skulle vara småföretagarvänlig. Statsministern
hävdade detta i gårdagens kammardebatt, och industriministern fortsätter
här i kväll på det temat. Det är struntprat att hävda att vi inte värnat de små
och medelstora företagen.
Jag vill framhålla att den allra viktigaste åtgärden för de små företagen,
liksom för alla företag oavsett storlek, är att det förs en rimlig ekonomisk
politik och näringspolitik.
De mindre företagens största problem i dag är bristen på efterfrågan på
deras produkter. Den borgerliga åtstramningspolitiken har slagit hårt mot de
små och medelstora företagen. Det framgår bl. a. av det snabbt ökande
antalet nedläggningar och konkurser, som är särskilt stort bland de mindre
och medelstora företagen. Företagen går ju över styr, därför att industrimi
-
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
nistern medverkar till att föra en ekonomisk politik och en näringspolitik som
slår ut de mindre företagen. Så länge som den politiken får råda, spelar det
faktiskt liten roll vilka åtgärder som i övrigt vidtas för de små företagen. Utan
efterfrågan på deras produkter går det inte att få i gång någon utveckling i
företagen.
Konkurserna och utslagningen är självklara följder av den åtstramningspolitik
som de borgerliga regeringarna envist har hållit fast vid. Effekterna är
förödande. Jag skall för industriministern nämna tre effekter.
1. Investeringarna har minskat på alla områden. Industriinvesteringarna
har minskat 30 % sedan 1976 och sedan herr Åsling tog över ansvaret för
industridepartementet.
2. Byggandet, som har stor betydelse för de små och medelstora
företagen, har inte varit så lågt sedan krigsåren.
3. Investeringarna minskar också i stat och kommun till följd av de
minskade resurser som blir resultatet av herr Åslings åtstramningspolitik.
Detta slår särskilt hårt på just de små företagen.
Detta är tre oerhört negativa effekter av sex års borgerligt regerande. Den
blomstring i näringslivet bl. a. för de små och medelstora företagen som herr
Åsling utlovade 1976 har helt uteblivit. I stället håller stora delar av
näringslivet på att slås ut. Företag läggs ned, och människor blir arbetslösa.
Just nu upplever vi det högsta arbetslöshetstalet någonsin i Sverige.
Arbetslösheten ökar, och arbetslösheten är regeringens stora misslyckande.
Vi socialdemokrater menar att den här politiken snabbt måste brytas och
ersättas av en politik som slår vakt om industrin och verkligen skapar
förutsättningar för utveckling och utbyggnad. Detta är det viktigaste också
för de små företagen.
I vår motion Bygga för framtiden har vi en rad förslag för att få i gång
industrin, få hjulen att börja snurra igen i den svenska ekonomin. De små
företagen skulle få en ordentlig stimulans och draghjälp om våra förslag
genomfördes.
Vi har föreslagit investeringar och stimulanser till investeringar på tre
viktiga områden: energi, transporter och kommunikationer samt byggande.
Investeringsprogrammet kommer att ha stor betydelse för industrin på flera
sätt. Investeringarna i sig är utvalda på sådana områden att de kommer att
skapa bättre förutsättningar för den svenska industrin att fungera, och det
gäller också småföretagen.
En tryggad energiförsörjning är ett livsvillkor för industrins framtid.
Bättre kommunikationer och transportmedel förbilligar industrins produktion.
Byggandet av bostäder underlättar företagens rekrytering av arbetskraft.
Ökad forskning och utveckling är nödvändiga för industrins utveckling
på lång sikt.
Den omedelbara effekten av våra förslag blir att efterfrågan på industriprodukter
ökar. Satsningen på energiområdet kommer att ha stor betydelse
för många företag, också små och medelstora, inom verkstadsindustrin.
Många små och medelstora företag är beroende av ett ökat byggande.
Fönster- och dörrtillverkare, cementgjuterier, köksutrustningsindustrin är
bara några exempel. Många av dessa företag är starkt hotade av utslagning
just nu, hotade av den politik som regeringen för. Många företag har lagts
ned, och det är, för att använda industriministerns egna ord, kärvt att vara
småföretagare i den borgerliga åtstramningens Sverige.
Den ökade efterfrågan på industriprodukter som blir följden av investeringsprogrammet
gör att kapaciteten i industrin kan utnyttjas bättre. Då ökar
lönsamheten och intresset för och behovet av nya investeringar i industrin.
Denna aktiva ekonomiska politik och näringspolitik är således det
viktigaste inslaget i en socialdemokratisk småföretagspolitik. Utöver detta
behövs det särskilda åtgärder för de små och medelstora företagens
utveckling. De förslag som vi socialdemokrater har lagt fram är inriktade på
utbildning, utvecklingsinsatser och exportfrämjande åtgärder. Konkret
föreslår vi bl. a. ökade resurser till utvecklingsfonderna, ökade insatser för
att hjälpa företagen att förbättra marknadsföringen, en försöksverksamhet
med statliga handelshus för att effektivisera och underlätta de små och
medelstora företagens exportansträngningar. Vi har också föreslagit ökade
utbildningsinsatser för småföretagen.
Herr talman! Våra förslag är åtgärder för att ta till vara och utveckla de små
och medelstora företagens speciella förutsättningar. Dessa företag har, bl. a.
genom sin stora flexibilitet och anpassningsbarhet, enligt min mening särskilt
goda förutsättningar att bidra med mycket av det nyskapande som kommer
att behövas under 1980-talet. Det kräver dock att samhället stöttar upp dem
och är berett att aktivt bidra till att ta till vara företagens möjligheter.
Jag sade att ett exempel är våra förslag om statliga handelshus. Det har
erfarenhetsmässigt visat sig att små och medelstora företag med ganska
måttliga insatser kan åstadkomma avsevärda framgångar i sina försäljningsansträngningar.
De har dock ofta för små egna resurser för att kunna bygga
upp en marknadsföring som gör det möjligt för dem att utnyttja alla sina
försäljningsmöjligheter. Vi menar att det genom de statliga handelshusen
skulle kunna skapas möjligheter att samordna resurserna. Dessutom kan
företagen få tillgång till expertkunskaper som de som enskilda företag inte
har råd att skaffa sig. Handelshusen skulle hjälpa till med exempelvis
avtalsutformning, produktutformning, leveranstider, transportsamordning
och mycket mer.
Handelshusen är ett exempel på hur våra förslag har arbetats fram. De är
avsedda att ge hjälp till självhjälp. Företagen får tillgång till service och
kunskaper på områden där deras egna resurser inte räcker till. Genom denna
hjälp kan de utveckla och expandera sin verksamhet på egen hand. Avsikten
är således inte att ta över företagens egna funktioner - avsikten är att ge
företagen möjlighet att själva utvecklas.
Detta är också kännetecknet för våra övriga förslag: ökade anslag till
utvecklingsfonderna, ökade resurser till utbildning, förslag för att underlätta
kapitalförsörjningen, stöd till uppfinnare, förslag för att underlätta underleverantörernas
situation m. m.
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175 ' , ,
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Jag har nämnt dessa förslag bara för att för industriministern peka på att
den socialdemokratiska motionen om småföretagspolitiken verkligen innehåller
många och ordentliga förslag som skulle kunna utveckla de svenska
småföretagen.
Vi har avvisat regeringens förslag om subventioner för bildandet av
Tillväxtinvest, det är rätt. Skälet till vår negativa hållning är att ökade
förutsättningar för placering av riskvilligt kapital i de små företagen skapas
genom det avdrag med 70 % av utdelningen som regeringen föreslagit och
som vi accepterat. Vidare vet vi att det redan finns ett stort intresse bland
både banker och försäkringsbolag för den här typen av verksamhet. Därför
har vi funnit att det är onödigt och slösaktigt att gå in med ytterligare statliga
subventioner. Och så tycker vi att man skall uppmuntra den verksamhet som
redan finns på området, och därför har vi satsat just på det statliga företaget
Svetab. Vi menar att det är naturligt att staten är med, men detta bör ske
genom ett företag som redan finns etablerat.
Vi vill betona att de pengar som vi föreslår för att utvidga Svetabs
verksamhet på det här området inte är några subventionerade pengar, som
Nils Åslings förslag innebär. Det är pengar som kommer att ge avkastning
och som skall placeras i de små företagen på samma villkor som det privata
Tillväxtinvest kommer att göra. På det sättet bidrar Svetab till den pluralism
som Nils Åsling i andra sammanhang brukar hylla som en viktig princip.
Jag vill avsluta där jag började: Det viktigaste för de små företagens
utveckling är att vi snabbt får en omläggning av den ekonomiska politiken
och näringspolitiken. Utan en sådan omläggning är övriga åtgärder för att
hjälpa småföretagen föga meningsfulla. Vi socialdemokrater har lagt
konkreta förslag som leder till ökade investeringar, ökad efterfrågan på
företagens produkter. Genomförs våra förslag skapas en grund för en positiv
industriell utveckling i vårt land. Det i sin tur skapar grunden även för de små
och medelstora företagens utveckling och är en förutsättning för att de
särskilda småföretagsinsatserna över huvud taget skall få någon effekt - att
hjulen i det ekonomiska livet börjar snurra.
Jag menar, herr talman, att industriministerns småföretagarproposition
inte hjälper småföretagen. Ett ordflöde på ett stort antal sidor kan inte
ersätta efterfrågan på företagens produkter. Industriministerns förslag ger
inte småföretagen några fler order. Det är först när det blir ökad aktivitet i
Sveriges ekonomi som småföretagarna dras med och kan expandera. Det
största hotet mot landets småföretagare är regeringens ekonomiska politik
och den näringspolitik som i dag förs i Sverige. Det inser nu också allt fler
småföretagare. Man längtar efter en aktivitet som under de socialdemokratiska
åren. då det var fart på byggandet och då vi investerade i det här landet.
Åtstramningspolitiken har skadat många småföretag. Många har slagits ut.
Och många småföretagare menar därför att det bästa för deras verksamhet
vore en ekonomisk politik, en näringspolitik av den omfattning och art som
socialdemokratin har föreslagit.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationerna.
Anf. 127 Industriministern NILS ÅSLING:
Herr talman! Jag ber att få gratulera Thage Peterson till en innovation som
han har gjort. Han säger att man, dvs. småföretagarna, längtar efter en
socialdemokratisk politik. Jag blir rörd till tårar. Men jag undrar om inte
Thage Peterson har missuppfattat stämningsläget bland småföretagarna. Jag
har faktiskt inte märkt att de längtar efter löntagarfonder i varje fall.
Låt mig ta upp den centrala frågeställningen i Thage Petersons anförande.
Han säger att den ekonomiska politiken är det väsentliga, övriga åtgärder
spelar mindre roll. Ja, det är riktigt. Den ekonomiska politiken är grunden
för näringspolitiken. Det är först nu, när vi har en ekonomisk politik som
fungerar i rätt riktning- en sänkt inflation, en förbättrad bytesbalans, sänkta
räntor - som man kan få full effekt på näringspolitiken. Det är dock värt att
notera att utan en ekonomisk politik av den karaktär som vi nu bedriver hade
vi inte kunnat återerövra marknadsandelar på världsmarknaden, vi hade inte
fått den ökade aktivitet i svenskt näringsliv som nu kommer och som också är
basen för en ökad aktivitet i småföretagssektorn.
Yttrandet att det spelar ingen roll vilken politik man för i övrigt är
egentligen avslöjande. Den ekonomiska politiken måste gå hand i hand med
en progressiv, framåtsyftande näringspolitik. Det är det som är det
karakteristiska i den småföretagspolitik som vi har bedrivit under senare år.
Socialdemokratin saknar helheten, vilket är ganska avslöjande. Man menar
att det räcker med att bekämpa åtstramningspolitiken. Någonting annat
behöver man inte ta till.
Sedan säger Thage Peterson att investeringarna minskar, byggandet är lågt
och den offentliga sektorn krymper. Ja, i arbetet med att anpassa
konsumtionen till resurstillväxten är det ofrånkomligt att man sparar på sina
håll. Men investeringarna har egentligen inte minskat. Investeringarna i
maskiner och byggnader har minskat, men detta kompenseras av en
betydande aktivitet när det gäller marknadsinsatser, forskning och utveckling.
Ser man till helheten, har investeringsaktiviteten i svenskt näringsliv
inte minskat. Det gäller även småföretagssektorn.
Vad har då socialdemokratin för alternativ för att bemöta detta med de
minskade investeringarna, det minskade byggandet och den offentliga
sektorns åtstramning? Jo, man vill höja momsen och arbetsgivaravgifterna
och införa en avgift till löntagarfonderna. Tror någon verkligen att det är
botemedlet när det gäller att höja aktiviteten i de små företagen? Jag tror det
definitivt inte.
Tillsist, herr talman, är jag spänd avförväntan att få höra Thage Petersons
omdöme om löntagarfondernas betydelse för småindustrins utveckling.
Anf. 128 THAGE PETERSON (s) replik:
Herr talman! Säga vad man vill om herr Åsling, men blyg är han inte. Utan
att blinka står han här och skryter över den industripolitik som han för. Facit
efter de sex borgerliga regeringsåren visar emellertid på ett ras i industriinvesteringarna
med 30 %. I år väntas industriinvesteringarna, samtidigt som
herr Åsling säger sig ha börjat skönja ljusare tider, rasa med ytterligare
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
15 %. På vilket utredningsinstitut eller på vilka uppgifter stöder industriministern
sig, när han här påstår att investeringarna egentligen inte har
minskat?
Industriproduktionen minskar. Har inte industriministern upptäckt att
arbetslösheten ökar och att 180 000 industrijobb har försvunnit under de år
som industriministern har varit industriminister? Industrikapacitet som vi så
väl behöver för att klara de ekonomiska problemen slås ut i en allt snabbare
takt. I sina två framträdanden här i dag har industriministern inte sagt ett
enda ord om hur regeringen vill rätta till denna utveckling. Jag tror dessutom,
herr Åsling, att de småföretag som har gjort konkurs på grund av regeringens
åtstramningspolitik nog inte hyllar herr Åslings småföretagspolitik särskilt
mycket.
Vad hjälper ett centrum för småföretagsutveckling, när företagen har
slagits ut på grund av att ingen efterfrågar deras produkter? Hur många
arbetslösa tror herr Åsling kan starta nya företag med utvidgad näringshjälp,
när ingen efterfrågar nya produkter? Det är ju orderböckerna som avgör om
man kan expandera. Efterfrågan måste stimuleras. Det är ju kunder som kan
köpa och betala som småföretagen vill ha. Industriministern har i sin
proposition redovisat inte mindre än 18 olika utredningar. Men de enda
konkreta förslagen är de två som jag nu nämnde, nämligen ett centrum för
småföretagsutveckling samt utvidgad näringshjälp, båda f. ö. utformade
såsom försöksverksamheter. Till intet förpliktande ord finns dessutom. Men
herr Åsling har också lyckats med följande helt obegripliga konststycke.
Samtidigt som propositionen talar om vikten av en utökad utbildning,
skärs resurserna ner. Utvecklingsfonderna får nya uppgifter, men resurserna
skärs ner. Då är min fråga till industriministern: Hur många nya företag tror
herr Åsling att det kan startas på det sättet? Ingår det i den borgerliga
filosofin att nedskärningar ökar insatserna? I så fall är det något häpnadsväckande
nytt som denna kammare har fått bevittna vid industriministerns
framträdande här i kväll.
Anf. 129 Industriministern NILS ÅSLING:
Herr talman! Det här skulle kunna bli ett uppfriskande gräl, men jag vet att
kammaren har tidsnöd, och jag skall begränsa mig till två saker.
När det gäller investeringarna vill jag säga att en mycket intressant, för att
inte rent av säga intelligent utredning i Industrins utredningsinstitut har
redovisat att marknadsinvesteringarna från svensk industri i stort sett
kompenserar nedgången i investeringar i hårdvara, byggnader och maskiner,
under senare år. Lägger man därtill den av OECD redovisade investeringsaktiviteten
inom forskning och utveckling, kan man med fullt berättigande
säga att nedgången i investeringar i byggnader och maskiner från svensk
industris sida mer än väl kompenserats av marknadsinvesteringar och
investeringar i forskning och utveckling under senare år.
Det är intressant, därför att det är inom marknadsföring, forskning och
utveckling som förnyelsen framför allt skall främjas i det här skedet, och det
är inte minst inom de områdena som småföretagen har betydelsefulla
uppgifter.
Jag är alltså med fog och med stöd av den statistiken ganska optimistisk och
förstår egentligen inte riktigt varför socialdemokratin till varje pris skall
svartmåla, till varje pris skall negligera de betydande och lovvärda insatser
som i dag sker i svenskt näringsliv och bland småföretagarna för att flytta
fram positionerna. Ser man det internationellt, är det faktiskt så att Sverige i
dag ökar sina marknadsandelar. Vi är på offensiven.
Sedan till sist, herr talman! Ibland är tystnaden mera talande än många
ord. Thage Peterson tog inte ordet löntagarfonder i sin mun.
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Anf. 130 THAGE PETERSON (s) replik:
Herr talman! I en tidigare debatt här i dag om mineralpolitiken lyckades
jag förmå industriministern att till slut erkänna att gruv- och mineralnäringen
inte var den glädjande industribransch som han så förnöjsamt sade i sitt första
inlägg då. Kanske han i den här debatten också så småningom erkänner att
allt inte är så bra i den svenska industrin.
Nu uppträdde han igen så där väldigt förnöjsamt, och då frågar jag: Hur
långt skall investeringarna behöva sjunka för att industriminister Åsling skall
bli orolig? Hur mycket måste arbetslösheten öka innan industriministern blir
orolig? Hur många tiotusentals ungdomar skall slås ut på arbetsmarknaden
innan industriministern blir orolig? Hur många tiotusentals industrijobb skall
behöva gå förlorade ytterligare innan industriminister Åsling blir orolig.
Vi är på offensiven, säger industriministern. Det är en klen tröst till landets
småföretagare, som i dag inte längtar efter något annat än att hjulen skall
börja att snurra igen i svensk ekonomi. Småförtagen vill ha efterfrågan på
industriprodukter. Därför har också småföretagarna tyckt att det är en tunn
proposition. Möjligen kan industriministern f. n. få något erkännande av
någon propagandaapparat, men herr Åsling borde ha blivit tillräckligt bränd
av att hamna i tvivelaktigt sällskap.
Jag hävdar att löntagarfonderna är positiva också för de små företagen.
Det är nämligen en förutsättning för ökade investeringar i industrin att
efterfrågan på industriprodukter ökar. Det åstadkommer man inte genom
den politik som nu bedrivs i vårt land. Införandet av karensdagar och en
minskad arbetslöshetsersättning försämrar förutsättningarna för avtalsrörelsen
i höst och hotar arbetsfreden. Men det förefaller inte bekymra landets
industriminister. Attackerna mot tryggheten görs samtidigt som arbetslösheten
ökar och reallönerna minskar. Under dessa förutsättningar kommer
inte löntagarna att acceptera de ökade vinster inom det svenska näringslivet
som vi så väl behöver. Om ökade vinster accepteras, måste vi också föra en
rättvis politik som utjämnar klyftor i stället för att skapa nya. På samma sätt
måste vi ta bort orättvisor och inte skapa nya. Därför kommer löntagarna att
kräva insyn och inflytande över hur de ökade vinsterna används. Det
kommer i så fall att betyda en utveckling för svenskt näringsliv, för små och
medelstora företag. Men det är detta samband som industriministern har så
svårt att se, när vi diskuterar småföretagen.
145
10 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Anf. 131 Industriministern NILS ÅSLING:
Herr talman! När jag säger att tillfrisknandet i svensk ekonomi är på god
väg, stöder jag mig på de fakta som envar kan förvissa sig om - minskad
inflation, förbättrad bytes- och handelsbalans samt en stabil valutaställning.
Också en rad andra komponenter garanterar att vi är på väg mot en stabil
ekonomisk situtation.
Jag skulle naturligtvis önska att jag kunde erbjuda alla svenska män och
kvinnor arbete. Internationellt sett har vi dock en låg arbetslöshet, en
tredjedel av den som gäller för genomsnittet i den gemensamma marknaden,
som naturligtvis avspeglar den internationella marknaden och dess ekonomiska
situation.
Om man vill bekämpa arbetslösheten, vilket är vårt mål, måste man
rimligen bygga denna strävan på en sund ekonomisk bas och en stabilitet i
ekonomin som gör att tillväxten i småföretagen och näringslivet över huvud
taget kan garanteras. Det åstadkommer man inte, Thage Peterson, genom
höjd moms, höjda arbetsgivaravgifter eller införande av ett löntagarfondssystem
som i sina grundprinciper svär mot grundläggande demokratiska
principer under alla förhållanden. Det, kan jag försäkra Thage Peterson, har
lagt sin kalla hand över många småföretagares investeringsplanering.
Jag tror att vi på den väg vi nu företräder, med en ekonomisk politik som
visar sig ge resultat och med en företagspolitik som tar hänsyn till de små
företagens särart och speciella problem, bäst löser våra arbetslöshetsproblem
samt skapar den tillväxt som innebär ökad sysselsättning.
Tredje vice talmannen anmälde att Thage Peterson anhållit att till
protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 132 ERIK HOVHAMMAR (m):
Herr talman! Vi behandlar just nu de mindre och medelstora företagens
problem, som har uppmärksammats länge. Inte minst ett valår ägnas de
intresse, då alla partier talar mycket väl om denna kategori av företag.
Jag vill först säga att den företagaranda som från senare delen av 1800-talet
byggt upp vårt välstånd inte är någonting som uppstått ur tomma intet. Det är
en naturlig följd av enskilda människors vilja att satsa och ta initiativ och av
samhällets inställning att inte motarbeta sådana initiativ och satsningar. Bara
inom industrin har under efterkrigstiden 300 000 jobb skapats genom
nyföretagande. Hälften av alla företag som i dag finns inom olika branscher
har startats under denna period.
Låt mig sedan slå fast att denna utveckling inte hade varit möjlig i en annan
ekonomi än marknadsekonomin! Endast om människor ges möjlighet att i
full frihet, utan hindrande byråkrati, visa vad de kan prestera och omsätta
sina idéer i praktiken, kan man få till stånd ett omfattande nyföretagande.
Detta har också varit lätt avläsbart. Först nu börjar nyföretagandet åter ta
ordentlig fart efter en nedgångsperiod under mitten av 1970-talet. Orsaken
till denna nedgång står delvis att finna i ökad byråkrati. Jag vill erinra om att
vi då upplevde ett lagstiftnings- och regleringsraseri utan like. Facit för
företagaren var en ny lag var tjugosjätte timme. Vidare hade vi under denna
tid en kostnadsexplosion, som ökade kostnaderna per producerad enhet med
55 % jämfört med en ökning i våra viktigaste konkurrentländer på 32 %.
Resultatet blev att svensk exportindustri under åren 1974-1977 tappade
20 % av sina marknadsandelar.
Jag vill fråga Thage Peterson: Är det detta ni menar när ni talar om ett
företagsvänligt klimat? - Thage Peterson tog det ordet i sin mun. Skapade
den politik som då drevs ett företagsvänligt klimat?
Från moderata samlingspartiets sida upplever vi starkt att de åtgärder som
måste vidtas för att stimulera småföretagen till offensiva insatser också måste
inriktas på småföretagarna själva. Vi kan helt kort konstatera att det är två
fördelar som egenföretagarna upplever i förhållande till att vara anställd.
För det första: Friheten att handla självständigt och genomföra egna
idéer.
För det andra: Den ekonomiska belöningen.
Företagarna reagerar både ekonomiskt och känslomässigt. Finner man att
friheten är alltför starkt kringskuren, stoppar man de offensiva satsningarna.
Men här talas inte om generalstrejker och demonstrationer, utan i stället
handlar man i tyst protest. Utan framtidstro minskar expansionslust och
nysatsningar.
Det är detta sistnämnda som socialdemokraterna tycks ha så svårt att
begripa. Er motion om småföretagen andas visserligen välvilja mot
småföretagen, men tyvärr ingen förståelse för småföretagaren och hans
existensvillkor. Det enda ni egentligen är villiga att satsa på småföretagen är
mer planering och mer byråkrati. Vi hörde nyss Thage Peterson plädera för
statliga handelshus. Ni talar om etableringskontroll, höjda arbetsgivaravgifter,
höjd förmögenhetsskatt osv. Tror Thage Peterson verkligen att
småföretagarna uppskattar en sådan politik? Tror ni verkligen att de
betecknar den politiken som småföretagarvänlig? Jag tror inte det.
Jag kan inte heller förstå ert tal om att en ändring av inriktningen av den
allmänna ekonomiska politiken är den nödvändigaste insatsen för de mindre
företagen. Där föreslår ni ju en stark satsning på en selektiv näringspolitik.
Men en selektiv näringspolitik är inte till nytta för småföretagen, tvärtom.
Den utgör, vill jag påstå, i stället ett hot mot dessa företag. Det faller
nämligen på sin egen orimlighet att tusentals småföretagare skulle kunna
förhandla med regeringen om individuella subventioner. I stället blir
resultatet att storföretagen på förhandlingsekonomiska och ibland outgrundliga
vägar främst kommer i fråga för detta stöd. Det har vi kunnat konstatera,
inte minst i vårt arbete i näringsutskottet.
Med oro har jag också tagit del av tankarna om etableringskontroll i vissa
branscher. Etableringskontroll är ju inget annat än ökad byråkrati och försök
att förhindra nya affärs- och produktidéer. Ni lever väl ändå inte kvar i den
föreställningen att vi politiker bättre än enskilda konsumenter kan avgöra
vilka varor och tjänster konsumenterna vill ha? Jag vill också ha ett klart
besked på den punkten från en socialdemokraternas talesman.
Typiskt för socialdemokraternas inställning till de mindre företagen är
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
också behandlingen av underleverantörsfrågan. Det är naturligtvis inte på
det sättet att de svenska storföretagen av ren ovilja bytte till utländska
underleverantörer under 1970-talet. Orsaken är självfallet den kostnadsexplosion
vi upplevde här i landet under mitten av 1970-talet samt den ständigt
ökande byråkrati som ålades företagare genom 1970-talets lagstiftningsraseri.
Låg soliditet och ökad byråkrati är två dåliga förutsättningar för att de
svenska småföretagen skall kunna återta förlorade marknader som underleverantörer.
Småföretagspropositionen nämndes av industriministern, och jag beklagar
att han har gått härifrån. Thage Peterson säger att det är en tunn proposition.
Det är klart att vi också hade velat ha den fylligare, och det är en hel del som
vi inte har fått igenom som vi fortfarande efterlyser. Men jag vill också säga,
att under hela den socialdemokratiska regeringstiden framlades det inte en
enda samlad proposition till förmån för de svenska småföretagen. Ni kan
alltså inte tala så väldigt högt i den frågan.
Vi har nu i alla fall fått den andra småföretagspropositionen, och där finns
trots allt en hel del förslag som leder till en positiv utveckling för såväl
småföretagen som småföretagaren. Jag vill i detta sammanhang nämna
förordningen om obligatorisk samrådsskyldighet för myndigheter med
näringslivet innan nya uppgiftsskyldigheter åläggs företagen. Vi har en
reduktion av dubbelbeskattningen, ökad satsning på sparande i familjeföretags
aktier, som har blivit en stor succé, samt inte minst den tidigare
förändringen av lagen om anställningsskydd. Från vårt partis sida hade vi
gärna sett, som jag nyss sade, att ytterligare åtgärder vidtagits såväl på
förmögenhetsskatteområdet som när det gäller lagen om anställningsskydd.
Som positiv måste vi också betrakta satsningen på en tvåårig försöksverksamhet
med ett centrum för småföretagsutveckling i Växjö. Behovet av
forskning på småföretagsområdet är stort, och det gör att vi bör kunna få
väsentliga bidrag till åtgärder som ytterligare kan medverka till positiva
reformer för småföretagarna.
Jag vill till sist helt kort kommentera några reservationer.
I reservation nr 5 tillstyrker vi moderater industriministerns förslag om en
indragning av medlen för företagsinriktad utbildning. Det handlar om 10
milj. kr. för 1981/82. Detta innebär inte att vi finner en satsning på utbildning
mindre väsentlig. Vi finner emellertid att medel för ifrågavarande ändamål
kan avsättas inom ramen för redan tillgängliga resurser, just till förmån för
stimulansinsatser för utbildning i småföretagen. Inom utvecklingsfondernas
totala medelsram kan utbildningsverksamheten tilldelas i stort sett oförändrade
resurser.
Jag vill också kommentera vikten av att utskottsmajoritetens linje vinner
gehör hos de politiska partierna när det gäller den socialdemokratiska
reservationen 7 angående de regionala utvecklingsfondernas styrelser. För
att fonderna skall få bästa möjliga resursanvändning behövs det folk med
erfarenhet från näringslivet. Det är mycket viktigt. Jag tror att de regionala
partiorganisationerna måste se till att lämpliga personer nomineras för
sådana här uppdrag.
I den moderata reservationen nr 9 behandlas frågor kring utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet. Visserligen framhålls i propositionen att
regeringen anser att det starkare än hittills bör betonas att fondernas
kreditgivning utgör ett komplement till det ordinarie bankväsendet. Från
moderat sida menar vi emellertid att det är på sin plats med en ytterligare
markering av att en ökande andel av kreditgivningen skall ske via banker och
andra affärsmässiga kreditinstitut. De regionala utvecklingsfondernas
arbetsuppgifter bör därför ändras till att i ökad utsträckning gälla förmedling
och samordning av krediter. Utvecklingsfonderna bör således i första hand
förmedla kreditgarantier. 1 andra hand bör utvecklingskapital kunna lämnas
för att finansiera väl avgränsade projekt som har till syfte att utveckla ett
företag och som är förenade med betydande risktagande.
Moderata samlingspartiets syn på samhällets insatser kontra enskilda
sådana återkommer i reservation nr 14, där vi vill markera vår otillfredsställelse
med att ytterligare statliga medel nu skall behöva tillskjutas för att täcka
förlusten i Regioninvest i Norr AB. I stället bör enligt vår mening
verksamheten utvärderas och regeringen återkomma till riksdagen med en
rapport, när resultatet av denna utvärdering föreligger. Detsamma gäller de
regionala investmentbolagens verksamhet och medelsanvändning. Regeringen
får avgöra om den nyss förordade utredningen om Regioninvest kan
omfatta denna utvärdering.
Herr talman! Sist och slutligen skulle jag vilja säga - i direkt anslutning till
industriministerns fråga till Thage Peterson om löntagarfonderna, de
kollektiva fackföreningsfonderna - att den absolut viktigaste reformen för de
mindre och medelstora företagen är ett nej till löntagarfonder. Den reformen
kostar inte heller några pengar.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till de moderata reservationerna nr
5, 9 och 14 samt i övrigt till utskottets hemställan.
Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens
förhandlingar.
Anf. 133 THAGE PETERSON (s) replik:
Herr talman! Med nöje skall jag sticka hål på en mytbildning som
moderaterna försöker skapa. Eftersom herr Hovhammar har vidarebefordrat
den till riksdagsprotokollet, skall jag säga några ord om den.
Moderaterna och herr Hovhammar pratar sig gärna varma för ett fritt
näringsliv med minskad statlig inblandning och med mindre byråkrati och
krångel. Jag vill då bara göra det konstaterandet, att moderaterna inte alls
ansträngde sig för att leva upp till detta under den tid de satt i regeringen. I
stället för ett minskat förmynderi blev det ett ökat. De införde fler nya lagar,
förordningar, författningar och föreskrifter än någonsin tidigare - det finns
statistik som visar detta. De bromsade inte centralbyråkratins tillväxt så som
de ville göra. I stället ökade de den kraftigt under sin tid i regeringen - det
finns statistik också över detta. Näringslivet kringgärdades dessutom av fler
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
regler under moderaternas tid i regeringen. Kreditregleringen förlängdes,
valutaregleringen förlängdes och prisregleringen användes mer än under
tidigare år.
Därför är det utomordentligt oförsiktigt av herr Hovhammar att gå upp i
riksdagens talarstol och säga att dessa ting frodades främst under den
socialdemokratiska regeringens tid. Det var med moderaterna i regeringen
som allt detta förstärktes, och jag tror att herr Hovhammar gör klokt i att
innan han håller nästa valanförande kontrollera hur det verkligen förhåller
sig.
Oss kronobergare emellan och som ett personligt budskap till herr
Hovhammar vill jag också säga att herr Hovhammar skall sluta upp att
underskatta småföretagarna. Vi har verkligen många duktiga småföretagare,
även om många av dem bara har genomgått 6-årig folkskola. De klarar sina
småföretag och kontakten med sina anställda bäst om inte moderaterna
lägger sig i deras arbete, och utan att Företagarförbundet skickar ut mallar
och hetsar upp småföretagarna gentemot deras anställda. Det är ord som
ordföranden i Småföretagarförbundet kanske borde besinna och betänka.
Eller är det konfrontation och motsättningar han i första hand är ute
efter?
Anf. 134 ERIK HOVHAMMAR (m) replik:
Herr talman! Jag har nyss konstaterat att under den socialdemokratiska
tiden ökade byråkratin, och vi fick en lag var tjugosjätte timme. Vi hade
också en kostnadsexplosion. Det är denna som har bidragit till att många
svenska företag, inte minst de mindre, har gått över styr.
Thage Peterson sade tidigare i dag att det råder en alltför dålig efterfrågan
på varor här i landet. Det är möjligt att så är fallet. Men det är vårt höga
kostnadsläge som är den främsta orsaken till vår minskade konkurrenskraft
och till att allt fler företag slås ut, Thage Peterson, och till att arbetslösheten
ökar. Om vi skall klara oss ur denna bombexplosion måste vårt relativa
kostnadsläge förbättras i förhållande till omvärlden, och det gör det inte
genom de nya pålagor som ni förordar, nya löneskatter och annat i en aldrig
sinande ström.
Jag vill bara konstatera att när det gäller småföretagarna tror jag att jag har
ganska goda kontakter med dessa. Jag är ordförande i en småföretagarorganisation
- Företagarförbundet - med ca 30 000 medlemmar. Jag kan
försäkra Thage Peterson, att om han går ut och talar med småföretagarna får
han inte speciellt stor respons för de synpunkter han framfört och den
näringspolitik han har företrätt här i dag. Det hjälper inte att några månader
före valet bjuda småföretagarna på samkväm med kaffe och kakor. Det är i
och för sig bra, men jag tror inte att det är tillräckligt.
Anf. 135 JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! I ett tidigare skede av industrialiseringen spelade smäföretagsamheten
en mycket stor ekonomisk roll. Den klass som småföretagsamheten,
det lilla kapitalet, bar upp, nämligen småborgerligheten, var en
mycket talrik samhällsklass med ett avsevärt självständigt politiskt inflytande.
Men i ett kapitalistiskt industrisystems högre stadier förändras hela den
situationen för småföretagsamheten och småborgerligheten mycket drastiskt.
Det är ett stadium som här i Sverige kan sägas ha uppnåtts ungefär kring
1950, när denna förändring kunde iakttas mycket tydligt. Då träder den stora
motsättningen mellan storkapital och småkapital i dagen och tar sig mycket
häftiga och dramatiska former. Då sker en våldsam utstampning av det lilla
och lokalt förankrade kapitalet till förmån för en koncentrationsprocess och
en utvidgning av det stora kapitalets domäner.
Denna väldiga utslagning av småföretagare och småkapital skedde under
1950- och 1960-talen. Men då var fortfarande systemet som helhet starkt
expansivt, och utstampningen av det lilla kapitalet till förmån för det stora
hade inte nått sin höjdpunkt. Vad som under 1970-talet har inträffat är att det
totala utrymmet för systemets expansion har blivit mindre genom den
kroniska kris det har befunnit sig i. Därför har också det stora kapitalets
behov av att skydda sina profiter från fall i större utsträckning än tidigare
måst tillgodoses - detta är en tvångsmässig process - genom att man ökat
utslagningen av småkapitalet, strävat efter att göra småkapitalet mera
beroende av det stora kapitalet.
Den här exproprieringen av småkapitalet är inte bara en process som
storkapitalet använder sig av för att skydda sig mot krisens verkningar och
profitens fall, utan det är också någonting som har att göra med
lagbundenheten i den kapitalistiska ekonomin. I varje industriell kapitalism
har man den inneboende tendensen att mänsklig arbetskraft ersättes med
maskinell arbetskraft. Man brukar uttrycka det så, att kapitalets organiska
sammansättning ökar.
En av de indirekta verkningarna av det är att den kapitalmängd som
fordras för att nyetablera sig i en bransch stiger stadigt över tiden. Det blir
alltså svårare att utöva självständig småföretagsamhet, att få ett nyföretagande
därvidlag. Detta bygger naturligtvis under den av andra orsaker
pågående koncentrations- och centralisationsprocessen när det gäller kapitalets
utveckling.
Vad vi nu har är alltså en process där det multinationella kapitalet slår mot
det nationella och försöker tillskansa sig dess utrymme, där stora kapital äter
upp eller underkuvar små kapital och där framför allt det lokalt förankrade
kapitalet blir lidande i den här processen.
Nu är detta en politisk fara för storfinansen här i landet. Samtidigt som
storfinansen har ett intresse av att krossa småföretagsamheten och göra den
alltmer beroende av sig, har den också ett intresse av att dölja den
motsättningen mellan det stora kapitalet och det lilla kapitalet. Den har ett
intresse av att behålla småföretagarna som klass, den småborgerliga klassen,
under storfinansens politiska och ideologiska herravälde. Det där konststycket
försöker man klara av på olika sätt. Det är t. ex. därför som man har
tre borgerliga partier, så att ett eller två av dem skall kunna framträda som
mellanklass- eller småföretagarparti, framträda som populistiskt eller halvt
folkligt parti och på det sättet dra till sig borgerliga väljare under en politik
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
sorn de facto är dikterad av det stora kapitalet, som utgör det ledande skiktet
inom borgerlighetens klasschema.
För att dölja den här motsättningen mellan småkapital och storkapital och
för att binda upp småföretagarna som grupp under storfinansens intressen
använder man sig bl. a. av en typ av propaganda som avser att skapa en
extrem socialistskräck hos småföretagsamheten. Man utnyttjar alltså den
kris som är en produkt av storkapitalismen själv genom att expropriera
småkapitalet. Den krisen utnyttjar man på det sättet att den rädsla och
osäkerhet som uppstår hos stora skikt småföretagare försöker man vända
gentemot arbetarrörelsen och fånga upp genom en vulgär allmän antisocialistisk
agitation, som går ut på att skapa sådana här skrämseleffekter.
Nu kan den typen av propaganda också hämta näring av vissa misstag som
arbetarrörelsen och de till denna anknutna folkrörelserna inte så sällan i
tidigare skeden av utvecklingen gjort när det gäller sitt förhållande till
småföretagsamheten. Det fanns under 1950- och 1960-talen i arbetarrörelsen
-i varje fall i den socialdemokratiska arbetarrörelsen - en väldig övertro på
koncentration. I brist på ett verkligt genomtänkt ideologiskt alternativ - ett
socialistiskt alternativ - hängav sig många socialdemokrater åt en romantisk
tro på storföretagsamheten, att den representerade rationalitet, framsynhet
osv., medan småföretagsamheten sågs som någonting som var ett övervunnet
stadium och som man så snart som möjligt skulle bidra till att slå ut. Det tog
sig uttryck bl. a. i en jordbrukspolitik och en skogspolitik som försvårade för
de små företagarna på det området. Det tog sig också uttryck i att man på
olika sätt t. ex. i den kommunala planeringen understödde etablering av
stormarknader och liknande större enheter. Man förstod inte betydelsen av
en mera decentraliserad företagsstruktur när det gäller handeln och
servicenäringarna. Man hade en förenklad syn på småföretagarna som klass.
Man betraktade dem som en reaktionär massa - som poujadister, som det på
den tiden hette efter franskt mönster. Det där var naturligtvis ett politiskt
misstag som man, får vi hoppas, delvis har kommit ifrån. Å andra sidan är det
ju riktigt som Thage Peterson har sagt, att sannolikt har småföretagsamheten
haft det betydligt bättre under de socialdemokratiska regeringar som har
bedrivit en expansiv politik när det gäller efterfrågan.
Det är f. ö. helt riktigt som Thage Peterson säger, att det väsentliga
problemet med den svenska lågkonjunkturen är hemmamarknadens ringa
uppsugningsförmåga. Den är av stor betydelse för småföretagsamheten. Det
är inte exporten som gått speciellt dåligt, utan lågkonjunkturens kärna ligger
i den dåliga utvecklingen på hemmamarknaden. Och med en ekonomisk
politik som vill verka efterfrågestimulerande innebär det också större
bärkraft. All erfarenhet, inte minst från 1930-talet, visar ju att småföretagarna
lika väl som andra företagargrupper kan, när efterfrågan på
produkterna är hög, bära åtskilliga skatter och avgifter som de naturligtvis
inte kan bära när lågkonjunkturen slår mot dem eller när man för en direkt
efterfrågedämpande politik, en besparingspolitik av den typ som den
borgerliga regeringen för.
Men från vpk:s sida tror vi det är väsentligt att man ser till att avslöja var
huvudmotsättningen när det gäller småföretagsamheten finns. Den går inte
mellan småföretagen och arbetarrörelsen och dess organisationer, utan
huvudmotsättningen går mellan det stora kapitalet och det lilla kapitalet. Det
stora kapitalet önskar småföretagsamhetens död, därför att det ger
storfinansen ett ökat utrymme. Denna process är, som jag sade, också
tvångsmässig. I en kris söker storfinansen skydda sig på olika sätt. Genom att
slå ut andra grupper inom företagsamheten försöker den vidga sitt eget
utrymme eller i varje fall hindra att det krymper. Det är en process i vilken
storfinansen mycket aktivt deltar. Att göra detta uppenbart för så många som
möjligt av landets småföretagare är en inte oväsentlig uppgift, för det slår hål
på hela den av socialistskräck garnerade myt som de borgerliga i de här
frågorna söker föra fram.
Det hör ju till mönstret att vara småföretagarvänlig och tala väl om
småföretagsamheten när man är borgerlig politiker. Men det som småföretagsamheten
lider av är ju just sådant som har med den av storfinansens
intressen styrda ekonomiska politiken att göra, exempelvis det extrema
ränteslaveriet, de höga räntesatserna. En sänkning av räntesatserna skulle
säkerligen betyda avsevärt mycket mera än hela den subventions- och
stödpolitik som man sysslar med visavi olika delar av småföretagsamheten.
I vidmakthållandet av socialistskräcken hos småborgerligheten och
småföretagarklassen använder man naturligtvis tacksamt löntagarfonderna.
Man hör de borgerliga tala nästan patetiskt om löntagarfonder som ett hot
mot småföretagsamheten. Men först och främst har löntagarfonder i den
socialdemokratiska varianten över huvud taget ingenting med socialism att
göra. Det är helt enkelt en organisatoriskt delvis ny form av kapitalbildning,
som vi har många exempel på tidigare i Sverige. Det är inget som helst nytt.
Dessutom kommer småföretagsamheten över huvud taget knappast att vara
berörd av ett löntagarfondssystem av den variant som socialdemokratin
företräder. Vad man möjligen skulle kunna säga är att den varianten i sig kan
ha en viss inneboende tendens att gynna kanalisering av kapital till vissa typer
av större företag och exportinriktade företag och att detta i sin tur kan
medföra att tyngdpunkten förskjuts ytterligare bort från andra typer av
företag. Det kan möjligen på detta sätt så att säga indirekt drabba mindre
företag. Men det finns ju ingenting i det socialdemokratiska löntagarfondsförslaget
som på något sätt riktar sig mot småföretagsamheten som sådan
eller är någonting som den behöver vara rädd för. Man har en typisk brist på
argument i valrörelsen när man försöker blåsa upp sådana där skräckstämningar.
Från vpk:s sida tar vi fasta på att den verkliga motsättningen i den här
frågan finns mellan storfinansen och småföretagsamheten. Det gäller faktiskt
att skydda småföretagsamheten mot att slukas, krossas, stampas ut av
storfinansen. Därvidlag är det rätt väsentligt att upphäva den ojämlikhet som
ju faktiskt finns i det praktiska livet mellan det stora och det lilla kapitalet.
Det lilla kapitalet lider proportionsvis mycket mer av de höga räntesatserna
än vad det stora kapitalet gör. Därför är det väsentligt att t. ex. ta fasta på det
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
kommunistiska förslaget om att de regionala utvecklingsfonderna skulle
tillämpa en lägre räntesats och att småföretagarna på det sättet skulle kunna
få kapital något billigare och därmed kunna arbeta på litet mindre ojämlika
villkor i förhållande till det stora kapitalet.
Etableringssamråd, t. ex. när det gäller detaljhandeln, skulle kunna få oss
att i den kommunala planeringen undvika att det blir en överetablering av
småbutiker, som sedan under en period i ett bostadsområdes utveckling slår
ut varandra - vilket drabbar både konsumenterna och de småföretagare som
har satsat pengar i verksamheten.
Vidare vill vi ha ett särskilt kreditinstitut för arbetarkooperativa företag.
Vi räknar nämligen med - och det tror jag är i högsta grad realistiskt med
hänsyn till de borgerliga partiernas inställning därvidlag - att de arbetarkooperativa
företag som finns, och som kan komma att bildas här i landet, inte
kommer att ses med blida ögon av det svenska bankkapitalet och dess
företrädare. Därför måste man ha en speciell sektor där man reserverar
möjligheter för dem att få lån på hyggliga villkor - på villkor som de själva
kan vara med om att administrera.
Vpk arbetar ju också på annat sätt för att angripa småföretagsamhetens
verkliga problem. Småföretagare - butiksägare och andra - är ju ofta, precis
som vilka andra hyresgäster som helst, offer för den våldsamma hyresutplundring
som fastighetsspekulanterna, fastighetsägarna, de stora bolagen
som äger mark och fastigheter i städerna - och naturligtvis indirekt också
bankkapitalet - bedriver mot folkflertalet i det här landet. Också på den
punkten råder en oerhört markerad och tydlig motsättning mellan storkapital
och småkapital. Småföretagen är verkligen skinnade av storkapitalet i
mycket direkt mening genom dessa höga lokalhyror.
Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionerna 2312 och
2355.
Anf. 136 JOHAN OLSSON (c):
Herr talman! Med hänsyn till den sena timmen och den långa tid detta
ärende ändå tar i anspråk skall jag avstå från att kommentera de 17 olika
reservationer som är fogade till näringsutskottets betänkande 51. Jag
hänvisar till utskottsmajoritetens skrivning.Möjligen skall jag något beröra
den första reservationen.
Innan jag övergår till några allmänna kommentarer till det föreliggande
ärendet, vill jag göra ett uttalande i anledning av utskottsbehandlingen av
turistfrågorna. De berörs i näringsutskottets betänkande på s. 25. Det har
uppstått litet olika tolkningar av vad utskottets skrivning innebär. Därför har
vi under hand - vi som deltagit i utskottsarbetet och även några utanför
utskottet som är engagerade i rekreationsfrågor - haft samråd och kommit
överens om att det är lämpligt att jag gör ett uttalande av följande
lydelse:
Riksdagen gjorde för en tid sedan ett viktigt turistpolitiskt ställningstagande.
Regeringen hade föreslagit att ett statens rekreationsråd skulle
inrättas som nytt organ för rekreations- och friluftslivsfrågor. Det förslaget
behandlades av kulturutskottet i dess betänkande 1981/82:19.1 kulturutskottet
gick socialdemokraterna samman om ett yrkande om avslag på
regeringens förslag, och så blev också riksdagens beslut. Kulturutskottet
pekade på att utredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken
(TUREK) fortfarande arbetar. Därför skulle det inte nu vara den rätta
tidpunkten att besluta om en så genomgripande förändring i fråga om den
statliga administrationen beträffande turism och friluftsliv som regeringen
avsåg med sitt förslag om ett rekreationsråd.
När TUREK avslutat sitt utredningsarbete skulle det däremot finnas goda
förutsättningar för att i samband med ett samlat rekreationspolitiskt beslut
även ta ställning i administrationsfrågan. Kulturutskottet förutsatte vidare
att förhållandena i fråga om det statliga myndighetsansvaret för turism och
friluftsliv skulle vara oförändrade under kommande budgetår. Från regeringspartiernas
sida har vi givetvis accepterat riksdagens beslut på den här
punkten och ser nu, liksom majoriteten gör, fram emot en ny beslutssituation
om något år.
En del riksdagsledamöter som gjort sig påminda i dessa frågor har frågat
ledamöter i näringsutskottet om utskottets rekommendation till riksdagen
överensstämmer med det tidigare beslutet på grundval av kulturutskottets
förslag. Jag vill här ge svaret att det beslutet naturligtvis ingick i underlaget
för näringsutskottets överväganden.
Inom näringsutskottet var vi - som alltid när det gäller turistfrågor -angelägna om att hålla oss inom vårt ansvarsområde, vilket innefattar
turistnäringen och dess marknadsmässiga förutsättningar. Under beredningsarbetet
har vi särskilt försökt att stämma av våra skrivningar mot
kulturutskottets.
Turistrådet är en stiftelse utan några myndighetsuppgifter. Vi har således
på intet sätt uttryckt någon uppfattning om den framtida myndighetsorganisationen
på turismens område. Vad vi har avsett är att särskilt markera det
önskemål som riksdagen har om en effektiv marknadsföring av vårt lands
turistanläggningar och turistanordningar. Sammanfattningsvis konstaterar
jag att näringsutskottet inte vill föreslå någon avvikelse från det tidigare
riksdagsbeslutet utan bara ett uttalande i direkt anslutning till detta.
Herr talman! Jag förutsätter att det som här sagts kommer att beaktas i den
fortsatta handläggningen och vid verkställandet av dessa frågor.
Jag skall helt kort bara anlägga några synpunkter på den s. k. småföretagarpropositionen.
Som också anförts här tidigare blev den proposition som
lades fram 1977/78, den första småföretagarpropositionen, en verklig
förändring i fråga om statsmakternas syn på småföretagen. Även på den
tiden arbetade jag med dessa frågor. Jag kommer ihåg att socialdemokraterna
då var mycket försiktiga när det gällde att öka anslagen eller att bevilja
något till exempelvis de gamla företagarföreningarna. Vi på den ickesocialistiska
sidan drev en hård kamp. Syftet med denna var att skapa ett
större utrymme för småföretagsamheten. Men före regimskiftet var framgången
ringa.
I och med den proposition som antogs 1977 och de åtgärder som senare
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
vidtagits har det hänt en hel del på det här området.
Jag tillhör ju och arbetar inom Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen.
På dess kansli har man undersökt vad de krav som
ställts resulterat i.
1978 hade förbundet kongress i Sundsvall. Man antog ett näringspolitiskt
program som slutade med en rad att-satser och krav. Inte mindre än 44 % av
de 92 krav som ställdes har tillgodosetts helt eller delvis. 15 % av kraven är
föremål för utredning - avsikten är att arbetet skall utmynna i förslag. 41 %
av kraven har organisationen att arbeta vidare med.
När i historien har ett sådant resultat kunnat noteras när det gäller en
småföretagarorganisation?
Den aktuella propositionen är en tung deklaration om regeringens och de
icke-socialistiska partiernas tro på småföretagen och på näringslivet i stort.
En rad av förslagen där syftar till att förbättra de allmänna förutsättningarna
och till att skapa ett gott näringslivsklimat.
Statsministern har i anledning av propositionen avgett en inledande
deklaration, i vilken han - kort sagt - tagit upp en del viktiga frågor,
nämligen
att det är angeläget att konkurrenskraften inom näringslivet förbättras,
att vi bedriver en ekonomisk politik som syftar till att säkra efterfrågan
inom näringslivet,
att vi uppmuntrar, eller stöder, en samverkan mellan de små och stora
företagen,
att småföretagen får den information, det stöd och de möjligheter som
erfordras för att de skall kunna hävda sig i samarbetet med de stora
företagen, samt
att man sörjer för att det blir en tillfredsställande kapital- och kreditmarknad
för de små företagen. Det gäller vidare att arbeta för att utvecklingsbara
idéer och förslag kan komma från den här sektorn.
Det här uttalandet har utskottsmajoriteten redovisat och ställt sig bakom i
det betänkande som nu föreligger.
Det märkliga är att socialdemokraterna i sin reservation nr 1 vill lyfta ut
hela denna målsättning. Man vill alltså ta bort s. 19 i utskottets skrivning, som
just innefattar de här positiva, framtidsinriktade målsättningarna för
småföretagsamheten.
Vad säger då socialdemokraterna i stället? En del kan man givetvis skriva
under på - det har också deklarerats här tidigare att socialdemokraterna tror
på småföretagen. Men när det gäller att komma med konkreta förslag är det
ganska tunt.
Man redovisar raset inom bostadsbyggandet som ett exempel. Jag vill
omnämna att statens industriverk i går publicerade en utredning om
bostadsbyggandet i perspektiv bakåt och med prognoser för 1980-talet. Talet
om att bostadsbyggandet har rasat så kolossalt dementeras i den utredningen,
där man konstaterar att det under 1970-talet totalt inom bostads- och
industrisektorn har byggts och reparerats för ungefär 45 miljarder per år i
1975 års penningvärde. Och den nivån har hållits under 1970-talet, och den
har överskridits 1979 och 1980. Det visar att det egentligen inte förekommer
något ras beträffande byggnadsproduktionen. Men det är klart att det har
satts in mera maskiner på det här området.
Det är ganska svårt att bygga bostäder när man vet att 25 000 bostäder står
tomma och att kommunernas stora problem just nu är att finansiera de
tomma bostäderna. Skulle man bygga bostäder utöver det normala program
som nu föreligger, skulle man tvingas att bygga huvudsakligen här i
Stockholm, och det vore kanske ändå inte en riktig utveckling, om man skall
vara ärlig. Att ständigt säga att vi skall bygga flera bostäder är alltså en
omöjlighet i verkligheten. Vi kan inte dra på oss de kostnaderna, som vi
snabbt skulle få stora bekymmer med.
Sedan räknar socialdemokraterna upp en del andra investeringar. Många
av dem är motiverade och riktiga. Och regeringen har väl också under de här
åren verkligen lagt fram många förslag på produktiva investeringar på olika
områden, beträffande kommunikationer, inom energisektorn och på andra
områden. Där skiljer det sig inte särskilt mycket. Inte minst har riksdagen
den här veckan fattat beslut om ytterligare medel för att öka insatserna på det
här området, bl. a. för att åstadkomma ökad sysselsättning för dem som
saknar arbete.
Jag vill avsluta det här inlägget med att säga att det från statens sida inte
räcker med att anvisa beredskapsmedel och bevilja anslag för att lösa
småföretagens och näringslivets problem. För att vi skall kunna få en
utveckling måste vi se till att småföretagandet utvecklas av egen kraft. Vi
måste kunna nedbringa våra kostnader, kunna höja kvaliteten på de
produkter som produceras, kunna öka utvecklingstakten och hitta nya
områden och kunna höja lönsamheten, så att investeringsviljan ökar och det
blir intressant för många människor att driva företagsamhet, och nya krafter,
nya unga människor, kan finna intresse i att ägna sig åt att arbeta i
företagen.
Propositionen är ett bra steg i den här riktningen, och vi kan tänka oss ett
tredje steg. Alldeles säkert finns det anledning att om några år vänta sig en ny
proposition för att komplettera de förslag som vi nu är beredda att ta.
Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan på
samtliga punkter.
Anf. 137 CHRISTER EIREFELT (fp):
Herr talman! Innan kammarens kamp mot klockan började var min avsikt
att kommentera några av reservationerna. Nu låter jag i stället betänkandets
text tala för sig själv. Det är kanske inte heller nödvändigt att upprepa skälen
för vårt bestämda nej till löntagarfonderna. Några ord däremot om
folkpartiets syn på de mindre och medelstora företagen!
Precis som Thage Peterson mycket riktigt har konstaterat här tidigare
hänger småföretagens möjligheter direkt samman med hur vårt ekonomiska
system utvecklas. I själva verket är det naturligtvis just därför som våra
åtgärdspaket har så olika innehåll. Vi tror inte att vi får effektivare svenska
företag genom ytterligare centralisering och byråkratisering av svensk
ekonomi.
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Vår utgångspunkt är i stället att regering och riksdag visserligen måste
ställa upp med konkreta åtgärder för att stimulera till och underlätta
företagsamhet. Men viktigast är att vi skapar allmänt bra förutsättningar för
våra småföretag, så att människor anser det meningsfullt att ta initiativ, starta
eget eller vidareutveckla sitt företag. Hur vårt företagsklimat ser ut är
naturligtvis viktigt för hela näringslivet men alldeles speciellt viktigt för våra
mindre företag.
I en ekonomi med mycket av centralstyrning och stora enheter - det må
vara statliga verk, stora privata företagskoncentrationer eller myndigheter -är det svårt för småföretagen att hävda sig.
Vi får en ”förhandlingsekonomi”, där de stora företagen har ett övertag.
De har särskild personal som kan sköta kontakterna med myndigheterna. De
har bättre kunskaper om t. ex. den flora av stödåtgärder som finns. Men
framför allt: De direkta konsekvenserna för samhället när ett stort företag får
problem gör politikerna mer benägna att hjälpa till.
Jag vet att det här är den bild av näringspolitiken som väldigt många
småföretagare haft under 1970-talet. Man har tyckt att lagstiftning och andra
regleringar inte har tagit hänsyn till deras situation. Man har tyckt att alltför
stor andel av samhällets stöd till näringslivet har gått till stora företag med till
synes mycket dåliga framtidsutsikter. Tyvärr har de skäl att vara kritiska!
Folkpartiets intresse för mindre och medelstora företag är naturligt.
Förutom de ekonomiska argumenten finns det också ideologiska. Utan
småföretagen är en liberal ekonomi otänkbar. De ekonomiska argumenten
att slå vakt om våra småföretag är minst lika påtagliga. Vi ifrågasätter inte
våra stora företags betydelse för Sverige som industrination. De är
nödvändiga, inte minst för exporten. Men för det första har nästan alla våra
stora kända företag börjat som en affärsidé eller en uppfinning. För det andra
är det sällan som de verkligt fina idéerna kommer fram i de stora företagens
utvecklingsavdelningar, och än mer sällan vid skrivborden i de statliga
verken. Och om de gör det, stoppas de oftas i den effektiva byråkratiska
filteranläggningen.
Det finns en mängd ytterligare argument för att småföretagen är så viktiga.
De behövs som underleverantörer och legotillverkare. De är ett nödvändigt
inslag i regionalpolitiken och ger liv åt bygder där människor annars inte
skulle ha kunnat bo kvar.
Nu aktualiserar regeringen ytterligare förbättringar för mindre företag i en
ny småföretagarproposition, och arbetet i den här riktningen fortsätter. Det
är viktigt att konstatera, tycker jag, att detta alltså inte skall betraktas som
någon slutprodukt.
Avslutningsvis, herr talman, bara några ord om ett litet avsnitt, som kan
tyckas vara en detalj men som enligt min uppfattning är mer än så. Det gäller
den utbildning inom småföretagsområdet som bedrivs vid Göteborgs
universitet och som kännetecknas framför allt av en omfattande praktikverksamhet
ute i företagen. Det är faktiskt ett imponerande pionjärarbete man
gör, ett pionjärarbete som redan har gett mycket gott resultat. Det finns skäl
för alla inblandade parter att slå vakt om den här utbildningen, och det finns
säkert också skäl att återkomma till den här i kammaren.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.
Anf. 138 NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s):
Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:16 behandlas
proposition 1981/82:118 såvitt angår bilaga 3, punkterna 1 och 3. Från
socialdemokratiskt håll tillstyrker vi i vår partimotion 1981/82:2309 regeringens
förslag. Men vi framhåller att vi vidhåller det krav vi ställde i vår
partimotion från den allmänna motionstiden, att ytterligare 13,5 milj. kr.
skall anvisas för verksamheten med näringshjälp.
I budgetpropositionen 1981/82:100 bilaga 15 säger arbetsmarknadsministern:
”Den
parlamentariska utredningen (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation skall enligt sina direktiv (Dir. 1981:65)
också se över näringshjälpen. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att
biträda AMS förslag om förändringar av näringshjälpens nuvarande
utformning. Jag beräknar inga medel särskilt för stödformen. Utgifterna för
näringshjälp får i stället belasta delprogrammet Arbetshjälpmedel åt
handikappade under budgetåret 1982/83. Detta innebär en besparing om
13,5 milj. kr., som ingår i regeringens besparingsprogram.”
Herr talman! Detta är en del - även om det är en liten del - av regeringens
attityd till sysselsättningspolitiken men även till näringspolitiken. Vi kan inte
från socialdemokratiskt håll gå med på den formen av besparingar. Vi kräver
därför att sammanlagt 15 750 000 kr. tas upp som särskild delpost under
anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1982/83.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till den socialdemokratiska
reservationen.
Anf. 139 ARNE FRANSSON (c):
Herr talman! I regeringens förslag om åtgärder för de små och medelstora
företagen föreslås att näringshjälp på försök även skall kunna utgå till
långvarigt arbetslösa som vill starta eget företag. Förslaget skall ha
karaktären av en försöksverksamhet och begränsas till att omfatta högst 50
personer i tre-fem av AMS utvalda län. Regeringen räknar med att denna
försöksverksamhet under kommande budgetår skall kosta 2,25 milj. kr.
Det är viktigt att olika åtgärder vidtas för att stimulera till ökad
småföretagsamhet. Den här åtgärden måste ses som ett sådant inslag. De små
och medelstora företagen spelar en mycket stor roll för sysselsättningen i vårt
land. Drygt en miljon människor är sysselsatta inom dessa företag, och det är
min förhoppning att antalet sysselsatta inom denna kategori av företag även
fortsättningsvis skall kunna öka.
Jag utgår ifrån att den av regeringen föreslagna försöksverksamheten skall
utfalla positivt och att denna verksamhet på sikt kan permanentas och utökas
att gälla hela landet.
Socialdemokraterna tillstyrker förslaget men anser att ytterligare 13,5
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
milj. kr. skall anvisas till verksamhet med näringshjälp. Detta krav är ett
upprepande av det förslag som socialdemokraterna ställde under den
allmänna motionstiden med anledning av budgetpropositionen och som
riksdagen tidigare har avslagit. Utskottet har inte ansett att det finns några
nya skäl att frångå det tidigare ställningstagandet och avstyrker följaktligen
det socialdemokratiska yrkandet i partimotionen.
I betänkandet behandlas också motion 2118 av Johan Olsson m. fl., som
tar upp frågan om fortbildning av företagare och ledande personal i
företagen. Utskottet delar motionärernas uppfattning, att goda och varierade
utbildningsmöjligheter är av stor betydelse för småföretagens utveckling,
och hänvisar till de möjligheter som redan finns. Utskottet är emellertid
inte berett att förorda någon utvidgning av verksamheten och anser sålunda
att motionen inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till hemställan i
arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 16 på samtliga punkter.
Anf. 140 ANDERS HÖGMARK (m):
Herr talman! I den s. k. småföretagspropositionen har regeringen valt att i
ett antal delavsnitt departementsvis presentera olika förslag i syfte att skapa
bättre förutsättningar för de mindre företagen. I bilaga 3 redovisar statsrådet
Eliasson arbetsmarknadsdepartementets torftiga bidrag till detta angelägna
reformarbete. Det avsnittet återfinns i arbetsmarknadsutskottets betänkande
nr 16. Förutom förslag om vidgade möjligheter till näringshjälp för att
starta eget, vilket utskottet tillstyrker och jag själv yrkar bifall till, finns
ingenting av substans i denna bilaga.
Herr talman! Låt mig endast i all korthet uttrycka och förmedla en känsla
av klar besvikelse som tusentals småföretagare känner runt om i landet över
arbetsmarknadsministerns och den sittande regeringens ovilja, oförmåga
eller ointresse att under det år som har gått reformera arbetsrätten och mer
anpassa den till den praktiska verklighetens behov. I en småföretagsproposition
som denna hade det funnits en verklig möjlighet för regeringen att ta
fasta på dessa önskemål från de mindre företagens organisationer att på ett
konstruktivt sätt reformera delar av arbetsrätten som nu i sin praktiska
tillämpning ute i de små företagen framstår som oformliga och svåra att
hantera och direkt motverkar framtidstron.
Med tanke på den akuta tidsnöd som vi befinner oss i avstår jag från att ta
upp en längre diskussion om de motioner som vi från moderat sida har väckt
om ett aktivt reformarbete på arbetsrättens område. Jag vill endast hänvisa
till de förslag som vi moderater under årets riksmöte har lagt fram i syfte att
tillgodose ett antal av de önskemål som småföretagens organisationer har
fört fram men som regeringen har visat föga intresse av att lyssna till.
Frågan om provanställning, som vi diskuterade i februari, är ett sådant
exempel, där regeringens halvhjärtade reformarbete och ovilja att få
reformen att slå igenom omedelbart och utan hämmande restriktioner har
utlöst stor besvikelse hos småföretagen.
Det kan inte hjälpas - en genomläsning av arbetsmarknadsdepartementets
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Anf. 141 ARNE FRANSSON (c):
Herr talman! Det är förvånande att en företrädare för moderata
samlingspartiet så här i slutskedet av debatten kan uttrycka sig så som Anders
Högmark gjorde. Jag skall inte vidare kommentera det - det får stå för hans
egen räkning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Näringsutskottets betänkande 51
Mom. 1 (småföretagspolitikens inriktning m. m.)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 1 av Ingvar Svanberg
m. fl. med 145 röster mot 15 för motion 2312 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del. 147 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 154 röster mot 153 för
reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 5 (detaljhandelsetableringar)
Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2312 av Lars Werner m. fl.
i motsvarande del, bifölls med acklamation.
Mom. 6 (exportfrämjande verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 2 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 8 (underleverantörer)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 3 av
Ingvar Svanberg m. fl.
bilaga 3 i småföretagspropositionen lämnar en känsla av tomhet efter sig.
Landets småföretagare har, som jag tidigare sagt, all anledning att känna stor
besvikelse över regeringen Fälldins oförmåga att i handling realisera de
önskemål om en framsynt reformering av arbetsrätten som företrädare för
regeringspartierna ute i landet vitt och brett har uttalat sin stora förståelse
för.
En småföretagspolitik utan reformerad arbetsrätt, en småföretagspolitik
med beskattning av det arbetande kapitalet - det är denna politik som
regeringspartierna nu skall möta landets småföretagare med ute på fältet. Låt
mig på känt regeringsmanér önska utskottets regeringsföreträdare lycka till.
Det kan behövas, oavsett om man kommer från Älvsborgs eller från
Jönköpings län.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
161
11 Riksdagens protokoll 1981182:174-178
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
Morn. 10 (statliga insatser för främjande av industrins teknikupphandling)
Utskottets
hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 4 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 14 ( företagsinriktad fortbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 63 för reservation 5 av
Erik Hovhammar m. fl.
Mom. 15 (bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 6 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 18 (de regionala utvecklingsfondernas styrelser)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 7 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 20 (Utvecklingsfondernas samarbetsråd)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 8 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 21 (de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 9 av Erik Hovhammar
m. fl. med 62 röster mot 15 för motion 2312 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del. 226 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 244 röster mot 63 för
reservation 9 av Erik Hovhammar m. fl.
Mom. 24 (stipendier för uppfinnare)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 10 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 27 (bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 11 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 31 a-d (privata småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag)
Utskottets
hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 12 av
Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del.
Mom. 32 (Svetabs verksamhet)
Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 152 för reservation 13 av
Ingvar Svanberg m. fl.
162
Mom. 33 a (förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB)
I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 14 av Erik Hovhammar
m. fl. i motsvarande del med 64 röster mot 16 för motion 2355 av Lars
Werner m. fl. i motsvarande del. 225 ledamöter avstod från att rösta.
I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 243 röster mot 64 för
reservation 14 av Erik Hovhammar m. fl. i motsvarande del.
Mom. 33 b (utvärdering av verksamheten i Regioninvest i Norr AB)
Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 63 för reservation 14 av
Erik Hovhammar m. fl. i motsvarande del.
Mom. 34 (anslag till Regioninvest i Norr AB för budgetåret 1982/83)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 152 för reservation 15 av
Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 35 (arbetarkooperativa företag)
Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 15 för motion 2312 av
Lars Werner m. fl. i motsvarande del.
Mom. 37 (samarbete mellan småföretag)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 152 för reservation 16 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Mom. 38 (förnyelse av äldre arbetsområden)
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 152 för reservation 17 av
Ingvar Svanberg m. fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande 42
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 16
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservationen av
Erik Johansson m. fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Socialutskottets betänkande 49
Utskottets hemställan bifölls.
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Åtgärder för de
små och medelstora
företagen
163
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
24 § Föredrogs
Finansutskottets betänkande
1981/82:44 Verkställd granskning av riksgäldskontorets förvaltning
Punkt 1
Lades till handlingarna.
Punkt 2
Utskottets hemställan bifölls.
25 § Föredrogs
Finansutskottets betänkanden
1981/82:45 Anslag för budgetåret 1982/83 till riksgäldskontoret (prop.
1981/82:100)
1981/82:46 Försäljning av viss statlig fast egendom (prop. 1981/82:218)
1981/82:48 Anslag till räntor på statsskulden, m. m. (prop. 1981/82:100 och
1981/82:150)
1981/82:50 Anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret 1982/83 (prop.
1981/82:100)
Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.
26 § Finansiering av kraftverksprojektet Kotmale i Sri Lanka
Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1981/82:28 om finansiering av
kraftverksprojektet Kotmale i Sri Lanka (prop. 1981/82:215).
Anf. 142 GERTRUD SIGURDSEN (s):
Herr talman! ”Det svenska engagemanget i Kotmale-projektet har
medfört ett av Sveriges största biståndsåtaganden och lett till en diskussion
om det svenska biståndets förutsättningar och villkor”, säger utrikesutskottet
i sitt betänkande. Ett enigt utskott säger också att det beslut som
riksdagen kommer att fatta - om man följer utskottets förslag - innebär att
man gör ett avsteg från hittills gällande principer och praxis i fråga om
fastställande av landramar.
Läser man konstitutionsutskottets granskningsbetänkande om Kotmale,
och de bilagor som finns till det, måste man konstatera att det varit en unik
handläggning av det här projektet. Och det finns mycket annan dokumentation
att ta del av. Det borde kunna ges ut en vitbok om Kotmale.
Regeringens handläggning saknar motstycke i svensk biståndspolitisk
historia. Men här var det två regeringar som ville göra stordåd, å ena sidan
regeringen i Sri Lanka som ville genomföra Mahaweliprogrammet - där
Kotmaleprojektet ingår-på sex år i stället för på trettio år, och å andra sidan
den lilla folkpartiregeringen i Sverige, som med snabba klipp ville göra
biståndshistoria. Och visst blev det historia.
När man under händelsernas gång har lyssnat till Ola Ullsten och andra
företrädare för folkpartiet, får man nästan den uppfattningen att Kotmale
dels är det bästa projekt som man kan tänka sig, dels att handläggnitjgen varit
helt enligt gällande regler. Men om så hade varit fallet - ja, då hade vi inte
behövt stå här i dag och behandla en särproposition, som innebär att man gör
avsteg från ”gällande principer och praxis i fråga om fastställande av
landramar”.
Låt mig slå fast att det biståndsåtagande vi behandlar i dag har kommit till
stånd utan projektprövning och utan övergripande avtalsmässig reglering.
Riksdagen har försatts i en tvångssituation genom regeringens felaktiga
handläggning. De regler som finns har satts ur spel, och man har via
importstöd blivit fast i ett projekt som vi i dag fastlägger till 1 395 milj. kr. av
statliga biståndsmedel och som vi i dag säger att SIDA aktivt skall medverka i
liksom att SIDA genom oberoende experter skall följa projektets kostnadsutveckling
och bistå med teknisk-ekonomisk rådgivning. Det är en helt unik
handläggning av ett av våra största biståndsprojekt.
Utskottet är i stort sett enigt i sin kritik av fallet Kotmale. Vi kanske ibland
upprepar oss, tjatar, genom att tala om avsteg och undantag, men jag tror att
det är nödvändigt med tanke på regeringens oförmåga att förstå sina egna
felsteg. Jag kan i det här sammanhanget inte låta bli att citera vad
exportkreditnämndens chef Axel Wallén sade inför konstitutionsutskottet
den 30 mars i år. Han sade så här: ”1 den långa raden av garantiärenden som
Exportkreditnämnden har haft att handlägga under snart 50 år är naturligtvis
Kotmale-affären en av de egendomligaste.” Han sade vidare att Kotmaleprojektet
är unikt. Jag tror att det är ganska ovanligt att en generaldirektör
uttalar sig så om handläggningen av ett regeringsärende.
Om projektet är ett bra projekt eller inte, det vet vi inte så mycket om. En
rapport om Kotmaleprojektet som gjorts av SID A:s industribyrå i samarbete
med två konsulter visar att storstadsregionen slukar alltmer energi. I och med
att frizonen kom till går nu 60 % av energin till industrin, men av övriga 40 %
går 30 % till Colomboområdets turist- och kontorsanläggningar, där
luftkonditioneringen är en stor energislukande post. Endast 10 % av energin
konsumeras i mindre städer och landsbygdsområden. Enligt denna SIDArapport
är det troligt att den här trenden kommer att fortsätta, och ”det finns
inget som tyder på att den lille mannen på landsbygden kommer att tjäna
mycket på Kotmaleprojektet”. Regeringens proposition talar bara om
projektets fördelar.
Det är inte bara i svensk press och övrig massmedia och i svenska
parlamentet som Kotmaleprojektet diskuteras, utan även i Sri Lankas press,
och i en frågestund i parlamentet i Sri Lanka har Kotmale varit på tapeten.
Tidningsrubrikerna talar om ”storm i svenska parlamentet över Kotmaleprojektet”.
Nåväl, här står vi nu och skall försöka att hjälpas åt att klara ut de svenska
åtagandena i det här projektet. Reglerna för importstödet har skrivits om på
anmodan av riksdagen, och därför borde vi i framtiden inte behöva hamna i
någon liknande situation. Eller kommer vi att göra det? Jag har nåtts av
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
informationer som säger att vi håller på att bli involverade i ett stort
kraftverksprojekt i Kenya som heter Kiambére. Det vore skönt om Ola
Ullsten här i dag kunde klargöra vad som är på gång när det gäller det
projektet. Är vi kanske på väg att i Kenya få en nytt Kotmale?
Jag vill erinra om vad ett enigt konstitutionsutskott sade i sitt betänkande:
”Enligt
utskottet är det av största betydelse att riksdagen på ett tidigt
stadium får ta ställning till biståndsengagemang av sådan storleksordning
som det är fråga om i förevarande fall och som kan komma att medföra
långsiktiga och stora ekonomiska bindningar för svensk del.”
Vi är från socialdemokratiskt håll beredda att acceptera finansieringen av
kraftverksprojektet Kotmale. Därtill är vi nästan nödda och tvungna. Vi vill
däremot ha ett starkare uttalande mot regeringens handläggning än vad
utskottsmajoriteten har velat gå med på. Men jag vill slutligen citera vad
utrikesutskottet säger: ”För att undvika missförstånd vill utskottet framhålla
att de av riksdagen beslutade generella principerna för regeringens
biståndsutfästelser är giltiga även i fortsättningen.”
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag med undantag
för avsnittet om regeringens handläggning av ärendet. Där yrkar jag bifall till
den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 143 Utrikesministern OLA ULLSTEN:
Herr talman! Om man bara skulle fästa sig vid Gertrud Sigurdsens gnälliga
aggressivitet, skulle man föreställa sig att här skulle nu följa en votering för
och emot Kotmaleprojektet. Men dess bättre finns det ju bakom den
attityden ett utskottsbetänkande som är enigt, och det känns ganska bra,
efter allt debatterande om Kotmale som vi har varit med om.
Det finns flera skäl att tycka att det är bra. Det handlar om ett omfattande
svenskt biståndsstöd, och då är det bra att det finns parlamentarisk enighet
bakom. Det handlar om ett projekt som är viktigt för Sri Lanka, även om
Gertrud Sigurdsen djupt ogillar det - ett projekt som Världsbanken har sagt
inte nog kan uppskattas när det gäller lankesisk utveckling.
Det är också bra därför att Sri Lanka är ett av jordens fattigaste länder och
alltså tillhör de länder som vi prioriterar. Det är ett land som liksom många
andra av dessa de fattigaste är helt beroende av en eller ett par råvaror - i Sri
Lankas fall te och gummi. Världsmarknadspriserna på de produkterna, som
Sri Lanka skall leva på när det gäller exporten, har sjunkit oavbrutet,
samtidigt som oljan, som också lankeserna måste ha, stigit lika oavbrutet. I
dag motsvarar oljeimporten för Sri Lankas del 35 %, dvs. litet mer än en
tredjedel, av exportvärdet av allt som säljs från Sri Lanka.
Arbetslösheten har med den här ekonomiska utvecklingen varit stor och
fortsätter att vara det, även om man nu kan ana en viss ljusning. Sedan 1977
har Sri Lanka satsat på en delvis ny utvecklingspolitik: industrialisering för
att slippa det ensidiga beroendet av de här två produkterna te och gummi
samt ökad jordbruksodling, som inte bara innebär ökad effektivitet utan
också ger fler lankeser egen jord. Man har också satsat på ett ambitiöst
bostadsbyggnadsprojekt.
Det är klart att det finns invändningar mot Sri Lankas utvecklingspolitik.
Jag har läst en del ganska våldsamma utfall i motioner och hört ännu värre
saker i en del inlägg. Invändningar finns det ju mot alla länders utvecklingspolitik.
Men jag tror det är rätt att säga att i all huvudsak överensstämmer
den utvecklingsstrategi som Sri Lanka valt med målsättningarna för den
svenska biståndspolitiken.
Dessutom är det så - och det bör ju inte vara någon direkt nackdel, fru
Sigurdsen - att Sri Lanka är en demokrati, även om det sticker en del
människor i ögonen. Att Sri Lanka har en stark och fri fackföreningsrörelse
kan ju heller inte vara någon nackdel ur svensk biståndssynpunkt.
Mahaweliprojektet, av vilket alltså Kotmale är en del, innebär att Sri
Lanka självt skall producera elektricitet, vilket gör att man blir mindre
beroende av att köpa den dyra oljan. Man kan samtidigt från detta projekt
bevattna stora arealer, vilket gör att man kan öka jordbruksproduktionen
och, som mottagarlandet också önskar, ge flera lankeser egen jord.
Självfallet finns det tekniska problem med detta projekt som med andra.
Dammen har måst flyttas en gång. Det har bidragit till en del av
kostnadsökningarna. En så stor uppdämning kräver befolkningsomflyttningar.
Stora nya odlingsarealer har inte bara positiva konsekvenser. De innebär
också en avskogning, som på sikt kan vålla miljöproblem som är ganska svåra
att ta itu med.
Men just av dessa skäl tror jag att det är riktigt att vi från svensk sida gör
vad vi kan för att hjälpa lankeserna. Ju snabbare de blir färdiga med
programmet och ju större hjälp de får utifrån, desto större möjligheter
skapas för att de skall få rätsida på ekonomin. Resurser för miljösatsningarna
kan därmed skapas. Jag tror att det stöd riksdagen nu kommer att besluta om
är väl avvägt i förhållande till dessa krav och i förhållande till vad Sverige ger
andra programländer. Det svenska stödet bör också stimulera andra givare
att öka sina insatser, kan man hoppas.
Den konstruktion av det svenska stödet som regeringen föreslagit är i
viktiga avseenden baserat på SIDA:s förslag. De förändringar i förhållande
till det förslaget som gjorts har uteslutande till syfte att minska räntekostnaderna
för Sri Lanka.
Förslaget har alltså fått stöd av hela utskottet, vilket jag, som jag sade,
finner glädjande. Finansieringsförslaget innebär, som utskottet också
påpekar, att biståndsmedlens utbetalning så långt möjligt anpassas till de
faktiska kostnaderna för projektet. Det innebär, som jag sagt, fördelar för
Sri Lanka genom minskade räntekostnader, men det innebär också att
landramen mot slutet av sexårsperioden avsevärt kan minska. Enligt min
mening kan en sådan flexibilitet i landramarna bli nödvändig i framtiden
också när det gäller andra programländer.
Herr talman! Det är bra att riksdagen nu i stor enighet kan fatta beslut om
Kotmaleprojektet.
Beträffande det projekt i Tanafloden i Kenya, som fru Sigurdsen tog upp,
vill jag säga att det är ett projekt som befinner sig på ett förberedande
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lan ka
stadium. Det finns ett svenskt konsortium som består av Skånska Cement,
ASEA och SE-banken. Däri ingår också ett engelskt företag, Balfour &
Battle. Varken SIDA eller regeringen har ännu fått sådant underlag att vi har
haft anledning att ta ställning till projektet. Om och när det sker, kommer
naturligtvis på sedvanligt sätt riksdagen att underrättas. Det är mycket
möjligt, herr talman, att det kan visa sig vara ett lika bra projekt som
Kotmaleprojektet.
Anf. 144 GERTRUD SIGURDSEN (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte betygsätta Ola Ullstens sätt att framföra sitt
anförande, som han gjorde när det gällde mitt.
Det känns ganska bra med ett enigt utskott, säger Ola Ullsten, och han
påstår att jag ogillar Sri Lanka och detta projekt. Jag tycker att Ola Ullsten
måste ha läst utrikesutskottets så gott som eniga betänkande mycket dåligt.
Det är handläggningen av det här ärendet som kritiken i första hand har gällt.
Vi vet mycket litet om projektet som sådant. Det har definitivt inte varit
någon kritik mot Sri Lanka som mottagarland, eftersom vi ju har givit bistånd
till Sri Lanka under en längre tid. Men det är alltså handläggningen som
utrikesutskottet har ogillat, och vi är kanske därvid starkare i vår kritik.
Det är ett mycket bra projekt, säger Ola Ullsten, och det är möjligt att det
är det. Man man borde ju ha gått den sedvanliga vägen, med projektgranskning
och den handläggning som bör ske i sådana här fall.
När det gäller Kiambére noterade jag med tillfredsställelse det som Ola
Ullsten gav som svar på min fråga.
Anf. 145 Utrikesministern OLA ULLSTEN:
Herr talman! Får jag bara kort säga att konstitutionsutskottet faktiskt har
granskat handläggningen av det här ärendet. Man har inte funnit det vara
unikt i svensk biståndshistoria, eller en jättelik skandal eller vad det nu var
Gertrud Sigurdsen sade. Man har gjort en ganska motiverad anmärkning,
som vi naturligtvis får ta ad notam. Det som är viktigt att framhålla här är att
projektet icke är ett svenskt projekt. Det är icke ett projekt som vi från
svensk sida har anledning att via SIDA eller på annat sätt gå in och granska i
detalj. Det är ju en av de stora fördelarna.
Projektet är ett srilankesiskt projekt, och vi deltar i finansieringen av
detta. Vi har lagt fast en ram för hur omfattande finansieringen skall vara. Jag
tycker att Gertrud Sigurdsen borde vara mycket belåten både med projektet
och med finansieringen och handläggningen.
Anf. 146 GERTRUD SIGURDSEN (s) replik:
Herr talman! Jag har inte nämnt ordet skandal i mitt anförande.
Det är inte ett svenskt projekt, säger Ola Ullsten. Nej, med den här
metoden är det inte det. Det kostar ändå de svenska skattebetalarna av
biståndsmedel 1 395 milj. kr. Med tanke på kostnaderna och med tanke på
det sätt på vilket vi brukar hantera frågor av detta slag borde detta
biståndsprojekt handläggas i sedvanlig ordning.
Jag får lov att upprepa vad ett enigt utrikesutskott säger: ”Utskottet vill
emellertid samtidigt understryka att det rör sig om ett av särskilda
omständigheter betingat undantag från gällande regler.” Vidare sägs det i
betänkandet att utskottet accepterar att en fördelning måste ske ”men
noterar att metoden innebär ett avsteg från hittills gällande principer och
praxis i fråga om fastställande av landramar”.
Detta säger alltså ett enigt utskott. Alla partier är överens om detta. Det
måste väl innebära kritik mot regeringens handläggning?
Anf. 147 BERTIL MÅBRINK (vpk):
Herr talman! Ola Ullsten kommer insusande i kammaren vid denna sena
timme för att anlägga synpunkter på den här debatten. I anständighetens
namn krävs det då, tycker jag, att man väntar tills de två som är kritiska mot
Kotmaleprojektet har talat. Dessutom är det knappt om tid. Ola Ullsten
borde känna till detta.
Jag skall emellertid begränsa mig och säga följande: Kotmaleprojektet är
ett typexempel på hur svensk biståndspolitik inte är avsedd att planeras,
handläggas och genomföras - åtminstone om man fortfarande respekterar de
målsättningar för svenskt bistånd som fastslogs i den biståndspolitiska
utredningen en gång i tiden.
Vi från vpk har tidigare i biståndsdebatten kritiserat Kotmaleprojektet.
Också i dechargedebatten - båda dessa debatter ägde ju rum för inte så länge
sedan här i kammaren - kritiserade vi detta projekt.
Låt mig till sist säga att projektet är illa skött från början till slut! Det är ett
bra exempel på hur det går när borgerlig biståndspolitik sätter svenska
storföretags intressen före de fattiga ländernas intressen.
Emellertid är vi i Sverige ansvariga för att det här olyckliga projektet får ett
någorlunda hederligt slut. Vi från vpk biträder det av SIDA framlagda
förslaget. Vi är dock inte beredda att för nästa budgetår höja den allmänna
ramen för biståndet till Sri Lanka, sorn föreslås här.
Med detta yrkar jag bifall till vpk:s motion 2569.
Anf. 148 LINNEA HÖRLÉN (fp):
Herr talman! Det har redan debatterats en del i den här frågan. Jag skall
därför försöka fatta mig så kort som möjligt.
Vattenkraftsprojektet Kotmale är en av hörnstenarna i Sri Lankas stora
utvecklingssatsning under 1980-talet, det s. k. Mahaweliprogrammet. Med
det programmet lägger Sri Lanka grunden för ökad tillväxt och sysselsättning.
Programmet har tillkommit genom initiativ från landets demokratiska
regering. Det råder stor politisk enighet bland de flesta partier och
intresseorganisationer i Sri Lanka om att Mahaweliprogrammet skall
genomföras. Det är också naturligt. Många arbetslösa lankeser får jord. De
får ett arbete att gå till. De får ekonomiska möjligheter att förbättra en
otillfredsställande levnadsstandard. Och framför allt bidrar programmet till
att skapa en ny framtidstro - en tro på ett bättre och mera meningsfullt
liv.
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
Mot denna bakgrund är det nu naturligt och glädjande att det i Sverige
råder bred politisk enighet om att vi skall fortsätta att stödja Kotmaleprojektet
och också omfattningen av detta stöd. Utskottet föreslår därför att
riksdagen i dag bemyndigar regeringen att gentemot Sri Lanka göra den
begärda sexåriga utfästelsen, enligt i övrigt samma regler som gäller för
treårsutfästelser.
Den av regeringen föreslagna finansieringslösningen för Kotmaleprojektet,
som utskottet tillstyrker, innebär att projektet finansieras genom en
blandning av gåva och kredit.
Utskottet har framhållit att det är naturligt att hänsyn tas till projektens
storleksgrad vid fastställande av landramarna. Utskottet har här kunnat enas
om en betydelsefull princip när det gäller svensk medverkan i större projekt.
Vi kan inte, som utskottet också framhållit, utesluta att deltagande i sådana
projekt kan bli aktuellt även i framtiden. Utan åsidosättande av de allmänna
riktlinjer som riksdagen lagt fast för biståndsverksamheten ger detta
möjligheter att anpassa finansieringen av större projekt till ett enskilt
mottagarlands betalningsförmåga, samtidigt som förutsättningarna ökar för
att begränsa finansieringskostnaderna för sådana projekt.
Den kritik som framförts mot handläggningen av Kotmaleprojektet har
behandlats av konstitutionsutskottet, och utrikesutskottet har därför i sitt
betänkande hänvisat till denna behandling.
Den socialdemokratiska reservationen knyter an till synpunkter i motsvarande
reservation till konstitutionsutskottets betänkande. Debatten om
detta tror jag inte behöver föras här i kväll, då tiden är långt framskriden,
utan jag hänvisar till konstitutionsdebatten.
Vpk:s yrkande går ut på ett lägre biståndsanslag till Sri Lanka än det som
utskottet föreslår, och beträffande utskottets motivering för det högre
beloppet ber jag att få hänvisa till utskottets skrivningar.
Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utrikesutskottets
hemställan i betänkande nr 28 och avslag på den reservation som är fogad till
betänkandet liksom på vpk-yrkandet.
Anf. 149 STURE PALM (s):
Herr talman! Jag förstår att det är en utomordentligt olämplig tidpunkt för
att ta upp ett resonemang i den här frågan när klockan är 25 minuter i 12 - att
tala om den miljardrullning som förekommit på Sri Lanka. Men jag vill med
några ord kommentera vad som har sagts i debatten.
Ola Ullsten påstod att det av konstitutionsutskottets skrivning framgår att
det inte är något särskilt unikt projekt. Det är en fräckhet utan like att påstå
något sådant. I dechargebetänkandet upptog Kotmaleaffären ungefär 100
trycksidor. Och jag kan försäkra att även bland riksdagens revisorer har vi
haft anledning att fördjupa oss i det materialet - det finns en bilaga från vår
sida i betänkandet.
När forskarna i framtiden skall leta fram exempel på märklig beslutsgång i
1980-talets Sverige, bör de fördjupa sig i Kotmaleaffärens olika detaljer.
Ägnar de sig åt sådana studier kommer de att få sitt lystmäte i rikt mått.
Det finns hundra sidor att läsa i dechargebetänkandet om hela den här
bedrövliga historien. Uttrycket skandal har använts från olika håll. Bl. a. har
några tekniker från Skånska Cement som uppsökte riksdagsgrupperna när
den här frågan behandlades använt uttrycket skandal om vad som händer i
Kotmale. Och de har ju levt nära situationen, så de kan väl göra en ännu
säkrare bedömning än vad vi kan.
Jag är beredd att hålla med om att det finns skandalartade inslag i hela den
här frågans behandling. Vi har ju rekommenderats att läsa konstitutionsutskottets
betänkande, och det ger åtskilligt.
Gertrud Sigurdsen hänvisade till att chefen för exportkreditnämnden hade
gjort en klar betygsättning av hela affärens handläggning. Han säger så här -jag upprepar: ”1 den långa raden av garantiärenden som exportkreditnämnden
har haft att handlägga under snart femtio år är naturligtvis Kotmaleaffären
en av de egendomligaste.”
Jag kan försäkra Ola Ullsten att även inför riksdagens revisorer gav chefen
för exportkreditnämnden en redogörelse, och hans omdöme om vad som
inträffat var absolut inte mildare än dechargebetänkandet.
Mot denna bakgrund anser jag det häpnadsväckande att den borgerliga
majoriteten inte vill ansluta sig fullt ut till socialdemokraternas kritik mot de
statsråd som visat sådana prov på vårdslöshet och egenmäktigt handlande i
den här affären. Ett av de berörda statsråden har f. ö. lämnat Arvfurstens
palats för att ta en tjänst utanför rikets gränser och på så sätt sluppit att gå i
svaromål med anledning av den allvarliga kritik som framförts i detta
sammanhang.
När det gäller själva Kotmalepropositionen finner man åtskilliga prov på
tvärsäkerhet och skrytsamma vändningar i texten, om man läser grundligt.
Trots alla dimridåer gör departementschefen i propositionen ett medgivande
beträffande regeringens dåliga handläggning av denna biståndsfråga.
Jag skall citera ur propositionen:
”Med det svenska bidrag till finansieringen, som jag här föreslagit, anser
jag det emellertid angeläget att man från svensk sida aktivt bevakar
projektets kostnadsutveckling och vidare medverkar till att kostnadseffektiva
lösningar söks på olika tekniska frågeställningar som kan uppkomma
under byggnadstiden. Jag avser föreslå regeringen att SIDA ges i uppdrag att
skyndsamt utse oberoende experter och ge dem sådant uppdrag.”
Det är så dags. Ett sådant initiativ borde ha tagits långt tidigare. Med
hänsyn till att det tidigare inte förekommit någon tillfredsställande planering
och att SIDA, enligt min mening, uppträtt minst sagt en aning blekt och inte i
tid slagit larm, som man borde ha kunnat förvänta, blir det inträffade ännu
mera uppseendeväckande. SIDA har tydligen utan ljudliga protester funnit
sig i att bli överkört av vederbörande ministrar. De uppgifter som pekar på
att såväl SIDA som exportkreditnämnden varit utsatta för hårt tryck från
regeringen är karakteristiskt för ärendets behandling och vore värda vidare
studier.
Jag vill säga till utrikesministern att bakom vår skrivning i utskottet ligger
åtskilligt av kritik. Vi har kanske inte utvecklat det så i detalj som vi borde ha
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lan ka
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Finansiering av
kraftverksprojektet
Kotmale i Sri
Lanka
gjort. Men det kan vara lämplig sommarläsning att fördjupa sig i det material
som konstitutionsutskottet har levererat.
Anf. 150 Utrikesministern OLA ULLSTEN:
Herr talman! Jag är säker på att konstitutionsutskottet, riksrevisionsverket
och riksdagens revisorer producerar mycket papper. En del kan möjligen
förtjäna en bättre användning. Men konstitutionsutskottets egen bedömning
av Kotmaleprojektet begränsar sig till en halv sida i utskottsbetänkandet.
Skrivningen slutar: ”Mot denna bakgrund har utskottet funnit anledning
understryka vikten av att regeringen på ett så tidigt stadium som möjligt
underställer riksdagen frågor av denna art.
Utöver det anförda föranleder granskningen inte något uttalande från
utskottets sida.”
Det var inte så mycket att bråka om egentligen. Socialdemokraterna hade
räknat med att det vid konstitutionsutskottets granskning skulle komma fram
en betydligt hårdare kritik, men så blev det inte.
Får jag bara till sist, herr talman, säga att det här är första gången som vi
använder importstöd för ett projekt som visat sig bli så här stort. Det visste vi
inte från början. Vi hade inte heller gjort några åtaganden som band oss för
att finansiera en större del av projektet än vi nu gör. Det här kostar inte
skattebetalarna ett enda öre utöver den biståndsram som vi är överens om
skall anslås varje år. Eftersom det är första gången som importstöd används i
denna form, är det självklart att det finns en del lärdomar att dra. Och vi har
gjort det i den proposition som riksdagen nu skall bifalla. Vi lär, precis som
utskottet säger självt, komma att uppleva att sådana här projekt förekommer
också i framtiden. Då har vi den här lärdomen att falla tillbaka på, och det är
bra.
Får jag sedan säga till Sture Palm att jag faktiskt inte vet något större
biståndsprojekt om vilket man inte på den ena eller den andra sidan har sagt
att det är en skandal.
Det är t. ex. ganska många som har sagt att det var en skandal med Bai
Bang-projektet, som när det anmäldes till riksdagen första gången handlade
om ett litet projekt som skulle kosta 600 milj. kr., men som så småningom
kom att kosta över 2 miljarder kronor. Där var Sverige den enda finansiären
och inte, som i det här fallet, finansiär tillsammans med andra. Jag har tillhört
dem som ivrigt har försvarat Bai Bang-projektet, men likafullt är det ett av
många om vilket man säger att detta är en fruktansvärd skandal.
Anf. 151 ALLAN HERNELIUS (m):
Herr talman! Med anledning av vad Ola Ullsten i sitt senaste inlägg yttrade
vill jag säga att Bai Bang enligt min mening var och är en skandal.
Anf. 152 STURE PALM (s):
Herr talman! Jag tycker att det var en utsökt nonchalans utrikesministern
visade mot riksdagens granskande myndigheter. Jag har sällan mött en så
utpräglad nonchalans, på gränsen till cynism, i synen på de organ som har att
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Uppskov med behandlingen
av vissa
ärenden (KU)
Mom. 1 (regeringens handläggning av Kotmale-ärendet)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 154 röster mot 153 för bifall till utskottets hemställan med den ändring i
motiveringen som föreslagits i reservationen av Gertrud Sigurdsen m. fl.
Mom. 2 (bistånd till Kotmale-projektet)
Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 15 för motion 2569 av
Lars Werner m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 3-7
Utskottets hemställan bifölls.
27 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1981/82:40 om uppskov till
1982/83 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden.
Anf. 153 NILS BERNDTSON (vpk):
Herr talman! När talmanskonferensen behandlade konstitutionsutskottets
begäran om uppskov med behandlingen av vissa motioner, anförde vi från
vpk att motioner som berör grundlagsfrågor borde behandlas vid innevarande
riksmöte. Vi vidhåller vår uppfattning men inser att det inte är någon
mening i att några timmar före riksmötets slut yrka på att motionerna
behandlas.
Beträffande motion 1981/82:296 om partirepresentationen i riksdagens
utskott är ett uppskov särskilt anmärkningsvärt. Nu lämnar man denna fråga
olöst, trots att en av den nyvalda riksdagens första uppgifter är att utse
utskott. Om det är arbetsbelastning eller ovilja att ta upp frågan som har
bestämt utskottets begäran, är det svårt att uttala sig om, men konstitutionsutskottets
ställningstagande är mycket märkligt. Den kritik mot detta
förfaringssätt som anfördes i talmanskonferensen vill jag också framföra här i
kammaren. Det är dock inte realistiskt att nu yrka på att motionen upptas till
behandling.
ägna sig åt de här uppgifterna.
Jag kan försäkra Ola Ullsten att det finns ett stort intresse hos de statliga
revisionsmyndigheterna att gå vidare och se på vad som egentligen inträffade
i sammanhanget. Och dagens debatt ger väl ytterligare motiv för att gå vidare
och se hur frågan har behandlats. Det finns många dunkla punkter i detta
material.
Överläggningen var härmed avslutad.
173
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Uppskov med behandlingen
av vissa
ärenden (SkU)
Anf. 154 BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Utskottet har behandlat vpk:s motioner på samma sätt som
motioner från andra partier. Det är alltså saksambandet med uppskjutna
ärenden som har varit avgörande för utskottets begäran om uppskov även i
fråga om vpk:s motioner.
Anf. 155 NILS BERNDTSON (vpk):
Herr talman! Nej, Bertil Fiskesjö, det är en viss skillnad om det gäller en
motion som borde behandlas så att den nyvalda riksdagen kan ta itu med
frågan, nämligen sammansättningen av riksdagens utskott.
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan bifölls.
28 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Föredrogs skatteutskottets betänkande 1981/82:73 om uppskov med
behandlingen av vissa ärenden.
Anf. 156 TOMMY FRANZÉN (vpk):
Herr talman, ärade kammarledamöter! Det är ovanligt att det är så många
ledamöter i kammaren, när jag skall tala. Det kanske beror på att ni väntar på
att få gå hem.
När skatteutskottet inte tar upp till behandling vår motion om att man skall
angripa skatteflykten och skattefusket, tycker vi från vpk att det är ett sätt att
skjuta dessa frågor åt sidan. När frågan behandlades av talmanskonferensen
blev det också klart för oss från vpk att orsaken till att man inte ville behandla
vår motion om åtgärder mot skatteflykt och skattefusk var att regeringen inte
hade kommit med den utlovade propositionen. Detta tolkar vi såsom
ytterligare ett led i regeringens försök att inte på ett seriöst sätt ta sig an
skatteflykten och skattefusket.
I debatten för några dagar sedan om skatterna gick den förre moderatledaren
till kraftigt angrepp mot den ekonomiska brottsligheten. Men han drog
inte konsekvenserna av den. Han sade att den ekonomiska brottsligheten
beror på för högt skattetryck. Det är faktiskt inte så. Det klarade vi ut
då.
När regeringen nu inte lade fram någon proposition, står det ganska klart
att regeringen vare sig med eller utan moderater inte är benägen att ta itu
med denna fråga. Att så här i riksdagens sista skälvande minut försöka få till
stånd en behandling av denna motion och dess angelägna förslag är ganska
omöjligt. Därför har jag inte heller något yrkande. Jag vill bara foga dessa
kommentarer till protokollet.
174
Överläggningen var härmed avslutad.
Utskottets hemställan bifölls.
29 § Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:30 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Civilutskottets betänkande
1981/82:44 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Näringsutskottets betänkanden
1981/82:37 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
1981/82:52 Exportfrämjande åtgärder (prop. 1981/82:100 och 1981/82:181)
Socialutskottets betänkande
1981/82:46 Mät- och laboratorieresurser för arbetsmiljöinsatser (prop.
1981/82:121 delvis)
Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.
30 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens
sammanträde.
31 § Anmäldes och bordlädes
Näringsutskottets betänkande
1981/82:60 Mineralpolitik (prop. 1981/82:99) (förnyad behandling)
32 § Anf. 157 TALMANNEN:
Morgondagens sammanträde inleds med behandling av näringsutskottets i
dag återförvisade ärende om mineralpolitiken. De första voteringarna
kommer sålunda strax efter kl. 09.00.
Sedan beslut fattats i detta ärende ajourneras kammarens sammanträde 15
minuter för att bereda finansutskottet tillfälle att besluta om sammanställningar
av statsbudgeten m. m.
Efter ajourneringen upptas först de ärenden, där risk föreligger för
återförvisning på grund av lika röstetal, nämligen i följande ordning:
NU 42 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses årsredovisning,
NU 43 Ändring i aktiefondslagen, m. m.,
NU 54 Kontroll över visst automatspel,
SfU 16 Vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m.,
SoU 55 Ny arbetstidslag m. m. och
TU 37 Vissa sjöfartsfrågor.
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
175
Nr 175
Fredagen den
11 juni 1982
Övriga ärenden upptas därefter i den ordning de står på dagens
föredragningslista.
33 § Kammaren åtskildes kl. 23.55.
In fidem
TOM T:SON THYBLAD
/Solveig Gemert
176
1981/82
174-178
Förteckning över talare
(Siffrorna avser sida i protokollen)
Fredagen den 11 juni
Kl. 09.00
Talmannen 61, 94
Andre vice talmannen 8, 66
Tredje vice talmannen 41, 53
Alemyr, Stig (s) 10, 53, 54
Andersson, Arne, i Ljung (m) 114
Andersson, Sven (fp) 34
Berglund, Frida (s) 27
Berndtson, Nils (vpk) 94
Björzén, Karl (m) 61, 80
Blom, Lennart (m) 87, 89, 90
Blucher, Raul (vpk) 15, 33
Brunander, Lennart (c) 38
Cars, Hadar (fp) 47, 48
Claeson, Tore (vpk) 36
Dahlgren, Anders, jordbruksminister 110, 112, 114
Danielsson, Bertil (m) 50
Eliasson, Anna (c) 33
Fransson, Arne (c) 28
Franzén, Tommy (vpk) 50
Fredrikson, Märta (c) 51
Gustafsson, Lars (s) 19
Gustafsson, Wilhelm (fp) 90
Gustavsson, Rune (c) 26, 27
Hagberg, Lars-Ove (vpk) 28, 63, 74, 77
Hansson, Lilly (s) 34
Holmqvist, Eric (s) 36
Hovhammar, Erik (m) 34
Håkansson, Per Olof (s) 39
Israelsson, Per (vpk) 101
Lundkvist, Svante (s) 40, 107, lil, 113
Marklund, Eivor (vpk) 91
Mattsson, Kjell (c) 51
Måbrink, Bertil (vpk) 37
Nilsson, Kjell (s) 25, 26
Nilsson, Per-Axel (s) 94
Nordin, Sven-Erik (c) 92
Nygren, Arne (s) 78, 81
Olsson, Johan (c) 41, 44, 47, 84, 88, 90
Palmqvist, Margareta (s) 96
Peterson, Thage (s) 56, 73, 76
Petersson, Esse (fp) 39 1981/82
Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 86, 103, 105, 106 174-178
Petersson, Per (m) 37
Rogestam, Christina (c) 16, 53, 55
Rydén, Rune (m) 11
Rämgård, Rolf (c) 95
Rönnung, Catarina (s) 32
Sjönell, Bengt (c) 66, 104, 105, 106
Svanberg, Ingvar (s) 45, 47
Svensson, Jörn (vpk) 34, 48
Sörenson, Lars-Ingvar (s) 54
Thun, Sture (s) 93
af Ugglas, Margaretha (m) 43, 45, 46
Ullenhag, Jörgen (fp) 22
Wictorsson, Åke (s) 98
Wikström, Jan-Erik, utbildningsminister 8
Åsling, Nils, industriminister 71, 74, 77
Kl. 19.30
Talmannen 175
Tredje vice talmannen 136
Andersson, Arne, i Ljung (m) 120, 121, 124, 126
Berndtson, Nils (vpk) 173, 174
Eirefelt, Christer (fp) 157
Eriksson, Ingvar (m) 132, 133
Fiskesjö, Bertil (c) 174
Fransson, Arne (c) 159, 161
Franzén, Tommy (vpk) 174
Grönhagen, Nils-Olof (s) 159
Hernelius, Allan (m) 172
Hovhammar, Erik (m) 146, 150
Högmark, Anders (m) 160
Hörlén, Linnea (fp) 169
Israelsson, Per (vpk) 121
Johansson, Filip (c) 123, 125, 127, 130, 131
Lundblad, Grethe (s) 127, 130, 131, 133
Lundkvist, Svante (s) 119, 120, 125, 126
Måbrink, Bertil (vpk) 169
Olsson, Johan (c) 154
Palm, Sture (s) 170, 172
Peterson, Thage (s) 139, 143, 145, 149
Sigurdsen, Gertrud (s) 164, 168
Stensson, Börje (fp) 133
Svensson, Jörn (vpk) 150
Ullsten, Ola, utrikesminister 166, 168, 172
Åsling, Nils, industriminister 136, 143, 144, 146
1981/82
174-178
Lördagen den 12 juni
Kl. 09.00
Talmannen 181
Förste vice talmannen 214, 234, 237
Alemyr, Stig (s) 218
Andersson, Sven (fp) 190
André, Gunilla (c) 230
Bengtsson, Hugo (s) 182, 184
Björzén, Karl (m) 178
Börjesson, Erik (fp) 207
Carlshamre, Nils (m) 193, 221
Cars, Hadar (fp) 232, 235
Chrisopoulos, Alexander (vpk) 205, 211
Claeson, Tore (vpk) 235
Clarkson, Rolf (m) 204, 211, 212
Elm, Ingegerd (s) 190, 221
Elmstedt, Claes, kommunikationsminister 200, 212
Fiskesjö, Bertil (c) 227
Fleetwood, Elisabeth (m) 218
Franzén, Ivar (c) 236
Gustafsson, Nils-Olof (s) 192
Gustavsson, Rune (c) 197
Hagberg, Lars-Ove (vpk) 178, 195
Johansson, Hilding (s) 224, 226, 227
Jonsson, Elver (fp) 217
Lindahl, Torkel (fp) 228, 234
Littmarck, Blenda (m) 191, 195
Marklund, Eivor (vpk) 220
Nilsson, Kjell (s) 194
Nordlander, Karin (vpk) 198, 216
Peterson, Thage (s) 178
Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 229
Sandéhn, Margit (s) 215
Sjönell, Bengt (c) 178, 187
Svensson, Jörn (vpk) 182
Thun, Sture (s) 189
af Ugglas, Margaretha (m) 183
Unckel, Per (m) 222, 225, 226
Westerberg, Per (m) 185
Zachrisson, Bertil (s) 202
Åkerlind, Allan (m) 219
246
Lördagen den 12 juni 1981/82
174-178
Kl. 14.30
Talmannen 239, 240, 242
Sträng, Gunnar 241
247
GOTAB 72468 Stockholm 1982