Riksdagens protokoll 1981/82:163 Onsdagen den 2 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:163

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:163

Onsdagen den 2 juni em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice falmannen.

11 § Övergång från hyresrätt till bostadsrätt m, m. (forts.) Fortsattes överläggningen om civilutskottets betänkande 1981/82:41.

Anf. 112 KERSTIN EKMAN (fp):

Fru talman! Jag tycker inte att jag fick något svar på min fråga till Sven Eric Åkerfeldf om centerns ställningstagande angående undantag från majoritetsregeln. Vi folkparfister anser att det viktiga i propositionen är att förslagen syftar fill att underlätta för de boende atf bilda bostadsrätt, att slå vakt om den enskilde - inte aft underlätta för vissa organisationer. Det är klart att man skall ta fill vara erfarenheterna hos de rikskooperativa företagen, men det är de boende själva som skall fa initiativet. Def blir faktiskt en monopolställning för de två organisationer som namnges i betänkandet - och det finns ju andra seriösa organisafioner. Särbehandlingen kan till sist gå ut över de boende, och det är dem som vi skall slå vakt om.

Anf. 113 SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Fm talman! Jag blev före middagspausen bemött av Oskar Lindkvist och Tore Claeson. Oskar Lindkvist hävdar att jag inte är konsekvent när jag säger att jag i vissa stycken kan vara med på socialdemokraternas särskilda yttrande. Oskar Lindkvist skall emellertid observera aft jag sade att jag i vissa stycken kunde vara med på detta, nämligen om det kläddes i en behagligare språkdräkt- och den reservationen är rätt vikfig. Vad som sägs i det särskilda yttrandet i det vikfigaste avsnittet är atf de allmännytfiga bostadsföretagen tjänarett viktigt bostadssocialt syfte, och det står för min del oemotsagt. Mitt omdöme om det särskilda yttrandet är alltså att def skall ses som en helhet och borde ha en annan språkdräkt.

Tore Claeson säger att def är allvarligt atf alla allmännytfiga företag finns

123

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Övergång från hyresrätt till bostadsrätt m. m.

med i propositionen. Jag frågar mig om def egenfiigen är så allvarligt - även om jag har de utgångspunkter som Tore Claeson har. Litar infe Tore Claeson på den kommunala demokrafin och demokratin i de kommunala företagen? Det är de som til syvende og sidst avgör om def skall ske någon försäljning och därmed en övergång. Defta är naturligtvis meningar som kan göra sig gällande med skiftande styrka i olika kommuner, men det ligger väl i den kommunala demokratins idé. Vi öppnar alltså här en möjlighet atf förfara på detta sätt men absolut ingen skyldighet.

Även Kersfin Ekman har bemött mig och vill ha en närmare motivering fill att vi har bildat majoritet fillsammans med socialdemokraterna i frågan om undantag för de rikskooperativa organisationerna. Motivet är helt enkelt aft de övergångar som hittills har skett till övervägande del har varit sådana som initierats och administrerats av dessa organisationer, främst HSB. För att vi skall kunna få fill stånd övergångar i någon betydande omfattning är def viktigt atf vi tillgodogör oss den sakkunskap och den garanti som finns inom dessa organisationer via deras målsättning, för att detta skall göras seriöst och man inte skall gå in i affärer som är äventyrliga ur ekonomisk synpunkt. Det borde vara en trygghet och en garanti för de hyresgäster som vill övergå fill bostadsrätt. Det är kort sagt motivet för aft vi skall låta dessa organisafioner fortsätta på hitfillsvarande villkor.

Vi skall observera en sak, som har vållat en del missförstånd: Detta innebär infe något intrång på de hyresgäster söm via en intresseanmälan vill förvärva en fastighet och bilda en egen privat förening. Där är dessa organisafioner utestängda. Defta gäller bara i fråga om frivilliga köp och när dessa organisafioner far initiativet. Det är i korthet motivet.

124

Anf. 114 OSKAR LINDKVIST (s):

Fru talman! Det blev ett snabbt avbrott i debatten före middagsuppehållet, då det var tänkt att vi skulle avsluta den med några rephker. Jag vill nu gärna säga något med anledning av Sven Eric Åkerfeldts första anförande.

Sven Eric Åkerfeldf har varit medlem i bosfadsräftskommittén. Denna bostadsrätfskommiffé har enhälligt föreslagit att förköpsräff beträffande bostadsrätt inte skall vara aktuellt när det gäller egendom ägd av en kommun. Sedan sitter Sven Eric Åkerfeldf i civilufskoffet, och där går han med på ett förslag om att kommunägd egendom skall bli fillgänglig för förköpsräff och bostadsrätt. Sedan står han i talarstolen och ansluter sig fill det särskilda yttrande som socialdemokraterna har fogat till civilutskottets betänkande, och där vi uttalar oss mycket klart emot aft det kommunala beståndet skall upplåtas med bostadsrätt. Jag tycker inte aft det är konsekvent. Och därför var jag litet överraskad av att Sven Eric Åkerfeldf med sådan entusiasm kunde uttala sig om socialdemokraternas särskilda yttrande.

Ett par saker fill fror jag aft vi skall kunna klara ut mycket snabbt.

Vi har föreslagit att den kommunala förköpsräffen skall utvidgas så atf kommunerna kan avgöra om ett bostadsbestånd skall upplåtas till bostadsrätt eller inte. Vi tycker det är mycket konsekvent. Det verkade på något ställe i

propositionen som om självaste bostadsministern också ansåg att def kunde ligga någonting i att kommunerna fick vara med och bestämma vilka bostadsområden som kunde vara lämpliga för bostadsräftsupplåfelse.

Orsaken fill atf vi hävdar den kommunala förköpsräffen som en central lösning är atf def går aft förena med ett bibehållande av en bostadssocial bedömning beträffande kommunens bosfadsinnehav. Det tycker vi är mycket vikfigt. Och därför har vår reservafion fått den utformningen atf vi sagt atf den kommunala förköpsräffen skall utvidgas till att gälla förköp även av fastigheter som är aktuella i det här avseendet.

Sedan råkade Sven Eric Åkerfeldf säga någonting som jag uppfattade som aft socialdemokraterna skulle vara traditionellt misstrogna mot de boende. Det fatfar jag ingenfing av. Vi är ju en folkrörelseorganisation på bred basis, med facklig och polifisk anslutning. Jag kan inte förstå aft vi skulle hysa något sådant misstroende. Ur vår arbetarrörelse har hela bostadskooperafionen växt fram och utvecklats - inte är def något misstroende mot några boende.

Det kanske också ärpå fiden atf avfärda den skillnad som finns mellan den bostadsrätt som kan uppkomma enligt det förslag som föreligger från regeringen och den bostadsrätt som hör hemma inom den reguljära bostadskooperafionen. Hela erfarenheten från Stockholm visar ju atf en upplåtelse med bostadsrätt eller äganderätt eller någonting liknande - som vi har i Stockholms innerstad - låser fastigheterna. De kommer utom räckhåll för fördelningen av lediga lägenheter. Def handlar om dyra, påkostade lägenheter, som kan köpas av dem som kan göra en skafteplanering för sina inkomster.

Läs Stockholms Tidningen för i dag, där det finns ett referat från Helsingfors, där problemen är precis likartade, eller lyssna fill vad borgmästaren i Köpenhamn lät hälsa fill Sverige för några år sedan, när han hade en bostadsdelegafion på besök. Gör inte om vårt misstag, sade han, atf upplåta lägenheterna i innerstaden med privat bostadsrätt och äganderätt, för då kommer ni aldrig mer åt dessa lägenheter, för de omvandlas automatiskt till investeringsobjekt. Den risken finns, när man plockar ut fasfigheter ur bostadsbeståndet och säger: Här skall det vara bostadsrätt, här skall def bli någonfing annat, den här fastigheten skall inte längre finnas fillgänglig inom den sociala bostadssektorn.

Jag hävdar mycket bestämt att även i den lilla debatt som vi har haff nu finns def riksdagsledamöter som säger aft om HSB och Riksbyggen skulle få vara undantag när det gäller fvåfredjedelsregeln skulle verksamheten gå ut över de boende. Jag har aldrig hört talas om något enda exempel på atf man inom svensk bosfadskooperafion har tagit beslut som har gått emot de boende. Det är ett av de märkligaste inlägg som jag har hört på länge i den här kammaren, där vi ändå är rätt vana vid atf man uttalar sig med visst förakt om folkrörelserna, i detta fall de rikskooperafiva organisafionerna. Hela verksamheten, som är medlemsförankrad, går ju infe ut på någonfing annat än aft fa till vara de boendes intressen. I det ögonblick då man inte kan klara den verksamheten har man ingen uppgift att fylla på svensk bostadsmarknad.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Övergång från hyresrätt till bostadsrätt m. m.

125

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Övergång från hyresrätt till bostadsrätt m. m.

Så enkelt är def för dem som har någon insyn i hur en folkrörelseorganisation fungerar i det svenska samhället.

Anf. 115 TORE CLAESON (vpk):

Fru talman! Sven Eric Åkerfeldf frågar: Litar inte Tore Claeson på den kommunala demokratin? Jo, det gör jag, men jag litar inte på borgerliga majoriteter då det gäller atf föra en bostadspolitik med en klart social inriktning och då det gäller att möta risken för en utförsäljning av allmännyttans lägenheter. I själva verket är det på det sättet aft endera vill man slå vakt om allmännyttan och dess hyresgäster och på olika sätt söka medverka fill att man snabbt kan bygga ut boendeinflyfandet hos de allmännytfiga bostadsföretagen, eller också medverkar man fill att det blir en utförsäljning, en uttunning, på sikt en utarmning av de allmännyttiga bostadsföretagen genom utförsäljning och övergång fill bostadsrätter.

Jag fror atf alla som har funderat litet grand på dessa problem mot bakgrund av den fakfiska situationen på bostadsmarknaden då def gäller priserna på bostadsräftslägenheter måste vara överens om att man inte kan fortsätta på den inslagna vägen, om man vill föra en bostadspolitik med en klart social inriktning och ett socialt innehåll. Def går nämligen inte att å ena sidan låta de osunda spekulationerna i fråga om bostadsrätter fortsätta och å andra sidan stimulera en ökad övergång till bostadsrätter. För det kommer att öka segregationen, det kommer att öka åtskillnaden i boendet, det kommer att öka skillnaderna mellan fattiga och-rika. Människor med små inkomster, utslagna människor, familjer med många barn - invandrare och andra - bor redan i sina bostadsområden och de bättre bemedlade i andra. Sfimulerar man en övergång till ägda lägenheter i ökad takt, då ökar också segregationen, då ökar svårigheterna på bostadsmarknaden för de människor som redan nu hgger dåligt till.

Det är, Sven Eric Åkerfeldf, orsaken fill atf vpk infe ens i nuläget vill medverka till att öppna möjligheter för en utförsäljning av de allmännyttiga bostadsföretagens lägenheter för aft göra om dem till bosfadsräftslägenheter.

126

Anf. 116 KERSTIN EKMAN (fp):

Fru talman! Sven Eric Åkerfeldf sade att def infe var något intrång i hyresgästernas möjligheter, om de själva ville. Nej, tacka för det! Det vore väl otänkbart att vi skulle fatta ett sådant beslut. De övergångar som skett har varit bra, men då fanns ju inte de möjligheter som kommer aft finnas i och med aft vi antar de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Def finns en bestämd linje i proposifionen, nämligen direkt inflytande för de boende. Det tycker jag att vi skall slå vakt om.

Jag har sagt att man skall ta till vara de erfarenheter som finns hos organisationerna men atf det är de boende själva som skall bestämma sig och välja vilken organisafion de vill ha till stöd.

Oskar Lindkvist! När man använder sig • av möjligheten atf bilda bostadsrättsföreningar och sedan erbjuda dem till de boende är det faktiskt

tjänstemännen som sitter på sina kontor och bildar bostadsrättsföreningarna och sedan går ut till de boende och erbjuder dem dessa bostadsrätter. Vad jag tycker är särskilt viktigt är aft det är de boende själva som kommer fram fill beslutet: Nu vill vi själva bilda bostadsrätt av vårt hus. Sedan söker man sig till en organisation, om man behöver stöd - och det behöver man för det mesta.

Def är faktiskt inte bara Oskar Lindkvist i den här kammaren som har kontakt med folkrörelser. Det är många av oss som har det. Jag har det också, även om jag inte har kontakt med samma folkrörelser som Oskar Lindkvist har.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Övergång från hyresrätt tih bostadsrätt m. m.

Anf. 117 SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Fru talman! Jag undrar om inte Tore Claeson slant litet - def är lätt gjort i en sådan här debatt. Han säger att han litar fullt ut på den kommunala demokratin och ansluter sig till den i dessa frågor. Men sedan tillägger han atf han inte litar på den borgerliga majoritet som kan finnas. Detta är litet avslöjande. Här vill alltså Tore Claeson - och hans parfivänner, förmodar jag - skapa regler som hindrar ett genomslag för en ur deras synpunkt misshaglig majoritet. Men vill man ansluta sig fill dem som hyllar den kommunala demokrafin, får man acceptera vilken majoritet det än blir, för den är ju ett utslag av folkviljan, som ytterst är den kommunala demokratins grund.

Kerstin Ekman säger atf det fidigare har gått bra aft ombilda hyresrätts-lägenheter till bostadsrätter med hjälp av de rikskooperativa organisafionerna. Så långt är vi överens. Men så fillägger hon atf nu får vi raka linjer, och då skall även dessa organsiafioner följa de linjerna. Det är detta som har skapat problem. Vi har gjort def lättare för dem som i privat regi vill bilda bostadsrätt. Men samtidigt har det uppstått ett hinder för de rikskooperafiva organisationerna, som av tradifion har gjort på ett annat sätt. Beträffande de rikskooperativa organisafionernas möjlighet atf tillvarata de boendes intressen och beträffande demokratin inom organisafionerna finns det väl ingen anledning att spilla fler argument. Jag tror aft vi är eniga på den punkten.

Oskar Lindkvist återkommer fill mitt anförande, där jag berörde def särskilda yttrandet, och menar aft jag har anslutit mig till yttrandet. Mitt ordval var emellertid inte sådant, att man kan dra den slutsatsen. Jag sade atf i det särskilda yttrandet finns inslag som i en mindre polemisk språkdräkt inte borde möta alltför skarpa invändningar. Jag tänker då närmast på betoningen av de allmännytfiga bostadsföretagens syften och värdet av deras utbud av hyresräftslägenheter. Det, Oskar Lindkvist, är infe detsamma som att ansluta sig fill yttrandet som sådant.

Sedan säger man att det i inånga fall skulle vara ett misstroende mot de boende, om man infe skulle tillåta de rikskooperativa organisafionerna atf göra undantag från majoritetsregeln. Jag vill hävda aft det finns ett annat misstroende mot de boende i den socialdemokrafiska reservation som handlar om den kornmunala förköpsrätten, ett misstroende som återkommer i en passus i det särskilda yttrandet. Det är tydligen meningen enligt

127

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Övergång från hyresrätt tih bostadsrätt m. m.

socialdemokraternas uppfattning aft man skall ta hänsyn till de boendes, hyresgästernas, önskningar, men via kommunen. Det är kommunen som skall avgöra när en fasfighet skall få köpas och ombildas till bostadsrätter, och då skall kommunen fa hänsyn till de boendes intressen. Varför är det nödvändigt aft hänsynen till de boende skall tas via kommunen? Jag menar atf det måste bli en inskränkning, och där kan man väl fala om förmyndarmentalitet.

Slutligen vänder sig Oskar Lindkvist mot vad han kallar skatteplanering -och det är naturligtvis någonting väldigt fult! Det är klart atf det finns avarter inom vad som kallas skatteplanering, men en normal skafteplanering är väl någonfing som vi människor har all anledning att syssla med inom ramen för de lagar som vi stiftar här, och det fror jag förekommer i mycket seriösa former. Så def är nog med begreppet skatteplanering som med begreppet spekulafion: Man skall analysera dess innebörd innan man fäller omdömen om det.

128

Anf. 118 OSKAR LINDKVIST (s):

Fru falman! Kerstin Ekman säger aft def tillgår så aft en tjänsteman bildar en bostadsrättsförening, och sedan går man ut fill de boende och talar om vilken upplåtelseform de skall ha. Var förekommer detta någonstans? Vilken värld är det fru Kerstin Ekman beskriver?

Jag har ändå varit verksam inom konsumentkooperationen i 25 år och följt verksamheten ganska väl inifrån. Jag tycker atf om man skall beskriva en organisation och inte känner till den, skall man vara väldigt försikfig med sitt ordval. Och för en gångs skull tycker jag aft fru Kerstin Ekman har varit ovanligt vårdslös i sitt sätt att uttala sig när det gäller en av de mest demokratiska folkrörelseorganisationer som vi har i det svenska samhället.

Beträffande Sven Eric Åkerfeldi, så får han väl leva med mitt påstående att han har instämt i vårt särskilda yttrande. Det är sagt i Sven Eric Åkerfeldts första anförande, och jag håller mig fill det. Om Sven Eric Åkerfeldf sedan vill inta en annan ståndpunkt i förlängningsledet står def honom fritt, men han kommer infe ifrån def yttrande han har fällt fidigare.

Slutligen säger Sven Eric Åkerfeldf med en viss betoning, att det där med skatteplanering, det är fult det. Och han menar tvärtom aft skatteplanering borde nästan varje människa ägna sig åt. Jag tycker att skatteplanering i fasfigheter, enbart ägnad att tillförsäkra personen i fråga en förmögenhetsbildning, utan att ge någonfing åt dem som bor i fasfigheten, är spekulafion. Och jag är motståndare till spekulafion helt och fullt, till 100 %.

Def är denna form av skatteplanering som jag tycker atf vi infe har råd med i def svenska samhället. Denna möjlighet har funnits alltför länge, och där har alla parfier sitt ansvar. Nu måste vi se fill atf den spekulafionsmöjligheten försvinner.

Anf. 119 SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Fru falman! Jagskall infe bli långrandig när det gäller skatteplanering, för def är naturligtvis en sak som ligger litet vid sidan om. Men jag vill hävda att skatteplanering är någonting som varje människa normalt måste ägna sig åt.

Om detta har tagit de former som Oskar Lindkvist beskriver, öch sker i ett syfte att klart kringgå skattelagar och sådant, är det naturligtvis fult, som jag antydde tidigare. Men aft sätta denna stämpel på all skafteplanering tycker jag infe är rikfigt just, för det finns seriös sådan planering, och man skall akta sig för aft göra svepande omdömen av def här slaget.

Slutligen: När det gäller vad jag har sagt om det särskilda yttrandet, och inte vad som skall stå för eftervärlden, vill jag bara meddela Oskar Lindkvist att det jag anförde i mitt förra inlägg var étt rent citat ur mitt skrivna första anförande. Det är helt otvetydigt - def går att läsa i protokollet.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Övergång från hyresrätt till bostadsrätt m. m.

Överläggningen var härmed avslutad. ■

Mom. 1 (inriktningen på upplåfelseformer)

:Utskotfets hemställan med godkännande av utskottets mofivering bifölls med 155 röster mot 153 för bifall fill utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 1 av Per Bergman m. fl. anförda motiveringen.

Mom. 2 (en lagsfiftning för aft främja övergång från hyresrätt fill bostadsrätt m. m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 292 röster mot 16 för motion 2507 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (vidgad kommunal förköpsräff)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 2 av Per Bergman m. fl. med 138 röster mot 16 för motion 2507 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 154 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 155 röster mot 154 för reservafion 2 av Per Bergman m. fl.

Mom. 4 (uppföljning av vissa ombildningar till bostadsrätt)

Utskottets hemsfällan bifölls med 155 röster mot 154 för reservation 3 av Per Bergman m. fl.

Mom. 5 (undantag för vissa fastigheter) Hemställan

I kontraproposifionsvoteringen biträddes hemsfällan i reservafion 4 av Rolf Dahlberg m. fl. med 75 röster mot 17 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till hemställan i motion 2507 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 213 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 243 röster mot 66 för hemställan i reservation 4 av Rolf Dahlberg m. fl. 9 Riksdagens protokoll 1981/82:162-163

129

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982.

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 155 röster mot 154 för godkännande av utskotfefs motivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 5 av Per Bergman m.fl.;.

Mom. 6 (krav på kvalificerad majoritet)

Utskottets hemställan bifölls med 198 röster mot 95 för reservafion 6 av Rolf Dahlberg m. fl.. 15 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 7 (prisföreskriffer och hembudsklausuler m.m.)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 7 av Per Bergman m. fl. med 138 röster mot 16 för utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mofion 2507 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del. 155 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 155 röster mot 154 för reservation 7 av Per Bergman m. fl. ■

Mom. 8 (ikraftträdande)

Utskottets hemsfällan bifölls med.155 röster mot 154 för reservation 8 av Per Bergman m. fl.

Mom. 9 och 10 Utskotfefs hemsfällan bifölls.

12 § Föredrogs Näringsutskoftets betänkande

1981/82:48   En   nordisk   experimentell   telesafellif   m. m.   (prop.   1981/ 82:175)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1981/82:14 Anslag på tilläggsbudget III (prop. 1981/82:125)

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

13 § Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1981/82:24 om stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (prop. 1981/82:155).

130

Anf. 120 SONJA REMBO (m):

Fru talman! Med hänsyn fill,kammarens pressade tidsplan skall jag fatta mig mycket kort.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 24 fillstyrker arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag om ett statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet på 2 milj. kr. Bidraget skall utgå till kvinnoorganisa-

tioner som i första hand arbetar för att förbättra kvinnans ställning i samhället och aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Bidraget är så konstruerat att merparten av def, ungefär 70 %, kommer att gå till de politiska kvinnoorganisationerna. Härigenom är stödet i realiteten atf betrakta som ett nytt partistöd.

För bara ett par månader sedan beslutade riksdagens majoritet att retroaktivt för innevarande budgetår höja parfisfödet med närmare 10,5 milj. kr. Vi moderater reserverade oss mot det beslutet med hänvisning till def statsfinansiella läget. I den kärva ekonomiska situafion som landet befinner sig i är def nödvändigt att alla medverkar fill aft hålla kostnaderna under kontroll. Att de polifiska partierna på defta sätt beviljar sig förmåner innebär ett missbruk av skattebetalarnas förtroende. Detta är ett av skälen till atf vi reserverar oss också mot införandet av det nu föreslagna stödet.

Men det finns också andra skäl. Avsikten med stödet är aft främja jämställdhefsarbetet. Genom att man inför ett särskilt bidrag, som huvudsakligen de politiska kvinnoorganisationerna kan tillgodogöra sig, anser vi aft jämställdhetsarbetet i parfierna riskerar att komma i ett sämre läge än vad som nu är fallet. Man kan också ifrågasätta om jämsfälldhetsarbetef är kvinnoförbundens främsta uppgift. Kvinnoförbunden arbetar över hela det politiska fältet, och gränsen mellan vad som kan betecknas som jämställdhetsarbete och allmänt politiskt arbete är i praktiken mycket svår att dra. Def måste vara de politiska moderpartiernas uppgift att arbeta för jämställdhet sida vid sida med de politiska kvinnoförbunden. Genom att man kopplar bidraget för jämställdhetsarbete till kvinnoförbunden finns det en uppenbar risk för aft moderpartierna inte längre känner samma ekonomiska ansvar. Det finns också en risk för att kvinnoförbunden i sin nuvarande form permanentas av den enda anledningen att de erhåller statliga bidrag. Genom att bevilja det föreslagna statsbidraget gör regering och riksdag jämställdhetsarbetet och de politiska kvinnoorganisationerna en björntjänst.

Jämställdheten får inte vara en fråga enbart för kvinnor. Jämställdhetsar-befef måste bedrivas på bred bas och på alla nivåer inom de politiska partierna. Kvinnoförbunden har utan tvivel varit pådrivande i def arbetet, och det har börjat bära frukt. Jämställdhetsaspekterna uppmärksammas nu i alla sammanhang och drivs aktivt inte bara av kvinnorna utan också i ökande utsträckning av männen. Det är moderpartiernas ansvar att bevilja kvinnoorganisationer inom resp. parti de ekonomiska bidrag de behöver för sin verksamhet. Det reguljära partistödet på närmare 80 milj. kr. ger utrymme för ett tillräckligt ekonomiskt stöd till kvinnoförbunden.

Den utredning som ligger till grund för regeringens proposition föreslår aft de projektbidrag som nu utgår till kvinnoorganisationer skall tas bort till förmån för ett kontinuerligt stöd. Propositionen har dock inte tagit fasta på detta förslag. Från moderat håll vill vi fillstyrka utredningens förslag. Projektstöden riskerar aft styra kvinnoorganisationernas verksamhet. Deras verksamhet blir också ryckig och svårplanerad, eftersom projektbidragen många gånger är tillfälliga och svåra atf förutse.

Genom att omvandla merparten av projektbidragen till reguljära stöd till

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tiU kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

131

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

de icke-politiska kvinnoorganisationerna uppnår man syftet atf inom ramen för oförändrade kostnader ge dessa möjligheter fill en fastare organisafion och en fast ekonomi. Regeringen bör därför återkomma med förslag till hur projektbidragen skall kunna omvandlas till reguljära stöd fill de ickepolitiska kvinnoorganisationerna.

En annan fråga som fogs upp i utredningen och som vi nämner i vår mofion anser vi också värd ett närmare studium, nämligen hur bidragsgivningen skall kunna avbyråkrafiseras. Vi har i dag en stor mängd bidrag som utgår fill olika organisationer. Ansöknings- och kontrollförfarandef varierar från fall till fall, och för den enskilda organisationen kan def många gånger vara i det närmaste omöjligt att hitta rätt i bidragsfloran. Här behövs en översyn. Def finns anledning tro aft här finns utrymme för kostnadsbesparande effekfivisering till glädje för såväl de bidragssökande organisafionerna som statskassan.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen.

I defta anförande instämde Görel Bohlin och Elisabeth Fleetwood (båda m).

132

Anf. 121 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru falman! Låt mig börja med aft med tillfredsställelse hälsa atf def nu kommer ett förslag om stöd till kvinnoorganisationerna - detta då som en kontrast fill föregående talare, från moderaterna, som ju vill att man skall avslå förslaget i sin helhet. Jag måste säga att jag tycker det khngar väldigt falskt när moderaterna går upp och säger aft det är moderpartierna som skall verka för jämställdhet. Då bör man också dra konsekvenserna av detta, och såvitt mig är bekant är vpk det enda parti som har gjort def. Vi verkar inom partiet tillsammans för jämställdheten. Därför har vi heller ingen särskild organisation som kan dra nytta av detta förslag. Däremot anser vi dessa frågor så pass väsentliga och vikfiga att det är en självklarhet för oss att kvinnoorganisafionerna liksom övriga folkrörelser får ett statligt stöd för sin verksamhet.

Vi har dock i motion 2215 lagt fram förslag till förändringar i konstruktionen av detta stöd. Ett av våra ändringsförslag gäller hur många medlemmar en organisation skall ha för atf vara berättigad till statligt stöd. Regeringen och utskottet föreslår här atf en organisafion skall ha 3 000 medlemmar för atf få helt grundbidrag, 125 000 kr., och 1 500 medlemmar för atf få halvt grundbidrag, 62 500 kr. Sedan skall ett rörligt bidrag kunna utgå om 5 kr. per medlem upp till ett medlemsantal om 60 000 medlemmar. För atf erhålla bidrag måste också organisafionen ha en verksamhet i minst hälften av landets landsting.

Vi tycker atf denna konstrukfion i alltför hög grad gynnar de stora och etablerade organisationerna, dit självfallet också de partipolitiska hör. En organisafion måste alltså ha minst 1 500 medlemmar med en geografisk spridning till hälften av landets landsting för att över huvud taget komma i fråga när def gäller stöd. Det innebär aft förslaget inte gynnar de små

organisafionerna eller organisafioner som befinner sig i ett uppbyggnadsskede, trots atf def kanske är dessa organisafioner som är i störst behov av stöd.

Vi vill från vpk:s sida inte förneka att def måste ställas vissa krav på stabilitet i en organisation för aft bidrag skall kunna utgå. Vi går alltså inte emot att krav ställs på visst medlemsantal och viss riksspridning. Men def förslag som nu ligger är alltför långtgående. Vi kan se vad som gäller på andra områden och konstatera hur den här konstruktionen missgynnar infe minst invandrarorganisafionerna.

Vårt förslag innebär att helt grundbidrag om 150 000 kr. kan utgå fill organisationer om minst 1 500 medlemmar och halvt grundbidrag, 75 000 kr., till organisationer om minst 750 medlemmar. Vi har inskränkt verksamhetens geografiska spridning fill minst fem landstingsområden. Å andra sidan har vi sänkt def rörliga bidraget fill 2 kr. per medlem i intervallet 20 000-60 000 medlemmar. Därmed kostar vårt förslag ungefär lika mycket som regeringsförslaget.

På det här sättet får organisafionen inte karaktär av dagslända, samtidigt som vi inte ställer orimligt höga krav på medlemsantal och riksspridning. Kvinnoorganisationernas betydelse för jämsfälldhetsarbetef står ju, som vi skriver i vår motion, inte direkt i proporfion fill medlemsantalet. Många gånger kan en mindre organisation göra ett väl så gott opinionsarbete som en stor. Def har vi under de gångna åren fått en omfattande erfarenhet av.

De övriga förslag vi i motionen lägger fram rörande kriterier för statsbidrag har föranletts av atf vi ansåg aft man uttryckt sig mycket oklart i propositionen och använt luddiga formuleringar. Vår avsikt har varit atf få klarare skrivningar från utskottet, och det har vi också fått. Jag går därför inte in på dessa förslag.

1 stället vill jag fill sist beröra stödet till kvinnohusgrupperna. I regeringens proposition föreslås ju, till skillnad från utredningen, att de s. k. projektbidragen skall finnas kvar. Det tycker vi, fru falman, är positivt. I proposifionen sägs aft projektbidragen kan vara ändamålsenliga när staten under en tidsbegränsad period vill stödja särskilt angelägna ändamål.

Från vpk:s sida tycker vi att kvinnohusgruppernas verksamhet är av mycket angelägen karaktär. Det gäller speciellt deras stöd till misshandlade kvinnor. Vi föreslår därför i vår mofion aft riksdagen uttalar atf dessa kvinnohusgrupper skall kunna få statligt stöd i form av projektbidrag.

Man kan visserligen hävda, som utskottet gör, att dessa grupper framför allt bedriver en lokal verksamhet som def är kommunernas sak aft ge ett stöd till. Utskottet delar vår uppfattning att dessa grupper fyller en vikfig funktion. Men utskottets ledamöter borde vara och är säkert medvetna om aft denna insikt inte alls finns hos alla kommuner. Det är infe alls säkert att kommunerna ger det stöd som de borde ge. Medvetenheten om kvinnohusgruppernas vikfiga funktion för bl. a. misshandlade kvinnor är alltså infe särskilt stor.

Dessa gruppers verksamhet passar alltså enligt vår mening väl in på proposifionens uttalande att projektbidragen skall kunna användas för att

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

133

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

under en begränsad fid stödja särskilt angelägna ändamål. Vi tycker aff det är beklagligt atf utskottet inte kunnat instämma i detta.

Fru falman! Med det anförda vill jag yrka bifall till vpk-motionen 2215, vilket innebär krav på ett uttalande om stöd till kvinnohusgrupperna liksom på en förändring av bidragskonstrukfionen fill förmån för mindre organisationer.

■  Anf. 122 SONJA REMBO (m) replik:

Fru talman! Eva Hjelmström säger aft moderaterna avstyrker propositionen i dess helhet. Det gör vi av tekniska skäl. Vi avstyrker däremot infe tanken på statsbidrag till kvinnoorganisationer. Däremot anser vi att def är näst intill otillständigt aft de politiska kvinnoförbunden tar merparten av bidragen, fill men för andra kvinnoorganisationer. Vi föreslår därför att en del av projektbidragen skall omvandlas fill reguljära bidrag till kvinnoorganisationer.

Projektbidragen uppgår f. n. fill 6,5 milj. kr. Det bör finnas möjligheter aft ur de medlen forma ett reguljärt bidrag fill de icke-politiska kvinnoorganisationerna.

Det måste väl ändå vara de polifiska kvinnoorganisationernas främsta uppgift att arbeta för aft göra sig själva onödiga. Eva Hjelmström sade i kväll att vpk icke har något kvinnoförbund och att man inom det partiet arbetar sida vid sida. Så gör man också inom kvinnoförbunden. Man arbetar där sida vid sida med moderpartierna, och det är så jämställdhetsarbetet skall -bedrivas, liksom det politiska arbetet över huvud taget.

Det finns en ambition, åtminstone hos Moderata kvinnoförbundet, atf så småningom avskaffa sig självt. Det är en lovvärd ambition. Jag tror atf den kommer att ge resultat med hänsyn till def stora gehör som man i dag får på alla håll för jämställdhefsarbetet.

Jag håller med Eva Hjelmström om att kvinnohusen fyller en mycket stor uppgift. Men de måste vara i första hand en kommunal angelägenhet. Med tanke på den nya socialtjänstlagen och socialtjänstens övergripande ansvar för det sociala arbetet inom kommunerna är det en naturlig uppgift för dessa att också se fill att de funkfioner som kvinnohusen fyller får en plats i den kommunala budgeten i framtiden.

134

Anf. 123 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru falman! Det är helt rikfigt som Sonja Rembo säger atf vi infe har någon kvinnoorganisation och därför inte speciellt gynnas av detta förslag. Men vi månar som sagt om de mindre organisafionerna. Vi delar den kritik som moderaterna riktar mot aft detta stöd främst kommer de stora, starka organisationerna fill del. Vi har velat rätta till detta. Det skulle också moderaterna kunna göra genom att lägga fram ett eget förslag på denna punkt eller genom aft stödja vårt förslag, som verkligen gynnar mindre organisationer och organisationer under uppbyggnad och infe i första hand de stora starka etablerade partipolitiska organisat.onerna. Om Sonja Rembo

och moderaterna verkligen menar vad de säger, finns def all anledning att stödja vpk-förslaget.

Sedan till kvinnohusgrupperna. Sonja Rembo kan inte vara omedveten om att kommunerna - vi har haft det uppe vid ett otal tillfällen - berövats miljarder efter miljarder. Moderaterna vill t. o. m. beröva dem än mer. Det innebär att kommunerna tvingas skära ned på en rad verksamheter. Tyvärr tvingas man konstatera att kvinnoområdet inte är det första man satsar på och bygger ut i ett skede, när kommunerna tvingas skära ned på alla områden. Tvärtom kan vi befara att redan dé få kvinnohus som finns-kan komma i kläm genom den ekonomiska polifik som moderaterna har varit med om att bedriva.

Sonja Rerrlbo hänvisar till socialtjänstiagen. Det är våldsamt bra med lagar, men lagar ger inte kommunerna några möjligheter aft bygga ut olika verksamheter. Lagar skapar förutsättningar för att kimna göra detta, men de finns redan förut. Vad som krävs är naturligtvis pengar. Det borde även moderaterna förstå.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Anf. 124 SONJA REMBO (m) replik:

Fru talman! Jag tänker inte ta upp Eva Hjelmströms kastade handske om kommunernas nedskärningar. Eva Hjelmström vet hka bra som alla andra här i kammaren att vi i det ekonomiska läge som vi befinner oss i måste lära oss att prioritera. Vi får inte mer jämställdhet bara genom att ösa ut mera pengar. Det är inte på det sättet. Frågan är hur vi prioriterar och hur:vi arbetar i kommunerna. Där har vi ett gemensamt intresse över alla partigränser när det gäller att se fill att frågor som berör kvinnor och är angelägna för kvinnor får en hög prioritering i detta arbete. Men det är - och det anser jag fortfarande - en rent kommunal angelägenhet.

Vi föreslår, Eva Hjelmström, att regeringen kommer med ett helt nytt förslag om stöd till kvinnoorganisafionerna. -Vi avvisar alltså inte tanken på stöd till kvinnoorganisationerna. Jag vill än en gång understryka detta. Vad vi avvisar är stöd till de politiska kvinnoorganisationerna, ett stöd som i reahtefen är ett nytt partistöd ovanpå de 80 milj. kr. som redan utgår i partistöd. Vi protesterade, när man höjde partistödet med 10,5 milj. kr. Vi protesterar, när man nu försöker lägga på merparten av de 2 milj. kr. som är avsatta för kvinnoorganisationer. Det är def viktiga i vår reservation, Eva Hjelmström. Det framgår om Eva Hjelmström läser den ordentligt. Vi vill alltså att regeringen kommer med ett nytt förslag inom ramen för nuvarande ekonomiska resurser och där icke-politiska kvinnoorganisationer får ett stöd till sin verksamhet.

Anf. 125 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru falman! Vi har kommit med ett nytt förslag, och jag betraktar det som ett bra förslag.

Sonja Rembo vägrar att ta upp kommunernas ekonomi. Det börjar kännas litet tjatigt att ena dagen ständigt få höra om det ekonomiska läget och de prioriteringar som hela tiden måste göras.-

135

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

136

Jag skulle vilja uppmana moderaterna aft tänka på def i morgon, när vi skall fatta beslut om försvarsutgifterna och def nya JAS-flygplanef. De miljarder som kommer att strömma till militären och. till JAS skulle mycket väl kunna användas på andra områden. Vi betraktar det här som ett av dem som är betydligt mera angelägna än ett nytt stridsflygplan.

Anf. 126 MARGIT ODELSPARR (c):

Fru talman! Det är glädjande att riksdagen i dag kan fa ställning till ett regeringsförslag som innebär att statligt stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet införs. Det innebär atf kvinnoorganisationer som i första hand arbetar för att förbättra kvinnans ställning i samhället och akfivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män skall kunna erhålla statligt stöd.

De svenska kvinnoorganisationerna har spelat en stor roll för samhällets utveckling. Många reformer som i dag är självklara har direkt initierats av kvinnoorganisationerna. Även om det råder delade meningar om vem som har upphovsmannarätt till olika sociala reformer, kan man konstatera atf kvinnoorganisationerna har varit aktiva som påtryckare. . Utskottet ställer sig bakom de bidragskonstrukfioner som regeringen föreslagit, vilket innebär aft stödet utgår i form ay ett grundbidrag och ett rörligt bidrag.

, Utskottet anser liksom regeringen att organisationerna skall vara uppbyggda efter gängse demokrafiska principer. De. personer som delar organisationens grundvärderingar och accepterar dess mål och stadgar skall kunna ansluta sig till organisationen.

På. en punkt har utskottet gjort ett förtydligande i. förhållande till propositionen. Utskottet har funnit def naturligt att den ordningen skall gälla att den' bidragssökande organisationen endast får tillgodoräkna sig de medlemmar som har erlagt stadgeenlig medlemsavgift.

Fru talman! Jag får tyvärr konstatera atf moderata samlingsparfiet har en annan uppfattning om värdet för kvinnoorganisationer av atf erhålla statligt stöd för sin verksamhet. Detta framgår av den reservation som företrädarna för moderata samlingspartiet i utskottet har fogat till betänkandet. Denna inställning står i strid med den.uppfattning som moderata kvinnoförbundet hade den 23 maj 1979, då man tillsammans med övriga polifiska kvinnoförbund begärde att statsbidrag skulle utgå till kvinnoorganisationer.

Det är bara atf beklaga att moderata kvinnoförbundets inflytande på ■partiet har varit så litet i den här frågan. Det hade varit värdefullt om stödet till kvinnoorganisationerna hade kunnat fattas i politisk enighet, men så blir nu inte fallet.

Vpk har i sin partimotion yrkat på vissa förändringar av bidragskonstruktionen. Utskottet har ansett att de avvägningar och bedömningar som regeringen gjort är väl grundade och har därför yrkat avslag på motionen i denna del. I vad gäller stödet till invandrarorganisafionerna framgår det av propositionen och utskottsbetänkandet att stöd skall kunna utgå fill dessa, även om inte kravet på geografisk.spridning har helt uppfyllts.

Utskottet har även yrkat avslag på vpk:s krav om aft projektbidrag skall utgå fill kvinnohusgrupperna. Utskottet anser liksom vpk aft kvinnohusgrupperna fyller en viktig funktion. Eftersom stödet fill kvinnoorganisafionerna skall utgå under förutsättning atf rikstäckning förekommer, har utskottet inte ansett sig kunna gå med på atf en ny form av stöd införs. Den verksamhet som kvinnohusgrupperna hittills har bedrivit är enbart av lokal karaktär. Utskottets uppfattning är därför atf stöd fill dessa grupper i första hand bör erhållas från kommuner och landsting.

Med det anförda får jag, fru talman, yrka bifall till arbetsmarknadsutskoftets hemställan på samtliga punkter.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Anf. 127 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru talman! Jag tvingas återupprepa atf den betydelse som kvinnoorganisationerna kan utöva i vad gäller jämställdhetsfrågor inte kan sägas stå i direkt proportion till medlemsantalet i organisafionen. Många gånger kan en mindre organisation göra ett väl så gott opinionsarbete som en stor, men för aft kunna bedriva opinionsarbete måste den ha vissa ekonomiska resurser. Går vi tillbaka litet och ser vilka kvinnoorganisationer som under årens lopp - under 1960- och 1970-falen inte minst - har bedrivit ett väldigt aktivt opinionsbildande arbete, så tvingas-vi konstatera atf t. ex. en sådan organisafion som Grupp 8 åtminstone tidigare skulle ha ställts utanför, beroende framför allt på kravet på geografisk spridning. Men ingen kan förneka dess betydelse när det gäller opinionsbildande arbete.

I fråga om kvinnohusen återupprepas atf de är av främst lokal karaktär. Det är självfallet; ett kvinnohus kan så atf säga inte förflytta sig, utan def verkar på den ort där det finns. Men det innebär inte atf infe kvinnor också från andra kommuner inom ett ganska stort geografiskt område kan söka sig till kvinnohuset såväl personligen som genom atf ringa dit. Aft påstå aft kvinnohusen - åtminstone de som fungerar i dag-enbart skulle betjäna t. ex. Stockholm och Göteborg är alltså en klar underskattning av dem. Det gäller både def opinionsarbete som de bedriver och deras funktion som en replipunkt för kvinnor över huvud taget. Som kontaktpunkt för kvinnor servar de en stor del av landet. Jag tycker det är beklagligt att utskottet inte inser detta.

Anf. 128 SONJA REMBO (m) replik: -; Fru talman! Margit Odelsparr beklagar att Moderata kvinnoförbundets inflytande på partiets ställningstagande i den här frågan skulle ha varit litet. Så är ingalunda fallet. Moderata kvinnoförbundet medverkade i den skrivelse som 1979 ställdes fill regeringen med önskemål om bidrag fill kvinnoorganisationer, def är helt rikfigt. Men vi vet att Sveriges ekonomi är besvärlig, och vi anser från hela moderata samlingsparfiets sida - def gäller såväl kvinnoförbundet som ungdomsförbundet; jag tror att jag kan åta mig att föra även det senares talan i den här frågan - atf det är oerhört viktigt atf vi alla far vårt ansvar och medverkar fill atf få balans i ekonomin igen.

Anser vi oss styvmoderligt behandlade och anser vi aft vi behöver mer

137

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

medel fill jämställdhefsarbete, så skall de kraven rikfas fill moderpartierna, inte fill statskassan. Med de ytterligare 10,5 miljoner som riksdagsmajoriteten mot de moderata reservafionerna lämnar i partisföd till de polifiska organisationerna bör det finnas pengar aft hämta som täcker in de 70 % av 2 miljoner som skulle gå till de politiska kvinnoförbunden enligt regeringens förslag.

Anf. 129 MARGIT ODELSPARR (c) replik:

Fru falman! Jag fror atf såväl Sonja Rembo som Eva Hjelmström och jag är överens om att kvinnoorganisationerna har varit av avgörande betydelse för aft stärka kvinnornas ställning och för arbetet för ökad jämställdhet. Men för atf man skall kunna bedriva en planerad verksamhet i framtiden krävs det en god ekonomisk bas, och det är väl också ett rättvist krav, om man ser på def stöd som utgår fill övriga folkrörelser.

Jag vill också peka på den stora betydelse som kvinnoorganisationerna har när det gäller utbildning av kvinnorna och för att stimulera kvinnorna att engagera sig i det politiska livet och föreningslivet över huvud taget och få flera kvinnor med i de beslutande organen.

Eva Hjelmström talar om att de mindre organisationerna skulle bli utan stöd. Jag vill påpeka att projektbidraget skall finnas kvar. Just de mindre organisafionerna kan då komma i åtnjutande av projektbidrag. Man har varit tvungen att här, som i andra sammanhang, göra en avvägning på grund av begränsade ekonomiska resurser. Satsningen i vad gäller det reguljära statliga stödet har då gjorts där verksamheten är som bredast och mest omfattande. Men det finns allfid möjligheter att få projektbidrag.

Anf. 130 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru falman! Det är uppenbarligen så att vi är överens om att det är viktigt atf arbeta för aft fler kvinnor tar sig an fler uppdrag och olika uppdrag, såväl inom fackföreningsrörelsen som i andra beslutande församlingar. Kvinnoorganisafionerna får ofta fungera som skolningsorganisationer, varefter kvinnan väljer antingen att stå kvar eller också att arbeta på andra sätt. Vad som skiljer oss är just detta aft vi i vpk tycker atf man skall lägga mer vikt vid den aktivitet som en organisation utövar än att ställa så väldigt hårda krav -och där förstod jag inte riktigt vad som sades inledningsvis - som man nu gör på geografisk spridning, antal medlemmar osv. Vårt förslag skulle alltså gynna infe minst mindre organisafioner med en viss stabilitet men som är aktiva och befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Vi tror att detta ofta är bättre just för jämsfälldhetsarbetef än att i första hand satsa på de stora, starka och redan etablerade organisationerna.

138

Anf. 131 MARGIT ODELSPARR (c) replik:

Fru talman! Jag kan bara upprepa aft vi naturligtvis har varit tvungna atf göra en avvägning. Om man ser på remissomgången, visar def sig atf en del tycker att kravet på medlemsantal har satts för högt och en del att det satts för lågt. Vi i utskottet har då kommit fram fill atf vi kan ansluta oss till den

avvägning som gjorts från regeringens sida. För de mindre organisationerna    Nr 163

fror jag att just projektbidraget kan vara en stödform som kan komma till    Onsdaeen den

nytta-                                                                                            2 juni 1982

Anf. 132 GUNNEL JONÄNG (c):

Fru falman! En fanfar för atf kvinnorna börjar myndighetsförklaras! Det går långsamt - och det måste tydligen till en icke-socialistisk regering för att kvinnoorganisationerna skulle räknas som likvärdiga med ungdomsorganisationerna och därmed kunna påräkna ett statligt stöd. Det är litet trist att det skall behöva fa så lång tid att inse att det krävs ekonomiska resurser också i organisationsarbete som utförs av kvinnor.

Det var, som har påpekats här, 1979 som Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Moderata kvinnoförbundet gjorde gemensam sak och hos regeringen begärde ekonomiskt stöd fill kvinnoorganisationerna.

Det känns väldigt bra att den här propositionen har lagts fram och att utskottets majoritet har ställt sig bakom den. Bidragsbeloppet på 2 milj. kr. är naturligtvis mycket litet, men det tycker jag att man får acceptera i det ekonomiska läge som vi befinner oss i. Det viktiga är att vi får principen om stöd til| kvinnoorganisationer fastlagd. Då har vi en grund lagd och kan sedan gå vidare. Vi kvinnor har fått lära oss tålamod när det gällt att utveckla för kvinnorna på olika områden.

Jag anser också att def är mycket vikfigt aft kvinnohusgrupperna kan få ekonomiskt stöd för sin verksamhet. Utskottet anser atf det är en kommunal angelägenhet, men det finns anledning för oss här i riksdagen att understryka vikten av det arbete som kvinnohusgrupperna utför, hur mycket de betyder, inte minst för de misshandlade kvinnorna, och hur viktigt det är att de får ekonomiskt stöd.

Det är naturhgtvis med stor förvåning som jag konstaterar aft moderaterna vill avslå propositionen. Antingen måste det vara så att partiet kör över sitt kvinnoförbund, eller också har Moderata kvinnoförbundet ändrat sig sedan 1979, då vi gick ut tillsammans med gemensamma krav.

I reservationen tar man inte bara upp ekonomiska synpunkter utan talar också om principiella invändningar, bl. a. därför att större delen av stödet kommer atf gå till de politiska kvinnoförbunden. Def är en mycket negativ syn på dessa kvinnoorganisationer som redovisas här.

Man säger också: "Det föreslagna stödet kan av moderpartierna tas till intäkt för att ägna minskad uppmärksamhet åt jämställdhefsfrågorna." Är det verkligen så illa ställt med jämställdheten inom moderata samlingsparfiet att man skulle sluta intressera sig för den, om kvinnoförbundet får en liten nålpeng för att främja jämställdheten? Jag fror säkert att vi i olika kvinnoorganisationer kan vara och är krifiska mot våra resp. partier för att de är långsamma i jämsfälldhetsarbetef, men aft tro de skulle sluta intressera sig för det, det tycker jag är aft gå litet väl långt.

Sedan skriver moderaterna i sin reservation att man riskerar atf behovet av

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

139

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

särskilda kvinnoförbund i deras nuvarande form kommer atf permanentas.

Vad är def i så fall för risk med defta? Vad är def för fel egentligen på kvinnoorganisationerna? De frågorna måste ställas fill moderaterna.

Jag tycker att moderaterna här för fram synpunkter som är föråldrade i dag. Visst har det funnits en tid, ett utvecklingsstadium, då många av oss trodde att kvinnoorganisationerna var ett övergående fenomen. Men i dag växer kvinnorörelserna. I dag inser t.o.m. de unga kvinnorna aft kvinnoorganisafionerna behövs och kommer att behövas för - anser jag -oöverskådlig tid framöver.

Vi lever fortfarande i ett manssamhälle, där kvinnors värderingar och erfarenheter inte har fillräcklig genomslagskraft. Kvinnoorganisationerna har ett enormt ansvar och viktiga uppgifter framför sig. Vi vill förändra samhället och åstadkomma ett delat ansvar och lika villkor för kvinnor och män. Vi vill ha ett jämställt samhälle.

De förändringar och förbättringar som gjorts beror i stor utsträckning just på kvinnoorganisationernas pådrivande arbete.

Vi har fortfarande massor av gamla fördomar och attityder kvar, både män och kvinnor, och vi måste i kvinnoorganisafionerna ständigt informera, utbilda oss, diskutera. Vi behövs verkligen.

Som sagt: Jag tycker att stödet är bra. Nu kan vi - inte minst i de politiska kvinnoorganisafionerna - gå ut med ökade akfiviteter och ökad verksamhet, med både inåt- och utåtriktad information. Vi får möjlighet atf arbeta ännu mer intensivt för jämställdhet i samhället och för atf förbättra kvinnans ställning i samhället.

Fru falman! Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan.

I detta anförande instämde Stina Andersson (c).

140

Anf. 133 SONJA REMBO (m) replik:

Fru falman! Jag vill än en gång understryka atf Moderata kvinnoförbundet infe är överkört i den här frågan. Kvinnoförbundet och moderata samlingspartiet är totalt eniga om den reservation fill utskoftsbetänkandet som föreligger.

Jämsfälldhetsarbetef är oerhört viktigt, och det är viktigt att def bedrivs på alla nivåer inom de politiska partierna. Det är vikfigt att det bedrivs inom moderpartierna- infe bara inom kvinnoförbunden. Vi vill, Gunnel Jonäng, inte ha några nålpengar fill jämställdhetsarbetet. Det skall vara en integrerad del av partiets totala verksamhet.

Från vår sida anser vi att genom att säga nej till ett speciellt bidrag, genom att ta vårt ansvar för den ekonomiska utvecklingen i Sverige, här vi myndigförklarat kvinnorna inom de politiska partierna.-Vi måste bidra till den ekonomiska saneringen, precis på samma sätt som alla andra svenska medborgare. Det är en helt annan sak att vi utanför de politiska partierna har kvinnoorganisationer som har behov av stöd för jämställdhetsarbetet. Vi vill

infe beröva dem de sfödmöjligheferna. Def är därför vi anvisar vägar för hur de skall kunna få detta stöd.

Anf. 134 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Fru falman! Jag tycker att def är en mycket negafiv syn på kvinnoorganisationerna som Sonja Rembo och moderaterna för fram i reservationen. Uppenbarligen skiljer sig moderaternas kvinnosyn från de andra partiernas, och det är beklagligt. Sonja Rembo sade t. ex. i sitt första anförande att det var ett missbruk av skattebetalarnas förtroende att ge stöd fill kvinnoorganisationerna. Det är ett mycket märkligt uttalande. Vi ger ju stöd fill ungdomsorganisationerna och det har aldrig,' såvitt jag kan erinra mig, ansetts som ett maktmissbruk.

Sonja Rembo lägger också ekonomiska synpunkter på förslaget. Men det är verkligen en liten summa def rör sig om - 2 milj. kr. Def kan infe vara så atf Sveriges ekonomi står och faller med detta. Egentligen är naturligtvis anslaget alldeles för litet, men vi har från centerns sida accepterat det just mot bakgrund av den ekonomiska situationen. Det är emellerfid viktigt att principen läggs fast.

Jag tycker def är beklagligt och ledsamt att moderaterna har en annan syn på arbetet i kvinnoorganisafionerna än vad vi har inom de andra partier-

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Anf. 135 SONJA REMBO (m) replik:

Fru falman! Def är tydligt att vi har en annan syn på jämställdhefsarbetet. Jag tror aft vi är mer optimistiska än vad man tycks vara inom de andra kvinnoförbunden och partierna: Vi tror nämligen att jämställdhefsarbetet skall bära frukt. Vi tror att vi inom en inte alltför avlägsen framfid skall uppnå det tillståndet då vi inte längre behöver kvinnoförbunden. Det faktum att det finns polifiska kvinnoförbund vittnar om den bristande jämställdheten, men vi skall väl ändå hoppas att vi når ett tillstånd där vi har en jämställdhet och infe längre har behov av kvinnoförbund i den form som de i dag har. Det är av den anledningen som vi anser att def finns en risk för aft man genom aft ge statsbidrag permanentar kvinnoorganisationerna i deras nuvarande form. Man kan därmed förhindra en naturlig utveckling mot större jämställdhet och ett integrerat arbete inom de polifiska parfierna.

Def är litet pengar def rör sig om, säger Gunnel Jonäng. Jag håller med om det, men desto större anledning då aft de polifiska kvinnoförbunden via moderpartierna får sin rättmätiga andel av partistödet på 80 milj. kr. om året. Då skall vi väl inte beröva de icke politiska kvinnoförbunden det betydligt rejälare stöd som de skulle kunna få, om de polifiska kvinnoförbunden höll sig inom ramen för de reguljära partistöden. Def tycker jag hade vittnat om solidaritet mellan kvinnoförbunden, och det hade varit värdefullt om de andra polifiska partierna hade ställt upp på defta.

141

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

Anf. 136 GUNNEL JONÄNG (c) replik:

Fru talman! Sonja Rembo tror och hoppas aft jämställdhetsarbetet inom parfierna skall bära frukt. Den förhoppningen kan jag instämma i. Men jag har samtidigt den uppfattningen att det infe räcker med def arbete som bedrivs inom partierna. Det.är helt nödvändigt att vi också har våra kvinnoorganisationer, där vi kan föra fram de frågor som är vikfiga och angelägna för aft förbättra kvinnans ställning i samhället.

Vi har inom centern erfarenhet av ett starkt kvinnoförbund med många medlemmar. Det har en egen målsättning för jämställdhet enligt vilken vi har arbetat under en följd av år. Jag anser att det är mycket fack var def arbete som just Centerns kvinnoförbund har utfört som centern har haft och har en så god kvinnlig representafion i olika kommunala organ. Där får kanske moderaterna ta sig samman och titta på sin representation, som ur kvinnosynpunkt väl ändå lämnar en del övrigt atf önska.

Jag vidhåller den bestämda uppfattningen atf kvinnoorganisationerna behövs i dag och att de uträttar ett enormt arbete. Jag är övertygad om att de också kommer att behövas lång fid framöver för att skapa jämställdhet i samhället.

Förste  vice  talmannen   anmälde  att  Sonja   Rembo  anhållit  att  fill protokollet få antecknat att hon infe ägde rätt fill ytterligare replik.

142

Anf. 137 GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Ibland när jag sitter framför TV:n och ser på olika program säger jag för mig själv: Dessa fantastiska kvinnor som orkar och hinner vara med i så många kulturella sammanhang, har gjort det i alla tider och gör def i sådan mångfald att ingen hinner räkna dem och deras insatser. Jag tänker på hur ofta kvinnor förmedlar åsikter och uppfattningar i trosfrågor till nya generafioner. Jag tänker på hur de överför praktiska färdigheter fill nya generationer i hemmet och hur de lär dem praktiska sysslor. Jag tänker på hur kvinnor förmedlar hanfverkskunnande och traditioner, som har mycket stor betydelse för framtidens folk och för vår kulfur.

Ser man på de program som presenteras finner man att i våra gudstjänster är det ett större antal kvinnor än män som deltar. Vid de flesta sångframträdanden, på teatern - både som aktörer och som besökare -, i program med dans eller i program fillsammans med barn, på demonstrationer och nu på alla våra fredsmarscher är def övervägande antalet deltagare kvinnor. Det är en oändlig rad kvinnor som ingår i ett kulturellt sammanhang. Man ser att kvinnor allt oftare far ställning i framfidsfrågor. Samfidigt vet vi aft kvinnor fortfarande tar det största ansvaret för familjen när det gäller inköpen, städarbefet och omsorgen om barnen. I allt detta är våra kvinnoorganisationer en sfimulans för atf väcka till nya inifiativ men också för att sammanföra kvinnor, så att de känner stöd från varandra. Därför är det angeläget att kvinnoorganisationerna, så länge som kvinnorna själva vill ha dem kvar, bibehålles. De har inte tillkommit för atf motarbeta UtveckUngen i samhället eller för att motarbeta männen, som många tycks

tro, utan de har alltid haft som målsättning att utveckla kvinnornas kunnande, aft stimulera fill mera aktiv förståelse och fill ökad kraft för atf möta samhällets olika frågor.

Kvinnor har ofta stor förmåga att organisera sitt föreningsarbete. Därför är de mycket beroende av aft kunna göra det även på def ekonomiska planet.

Eftersom jag själv under många år har arbetat i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, kan jag verkligen intyga att kvinnoorganisationerna har haft en förmåga att förnya och utveckla samhälleliga frågor, samfidigt som många kvinnor på ett mycket förträffligt sätt har fört fram jämställdhefsfrågorna. Säkerligen hade det inte blivit samma belysning och slagkraft när det gäller jämställdhetsfrågorna, om vi väntat på svar från organisafioner där män och kvinnor arbetar tillsammans. Där drunknar ofta kvinnornas krav på förnyelse i jämställdhefsdebatten. Vi accepterar på socialdemokratiskt håll de bidragsformer som utskottet föreslår. Jag tror att om vi skulle diskutera nya former, så behövde vi kanske se över hela systemet i fortsättningen. Därför har vi från vårt håll alltså accepterat den nu föreslagna ordningen.

Jag vill, fru talmän, yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

I detta anförande instämde Hagar Normark och Margareta Winberg (båda

s).

Anf. 138 EVA WINTHER (fp):

Fru talman! Def här är visst en fråga som enbart intresserar kvinnor. Män är tydligen infe intresserade av kvinnoorganisationer.

Stödet fill folkrörelser och organisationer har utvecklats under de senaste årtiondena. Idrotts-, ungdoms- och nykterhetsorganisationerna, för atf nämna några, får i dag ett kondnuerligt verksamhetsstöd.

Det beslut som vi skall fa om en stund innebär aft en kvardröjande orättvisa försvinner. Också kvinnoorganisafioner kommer att kunna fä stöd för sitt centrala arbete. Egentligen är det fantasfiskt aft det har dröjt så länge innan kvinnoorganisationerna fått denna möjlighet. Atf göra en rimlig avgränsning är svårt, men vissa kriterier måste man ha, och statsrådet har föreslagit att stödet skall gå till sådan organisafion som i första hand arbetar för att förbättra kvinnans ställning i samhället och aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Att nu sådana kvinnoorganisationer får ett verksamhetsstöd får inte innebära - helt självklart - atf jämsfälldhetsarbetef förvisas fill kvinnoorganisationerna. Jämställdhetsarbetet behöver drivas vidare inom de polifiska parfierna och ungdomsorganisationerna och på alla nivåer i vårt samhälle.

Men det är naturligtvis rimligt att också kvinnoorganisationer genom ett kontinuerligt stöd får möjlighet till större trygghet i sitt arbete, möjlighet till långsiktig planering och därmed förhoppningsvis en bättre verksamhet. Därför kan jag infe förstå den moderata reservationen. Jag är också av den

143

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Stöd tih kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

uppfattningen att kvinnoorganisationer behövs och kommer att behövas väldigt länge ännu.

Det är atf beklaga aft stödet, på grund av den ekonomiska situationen, inte kunnat bli högre. Men def är ändå én markering, och def är en princip som har blivit fastlagd. Kvinnoorganisationernas arbete för jämställdhet är vikfigt för kvinnors delaktighet i samhällslivet, och kvinnoorganisafionerna skall stödjas på samma sätt som andra organisationer.

Det förslag som nu föreligger innebär väl på sätt och vis en styrning av de organisationer som vill komma i åtnjutande av verksamhetsbidraget i så måtto att det gäller för dem att ha en viss sorts organisation med registrerade medlemmar och medlemsavgifter.

I och för sig kan det vara en rimlig beräkningsgrund för ett bidrag av den här arten, men def är ingen tvekan om atf def kan innebära bekymmer för en del av kvinnoorganisafionerna. Jag förutsätter aft ansökningstiden för aft få bidrag när det gäller den första ansökan fastställs efter samråd med kvinnoorganisationerna och atf vissa övergångsbestämmelser kan få gälla som underlättar för organisationerna att få del av stödet under def första året.

Till sist vill jag säga atf jag tycker det är glädjande aft både proposifionen och utskottet uttalar sig för att projektbidrag också i fortsättningen skall kunna utgå till särskilt angelägna projekt. Det är en förutsättning för att också mindre organisationer skall kunna få bidrag. Dessa projektbidrag kan dessutom innebära en stimulans och medverka till ett nytänkande i en organisations verksamhet. Det är därför bra att de får vara kvar.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

144

I defta anförande instärhde Marie Nordström (fp).

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (avslag på propositionen)

Utskottets hemställan bifölls med 233 röster möt 62 för reservationen av Anders Högmark m. fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 2 (omkonstrukfion av bidragssystemet, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 16 för motion 2215 av Lars Werner m. fl.

Mom. 3 och 4

Utskottets hemställan bifölls.

14 § Företagsbeskattningen

Föredrogs skatteutskotfefs betänkande 1981/82:65 om vissa frågor rörande företagsbeskattning (prop. 1981/82:191).

Anf. 139 BO FORSLUND (s):

Fru falman! Till skafteutskotfefs betänkande nr 65 har vi socialdemokrater fogat en reservafion, som jag härmed yrkar bifall till. Reservafionen gäller arbetsrätfsligt skadestånd.

Vi anser att arbefsräffshga skadestånd icke skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Samma krav ställdes också vid föregående riksmöte. Nu hänvisar utskottsmajorifeten ånyo till den sittande arbefsräftskommitténs arbete och yrkar således avslag på vår framställan. Vi tycker inte atf riksdagen behöver invänta kommitténs synpunkter i denna del för att ha underlag till ett beslut.

Om arbetsgivare vid den taxering som nu gäller tillåts göra avdrag för allmänna skadestånd som om det vore fråga om en normal kostnad för verksamhetens bedrivande, så anser vi atf sanktionssysfemet sätts ur spel.

Enligt vår mening skall allmänna skadestånd i skatteräftsligt hänseende jämställas med böter och viten, och vi föreslår därmed en ändring i kommunalskatfelagen, som innebär att skadestånd inte är avdragsgill kostnad i förvärvskälla.

Fru talman! Vid betänkandet har vi också fogat ett särskilt yttrande. Vi socialdemokrater yrkade så sent som vid behandlingen av skatteutskottets betänkande nr 58 att rätten fill skattereduktion för aktieutdelning skulle avskaffas. Den borgerliga majoriteten avslog dock vår reservation.

Med hänsyn till atf frågan om skattereduktion infe närmare behandlas i propositionen, som ligger till underlag för defta betänkande, har vi infe ansett det påkallat att ånyo väcka någon mofion.

Fru talman! Om yrkande 4 i vpk-motionen 2523 framställes, kommer vi dock att stödja densamma vid voteringen.

Anf. 140 KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru falman! Jag skall försöka fatta mig lika föredömligt kort som Bo Forslund.

Det är för alla bekant aft våra höga arbetskostnader verksamt har bidragit till att vi sedan mitten av 1970-talet förlorat andelar på exportmarknaden.

En annan negativ faktor för vår konkurrensförmåga, som inte har varit föremål för särskilt stor uppmärksamhet, är skillnaden i kapitalbeskattning av småföretag mellan Sverige å ena sidan och de med oss konkurrerande europeiska länderna å den andra. Det är självfallet betydelsefullt för exportansträngningar och sysselsättning att de svenska småföretagen kan konkurrera som underleverantörer fill svensk exportindustri.

Den bästa lösningen pä kapifalbeskattningsproblemen i småföretagen vore naturligtvis att befria den del av förmögenheten som är bunden i ett

10 Riksdagens protokoll 1981/82:162-163

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

145

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

företag som arbetande kapital från förmögenhetsskatt och naturligtvis helst också från arvs- och gåvoskatt. Vi har emellertid nöjt oss med atf i likhet med förefagsskattekommiffén nu föreslå att i mindre och medelstora företag det arbetande kapitalet undantas från förmögenhetsskatt. Vi begär att regeringen lägger fram ett förslag om slopande av denna förmögenhetsbeskattning.

Med det sagda yrkar jag bifall till reservation nr 1, mom. 4.

Den andra delen av vår reservation behandlar beskattningen av aktieutdelning. Som bekant föreslår regeringen i propositionen en lindring av dubbelbeskattningen av utdelad vinst i icke börsnoterade aktiebolag. Detta är välkommet, eftersom det är av mycket stor vikt atf små och medelstora företag ökar sin förmåga att dra till sig riskvilligt kapital. För detta krävs att företagen kan lämna utdelning, något som ofta har stoppats av den nu gällande dubbelbeskattningen.

Propositionen är emellertid försedd med ett par spärrar, som enligt vår uppfattning är olyckliga: dels beloppsgränsen 700 000 kr. för avdraget, dels begränsningen av avdragets storlek fill högst 15 % av aktiekapitalet.

Den sistnämnda gränsen är olämplig därför att de mindre företagen som regel har eff litet redovisat aktiekapital och följaktiigen en i förhållande till aktiekapitalet relativt hög procentuell utdelning. De företag som har möjlighet därtill kan undvika eller i varje fall motverka begränsningsregeln genom att öka aktiekapitalet medelst fondemissioner. Detta gör begränsningsregeln än mindre angelägen.

Beloppsgränsen 700 000 kr. missgynnar den viktiga grupp som utgörs av de något större aktiebolagen och är ägnad aft passivera kapitalet. Därmed motverkas den stimulans som propositionen vill uppnå.

Vad som här har anförts bör riksdagen ge regeringen fill känna, och jag yrkar bifall fill reservafionen 1, mom. 1.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

I   anförandet   instämde   Erik   Hovhammar   och   Berfil   Danielsson (bådam).

146

Anf. 141 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Återigen har vi fått ett borgerligt regeringsförslag som omfördelar och ger ytterligare lättnader till de grupper som redan i dag i stor utsträckning kan styra sina inkomster och därigenom också utnyttja de många möjligheter till- minskning av beskattningen som skattesystemet erbjuder. Detta skall ses mot vad som gäller för vanliga lönearbefargrupper, som skattesystemet drabbar direkt, utan atf ge några möjligheter till sådana styrningar eller lättnader.

De borgerliga regeringspartierna har i skattepolitiken hela fiden drivit en linje som har varit av den karaktären att skattesystemet skall underlätta för dem som har höga inkomster och som vill spekulera, medan de som arbetar

på vanligt sätt för atf försörja sig skall drabbas hårdare. Def här förslaget är en del i den politiken.

Möjligheterna aft via skattesystemet utjämna skillnaderna i inkomst - def är ju avsikten med den progressiva statsskatten - har systematiskt urholkats av de borgerliga. Det är naturligtvis också fallet när man vill slopa den s. k. dubbelbeskattningen i icke börsnoterade företag.

Det är klart att en del av dessa företag kan behöva stöd. Men såvitt jag försfår är def en förhållandevis liten del av de företag som egentligen behöver stöd som nu får möjligheter till generella lättnader. Därför finns det ingen anledning atf gå just den vägen aft generellt genomföra lättnader för de icke börsnoterade företagen. Inte nog med aft man får den effekten, det stimulerar dessutom de s. k. fillväxtbolag som egentligen inte har någon annan ambition än att tjäna snabba pengar. Det är en typ av företag som snabbt sprider sig här i landet. De kommer från USA och ställer infe på något sätt krav på atf ha en produktion som bas. Syftet är en hög avkastning, och spekulationsinriktade kapitalplacerare har bara en hög och snabb avkastning som målsättning. Jag vill påstå att det inte är mer spekulation vi behöver ha i vår ekonomi, utan tvärtom avsevärt mindre av detta osunda inslag i den kapitalistiska ekonomin. Ett av elementen i den ekonomiska krisen är bl. a. att det råder en alldeles för omfattande spekulation. Det satsas inte på produkfiva investeringar, därför att det lönar sig i allra högsta grad atf spekulera. Därför finns det heller inga skäl, enligt vpk:s mening, att införa de nya skattereglerna som i än högre grad stimulerar spekulationen.

Def är på såväl principiella som fördelningspohtiska grunder som vi avvisar
regeringsförslaget. Detsamma gäller också regeringens förslag till ändring av
förmögenhetsbeskattningen. Vi anser infe att det finns någon anledning att
lindra förmögenhetsbeskattningen, oberoende av vilken form av ägande det
gäller. Generellt är vår politik aft man bör beskatta stora förmögenheter
hårdare.                       '

Av sådana skäl kräver vi också att den s. k. Annell-lagen och reglerna om rätt fill skatteredukfion vid inkomstbeskattning för erhållen aktieutdelning avskaffas. Vi anser att de fidigare införda reglerna - de förstnämnda av socialdemokraterna, om jag inte minns alldeles fel, och de andra av de borgerliga regeringarna - är ett led i, som jag sade tidigare, omfördelnings-principen, den princip som gör att de som jobbar för sitt levebröd får betala skatt, medan de som spekulerar får lindringar.

Av dessa orsaker vill jag yrka bifall till vkp-mofionen och ger därmed Bo Forslund möjhgheten att rösta med vårt förslag.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

Anf. 142 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! I skatteutskottefs betänkande 65 behandlas flera frågor angående företagsbeskattningen, frågor som aktualiserats dels genom proposition 191, dels genom ett stort antal rhotioner.

1 propositionen föreslås bl. a. ändring i lagen om utdelning på icke börsnoterade aktier och i lagen om statiig förmögenhetsskatt. Syftet med de framlagda förslagen är att underlätta de mindre och medelstora företagens

147

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

148

försörjning med riskkapital. Således föreslås att dubbelbeskattning av utdelad vinst i icke börsnoterat aktiebolag lindras genom aft avdrag medges med 70 % av utdelat belopp. Avdragsrätten tillkommer aktiebolag som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Vissa begränsningar i avdragsrätten föreslås dock. Avdrag medges infe för utdelning som tillfaller företag som är frikallade från skaftskyldighet, och det årliga avdragsbeloppet får inte vara över 15 % av aktiekapitalet och sammanlagt inte översfiga 700 000 kr. Genom detta avdrag kommer skatten på den vinst som ligger till grund för avdraget aft halveras. Utdelning av vinst och vinstuttag i form av lön medför då i stort sett samma skatte- och avgiftsbelasfning.

I propositionen föreslås också en ändring i förmögenhetsskatfereglerna, som innebär att aktier i alla rörelsedrivande aktiebolag som inte är börsnoterade får värderas enligt de i allmänhet förmånliga regler som gäller för familjeföretag. Dessa sistnämnda regler träder i kraft vid 1983 års taxering. Avdragsreglerna vid utdelning fillämpas först vid 1984 års taxering.

I propositionen understryks vikten av atf verksamheter som bedrivs i småföretag sfimuleras och atf småföretagen snabbt ges möjlighet aft på rimliga villkor dra till sig nytt riskkapital. En av de viktigaste uppgifterna härvidlag är atf se till att beskattningsreglerna är utformade på ett lämpligt sätt. Förslaget i propositionen innebär, som jag nyss sade, en betydande lättnad i dubbelbeskattningen av utdelad vinst och även en lindring av förmögenhetsbeskattningen av aktier i berörda bolag.

Trots dessa åtgärder föreslår moderata samlingspartiet i mofionen och i den fill utskottsbefänkandet fogade reservafionen åtgärder som går en bit längre. Det är kanske inte så lätt aft känna sig nöjd när man står i opposition och def är valår. Men lägg märke fill vad jag nyss sade: Förslagen i propositionen innebär väsentliga förbättringar. Vi skall också lägga märke till att detta förslag har lagts fram sedan moderaterna lämnade regeringen.

Enligt utskottets uppfattning måste förslaget i proposifionen ses som ett provisorium. Dubbelbeskaffningsproblemafiken är föremål för fortsatt övervägande inom kapitalvinstkommitfén, medan förefagsskattekommiffén enhgt sina direktiv har att undersöka vad som kan göras för att underlätta familjeföretagens försörjning med riskkapital. Som departementschefen framhåller kan det finnas anledning att, i samband med att sistnämnda kommitté redovisar sina överväganden angående arvs- och gåvobeskatfningen, åter ta upp förmögenhetsbeskattningen fill behandling. Utskottet förutsätter atf så kommer att ske.

När man läser denna skrivning och den moderata reservafionen ställer man sig frågande till vad som egentligen är orsaken till att moderata samlingspartiets representanter i utskottet har reserverat sig. Skillnaden är infe stor, och jag måste säga att viljan fill samförstånd inte är särskilt stor då man anser att man har ett behov av aft reservera sig trots den mycket begränsade skillnaden mellan utskottets uttalande och den begäran man har i reservationen.

Som jag sade är det en del andra frågor som också behandlats i utskottets betänkande. Beträffande skaftereduktionen för aktieutdelningar finns mofioner i båda riktningar. Utskottet har stått fast vid sin fidigare ståndpunkt och avstyrker motioner från både moderaterna och vpk.

Beträffande akfier som gåva fasthåller utskottet också vid sin tidigare ståndpunkt aft gåvor som är lätta aft realisera inte skall vara skattefria. Till den kategorin hör akfier. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

Ett annat avsnitt i utskotfefs betänkande berör pågående arbeten till fast pris. Riksdagen beslutade förra våren hur pågående arbeten i byggnads- eller anläggningsrörelse och hantverks- eller konsultrörelse skulle behandlas i skaftehänseende. Redan då rådde en viss tveksamhet beträffande bygghant-verksföretagen. I mofioner, skrivelser och vid uppvaktningar har framhållits att bygghantverksföretagen i många fall i princip har samma kostnadssfruk-tur som byggnadsföretagen och att de vid pågående arbeten fill fast pris står samma risk som byggnadsföretagen och därmed har samma reserveringsbe-hov. Utskottet har efter ingående prövning fillmötesgått kraven och föreslår nu att hanfverksrörelse jämställs med byggnads- och anläggningsrörelse. Beträffande de rena konsultföretagen föreslås däremot ingen ändring.

I utskotfsbetänkandef behandlas också ett par mofioner där def krävs att egenföretagaren skall ha rätt att dra av egna pensionsförsäkringspremier i förvärvskällan och inte som nu under allmänna avdrag.

Frågan har behandlats fidigare och är komplicerad. Ett avdrag i förvärvskällan kan medföra en betydande minskning av socialförsäkringsförmånerna. Utskottet understryker dock vikfen av atf företagare och löntagare behandlas likartat och föreslår atf frågan skall prövas. Ytteriigare ett antal motionsyrkanden föreligger, men jag skall infe beröra dem alla. Jag skall bara beröra ett, och det är mofionen angående arbetsrätfsligt skadestånd. Mofionsyrkandef har också följts upp i en reservation, denna gång av samtliga s-ledamöter i utskottet.

Som Bo Forslund sade prövades frågan redan förra våren av riksdagen. Skatteutskottet avstyrkte då en liknande motion med hänvisning till att den berörda frågan var föremål för uppmärksamhet i arbetsrättskommittén. Bo Forslund sade att man infe behövde avvakta resultatet av kommitténs arbete. Utskotfsmajoriteten har ansett atf man bör vänta och se resultatet av kommitténs arbete, innan man far ställning i frågan. Defta gör atf utskottet också nu liksom förra året föreslår kammaren att avslå motionskravet. Det är en gammal praxis i riksdagen sedan många år tillbaka aft vi avvaktar resultatet av utredningsarbetet innan vi tar ställning, om man håller på aft utreda eller utvärdera en fråga. Vi har inte någon anledning, anser majoriteten, atf frångå den principen i denna fråga heller.

Jag vill gärna uttala min glädje över den enighet som i stort sett präglat utskottet vid behandling av de frågor som berörs i detta betänkande. Detta vittnar om förståelse och respekt och inger vissa förhoppningar om framfiden.

När det gäller de inlägg som har gjorts i dag i debatten visar det sig aft det infe är så väldigt stora motsättningar. Med anledning av vad Bo Forslund

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

149

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

sade vill jag bara säga att jag redan redogjort för min uppfattning i frågan. Jag har inte mer att fillägga.

Sedan fill Knut Wachtmeisters inlägg. När man läser utskotfsbetänkandef och reservationen finner man att def är en ytterst liten skillnad. Men man blir något förvånad över att def skall vara nödvändigt atf reservera sig på väsentliga punkter. Så positivt är det utskottsbetänkande som vi här har att behandla.

Vad beträffar Tommy Franzéns inlägg vill jag säga aft vi i dessa frågor har olika uppfattning. Tommy Franzén för det vanliga resonemanget att en lättnad i företagsbeskattningen innebär detsamma som atf man skulle underlätta för dem som har höga inkomster. Jag fror att def finns anledning för Tommy Franzén att något se på hur förhållandet är när def gäller inkomstfördelningen i vårt samhälle. En förutsättning för att vårt näringsliv skall utvecklas är att man har möjlighet att fa risker och att man har möjlighet att skapa kapital.     .

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 143 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Även om propositionen är ett steg i rätt riktning, är det naturligt atf man försöker rätta till de skönhetsfel som den är behäftad med. Stig Josefson påstår aft vårt förslag är någon form av valfläsk. Det påståendet kan inte vara särskilt väl underbyggt, eftersom det knappast kan vara valfläsk aft slå vakt om företag som har vinster på över 700 000 kr. Vi slår vakt om företagsamheten, eftersom de två spärregler som finns i proposifionen är ägnade att passivera kapitalet. Vi stöder oss bl. a. på riksskatteverkets remissyttrande, som beträffande de två begränsningsreglerna säger att förslaget i och för sig torde kunna genomföras men torde komma att medföra betydande praktiska och kontrolltekniska svårigheter och dessutom strider mot systematiken i den nuvarande skatterättsliga lagsfiftningen.

Vidare anför riksskatteverket atf det infe finns någon garanfi för atf man uppnår de önskade stimulanseffekterna. I förslaget finns nämligen, säger riksskatteverket, inte något krav på atf de obeskattade medlen skall utdelas. Det saknas således begränsningsregler för hur de obeskattade medlen skall utnyttjas. Sådana måste anses nödvändiga. Utan sådana kan regeln, sett bl. a. ur ett längre tidsperspektiv, få icke önskvärda effekter, såsom atf de obeskattade medlen ackumuleras som passivt kapital i bolagen. Det är just denna risk för passivering av def arbetande kapitalet som vi har vänt oss mot när vi har skrivit vår reservation.

150

Anf. 144 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Stig Josefson försöker framställa regeringsförslaget i en annan skepnad än den som det egentligen har. Han talar så varmt om att def finns ett behov av atf stödja de icke börsnoterade företagen, eftersom de tar risker. Skulle det förhållandet att man tar en risk utan vidare leda till aft man får en skattelindring, vill jag påstå att man också i helt andra sammanhang skulle kunna överväga att lindra.beskattningen.

När jag talade om dem som har höga inkomster och om dem som spekulerar gjorde jag en mycket kortfattad - jag medger def - sammanfattning av vad den borgerliga skattepolitiken har inneburit under de år som ni har haff möjligheter att härja med dess hjälp.

När det gäller det nu aktuella fallet sade jag inledningsvis att förslaget i praktiken infe innebär något annat än att regeringen med de generella lättnaderna i dubbelbeskattningen av akfiebolag ger ytterligare lättnader till grupper som i dag har mycket goda möjligheter att styra sina inkomster.

Stig Josefson kan väl ändå infe bestrida atf det gäller en grupp av människor som genom atf de kan göra aktieköp i de egna företagen infe bara tar risker, utan framför allt till fullo kan utnyttja systemet. Även om de nu har förhållandevis låga inkomster rent deklarafionsmässigf, lever de ofta inte på den nivå där deras deklarerade inkomster ligger. De lever på en helt annan nivå - en nivå som vanliga lönarbetare här i landet inte skulle drömma om att nå.

De grupper det gäller ges genom förslaget möjligheter att utnyttja marginalskattesänkningarna och att undvika ett ökat avgiftsuttag, exempelvis till följd av de nyligen antagna reglerna om beräkningen av ATP och sjukförmåner. Ett annat sätt är att styra inkomsterna fill utdelning på aktier i egna bolag. Förslaget får naturligtvis ett större värde för denna grupp, också med hänsyn fill den kommande marginalskatfesänkningen och hur den skall finansieras.

Jag vill påstå att förslaget är ett led i den omfördelningspolitik som de borgerliga partierna verkligen har visat prov på. När man studerar centerns skattepolitik blir man benägen atf säga aft centerns tal är en sak, dess praktik något annat. Centern uppträder här alltså som en ulv i fårakläder.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

Anf. 145 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr falman! Jag vidhåller vad jag sade i mitt första inlägg, att situationen för företagen ingalunda är så gynnsam som Tommy Franzéns anförande ger en antydan om. Jag tycker att de senaste årens många besvärligheter för näringslivet borde ha givit även Tommy Franzén en bild av att det ingalunda är så lysande att vara företagare som man kan få intryck av när man lyssnar på honom.

När det sedan gäller Knut Wachtmeister vill jag säga att det är en närmast hårfin skillnad mellan skrivningarna i reservationen på s. 28 och i majoritetsskrivningen på s. 12 i betänkandet, när det gäller fortsatt uppmärksamhet på frågorna om dubbelbeskattning och aktievinster. Båda slutar med att man kommer att följa dessa frågor med uppmärksamhet också i fortsättningen. I betänkandet pekar man, som jag sade i mitt förra anförande, direkt på vilka utredningar som kommer aft uppmärksamma def.

Vi skall också lägga märke till att moderata samlingspartiet självt har medverkat i regeringsställning. Då hade man infe dessa förmåner. En ändring har gjorts som även Knut Wachtmeister erkänner är ett steg i rätt riktning. Men trofs defta finner man ett behov av atf gå ett steg längre än vad

151

Nr 163                   propositionen innebär. Detta reagerarjag emot. Jag anser det beklagligt att

Onsdaeen den      man '"te här kan känna större samhörighet och enas om den linje som ändå är

2 juni 1982            ett steg i den riktning som även moderata samlingspartiet har uttalat sig för,

---

_ ett steg som är längre än moderaterna lyckades uppnå under den tid de

Företagsbeskatt-  medverkade i regeringen.

ningen

152

Anf. 146 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr falman! När man lyssnar på Sfig Josefson, kan man få för sig aft företagen helt plötsligt skulle gå väldigt lysande om vi genomförde denna lättnad i dubbelbeskattningen. Men defta är fakfiskt inte def första förslaget om lättnader som ni har genomdrivit under dessa år. Defta är bara ett av många förslag.

Fortfarande hör man Sfig Josefson klaga över aft det går dåligt för företagen. Borde inte eftertankens kränka blekhet säga honom atf def kanske infe är skaffebestämmelserna som är orsaken till atf företagen går dåligt. Det är något annat element i den kapitalistiska marknadshushållningen som gör att småföretagen har def svårt. Kanske den monopolism som har spritt sig i detta samhälle är grundorsaken till aft dessa företag har svårt att överleva. Def beror infe på något skattesystem eller, som man många gånger påstår, på atf arbetare och tjänstemän har för bra betalt i defta land.

Anf. 147 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Jag har aldrig sagt att det skulle gå bra för företagen, om vi gör dessa ändringar. Jag har inf e heller sagt att alla företag har det besvärligt. Jag är medveten om aft det finns skillnader mellan företagen. Vi har företag som går bra, vilket är glädjande. Men en del företag har haff och har vissa besvärligheter. Detta vill jag påpeka för Tommy Franzén. Även han borde ha uppmärksammat den kris som svenskt näringsliv befinner sig i. I sitt anförande gav Tommy Franzén en felakfig bild av vilka förutsättningar som svenska företag arbetar under.

Anf. 148 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag vill i egenskap av motionär beröra frågan om beskattningen av def arbetande kapitalet i företagen. Detta problem har accentuerats ytterligare genom de höjda taxeringsvärdena. De tre borgerliga partierna har vid flera fillfällen deklarerat att det framstår såsom angeläget att ändra skattebestämmelserna vad gäller det arbetande kapitalet.

Så sent som förra året lade förefagsskattekommiffén fram ett delbetänkande, där de tre parfierna var eniga om att skatten på def arbetande kapitalet skulle försvinna. Den moderata representanten i utredningen, Bo Lundgren, ville också inbegripa skogsbruket under denna reform, men detta motsatte sig som bekant center- och folkparfirepresentanterna. Redan detta var märkligt, men det framstår som ännu mera märkligt att regeringen nu infe ens har velat gå så långt som de egna representanterna i utredningen förordat.

Besvikelsen över att man inte har tagit med slopandet av skatten på

arbetande kapital är stor ute bland de mindre och medelstora företagen. Företagarorganisationerna har under mycket lång tid haft just denna fråga som en av de viktigaste önskemålen när det gällt att uppnå en mera näringsvänlig och sysselsättningsskapande polifik. Det är givetvis helt orimligt aft vi i detta land skall beskatta t. ex. byggnader och maskiner, som ger arbete och sysselsättning. Defta gäller inte minst i eff läge när behovet av expansion och ökad sysselsättning är stort.

Vi har under många timmar och dagar i denna kammare diskuterat frågan om arbete och sysselsättning, inte minst för ungdomen. Vi har vidare debatterat och behandlat olika former av stödåtgärder för företag och branscher som befinner sig i kris, också detta för att klara sysselsättningen. Vi har beslutat om åtskilliga miljarder kronor i stöd till krisbranscher. Def är djupt beklagligt att riksdagens majoritet nu inte är beredd aft fatta ett konstruktivt beslut, som småföretagen har väntat på mycket länge och som skulle innebära en positiv satsning på just dessa företag. Jag vill i och med detta infe underskatta de åtgärder i posifiv riktning som regeringen vidtagit och föreslagit i övrigt.

Aft jag anser att just skattereformen när det gäller det arbetande kapitalet är så viktig, beror på att jag kommer från eff län där denna fråga har intagit en framskjuten plats bland företagen under mycket lång fid. I Jönköpings län fanns enligt Företagareföreningens senaste statistik ca 10 650 företag inom tillverknings- och servicenäringarna. Av dessa har ca 10 300 företag upp till 50 anställda. Detta är en mycket stor del av hela antalet företag. Företagen med upp till 50 anställda sysselsätter över 50 % av totala antalet anställda inom tillverknings- och servicenäringarna. I länet finns ett par kommuner som infe har något företag med över 200 anställda och flera kommuner som infe har något företag med över 500 anställda.

Den framtida utvecklingen och sysselsättningen inom många små orter är helt beroende av hur de mindrafamiljeii-etagen kan utvecklas. Möjligheten för människorna att leva kvar pä sin ort, liksom tryggheten i arbetet, är beroende av just detta. Detärdärförhelt nödvändigt att näringspolitiken och skaftepolitiken utformas i posifiv riktning när def gäller familjeföretagen. De rent orimliga effekter kapitalbeskattningen får nu är därför en mycket mycket vikfig fråga.

Det är intressant i sammanhanget att hänvisa till vad statssekreterare Bengt Westerberg säger i senaste numret av SAF-tidningen, där han bl. a. pekar på att lönsamheten inom företagsamheten måste öka.

Vi måste i dagens läge satsa på åtgärder som är naturliga och framåtsyftande. Att via skattesystemet brandskafta dessa företag på kapital, som behövs för att användas i produkfionen och i soliditetssammanhang, motarbetar just en sådan sysselsäffningsstimulans.

Atf socialdemokraterna infe går med på de åtgärder det här gäller är förståeligt. Det ligger ju i linje med socialdemokrafisk näringspolifik att fa ut pengar från företagen för atf sedan genom olika samhällsåtgärder styra kapitalet utifrån en sann socialistisk idé. Fonderna är ju ett klart led i denna riktning. Men aft centern och folkparfiet, trots fidigare utfästelser, nu sviker

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

1.53

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

är allvarligt när det gäller förtroendet för en borgerlig småföretagarpoli-tik.

Sfig Josefsons uttalande om aft det inte är någon skillnad i synen på den här frågan förefaller märkligt. Jag måste fråga center- och folkparfirepresentanterna om de verkligen håller fast vid tanken på slopande av skatten på det arbetande kapitalet. Utskottets motiv beträffande denna fråga tyder på en märklig beslutsvånda. Man förutsätter att frågan åter skall fas upp fill behandling. Men nog är det olyckhgt att ännu en gång skjuta på ett positivt och konstruktivt beslut i ett läge när vi behöver framåtsyftande åtgärder.

Jag ber med detta atf få yrka bifall till den moderata reservafionen.

154

Anf. 149 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Om den första punkten i Göte Jonssons motion har jag redan fört en debatt med Knut Wachtmeister, och jag har ingen anlednirig att fortsätta den.

När det gäller den andra punkten, där Göte Jonsson yrkar att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om att kapitalbeskattningen skall baseras på de gamla taxeringsvärdena, intill dess förslaget om en ändring i kapitalbeskattningen har genomförts, vill jag bara erinra om att def förslag till ändrade regler för kapitalbeskattningen som trepartiregeringen lade fram förra året - efter det att taxeringsvärdena var kända - byggde på ett enhälligt beslut från regeringens sida. Vi ser nu ånyo hur man ändrar ståndpunkt sedan man väl hamnat i oppositionsställning. Det hedrar utskottsledamöterna från moderata samlingsparfiet atf de inte har följt upp den biten av motionen.

Anf. 150 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Det allvarliga i det läge där vi nu befinner oss är att just def problem som jag har pekat på ytterligare förvärras genom attman i riksdagen inte är i stånd att fatta ett positivt beslut om slopande av skatt på det arbetande kapitalet.

Jag fick infe något svar av Sfig Josefson på min fråga: Står centern och folkpartiet fortfarande fast vid tanken att man skall slopa skatten på det arbetande kapitalet i företagen? Varför har man då infe kommit fram till ett beslut nu? Det måste väl ändå vara vikfigt atf vi i det skede där vi nu befinner oss, sysselsättningsmässigt och näringspolitiskt sett, kan ta ett konstruktivt beslut, som småföretagen frågat efter under väldigt lång tid. Den här frågan har ju utretts ganska länge.

Vi bedriver infe någon valpropaganda i denna fråga. Stig Josefson kan titta i moderata näringspolitiska program sedan mycket lång tid fillbaka. Där har vi klart förf fram just det här kravet när det gäller kapitalbeskattningen. Under trepartiregeringens tid arbetade man i utredningen just i riktning mot atf få fram ett sådant här konstruktivt förslag. Jag har verkligen skäl att fråga: Varför kan inte regeringsparfierna i det här läget sluta upp bakom vår linje när det gäller det arbetande kapitalet?

Anf. 151 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Def finns en skillnad här. 1 utskoftsbetänkandet står aft man skall följa denna fråga och förväntar att den tas upp till behandling på nytt. Infe heller moderata samlingsparfiet har i motioner eller reservationer begärt något omedelbart beslut, utan man har begärt atf frågan skall återkomma. Det är skillnad i fråga om vad som skall återkomma, om man begär ett konkret förslag eller om man förutsätter att förslaget skall komma upp på nytt.

Vi kommer inte ifrån atf moderata samlingspartiet har deltagit i regeringen utan att ha någon avvikande mening i dessa frågor. När det nu läggs ett förslag som är rätt betydelsefullt vill man gå ännu en bit längre, och det ärdet jag har reagerat mot.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Företagsbeskattningen

Anf. 152 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag måste ändå understryka atf det är stor skillnad mellan att följa en fråga och atf fatta ett fast beslut som innebär atf man begär ett förslag i den här riktningen. Det måste väl vara helt klart i det här sammanhanget.

Överläggningen var härmed avslutad.

Riskkapital (mom. 1-4)

Mom. 1 och 4 (dubbelbeskattning av aktieutdelning och kapitalbeskattning

av arbetande kapital)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl. med 80 röster mot 16 för motion 2523 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 210 ledamöter avstod från atf rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottefs hemställan med 227 röster mot 66 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl. 16 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (Annell-lagen)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 16 för motion 2523 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (skattereduktion för aktieutdelning)

Utskottets hemställan bifölls med 216 röster mot 87 för mofion 2523 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Arbetsrätfsligt skadestånd (mom. 12)

Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 154 för reservafion 2 av Erik Wärnberg m. fl.

Övriga moment

Utskottets hemsfällan bifölls.

155

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

15 § Föredrogs

Skafteutskotfefs betänkande

1981/82:67 Skatteregisteriagen m. ni. (prop. 1981/82:100 och 1981/82:160)

Utskotfefs hemsfällan bifölls.

16 § Ändrade regler för skogskonto, m. m.

Föredrogs skatteutskottefs betänkande 1981/82:68 om ändrade regler för skogskonto, m. m. (prop. 1981/82:182).

156

Anf. 153 ERIK WÄRNBERG (s):

Herr falman! Den beryktade svångremmen har infe kommit fill användning för alla grupper i samhället. Några har infe fått några försämringar alls under de svåra åren utan har i stället fått kraftiga förbättringar. Ofta gäller def sådana som redan haft def hyggligt förut.

En av dessa grupper är skogsägarna. Den proposition som nu lagts om skogsinkomsfernas beskattning går ytterligare ett steg på den vägen. Några av de skattelättnader som genomförts för skogsägarna har varit - skulle jag vilja säga - direkt stötande. Andra har bara stridit mot alla tidigare fastlagda skatteprinciper.

De borgerliga regeringarnas alibi för att genomföra de olika skattelättnaderna har genomgående varit aft skattesystemet hindrade skogsägarna atf vidta de avverkningar som av andra skäl varit önskvärda, ja, rent av nödvändiga.

Nu har skattelindringarna inte fått den effekt som regeringen önskat. En del skogsägare har ändå infe avverkat och resultatet har blivit brist på råvara, utslagna industrier, färre arbetstillfällen och eff kraftigt bakslag för exportinkomsterna.

Vi reservanter hävdar att skattesystemet måsfe få en annan utformning för atf den avverkningsbara råvaran också skall avverkas. Som det nu är kan de skogsägare som inte är beroende av skogens avkastning bara låta den stå kvar som en sparbössa. De skattemässiga favörerna har ju infe blivit sämre för aft man dröjt utan ständigt bättre.

Enligt vår uppfattning måste därför skogsbeskattningen på sikt göras om så att det kosfar något atf inte avverka den avverkningsbara skogen, alltså någon form av preliminär tillväxtbeskatfning. Då en sådan far tid att genomföra, föreslår vi att man provisoriskt skall lösa frågan genom att höja skogsvårdsavgiften och ge rnotsvarande stöd till återställningsåfgärder efter en avverkning.

I reservation 1 hemställer vi atf riksdagen hos regeringen begär förslag i den riktning jag här anfört.

I reservation 2 fas avsättningarna fill skogskonto upp. Hösten 1981 genomförde den borgerliga majoriteten den orimliga bestämmelsen att man på skogskonto får sätta in högre belopp än nettot på skogslikviderna. På

försäljningar av rotposter kan hela försäljningslikviden få sättas in på    Nr 163 skogskontot, trofs atf varje sådan rotpost med säkerhet också har dragit med    Onsdaeen den sig avdragsgilla kostnader av olika slag, exempelvis sfämplingskostnader.      2 juni 1982

När def gäller s. k. leveransvirke är missförhållandena ännu värre. Av    _______

likviden för leveransvirke får 75 % avsättas på skogskonto. Alla som känner    Ändrade regler

branschen något vet atf avverknings- och drivningskosfnaderna genomsnitt-     jy skogskonto

ligt uppgår fill mycket mera än kvarvarande 25 %. Dessa kostnader är     

givetvis avdragsgilla. I själva verket får alltså skogsägaren på skogskonto

sätta in underskott eller inkomster från andra förvärvskällor och få uppskov

upp fill fio år med att erlägga skaften på helt andra inkomster än från

skogsbruket.

Defta strider helt mot det ändamål för vilket skogskontona tillkommit. Det ändamålet var ju att åstadkomma en inkomstutjämning mellan åren då en skogsägare under ett år avverkade mera än ett års fillväxt. Nu har def i stället till stora delar blivit eff allmänt skaffeuppskovskonfo. Vi yrkar därför att insättningarna återförs fill sin ursprungliga nivå, 60 % för rotposter och 40 % för leveransvirke och egna uttag. I den mån avverkningarna skett på grund av insektsangrepp eller andra olyckor är vi beredda aft acceptera högre procentsatser eller 80 resp. 50 %.

I fråga om skogsbilvägar föreslår regeringen och utskotfsmajoriteten att dessa som helhet skall betraktas som en driftkostnad som under en tioårsperiod skall få avskrivas helt. Enligt nuvarande regler får endast tre fjärdedelar skrivas av och en fjärdedel skall anses vara av grundförbätfrande natur. Enligt dagens rättsläge får avskrivning bara ske med 5 % årligen. Kostnaderna för vägen får alltså skrivas av på 20 år.

Vi reservanter menar att skogsbilvägarna nu byggs med sådan standard aft den varaktiga värdehöjningen på fastigheten minst uppgår fill den fjärdedel av vägens anläggningskostnad som nu befraktas som grundförbätfring. Vi är dock beredda atf acceptera en förkortning av den fid som återstående 75 % får avskrivas på, därför atf denna del ju har sin största användning i anslutning fill avverkningar i samband med anläggandet.

I reservafion nr 5 yrkar vi avslag på proposifionens och utskoffsmajorite-
tens förslag om att skogsägare som förvärvat tillskoftsskog i vissa fall skall
kunna få värdeminskningsavdrag även om ägaren före ikraftträdandet av de
nya reglerna förbrukat sina avdragsmöjligheter. Dels strider förslaget mot
principerna atf avdraget skall beräknas på förvärvskällan som helhet, dels
gör def orättvisan ännu större i denna den märkligaste av beskattningar.
Varför är då den år 1979 beslutade permanenta skogsbeskattningen så
märklig? Jo, därför atf man varaktigt befriade självfallet beskattningsbara
inkomster från en stor del av skaffebeläggningen. Tillväxten under innehavs
tiden är en sådan självklar inkomst, men reglerna av år 1979 fastslår att av en
rofpost skall 50 % av likviden befraktas som ett kapifaluffag och atf av
leveransvjrke skall 30 % anses vara kapitaluttag och därmed vara befriat från
skatt. Detta är en schablon som skall fillämpas, även om hela avverkningarna
består av tillväxt. Men denna schablon får bara fillämpas infill dess aft 50 %
av det ingående värdet förbrukats. Därefter skall def bli full skatt, även om    

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

ingående förråd - alltså mera än tillväxten - avverkas.

Def ligger i sakens natur att avverkningarna efter def att gränsen för schablonen uppnåtts blir mycket små. Efter en viss tid upphör givetvis avverkningarna, om infe ägaren är i behov av pengar. Dén här typen av skafteregler medför givetvis ett stort skattebortfall för samhället och motsvarande skatfevinst för skogsägaren men skapar på sikt också brist på råvara.

När dessa skafteregler genomfördes hävdade regeringen, liksom då också utskottsmajorifeten, aft det rörde sig om en teknisk omläggning och att skattebortfallet så småningom skulle kompenseras.

Med den erfarenhet vi nu har vågar jag med säkerhet säga att skattevinsterna för skogsägarna blir varaktiga. Det blir ytterst få avverkningar som kommer atf beläggas med full skaft, och vid varje ägarskifte genom köp skapas ett nytt ingångsvärde som medger den nye ägaren aft återigen få den schablonmässiga skattebefrielsen. Och när något oförutsett inträffar, som gör aft man riskerar aft få betala vanlig skatt på avverkningarna, skyndar regeringen eller utskotfsmajoriteten atf införa specialregler. Så är fallet med den nu aktuella propositionen. Så skedde i vinfras när def gällde gåva eller köp vid förvärv under 1981.

Enligt vår uppfattning bör dessa permanenta skogsbeskatfningsregler göras om, men det är inte det som frågan gäller i dag, utan den gäller huruvida en ytterligare utökning skall ske efter samma linje, och det vill reservanterna inte vara med om.

Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall fill reservationerna 1, 2, 3, 4 och 5 i skatteufskoftets betänkande nr 68.

158

Anf. 154 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Skogsbruket och skogsindustrin är av stor betydelse för vår ekonomi. Värdet av den export av skogsprodukter vi har från Sverige uppgår till näsfan 30 miljarder kronor. Exporten är också mycket importsnål. Def är vikfigt att vi försöker utnyttja skogsindustrins kapacitet i så hög utsträckning som skogsbrukets långsiktiga avverkningsmöjligheter över huvud taget medger. Def innebär i sin tur aft vi kan öka avverkningsvolymen utöver den nuvarande nivån, något som också har anförts i det betänkande som framlagts av virkesförsörjningsutredningen.

För att klara detta måste vi naturligtvis undanröja de hinder som finns för ökad awerkningsvolym. Den intervjuundersökning som genomfördes av virkesförsörjningsutredningen visade atf def framför allt är av ekonomiska skäl som skogsbrukare undviker att avverka - def är därför aft marginalskatterna har en så hög nivå atf man infe anser aft utbytet efter skatt är tillräckligt högt för aft motivera en avverkning, def är därför aft lönsamheten generellt i skogsbruket infe anses vara tillräcklig. Man har angett att man inte har investeringsbehov, och det i sin tur innebär ju indirekt att skattesystemet motverkar avverkningar. Man menar atf man kan avverka endast när man kan använda intäkterna för att göra andra investeringar i skogs- och jordbruket.

Av den anledningen, herr talman, behövs naturligtvis en varaktig och verklig marginalskattereform. Ett stegvis genomförande av en sådan reform, även i den urholkade version som kommer atf diskuteras i kammaren om en vecka, hindrar en snabb höjning av avverkningsnivån. Skall man genomföra marginalskattesänkningar under fre år, är det naturligtvis så att den som står inför en avverkning avvaktar fill dess att nettot beskaffas så lågt som möjligt. Mot bakgrund av detta har regeringen föreslagit - på grundval av ett förslag från virkesförsörjningsutredningen f. ö. - aft reglerna för skogskontoinsätf-ning skall ändras så att man, som regeringen och virkesutredningen anfört, minimerar risken för aft avverkningar uppskjuts till dess aft en marginalskattereform i sin helhet är genomförd.

Det här är någonting som vi moderater ställer oss bakom. Men det räcker inte. Det kan möjligen underlätta för dem som bestämt sig för atf genomföra en avverkning och funderar på om de skall uppskjuta den eller inte. Men naturligtvis kommer många ändå aft vänta under den här perioden för att se om inte priser och annat kan förändras på ett posifivt sätt. Vi menar därför aft man bör förändra det extra avdrag som i dag utgår vid avverkning av skog och som uppgår till - fram till den 1 juli - 5 % för rotposfer, avverkningsuppdrag, och 3 %'för leveransvirke, egna uttag. Vi anser aft det extra avdraget måste ändras av samma skäl som virkesförsörjningsutredningen anförde, om man skall tillämpa den metodiken. Utredningen menade atf procentsatsen var alltför låg för att verkligen ha en stimulanseffekt. Vi föreslår därför från moderat håll att det extra avdraget bibehålls och ökas till 10 % för såväl leveransvirke och rotposter som avverkningsuppdrag. Det skall gälla till dess att en verklig marginalskattereform fullföljts.

Jag yrkar därmed, herr talman, bifall fill reservafionen nr 6.

Jag vill också påpeka, i anslutning till def som Erik Wärnberg sade, atf införande av en preliminär tillväxtbeskatfning sannolikt inte leder fill ett ökat uttag av virke ur det svenska skogsbruket. Man måste nämligen ha sådana säkerhetsmarginaler att en effekt med stor sannolikhet blir atf vissa som avverkar under den säkerhetsmarginal som måsfe finnas vid tillväxtbeskattningen kommer att öka sin awerkningsvolym, medan andra kommer att minska den ner till marginalen för att spara för framfiden.

Det finns alltså en uppenbar risk aft det här förslaget, liksom det av virkesförsörjningsutredningens majoritet föreslagna avverkningstvånget, i realiteten skulle ha lett fill oförändrad eller t. o. m. minskad avverkningsvolym. Man kan inte heller på ett rimligt sätt genomföra det avgiftssföds-system som socialdemokraterna förordar, därför att detta i hög grad skulle missgynna dem som lojalt har avverkat genom åren och som ändå drabbas av en hög avgift. De har vidtagit återväxtåtgärder och andra åtgärder, men de kan inte få del av def stöd som skall utgå. De som gynnas av eff sådant förslag är framför allt de hittills passiva skogsbrukarna, och det kan väl inte rimligen vara detta som socialdemokraterna avser med sitt förslag.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

159

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

Anf. 155 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Marginalskattenivån har alltid använts som ett argument när det gällt atf ange varför skogsägare inte avverkar. Men man har aldrig, mig veterligt, på senaste tiden presenterat någon utredning om var marginalskatterna egentligen ligger hos de skogsägare som avverkar.

Med de regler som vi har haft sedan 1979 kan detta med marginalskatterna icke vara något som helst problem. Om man får ett 50-procenfigf avdrag, när man stämplar en rofpost omedelbart - man har haff 5 % extra ändå ett tag nu - och trots defta inte avverkar, så kan det ju inte gärna vara marginalskatterna som är problemet, utan det måsfe vara någonting annat. Det är helt enkelt på det sättet aft def skapats så pass hyggliga regler när def gäller aft sätta av pengarna framöver atf man fror att man får det ännu bättre vad def lider.

Därför vågar jag påstå aft det sysfem som genomfördes 1979 i all rimlighets namn måsfe hindra avverkningar. Det bör gå till dess att man kommer upp till 50-procentsnivån - då betalar man väldigt litet i skatt. När man kommer över avverkning av halva värdet, så får man betala full skatt, även om man gör stora uttag. Då kommer def att vara hindrande. Hela def system som genomfördes 1979 måste vara avverkningshämmande på något sätt. Detta system måste avskaffas och ersättas med någonfing annat.

Bo Lundgren har konstaterat att vi har en avverkning som är ungefär 10 miljoner skogskubikmeter för låg. På något sätt måste vi alltså hitta ett skattesystem där man, även om man infe avverkar, ändå tvingas aft betala en preliminär skatt på tillväxten. Någon annan lösning ser inte jag på defta problem. Det går infe att hela tiden bara sänka skatterna. Vi måste också ha ett neutralt skattesystem, som infe bara gynnar en viss grupp av skattebetalare.

160

Anf. 156 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! När det gäller frågan om huruvida marginalskatterna har haft och fortfarande har en negativ inverkan på awerkningsnivån vill jag citera vad virkesförsörjningsutredningen på denna punkt säger i def betänkande som lades fram i fjol. I detta moment har såvitt jag vet inte någon ledamot av utredningen, inte heller de två socialdemokratiska, reserverat sig.

"Skogsägarna drabbas i och,för sig av marginalskatterna pä samma sätt som övriga inkomsttagare. Marginalskaffeeffekferna får dock särskilt genomslag eftersom skogsinkomsferna oftast läggs på toppen. Större delen av skogsägarna har en tämligen fast årlig inkomst från något annat än den egna skogen, exempelvis lön från anställning, pension, kapitalinkomster eller inkomst från def egna jordbruket."

Skogs- och jordbruk är ofta kombinerade. Av den anledningen är jordbmksinkomsfen den årligen återkommande, löpande inkomsten, medan skogsinkomsten läggs på toppen vid bedömningen av skatteeffekten.

När det gäller argumentet från Erik Wärnberg att 1979 års förändring av skogsbeskatfningen egenfiigen skulle innebära en stimulans till avverkningar måsfe  man  komma ihåg aft de  regler som infördes för att förenkla

skogsbeskatfningssysfemet innebär att man enbart kan göra detta avdrag i den mån man har ett anskaffningsvärde som räcker fill. Alla skogsbrukare har naturligtvis infe haff ett sådant anskaffningsvärde - t. ex. fill följd av aft man köpt sin fastighet tidigare - aft def berättigar till skogsavdrag av någon betydelse.

Marginalskatterna har givetvis, herr talman, varit mycket avverknings-hindrande, liksom de har hindrat arbetsutbudet på ett för samhällsekonomin negativt sätt. Därför är det bra om man kan få ned marginalskatterna, så aft flertalet inkomsttagare får 50 % marginalskatt. Det fror jag aft vi är ganska överens om. Men tiden fram till dess man har genomfört detta är eff problem. Därför har regeringen föreslagit dessa skogskontoregler. Jag och mitt parfi tror infe atf det räcker till. Vi menar aft man av den anledningen börinföra detta tillfälliga skogsavdrag.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

Anf. 157 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Herr Lundgren kan väl ändå infe förneka att man i dag på skogskonto får sätta in mer än hela skogslikviden. Då kan infe gärna marginalskatterna vara något problem i dagsläget. Först om fio år eller vid något annat tillfälle när man far ut dessa medel blir de beskaffade. Detta kan inte på något sätt hindra avverkningarna.

50-procenfsregeln innebär dessutom atf en stor del av dessa inkomster inte kommer upp fill samma höga marginalskaftenivå som den sista delen av inkomsten, eftersom man får räkna bort 50 %, även om man infe använder skogskonto. Gör man en kombinafion av detta, blir det över huvud taget ingen skaft förrän de fio åren gått till ända.

Om man är kombinerad jord- och skogsbrukare kommer man dessutom, med de förslag som nu föreligger och som kommer aft genomföras, med säkerhet att på skogskonto kunna sätta in också inkomster från jordbruket, vilket måste strida mot alla rimliga lösningar som vi hade tänkt oss.

.    Anf. 158 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr falman! Den förändring av skogskontoreglerna som nu föreslås är ett led i strävan aft mildra effekterna av atf man genomför marginalskatteförändringar över en längre fidsperiod, i detta fall fre år. Om man infe hade haff möjlighet aft få uppskov med beskattningen, hade självfallet många avvaktat med avverkningar fill dess beskattningen var så låg som möjligt. Det är ett ganska naturligt resonemang.

Men def räcker inte, för under dessa tre år som marginalskaffeförändring-arna skall ske kan givetvis priserna förändras. Eftersom priserna har gått ned de senaste virkessäsongerna, kan man förvänta atf vissa infe tycker att skogskontoförändringarna är fillräckliga för atf kompensera risken atf priserna stiger och man skulle kunna göra en bättre ekonomisk affär. Jag tycker att vi skall komma ihåg aft def är så man resonerar.

När def sedan gäller socialdemokraternas förslag om tillväxfbeskaftning, åtminstone på sikt, måsfe det väl ändå, infe minst för att garantera räffsfrygghefen för enskilda, finnas en räftssäkerhetsmarginal som gör aft def

11 Riksdagens protokoll 1981/82:162-163

161

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

infe går aft räkna fram en tillväxtbeskatfning på allt som teoretiskt sett kan avverkas på en skogsfasfighet. Den säkerhetsmarginalen måsfe åtminstone vara lika stor som vid fastighetstaxeringen då det gäller att fastställa förmögenhetsvärdet, säg 25 %. Def innebär säkerligen, som jag sade fidigare, att en del skogsägare kommer atf avverka mer därför att de tvingas fill def. Men det innebär också att andra, som i dag avverkar utöver den miniminivå som tillväxtbeskattningen tvingar fram, kanske 75 % av en teoretiskt framräknad avverkning, kommer att minska sin avverkning för att spara skog för framtiden, om ytterligare tvångsregler skulle införas.

Därför kan en lagstiftning som denna, bortsett från allt krångel och den byråkrati som gör att den i realiteten kanske knappast kan genomföras, leda till en oförändrad eller minskad avverkningsnivå i privatskogsbruken. Det är alltså inget medel att verkligen få fram virke till skogsindustrin. Då måste vi gå på sfimulansvägen, och def är därför som vi moderater har framlagt ett förslag om en ökning av det extra avdraget.

Talmannen anmälde aft Erik Wärnberg anhållit aft fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt fill ytterligare replik.

162

Anf. 159 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Problemet med en icke fungerande virkesförsörjning är en ständigt återkommande fråga för regering och riksdag. Så kommer det också atf bli i fortsättningen, om inte nya och mer omfattande åtgärder vidtas än vad som nu är fallet.

Våra skogstillgångar är av stor vikt för landet. En mycket stor del av våra exportinkomster baseras därpå, och många människor är direkt eller indirekt beroende av skogsnäringen. Ett rimligt krav borde vara att de som äger landets naturtillgångar, i detta fall skogsmarken, sköter och tillvaratar dessa på def för landet bästa sättet. Att avverka den kvantitet som tillväxten i våra skogar medger borde därför vara en självklarhet.

En del år har denna kvantitet avverkats, men även de åren är utfallet för olika skogsägare mycket skiftande. På vissa håll har det avverkats för mycket, på en del håll för litet, och def är ju inte heller tillfredsställande.

Virkesförsörjningsutredningen har haft till uppgift att analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningarna samt att komma med förslag till åtgärder. Enligt direkfiven skulle utredningsarbetet i första hand inriktas på att föreslå åtgärder som bygger på ekonomiska sfimulanser snarare än på administrativa regleringar. De nu föreslagna åtgärderna följer också denna linje.

Def är alltså genom stöd och sfimulanser som regeringen försöker lösa problemet med den otillfredsställande avverkningsnivån.

Vi tror aft def behövs och krävs andra och mer omfattande åtgärder. Vi tycker atf mycket talar för en ändring av skogsbeskatfningen. En sådan beskattningsform bör slå hårdast mot de skogstillgångar som bör avverkas och sådana som inte föryngras i tid. För att tillämpa ett sådant sysfem måste man ha tillgång fill god information om skogen på den enskilda fastigheten.

Den informationen finns inte i dag. Defta konstaterar också virkesförsörjningsutredningen, och i anledning därav lämnar man tanken på ett sådant skattesystem. Vi tycker att man borde ha dragit slutsatsen att skaffa denna information. De fackliga organisafionerna inom skogsnäringen har också påpekat defta.

Det kommer självfallet att fa fid att skapa förutsättningar för en ändrad skogsbeskattning. I väntan härpå kan ett kombinerat avgifts- och stödsystem bli verkningsfullt. Vi kan infe heller se atf def skulle bli något motsatsförhållande mellan en ändrad skogsbeskatfning och ett avgifts- och stödsystem.

Vi anser också att man närmar sig problemet med en icke fungerande virkesförsörjning på ett märkligt sätt. Genom skattelättnader och med dem jämförbara stimulansåtgärder vill man försöka förmå skogsägarna aft höja avverkningsbenägenheten. Det är alltså genom ekonomiska sfimulanser som man vill locka fill ökade avverkningar. Om man tar del av svaren på virkesförsörjningsutredningens enkät till skogsägarna, finner man att nu föreslagna åtgärder stämmer illa med verkligheten. I enkätsvaren uppger närmare hälften av skogsägarna att de inte hade möjlighet aft avverka mer. En fjärdedel hade utnyttjat avverkningsmöjligheferna fullt ut. En mycket liten del av skogsägarna anger skatteskäl som orsak till låg avverkning. Detsamma är förhållandet när det gäller ekonomiska skäl.

Vi anser att det fortfarande saknas underlag i form av kunskaper om det enskilda skogsbrukets ekonomi, i varje fall ett underlag som är fillräckligt för att föreslå ytterligare förmåner. Därför borde en förstahandsuppgift vara atf skaffa dessa kunskaper.

Om avverkningsnivån är otillfredsställande på grund av ekonomiska orättvisor mot skogsägarna - skattemässiga och andra - borde detta kunna styrkas. Då skulle man också enligt vår mening fackla problemet på ett rikfigt säti.

Vi anser aft det är att angripa problemet på ett felaktigt och orättvist sätt att genom ändrade regler för beskattning av skogsbruk försöka sfimulera utbudet av virkesråvara. Vi tycker att det nu är hög tid att något annat händer på detta område. Inga garantier finns för att nu föreslagna åtgärder kommer att förbättra virkesförsörjningen. Resultatet av åtgärderna kan komma att stanna vid enbart de ekonomiska fördelarna.

Herr talman! Med hänvisning fill vad jag anfört vill jag under mom. 1 a yrka bifall till motion 878 och under mom. 2, 3, 8 och 10 till motion 2519.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

Anf. 160 TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! Skatteufskottets betänkande 68 bygger på proposition 182, där ändrade regler i skogsbeskatfningen föreslås. Ändringarna syftar fill att stimulera utbudet av virkesråvara. Det har också väckts en del motioner under den allmänna motionstiden och i anslutning fill proposifionen, och också dessa behandlas i betänkandet.

Propositionen far upp vissa förslag som har förts fram i virkesförsörjnings-

163

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

164

utredningen. Dessa förslag gäller främst förändringar i skogskonfosysfemet och avskrivningsräff för åtgärder i skogen i form av dikning och vägbyggnader. Det är alltså i detaljfrågor som man i propositionen föreslår ändringar.

De stora, generella förändringar i skogsbeskatfningssysfemet som efterlyses i motioner från socialdemokraterna och vpk och i den socialdemokrafiska reservationen nr 1 har avvisats i propositionen och också från utskottsmajoritetens sida. Avvisandet av dessa förslag är helt i linje med det resultat som man har kommit fram till i virkesförsörjningsutredningen. I virkesförsörjningsutredningen har man prövat olika möjligheter att lägga om beskattningen på sådant sätt atf man skulle få ett generellt ekonomiskt styrmedel som kunde påverka avverkningen. Utredningen har också sett på många olika system. Man har prövat det s. k. finska systemet, och man har sökt pröva andra sysfem. Men man har kommit fram till den slutsatsen att alla de sysfem som man har prövat är svåra, olämpliga eller omöjliga aft genomföra.

Det är alltså därför som utredningen infe har kommit med några genomgripande förslag av den art som har krävts. När vi i utskottsmajorifeten har haff att ta ställning fill ändringsförslag i fråga om 1979 års skogsskatfesystem har vi av naturliga skäl sett det skogsskatfesystemet som så färskt att vi vill låta det verka längre och göra större utvärderingar av det innan def finns anledning aft göra några genomgripande förändringar.

Låt mig säga några ord om de detaljförändringar som har föreslagits. När det gäller skogsskattesystemet finns det anledning att stryka under att det hela tiden är fråga om en uppskjuten beskattning. Def är inte fråga om én skaftelindring på annat sätt än att man får skjuta upp beskattningen, så att inkomsten beskattas vid ett senare tillfälle. Man bör kanske t. o. m. sköta kontot med en viss omsorg för aft inte få en hårdare beskattning den dagen man tvingas fa ut pengarna från skogskontot. Det är alltså fråga om en uppskjuten beskattning. Jag tror dock aft den uppskjutna beskattningen på skogskontot på ett givet sätt kan stimulera avverkningen. Tack vare det här systemet kan man, framför allt i det mindre skogsbruket, göra en rationell avverkning eff år och få möjlighet att sprida inkomsterna och beskattningen över flera år. Det är alldeles givet att def har stor betydelse ur skaftesynpunkt men säkert också ur stimulanssynpunkt. När vi hösten 1981 fattade beslut om att höja insättnings- och avsättningsmöjligheterna fill 75 resp. 100 % för leveransvillkor och avverkningsrätt, som har diskuterats fidigare i debatten, var det mot bakgrund av att vi hade ett förslag om en marginalskatteförändring som kommer att genomföras under en treårsperiod. Det fanns anledning att tro att marginalskatteförändringarna skulle komma aft verka dämpande på avverkningarna, eftersom man kunde förvänta en lägre beskaftning i framtiden. Därför fanns det, tyckte vi, anledning atf besluta om dessa avsättningsmöjligheter. Vi har inte ansett oss ha någon anledning atf ändra de åsikter vi hade hösten 1981.    ' -

Låt mig sedan presentera ett par nyheter när det gäller skogskonto, som "föreslås i propositionen och som nu även utskottet har ställt sig bakom.

Tidigare har man vid avveckling av en fastighet fått lov aft lyfta hela beloppet på skogskontot. Det har onekligen vållat vissa bekymmer, t. ex. vid byte av fasfighet och liknande. Nu förändras det så fill vida atf skogskontot får vara kvar under den tioårsperiod som var den ursprungliga rättigheten då avsättningen gjordes. I det här fallet blir en cenferpartimofion fillgodosedd genom det förslag som propositionen lägger fram.

Vi får också en helt ny form av konto, skogsskadekonto. Här förlängs inneståendetiden fill 20 år när def är fråga om överavverkning på grund av stormfällning, insektsangrepp och liknande skador. Den här regeln avses enligt propositionens förslag träda i kraft fr. ö. m. 1983 års taxering. Utskottet har dock gjort ett uttalande om atf man bör kunna lämna dispens för redan tidigare inträffade skador. Därmed fillgodoses motionerna 2511 av Bertil Jonasson m. fl. och 2512 av Gunnar Olsson i denna del.

Den ökade ochsnabbare avskrivningen av markanläggningar som föreslås i propositionen får också ses som ett led i strävandena att öka skogsuftaget. När det gäller skogsvägarna ökas avskrivningsmöjligheterna till aft gälla hela kostnaden. Vi har hört kritik från socialdemokraterna genom Erik Wärnberg på den här punkten, och det finns en reservation. Men vi i utskottsmajorifeten har ansett det självklart att följa upp propositionens förslag. Det är inget tvivel om att förbättrade villkor när det gäller byggande av skogsbilvägar kan medföra atf det kommer att bli ekonomiskt möjligt att bygga vägar fill skogsområden som är så avlägsna aft det tidigare inte varit ekonomiskt lönsamt aft göra avverkningar där. Detta kan givetvis medverka fill ökade avverkningar.

Den förkortade avskrivningstiden innebär i och för sig ingen skaftelindring. Under den första tioårsperioden får man en skattelindring, under det aft man fidigare fick denna under en 20-årsperiod.

Slutligen vill jag säga några ord om det extra skogsavdrag på 10 % som moderaterna har föreslagit och reserverat sig till förmån för. Från utskottets sida yrkar vi avslag på förslaget av finansiella skäl. Enligt uppgift i reservafionen skulle kostnaden för detta ligga någonsfans mellan 500 och 600 milj. kr. Någon finansieringskälla föreslår man inte. Tvärtom har moderaterna tidigare i vår röstat för en sänkning av skogsvårdsavgifterna.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill utskottets hemställan i alla delar.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

Anf. 161 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Tage Sundkvist talade om att majoriteten har avvisat alla tankar på någon sorts preliminär tillväxtbeskaftning. Man menar att det infe går att genomföra. Man går bara in för ekonomiska fördelar hela tiden - det är det enda som kan locka fram avverkningar.

Vi från vår sida hävdar aft man åtminstone bör be regeringen att fitta på detta. Går det aft genomföra någon form av preliminär tillväxtbeskaftning? Den måste naturligtvis innehålla vissa säkerhetsmarginaler. Den preliminära tillväxtbeskatfningen kan infe uppta hela den tänkta tillväxten, utan det' måste finnas en kanske 25-procentig säkerhetsmarginal. Defta skiljer sig från

165

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

def finska systemet, där man hade en definitiv tillväxtbeskatfning. Man var då tvungen att ha så stora marginaler atf def blev varakfiga skattelättnader. Men den av socialdemokraterna tänkta preliminära fillväxtbeskaftningen lider infe av def felet.

Så säger Tage Sundkvist aft def hela tiden bara är fråga om en uppskjuten beskattning. Det är def infe. 1979 års beslut innebar inte någon uppskjutning av beskattningen. Det kan vara så i vissa fall, när reavinstbeskattningen är inblandad, men i de allra flesta fallen är def en varakfig skattebefrielse. Den kan nära nog bli evig, för man kan genom köp vid varje generationsskifte skaffa sig eff nytt ingångsvärde, som också medger 50-procenfiga avdrag helt och hållet. Defta kan man hålla på med undan för undan, generafion efter generafion. Def är alltså ingen uppskjuten beskattning, utan en varaktig lättnad. Dessutom måsfe man väl säga atf uppskov med beskaftning fio år framåt i tiden i och för sig innebär en lindring av beskattningen, eftersom man får ligga på pengarna ganska länge.

Def nya förslaget innebär, om def genomförs, helt enkelt atf man infe får göra som meningen var, något som Tage Sundkvist också fog upp, nämligen dela upp inkomster från skogsavverkningen på eff eller ett par år - precis som meningen var med skogskontona. Detta innebär helt enkelt att man får sätta in helt andra inkomster. Man får sätta in 100 % av likviden som drabbas av omkostnader, och man får sätta in 75 % när det gäller leveransvirket, som drabbas av stora kostnader. Det här innebär helt enkelt aft man kan skaffa sig underskotfsavdrag. Enligt vårt sätt atf se rör det sig här om osunda skattelättnader.

Sedan har inte vi haft någon annan uppfattning beträffande uppskovstiden 20 är vid skador, insektsangrepp o. d. utan tycker atf vi skall ha den perioden.

166

Anf. 162 JOHN ANDERSSON (vpk) rephk:

Herr falman! Man ställs ofta inför frågor som är svåra atf förstå och som man behöver förklaringar till.

Tage Sundkvist säger atf def inte är fråga om några skattelättnader eller några ekonomiska förmåner. Samtidigt kallar man de föreslagna åtgärderna för sfimulanser för aft öka utbudet av virkesråvaran. Kan Tage Sundkvist eller någon annan förklara detta? Om infe dessa sfimulanser är av ekonomisk art, vad är de då? Är det fråga om någon sorts hypnos, eller är det fråga om några andra billiga trick för aft lura skogsägare atf avverka - om def nu inte är fråga om skattelättnader?

Vidare säger Tage Sundkvist aft det här med skogskontona innebär aft man sprider beskattning över flera år. Men den möjligheten har ju funnits länge.

Sedan till orsakerna till atf skogsägarna infe avverkar fullt ut. Om man kan lita på riksskogsfaxeringen i vad gäller våra skogstillgångar, finns det utrymme för ökade avverkningar, främst inom det privata skogsbruket. Ser man på den nämnda enkäten, finner man atf närmare hälften av de skogsägare som inte avverkat ändå har angivit aft avverkningsmöjligheterna

utnyttjats fullt ut. Det kan väl inte innebära något annat än att man själv inte vet hur det står till på den egna skogsfastigheten. Tar vi ytterligare del av enkäten, finner vi att det infe är av vare sig skafteskäl eller ekonomiska skäl som man inte avverkar. Därför har vi motsatt oss de föreslagna åtgärderna.

Anf. 163 TAGE SUNDKVIST (c) replik:

Herr talman! När det gäller frågan om tillväxfbeskaftning är det rätt uppenbart aft vi inte är beredda att uppmana regeringen att fortsätta att undersöka saken. Vi har haft en virkesförsörjningsutredning som redovisat ett förslag. Man har försökt arbeta fram olika modeller som skulle motsvara det som socialdemokraterna efterlyst. Man har kommit till def resultatet att vilket förslag man än väljer, så är det olämpligt.

Låt mig beträffande fillväxtbeskaftningen säga följande. När skafteutskottet var i Finland för några år sedan och studerade det finländska systemet, tyckte jag och flera med mig atf def var ett rätt bra system som man hade där. Men hur i all sin dar skulle det vara möjligt aft genomföra systemet?

Det är också ungefär vad man i propositionen skriver att virkesförsörjningsutredningen har kommit fram fill. Utredningen menar att det finska systemet är av sådan art att det far mycket lång tid aft införa det, om det över huvud taget är möjligt att göra det, på grund av svårigheterna i ingångsske-def. Detta betyder atf fillväxtbeskaftningen i stor utsträckning har prövats och att det inte finns någon anledning aft pröva den ytterligare.

Låt mig sedan i all stillsamhet erinra om atf defta ingalunda är första gången som en skogsbeskaffningsutredning inte vinner gehör hos regeringen. Redan 1973 framlades ett betänkande med titeln Mål och medel i skogspolitiken. Def sopades helt under mattan av den dåvarande regeringen. Den här gången har vi tagit fasta på vissa delar i utredningens förslag.

När det sedan gäller mitt uttalande om att def endast är fråga om uppskjuten beskattning vill jag säga att jag därmed avsåg skogskontosystemet, och det kommer säkerligen att framgå av protokollet. I def sammanhanget är def infe fråga om något annat än uppskjutande av beskattningen. Man kan naturligtvis få en skattelindring genom att göra uttag från skogskontot under flera år, så att en stor inkomst från avverkningsåret delas upp på flera år. Det är grundtanken med skogskontot, vars syfte är att skapa möjligheter till avverkningsökningar. Det är också i denna grundtanke som stimulansen ligger.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

Anf. 164 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Jag vill minnas aft ledamöterna i virkesförsörjningsutredningen ville fortsätta aft studera fillväxfbeskattningsförslagen. Vidare har socialdemokraterna krävt atf man åtminstone som ett minimum skulle ha skogsbruksplaner för klargörande av hur avverkningarna skall genomföras.

När det gäller förhållandet att defta har avvisats av fidigare utredningar skall  vi   ha  klart  för  oss  atf  vi  på  den  fiden   hade  kvar  de  gamla

167

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

beskattningsreglerna, som innebar minskning av skogens ingångsvärde. Man fick betala skatt på hela vinsten, om man inte kunde bevisa att man gjorde överuttag, dvs. fog ut mer än vad som motsvarade tillväxten. Nu har alla dessa regler helt enkelt slopats, och man går i stället helt in för skaftelindringar. Man försöker inte alls tillämpa något annat system för att få till stånd avverkningsökningar. Man har inte heller nått några resultat, tydligen därför atf de som skall avverka väntar sig ännu gynnsammare regler i framfiden.

Anf. 165 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Det är väl ändå, Tage Sundkvist, infe bara fråga om skogskontot. Det föreslås också ändringar av avskrivningsreglerna, och även dessa innebär skatfelindringar eller ekonomiska lättnader. Huvudskälet fill att man slopade tanken på en ändring av beskattningen var väl vidare aft def saknas informafion om privatskogsbruket. Skogsägarna vet ofta inte själva vilken skog de har på sina skiften. Det finns t. o. m. skogsägare som knappt vet var skiftena finns, eftersom de varit borta från sin skog kanske 10,15 eller 20 år. Det är därför som det behövs helt andra och mera omfattande åtgärder för att komma till rätta med problemen än förslag på förslag om åtgärder som innebär skaftelindring och ekonomiska förmåner. Dessa åtgärder ses dessutom, med rätta, av andra människor i vårt land som mycket orättvisa.

Anf. 166 TAGE SUNDKVIST (c) replik:

Herr talman! Det är mycket möjligt atf socialdemokraterna vill fortsätta att utreda, men def ändrar infe det förhållandet aft den utredning som har arbetat med frågan har kommit fram fill att de olika sysfem som man har prövat är omöjliga atf genomföra.

Låt mig sedan beträffande skattelindringar,säga fill John Andersson aft avskrivningsmöjligheferna visst ger vissa skaftelindringar, framför.allt naturligtvis när avskrivningsmöjlighefen ökar från 75 % till 100 % beträffande skogsbilvägarna. Men inte minst i Norrland måsfe def ha mycket stor betydelse, om man kan utnyttja skogsbilvägarna och utbygga dem ytterligare. Därmed kan man komma åf skogsskiften,,som def fidigare inte varit ekonomiskt lönsamt aft avverka. På det sättet kan man åstadkomma inte bara en större avverkning och virkestillgång utan också en ökad sysselsättning, vilket inte är atf förakta i sammanhanget.

168

Anf. 167 BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Proposition 182 som nu behandlas innehåller flera förslag till åtgärder för skogsbruket. Jag skall inte gå in på alla dessa åtgärder. De har redan diskuterats här. Jag ansluter mig till Tage Sundkvists resonemang och yrkanden.

Först måste jag emellertid, herr falman, få säga några ord till John Andersson, som påstod att skogsägarna infe vet om de har skog eller var skiftena ligger. Snälla John Andersson, det måsfe väl ändå vara någon måtta

på vad man vräker ur sig här i riksdagen. Visst finns def människor som äger skog och bor på andra håll. Men den generella beskyllning som John Andersson gjorde tycker jag ligger utanför alla gränser.

Jag skall ta upp frågan om skogskontona. Sedan lång fid fillbaka har jag arbetat för bättre skogskonfomöjligheter i allmänhet men för de insektsska-dade tvångsavverkningarna i synnerhet. Skogskontosystemet är en nödvändighet. Det har successivt kunnat förbättras, vilket är bra.

När nu regeringen efter tidigare riksdagsuftalanden i proposifionen 182 föreslår ett skogsskadekonfo med en löpfid på 20 år för awerkningslikvider för skadad skog är detta bra för de skogsägare som framöver drabbas av skador på skogen. Därigenom kan en avverkning bli mera effekfiv och spridning av skador förebyggas. Detta skogsskadekonfo skulle ha funnits när skadorna började i norra Värmland för mer än fio år sedan. Vad som i propositionen däremot helt har glömts bort är de skogsägare - speciellt i norra Värmland - vilkas skogar redan har drabbats hårt genom bl. a. barkborreskador.

De skogskonton som nu existerar, och som nu behöver en förlängning för att pengar till skogsvårdsåtgärder skall finnas tillgängliga när de kraven kommer, sägs det ingenting om i proposifionen. Orsaken till detta är den oförstående inställning som såväl riksskatteverket som den socialdemokratiska majoriteten i länsstyrelsen i Värmland visade i sina remissyttranden. Det är aft beklaga att dessa organ ej har kunnat sätta sig in i den situafion som de drabbade skogsägarna har hamnat i.

I detta läge väckte vi värmländska riksdagsledamöter från den icke-socialisfiska sidan motion nr 2511, vari vi föreslog att reglerna om skogsskadekonton skulle gälla även skador och konton före 1982. Skatfeutskottet har tyvärr ej direkt tillstyrkt motionen. Även om jag är på det klara med aft ett beslut i enlighet med motionen hade varit det bästa och det från administrativ synpunkt enklaste, är jag facksam för den posifiva behandling som motionen har fått i utskottet genom atf utskottet föreslagit en möjlighet till dispens.

Dispensmöjligheten måste dock enligt min mening bli generös, om man vill främja skogsägarnas möjligheter fill skafteutjämning och även till skogsvårdsåtgärder. Efter 20-årsperiodens utgång finns möjhghet till ytterhgare utjämning genom invesferingskontoinsättning. Vi motionärer ser därför positivt på behandlingen av vår mofion. Skulle emellertid dispensgivningen ej bli generös, måste vi återkomma i frågan. De nya reglerna kommer ej atf ge nödvändig effekt från skatteutjämnings- och skogsvårdssynpunkt, om de tillämpas hårt.

I motionen yrkades också på aft minsta inbetalningsbelopp på skogsskadekonto skulle vara 20 000 kr. i stället för 50 000 kr. som föreslås i proposifionen. Defta yrkande har dock utskottet lämnat utan åtgärd. Jag skall inte nu ställa något yrkande om bifall till motionen på den punkten, eftersoni jag inser att det är föga frukthart. Jag vill dock säga att vi kan ha

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

12 Riksdagens protokoll 1981/82:162-163

169

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Ändrade regler för skogskonto, m. m.

anledning aft återkomma även på denna punkt, då den i motionen föreslagna ordningen skulle ha varit fill stor nytta för småskogsägare.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall fill utskottets hemställan.

Anf. 168 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag vet inte om jag vräkte ur mig eller inte, Berfil Jonasson. Det får väl andra bedöma. Det var inte heller något generellt uttalande jag gjorde, utan jag konstaterade bara, att om man kan lita på riksskogsfaxeringen i vad gäller våra skogstillgångar, måste det vara något fel på enkäten bland skogsägarna, när hälften av dem som infe avverkat anser atf de har utnyttjat sina awerkningsmöjligheter fullt ut.

Helt nyligen hade jag en intressant diskussion om det privata skogsbruket med en ganska stor skogsägare i min egen hemkommun, en man över de 70 åren. Han ansåg att det var dags att göra någonfing, t. ex. att inrätta ett skogsbruksområde. Jag har varit ute och tittat på mitt skifte, sade han, och jag hittade inte rågångar till andra skiften. Jag gick skifte efter skifte som inte har avverkats på 20 år. De gamla är döda, och de unga har flyttat. Skogen står och ruttnar ner. Skall vi verkligen använda våra skogstillgångar på det sättet?

Jag har det intrycket atf def är på många ställen man fakfiskt nästan inte vet var man har sina skogsskiften. Men det är inget generellt uttalande, och def är inga saker som jag vräker ur mig. Men Berfil Jonasson kan infe bestrida att det här problemet finns.

Anf. 169 BERTIL JONASSON (c):

Herr falman! Det finns skogsägare, mestadels sådana som har flyttat från fastigheterna, som missköter sin skog, def är helt klart. Men aft uttrycka sig så som John Andersson gjorde i sitt första anförande är aft gå för långt. Det är med tacksamhet jag konstaterar att John Andersson nu backar så långt som han gör.

Aft säga åt skogsägare som dagligen sliter i skogen och som skall leva av det, människor som vill göra en insats i samhället och för familjen och den egna rörelsen, aft de infe ens vet var skogsskiftena är belägna, måste ju vara överord. Men jag noterar som sagt med tacksamhet atf John Andersson nu har backat.

Anf. 170 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill bara ge Bertil Jonasson rådet aft kontrollera j snabbprotokollet i morgon. Då skall Berfil Jonasson upptäcka att def inte finns någon skillnad mellan mina två inlägg.

Anf. 171 BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Ja, jag skall titta. Men om det inte märks någon skillnad, beror det i så fall på hur John Andersson justerar anförandet.

170

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (skogsbeskatfningens utformning)                         Nr 163

Reservafion 1 av Erik Wärnberg m. fl., som ställdes mot mofionerna 878  Onsdagen den

av Lars Werner m. fl. och 2519 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, 2 juni 1982

antogs fill kontraproposifion.                                                 ■_______

Utskottets hemsfällan bifölls med 155 röster mot 154 för reservafion 1 av Ändrade regler

Erik Wärnberg m. fl. för skogskonto,

m. m. Mom. 2 (skogskonto vid fastighetsöveriåtelse)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 16 för mofion 2519 av

Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (uppskovsfidens längd vid skogsskador)

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2519 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom. 6 (maximibeloppet för uppskov)

Reservafion 2 av Erik Wärnberg m. fl. bifölls med 155 röster mot 154 för utskottets hemställan.

Mom. 7 (avskrivningsunderlaget för skogsvägar)

Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 154 för reservation 3 av Erik Wärnberg m.fl.

Mom. 8 (avskrivningstiden för skogsvägar)

Utskotfefs hemställan bifölls med 292 röster mot 17 för motion 2519 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 10 (skogsdikning)

Utskottefs hemställan bifölls med 293 röster mot 16 för motion 2519 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 11 (gällande ingångsvärde på skog i vissa fall)

Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 154 för reservafion 5 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del.

Mom. 12 (det extra skogsavdraget)

Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 67 för reservation 6 av Knut Wachtmeister m, fl, i motsvarande del.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls,

17 § Föredrogs

Skatteutskottets betänkande

1981/82:70 Arvs- och gåvobeskatfningen (prop. 1981/82:210)

171

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

En övre åldersgräns för antagning tih läkarlinjen m. m.

Statsbidrag tih kommunal väg-och gatuhållning m. m.

172

Lagutskottets betänkande

1981/82:40 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Vad utskotten hemställt bifölls.

18        § En övre åldersgräns för antagning till läkarlinjen m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1981/82:33 om en övre åldersgräns för antagning till läkarlinjen m. m. (prop. 1981/82:193).

Anf. 172 RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Jag kommer inte atf ställa något yrkande i detta ärende. Vpk har visserligen i en motion med anledning av propositionen gjort ett par randanmärkningar. Detta går ut på att vi ifrågasätter dels behovet av en ändring i högskolelagen för atf riksdagen skall kunna besluta om en övre åldersgräns, dels angelägenheten av att vid universitet och högskolor återinföra varningar och straff för vissa förseelser. Utskottet har i betänkandet redogjort för bakgrunden till aft man nu vill ändra i högskolelagen i dessa båda avseenden.

Vpk har som framgår av motionen ingenting att invända i sakfrågan om en övre åldersgräns. De marginella anmärkningar vi har gjort i motionen har visserligen visst fog för sig som vi ser det, men med hänsyn till den sena tidpunkten avstår jag från yrkande.

Anf. 173 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag inskränker mig till att yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

19        § Statsbidrag till kommunal väg- och gatuhållning m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1981/82:34 om statsbidrag fill kommunal väg- och gatuhållning m. m. (prop. 1981/82:133).

Anf. 174 KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! I detta betänkande behandlas proposition nr 133 om statsbidrag till kommunal väg- och gatuhållning. I propositionen föreslås åtgärder för att få till stånd ett vidgat kommunalt inflytande i väghållningsfrågor. Fler kommuner bör således kunna ta över ansvaret för de allmänna vägarna där detta från samhällsekonomiska utgångspunkter är lämpligt. Ett

nytt statsbidragssystem föreslås i syfte aft rafionahsera och förbättra väghållningen.

Med tanke på den sena fimmen skall jag infe gå närmare in på propositionen, som är tekniskt komplicerad. Låt mig bara säga att under behandhngen i trafikutskottet har vi på flera punkter haft erinringar mot proposifionen. På tre punkter ger utskottet regeringen underbetyg och redovisar en annan uppfattning än den departementschefen har.

Från socialdemokratiskt håll har vi vid betänkandet fogat tre reservationer. I den första går vi emot det förslag som innebär en dramatisk försämring av bestämmelserna om statsbidrag till investeringar i spåranläggningar för spårvägar och tunnelbanor. F. n. utgår statsbidrag med ca 50 % av totalkostnaden. Regeringens förslag innebär atf bidraget sänks fill ca 30 % av totalkostnaden. Väghållningsufredningen, som har förberett propositionen, föreslog en höjning av statsbidraget fill 70 % av totalkostnaden. Regeringsförslaget innebär således en dramatisk försämring av statsbidragen till den kollektiva trafiken i våra storstäder. Det kan vi inte acceptera från socialdemokratiskt håll.

I reservafion 3 anför vi atf vi anser atf statsbidrag skall utgå till eldrivna bussars kraftförsörjning. Detta har fill syfte aft spara energi. Kravet har tidigare framförts i riksdagen, inte minst från centerparfihåll. Jag yrkar bifall till reservafion 3.

I reservation 4 framför vi uppfattningen att inte bara kommunerna utan även länen skall kunna bli mottagare av de statsbidrag som utgår till den kommunala väghållningen. Jag yrkar bifall fill reservafion 4.

I reservafion 5 följer vi upp de krav som vi fidigare har ställt när det gäller statsbidrag fill den kommunala väghållningen. Vi yrkar alltså att anslaget ökas med ytterligare 25 milj. kr.

Herr talman! Med hänvisning till våra utförhga reservationer yrkar jag bifall fill de socialdemokratiska reservationer som är fogade vid betänkandet.

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag till kommunal väg-och gatuhållning m. m.

Anf. 175 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Def betänkande som vi nu diskuterar handlar mycket om kollekfiv trafik, och jag vill därför säga några ord härom.

Väghållningsutredningen, som ligger fill grund för betänkandet, konstaterar att "behovet av och intresset för kollektivtrafik har under de senaste åren ökat i hela samhället". I samband med behandling av trafikpolifiken vid årets riksmöte har vpk aktuahserat åtgärder för att skapa ett program för en halvering av bilismen - främst i de större tätorternas centrala delar. Samhällsplaneringen har under lång fid anpassats till bilismen och privatbilen. Planering av service och bostadsområden måste enligt vår mening i ökad omfattning möjliggöra kollekfivtrafik. Personbilen kommer även framledes att spela en roll i det svenska transportnätet. Den är ofta oersättlig som transportmedel i glesbygden och för att nå ensligt belägna fritidsområden. Även för de handikappade har bilen stor betydelse. Men stora befolkningsgrupper är starkt beroende av en fungerande kollekfivtrafik. Det kan gälla

173

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag tih kommunal väg-och gatuhållning m. m.

174

många äldre människor liksom barn och kvinnor.

Den ökade biltätheten har en rad negativa verkningar för miljön. Det gäller luftföroreningar, buller och trängsel men även trafikolyckorna, där orsakssammanhanget mellan den omfattande bilismen och trafikolyckornas stora antal är dokumenterat.

Just nu, herr talman, bombarderar bilbranschen riksdagens ledamöter med s. k. information och enkäter med ledande frågor från sin polifiska lobbyorganisation, där man närmast tycks förutse en samhällskatastrof, om vi inte får köra bil var hur och när vi vill. Naturligtvis nämns i denna kampanj inte ett ord om att vägtrafikolyckorna i sjukvårdskostnader drar över en miljard kronor eller att den vanligaste dödsorsaken för barn är just trafiken. Man tiger still om stadsbefolkningens överdödlighet i cancer, där sambandet med bilavgaserna inte kan uteslutas. Med de 3 milj. kr. som bilbranschen ställt till förfogande går man i stället ut i kampanjer, där de politiker som vill begränsa biltrafiken i bostads- och cityområdena och i stället satsa på kollektiv trafik närmast klassificeras som rabiata bilhatare. Den kandidat som inte vill eller kan svara på deras enkäter med retoriska och tendentiösa frågor hotas med att bli stämplad för vad man kallar för väljarförakt. Så stod def i den senaste skrivelsen.

Från vpk:s sida tänker vi infe låta oss skrämma av denna bilindustrins osakliga kampanj. Vi vidhåller vår linje: ökad satsning på kollekfivtrafiken och kamp mot de skadliga verkningarna av en ohämmad bilism.

Vpk ser också en upprustning av den starkt eftersläpande kollektivtrafiken som ett viktigt område för samhällets investeringar för att få fart på näringslivet och bekämpa krisen. Rejäla investeringar inom denna sektor ger såväl direkt som indirekt jobb. Det kan gälla anläggningsarbeten, och def kan gälla beställningar till verkstadsindustrin och annan industri. Här är f. ö. bilindustrins nya möjligheter till utveckhng.

Vi har också framhållit atf intentionerna i 1979 års trafikpolitiska beslut och förslagen från kollektivtrafikutredningen borde ligga till gmnd för mer konkreta åtgärder inom trafikpohfiken. I väghållningsutredningens betänkande, som ligger till gmnd för det utskottsbetänkande vi nu behandlar, betonas starkt angelägenheten av ökat stöd till kollektivtrafiken. Tyvärr innebär proposifionen och utskoftsbetänkandet, vilket framhållits här fidigare, försämringar i jämförelse med förslagen såväl från kollektivtrafik-utredningen som från väghållningsutredningen. Skälet härtill kan man finna i propositionens grundtanke om att ökade anslag till kollektivtrafik skulle skapa en regionalpolitiskt oacceptabel obalans i bidragsgivningen. Vad menar man då med detta? Det är just i tätortsregionerna som vägtrafiken och bilismen skapar sociala olägenheter - trängsel, buller, luffföroreningar, olyckor. En ökad satsning på kollektivtrafik, inkl. spårbunden sådan, är ägnad att drastiskt minska dessa samhällsproblem och därmed också de kostnader som den dåliga trafikmiljön direkt åsamkar stat och kommun.

I vår motion 2384 har vi framhållit som positivt att statsbidragen nu i princip enligt proposifionen föreslås utgå även till anläggningar för kollektivtrafik. Men det nu föreliggande förslaget från utskottet innebär atf statens

engagemang relativt sett kommer atf minska i förhållande fill nu gällande ordning. Detta blir resultatet, eftersom man samtidigt vill dra ner satsningen på investeringar då det gäller spårbunden trafik.

På en rad punkter är vi kritiska fill def nu föreliggande majoritetsförslaget.    -

Vi påpekar i motionen aft väghållningsutredningens förslag om ett 70-procentigt bidrag även fill spåranläggningar bör följas. Annars får man en i förhållande till nuläget 20-procentig minskning av statsbidraget fill exempelvis tunnelbanor. Vidare anser vi det inte rimligt att statsbidrag till kollektivtrafikanläggningar skall avgöras av i vilken kommun anläggningen är belägen. Därför menar vi att även länshuvudmännen skall få statsbidrag för ändamålet. Det betyder att vi vill att statsbidrag skall utgå till dem som har kostnadsansvaret. Hur oformligt kan det annars inte bli, om t. ex. den ena hållplatsen i väghållande kommun erhåller statsbidrag, medan en hknande hållplats på andra sidan kommungränsen inte får statsbidrag. Varje kommunalt verksam förstår att vi med en sådan ordning bäddar för konflikter som snarast medför risk för uppskov med byggande av nödvändiga kollektivtrafikanordningar.

Propositionen gör beträffande anslag till kollekfivtrafiken ett märkligt undantag för byggande för trafikufövningsändamål, dvs. anordningar för resande och för personal. Om man verkligen vill gynna kollektivtrafiken och stimulera det kollekfiva resandet, kan man inte undanta terminalanordningar från statsbidrag. Möjligheterna att nyttja kollektivtrafiken sammanhänger ofta med utformningen av terminalerna. Det gäller inte minst möjligheterna för de handikappade, liksom för de äldre och för barnen, att resa kollektivt.

I konsekvens med vår inställning att kollekfivtrafiken skall förbättras anser vi, i motsats till utskottet, atf statsbidrag även skall utgå fill fordon för kollekfivtrafiken liksom till anordningar för eldrivna bussars kraftförsörjning. Sistnämnda bidrag har stor betydelse för inriktningen på en framtida bättre trafikmiljö med mindre luftföroreningar och mindre buller.

Väghållningsutredningen, som föreslagit former för bidragsgivningen, skulle ju angripa byråkrafin, och det har den faktiskt gjort i sina förslag. Utskottet synes nu vilja eftersträva en sådan här enklare utformning av bidragsgivningen, men vill infe göra rent hus med all onödig byråkrati. Ett exempel är att den vikfiga avvägningen mellan åtgärder för biltrafiken och åtgärder för kollektivtrafiken alltjämt kommer att ske på tjänstemannanivå i vägverket. Härigenom riskerar man enhgt vårt förmenande ett minskat politiskt inflytande över vägplaneringen, varigenom det vikfiga förtroen-demannainflytandet på denna nivå när det gäller trafikpolitiken kan försvagas. Den stora frågan i trafikpolifiken gäller faktiskt de politiska åtgärderna för att rusta upp utrustningen för trafiken, göra den mera attraktiv och på så sätt söka minska vägtrafiken och bilismen främst i och mellan tätorterna.

Sammanfattningsvis vill jag säga: Förslagen i samband med det nu behandlade betänkandet från trafikutskottet innebär - trots det i och för sig

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag tih kommunal väg-och gatuhållning m. m.

175

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag Ull kommunal väg-och gatuhållning m. m.

positiva med vissa bidrag till kollektivtrafiken - ingen definitiv öppning för en pohfiskt övergripande styrning fill verklig prioritering av kollektivtrafiken i samhällets intresse. I stort sett förblir allt vid def gamla, t. o. m. med vissa försämringar, exempelvis i vad gäller den spårburna trafiken. Det rör sig om såväl statsbidraget som handläggningsformerna, som inte innebär väsentligt mindre byråkrati och centralstyrning.

De socialdemokratiska reservafionerna 1, 3 och 4 innebär bifall till vpk:s motion 1981/82:2384, yrkandena 1 a och 1 b samt i vissa delar även yrkande 3, varför jag yrkar bifall till dessa reservationer. I de delar där vpk-mofionen infe fillgodoses av reservationerna yrkar jag bifall fill vår motion.

176

Anf. 176 RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Av tidsskäl kommer jag att begränsa mig fill några få kommentarer.

Genom regeringens proposition 1981/82:133 om statsbidrag fill kommunal väg- och gatuhållning har regeringen markerat sin positiva inställning fill atf en ökad andel av vägmedlen används till båtnad för kollektivtrafiken. Jag vill särskilt understryka aft detta inte bara gäller inom de 108 väghållande kommuerna utan även i övriga kommuner. I de senare kommunerna sker tilldelningen via flerårsplanerna för statiig vägbyggnad. Strävan har varit att ge kollektivtrafiken ökade resurser med minsta möjliga administrativa insatser. Här har utskottet faktiskt tagit ett ytterligare steg när det gäller hanteringen av de s. k. schablonbidragen. Jag vill bara uttrycka den förhoppningen att vägverket skall kunna lämna en rättvis tilldelning till berörda kommuner, trots att man infe vet vilka projekt kommunerna vill satsa på.

Ett utskottsinitiativ till förmån för Stockholmsregionen har vi i centern sett oss tvingade atf reservera oss mot. Främsta mofivet för centerreservafionen är att vi anser det olämpligt att riksdagen gör uttalanden som innehåller tolkningar av civilrättsligt gällande avtal. Trafikutskottets majoritets beslut om Hanstabanan innebär nämligen i sak atf denna skall få bidrag enligt de gamla reglerna - dvs. 95 % till underbyggnad plus marklösen - därför atf den enligt utskottsmajorifetens uppfattning ingår i en gammal överenskommelse mellan Stockholms kommun och landstinget vilken riksdagen godkände 1965, den s. k. Hörjelöverenskommelsen.

I denna överenskommelse, som var orsaken till att de gamla av riksdagen beslutade bidragsreglerna för tunnelbanor tillkom, nämns Järvabanan inom Stockholm. Utbyggnaden skulle vara klar 1975. Stockholms kommun omfattade på den tiden inte Hansta, som då fillhörde Sollentuna och f. ö. ingick i regionplanen som utredningsmark. Det är orimhgt att riksdagen på detta sätt går in i en överenskommelse som träffats mellan Stockholms läns landstingskommun och Stockholms kommun.

Nå, skall nu tunnelbanorna få bidrag enligt de gamla eller de nya reglerna? Märkas bör, värderade företrädare för övriga partier i utskottet, att någon Hansta- eller annan förlängning av Järvabanan eller utbyggnad av Nacka-

banan inte finns med i nu gällande flerårs- eller fördelningsplaner föi perioden fram till 1988.

Vi reservanter menar atf en eventuell ytterligare förlängning av Järvabanan eller varje ytterligare förlängning eller utbyggnad av funnelbanenäfet 1 Storstockholm utöver vad som framgår av propositionens övergångsbestämmelser skall behandlas efter de nya reglerna, dvs. få 50 % statsbidrag. Föi min del tror jag dock att dessa kollektivtrafikprojekt kommer att ha stoi chans i de samhällsekonomiska kalkylerna, just tack vare de nya, mert rättvisa och rimliga bidragsreglerna.

Jag vill ställa en konkret fråga till företrädarna för socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet: Anser ni att de ca 60 miljoner i ökade statsbidrag som ert ställningstagande fill Hanstabanan skulle betyda skall tas inom ramen för de väg- och gafuanslag som man räknat med i nu gällande flerårs- och fördelningsplaner för Stockholms län? I så fall innebär dagens riksdagsbeslut att nu planerade projekt av motsvarande storleksordning när det gäller kostnaderna måste strykas inom planeringsperioden fram fill 1988. För inte menar väl Rolf Clarkson och Rolf Sellgren m. fl. aft dessa pengar fill Hanstabanan skall tillföras Stockholmsregionen på exempelvis Helsingborgs, Örnsköldsviks eller Oskarshamns bekostnad?

Jag behöver väl inte påpeka atf centern självfallet svarar ja på den första frågan. Vi menar alltså atf det höjda statsbidraget fill Hanstabanan måsfe leda till att andra projekt inom Stockholms län måste utgå. Men vad anser företrädarna för utskottsmajorifeten?

När jag nu har ordet vill jag även något kommentera socialdemokraternas reservafion 4 angående länshuvudmän. Det framgår klart av vad jag fidigare sagt att väghållningsmedlen behövs till väghållningen. Några utökade användningsområden utöver regeringens förslag är inte möjliga. Att ta ifrån kommunen väghållningspengar för att sedan ge dessa till länshuvudmännen förefaller enbart klåfingrigt. Om kommunen vill satsa på kollektivtrafik, får man med regeringens förslag själv besluta om det. När det gäller det i motionen angivna exemplet med bussterminaler i Stockholmsområdet har detta problem redan lösts av utskottsmajorifeten.

Jag vill också säga några ord beträffande reservation 1. Kurt Hugosson sade att det var drastiska försämringar, av bidragen till spårbunden kollektivtrafik, som i stort sett bara förekommer i Stockholm. Jag vill återge vad utskottet skriver på s. 8 i betänkandet:

"Motionärernas förslag att höja bidragsprocenten för investeringar i spåranläggningar till 70 % kan enligt utskottets mening inte genomföras utan en kraftig höjning av anslagsnivån om byggandet i små och medelstora kommuner skall kunna upprätthållas på nuvarande nivå. Utskottet avstyrker därför motionerna i denna del och fillstyrker regeringens förslag att statsbidrag skall kunna lämnas med 50 % av den bidragsgrundande kostnaden. Utskottet tillstyrker också förslaget att de tunnelbanor som omfattas av den s. k. Hörjelöverenskommelsen skall få bidrag enligt nu gällande bestämmelser."

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag till kommunal väg-och gatuhållning m. m.

177

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag till kommunal väg-och gatuhåUning 171. m.

Herr talman! Under hänvisning till vad jag nu anfört yrkar jag bifall fill centerreservafionen och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 177 KURT HUGOSSON (s) replik:

Herr falman! Hanstabanan ingår i dens. k. Hörjelöverenskommelsen, och den överenskommelsen fullföljer vi socialdemokrater. För def får vi också stöd från moderater och folkpartister. Men det innebär naturligtvis inte att övriga kommuner eller län skall behöva avstå från några medel fill kommunal väghållning.

Vad sedan gäller statsbidrag till investeringar i spårbundna anläggningar bör erinras om aft den här propositionen har föregåtts av en utredning, ledd av den förutvarande kommunikafionsministern Bo Turesson. Han föreslog atf statsbidraget, som f. n. utgår med 50 % men som i proposifionen föreslås bli sänkt fill 30 %, skulle öka till 70 %. Vi tycker att def var eff klokt förslag, som vi har ansett oss kunna stödja.

Den linje som centerpartiet här företräder innebär en dramatisk sänkning av statsbidragen fill den spårbundna kollekfivtrafiken, inte bara i Stockholm utan även i Rune Torwalds hemkommun Göteborg.

Anf. 178 RUNE TORWALD (c) replik:

Herr falrnan! Hanstabanan kan omöjligen ha ingått i Hörjelöverenskommelsen, eftersom Hansta vid den tidpunkten inte ens tillhörde Stockholms kommun, och def var ju eff avtal mellan Stockholms kommun och Stockholms län.

I vad gäller den s.k. drastiska sänkningen av statsbidragen fill spårbunden kollektivtrafik har vi.i Göteborg andra regler för beräkningen av underlaget för statsbidragen. Därför är det inte fråga om någon drastisk sänkning. Däremot förnekar jag inte aft def är en viss sänkning av statsbidragen till tunnelbanorna. Men varifrån skall herr Hugosson ta pengarna? Jo, de måste i så fall tas från andra kollektivtrafikprojekf eller vägprojekt inom den givna ramen.

Anf. 179 KURT HUGOSSON (s) replik:

Herr talman! Jag ber att få hänvisa fill vår reservafion nr 1, där vi klart understryker atf. en ökad bidragsgivning till kollekfivfrafikanläggningar i storstadsområdena infe får medföra en minskad bidragsgivning fill väginvesteringar utanför de stora fätorterna. Vi följer upp detta i reservation 5, där •vi föreslår en ökning av anslaget med 25 milj. kr. Det är bara för Rune Torwald att läsa våra reservafioner.

178

Anf. 180 RUNE TORWALD (c) replik:

Herr talman! Jag vill bara notera atf def är föga sannolikt atf socialdemokraterna får något stöd för förslaget om en ökning med 25 milj. kr. Finns def friska.pengar att stoppa in skulle naturligtvis förslaget kunna bifallas, men inom de nuvarande ramarna är det inte möjligt. Bara fill Hanstabanan går det åt 60 milj. kr. Dessa pengar måsfe tas någonstans ifrån. När vi försvarar

propositionen, konstaterar vi atf def inte går atf inom de givna ramarna ge    Nr 163
ytterligare pengar till den spårbundna trafiken utan att inkräkta på något     Onsdaeen den
annat område.                                                                               2 juni 1982

Anf. 181 ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Regeringens proposifion 1981/82:133 om statsbidrag till kommunal väg- och gatuhållning m. m., vilken behandlas i trafikufskotfets betänkande nr 34, innehåller en hel del förbättringar. Utskottet är, vågar jag påstå, mer enigt än vad de fem reservationer som är fogade till betänkandet kan ge sken av.

När det gäller statsbidrag fill investeringar i spårbunden kollektivtrafik vill såväl socialdemokraterna som vpk fastställa 70 % som bidragsprocent från staten. Utskoftsmajoritefen delar föredragande statsråds uppfattning att procentsatsen bör fastställas fill 50. Här är väl den största skiljaktigheten i hela betänkandet.

Herr talman! Jag tänker inte ta kammarens tid i anspråk för atf gå närmare in på detaljer. Låt mig bara fill Rune Torwald säga att frågan om utskoftsmajoritetens skrivning om förlängningen av tunnelbanan från Åkalla till Hansta togs med i betänkandet i klarläggande syfte. Eftersom risk finns att Hörjelöverenskommelsen kan tolkas olika, var det nödvändigt med de tre rader i betänkandet som lyder:

"I Hörjelöverenskommelsen bör enligt utskottets mening även innefattas den aktuella förlängningen av tunnelbanan från Åkalla till Hansta.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.''

Varifrån Rune Torwald har fått att detta skulle möjliggöra för Stockholmsregionen att tillgodogöra sig övriga landets bidragspengar kan jag infe förstå. Givetvis är avsikten att praxis precis som tidigare skall gälla, dvs. att fördelningen skall ske inom ramen för de medel som står till Stockholmsområdets förfogande. Det är infe tal om någon omfördelning som skulle kunna gå ut över Helsingborg, Örnsköldsvik eller andra kommuner som Rune Torwald nämnde.

Herr falman! Jag yrkar bifall till utskotfefs hemställan på samtliga punkter och följaktligen avslag på samtliga fem reservafioner.

Statsbidrag till kommunal väg-och gatuhåhning m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (statsbidrag till byggnader för resenärer och personal m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 16 för motion 2384 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. "

Mom. 3

Bidragsprocenten för investeringar i spårbunden kollektivtrafik

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 1 av Bertil Zachrisson m. fl.

179

Nr 163

Onsdagen den 2 juni 1982

Statsbidrag tUl kommunal väg-och gatuhåhning m. m.

Mom. 3 i övrigt

Utskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 56 för utskotfefs hemsfällan med den ändring däri som föreslagits i reservafion 2 av Berfil. Jonasson m. fl.

Mom. 4 (investeringar i statens järnvägars bannät)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 16 för motion 2384 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 5 (statsbidrag till eldrivna bussars kraftförsörjning)

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 3 av Bertil Zachrisson m. fl.

Mom. 7 (bidrag fill drift och underhåll av spåranläggningar m. m.)

Utskotfefs hemställan bifölls med 291 röster mot 16 för motion 2384 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 8 (bidragsmottagare).        .

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 4 av Berfil Zachrisson m. fl.

Mom. 10 (planeringsram för 1983 års driftbidrag till den kommunala väghållningen)

Reservation 5 av Bertil Zachrisson m.fl., som ställdes mot motion 2384 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, antogs till kontraproposition.

Utskottefs hemställan bifölls med 154 röster mot 153 för reservation 5 av Bertil Zachrisson m. fl.

Övriga moment

Utskotfefs hemställan bifölls.

20  § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

21  § Anf. 182 TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista sätts försvarsutskottets betänkande 18 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

22                              § Kammaren åtskildes kl. 00.04.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

180

/Solveig Gemen