Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:166

Fredagen den 4 juni

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

1 § Justerades protokollen för den 26 maj.

2 § Andre vice talmannen meddelade att Mårten Werner (m) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Margit Gennsers uppdrag som ersättare upphört.

3 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1981/82:136 fill lagutskottet 1981/82:170 lagförslag 2 fill justitieutskottet

i övrigt till näringsutskottet

4 § Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1981/82:37
Finansutskottets betänkande 1981/82:42
Socialutskottets betänkande 1981/82:49

Näringsufskottets betänkanden 1981/82:38, 42, 46, 49, 51, 54, 57 och 58 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:16

5 § Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om försvarsutskottets betänkande 1981/ 82:18.

Anf. 1 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Eftersom jag står först på dagens talarlista och den här debatten är en direkt fortsättning på gårdagens debatt, skall jag inledningsvis påminna litet grand om vad som hände under de sena kvällstimmarna i går.

Medan man väntar på sin tur i debatten och det drar ut allt längre på tiden.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

går man runt litet grand och talar med andra ledamöter som också sitter och väntar. Man byter några ord. Jag kan säga att det var många med mig som med spänning såg fram emot att industriministern skulle träda in i försvarsdebatfen. Det är en nyhet, i varje fall såvitt jag vet, att industriministern går in i den debatten. Det fanns olika teorier om vad han skulle ägna sitt anförande åt.

Jag för min del har fill uppgift att redogöra för vpk:s syn på det sårbara samhället och på de de katastrofala följder för vårt totalförsvar som def innebär om utvecklingen - i vad gäller sårbarheten alltså - får fortsätta som hittills. Därför såg jag fram emot att industriministern skulle ha fastnat för en gammal och välkänd vpk-tes, nämligen den att det i syfte atf minska sårbarheten och att öka styrkan hos det ekonomiska försvaret och totalförsvaret är nödvändigt att få bort de vattentäta skott som finns mellan försvarspolitik, arbetsmarknadspohtik och regionalpolitik.

Med andra ord: Tanken att försvarspengarna kan tjäna flera syften, precis som de pengar som satsas inom arbetsmarknadsområdet och inom regionalpolitiken också kan vara ägnade att stärka totalförsvaret genom aft en bättre försörjningsberedskap skapas och genom aft lagring av varor gradvis ersätts med decentraliserad produktion.

Tyvärr blev jag rejält besviken på industriministern. Han motsvarade inte mina förväntningar. Jag vet visserligen inte hur mycket av förväntningarna som var optimism och hur mycket som var illusioner, men faktum är att han talade om helt andra saker. Industriministern framförde med stor bravur en lovsång fill det förestående JAS-projektet, som enligt honom är helt nödvändigt ur sysselsättningssynpunkt och för att vi skall kunna behålla en hög teknologi inom landet. Kunskapen fick inte förödas, framhöll han.

När sedan Nils Berndfson från vpk ifrågasatte riktigheten i industriministerns påståenden och frågade varför man inte tidigare försökt komma ur den militära knipan genom atf satsa en större andel på civil produktion, fick Nils Berndtson svaret att han borde fråga socialdemokraterna om den saken, eftersom de hade haft regeringsmakten när Viggenprojekfet var färdigpla-nerat och man måste börja se framåt. Men det faktum att socialdemokratiska regeringar har missat att ta tag i frågan om vad som skall komma efter flyget när det gäller flygindustrin, utveckling av teknologi, skapande av sysselsättning osv. innebär ju inte att de borgerliga bara kan krypa undan i den frågan. Det har ju gått tid efter 1976 också. Det är litet av den gamla tekniken att gå ut och ropa "fa fast tjuven" som industriministern här använder.

Industriministern ville naturligtvis inte - även om han givetvis anslöt sig till regeringens säkerhetspolitiska bedömningar - försvara JAS-projektet ur strikt militära synvinklar, för def skulle ha verkat konstigt. Han ville i stället peka på nödvändigheten av att vi nu bygger ett nytt militärflygplan för att rädda jobb och teknologiskt kunnande. Då kan man fråga sig om det infe, från industriministerns synpunkt, finns något bättre och mer effektivt sätt att använda minst 25-30 miljarder på än att bygga ett nytt flygplan - om def i huvudsak gäller att rädda sysselsättning och teknologiskt kunnande.

Jag kan inte låta bli att jämföra med kärnkraftsutbyggnaden, som också.

enligt dem som då ville bygga ut för dyra pengar, var till för att rädda jobben och bevara teknologi och kunnande. Nu när den branschen är överspelad för vår del, skall man satsa på export av kärnkraffsteknologi. Kommer def atf bli likadant med JAS, när vi inte längre har råd med några egna flygplan? Skall denna teknologi i framtiden tjäna svenska exportintressen? BKr det i förlängningen krigsmaterielexport, när vi inte själva har råd atf fortsätta denna vansinninga upprustning? Mot bakgriind av industriministerns framträdande måste man ställa sig dessa frågor.

Industriministern hävdar att de sysselsättningseffekter som skulle bli följden av denna militära satsning är så stora aft de motiverar satsningen. Men def är känt för alla att det ger betydligt bättre kringeffekter, s. k. spin-off-effekter, i ekonomi och näringsliv, om man satsar på civila projekt. De argument som industriministern framförde, dvs. att man skulle rusta upp för sysselsättningens skull, faller platt till marken när man studerar verkligheten. Det finns många undersökningar .som visar att just civila satsningar är mycket bättre ur sysselsäftningssynvinkel.

Jag skulle tala om sårbarheten och det faktum att vpk år efter år yrkar på én annan inriktning av totalförsvaret, som på ett bättre sätt kan svara mot de verkliga krav som ställs på ett bra och genomtänkt försvar.

I vår motion 2283 nämner vi detta inledningsvis. Vi talar där om att statsledningarna under de senaste decennierna långt ifrån har utnyttjat de möjligheter som har funnits för att stärka samhället. Man har inte heller utnyttjat naturrikedomarna, näringspolifiken och befplkningsfördelningen. Uflandsberoendet har ökat. Man har satsat ensidigt på marknadsekonomierna och blivit beroende av utlandsägd produktion, osv. Detta är kända fakfa för alla som sysslar med försvarspolitik;

Varför hävdar vi då från vpk så envist att försvaret måsfe få en ny inriktning, och vilka är problemen?

Varje modern industristat har problem med att klara försörjningen under krig eller avspärrning. Stora befolkningscentra har byggts upp som en följd av centraliserad produktion. Transportapparaten har blivit mer komplicerad och sårbar, vilket leder till problem med distributionen, speciellt med tanke på atf stora mängder livsmedel som produceras på landsorten måsfe transporteras in till storstäderna.

Ny teknik, t. ex. datatekniken, har skapat stora problem för försörjningsberedskapen. Om datan störs eller viktiga delar slås uf, klarar man inte lagerhållning, bokföring, produktion och en rad andra verksamheter som tidigare har skötts manuellt och på så vis inte har varit så sårbara. Inom vissa områden kan man befara att genuint yrkeskunnande, till följd av utglesning av produktionen och nedläggning av industrier, är på väg att ersättas av snabb, rationell datahantering, vilket gör att man inte kan fortsätta produktionen, om datatekniken slås uf.

Det kapitalistiska produktionssättet, som vi lider under i vårt land, förvärrar indusfrisfatens problem med försörjningen under krig och avspärrning. Viktiga varor som infe ger nog profit produceras inte. Utslagning av småindustri och verksamhet spridd över landet sker konfinueriigt genom den

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och

försvarspolitiken,

m.m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982 .

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

för kapitalismen nödvändiga monopoliseringen och strävan fill stordrift. Monopolkapitalets och de multinafionella bolagens strävan aft på mest lönsamma villkor delta i den internationella arbetsdelningen skapar en utglesning i varusortimentet, som försvårar vårt lands förmåga till försörjning på egen hand. Detta beskrivs också mycket klart i överstyrelsens för ekonomiskt försvar perspekfivstudie, där man säger: , "Strukturförändringen inom svensk industri har bl a på grund av en alltmer ökande integration lett till allt färre och större produktionsenheter och en mera specialinriktad produkfion. Industrin har i växande grad blivit beroende av tillförsel av råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar från utländska leverantörer."

Detta anmäls som ett problem.

Oswald Söderqvist har under många år hävdat detsamma som ÖEF nu framhåller, och för egen del hade jag uppe samma sak i försvarsdebatten för ett par år sedan. Tiden löper, så jag skall inte citera det, och alla har möjlighet att gå tillbaka fill protokollet. Men jag talade då om möjligheterna atf ersätta drivmedel med inhemsk produktion, om energiförsörjning, mot bakgrund av vad som var aktuellt när vi talade om alternativ till kärnkraften, om försörjningen med energi inom vårt land. Det lades ju fram mängder av förslag, och utvecklingsvägar skisserades. Jag talade om att vi måsfe bryta mineral i ökad omfattning - vi är ju starkt beroende av import av viktiga mineral - för att se till att vår industri fungerar under avspärrning. Utan viktiga legeringsmetaller kan vi inte göra annat än vanligt s. k. bondjärn, och det är inte mycket att ha när vi skall rusta oss eller försvara oss.

Jag nämnde metaller, och jag skall fa upp en intressant sak som har hänt i veckan. Nyligen gick generaldirektören i ÖEF ut i ett uppmärksammat anförande, som refererades i Dagens Nyheter i tisdags. Där står bl. a. följande:

. "Börja bryta vanadinmalm i Hälsingland. Det uppmanar chefen för överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), generaldirektör Gunnar Nordbeck. Han hävdar att en brytning vore samhällsekonomiskt lönsam, skapa sysselsättning och täcka hela Sveriges årsbehov av denna vikfiga legeringsmetall. Att den inte kommit i gång ännu skyller Nordbeck på 'sektortänkandet' inom myndigheterna."

Sedan fortsätter han med aft förklara att det är vattentäta skott mellan
arbetsmarknadsinsatser, ekonomiska försvarsinsatser osv., precis så som vpk
har skisserat under många år. Man måste bryta dessa vattentäta skott och se
till vilken nytta man kan få av pengarna i ett mer gemensamt sammanhang.
Det är intressant att tankar nu börjar föras fram, som vi har haft i våra
motioner under många år, om att samhällsekonomiskt tänkande kan ersätta
ett direkt privatkapitalistiskt företagsekonomiskt tänkande när det gäller
försvarsmedlen. Det är en intressant bekräftelse på aft de tankarna har varit
riktiga. Men ändå satsas år efter år huvuddelen på det militära försvaret, och
dessa tankar ser inte ut att kunna bryta igenom bland dem som har aft
besluta. . .

Sårbarhefsutredningen har också pekat på problemen inom dataområdet.

Jordbruksministern har nyligen tillsatt en utredning som skall se över om Nr 166

man inte kan ändra livsmedelsförsörjningen, så atf den inte är. så Fredaeen den

centraliserad till Skåne. Detta är också saker som är oerhört viktiga för 4 jyjjj 982

försörjningsberedskapen och som, om man förändrar denna centraliserade,

m. m.

monopoliserade struktur, skulle kunna skapa jobb i andra delar av landet. På Säkerhets- och så sätt skulle man kunna få större nytta av de pengar som avsätts för försvarspolitiken försvaret.

Detta är små positiva uppvaknanden på olika håll. Folket inom ÖEF talar naturligtvis om detta - det känner jag till - men de har svårt att finna gehör.

Detta totala, eller kanske man skall säga kompletta, synsätt på totalförsvaret måsfe snart komma till uttryck i direktiv inför det framtida försvarsarbetets utformning.

Vi har under åren väckt motioner méd denna inriktning och har fått till svar att sittande försvarsutredning har sina direktiv och att några tilläggsdirektiv inte är aktuella. Man har sagt att vi skall vänta', eftersom det snart blir en ny planeringsperiod. Och nu är det så dags. Det är dags att se framåt igen, i och med att vi fattar besluten i dag. Vi måste börja titta på vad som skall hända i fortsättningen, efter den period som det nu har planerats för och skall beslutas om.

Vi från vpk menar att eni ökad integration mellan det ekonomiska försvarets roll och den verklighet som kapitalismen av i dag ger oss att fungera i är av nöden. Genom påverkan och ingrepp i samhällets struktur och tillskapande av resurser kan man minska påfrestningarna. Man kan förena intresset för en bättre beredskap, ett bättre försvar, med social nytta, med möjligheten att skapa jobb och upprätthålla produktionen, vilket rhan inte kan göra enligt strikt privatkapitalistiska synsätt.

Vpk anser att varken försvarskommittén, regeringen i sin proposition eller utskottet, som nu har behandlat propositionen, tar det ekonomiska försvaret riktigt på allvar. De ser inte vilka möjligheter som finns vid ett nytänkande. Därför har vi också yrkat att man skall ge nästa försvarsutredning direktiv i enlighet med vad vi skriver i vår motion. Det innefattar naturligtvis också dessa riktiinjer.

Eftersom det tidigare glömdes bort, herr talman, skall jag nu yrka bifall till motionerna 1110 och 535 från vpk. Jag yrkar naturligtvis också bifall fill motion 2283, som innehåller de tankar som jag här har skisserat.

Anf. 2 EIVOR NILSON (c):

Herr talman! Sveriges försvar bygger på den allmänna värnplikten, och det är därför viktigt atf de sociala förmånerna under värnpliktstiden tryggar de värnpliktigas situation på ett sådant sätt att deras sociala situation inte är försämrad vid utryckningen.

En undersökning om de värnpliktigas ekonomiska förhållanden som överbefälhavaren har arbetat med sedan 1978 har avslutats. Flera instanser har dock förordat aft frågan om ett nytt förmånssystem utreds ytterligare. Försvarsministern har också i defta syfte tillsatt en kommitté med direktiv att

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

senast den 1 oktober i årredovisa sina överväganden och förslag. Flertalet av remissvaren från myndigheter och organisationer angående överbefälhavarens undersökning av de värnpliktigas ekonomiska förmåner innehåller krav på att åtgärder snarast möjligt vidtas för att komma till rätta med vissa problem inom det nuvarande förmånssystemet. Försvarskommittén har också förordat vissa angelägna förbättringar i avvaktan på den fidigare nämnda utredningeii. Det visade sig att de som hade svårast att klara ekonomin är de ensamstående värnpliktiga som har skaffat sig sin lägenhet kortare tid än sex månader före inryckningen, eftersom bostadsbidrag endast utgår till dem som har haff lägenhet sex månader eller längre.

Vid besök på förbanden och samtal med konsulenterna har dessa bekräftat att det är en svår situation för många som stått länge i bostadskö atf infe få bostadsbidrag. Def är bostadsbrist på många håll, och atf då kanske behöva lämna sin lägenhet på grund av militärtjänst och därmed sammanhängande dålig inkomst skapar naturligtvis missnöje.

Regeringen föreslår därför att den nuvarande sexmånadersregeln när def
gäller bidrag till,hyra försvinner fr. o. m. den 1 juli 1982. Försvarsutskottet
ställer sig bakom förslaget. . ■

Vidare föreslås en höjning av dagersättningen med 1 kr. i avvaktan på
utredningens förslag. Ett starkt krav från de värnpliktiga är att dagersätt
ningen successivt höjs till 30 kr. per dag. Varken regeringens eller
oppositionens förslag når i dag detta mål. Även i denna fråga måste vi
avvakta utredningens förslag. -

Med hänvisning främst till den pågående utredningen är utskottet inte berett att tillstyrka en höjning av dagersättningen utöver regeringens förslag. Motionerna 2276 och 535 avstyrks därför i dessa delar. Övriga förslag fill förbättringar redovisas i betänkandet, och jag hänvisar till detta.

Ulla Ekelund tar i motion 2263 upp frivilligorganisationernas förmånssystem. Frivilhgorganisationernas verksamhet är en så viktig del av vårt totalförsvar atf den bör erhålla stöd från alla berörda myndigheter. De frivilliga försvarsorganisationerna inkl. hemvärnet engagerar i dag över 800 000 av vårt lands produktiva befolkning.

Försvarsupplysning, rekrytering och utbildning är frivilligorganisationens uppgifter. Den frivilliga försvarsverksamhefen skall tjäna totalförsvaret. Samordningen åvilar närmast överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med andra berörda myndigheter. Frivilligorganisationerna har en central samarbetskommitté. Dessutom finns regionala och lokala samarbetskommittéer. De största frivilligorganisationerna är hemvärnet. Röda korset och Riksförbundet Sveriges lottakårer, som med sina 60 000 medlemmar är den största kvinnliga frivilligorganisationen i Sverige.

Samtliga frivilligorganisationer har en mycket stor betydelse för vårt totalförsvar. Förutom den direkta utbildning och övning som ges frivilligorganisationernas medlemmar sprids försvarsupplysning och samhällskunskap, övas sohdariteten och stärks kamratskapet mellan skilda grupper och yrkeskategorier.

Den insats frivilligorganisationernas medlemmar gör kan vi inte undvara i

vårt totalförsvar. Den är värd allt stöd. Även i en kärv ekonomisk situation bör därför def ekonomiska stödet till frivilligorganisationerna behållas och även om möjligt förbättras.

Förmånssystemet för frivilligfjänstgöring bör ses över i avsikt att skapa balans mellan olika kategorier av frivilliga. Det bör även skapas bättre förutsättningar för kvinnor att delta i frivillig utbildning och atf avtalsbinda sig för tjänstgöring i krig. Likaledes bör möjligheten för anställda atf få ledigt för att genomgå frivillig utbildning utan atf förlora arbetsinkomst förbättras.

I proposition 1981/82:102 säger 1978 års försvarskommitté att de frivilliga försvarsorganisationeras verksamhet är ett nödvändigt komplement till plikttjänstgöringen. Frivilliga åtaganden är av avgörande betydelse inte minst med avseende på insatsberedskapen.

Försvarsministern delar kommitténs uppfattning och uttrycker sig på följande sätt: "Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Det frivilliga engagemanget är enligt min mening ett uttryck för den starka förankring försvarstanken har hos befolkningen.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning att förmånssystem, ledighefsregler samt möjligheten för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen atf närmare fastställa formerna för en sådan översyn."

Statens avtalsverk och statstjänstemännens fre huvudorganisafioner kom 1975 överens om bl. a. vissa ändringar i det allmänna avlöningsavtalef. Överenskommelsen innehåller bl. a. följande punkt':

"Vid tjänstledighet för frivillig utbildning som fordras för att vinna eller behålla kompefens för befattning i totalförsvaret utgår lön med B-avdrag 32 dagar under ett och samma kalenderår."

Motsvarande möjlighet att få tjänstledighet för frivillig utbildning med B-avdrag finns inte för kommunalf anställda. I förhandlingar 1980 framfördes kravet av såväl KTK som SACO/SR-K, men def gav inget resultat. Frivilligförsvarets betydelse ökar. Anslutningen ökar. Det är av stor vikt atf medlemmarna bereds fillfälle aft delta i utbildningen. Likhet bör råda mellan statligt och kommunalf anställda.

Den enskildes möjligheter atf delta i kurser under veckotid är beroende av bl. a. den ekonomiska ersättning som utgår. De skillnader som här finns mellan olika kategorier upplevs som orättvisa. Ersättningen borde vara lika oavsett vilken kungörelse som ytterst styr verksamheten. Olikheterna i förmånssystemet leder till negafiva jämförelser som menligt kan påverka en organisations möjlighet atf behålla avtalspersonal. Den posifiva uppfattning som präglar statsmakternas syn på frivillig försvarsverksamhet borde komma till uttryck när det gäller atf jämställa förmåner för frivilliga.

Till följd av def stora antalet frivilliga, som genomför en mängd kurser och övningar, blir hanteringen av utbetalningar och kontroller omfattande och därmed kostnadskrävande. Även smärre justeringar i denna hantering skulle innebära avsevärda lättnader. Förutom de ekonomiska ersättningarna spelar

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

också möjligheterna aft få ledigt en stor roll. Under en följd av år har det arbetats för att kommunalt anställda skulle få samma rätt som statsanställda, men def har inte lyckats hitintills. Rekryteringen av frivillig personal till totalförsvaret anses av flera skäl ha sfora värden och innebär också att statsmakterna inte behöver tillgripa fler eller mer omfattande pliktlagar. Det totala behovet av personal är detsamma oavsett om personalen tillförs på pliktens eller frivillighetens väg. Förmåner av olika slag bör naturligtvis infe vara sämre för de frivilliga. Det är mycket glädjande att försvarsministern uttalar sig så posifivt och atf han är beredd atf fastställa normerna för en översyn angående förmånssyn, ledighetsregler samt möjligheter för kvinnor att erhålla utbildning.

Försvarsministern sade i sitt anförande aft de frivilliga organisafionernas verksamhet är mycket betydelsefull, och han utlovande atf den föreslagna utredningen snarast skall tillsättas.

Hälso- och sjukvården i krig bygger till stor del på de fredstida resurserna. Få länder har så goda sjukvårdsresurser som Sverige. Den medicinska tekniken och den materiella standarden inom sjukvården är hög, och personalen är välutbildad.

Omstruktureringen och utbyggnaden av stora cenfralsjukhus och nedläggning av små sjukhus, typ länssjukhus, har dock inneburit aft en utslagning medför mycket större skador än vid en jämförelse med sjukvården för 20 år sedan, då vi hade många små fungerande sjukvårdsenheter i länen. Operafioner och avancerad medicinsk vård kunde utföras på fler ställen än en eller två platser i ett län. Glädjande nog har landstingen under senare år prioriterat utbyggnaden av hälsocentraler, där en mycket stor procent sjukvård kan bedrivas. Vid en väl fungerande hälsocentral kan drygt 90 % av de sjuka behandlas och behöver ej transporteras till centralsjukhuset. Detta innebär naturligtvis en resursförstärkning av sjukvården i händelse av en krigssituation i vårt land.

Den moderna sjukvården i dag baseras mycket på engångsmaferiel, och def känns oroande att så mycket importeras och är materiel som fillverkas av oljeprodukter. Jag tänker, då på plast. Injektionssprutor och kanyler -spetsar - är viktiga materiel som vi ganska snabbt blir utan i händelse av en avstängning vad gäller import fill Sverige. Jag har nyligen läst en artikel där def konstaterades aft nyutexaminerad vårdpersonal infe kan använda glassprutor vid injektionsgivning. Det är naturligtvis viktigt att det i utbildningen ingår användning av flergångsmateriel, så att kunskapen finns om behovet skulle uppstå. Den materiel som finns kvar för flergångsbruk är det viktigt att vi förvarar väl och att användningssätt och vård av materielen hålls levande. De svårigheter som föreligger i dag är sjukvårdshuvudmännens begränsade möjligheter aft hålla sfora lager. Def kan variera mellan två veckor och två månader.

Ett mycket viktigt beslut som fattades av riksdagen är att sjukvårdshuvudmännen från den 1 juli 1981. har ansvaret även för planering av sjukvården i krig och lagerhållning. Det är naturligt att den bästa planeringen alltid sker så nära vårdnadsstället som möjligt.

En annan vikfig del i en fungerande sjukvårdsorganisation är transporterna. Varje landsting och sjukvårdsförvaltningsområde har sina ambulanser anpassade för fredsbehov. Dessa resurser är helt otillräckliga i en krigssituation. Transportorganisationen bör enligt försvarskommittén byggas upp med de fredstida resurserna som kärna. Det är viktigt aft huvudmannaskapet snarast fastställs och att räddningsfjänstkommittén snarast lägger fram ett förslag.

Herr talman! Jag delar helt utskottets åsikt att det är angeläget att försörjningen med sjukvårdsmateriel prioriteras och aft de övriga frågor som jag tagit upp åtgärdas. Vi har en bra sjukvård i fred, men i en krigssituation krävs ytterligare åtgärder.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

I detta anförande instämde Stina Eliasson (c).

Anf. 3 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr falman! Eivor Nilson åberopade överbefälhavarens undersökning om de värnpliktigas ekonomiska förhållanden. Jag hänvisade fill denna i mitt anförande i går. Undersökningen visar klart aft värnplikfsförmånerna ligger på en alldeles för låg nivå. Den visar också atf många värnpliktiga måsfe låna för att klara sin ekonomi under värnpliktstiden.

Utredningen visar dessutom atf de värnpliktigas 30-kronorskrav är realistiskt. Våra ledamöter i försvarskommittén ställde sig också bakom det kravet, och vi har följt upp det i vår parfimofion. Därför behöver man alltså inte avvakta förmånskommitténs förslag för att fastställa den nivån för de värnpliktigas ersättning. Det skulle tvärtom vara bra om riksdagen ställde sig bakom detta krav och gjorde ett sådant uttalande - det skulle vara en bra vägledning för den kommitté som arbetar. Och detta kan man alltså göra genom att bifalla reservation 12.

Vi har vidare sagt att även om vi ställer oss bakom kravet på 30 kr. kan vi inte ta alltsammans på en gång, utan vi bör göra en lyftning av värnpliktsförmånerna i etapper, framför allt beträffande dagpenningen. Att komma med eff förslag om en höjning på 1 kr. är närmast en förolämpning mot de värnpliktiga - def motsvarar ju inte ens inflafionen. Vi föreslår därför aft man i den här etappen lyfter dagpenningen med 4 kr., alltså 3 kr. mer än regeringens förslag, och sedan tar det andra i kommande etapper.

■ Anf. 4 EIVOR NILSON (c) replik:

Herr talman! Karl-Erik Svartberg påtalar aft socialdemokraterna i sin parfimotion har tagit upp kravet på 30 kr. Jag är mycket väl medveten om det, och jag vet också att herr Svartberg är väl medveten om att den kommifté som arbetar kommer att lägga fram förslag i oktober. Kommittén arbetar mycket fort, och eftersom Karl-Erik Svärfberg själv deltar i arbetet förmodar jag att han vet att direktiven också innebär aft man successivt skallarbeta fram ett förslag om att komma fram fill 30 kr.

I utredningen arbetar man infe bara med en fråga, utan det kommer aft bli en paketlösning som kommer att förbättra de värnpliktigas situation. Jag

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

tycker nog att vi har tid att vänta de månader som är fram till den 1 oktober.

Anf. 5 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr falman! Jag känner inte till att direktiven direkt pekar uf atf vi skall hamna vid 30 kr. - då borde ju försvarsministern ha kunnat påpeka det direkt. Däremot vet jag, Eivor Nilson, att det står i direktiven atf kommittén bör inrikta siff arbete så atf dess huvudförslag fill nytt förmånssystem i stort sett ligger inom nuvarande kostnadsram för värnpliktsförmåner.

I mitt anförande i går tillät jag mig säga att i så fall kommer det att bli fattigt för de värnpliktiga även framöver - def finns ju som bekant infe mycket förmåner atf omfördela för de värnpliktiga.

Totalt har de värnphktiga en mycket stor brist i sin ekonomi under värnpliktstiden, och det är därför man behöver lyfta förmånerna. Def framgår mycket klart om man läser vår parfimotion och tar del av de värnpliktigas yrkanden osv.

Anf. 6 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr falman! Def är en mycket vikfig fråga som här har tagits upp. Den allmänna värnplikten är grundläggande för det militära försvaret och för vårt folkförsvar, och det är en angelägenhet av stor vikt att vi kan ge de värnpliktiga sådan ersättning att de slipper att göra alltför stora uppoffringar - därom är vi överens.

Den socialdemokratiska mofionen innebär - om jag förstått den rätt - inte att man under femårsperioden skall komma upp till 30 kr. i den direkta dagpenning som betalas uf. Socialdemokraterna menar att man skall kunna utforma ett förslag som innebär atf värdet av de sammanlagda förmånerna per dag blir 30 kr.

Några ord om det nuvarande läget: F. n. utgör naturaförmånerna inkl. reseförmånerna för de värnpliktiga under grundutbildning ca 70 % av de sammanlagda värnpliktsförmånerna. Dagersättningen har ökat med 100 % från 1975/76 till 1982/83. Jag vill med detta inte säga att det har varit fillräckliga höjningar. Det är klart aft vi alläönskar aft kunna gå längre. Men ersättningen har alltså ökat med 100 % från 1975/76 fill 1982/83. Prisutveck-hngen under samma period beräknas bli ungefär lika stor. Det genomsnittliga basbeloppet för 1975/76 var 9 700 kr. Med samma beräkningsgrund beräknas basbeloppet för 1982/83 bli ca 19 400 kr., dvs. 100% högre än 1975/76. Alltså har dagersättningen i stort följt prisutvecklingen.

Anledningen till att vi inte går längre när det gäller att höja värnplikfsförmånerna i år är, som Karl-Erik Svartberg väl känner till, atf vi har tillsaft den s. k. värnpliktsförmånskommiftén. Vi menar från regeringens sida att det är rimligare att först avvakta kommitténs förslag, och därefter, när kommitténs förslag har lagts fram, fa ställning fill förmånernas nivåer, ökningstakt och fördelning på olika förmånsslag. Några mer genomgripande åtgärder såvitt avser dagersättningen bör därför enligt min mening infe vidtas

förrän kommittén har presenterat sina förslag. Vi vet aft kommittén har en bra sammansättning, och vi avvaktar med förtroende dess arbete.

Anf. 7 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr talman! Jag vill bara informera försvarsministern om att vårt förslag är inriktat på 30 kr. Förslagets mening är inte aft vi skall väva ihop alla värnplikfsförmåner för aft sedan nå ett tak på 30 kr. Vi har resonerat utifrån 30-kronan, men vi har också, för att gardera öppningar, sagt att om vi i resonemang med de värnpliktiga finner att de vill avstå någon krona av dessa 30 till någon annan del inom värnpliktsförmånssysfemef skall vi vara öppna för det. Dét är förklaringen till att vi har givit vårt förslag den formuleringen. Men målsättningen för oss är alltså 30 kr. i dagpenning. Det finns ekonomiska undersökningar som klart visar aft behovet finns där, att kravet är realistiskt. Vi behöver inte diskutera det mera.

Men eftersom försvarsministern gick upp i debatten, vill jag gärna ha ett klargörande av direktiven. Det står så här: Kommittén bör inrikta sitt arbete så atf dess huvudförslag fill nytt förmånssystem i stort sett ligger inom nuvarande kostnadsram för värnpliktsförmåner.

Är det riktlinjerna som vi har att arbeta efter? Def falas visserligen i följande mening om att vi i översiktlig form bör kunna redovisa förslag inom andra kostnadsramar, men det ser jag mer som en undanglidande manöver.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 8 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Vi försöker numera i allt kommittéarbete göra upp en mall för att kommittén skall försöka hålla sig inom de ramar som finns. Det hänger ihop med vårt ekonomiska läge. Den här kommittén har givetvis, liksom andra kommittéer, frihet att lägga fram vilka förslag som helst.

Anledningen till att jag tolkade socialdemokraternas förslag så som jag gjorde är skrivningarna i slutbetänkandef från 1978 års försvarskommitté, befitiat Totalförsvaret 1982-1987. Där står på s. 113:

"De socialdemokrafiska ledamöterna anför Ramen bör uttryckas så

aft målet skall vara atf under den kommande 5-årsperioden nå upp till en förbättring av förmånerna som motsvarar en dagersättning om 30 kronor om dagen. Denna förbättring kan dock läggas uf även på andra förmåner, t. ex. utryckningsbidrag och bostadsförmåner. Försvarskommittén utgår från aft den nya utredningen arbetar snabbt och atf dess arbete också innefattar en prövning av värnpliktsresesystemef."

Anf. 9 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr falman! Jag håller mig naturligtvis till vår parfimotion. Det är den som är avgörande för försvarsutskottets ställningstagande, och det är den vi diskuterar i dag.

Sedan konstaterar jag atf jag inte fick något konkret svar på frågan om värnpliktsförmånerna och den omfördelning som skall göras. Def var allmänna rikfiinjer för kommittéarbete, sade försvarsministern.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Vidare konstaterar jag än en gång, som jag gjorde i går, atf man mycket väl kan binda sig för en kostnad på 26-30 miljarder under de närmaste 30 åren, men man kan inte tänka sig att göra ett uttalande om en höjning på sikt till 30 kr. i dagpenning för de värnpliktiga eller 4 kronors ökning för nästa år -därför att det skulle binda en utredning om de värnpliktigas ekonomi. Detta är ganska fantastiskt, herr talman!

Anf. 10 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Karl-Erik Svärfberg nämner här atf man är beredd att binda sig för 26-30 miljarder. Jag föreställer mig att han avser JAS-projektet - även om han tycks tala om ett annat JAS-projekt än det regeringen talat om här i kammaren. Förslaget om detta projekt har föregåtts av noggranna beräkningar och utredningar. Så blir fallet även beträffande värnpliktsersättningarna. Jag föreställer mig aft jag - när jag har erfaret folk i kommittén - infe här behöver göra några ytterligare påpekanden utöver dem som finns i direktiven.

Anf. 11 HOLGER BERGMAN (s):

Herr talman! I försvarsutskottets betänkande nr 18 finns det tre frågor som ur sörmländsk synvinkel är av särskilt intresse.

En är försvarsministerns anmälan om hur civilförsvarets framfida utbildningsorganisation bör utformas. För ungefär två år sedan behandlade vi här i kammaren frågor om civilförsvarsskolan i Katrineholm. Det fanns då ett förslag om atf den skulle läggas ned. Riksdagen sade nej till def förslaget i avvaktan på omfattningen av utbildningsbehovet i framtiden.

Försvarskommittén har, med hänvisning till viss osäkerhet om utbildningsbehovet, föreslagit aft man t. v. skall behålla Katrineholmsanläggningen. Def vittnar om, tycker jag, att det var ett klokt beslut riksdagen fattade 1980.

Försvarsministern räknar med att det inom något år finns underlag för att kunna fa slutlig ställning fill om civilförsvarsskolan i Katrineholm behövs på längre sikt.

Enligt uppgifter i utskottet kan det ta betydligt längre tid atf eliminera den här osäkerheten, men oavsett vilken fid det far är det ur både civilförsvarets och ur regional synpunkt värdefullt att man ger sig tid att grundligt utreda behovet av utbildningsenheter innan ett slutligt beslut fattas.

Den andra frågan är utskottets behandling av motion 1981/82:2282 av Olle Svensson och Svante Lundkvist, där motionärerna vill att fortifikationsförvaltningen i större utsträckning skall utföra sina arbetsuppgifter med egen personaf och till en mindre del anlita konsulttjänster.

Vid föregående riksmöte avslogs en liknande mofion med motiveringen att försvarskommittén skulle pröva frågan. Någon sådan prövning har inte skett i kommittén, och frågan behandlas heller infe i försvarspropositionen.

Utskottet föreslår avslag även på mofion 2282 men påminner om att syftet med utlokaliseringen var att ge sysselsättning och förstärka strukturen i

berörda orter. Enligt utskottets mening bör det därför på sikt vara möjligt atf ersätta vissa konsulttjänster med fast anställd personal.

Vidare anför utskottet, och det uppfattar jag som en skärpning av motionskravet: "Fortikationsförvaltningen bör- i den mån konsulter måste anlitas - eftersträva en lokal upphandling av konsulttjänster för lokalt anknutna arbetsuppgifter."

Jag anser att utskottet därmed behandlat mofion 2282 på ett positivt sätt.

Den tredje fråga jag vill beröra är förslaget i Anita Perssons och min motion 2199 om att flytta arméflygskolan från Brandholmens flygplats i Nyköping till f. d. F 11 på Skavsfa.

Enligt överbefälhavarens planering skall arméflygskolan flytta till Malmslätt senast år 1988.

Utskottet anser i likhet med försvarskommittén och chefen för försvarsdepartementet att ett ställningstagande till arméflygskolans flyttning bör anstå.

Det är infe rimligt, anser utskottet, med ytterligare en flyttning under 1980-talet.

När riksdagen fattade beslut om F ll:s nedläggning beslutade riksdagen också atf Nyköping skulle kompenseras för de arbetstillfällen som gick förlorade genom nedläggningen.

Def är väl osannolikt att någon regering vill fatta beslut om att dra bort ytterligare statlig verksamhet från Nyköping innan sådan kompensation kommer till stånd.

Nyköpings och Oxelösunds kommuner överväger att tillsammans med företag i regionen bilda ett bolag för civil flygverksamhet på f. d. Fil vid Skavsfa.

En förutsättning för detta är att det företag som nu "servar" arméflygskolan får fortsätta med denna verksamhet ännu ett antal år.

Utskottets skrivning ger enligt min mening möjlighet att, om förutsättningar för flygverksamhet på Skavsfa skapas, flytta arméflygskolan till Skavsfa under en övergångsperiod på ca fem år eller till den tidpunkt då överbefälhavaren anser att arméflygskolan i sin nuvarande form skall upphöra.

På defta sätt skulle man undvika en stor kapitalförstöring och samtidigt kunna ge arméflygskolan goda möjligheter för dess verksamhet.

Dessutom undviker man att staten investerar i annars nödvändig upprustning av Brandholmens flygplats.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska gruppreservafio-nerna med Eric Holmqvist som första namn och i övrigt till utskottets betänkande.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

I detta anförande instämde Olle Svensson och Göran Persson (båda s).

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets-.och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 12 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr falman! I moderata samlingspartiefs parfimotion med anledning av totalförsvarspropositionen pekar vi på riskerna av aft för tidigt och för säkert inteckna en avspänningsprocess i omvärlden för reduceringar inom försvaret. De senaste tio årens försvarspolifik i vårt land ger också en god belysning av dessa risker.

Ett försvarsbeslut innebär naturligtvis alltid en mycket svårbemästrad bedöming av en framfida utveckling i vår omvärld. Medel och metoder för sådana bedömningar har med åren möjligen blivit något mindre trubbiga, men ytterst torde alltid ett försvarsbeslut få grundas på ett polifiskt ställningstagande rörande dessa framfida säkerhetspolitiska risker.

I detta sammanhang bör särskilt understrykas spännvidden i tid mellan beslut och effekten av det genomförda beslutet. I försvarssammanhang är denna spännvidd upp till tio år, ibland mer - femton räknar man också med.

Det försvar vårt land kan mobilisera i dag är alltså till viktiga delar en effekt av 1968 års och 1972 års försvarsbeslut. Följaktligen är det försvar vi kommer att fatta beslut om i dag delar av det försvar vi kommer aft ha fram på 1990-talet.

Alla som sysslar med försvarsfrågor är väl införstådda med detta förhållande. Ändå är def det dagsaktuella säkerhetspolitiska skeendet i världen som präglar debatten om hur försvaret skall se ut om tio år. Det är mänskligt och naturligt atf det är så. Ingenting är så svårt som atf med tillförlitlighet säga att 1990-talef kommer aft bli ett fredligt decennium, då vi följaktligen inte skulle behöva ett så starkt försvar, eller atf 1990-talef blir osäkert och spänningsfyllt, varför vi i dag, 1982, skulle behöva fatta ett försvarsbeslut med förstärkningar i.

1925 års nedrustningsbesluf ger exempel på hur statsmakterna i vårt land infecknade enfredlig utveckling som aldrig kom till stånd. Detta gav oss eff otillräckligt och illa förberett försvar när krigsmolnen hopade sig i slutet på 1930-talet - låt vara att man då med andan i halsen började söka återställa vad som hade rivits ner. 1968 och 1972 års försvarsbeslut ger likaså exempel på beslut som uttalat byggde på tanken att avspänning och en fredlig utveckling mellan stormakterna skulle visa sig vara så hållfast och bestående atf våra försvarsansträngningar kunde tillåtas nedgå.

Låt mig, herr talman, citera några rader från 1970 års försvarsutredning, där utredningens skrivning var en socialdemokratisk majorifetsskrivning:

"Ett karakteristiskt drag i de senare årens sforpolitiska utveckling är en betydande grad av avspänning mellan de båda huvudaktörerna på den världspolitiska scenen. Förenta staterna och Sovjetunionen. Denna avspänningsprocess har nu pågått så länge och visat en sådan hållfasthet, att man kan fala om en utvecklingstrend."

Ett nytt citat: "Mot en sådan bakgrund kan slutsatsen vara berättigad, atf de båda supermakterna är beredda atf i egna och världsfredens intresse göra en allvarligt menad ansträngning att slutgiltigt lösa de utestående problem som alltsedan andra världskrigefs slut utgjort ett ständigt hot mot freden."

Mot denna bakgrund ansåg utredningen "atf vissa begränsningar i försvarets operativa styrka på kort sikt är möjliga aft godtaga".

Borgerliga reservationer och särskilda yttranden av Allan Hernelius, Sven Wedén och nuvarande försvarsministern och dåvarande utredningsledamoten Torsfen Gustafsson med allvarliga varningar för dessa resonemang klingade ohörda.

Låt mig likaså citera vad departementschefen sade i 1972 års försvarsproposition:

"1968 års försvarsbeslut utformades bl. a. mot bakgrund av bedömningen
atf en politisk avspänning hade inträtt i Europa. Detta hade skett trots aft den
rent militärpolitiska situationen inte hade undergått några påtagliga föränd
ringar. --- Den polifiska utvecklingen efter år 1968 pekar bl. a. mot att det

för första gången på mycket lång tid har inträtt en situation i Europa, som kan innebära förutsättningar för att uppnå ett mera varaktigt tillstånd av avspänning och samarbete."

Ytterligare ett citat ur 1972 års försvarsproposifion: "Jag har i def föregående anfört att de senaste årens utrikespolitiska utveckling ger intryck av politisk avspänning i Europa. Jag anser därför att den operativa styrkan

kan tillåtas gå ned något de närmaste åren. Från säkerhetspolitisk

synpunkt har utredningen ansett atf de risker som är förenade härmed inte är större än att de kan godtas. Jag delar denna uppfattning. I det följande kommer jag att förorda vissa ytterligare åtgärder i denna riktning."

Herr falman! 1977 års försvarsbeslut förmådde endast delvis hejda de "begränsningar i försvarets operafiva styrka på kort sikt" som blev resultatet av 1972 års försvarsbeslut.

När man läser raderna från 1972 om begränsningar i den operativa styrkan får man tyvärr intrycket aft detta är en visserligen inte önskvärd men ändå sekundär effekt av andra åtgärder som ter sig mycket viktigare.

Vad är då kort sikt i detta sammanhang? Ja, om man får tro vad som skrevs 1972 avses programplaneperioden och åren närmast därefter. Då skulle vi vara framme vid 1980, eller i dag för atf tänja något på begreppet. Och då måsfe den allvarliga frågan ställas: Är perioden med försvarets begränsning i sin operativa förmåga nu avslutad? Bör den operafiva förmågan med hänsyn fill den icke infriade fredligare utvecklingen i vår omvärld nu öka?

Man kanske kan tolka det så aft regeringspartierna och moderaterna anser, med något varierade ekonomiska ramar, aft så bör ske. Men socialdemokraterna håller fast vid en utveckling som i ekonomiska termer i stort sett innebär en återgång fill principerna bakom 1972 års beslut. De säkerhetspolitiska motiveringarna är dock nu annorlunda.

I konsekvens med försvarsplaneringens logiska tidsförhållanden innebär väl def atf socialdemokraterna återigen bedömer utvecklingen för programplaneperioden och åren närmast därefter, dvs. fram fill 1990, så att begränsningarna i försvarets operativa styrka alltjämt är välmotiverade trots att den säkerhetspolitiska utveckling de ursprungligen byggde på inte har infriats.

Den framtid vi nu går till mötes mot 1990-talet har, så långt det rimligen

2 Riksdagens protokoll 1981/82:166

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

kan krävas, försvarsutredningen sökt bedöma. Till skillnad från 1968 och 1972 råder def inga delade meningar om dessa bedömningar inom utredningen och försvarsutskottet. Ingen söker med andra ord inteckna en vare sig fredligare eller mer osäker säkerhetspolitisk miljö för förändringar i försvarets styrka. Aft ekonomiska skäl kan föranleda skilda satsningar är mot denna bakgrund en annan sak.

Herr talman! Låt mig därefter i korthet beröra en av de motioner jag väckt med anledning av totalförsvarspropositionen. Den handlar om sambandet mellan krigs- och fredsorganisationen och är av avgörande betydelse för försvarets ekonomi.

Också i detta försvarsbeslutsvarv har kraven på rationalisering av försvarets fredsorganisation lett till svåra politiska beslutsproblem. Trofs aft alla som varit involverade i denna beslutsprocess tycks vara väl medvetna om de besparingskrav på fredsorganisationen som är nödvändiga om de förordade krigsorganisationslösningarna skall kunna innehållas, har likväl det lokala och regionala motståndet mot reduceringar av fredsförbanden på flera håll blivit så starkt att de förordade reduceringarna infe tett sig politiskt möjliga att genomföra. Jag konstaterar att i detta beslutsvarv är loppet så att säga kört.

Det är mot denna bakgrund jag utformat min motion. Också inför nästa försvarsbeslut kommer, ännu starkare än fidigare, kraven på rationaliseringar inom fredsorganisationen att göra sig gällande. Frågan är då: Hur skall denna process hanteras? Lärdomarna från de tre senaste försvarsbesluten pekar enligt min mening på följande vikfiga faktorer.

Debatten om försvarets utveckling har under många år lidit av att sammanhanget och skillnaden mellan försvarsmaktens krigsorganisation och dess fredsorganisation för många medborgare framstått som oklar, ja t.o.m. varit okänd. Strukturen i försvarets freds- och krigsorganisation har sönderfallit i ett antal svårgripbara element, vars inbördes sammanhang ter sig allt mer lösryckt. Denna grundläggande svaghet i diskussionsförufsätf-ningarna leder till flera egenartade konsekvenser för svensk försvarsdebaft -vilka man inte ser i andra länders försvarsdebatt.

Många medborgare i vårt land uppfattar sin orts eller sin regions fredsförband också som ortens eller regionens försvar i händelse av krig, vilket har gett det s. k. militärkommunala komplexet en helt annan tyngd i debatten än vad det har i debatten i andra länder. Det har också lett fill atf styrkan och rörligheten i försvarsmaktens krigsorganisation framstår som okänd eller diffus, och detta leder ofta till en underskattning av vårt lands försvarsförmåga.

Det naturhga och goda i försvarsviljan och vakfslåendef kring ett starkt försvar kanaliseras ofta till ett bevarande av en orationell och dyrbar fredsorganisation, medan minskningar eller försämringar i krigsorganisationen passerar utan verklig diskussion. Diskussion och debatt om försvarsmaktens utbildnings- och övningsverksamhet får en tendens att koncentreras till förutsättningarna för fredsförbandens inneliggande åldersklass, medan

diskussion om repetitionsutbildning och övningar med större krigsförband blir svåråtkomlig.

Materielförnyelse och teknisk utveckling inom krigsorganisationen kopplas inte till enskilda eller viktiga förband, vilka således får ökad slagkraft, utan till vapensystemet som sådant med risk för atf dess funktion och betydelse i förbandssfrukturen förloras. Diskussioner om luftvärnsrobotar blir ofta rätt och slätt en teknisk diskussion om luftvärnsrobotar och inte om luftvärnsfunktionen i skyddet av t. ex. en brigad. Flera faktorer har medverkat till denna skevhet i debatten.

Exempelvis arméns fredsförband har en mycket lång tradition i svenska folkets medvetande genom övertagandet av de ursprungliga landskapsregementenas folkliga förankring och deras till namnet knutna insatser i vårt lands krigshistoria. Det bör dock i detta sammanhang observeras att def var landskapsregementenas ursprungliga roll som krigsorganisationsregementen som skänkte dem deras förankring i folkmedvetandet.

Dagens benämningar på arméns förband inom krigsorganisationen, fördelningar, brigader, Fo-grupper m. m. har ingen naturlig förankring i befolkningens medvetande. Detta sammanhänger bl. a. med att de omgärdas med en långt driven sekretess.

Stommen i arméns fältförband, brigaderna och deras sammansättning som krigsförband efter mobilisering med enheter som grundutbildas vid flera olika fredsförband från olika truppslag ger för den oinvigde, även för de värnpliktiga, ett komplicerat intryck.

I propositionen framhålls att en fortsatt anpassning av fredsorganisationen torde bli nödvändig i början av 1990-talef. Vilka förbandsindragningar och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i nästa försvarsbeslut. Enligt min uppfattning är def angeläget aft denna fortsatta anpassning blir väl planerad och ingår i en långsiktigt utformad struktur för försvarsmaktens krigs- och fredsorganisation. Det avgörande är att fredsorganisationen skall grundas på krigsförbandens behov.

Def bör alltså nu göras upp en långsiktig plan för fredsorganisationens utveckling, stödd på den krigsorganisation som innefattas i 1982 års försvarsbeslut. Den efter hand minskade värnpliktskontingenten skall härvid utnyttjas i kostnadsbesparande syfte. Men samtidigt skall inom fredsorganisationens ram åtgärder vidtas för att utan extra kostnad höja beredskapen och stärka slagkraften hos de krigsförband som såväl ÖB som försvarskommittén, departementschefen och utskottet har prioriterat.

Vi måste sträva efter att ett för produktion och omsättning av krigsorganisationens förband tillräckligt antal fredsförband behålles - men ej heller mer.

Återstående fredsregementens etablissement kan och måste då successivt frigöras. Genom att vi i god tid fastställer detta långsiktiga slutmåls principer kan byggnadsverksamheten inom försvarsmakten inriktas mot vad som slutligen är nödvändigt och i tiden onyttiga eller onödiga investeringar undvikas, allt för att åstadkomma hög beredskap och stor personell och

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

materiell slagkraft hos krigsförbanden och effektivitet i fredsorganisationen.

Med denna förutsättning är enligt min mening den naturliga kopplingen mellan krigs- och fredsorganisafionen given och också utgångspunkten för den folkliga förankringen av krigsförbanden. Fredsförbanden måste presenteras som utbildningsplatser, en militär skola, inte såsom förband för krig, vilket de heller inte är.

Den värnpliktige som inställer sig fill grundutbildningen rycker in till en utbildningsplats, mén han skall utbildas i ett krigsförband, t. ex. en bataljon i en modern infanferibrigad. Från första början är därför hans roll i och känsla för krigsförbandet det väsentliga.

Denna samhörighet med krigsförbandet och inte med utbildningsplatsen är desto mer viktig för de värnpliktiga som utbildas vid specialtruppslagen. För dem som t. ex. vid ett fredsträngregemenfe utbildas i en underhållsba-faljon, avsedd att ingå i en infanteribrigad som mobiliserar på annan plats i landet, under annat fredsförbands ansvar och där brigaden kan komma atf utnyttjas i krig på ytterligare helt annan plats i landet, är krigsförbandet den enda länk som ger en meningsfull anknytning och sammanhållning i stort.

Medborgarna i vårt land som både ekonomiskt och personellt avsätter stora resurser fill det militära försvaret bör enligt min mening ges avsevärt ökade möjligheter att få inblick i vart dessa resurser går och på ett naturligt sätt känna samhörighet med krigsorganisationens enheter mera än med fredsförbanden.

Utskottet instämmer i stort i min mofion, så har jag tolkat skrivningarna, men utskottet anser att många andra bedömningsgrunder än dem jag framhållit också måste vägas in vid förändringar i försvarsmaktens fredsorganisafion. Jag förnekar inte det. Jag tror att också regionala och arbetsmarknadspolifiska skäl måste vägas in vid det slutliga avgörandet.

Men det avgörande är att fredsorganisationen ovillkorligen inom viss tid måste anpassas fill vad som är rationellt för aft utbilda och mobilisera den av statsmakterna beslutade krigsorganisafionen. I annat fall har vi att dra konsekvenserna av aft försvarsanslagen medvetet används i regionalpolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt syfte utan att detta bidrar fill landets försvar. En sådan ordning kan enligt min mening inte hävdas i en försvarsdebatt där försvarsanslagen redan är utomordentligt hårt trängda.

Anf. 13 LARS HENRIKSON (s):

Herr talman! Med hänsyn till kammarens arbetssituation avser jag inte aft ta i anspråk hela den tid som jag har anmält för det här inlägget. Jag avser alltså inte att särskilt grundligt gå in på försvarfrågan som helhet. Den har, som vi alla vet, tidigare i denna debatt utvecklats av företrädare för försvarsutskottet liksom i meningsutbytet mellan partiledarna under gårdagen.

I anslutning till försvarspropositionen motionerade jag tillsammans med övriga socialdemokrater från Östergötland rörande ett par av de förband som enligt förslaget i proposifionen skall läggas ner. Det gäller T 1 och F 13 M,

båda förlagda till Linköping. Vår motion med nummer 1981/82:2267 utmynnade i kravet atf de två nämnda förbanden skall behållas och ingå i försvarets framfida organisation. I mofionen och i en bilaga lämnades en tämligen utförlig mofivering för de krav som vi rest.

I fråga om T 1 framhölls bl. a. aft ett bevarande av detta förband skulle innebära en betydande besparing i förhållande fill propositionens förslag. Försvarsutskottet har över huvud taget inte mer än i refererande form berört våra synpunkter och vårt förslag i denna del utan konstaterar lakoniskt att Linköping är mindre beroende av de förband som är aktuella än övriga berörda orter. Som jag uppfattar utskottet är det tydligen här mera fråga om regionalpolitik än försvarspolifik, något som jag skall avhålla mig från att kommentera. Den ekonomiska aspekten, som alltså har belysts i mofionen och i bilagan, grundad på en utredning av professor Grubbström i Linköping, visar emellertid aft det här är fråga om ganska betydande belopp - en omständighet som jag tycker aft utskottet borde ha, om inte instämt i så dock något berört. Utskottet borde ha redovisat vad som föranlett utskottet att inte beakta våra synpunkter.

Utskottet anför i betänkandet - och det får tas som en positiv sak - att överbefälhavaren planerar att låta viss utbildning vid T 1 vara kvar i Linköping och då inordnad i 14/FO 41 för att därmed säkra ett fortsatt samarbete med regionsjukhuset. Vi har i motionen redovisat de områden som för dagen är aktuella, och jag vill med fillfredsställelse notera utskottets redovisning och ställningstagande - jag uppfatfar skrivningen som ett ställningstagande - på denna punkt. Därmed har en viktig del av Tl:s verksamhet tryggats för framtiden.

Jag ber, herr talman, aft få yrka bifall till motion 2267.

Så några ord i flygplansfrågan, och det blir då mera en rösfförklaring än en argumentation i sak. Det är med beklagande som man noterar att det inte gått att uppnå enighet i denna fråga - detta så mycket mer som en i stort sett enig bedömning förefinns när det gäller behovet av ett nytt flygplan efter Viggen. Man kan alltså konstatera att enighet föreligger i frågans försvars-poHtiska del.

Oenigheten handlar om vid vilken fidpunkt beslut bör fattas. Personligen lägger jag ett betydande ansvar på regeringen, och kanske särskilt på statsministern, för den uppkomna situationen. Eftersom denna situafion nu är ett faktum och då frågans industripolitiska del är av utomordenligt stor betydelse för min egen kommun kommer jag i den stundande voteringen atf stödja utskotfefs förslag på den här punkten.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

I defta anförande instämde Maria Lagergren (s).

Anf. 14 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr falman! Målet för vår säkerhefspolifik är väl förankrat hos det svenska folket. De flesta svenskar anser också atf vi behöver ett starkt försvar för atf kunna hålla fast vid vår målsättning.

Hela vårt samhälle bygger på arbetsinsatser från både kvinnor och män.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Även den del av vårt samhälle som utgör totalförsvaret behöver hela svenska folket för att klara personalbehovet.

Enligt folkpartiet bör personalförsörjningen till totalförsvaret, både dess militära och dess civila delar, på sikt klaras genom en fofalförsvarsplikf.

Genom att införa en fofalförsvarsplikf gör vi det möjhgt att mer rafionellt utnyttja landets samlade personaltillgångar än vad nuvarande lagstiftning med klara könsgränser och olika åldersgränser för olika delar av totalförsvaret ger utrymme för.

Vi har i dag ett stort behov av föryngring av civilförsvaret, vilket inte kan klaras inom ramen för dagens system, samfidigt som vi tar uf och utbildar tusentals värnpliktiga utan att sedan kunna krigsplacera dessa inom försvarsmakten.

Som en delreform har folkpartiets representanter i försvarskommittén skisserat en lösning, där civilförsvaret föryngras genom en årlig nyrekrytering av ca 5 000 personer i åldern 20-25 år. Detta förslag finns också i motion 1981/82:2261 av Eva Winther och Bonnie Bernström.

I motion 1981/82:729 föreslår folkpartiet en gemensam övre åldersgräns för värnplikt och civilförsvarsplikt. Också detta förslag kan ses som en reform i syfte att få ett mer rationellt personalutnyftjande - alltså en bit på vägen till vad vi anser vara slutmålet, totalförsvarsplikt.

Fördelarna med vårt förslag är främst följande: Genom en högre värnplikfsålder kan försvarsmakten behålla särskilt värdefull personal, främst specialister, under en längre tid.

Civilförsvarsorganisafionen skulle kunna föryngras om vi fick en sänkt övre gräns för civilförsvarsplikten. Det vore värdefullt om vi kunde öka möjligheterna att låta befattningens och uppgiftens krav styra krigsplaceringen av människorna; detta blir lättare om vi inför en gemensam övre åldersgräns.

I dagens system får def militära försvaret i stort sett all den yngre personalen på bekostnad av civilförsvaret, i vars uppgifter det även i många fall ställs krav på fysisk styrka.

Vi behöver en smidigare personalhantering än i dag. En gemensam övre åldersgräns ger större möjligheter till det än dagens system.

Det vore också värdefullt om man i större utsträckning än i dag tog hänsyn till civil utbildning och yrkeserfarenhet.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill folkparfimotionerna 1981/82:729 och 1981/82:2261.

Västkusten får inte läggas försvarslös vid överraskande anfall. Det har varit huvudargumentet när vi från Göteborg motsatte oss försvarskommitténs förslag om nedskärningar som drabbar i första hand det marina försvaret vid västkusten.

Det är av avgörande betydelse och av stor vikt aft man kan göra tidiga försvarsinsatser inom Göteborgsområdet med dess för hela landet vikfiga anläggningar.

Minutläggningskapaciteten och bemanningsmöjligheterna när def gäller fasta batterier måste behållas. Genom förslaget i proposifionen atf viss min-.

artilleri- och marksfridsutbildning behålles vid myndigheten inom ramen för en grundutbildningsbataljon, är förutsättningarna något bättre än de skulle ha varit om försvarskommitténs förslag hade accepterats fullt ut. Ändringen är också välkommen ur värnplikfssocial synpunkt.

Försvarskommittén framhöll i februari 1981 att vi bör eftersträva "förmåga till tidig närvaro och snabb styrketillväxt i områden som kan bli särskilt betydelsefulla för en eventuell angripare, dvs områdena kring Nordkalotten och Ösfersjöufloppen".

Västkusfområdet utgör en väsentiig del av Ösfersjöufloppen.

Genom atf behålla officershögskolan i Göteborg kan man klara beredskapskraven då åldersklassen inte kan svara för beredskapsuppgifterna.

Flyttning av officershögskolan innebär en påtaglig försämring av beredskapen under höst- och vinterhalvåret.

Även ur rekryteringssynpunkt är en flyttning av skolan till Karlskrona mycket negafiv. Flyttar skolan från Göteborg, minskar förutsättningarna för en god rekrytering i Göteborgsområdet. Med nuvarande placering av försvarets officershögskolor har man en god täckning av viktiga områden ur rekryteringssynpunkt.

Folkparfiets och centerns riksdagsledamöter i Göteborg har i mofion 1981/82:2213, yrkande 2 hemställt att riksdagen skall med avslag på proposifionen besluta att marinens officershögskola även i fortsättningen skall vara belägen i Göteborg.

Reservafion 7 vid betänkandet tar upp denna hemställan, och jag yrkar bifall till reservationen.

Yrkande 1 i vår motion gäller marinens sjukvårdsskola och dess placering. Vi har med glädje kunnat konstatera att utskottet fillstyrkt motionsyrkandet. Det är ett bra förslag till beslut, då en flyttning av skolan till Karlskrona hade varit mycket ödesdiger.

Marinens sjukvårdsskola på KA 4 har under drygt tjugo års verksamhet byggt upp en mycket hög undervisningskvalitet, genom tillgång till en medicinsk lärarorganisation av god kvalitet och med en bredd vad gäller medicinska specialiteter som är mycket värdefull.

I Göteborg disponerar man genom samarbete med universitetskliniken värdefulla resurser. Den krigsmedicinska forskning som bedrivs vid universitetet är internationellt uppmärksammad. Antalet läkarledda lektioner vid marinens sjukvårdsskola är per år 1 600 fimmar. Huvuddelen av dessa lektioner ges under värnplikfsutbildningen.

Det hade både ur effektivitetssynpunkt och ur besparingssynpunkt varit helt förödande, om man hade fillstyrkt yrkandet om flyttning av skolan.

Herr talman! De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet är av oerhörd betydelse för vårt försvar. Vår trovärdighet hos omvärlden är stor, mycket på grund av atf så många svenska kvinnor och män frivilligt gör en insats för vårt svenska försvar. Oerhört mycket arbete läggs ned ideellt i denna folkrörelse, och det finns få ställen där varje krona av statsmedel ger så hög utdelning.

Den positiva syn på denna verksamhet som finns från såväl regering och

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolihken, m. m.

riksdag som totalförsvarets företrädare är omvittnad, och den förståelse för verksamhetens betydelse som finns ger garantier för atf medel kommer aft ställas fill förfogande.

Def är också av stor betydelse aft man följer med utvecklingen och anpassar regler och förordningar så att verksamheten gagnas.

Det har under åren väckts ett antal mofioner i dessa frågor, och jag ser med tillfredsställelse att utskottet nu ger regeringen till känna att man i en utredning snarast vill få frivilliga försvarspersonalens förmåner m. m. översedda.

Herr talman! Bonnie Bernström och jag har i motion 1981/82:1316 krävt skyddsrum och skyddade produktionsplatser för Sveriges Radio. Enligt vad utskottet anfört med anledning av motionen och vad kulturutskottet uttalat i sitt yttrande, tycks frågan ha uppmärksammats och vara på väg att få en lösning. Def är av yttersta vikt atf frågan får hög prioritet.

I motion 1981/82:1988 har Eric Rejdnell och jag tagit upp frågan om övervakning av skärgårds- och kustområdena. Det är viktigt atf vi får en förstärkning och eff effektivt utnyttjande av de resurser som finns.

Hans Lindblad berörde i sitt inledningsanförande vårt stora territorialhav och betydelsen av en bra övervakning ur försvarssynpunkt. Man har från försvarsutskottet vid flera tillfällen betonat vikten av ett samutnyttjande av försvarets och det övriga samhällets resurser.

Även i detta betänkande har försvarsutskottet kraftigt uttalat atf man kan göra betydande effektivitetsvinster, om man får ett samufnyttjande.

Ivar motion tar vi som exempel på lösning av ledningsansvaret den tingens ordning som gäller i Danmark. Där är marinen huvudansvarig. Vi talar också om nödvändigheten av att fasta spaningsstafioner upprättas inom västkusfområdet, samma system som nu finns inom kustområdet i Östersjön. Även om förståelsen har varit och är stor för nödvändigheten av att något händer och det ges en utförlig beskrivning av problemen i betänkandet, kommer man inte fram till några konkreta förslag. Visserligen vill man atf riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts i propositionen och i vår motion och motion 2276 om den fredstida förmågan att övervaka våra kust- och havsområden, men det räcker infe. Jag håller helt med om atf någon ny utredning ej behövs, det har utretts tillräckligt. Vad som nu behövs är att man med ledning av de kunskaper man har verkligen bestämmer sig för åtgärder som ger resultat.

Jag beklagar atf det danska sättet att lösa ledningsansvaret inte anses vara acceptabelt. Man säger atf det infe är lämpligt att försvarsmakten, i defta fallet marinen, skall vara ansvarig för resurskrävande och administrafivt betungande civila verksamheter.

Ja, men skall man få en samordning, måste ju ansvaret för verksamheten ligga hos någon, och jag anser att marinen borde vara väl skickad atf fa det ansvaret. Jag har inget yrkande, herr falman, utan hoppas med anledning av vad utskottet uttalat atf frågorna kommer aft få en lösning. Vi har inte råd med ett dåligt resursutnyttjande över huvud taget i vårt land och absolut inte i en så viktig verksamhet som övervakningen av vårt sjöterritorium.

Anf. 15 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr talman! Det är självklart atf jag kan instämma i det mesta av vad Kerstin Ekman sade. Def är bara en skillnad, och den gäller officershögskolan. Utskottets argument för atf flytta den från Göteborg kan sägas vara tre:

Det första argumentet är aft skolan, enligt ÖB, inte är nödvändig för insatsberedskapen på västkusten. Den klarar man genom minufbildningen, radarskolan, artilleriufbildningen och även sjukvårdsskolan.

Def andra argumentet är behovet att frigöra lokaler i Göteborg för att kunna flytta bl. a. värnpliktskontoret dit och därför göra rationaliseringar och kunna frilägga Säve.

Ett tredje och ett väldigt starkt, posifivt skäl för att flytta skolan till Karlskrona är att få kustartilleriets och flottans officersutbildning på samma ställe, så att man får en samsyn inom denna försvarsgren. Jag tror att detta är en ganska värdefull sak, att få dessa utbildningar samfrimmade från början. Det har bevars funnits ganska stora differenser mellan dessa två grupper tidigare, och det finns även i dag.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 16 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skall ta upp försvarsfrågan från snävt regional utgångspunkt.

Försvarsutskottets betänkande 1981/82:18 behandlar bl. a. två motioner från den allmänna motionsfiden och fre motioner avlämnade i anledning av försvarsproposifionen från den socialdemokratiska Blekingegruppen. Jag skall något kommentera utskottsbehandlingen av dessa.

Som grund för mitt anförande vill jag lägga försvarskommitténs bedömande, atf Karlskrona är den kommun i landet som näst Karlsborg är mest beroende av sysselsättningssifuationen inom försvaret.

Sedan 1940 har antalet anställda vid marinen i Kariskrona och Karlskronavarvet minskat med över 5 000. Minskningen sedan 1950 är 2 300 och sedan 1950 nära 1 500.

De senaste 30 åren har staten inom den militära sektorn i Karlskrona dragit in arbetstillfällen motsvarande ett infanteriregemente eller en flygflottilj vart femte år. En regementsindragning vart femte år - def talar.

Därtill har inom statens affärsdrivande verksamhet antalet anställda minskat med mer än en tredjedel sedan 1975.

Ingen annan ort i landet har blivit föremål för så omfattande sysselsäft-ningsminskningar av den statiiga verksamheten som just Karlskrona. Trots detta förbigicks Karlskrona helt vid utlokaliseringen av statliga verk i början av 1970-talet. Karlskrona har ej heller kommit i fråga då det gäller den statliga högskoleufbyggnaden.

Def betänkande vi nu behandlar kommer att betyda ytterligare minskning av statliga arbetstillfällen i Karlskrona.

Den planerade nedläggningen av den militära organisationen beräknar chefen för marinen kommer att innebära en minskning de närmaste tio åren på 225 årsarbeten. Därfill har en avtalsöverenskommelse mellan statens

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

arbetsgivarverk och vederbörande personalorganisationer lett till att kommunen går miste om skatteinkomster för omkring 550 sysselsättningstillfällen - en befolkningsminskning som smugit sig på kommunen! Av ekonomiska skäl mantalsskriver sig nu nästan alla befälselever i annan kommun än Karlskrona. Detta betyder infe bara flera miljoner i förlorade skatteinkomster för kommunen, det betyder säkerligen också stora fördyringar för staten.

Redan innevarande månad förväntas U-80 lägga fram sitt betänkande. Vi befarar ytterligare nedskärningsförslag från den utredningen, tyvärr. De slutgiltiga besluten vill vi ha möjlighet aft påverka.

Herr talman! Med detta som bakgrund behöver ingen förundra sig över aft vi i Karlskrona känner stark oro inför framtiden. Nu hemställer vi i motion 2273 aft riksdagen uppdrar åt regeringen atf särskilt beakta aft Karlskrona kompenseras för dessa neddragningar.

Arbetsmarknadsutskottet, som i yttrande behandlat motionen, erinrar om aft riksdagen fidigare uttalat sig för aft sydöstra Sverige bör komma i fråga vid decentralisering av statlig verksamhet och att yrkandet i motionen om atf Karlskrona bör beaktas vid en sådan decentralisering kan sägas vara tillgodosett med riksdagens fidigare uttalande. Någon direkt åtgärd anser utskottet inte påkallad och avstyrker motionen.

Jag ser arbetsmarknadsutskottets yttrande, vilket försvarsutskottet enhälligt godtagit i denna del, som en pekpinne åt regeringen att det snart är tid att verkligen lämna Karlskrona aktivt stöd. Egentligen säger utskotten till regeringen: Gör något äntligen! Vi ser med förväntan fram mot resultat.

Enligt propositionen skall tre sfora militära anläggningar i Karlskrona lämnas under planeringsperioden - Gräsviksanläggningen senast i oktober i år. Blå Port senast den 30 juni 1987 och etablissementet Sparre senast 1985.

1 motion 2265 hemställer vi Blekingesocialdemokrater nu att sjökrigsskolan omlokaliseras från Göteborg till Karlskrona och aft etablissementet Sparre bibehålls bl. a. för just denna verksamhet.

Utskottet går oss delvis till mötes när det gäller Sparre. Man säger atf avvecklingen av Sparre bör anstå fills man fått se resultat av en förordad utvärdering av det nya utbildningssystemet för värnpliktiga i flottan. En liten framgång men ändå en framgång - hoppas att den blir bestående. Sjökrigsskolan däremot vill utskottet lokalisera till Stockholm, vilket jag givetvis beklagar.

I motion 2274 tar vi upp besvärligheterna vid Karlskronavarvet, där de anställdas antal gått ner stadigt under def senaste decenniet. Bl. a. har över 100 arbetare i åldrar mellan 53 och 60 år frivilligt gått i förtidspension vid det senaste årsskiftet.

I proposition 1979/80:165 föreslog regeringen, och riksdagen beslutade, att Karlskronavarvet inriktas mot marin nybyggnation och underhållsverksamhet för den svenska marinen och för export. Ubåtsproduktionen borde successivt överflyttas till Karlskronavarvet. Vi pekar på detta i motion 2274 och påminner om atf ubåtsproduktionen fördyrats genom aft den nu är

uppdelad på två varv, Kockums och Karlskronavarvef.

Försvarsutskottet däremot vill ändå inte gå längre än till att godkänna inriktningen mot ökad samordning av ubåtsf illverkningen på sikt och föreslår avslag på motionen. Det kan infe vara bra för politikens anseende och trovärdighet att år efter år peka på förhållanden som infe är bra och sedan inte ens börja vidta de nödvändiga förändringarna.

Försvarsutredningen har, för att i någon liten mån kompensera Karlskrona kommun, föreslagit att marinens officershögskola i Göteborg och marinens sjukvårdsskola i Göteborg omlokaliseras fill Karlskrona. Efter det att en stor delegation från Göteborg uppvaktat försvarsutskottet och med delvis mindre sakliga argument begärt att dessa omlokaliseringar ej skulle företas, föreslår nu utskottet att officershögskolan flyttas. Beslutet om sjukvårdsskolan bör däremot anstå, säger man, till dess utredningen om sjukvården i krig, USIK, lagt fram sitt betänkande. Det är alltså inte så att beslutet att den skall kvarstå i Göteborg och inte flyttas är definifivt, som man fick ett intryck av att Kerstin Ekman menade. Vi får alltså anledning att återkomma på den punkten.

En av våra motioner, nr 533, har fått en mer välvillig behandling. Utskottet meddelar att det ingår i försvarsministerns planer att lokalisera tolfte jaktdivisionen i flygvapnet fill Kallinge flygflottilj i Ronneby. Vi ser fram emot ett snart förverkligande av dessa planer.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är mycket svårt atf förbättra den regionala balansen även på försvarsområdet. I slutändan blir det som oftast de stora och starka distrikten med månghövdad representation här i riksdagen som tar hem de stora potterna, de sfora vinsterna. Jag hade gärna sett atf försvarsutskottet hade varit litet mera tufft i de regionalpolitiska frågorna.

Fru talman! Jag avstår från yrkanden.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Under detta anförande övertog förste vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 17 ARNE FRANSSON (c):

Fru talman! När riksdagen i dag bl. a. skall ta ställning till förändringar inom fredsorganisationen, är det med beklagande man kan konstatera aft utskottsmajorifeten inte ställt upp bakom förslagen i motionerom bevarande av A 6 i Jönköping.

De ufbildningsmässigä betingelserna vid A 6 är mycket goda. Tillgången till Skillingaryds skjutfält ca 4 mil söder om Jönköping är värdefull. Från besparingssynpunkt måste detta vara betydelsefullt, eftersom man kan minimera tidsödande och kostsamma transporter av personal och materiel. Att i ett sådant läge lägga ner det i förhållande fill Skillingaryd närmast belägna artilleriregementet ter sig därför föga rationellt.

Det avgörande argumentet för en nedläggning av A 6 är enligt regeringens förslag atf besparingarna blir större än vid en nedläggning av A 1 i Linköping. Från Jönköpings läns sida har tidigare hävdats att tillfredsställande ekonomiska jämförelser mellan alternativen inte har presenterats, och den

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

uppfattningen har vi fortfarande. De ekonomiska besparingarna vid en nedläggning av A 6 har sannolikt överskattats. Det har av en särskilt fillkallad utredningsgrupp hävdats att om dessutom hänsyn tas fill samhällsekonomin i stort kan en nedläggning vara olönsam. En nedläggning av A 6 innebär att en av landets största befolkningskoncenfrafioner, södra Väfter-bygden med ca 150 000 invånare, skulle bh utan regemente. För upprätthållandet av försvarsviljan är det önskvärt att ha en nära koppling mellan civil och militär verksamhet. A 6 fyller en viktig uppgift när det gäller aft förankra försvarsverksamhefen i regionen. Enligt min uppfattning bör andra besparingsåtgärder än förbandsnedläggningar därför i första hand prövas.

Om A 6 läggs ner innebär det också att artilleriefs officershögskola i Jönköping tvingas omlokalisera sin verksamhet. En flyttning av officershögskolan innebär så stora störningar och kostnader för den nyorganiserade , officersutbildningen att den utgör ett mycket starkt skäl för att A 6 och artilleriefs officershögskola bör få finnas kvar i Jönköping. I sammanhanget bör påpekas att officershögskolan tidigare omlokaliserats från Östersund till Jönköping för att bl. a. underlätta rekryteringen av officersaspiranter. En förflyttning fill Kristinehamn måste uppenbarligen verka i motsatt riktning. Detta bekräftas också av den enkät som chefen för officershögskolan gjort.

Även de värnpliktssociala frågorna talar starkt för ett bibehållande av A 6. Ungefär hälften av de värnplikfiga under grundutbildning har sin bostadsort mindre än 5 mil från regementet, och ca 60 % utnyttjar, när tjänsten så medger, ständig natfpermission. En nedläggning av A 6 skulle innebära att huvuddelen av dessa värnpliktiga fick avsevärt sämre värnpliktssociala förhållanden.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen inom Jönköpings kommun har under senare hälften av 1970-talet varit klart ogynnsam. Folkmängden har sålunda minskat från 108 500 år 1975 till 107 500 personer år 1981. En nedläggning av A 6 innebär atf ca 400 personer direkt berörs, och därtill kommer indirekta sysselsättningseffekter motsvarande ungefär lika många personer. Ett så stort bortfall av sysselsättningstillfällen leder naturligtvis fill stora problem för kommunen och länet. Utskottet framhåller, att om A 6 skulle bibehållas, skulle det innebära att något annat förband skulle läggas ner, och def skulle då vara mer olyckligt sett från regionalpohtisk synpunkt. Om defta kan man naturligtvis ha olika uppfattningar. Låt mig bara slå fast följande fakfa. Linköping har ökat sin folkmängd mellan 1975 och 1981 med ca 2 000 personer. Ökningen för Skövde kommun under motsvarande tid, alltså från 1975 till 1981, är 700 personer. Jag har då svårt att förstå att detta skulle överensstämma riktigt med def uttalande som utskottet gjort, aft def skulle vara mer olyckligt, sett från regionalpohtisk synpunkt.

Med tanke på utvecklingen i Jönköpings kommun och län under de senaste åren innebär, som jag sade fidigare, en nedläggning av A 6 ett stort problem för kommunen och länet.

Möjligheten aft få annan statlig verksamhet fill Jönköping är naturligtvis begränsad. Jag utgår emellertid ifrån atf def arbete som pågår inom

decenfraliseringsdelegafionen skall leda fill resultatet atf en uflokalisering av Nr 166

verksamhet kan ske från Stockholmsregionen, och då bör Jönköping vara en Fredaeen den

lämplig Ort. 4 ji 1932

De synpunkter jag här framfört överensstämmer väl med det ställnings-_____ ____

tagande som Åke Gustavsson gjort i reservation nr 6. Reservafionen innebär Säkerhets- och

ett bifall till mofion nr 2192, som har undertecknats av centerns och försvarspolitiken

folkparfiets ledamöter från Jönköpings län. mm
Jag får slutligen, fru falman, yrka bifall fill reservation nr 6.

I defta anförande instämde Kersti Johansson (c).

Anf. 18 HILDING JOHANSSON (s):

Fru talman! Delområdena växlar här. Efter den här småländska framställningen skall jag gå över fill atf resonera något av JAS-projektet. Jag kan då knyta an fill förhållanden som jag ofta möter vid arbetet med de frågor som jag vanligen sysslar med här i riksdagen. Gång på gång har jag återkommit med kritik mot regeringar för att de lämnat proposifioner som varit ofullständiga och som brustit i beslutsunderlaget.

Ju längre denna debatt om JAS fortskrider, desto klarare träder bristerna i beslutsunderlaget fram. Det gäller planets prestanda, exempelvis vingkon-struktionen och motorn och förhållandet mellan vingkonstrukfionen och motorn, om vilket vi mött ganska skilda uppfattningar, infe minst i går eftermiddag.

Jag har fäst mig vid atf överbefälhavaren har uttalat att beslut om flygplanets figuration m. m. kan fattas först under hösten, då ytterligare erforderligt underlag har hunnit fas fram.

Framför allt brister beslutsunderlaget när det gäller kostnaderna. Def står klart atf den fidigare omtalade kostnadsramen har sprängts. Debatten har inte gett några bestämda upplysningar om den slutliga kostnadsnivån. Def kan tyckas underligt att man under den långa utredningstiden inte har nått fram till ett bättre beslutsunderlag. Jag måste konstatera att för den som är lekman på detta område ter sig beslutsunderlaget klent. Det hjälper inte aft man kan hänvisa fill aft man under lång fid har utrett frågan.

Det grundläggande i dag är def kontrakt som har tagits fram. Det innehåller mycket väsentligt material. Det har presenterats för riksdagen i form av ett brev från försvarsministern. Vid den här tidpunkten i går påtalade Eric Holmqvist detta, ufifrån sin långa erfarenhet av behandlingen av försvarsfrågorna här i riksdagen. För mig, som har suttit i konstitufionsutskottet under en lång följd av år, ter sig metoden synnerligen märkvärdig -väsentligt material, på vilket vi skall bygga vårt ställningstagande, presenteras i eff brev fill riksdagens försvarsutskott. Eff sådant brev utlöser ingen miotionsräft, och det är över huvud taget svårt att på grundval av detta bilda sig någon uppfattning.

Jag hoppas att det var säregna förhållanden som gjorde atf regeringen valde denna metod och att den infe skall vinna efterföljd, så att vi i fortsättningen får uppleva atf en del av materialet presenteras i en

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolihken, m. m.

proposition men att betydelsefulla delar kommer efteråt i form av ett brev från ett statsråd.

Jag måste säga att osäkerheten är så stor atf jag inte tycker att vi kan fatta beslut i dag, särskilt som det här rör sig om ett tidsperspektiv på 40-50 år.

Jag har också fäst.mig vid den oenighet som finns. Den träder fram bland militärerna men också bland försvarspolitikerna. Jag har från grundlagsarbetet vant mig vid att man skall ha så bred förankring av de förslag som man vill genomföra som def är möjligt, atf man inte med några få rösters övervikt genomför stora, genomgripande förändringar. Och jag måste säga att det här förslaget i tidsperspektiv är att jämställa med grundlagsförändringar. Här beslutar vi om något som har aktualitet 40-50 år framåt i tiden. Det är långt ifrån allfid som de grundlagar som vi antar har så långt tidsperspektiv.

Men här har man tydligen infe kunnat arbeta sig fram fill någon enighet. Visst har det hänt även när det gäller grundlagar aft man försökt genomföra beslut med små majoriteter, t. o. m. med minsta möjliga majoritet. Def har jag slagit ner på. Dock hör detta lyckligtvis till undantagen.

Mot denna bakgrund förvånar det mig att regeringen inte har gjort större ansträngningar för atf få till stånd en större enighet - det gäller ändå ett projekt av utomordentlig storleksordning.

I går fick jag fill min förvåning höra aft oppositionen hade fått fa del av alla relevanta papper. Det är i och för sig bra - jag krifiserar inte detta ett ögonblick. Men fror man verkligen i regeringskansliet att tillgång på samma papper leder fill aft man kommer fram fill samma ståndpunkter? Hade det inte varit lämpligt aft också samlas och resonera om defta? Varför har inte statsministern kallat till någon överläggning? När def gäller grundlagsfrågor brukar det gå fill på def sättet. Hade statsministern inte haff fid hade han väl kunnat be försvarsministern att kalla till en sådan överläggning. Det händer aft justitieministern leder överläggningar i grundlagsfrågor, när statsministern inte har tid. Jag ser detta som ytterligare ett skäl till att skjuta på avgörandet för atf man skall få till stånd en större enighet, och för att ge statsministern en chans att kalla till överläggningar och genom dessa försöka att nå fram fill en bredare bas för besluten.

Tyvärr måste jag säga att det som jag här har sett är för mig ytterligare ett exempel på regeringsmakfens förfall. Jag hade upprikfigt sagt hoppats att vi under stor enighet skulle kunna fatta ett beslut i flygplansfrågan i vår. Regeringen har tumlat bort denna möjlighet. Det beklagar jag djupt.

Samfidigt står def klart atf de omständigheter jag har pekat på talar för ett uppskov till nästa riksmöte med J AS-beslutet. Men strider då inte ett sådant ställningstagande mot den industripolitik och den sysselsättningspolitik som jag många gånger pläderat för från denna talarstol, infe minst för min egen valkrets? Låt mig få ge ett svar i fre punkter.

1. Den som liksom jag anser aft eff nytt flygplan behövs efter Viggen och som även anser atf detta så långt som möjligt bör fillverkas i Sverige ger inte upp denna ståndpunkt genom aft biträda reservationen av Eric Holmqvist m. fl. Där står nämligen att genomlysningen av JAS-projektet genom de

avslutande förhandlingarna visar att "def finns förufsätfningar för atf inom Sverige utveckla och fillverka eff flygplan av J AS-typ som är anpassat fill vårt försvarsbehov."

Jag behöver sålunda inte ge upp mina sysselsättningspolifiska synpunkter och infe heller mina industripolifiska uppfattningar när jag röstar på denna reservation. Ännu mindre behöver jag ge avkall på min säkerhetspolitiska grundsyn. Så mycket står klart efter gårdagens debatt att man infe av militär-och säkerhetspolitiska skäl behöver fatta beslutet i dag. Däremot kan det finnas industripolitiska skäl att så snabbt som möjligt nå fram till ett avgörande, men infe heller def tvingar oss att besluta just i dag.

2. JAS-projektet betyder mycket för Trollhättan och för norra Ålvsborg, ur både industripolitisk och sysselsättningspolitisk synpunkt. Def ger möjlighet för en tekniskt avancerad indusfri och def ger sysselsättning åf många. Def vill jag gärna slå fast. Men jag kan infe se aft denna synpunkt kräver atf jag i dag röstar på utskottets förslag på denna punkt. Det går atf upprätthålla sysselsättning och befordra den tekniska utvecklingen även vid ett uppskov.

3. Med hänsyn fill den industripolifiska utvecklingen och sysselsättningsmöjligheterna är det väsentligt att JAS-beslutef vilar på säkraste möjliga grund. Det gör def inte genom regeringens proposifion och utskottets betänkande. Tack vare socialdemokrafiska insatser har det skett en betydande genomlysning, dock kvarstår def brister i beslutsunderlaget. Det innebär risker att projektet infe kan genomföras på def sätt man nu tänker sig. I stället kan sådana förändringar inträda aft den industripolifiska utvecklingen genom projektet bryts och aft det uppstår sysselsäftningssvå-righeter på grund av att man kraftigt tvingas reducera det program man nu tänker genomföra. Det är enligt min bedömning bättre atf vänta några månader och få ytterligare genomlysning av både tekniska prestanda och ekonomiska villkor än atf fatta eff beslut som sedan kanske infe kan fullföljas. Denna synpunkt får sin särskilda tyngd eftersom vi alla är medvetna om att JAS-projektet måste genomföras under knapphetens kalla stjärna - för att använda ett i svensk politik klassiskt uttryck.

Oavsett hur vi ser på det ena eller det andra projektet kommer def aft tävla med en rad andra utgifter, som riksdagen måsfe besluta om att vårt land skall ta på sig. Det går infe atf förutsätta att man, om projektkostnaderna stiger, kommer aft kunna öka de militära anslagen för detta ändamål. Såvitt jag förstår är det ingen som utgår från dessa förufsätfningar. Men då måste vi också rymma in detta i vår bedömning av projektet i dag. Ett uppskov ger oss större möjligheter fill en säkrare bedömning. Den kan aldrig bli hundraprocentig, men den kan bli säkrare än den vi gör med def underlag vi i dag förfogar över. Under sådana förhållanden kommer jag för min del att rösta för den reservafion på denna punkt som avgetts av Eric Holmqvist m. fl.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

I detta anförande instämde Wivi-Anne Radesjö, Lars-Åke Larsson och Rune Johansson (alla s).

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 19 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Fru talman! Vi gjorde under gårdagen en ordentlig genomlysning av JAS-projektet. Nu tas frågan upp på nytt av Hilding Johansson, och det kräver att jag lämnar några synpunkter.

Herr Johansson anför att vi har eff för dåligt underlag och menar atf vi kommer atf ha ett bättre sådant om ett halvår. Jag fror att man med stöd i den debatt som fördes i går utan vidare kan avföra det argumentet. Det underlag vi har i dag är, enligt alla ansvariga myndigheters bedömningar, tillräckligt fast för ett beslut. Enligt min och de övriga regeringsmedlemmarnas uppfattning kommer vi inte heller på ett halvår atf kunna få eff bättre underlag för att bedöma det här projektet.

Def sades i går i debatten beträffande kostnadsutvecklingen - en uppgift som inte Hilding Johansson upprepade - att man redan nu kan notera kostnadsfördyringar på 4 miljarder kronor. Som bakgrund fill den uppgiften nämndes de 800 milj. kr. som tillkommit i förhandlingarna mellan materielverket och IG JAS-konsortiet och som också har redovisats av regeringen. Den summan skall läggas fill överbefälhavarens ursprungliga ekonomiska ram för projektet, som var 24,9 miljarder i def prisläge som gällde i februari 1981. Summan gäller fram till sekelskiftet.

Vidare nämndes i debatten i går aft enligt socialdemokraternas uppfattning skjuts 300 milj. kr. av vapenkosfnaderna fram över sekelskiftet. Dessutom nämndes fördyringar hos materielverket, som skulle uppkomma för provningsverksamhet, vidare kostnadsfördyringar avseende utnyttjandet av en option - om vi vill förse planet med den s. k. Rockwellvingen. Dessutom nämndes kostnadssfegringar som kan uppkomma på grund av en stegring av dollarkursen framöver.

Både när jag lyssnade till Hilding Johansson och när jag lyssnade i går till partiledarnas debatt fick jag intrycket att man talade om två helt skilda utvecklingsprojekt: å.ena sidan def projekt som regeringen har presenterat för riksdagen, å andra sidan något projekt som socialdemokraterna tydligen har dolt för regeringen hitfills. Jag kan annars infe förstå varifrån fördyringen på 4 miljarder kronor skulle komma.

Def första som bör framhållas i det här sammanhanget är atf regeringen hela fiden har fäst stor vikt vid atf JAS-projektet måsfe och skall styras inom en bestämd ekonomisk ram.

Den ekonomiska ram på 24,9 miljarder som överbefälhavaren har saft upp har haft en hälsosam effekt under de mer än två år då JAS-projektet tagit allt fastare form. Den har haff god effekt också under de direkta förhandlingar som har förts mellan materielverket och IG JAS-konsortiet.

Vi har också här meddelat att regeringen efter det att riksdagen har fattat beslut - i enlighet med regeringens förslag - kommer atf sätta upp en bestämd ekonomisk ram inom vilken de militära myndigheterna får planera projektet.

Beträffande de uppgifter som framfördes i går och som jag själv här har åberopat med anledning av Hilding Johanssons farhågor för en fördyring vill jag göra vissa tillrättalägganden.

De 800 milj. kr. som här har nämnts och som gör att ÖB-ramen på 24,9 miljarder räknas upp till 25,7 miljarder finns angivna i alla de handlingar som under arbetets gång ställts fill socialdemokraternas förfogande. Den ökningen är självfallet inte önskvärd från någons synpunkt. Men den har bl. a. givit möjligheter att nå def fastpriskontrakt som nu föreligger med väsentliga och värdefulla åtaganden och garanfier. Alternativet hade varit ett sämre åtagandepaket från industrin med ökade ekonomiska risker.

I underlaget har ÖB pekat på aft möjlighet att marginellt sänka leveranstakten under senare delen av 1990-falet finns, om man nödvändigtvis vill behålla kostnaderna inom den ursprungliga ramen, 24,9 miljarder. Ett sådant beslut kan i så fall fattas senare under 1980-falet. Det är enligt ÖB:s beräkningar inte heller säkert att inlagda reserver behöver utnyttjas fullt ut.

Man menar också - vilket är förvånande - atf de krav man kan ställa på vapensystemen och motmedlen fill JAS inte i full utsträckning skulle vara tillgodosedda i projektet. Antal vapen och typ av vapen har fastlagts i målsättningarna för systemet. Vapeninnehållet har hela tiden legat fast. Det finns ingenting som skjuts över till andra sidan sekelskiftet- det är en felakfig uppgift. Kostnaderna för enbart vapenutrustningen och mofmedelsutrust-ningen till flygplanen rör sig om ungefär 25 milj. kr. f)er flygplan. De är inräknade i den ram som har presenterats för riksdagen.

Kostnaderna för materielverkets provningsresurser har hela tiden legat utanför JAS-ramen - detta av det skälet att de resurserna naturligtvis används också för andra ändamål inom försvarsmakten.

När det gäller kostnadsramen för Rockwellvingen vill jag säga att det inte är sagt att vi kommer att utnyttja den optionen - det beror på vilken bedömning den regeringen som då sitter gör. Men för den händelse man vill utnyttja optionen har kostaderna för det inkluderats. Den skall alltså finnas med inom ramen på 25,7 miljarder. Det är felakfigt att ange en kostnadsfördyring av det skälet.

När det gällde dollarkursen sade jag själv under debatten i går att jag vill se den expert som har så visionär blick att han kan skingra alla dimmorna när det gäller framtiden och fala om vad vi kommer aft ha för dollarkurs fram på 1990-talet. Def är ingen som kan det. Det finns vissa osäkerheter inbyggda i alla så här långsikfiga beslut. Skall vi här i Sverige, i detta lilla land, genomföra ett så stort utvecklingsprojekt som det här är fråga om, måste vi arbeta långsikfigt och därmed ta vissa risker.

Defta var några ord med anledning av farhågorna för kostnadsutvecklingen för JAS-projektet, fru talman!

I övrigt vill jag säga att partiledardebatten i går gav ett intryck av att vi här i Sverige är oense om nästan allting när det gäller säkerhetspolitik och försvar. Fru talman! Jag är angelägen om att detta intryck inte skall kvarstå. Vi är dock ense om säkerhetspolitikens och försvarets inriktning på längre sikt och om de civila delarna av totalförsvaret. Vi är ense om def mesta, och det är det som jag för min del önskar skall bli slutintrycket av försvarsdebatten.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1981/82:166

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 20 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Fru talman! I propositionen står det att ett villkor för att man skall säga ja till JAS var att kontraktet var rimligt. Utskottet hade att bedöma detta. Att kontraktet skulle finnas senast den 1 maj visste vi, eftersom regeringen hade givit direktiven härom i december månad förra året, två dagar efter det försvarskommittén lämnade sitt betänkande. Vi har hela fiden därefter känt till den tidtabellen. När försvarsutskottet gjorde upp sin arbetsplan visste man atf omkring den 1 maj skulle underlaget finnas, och vi fick det så snart det blev klart. Man kan i och för sig diskutera tidtabellen, men då skulle man ha gjort det när den fastställdes.

Varför har då inte vi, som nu vill att ett beslut skall fattas, kunnat gå på uppskovslinjen? Ett av de viktigaste skälen är våra kontrakt med industrin och med utländska underleverantörer. Def är möjligt att vi kan pressa svensk indusfri, men vi har ingen garanfi för att General Electric ger lika fördelaktiga villkor som man nu har givit Volvo Flygmotor. För det anbudet gavs i konkurrens med Praff & Whitney. I dag är def ingen i kammaren som förordar ett större projekt. Alltså finns det inte längre det trycket på General Electric att företaget skall slåss med Pratt & Whitney. Tar vi inte kontraktet nu utan måste förhandla en gång till talar mycket för atf vi infe får ett lika fördelaktigt kontrakt. Och defta har stor betydelse för JAS-projektet, men det har alldeles särskild betydelse för Hilding Johanssons egen kommun.

Alla de osäkerhetsmoment som Olof Palme drog fram i går ligger efter 1992. Observera att ingen har ifrågasatt fastpriskonfrakfet för utvecklingen och de första 30 flygplanen. Men fatfar vi inte beslut nu utan måsfe kräva nya kontraktsförhandlingar, är def inte alls säkert atf vi kan hålla detta fastpris. Och då kan vi få kostnadssfegringar före 1992. Till skillnad från alla dem som har pratat om ekonomin uppfatfar jag det så aft de ekonomiska problemen är väsenthgast före 1992. Det är då vi har dessa kostnader ovanpå Viggenprodukfionen. Efter 1992 minskar utvecklingskostnader, produktionskostnader, driftkostnader, bränslekostnader och underhållskostnader. Det är därför ekonomiskt rimligt att fatta beslutet nu.

Anf. 21 HILDING JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Det skulle vara intressant för mig som inte brukar diskutera försvarsfrågor här i kammaren att nu få föra en lång försvarspolitisk debatt med de två experter som har framträtt här före mig. Men jag får avstå från def och skall bara göra några kommentarer.

Jag har dragit helt andra slutsatser av den debatt som fördes i går än de som försvarsministern redovisar. Tyvärr hinner jag inte gå in på def siffermaterial som han lade fram - def överlämnar jag åf de socialdemokratiska ledamöterna i försvarsutskottet att närmare kommentera, om de anser att behov därav föreligger. För min del är jag något förvånad över att försvarsministern inte tog chansen atf redovisa siffrorna i går, när de var föremål för så mycken diskussion här i kammaren.

Min slutsats bygger nämligen på flitigt lyssnande på debatten i går. Då framträdde väldigt skilda ståndpunkter och bedömningar. Detta har jag fallit

tillbaka på i dag. På ett par punkter skall jag kommentera denna bild.

När försvarsministern talar om att man har reserver, har jag uppfattat att dessa reserver skall gälla för oförutsedda behov som kan inträda, alltså saker och fing som varken försvarsministern eller jag kan förutse i dagens situation. Däremot skall reserverna inte kunna skjutas in på det sätt som jag fattade aft försvarsministern menade. Reserverna är alltså inte till för detta ändamål.

När def gäller kontrakfsförhåndlingarna, som Hans Lindblad tog upp, är jag helt medveten om situafionen. Men jag kan inte se att ett uppskov här leder till att man behöver komma i ett sämre läge när det gäller dessa förhandlingar. Man bör alltjämt ha möjligheter aft utvinna goda villkor för svensk industri.

Något dolt projekt, som försvarsministern lät förstå att vi socialdemokrater har, känner jag inte till. Vi har räknat på de projekt som är kända och redovisade.

Slutligen fru talman! Försvarsministern talar om att vi bör visa enighet gentemot utlandet. Regeringen har haft sin chans. Men den har inte bjudit in till parfiledaröverläggningar innan den lämnade sin proposition fill riksdagen och innan beslut skall fatfas här i kammaren.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 22 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Fru falman! Hilding Johansson menar att de synpunkter som jag nu har framfört skulle jag i stället ha framfört i går under den debatt som då pågick. Det är möjligt att Hilding Johansson har rätt. Men å andra sidan hade jag då inte fått möjlighet till detta lilla meningsutbyte med Hilding Johansson. Partiledarna har sina former för debatter, och jag ansåg för min del att de skulle få fullföljas. Det kom fram många värdefulla synpunkter också under den debatten.

Jag tror inte atf jag behöver säga så särskilt mycket med anledning av Hilding Johanssons senaste anförande. Reserverna är naturligtvis avdelade för aft utnyttas för olika ändamål. Det är därför-vi har planerat in reserver i detta projekt. Reserverna är enligt min mening betryggande.

När det gäller beslutsordningen anser Hilding Johansson att partiledaröverläggningar borde ha skett. Det är knappast min sak att avgöra detta. Jag utesluter inte att det kunde ha varit lämpligt, men kan inte heller se att någonting talar för aft det hade varit nödvändigt.

Jag har själv deltagit i två försvarsutredningar tidigare - 1970 års under Gunnar Lange samt 1974 års med Anders Thunborg såsom ordförande den första tiden och jag själv såsom ordförande i slutfasen. Jag kan inte minnas att det var några partiledaröverläggningar i de sammanhangen. Dem som partierna utser såsom sina företrädare i försvarsfrågor har aft överlägga inom försvarsutredningen - naturligtvis i kontakt med sina partiledare. Vi vet alla att så brukar ske.

Vidare har vi de utsedda utskottsledamöterna. Även de måste få lägga sitt ord. Jag kan inte se att det i alla sammanhang absolut måste vara så, att partiledarna till sist avgör allting. Jag tycker att vi nog bör bredda inflytandet

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

i partierna. Om det nu är så centraliserat i det socialdemokratiska partiet som Hilding Johansson antyder, bör man kanske tänka över situationen något.

Vad beträffar de kontakter som har förevarit gjordes def en ordentlig genomgång i går. Jag vill bara helt kort rekapitulera vad som då sades.

1978 års försvarskommitté arbetade i nära fyra år. 1 varje fall under tre av de åren hade man flygplansfrågan uppe. Där satt socialdemokraterna med, helt naturligt. Vi har ju de parlamentariska kommittéerna för att vi skall få möjligheter till meningsutbyte om stora väsentliga frågor.

Vidare tillsatte vi 1979 års flygindustrikommitté under ordförandeskap av landshövding Bengt Norling. Socialdemokraterna är representerade där. Den kommittén arbetar fortfarande.

När försvarets materielverk avrapporterat förhandlingsläget, dels den 1 februari, dels den 15 mars i år, har rapporterna omedelbart delgivits socialdemokraterna.

När det färdiga kontraktet lämnades fill försvarsdepartementet den 30 april, gick en kopia direkt till socialdemokraterna.

De sju villkor som socialdemokraterna ställde upp i sin motion anser jag för min del fill fullo uppfyllda. Jag kan alltså inte se vilken anledning def skulle finnas för Hilding Johansson aft skjuta ifrån sig beslutet.

Jag vill anknyta till vad Hans Lindblad sade och understryka aft kontraktsförhandlingarna med General Electric inte varit så där alldeles lätta att genomföra. Bryter vi det kontrakt som nu finns för att sedan fa upp nya förhandlingar, vet vi inte hur det går. Jag skall uppriktigt säga, att om jag vore från Trollhättan, Hilding Johansson, skulle jag väldigt noga överväga hur jag skall rösta i dag.

Anf. 23 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Fru falman! Hilding Johansson kan naturligtvis väldigt mycket om riksdagens roll och regeringens roll. Men vi som fillhör försvarsutskottet och också suttit i försvarskommittén och alltså följt frågan i ett par års fid har tagit till vår huvuduppgift under den här riksdagssessionen att verkligen få underlag för att göra en saklig bedömning. Vi lägger fram för riksdagen det förslag som vi var och en tror är riktigt.

Oavsett vad regeringen har sagt vill jag hävda att det vore fel aft icke nu fatta beslut. Ett uppskov vore att öka riskerna för fördyring, även om beslutet sedan bleve ett ja.

I det sammanhanget är frågan om motorn central. Man blir förvånad när man ser kontraktet mellan General Electric och Volvo. Varför i herrans namn skulle General Electric lova Sverige så mycket? Det går infe att förklara med den svenska marknaden i sig själv, utan här gav General Electric väldigt mycket första gången för att kunna slå ut Praff & Whitney, vilket skulle kunna ha effekt på andra marknader framöver.

Men den situationen gäller icke fr.o.m. nu och framåt, därför atf Pratt & Whitney är inte längre ett alternativ. Det är mycket möjligt att General Electric säger: Varför skall vi då ge svenskarna så mycket? Def kan vara bra

att spara eftergifterna till förhandlingar med nästa land där det gäller aft slåss med Pratt & Whitney.

Sannolikheten för att vi skulle få ett sämre kontrakt är stor. Att vi skulle få ett bättre kontrakt för motorn får betraktas som uteslutet. Som jag påpekade redan i går, får industrin betala om projektet blir dyrare i närfid, eftersom man lovat fast pris. Är kontraktet påskrivet, har man förphktat sig att ta kostnaderna, men har man chans att förhandla ett år till, går man naturligtvis inte medvetet in och skriver ett kontrakt som man vet att man förlorar på.

I det fallet är def alltså inte industrin som tar fördyringen, som det skulle bli enligt det nuvarande kontraktet, utan industrin tar i så fall chansen att pracka på staten en del av fördyringen och detta under den period då projektet är ekonomiskt besvärligast, nämligen fram till 1992.

Sedan är det så, Hilding Johansson, att kostnaderna som Olof Palme nämnde i stor utsträckning bygger på antaganden. De 800 miljonerna är klara. Det är en ökad kostnad i förhållande till det man trodde i oktober, men det innebär också att det gjorts ytterligare ett antal åtaganden som skall minska de ekonomiska riskerna i andra avseenden. , I fråga om det övriga - valutakurser, förskott etc. - har vi att röra oss med antaganden. Lägger man in ett visst antagande om valutan, blir det samma resultat i oktober i fjol som nu. Förskottet var redovisat på samma sätt i oktober som nu. På samma sätt är det om man vill anslå mer för vapen. Den enda redovisade skillnaden är de 800 miljonerna.

Jag uppfattar det alltså så, aft allt beslutsunderlag som fanns hade vi i försvarsutskottet. Jag är inte alls säker på att det bhr bättre, om man blandar in en mängd partiledare i den diskussionen. I varje fall var mitt intryck i går av partiledarnas diskussion aft de i sak inte tillförde ärendet något.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 24 HILDING JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Torsten Gustafsson får inte uppfatta det så, att jag på något sätt är missnöjd med att jag får diskutera med honom. Tvärtom tycker jag det är intressant att få göra detta. Jag betraktar def heller inte - det vill jag säga till Hans Lindblad - som något fel att experterna inom partierna sitter och resonerar om det här. Det är tvärtom den vägen som jag tycker att man skall gå, och självfallet är det riksdagen som skall besluta. Då kommer också försvarsutskottet in.

Men jag tog upp detta vid en jämförelse med hur det går till vid behandlingen av andra långsiktiga ärenden, nämligen grundlagsärenden. Här gäller det beslut av betydande storleksordning och med en stor sikt framåt, på 40-50 år. Det beslut som komriier att fattas här i dag binder oss alla, och det är då nödvändigt att man har en grundval för detta i form av att man når så stor enighet som möjligt och inte med en eller två eller kanske tre rösters majoritet genomför beslutet. Det strider helt enkelt mot den syn på framfiden som vi måste ha och där vi måsfe nå enighet.

Def blir desto märkligare som Torsten Gustafsson hävdar att det var oenighet gentemot utlandet som var farlig. Torsfen Gustafsson har haft

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

större möjligheter än de flesta här i landet atf åstadkomma enighet, men enighet förutsätter ofta att man har litet tid på sig. Def är inte säkert att alla smälter expertsynpunkferna samma dag som dessa publiceras, utan def krävs en tid, då man får gå igenom defta, bilda sig en uppfattning om det och sedan nå fram fill resultat.

Det är ur den synpunkten som jag anser aft statsministern och försvarsministern har missat en möjlighet att få en lösning som håller för framtiden. Och ur den sysselsättningssynpunkt som jag har förf fram ärdet väsentligt atf det inte bara blir en möjlighet för dagen utan aft det också blir beslut i försvarsfrågan som är långsikfiga och som får en sådan industripolitisk inriktning att man härigenom har möjligheter aft trygga sysselsättning och industriutveckling.

Anf. 25 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Fru talman! Hilding Johanssons senaste anförande ger mig knappast anledning aft diskutera mera ingående med honom. Behovet av enighet är jag ju en av dem som starkt har framhållit. Man skall emellertid komma ihåg att skall det nås enighet i en fråga krävs def ansträngningar från båda hållen. I det här fallet anser jag att jag gjort allt vad på mig ankommer för att ställa de uppgifter som regeringen har till förfogande för socialdemokraterna och självfallet också för moderaterna - de två partier som infe just nu deltar i regeringsarbetet. Jag hoppas att alla förstår aft de uppgifter som lämnats har lämnats på mitt uppdrag. Jag har fakfiskt inte för min del kunnat göra mer.

Nu sträcker sig socialdemokraterna så långt att de säger aft vi är ense om att vi behöver ett starkt luftförsvar och ett svenskt flygplan. Då kan jag egenfiigen inte finna förklaringen till atf socialdemokraterna ändå vill skjuta beslutet ifrån sig. Vi har ju kommit fram till att de ytterligare uppgifter som kan presenteras på ett halvår knappast tillför något nämnvärt beslutsunderlag utöver det vi nu har och som regeringen bedömer som tillräckhgt fast.

Anf. 26 OLLE AULIN (m):

Fru talman! För en stund sedan hade vi en regionalpohtisk debatt, och Hilding Johansson har försökt att föra in en konstitutionell debatt. Jag skall återgå till den egentliga försvarsdebatfen.

I Stig Sfrömholms senaste bok. Varning: Återvändsgränd, med undertiteln Klokbok för klarögda, beskrivs Sverige som "ett samhälle som kommit så långt i beskedlighet att det endast med möda kan förmås anslå nödvändiga medel fill försvar av sin existens mot yttre fiender och inre otrygghet".

Inte ens med mycken möda tycks vi, atf döma av gårdagens och dagens debatt, kunna enas om att ge fillräckliga medel fill ett fredsbevarande svenskt försvar. Hur ser då de skilda förslagen ut?

ÖB önskar mer medel fill försvaret, minst 400 miljoner per år, för att kunna fullfölja den fidigare planeringen.

Också vi moderater vill egentligen öka anslagen, men vi föreslår med

hänsyn till det ekonomiska läget reellt oförändrade anslag jämfört med det nu gällande försvarsbeslutet.

Centern och folkpartiet säger sig vilja anslå oförändrade medel, men deras förslag ligger nära 400 miljoner lägre än moderaternas förslag.

Socialdemokraterna säger aft de vill minska anslagen till def militära försvaret, och de gör det också. De hgger ca 500 milj. kr. under moderaternas förslag. Maj Britt Theorin-falangen inom socialdemokratin vill minska ännu mer, men har i år infe motionerat om def. Efter vad som hänt i våra gränsvaften är läget infe precis lämpligt för det nu.

Kommunisterna vill minska det militära försvaret kraftigt, med ett par tre miljarder per år - beroende av inflationsutvecklingen.

Fru talman! Försvaret bör ju enligt regeringspropositionen ha "sådan styrka, sammansättning och beredskap atf det avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Det bör också vara så utformat atf def kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar samt kan verka i olika militärpolitiska lägen."

Är då försvarets styrka i dag sådan att det är möjligt att uppfylla dessa mål? Det är ju avgörande för de beslut vi skall fatta.

Jag menar att vårt försvar i dag inger respekt och atf det därmed ger en rimlig garanti för fred i vårt område. Men försvaret har brister som måste rättas till, och försvarskraften får verkligen inte urholkas. Därför krävs det av def nya försvarsbeslutet dels att de nuvarande anslagsramarna i reella termer minst bibehålls, dels att försvaret i fortsättningen får en riktigt utformad indexklausul fill skydd mot inflationen.

Det är tyvärr bara vi moderater som ställer upp på i reella termer oförändrade anslag. Med de anslagen går det att modernisera och utveckla försvaret också i fortsättningen. De medger bl. a. ett ökat antal ubåtar, en modernisering av beväpningen på ytatfackfartygen med moderna sjörobotar samt en förbättring av havsövervakningen och ubåtsjakfen.

När det gäller havsövervakningen har jag och Göran Allmér, med anledning av den sovjefiska grova gränskränkningen i Karlskronas skärgård i höstas, i mofion 1981/82:162 begärt aft man organiserar ett marint hemvärn. Det skulle kunna organiseras av skärgårdsbefolkningen, som ofta gjort sin värnplikt vid marinen, och det skulle kunna bistå med bl. a. övervakning och rapportering efter anvisningar utfärdade av regional marin övervakningschef. Nu har enligt utskottet chefen för marinen inlett eff samarbete med rikshemvärnschefen för att utnyttja befintligt hemvärn för vissa marina beredskapsuppgifter. Def är bra att detta sker, men jag kan inte förstå varför man infe skulle kunna ge defta hemvärn en särskild marin fillhörighet - utan någon större byråkrati. Jag tror atf det skulle stärka samhörigheten och underlätta rekryteringen fill de önskvärda övervakningsuppgifterna. Jag har emellertid, fru falman, inget yrkande i anslutning fill mofionen.

Vi får alltså med vårt förslag möjligheter aft modernisera de marina stridskrafterna. Också arméns stridskrafter behöver moderniseras. Med moderaternas förslag ges möjligheter atf modernisera elva infanferibrigader och fem Norrlandsbrigader, att bibehålla fyra pansarbrigader och att

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och förs varspolitiken, m. m.

Nr 166 organisera en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade bataljoner. Vi

Fredaeen den skulle kunna få nya pansarvärnsrobotar och helikoptrar för pansarvärnsupp-

4 iuni 1982 gifter. Men blir anslagen lägre än vad vi förordar, blir exempelvis antalet

moderna brigader och antalet helikopterförband naturligtvis också lägre.
Säkerhets- och fråga om flygvapnets utveckling står vi nu inför ett viktigt beslut om

försvarspolitiken anskaffande av en efterträdare till Viggen. De tre borgerliga partierna menar
„ att vi skall ha ett svenskt plan. Ufländska flygplan skulle bli dyrare och

mindre väl anpassade till svenska krav. Atf köpa ett utländskt plan skulle dessutom innebära att flera tusen jobb försvinner inom svensk försvarsindustri. Ett svenskt JAS-flygplan vill tydligen också socialdemokraterna ha, bara inte nu. "Gånge denna kalk ifrån oss", tycks man resonera, och Maj Britt Theorin skjuter med kraft kalken ifrån sig och säger helt nej.

Debatten i går och i dag visar, fru talman, att det finns skäl att skaffa ett svenskt JAS-plan och att ta ställning nu.

En förutsättning för en fortiöpande och nödvändig modernisering av svenskt försvar är att omfattande rationaliseringar av fredsorganisationen kan genomföras. Vi har att välja mellan att kunna mobilisera fler välutrustade och välutbildade enheter i krig eller att bibehålla fler fredsadministrationer för utbildning i fred. Valet bör vara lätt. Men en rationalisering får inte ske på ett sådant sätt att mobiliseringsberedskapen minskar eller att de sociala konsekvenserna blir så oacceptabla atf det blir omöjligt att få en bra fredsutbildning.

De civila delarna av totalförsvaret är av största betydelse för befolkningens skydd och försörj ning vid beredskap och krig. Def är därför glädjande att det i stort sett föreligger enighet om förstärkningen av den civila försvarsberedskapen, infe minst i fråga om befolkningsskyddet.

Men tyvärr räckte den enigheten inte ända fram. Det finns anledning att erinra om det beslut som civilutskotfet har fattat om omfattande besparingar på länsstyrelsernas försvarsenhefer. De besparingar som länsstyrelserna utsätts för skall till nära en tredjedel drabba försvarsenheterna. Detta drabbar den regionala planeringen för civilförsvar, kommunal beredskap, hälso- och sjukvård, veterinärtjänst, psykologiskt försvar, säkerhet och bevakning, räddningstjänst och ekonomiskt försvar - vitala uppgifter som länsstyrelserna regionalt har ansvaret för fillsammans med civilbefälhavarna i den högre regionala ledningen.

■ I försvarsutskottet, som hade atf yttra sig till civilutskoftet, var socialdemokrater och moderater överens om aft avslå regeringens förslag på den här punkten. Men civilutskottets majoritet beslöt att föreslå riksdagen atf genomföra dessa anslagsminskningar. Till sist var det bara moderaterna som slog vakt också om den civila försvarsberedskapen. Eller kan vi hoppas på atf i nästa vecka, när civilutskottets ärende äntligen kommer upp fill behandling, få stöd från socialdemokraterna för den moderata reservationen?

Fru talman! Moderat politik kommer alltid att som ett väsentligt inslag ha

vakfslåendef om ett starkt svenskt försvar. Den helt övervägande delen av

svenska folket inser också att vi behöver ett starkt försvar. Den inställningen

har stärkts efter den ryska ubåtens gränskränkning i Karlskronas skärgård. I

november i fjol menade 80 % av de fillfrågade i en enkät från beredskapsnämnden atf vi bör göra motstånd om vi anfalls. 42 % tyckte atf vårt försvar har för liten styrka. Endast 13 % talade för ensidig svensk nedrustning.

Moderaterna har alltså stöd för sin uppfattning atf vi också i en ekonomiskt brydsam situafion måsfe satsa fillräckliga medel för att hålla ett fredsbevarande försvar.

I dessa fider av omfattande demonstrationer för freden, som i och för sig kan vara positiva, måste vi säga klart ifrån atf vårt svenska konvenfionella försvar inte utgör ett hot mot någon, utan är en garanfi för freden i vårt område. Annars kan alltför många inom fredsrörelserna lockas att tro att svenskt försvar kan skrotas ned, aft vi kan nöja oss med atf önska fred, men inte kunna hävda fred. .

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

I detta anförande instämde Göran Allmér (m).

Anf. 27 EVERT SVENSSON (s):

Fru talman! Den socialdemokratiska partikongressen fattade beslut om att sänka kostnaderna för det militära försvaret och höja ramarna för civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Totalt syftade man till en minskning av de sammanlagda kostnaderna. En sådan omstrukturering har nu skett. Med detta som utgångspunkt kan man till nöds godta de försvarsramar som nu angetts i försvarsutskottets betänkande.

Det är i det perspektivet man också skall se JAS-frågan. Ryms utvecklingen av ett nytt stridsflygplan inom dessa ramar? Allteftersom kostnadsuppgifterna kom in, tyckte jag det klarnade. Det skulle inte vara möjligt. Detta var också den avgörande anledningen fill den motion som flera gånger blivit apostroferad under debatten, motion nr 2281 av sju socialdemokrater från SSU, Kvinnoförbundet och Broderskapsrörelsen.

När sedan avtalet mellan industrin och regeringen förelåg den 1 maj visade def sig att våra farhågor faktiskt blev besannade med råge.

Det började som vi vet med 24,9 miljarder - den summa som vi stannade för i våra beräkningar. Men när avtalet kom den 1 maj blev det 25,7 miljarder i 1981 års februaripriser plus andra kostnader som man också måste räkna in - det har angetts 4 miljarder mer. Def finns uppgifter om att det kanske är fråga om ännu högre kostnader, en ökning med 15-20 %, innan vi ens vet om planet kan flyga i alla sina fre versioner.

Varför är vi då så noga med kostnaderna?

För några dagar sedan stod def strid här i riksdagen om karensdagarna. Det fanns infe pengar, hette det, staten måste spara. Vi kunde här ta fram andra s. k. besparingar på det sociala fältet. Nu vet vi vad resultatet blivit ute i kommunerna. Socialbidragen ökar katastrofalf. Regeringens polifik visar sig i def som verkligen är en katalysator i fråga om hur det står till socialt sett.

Som socialdemokrat ser jag det som vikfigt att slå vakt om en stark ekonomi för att rädda de sociala reformer som vi har kämpat oss fram (ill. Jag sträcker mig här inte längre än fill atf säga: Rädda dem!

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolihken, m. m.

I detta läge spänner regeringen och moderaterna musklerna och säger atf vi vågar fa beslut som är långtsyffande, och det är verkligen detta. Def är fråga om en generation, kanske 40 år. Besluten är nödvändiga - och nödvändiga att fa just nu, menar man. Man tar inte ens fid på sig aft föra de förhandlingar som socialdemokraterna begärt. Man säger att socialdemokraterna har beslutskramp och aft det är skönt att ändå någon vågar.

Vi kan ta den kritiken med ro. Detta är ett enormt stort beslut. Vad den socialdemokrafiska reservationen nr 8 begär är ett uppskov. Den som vet något om polifik vet ju också aft def kanske infe alls blir lättare senare. Men i dag är grunderna för ett beslut alltför dåliga. Det måsfe finnas, och det är avgörande för min del, starkare garanfier för att ett nytt flygplan ryms inom ramen 24,9 miljarder. Risken för att få in en gökunge i försvaret är alltför stor.

Jag vill fa upp sysselsättningsfrågan i sammanhanget, eftersom den spelat en viss roll i debatten. Sanningen är ju den, att detta är en högteknologisk tillverkning, att den är dyr och naturligtvis skapar mindre arbete än motsvarande summa pengar inom t. ex. den sociala sektorn. En amiCrikansk undersökning säger oss att 1 miljard dollar satsade på offenthg konsumtion ger ca 50 000 fler jobb. I Arbetarrörelsens Fredsforum har man formulerat det så här: "Det hör till vår tids största lögner att vapenindustrin skapar jobb och välstånd." Så är det naturligtvis. Olof Palme sade ungefär samma sak i sitt inlägg, och jag kan bara understryka def.

Vi har yrkat avslag på propositionens förslag om JAS. Det betyder att nya överväganden måsfe fill, innan nytt beslut kan fattas.

När demagogerna är i farten påstår de aft vi säger nej till ett nytt flygplan, aft vi inte vill ha något nytt flygplan efter Viggen. Den som läser vår motion vet att vi inte säger detta. Def är självklart att ett luftförsvar behöver flygplan. Men problemet med JAS är att def kräver en lång serie för atf det över huvud skall bli någorlunda konkurrenskraftigt. Detta binder i sin fur luftförsvaret vid flyget. Kanske behöver flyget kombineras med helikoptrar och robotar? Vi behöver pröva vad en licenstillverkning av ett utländskt plan betyder. Jag inser självfallet att ett svensktillverkat stridsflygplan är en fördel, men inte till vilket pris som helst. Förresten vet vi att det inte finns något helt svensktillverkat plan. Vi vet inte hur kombinationen mellan svenskt och utiändskt blir i någotdera fallet, förrän vi prövat frågan ytterligare. Är def möjligt, ekonomiskt, att spara genom aft anskaffa ett mindre antal JAS-plan? Jag delar alltså infe Lars Werners och vpk:s syn aft frågan om JAS skall avföras en gång för alla.

En sak till! Vi hoppas ju alla på nedrustning. Vi bör åtminstone hålla öppet för en omstrukturering och nedbantning. Också i ett sådant läge måste vi ha en friare ställning.

Jag har, fru falman, över huvud taget inte deltagit i några försvarspolitiska debatter här i kammaren tidigare. Men omständigheterna har tvingat mig aft också ta tag i den här frågan. Inom Broderskapsrörelsen, liksom i SSU och Kvinnoförbundet har sedan länge bedrivits eff försvarspolitiskt programarbete. Vi har pläderat för en omstrukturering av försvaret - lägre militärkost-

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

nad, större resursramar för civilförsvar och ekonomiskt försvar. Dessutom har vi velat pröva civilmotsfåndet som en komplettering. Def utreds f. n.

Självfallet har vi varit starkt krifiska fill den ökade vapenexporten. Till den ändan har jag personligen frågat mig, om inte Sverige borde pröva ett samarbete med likasinnade stater, som vi f. ö. samarbetar med i FN, för att Säkerhets- och på det sättet klara vapenindustrins behov av långa tillverkningsserier, försvarspolitiken Kanske vi då kunde komma ifrån atf exportera till, jag höll på att säga, alla „, möjliga suspekta stater, men vi har ju en prövning och vet hur vapenexport fungerar i verkligheten, där tredje part blir inblandad.

Hur stora skall försvarskostnaderna egenfiigen vara? Ja, den som visste def! Def beror på hotbilden, och den vet vi väldigt litet om, men också på människors känsla av trygghet. Vi vet att ÖB och moderaterna alltid kommer att tycka att kostnaderna är för låga, att Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen t. ex. allfid kommer att tycka aft de är för höga. Jag tror upprikfigt sagt att def helt är beroende av var någonstans vi hör hemma.

Försvarsminister Torsten Gustafsson meddelade i går aft han tänker fillsätfa en utredning om ökat stöd fill de frivilliga försvarsorganisationerna. Det har sagts mycket positivt om dem under den här debatten. Men när vi har begärt ett par eller fyra miljoner i första omgången för folkrörelsernas fredsarbete, så har det blivit nej. Det tillhör utrikesutskottet och vi har behandlat det tidigare, men jag tar upp det som ett symtom på hur man tänker.

Vår motion 2281 yrkar, liksom den socialdemokratiska reservationen nr 8, avslag på proposifionen i flygplansfrågan. Mofiveringen är i båda fallen atf vi behöver tid för ytterligare överväganden. Men den socialdemokratiska reservafionen yrkar dess värre avslag även på vår motion. Jag förstår infe logiken, men det tvingar mig till aft yrka bifall fill vår motion i första omgången. I andra hand stöder jag naturligvis s-re.servationen, som yrkar avslag på propositionen och innehåller eff tillkännagivande om nya överväganden i denna oerhört stora och viktiga fråga.

Anf. 28 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Fru falman! Det var en intressant röstförklaring från Evert Svensson när han säger atf han i första hand yrkar bifall fill sin motion och i andra hand fill den reservation som innebär avslag på hans motion. Detta innebär aft han i det avseendet är på rätt väg. Det är ungefär som atf använda en halv rriiljard kronor på att utreda ett projekt som han anser meningslöst.

Det är intressant, eftersom han anför atf det finns så många sociala problem i samhället. Varför är han då beredd aft satsa en halv miljard på detta projekt?

När def gäller kostnaderna är det viktigt att komma ihåg att det bemyndigande som vi nu talar om infe gäller 25 miljarder utan ett betydligt mindre belopp.

Def är vikfigt att civilmotsfåndet utreds av landshövding Bengt Gustavsson. Den frågan har vi ju infe diskuterat just nu.

Jag hälsar alltså med tillfredsställelse atf de som för en månad sedan ville

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, rn. m.

yrka avslag på förslaget om svenskt JAS - vpk, Maj Britt Theorin och Evert Svensson - nu är beredda att anslå en halv miljard för aft utreda ett projekt som de tidigare ansåg vara meningslöst.

Anf. 29 EVERT SVENSSON (s) replik:

Fru talman! Detta är ett projekt som räcker inte bara en generafion dvs. 25 år, utan kanske 40 år. Det är alltså ett oerhört omfattande beslut som vi kommer atf fatta. Om man då från socialdemokratiskt håll begär ytterligare tid för överläggningar, betraktar jag det ungefär som att begära en bordläggning, med möjlighefertill ytterligare utredning. Det är ändå så i vårt organisafionsliv, och även här i riksdagen, atf om ett stort parfi begär en sådan sak, brukar motparten gå med på det.

Jag tycker det är att träda väldigt nära den gräns som man har för parlamentariskt liv och arbete att med någon enstaka rösts övervikt fatta ett beslut som är så stort och vikfigt.

Anf. 30 GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) rephk:

Fru talman! Evert Svensson öppnar genom sitt röstande på den socialdemokrafiska reservationen vägen för prövning av utländska alternativ. Vad han nu plötsligt är beredd atf utreda är alternafiv av typ F 18, som kanske görs i ett annat land och som i så fall innebär stort beroende av USA eller något annat land. Detta är resultatet av Evert Svenssons agerande.

Sedan vill jag än en gång ta upp frågan om atf socialdemokraterna inte skulle fått information. Denna fråga har utretts under flera år av rader av utredningar med socialdemokratiska ledamöter som deltagare. Man har under hela våren fått allt önskat material. Def faktum att den socialdemokratiska partiledaren endast haff sex dagar på sig kan väl inte undanröja möjligheten för socialdemokratiska partiet att ha en åsikt.

Anf. 31 EVERT SVENSSON (s) replik:

Fru falman! Förstår infe Gunnar Björk i Gävle poängen i detta? Att driva fram ett beslut mot nästan halva riksdagen, ett beslut som inte bara gäller vår generation utan går ännu längre!

Jag sade i mitt yttrande här aft demagogerna är i farten när de säger atf vi inte vill ha ett nytt flygplan. Det är självklart atf ett luftförsvar måste ha ett flygplan. Helst bör det vara svensktillverkat - jag höll på atf säga inom citationstecken, för delar fill ett värde av 30 % av kostnaderna kommer ufifrån. Men def kan naturligtvis infe ske till vilket pris som helst.

Det sägs ju också atf detta är det sista beslut vi kan fa om ett s. k. svensktillverkat plan. Alltså öppnar vi möjligheterna i framtiden för ett utländskt plan.

Jag har sagt i mitt inlägg - och står naturligtvis för det- att man måste pröva också andra alternativ. Det är en kostnadsfråga, och vi kommer att ha oerhört stora ekonomiska bekymmer framöver.

Jag som sysslar med socialpolitik ser framför mig hur svårt det är. Jag gick infe längre i mitt inlägg än aft säga aft det blir svårt atf slå vakt om de reformer

vi har - och som ni nu håller på att rasera. Vi hade nyss en debatt om detta. Då fanns inte pengar. Nu finns det pengar i miljardklassen.

Förste vice falmannen anmälde aft Gunnar Björk i Gävle anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 32 ANITA BRÅKENHIELM (m):

Fru talman! Jag vill inledningsvis beklaga att talarordningen inte arrangerats på ett sådant sätt atf falare med kända gemensamma yrkanden och intressen grupperas tillsammans. Det skulle ha givit en intressantare debatt och inte så många inlägg av typ monologer som upprepar vad andra sagt.

Jag måste återföra kammarens intresse fill frågan om förändringarna i fredsorganisafionen.

Jag har då och då - inte minst från journalister - fått frågan vems intressen jag anser mig företräda i mitt politiska arbete, partiets eller det egna länets. På den frågan brukar jag alltid svara atf jag ser Sverige som en enhet och aft vad som är bra för Sverige också är bra för Jönköpings län. Med en sådan inställning faller det sig naturligt atf arbeta för det parti som har ett program som är bra för landet, men också att i enskilda sakfrågor ha en övergripande syn på vad som är bra för saken - def kommer då på sikt atf bli bra för landet och för det egna länet och dess invånare. Inte minst bör en sådan inställning gälla i en för nationen så väsentlig fråga som försvarspolitiken.

Det nu föreliggande försvarsbeslutet har i hög grad inriktningen att försöka effektivisera vårt försvar genom att delvis omfördela resurserna från fredsorganisationen till krigsorganisafionen. De förändringar i fredsorganisafionen som därvid blivit nödvändiga borde naturligtvis ha genomförts på ett ur ekonomisk synpunkt och effektivitetssynpunkt för försvaret så väl genomtänkt sätt som möjligt.

I motion 2180 har jag, Göte Jonsson och Anders Björck med utgångspunkt i de påpekanden som gjorts av artilleriinspekfören och tränginspektören hävdat aft de förbandsnedläggningar som planeras och nu av försvarsutskottet beslutats i södra Mellansverige sker på ett för arméns organisafion olyckligt sätt. I stället för en rafionellt genomförd och med största ekonomiska hänsyn gjord omorganisation av fredsorganisafionen har man sneglat på regionalpolifiska krav. Inget annat än regionalpohtisk omsorg om Karlsborg och Skövde kan rätffärdiggöra sådana organisationsförändringar som nedläggningen av T 1 i Linköping och förflyttningen av frängens officershögskola och det därav betingade förhållandet atf A 1 i Linköping behålls i stället för A 6 i Jönköping.

A 6 är ett välfungerande och välbelägef förband med tillgång fill ett för utbildningsändamål användbart skjutfälf, och A 6 är den plats dit för några år sedan artilleriets officershögskola förlades i syfte att-förbäftra rekryteringen av officerare till artilleriet. Denna gick nämligen trögt så länge högskolan var förlagd till Östersund. En förflyttning fill Kristinehamn torde återskapa rekryt eringsproblemen.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

För att inte slå sönder def välfungerande samarbetet mellan regionsjukhuset i Linköping och dess högskoleutbildning på den medicinska sidan tvingas man nu också behålla en del av trängufbildningen i Linköping, bl. a. utvecklingsarbetet kring fälfsjukhusen. Däremot förflyttas huvuddelen av verksamheten fill Skövde. Detta innebär naturligtvis, som Lars Henrikson här tidigare har framhållit, såväl ekonomiska förluster som effektivitetsförluster.

Ett befolkningstätf område som Jönköping med goda kommunikafioner och utmärkta värnplikfssociala förhållanden ställs utan fredsförband, vilket också får svåröverblickbara konsekvenser för de frivilliga försvarsorganisationerna i området. Eftersom skjutfältet i Skillingaryd även i fortsättningen kommer aft behövas för artilleriförbanden i Sydsverige, kommer även här spillror av den ursprungliga verksamheten att få behållas, vilket innebär splittring av resurser och ekonomiska fördyringar. Begäran om en förutsättningslös ekonomisk utredning beträffande följderna av de nu planerade förändringarna i fredsorganisationen, jämfört med en nedläggning av T 2 och Al, har avvisats av försvarskommittén och även av utskottet. Mest anmärkningsvärt är dock, tycker jag, att försvarsutskottet på s. 66 i betänkandet oförblommerat erkänner sina motiv för valet av "nedläggningsförband": "Om A 6 bibehålls måste A 1 i Linköping läggas ner. Det blir då infe möjligt att avveckla T 1, vilket medför nedläggning av T 2 i Skövde. Utskottet bedömer atf en sådan nedläggning vore regionalpolitiskt mer olycklig än att avveckla A 6 m. m. i Jönköping." Försvarsutskottet bedriver här alltså inte försvarspolitik. Det bedriver regionalpolitik. Jag skulle vilja fråga utskottets talesmän: Är def bästa sättet att använda snäva ekonomiska försvarsramar?

Jag yrkar, fru falman, bifall till motion 2180. I detta fall är def som är bäst för Sverige uppenbarligen även bäst för Jönköpings län.

I andra hand - om inte detta yrkande vinner bifall - kommer jag och mina medmotionärer aft stödja reservafion nr 6, eftersom hemställan i denna reservafion innebär bifall fill vår motion - även om reservationens motivtext delvis innehåller just den typ av argumentering som jag i sammanhanget finner felaktig och som dessutom när def gäller de intressen som A 6 har är direkt skadlig. Här hade def varit bättre med enbart rafionella ekonomiska och försvarspolitiskt gångbara argument. I så fall kunde Åke Gustavsson, som i egenskap av ledamot i försvarskommittén och i utskottet ju haff utomordentligt goda möjligheter att göra mera för A 6, kanske t. o. m. ha fått någon av sina egna partikamrater att stödja hans reservation.

I detta anförande instämde Anders Björck och Göte Jonsson (båda

m).

Anf. 33 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:

Fru falman! Jag konstaterar aft Anita Bråkenhielm inte har särskilt stor tilltro till sin mofion, eftersom hon utgår från att den kommer att förlora i

konfrapropositionsvoferingen och att hon därmed kommer aft ansluta sig fill reservationen.

Beträffande hur många ledamöter från olika partier som vi får att rösta med oss, återstår att se i den votering som vi har framför oss. Jag uttalade redan i går att jag förutsätter aft samfiiga moderater - möjligen med undantag av moderaterna i försvarsutskottet - kommer atf rösta för reservafionen, eftersom moderaterna i 1976 års valrörelse ju talade om att en röst på moderata samlingsparfiet skulle innebära aft A 6 kunde vara kvar som regemente.

Löftena kan väl ej svikas i det här sammanhanget?

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 34 PAUL JANSSON (s):

Fru falman! Jag skall inte ta upp den kastade handsken från Anita Bråkenhielm beträffande diskussionen om den eventuella nedläggningen av T 2 i Skövde. Två moderata fidningar. en i Östergötland och en i Skaraborgs län, har fört en debatt på denna punkt. Men jag har all anledning atf ställa mig bakom def förslag som utskottet i detta avseende har kommit fram till.

Man kan inte, fru falman, bortse från de regionalpolifiska effekter som ett sådant här försvarsbeslut ändå har. Det är dem som jag något skulle vilja beröra, och då särskilt effekterna i Skaraborgs län.

Om man av kostnadsskäl skall göra neddragningar och rafionaliseringar i försvaret och dess fredsorganisafion, får det tyvärr negativa konsekvenser på många håll i landet, beroende på att vissa sysselsättningstillfällen försvinner inom den sektor som det militära försvaret svarar för. Aft det är många orter som berörs av eff sådant här beslut visar också den mängd mofioner som kammaren har aft behandla med anledning av försvarsbeslutet.

Skall def göras en anpassning till de kostnadsramar som vi anser oss ha råd med då det gäller fredsorganisafionen, är def uppenbart aft vissa förband måste läggas ned och vissa förflyttas. Ofta blir det väl så - jag har i alla fall en känsla av det - att många accepterar att förband läggs ned på andra orter, bara det inte drabbar den egna regionen eller kommunen. Där har vi problemet- spara gärna på utgifter, bara sparandet infe går ut över min egen hemort.

Fru falman! Vi socialdemokrater från Skaraborgs län har infe väckt några mofioner med anledning av försvarsbeslutet. Vi har nämligen gjort den bedömningen, att även om def sker neddragningar i såväl Skövde som Karlsborg får vi acceptera detta, dock under den förutsättningen aft staten tar sitt ansvar och så långt möjligt kompenserar sysselsäftningsbortfallef med annan statlig verksamhet på orter som i def här avseendet blir utsatta.

Def som händer på förbandssidan i Skaraborg är i stort sett följande: Större delen av S 2 i Karlsborg försvinner. Detta skall kompenseras med aft K 3 flyttas från Skövde till Karlsborg.

Det är alltså en omlokalisering som sker inom länet för att skydda Karlsborg i dess utsatta situation. Def är klart atf värdet av denna omflyttning allfid kan diskuteras. Det kommer sannolikt att fa ganska lång fid innan

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

omflyttningen blir fill någon särskild fördel för Karlsborgs kommun, eftersom man har anledning att räkna med att den omlokaliserade personalen i stor utsträckning kommer att pendla mellan Skövde och Karlsborg. Man tjänstgör i Karlsborg, men kommer kanske ganska länge att bo kvar i Skövde.

Jag har flera gånger här i kammaren framhållit det speciella läge som Karisborgs kommun befinner sig i. Även om det är tjafigt, vill jag upprepa def igen: Det finns ingen kommun i detta land som är så beroende av den militära verksamheten som just Karlsborg. Närmare 40 % av de yrkesverksamma i denna kommun har sin utkomst inorri militär och civilmilitär verksamhet.

Dessutom har Karlsborg sedan historisk fid, alltsedan fästningen fillkom, vuxit upp kring den militära verksamheten. Utan dessa satsningar från statens sida i form av militära anläggningar i denna kommun hade inte Karlsborg funnits som ort i dag.

Det är detta som är utgångspunkten för atf man med all rätt kan hävda att staten måste känna ett speciellt ansvar för Karlsborgs kommun. Det har vi uttalat vid flera tillfällen här i riksdagen, bl. a. har riksdagens näringsutskott gjort sådana uttalanden. Jag tillåter mig, fru talman, aft än en gång framhäva defta ansvar som staten måste ha gentemot Karlsborgs kommun. Jag kan därför med fillfredsställelse notera aft man i såväl propositionen som utskottets skrivningar har tagit alla de hänsyn som är möjliga aft fa i defta sammanhang. Karlsborgs kommun tål definitivt inte ytterligare åderlåtning på sysselsättningstillfällen.

När def gäller förhållandena i Skövde kommun är det uppenbart atf kommunalmännen även där känner oro inför sysselsättningsutvecklingen, även om man inte är lika illa ute som def lilla Karlsborg med dess begränsade arbetsmarknad. Men Skövde får nu trots allt lämna ifrån sig K 3, något som i varje fall på sikt kommer aft innebära bortfall av arbetstillfällen. Vi skall ha klart för oss aft även Skövde kommun har en mycket sviktande arbetsmarknad f. n. Detta har de ansvariga kommunalmännen i Skövde vid flera tillfällen sökt förklara för de borgerliga regeringarna, utan att egentligen ha mötts av någon större förståelse i kanslihuset.

Förutom aft Skövde nu får lämna ifrån sig K 3 sker en omlokalisering inom Skövde garnison, vilket innebär atf T 2 skall sammanläggas med P 4. Detta innebär å andra sidan atf T 2:s nuvarande lokaler kommer att utrymmas. Här finns nu, fru talman, ett utmärkt tillfälle atf snabbt verksfälla det regeringsbeslut som fattades redan av den socialdemokrafiska regeringen, med Eric Holmqvist som försvarsminister, 1975 och som innebar aft Civilförsvarsskola Väst skall byggas ut i Skövde. T 2:s fidigare lokaler kan då användas för detta ändamål, och def är kommunen och de militära myndigheterna överens om. Det innebär atf detta projekt bör bli avsevärt billigare, då man kan använda befintliga lokaler i stället för atf bygga nytt. Jag utgår alltså ifrån aft den viktiga frågan om byggandet av Civilförsvarsskola Väst i Skövde nu kommer aft lösas.

Fru falman! Med dessa utgångspunkter är jag för min del beredd aft

fillstyrka försvarsutskottets förslag med avseende på fredsorganisationen då det gäller effekterna för Skaraborgs län. Naturligtvis kommer vi skaraborgare att med uppmärksamhet följa utvecklingen av på vilket sätt dessa beslut kommer atf genomföras.

I detta anförande instämde Sven-Gösta Signell och Birgitta Johansson
(båda s). .

Anf. 35 STEN STURE PATERSON (m):

Fru falman! Under punkt 8, Fredsorganisafionen för det militära försvaret m. m., mom. 5, beträffande organisationsförändringar inom marinen, avstyrker försvarsutskottet min motion 1981/82:2277.

Som skäl anför utskottet operativa och sysselsättningsmässiga fördelar på Norrlands- och sydkusten som uppnås genom den i propositionen gjorda avvägningen. Utskottet konstaterar dock med motionen "aft reduceringarna på Västkusten negativt påverkar beredskapen i fred".

Defta utskotfefs konstaterande är icke lugnande, ufifrån vad som i mofionen påtalas rörande det förändrade säkerhetspolitiska läget i Norden i allmänhet och för västkusten i synnerhet. Av de två strategiska huvudlinjerna mellan supermakterna, som berör svenskt territorium, går den ena genom Ösfersjöufloppen. Dessa utgör i strategisk mening ett stort område från Bornholm fill Skagen och norska Sorlandet, intilliggande landområden inbegripna. Skåne och den svenska västkusten är en väsentlig del av detta område, väsentlig infe minst på grund av dess kusters lämplighet för utgångsgruppering av sjö- och flygstridskraffer. I en militär konfliktsituation i Europa blir det av vitalf intresse för de båda sformakfsblocken att behärska Ösfersjöufloppen. Jag vill, fru talman, särskilt understryka detta.

I den kapplöpning som denna strävan föder ställs lätt svenska neutrali-fetsinfressen åf sidan - särskilt om fredsförbanden genom sin svaghet inbjuder till överraskningsanfall. Vår neutralitets trovärdighet får icke undergrävas genom uppenbara militära svaghetszoner.

Fru falman! Jag delar överbefälhavarens bedömning när han prioriterar KA 4 före KA 5. Den övergripande strategiska och operativa analys som fört fram till detta ställningstagande har i den politiska bedömningen icke vunnit anslutning. Försvarsutskottets hemställan i detta avsnitt innebär en ytterligare uttunning av västkustens försvar - en utveckling som är djupt oroande. Västkustens strategiska läge måste ges en avsevärt ökad tyngd i den försvarspolitiska bedömningen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till motion 1981/82:2277.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvå rsp o litiken, m. m.

Anf. 36 MAJ BRITT THEORIN (s):

Fru falman! I motion 2281 föreslår sju socialdemokrater från Broderskapsrörelsen, ungdomsförbundet och kvinnoförbundet att riksdagen avslår propositionen i den del som avser anskaffning av nytt flygplan, def nu redovisade JAS-projektet. Jag yrkar bifall till mofion 2281.

Motionskravet faller fillbaka på de ställningstaganden våra kongresser 4 Riksdagens protokoll 1981/82:166

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

gjort men också på den socialdemokratiska partikongressens beslut om att de
totala kostnaderna för försvaret måste minskas: "En riktpunkt för socialde
mokratisk försvarspolitik bör därför vara att minska utgifterna för totalför
svaret under den kommande beslutsperioden En viss omavvägning inom

totalförsvaret, innefattande minskade anslag till militärt försvar och höjda till de civila delarna, bör därför ske."

I motionen anför vi motiven till ett avslag på propositionen när det gäller JAS-projektet. Försvarsbeslutet i övrigt gäller den närmaste femårsperioden, men beslutet om JAS innebär infe bara en bindning för dessa fem år, och infe heller bara låsningar för köp av 140 plan fram till år 2000 för nu beräknade 25,7 miljarder kronor, utan också en bindning för tiden efter år 2000 med officiellt beräknade 50 miljarder kronor som kostnad och minst en dubbelt så lång serie. Det är på sin plats att defta sägs rent ut. Om ett svenskbyggt JAS skall vara ekonomiskt lönsamt i jämförelse med ufländska alternativ eller licenstillverkade, krävs en viss serielängd om ca 300 plan. Aft förbilliga JAS genom atf minska antalet plan går således endast ned fill 300 plan. Uppskattningen 25,7 miljarder gäller bara för fiden fram fill år 2000.

Vi motionärer vill varna för att i ett läge där man låst sig för alternativet ett svensktillverkat JAS och kostnaderna kommer atf visa sig överstiga ramen, återstår endast två lösningar: anfingen atf ge upp den allmänna värnplikten och lägga ner fler förband eller att öka försvarsutgifterna på bekostnad av välfärdspolitiken. Detta kan vi infe acceptera.

Vår kritik mot regeringens förslag är följande.

För def första skall riksdagen på ett bristfälligt och helt otillräckligt beslutsunderlag i dag låsas upp för eff 50-miljardersprojekf. Regeringen begär aft riksdagen skall ge klarsignal till eff alternativ utan aft andra alternativ har fått jämföras. Ingen utredning har gjorts, ingen offert har tagits på alternafiv. Riksdagen skall i praktiken tvingas säga ja eller nej till ett alternativ, utan aft andra alternafiv förts fram. När väl detta beslut är fattat, tvingas riksdagen att ta de ekonomiska konsekvenserna. Def är därfill ganska fantastiskt aft riksdagen och regeringen frånhänt sig ordentlig insyn och beslufsmöjlighet genom tillsättandet av en särskild industrigrupp för JAS. Till denna har man fört den verkliga rnakfen.

För det andra riktar vi kritik mot de osäkra ekonomiska konsekvenserna och osäkerheten om prestanda och tekniskt utförande. Flera borgerliga talare har ganska lättsinnigt i dag och i går sagt atf def är omöjligt att säkert överblicka framtida kostnadsutvecklingar. Ingen kan exakt förutsäga kostnaderna för 1990-talef och inte heller dollarkursens värde framgent sade statsministern i går. Dagens dollarkurs känner man dock till. Trots det räknar man med 4:58! Dagens kurs är 5:89! Om dollarkursen vet vi ingenting, sade statsministern, men efter år 2000 har vi kontrollstationer. Men vad hjälper kontrollstationer om man inte har lagt ett tak för kostnaderna efter år 2000?

En korrekt redovisning av kostnaderna som vi kan överblicka dem i dag ger i stället följande:

Avtalet 25,7 miljarder är prisläget i februari 1981, vilket betyder näsfan 29 miljarder i dagens prisläge juni 1982.

En realistisk dollarkurs ger en kostnad på ytterligare minst 1-2 miljarder. Låt mig då säga, atf om man räknar en dollarkurs på 5:58 i stället för 4:58, blir det en ytterligare kostnad på 2 miljarder. Om man räknar på 5:25 i stället för 4:58, kommer man upp till en ökning på 1,5 miljarder. Men regeringen har valt ungefär 4:50 i genomsnitt när den har räknat fram dollarkursen. Då skall man veta att detta sker under ungefär en tioårsperiod. I så fall måste man basera det hela på den nuvarande dollarkursen, som är nästen 6 kr. Det betyder aft under en längre tid kalkylerar regeringen allvarhgt med en dollarkurs på 3 kr. Det måste väl ändå anses otänkbart. Dollarkursen är enligt mitt förmenande godtyckligt vald - någon annan slutsats kan man inte dra.

De icke prissatta utvecklingskostnaderna ger ytterligare en kostnad på 1-2 miljarder.

Utebliven rationalisering på FMV på grund av tidigare ej förutsedda JAS-arbetsuppgiffer gör ytteriigare ca 1 miljard.

Förskott om fortsatt JAS-produktion efter år 2000 ger ytterligare 1 miljard.

Det blir en summa på 33-35 miljarder fram till år 2000 i stället för den redovisade summan 25,7 miljarder.

Även om riksdagen skulle fatta beslut om den justerade ramen på 25,7 miljarder, som alltså i verkligheten är väsenthgt högre, sitter statsmakterna fast när problemen uppstår. Ingen regering kan ta på sitt ansvar, när många miljarder är satsade, att säga nej till ökade kostnader för uppkomna problem, exempelvis med styrsystem. Man låser sig in blanko.

All erfarenhet från utlandet, liksom från vårt eget land, visar att kostnaderna för planen under deras livstid flerdubblas. Inget flygplansprojekt i världen har hållit kostnadsramarna. Kostnadsutvecklingen för JAS, bara i år bekräftar att så blir fallet också med JAS.

Inget annat land i Europa anser sig ha råd eller resurser att utveckla ett nytt stridsflygplan. Men def borgerliga Sverige, som försett oss med ett förödande budgetunderskott och sönderkörd ekonomi och där välfärdspolitiken nu börjar raseras, anser att vi har råd att låsa oss för ett 50-miljardersprojekt på ett så dåligt underlag.

Det är klart: Skall man inte ta det politiska ansvaret i fortsättningen, kan man kosta på sig mycket.

Viggen kostade på sin tid 18 milj. kr. styck när regeringen fattade beslut 1962. Nu är styckepriset uppe i över 170 milj. kr. - kanske mer, har det sagts mig. Det beror dels på ett minskat antal plan att fördela utvecklingskostnaderna pä, dels på inflafionen, men till stor del på kostnadsfördyringar.

Det är på sin plats att också påpeka att beslutet om JAS inte i dag är nödvändigt ur militär synpunkt. Det är ett industripolitiskt beslut, inte ett försvarspolitiskt beslut man nu tvingar riksdagen till.

LJnder fyra år var jag ledamot i den förra försvarsutredningen. Det var mycket lärorikt. Den utredningen redovisade två viktiga undersökningar

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

som berör dagens beslut, nämligen undersökningar om den svenska flygindusfrin och dess möjligheter för framtiden. De visade att köparens marknad råder - något som fortfarande i högsta grad gäller - men framför allt visade de atf endast förhöjda försvarsramar kan tillåta oss i Sverige att hålla oss med en egen flygindustri i fortsättningen, något som man också förstått av regeringens företrädare och deras förslag om att JAS klaras med "realt bevarad köpkraft" eller som försvarsministern föredrog att kalla det "i stort sett oförändrade försvarsramar". I stort sett!

Vilka utredningar har regeringen gjort som motbevisar den förra försvarsutredningens material? Inga, såvitt jag vet! Def betyder atf fortfarande gäller att en fortsatt svensk flygindustri kräver ökade försvarskostnader. ,

Men socialdemokratin säger nej till det borgerliga löftet om "realt bevarad köpkraft". Olof Palme har tidigare i debatten klargjort att en allmän bedömning pekar på aft JAS-projektet kommer att bli åtminstone fyra miljarder dyrare än den ram socialdemokrafin kan stå ut med.

Vad återstår att täcka de icke beräknade kostnaderna med? Höjda försvarsramar, dvs. upprustning? Eller den allmänna värnplikten?

Kostnader är osäkra, tekniken likaså. Likafullt vill borgerligheten ge carte blanche för industrigruppen. Räkningen överlåter man åt socialdemokratin och skattebetalarna att betala. I vår mofion har vi menat atf alla dessa outredda frågor om såväl kostnader som teknik, som också den socialdemokrafiska reservationen redovisar, bör leda fill att det nuvarande förslaget förkastas och aft regeringen får återkomma när den har förutsättningar att inför riksdagen redovisa ordentligt underlag för JAS och tänkbara alternativa lösningar.

Svårare än så är inte den särskilda socialdemokratiska motionen. Underlag saknas, såväl tekniskt som ekonomiskt. Uppskattade kostnader överskrider starkt vad socialdemokratin med beslut om minskade militära kostnader kan acceptera. Därför måsfe förslaget i propositionen om anskaffning av nytt flygplan avvisas, vilket vi kommer att rösta för. Om detta infe vinner kammarens majoritet, kommer vi att rösta med den socialdemokratiska reservationen, där det begärs uppskov till nästa riksmöte. Vi ser det som en vinst att socialdemokratin i sin helhet tar konsekvenserna av sina krav på bl. a. kostnadsramen och begär uppskov.

Så något om regeringens agerande i den internationella nedrustningsdebatten kontra dess agerande på hemmaplan.

Den svenska regeringen har yttrat sig inför den FN:s särskilda nedrustningssession som börjar på måndag och bl. a. sagt:

"Den svenska regeringen delar med oro de allvarliga varningsorden som enhälligt uttryckts av FN-gruppen av regeringsexpert om förhållandet mellan nedrustning och utveckling att världen nu står inför en skiljeväg. Den kan antingen fortsätta kapprustningen eller röra sig mot en mer hållbar internationell ekonomisk och politisk ordning. Den kan inte göra bådadera."

På hemmaplan föreslår regeringen ett beslut som kosfar 100 miljarder för de närmaste fem åren.

I yttrandet till FN lovar regeringen att Sverige skall eftersträva ett effektivt genomförande av rapporten. Den visar "att militärbudgetar är improduktiva utgifter i alla slags ekonomier, såväl marknads- som cenfralplanerade och biandekonomier. Militära utgifter sfimulerar inte ekonomisk tillväxt." Något som vi också hörde Olof Palme redogöra för i går.

I riksdagen föreslår regeringen aft ca 26 miljarder skall satsas på eff nytt stridsflygplan i prisläge februari 1981, i verkligheten 33-35 miljarder fram till år 2000.

I yttrandet till FN ställer sig regeringen bakom följande:

"Genom sina inflationsdrivande och allmänt ekonomiska och politiskt osunda effekter hämmar militärutgifter sådan kapitalinvestering som krävs för utvecklandet genom att lägga beslag på de värdefullaste forskartalangerna och -resurserna bromsar militär forskning och utveckling produktivitetsvinster och hindrar tillväxt inom vetenskap och teknologi."

Samtidigt föreslår regeringen att Sveriges största industripolifiska satsning någonsin görs just på den militära sidan.

Till FN skriver regeringen att "själva storleken på och arten av de militära utgifterna får till effekt att öka spänningen, minska säkerheten och understödja system som gör ännu fler vapen nödvändiga".

Men för Sveriges egen del planerar regeringen att vi som hittills skall satsa det allra mesta av våra säkerhetspolitiska resurser just på militären.

Med hänvisning till vad som ovan citerats säger regeringen fill FN atf "trots

dessa långtgående slutsatser tvekar de flesta regeringar inför beräkning

av ekonomiska och sociala kostnader på kort och lång sikt som kan hänföras till deras militära förberedelser; de gör inga analyser av de fördelar som skulle bli resultatet om militära resurser omfördelades - som följd av nedrustning - till att angripa ekonomiska och sociala problem på nationell nivå och till atf minska inkomstklyftorna mellan de industrialiserade länderna och u-länderna".

Detta skriver den regering som med sitt förslag om JAS bäddar för svensk upprustning genom aft ge def milifärindusfriella kornplexef trumf på hand och som försvårar en svensk nedrustning t. o. m. i samband med en internationell nedrustning. Driver regeringen med FN och nedrustningssessionen? Är def bara fråga om.narrspel? Gycklarnas afton?

Eller skall man möjligen se aktstycket som en hård självkritik inom regeringen som UD och Ola Ullsten inte fått gehör för vid utformningen av säkerhetspolitiken? Eller är också den uppenbara självkritiken bara låtsaslek - ett spel för gallerierna? Hycklarnas afton?

Fru falman! Jag yrkar bifall fill motion 2281.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 37 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Fru talman! Maj Britt Theorin kommer med många påståenden som infe kan stå oemotsagda.

Hon kritiserar regeringens uppträdande när def gäller det internationella

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets-.och försvarspolihken, m. m.

fredsarbetet och anser att vi är passiva på det området. Jag fror att jag vågar säga att den nuvarande regeringen driver vidare det arbete som tidigare regeringar har inlett - och på ett sätt som väcker internationell respekt. Def finns ingen anledning att angripa regeringen för passivitet i nedrustningsar-befet.

Maj Britt Theorin tar på nytt upp frågan om JAS och säger aft underlaget inte är tillräckligt, att planet infe har de prestanda som det skall ha, att det kostar för mycket - 4 miljarder. Den kostnadsuppgiften återkommer - en uppgift som jag tidigare har tillrättalagt här i kammaren och som infe kan verifieras. Det är en felaktig uppgift som lämnas från socialdemokratiskt håll.

Vidare tär Maj Britt Theorin upp detta med priskompensationen och prisläget. Men det är ju ingenting nytt. Maj Britt Theorin åberopar själv atf hon var med i 1974 års försvarskommitté, och där behandlade vi sådana frågor. Det finns inget annat sätt aft fullfölja någon verksamhet än att ha ett priskompensationssystem. Och hur prisutvecklingen blir beror ju på inflationsutveckhngen, vilket alla känner fill som något har sysslat med ekonomi.

Maj Britt Theorin säger att vi tänker företa en upprustning. Jag förstår inte varifrån den uppfattningen kommer. Det tänkta JAS-systemet skall ju ersätta Viggensysfemet när det går ut. De första divisionerna går ut i början av 1990-talet, och då skall JAS-systemet komma in. Det är infe fråga om någon uppmstning, Maj Britt Theorin, utan fråga om att bibehålla värnkraften, som de flesta i denna kammare är överens om att vi behöver upprätthålla i en internafionellt mycket orolig fid.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Maj Britt Theorin som jag i och för sig hoppas är obefogad - men jag ställer den ändå: Anser Maj Britt Theorin atf den säkerhetspolitik som vi för i Sverige skall ändras?

Jag har den absoluta uppfattningen att def svenska folket helt sluter upp bakom alhansfrihet och neutralitet. Vi kan, Maj Britt Theorin, inte föra en sådan pohtik utan stöd av ett efter våra förhållanden fillräckligt starkt försvar - det finns inga möjhgheter. Ingen kommer atf tro oss när vi gör våra internationella deklarationer. Det är inte fråga om någon upprustning, det är fråga om en bibehållen värnkraft.

Freden är det viktigaste vi kan arbeta för i denna oroliga tid. Men en isolerad svensk nedrustning skulle inte bidra fill en fredlig utveckling. Det skulle tvärtom kanske vara det som kastade oss ut i en orolig situafion. Det finns ett ovillkorligt samband, som jag ser det, mellan försvars-, frihets- och fredstanken.

Anf. 38 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:

Fru falman! Nej, Torsten Gustafsson, jag sade fakfiskt inte att regeringen var passiv i nedrusfningsarbetet. Det kunde jag i och för sig också ha tagit upp. Det jag gjorde var att redovisa exakt vad regeringen har sagt vid FN:s särskilda nedrustningssession och vad man gör här hemma. Då uppstår eri

inkonsekvens. Man kan inte säga en sak i internafionella sammanhang och inte mena detsamma här hemma.

Huruvida regeringen driver den fidigare regeringens FN-politik vidare vill jag sätta ett litet frågetecken för. Jag har varit FN-delegat i sex år, och jag menar nog atf det är ganska stor skillnad på ett aktivt arbete i FN och ett passivt sådant. Men i ord är den borgerliga regeringen mycket duktig i sitt yttrande till Förenta nationerna. Det är i handling här hemma som man inte följer upp sina löften till Förenta nationerna, atf akfivt följa just den expertutredning som har pekat på sambandet mellan utveckling och nedrustning.

Jag redovisade inte 4 miljarder utan det Olof Palme sade om 4 miljarder. Jag redovisade en kostnad på mellan 33 och 35 miljarder för JAS-projektet. På ingen punkt har försvarsministern kunnat motbevisa de uppgifter jag har lagt fram. Det gäller dollarkursen. Man har alltså valt en dollarkurs som godtyckligt passar en lägre nivå, i stället för att anvisa den till en realistisk nivå. Det ger en kostnad, som jag sade, på minst 1-2 miljarder, sannolikt 2 miljarder. Det gäller det prisläge man räknat med. I stället för 25,7 miljarder vill jag ärligt för svenska folket tala om att det beslut man fattar i dag rör sig om nästan 29 miljarder, och det bör man känna fill, även om det utgår från prisläget i februari 1981. Def är utvecklingskostnader som inte är prissatta, det är utebliven rafionahsering på FMV och det är förskott. Sammanlagt rör det sig om 33-35 miljarder. Jag har högsta militära sakkunskap bakom de här siffrorna.

Upprustning, sade jag. Ja, försvarsministern, om man inte klarar av ett JAS-projekt inom de ramar man har fått riksdagen att ställa sig bakom, om kompensafion kommer att krävas för teknik, prestanda och ekonomiska realiteter är det ökade försvarsramar eller den allmänna värnplikten som får stå för detta. Det finns de två alternafiven. Ökade försvarsramar är ingenting annat än upprustning, och det är vad samtliga socialdemokrater har varnat för vid beslut om JAS. Vi kan infe acceptera höjda försvarsramar. Vi kan inte acceptera det i ett ekonomiskt kärvt läge där människor har def besvärligt, och när den sociala välfärden gröps ur i landet. Vi kan inte låsa oss för de kostnader som den borgerliga regeringen lättvindigt vill få Sveriges riksdag att ställa sig bakom.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 39 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Fru talman! Det skulle föra alltför långt att på nytt göra den ingående redovisning som vi gjorde i går avseende kostnaderna och som jag också har försökt göra tidigare i dag i debatten med Hilding Johansson. Jag tror att vi får gå fill kammarens protokoll och där se vilka uppgifter som finns. Om jag här skulle börja debatten på nytt med Maj Britt Theorin skulle det vara atf anstränga kammaren alltför mycket rent tidsmässigt.

Jag får intrycket, när jag lyssnar fill Maj Britt Theorin, att vår möjlighet att föra en internationell fredspolitik egenfiigen inte är beroende av den svenska säkerhetspolitiken. Men det måste vara alldeles fel! Det är ju just genom alliansfrihet och neutralitet som vi har fått den plattform varifrån vi kan

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

arbeta internafionellt för freden. Det förvånar mig mycket aft infe detta är någonting som vi alla är ense om.

Jag vill också ställa en fråga till Maj Britt Theorin med anledning av hennes anförande. Def kan faktiskt tolkas så att Maj Britt Theorin förordar en isolerad svensk nedrustning. Är det så?

Anf. 40 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:

Fru falman! Vad vi här i kammaren i dag har aft diskutera - och def underlag som regeringen har att fa ställning till - är regeringens förslag, de mofioner som väckts resp. de reservafioner som är fogade till betänkandet. Där har sju socialdemokrater, just med hänsyn till det totalt osäkra underlaget väd gäller ekonomi och teknik för ett jättelikt militärt projekt, förordat ett nej till regeringens förslag. Vi har pekat på att vi infe har fått möjlighet att väga det mot vare sig andra svenska plan eller mot licenstillverkade eller köpta plan. Vi har i riksdagen endast att välja på att säga ja eller nej. Detta är vad vi har att diskutera i dag i kammaren. Därvidlag har vi lagt ett förslag, och det står vi bakom.

Jag har också försökt att påvisa vad konsekvenserna ekonomiskt blir för den kommande generation-av riksdagsmän som skall bära bördan som följer av det beslut som den borgerliga regeringen vill tvinga igenom med någon rösts övervikt. Jag har också pekat på inkonsekvensen i regeringens egen polifik här hemma i förhållande fill def man säger i internationella sammanhang.

Nej, Torsten Gustafsson, jag står bakom den svenska säkerhetspolifiken, den svenska säkerhetspolitik som förutsätter ett mycket starkt internafionellt arbete, en stark utrikespolitik, nedrustningsarbete, biståndsarbete, FN-arbete - i kombination med ett svenskt försvar.

Jag har varken nu eller fidigare idenna riksdag lagt fram något förslag om en avrustning eller ensidig svensk riedrustning. Men jag har pekat på möjligheterna aft fa fram modeller för hur en sådan nedrustning skall kunna gå till, och det står jag för. Sådana förslag har jag däremot inte haft möjlighet att lägga fram i Sveriges riksdag.

Men försök inte dra er undan det ansvar som försvarsministern har för den proposition som är lagd i ärendet, där ni försöker vilseleda svenska folket beträffande de ekonomiska konsekvenserna av ett jättelikt militärindustriellt komplex - samfidigt som ni med andra tungor talar vackert i Förenta nationerna om hur man skall begränsa militärutgifter och militära kostnader. Det är en sak aft tala utomlands - i FN eller på andra ställen - men det är tydligen en annan sak aft ta konsekvenserna i det egna landet.

Anf. 41 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Fru talman! Min replik kan bli mycket kort. Jag står verkligen för den

proposition som är lagd fill riksdagen. Och den som försöker vilseleda

svenska folket är inte jag utan Maj Britt Theorin.

Förste vice talmannen anmälde att Maj Britt Theorin anhållit att fill protokollet få antecknat atf hon infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 42 CARL BILDT (m):

Fru talman! Dagens beslut är på något sätt kulmen på en tioårig process, där vi har utrett olika typer av flygplan. Den fick sin upptakt söndagen den 1 oktober 1972, sedan den socialdemokratiska partikongressen efter en kort debatt i en hård votering med 174 röster mot 163 beslöt att bifalla ett yrkande av Maj Britt Theorin med innebörd aft någon ytterligare avancerad flygplanstyp icke skulle komma fill stånd i Sverige.

Det var upptakten fill tio år av utredande - utredningar som har belyst och föreslagit näsfan varje tänkbar flygplanstyp: små, stora, amerikanska, franska, svenska och svensk-italienska plan. Plan av alla de färger, dignifeter, storlekar och konfigurationer har passerat revy genom denna kammare, genom den ena offentliga utredningen efter den andra.

Nu står vi efter något år av utredning kring ett mer realistiskt alternativ vid en beslutstidpunkt. Gradvis har det från socialdemokratins sida - jag säger detta med tillfredsställelse - skett en reträtt från def olyckliga beslut som fattades 1972. Våren 1980 var socialdemokraterna med på att utreda ett nytt, avancerat flygplan. I dag försöker man med retorik, verbala attacker och rökridåer dölja något som jag ändå tycker är ett positivt faktum, nämligen en principiell uppslutning bakom ståndpunkten aft vi i Sverige behöver någon typ av JAS-flygplan, någon typ av avancerat flygplan.

1972 var socialdemokraterna starkt splittrade. Den oenigheten har under ett decennium kostat oss mycken osäkerhet.

Socialdemokraterna förblir i väsentliga hänseenden splittrade ännu i dag. Två ledamöter kommer aft rösta för regeringens linje -om än med argument som jag finner tämligen irrelevanta för en fråga som denna. Och nu yrkar Evert Svensson och Maj Britt Theorin bifall till den mofion som innebär avslag på JAS-projektet som der presenterats i regeringens proposition och som det presenterats i betänkandet från försvarsutskottet; det förslaget står en enig borgerlighet bakom.

Och mitt i alltihop uppträder Olof Palme som medlaren, den fillfällige mittenledaren i en socialdemokrafi, där flankerna i en central fråga plötsligt springer i väg åt de mest olika håll. Detta är, fru falman, bekymmersamt.

Inom den västeuropeiska socialdemokrafin kan vi i dag se två olika riktningar när det gäller arbetet: de som i bland kallas integrationisterna och som strävar efter att ständigt med parfief integrera alla nya frågor, alla de falanger och flöjlar som kan uppträda i den ena eller andra situafionen. Mot den står principalisterna, som vill stå upp fill försvar för de värderingar när det gäller industrisamhället och säkerhefspolifik som har lagt grunden för den västeuropeiska blomsfringen under de senaste tre decennierna.

Olof Palme och svensk socialdemokratis ledning i övrigt är integrationis-fer. De strävar efter atf göra såväl fru Theorin söm företrädarna för den mera klassiska uppfattningen i dessa frågor till lags. De strävar efter att fånga in.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och förs varspolitiken, m. m.

utnyttja och spela på en fredsrörelse som till betydande delar ställer sig direkt avvisande till ett svenskt försvar och till ett svenskt flygplan.

Men dessa integrafionssfrävanden innebär självfallet faror, såväl för landet som för socialdemokratin, faror för atf ingen i sluflägef, i detta virrvarr av verbala attacker, uppskovsyrkanden, utredningskrav och krav på kommissioner, egentligen skall veta var socialdemokratin står. Politik är atf vilja, hette def. Nu är politik aft skyla över vad man vill, därför aft def ju kan väcka anstöt hos den ena falangen och möjligtvis också den andra.

Däri ligger, i ett längre perspektiv, en fara för landet. Däri ligger risken att socialdemokrafins säkerhetspolitik blir den minsta gemensamma nämnarens politik, där än den ena, än den andra flygeln eller falangen får styra resp. inlägga veto. Än är def sysselsättningen i den ena eller andra industrin eller i det ena eller andra fredsförbandet som skall värnas, än är def fredsopinionen som skall tämjas eller utnyttjas. Man riskerar självfallet att resultatet blir en sörja som knappast förtjänar beteckningen politik.

Men, fru talman, åter till fru Theorin! Vad tycker hon egenfiigen? Av hennes inlägg här i kammaren får man lätt ett intryck av att frågan om flygplan för 1990-talet, om flygstridskrafternas roll i vårt försvar, om försvarets roll i vår säkerhefspohtik och om säkerhetspolitikens roll i Nordeuropa i huvudsak är en fråga om dollarkursen. Kunde fru Theorin och en del andra bara få klarhet i dollarkursen år 1990,1995 och 2000 så vore nog den här saken helt i hamn. Men det är självfallet ett svepskäl. Ingen kan ge fru Theorin klarhet om dollarkursen. Och hon skulle självfallet inte heller bli nöjd även om hon fick klarhet om den. Vad hade den dåvarande socialdemokrafiska regeringen för underlag för sin bedömning av dollarkursen 1988, när den 1962 fattade beslut om Viggen? Jag vet det inte. Vad har fru Theorin för underlag för bedömning av dollarkursen 1995, när hon antyder att licenstillverkning av ett utländskt flygplan vore att föredra? För sådan tillverkning bhr dollarkursen en långt intressantare fråga än i ett inhemskt alternafiv, då vi fortfarande betalar huvuddelen i svenska kronor.

Dollarkursen och allt annat, vingar, motorer och def ena och det andra är självfallet undanflykter för atf komma ifrån de grundläggande frågorna. Det hävdas så mycket i den här debatten. Fru Theorin säger atf def här förslaget är industripolitiskt motiverat precis som Viggen. Det är fråga om sysselsättning. Det är fråga om att tillfredsställa ett militärindustriellt komplex. Det är fråga om att göra någonting som går emot våra nedrustningssträvanden. Så är det ju inte. Ingen tillverkar flygplan, kanoner och bomber för sitt höga nöjes skull. Ingen förnekar att dessa resurser skulle kunna användas på ett långt mer produktivt sätt. Men. vi befinner oss i en värld där det i Västeuropa i dag produceras ungefär 250 avancerade stridsflygplan om året, där def militärindustriella komplex som finns i USA producerar 750 avancerade stridsflygplan om året, där det milifärindusfriella komplex som Sovjetunionen är producerar 1 300 avancerade militära.stridsflygplan om året. Och där vi producerar under tjoget för aft kunna värna vår neutralitet i de krifiska lägen som kan uppkomma.

J AS-programmet innebär att vi krymper den svenska flygindustrin med ca

40 % under några decennier. Def är betydelsefullt för delar av svenska företag aft få dessa beställningar, men def är långt mindre betydelsefullt än vad man föreställer sig. Flygförefagef par preference i Sverige är Saab-Scania. Av dess fakturering 1981 kom infe mer än 6 % från den militära flygplanssektorn. Större än så är infe def milifärindusfriella komplexet i det lilla neutrala landet Sverige.

Och vad skall vi då göra i framfiden? Vad anser fru Theorin? Ställer hon sig bakom den uppfattningen atf det behövs ett avancerat flygplan för 1990-talet och fiden därefter-en uppfattning som det, bortom kommissionerna och allt annat, trots allt finns en uppslutning kring i de socialdemokratiska dokumenten? Är hon beredd atf klart säga ifrån aft de grupper utanför detta hus som ofta ser henne som sin främsta företrädare när de bär omkring sina skyltar med "Nej fill JAS" har missuppfattat hela saken? Menar hon allvar med ståndpunkten att ett svenskt flygplan måsfe uteslutas ur prövningen eftersom det kräver så mycket längre serier än hon vill acceptera? Är hon beredd aft klart säga aft det innebär atf vi skall gå in för ett amerikanskt eller ett franskt plan eller vad som kan finnas tillgängligt på den internafionella vapenmarknad som vi skall hänvisas till på 1990-talet? Och hur många flygplan vill hon egentiigen ha i så fall?

Fru Theorin begär klara besked av alla andra om kostnaden intill hundrafals miljoner kronor inpå nästa sekel, men hon ger inga som helst besked om vilken typ av flygplan hon vill ha, fill vilket antal, varifrån de skall komma. Är det tio flygplan för syns skull, köpta av General Dynamics eller Mc donnel Douglas som är det reella alternativet för fru Theorin?

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 43 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:

Fru falman! Det är glädjande att moderaterna ägnar sig åt ordentligt politiskt studiearbete och följer den socialdemokratiska partikongressen. Men föga kunde jag 1972 ana atf vi skulle rubba hela den borgerliga världsbilden med det beslut som partikongressen då fattade om atf säga nej till ytterligare avancerade stridsflygplan efter JAS.

Uppenbart är jag det svarta fåret i den moderata världen. Det kan jag dock stå ut med.

Det är infe så, Carl Bildt, aft man har utrett JAS i tio år. Def började först 1980. Men de borgerliga regeringarna har ägnat sig åf en mängd olika flygplan, därför att deras motiv huvudsakligen varit atf värna om flygindusfrins fortsatta bestånd till vilket pris som helst.

Analysen av vad socialdemokratin i Västeuropa vill tycker jag ändå får stå för Carl Bildts egen räkning. Vi vet ganska väl själva vad vi representerar.

Jag var själv infe med och fattade beslutet 1972. men jag lärde mig mycket äv Viggen. Det har även socialdemokratin i sin helhet gjort. En sak som vi lärde oss var aft aldrig mer gå på sådana beslut som vi då fattade. Vi lärde oss också atf varje flygplansprojekf fördyras två, fre gånger under sin livstid. Skall man fatta beslut som är bindande, inte bara för denna generation utan

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

även för kommande generafioner, skall man ärligt redovisa konsekvenserna.

Dollarkursen då? Den dollarkurs som regeringen har valt är ingenting annat än en skenmanöver. Men om man handlar normalt och rimligt och gör ett utslag på tio års sikt och väljer genomsnittet 4:50 kr., vilket regeringen har gjort, skall man balansera på dagens kurs på näsfan 6 kr. Då kommer man fram till aft många av dessa år måste redovisa en dollarkurs på 3 kr., vilket naturligtvis är fullkomligt otänkbart.

, Man måste basera sina dollarkurser på ett någorlunda rimligt antagande. Jag har visat att det med ett rimligt antagande om 5:25 kr. i stället för dagens 5:89, blir en ytterligare kostnad på 1,5 miljarder kronor.

Det ankommer inte på mig aft läxa upp de grupper som finns utanför denna kammare. Jag ser med stor fillfredsställelse på hur människor far sitt eget personliga ansvar och ställer krav på politikerna, inte bara talar om nedrustning utan även aktivt visar hur den skall gå till. Det är faktiskt detta det är fråga om, att redovisa infe bara en önskan utan också direkta konkreta förslag, inte bara tala väl i Förenta nationerna utan även kunna visa det i handling här.

Vad vi har begärt i mofionen är aft alternativ skall redovisas, inte bara ett alternafiv aft säga ja eller nej fill utan flera alternativ, såväl svenska licensfillverkade flygplan som köpta, så aft Sveriges riksdag har eff rejält underiag att ta ställning till.

Anf. 44 CARL BILDT (m) replik:

Fru falman! Jag vet infe om Maj Britt Theorin är ett svart får i debatten. Min avsikt var dock i så fall att försöka klarlägga hur stort fåret är och hur svart def kan vara genom aft få någon typ av begrepp om hennes uppfattning i sakfrågorna. Def hade jag nu inte någon större framgång med.

Jag försfår atf dollarkursen är väldigt väsentlig för Maj Britt Theorin. Jag vore glad om jag med någon säkerhet visste vilken dollarkurs vi har på måndag. Men jag vågar inte i denna kammare göra eff bestämt uttalande på den punkten, än mindre uttala mig om vad dollarkursen kommer att vara 1990 eller 2000.

Maj Britt Theorin kan mycket väl ha rätt. Regeringen kan mycket väl ha rätt. Någon annan kan mycket väl ha rätt. Detta vet vi ingenfing om. Ingen kommission i världen kan klarlägga detta. Och - nota bene - med de licenstillverknings- och uflandsköpsalternafiv som Maj Britt Theorin antyder atf hon stöder blir denna problematik än värre.

Borgerliga flygplan har utretts, sade Maj Britt Theorin. Nej, de flygplan som utreddes under slutet av 1970-talet var flygplan som den dåvarande borgerliga regeringen hade ärvt av den fidigare socialdemokratiska regeringen. Def var ett stort missfoster som hette A 20, och eff polifiskt inspirerat flygplan som hette B3LA. sedermera SK/A 38. Det enda som möjligtvis uppfanns på borgerlig sida var någonfing som hette SK 2, och def skall man kanske helst dra en glömskans slöja öyer.

Vi har lärt av Viggen. Därför ärdet en helt ny och annorlunda uppläggning

på detta flygplansprojekt. Därför är def en sammanhållen industrigrupp. Därför är det fasta kontrakt som sträcker sig långt in i tiden.

När man fattade beslut om Viggen 1962/63, talade man om en serie på ca 840 flygplan. I Linköping skulle det rulla ut ca 70 plan varje år. I dag vet vi aft det blev helt annorlunda. Vi kommer aft få ca 330 flygplan, producerade under närmare 20 år. Def rullar ut mindre än tjoget om året. Det är en väsentligt annorlunda nivå på def flygplansprojekf som nu diskuteras.

Men kvar står bägge de frågor som jag riktade till Maj Britt Theorin:

Instämmer Maj Britt Theorin med def som står i den socialdemokrafiska reservationen - efter kommissioner, utredningar, dollarkurser och allt defta - att det faktiskt behövs ett avancerat flygplan för det svenska försvaret på 1990-talef och aft def går atf utveckla inom landet?

Eller är det så, som hennes resonemang som serielängder antyder, aft hon vill utesluta helt och hållet ett svenskt flygplan och att hon därmed vill ha ett amerikanskt eller franskt plan? Eller välj själv en nationahtet som skulle passa på def flygplan som till någon fiktiv dollarkurs på den internationella vapenhandelns marknad skall importeras på 1990-talef.

Def var de frågor som jag ställde.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och förs varspohtiken, m. m.

Anf. 45 MAJ BRITT THEORIN (s) rephk:

Fru talman! Det är inte svårt att få kännedom om min uppfattning i sakfrågan, om man kostar på sig atf läsa den särskilda mofion, nr 2281, som vi sju socialdemokrater har väckt. Där pekar vi på atf def icke har redovisats vare sig säkert ekonomiskt underlag eller tekniska prestanda.

Det har inte heller redovisats några som helst alternativ. Det återstår för Sveriges riksdag atf fa ställning till ett enda projekt. Def är inte hållbart att man skall låsa Sveriges riksdag på detta vis. Det bör vara rimligt atf Sveriges riksdag åtminstone har en chans atf se på alternafiven.

Då säger Carl Bildt: Vi har fasta kontrakt långt in i tiden. Ja, försvarsministern - eller kanske def var Hans Lindblad - talade om för en stund sedan atf vi har fasta kontrakt till 1992. Om def är långt in i fiden eller inte, vet jag faktiskt inte. Def finns inga takpriser eller maximipriser för fiden efter år 2000. Def finns en uppskattad siffra - som redan i dag är våldsamt överskriden-med någorlunda realistiska beräkningar för vad regeringen kan tänka sig atf JAS-planet kostar.

Vad jag har sagt är att dollarkursen är godtyckligt vald. Om inte Carl Bildt eller regeringen kan fala om vad dollarkursen är på 2000-falet. så kan jag förstå det. Def kan jag infe heller göra. Däremot kan man välja en dollarkurs som har rimlig anknytning fill verkligheten. Och då kommer man fram fill ytterligare ett par miljarders kostnader. Men skaffebefalarna skall vilseledas med en dollarkurs på 4:58.

B3LA, SK 2 och andra - ja, vi kan gärna dra en glömskans slöja över alla de olika borgerliga flygplan som var på fal för aft hålla den svenska flygindustrin vid liv. I mitt första inlägg i dag pekade jag på atf vi i den förra försvarsutredningen gjorde två sfora undersökningar som båda pekade fram fill aft för att kunna hålla en svensk flygindusfri i gång krävs def höjda

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

försvarsanslag. Det redovisades också öppet av moderaterna på den tiden.

Det vore kanske på sin plats att regeringen eller moderaterna redovisade något enda material som motbevisar dessa undersökningar. Vi har inte fått se det.

Socialdemokratin är inte beredd aft godta höjda försvarsramar för atf klara den svenska flygindustrin. Det försvar vi skall ha skall hålla sig inom de ramar som vi kan acceptera. Den socialdemokratiska partikongressen har för sin del beslutat att def militära försvarefs kostnader skall minska men aft de civila delarna skall öka. Det är efter de premisserna som vi socialdemokrater arbetar.

Anf. 46 CARL BILDT (m) replik:

Fru talman! Det är inte alldeles lätt att av Maj Britt Theorins och Evert Svenssons motion utröna vad de egentligen tycker, för det står över huvud taget icke i denna motion.

Def sägs mycket riktigt aft ett eller flera alternativ skulle man gärna vilja se, men kan inte Maj Britt Theorin i denna kammare så där på fri hand ange vilken typ av alternafiv hon vill att det skall göras nya utredningar om och tas in offerter på? Def finns - såvitt jag vet - offerter på F 5 G, F 5 S, F 5 JAS, F 16 A och C och kanske ytterligare något och på olika varianter av F18 och på Mirage 2 000. Det finns en bred - nästan för bred - serie av svenska flygplan. Är def möjligtvis inte någonfing som Maj Britt Theorin kan ange atf hon år för, eller är hon bara mot allting? Är def så att hon är ute för att med dollarkursen som ursäkt och med kommissionerna och uppskoven som medel åstadkomma att vi får en nedläggning av flygindusfrin? Vi skulle framför allt få en försvagning av svenskt försvar på 1990-falef, och det skulle bli nästintill omöjligt att hävda svensk neutralitet i kritiska situationer under den kommande generafionen - våra barn, som man ofta talar om. Detta skulle faktiskt ett beslut av den här innebörden leda till.

Förste vice falmannen anmälde att Maj Britt Theorin anhållit aft till protokollet få antecknat aft hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 47 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Em talman! Eftersom dollarkursen har kommit atf spela en så stor roll i det senaste skedet av debatten kan det kanske vara lämpligt med ett klarläggande.

Det är fakfiskt inte så atf den svenska regeringen fastställer dollarkursen, utan def är ju andra instanser som klarar det. Varför angav man dollarkursen till 4:58 svenska kronor, när man gjorde JAS-beräkningarna? Jo, därför att när beräkningarna skedde var dollarkursen 4:58, nämligen i februari 1981. Def är den naturliga förklaringen. Och det fanns ingen möjlighet att ange någon annan dollarkurs än den som gällde.

För aft man skall få en uppfattning om vad ändringar av dollarkursen innebär vill jag ange aft f. n. pågår programplaneringen för försvaret och

alltså för flygvapnet. Som i varje fall Maj Britt Theorin vet är def femåriga programplaner, och där räknar man f. n. dollarkursen i 5:65 svenska kronor. För atf klara skillnaden mellan 4:58 och 5:65 har man lagt in en reserv på 200 milj. kr. som täcker denna skillnad, på fem år alltså.

Jag säger detta för att klarlägga läget.

Jag tycker attman, när man falarom höjda försvarskosfnader, infe särskilt väl vet vad man talar om. Vad är det då som har hänt under senare år? Jo, försvarssektorn har minskat sin andel av BNP. På 1950-talet låg vi på 5 %, i dag ligger vi på 3 % och när det gäller den proposition som vi i dag behandlar här i riksdagen vill jag för min del säga att det infe är med glatt hjärta jag har lagt förslag om nedläggning av förband osv. Vi måste göra det för aft klara ekonomin inom den ram som avdelas. Vi genomför ju defta spararbete för att klara en effektiv krigsorganisation.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 48 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:

Fru talman! Det finns en risk, herr försvarsminister, med aft använda procenfavdelarna av BNP när man mäter försvarets styrka. Det är ett sätt som alla försvarsanhängare i alla länder har använt sig av. Men öm man skulle acceptera det måttet skulle man också acceptera att supermakterna under en stor del av 1960- och 1970-talen har nedmstat, därför att deras andel av BNP till försvaret då sjönk kraftigt. Ingen av oss vill skriva under på att supermakterna har nedrustat under fidigare decennier. Tvärtom - vi anklagar dem alla samfällt för en kraftig upprustning.

Upprustning eller nedrustning kan icke mätas i andelar av BNP utan skall mätas i de pengar man anslår fill försvaret. Då kommer man fram till en bättre bedömning av vilket anslag som ges. De svenska försvarsanslagen i fasta priser räknat har sedan 1950-falet tvådubblafs, eller numera tredubblats. Det är det verkliga anslaget till def svenska försvaret.

Anf. 49 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Fru talman! För atf få en verklig uppfattning om en utveckling måsfe man ju se den i relafion till någonting annat, och def var därför jag tog BNP-utvecklingen. Man kan naturligtvis göra många andra jämförelser. Man kan se på hur utvecklingen har varit när det gäller antalet sysselsatta osv.

Ett faktum är - och def blir min slutsats - att försvarssektorn har minskat sin andel av och sina anspråk på svensk ekonomi under senare år.

Anf. 50 ÅKE POLSTAM (c):

Fru talman! I likhet med mina kolleger på Östgötabänken, Lars Henrikson och Per-Olof Strindberg, har också jag en mofion om T 1 med eff yrkande om att defta regemente skall få leva vidare. I motionen har jag utförligt redovisat mofiven för yrkandet, och jag skall därför inte göra några större utläggningar i slutskedet av den här debatten, som varit tillräckligt lång ändå.

Redan på ett tidigt stadium förstod vi i Linköping att beslutet om T 1 skulle bli mera en regionalpohtisk än en försvarspolitisk fråga. Vi tycker aft det är

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

beklagligt atf en så allvarlig fråga som den om försvarefs fredsorganisafion i slutändan skall behandlas på def sättet. I ursprungsskedet var def av flera skäl

- inte minst ekonomiska - infe alls tänkt aft T 1 skulle läggas ned, utan det
skulle i stället gälla T 2. Genom en febril aktivitet i västgöfaregionen
lyckades man ändra på detta och även få ÖB atf svänga om i frågan. Andra
förbandsindragningar påverkade också detta. Nu blir hela östsidan av
Götaland utan underhållsförband, och samövningen, som borde vara
självklar mellan infanteri, artilleri och träng, försvåras och fördyras genom
def hinder som Vättern utgör mellan Västergötland och Östergötland, när
underhållsförband från Skövde skall delta i övningar på östsidan.

Givetvis kan def annars vara egalt var fredsförbanden är förlagda, bara de finns på rimliga avstånd från varandra just ur samövningssynpunkt. Men man borde infe försämra möjligheterna till en effekfiv beredskap mot angrepp från Östersjösidan. Risken för angrepp från detta håll är väl knappast mindre än den är från något annat håll. Underhållsförbanden behöver därvid bli lika snabbt insatta som infanteri- och artilleriförbanden.

De här synpunkterna berörs inte alls i försvarsutskottets betänkande. Utskottet bara förutsätter att ÖB och regeringen noga har övervägt de konsekvenser som redovisats i min motion, utan atf beröra dem.

Vidare säger utskottet- som Lars Henrikson fidigare i dag också framhållit

- atf Skövde och Karlsborg är mer beroende av sina förband än vad
Linköping är och att de minsta olägenheterna uppstår vid en nedläggning av
T 1 - inte eff spår av försvarspolifik alltså, utan bara regionalpolitik.

En ljuspunkt är naturligtvis att vi motionärer vunnit förståelse för vikten av att den militära sjukvården kan få fortsätta aft samarbeta med regionsjukhuset i Linköping och att av den anledningen en viss del av utbildningen vid T 1 kan få vara kvar i Linköping, om än inordnad i I 4/Fo 41.

Jag förstår mycket väl att det infe går att samla en majoritet för ett bibehållande av T 1 som eff helt trängregemenfe i Linköping, men jag vill ändå, fru falman, göra eff sista försök atf rädda förbandet kvar genom att i varje fall yrka bifall fill min motion 2279. Skulle fru talmannen ändå finna att kammaren inte vill bifalla yrkandet, skall jag infe heller begära votering.

När def gäller flygplanet har nog alla argument uttömts vid det här laget. Def har vi ju hört i debatten. Det finns av allt aft döma en bred majoritet för att eff nytt flygplanssystem skall tillföras det svenska försvaret. Låt def då bli ett svenskt plan! Allt talar ju för det nu.

Def har talats mycket om kostnaderna. Men ett svenskt plan blir säkert det billigaste alternativet, om vi beaktar alla förutsättningar. Skatteunderlaget blir ju en reell faktor att räkna med. En stor del av de pengar som betalas ut som lön i samband med fillverkningen kommer åter fill def svenska samhället. Vid en utlandsbeställning skulle vi förlora mycket av dessa intäkter. Vidare får vi behålla och vidareutveckla eff avancerat tekniskt kunnande i vårt land, och vi räddar mängder av arbetstillfällen - en nog så viktig faktor, både nu och för åtskilliga år framåt i fiden.

Anf. 51 MARGOT HÅKANSSON (fp):

Fru talman! Läget i världen ger oss tyvärr inte anledning till en överdriven optimism om fred och nedrustning. Vi lever på en krutdurk, och supermakternas kärnvapenarsenal är tillräcklig för att förgöra oss alla.

Trots detta är det nödvändigt att vi arbetar för fred och avspänning i alla de organ där Sverige har möjlighet aft utöva inflytande. Vi i Sverige har ju också ett starkt totalförsvar för att främja och upprätthålla vår neutralitet, och det har även medfört en god stabilitet och en fredlig utveckling i Sverige och Norden.

Def försvarsbeslut vi tar i dag och som gör det möjligt för oss atf fortsätta vår alliansfria säkerhetspolitik under perioden fram till budgetåret 1986/87 är av mycket stor vikt. Det gäller inte minst det mycket debatterade beslutet att säga ja till JAS och därmed utvecklingen av ett nytt flygplanssystem. Detta betyder många intressanta och viktiga steg framåt för att stärka vårt försvar och vårt flyg och för aft bibehålla och vidareutveckla en hög teknisk kunskapsnivå i svensk industri, infe enbart inom försvarsindustrin, utan också inom den civila industrin.

Tyvärr är inte socialdemokraterna villiga att ta ett avgörande beslut i dag, utan föredrar atf välja en meningslös uppskovslinje och att i alla fall fram fill valet i september varken säga ja eller nej, kanske för att tillfredsställa varierande åsikter både inom den egna riksdagsgruppen - som vi hörde ganska mycket om för en stund sedan - och hos väljarna ute i landet.

Men det är svårt att samfidigt sitta på två stolar, och det har under debatten tydligt märkts en stor brist på hållbara argument från de socialdemokratiska talesmännen i denna fråga.

Fru talman! Jag kommer nu att gå över till att tala något om de tre motioner i försvarsfrågor som jag väckt under allmänna motionstiden och som nu är behandlade i försvarsutskottets betänkande.

Om motion 1981/82:302 angående ubåtsjakt från fartyg vill jag anföra följande. Den ryska ubåten i Gäsöfjärdeni Karlskrona har under en avsevärd tid varit föremål för debatt både i och utanför massrhedia och såväl inom som utom vårt land.

Vår försvarsberedskap och vår möjlighet till havsövervakning har naturligtvis tilldragit sig stort intresse. Det har då konstaterats att vi genom 1972 års försvarsbeslut givit invasionsförsvaret så dominerande uppgifter att skyddet för sjöfarten och resurser atf bedriva ubåtsjakt från fartyg helt försvunnit.

Ser vi på andra staters marina försvar, finner vi att läget är helt annorlunda. Praktiskt taget alla Europas kuststater utom Sverige har fregatter eller korvetter, alltså fartygstyper och storlekar som lämpar sig för ubåtsjakt. Den svenska linjen atf helt avstå från denna typ av fartyg är därför närmast unik. Def är så mycket mer anmärkningsvärt som vi har en så lång kust och våra närmaste havsområden bevisligen rymmer åtskilliga ubåtar som använder också svenskt vatten som övningsområde och som plats för andra mer avancerade uppgifter.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1981/82:166

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

I motionen har jag redogjort för hur det marina försvaret är konstruerat i Europa och vid en del nordafrikanska medelhavsländer. Denna genomgång visar atf det finns många mariner som har fartyg av den typ som Sverige infe skulle skaffa efter 1972 års försvarsbeslut. Hos oss har fregatterna utgått, och jagarna är på väg ut. Vi anskaffar nu varken fregatter eller korvetter. Vi har inte heller något ubåfsspaningsflygplan.

Vi är, atf döma av den gjorda redovisningen av hur andra länder ser på problemen, uppenbarligen ganska ensamma om filosofin att bara ha ett sjöförsvar för invasionsalternafivet. Men jag tycker aft utskottet nu ser på frågan på annat sätt och har flyttat fram positionerna på en del områden.

Vi har nu fått en utökning av territorialgränserna och en långt större havsyta att övervaka. Och att döma av vad som hände i Gåsöfjärden i Karlskrona, som med säkerhet inte är en enstaka händelse, vore det inte ur vägen om vi också kunde se vad som händer under vattnet - i alla fall i så stor utsträckning atf ett rimligt antal sfickprov kan göras och en beredskap finns för utryckningar när sådana erfordras.

Det är onekligen ganska obehagligt att tänka sig ett läge där vi infe kan upptäcka ubåtar på vårt område, infe bara med tanke på vad dessa kan göra med oss, alltså spaning i fred och attacker i krig, utan också därför atf vår neutralitet inte ter sig trovärdig, om vi infe kan upptäcka och avvisa främmande ubåtar på svenskt område.

Utskottet pekar på de två robofbåfar som beställts och på de övriga fyra som skall beställas under femårsperioden och som kan användas till ubåtsjakt. Utskottet anser därmed atf min mofion i viss mån är tillgodosedd -och def tackar jag för - men avstyrker den i övrigt.

I motion 342 angående underhåll av marina fartyg tar jag och Karl-Anders Petersson upp 1980 års underhållsutredning, som har skapat djup oro i Karlskrona genom att föreslå att huvuddelen av det marina underhållet skall förläggas till Muskö.

Riksdagen fastslog så sent som våren 1981 att Karlskronavarvet skall syssla med marina nybyggnader och underhåll av marina fartyg.

Utskottet visar på de tilläggsdirektiv utredningen fått, som skall belysa eff alternativ atf i större utsträckning än hittills överväga att förlägga marinens farfygsunderhåll till Karlskrona. Utskottet anser att man i avvaktan på detta utredningsresultat inte nu bör uttala sig i frågan och avstyrker därmed motionen. Jag vill dock betona atf jag noga kommer atf följa frågans utveckling och vill här peka på aft def i Karlskrona finns lämplig och kunnig personal, som borgar för aft kustfloffan skall bibehålla eff godtagbart tekniskt stöd och en acceptabel underhållssäkerhet inom det södra övningsområdet.

Det behövs en god beläggningsnivå för att specialverkstäderna skall kunna fungera. Detta krävs också för atf mobiliseringsberedskapen skall kunna bibehållas på dagens nivå. Av både försvars- och regionalpolifiska skäl är def därför av stor vikt aft en större del av def marina underhållet bibehålls vid Karlskronavarvet. Med det sagda delar jag utskottets mening att man skall

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

invänta utredningens förslag, och jag yrkar alltså inte bifall till den Nr 166 mofionen.

I motion 343 begär jag att sjökrigsskolan skall lokaliseras till Karlskrona. Utskottet anser liksom försvarsministern att den skall förläggas till Berga och att lokaliseringen blir 10 milj. kr. dyrare om den flyttas till Karlskrona. Jag skulle vilja fråga utskottets talesman, hur man har kommit fram fill den beräkningen.

Sjökrigsskolan flyttas fill Berga från Näsby Park, måste då inte nybyggnation komma fillstånd vid Berga? Åtminstone har det sagts mig så. Kasern Sparre i Karlskrona är nyligen ombyggd och renoverad för 40 milj. kr. Ur ekonomisk synvinkel måste det vara gynnsamt för försvaret att ta fill vara de ekonomiska medel som investerats i Sparre i stället för att bygga nytt på Berga. Man frågar sig onekligen: Var ligger besparingen med Bergaalterna-fivet?

Eftersom flottans officershögskola har startat sin verksamhet i Karlskrona under 1981 framstår det också som naturligt att även utbildningen vid sjökrigshögskolan förläggs till kommunen. Därmed skulle på ett ur samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigt sett kasern Sparre komma till användning redan vid den tidpunkt KÖS ej längre skall disponera Sparre.

Blekinge län har mycket litet högskoleverksamhet, och det är därför av stor vikt atf den militära högre utbildningen samlas på ett ställe och lärripligen förläggs till Karlskrona, som då blir ett centrum för denna speciella högre utbildning inom marinen. Utskottet anser ju att avvecklingen av Sparre bör anstå till dess flottans värnpliktsutbildning är utvärderad, och det tycker jag är bra.

Jag yrkar härmed bifall till motion 1981/82:302, vilket innebär dels att möjligheterna till ubåtsjakt inom marinen förbättras på både kort och lång sikt, dels aft projektering av lämplig fartygstyp för ubåtsjakt tas fram, dels rustning av befintliga jagare som kan användas under en viss tidsperiod samt dels basering av erforderligt antal helikoptrar för ubåtsjakt i Blekinge.

Vidare yrkar jag, fru talman, bifall till motion 1981/82:343, vilket innebär lokalisering av sjökrigshögskolan till Karlskrona.

Till sist, fru talman, uttrycker jag min tillfredsställelse över att marinens officershögskola i Göteborg lokaliseras till Karlskrona. Men jag kan tyvärr infe vara så nöjd med förslaget att inte också nu flytta marinens sjukvårdsskola till Karlskrona, som först var meningen. Jag förutsätter dock att detta enbart är ett temporärt uppskov, aft sjukvårdsskolan får vara kvar i Göteborg ett tag till och atf den senare samordnas med övrig officersutbildning inom marinen och kustartilleriet i Karlskrona.

Anf. 52 KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Fru talman! Många orter i vårt land påverkas av de beslut som vi om en stund kommer aft fatta i kammaren om den framtida säkerhets- och försvarspolifiken.

Dock är det nog ingen kommun i landet som är mera beroende av beslutet än Karlskrona och ingen region som är mera beroende därav än Blekinge.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och förs varspolitiken, m. m.

Bakgrunden härtill är givetvis aft söka i atf Karlskrona för 300 år sedan anlades som huvudstation för örlogsflottan och alltsedan dess varit starkt beroende av utvecklingen inom det svenska försvaret.

Efter andra världskriget har emellerfid försvarsverksamhefen i Karlskrona skurits ned kraftigt - sedan 1940 med över 5 000 arbetstillfällen - utan atf kompenseras med andra statliga verksamheter. Inget län har heller fått så litet av utlokaliserad staflig verksamhet som Blekinge.

Vid en regionalpohtisk jämförelse framgår atf Karlskrona är det enda primära centrum i landet som haft en folkminskning mellan åren 1950 och 1980. Blekinge län har måst konstatera folkminskning sex år i rad och har dessutom en mycket ogynnsam åldersfördelning, med stor andel åldrande människor.

Det är därför naturligt att vi riksdagsmän från Blekinge lägger stor vikt vid dagens försvarspolitiska beslut och dess inverkan på utvecklingen i Karlskrona och Blekinge län. Därför har vi också väckt flera motioner i försvarsfrågan.

Vår mofion om att lokalisera sjökrigshögskolan till Karlskrona har av utskottet avfärdats med att rherkosfnaden härför skulle bli 10 milj. kr. Därför skall den lokaliseras till Berga i stället. Jag beklagar detta. En lokalisering till Karlskrona skulle nämligen ha betytt mycket för både Karlskrona och Blekinge och - det är jag övertygad om - också för utbildningen, som säkert hade kunnat ske i en god miljö. Men mot ett enigt utskott förmår vi intet.

Tro inte att jag är otacksam för den omlokalisering till Karlskrona av marinens officershögskola som föreslås - den hälsas med tillfredsställelse. Men jag har litet svårt att förstå varför inte den föreslagna omlokaliseringen av marinens sjukvärdsskola kunde få ske samtidigt. Denna fråga har framskjutits tills utredningen om sjukvården i krig (USIK) presenterat sitt förslag. Vilka betydande ölägenheter en flyttning skulle medföra har jag haff svårt att utläsa ur betänkandet. Karlskrona har verkhgen behov av denna utbildning.

För Karlskrona är def också viktigt att Karlskronavarvet får hand om underhållet av marina fartyg. Det är inte överdrivet att säga att detta är ett Hvsvillkor för varvets fortbestånd på sikt. Det kan därför med tillfredsställelse konstateras att U 80 fått tilläggsdirektiv från försvarsministern atf bl. a. belysa ett alternativ som innebär ätt, i större utsträckning än hittills har övervägts, förlägga marinens fartygsunderhålltill Karlskrona. I propositionen hänvisar försvarsministern till detta utredningsarbete och förklarar sig i avvaktan på resultatet av defta inte vilja fa ställning till den närmare lokaliseringen av det fredstida fartygsunderhållet. Utskottet vill också avvakta utredningsarbetet. Jag hoppas underhållet förläggs fill Karlskronavarvef - för varvets fortbestånd.

I motion 1981/82:2278 hemställde jag om tidigareläggning av beställningar av helst fyra robotbåtar typ 90 till Karlskronavarvef för att slå vakt om den kompefens som finns vid varvet. Eri sådan tidigareläggning skulle ha värde från såväl sysselsättnings- som försvarssynpunkt. Den strategiska betydelsen

av en tidigareläggning belyses väl bäst av atf främmande ubåtar otillbörligt uppträder på svenskt territorium, nästan mitt inne i Karlskrona fästnings skyddsområde.

Det bmkar inte ge så mycket prakfiska resultat att ställa yrkanden mot ett enigt utskott, så jag skall avstå härifrån. Jag har bara velat göra kammarens ledamöter uppmärksamma på vilka problem Karlskrona har aft brottas med, så atf def vid framfida beslut i försvarsfrågor kan tas hänsyn härfill.

Anf. 53 LINNEA HÖRLÉN (fp):

Fru talman! Gårdagens och dagens debatt har huvudsakligen handlat om anskaffningen av eff nytt stridsflygplan. Def har starkt poängterats aft vi behöver ett sådant plan för aft skydda vår neutralitet och bevara freden. Så långt jag förstår är det ett riktigt resonemang, och jag kommer också att biträda utskottets förslag på alla punkter utom en, den som rör nedläggningen av artilleriregementet i Jönköping. På den punkten ämnar jag biträda reservation nr 6, som bl. a. bygger på en fp- och c-mofion, nr 2192.

Men när vi nu tänker satsa så mycket pengar på att anskaffa vapen, finner jag det utomordentligt angeläget atf framhålla att detta inte är nog för aft värna om freden. Vi får aldrig förtröttas i våra strävanden atf både i vårt eget land och internationellt verka för aft den fid skall komma då det inte längre blir nödvändigt aft fatta sådana beslut som det vi i dag tvingas fill. Det må vara hur orimligt som helst att tro att den dagen skall randas då, bildligt talat, alla svärd har slipats fill plogbillar, men vårt arbete för nedrustning måste alltid ha def målet i sikte.

JAS-planet är ett billigare och mindre avancerat plan än Viggen och innebär alltså en prutning på tidigare ambitioner. I internationella sammanhang får vi verka för en parallell minskning av vapenarsenalen inom de båda blocken av supermakter. En sådan nedtrappning av rustningarna borde ju leda till en utveckling mot mindre spända förhållanden.

Vi måste fortsätta våra ansträngningar att i FN och liknande sammanhang dra vårt strå fill stacken för att brygga över motsättningar och minska skadeverkningarna av det våld vi infe kan förhindra. Men def är inte heller nog.

Vi måsfe fråga oss vad def är som orsakar våldet och krigen. Att de sociala orättvisorna i världen lätt föder våld är oss välbekant. Men vi behöver veta mera om underutvecklingens orsaker, om hur klyftan mellan rika och fattiga länder kan överbryggas. Vi behöver forskning om icke-våldssfrategier såväl för social förändring som för försvarsändamål. Vi behöver forskning om rasfördomar - deras uppkomst, förebyggande och bekämpande - och mera av freds- och konfliktforskning.

Det skulle säkert heller inte skada om vi bättre lärde känna oss själva för att om möjligt förebygga uppkomsten av konflikter mellan oss som enskilda i hem och på arbetsplatser. Lär vi oss atf respektera varandras integritet som medmänniskor, borde vi ha bättre möjligheter atf undvika konflikter också mellan länderna. Våld föder våld. Vi får aldrig låta oss förledas att tro atf vapen och våld slutligt kan lösa konflikter. 6 Riksdagens protokoll 1981182:166

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Vi får heller aldrig förfröttas i fråga om att bistå de länder som behöver vår hjälp att försörja sig och när def gäller aft utöva påtryckning för atf befria de förtryckta, att med fredliga medel så långt vi förmår bidra till atf orättvisorna i världen avskaffas. Sådana insatser medverkar fill att undanröja konfliktorsaker och skapa fred.

Fru falman! I dag kommer vi att fatta beslut om atf satsa tiofals miljoner för aft anskaffa JAS-flygplanef. Vi får då heller inte glömma att varje sådan satsning infiebär en utmaning fill oss atf satsa lika målmedvetet pä fredsinsatser utan vapen.

Överläggningen var härmed-avslutad.

Punkt 3

Mom. 1 (målsättningen för totalförsvaret m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 319 röster mot 20 för mofion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Punkt 4

Mom. 3 a och b

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot mofion 729 av Kersfin Ekman m. fl., bifölls med acklamafion.

Punkt 5 (verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1980/81)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 169 för reservafion 1 av Eric Holmqvist m.fl.

Punkt 7

Mom. 2 a (riktlinjer för krigsorganisationens utveckling i de femåriga försvarsbesluten)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 100 för reservation 2 av Gunnar Björk i Gävle m. fl.

Mom. 2 b (pansarbrigader m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 318 röster mot 20 för mofion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 2 c (krigsorganisationens inriktning, m. m.)

1 konfrapropositionsvoferingen biträddes reservafion 3 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. i motsvarande del med 99 röster mot 71 för reservation 4 av Per Petersson m. fl. i motsvarande del. 169 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls reservation 3 av Gunnar Björk i Gävle m: fl. i motsvarande del med 170 röster mot 149 för utskottets hemsfällan. 20 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 2 d

Nr 166

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot motion 302 av Margot Håkansson Fredaeen den
i motsvarande del, bifölls med acklamafion. 4 ■ • igoT

o'"- 2 e Säkerhets- och

Utskottets hemställan, som ställdes mot utskottets hemsfällan med den försvarsnolitiken

ändring däri som föranleddes av bifall till motion 302 av Margot Håkansson i „
motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom. 3 a (om beredskap och övervakning i de svenska skärgårdarna)

Utskottets hemsfällan bifölls med 319 röster mot 20 för motion 2283 av Lars Werner m. fl i motsvarande del.

Mom. 6 a (system för priskompensation)

Utskottets hemställan bifölls med 319 röster mot 20 för motion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 6 b

Kammaren biföll reservafion 3 av Gunnar Björk i Gävle m.fl. i motsvarande del.

Punkt 8

Mom. 2f (sammanslagning av försvarsstaben och försvarsgrensstaberna)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 169 för reservafion 5 av Eric Holmqvist m. fl.

Mom. 2 g (minskning av antalet militärområden till fyra)

Utskottets hemställan bifölls med 319 röster mot 20 för mofion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 3 a (besparingar på lokal och lägre regional nivå)

Utskottets hemställan bifölls med 318 röster mot 20 för motion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 4 e

Utskottets hemställan, som ställdes mot motionerna 2267 av Lars Henrikson m. fl. i motsvarande del, 2279 av Åke Polstam i motsvarande del och 2280 av Per-Olof Strindberg m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 4f

Utskotfefs hemställan, som ställdes mot motion 2279 av Åke Polsfam i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Mom. 4g (nedläggning av A 6 m. m.)

Reservation 6 av Åke Gustavsson, som ställdes mot utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion 2180 av Anita

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Bråkenhielm m. fl., antogs till kontraproposition.

Utskottets hemställan bifölls med .301 röster mot 36 för reservation 6 av Åke Gustavsson. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 5 a

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2277 av Sten Sture Paterson, bifölls rned acklamation.

Mom. 5 b (lokaliseringen av marinens officershögskola i Göteborg)

Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 49 för reservation 7 av Gunnar Oskarson. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 5 e

Utskottets hemställan, som ställdes mot motionerna 343 av Margot Håkansson och Karl-Anders Petersson samt 2265 av Hans Gustafsson m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Mom. 6 a

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2267 av Lars Henrikson m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Punkt 9

Mom. 1 (flygplansanskaffningen)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 8 av Eric Holmqvist m. fl. med 136 röster mot 28 för motionerna 2281 av Evert Svensson m. fl. och 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 175 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 172 röster mot 167 för reservation 8 av Eric Holmqvist m.fl.

Mom. 2 (den flygtekniska forskningen)

Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 71 för reservation 9 av Per Petersson m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Punkt 10

Mom. 1 (samhälleligt övertagande av den svenska försvarsindustrin)

Utskottets hemställan bifölls med 319 röster mot 20 för motion 1586 av Lars Werner m. fl.

Mom. 3 (ett program för flygplansindustrin)

Utskottets hemställan bifölls med 319 röster mot 20 för motion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del;

Punkt 11

Mom. 2 (huvudverkstadsprincipen)

Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 168 för reservation 10 av Eric Holmqvist m.fl.

Punkt 13

Mom. 1 (de värnpliktigas förhållanden under grundutbildningen)

Utskottets hemställan bifölls med 319 röster mot 20 för motion 1110 av Lars Werner m. fl. (Se dock mom. 2 och 3!)

Mom. 2 och 3 (arbetsmiljöfrågor, m. m.)

Vid votering genom rösträkning avgavs 169 röster för utskottefs hemställan och 169 röster för reservation 11 av Eric Holmqvist m. fl.

Kammaren beslöt med 170 röster att punkt 13 i sin helhet skulle återförvisas till utskottet. 169 röster avgavs för att mom. 2 och 3 skulle avgöras omedelbart genom lottning.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Punkt 14

Mom. 2 (mål för ökning av värnpliktsförmånerna)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 169 för reservation 12 av Eric Holmqvist m. fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (dagersättning till värnpliktiga m. fl.)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 12 av Eric Holmqvist m. fl. i motsvarande del med 150 röster mot 20 för motion 535 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 169 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 170 röster mot 169 för reservation 12 av Eric Holmqvist m. fl. i motsvarande del.

Punkt 16

Mom. 5 och 17 (anslag till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret)

Utskottets hemställan bifölls med 315 röster mot 20 för det av Oswald Söderqvist under överläggningen framställda yrkandet. 4 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 6, 7, 10, 11, 14 och 15 Kammaren biföll reservation 14 av Gunnar Björk i Gävle m. fl.

Punkt 19

Mom. 3

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot motion 2261 av Bonnie Bernström och Eva Winther, bifölls med acklamation.

Mom. 4 (sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd och riksnämnden för kommunal beredskap)

Utskottets hemställan bifölls med 316 röster mot 20 för motion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 6 (besiktningsmän knutna till länsstyrelserna)

Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 70 för reservation 16 av Per Petersson m. fl.

Nr 166

Mom. 8 och 9 (verksamhet inom civilförsvaret som inte avser skyddsrum.

Fredagen dén ""• ""' '

4 iuni 198? Utskottets hemställan bifölls med 318 röster mot 20 för motion 2283 av

Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Samordnad datapolitik (UbU)

Punkt 23

Mom. 6, 10c, 11 och 13 (anslag till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 169 för reservation 17 av Eric Holmqvist m.-fl.

Punkt 24

Mom. 4 a (hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig) I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservafion 18 av Gunnar Björk

i.Gävle m. fl. med 113 röster mot 22 för mofion 2283 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del. 203 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 240 röster mot 97 för

reservafion 18 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. .

Punkt 25

Mom. 7-9 (anslag till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m:) : Utskottets hemställan bifölls med 312 röster mot 20 för motion 2283 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

6 § Samordnad datapolitik

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1981/82:38 om samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123 delvis) (förnyad behandling).

Anf. 54 HELGE HAGBERG (s):

Fru talman! Eftersom denna fråga tidigare behandlats i kammaren och vi har haft ärendet återförvisat fill utbildningsutskottet och inga nya ställningstaganden uppstått, ber.jag med hänvisning fill fidigare debatt i frågan få yrka bifall till reservation 2 och i övrigt till utskottets skrivningar.

Anf; 55 BIRGITTA RYDLE (m):

Fru talman! Med hänvisning till tidigare debatt ber jag att få yrka bifall fill den moderata reservafionen som är fogad till betänkandet.

Anf. 56 NILS BERNDTSON (vpk):

Fru talman! Med hänvisning till vad vpk:s företrädare anförde då ärendet behandlades förra gången yrkar jag bifall fill vpk:s mofion 2409 i berörda delar.

Anf. 57 JÖRGEN ULLENHAG (fp): Nr 166

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan i dess helhet. Fredaeen den

4 juni 1982
Överläggningen var härmed avslutad.

Samordnad data-Utskottets hemställan återfanns i utbildningsutskottets betänkande 1981/ politik (AU)

82:28.

Mom. 1 (bred utbildning i datafrågor)

Utskottets hemsfällan bifölls med 251 röster mot 70 för reservation 1 av Hans Nyhage m. fl.

Mom. 2-7 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8 (fortbildning på dataområdet för lärare)

Utskottefs hemsfällan bifölls med 161 röster mot 160 för reservation 2 av Stig Alemyr m. fl.

Mom. 9 (kvotering av kvinnor till de tekniska utbildningslinjerna)

Utskottets hemställan bifölls med 300 röster mot 20 för motion 2409 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

7 § Samordnad datapolitik

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:29 om samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123 delvis) (förnyad behandhng).

Anf. 58 MARIANNE STÅLBERG (s):

Fru talman! Jag hänvisar när det gäller arbetsmarknadsutskoftets betänkande 29 om samordnad datapolitik till tidigare debatt och yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 2, 3 och 4.

Anf. 59 ALF WENNERFORS (m):

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 60 NILS BERNDTSON (vpk):

Fru talman! Även i detta ärende vill jag med hänvisning till vad som tidigare har anförts yrka bifall till vpk-motionen 2409 i berörda delar.

Anf. 61 ARNE FRANSSON (c):

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 166

Fredagen 'm 4 juni 1982

Hälso- och sjuk- vårdslag, m. m.

Utskottets hemställan återfanns i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:15.

Mom. 1 (ytterligare resurser till arbetsförmedlingen)

Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 21 för mofion 2409 av Lars Werner m. fl.j motsvarande del.

Afow. 4(stPt'b-,L£g till utbildning i mindre och medelstora företag i samband med datorisering m. m.)

- Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 70 för reservation 1 av Alf Wennerfors m. fl.

Mom. 5 (beredskapsarbeten i kombination med arbetsmarknadsutbildning, BAMU)

Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 160 för reservation 2 av Anna-Greta Leijon m. fl.

A/om 6 (facklig utbildningsverksamhet rörande datoranvändning)

Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 160 för reservation 3 av Anna-Greta Leijon m. fl.

Mom. 7 (behovet av fortsatt yrkesutbildning vid ökad användning av datateknik)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 20 för motion 2409 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 9 (arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens uppgifter inom det datatekniska området)

Utskottets hemsfällan bifölls med 161 röster mot 160 för reservation 4 av Anna-Greta Leijon m.fl.

Mom. 12 (fjärrkontor, grannskapscentraler och s. k. hemterminaler)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 20 för motion 2409 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

8 § Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkanden

1981/82:51 om hälso- och sjukvårdslag, m. m. (prop. 1981/82:97), 1981/82:52 om viss följdlagstiftning fill hälso- och sjukvårdslagen m. m.

(prop. 1981/82:212) samt

1981/82:53 om ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, m. m. (prop. 1981/82:72).

Anf. 62 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Socialutskottets betänkanden 51, 52 och 53 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Anf. 63 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Fru talman! När riksdagen snart tar ställning till proposifion 1981/82:87 om en ny hälso- och sjukvårdslag, m. m., innebär det atf ett omfattande och mångårigt arbete med att se över den centrala hälso- och sjukvårdslagstift ningen närmar sig slutet. Detta arbete har inte alltid varit lätt, och motsättningarna mellan olika intressenter har ibland varit stora.

Det är därför med så mycket större glädje som jag noterar att socialutskottet i sitt betänkande står helt enigt, när utskottet tillstyrker förslagen i propositionen.

De uttalanden och den smärre justering av författningstexten som utskottet föreslår har jag ingen invändning emot. En betydande politisk enighet finns alltså för förslaget. Genom mina kontakter med Landstingsförbundet och personalens organisationer vet jag att enigheten också där är stor. Självfallet vet jag också aft det fortfarande kan finnas vissa skillnader i inställning mellan olika partier och olika intressenter. Men viljan aft komma överens om de stora linjerna har övervunnit motsättningarna, och det är bra. Denna vilja och denna samstämmighet måste vara en utmärkt grund för def fortsatta arbetet med att utforma framtidens hälso- och sjukvård i Sverige. En hel del arbete återstår nämligen även efter det atf riksdagen fattat sina beslut. Jag hoppas atf de följdförfatfningar som regeringen skall utfärda skall kunna publiceras under den allra närmaste fiden. Med anledning av utskottets uttalande angående föreskrifter om behörighet till och om tillsättning av tjänster vill jag dock redan här försäkra aft sådana föreskrifter kommer att ingå bland författningarna.

En mycket viktig förändring som nu sker är att landstingen åläggs att förebygga sjukdomar och skador hos den enskilda individen och hos befolkningen i allmänhet. Den gamla lagstiftningen har naturligtvis inte hindrat landstingen att engagera sig i dessa frågor, men den nya lagen gör det till en skyldighet för dem. Det är en mycket viktig markering, som också framgår av lagens namn, hälso- och sjukvårdslagen.

Hälso- och sjukvården får ju i det löpande arbetet en mycket omfattande information om orsakerna till ohälsa. I framtiden bör landstingen på ett helt annat sätt än tidigare ta till vara, sammanställa och bearbeta den information som de får om risker i människornas livsmiljö. Informafionen skall landstingen sedan använda i den egna verksamheten både när hälso- och sjukvården planeras och i det förebyggande arbetet som är inriktat på de enskilda individerna. Landstingen skall också förmedla sin information till

7 Riksdagens protokoll 1981/82:166

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

andra samhällsorgan och på så sätt bidra fill en förbättrad livsmiljö för befolkningen.

Även det individinrikfade förebyggande arbetet måste i framtiden förstärkas. Def kan ske genom upplysning, så att människornas möjligheter aft leva ett hälsosamt liv förbättras och genom atf de får ökade möjligheter aft själva ta hand om lindrigare sjukdomar och skador i familjen. Det förebyggande arbetet ställer nya krav på landsfingen. Nya kunskaper behövs också. Dessa kunskaper måste förvärvas genom forskning och försöksverksamhet. Det är nödvändigt att möjligheterna atf förebygga ohälsa förbättras, om vi skall kunna fortsätta att förbättra människornas livsvillkor och hejda en oroande utveckling av kostnaderna för hälso- och sjukvården.

Den nya lagen förstärker också patientens ställning i vården.

Lagen ställer flera krav på hälso- och sjukvården. Jag skall infe nu fa upp tiden med en fullständig genomgång av dessa krav, även om jag gärna skulle vilja. Två krav vill jag dock något beröra. Det första rör patientens självbestämmande och rätt fill skydd för sin integritet. Till defta krav ansluter bestämmelserna om atf patienterna skall få en begriplig och tillräckligt omfattande informafion och atf vården skall ske i samråd med patienten. Den debatt som under de senaste månaderna förekommit om den s. k. Ludwigstudien om olika metoder för skrapning av kvinnor har mycket tydligt visat hur vikfig informationen är - även den som rör alternativa behandlingsmetoder.

Det tycks i dag fortfarande förekomma att pafienten bara informeras om ett behandlingsalternativ, även om flera alternativ finns. Så får def inte förbh. Det är också viktigt atf patienten får reda på sina rätfigheter, t. ex. att vägra behandling och aft när som helst avbryta en pågående behandling.

Det andra krav som jag vill uppehålla mig vid rör kontinuiteten i kontakterna mellan patienten och personalen. Med kontinuitet menar jag då möjligheten för patienten aft få träffa samma läkare eller sköterska vid olika besök. Här har det funnits, och finns fortfarande, stora brister i hälso- och sjukvården fill men för patienterna och vården. Det gäller både den öppna och den slutna vården. Behovet av att få träffa samma personal är, som jag ser det, särskilt stort för vissa kategorier, t. ex. äldre människor. Under senare tid har försök gjorts att finna modeller för aft komma fill rätta med problemen. Dessa försök har visat att det går atf förbättra kontinuiteten bl; a. genom införande av husläkarsysfem. Aft landstingen nu åläggs aft främja konfinuifeten ser jag som ett mycket vikfigt steg i rätt riktning.

Den nya lagen skiljer sig bl. a. på def sättet från sjukvårdslagen aft landstingen får större möjligheter atf bestämma om organisationen och förvaltningen av den egna hälso- och sjukvården. Varje landsting kommer alltså atf kunna anpassa organisationen bättre fill sina egna förutsättningar och den egna befolkningens särskilda behov. Skälet till att staten bör avstå från att meddela detaljbesfämmelser i dessa frågor är sannerligen inte att dessa är mindre vikfiga. I stället är def - som jag ser det - på def sättet aft landstingen har bättre möjligheter att bedöma vilken organisafion som bäst passar behoven och förutsättningarna i just def landsfinget. De olika

landstingen ser ju fakfiskt ganska olika ut. Det gäller inte bara t. ex. geografi och befolkningssammansätfning, utan fakfiskt också sjukvårdskonsumtionen.

Med hänsyn fill statens ansvar för det vi brukar kalla den samlade välfärdspolifiken och samhällsekonomin bör staten också ha ansvaret för den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvården.

Ett nära och regelbundet samråd om denna planering och samordning måsfe finnas mellan stat och landstingskommuner. Samrådet bör förankras inom socialdepartementet med hänsyn till aft departementet har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvården och socialpolitiken i övrigt.

Utvidgningen av landstingens ansvar för hälso- och sjukvården innebär inte något hinder för andra att bedriva vård. I proposifionen betonas i stället att även den privata vården skall ges goda möjligheter: Den behövs nämligen som ett komplement fill den offentliga vården. Den enskilda vården kan också ibland ha andra kvaliteter än den offentliga vården. Därför är den bra som ett alternafiv för dem:som föredrar den vårdformen.

Fru talman! Det stora reformarbetet på hälso- och sjukvårdslagstiftningens område är snart, fullbordat. Arbetet har ock.så fidigare resulterat i nya vikfiga lagar. Jag tänker närmast på lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen med bestämmelser om personalens allmänna åligganden och om disciplinära åtgärder. Jag tänker också på lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården, som vid behov skall informera, stödja och hjälpa pafienter. De lagarna har haft som väsentligt syfte att förbättra den enskilde patientens ställning, precis som dagens lag; Jag skall i detta sammanhang infe heller underlåta att nämna regionsjukvårdspropositionen.

Låt mig avslutningsvis sammanfatta: Redan i 2 § i vår regeringsform står det bl. a. att det särskilt skall åligga def allmänna aft verka försocial omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. En av förutsättningarna för att den bestämmelsen skall uppfyllas är att vi har en god hälso- och sjukvård, och vi vet också genorn olika undersökningar att svenska folket fäster stor vikt vid atf få en god sjukvård.

-Den nya hälso- och sjukvårdslagen skall - hoppas jag - ge oss goda möjligheter att fortsätta arbetet för att så långt def någonsin är möjhgt garantera människorna en god hälsa, men också, när hälsan trots allt ibland sviker, en god vård. Med de grunder för vården som anges i 2 och 3 §§, där patienten sätts i centrum, är förutsättningarna goda. ■ Jag tänker på aft lagen skall garantera en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen men också på de krav som sammanfattningsvis skall gälla för vården, nämligen aft den skall vara av god kvalitet och tillgodose patienternas behov av trygghet i vården, vara lättillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och främja kontinuitet i kontakterna mellan patient och personal.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Patienten får en stärkt ställning - vården, herr falman, är ju fill för patientens skull.

Under detta anförande överfog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 64 GÖRAN KARLSSON (s):

Herr falman! I de tre betänkanden från socialutskottet som nu diskuteras är vi helt eniga på varje punkt. Men de här frågorna är naturligtvis så intressanta aft vi för den skull måste ägna betydande fid åf debatten här i kammaren.

I den ena frågan, som gäller ny sjukvårdslag, har vi helt anslufit oss fill socialdepartementets förslag, som utformats i gott samförstånd med Landstingsförbundets ledning och där vårt-parti bl. a. kunnat påverka departementets beredning.

Inom parentes sagt: Hade samma möjlighet funnits för oss att påverka riksdagsbeslutet i försvarsfrågan som i sjukvårdsfrågorna, är def möjligt atf försvarsbeslutet hade fått en något annorlunda karaktär.

I den andra frågan, som gäller ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård, har vi fått flera av våra motionskrav fillgodosedda.

Bakom besluten i dessa båda ärenden står ett enhälligt socialutskott. Jag är angelägen om att poängtera detta. Skall jag göra en summering av socialutskottets arbete, måste det slås fast atf vi trots blockpolitiken kunnat lösa många frågor i samförstånd.

Om detta är en frukt av aft vi har bemödat oss om aft föra en saklig debatt i lagstiftningsfrågor som gäller sjuk- och socialvård, det får andra bedöma. Men jag tror att det ändå har ett värde att vi kunnat lösa dessa frågor i eff brett samförstånd.

Detta är frågor som griper in i människornas liv. Detsamma kan förvisso sägas om både arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Där har försämringar påbjudits av regeringen som vi socialdemokrater reagerat hårt emot, men vi har inte haft någon framgång där med våra förslag. Det har tydligen varit lättare att kunna påverka denna lagsfiftning i rätt riktning. Jag noterar detta och far det på sätt och vis som ett belägg för atf det ändå finns en viss samarbetsanda mellan partierna kvar när det gäller lagsfiftningen inom hälso- och sjukvårdens område.

Den propositionen om en ny hälso- och sjukvårdslag som vi nu behandlar har egentligen en lång historia bakom sig, som också sjukvårdsministern sade. Fem regeringar har styrt landet under den fid som HSU-utredningen arbetat - så kallade sig den utredning som dåvarande socialministern Sven Aspling tillsatte 1975 med uppgift att reformera sjukvårdslagen.

Den nuvarande detaljerade lagsfiftningen ersätts med en målinriktad ramlag. Den nya lagen ger stort utrymme för landstingskommunerna aft utforma vården efter lokala .och regionala behov och förufsätfningar.

Målet för hälso- och sjukvården är självklart. Def är en god hälsa och en god sjukvård på lika villkor för hela befolkningen.

Det är vikfigt med detta konstaterande. På andra håll i världen har man en annan syn på vårdfrågorna. Det som vi anser vara en självklarhet är något helt annat i länder där hälso- och sjukvården är privatiserad och där man är utlämnad till marknadskrafternas fria spel.

Landstingskommunerna ges ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa. Landstingskommuner åläggs sålunda, förutom aft erbjuda sjukvård, även att förebygga ohälsa hos befolkningen genom insatser riktade mot såväl människorna som miljön. Genom sin livsföring och goda levnadsvanor kan människor inte bara utgå eller begränsa sjukdomar och skador utan även öka sitt eget välbefinnande. För detta krävs bl. a. upplysning och informafion. Människornas hälsa påverkas också av samhällets miljöutformning. Landstingskommunerna skall därför ta till vara, sammanställa, bearbeta och utnyttja den informafion som finns inom hälso- och sjukvården om risker i människornas livsmiljö.

Ett antal krav ställs på landstingskommunernas hälso- och sjukvård. Den skall vara av god kvalitet, fillgodose patienternas behov av trygghet, vara lätt tillgänglig samt bygga på respekt för pafientens självbestämmande och integritet. I sistnämnda hänseende åligger det bl. a. landstingen att informera patienten om hälsofillståndet och de behandlingsmöjligheter som finns. Patienten skall vidare, så långt det är möjligt, ges fillfälle att samråda med personalen om den egna vården,och behandlingen. En god konfinuitet i kontakterna mellan pafienten och hälso- och sjukvårdspersonalen skall främjas.

Man kan säga att lagförslaget står i god samklang med den praxis som redan har utvecklats på sjukvårdens område. Genom att den nya lagen är en ramlag ger man stora utrymmen för sjukvårdshuvudmännen att utforma vården efter de olika behov som föreligger.

Med hänsyn till att människornas hälsa påverkas av olika samhällsmiljöer, blir det landsfingens uppgift att informera människorna om de risker som de möter i olika miljöer. Hälso- och sjukvården skall i fortsättningen mera aktivt än hittills medverka i samhällsplaneringen och kan därigenom påverka miljöutformningen i vårt samhälle.

Landstingen får också i uppgift att planera verksamheten så att en god vård ordnas för hela befolkningen. Regleringen av den organisatoriska uppbyggnaden av hälso- och sjukvården har begränsats, men reglerna om politiskt vald styrelse kvarstår. Som förut kommer det medicinska ledningsansvaret aft åvila läkare. Tillsynen över landstingens hälso- och sjukvård åligger socialstyrelsen.

Herr talman! Djupare än så går jag inte in i ramförslagef. Jag fror atf det har siff sfora värde aft regeringen och Landstingsförbundet i stort sett är eniga om den nya lagen. Den har föregåtts av en stor utredning där alla berörda har kunnat medverka. Def är min förhoppning atf lagen skall visa sig vara väl anpassad till de skilda förhållanden som råder i samhällets olika delar och att erfarenheterna av den, när man om något årtionde behöver göra en ny översyn, skall vara goda.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Om lagen om sluten psykiatrisk vård kan jag fatta mig relativt kort. Utskottet har tillstyrkt propositionen i huvudsak, men också gått de socialdemokratiska motionärerna till mötes genom att vi fått vissa icke oväsentliga sakfrågor tillstyrkta. Sålunda har utskottet tillstyrkt bifall till vår framställning om återkommande prövning av vårdbehovet. Socialberedningen föreslog aft överläkaren skulle anmäla fall som behövde vårdas längre tid än fre månader. Regeringen har följt det förslaget.

I vår mofion ville vi ha en omprövning efter ytterligare sex månader. Det har utskottet tillstyrkt. Man säger att erfarenheten av tillämpningen av denna fråga kan vara nyttig vid den större reformering som def ingår i socialberedningens uppgift att framlägga förslag om. Vi har vidare föreslagit ytterhgare lekmannainslag i utskrivningsnämnden och psykiatriska nämnden, där vi anser aft behovet av socialt verksamma personer är värdefullt. Även i det fallet har utskottet tillstyrkt mofionskravef.

Utskottet har också tillgodosett vårt krav på aft de intagna skall ha rätten till information införd i lagen.

Frågan om samordning av den nya hälso- och sjukvårdslagen och LSPV är angelägen. Utskottet nöjer sig emellertid med atf konstatera att det måste ske senare. Man fillkännager för regeringen atf frågan infe bör anstå till dess socialberedningens slutliga förslag föreligger. LSPV:s anpassning till den nya sjukvårdslagen måsfe ske så snart def är möjligt. Utvecklingen av den psykiatriska vården får inte försenas.

Herr talman! Det är i stort vad utskottet har kommit fram fill vid granskningen av proposifionen och de föreliggande motionerna. Def tillkommer socialberedningen att arbeta vidare på en reformering av lagstiftningen och atf anpassa den nya lagen till lagen om hälso- och sjukvårdsfrågorna.

Jag yrkar bifall i alla avseenden till socialutskottets förslag.

Anf. 65 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag kan försäkra både Karin Ahriand och Göran Karlsson att om vpk hade beretts möjhghet att arbeta i utskottet - vilket vi inte har - hade enigheten inte varit fullständig. Vpk hade reserverat sig när def gäller def första betänkandet om hälso- och sjukvårdslagen.

Det mest väsentliga i regeringens förslag till en ny hälso- och sjukvårdslag är att man vill genomföra en s. k. ramlagstiftning på hälso- och sjukvårdens område. Landstingen får ansvaret för hälso- och sjukvården, men man tar bort alla regler som styr verksamheten i detalj och ger rikfiinjer för på vilken kvalitetsnivå vården skall bedrivas. Motivet sägs vara att man vill utöka demokratin och åstadkomma en decentralisering från statliga verk till de enskilda landstingen.

Förslaget om införande av en ramlagstiftning är inget unikt för sjukvården. På socialtjänstens område har nyligen genomförts en liknande lagsfiftning, som ändå mer i detalj reglerar vilka krav de skilda människorna kan ställa på kommunen. Och socialfjänstslagen fastställer, i motsats fill hälso- och sjukvårdslagen, eff yttersta vårdansvar.

Krifiken mot idén med ramlagstiftning på vårdområdet har blivit alltmer uttalad, och den bärs fram av bl. a. de omsorgsbehövandes och handikappades egna organisationer-. De vackra mål som man ställer upp i ramlagen visar sig föga förpliktande i praktiken. Det blir svårt för vårdbehövande grupper atf med framgång ställa krav på samhället. Det gäller i särskilt hög grad de grupper i samhället som har små ekonomiska och polifiska resurser.

I en period av åtstramning när det gäller de offentliga utgifterna visar sig en ramlagstiftning ha särskilda risker. Den är direkt farlig. Genom att man inte definierar vad som är en godtagbar vårdstandard, underlättar man i praktiken för den sociala nedrustningen. Regeringens förslag när det gäller HSL innebär särskilt stora risker i detta avseende. I förordet till proposifionen talar man bara om atf den fria lagstiftningen inte får innebära några ökade utgifter för landstingen. Däremot falas inte om någon skyldighet för landsfingen aft bygga ut i takt med behoven.

Samtidigt som den här propositionen läggs fram genomförs i budgetsammanhang åtgärder som urholkar landsfingens skatteunderlag och reella möjligheter att fillgodose olika vårdbehov.

Hälso- och sjukvårdsutredningen - vars förslag till största delen ligger till grund för den här lagen - föreslog en mer förebyggande inriktning av hälso-och sjukvården. Den strävan fanns det alla skäl att understödja. I propositionen har landstingens förebyggande ansvar urholkats. Det talas nu bara om atf medicinskt förebygga sjukdom och skador. Kravet på att uppspåra sjukdomar har tagits bort, och de förändringar som har gjorts innebär att man också i fortsättningen vill ge sjukvården en passiv roll i förhållande till de viktiga orsakerna fill sjukdom och ohälsa. Kraven på en offensiv hälsopolitik tillgodoses inte av det här aktuella lagförslaget. Och helt följdriktigt har man också slopat kraven på att landstingen skall delta i samhällsplaneringen - i syfte aft förebygga sjukdom och ohälsa.

Kravet att landstinget skall ansvara för hälso- och sjukvärden borde -menar vi i vpk - ha följts upp med ett krav på att all hälso- och sjukvård skall ske i landstingens eller annat samhällsorgans regi. Def är en grundläggande förutsättning för atf en verklig planering skall kunna ske. Propositionens skrivning innebär att man i praktiken lägger grunden för ytterligare privatisering av vården i takt med aft samhällets åtaganden minskar, och def vi hörde av Karin Ahriand bäddar också för en privatisering: Det skall finnas goda förufsätfningar för en privatisering, sade hon.

Trofs att antalet läkare har ökat under senare år kvarstår brisfen på läkare, och framför allt finns def stora regionala skillnader när def gäller tillgången på läkare.

Enligt socialstyrelsen är fortfarande nästan var tionde läkartjänst obesatt. Inom långvården har antalet läkartjänster ökat mycket snabbare än fillgången fill läkare, och antalet vakanta tjänster är därför mycket stort. Man räknar med att var femte läkartjänst inom långvården är helt vakant; det finns inte ens vikarier till tjänsterna. Det är allvarligt.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Nr 166

Fredagen den 4 juni 1982

Hälso- och sjukvårdslag, m. m.

Det är viktigt, menar vi, aft socialstyrelsen har kvar ett övergripande ansvar när def gäller atf tillsätta tjänster. Socialstyrelsen bör också ha det yttersta ansvaret när det gäller atf fördela läkarresurserna.

Propositionerna underminerar landstingens möjlighet att planera hälso-och sjukvården också genom att man infe tillfredsställande löser problemet med det medicinska ledningsansvaret. Ett ansvar för vården förutsätter ett sammanhållet polifiskt, administrativt och medicinskt ansvar. Nu tilldelar man läkarna hela det medicinska ansvaret. Också önskemålet om att detta ansvar skall kunna delegeras har man strukit i lagförslaget. Ett sammanhållet ledningsansvar för vården kan, menar vi. mycket väl förenas med att enskilda yrkesgrupper bibehåller sin professionella kompefens och fattar beslut inom ramen för den. I praktiken kan man inte skilja mellan olika typer av grundläggande ledningsansvar. Ekonomiska faktorer som tillgången på resurser influerar förstås medicinska beslut. Medicinska avgöranden påverkar i mycket hög grad vårdens mera långsikfiga planering. Av den anledningen måsfe landsfingen ha ett sammanhållet ansvar för vården. Men def förutsätter i sin fur att def utfärdas normer om, på vilken lägsta kvalitetsnivå vården får bedrivas. Def underlättar förstås också för patienterna att göra sin rätt gällande gentemot sjukvårdshuvudmannen.

Def sägs i propositionen aft man i hög grad stärker patienternas ställning. Jag tycker aft def är riktigt atf göra det, men jag har inte hittat några sådana enorma förstärkningar, hur mycket jag än har läst i propositionen. Jag menar att alla möjliga ansträngningar måsfe göras inom sjukvården för att stärka patienternas ställning. Den anonymitet och den avpersonifiering som många människor känner när de anlitar sjukvården för kortare eller längre tid måsfe ersättas med en respekt för varje enskild patient och även med ett personligt bemötande från all personal inom sjukvården.

När man är patient möter man många olika slag av personal. Det kan vara svårt atf som patient veta vem som har ansvaret för de olika delarna av vården. Patienten skall, menar vi, orienteras om detta, och framför allt skall patienten ha rätt att få veta vilken läkare det är som har totalansvaret för vården.

I socialförslagen har det föreskrivits att vård och behandling skall vara avgiftsfri. Motsvarande regel bör gälla sjukvården, då alla andra principer, äventyrar de utsatta gruppernas rätt fill vård och står i motsättning till en förebyggande inriktning av arbetet. Nuvarande avgiftssystem har i första hand syftet att minska efterfrågan på vård. En förebyggande inriktning måste i stället innebära aft man vill främja tidiga kontakter med sjukvården, och det kan inte förenas med en avgiftsfinansiering, menar vi i vpk.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening kräver en hälso- och sjukvårdslagstiftning att man klarare deklarerar hälso- och sjukvårdens målsättning. En god vård, menar vi, måste införas i ett bredare hälsopolitiskt sammanhang. Viktiga utgångspunkter för en sådan offensiv hälsopolitik är i punkter följande:

- Landstingsinsafser i syfte aft delta i saneringen av dåliga arbetsmiljöer. Detta innebär aft landstingen bör bli huvudmän för företagshälsovården och

åläggas atf bygga uf yrkesmedicinsk verksamhet. Nr 166

-Effektiva insatser för atf bekämpa arbetslöshet, särskilt då bland    Fredaeen den
ungdomar. Långvarig arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet ger enorma    4 jj; 1909
framtida vårdkostnader.

- Insatser för att minska användningen av alkohol och andra droger. Hälso- och siuk-
Enbart vårdkostnaderna för alkoholskador är av storleksordningen 10-20 vårdslae m m
miljarder. Med tanke på detta bör landstingen tilldelas en aktivare roll i

drogpolitiken och få del av statens skatteinkomster av alkohol.

- Ett aktivare landstingsdeltagande i trafikpolifiken med tanke på trafikskadornas enormt sfora betydelse.

- Insatser för att förebygga sjukdom och ohälsa på grund av gifter i den yttre miljön och skadliga tillsatser i livsmedel.

Detta är några punkter som skulle kunna bidra fill en aktivare och mer offensiv hälsopolitik. Defta har man inte diskuterat i utskottets betänkande, och det är beklagligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motion 2163.

Sedan vill jag också säga någonting om propositionen om LSPV.

Inom den psykiatriska vården i Sverige pågår sedan eff antal år fillbaka en omorientering som innebär att vården i ökad utsträckning kommer att bestridas i öppna former och imder frivillighet. Man kan dock konstatera att utvecklingen går långsamt. Jag hade för inte så länge sedan en debatt med Karin Ahriand där jag påtalade detta och uttryckte min oro för def. Jag fick infe den uppfattningen att Karin Ahriand var speciellt oroad av denna långsamhet, men jag är det alltså. Defta gäller särskilt omfattningen av den psykiatriska sjukhusvården, där enligt flera bedömningar mellan en tredjedel och hälften av de inneliggande patienterna skulle kunna skrivas uf, om mindre resursförstärkningar inom den öppna vården komme till stånd.

Uppgifter som nyligen har redovisats av socialstyrelsen visar att andelen tvångsvård inom den svenska psykiatrin är anmärkningsvärt hög. Andelen patienter som vårdades med tvång var enligt dessa uppgifter sju gånger så hög i Sverige som i England och fyra gånger så hög som i Danmark.

Även inom Sverige föreligger stora variationer i tvångsvårdens omfattning. I Kristianstads län var antalet personer som vårdades med tvång 48 per 100 000 invånare, medan motsvarande antal i Gävleborgs län var 223. Detta framgår av en inventering som har gjorts av socialstyrelsen.

Det torde stå klart aft en översyn av lagsfiftningen om tvångsvård av psykiskt sjuka är utomordentligt angelägen för att påskynda moderniseringen av den svenska psykiatrin; Översynen är naturligtvis även angelägen av rättssäkerhetsskäl och av humanitära skäl. Ett stort antal människor far illa genom att i onödan spärras in på psykiatriska sjukhus. Många av dem får sannolikt sitt framtida liv förstört. En översyn av LSPV pågår inom socialberedningen, men sannolikt kommer det aft dröja flera år innan dessa arbeten kommer att resultera i en färdig och beslutad ny lagstiftning. Mot denna bakgrund är def angeläget att de reformer av LSPV som kan göras nu också genomförs.

De i proposifionen framförda förslagen till förändringar ansluter sig i viss

Nr 166 utsträckning fill de förslag som framfördes i propositionen om socialtjänsten.

Fredaeen den Dessa förslag var, som också anges i propositionen, resultat av ett

4 inni 1982 omfattande utrednings- och remissarbete. Def finns alltså inte på grund av

_____________ brister i beredningen några skäl aft avstå från att nu fatta beslut om de

Hälso- och siuk- förändringar i LSPV som föreslogs i socialtjänsfsproposifionen. Tyvärr
irdslae m m måste man konstatera atf regeringen trots detta har avstått från att framföra

flera av de mest angelägna ändringsförslagen. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt som behovet av reformer är utomordentligt stort.

Vpk anser aft LSPV bör ändras i stort sett i enlighet med det förslag som föreligger i socialtjänstspropositionen och har därför föreslagit följande ändringar:

Det kan inte vara rikfigt atf en person under i princip obegränsad tid skall kunna vara försöksutskriven med den osäkerhet och det beroende det innebär. Bestämmelsen om försöksufskrivning bör därför ändras så att den maximala fiden för försöksutskrivning blir ett år.

I propositionen föreslås att behovet av fortsatt vård skall prövas sedan vården pågått i tre månader. Defta är bra, men vpk anser att en fortsatt återkommande prövning är nödvändig av rättssäkerhetsskäl och för att motverka onödigt långa sjukhusvistelser. I socialfjänstspropositionen föreslogs en återkommande prövning var tredje månad. Med hänsyn fill arbetsbelastningen hos nämnderna kan det dock vara motiverat att begränsa den fortsatta omprövningen till var sjätte månad.

Beträffande nämndernas sammansättning anser vpk atf en breddning bör ske med representanter för socialt yrkeskunnande samt politiskt förankrade ledamöter. Förslaget i socialfjänstspropositionen om nämndernas sammansättning bör följas. Socialtjänstspropositionens förslag.fill 37 § bör införas i LSPV. Förslaget innehåller angelägna och väl förankrade förstärkningar av patienternas rättigheter.

Nu har - vilket tillhör ovanligheten - de flesta förslagen i vpk-mofionen blivit tillgodosedda under utskottsbehandlingen. Bara i fråga om försöksutskrivningen har utskottet med hänvisning till att arbetet i beredningen pågår inte velat fillstyrka vpk-motionens förslag. Vi från vpk kan för dagen godta denna motivering. Jag har därför, herr talman, inget yrkande om bifall till vpk-mofionen i detta ärende. Def är infe så vanligt att vpk-motioner tillstyrks till tre fjärdedelar av eff utskott. Det känns litet ovanligt - men mycket angenämt.

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid ett senare sammanträde.

9 § Anmäldes och bordlades

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1981/82:17 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1981/82:18 Förbättringar av vårdbidraget till föräldrar med handikappade

barn. m. m. (prop. 1981/82:216) 86

Socialutskottets betänkanden ■ Nr 166

1981/82:54 Forskning inom arbetsmiljö-och arbetslivsområdet, m. m. (prop. Fredaeen den

1981/82:106) 4 juni 1982

1981/82:55 Ny arbetstidslag m. m. (prop. 1981/82:154)

1981/82:56 Beslut fattade av internafionella arbefskonferensen vid dess

sextiosjätte och sextiosjunde möten, m. m. (prop. 1981/82:166)

Utbildningsutskottets betänkande

1981/82:39 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkanden 1981/82:40 Forskningen m. m. (prop. 1981/82:106)

1981/82:42 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (prop. 1981/82:209)

Näringsutskottets betänkanden

1981/82:45 Försäkringsrörelselag m. m. (prop. 1981/82:180)

1981/82:47 Anslag till konsumentverket m. m. (prop. 1981/82:100)

1981/82:50 Åtgärder. för tekoindustrin m.m. (prop. 1981/82:148 och

1981/82:100) 1981/82:55 Konkurrenslagstiftning (prop. 1981/82:100, 1981/82:165 och

1981/82:195 1981/82:56 Förslag till ny lagstiftning om utländska förvärv av svenska

företag m.m. (prop. 1981/82:135)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:17 Forskning m. m. (prop. 1981/82:106)

Civilutskotfefs betänkande

1981/82:42 Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsbeståndet (prop. 1981/82:150)

10 § Anf. 66 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela aft på föredragningslistan för sammanträdet måndagen den 7 juni uppförs närmast efter civilutskotfefs betänkande 42 i nu angiven ordning

näringsufskottets betänkanden 55, 56, 49, 57 och 58, socialutskottets betänkanden 51-53,. konstitufionsutskottefs betänkande 37, näringsutskoftets betänkanden 45, 47 och 50, arbetsmarknadsutskottets betänkande 25, försvarsutskottets betänkande 19, jordbruksutskottets betänkande 38 samt kulturutskottets betänkande 28.

Nr 166 11 § Kammaren åtskildes kl. 15.25.

Fredagen den

4 juni 1982 I" ilem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Fredagen den 4 juni

Förste vice talmannen 77

Tredje vice falmannen 87

Ahriand, Karin, statsråd 77

Aulin, Olle (m) 38

Bergman, Holger (s) 14

Berndtson, Nils (vpk) 74, 75

Bildt, Cari (m) 57, 60, 62

Björk, Gunnar, i Gävle (c) 43, 44

Bråkenhielm, Anita (m) 45

Ekman, Kersfin (fp) 21

Fransson, Arne (c) 27, 75

Gustafsson, Torsfen, försvarsminister 12, 13, 14, 32, 35, 38, 53, 55, 56, 62,

Gustavsson, Åke (s) 46

Hagberg, Helge (s) 74

Henrikson, Lars (s) 20

Håkansson, Margot (fp) 65

Hörlén, Linnea (fp) 69

Jansson, Paul (s) 47

Johansson, Hilding (s) 29, 34, 37

Karlsson, Göran (s) 80

Körlof, Björn (m) 16

Lantz, Inga (vpk) 82

Lindblad, Hans (fp) 25, 34, 36

Lindström, Ralf (s) 25

Nilson, Eivor (c) 7, 11

Paterson, Sten Sture (m) 49

Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 3

Petersson, Karl-Anders (c) 67

Polstam, Åke (c) 63

Rydle, Birgitta (m) 74

Stålberg, Marianne (s) 75

Svartberg, Kari-Erik (s) 11, 12, 13

Svensson, Evert (s) 41, 44

Theorin, Maj Britt (s) 49, 54, 56, 59, 61, 63

Ullenhag, Jörgen (fp) 75

Wennerfors, Alf (m) 75