Riksdagens protokoll 1981/82:165 Torsdagen den 3 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:165

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:165

Torsdagen den 3 juni em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

8 § Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m. (forts.)

Fortsattes   överläggningen   om   försvarsutskottets   betänkande   1981/
82:18.   -      -                     ,

Anf. 55 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Fru talman! Den internationella situationen har sedan det förra försvarsbeslutet 1977 i viktiga avseenden förändrats.

Uppmstningen inom de stora militärblocken och i enskilda länder har fortsatt till allt högre nivåer. Det råder mer av konfrontafion och mindre av samarbete än fidigare mellan USA och Sovjetunionen.

Till de positiva dragen hör å andra sidan att supermakterna ånyo har visat vilja att fortsätta dialogen om begränsning av kärnvapnen. Det har på senare tid vuxit frarh en stark folklig opinion mot kärnvapnen och upprustningen och för fred och nedrustning.-Jag vill gärna ge Olof Palme en eloge för det skickliga arbete som han har utfört i den kommission som han leder, ett arbete som säkert kommer atf visa sig vara betydelsefullt för nedrustningen i världen.

I Nordeuropa har utvecklingen inneburit ökad milifärpolitisk aktivitet från stormakternas sida. Såväl Warszawapakten som NATO fortsätter en snabb styrkeuppbyggnad. Sovjetunionen och dess allierade bedriver sedan 1978 fortlöpande omfattande marina övningar och landsfigningsövningar i Östersjön.

De nordiska länderna har för den skull inte haft anledning att ändra sin säkerhetspolitiska hållning. Mönstret med skilda säkerhetspolitiska lösningar består. Länderna 1 Norden har, liksom'fidigare, aktivt kunnat bidra till fortsatt stabilitet och avspärrning i själva Norden.

För svenskt vidkommande påmindes vi om hur utsatt läget kan vara genom

117

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

118

den sovjetiska ubåtskränkningen i Karlskrona skärgård. Denna och fidigare allvarligare ubåtskränkningar, liksom den som av allt aft döma just nu är aktuell, visar hur viktigt det är att vi får en ubåtsjaktskapacitet, så att vi kan stärka vår incidentberedskap. Som resultat av de åtgärder som nu vidtas kommer vi i def avseendet atf stå bättre rustade atf möta alla typer av kränkningar.

Grundvalen för den svenska säkerhetspolifiken är att vi själva svarar för vår säkerhet. Vi vill inte vara beroende av någon annan makt. Vi har successivt byggt upp resurser som ger oss möjligheter atf trygga den egna säkerheten i skiftande situationer och också möjligheter atf bidra fill internationell fred och säkerhet. Från denna utgångspunkt formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolifiken, vår politik i nedrustningsfrågor, försörjningspolifiken, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Den närmare utformningen av vår neutralitetspolifik har under efterkrigstiden präglats av våra erfarenheter under de bägge världskrigen. Jag vet att jag företräder en nära nog enhälhg uppfattning i vårt land när jag säger att neutrahtetspolitiken även i framtiden kommer att ge oss de bästa möjligheterna att stå utanför krig och allvarliga konflikter. Samtidigt utgör den en plattform för atf på det internationella planet aktivt verka för avspänning, fred och nedrustning.

Neutralitetspolitiken ställer höga krav på fasthet och konsekvens. Dess trovärdighet ligger i våra egna händer. Det är en styrka, om vi kan uppträda enat. Vi måste kunna göra klart för omvärlden att Sverige kommer atf försvara sig, om def blir angripet, att vi komitter att hävda vår territoriella integritet i alla riktningar och att vi inte genom ensidiga aktioner kommer att gynna eller särbehandla någon part, om det skulle utbryta krig i vår närhet.

Som liten alliansfri stat är det självklart för oss att eftersträva ökad respekt för varje nations frihet och självbestämmanderätt, att stödja FN, att verka för ekonomisk utjämning mellan världens stater, att.aktivt verka för nedrustning vad gäller både konventionella vapen och kärnvapen liksom aft på andra sätt främja en fredlig utveckling. Men vi är också medvetna om att den internationella utvecklingen även i framtiden kommer att väsentligen präglas,av stormakternas handlande. Därför är det en viktig uppgift att försöka förmå supermakterna aft ta ledningen för en reell nedrustningsprocess.   .

Det förehgger här inget motsatsförhållande mellan vårt internationella engagemang och vår försvarspolitik, I själva verket rör det sig om två sidor av samma fredssträvan. Om.detta råder samförstånd. Därför ligger det heller inget onaturligt i att def stärka stödet för fredsrörelsen, som bottnar i en berättigad oro för kärnvapenkrigets oerhörda följder, har uppstått samtidigt med ett ökat stöd för det svenska försvaret.och en ökad tillströmning till de frivilliga försyarsorganisatipnerna, I en sådan situafion är det verkligen viktigt aft fa till vara de många människornas engagemang för fred och säkerhet.

De femåriga försvarsbesluten är viktiga etapper i utformningen av vår säkerhetspolitik. Med en bedömning av det säkerhetspolitiska läget som grund avvägs i försvarsbesluten totalförsvarets behov mot våra ekonomiska resurser. Kännetecknande för det förslag till försvarsbeslut för perioden 1982-1987 som vi nu diskuterar är att de säkerhetspolitiska kraven på vårt försvar har ökat samtidigt som vi måsfe iaktta sträng återhållsamhet med de statsfinansiella medlen.

1982 års försvarsbeslut har förberetts av 1978 års försvarskommitté. Det är en styrka för vårt lands säkerhetspolitik att de viktiga försvarsbesluten förbereds genom parlamentariskt sammansatta organ. Därigenom säkras kontinuiteten i försvarspolifiken. Det är också glädjande aft försvarskommittén har varit enig om det mesta, t. ex. i fråga om säkerhetspolitiken, synen på totalförsvaret och anslagen till de civila totalförsvarsgrenarna, värdet av den allmänna värnplikten, ett nytt indexsystem, behovet av rafionaliseringar och besparingar i fredsorganisationen liksom behovet av ett nytt flygplanssystem.

Skillnaderna mellan partierna i fråga om bl. a. ekonomisk ram för det militära försvaret och ställningstagandet till ett svenskt JAS-flygplan förändrar inte intrycket av en hög grad av samstämmighet i inställningen fill den svenska säkerhets- och försvarspolitikens mål och medel. Det är viktigt att vi betonar detta gentemot omvärlden.

Den svenska försvarspolifiken är genomsyrad av tofalförsvarstanken. Det markeras tydligare än någonsin i den nu föreliggande totalförsvarspropositionen, som berör tio departements ansvarsområden. Det ger oss möjlighet att utnyttja alla resurser på ett bra sätt. Men det ger också försvaret en bred folklig och en bred demokratisk förankring.

I propositionen föreslås en realhöjning av anslagen till de civila totalförsvarsgrenarna: civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och hälso- och sjukvården i krig.

Om det ohyggliga skulle inträffa - i händelse av krig - kommer halva befolkningen - fyra miljoner människor- att engageras i totalförsvaret. Inte minst förtjänar de många människor uppskattning som redan i fredsfid ägnar totalförsvaret sina krafter inom frivilligorganisationerna.

Det viktigaste delförslaget i totalförsvarsproposifionen rör annats anskaffningen av ett nytt flygplanssystem, JAS, som efterträdare fill Viggensysfemet.

Jag vill påminna karrimarens ledamöter om att förslaget om JAS bygger på riksdagens principbeslut 1980. Detta förslag har föregåtts av ett mycket omfattande utredningsarbete. Defta arbete har skett under ftill politisk insyn och med inriktningen från alla parters sida att det avgörande beslutet skall tas i 1982 års försvarsbeslut. Def har hela fiden varit regeringens strävan och förhoppning atf flygplansbeslutef,' som får konsekvenser långt in i nästa sekel, skall kunna fattas i största möjliga polifiska enighet. Jag kan därför bara beklaga aft socialdemokraterna, trofs att parfief hela tiden haft full insyn, i slutändan inte har funnit det möjligt atf fa bestämd ställning till det förslag som-nu föreligger.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

119

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolihken, m. m.

120

Def underlag som vi nu har för JAS-systemet visar att det mer än väl fyller de operafiva krav som överbefälhavaren och chefen för flygvapnet ställer.

Olof Palme uppehöll sig vid prestanda hos JAS-planet, det nya systemet. Får jag då hänvisa till ÖB:s granskning och utvärdering av det fillgängliga underlaget. Där säger han att granskningen visar aft grundversionen är operativt godtagbar. Def finns i det kontrakt som föreligger en ufvecklings-potenfial inbyggd. Vidare säger ÖB atf de givna optionerna bör utnyttjas, om man därigenom kan nå en ökad systemeffekt. Detta uttalande gjorde ÖB sedan han granskat materialet. Vi får naturligtvis tillmäta ÖB:s omdöme i sådana här frågor samma värde som vi tillmäter generaldirektörens omdöme i civila frågor.

Får jag sedan påminna om att JAS-projektet är ett utvecklingsarbete. Det är klarlagt att detta utvecklingsarbete löpande och noggrant kommer att följas av regering och riksdag. Beträffande de avtal som föreligger när det gäller projektefs ekonomiska konsekvenser vill jag tillägga aft projektet ryms inom såväl flygvapnets som försvarsmaktens budget. Då kommer jag fram fill att den ekonomiska säkerheten får anses vara betryggande, så betryggande som det över huvud är möjligt att åstadkomma. Det är klart att det kan inträffa saker som ingen av oss i dag kan förutse. Men den avgörande frågan är, om vi tror aft det är möjligt att få fram ännu mera betryggande beslutsunderlag.

Får jag i def sammanhanget påminna dels om atf ett fast-priskontrakt föreligger, dels om att långtgående ekonomiska åtaganden har gjorts av leverantörerna under förhandlingarna. Får jag påminna om att förändringar i basversionen skall beslutas av regeringen. Def är ingenting som man överlåter åt militärerna eller utanförstående. Det är en rent polifisk prövning av möjligheterna relativt kostnaderna som skall göras av regeringen. Får jag påminna om att det kommer att vara kontrollstationer för projektet var artonde månad. Får jag påminna om atf det skall vara rapportering kvartalsvis om projektets utveckling. Till detta vill jag lägga atf liksom hittills varit fallet kommer det fortsatta arbetet med att utveckla och tillverka JAS atf bedrivas med full insyn från de politiska partiernas sida.

Det räcker inte med flygplan, vi måste ha vapen också, säger Olof Palme. Det är självklart. Projektet ryms inom flygvapnets budget, enligt chefen för flygvapnet, och han är säkert lika angelägen som Olof Palme och jag om att ha vapen till förfogande för flygplanen.

Mera konkret har man dels det man kallar arvet från Viggen, dvs. atf rnan kan använda robotar och andra vapen från Viggensysfemet i det nya systemet, dels nya medel för vapen, avsatta i en omfattning som chefen för flygvapnet anser betryggande.

Så några ord om vad Olof Palme kallade handläggningen.

Försvarskommittén avslutade sitt arbete den 1 december 1981.

Den 3 december gav regeringen försvarets materielverk i uppdrag att slutföra förhandlingarna om JAS. Tidtabellen innebar då atf de skulle vara avslutade före den 1 maj 1982. Texten till defta förhandlingsuppdrag visades av försvarskommifféns ordförande Gunnar Björk i Gävle för socialdemo-

kraterna innan uppdraget utfärdades.

Efter def aft försvarskommittén hade avslutat sitt arbete bildade den socialdemokratiska partiledningen en särskild arbetsgrupp.

Den 1 februari fick försvarsdepartementet materielverkefs första delrapport om JAS-förhandlingarna. Man fick också ÖB:s och chefens för flygvapnet yttranden. Sekreteraren i den socialdemokratiska arbetsgruppen fick det hemhgsfämplade materialet av statssekreteraren i försvarsdepartementet samma dag, och man fick också viss ytterligare information.

Den 8 februari, när socialdemokraterna haft fillgång till detta, hade regeringen en flera timmar lång överläggning med socialdemokraterna. Den slutade med att socialdemokraterna konstaterade atf man nu hade gett uttryck åt vad man kallade farhågor och synpunkter. Från regeringens sida framhöll vi att vi i propositionen skulle ange villkor om förhandlingsresultatet för att vi skulle förorda anskaffning av JAS. Vi förklarade också att socialdemokraterna fortlöpande skulle ha tillgång till beslutsunderlag på samma sätt som regeringen. Så har också skett.

Den 15 mars fick sekreteraren i den socialdemokrafiska arbetsgruppen tillgång till försvarets materielverks andra förhandlingsrapport. Denna gick också till de parlamentariska ledamöterna i militärledningen.

Den 18 mars informerades försvarsutskottet av statssekreteraren i försvarsdepartementet och av de militära myndigheterna om förhandlingsläget.

Den 20 april var det ytterligare en sådan information för försvarsutskottet.

Den 30 april fick försvarsdepartementet materielverkets slutrapport med kontraktsförslag, liksom man fick ÖB:s och chefens för flygvapnet ställningstagande.

Sent på Valborgsmässoaftonen kopierade försvarsdepartementets tjänstemän def omfattande materialet för aft sekreteraren i den socialdemokrafiska arbetsgruppen skulle kunna få det på söndagen. Sekreteraren i arbetsgruppen har sedan dess begärt och fått flera sakupplysningar om avtalsresulfafef av departementets maferielenhef.

Den 4 maj informerade ÖB försvarsutskottet om sitt ställningstagande i flygplansfrågan.

Den 6 maj fick försvarsutskottet en grundlig föredragning av statssekreteraren i försvarsdepartementet och av andra från försvarsdepartementet om JAS-avtalet och om regeringens förslag.

Den 13 maj erbjöd Gunnar Björk i försvarsutskottet socialdemokraterna förhandlingar om alla de punkter som de ansåg oklara i JAS-projektet. Men socialdemokraternas svar var atf man inte var intresserad av sådana förhandlingar.

Den 14 maj offentliggjorde socialdemokraterna sitt slutiiga ställningstagande till JAS.

Så till själva tidtabellen. Man har aldrig opponerat mot att förhandlingsresultatet skulle föreligga den 1 maj. Man var, såvitt jag känner fill, helt ense i försvarsutskottet om att man skulle börja behandlingen i utskottet den 6 maj.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

121

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Redan när man fastställde den tidsplanen visste man atf det i strikt formellt avseende skulle bli fråga om sex dagar. Man var, enligt vad jag är informerad om, hela tiden överens om att man skulle justera i utskottet den 18 maj.

Då vill jag tillägga: Gör därför inga undanmanövrer! Vi har ett så bra beslutsunderlag som man rimligen kan begära. Jag upprepar än en gång: Hittills har alla varit ense om att det är nu, i samband med försvarsbeslutet, som beslutet om hur flygplansfrågan skall lösas måste fattas. Uppskovet som socialdemokraterna begär kostar ännu mer pengar. Ingen vet hur mycket mer def kommer aft kosta. Detta, fru falman, är ett ytterligare skäl aft fatta beslutet nu. Det är detta regeringen föreslår. Vi gör det på sakligt goda grunder.

Tekniskt kommer JAS att representera def yppersta av vad svensk industri kan åstadkomma. Samtidigt kommer arbetet med JAS aft utgöra teknisk och ekonomisk bas för utvecklingen av en livskraftig svensk civil flygindustri.

Flygplansbeslutet kommer aft bevara och också stärka trovärdigheten i den svenska säkerhetspolifiken. Def visar att vi är beredda att fortsätta atf göra betydande investeringar i en försvarspolifik med svensk profil.

Fru talman! Till sist: Det sfatsfinansiella läget har präglat prövningen av def militära försvarets anslagsbehov. För att upprätthålla en i huvudsak oförändrad krigsorganisation inom rådande ekonomiska ramar krävs omfattande rationaliseringar och besparingar inom fredsorganisationen. Sammanlagt skall ca 8 miljarder kronor sparas i fredsorganisafionen under perioden 1982-1992. Def innebär bl. a. af 16 000 tjänster skall dras in. Detta berör flera myndigheter och många enskilda förband och skolor. Jag har full förståelse för den reakfion som förbandsnedläggelserna vållat på de orter som drabbas. Vi måste också göra allt som är möjligt för aft minska svårigheterna för den berörda personalen.

Samtidigt är det ju så atf försvaret inte är något självändamål. Vi håller med betydande ekonomiska uppoffringar ett militärt försvar som skall trygga vår säkerhet i tider av ofred. Det som ger försvaret dess styrka är välutbildade och välutrustade krigsförband, inte antalet ufbildningsanstalter och myndigheter i sig. Vi har också aft ta hänsyn till aft värnplikfskonfingenfen minskar på sikt. Därför måsfe redan nu utbildningsresurserna anpassas till denna omständighet.

122

Anf. 56 OLOF PALME (s) replik:

Fru talman! Den tidtabell som Thorbjörn Fälldin läste upp gav egenfiigen -om man tänker efter - en skrämmande bild av den valhänfhef med vilken defta har hanterats. Visserligen har vi fått papper då och då och har sannerligen lagt ner mycket mer arbete än regeringen för att sätta öss in i dessa frågor. Men den samlade bilden av kostnaderna kan inte föreligga förrän kontraktet är färdigt. Vi hade rnycket riktigt sex dagar på oss att fa ställning till def största indusfrikonfrakt som någonsin tecknats i Sverige. -

Def framgick av den långa listan atf den enda gång som kontakt har tagits på partinivå i denna fråga var när vi gick upp till regeringen och redovisade vår oro för ett dåligt beslutsunderlag. Jag måsfe då i ärlighetens namn säga att-

vi gick alla därifrån pä vår sida skrämda över den låga kunskapsnivå på regeringssidan i denna mycket vikfiga fråga.

Vi hade likväl kunnat godta projektet, därför aft vi förberett oss så noga, om ytterligare två befingelser hade uppfyllts.

För def första gällde det planefs prestanda. Det är riktigt aft ÖB har sin mening, men det finns ändå fre försvarsgrenschefer, och två av dem har anmält betänkhgheter när det gäller prestanda. När man säger atf det skall göras tillägg till grund versionen, betyder def ju aft det kosfar mer.

För det andra, och det är def avgörande, höll inte kostnadsnivån. Visserligen kan man aldrig bli helt säker på kostnaderna, men när man har satt kostnadsnivån vid 24,7 miljarder, är beräkningen naturligtvis osäker -beloppet är definitivt mycket för lågt. Vi säger, att det finns mycket större sannolikhet för att kostnadsnivån ligger på 29-30 miljarder kr. för detta projekt. Def ryms inte inom försvarsramen, och då måste man pressa ner kostnaden.

Ni talar om kostnaderna för ett uppskov. Ja, det kommer att kosta en del, men jag förutser att kostnaden blir mycket större för de smärtsamma ingrepp som måste göras på andra ställen i försvarsorganisationen för att man skall kunna pressa in JAS-projektet inom ramen.

De totala flygentusiasterna säger: Vi struntar i resten av försvaret. Def må gå som det vill med armén och det må gå som det vill med vapenutvecklingen, bara vi får ett flygplan! Vi socialdemokrater kan inte resonera på det sättet. Vi måsfe utgå ifrån om en flygplansanskaffning ryms inom den totala kostnadsramen.

När vi alltså fann aft kostnaderna långt överskred den uppsatta nivån, fanns det två alternativ. Vi kunde antingen säga nej eller också säga atf vi ändå tycker att det finns sådana positiva värden i JAS att vi vill hålla fast vid projektet, men då måsfe vi få tid på oss för att se om det går att pressa ner totalkostnaden. Det blir ändå mycket billigare så, totalt sett, för försvaret.

Jag anser alltså i stort sett atf bara ont och elände i framtiden kan komma av detta förhastade beslut.

Av det statsministern sade framgick också den grundläggande stöddigheten i hela attityden hos de borgerliga. Man har alltså icke någon gång under denna process, med undantag av när vi tog initiativet, tagit upp en öppen diskussion i frågan hur vi med bevarad politisk enighet skall kunna se om def går att klara ett sådant här jätteprojekt.

Det pris ni betalar är högt, för det betyder att ni har spräckt enigheten. Def betyder atf vi står svagare utåt, för vi kan ju inte dölja för omvärlden atf vi är splittrade. Ni betalar ett högt pris för vad jag upplever som ett ganska småaktigt taktiskt spel av en alltför stöddig borgerlighet.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 57 LARS WERNER (vpk) replik:

Fru talman! I dag har vi hört statsministern tala sig varm för det projekt som kallas JAS, trots atf def kostar många miljarder kronor. Det står i mycket skarp kontrast till det anförande han höll för någon vecka sedan, då

123

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

han och vice statsministern uppträdde här i kammaren och målade en mycket mörk bild av den svenska ekonomin. Vi har hört detta ganska ofta vid det här laget - varje gång riksdagen behandlat något av regeringens många förslag som medför social nedrustning och försämringar för vanligt folk.

Men hur annorlunda är det infe i dag! Vem i regeringen talar i dag om vår dåliga ekonomi, betonar - eller ens andas om - behovet av nedskärningar eller sparsamhef? Ingen gör det. Om regeringen varit sparsam och rent av snål andra dagar, så är man i dag på eff helt annat humör. I dag öppnas kassakistan, i dag är man på sitt allra frikostigaste humör. Nu skall miljarderna rulla.

Jag menar atf det infe finns något försvar för detta. Def märks också av statsministerns anförande här i dag. Han undviker att diskutera de frågor som många människor ställer. Och det är möjligt aft man lyckas med det i en debatt här i kammaren. Men i valrörelsen, när ni skall gå ut och träffa alla dem som drabbas av den sociala nedrustningens politik och som upplever den militära upprustningen, så kommer ni inte undan den frågan. Ingen behöver tvivla när det gäller de borgerliga partiernas ställning i den här frågan. Militär upprustning, social nedrustning - det är huvudlinjen.

Jag vill vidga debatten litet. Nu skall statsministern tala inför FN:s
nedmsfningsskommission. Det tycker jag är bra. Men vad kommer han då att
berätta om debatten i Sverige och om vårt land - ett land som redan intar en
tätposition när det gäller militärutgifterna? Kommer han att berätta att den
posifionen vill den svenska regeringen till varje pris försvara, också om man
måste tvinga igenom ett beslut med en rösts majoritet och mot en stark
opinion?                                       ■

Tänker statsministern berätta för de utländska delegaterna aft den svenska regeringen skall skaffa sig ett nytt stridsflygplan, och att det är vårt bidrag till nedrustningssträvandena? Eller vad tänker statsministern säga vid FN-sessionen? Vilka exempel tänker han ge för atf visa att Sverige aktivt bidrar till aft minska världens samlade militärutgifter, till atf åstadkomma den globala nedrustning som folk i hela världen och som folket i Sverige längtar efter? Jag tror att def vore bra om statsministern i detta sammanhang berättade vad han tänker säga just om nedrustningssträvandena mot bakgrund av den debatt som har förts här i dag och det förslag som regeringen lägger fram i den här frågan.

124

Anf. 58 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Fru talman! Lars Werner driver en linje som kommunisterna har drivit i många Herrans år-så länge jag kan minnas. Försvarsbudgeten är något slags regulator som kommunisterna kan använda sig av, fa pengar ur för atf använda fill allt möjligt annat.

Lars Werner vet ju att def förslag som nu diskuteras bygger på, enkelt uttryckt, en prolongering av nuvarande kostnader för det totala försvaret. Lars Werner vet också att i reala termer har försvarskosfnaderna under 1970-talet inte ökat, snarare gått ner, och det trots att man i vår omvärld -som Gösta Bohman påpekade - har. haft en real upprustning. Detta är

omständigheter som Lars Werner och kommunisterna ständigt bortser ifrån.

Och när Lars Werner frågar vad jag skall säga i FN, vill jag svara följande, enkelt uttryckt: Jag påminner ofta i internationellt umgänge om den svenska insatsen för nedrusfningsarbete. Men man förstår också gott aft det skulle vara ett dåligt bidrag fill nedrustningen, om vi skulle så förändra vår säkerhetspolitik att det skulle bli oro i närområdet här i Norden. Det skulle icke vara ett aktivt bidrag till en fredlig utveckling och nedrustning. Dess bättre är alla andra partier i riksdagen ense om att ett starkt försvar som en del av vår säkerhetspolitik är ett viktigt bidrag just för att garantera, så långt def är möjligt, fred och säkerhet i detta närområde. Denna neutralitetspolitik är dessutom en god plattform för internationellt agerande i nedrusfningssammanhang.

Så till Olof Palme. Jag lade märke till en sak i hans senaste inlägg. Han sade inget konkret om vad som mer specifikt skulle klarläggas, om JAS-projektet sköts upp ett halvår eller ett år. I stället använde Olof Palme metoden aft säga aft socialdemokraterna, efter det aft vi hade träffats, gick från sammanträdet skrämda över de dåliga kunskaper och insikter som regeringens ledamöter hade i den här frågan.

Olof Palme! Vilka intressen gagnar den debaftmefoden? Var det infe i stället så, Olof Palme, aft ni fann anledning aft uttrycka stor respekt för det sätt på vilket regeringen hade tagit sig an den här frågan för aft få fram kontrakfsbesfämmelser, som skulle ge oss polifiker ett så gott beslutsunderlag som möjligt? Nog har jag ett minne av atf ni tyckte att vi väl hade studerat erfarenheterna från Viggenprojekfet med dess misstag, så att dessa om möjligt inte skulle upprepas. Def fanns inslag av sådana omdömen. Då framfördes inga beskyllningar för atf vi skuile kunna den här frågan dåligt. Men nu passar det att säga så.

Låt oss, Olof Palme, anta atf vi i regeringen är så urbota korkade att viinte förstår det material som ligger på bordet. I så fall är ÖB och cheferna för flygvapnet, för marinen och för försvarets materielverk lika korkade och dumma och har läst på lika dåligt. Nej, det argumentet är inte trovärdigt förrän Olof Palme konkret talar om på vilka punkter man måste vinna klarhet.

Olof Palme har.åter uppehållit sig vid talet om att chefen för armén inte är nöjd med JAS. Ja, chefen för armén hör till dem som för några år sedan inte alls ville ha flygplan. Nu vill han ha def. men inte nog med det - han vill ha bättre flygplan med högre prestanda än vad ÖB och chefen för flygvapnet anser aft vi behöver ha. Går vi på den linjen och inriktar oss på att fylla på med sådana flygplan i början av 1990-falef, när vi behöver dem, ja då har vi inget projekt som kan genomföras i Sverige. Då får vi antingen licenstillverka flygplanen eller köpa dem. I båda fallen gäller atf vi för att få bättre flygplan måste betala ett högre styckepris samfidigt som antalet flygplan blir färre. Detta avråder både chefen för flygvapnet och ÖB från. Med det stora territorium vi har, med långa avstånd osv,, behöver vi ha ett förhållandevis stort antal flygplan.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

125

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

En annan av de faktorer Olof Palme har pekat på är atf vi inte vet någonting om vilken dollarkurs som kommer att gälla. Jag inser mycket väl aft man kan sätta i fråga beräkningarna därvidlag, men inte vet vi någonting mer om vilken dollarkurs som gäller på 1990-falet än om dollarkursen om eff halvår eller eff år. Eller tror Olof Palme att vi kan ha en säkrare prognos om dollarkursen då?

Men återigen: Dollarkursen medför ju samma problem om vi skall köpa planen - och jag tror inte aft Olof Palme har för avsikt att köpa dem för rubel. Skall vi köpa dem i annan väst valuta än dollar, så får vi samma svårigheter att fastställa vilken kursrelation som kommer aft råda mellan den svenska kronan och andra valutor.

Så fill skillnaden mellan 24,9 och 25,7 miljarder. Vad är def som är aft märka här? Jo, 24,9 miljarder är en siffra som överbefälhavaren har använt i sina beräkningar. Regeringen har refererat den siffran, men aldrig angett den som sin. Det är det första. Def andra är aft ÖB, ställd inför den här sifiiafionen, säger sig: Den här fördyringen, från 24,9 fill 25,7 miljarder, kan jag ta genom aft göra omdispositioner inom den anslagsram som gäller för flygvapnet. Det är en bedömning som chefen för flygvapnet delar.

Då konstaterar jag, Olof Palme, att detta svenskbyggda flygplan, som skall utvecklas för atf passa just den uppgift som vi vill ge flyget här i Sverige, inte kräver något ökat fotalt utrymme för def militära försvaret, i alla fall infe så långt vi kan bedöma. Ingen av oss kommer inom ett halvår eller ett år atf kunna ha spiksäkra siffror för kostnaderna i slutet av 1990-talét, inte ens för kostnaderna i början av 1990-talef. Men vi har fastpriser för den första leveransen. Vi har kontrollsfafionen. Vi har klarlagt aft det är regeringen som skall besluta om förändringar, och vi har garanterat full insyn för de politiska partierna.

Säg konkret på vilka punkter man skulle kunna nå framgång på ett halvår!

126

Anf. 59 OLOF PALME (s) replik:

Fru talman! Thorbjörn Fälldin frågar: Vad kan man konkret uppnå? Jag vill vända på def: Var råder def nu konkret oklarhet?

För def första råder def oklarhet i fråga om prestanda. Det gäller bl. a. motorn och vingkonstrukfionen. - Statsministern väljer aft tala illa om arméchefen. Jag talar infe illa om någon av försvarsgrenscheferna eller om ÖB, utan jag konstaterar bara att de har olika mening.

För def andra gäller def kostnaderna. Thorbjörn Fälldin började med att säga att det är fullständigt klarlagt att allt defta utan svårighet går in under den beräknade kostnadsnivån. Ögonblicket därefter konstaterade han att vi inget vet om dollarkursen i framtiden. Men är dollarkursen som den är i dag, så blir projektet 1,5 miljard dyrare, och dagens kurs är mera sannolik än den beräknade.

I mitt första anförande i dag redovisade jag konkret för alla de andra osäkerheterna, som innebär atf vi måsfe höja den sannolika kostnadsnivån för projektet. ÖB vill ju ha mer pengar. Han förutsätter ju reala höjningar av

anslagsnivån framöver för att allt möjligt skall kunna inrymmas. Det kan vi inte vara med om. Vi kan inte föra in detta projekt, för då klarar man inte kostnadsramen.

Om man vill bevara projektet kan man förmodligen skära ner def på olika sätt eller göra nedskärningar någon annanstans. Men vi vet atf kostnadsberäkningen på 24,7 eller 25,8 miljarder inte håller. Kostnaderna ligger en bra bit däröver.

Def hade då varit lätt att säga: Det spelar väl ingen roll. Vi tittar på detta med samma lättsinne och samma brist på noggranhef som regeringen, och så får det basa i väg. Men det ansvaret är vi infe beredda aft ta. Vi är inte beredda att gå den lätta vägen, för då kommer det utomordentligt surt efter för dem som skall bära ansvaret för landefs finanser och för landefs försvar. De kommer atf få göra alla de hårda omdisponeringarna, när totalkostnaderna blir mycket högre än om vi i tid rättar organisafionen efter vad vi har råd med.

Det är typiskt att efter allt sitt snack om rubel och vad def var så tog Thorbjörn Fälldin inte upp de två grundläggande frågorna.

Vad har ni för anledning atf tro att kostnaderna håller sig fill 25,8 miljarder? På alla de punkter som jag har redovisat i dag visar det sig att kostnaderna ligger högre och atf de sammanlagt blir uppemot 30 miljarder. Med de usla statsfinanser vi har i dag kommer det här beslutet att hårt gå uf över antingen andra delar av försvaret eller dem som behöver samhällets stöd. Eller också får ni låna ännu mer. Detta vet vi i dag. På denna punkt har inte Thorbjörn Fälldin gett oss något svar.

Den andra punkten där Thorbjörn Fälldin inte gett något svar är denna: Om ni trodde aft det var viktigt med nationell enighet, varför tog ni då aldrig någon kontakt med oss för samråd? Den enda kontakt som förekom var den som vi tog inifiafiv fill. Det skulle så vackert återkommas - def har jag berättat om. Jag har inga andra intressen än atf berätta sanningen om det sammanträdet. Vi fick sex dagar på oss, men de sex dagarna räckte för att säga aft projektet, så som det är framlagt, inte håller som en del i svensk försvarspolifik.

Jag tror mig inte har mer, tid fill förfogande, och därför vill jag sammanfattningsvis säga följande.

Def är synd om riksdagen far ett beslut om detta flygplan med dessa oändligt sfora ekonomiska åtaganden, samfidigt som man ålägger riksdags-minoriteten en tvångströja i form av sfora skadestånd. Jag betraktar def som klart odemokratiskt. Det är synd på försvaret, för vi kommer aft få ett elände med defta. Det är synd också ur den synpunkten - jag tvingas att säga det - atf efter att i 30 år ha varit med och format en någorlunda enhetlig svensk försvarspolitik måsfe jag nu konstatera att denna i en sällsynt arrogant och högmodig hantering har spräckts av den svenska borgerligheten.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf.-60 LARS WERNER (vpk) replik:

Fru talman! Statsministern säger aft def är vanligt atf kommunisterna använder försvarsutgifterna som en regulator. Ja. def är möjligt, Thorbjörn

127

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försyarspolitiken, m. m.

128

Fälldin, att vi vill göra def, för vi menar atf man inom ramen för ett försvar, som skall hävda den svenska neutraliteten och alliansfriheten, också måste diskutera militärutgifterna på samma sätt som man diskuterar andra utgifter. Det var därför jag erinrade om den diskussion vi förde förra veckan och som vi har fört den här veckan, där ni som huvudlinje har drivit att de sociala rätfigheterna skall börja urholkas, medan ni infe är beredda att diskutera militärutgifterna.

På samma förenklade sätt som Thorbjörn Fälldin för debatten kan jag ju säga aft ni använder, till skillnad från oss, de sociala utgifterna som regulator i besparingssyfte.

Jag ställde frågan vad statsministern skulle säga i FN inför nedrusfningssessionen. Jag läste ett inlägg i Expressen i dag av aktiva medlemmar i Svenska freds- och skiljedomsföreningen - denna förening som hånats av olika moderater under debatten i dag. De föreslog, mot bakgrund av den diskussion som har förts fidigare och som vi har förf här i kammaren i dag, aft statsministern skulle säga följande - jag skall läsa in det fill protokollet:

"Vi förstår er supermakter, när ni känner er tvungna att upprusta. Trofs att vi är eff av världens minst hotade folk och har lyckats utomordentligt med att framstå som fredsälskande har vi på trettio år kunnat tredubbla våra militäranslag (räknat i fast penningvärde). Den utvecklingen har vi kallat nedrustning och urholkning av vårt militära försvar.

Visserligen har vi en snabbt växande folklig fredsrörelse emot oss. Men det är etablissemanget som har resurserna - de ekonomiska och de propagandistiska. Med mäktiga industriintressens hjälp har vi i en brydsam tid fått loss miljarder av skattebetalarnas pengar fill ett nytt stridsplan. Fredsrörelsen får inte ens en promille av vad vi förser de statligt uppbackade militära stödorganisationerna med. Dem kallar vi för frivilliga försvarsorganisationer, vilket brukar väcka förståelse hos militarisfiska kamrater i öst.

På det viset har vi hållit oss på samma fio-i-topp-lista som ni supermakter när def gäller militärutgifter per invånare.

Kort sagt, vi förstår er så väl. I den grå praktiken är ni våra föredömen och inspirationskällor."

Är def detta som Thorbjörn Fälldin tänker säga eller är det någonting annat?

Till sist, fru talman, vill jag framhålla att vpk kommer att rösta nej till JAS i dag. Nu vet vi atf def inte räcker för att fälla projektet. Def finns ledamöter här i kammaren som har uppmanat oss atf lägga ner våra röster efter det att vårt yrkande har fallit. Det är möjligt aft man gör def mot bakgrund av att det skulle behövas, därför atf man annars, med tanke på att det är en mycket knapp majoritet eller kanske ingen majoritet alls, infe skulle få igenom förslaget. Men i omröstningen när det gäller regeringens ja och det socialdemokratiska uppskovsyrkandet stöder vi ju det senare, för det är bättre att uppskjuta ett beslut än att, som den borgerliga majoriteten vill, ge klartecken. Vi gör def för aft försöka stoppa regeringens ja-linje. För att man skall få igenom förslaget om eff uppskov behövs våra röster, och därför stöder vi def socialdemokratiska yrkandet. Def betyder infe på något sätt att

vi gett upp vårt motstånd mot JAS. Genom den litet märkliga debaftord-ningen här, med den snabbe falmannen som klubbade före middagspausen, har det varit svårt att få svar på en del frågor som vi har ställt till socialdemokraterna. Men vi ser det socialdemokratiska yrkandet som en halv seger, för fortsättningen måsfe ju bli aft man efter en vänstermajoritet i riksdagen i september-oktober bör riva upp det här beslutet. Vi kommer att driva frågan om JAS i valrörelsen, med målsättningen att skapa en opinion och en majoritet som är motståndare fill JAS, så att vi kan avföra den frågan från dagordningen i oktober.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 61 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Fru talman! När jag ber Olof Palme komma med mera konkreta invändningar, återkommer han fill prestandakraven. Jag har redan försökt att utveckla hur det förhåller sig med den saken, och jag skall göra det en gång till. Def är klarlagt aft inte bara överbefälhavaren utan också chefen för flygvapnet liksom chefen för marinen framhåller aft den nu avtalade grundversionen av JAS är operativt godtagbar och att den från tekniska utgångspunkter uppfyller de krav på utvecklingspotential som den hotmiljö vi nu kan överblicka ställer. Jag erkänner utan vidare, Olof Palme, att mina kunskaper inte räcker för att göra en personlig och självständig bedömning av de tekniska prestanda som def här flygplanet väntas komma att utveckla: Men jag måste utgå från att ansvariga chefer inom det militära försvaret, med stöd av all den expertis som de har till siff förfogande, ger oss politiker de besked som de anser att de i enlighet med sitt ämbetsmannaansvar skall ge oss. Det är därför jag tar stöd i detta.

JAS är alltså ett litet, lätt, allsidigt och användbart stridsflygplan. Den motor man har valt - Olof Palme kom också fram till det - skall ge stor dragkraft i förhållande till detta nya flygplans vikt. Den skall t. o. m. ha större dragkraft än som gäller för motorn i JA 37, därför att JA 37 är så mycket tyngre. JAS är utrustat med kvalificerade målinmätningssystem för bekämpning av såväl luffmål som sjömål. Dessutom har radarn en kvalificerad havsövervakningsfunktion. Målinmätningssysfemet i kombination med den inom ramen planerade vapen- och motmedelsanskaffningen ger ett för svenska förhållanden avancerat stridsflygplan. Tanken med den gemensamma plattformen med ett litet, lätt flygplan är aft skapa högsta möjliga systemeffekt. Det anser man vara uppfyllt.

Def är viktigt atf vi kommer ihåg att JAS infe i varje situation, i varje roll, är världens bästa flygplan. Vad man har strävat efter är ju att den samlade systemeffekten i kombinafion med vårt bas- och stridsledningssysfem skall ge ett flygsystem med mycket goda egenskaper, anpassade till de svenska förhållandena. Man kan förbättra motorn, om sfridsmiljön skulle förändras så aft det krävs. Vi kan få litet bättre prestanda när det gäller tvära svängar, genom aft göra om vingen. Men redan i grundversionen är JAS operativt godtagbart, säger de ansvariga myndigheterna. Detta om defta.

Så till kostnaderna. Låt mig fala om vad som har varit en förutsättning från regeringeris sida. Ett villkor för atf vi skulle rekommendera anskaffning -

129

9 Riksdagens protokoll 1981/82:164-165

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

130

som vi också gav uttryck för i proposifionen - var att man uppnådde ett fast pris och fasta åtaganden från industrin, och i def avtal som föreligger har dessa mål uppnåtts. Def finns alltså i kontraktet ett fast pris på hela utvecklingsdelen och de 30 första flygplanen. Dessutom finns def ett maximipris på de resterande flygplanen - 110 stycken - fram fill år 2000. Det finns i avtalet också en vinstbegränsningsklausul, som förhindrar att leverantörerna eller konsortiet, som kallar sig IG JAS, skulle få en oskälig vinst på statsmakternas bekostnad.

Kostnadsberäkningarna för fyputveckling och delserie 1, alltså de 30 första planen, bör kunna sägas vara mycket säkra. Och kostnadsberäkningarna avseende leveransen under 1990-talet har så hög grad av säkerhet som man rimligen nu kan uppnå.

Jag återkommer till dollarkursen. Visst är den en osäker faktor, men i den pågående programplaneringen för försvaret och flygvapnet har ändå inom planen för perioden 1983-1988 avdelats en reserv på 200 milj. kr. på flygplansdelen. Det är skillnaden mellan en dollarkurs på 4.58 och en dollarkurs-på 5.65. Det finns alltså en reserv. För att klara oförutsedda händelser har dessutom, inom JAS-ramen på 25,7 miljarder, planerats in en reserv på 10 %. Socialdemokraternas förslag lyder på 24,9 miljarder, och med utgångspunkt i Olof Palmes argumentation hade det alltså inte varit något aft diskutera om vi hade landat på 24,9 miljarder. Jag påstår infe att skillnaden mellan 24,9 och 25,7 miljarder är negligerbar, men vi får inte glömma aft den skillnaden kan slås ut på en tid av 18 år - def är ju den totala projektkostnaden det gäller.

Jag upprepar än en gång: Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och chefen för försvarefs materielverk har klart redovisat att de kommersiella aspekterna i kontraktet är fillfredsställande, och jag har samma uppfattning.

Olof Palme återkommer fill de sex dagarna. Men Olof Palme har inte kommenterat det.förhållandet aft det infe har funnits någon opposition mot vårt uttalande att ni hade fiden på er fram fill den 1 maj. Def har inte varit någon opposifion när vi har sagt atf ni borde ha reagerat tidigare, i motionen i anslutning till proposifionen, som gick ut på atf vi borde fa ställning nu i flygplansfrågan.

De sex dagarna visste ni ju om i det ögonblick man gjorde upp i utskottet om att man skulle börja behandlingen den 6 maj. Den 18 maj skulle man justera. Det är nu i efterhand som detta påpekande om sex dagar har kommit. Sanningen är nämligen, Olof Palme, att material har stått fill ert förfogande fortlöpande. Och kontakter har tagits. Det är rätt att jag infe har tagit direkt kontakt med Olof Palme, men mina medarbetare i kanslihuset har tagit kontakt med Olof Palmes sekreterare i den speciellt upprättade arbetsgruppen hos socialdemokraterna. Gör det skillnaden så stor? Def har ju ändå gällt att få fram faktamaterial!

En sak fill har slagit mig. 1980 hade vi en stor diskussion här i kammaren, då vi från regeringen föreslog aft riksdagen skulle ställa 200 milj. kr. fill förfogande och att industrin skulle ställa lika mycket till förfogande, så att

man skulle kunna ta fram ett bra beslutsunderlag och driva det här arbetet vidare. Då kritiserades vi för aft vi öste på pengar. Nu kritiseras vi för att inte beslutsunderlaget är tillräckligt gott. Tänk om inte riksdagen hade fattat det beslut som regeringen då rekommenderade! Def gjorde riksdagen dess bättre. Alltså har vi ett bättre beslutsunderlag än vi hade haft om riksdagen följt den socialdemokrafiska linjen. Någon konsekvens får det ändå vara från den socialdemokratiska sidan!

Ju mer jag lyssnar till den här debatten, fru falman, desto mer övertygad blir jag om aft def i denna fråga råder beslutsvånda inom socialdemokrafin.

Själv upplever jag det så, att def efter all den planering .som ägt rum - hela riksdagen har varit inriktad på att beslutet i flygplansfrågan skall fattas i samband med beslutet om säkerhets- och försvarspolitiken - faller på vårt ansvar atf fatta beslutet nu, också i flygplansfrågan. Den rekommendationen från regeringen kvarstår, inte minst därför att beslutsunderlaget i den frågan är ovanligt gott jämfört med hur det varit vid tidigare tillfällen.

Nr 165

Torsdagen den. 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

Förste vice talmannen anmälde aft Olof Palme och Lars Werner anhållit aft fill protokollet få antecknat att de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 62 Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru talman! Det känns som något av eff stilbrott aft efter den långa debatten om tidtabeller för JAS-beslutef, tänkbara dollarkurser vid nästa sekelskifte, vingkonstruktioner på JAS, osv., säga någonting om' den internationella säkerhetspolifiska miljö, i vilken det svenska försvaret skall verka. Jag skall ändå försöka göra det, men inte heller jag tänker undvika den viktiga JAS-frågan, som den här debatten är till för aft belysa. Jag återkommer med synpunkter på den, men jag vill redan nu säga att jag med stigande förvåning lyssnat till de socialdemokratiska inläggen i flygplansfrågan. Det måste, för att sammanfatta det, vara något annat som trycker än de svårigheter som man i dag försökt anföra till förmån för ett uppskov med beslutet.

Fru talman! De två föregående försvarsbesluten, de 1972 och 1977, utgick från förhoppningen om en fördjupad avspänning mellan stormakterna. De minskade motsättningarna, de uppenbara ansträngningarna aft hitta metoder för aft kontrollera och begränsa konflikter, den europeiska säkerhetskonferensen med alla dess avtal, det första SALT-avtalef om begränsningarna av kärnvapenstyrkorna - allt detta var hoppfulla tecken. Visserligen hade denna avspänning inte lett till konkret nedrustning i Europa, men förhoppningen om framsteg också på det området fanns där och tycktes inte helt obefogad.

I dag är dess värre situafionen en helt annan. Def internationella läget har skärpts betydligt under de senaste åren. En beskrivning av världsläget i dag blir med nödvändighet en katalog över kriser och krig, rustningar och hotbilder, längre och hemskare än kanske någonsin fidigare under vad vi

131

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

132

brukat kalla för efterkrigstiden. Båda stormakterna upprustar i en omfattning som aldrig förr. Nya kärnvapensystem har installerats eller är på väg att installeras.

Motsättningarna och konflikterna inom den tredje världen har ökat. Nationella, rehgiösa och politiska motsättningar skapar instabilitet mellan och inom tredje världens länder. Konflikterna förvärras av stormakternas benägenhet atf pressa in den tredje världens länder i sina egna maktsystem. Bakom varje konflikt i tredje världen anar stormakterna, med ständigt stegrad misstänksamhet, motståndarnas planer och konspirationer. Denna kombination av maktsfrävan och misstänksamhet blir delvis en självuppfyllande profetia: konflikter som från början infe hade något alls med stormakternas motsättningar att göra pressas ändå in i detta mönster. Utvecklingen i Centralamerika och Södra Afrika är två bra men dess värre avskräckande exempel.

Till bilden hör också att stormakternas retoriska aggressivitet har ökat. Uttalanden om den andra sidans verkliga eller förmenta avsikter skapar oro. Också de riskerar atf bli självuppfyllande profetior och försvårar för stormakternas ledare att hitta konstruktiva lösningar på uppkomna konflikter.

Till detta kommer aft den intensiva upprustningen i sig verkar destabili-serande. Nya vapen väcker fruktan hos den andra parten om vilka avsikterna är. Genom teknologins framsteg blir det möjligt aft hota också vad man tidigare betraktat som säkra vapensystem.

Det finns trots allt också ljusglimtar i detta mörker. Dit hör att allt fler människor börjar reagera mot rustningarna, de aggressiva gesterna och tonfallen. Fredsrörelsen har blivit en polifisk kraft som infe kan nonchaleras. Absurditeten i de strategiska kalkyler som görs framstår alltmer som ett hån mot sunt förnuft och mänskligt förstånd. Hela föresfällningen aft krig inleds och förs av experter med fullständig överblick av situafionen är felakfig. I själva verket präglas de förlopp som leder fill kriser, konflikter och krig ofta av misstag, felbedömningar, oförnuft eller kanske rent av panik. Vi ser ett ganska bra exempel på def i Sydaflanfen just nu. Def är också därför den pågående upprustningen är så farlig.

Just mot bakgrund av de hårdnande motsättningarna mellan stormakterna och den ökande upprustningen har en akfiv svensk nedrustningspolitik framstått som alltmer angelägen. Vi är självklart medvetna om vårt begränsade inflytande. Men vi är också medvetna om def ansvar som vi har.

Vår nedrustningspolitik baseras på två grundläggande principer. Den första är att nedrustning måsfe vara kontrollerad och ömsesidig. Annars kan den bli destabiliserande.

Den andra är att nedrustning bara kan åstadkommas om de inblandade parterna försöker minska den ömsesidiga misstänksamheten och konstruktivt strävar efter att finna politiska lösningar på konflikter. Avspänning och nedrustning måste gå hand i hand, de är ömsesidigt beroende av varandra.

Vi menar aft stormakterna infe har något atf vinna på ökade rustningar utan att dessa tvärtom minskar den säkerhet man säger sig eftersträva.

Vi hävdar atf en ömsesidig begränsning och därefter nedrustning av styrkorna är fullt möjlig att förena med bibehållen styrkebalans och utan aft på något sätt medföra något hot mot den ena eller den andra sidans säkerhet.

Vi kräver atf stormakterna sätter stopp för utveckling av nya kärnvapen och genomför ett allmänt provsfoppsförbud som eff första steg till en nedtrappning av de enorma förstörelsepotentialerna.

Vi hävdar FN:s betydelse som säkerhetspolitiskt organ och kräver av stormakterna att de stärker FN, infe försvagar def.

Vi kräver förbud rnot fillverkning och användning av kemiska vapen.

Jag vill i def här sammanhanget gratulera Olof Palme till den rapport om nedrustning som han häromdagen presenterade för FN:s generalsekrefera-

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhels- och försvarspolitiken, m. m.

Även om rapporten utarbetats av från regeringar oberoende medlemmar tror jag att den kommer atf få stor betydelse: därför aft rapporten presenterar en rad på en gång realisfiska och progressiva förslag och därför aft den också genom kommissionens sammansättning har en betydande politisk tyngd.

Jag noterar också med tillfredsställelse att den s. k. Palmekommissionens förslag i allt väsentligt sammanfaller med ståndpunkter som redan stöds av den svenska regeringen.

Det försvarsbeslut vi nu skall fatta måsfe ofrånkomhgen ses mot den internationella bakgrund som jag skissartat har försökt teckna.

En del frågar sig, även i denna debatt, om det är moraliskt möjligt att verka för en nedrustning internationellt och samtidigt upprätthålla ett starkt svenskt försvar.

Mitt svar är att Sveriges nedrustningspolitik och Sveriges försvar har samma syfte: att minska riskerna för krig. Def är eff svar som alla de demokratiska partierna står bakom. Def är också utgångspunkten för resonemangen i en i stort sett enig försvarskommitté. Att vpk har en helt annan mening spelar dess bättre ingen roll.

Def sveriska försvaret har rent defensiva syften och hotar ingen. Vårt försvar är samtidigt en förutsättning för den svenska neutralitetspolitiken, som i sin fur verkar stabiliserande.

"Den nordiska balansen" är eff uttryck som ofta används när svensk och nordisk säkerhetspolitik diskuteras. Det vi då talar om är egentligen inte någon avsiktlig militär balans. Uttrycket innebär inte heller aft man föreställer sig en självständig, isolerad nordisk balans. Snarare har den samband med förhållandena i Europa. Det är ett sätt att tala om en situation, som av omvärlden uppfattas som positiv och stabil.

Det säkerhetspolitiska mönster som har utvecklats i Norden efter andra världskriget, med Danmark, Norge och Island i NATO och Sverige och Finland som två neutrala länder mellan pakterna, har accepterats som ett stabiliserade element i europeisk polifik. De nordiska ländernas utrikespolitik har, var och en på sitt sätt, bidragit till def lugna läget i vår del av

133

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. rn.

134

världen.

Får jag här fill Lars Werner säga aft ett avrustat Sverige inte skulle kunna förbli eff neutralt Sverige, och utan ett neutralt Sverige skulle den nordiska stabiliteten gå förlorad. Det vore ett mycket dåligt bidrag fill fredssträvandena som Sverige skulle åstadkomma genom den ensidiga nedrustning som Lars Werner pläderar för.

Def svenska försvaret är alltså en viktig del av vår neutralitetspolitik. Det kan finnas skäl att vi påminner oss atf denna uppfattning också delas av våra grannar. Den tredje parlamentariska försvarskommittén i Finland, som har en mycket bred politisk förankring, skrev för en fid sedan följande i eff av sina dokument:

"Sveriges alliansfrihet, som stöds av starkt försvar och som syftar fill neutralitet i krig, är värdefull för Finland och för läget i Norden. För Finland är det också av vikt aft Norge och Danmark fortsätter aft hålla fast vid de självpåtagna begränsningar, som de har uppställt för sitt medlemskap i NATO. Väsentligt för säkerheten i Norden är atf alla de nordiska länderna undviker åtgärder som kunde anses förorsaka negativa förändringar.i det rådande läget."

Liknande tankar finns också i den norska försvarskommissionen, som lämnade sitt betänkande för tre år sedan. Det var också ganska intressant att notera Hufvudsfadsbladets, den svenskspråkiga finska tidningens, posifiva kommentar, när den fick klart för sig att regeringen hade bestämt sig för atf till det svenska flygvapnet skaffa en svenskbyggd flygplansplattform.

Det försvarsbeslut som vi fattar i dag är liksom det fidigare femårigt. Det har också i sedvanlig ordning föregåtts av ett synnerligen omfattande utrednings- och planeringsarbete. Försvarskommittén var i de allra flesta viktiga avseenden enig. De skilda synpunkterna på JAS, som har framförts i den här debatten och tidigare, får ändå inte fill sist dölja def faktum aft det råder en betydande enighet inte bara om de säkerhetspolifiska utgångspunkterna utan också om försvarefs huvudinriktning och omfattning. Denna enighet är glädjande och en styrka för vårt land. Jag hoppas att det inte skall anses ligga i någons intresse atf blåsa upp de motsättningar i kostnadsbe-dömningsfrågor och tekniska frågor, som återspeglas i denna debatt, på ett sådant sätt att omvärlden tappar tilltron till den politiska enigheten i Sverige när det gäller den säkerhetspolitiska och försvarspolitiska inriktningen.

Låt mig i all korthet, fru falman, beröra två frågor i det beslut som nu skall fattas: civilförsvarets roll och JAS.

Civilförsvaret är en utomordentligt vikfig del av totalförsvaret. Också här gäller def att utnyttja resurserna effekfivt och planera väl.

Utbildningen är central. I dagens civilförsvar får endast en liten del utbildning. För flertalet enheter utbildas endast befälet. Manskapet kallas över huvud taget inte in. Tiotusentals människor i civilförsvarefs organisation har därför ingen som helst kunskap om den uppgift de skall fylla i eff krigsläge. Den får de först när en mobilisering etablerats. Atf civilförsvaret inte utbildar manskapet hänger bl. a. samman med att def framför allt består av män i åldrarna 47-65; år, def gäller alltså män som passerat värnplikfsål-

dem. Den enskilde kan bara stå kvar eff begränsat antal år, och def skulle då bli mycket dyrbart att utbilda alla.

Saken skulle komma i ett annat läge om civilförsvaret finge rekrytera betydligt yngre personal, så att den kan stå kvar i civilförsvarets tjänst längre. En föryngring är också mofiverad av fysiska skäl, eftersom flera av uppgifterna är mycket krävande, t. ex. undsättningsarbete.

Det är vikfigt atf ha en effekfiv organisafion för totalförsvarefs både civila och militära delar. Man måste hela fiden söka rafionaliseringar och se fill att inte viktiga funkfioner hotas. Folkpartiet har föreslagit en föryngring av civilförsvaret genom direktrekrytering till civilförsvaret av ungefär 5 000 unga om året. Efter 30 år skulle man då ha ett civilförsvar med en jämn åldersfördelning mellan 20 och ungefär 50 år.      -

De direktrekryterade skulle utgöras av både män och kvinnor. Som grund skulle ligga beskrivningar av vilka krav som resp. befattning inom civilförsvaret ställer. Till en del skulle vapenfria kunna utnyttjas, men också andra värnpliktiga. Uppskattningsvis 2 000 yngre män skulle med denna metod tillföras civilförsvaret i stället för det militära försvaret.

Resultatet skulle bli ett klart bättre civilförsvar. Minskningen av antalet värnpliktiga skulle dessutom ge besparingar inom det militära försvaret, vilket skulle frigöra resurser för material. Det är synd att det inte har gått att få förståelse ännu i varje fall för denna egentligen ganska självklara ståndpunkt.

Det svenska flygvapnet, fru talman, är starkt och är av största betydelse både i krig och för att hävda den svenska neutraliteten. Genom att redan i fred hålla radarspaning och hög beredskap för vissa enheter kan vi på ett effektivt sätt upptäcka och ingripa mot kränkningar i det svenska luffrummet.

Luftförsvarets betydelse har på senare år ökat till följd av den tekniska utvecklingen. Supermakternas resurser för att överföra även ganska-stora resurser genom lufttransporter är mycket betydande. I ett överraskande anfall kan luftkrigföring inledningsvis få en närmast avgörande betydelse för hela utgången av konflikten.

Det svenska flygvapnet har sedan länge stor internationell respekt, och bidrar därmed fill den trovärdighet som vår säkerhetspolitik har. Att vi själva utvecklar våra flygsystem har ökat respekten, jämfört med om vi vore helt beroende av import;

Studier har visat att luftförsvarsfunktionen snarast får ökad betydelse, samtidigt som behovet av attack och spaning står kvar.

Vi vinner stora ekonomiska fördelar och ökad samlad effekt om vi genomför JAS-idén, alltså att varje flygplan kan klara alla tre funktionerna. Det ger en klart större flexibilitet och effekt än en uppdelning där divisionerna bara har uppgifter inom en funkfion.

Försvarskommittén var enig om denna s. k. JAS-idé. Frågan är eller var -skulle jag säga - i försvarskommittén om JAS-planet skulle importeras eller utvecklas i Sverige.

Mot den här bakgrunden är den socialdemokratiska ståndpunkten i

Nr 165

Torsdagen den 3 juni'1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

135

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolihken, m. m.

136

JAS-frågan minst sagt förbryllande.

Å ena sidan har man hela tiden anslufit sig fill själva JAS-idén som sådan. Man har också accepterat som självklart aft Sverige också fortsättningsvis behöver ett starkt flygvapen.

Å andra sidan har man hela tiden på något sätt varit negafiv fill JAS och utredningar om JAS. Alltid har det varit något fel med de beslut regeringen föreslagit. Man har velat vara på en gång både för och emot JAS-idén. Så tycks def vara också nu - strax före det beslut som skall fattas. Socialdemokratin går inte emot JAS. Men man säger inte heller ja. Man säger uppskov. Det är ett säreget krav med tanke på allt det utredningsarbete som gjorts och med tanke på att socialdemokratin tidigare i denna fråga krifiserat regeringen just för att besluten har dröjt så länge.

Våren 1980 beslöt riksdagen - alltså denna församhng - att inför 1982 års försvarsbeslut - dvs. just det vi nu skall fatta - fa fram underlag för beslut om JAS - alltså för ett val mellan ett svenskt och, ett utländskt JAS-system. Staten satsade som bekant 200, industrin lika mycket, 200 milj. kr. För dessa 400 milj. kr. har nu ett underlag tagits fram. Materielverket, staber och industri har jobbat hårt. Jagrror ingen kan säga att det finns någon aspekt -där det i dag över huvud är möjligt atf ge besked - som inte blivit belyst under dessa två år.

Mot denna bakgrund känns det litet beklämmande när Olof Palme avfärdar både regeringens ställningstagande och försvarsledningens, försvarets materielverks liksom sannolikt också försvarskommitténs och försvarsutskottets bemödanden som uttryck för djup okunnighet, slarv, ett sätt att missköta jobbet. Det vore av värde att få den allmänna beskyllningen, som uppenbarhgen är den grund på vilken socialdemokraterna kommer att stå när man nu så småningom skall rösta emot det här flygplanssystemet, litet bättre klarlagd.

De osäkerheter som har diskuterats här och som kvarstår är av sådan art atf de helt enkelt inte kan bemötas nu. Det gäller t. ex. den militära hotbilden efter sekelskiftet, som naturligtvis i sin tur har betydelse för hur det här flygplanssysfemet till sist utformas. Vem kan i dag ha någon precis uppfattning om den militära hotbilden vid kommande sekelskifte? Vem kan i dag ha några säkra uppgifter om bränslepriserna vid den tidpunkt då det här planet skall börja flyga, dvs. i början av 1990-talef? Vem kan över huvud taget ge sig på ett försök att i dag, innan och som en förutsättning för beslut i denna fråga, veta besked om vilken dollarkurs vi kommer att ha vid nästa sekelskifte?

I dessa frågor skulle ett års uppskov över huvud taget inte leda fill ökade kunskaper. Därför är hela idén om uppskov alldeles meningslös. Jag skulle förstå, om man egentiigen var emot JAS eller om man hade sagt atf Sverige inte har råd atf bygga JAS utan vi får importera JAS. Def vore rediga besked. Men aft kräva uppskov med de argument som vi har hört ventileras från talarstolen här i dag är inte rimligt. Det kan bara leda till att det kostar pengar - naturligtvis särskilt mycket pengar om beslutet skulle bli ett nej fill JAS. Men även ett uppskjutet ja blir sannolikt detsamma som fördyringar,

eftersom vi givetvis infe vet om industrin är beredd att då, när det nya avtalet skall träffas - om man nu över huvud taget är intresserad av att diskutera ett sådant - gå lika långt i eget risktagande och fasta priser som man gjort i def föreliggande kontraktsförslaget.

Ett års uppskov innebär också fortsatt osäkerhet för tusentals anställda, människor som tycker atf de redan fått vänta tillräckligt länge på beslut i flygplansfrågan.

Jag kan infe heller se atf det finns något att tillägga som argumentafion utöver det som statsministern sagt till dé socialdemokrafiska talarna i fråga om det socialdemokratiska partiets möjligheter till inflytande över det här beslutet. Jag tror inte aft något enda papper som varit intressant eller relevant för den här frågans bedömning har undanhållits socialdemokraterna. Jag tycker att det är alldeles uppochnervänt när Olof Palme som kontakt med socialdemokratin uppenbarligen endast räknar de möten som har varit med honom själv och medlemmar av regeringen.

Denna fråga har vi ju diskuterat i tio år. JAS-projektet har diskuterats i
varje fall sedan början av 1980-talet. Försvarskommittén, försvarsutskottet,
medlemmar i militärledningens rådgivande nämnd, andra försvarsintresse-
rade och samtliga partiers försvarstalesmän har haft alla möjligheter i världen
att under hela denna fid följa projektets utveckling, att pröva den här idéns
hållbarhet. Då står man här och säger aft socialdemokraterna har fått sex
dagar på sig för att ta ställning till JAS. Allvarligt talat, Olof Palme, defta är
demagogi och ingenting annat - en demagogi som jag tycker passar väldigt
illa i en så vikfig fråga som den om vår försvars- och säkerhetspolitik. Givetvis
kan vi där ha olika meningar, men det får ändå vara så att man litet grand
väljer sina ord för.att den enighet som trofs allt i sak här finns inte skall
försvinna i hastigheten.                   ■

Till sist, fru talman, vill jag säga att infe minst från de säkerhetspolitiska synpunkter som jag anfört talar starka skäl för en svensk JAS framför import av ett utländskt system.

Def förvånar mig att socialdemokraterna på denna punkt antingen har en annan uppfattning i sak eller också svävar på målet.

För mig som utrikesminister framstår det som en given fördel att vårt svenska neutralifetsförsvar i så liten utsträckning som möjligt är beroende av ufiandet för sin existens och sin effekfivitet.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 63 OLOF PALME (s) replik:

Fru talman! Det tillhör ju just nu regeringskonsten här i landet, aft def är först när regeringschefen kan vara alldeles förvissad om aft jag infe har någon ytterligare replikfid som han kommer med enligt min mening sanningslösa påståenden, tar upp nya frågor och rikfar svepande beskyllningar mot mig och mitt parti. Nu har jag infe rätt aft replikera herr Fälldin. men eftersom utrikesministern tog upp delvis samma frågor får det här gälla som svar även fill herr Fälldin - vilket han förmodligen inte hade räknat med.

Det var motsatsen fill beslutsvånda när vi gjorde fullkomligt klart vad för typ av JAS vi var beredda atf acceptera. Vi satte en gräns på 24,7 miljarder

137

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

kronor. Nu kommer ni med ett plan för ungefär 30 miljarder kronor i stället, och det är någonting helt annat.

Att denna kostnadsnivå föreligger kunde infe bh klart förrän kontraktet var färdigt, och alltså hade vi bara sex dagar aft överväga defta.

Hur detta går till kan jag ge ett enkelt exempel på. Kostnadsöverdraget om 800 milj. kr. är enligt chefen för flygvapnet inte större än aft det kan hanteras inom HPG 3. Plötsligt säger således flygvapenchefen att han har pengar till defta. Vad är det för pengar? Jo, det är de reserver han har för att täcka oförutsedda kostnader. Men då har han gjort av med en stor del av reserverna.

Här sprang någon och ropade aft det där med dollarkursen kunde man ha vetat litet tidigare. Ja, visst, men def är först när regeringen kommer med den definitiva notan som man kan börja räkna ut vad en förändring av dollarkursen skulle betyda.

Def går infe att, som ni gör, försöka smita undan med allmänt tal om att alla beräkningar måste vara osäkra. Om allting är så osäkert spelar det ju ingen roll egenfiigen hur beräkningarna blir. Jo, vi har gjort dem. Vi kommer fram till en 4 eller 5 miljarder högre nivå. De beräkningarna är osäkra de också, men de är betydligt mer realistiska än regeringens.

Ola Ullsten säger fill min outsägliga häpnad: Ja, men om ni räknar på det här eff år till, blir det inte säkrare för det. Nej, det är mycket möjligt. Men def är inte detta som är poängen. Vi måsfe driva ner totalkostnaderna med 4 miljarder kronor någonstans - på det här speciella projektet eller någon annansfans.

Det går inte att åberopa försvarsgrenscheferna här, för i alla sina beräkningar utgår de från att det kommer aft finnas mera pengar. De vill t. ex. ha en säkrad realnivå på krigsorganisationen. Det kan åtminstone vi inom mitt parti som politiker inte gå med på. Det innebär att vi skulle gå med på ständigt ökade försvarskostnader, men det är vi inte beredda att göra. När man räknar med ständigt ökade försvarskostnader, får man plats med allt möjligt. Men om polifikerna faller in i den trallen, har de gett upp sitt ansvar. Det här har ni tydligen infe brytt er om atf sätta er in i. Det verkar som om regeringen själv inte har räknat på kostnaderna utan har tagit material som den fått från försvaret och materielverket. Sedan har man inte gjort någon självständig bedömning av den totala försvarsekonomin, vilket är en regerings uppgift.

Sedan säger ni aft en sekreterare, en framstående sådan visserligen, i vår speciella arbetsgrupp har fått papper från tjänstemän i försvarsdepartementet och därmed är alla krav på förhandlingar och samråd tillgodosedda. Vad lever ni i för värld egenfiigen?

Skulle internationella förhandlingar karakteriseras av den förhandlingskonst som regeringen har visat i denna för vårt land vikfiga fråga, skulle vi ha haff storkrig många gånger om. Vill man nå enighet och ha fred med en motpart, måste man visa förmåga att ta hänsyn och infe på något sätt vara stöddig.

138

Anf. 64 Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru talman! Jag har infe sagt att socialdemokrafin lider av beslutsvånda. Jag får hoppas att den infe gör def. Men jag har granskat de argument som ni har anfört för ett uppskov med beslut i flygplansfrågan. Jag har funnit att såvitt de argumenten inte är argument emot hela idén, så är de väldigt dåliga argument för eff uppskov, för aft sedan föra nya förhandlingar och granska nya bedömningar. Def här gäller de tekniska synpunkter som ni har lagt på projektet. Ni har t. ex. sagt att ett flygplan om vilket man inte vet hur vare sig vingen eller motorn skall se ut skall man infe köpa. Vidare har Olof Palme gjort en jämförelse med bilar. Olof Palme har buntat in mig i skaran av okunniga regeringsledamöter, som infe förstår vad det handlar om.. Får jag, så långt mitt förstånd ändå räcker till, belysa detta med vingen och motorn.

Den synpunkt som framför allt chefen för marinen har haft är atf man bör eftersträva möjligheten för JAS att göra mycket tvära svängar. Det kan mofivera en annan vingkonstrukfion än man hittills tänkt sig. Om man klarar den uppgiften minskar behovet atf eventuellt göra de stora förändringar i motorn som är ett alternafiv för aft klara detta prestandakrav.

Vi har fortfarande tid och möjligheter atf bedöma denna tekniska finess. Det kanske är ganska viktigt. Vingen har ännu inte provats i vindtunnel. Men det skall ske. Då har man nya fakta om det. Och kan man ta ställning till det, underlättar det också ställningstaganden till modifieringar.

Def här är något annat än aft säga att vi köper ett flygplan utan kunskap om hur vare sig vingen eller motorn skall se ut. Vi vet atf de experter som bedömt def här anser atf även den vinge som ingår i "grundversionen" i och för sig duger. Men de som har velat ha ännu högre prestanda har pekat på de möjligheter som jag just nämnde. Det är alltså inget mofiv för ett uppskov. Det går aft göra de här prövningarna i alla fall, inom ramen för projektet.

Så till detta att projektet skulle bli 800 miljoner dyrare. Det är den enda siffra vi har att hålla oss till. Alla de andra siffror som Olof Palme slänger omkring sig är ju hans egna beräkningar, framkomna tydligen under sex dagar. De är inte med nödvändighet tillförlitligare än de beräkningar som försvarsledningen, försvarets materielverk och industrin har gjort.

Om vi håller oss fill de 800 miljoner med vilket belopp kontraktet överstiger det regeringen hade tänkt sig, så handlar def fill att börja med om 800 miljoner utslagna, om jag minns rätt, över 18 år. Det är inte någon hisnande stor fördyring. Det handlar vidare om pengar som skall tas inom försvarsramen.

Om man på socialdemokratiskt håll menar att denna fördyring i förhållande till tidigare beräkningar är oacceptabel, då ärdet logiskt atf säga nej fill projektet därför att det blir för dyrt. Men det blir inte billigare av ett uppskov.

Det finns ingen möjlighet för Olof Palme aft med övertygelse säga aft vi vet atf nya förhandlingar med industrin kommer att leda till ett mycket billigare plan, som dessutom har bättre prestanda. Def är def ingen som fror.

Def enda man vet är att ett uppskov i sig, därför atf man måsfe sysselsätta

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets-, och försvarspolitiken, m. m.

139

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

avancerad personal, kommer atf kosta väldigt mycket - och infe bara kosta mycket i pengar utan också i termer av trovärdighet för Sveriges möjligheter att behålla en egen flygplansindustri och därmed också Sveriges möjligheter atf bibehålla det förtroende för vår oberoende neutralitetspolitik fill vilket vårt starka försvar och vår kapacitet att själva bygga stridsflygplan i hög grad har bidragit.

Jag skall inte gå in ännu en gång på det här med dollarkurserna. Regeringen har haft en bedömning. Den rör sig om någonstans under fem kr. Jag vet inte vilken dollarkurs Olof Palme räknar med. Det enda jag vet är att varken han eller jag i dag kan säga vad dollarkursen kommer aft vara 1992, då planen skall börja levereras, och ännu mindre väd den kommer atf vara under 10-15 år därefter, om man skall fortsätta att köpa komponenter från Amerika.

Man skall heller inte glömma bort, när socialdemokraterna säger att de är övertygade om idén men vill ha uppskov för ytterligare beräkningar, atf de i reservationen ju faktiskt svävar på målet även i t. ex. den helt grundläggande frågan om det skall vara ett svenskutvecklat flygplanssystem eller om vi skall bygga på licens eller i samproduktion med andra länder.

Om man skäll starta en ny utredningsomgång med denna totala öppenhet vad gäller förutsättningar, då är det ju egentligen inte fråga om ett uppskov. Då är det fråga om aft starta från början. Det är säkert väldigt svårt aft bedöma vad denna början till sist leder fill för resultat.

Fru talman! Def skulle finnas mycket annat aft säga, men låt mig bara anknyta till det Olof Palme sade allra sist, att om internationella förhandlingar skulle föras på det här sättet, skulledef gå mycket illa.

Nej, Olof Palme, jag tror aft om det funnes fillnärmelsevis den enighet i de övergripande bedömningarna i försvarsfrågan som finns i Sveriges riksdag, skulle världen se oändligt mycket fredligare ut.

Jag antar att det var jämförelsen med sin egen nedrustningskommission, som jag just har givit positiva omdömen om, som Olof Palme hade i tankarna. Den här såvitt jag förstår utarbetat sin rapport efter början av 1980, dvs. def har tagit precis lika lång tid som för oss att arbeta fram beslutsunderlaget för JAS-systemet.

140

Anf. 65 OLOF PALME (s) replik:

Fru talman! Det är i och för sig infe stor idé atf fortsätta def här replikskiftet. Men jag vill påpeka ett par saker.

Def är riktigt att man kan göra en annan vinge, och då behöver man infe förbättra motorn. Def kosfar ungefär 300 milj. kr. En annan möjlighet är att förbättra motorn, och det kosfar också pengar. Man räknar med atf klarhet om defta kan nås hösten 1982-vilket utgör ett utomordentligt argument för atf vänta tills man har klart för sig vilken vinge och vilken motormän skall ha. Jag tackar för denna hjälp.

När def gäller dollarkursen är def bara så aft vi inte vet vad dollarkursen är. Men om man räknar med en kurs som alla människor betecknar som helt orealistisk, då kommer man fill för låga kostnader.

Så kunde vi gå vidare punkt för punkt. Jag vill nu bara konstatera att regeringen inte har brytt sig om att lyssna till våra krav på en ordentlig kostnadsbedömning.

Def är riktigt atf man måsfe ha även en licensfillverkning med i bilden. Detta är självklart, för det är def enda mått vi har att mäta def svenska projektet med. Vi säger alldeles klart atf vi föredrar ett svenskt projekt. Men för att ha en kostnadskontroll måste man ju mäta det mot utländska projekt. Infe ens regeringen har helt släppt det ur bilden. Ur sysselsättningssynpunkt skulle ett utländskt projekt vara ungefär likvärdigt. Men det är en fördel med ett svenskt plan.

Ni tycker alldeles uppenbart atf det är höjden av statskonst aft driva igenom ett beslut utan föregående samråd och försöka ha en tvångströja av skadestånd för att förhindra en annan riksdagsmajorifet att pröva projektet. Jag förutser aft vi, om ni driver igenom detta projekt, kommer att få mycket elände med det, just därför aft ni inte har prövat kostnaderna, och aft det blir dyrare än om vi hade tagit litet mera fid på oss.

Def är klart aft def hade varit politiskt tacksammare att bara säga: Nej, def här blir för dyrt, det kan vi inte ta. Men eftersom vi ser ett värde i detta projekt och tror atf man ändå kan rädda def på eff hyfsat sätt om man pressar def på vissa punkter-1, ex. minskar antalet plan-så har vi velat gå på denna mjuka linje.

Ni talar om internafionella förhandlingar. Hade jag hanterat en sådan fråga på det sättet atf jag kanske hade skickat litet papper men varit för feg för aft kunna sätta mig öga mot öga med de andra, då hade jag naturligtvis inte nått några resultat. Och detta har ni varit för fega för. Ni har inte velat träffa oss för en öppen och fri diskussion om hur vi skall klara def här vid ett skede då ärendet låg i behandlingsgången.

Nu säger ni: Vi skall infe fala så mycket mer om def här, utan vi kommeraff använda vår åtminstone för tillfället lilla majoritet för att driva igenom detta projekt. Det är ni ense om. Men så enkelt är def tyvärr inte, och def är def sista jag tvingas säga. Genom er hantering av frågan, er högdragenhet och stöddighet, som jag förmodar bottnar i svaghet, har ni på eff mycket allvarligt sätt försämrat atmosfären kring svensk försvarspolitik.

Ni för en borgerlig polifik. som ni väl får följa och ta ansvar för. Ni får slå vakt om del som är av värde i ert Sverige. Vi kommer att fullfölja en socialdemokratisk försvarspolifik, vilken - som vanligt - är folkligt förankrad. Vi slår vakt om den svenska neutralitetspolitiken. Den öppna och ganska förtroendefulla samverkan som hittills har rått i dessa frågor har ni till stor del förstört genom er hantering. Def tycker jag är ytterligt beklag-ligt-

Nr 165

Torsdagen, den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 66 Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru talman! Jag tycker def är litet synd aft Olof Palme här gör sitt yttersta för atf förklara atf def inte längre finns någon nafionell enighet i försvarsfrågan. Def är inte sant, det förhåller sig infe så. Vore def sant, skulle också krifiken mot behandlingen av defta ärende vara befogad.

141

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och förs varspolitiken, m. ni.

Jag har framför mig en PM på näsfan fyra sidor, som gäller kontakter mellan regering och opposition från den 14 januari 1980 fram till mitten av maj månad i år. Jag har inte räknat efter, men i denna handling omnämns säkert 30-35 olika kontakftillfällen, då socialdemokraterna har haft möjlighet att diskutera med regeringens ledamöter, med försvarsexpertis, i försvarskommittén och på annat sätt. Att mot den bakgrunden, som Olof Palme gör, påstå att behandlingen av den här frågan skulle vara ett slags övergrepp på den parlamentariska arbetsmetoden, ter sig fakfiskt alldeles orimligt. Det enda socialdemokrafiska krav som vi till sist inte gick med på var aft uppskjuta hela projektet. Vi gick inte med på att sätta oss över riksdagens beställning att beslut om flygplanet JAS skulle fas i samband med 1982 års försvarsbeslut.

Vi har infe funnit skäl för ett uppskov med beslutet. Inte heller socialdemokratin har presterat några hållbara argument för def. Ett uppskov, har vi ofta sagt, kommer infe att skapa klarhet på de punkter där socialdemokraterna har begärt klarhet. Låt mig bara som exempel nämna atf klarhet beträffande vidareutveckling av motorns prestanda kan man få fidigast 1987, och så länge har väl ändå inte socialdemokraterna tänkt vänta.

Fru falman! Det blir litet tjatigt att upprepa alla de argument som redan har ventilerats. Själv har jag talat om de tekniska delarna. Olof Palme berörde senast dollarkursen, som han menade att vi skulle ha felbedömt och saft så lågt att vi måsfe veta att den infe skulle hålla. Då kan jag upplysa kammaren om atf vi när vi gjorde bedömningarna i februari 1981 räknade med den dåvarande dollarkursen, att vi senare har insett att vi måsfe räkna med en annan, dvs. den nu rådande dollarkursen, och atf def finns medel inom försvarsramen för de fördyringar som förändringar i dollarkursen innebär. Så lär vi tvingas fortsätta atf göra ända fram till 1992, och säkert också därefter. Något annat är inte tekniskt eller ekonomiskt möjligt.

Alla dessa fakfa, ovanligt väl dokumenterade, som ändå finns i def här målet gör def svårt atf förstå varför socialdemokrafin infe i dag vågar fa ställning till ett projekt som man ändå säger sig vara överens med regeringen om är ett bra projekt ur försvarsteknisk och försvarspolitisk synpunkt. Det tycker jag är synd.

142

Anf. 67 SONJA REMBO (m):

Fru falman! Gunnar Oskarson är tyvärr förhindrad atf delta i debatten på grund av sjukdom, och jag skall därför i egenskap av medmotionär ta upp hans yrkande i reservationen nr 7 och hans särskilda yttrande till utskottets betänkande.

Försvarskommittén framhöll i sitt betänkande i februari 1981 att vi bör eftersträva "förmåga fill tidig närvaro och snabb sfyrkefillväxf i områden som kan bli särskilt betydelsefulla för en eventuell angripare, dvs. områdena kring Nordkalotten och Ösfersjöufloppen". Västkusfområdet utgör en väsentlig del av Ösfersjöufloppen. Den stormakt som avser kontrollera in-och utpassagen genom Bälten och Öresund kan inte acceptera att huvud-

motståndaren behärskar den svenska västkusten med bl. a. utmärkta baseringsmölighefer för sjöstridskraffer. Därför måste rimliga svenska marina resurser finnas fillgängliga på västkusten i fred för aft behoven i ett skymningsläge och i krig skall kunna fillgodoses.

Svårigheterna att förstärka västkusten med sjöstridskraffer, om Ösfersjöufloppen infe är öppna för passage, måste fullt uf beaktas.

Med en växande hotbild mot västkusten måste rörliga stridskrafter kunna omgrupperas från andra delar av landet och koncentreras fill Milo Väst. Förutsättningen härför är atf försvaret av västkusten håller. Göteborgsområdet har härvid stor operativ betydelse. I Göteborg finns kajanläggningar och flygfält med stor kapacitet. Om en angripare skulle lyckas ta Göteborg, har han skapat förutsättningar för en snabb sfyrkefillväxf, både över havet och genom luften.

Göteborgsområdets betydelse ur tofalförsvarssynpunkf måste beaktas. Dess talrika befolkning, raffinaderier, varulager med olja och livsmedel, en omfattande verkstadsindustri - allt har riksbefydelse sett ur totalförsvars-synpunkt. Jag anser atf man vid bedömningen av det behov som finns i fråga om insats- och mobiliseringsberedskap på västkusten inte tillräckligt har beaktat def förhållandet aft Sverige ur fransportsynpunkt i prakfiken är en ö. Vi är för vår försörjning helt beroende av sjötransporter; Även om andra hamnar skulle vara öppna och tillgängliga frän Västerhavet, har dessa infe tillräcklig kapacitet för aft hantera de godsmängder som förs över Göteborgs hamn. Detta torde gälla även i ett avspärrningsläge med drastiskt minskad vamtrafik. En motståndare som behärskar Göteborgsområdet kan i vissa situationer "svälta" oss till underkastelse i stället för att tillgripa kostnadskrävande militära operationer.

Dessa förhållanden ställer sfora krav på insats- och mobiliseringsberedskapen av försvarefs enheter på västkusten.

Med insatsberedskap avses förmåga att med fredsorganisafionens resurser snabbt bemanna stridsmedlen och organisera ett försvar inför plötsligt hot om överraskande inlett anfall. Med nuvarande fredsresurser på KA 4 kan ett sådant försvar organiseras helt eller delvis vid huvuddelen av kustartilleriets grupperingsplafser. Def innebär att de väsentliga inloppen och hamnarna på västkusten försvaras, att spaningssfationer bemannas och aft en ledningsorganisation upprättas. Alla enheter på KA 4 utnyttjas. En relativt jämn beredskap kan hållas året runt.

Om försvarsmakten inför ett överraskande anfall måste mobilisera utan föregående höjning av insatsberedskapen intar personalen vid KA 4 en nyckelroll för att mobiliseringen skall kunna genomföras snabbt och säkert.

Fru talman! Jag har läst överbefälhavarens helikopterufredning 1981, och jag skall citera några meningar ur den:

"Marinens krigsorganisation på Västkusten har under senare år minskat kraffigt. Ubåtsjaktkapacifefen har minskat genom utrangering av samtliga fregatter. Minröjningskapaciteten har minskat. Jaktubåtarna har utrangerats."

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och förs varspolitiken, m. m.

143

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

144

Till def-def står inte i utredningen-kan man lägga att Göteborg blev utan tunga kustartilleriförband, när vi fattade beslut om anskaffande av sådana 1970.

Utredningen säger vidare:

"Avståndet till övningsområden i fred samt sannolika områden för insats
under neutralitet och krig är avgörande för ett effekfivt utnyttjande av
förbanden.--

Lokalkännedom samt vana vid geografiska, väder- och hydrografiska förhållanden är av väsentlig betydelse för utbåtsjaktens effektivitet. De

hydrografiska förhållandena ■ på västkusten skiljer sig markant från

östersjöförhållanden. Årstidsvariafionerna är stora. Om ubåtsjakfen skall bli
effektiv måste spanare, vapenofficerare och hydrofonister öva på västkusten
under skilda delar av året (året om).  

Personal som är utbildad i Västerhavet kan jaga ubåt i såväl Östersjön som i Västerhavet."

Detta, fru falman, understryker hur viktigt det är att personal som förväntas göra en krigsinsats eller mobiliseringsinsats på västkusten också har tränats på och övas på västkusten.

Försvarsutskottet säger sig vara införstått med atf den reducering som nu föreslås på västkusten negativt påverkar beredskapen i fred, men att denna nackdel måsfe vägas mot de operafiva och sysselsättningsmässiga fördelar som förslaget innebär för Norrlands- och sydkusten.

Jag har framhållit de för insats- och mobiliseringsberedskapen negafiva konsekvenserna. De sysselsättningsmässiga fördelarna för de regioner som kommer atf tillföras personal från KA 4 kan också ifrågasättas. Vissa kommuner kommer atf tillföras viss skaftekraft och sysselsättningstillfällen. Så långt är bedömningen korrekt. Vad utskottet däremot inte tar hänsyn till är de svårigheter som anhöriga till förflyttad personal kommer att möta. Arbetsmarknadssituationen i Härnösand och Karlskrona är sedan länge mycket svår, och möjligheterna för de medflyftande att få arbete på den nya bostadsorten är därför minimala. Någon förfur fill lediga arbeten, daghemsplatser och i bostads- och villaköer kan inte påräknas. Detta kommer aft innebära sfora problem för de familjer som tvingas flytta.

Härtill måste läggas - och def är allvarhgare - de minskade möjligheter att rekrytera personal fill kusfarfilleriförbanden som en flyttning från ett storstadsområde fill mindre orter innebär. Detta gäller framför allt den föreslagna flyttningen av officershögskolan från Göteborg fill Karlskrona.

Förflyttningen av officershögskolan från Göteborg fill Karlskrona innebär förlust av 70 kadetter, som är mycket användbara i insatsberedskapen. Förslaget innebär att beredskapen på västkusten inte kan hållas på godtagbar nivå. Officershögskolorna i nuvarande organisafion började sin verksamhet i Göteborg så sent som hösten 1981. För aft erhålla stabilitet i organisationen, bl. a. inför övergång till ny befälsordning, bör officershögskolan vara kvar på KA 4. Kostnaderna för flyttning av officershögskolan till Karlskrona har heller infe redovisats. Dessa torde bli avsevärda och borde under alla förhållanden utredas och redovisas innan beslut fattas.

De sysselsättningspolifiska vinsterna för Karlskrona tycks ha vägt över vid utskotfefs behandling av lokaliseringsfrågan. De totala samhällsekonomiska effekterna tycks däremot inte ha tagits i beaktande.

I ett särskilt yttrande framhåller Gunnar Oskarson att ställningstaganden till freds- och krigsorganisationen helt bör grundas på försvarspolitiska och militära bedömningar. Om dessa sedan kan förenas med regional- och sysselsättningspolifiska bedömningar är det en fördel, men det får inte vara avgörande. Jag delar till fullo denna inställning.

När det däremot gäller förslaget aft flytta marinens sjukvårdsskola till Karlskrona noterar jag med tillfredsställelse atf utskottet nu föreslår aft beslut härom skalLfå anstå till dess att den pågående utredningen om sjukvården i krig lagt fram sitt betänkande och konsekvenserna kan överblickas. Här har dess bättre de regionalpolitiska motiven fått stå tillbaka.

Fru falman! Jag yrkar bifall till reservation 7.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 68 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Fru talman! Jag kan i långa stycken instämma i de synpunkter som Sonja Rembo framfört när det gäller försvaret av västkusten. Det är onekligen så,, att inom den försvarsram vi bestämmer oss för vill vi ha det bästa möjliga försvaret. Vi vill ha möjligheter atf möta anfall från alla håll. Jag menar också aft det är en trovärdighetsfråga aft vi har ett fullgott försvar även i väster.

Vi vet vilken stor betydelse Göteborgsområdet har, med Göteborgs hamn. Vi kan också alla de andra hamnarna på västkusten, och vi vet vilken betydelse Skagerack och Kattegatt och Nordsjön har för de båda pakterna -både NATO och Warszawapakten. Därför är det ett intresse atf bevara ett starkt försvar av västkusten. Chefen för marinen och överbefälhavaren är ju överens om detta, och de är också överens om atf för ett fullgott försvar av västkusten behövs ett intakt KA 4.

Men nu har försvarskommittén tyvärr inte lyssnat på de sakligt starka argumenten, och regeringen har infe heller gjort def. Jag tycker kanske att regeringen har ett större ansvar för atf det har gått litet snett här - regeringen har ju ett övergripande ansvar. Därför får vi tyvärr finna oss i förslaget om att KA 4 skall reduceras rätt kraffigt. Men nu har vi fått höra av en framstående cenferföref rädare, att def nästan är en merit att infe lyssna på sakkunskapen, om sakkunskapen är generaler och amiraler - i det här fallet är det ju fråga om både en amiral och en general.

Som Sonja Rembo har anfört uttunnas nu försvaret av västkusten på ett ' betänkligt sätt. Def är väl nästan så atf man befarar att det måste sättas en kvalificerad hemligsfämpel på försvaret av västkusten - inte därför att det är kvalificerat hemligt i och för sig men därför att def blir kvahficeraf dåligt. Vi vet att chefen för marinen och överbefälhavaren, som alltså ännu vidhåller sin uppfattning när det gäller försvaret av västkusten, båda är beredda att göra det bästa möjliga av situafionen. Vi är ett antal riksdagsledamöter från västkusten som också i rådande läge har försökt göra det bästa möjliga av

145

10 Riksdagens protokoll 1981/82:164-165

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

146

situationen. Vi är allesammans väl medvetna om det omöjliga i atf försöka behålla KA 4 som def är. Därför motionerade vi - def är ganska många mofioner som förehgger i det fallet - om att marinens sjukvårdsskola skulle bibehållas. Vi har, som Sonja Rembo sade, kommit överens i utskottet om att låta beslutet om sjukvårdsskolan anstå t. v.

Vi motionerade också om atf kustartilleriefs officershögskola skulle stanna kvar i Göteborg. På den punkten har jag hamnat på en annan linje än Gunnar Oskarson och Sonja Rembo. Det är nämligen så att överbefälhavaren - trofs att han har detta starka intresse av västkustens försvar - säger rätt ut atf denna officershögskola infe har den betydelse för västkustens försvar som vi har pekat på i våra motioner. Han finner det viktigare aft flottan och kustartilleriet får en sammanhållen officershögskola, som då förläggs till Karlskrona. Jag har accepterat överbefälhavarens sakargument när def gäller försvaret av västkusten. Jag accepterar också hans sakargument här och böjer mig för dem. Därför har jag anslutit mig fill utskotfsmajoriteten när det gäller kustartilleriets officershögskola.

Fru talman! När jag har lyssnat på den hittills förda debatten har det slagit mig hur rätt Eric Holmqvist hade, när han i sitt anförande pekade på hur intresset i försvarsdebatfen mer och mer har koncentrerats på materielen och allt mindre på människorna i försvaret. Ä ena sidan är man t. ex. beredd atf binda sig fram till år 2000 för 26 ä 30 miljarder för ett nytt flygplan. Å andra sidan vill man inte, som Eric Holmqvist och Gudrun Sundström påpekat, ge ytterligare 3 kr. i dagpenning till de värnplikfiga och några löften om en höjning till 30 kr. på sikt. Vad är anledningen fill detta? Jo, den är att man inte vill binda en utredning som arbetar med de här frågorna.

Ser man den här bindningen fill 26 å 30 miljarder å ena sidan och 3 kr. i höjd värnplikfsersättning å den andra, är det ju proportioner så man häpnar. Vad är det egentligen för nonsensargument man kommer med? Regeringen och utskoffsmajoritefen vet ju mycket väl att dagpenningen för de värnplikfiga har släpat efter betänkligt under den femårsperiod som vi har bakom oss och att de värnpliktiga verkligen behöver en höjning. Det vet man ju redan genom den undersökning som ÖB har låtit göra och som vi har fått redovisad. Några av de missförhållanden som påpekas i ÖB :s ekonomiska undersökning rättas f. ö. fill genom förslag i proposifionen, exempelvis om reglerna för bostadsbidragen.

Varför gör man då inte ytterligare några justeringar? Jag kan inte se det som annat än brist på vilja. Eller är det möjligen så att man från regeringen tänker hårt driva skrivningen i direktiven för värnpliktsförmånskommiftén om att arbetet skall inriktas på att "huvudförslag fill nytt förmånssystem i stort sett ligger inom nuvarande kostnadsram för värnpliktsförmåner"? I så fall blir det fattigt för de värnpliktiga även i fortsättningen - det finns som bekant inte mycket atf omfördela när def gäller värnplikfsförmånerna. Är def möjligen här skon klämmer?

Fru falman! Jag ansluter mig till Gudrun Sundströms yrkande om bifall till reservation 12.

Låt mig sedan  säga några  ord  om frågorna om  inflytande  för de

värnplikfiga. Jag tänker då på försöksverksamheten med skyddsombud, och jag tänker på samhällsinformationen fill de värnpliktiga. - Jag ser att talmännen har bytt plats, så jag får väl fortsättningsvis säga: Herr talman!

Värnplikfsinflytandekommiftén presenterade i sitt huvudbetänkande en del ganska blygsamma förslag när det gällde aft förbättra de värnpliktigas möjligheter till inflytande. De borgerliga regeringar som har hanterat förslagen har reducerat de här i och för sig blygsamma förslagen fill prakfiskt taget ingenfing. Vi socialdemokrater hävdar att en ökad demokrafisering av förhållandena under värnplikfstiden är av stor betydelse när def gäller aft stärka uppslutningen kring vårt samhällssystem, och vi menar att denna uppslutning kring vårt samhällssystem också posifivt påverkar viljan aft delta i vårt försvar. Vi har alltså anammat de krav som de värnpliktiga själva har rest - krav på att vara med och påverka miljön och betingelserna under värnpliktstiden.

Förra året tvingades vi beklaga att den dåvarande treparfiregeringen med en moderat försvarsminister visade ointresse för frågor som rör de värnpliktigas demokratiska rättigheter. I år tvingas vi göra samma konsta terande när def gäller center-folkpartiregeringen med en centerpartisfisk försvarsminister. Och det är särskilt beklagligt, eftersom centern och folkpartiet i värnpliktsinflytandekommittén ändå gav vissa förhoppningar. Kommittén förslog att man skulle utöka antalet skyddsassistenfer och också ha dem på plufonsnivå. Dessutom föreslog kommittén en försöksverksamhet på ett begränsat antal förband, där de värnplikfiga skyddsassisfenterna skulle ges status som skyddsombud. Vi fann nämligen, när vi hade våra kontakter med de värnpliktiga, aft dessa ansåg def vara av mycket stor vikt att de nuvarande skyddsassisfenterna kunde ges utökade rättigheter och befogenheter.

Däremot kunde vi infe jämställa dessa värnplikfiga skyddsassisfenter-skyddsombud med arbetstagarnas skyddsombud och exempelvis ge dem rätt till fullt deltagande i skyddskommittéer osv. Detta hade naturligtvis principiella orsaker. Def är här fråga om avtal mellan arbetsmarknadens parter, och dem ville vi respektera. Men centern och folkparfiet i värnpliktsinflytandekommittén tyckte infe aft det var något hinder för aft ge dem ökat inflytande. Jag citerar deras reservafion i betänkandet:

"Enligt vår mening borde den försöksverksamhet som kommittén föreslår beträffande de värnpliktigas möjlighet aft utöva den s. k. stoppningsräffen även omfatta fullvärdigt ledamotskap i förbandens skyddskommittéer.

Försöksverksamheten bör syfta till att ge en så heltäckande och rättvis bild som möjligt av vad ett fullt ansvarstagande i skyddsarbetet från de värnpliktigas sida skulle innebära. En försöksverksamhet som inskränks till den s. k. stoppningsräffen blir därför av.begränsat värde som underlag för framtida beslut.

Regeringen bör därför ta upp överläggningar med berörda parter i syfte att få till stånd en heltäckande försöksverksamhet av ovan angivet slag."

Vi trodde i kommittén atf detta var ett uttryck för centerns och folkpartiefs

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

147

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, rn. m.

inställning i skyddsfrågor och övriga demokratifrågor. Vad blev det av det? Ja, det bidde, som det heter i berättelsen, inte ens en tumme. Def bidde ingenfing. Dvs. när det inte blev någonting av det, blev det i den här frågan i princip moderat polifik. Moderaterna deklarerade nämligen redan i kommittén att de inte ville ha till stånd någon förändring på den här punkten. Def angav man i en reservafion till betänkandet.

Den här vackra cenfer-folkpartiballongen, som t. o. m. blev omskriven som en god tanke, sprack i en högersväng.

Herr falman! Vi socialdemokrater vidhåller vårt krav på en begränsad försöksverksamhet med skyddsassistenter som skyddsombud.

När def gäller den andra frågan - den om samhällsinformation fill de värnpliktiga - hävdar vi atf man bör fixera eff lägsta antal fimmar för att verksamheten skall få någon stadga. Jag yrkar härmed, herr falman, bifall fill reservafion 11.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 69 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Karl-Erik Svartberg och jag har samma uppfattning när det gäller försvaret på västkusten och det beklagliga i neddragningarna vid KA 4.

Karl-Erik Svartberg refererade överbefälhavarens uppfattning om betydelsen av officershögskolan på KA 4. Men överbefälhavarens ursprungliga förslag var ju atf utbildningen vid KA 4 icke skulle reduceras. Den personalreduktion som var nödvändig skulle åstadkommas genom ytterligare reducering av stats- och förvaltningsorganisationen - däremot infe av utbildningsverksamheten.

Nu vill man både reducera utbildningsverksamheten och flytta officershögskolan till Karlskrona. Detta innebär sammantaget en icke acceptabel uttunning av KA 4:s möjhgheter att agera på ett tillfredsställande sätt när det gäller insats- och mobiliseringsberedskapen. Hade socialdemokraterna kunnat ställa upp på det moderata yrkandet om anslagsramarna till försvaret hade vi troligen, Karl-Erik Svartberg, haff betydligt bättre möjligheter att göra oss hörda när det gällde västkustens intressen i försvarsfrågan.

148

Anf. 70 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr talman! Def sista stämmer inte alls, Sonja Rembo. Anslagsramarna har ingenfing med den här frågan aft göra - def är bara att fråga ordföranden i försvarsutskottet, Per Petersson! Han var med i försvarskommitténs arbetsutskott, och han har varit med i försvarskommittén. Han har fillsammans med de andra i försvarskommittén - jag beklagar atf även mina partikamrater har landat på den ståndpunkten - föreslagit aft KA 4 skulle reduceras. Han har gjort klart atf han förespråkar en högre anslagsram. Det har alltså inte med den här saken att göra.

Sedan vill jag bara påpeka aft överbefälhavaren lämnat den konkreta

uppgiften att officershögskolan kvar på KA 4 inte har den betydelse för insatsberedskapen och de operafiva möjligheterna på västkusten som vi har hävdat i våra mofioner. Jag böjer mig för sakkunskapen.

Betecknande är också att man i en uppvaktning från Göteborg och mihtärkommando väst hos försvarsutskottet pläderade för marinens sjukvårdsskola men inte för ett bibehållande av officershögskolan. På direkt fråga konstaterade man sedan att man också ville ha kvar officershögskolan.

Här fanns alltså inte heller hos överbefälhavaren den tyngd i argumentationen som ÖB i övrigt hade när det gällde västkustens försvar.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 71 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr talman! Det ekonomiska försvaret utgör en vikfig del av totalförsvaret. Dess syfte är aft vi skall kunna klara försörjningen med nödvändiga varor och tjänster i olika krissituationer. De åtgärder som vidtas inom def ekonomiska försvarefs område berör många myndigheter, organisationer och företag.

Med två propositioner - försvarsproposifionen och tekopropositionen -som riksdagen nu skall ta ställning till har ett omfattande utredningsarbete som berör det ekonomiska försvaret slutförts.

1978 års försvarskommitté har i sina betänkanden behandlat bl. a. det ekonomiska försvarets inriktning under den kommande försvarsbeslufspe-rioden. På energiområdet har 1980 års oljelagringskommitté behandlat vissa frågor inom oljesekforn samt beredskapslagringen av kol, uran och gas. En särskild utredare har sett över den svenska försörjningen med kvävegödsel och ammoniak. På beklädnadsområdef har tekodelegafionen och berörda myndigheter inkommit med utredningsmaterial.

Jag vill inledningsvis framhålla att regeringens förslag fill mål och inriktning i stort av det ekonomiska försvaret ligger helt i linje med försvarskommitténs förslag. Jag vill uttrycka min glädje över att vi också i riksdagen tycks uppnå en stor politisk enighet kring detta förslag.

Förutsättningarna för def ekonomiska försvaret har under de senaste decennierna förändrats. Den ständigt pågående strukturomvandlingen har varit en förutsättning för den snabba välståndsökningen i det svenska samhället. Effektiviteten i den svenska ekonomin har kunnat ökas genom specialisering till de områden där den inhemska produktionsapparaten har de relativt sett bästa produkfionsförutsäftningarna. Detta har emellerfid inneburit att sårbarheten inom vissa sektorer samtidigt har ökat. Samhällets komplexitet och olika sektorers inbördes beroende gör det allt svårare att med rimliga insatser följa utvecklingen och vidta erforderliga beredskapsåf-gärder. Det blir därför allt angelägnare att i planeringen fastställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskapsåtgärder som därvid måste prioriteras. Def blir då nödvändigt atf i största möjliga utsträckning låta näringslivets egen förmåga utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig.

Jag skall nu kortfattat kommentera några av de förslag som lämnas

149

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

150

beträffande det ekonomiska försvaret i försvarspropositionen.

Först vill jag beröra några av de medel vi har för atf tillgodose försörjningsberedskapen. Jag uppehåller mig då främst vid sådana medel som föreslås få en delvis ny utformning eller betoning.

En "ny" beredskapsåtgärd som jag tror kan bidra till atf både förbättra och förbilliga beredskapen gäller möjligheterna atf redan i icke-kristid förbereda handelsutbyte i kristid med andra länder. Med hänsyn till bl. a. möjligheten att upprätthålla transporter i avspärrnings- och krigssituationer samt allmänna handels- och neufralitetspolitiska bedömningar torde förberedelser för sådan krisimport från i första hand nordiska grannländer komma i fråga.

Beredskapslagring är en vikfig, men kostnadskrävande, uppgift inom det ekonomiska försvaret. Det finns därför skäl atf överväga om lagringsverksamheten skulle kunna ytterligare förbättras genom aft näringslivet fick ett större ansvar än i dag på detta område. Såväl ekonomiska som administrativa skäl kan tala härför. Lagren kan sannolikt därigenom också hållas mer aktuella och bättre anpassas till strukturförändringar i samhället. Jag avser att- i enhghet med önskemål som framförts, bl. a. här i riksdagen- i dagarna föreslå regeringen att tillsätta en utredning som skall behandla denna fråga.

I propositionen föreslås en ökad satsning på forskning och utveckling för att finna substitut till sådana varor som normalt importeras. Även på defta område finns sannolikt en hel del att göra för atf förbättra och förbilliga vår beredskap.

En viktig rationahseringsåtgärd utgör förslaget om en ny och förenklad form för lån och garanfier fill företag som fillhandahåller försörjningsbered-skapstjänster. Avsikten är att samhället skall kunna upphandla försörjningsviktiga tjänster som t. ex. hållande av produktionskapacitet, framtagande av substitut eller hållande av lager och därvid "betala" med för varje situafion skräddarsydda lån eller garanfier. Dessa skall normalt skrivas av under den tid som försörjningsåtagandet gäller. Jag är särskilt tillfredsställd över aft vi om förslaget antas kommer bort från begreppet "stöd" inom försörjningsberedskapen och i stället betalar för köpta tjänster.

Ytterhgare en ny åtgärd som jag vill nämna är förslaget om ökad flexibilitet
i användningen av de rörliga krediter om drygt 1 miljard kronor som
regeringen har i riksgäldskontoret för beredskapsåtgärder. Härigenom blir
det möjligt atf bl: a. använda dessa krediter för tidigareläggning av
upphandling av varor för beredskapslagren, om stora prisökningar förut
ses.                         ..

Jag övergår nu till atf kommentera de förslag som lämnas i förslagspropositionen inom några av de viktigaste försörjningsområdena.

Beträffande gödselmedelsförsörjningen föreslås aft den skall baseras på fortsatt ammoniaktillverkning inom landet, på beredskapslagring av tjockolja för denna fillverkning, på förberedd krisimport från Norge samt på beredskapslagring av färdiga kvävegödselmedel. Som yttersta beredskapsresurs för långvariga kriser skall förberedelser göras för byggande ay en

ammoniakfabrik, som baserar sin tillverkning på inhemska råvaror: Med denna kombination av åtgärder får vi en väsentlig förbättring av beredskapen på detta område.

Inom beklädnadsområdef inriktas verksamheten på att i första hand fillgodose försörjningsberedskapen i fråga om grundfextilier och skor samt sjukvårdens och försvarsmaktens särskilda behov. Nu gällande planeringsnormer för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet skall ses över. Jag kommer aft närmare redogöra för de förslag som lämnaspå detta område i samband med riksdagens behandling av tekoproposifionen i nästa vecka.

På energiområdet föreslås att den statliga oljelagringen av besparingsskäl utsträcks i fiden fr. o. m. 1984 t. o. m. 1986. Därmed blir belastningen på folkhushållet för oljeköpen mindre under de båda komrriande biidgetåren. För att denna beräknade minskning av utgifterna skall komma statsbudgeten till godo föreslår regeringen samtidigt att oljelagringsfonderi - från vilken oljeköpen hittills finansierats - avskaffas och att den särskilda beredskaps-avgift på bensin och vissa oljeprodukter som fyllt på fonden upphör och ersätts av en hka hög bensinskaft och allmän energiskaft.

I detta sammanhang vill jag framhålla att kostnaderna för genomförandet av oljelagringsprogrammef naturligtvis är svåra att förutse på gmnd av varierande världsmarknadspriser på olja och förändringar i dollarkursen. Avsikten är dock att den kvantitafiva uppbyggnaden enligt gällande program skall kunna fullföljas även i ett läge med stigande priser. -     -

Som exempel på vilket utslag pris- och valutaförändringar får för oljelagringen kan jag nämna att den inlagring av 950 000 m råolja sorn planeras för det kommande budgetåret i försvarspropositionen beräknades kosta 1 178 milj. kr. Detta var i prisläge november 1981. I dagens prisläge, maj 1982, uppgår kostnaden till 1 226 milj. kr., således en ökning med ca 50 milj. kr. Förslaget om ett särskilt förslagsanslag för att finansiera prishöjningar på olja skall ses som ett rimligt sätt att lösa detta problem. Eftersom inlagringen i de väldiga bergrummen av tekniska skäl: helst skall ske på hösten, går det infe tidsmässigt att begära medel på tilläggsbudget och invänta dennas behandling i riksdagen.

Def är min bedömning atf de framlagda förslagen beträffande oljelagringen, tillsammans med gällande regler för tvångslagring av olja, möjliggör en tillfredsställande beredskapsnivå på defta område.

Inom metallområdet aviseras i propositionen en ökad fredskrislagring av legeringsmetaller redan under innevarande budgetår. Jag kan med anledning härav informera om att regeringen med beslut den 15 april ställde 35 milj. kr. av reserverade medel till överstyrelsens för ekonomiskt försvar förfogande för en sådan lagring.

Herr falman! Förslaget till inriktning av det ekonomiska försvaret kännetecknas av en strävan aft åstadkomma ett effektivt ekonomiskt försvar inom ramen för de resurser som kan avdelas. Det är min övertygelse att vi därvid kommer att bli bättre rustade att klara våra försörjningsproblem i krissituationer av olika slag.

Nr 165

Torsdagen dén 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitikéii, m. m.

151

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och förs varspolitiken, m. m.

152

Anf. 72 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s);

Herr talman! Knappast någon gång fidigare har ett så omfattande utrednings- och beredningsunderlag föregått ett försvarsbeslut. Men aldrig tidigare har heller ett försvarsbeslut, i vissa delar, varit så omfattande och långsiktigt bindande. Fyra betänkanden från 1978 års försvarskommitté med långtgående bedömningar om säkerhetspolitiken och totalförsvaret utgör en del av underlaget. Därutöver har specialstudier gjorts om fredsorganisafionen under 1980-talef, flygplansfrågan och civilförsvarefs starkare bindning till kommunerna. Nya synsätt och, på sikt, vikfiga förändringar av vårt ekonomiska försvar är också värda att uppmärksammas.

Det är inte min avsikt att nu göra några ingående granskningar av allt detta material och väga de förslag som framlagts i , dessa dokument mot propositionens. Men några områden vill jag ändock närmare gå in på och kommentera.

När det gäller de säkerhetspolitiska bedömningarna och målen för dessa och Sveriges roll i Norden är det värdefullt att konstatera att den nuvarande regeringen återvänt till uttryckssätt och formuleringar som vi som parfi och en enig försvarskommitté står bakom. Mindre utflykter från en enig grundsyn i dessa frågor av tidigare statsråd och obetänksamma uttalanden av nuvarande kan så småningom falla i glömska och har förhoppningsvis ej vållat någon bestående skada.

I vår partimotion 2276 har vi socialdemokrater framhållit vikten av att inför det nu aktuella försvarsbeslutet få en större förståelse för behovet av att förstärka de civila delarna av totalförsvaret. Framgång har så fill vida vunnits att försvarskommittén föreslagit betydande resursökningar för dessa ändamål. Regeringen har dess värre inte i alla avseenden följt upp dessa förslag, vilket är aft beklaga. Vår bedömning är ändock att samtliga partier understryker vikfen av aft civilförsvaret får resurser som motsvarar de krav på kompefens och kapacitet som vi alla ställer på civilförsvaret.

Utskottets förslag om medelsanvisning enligt vår mofion, utan den av regeringen föreslagna begränsande formuleringen, anser jag bekräftar denna uppfattning. Utskottet är i allt väsentligt enigt i sin syn på civilförsvaret, något som är värdefullt och bör utgöra en god grund för den fortsatta verksamheten. En liten markering finns ändock i en delfråga om hur kontrollen av skyddsrum skall bedrivas. Utskottsmajoriteten - undantagna är moderaterna - anser att behövlig kompefens numera finns i våra kommuner och att någon särskild besiktningsorganisation knuten till länsstyrelserna ej är behövlig. Reservafion nr 16 bör alltså avslås på dessa grunder.

Ekonomiskt försvar eller kanske med eff bättre uttryck försörjningsberedskap i kriser och krig står inför en betydande omvandlingsprocess. Den nya formuleringen av den övergripande målsättningen har angivits av 1978 års försvarskommitté. Kortfattat kan detta beskrivas så atf överlevnadsbehoven skjutits i förgrunden. En koncentration skall alltså ske för atf främst fillgodose våra behov av livsmedel, beklädnad, energi och sjukvård samt därtill hörande stödfunktioner. I åtskilliga avseenden avviker emellertid

regeringens förslag från de uttalanden och de rekommendafioner som finns i förarbetena. Jag kommer därför aft främst uppehålla mig vid dessa frågor där vi har en från regeringen avvikande mening - vilket framgår av vår reservation nr 17.

På livsmedelssidan har våra försörjningsmöjligheter vid en avspärrning eller under krig studerats. Studierna visar på vårt sfora beroende av import av råvaror som inte finns i landet. Vidare framgår vilka risker som följer med den alltmer koncentrerade livsmedelsproduktionen och de lager- och distributionssystem som alltmer dominerar vår försörjning. Utvecklingen är på många sätt oroande, och det är en fråga som civilbefälhavarna noga bör studera. Vi menar också atf en viss omstrukturering av våra beredskapslager kan ske för frigörande av medel för andra åtgärder inom det ekonomiska försvaret.

Försörjningen på beklädnadsområdef, som behandlas mycket kortfattat i regeringsförslagef, innebär enligt vår uppfattning en väsentlig minskning av ambitionerna, infe bara i förhållande till förslaget från överstyrelsen för ekonomiskt försvar utan även i förhållande till nu gällande resurstilldelning. Vi anser aft defta medför en.allvarlig risk för försörjningsfryggheten på beklädnadsområdet och därmed för målsättningen beträffande det ekonomiska försvaret. Under anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder bör alltså, som framgår av vår reservation, ytterligare 30 milj. kr. anvisas..

Inom energiprogrammet föreslår regeringen ett flertal ändringar och avsteg från nu gällande principer och lagstiftning. En del av dessa förändringar kan vi godta, medan däremot några måsfe avvisas som varande mindre goda lösningar. Låt mig peka på ett par av de senare.

Gällande oljelagringsprogram innebär att en total inlagring av 6,5 miljoner kubikmeter råolja skulle vara slutförd senast under .1984. Nu vill handelsministern av statsfinansiella skäl förlänga inlagringsperioden med upp till två år. Förslaget synes tveksamt, och den avsedda effekten kan helt utebli eller t. o. m. innebära ökade kostnader i stället för besparingar. Av defta skäl har jag i motion 2212 framhållit aft en ytterligare försening efter 1986 inte får riskeras samt att regeringen bör utnyttja gynnsamma marknadspriser för en snabbare inlagring.

Utskottet har välvilligt behandlat min motion och i sak ställt sig bakom mina bedömningar, som jag hoppas att handelsministern är beredd atf ta hänsyn till i den fortsatta planeringen.

Ett avsteg från nu gällande principer utgör även förslaget om ett anslag Särskilda kostnader för oljelagring. Vi socialdemokrater menar atf detta är en onödig begäran, som, dessutom minskar riksdagens möjligheter att överblicka kostnaderna för def ekonomiska försvaret. En bättre lösning är att över filläggsbudget begära medel om så behövs för att uppnå fastställda mål. Nu har handelsministern som motiv för detta anfört vissa säsongmässiga befingelser som skulle göra det svårt att över tilläggsbudget täcka defta behov. Men jag ser det här ändå infe som så uppenbart problematiskt att andra lösningar nödvändigtvis måste sökas.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

153

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolihken, m. m.

Slutligen vill jag kort beröra def förhållandet att alltför många av våra vapenfria tjänsteplikfiga tvingas vänta lång tid på sin tjänstgöring. Detta är olyckligt och skapar många problem för de berörda. På samma sätt och med minst lika goda mofiv som de som ligger till grund för den ökade intagningen av värnplikfiga till första tjänstgöring borde också dé vapienfria tjänstepliktiga ha beretts samma möjlighet. Tyvärr ville inte den borgerliga majoriteten i utskottet tillmötesgå förslaget i vår parfimotion, vilket är aft beklaga. Kvar står ändock möjligheten att riksdagen genom att bifalla yrkandet i vår reservafion gör en likvärdig bedömning av värnplikfiga öch vapenfria tjänstepliktiga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokrafiska reservafionen nr 17.

Jag har också anledning aft mycket kort kommentera ett par fidigare inlägg i den debatt som nu har pågått i snart tolv timmar. Jag skall som sagt försöka att fatta mig mycket kort.

Låt mig börja med att kontatera en sak, nämligen att försvarsministern i siff inledningsanförande mycket nyanserat beskrev den situation som förehggeroch det underlag som vi har att utgå från när vi skall fatta beslut. På samma sätt vill jag hävda att Gunnar Björk i Gävle i första delen av siff huvudanförande nyanserat och väl beskrev de diskussioner som förts i dessa mycket viktiga frågor som utgör underlaget för vårt beslut. Dess värre tappade han så småningom koncentrationen. Han hade svårigheter atf skilja på miljarder och miljoner. Def ledde också till, som jag tyckte, onödiga angrepp på de ställningstaganden som vi från andra partier har gjort i dessa frågor.

Ytterligare en sak har jag anledning att kommentera. I kammaren har Göthe Knutson mycket krifiskt granskat de aktiviteter som Svenska freds-och skiljedomsföreningen bedriver utanför defta hus. Han började med att beskylla den för att felaktigt uppge kostnaden för flygplanssystemet till 50 miljarder kronor. Det är ett rikfigt belopp, om rnan ser över hela användningstiden. Jag tycker def är ganska ovärdigt en ledamot av utskott och kammare att angripa en part som icke har möjlighet aft i kammaren försvara sina synpunkter.

154

Anf. 73 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr falman! Jag tror inte atf Roland Brännström och jag skiljer oss så mycket när def gäller det ekonomiska försvarets inriktning och praktiska utformning. Jag har därför ingen anledning atf gå i polemik med Roland Brännström. Jag skulle bara vilja göra ett par korta förtydliganden.

Först och främst tror jag att man när det gäller beklädnadsprogrammet måsfe sätta försörjningsfryggheten på detta område i relation fill tekopolitiken i allmänhet. Möjligheterna atf klara försörjningstryggheten på detta område är naturligtvis i hög grad beroende av möjligheterna aft hålla en viss inhemsk produkfionsvolym uppe. Den frågan får vi alltså tillfälle att återkomma fill när vi nästa vecka diskuterar tekopolitikens utformning i dess helhet.

Def har naturligtvis infe varit möjligt för regeringen atf biträda socialdemokraternas förslag i försvarskommittén om ytterligare medel till beklädnadsområdet med hänsyn till det allmänna statsfinansiella läget. Defta är naturligtvis också förklaringen till atf vi har föreslagit en del förändringar när det gäller oljelagringsprogrammef. Genom att sträcka ut oljelagringsprogrammef i fiden t. o. m. 1986 uppnår man en icke oväsentiig besparing i statsbudgeten.

Men samtidigt som jag säger defta vill jag ansluta mig till vad Roland Brännström sade, att det är viktigt atf man har en sådan flexibilitet i planeringen på detta område aft man kan beakta sfora prisfluktuationer. Det bör också vara möjligt med hänsyn till att en rörlig kredit av ganska betydande omfattning ju står till regeringens förfogande.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 74 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr falman! Jag noterar med tillfredsställelse atf handelsministern när det gäller synen på oljelagringsprinciperna är beredd aft positionsförflytta sig till i närheten av min motions och utskottefs synsätt. Det är välkommet med en sådan deklaration. Jag förutsätter atf man mycket noggrant följer vad som händer på oljefronten. Detta är en av de sektorer som det är utomordentligt svårt att greppa om.

Vi vet atf de grupper som försöker behålla sitt fasta grepp över denna marknad av och till ändå utsätts för påfrestningar, och det kan vara rimligt att dra nytta av de möjligheter som då och då dyker upp aft till något gynnsammare priser än eljest göra uppfyllnader,.som skulle kunna anpassas till gynnsamma förhållanden.

När det gäller tekopolitiken är det riktigt att den stora omgången infe kommer i anslutning till defta ärende. Men det är också viktigt att konstatera att'grundförutsättningen för tekopolitiken på sikt är att vi kan behålla en levande produktion och en produktionsapparat med såväl tekniskt kunnande som personal. Det är från de grundstenarna tekopolifiken måste bedrivas.

Men det är också vikfigt att man i anslutning till tekopolifiken för en handelspolitik som i fråga om de områden och de sortiment som är möjliga att skydda gör defta med utgångspunkt i de målsättningar som riksdagen tidigare har lagt fast. Man kan dock starkt ifrågasätta om den ambitionen verkligen har funnits och fortfarande finns.

Anf. 75 ANDERS GERNANDT (c):

Herr talman! Flera fidigare talare har åberopat def hårt spända internationella klimatet och den oro som därmed uppstår hos många människor, även här i vårt land. Våra massmedia är ganska generösa med aft leverera skildringar och bilder ay stridshandlingar från alla aktuella konflikfområden. Def är naturligtvis resultatet av en effektiv journalistik som vi i viss mån har anledning att vara tacksamma för. Men det skapar en filltagande oro hos många människor.

I de flesta fall kan vi i vårt land känna ett mer eller mindre betryggande

155

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

156

avstånd till de olika krigsskådeplatserna. Vanligen representerar de krigförande nafionerna dessutom politiska åskådningar och moraliska synsätt som skiljer sig från vårt s. k. västerländska synsätt. Och så händer def mesta vanligen på långt avstånd från oss.

Men så helt plötsligt uppstod Polenkrisen alldeles i vår närhet. Och ubåten kom ännu närmare. F. n. är det i övrigt så lugna England inbegripet i ett fullt utvecklat krig - visserligen inte inom Europa, men dock ett regelrätt krig i luften, på havet och på marken.

Specialister inom vårt lands regering, riksdag och politiska parfier samt naturligtvis alla försvarsmyndigheter och försvarsorganisationer är helt inriktade på vårt lands försvar. Och denna beredskap gäller naturligtvis även för hastigt överraskande angrepp på vårt territorium. Den försvarsberedskap som ombesörjs av våra myndigheter är alltså - inom ramen för landefs ekonomi - mycket tillfredsställande.

Men hur är det då ställt med den svenska allmänhetens personliga beredskap inför ett överraskande hot eller t. o. m. sfridshandlingar som direkt eller indirekt berör vårt land? Hur pass goda är den enskildes kunskaper om eff lämpligt handlingssätt i olika farosifuafioner? Myndigheterna har föranstaltat om skyddsanordningar av olika slag och rutiner för användning av dem. Men allmänheten har vanligen inte någon djupare kännedom om vad som kan erbjudas av skyddsanordningar och hur dessa skall användas.

Den som är välinformerad i dessa avseenden kan känna sig betydligt tryggare då omvärldens krigsskildringar rullas upp hemma i vardagsrummet. Men def fordras betydligt mer informafion än hittills till allmänheten när det gäller att bygga upp en ökad trygghet i fredslaget och en effektivare handlingsberedskap i ett eventuellt hotläge. Jag vill alltså - med defta anförande- påpeka aft myndigheterna har ordnat def förhållandevis bra med vissa skyddsanordningar för allmänheten, men att allmänheten har en mycket bristfällig kännedom om defta och särskilt om hur denna utrustning skall utnyttjas. Jag vill också påpeka aft def bör ges en mycket bättre informafion fill allmänheten i dessa viktiga frygghetsfrågor än vad som hitfills skett.

Men alla energiska och välvilliga utbildare vet hur svårt det är aft nå allmänheten med information i självskyddsfrågor. Ytterst få personer anmäler sig till kurser i t. ex. personligt skydd mot ABC-stridsmedel, olycksfallsvård eller brandförsvar. Det är egentligen bara i skolornas avgångsklasser som en sådan kursverksamhet har kunnat bedrivas.

Vi har från cenferhåll strävat fill atf skapa ökad trygghet för den enskilde genom att begära utökad information till allmänheten i skyddsfrågor. Många medborgare bekymrar sig i ringa grad för en eventuellt kommande hotsituation. Dessa människor är alltid svåra atf nå med sådan information. Andra enskilda personer eller familjer vill däremot mycket gärna vara förberedda för krislägen av olika slag. Det bör därför vara samhällets plikt atf ge dessa människor önskad informafion.

Nu är faktiskt en bred informationsverksamhet på väg att påbörjas redan

under hösten 1982. Genom, civilförsvarssfyrelsens informationsenhet i samverkan med Sveriges civilförsvarsförbund och Rikskorpen har anordnats s. k. informafionspromenader med god anslutning.

Det planeras också temakvällar i civila försvarsfrågor med de politiska kvinnoförbunden som arrangörer. Def planeras vidare information för handikappade och för dem som vistas på vårdhem m.m. Närmast arbetar man med metoder för att ge döva personer möjlighet atf uppfatta larmsignaler och andra direktiv vid hotande läge. Man avser atf, genom aft direkt vända sig till resp. föreningar och organisationer, aktivera dessa och därmed kunna utnyttja deras inneboende intresse och styrka att verka för saken och för sina medlemmars bästa.

Inför den planerade kommunanknyfningen av civilförsvaret måste det också ges informafion till företrädesvis kommunernas tjänstemän och förtroendevalda i samverkan med Kommunförbundet. I samband med det förestående uppbyggandet av de lokala hemskyddsorganisationerna över hela landet krävs också en avsevärd mängd information och dessutom försvarsinformation fill invandrarna. Ja, informationsbehovet inom den civila försvarssektorn är sannerligen mycket stort, om def skall kunna skapas en fillfredsställande effektivitet och trygghet hos allmänheten. Även om def militära försvaret och myndigheterna har en väl fungerande beredskapsorganisation, är ändå allmänhetens uppträdande av oerhört stor betydelse för situationens utveckling.

En eventuell angripare gör troligen en analys över styrkan av den samlade svenska försvarseffektens olika enskildheter. Detta för atf få en bild av vilka insatser som erfordras för en framgångsrik erövring av det territorium som han anser sig vara i behov av. Def är därvid högst sannolikt atf de svenska medborgarnas försvarskunskaper och försvarsvilja - och därmed deras ökade effektivitet och personliga stabilitet och trygghefstillsfånd - kan inge en betydande respekt.

God försvars- och skyddsinformation får anses höja den svenska motsfåndseffekfen för en förhållandevis ringa kostnad. Men givietvis skall försvarsinformationen också ha till syfte atf informera i freds- och nedrustningsfrågor, mellanfolkliga samlevnadsfrågor m. m. Här har folkrörelserna verkligen en stor uppgift tillsammans med Centralförbundet Folk och Försvar och totalförsvarets upplysningsnämnd.

Uppläggningen av en utökad informafion till allmänheten bör även inrymma anvisningar för tänkbara fredskriser och den indirekta verkan av hoffyllda händelser i vårt grannskap. Så pass sårbart som vårt samhälle har blivit, bl. a. med eff starkt el- och datorberoende, behövs en välplanerad handlingsberedskap även för allmänheten.

Def pågår bl. a. viss verksamhet för att minska skadeverkningarna av den elekromagnefiska puls, EMP, som uppstår vid kärnklyvningsreaktioner, t. ex. en kärnexplosion. EMP förstör som bekant bl. a. alla halvledare i datorer och annan elektronisk utrustning. Härvid lamslås ju def mesta av våra samhällsfunktioner. Vem vet i dag i vad mån en sådan laddning kan komma att utlösas i vårt lands närhet under sådana former atf det inte skall

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

157

Nr 164

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och förvarspolitiken, m. m.

bedömas som ett kärnvapenangrepp? Men EMP förstör ändå miljonfals halvledare i våra elektroniska system - såväl civila som mihtära.

Inför olika slag av framfida risker för våra känsliga datorsystem torde det vara tillrådligt att tidvis träna aktuell personal att arbeta manuellt i tillgängliga kortregister och övriga handlingar i den mån som manuella reservsysfem ännu finns bevarade.

Herr talman! I centerpartiet har vi fortlöpande talat för decentralisering -inte minst av datorsystemen. Vi har talat för en utökad samverkan och samförstånd mellan det civila och militära samhällsområdet. Vi har i samband därmed förespråkat det som vi har -kallat meranvändning av försvarets materiel och kunskaper för atf dessa skall komma civila ändamål till godo vid eventuellt behov. Även ett ökat medinflytande av värnpliktiga och lekmän vid militära förband har centern främjat genom olika aktiviteter.

Vi har också understött tanken att samhällets fredsfunktioner i möjligaste omfattning skall fortsätta i krig. Men härvid kommer en viss olikhet atf råda. Militär personal har i allmänhet en god utbildning i skyddsfrågor och god tillgång till skyddsutrustning och erforderlig lägesorienfering i hotande situationer. Men för-allmänheten är det sämre ställt, även om mycket har gjorts - och görs - för att förbättra situationen.

Tag bara en sådan detalj som allmänhetens skyddsmask! Det första jag gjorde i riksdagen är 1971 var att interpellera i frågan om skyddsmasker för allmänheten. Som frivillig civilförsvarsinstruktör kände jag till alla mödrars reaktion då skyddsmasken demonstrerades vid kurserna: Vad skall jag med skyddsmask till, då inte mitt barn har någon? Det var en ängslig och ofta återkommande reakfion från mödrar med små barn.

Detta med helt saknade barnskydd - och det ringa antalet skyddsmasker för vuxna - frågade jag dåvarande försvarsministern om. Svaret innehöll bl. a. en försäkran om atf det snart skulle bli bättre ställt i den frågan. Nu har det gått elva år och situafionen är sedan några år fillbaka något bättre än 1971. Barnskydd finns framtagna i provexemplar, men spädbarnskydden är ännu inte färdigutvecklade - efter hela elva års tid!

Varje gång den här frågan har förekommit i riksdagen - sedan jag först väckte den -har jag undrat varför man infe ger ett antal arbetslösa människor sysselsättning med tillverkning av skyddsmasker med lön av AMS-medel eller andra understödsmedel. Då skulle def inte behöva dröja ytterligare tio år innan man har uppnått fillräckligt antal skyddsmasker.

Jag håller med de talare som anser aft civilförsvaret har fått en alldeles för liten andel av totalförsvarskostnaderna. Men jag hoppas för framtiden aft man från regeringen och riksdag skall satsa litet större belopp, åtminstone på den viktiga informationsdelen.

Herr talman! Eff välinformerat folk är ett starkare folk!

158

Anf. 76 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr falman! Låt mig först konstatera aft def nu inte bara är i denna kammare som det debatteras. Såsker-eller har skett-runt omi landet. Jag

har i dag, medan debatten stod som hetast här inne - nu har den ju något dalat

- varit ute på plattan, på Sergels torg, och där tagit del av fredsorganisafio-
nernas budskap fill riksdagsledamöterna när def gäller vad vi skall fatta
beslut om i morgon.

Fredsorganisafionernas budskap var oerhört klart och enkelt. De sade ungefär följande: Vad som här inne pågår är bedrövligt. Vi vill stoppa JAS. Skall Sverige som ett alliansfritf land, ett land som hävdar att def är för nedrustning, rusta på def sätt som vi nu är i färd med att fatta beslut om, så blir vi inte trovärdiga.

De riktade också kritik mot den förvirring som de olika parfierna fakfiskt har spritt omkring sig. Jag syftar nu på de borgerliga och socialdemokraterna. Som Oswa|d Söderqvist tidigare framhöll här i morse har vi att fa ställning till en linje 1, där man säger ja till upprustning, ja till JAS, en linje 2, där man säger ja till upprustning och ja till JAS, fast litet senare, samt en linje 3, där man vill nedrusta och säger nej till JAS.

Nu gäller def infe bara upprustning. Det gäller också samhällets sårbarhet

-  som jag huvudsakligen skall uppehålla mig vid - civilförsvaret och
totalförsvaret i övrigt. Hans Petersson i Hallstahammar kommer senare att
fala om det ekonomiska försvaret.

I vår mofion 2283 konstateras att vi infe lever upp fill den deklaration vi hört upprepas av såväl försvarsministern som andra, om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig, en deklarafion av oerhört stor betydelse ur försvarspolitisk synpunkt. Denna deklaration har en mycket stor och bred folklig förankring, men utvecklingen har gått därhän aft målsättningen hotas.

Under de senaste årtiondena har ju regeringarna, vare sig de nu haff socialdemokratisk eller borgerlig stämpel, långt ifrån utnyttjat de möjligheter som finns att stärka samhället och därigenom öka motståndskraften. I stället har de överlåtit samhällsutvecklingen till de sfora bolagens profifin-tressen. Detta har inneburit att vi blivit sårbara på ett mycket stort antal områden.

Björn Molin framhöll aft så de facto var fallet. Men han förlitade sig på näringslivet och sade att det är dess ansvar att ta hänsyn till att sårbarheten ökat.

Vi tycker infe det. Ett ökat internafionellt beroende såväl via utrikeshandeln som vad gäller forskning, utvecklingsarbete m. m. har lett fill att vi inte längre självständigt kan styra en rad samhälleligt vikfiga funkfioner. Urbanisering, omställning fill stordrift i arbete och service, nya bostadsformer och en genomgripande teknisk omvandling, bl. a. via datatekniken, har påverkat människornas miljö, livsföring och arbetssituation. Den bistra, slutsatsen är att även om de militära utgifterna har ökat, så har förmågan att skydda och försörja befolkningen i både freds- och krigstid gått ned kraftigt.

För atf häva defta krävs genomgripande förändringar på en rad områden, men def krävs också en omfördelning av anslagen inom totalförsvarets ram. Två viktiga saker för att förstärka befolkningsskyddet är dels det som Anders

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

159

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

160

Gernandt nyss var inne på, dels hälso- och sjukvården.

Civilförsvaret har under en lång följd av år fått leva på nålpengar i förhållande fill vad som ges åf det militära försvaret. Det kan konstateras att civilförsvaret infe ens har kunnat leva upp till de synnerligen blygsamma mål som sattes upp i 1977 års försvarsbeslut. Det är symtomatiskt att regeringen och socialdemokraterna, samfidigt som vi inte ens kan förse landets befolkning med de mest elementära skyddsanordningar som gasmasker och liknande, är beredda aft låta miljarderna rulla för atf få ett nytt flygplanssysfem. Jag tycker aft regeringen liksom fidigare socialdemokraterna har visat en uppenbar nonchalans under årens lopp.

Anders Gernandt sade att det gäller aft utöka informationen till allmänheten, som är okunnig. Och visst är det bra med utökad information, men det krävs också pengar för atf kunna inte bara informera utan också satsa på skyddsrum och gasmasker. Det är, som tidigare sagts, en skandal att det inte finns gasmasker till Sveriges befolkning, inte minst fill barnen. I det högteknologiska samhälle som vi lever i borde det vara ett minimikrav.

Civilförsvarsstyrelsen har i sin perspektivplan redovisat vad man kallar en referensnivå för att avhjälpa de värsta bristerna. Denna referensnivå innebär ett något högre anslag än vad propositionen anger- ett belopp på 8,3 milj. kr. Också def beloppet tycker vi är i underkant, men det bör vara en utgångspunkt för en kommande omläggning av utgifterna från det militära försvaret till det civila och ekonomiska försvaret.

Utskottet skriver visserligen att "de resurser som satsas på civilförsvaret
skall resultera i att befolkningen får ett väl fungerande skydd i krig".
Utskottet förlitar sig emellerfid helt på aft den nyligen genomförda
omorganisationen skall vara till fyllest för aft åstadkomma detta. Civilför
svarsstyrelsen har dock räknat med denna omorganisation och de vinster den
kan ge, när man har angett en miniminivå för att åstadkomma förbättring
ar.          '                                '

Utskottet avvisar mycket kortfattat vpk:s motion vad gäller anslagsyrkandena. Men man motiverar infe varför man skär ned på civilförsvarsstyrelsens blygsamma anslagsyrkanden.

Anders Gernandt beskärmade sig över barnen, när han talade om skyddsåtgärderna. Men varför medger han då inte att civilförsvarsstyrelsen får dessa i den totala försvarsbudgeten mycket blygsamma belopp för atf utveckla vad jag såsom orolig mor vill ha besked om, nämligen hur jag skall agera beträffande mina barn? Det må vara tårdrypande, men det är faktiskt en oro som många känner.

Sverige är sårbart. Men def finns ett område som infe bara är sårbart, utan ingenting mindre än en skandal, nämligen hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har under en följd av år pekat på de mycket stora bristerna vad gäller hälso- och sjukvården i en eventuell konfliktsituation - jag skulle kunna citera ur deras skrivelser om defta under årens lopp. men jag skall bespara kammaren def nu. Koncentrationen av befolkningen med åtföljande koncentration av vårdanläggningar, övergången fill engångsartiklar, sårbarheten inom enereiförsörjningens område osv. blir särskilt allvarlig inom

sjukvårdsområdet. Det märker vi ju också under fredstid. Den nyligen bildade organisationen Läkare för fred har mycket tydligt visat på vad som skulle hända om vi drabbades av en kärnvapenkonflikt. Det är en bild som alla helst vill glömma, men som vi måsfe se som en realitet. Def måste vi göra också när def gäller ABC-sfridsmedlen.

Det sades tidigare i debatten atf Karin Ahriand skulle fa upp detta, men jag skulle gärna vilja ha ett klart besked från utskottets ledamöter om varför man avvisar socialstyrelsens propåer på det här området och hur man kan acceptera den exempellöst dåliga planeringen vad gäller hälso- och sjukvården - det gäller såväl de borgerliga partierna som socialdemokraterna.

Till sist, herr talman, några ord om de värnpliktigas rättigheter.

Vpk värnar, som upprepade gånger sagts, om den allmänna värnplikten. Men vi avvisar bestämt ett elitförsvar. En allmän värnplikt är den bästa garantin för aft krigsmakten inte någonsin skall användas mot folket och mot de arbetande. Att den allmänna värnplikten är hotad vet vi. JAS omintetgör på sikt en sådan.

Att vi värnar om värnplikten innebär emellerfid inte att vi accepterar den eller värnpliktsorganisafionen som den ser ut i dag. Vi tycker atf militärapparaten är hierarkiskt uppbyggd. De värnpliktiga kräver demokratiska rättigheter, stopp för militärernas möjligheter fill trakasserier, bestraffningar eller hot om straff, och de går också till aktion för bättre villkor. Vi har utvecklat detta i flera motioner. Vi vill att de värnpliktiga skall garanteras rätt att utan begränsningar uttrycka sig i tal och skrift. Vi kräver aft uppviglingsparagrafen och det generella förbudet att diskutera politiska och liknande frågor skall avskaffas. Vi kräver att de värnpliktiga skall få förbättrade förhållanden vad gäller arbetsmiljön, och vi kräver inrättande av skyddsombud, vilket har berörts tidigare i dag.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall fill vpk-motionen 2283.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 77 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Eva Hjelmström riktar krifik mot oss socialdemokrater för att, som hon säger, bedriva miljardrullning, framförallt när def gäller det nya flygplanet. Jag skulle vilja uppmana Eva Hjelmström att litet nogrannare sätta sig in i de frågeställningar som under hela dagen har redovisats och som har klargjort var vi står i den här frågan. Det har också klargjorts vad def är som är orsaken fill vårt uppskovsyrkande, nämligen att motverka just en miljardrullning.

Ser man däremot på vad som redovisas i utskottsbetänkandet på s. 12, där man sammanställt de anslag som är föreslagna av de olika partierna, ser man aft vpk faktiskt har angivit en medelsram i 1981 års prisläge som går utöver den socialdemokrafiska när def gäller det militära försvaret. Ni har visserligen sagt att ni inte är beredda atf prisreglera den, men det är kanske baserat på atf ni företräder ett synsätt som förordar planhushållning, vilket skulle stämma mycket väl - eller kanske mycket illa - med atf ni då låter inflafionen reglera defta. Det blir alltså fråga om en urgröpning på grund av

161

11  Riksdagens protokoll 1981/82:164-165

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

den påverkan som inflationen ständigt skulle ha på ett sådant äskande.

Jag bestrider alltså aft vi har bedrivit en polifik i flygplansfrågan som medverkar till en okontrollerad miljardrullning. Vi har inte gjort det i något sammanhang när det gäller.def militära försvaret eller totalförsvaret. Men man kan fråga sig, om vpk har försökt hålla eff fast grepp om kostnaderna med hänsyn till hur inflation och annat påverkar de ekonomiska ramar som man från vpk:s sida är beredd att ställa till förfogande för att svara mot vad ett totalförsvar bör innehålla.

Anf. 78 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr falman! Jag har följt debatten, vilket uppenbarligen inte Roland Brännström har gjort. Under dagens lopp har det givits de mest skiftande besked från socialdemokratiskt håll. Vi har icke fått höra atf socialdemokraterna säger ja till JAS eller nej till JAS. Symtomatiskt därvidlag var Eric HolmqvisfS'uttalande i morse, när han förklarade aft det här ju infe är någonting som man kan kräva besked om före valet. Det vore näst intill oförskämt atf avkräva ett parti ett besked om en av de viktigaste valfrågorna.

Jag tycker, Roland Brännström, att det ur demokratisk synpunkt och ur väljarnas synpunkt vore bra om vi kunde få besked om vad socialdemokraternas reservation egenfiigen innebär.

När det gäller siffrorna och hur mycket de olika parfierna anslår fill försvaret vill jag säga att Roland Brännström trollar med siffror i def sammanhanget. Def är ett faktum att socialdemokraterna och de borgerliga partierna ligger näst infill varandra - skillnaden rör sig om 100 milj. kr. Def hade ju, som Oswald Söderqvist sade fidigare i dag, varit hederligare att jämka ihop sig. 100 miljoner är mindre än felräkningspengar i detta sammanhang.

Vpk däremot har-sagt nej till priskompensationen, vilket innebär 2,5 miljarder kronor mindre under det följande budgetåret. Jag tycker det vore hederligt av Roland Brännström aft kolla upp siffrorna, innan han uttalar sig om vpk:s ställningstagande i def här fallet.

162

Anf. 79 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag föreslår att Eva Hjelmström slår upp s. 12 i utskottets betänkande, samma sida som jag har framför mig. Om Eva Hjelmström menar aft det är felaktiga siffror som står där, är det mot utskottet krifiken skall riktas. Def står nämligen i betänkandet atf kostnaderna för def militära försvaret föreslås uppgå fill följande belopp: i propositionen 16 610 milj. kr., i vårt förslag 16 525 milj. kr., i moderaternas förslag 16 980 milj. kr. och, märk väl, i vpk:s förslag 16 610 milj. kr. Det innebär att ni med undantag av priskompensafionen sökt er precis till den siffra på vilken ni tycker att vårt förslag borde ligga. Är detta fel, Eva Hjelmström, vill jag att ni bevisar att vi i utskottet har hanterat siffror som inte har en real bakgrund. Jag har icke hävdat något annat än def siffermaterial som föreligger fill riksdagens granskning och beslut.

-   Det som skiljer oss är alltså priskompensafionen.

Eva Hjelmström frågade också vilken ställning vi tagit när det gäller ett nytt flygplan. Frågan har besvarats inånga gånger under dagens lopp. Vi kan icke godta def underlag som nu ligger som regeringens förslag för ett nytt flygplan, betecknat JAS. När vi har bakom oss eff beslut som förordar ett nytt flygplan efter Viggensysfemet inom givna ramar och med ganska väl preciserade tekniska krav kommer vi aft uppfylla vårt löfte om att stå bakom ett nytt flygplansysfem.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 80 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Det är litet beklämmande atf höra dessa siffror läsas upp, därför,att de är ju i grunden falska, om man inte tar hänsyn till priskompensafionen, som är 2,5 miljarder. Socialdemokraterna säger ja till priskompensationen. Vi säger nej. Man kan infe bortse från priskompensationen i det här fallet; Därför är det en ren förfalskning att hävda att vi ligger i nivå med vare sig socialdemokrater eller borgare. Å andra sidan kan jag konstatera aft bara 100 milj. kr. skiljer er åt, ochdå tycker jag att ni lika gärna kunde ha jämkat ihop er. Däremot skiljer def 2,5 miljarder i förhållande till oss i och med atf vi säger nej fill priskompensafionen inte bara för nästa budgetår utan också framöver.

Läs igenom protokollet och läs igenom våra mofionsyrkanden, så upptäcker Roland Brännström detta!

Sedan till det här med JAS. Vilket blev svaret? Jag vet inte om jag tolkar Roland Brännström rätt - det har som sagt varit olika bud under dagens lopp - ifall jag säger att svaret uppenbarligen är: Ja till JAS, om det kostar 27,8 miljarder, men nej till JAS, om det kosfar 29 miljarder. Eller . . .

Tredje vice talmannen anmälde att Roland Brännström anhållit att till protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 8]  Industriministern NILS ÅSLING:

Herr falman! Det kan kanske förefalla som om def ligger en motsättning i aft den svenska riksdagen fatfar beslut om en omfattande mångmiljardsafsning på militärt försvar samfidigt som den folkliga protesten mot de militära rustningarna är intensivare än på mycket länge.

Jag var själv under några år på 1970-talet svensk delegat vid nedrustningsförhandlingarna i Geneve. Jag känner samma rädsla som de som går i demonstrationståg världen över när def gäller möjligheten att kärnvapenarsenalen utplånar mänskligt liv och vårt civiliserade samhälle. Jag känner otålighet och besvikelse över aft framstegen för nedrusfningsarbetet är så få och så obetydliga och aft kapprustningen fortsätter långt bortom gränsen för förnuft och krav på säkerhet för nationer och individer.

Det är uppenbart att Sveriges möjligheter aft spela en konstruktiv roll för nedrustning är stora just genom atf vi är alliansfria, med en uttalad vilja atf vara neutrala vid militära konflikter.

Svensk försvarsindustri och inhemsk utveckling av teknik stärker tilltron

163

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

164

fill vår alliansfrihet och våra faktiska möjligheter att hävda neutraliteten utan aft vi blir inblandade i konflikter. En inhemsk försvarsindustri stärker alltså möjligheterna för oss som nation att redan i fredstid spela en konstruktiv roll i nedrustningssammanhang.

De som hävdar atf JAS-beslufet står i strid med fredsintressef gör det fatala misstaget att inte alls dra någon slutsats om vem som egenfiigen bär huvudansvaret för rustningarna. Genom att man koncentrerar en stor del av opinionsbildningen fill JAS dras uppmärksamheten bort från kärnvapen-makternas och de båda supermakternas helt avgörande ansvar när def gäller upprustningen.

Vi behöver alltså ett svenskt flygplanssystern för att hävda vår neutralitet, som är den reella basen för vårt agerande i nedrustningsfrågan. Tilltron till vår alliansfrihet förbättras, om detta flygplari kan tillverkas i landet och i allt väsentligt också utvecklas inom landet.

Den svenska flygindusfrin har utvecklats genom ett mödosamt arbete under en period av närmare 50 år. Dess tekniska standard är hög även i en internationell jämförelse - det bevisas av en lång rad högklassiga flygplan alltifrån B 17 som konstruerades under andra världskriget fram till dagens Viggenflygplan. Dessa projekt har. gett svensk flygindustri en bred teknisk kompefens när det gäller atf konstruera flygplan, motorer, elektronisk utrustning och robotar.

Svensk flygindusfri har härigenom förvärvat en hög kompetens inom en rad s. k. spetsteknologier, som omfattar avancerad materiel, elektronik, tillförliflighefsfeknik samt konstruktions- och tillverkningsmetoder. Väsent-ligtär också systemkunnande, dvs., förmågan att hålla samman och leda långsiktiga projekt, som inom givna fids- och kostnadsramar skall uppfylla högt ställda tekniska krav.

En lång rad utredningar har framhållit att det för Sveriges industriella framtid är viktigt atf vi inom landet bibehåller en hög teknisk kompetens. En sådan är för oss en viktig internationell konkurrensfördel, som det gäller att på allt sätt slå vakt om.

Sysselsäffningsnivån för militära projekt kommer emellerfid även med JAS-projektet aft gå ned på lång sikt, och den svenska flygindustrin har därför inlett en omställning mot ökad andel civil produkfion. Med regeringens hjälp har industrin inlett ett antal internationella samarbetsprojekf både på flygplans- och på flygmotorområdet. Aft man har lyckats få fill stånd dessa avtal är ett vältaligt bevis för den svenska industrins höga tekniska standard, vilket gjort den till en attraktiv samarbetspartner internationellt. De framgångar som Saab-Scania redan har nått med sitt matarflygplan SF340 inger förhoppningar om att en ökad civil produktion med lönsamhet skall kunna etableras här i landet.

En vikfig förutsättning för fortsatta inbrytningar på den civila marknaden är emellerfid atf den svenska industrin också i framfiden har en militär verksamhet som bas. Så är nämligen fallet med nästan all utländsk flygindustri. JAS har därvid en avgörande betydelse.

En nödvändig förutsättning för en framgångsrik flygindustri på lång sikt är

vidare naturligtvis en högklassig flygteknisk forskning inom landet. Det är därför angeläget aft den flygtekniska forskningen framgent får fillgång fill tillräcklig och tidsenlig forskningsutrustning.

Den transsoniska vindfunneln, som har diskuterats och som jag för min del anser bör lokaliseras till Luleå i anslutning till dén tekniska högskolan, är nu föremål för ytterligare utredningar. Det är min förhoppning att finanserings-frågan i det sammanhanget skall få sin lösning. Def är också angeläget med tanke på den framfida utbildningen och rekryteringen av kvalificerad personal inom detta område.

Svensk flygindusfri sysselsätter i dag ca 9 000 personer. Härfill kommer sysselsättningen hos ett stort antal underleverantörer. På flera orter svarar flygindusfrin för den dominerande sysselsättningen. Vid en uf landsanskaffning av flygvapnets behov av flygplan genom direkt köp eller slufmontering skulle den totala sysselsättningen inom flygindusfrin komma att reduceras till ca 6 000, medan vid anskaffning av svensk JAS sysselsättningen kan bibehållas vid ungefär samma nivå som i dag.

Om en svensk JAS skulle ersättas med en direktanskaffning eller slufmonterad utländsk JAS kommer följaktligen allvarliga sysselsättningsproblem att uppkomma i Linköping redan i år, genom aft utveckhngsperso-nalen avvecklas, och omkring 1987, då Viggenprodukfionen upphör. Den totala minskningen i Linköping kan uppskattas till ca 4 000 personer. I Trollhättan kan motsvarande minskning uppskattas fill ca 1 500 personer.

Jag har för min del som industriminister och som regionalpolitiskt ansvarigt statsråd hävdat att JAS-projektet också måste få en regionalpohtisk effekt. Det är med tillfredsställelse som jag nu noterar att defta har besannats av företagen bakom IG JAS, som i en rapport angående de arbetsmarknadspolitiska möjligheterna i Norrland och andra sysselsättningssvaga regioner har tagit upp JAS-projektets regionalpolifiska konsekvenser. I rapporten redovisas också General Electrics inriktning och målsättning i defta arbete.

Konkret innebär satsningen från företagen atf 800 nya arbetstillfällen skapas, varav 100 i Norrbotten. Vidare påtar sig företagen bakom IG JAS ett ansvar vad gäller teknisk spridning till övrig svensk verkstadsindustri. Utöver defta pågår ett arbete inom General Electric, som i en särskild skrivelse har anmält sin målsättning för anskaffningsvolymen i svensk industri i storleksordningen 300-400 miljoner dollar över en tioårsperiod. Det är en mycket angelägen uppgörelse, som bör kunna ge goda kontakter för svensk verkstadsindustri. Denna målsättning gäller då utöver de avtal som finns tecknade mellan Volvo Flygmotor och General Electric för såväl JAS-motorn som den civila motorn CF6-80A. Enbart JAS-avtalet ger över 100 % kompensation i förhållande till vad vi måste köpa delar för till JAS-motorn från utlandet.

Herr talman! Jag har här velat redovisa de industripolifiska synpunkterna i anslutning fill det beslut som riksdagen nu går att fatta beträffande ett nytt svenskt flygplan. Anskaffningen av ett svenskt JAS-flygplan mofiveras naturligtvis med säkerhetspolitiska, försvarspolitiska och industripolifiska

12 Riksdagens protokoll 1981/82:164-165

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

165

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

skäl och inte med arbetsmarknads- och regionalpolifiska skäl. Jag vill ändå konstatera aft anskaffningen av ett svenskt JAS har värdefulla effekter även ur dessa synpunkter.

Anf. 82 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall inte gå in på Nils G. Åslings allmänna funderingar om försvarsfrågan. Jag är inte övertygad om att just flyget och JAS spelar den avgörande roll för vår trovärdighet som han fror. Def är säkert många andra faktorer som måste in i den bedömningen. Jag tycker heller infe aft det kan vara ett riktigt synsätt att hävda att förutsättningarna för att utveckla en civil flygindustri är en militär sådan.

Jag tänkte närmast ta upp herr Åslings resonemang om aft det betyder 4 000 färre arbetsfillfällen i Linköping om inte JAS kommer fill stånd. Jag tycker att Nils G. Åsling borde dra någon annan slutsats av det antalet än han gör. De pekar ändå på försummelser och brister när def gäller planeringen för övergång till annan sysselsättning. Alla som talar i den här frågan - även Nils Åsling - säger atf det naturligtvis ar militärpolifiska bedömningar som avgör om vi skall tillverka ett militärflygplan. Men samtidigt säger man, atf om det inte kommer till stånd blir arbetslösheten så eller så stor. Jag anser aft man under hela den fid då Viggenprojekfet varit under arbete borde ha planerat för ett alternativ med civil produktion.

Jag godtar inte synsättet atf man måste fortsätta satsningen på militärflygplan för atf kunna bevara den tekniska kapacitet och det kunnande som finns inom flygindustrin. Det skulle i så fall innebära att endast sådan verksamhet kräver dessa egenskaper. Det är naturligtvis inte så i verkligheten, utan det finns en rad områden där def behövs kvalificerad forskning, teknik och kunnande - men så länge resurserna är bundna till militär flygplansprodukfion blir det inte någon ordentlig satsning på alternativ produkfion - i varje fall har det inte blivit det hitfilldags.

Jag skulle vilja råda Nils G. Åsling att tänka i de här banorna: Om generositeten var lika stor när def gällde atf forska och utveckla för alternafiv produktion som beträffande militärflyget skulle vi ha en bättre situation. Enbart om de 800-900 milj. kr. som JAS-projektet officiellt fördyrades med vid förhandlingarna med industrigruppen ställdes till förfogande för forskning om alternativ produkfion, skulle redan def vara eff stort framsteg.

166

Anf. 83 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vet inte riktigt vart Nils Berndfson vill komma: Jag kan föreställa mig aft de 4 000 människor i Linköping som riskerar att förlora sina jobb finner det vara en dålig tröst när Nils Berndfson säger att detta hot infe hade varit ett faktum om man för tio år sedan hade planerat för civil produktion och haft framgång i det arbetet. Men nu är risken för arbetslöshet ett reellt hot i bl. a. Linköping. Det ärju med utgångspunkt i den situation som nu råder som vi diskuterar här - inte med utgångspunkt i den hypotetiska situation som varit för handen om man varit förutseende för tio år sedan.

Det finns mycket aft säga när det gäller svensk flygindustris intresse för och

inriktning mot civil produkfion. Jag tillhör dem som har varit ganska kritiska. Jag menar atf man i def avseendet fidigare skulle ha sett om sitt hus. Men jag måste samtidigt erkänna aft förutsättningarna - de marknadsmässiga och, för all del, också de tekniska - för aft fidigare gå över till civil produktion i större skala har varit ganska begränsade. Nu har bl. a. genom regeringens medverkan Saab-Scania fått ett rejält handtag för aft gå över till civil produktion, och det arbetet skall enligt uppgift bedrivas alltfort. Det måste då under en övergångstid bedrivas integrerat med den militära produkfion som är nödvändig från både industripolitisk och allmän teknologisk synpunkt och naturligtvis från säkerhetspolifisk synpunkt.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 84 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr falman! Def kan väl infe vara så svårt för industriministern att förstå vart jag vill komma. Frågan om planering för alternativ civil produktion är ju inte på något vis ny. Den har diskuterats här i kammaren i fio tolv år- så länge har i varje fall jag varit med i de diskussionerna.

Nu befinner vi oss i den här situationen, säger Nils Åsling. Ja, tyvärr gör vi det, beroende på försummelser i det förgångna. Men skall man fortsätta i samma banor? Skall man för all framtid se tillverkningen av militära flygplan som den enda garantin för sysselsättningen? Det är i så fall en bräcklig gmnd för tryggheten för de anställda vid Saab-Scania och för utvecklingen i Linköping och i östgötaregionen.

Det kan finnas en rad olika skäl för att i fortsättningen inte satsa på militärflyget på samma sätt som hitfills. Jämsides med atf man har utvecklat och producerat Viggen borde man ha satsat på civila produkfionsalterna-tiv.

Nils Åsling pekade på positiva händelser som inträffat - man har fått fill stånd vissa civila produktionsinriktningar. Men de har faktiskt inte skett på grundval av någon planering från statsmakternas sida - låt vara aft det enligt Nils Åsling skett med statens stöd. Det fattas bara annat, med tanke på def ansvar som statsmakterna ändå har för sysselsättningen och utvecklingen i den här industrin. Men jag efterlyser fortfarande en målmedveten planering för övergång till civil produktion.

Anf. 85 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Konklusionen av vad Nils Berndtson säger är att han inte har någonting att säga till tröst för de 4 000 i Linköping som riskerar sina jobb. Han vill bara göra ett påstående av retorisk karaktär, nämligen att man -rimligen då socialdethokraterna, som hade ansvaret för industripolitiken för tio år sedan - gjorde sig skyldig till planeringsmissar och inte hade någon allmän framförhållning eller ambition att styra över verksamheten mot civil produktion, som han i dag förordar. Det är en sak som Nils Berndtson får ta upp med socialdemokratin. Det lägger jag mig inte i.

Däremot kan jag säga aft så länge jag har varit ansvarig för industripolitiken här i landet har industridepartementet ägnat ett stort och aktivt intresse åt civil flygplansproduktion och självt medverkat till att både förmedla

167

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

168

kontakter och animera till kontakter på den internafionella marknaden, såväl för produkfionssamarbete som för att bygga upp en marknad för den civila produktion som vi energiskt hävdat måste kornma till som ett komplement till den militära produkfionen.

Tredje vice talmannen anmälde aft Nils Berndtson anhållit aft till protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 86 OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! Som många talare tidigare har sagt är det många långsiktiga och viktiga beslut i försvarsfrågan som vi skall fatta om inte i dag så i morgon. Jag fror att många människor i vårt land reagerar mot att vi har olika åsikter i en fråga som rör det svenska försvaret men som framför allt har stor betydelse för flyget under många år framöver. Jag vill därför först uppehålla mig något vid frågan om JAS.

När vi nu har konstaterat att vi någon gång på 1990-talet måsfe ha ett nytt flygplan efter systemet Viggen, hyser vi väl alla förhoppningen aft svensk industri än en gång skall ha förmågan att leverera ett fullvärdigt stridsflygplan som passar vårt försvar och som anses acceptabelt av de människor som skall ha ansvaret för def. Vi är alltså överens om att vi behöver ett nytt flygplan efter Viggen som har både jakt-, spanings- och atfackfunkfion. Kan def bli en ny gemensam flygplansplattform för samtliga dessa uppgifter hälsar vi det med tillfredsställelse. Det är därför som jag inte kan förstå att de borgerliga politikerna hetsar fram ställningstagandet i JAS-frågan.

Gösta Bohman-sade att ingen annan försvarsutredning eller försvarskommitté har haft eff så omfattande underlag för sitt ställningstagande som 1978 års försvarskommitté har haft. Jag måste bestrida det. Har man som jag suttit med i ett antal försvarsufredningar vet man atf då vi vid fidigare fillfällen har bestämt oss för nya flygplan har beslutet föregåtts av en rad beslut som har fattats tre, fyra eller fem år tidigare. Låt mig säga några ord om hur det gick till när man en gång bestämde sig för flygplanet Viggen.

Redan i mitten på 1950-talet började man med projektstudier. År 1961 sade överbefälhavaren att han ville ha de och de operativa specifikationerna. Två år senare bestämdes hur konfigurationen skulle se ut och vilken motor flygplanet skulle ha. Året därpå bestämdes navigeringsufrusfningen. Och ytterligare ett år senare, 1964, tillverkades def första provfl.ygplanet.. Först 1967 flögs det första provflygplanet. Därefter gjorde riksdagen en seriebeställning av Attackviggen.

Trofs vad Gösta Bohman och Per Petersson har sagt kan jag försäkra kammarens ledamöter att ställningstagandet till jaktversionen av Viggen var en stor fråga för 1970 års försvarsutredning. Utredningen hade att fitta på en rad ufländska alternativ - det var F-4 Phantom, Mirage F 1, Grumman F-14 m. fl. - men också en ny version av det svenska flygplanet 35 Draken. I den utredningen hade vi ett mycket bättre underlag innan vi tog ställning än vi har haft i JAS-frågan. Visserligen har vi tittat på en del andra objekt, på B3LA, olika skolflygplan osv. Ni får förlåta mig aft jag säger def, men låt oss inte

göra några jämförelser mellan B3LA och JAS. B3LA var ett lätt atfackflygplan, och de olika SK-versionerna var skolflygplan i första hand. JAS har kommit in i debatten ganska sent och här också mycket sent prövats av riiyndigheterna.

Jag menar, med andra ord, att när vi är överens om huvudprincipen aft vi behöver ett nytt flygplan och att vi bör sträva efter ett svenskt plan, borde den sittande regeringen ha kunnat lugna sig litet och inte begära att vi på några veckor skall kunna ta ställning beträffande utveckling, serietillverkning och underhåll i 20 år av ett framfida flygplanssystem. Vi tycker att detta är aft kräva för mycket av en opposifion, som infe sitter inne med alla de defaljfakta som en regering trots allt har tillgång till.

Herr talman! I tidigare inlägg i dag har socialdemokrater redogjort för ohka reservationer. För min del tänker jag på reservation nr 10, som handlar om underhåll av försvarsmateriel. Jag har inte mycket atf tillägga till vad som står i den socialdemokratiska reservationen, där det framhålls hur viktigt def är att det finns verkstäder som kan ställa resurser fill förfogande både under kort och under lång tid, med den expertis och den kapacitet som krävs för att mari skulle kunna garantera underhållet.

Det som kanske inte riktigt har kommit fram öch som jag därför skulle vilja säga några ord om gäller huvudverkstadsprincipen. Denna princip var ju ingenfing nytt. Politikerna på den fiden fick infe för sig att man helt plötsligt skulle skriva bindande avtal med företag om hur underhållsfrågan skulle lösas. Det som hände var ju atf man flyttade över flygvapnets egna verkstäder till förenade fabriksverken. Man tog alltså bort resurser från flygvapnet och menade att de här verkstädernas kapacitet, kunnande och erfarenheter var så stora att de borde komma även andra än flygvapnet fill del. Under de tio år som förflutit har def också visat sig aft den kunskap och den erfarenhet som dessa huvudverkstäder besitter har kunnat utnyttjas för liknande materiel från marinen, armén och civila beställare,- som har konstaterat atf den kunskap och den erfarenhet som finns kan utnyttjas efter flyttningen från flygvapnet.

Jag tror atf det är mot denna bakgrund som man skall se på vår reservafion hr 10; Vi lägger alltså större vikt vid tillgänglighet, insyn och beredskapsaspekter. Dessa faktorer har för oss större värde än de kortsiktiga konkurrensvinster som kan göras, om man ena året lägger uf en beställning på ett håll och det andra året på ett annat håll. Det är alltså viktigare med långsiktighet på det här området.

Herr talman! Låt mig fill sist fa upp en annan fråga som inte handlar om flygplan och deras underhåll, men som jag inte kan underlåta aft uttala mig om, nämhgen det ekonomiska försvaret. Det har tidigare i dag sagts atf def görs för litet på detta område och aft större resurser borde ställas till förfogande. Säkert glömmer då många talare bort att def som är grunden för hela det ekonomiska försvaret i krig är hela def civila samhället och dess resurser, som ju automatiskt kommer att överföras i händelse av krig. Vi socialdemokrater är emellerfid glada över atf man har kunnat nå enighet på en punkt, nämligen beträffande den kraffiga upprustningen av sjukvårdens

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

169

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

planering och funktion i krig. Vi har i tidigare försvarsutredningar funnit hur rationella våra sjukvårdsinrättningar har blivit. Därvid har man glömt betydelsen av att lagringen blir sådan att man vid avspärrning kan fortsätta verksamheten. Jag tycker därför att det är bra att vi nu skall ta ställning fill ett ordentligt anslag till investeringar när def gäller hälso- och sjukvården i krig. Även om vi inte kan anse att detta belopp på 320 milj. kr. är tillräckligt i framfiden, menar vi att dessa 320 milj. kr. representerar någonting nytt i den civila delen av totalförsvaret. I takt med atf våra sjukvårdspohfiker blir medvetna om vilken betydelse dessa investeringar kommer att ha torde detta belopp i framtiden öka.

Herr talman! Med det sagda vill jag yrka bifah tih samtliga socialdemo-ratiska reservationer.

Anf. 87 PER PETERSSON (m) replik:

Herr talman! Jag är litet överraskad över aft Olle Göransson nu plötsligt tydligen förordar att man skall uppköpa JAS-systemet efter samma former som man uppköpte Viggensysfemet. Olle Göransson bör vara medveten om att vid köpet av Viggensysfemet var upphandlingsformen sådan att det var praktiskt taget staten som tog alla risker med detta sätt att köpa flygplan.

När man nu beställer JAS-systemet försöker man gå över till ett annat uppköpssystem som skulle vara till fördel för den svenska staten, enligt vad jag trodde att vi var eniga om. Def gällde här en upphandling till fast pris med optioner som innebär att industrigruppen JAS som har offereraf detta plan tar de största riskerna. Jag trodde faktiskt aft vi var överens om att det var till fördel för svenska staten atf vi kunde göra upphandlingen på detta sätt. Nu låter det tvärtom, när vi hör Olle Göransson.

Anf. 88 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Det är nog inte rikfigt att referera till verkligheten, herr Petersson, när man påstår att vi är emot den nya uppköpsform def här gäller. Vi har vid andra tillfällen klart deklarerat att den form av upphandling som här skall tillämpas i framtiden innebär klara fördelar gentemot tidigare former. Men det är därmed inte något argument för att vi nu måste ta definitiv ställning.

Det är flera opfioner som här inom kort tid kommer att löpa ut, och det finns också andra delar som fortfarande ligger under utvärdering som vi gärna kan vänta på. Som tidigare sagts här i dag kan def t. o. m. vara värt ett antal miljoner att a-wakta ett ställningstagande till dess att vi vet vad vi får för någonting. Vi bör inte köpa bara för att visa att vi vill använda pengarna till defta ändamål, utan allting talar för att vi bör lugna ner oss och vänta, innan vi fattar ett definifivt beslut.

170

Anf. 89 PER PETERSSON (m) replik:

Herr falman! Jag skall inte upprepa dagens långa debatt när def gäller JAS. Men jag är glad över att Olle Göransson nu har sagt aft det sätt att köpa JAS som man nu har kommit fram fill även enligt hans mening är eff bättre

förslag.

Den debatt vi haft i dag visar ju att det infe finns någonfing som talar för att vi inom ett halvår vet mera om möjligheterna aft få ett plan som fyller 1990-talets och 2000-talets krav än vi vet i dag. Därför har det socialdemokratiska förslaget om ett uppskov faktiskt väsentliga nackdelar. Det gäller ekonomiska, säkerhetspolitiska, industripolitiska och sysselsättningsmässiga nackdelar. Ingenting av det som jag har hört under dagens debatt får mig att ändra inställning, aft beslut bör fattas nu.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 90 OLLE GÖRANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag måste upprepa frågan: Vad är det som säger aft vi, bara för att vi har sagt ja till denna nya upphandlingsmetod, på en gång måste ta ställning till densamma? Def kan jag inte förstå, Per Petersson.

Vi menar atf def finns stora fördelar med detta nya upphandlingssätt. Det bör ge oss minst lika goda möjligheter atf successivt modifiera de beslut som vi har fattat tidigare. Jag ser alltså inget samband mellan denna nya upphandlingsmetod och det faktum atf vi måste fatta ett definifivt beslut i dag.

Anf. 91 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Herr falman! Krig eller ofred är infe bara en fråga om vilka vapen och vilka soldater vi skall ha. Kriget drabbar oss alla - vare sig vi är civila eller militära -på många olika sätt. Det gäller oavsett om fienden är utanför vårt'område eller inte.

En av de många olika fasor som kriget innebär är att antalet medborgare söm behöver sjukvård med visshet blir mycket större i krig än i fred. Våra möjligheter att i fredstid fa hand om akut sjuka och skadade är mycket goda. Därför har vi genom vår fredstida sjukvårdsorganisation också en god grund för hälso- och sjukvården i krig. Men i krig måste - det är vi nog eniga om -flera olika totalförsvarsmyndighéter samarbeta, med det gemensamma målet att varje människa, civil eller militär, som är i behov av vård alltid skall kunna få den vård som hennes tillstånd kräver trots att def är krig.

Egenfligeri säger def sig självt att hälso- och sjukvården i krig kommer atf utsättas för en avsevärt utökad belastning. Dessutom blir det fråga om att ta hand om människor med många andra typer av skador och sjukdomar än de som är vanligast förekommande under fredliga förhållanden. Det beror främst på tillströmningen av personer som har skadats i strid men också på att civilbefolkningen kan komma aft skadas i samband med flyganfall och andra angrepp. Även infektionssjukdomar och psykiska besvär kan bli vanligare.

Hälso- och sjukvården i krig måste, som jag tidigare har sagt, bygga på de resurser som finns i fredssjukvården. Men de behöver kompletteras i krig genom olika åtgärder, allfifrån upprättande av särskilda operations- och vårdannex och insatser för att säkerställa sjukvårdens försörjning till andra regler för hemskrivning av patienter.

Herr falman! I 1977 års försvarsbeslut angav riksdagen en inriktning för

171

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

172

uppbyggnaden av hälso- och sjukvården i krig för den närmaste femårsperioden. Den inriktningen har inneburit atf beredskapen har kunnat förbättras - och def behövdes - bl. a. i fråga om läkemedel, utrustning för operationsannex och utbildning av personal för hälso- och sjukvården i krig. Någon ordentlig, säker ekonomisk ram angavs däremot inte den gången.

Hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap har stor betydelse för uthålligheten. I 1977 års beslut tog riksdagen inte ställning fill försörjningsberedskapen beträffande sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär, utan man hänvisade till pågående utredning. I dag består fillgängliga resurser när det gäller förbrukningsmateriel av sjukvårdshuvudmännens driftslager, näringslivets kommersiella lager och den inhemska produktionskapaciteten. Men de lagren är, även tillsammans, mycket begränsade.

Nu visar också socialstyrelsens programplan för perioden 1982-1987 att uppbyggnaden måsfe bli mycket omfattande, om den skall kunna tillgodose de totala behoven under en långvarig försörjningskris och därför måste ske under en längre tid än programplaneperioden. Däremot kan krigsbehovet under vissa förutsättningar täckas under planeringsperioden.

Det är också nödvändigt med en viss lagring av färdigprodukter, både för att vi också i krig skall ha tillgång till den speciella materiel som över huvud taget inte finns inom landet i dag och för atf vi skall hinna ställa om industriproduktionen så aft vi själva kan tillverka de nödvändiga produkterna. Den omsfällningsperiod som behövs för att vi skall nå en långvarig försörjningsförmåga kommer aft variera mellan olika produkter, från enstaka månader till år. En fullständig omställning till inhemsk försörjning är troligen inte möjlig inom alla områden. Det betyder atf vi behöver viss beredskapslagring av såväl färdigprodukfer som råvaror och halvfabrikat. Dessutom behövs naturligvis beredskapslagring för att täcka behovet under omställningsperioden, fill dess en egen produktion har kommit i gång. Målsättningen är självfallet atf vi skall klara oss på inhemsk produktion.

I försvarspropositionen har regeringen helt anslutit sig till försvarskommitténs uppfattning att den f. n. viktigaste åtgärden är aft säkerställa sjukvårdens försörjning av sjukvårdsmateriel i kris och krig. De brister inom hälso- och sjukvården som försvarskommittén har pekat på har också behandlats i propositionen.-Det gäller sjukvårdens skydd i krig, utbildning och ledning. Medelsberäkningarna för nästa budgetår följer också försvars-kommitténs förslag.

Sedan 1981 har sjukvårdshuvudmännen ansvaret för ledningen av sjukvården i krig inom sitt verksamhetsområde. Det innebär att sjukvårdshuvudmännen bör se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt apslufning fill deras fredstida ansvar och verksamhet.

För atf kompensera deras merarbete har under 1970-talet en icke oväsentlig ökning av statsbidraget skett. Sjukvårdshuvudmännen erhöll 1980 ett dubbelt så stort statsbidrag i fasta priser som 1971. Denna ökning har skett successivt under 1970-falef, samtidigt som landsfingen har fått ett utökat planeringsansvar. I kronor räknat rör det sig om 700 000 kr. 1971 och 3,7 milj. kr. i årets budget.

Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar har regeringen föreslagit en tvåårig ekonomisk ram för programmet hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig. Försvarskommitténs förslag innebar en femårig ekonomisk ram; jämnt fördelad över perioden, medan regeringen tog ställning för de första två åren. Det är dock fråga om samma årliga summa, nämligen 64 milj. kr.

Som jag nämnde i början av anförandet, fastställdes ingen ekonomisk ram i 1977 års försvarsbeslut. Nu anser försvarsutskottet att nödvändiga ansträngningar inom hälso- och sjukvårdsområdet måste bäras upp av en fast planering. Det kan jag hålla med om. Försvarsutskottet har förordat att den femåriga ekonomiska ramen fastställs enligt försvarskommitténs förslag. Jag delar inte helt uppfattningen att fasthet i planeringen är detsamma som en på kronan fastställd ekonomisk ram för fem år framåt.

Det pågår förhandlingar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i lagringen av sjukvårdsmateriel. Det pågår också en försöksverksamhet med beredskapslagring inom vissa landsfing. Med hänsyn härtill ansåg regeringen det klokt atf vänta med att ta ställning till anslagen för alla de fem kommande åren.

Om man, som vi alla vill, skall ge landsfingen ett eget ansvar för lagringen, är det rimligt atf vänta något med att ta slutlig ställning fill kostnaderna.

Herr talman! Jag vill understryka aft den summa jag har nämnt, och som utskottet i princip är ense med riiig om, självfallet ger en god ledning för oss när det gäller både att satsa på berédskapslagring och aft stärka insatserna för hälso- och sjukvården i krig. Vi tycks alla vara ense om att hälso- och sjukvården i krig är en viktig del av totalförsvaret.

Låt mig fillägga att jag tycker det är glädjande att def faktiskt börjat bli debatt om sjukvården i krig. Det är på tiden att den kom i gång.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvå rs politik en, m. m.

Anf. 92 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Låt mig först konstatera atf det faktiskt infe råder den enighet kring den här frågan som man skulle kunna tro. Det finns också inom Karin Ahrlands eget parti en oro för vad som kan hända på hälso- och sjukvårdsområdet i en krigssituation. Def kan man konstatera när man läser betänkandet om försvarspolitiken.

Socialstyrelsen är definitivt inte med på det som nu presenteras för riksdagen. Jag är fortfarande orolig, som jag sade fidigare.

Karin Ahriand säger aft de brister försvarskommittén pekat på anges i propositionen. Men jag litar infe riktigt på försvarskommittén därvidlag. Jag tror inte att den riktigt har klart för sig hur det ser ut inom vårdområdet.

Som mycket riktigt har påpekats, har man gått över till stordrift. Man har gått över fill engångsartiklar, helt i profitintresse, för att rationalisera. Det är väldigt svårt att gå tillbaka, och def gäller inte bara sjukvårdsområdet utan en rad andra områden. Man har helt enkelt avskaffat möjligheten att använda flergångsartiklar. Def kommer att fa åratal, för att infe säga decennier, att reparera den typ av stordrift som man nu gått in för.

■Man kan också vad gäller ABC-stridsmedel och kärnvapenkrig - nu talar

173

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken; m. m.

jag också om kärnvapenkrig långt ifrån Sverige - konstatera att hälso- och sjukvården rent uf sagt infe har någon beredskap. Det har, som jag framhöll tidigare, läkare för fred konstaterat. ABC-stridsmedel har egenfiigen ingen analyserat tillräckligt, infe ens socialstyrelsen. Def tycker jag är skrämmande. Därför har vi krävt mera anslag. Vi har krävt def sorti socialstyrelsen har angivit som ett minimum. Jag tycker fortfarande aft de behövs. Dessutom tycker jag att det är så oerhört litet i förhållande till den övriga försvarsbudgefen. Med tanke på de perspektiv som t. ex. Peter Watkins filmer ger behöver vi de pengarna.

Anf. 93 PER PETERSSON (m) replik:

Herr talman! Av vissa skäl har jag under de senaste åren intresserat mig en hel del för problemet hur man skall klara hälso- och sjukvården i krig. Jag sätter värde på atf statsrådet Ahriand nu uttalar sitt intresse för saken och atf hon vill arbeta för atf vi skall få bättre beredskap på detta för totalförsvaret viktiga område.

Def kan inte vara någon hemlighet för statsrådet Ahriand atf såväl utredningen om sjukvården i krig som försvarskommittén enhälligt har konstaterat att def här området är det inom tptalförsvaret som har den sämsta beredskapen, särskilt vad gäller sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär, läkemedel och utbildning för en krigssituation.

När man har konstaterat det, då tycker jag att det tyder på en viss onödig klåfingrighet atf rubba på försvarskommitténs enhälliga förslag om en fast femårig medelsram för det viktiga området hälso- och sjukvård i krig, där så mycket behöver göras, även om man där också har landstinget som den viktigaste huvudmannen.

Herr talman! Lät mig med tanke på den sena timmen säga atf jag är verkligt glad över att socialdemokrater och moderater håller fast vid försvarskommitténs enhälliga förslag.

174

Anf. 94 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Herr talman! Nej, Per Petersson, det är ingen hemlighet för mig vad utredningarna har sagt. Jag fror aft på den punkten är vi nog alla eniga.

Till Eva Hjelmström vill jag säga atf def väl ändå är ganska onödigt att börja fala om en oro för vad som skall hända. Jag fror att varenda svensk hyser oro för vad som skall hända om det blir krig. Det behöver vi inte tala om här.

Låt mig säga bara några saker fill. Regeringen har i sin proposifion anvisat exakt den summa som försvarskommittén har angivit per år. Det betyder -och det bör man kunna förstå - att regeringen faktiskt är ense med försvarskommittén om vad man kanske kan kalla för ett minimum.

Men samtidigt har vi i stor enighet gått in för atf låta sjukvårdshuvudmännen fa ett ökat ansvar för planeringen på det här området, helt enkelt därför att vi också tror att vi får en bättre beredskap, om de myndigheter och organisationer som sköter sjukvården i fred får ett ansvar för den även i krig. Då är def rimligt att tala med landsfingen och förhandla med dem om

detta.

Jag skall inte stå här och repliera på reservanterna, och vi har infe tid fill det heller, men låt mig hänvisa både Per Petersson och Eva Hjelmström till den reservation som folkpartiets och centerns ledamöter har skrivit och som sannerligen inte går ut på att vi inte skall ha någon sjukvårdsberedskap i krig, men som anvisar andra vägar. Där finns också svar på Eva Hjelmströms bekymmer för all engångsmaferiel. Får jag kanske på den punkten upplysa Eva Hjelmström om atf redan i dag har man på svenska sjukhus att också i fredstid tänka om litet grand när det gäller engångsförbrukningsartiklar. Det är en fråga om ekonomi i sjukvården även i fredstid.

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

Anf. 95 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Först det här med engångsartiklarna. Jag är medveten om atf man redan nu börjat fundera över att gå tillbaka till tidigare ordning - def gäller inte bara sjukhusen utan def gäller barnstugor och en rad andra områden - just därför att det visat sig atf de multinafionella bolagen gjort sig så stor profit på engångsartiklarna. Def hälsar vi naturligtvis med tillfredsställelse.

Karin Ahriand säger aft hon delar oron för vad som kan hända och tycker att jag inte behöver påminna henne om def. Men man bör åtminstone påminna kammarens ledamöter om vad som kan hända just med tanke på de njugga anslag som ges vad gäller hälso- och sjukvården i krigstid.

Def är rimligt att man talar med landsfingen om defta, och det är rimligt atf landsfingen får ett ökat ansvar. Javisst, men def är bara def atf landstingen berövas miljard efter miljard, precis som kommunerna. Och då är def inte lätt för landstingen att uppfylla alla de krav som regeringen ställer på landstingen utan atf över huvud taget ge några ekonomiska resurser.

Anf. 96 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Det sägs emellanåt att vi saknar en försvarspolitisk debatt i vårt land. Därför är det glädjande, även om riksdagen nu arbetar under en betydande tidspress, atf konstatera att den långvariga debatt som vi nu för orn inriktningen av den framfida säkerhets- och försvarspolifiken vittnar om ett betydande intresse för försvaret, inte bara i riksdagen utan också bland massmedia. Det ger belägg för att vårt på allmän värnplikt uppbyggda försvar verkligen är förankrat och är en hela folkets angelägenhet.

Mycket har ju sagts i den här debatten, och jag skall därför, trots atf ämnet är av stor betydelse, bara helt kort kommentera eff par frågor.

Genom bl. a. nedläggningar av fredsförband, samordningar av förband och funktioner på samma garnisonsort och betydande nedskärningar i centrala och regionala myndigheter har försvaret under en följd av år genomfört besparingar som är helt unika inom staflig verksamhet. De förslag till förändringar som riksdagen nu har att ta ställning fill innebär på nytt betydande ingrepp i organisationen och sfora personalminskningar. Det är åtgärder som motiveras av behovet atf spara pengar inom fredsorganisationen. Def är därför anmärkningsvärt aft förslagen då i så stor utsträckning fått

175

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspohtiken, m. m.

176

styras av regionalpolifiska hänsyn, även om detta medför mindre besparingar än om hänsyn endast tagits till operativa skäl och med beaktande av ufbildningsbefingelserna.

Försvarsministern framhöll tidigare här i dag i sitt anförande att dessa regionalpolitiska hänsyn tillmätts stor betydelse, och def framgår också infe minst genom försvarsutskottefs behandling av motioner rörande T 1 i Linköping.-mofioner som understryker de ekonomiska fördelarna av att ha förbandet kvar liksom de operativa och ufbildningsmässigä skälen för att ha ett terrängförband inom landefs folkrikasfe militärområde. Detta avfärdas av utskottet med att man förutsätter atf överbefälhavaren och regeringen noga övervägt frågan, och utskottet anför vidare: "Utskottet anser att fredsorganisationsförändringarna i Linköping, Skövde och Karlsborg måste ses i ett sammanhang. Med hänsyn till att de senare orterna är mer beroende av sina förband än vad Linköping är anser utskottet att de minsta olägenheterna uppstår vid en nedläggning av T 1." Längre fram gör utskottet liknande avvägningar mellan Jönköping och Skövde.

Det är ur många synpunkter olyckligt atf de nu aktuella förändringarna i fredsorganisationen inte har baserats på rent mihtära och ekonomiska bedömningar - def hade då varit lättare att förankra besparingarna bland berörd personal och på berörda orter.

Beträffande frängutbildning i Linköping konstaterar utskottet att överbefälhavaren planerar viss sådan inordnad i I4/Fo41. Defta är också i överensstämmelse med de önskemål som vi moderater på östgötabänken framfört i en motion, då vi utgått ifrån att förutsättningarna för att bevara T 1 infe längre förefanns. En frängenhét i Linköping ger möjlighet till fortsatt och infe minst för krijssjukvården värdefull samverkan med regionsjukhuset. Tyvärr framgår inte förslagefs omfattning och innebörd närmare av utskoftsskrivningen. Jag hoppas ändå atf beslutet medger en enhet av tillräcklig storlek för att åstadkomma erforderlig utbildningseffekt.

På flygsidan innebär förslagen i dag både för- och nackdelar. Det viktigaste är givetvis att regeringen och de borgerliga ledamöterna i försvarsutskottet kunnat enas om anskaffande av flygplanssystemet JAS. Till de negativa delarna hör atf betydande oklarheter finns när det gäller bl. a. den fortsatta verksamheten på Malmslätt.

Helt naturligt är det ur Linköpings synpunkt, bl. a. med tanke på sysselsättningsläget, värdefullt aft riksdagen nu äntligen går atf fatta beslut i denna mycketsegdragna fråga. Nu är det dock inte sysselsättningsfrågan som är den avgörande, utan det måste naturligtvis även här vara de säkerhetspolitiska bedömningarna som fäller utslaget fill förmån för én inhemsk utveckling och produktion av flygplan för def svenska försvarets behov.

Kompetensen att inom Sverige utveckla och producera vapen och vapensystem är av avgörande betydelse för vår försvarsförmåga. Av tidigare erfarenhet vet vi att def infe är några problem atf i fredsfid köpa exempelvis flygplan utifrån. Men problemen blir helt annorlunda i en krigssituation. Då uppstår verkligen "säljarens marknad", och köparen får, i den mån han får köpa något alls. nöja sig med vad säljaren anser sig kunna avstå från.

En talesman för vpk yttrade tidigare i dag aft försvarsbeslutet skall ses i sitt historiska sammanhang. Det ligger mycket i def, och just därför är jag helt oreserverat för ett svenskt JAS. Inköpen av Caproni- och Junkerplan under andra världskriget manar deflnifivt inte fill efterföljd.

Ur industripolitisk synpunkt är def helt naturligt av mycket stor betydelse om riksdagen nu beslutar om ett svenskbyggt JAS. Ett sådant beslut skulle bevara och ge möjlighet fill vidareutveckling av def även ur internationell synpunkt unika teknologiska kunnande som finns inom svensk flygindusfri. På såväl den militära som den civila flygsidan har Saab-Scania en framskjuten position. Detta framhölls också nyss i debatten av industriministern. Def är angeläget att understryka detta, då def finns de som ser försvarsindustrier uteslutande som en samhällsekonomisk belastning. Så ärju ingalunda fallet. Tvärtom har de försett och förser vårt försvar med inhemska produkter, och samtidigt tillför de den civila industrisektorn värdefull kompetens.

Det måste - och def bör också betonas - vara betydligt lättare att i framtiden styra kostnadsutvecklingen för ett inhemskt projekt, även om däri ingår ett betydande inslag av ufländska komponenter, än vid en utländsk anskaffning. Förändringar i valutakurserna, som ju har spelat så stor roll i dagens debatt, måsfe i det senare fallet få större genomslag.

Med hänvisning till vad industriministern nyss sade om atf av regionalpolifiska skäl lägga ut flygplansprojektet JAS fill olika delar av landet, vill jag betona att def naturligtvis infe får innebära en fördyring av projektet.

Talet om civil produkfion inom Saab-Scania är också något mycket märkligt. Företaget har en enhet tillskapad för militär produkfion. Det är på flygplanssidan som företaget har sin speciella kompetens, och def är på flygområdef som företaget har lyckats komma in på den civila sektorn. Alternafiv produkfion låter som om objekten bara var aft fa ned från hyllan. I realiteten är def väl så att om def fanns störa och lönsamma indusfriprojekt, skulle de redan vara i gång vid def här laget.

Lät mig helt kort också fä göra en kommentar till de mycket märkliga turerna kring flygtekniska försöksanstaltens - FFA - hemställan om att få anskaffa en transsonisk vindfunnel. Den skulle vara ett viktigt komplement till FFA:s resurser för utveckling inom såväl den civila som den militära flygtekniken, infe minst för JAS-projektet. Det finns starka skäl för att vindtunneln anskaffas och stationeras till Bromma, där FFA ligger. En alternafiv lösning skulle vara en stafionering till Linköping, där Saab-Scanias flygdivision ligger. Anskaffningskostnaden torde vara i stort sett densamma på dessa orter.

Regeringen, vars talesmän i olika sammanhang uttalar sitt intresse för industriell utveckling och forskning, överväger som alternativ stationerings-ort för vindtunneln den ur många synpunkter förträffliga kommunen Luleå. Def är bara def aft investeringskostnaden blir 30 miljoner högre, atf anläggningen kommer aft fordra en större organisafion än vid samlokalisering fill Bromma och atf möjligheterna till inkomster torde minska, då Luleå inte ligger speciellt bra fill för ufländska ufnytfjare.

Jag har fidigare framfört mina betänkligheter mot regionalpolitik inom en

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och försvarspolitiken, m. m.

177

Nr 165

Torsdagen den 3 juni 1982

Säkerhets- och förvarspolitiken, m. m.

redan alltför begränsad försvarsram. Detta gäller även för vindtunneln. Den bör naturligtvis ligga i anslutning till annan flygteknisk forskningsverksamhet och infe som en isolerad enhet. Jag delar på den här punkten alltså inte de av industriministern framförda synpunkterna.

Anf. 97 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Per-Olof Strindberg säger aft det är ett märkligt fal om alternativ produktion. Men jag har aldrig hävdat att man från en dag fill en annan omställer från militär fill civil produkfion. Det är därför som vi gång efter annan har krävt en planering och ett program för hur en sådan övergång skall gå fill. Def är tydligen en svår pedagogisk uppgift atf övertyga företrädare för de olika parfierna om aft mer än ett årfiondes försummelser inte kan repareras genom att samma försummelser upprepas. Nu tror ni atf projektet JAS löser de allvarliga problemen. Det gör det inte alls, utan kravet på en planering för alternativ civil produkfion är lika angeläget i dag som tidigare.

Anf. 98 PER-OLOF STRINDBERG (m) rephk:

Herr falman! Jag måste säga aft mottagligheten för pedagogik tycks vara rätt begränsad på flera håll. Jag har försökt aft i olika sammanhang diskutera med Nils Berndtson och förklara hur Saab-Scania en gång i fiden kom till, dess ursprung i Svenska Aeroplan AB och de överenskommelser som gjordes med stafsmakferna om att företaget i första hand skulle fillskapa flygplan för def militära försvarets behov. Det är den bakgrunden man bör ha klar för sig; men jag skall i denna sena fimme infe gå in på en historisk debatt med Nils Berndtson.

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

9                               § Anf. 99 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela aft på morgondagens föredragningslista skall utbildningsutskottets betänkande 38, arbetsmarknadsutskottets betänkande 29 samt socialutskottets betänkanden 51, 52 och 53 i nu angiven ordning sättas närmast efter försvarsutskottets betänkande 18.

10                              § Kammaren åtskildes kl. 23.56.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

178

/Solveig Gemert

Förteckning över talare 1981/82

(Siffrorna avser sida i protokollen) 164-165

Torsdagen den 3 juni

Kl 10.00

Förste vice falmannen 3

Andre vice talmannen 55

Berndfson, Nils (vpk) 71

Björk, Gunnar, i Gävle (c) 41, 52, 54, 83, 85

Bohman, Gösta (m) 95, 104, 107

Gustafsson, Torsten, försvarsminister 3, 55, 59, 60

Gustavsson, Åke (s) 79, 84, 86

Holmqvist, Eric (s) 12, 21, 22, 39, 41, 50, 53, 58, 60

Hägelmark, Eric (fp) 76, 84

Knutson, Göthe (m) 64, 70, 71

Lindblad, Hans (fp) 22, 33, 64

Palme, Olof (s) 86, 102, 105

Petersson, Per (m) 18, 21, 33, 34, 51

Sundström, Gudrun (s) 61

Söderqvist, Oswald (vpk) 34, 40, 41, 49, 52, 57, 60, 69, 70

Werner, Lars (vpk) 108

Kl. 19.30

Tredje vice talmannen 178

Ahriand, Karin, statsråd 171, 174

Berndtson, Nils (vpk) 166, 167, 178

Brännström, Roland (s) 152, 155, 161, 162

Fälldin, Thorbjörn, statsminister 117, 124, 129

Gernandt, Anders (c) 155

Göransson, Olle (s) 168, 170, 171

Hjelmström, Eva (vpk) 158, 162, 163, 173, 175

Molin, Björn, handelsminister 149, 154

Palme, Olof (s) 122, 126, 137, 140

Petersson, Per (m) 170, 174

Rembo, Sonja (m) 142, 148

Strindberg, Per-Olof (m) 175, 178

Svartberg, Karl-Erik (s) 145, 148

Ullsten, Ola, utrikesminister 131, 139, 141

Werner, Lars (vpk) 123, 127

Åsling, Nils, industriminister 163, 166, 167

179

GOTAB 72394    Stockholm li)S2