Riksdagens protokoll 1981/82:160 Fredagen den 28 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:160

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:160

Fredagen den 28 maj

Kl. 09.00

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Förlängning av riksmötet

Energipolitiken

1  § Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

2  § Förlängning av riksmötet

Anf. 1 TALMANNEN:

Riksmöte skall om inte annat beslutas avslutas senast den 31 maj.

I 1 kap. 4 § RO stadgas att riksdagen om synnerliga skäl föreligger kan förlänga riksmötet, dock längst t. o. m. den 15 juni.

Vid sammanträde den 27 maj har talmanskonferensen med hänsyn till lämnade upplysningar om den väntade arbetsbelastningen i riksmötets slutskede ansett att synnerliga skäl föreligger att förlänga riksmötet 1981/82 och tillstyrkt att det får pågå längst t.o.m. lördagen den 12 juni.

Kammaren beslöt att riksmötet skulle pågå längst t. o. m. lördagen den 12 juni 1982.

3 § Föredrogs och hänvisades
Motion

1981/82:2571 till konstitutionsutskottet

4 § Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1981/82:29 och 31
Lagutskottets betänkande 1981/82:41
Kulturutskottets betänkande 1981/82:29

5 § Energipolitiken

Föredrogs näringsutskottets betänkande  1981/82:30 om energipolitik (prop. 1981/82:100).

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipohtiken

Anf. 2 NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr talman! Def har nu gått en tid sedan vi hade vår folkomröstning i energifrågan, och vi har fått perspektiv på den. Det vill synas som om den tekniska livslängden hos Westinghouses ånggeneratorer kommer att medföra en avveckling av enheter ur kärnkraften tidigare än folkomröstningen förutsatt.

I övrigt kan vi nu planera efter folkomröstningens resultat. Vi har atf rätta oss därefter, oavsett vad vi tycker om det. Ett annat avgörande förhållande för energipohtiken är det nödvändiga i aft svensk industri genom förnuftiga åtgärder sfimuleras att komma i gång igen. Situationen tål alltså infe att energin bhr för dyr.

Under den tid som gått sedan folkomröstningen har det visat sig att def blir svårare än man trott att ersätta oljan med något annat energislag än el. Den internationella situationen inom oljehandeln pekar mot att oljan inte längre stiger i pris. En fred mellan Iran och Irak kan medföra motsatsen. Kolet som ersättning för olja blir dyrare än man trott på grund av handels- och leveransförhållanden men främst på grund av skärpta miljökrav. Man kan utgå från att de kommunala fjärrvärmeverken kommer aft tveka länge i fråga om kolet.

Naturgasen bhr också den dyrare än man trott, och den är nu intressant i första hand för vissa industrier. Endast i mycket täta konsumtionsområden bhr naturgasen lönsam. Naturgasledningen från norr till söder är än så länge insvept i tveksamhet. Blir den norska fyndigheten tillräckligt stor? Är man inte i större behov av resursen där uppe i norr för t. ex. ett järnsvampverk? Är inte järnvägstransport möjlig?

Vindenergi, torv, energiskogar, geotermisk energi, solvärme - hitfills är alltsammans för dyrt för i varje fall de kommunala energiplanerarna. Dessutom har torven och energiskogen samma typ av miljöeffekter som kolet. Fliseldning måste vi vara försiktiga med.

Energipriset är mycket viktigt för vår industris möjligheter i framtiden. När man ondgör sig över det svenska kostnadsläget, måste man minnas att vid ett malmbaserat stålverk är energikostnaden lika stor som kostnaden för arbetslönerna.

Det betänkande från näringsutskottet som vi i dag skall behandla kännetecknas, trots 17 reservationer, av enighet på många viktiga punkter.

De socialdemokratiska reservationer som är fogade vid utskottets betänkande bygger på omsorg om försörjningstryggheten och om prisutveck-hngen.

Den kommunala energiplaneringen, som riksdagen beslutat, leder till stora och långsiktiga investeringar. Det är viktigt att man rätt kan bedöma lönsamheten i dem. För att energiplaneringen skall kunna fullföljas är det därför nödvändigt atf samhället garanterar fasta priser mellan ohka energislag så långt det är möjligt, oberoende av konjunkturväxUngar. Vi begär i vår första reservation, reservation nr 7, en utredning om hur sådana

fasta prisförhållanden skall kunna åstadkommas. Jag yrkar, herr talman, bifall fill reservation nr 7.

För aft åstadkomma försörjningstrygghef när det gäller oljeprodukter behöver, menar vi, samhället engagera sig i den katalytiska kracker som OK planerar. Jag yrkar bifall fill reservation 10.

Om vi nu tryggar försörjningen med kol, blir det nödvändigt - med tanke på de miljökrav som reses - aft reglera importen av kol med importhcenser, så att de svavelfattiga kolsorferna förbehålls de mest miljökänsiiga anläggningarna.

För aft vi skall få till stånd något väsentiigt kolutnyttjande måste, enligt vår mening, regeringen kraftfullt gripa in och bygga upp en kompetens inom den statliga sektorn. Om regeringen vill verka för att avveckla kärnkraften, måste den också fa itu med frågan om en central kolhamn. Jag yrkar således bifall till reservationerna 12, 13, 14 och 15.

När det gäller industriinsatser inom energiområdet vill vi ha en plan för utveckling av den petrokemiska industrin och ett handlingsprogram för samhällets utvecklings- och upphandlingsverksamhet inom nya försörjningsområden. Därmed yrkar jag också bifall fill reservafionen 17.

I en reservafion i fjol varnade vi för faran för skogsindustrin av hejdlösa satsningar på fliseldning. Kokflisen, för vilken priset beror av utlandsmarknaden för papper, kan komma i ett omöjligt konkurrensläge gentemot eldningsflisen, där prissättningen går ut över en i stort sett värnlös värmekonsuménf. I år har vi enats i utskottet om en gemensam beskrivning av faran för skogsindustrins råvaruförsörjning.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Anf. 3 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Det svenska industrisamhället har byggts upp av skicklig arbetskraft och framåtsträvande företag. Inom ramen för ett ekonomiskt system som premierat konkurrens och effektivitet skapades i vårt land ett välfärdssamhälle som länge förmådde uppfylla människors krav på materiell trygghet. På denna trygghet kunde den mänskliga frigörelsen byggas.

Vårt lands utveckling till ett rikt industrisamhälle har haft den billiga energin som yttersta förutsättning. Inte minst den rikliga tillgången på inhemsk vattenkraft skapade länge konkurrensförutsättningar för svensk industri som var av avgörande betydelse för välfärdsbygget.

Men nu vacklar ekonomin. De förutsättningar som en gång skapade välfärdssamhället finns inte längre. Den fria ekonomin har blivit en reglerad ekonomi. Konkurrens och effektivitet har förbytts i byråkrati och ändlösa förhandlingar. Relationer med statsmakterna har för alltför många företag blivit viktigare än att söka tillgodose konsumenternas krav och önskemål.

Som om infe detta vore nog, har vattenkraften dessutom tillåtits förlora sin ledande roll till oljan, och oljan har förvisso inte blivit bilhgare. Priset betalas nu för det oljeberoende som Sverige sedan andra världskriget successivt kommit aft försättas i. Oljeprisstegringarna 1973 och 1979 har drabbat vårt land hårdare än merparten industriländer. Enighet förefaller råda mellan parfierna om aft vi nu måste vända trenden. Vi måste bort från oljan.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken.

Men oljan, herr talman, får inte ersättas hur som helst. Oljan måste ersättas med någonting som är billigare. Om det billigare dessutom är inhemskt, vinner det svenska samhället dubbelt upp.

Men det är billigare energi som vi måste ersätta oljan med om balansen i ekonomin skall kunna återställas. Skulle oljan komma att bytas mot energiförsörjningsalternativ som är ännu dyrare än vad oljan är kommer ekonomin snabbt att kollapsa.

Den svenska energipohfiken saknar infe inslag som förefaller aft förbise detta skäligen enkla faktum. Entusiastiska förhoppningar om kommande tekniska genombrott får alltför ofta ersätta den hårdhänta värdering av nya energikällors verkliga förutsättningar som til syvende og sidst ändå är ofrånkomlig, om man menar allvar med ambitionerna att återupprätta förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning.

Herr talman! Man kan spekulera över varför det har blivit så. Statsmakternas försök atf också på områden där kunskaperna har varit ringa eller obefintliga ersätta marknadens egen bedömning är ett uppenbart skäl. Ett spritt beslutsfattande med omedelbar tillgång fill nödvändig kompetens har på åtskilliga, alldeles omotiverade, områden ersatts med centraliserade beslut utan denna essentiella fillgång.

Ett annat skäl till att det inte saknas anledning till oro för hur vårt energisystem utvecklas är den exempellösa förstärkning av subvenfionsin-slagen, inte bara i ekonomin i stort utan också inom energisektorn, som de senaste 7-8 åren bär så tydligt vittnesbörd om. Med skatter och avgifter, bidrag och stöd håller konkurrensförutsättningarna så till den grad på att skyfflas runt att den totala och slutgiltiga effekten av insatta åtgärder inte längre kan överblickas.

Att det kan gå alldeles galet, herr talman, visar skogsindustrins upprepade varningar för att skogsråvaran kan komma aft eldas upp. En skogsbrasa skulle visserligen snabbt sänka oljeberoendet, men till ett pris som sätter en hel branschs framtid på spel. Skogsprodukter skall infe eldas upp, om def finns en alternativ användning inom svensk skogsindustri.

I de moderata reservationerna fogade till näringsufskottets betänkande 30, som vi nu diskuterar, ges några exempel på hur en statlig intervenfionspolifik under de senaste åren har slagit i prakfiken. Reservafion 8 handlar om den herostratiska felbedömning på oljeområdef som folkpartiregeringen begick 1979. Alldeles utan skäl var Sverige plötsligt på väg att bli avskuret från det internationella oljeförsörjningsnätet. Av läxan lär man sig att staten inte kan förhindra aft också svenska konsumenter - om man vill ha någon olja - nog ändå tvingas atf betala vad oljan kostar. Det är "wishful thinking" aft tro atf prisökningar kan regleras bort.

Hur det kan komma sig atf utskottsrnajorifefen inte insett detta undandrar sig min bedömning. Åskådningsexemplen kan inte gärna göras tydligare.

I reservation 9 diskuteras ett annat exempel på överdrivna statliga förhoppningar på oljeområdet. Svenska Petroleum AB bildades i mitten av 1970-talet - trots moderaternas enträgna varningar - därför aft någon hade fått för sig att det skulle stärka den svenska oljeförsörjningstryggheten om

det var staten som stod för oljehandeln. Direkta kontrakt i stället för köp via    Nr 160
internafionella oljebolag var den nya melodin.                      Fredagen den

Svenska Petroleum har blivit en dyr affär för skattebetalarna. Redan höga    28 maj 1982

oljepriser har över skattsedeln kryddats med ett ansenligt antal hundra   _ .    

miljoner för atf täcka Svenska Pefroleurns förluster. Energipolitiken

Direkta kontrakt var alltså ingen strålande idé. Nu har flertalet av kontrakten avvecklats och med dessa hela mofivet för att staten skall driva ett eget oljebolag. Om mofivet för bolaget bortfallit, finns det rimligen heller ingen anledning att ha bolaget kvar. Bibehålls det, finns det en latent risk för att skattebetalarna åter tvingas att rycka in för att täcka uppkomna förluster.

Reservafion nr 11 behandlar ett område som också det kan komma att bh ett exempel på överdrivna statliga förhoppningar. Def är svårt aft veta riktigt vilka kostnaderna blir när def gäller naturgasen i Sverige. Har emellertid de bedömare rätt som varnat för att kostnaderna kan bli åtskilligt större än vad vi ursprungligen har gjort oss föreställningar om, kan naturgasintroduktionen i södra och västra Sverige komma att stå svenska folket dyrt.

Den misstänksamhet vi moderater har i def här hänseendet stillas inte, när utskottsmajorifeten inte ens vill gå med på att vi utvärderar erfarenheterna av den första etappen innan vi går vidare. Höljt över allt tvivel är i vart fall att ett byte från olja till gas infe innebär aft vare sig kostnader eller importberoende minskar. Det förefaller mot den bakgrunden rimligt att anta att vi i bästa fall kan hoppas på att nafurgasintroduktionen inte skall göra ont värre. Frågan är om en sådan ambitionsnivå är tillräckhg.

Dessa bekymmer, herr falman, är emellertid inte de enda som följer i en överreglerad energipolitiks spår. Också trögheterna fillhör en sådan energipolitiks allra mest allvarliga effekter. Det blir svårt att fatta beslut. Politiska motsättningar riskerar aft förlama och fördröja, och polifiska förändringar skapar osäkerhet som i sin tur fördröjer investeringar.

Def är infe nödvändigt att gå tillbaka till 1970-talets andra hälft för att finna exempel på dessa tesers riktighet. Också fullföljandet av de energipolitiska riktlinjer som riksdagen lade fast så sent som förra året förefaller i dag att vara i fara. Välmotiverade ansökningar om koncession för att få bryta torv fastnar i kanslihuset, när företag står beredda att utnyttja sin kunskap för att fullfölja riksdagens ambitioner, och kolintrodukfionen ligger under de ändå blygsamma ambifioner som statsmakterna angav förra året.

Varför, herr talman? Intresset för kol finns nog. Men vem kan begära att någon skall våga investera, när riksdagen en gång om året diskuterar åtgärder som undanröjer varje grund för en stabil kalkyl för investeringarna och när riksdagen som final beslutar sig för aft rnan nog ändå inte skall besluta sig, utan vänta och se fiden an? En riksdag som ställer så inexakta villkor för energiförsörjningen får nog inte bli förvånad, om de s. k. marknadskrafterna inte svarar på signalerna.

Herr falman! Stabilitet och förutsebarhet är centralt, om den svenska energipolitiken skall lyckas ge sitt bidrag fill den återuppbyggnad av det svenska industrisamhället som är vår allt överskuggande uppgift.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Skall vi förmå att starka möta framtiden måste de svenska energikostnaderna pressas.

Det finns inhemska energiresurser som utan minsta spår av tvivel är konkurrenskraftiga i dag. Somliga av dessa möter starka motstående intressen, som det finns skäl att fa hänsyn till. Men dessa intressen skall vägas mot intresset att så snabbt som möjligt få ekonomin på fötter igen. Vi kan inte både ha och äta kakan.

Det är ingen konst att ange vilka energiförsörjningsalternativ man infe gillar. Den energikälla finns infe som inte är behäftad med några bekymmer. Men en energipolitik som sorterar bort så mycket att det inte blir någonting kvar förslår inte. De som skall investera tröttnar. Kompetensen går förlorad. Det ekonomiska saneringsarbefet fördröjs.

Energipolifiken måste bedrivas i samklang med den ekonomiska politiken. Endast därigenom kan trygghet och sysselsättning värnas. Det är vår övertygelse att detta görs bäst, om den kunskap och den erfarenhet som finns i företag och kommuner får svängrum för den kreativitet som en gång varit en så stark drivfjäder för utbyggnaden av det svenska välståndet.

Det känns kanske svårt att medge det, men samhället blir nog bättre om riksdag och regering bestämmer något mindre.

Jag ber, herr talman, atf få yrka bifall fill reservafionerna 8, 9 och 11.

Anf. 4 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Riksdagen fattade våren 1981 en rad vikfiga beslut angående riktlinjerna för energipolitiken under 1980-falet. Ett kraftigt minskat oljeberoende var ett viktigt mål. Det gällde också aft säkerställa avvecklingen av kärnkraften enligt utslaget i folkomröstningen våren 1980. Den övergripande målsättningen blev aft successivt utveckla ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. I ett omfattande program för energihushållning under 1980-talet lades tyngdpunkten på åtgärder för atf spara olja. Parallellt med detta skulle ett program för oljeersätf ning genomföras. I fråga om kärnkraften fattades beslut om åtgärder för att minska riskerna och om en lag som reglerar finansieringen av framtida kostnader för hantering av använt bränsle och avveckling av kärnkraftverken. Omfattningen och inriktningen av ett nytt, mycket stort treårigt energiforskningsprogram fastlades.

Dessa beslut är den gemensamma grunden när vi i dag behandlar en rad vikfiga energifrågor.

En framgångsrik energipolitik har avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och för ökad sysselsättning. Energisektorn är tveklöst den mest expansiva delen av vårt näringsliv. Aft på rätt sätt fa till vara dessa expansionsmöjligheter är av största betydelse. Def är en huvuduppgift för energipolitiken aft verka för detta.

Jag vill inledningsvis ta upp några vikfiga riktlinjer för att åstadkomma detta.

Det är framför allt ökad satsning på effekfivare energi- och effektanvändning samt ökad användning av inhemska bränslen som kan ge  ökad

sysselsättning och stärka Sveriges ekonomi. Både Per Unckel och Nils Erik Wååg var på detta område alltför pessimistiska. De tycktes på något sätt ha avskärmat sig från den oerhört viktiga utveckling som ändå sker på defta område, där just hushållning med energikvalitet har blivit ett centralt begrepp när det gäller atf använda energin rätt. Defta är kanske den viktigaste expansionsmöjligheten inom svensk industri i dag.

Centern har i en rad motioner poängterat detta förhållande. Utskottet har på väsentliga punkter biträtt denna uppfattning, och def är värdefullt aft det i stort sett är ett enigt utskott som står bakom de grundläggande riktlinjerna för den svenska energipolitiken.

Detta förhindrar inte att det finns klara nyanseringar mellan partiernas inställning, och vi i centern har i fre särskilda yttranden understrukit några av våra synpunkter.

Vi är från centerns sida allvarligt bekymrade över den misshushållning med elkapacitet som sker genom en omfattande övergång till enbart elvärme. Det strider också klart mot riksdagens beslut våren 1981 "att tillgänglig elkapacitet bör användas för atf på effektivast möjliga sätt ersätta olja vid uppvärmning".

Resultatet blir - om nuvarande ensidiga övergång fill enbart elvärme får fortsätta - ett enormt köldkänsligf elsystem. En stor del av den mycket värdefulla elkapaciteten låses upp utan aft ge någon nämnvärd oljeersäft-ning. Ännu allvarligare är de negafiva effekter detta ger på sysselsättning och ekonomi.

Centern har också i ett särskilt yttrande poängterat att större resurser till oljeersätfningsfonden ökar möjligheterna fill ytterligare angelägna satsningar på energiområdet. Den resurstilldelning som omtalas i betänkandet innebär bara bibehållande av fidigare beslutad nivå och motsvarar alltså på intet sätt den fördubbling - eller mer - av resurserna som föreslås i centerns mofion. Då finansieringsfrågan har behandlats av annat utskott, har vi i def här sammanhanget inte kunnat göra annat än att på defta sätt markera vikten av ökade satsningar på effekfivare energianvändning.

Utskottet avstyrker centermofionen 1981/82:1934 angående samhällsekonomisk analys avseende kärnkraftsprogrammet.

Energiministern konstaterade i ett frågesvar den 25 mars i år att sedan reaktorerna väl är byggda - sedan alla kapitalkostnader är fasta kostnader -är det billigare att ta dem i drift än atf inte göra def. Sannolikt har energiministern rätt, även om def infe är möjligt att i dag förutsäga alla de följdkostnader som drift av kärnreakforer innebär.

Vi i centern anser det vikfigt :aft poängtera atf kostnaderna för kärnkraftsreaktorerna 11 och 12 blir|myckef höga - totalt 21-23 miljarder kronor - innan reaktorerna är klara att fas i drift 1985/86.

Det är inte svårt att konstatera aft om arbetena på reaktorerna 11 och 12 avbrutits omedelbart efter folkomröstningen och om alla resurser som då kunde ha frigjorts hade satsat på energihushållning och alternativ energi, skulle oljeersätfningen ha blivit betydligt större, bindningen till kärnkraften mindre och samhällsekonomin förstärkt.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipohtiken

10

Folkomröstningen gav besked om att högst tolv kärnkraffsreaktorer skulle byggas och tas i drift. Detta "högst tolv" har av majoriteten tolkats som lika med tolv. I centern har vi aldrig delat den uppfattningen, men genom att vi förbundit oss aft respektera folkomröstningsresultatet har vi också tvingats att acceptera majoritetens tolkning av detsamma.

Detta innebär självfallet inte att vi avhänt oss möjligheten atf fala om vår åsikt och att verka för en bredare anslutning till denna.

Utskottsmajorifeten har reagerat på ett ganska oförståeligt sätt inför yrkandet i centerns partimotion atf "upparbetning av svenskt kärnkraftsavfall inte bör komma i fråga".

Centerns uttalande bör ses mot bakgrund av dels def i motionen påpekade, alltmer påtagliga sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft, dels def uttalande som regeringen gjorde i proposifion 1980/81:90 beträffande avfallshanteringen och i vilket riksdagen har instämt. Föredragande statsrådet anförde:

"Enligt min mening är def viktigt att de insatser som görs av kärnkraftföretagen på avfallsområdet är av sådan art aft handlingsfriheten bevaras ytterligare en tid inför val av metod för att omhänderta använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall från detta. Sålunda anser jag att även andra lösningar än de i ansökningarna enligt villkorslagen seriöst bör studeras. Detta för att bl. a. vidga den kunskap som erfordras för aft göra def möjligt atf fatta ett definifivt beslut om val av hanterings- och förvaringsmetoder. Sådana metoder kan avse t. ex. förvaring i kristallina bergarter, torrförvaring osv."

Enligt centerns mening är det - såsom jag kommer atf utveckla ytterligare - av största vikt att forskningsarbetet kring metoderna för den slutliga hanteringen av det utbrända kärnbränslet med kraft drivs vidare i syfte att man skall finna helt säkra lösningar. Detta är en nödvändighet eftersom riksdagen i enlighet med folkomröstningens resultat beslutat att högst tolv reaktorer får utnyttjas under sin tekniska livslängd. Det alltmer uppenbara sambandet mellan civilt och militärt utnyttjande av kärnkraften genom bl. a. de ökade möjligheterna atf med laserteknik till minskade kostnader framställa vapenplutonium för kärnvapentillverkning av reakforplufonium innebär enligt centerns mening att metoder som bygger på förvaring av kärnkraftsavfall efter upparbetning ej bör förekomma.

Mot den redovisade bakgrunden finner centern det vara rimligt aft man i det fortsatta arbetet beträffande avfallshanteringen söker andra metoder än dem som bygger på upparbetning. Detta gäller såväl forskningsarbetets inriktning på defta område som det fortsatta arbetet i atomlagstiffningskom-mittén. Att riksdagen genom en sådan viljeyttring fill regeringen klargör aft upparbetning av svenskt kärnkraffsavfall inte bör komma i fråga förändrar infe de rättsliga regler genom vilka kärnkraftens drift f. n. regleras. Det innebär infe heller förändringar av de beslut och ställningstaganden som har kommit fill stånd med anledning av folkomröstningen.

Centern har reserverat sig, och jag är mycket överraskad över atf socialdemokraterna inte delar vår uppfattning, då de tidigare så klart

deklarerat att upparbetning inte borde fillåtas så länge riskerna för kärnvapenframställning av def högaktiva avfallet finns. Riskerna har, som jag fidigare sagt, ökat markant sista tiden. Detta är också huvudargumentet för centern när vi nu aktualiserar denna vikfiga fråga.

Centern har alltså den uppfattningen att slutförvaring utan upparbetning fortsättningsvis bör vara den mindre riskabla metoden för det definitiva omhändertagandet av använt kärnbränsle, och defta leder till slutsatsen att forskningsinsatserna på defta område bör inriktas på denna metod. Staten bör genom nämnden för hantering av använt kärnbränsle verka för detta.

Def är beklagligt atf def infe gått aft få enighet i riksdagen i denna mycket vikfiga fredsfråga. Det finns en uppenbar risk för aft plutonium från upparbetning av svenskt kärnbränsle används för fillverkning av t. ex. franska kärnvapen. Den risken är sannolikt betydligt större i dag än för några år sedan.

Även på ett annat område har utskottets majoritet visat sig ha en överraskande stark bindning till kärnkraften. Utskottet luckrar något upp riksdagens tidigare uttalanden mot Secureanläggningar. Detta är mycket olyckligt.

Centern konstaterar i sin reservation, atf det enligt tidigare fattade beslut icke föreligger några förutsättningar för introduktion av Secureanläggningar i Sverige. Även om tillverkning av Secureanläggningar är förenligt med gällande rätt, finner centern det olämpligt att värdefulla utvecklingsresurser och produktionskapacitet satsas på en teknik som svenska folket genom folkomröstning har sagt skall avvecklas. Av samma skäl anser centern det olämpligt att Sverige exporterar kärnreaktorsfeknologi. Med hänvisning fill riksdagens tidigare beslut i denna fråga och lämnade interpellationssvar konstaterar vi att regeringen beaktar de synpunkter som här har anförts.

Jag skulle vilja vädja till kammaren aft följa centerns reservafion och inte öppna en dörr på glänt för kärnvärmereaktorer. Det skulle innebära olyckliga kärnkraftsbindningar och en grov misshushållning med resurser.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till rservationerna 1.

Centern har i motion 1981/82:1932 föreslagit några förbättringar av stödreglerna för små vattenkraftverk. Åtgärderna anser vi vara mycket väl motiverade. Lån bör beviljas med 75 % av anläggnings- resp. upprustnings-kostnaderna i stället för med 50 %. Amorteringstiden bör förlängas. Vidare bör dispens för anläggningar med lägre effekt än 100 kW ges generöst. De små vattenkraftverken är en resurs, inte bara för den möjliga elproduktionen, utan också för atf de genom sin spridning ökar försörjningstryggheten. Självklart måste en utbyggnad fa all rimlig hänsyn till natur och miljö.

Jag yrkar bifall fill reservafion 5.

I Norrbotten produceras mycket energi. Det bör vara rimligt att en del av värdet på överskottsprodukfionen kan återföras fill regionen.

Centern anser därför att frågan om formerna för ett energiföretag i Norrbotten skall utredas. Genom ett sådant företag skulle de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas och de stora energitillgångar som finns i länet tillvaratas bättre än f. n. Det finns starka skäl aft använda även

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

11

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

12

andra energitillgångar än vattenkraften - såsom torv, skogsavfall, m. m. -som finns i länet.

Jag yrkar bifall fill reservafion 6.

Centern föreslår i mofion 1981/82:819 atf beloppsgränsen för de projekt som oljeersätfningsfonden kan stödja sänks till 15 000, mot i dag gällande 50 000.

Det är enligt centerns mening ett klart räftvisekrav att de mindre företagen infe, som nu i stor utsträckning är fallet, ställs utanför oljeersättningsfondens stödverksamhet. När beloppsgränsen sänks för atf defta krav skall tillgodoses är det en naturlig åtgärd att handläggningen av mindre ärenden decentraliseras. Centern föreslår att ärenden inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen handläggs av lantbruksnämnderna och att ärenden rörande övriga småföretag handläggs av de regionala utvecklingsfonderna.

Jag yrkar bifall till reservation 16.

Herr talman! Jag skall till slut mycket kort kommentera ett par av socialdemokraternas reservafioner.

I reservationerna 12, 13 och 14 föreslår socialdemokraterna åtgärder för atf stödja och styra introduktionen av kol. Det är mycket svårt att få ett grepp om socialdemokraternas kolpolitik. För några dagar sedan fog vi i denna kammare ett beslut avseende kolmiljökraven - eller rättare sagt ett beslut som egenfiigen'infe innebär några krav. Med moderaternas hjälp vann socialdemokraterna. Resultat: Fortsatt osäkerhet och oklarhet avseende vilka krav som skall gälla vid koleldning. Denna oförmåga hos socialdemokraterna att fatta konkreta beslut omöjliggör en vettig kolpolitik.

Ibland har jag hoppats att socialdemokraterna delar centerns uppfattning att kol skall introduceras med stor återhållsamhet, men viljan att satsa på en stor central kolhamn pekar i motsatt riktning. Det ständigt återkommande kravet på central planering och styrning gör mig ännu mer misstänksam mot deras inställning. Def är beklagligt atf socialdemokraterna genom sitt agerande förhindrat klara rikfiinjer för kolanvändningen i Sverige.

Vi i centern delar i princip socialdemokraternas uppfattning om behovet av fasta prisrelationer mellan olika energislag, men det kan inte vara rimligt att tillsätta nya utredningar innan befintiigt utredningsmaterial hunnit analyseras. Det måste vara rimligt atf remissinstanserna först får säga sitt. Skulle det, efter remissbehandling och bearbetning av de fre utredningar som kan vara aktuella i detta sammanhang, behövas ett vidare beslutsunderlag, bör vi då återkomma med ytterligare utredningar.

Per Unckel poängterade här att oljan måste bort. Jag instämmer helt i aft vi måste ha en markant reducering av vårt oljeberoende. Def är mycket vikfigt. Den måste ersättas med någonting som är billigare. Jag ställer upp även på det, men def är ytterligt vikfigt aft vi här infe faller i den grop som man fallit i under 1960- och 1970-talen - nämligen att man bara gjort kortsiktiga kostnadsanalyser.

Den produktionsfilosofi som så genomgående präglade Per Unckels anförande här har sina faromoment. Def är med stor sannolikhet så atf def är

i en effekfivare energianvändning som de stora vinsterna ligger under    Nr 160 1980-talet. Det är en totalt sett minskad energianvändning som skall rätta fill    Fredagen den vårt ekonomiska läge och inte i första hand en ökad energiproduktion. Jag   28 maj 1982

delar farhågorna vad gäller skogsenergin, men jag saknar en mycket vikfig   __

del i argumenteringen. Det är framför, allt viktigt aft vi vidgar råvarubasen.    Energipolitiken
Det finns stora tillgångar av skogsavfall, röjningsvirke m. m. som kan bli
bränsle vid energiframsfällning. Detta kan medföra en ökad fillgång av
skogsråvara även för industrin. Det är denna satsning vi helhjärtat borde
göra tillsammans!                      i

Herr talman! Med hänsyn till karnmarens tid skall jag avstå från att kommentera de mycket viktiga delar av betänkandet som utskottet är enigt om. Med den vikt som energifrågorna har för miljö, ekonomi och sysselsättning hade det annars funnits klara motiv för aft göra detta.

Herr falman! Jag vill återigen yrka bifall till de sju reservafioner som jag tidigare har pläderat för och i övrigt bifall till utskottets hemsfällan.

Anf. 5 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Ivar Franzén tyckte att jag var pessimist, och jag var infe
ensam om def - Per Unckel var också pessimist. Ja, när def gäller att
åstadkomma ersättning för oljan och kärnkraften har det under den fid som
gått sedan folkomröstningen uppstått skäl aft vara i varje fall mer
pessimistisk. Det blir infe så enkelt]som vi trodde att åstadkomma en
oljeersätfning och en avveckling ay kärnkraften - det är nu alldeles
tydligt.                                        '

Det är skälet till att vi inte kan vara med på centerns kategoriska uttalanden. Vi menar att centern uttalar sig för tvärsäkert.

Ett exempel gäller upparbetningen av avfallet. Vi har från vårt håll pläderat för förvaring utan upparbetning - def gjorde jag redan i AK A-utredningen, som var en mycket tidig utredning på det här området. Men att nu ensidigt och bestämt uttala sig för förvaring utan upparbetning är

-  trofs de fördelar det har, ja, trots kanske rent av nödvändigheten, från
fredsbevarande synpunkt - att föregripa en forskning som pågår. Det är väl
ändå litet tvärsäkert! Def har vi infe gett oss in på.

På samma sätt har vi infe velat vara med om ett tvärsäkert uttalande beträffande Secure. Vi vet inte exakt hur utvecklingen kommer att bli. Men vi har om centerns uppfattning sagt att vi delar den nu, på sakernas nuvarande ståndpunkt. Def kanske kommer nya forskningsrön, nya aggregat

-  det vet vi ingenting om.

När det gäller mål och medel beträffande kolintrodukfionen har vi enligt socialdemokraternas uppfattning inte så mycket aft välja på. Vi måste ha ett bättre engagemang från staten om : vi skall kunna uppfylla de hårda kolmiljökraven och om vi i övrigt skall få till stånd någon kolintrodukfion. Vi måste också få till stånd den översyn av elsektorns organisation som vi har nämnt i reservafion 15, som jag fidigare glömt att yrka bifall fill. Men nu är def gjort.

13

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Anf. 6 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Ivar Franzéns uppvisning för de historiska kärnkraftsgallerierna lämnar jag i huvudsak därhän. De påpekanden som Franzén i denna del har gjort i debatten i dag har gjorts under de senaste fem fio åren från Ivar Franzéns och hans partivänners sida. De har bemötts i en lång folkomröst ningskampanj, avvisats med folkomröstningens resultat, bemötts ånyo i oändliga riksdagsdebatter och avvisats i lika många riksdagsbeslut.

Den partimofion som centern väckt och som kommit att koncentreras på upparbetningsfrågan tarvar emellertid några kommentarer.

Den första är att mofionen är en god illustration till temat i mitt inledningsanförande, nämligen vådorna av ett överpolitiserat samhällssystem. Den tuvhoppning som centern visar prov på illustrerar den osäkerhet som det överpolifiserade samhällssystemet alltid inbegriper.

Den andra är aft centermofionen i sak intar en besynnerlig ståndpunkt, om man ser det i historisk belysning. Sakläget är ju ändå atf centern var ett av de fre parfier som för inte så många år sedan drev fram den villkorslag som samma parti nu i en parfimotion i riksdagen, medan centern fortfarande befinner sig i regeringsställning, i praktiken vill upphäva. Detta är innebörden i den centerpartistiska partimofionen. Man frågar sig varför kravet inte framförs till regeringen - den är givetvis det naturliga forumet. Och man frågar sig varför centern nu, när vi genom villkorslagen har givit signaler till den indusfri som skall uppfylla villkorslagens krav och bedriva omfattande forskningsarbete, plötsligt är beredd atf säga atf det forskningsarbetet är ingenfing värt. Man skall infe förundra sig över aft många av dem som har atf fa det ekonomiska ansvaret för energiproduktionen i det här samhället höjer på ögonbrynen inför den infe alldeles frapperande konsekvensen i riksdags och regerings sätt att behandla viktiga energispörsmål.

Herr falman! Centern har blivit ett antiparti i energisammanhang. Man vill inte ha kärnkraft, man vill inte ha vattenkraft, för kol inför man restriktioner så att det inte går aft använda, torven stannar i Anders Dahlgrens jordbruksdepartement, flisen - def håller man nu med om - får inte konkurrera med skogsråvaran. Det skulle vara mer konstruktivt om Ivar Franzén bidrog fill att tala om vilken sorts energi som centern faktiskt tycker att vi skall ha i det svenska samhället för att på ett konkurrenskraftigt sätt kunna klara energiförsörjningen.

14

Anf. 7 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Det finns ingen tvärsäkerhet i centerns mofion, Nils Erik Wååg. Men där deklareras en viljeinriktning som vi vill aft riksdagen skall ställa sig bakom. Vårt huvudargument är det samband som finns mellan bränsleplutonium och vapenplutonium - ett samband som under den senaste tiden har förstärkts på ett drastiskt sätt. Detta borde vara motiv nog för att vi gemensamt skulle kunna deklarera en viljeinriktning. Därefter måste givetvis förhandlingar föras och åtgärder vidtas som möjliggör denna omställning. Det framgår klart av mofionen om man läser den.

Det är ganska fantastiskt när man i debatten beskyller centern för att stå i

motsatsförhållande till regeringen. Jag återkommer till def senare, men först    Nr 160

vill jag svara Per Unckel.                                                               Fredagen den

Centern är ett antiparti, säger Per Unckel. Def är en helt felaktig bild som    28 maj 1982

man försöker skapa. Vi har på punkt efter punkt redovisat alternafiv. I   _______

diskussionen om Storstockholms värmeförsörjning t. ex. lade vi fram klara    Energipohtiken alternafiv. Med största sannolikhet kommer här också det mer miljövänliga alternafivet atf genomföras.

Jag har åter och åter poängterat atf en effektivare energianvändning sannolikt är en betydligt större energikälla än kärnreakforer och liknande. Och därtill är den helt riskfri. Den betyder mycket mer för vår ekonomi.

Villkorslagen har vi varit med om att driva fram. Den ger två öppningar -den ena för upparbetning, den andra utan upparbetning. Def finns alltså inget motsatsförhållande på den punkten.

Det är intressant att konstatera att Nils Erik Wååg återigen bekänner att han endast fror på en sak - central styrning och planering. Den enda lösningen på kolmiljöproblemet, den enda lösningen på kolintroduktionen är aft ett fåtal personer i Stockholm får bestämma allt. Jag har uppfattat det så att vi i riksdagen bör ange ramar och riktlinjer. Sedan bör det i ett decentraliserat demokratiskt samhällssystem ankomma på deni som står närmare problemen atf göra de konkreta ställningstagandena. På def sättet får vi det bäst anpassade energisystemet, det system som kommer atf fungera bäst.

Anf. 8 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Ivar Franzén tycker att vi skall decentralisera kolhanteringen. Det är klart aft man kan decentralisera mycket, och def låter ju trevligt. Men vi kan inte decentralisera stora, viktiga, genomgripande samhällsfrågor. Vi skulle t. ex. inte kunna lägga kolhanteringen på kommuner, landsfing eller vad det nu skulle vara, som vi ser def. Det måste vara en övergripande planering av kolfrågan, för att man skall kunna hantera den i def läge som råder.

När def gäller direktförvaringen kan man visserligen med ett bestämt uttalande - om också icke kategoriskt, som Ivar Franzén vill ha det -åstadkomma en effekt, men def vore också aft strypa den forskning och utveckling som pågår på avfallsområdet. Man forskar f. n. om möjligheterna att kontaminera, att fördärva, det upparbetade avfallet så att def infe går aft använda för vapenändamål osv. Det vore litet petigt aft lägga sig i, att rån statsmakterna börja ange bestämda riktlinjer för hur forskningen skall gå-

Anf. 9 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Ivar Franzén har nu gett sig på den omöjliga uppgiften att försöka dölja motsättningen mellan centerns partimotion om upparbetning och villkorslagen. Def är ett hopplöst företag, Ivar Franzén. Inläggen hitfills i debatten liksom otaliga tidningsartiklar bär vittnesbörd om de faktiska förhållandena. Därmed är väl den diskussionen avslutad.

Nr 160                       jvg,-  Franzén   vägrar   att   acceptera   atf   centern   är   ett   antiparti   på

Fredagen den         energiområdet. Jag önskar atf jag kunde ansluta mig till Ivar Franzéns

28 maj 1982           förhoppningar men jag kan dess värre infe def.

________ -               Faktum är ju att vi alla ärense om energihushållningen. Inom parenfes sagt

Energipolitiken       inträffar lejonparten av all energihushållning på grund av ökade oljepriser.

Def är dessa som i dag åstadkommer den vällovliga hushållning som kan märkas på alla samhällslivets områden. Allt defta är vi alltså ense om, så länge hushållningen sker på ett ekonomiskt rimligt och vettigt sätt - Ivar Franzén kan infe rimligen vara för en orimlig hushållning.

Men så skall vi ersätta 60 TWh kärnkraft inom 30 år, och vi skall bort från oljan.

Ivar Franzén kan inte rimligtvis ersätta kärnkraft med kärnkraft. Därmed utgår def alternativet. Vattenkraften diskuterade riksdagen för några veckor sedan. Ivar Franzén berörde det i sitt inledningsanförande. Inte heller detta är en energikälla som centern är beredd atf ta fill. I fråga om den ståndpunkt som centern och folkpartiet redovisade när det gäller svavelemissionerna från kol vet alla som har varit i kontakt med några kolinfressenter att det blir inga kolinvesferingar med sådana regler. Alltså faller också detta, det tredje av de stora energislagen. Som jag påpekat fungerar uppenbarligen inte torven, därför atf Anders Dahlgren inte släpper fram tillräckligt med koncessioner. Och även om Anders Dahlgren släppte fram alla koncessioner i världen, skulle det knappast förslå fill att ersätta all den energi som måste fram de kommande 30 åren. Flisen kan ge ett marginellt tillskott, men infe mera. Vad skall vi ersätta resten av kärnkraft och oljeenergin med Ivar Franzén?

Vi är ense om ambitionen atf öka inslaget av inhemska energislag. Men låt oss inte glömma aft skall svensk ekonomi komma på fötter, räcker def inte med goda förhoppningar, utan det som sist och slutligen avgör om Sverige kan sanera ekonomin är om svensk industri kan öka sin konkurrenskraft gentemot utlandet. Samtliga de förslag centern har presenterat på energiområdet verkar - tyvärr, Ivar Franzén - i rakt motsatt riktning.

Anf. 10 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Först ett ord fill Nils Erik Wååg.

Detta om samhällsägande och förstatligande som socialdemokraternas reservation angående elsektorn innebär framgick också av valsedel 2. Det är mot bakgrund av deklarationerna från socialdemokratin att det är samhället som ska|l äga elsektorn - då tror ni att def styrs och fördelas rätt - rätt anrriä?kningsvärf är då atf den socialdemokratiskt styrda Malmö kommun den 26 januari 1980 sålde 100 000 C-aktier i Sydkraft till Beijerinvest. Det socialdemokraterna närstående Kooperafiva förbundet sålde den 4 november 1980 670 000 akfier till Boliden AB till ett pris på 200 milj. kr. Det är litet svårt att få fram sambandet - det kanske är för mycket decentralisering -mellan Malmö och Stockholm.

Per Unckel upprepar atf vi är ett antiparti. Vi kan inte klara att ersätta kärnkraften. Vi skall infe helt ersätta kärnkraften. Jag är ganska säker på aft

vi, om vi får uppleva detta sekelskifte, skall kunna konstatera att den prisbild som kärnkraften hjälper till att skapa när det gäller elströmmen leder till att vi får en effektivare elströmsanvändning. Det innebär aft en nivå för årsförbrukningen av elström på 100 TWh i samband med kärnkraftavvecklingen framstår som ytterligt sannolikt. Komplettera elproduktionen kan man göra på olika sätt - möjligen något mera kraftvärme. Vindkraften kommer aft finns med. Olika typer av sfrörhkraftverk, där vi minimerar regleringen av vattendragen och skyddar miljö och natur, kommer också att vara ett komplement fill det i dag väl reglerande och omfattande vattenkraftssystemet.

Tvärtemot vad Per Unckel säger påstår många att det har givits för många koncessioner på torvområdet. Vi har ingen rimlig chans att bearbeta dem alla på rimlig tid, säger en del. Det är alltså ganska.motstående uppgifter.

Centerns förslag ger marginella resultat och är infe realisfiskt, säger Per Unckel. Jag skulle vilja be honom att studera förslagen närmare. Då skulle han komma fill en absolut motsatt uppfattning. Med den stora intelligens som Per Unckel besitter kan resultatet endast bli detta.

Sedan påstår Per Unckel att debatten är avslutad vad gäller att det skulle vara ett motsatsförhållande mellan vårt yrkande och villkorslagen. Def är en mycket konstlad bekyllning som utskottsmajoriteten riktar mot centern, när man påstår aft vi anklagar vår egen regering för att fatta olagliga beslut. Alla är väl medvetna om att det i folkomröstningen fördes in ett ja eller nej fill den tolkning av villkorslagen som folkpartiregeringen hade gjort.

Därmed får jag avsluta och se om jag får chansen att komma igen senare.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Talmannen anmälde att Per Unckel anhållit att fill protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 11 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är med stigande förbittring som man följer energiutvecklingen i Sverige. Och det är med ännu mera sfigande förbittring som man ser företrädarna för de tre parfier - socialdemokrater, moderater och folkpartister - som drev fram den här utvecklingen på detta sätt gå upp i energidebatten.

Den utveckling som vi från vänsterpartiet kommunisternas sida och från andra kärnkraftsmotsfåndares sida förutspådde i debatten inför kärnkraftsomröstningen har slagit in till punkt och pricka. Nu hör man företrädare för socialdemokrater och moderater, som vi hitfills lyssnat till här i kammaren, t. ex. Nils Erik Wååg, säga: Det är inte så enkelt att avveckla kärnkraften. Det blir inte så enkelt som vi kanske trodde. Hade det då inte varit bättre att nöja sig med mindre utbyggnad, när vi ändå vet att vi hade klarat oss utan de kärnkraftverk som startades? Den här vintern har det bara varit sex kärnkraftverk i drift. Def har gått bra. Vilka industrier, Nils Erik Wååg, har niräddat med kärnkraftsutbyggnad? Vilka bruksorter har sluppit drabbas av arbefsnedläggelser och annat genom att ni drev fram en utbyggnad av

2 Riksdagens protokoll 1981182:160-161

17

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

18

kärnkraften? Vilka utsparkningar från arbetsmarknaden har ni förhindrat genom atf ni drev fram kärnkraftsutbyggnaden? Nej, det blir inte så enkelt.

När det gäller Per Unckels anförande här, är det en marknadshushållningens höga visa vi får lyssna fill. Denne Per Unckel står nu här och pläderar för att vi skall introducera kol i stor skala i Sverige. Det är den stora, viktiga uppgiften för honom här i dag. Samme Per Unckel som för två år sedan stod i denna kammare och lovade atf vi skall förhindra att Sverige nedsmutsas av kol om vi får bygga ut kärnkraften. Vilken skamlöshet, vilken falskhet! Har Per Unckel över huvud taget inte någon moral när det gäller def politiska framträdandet? Hur kan man på två år byta åsikt helt och hållet? Jag måste dra den slutsatsen att Per Unckel antingen stod här i kammaren och ljög för två år sedan, eller också talar han infe sanning i dag. Man kan ju inte förvänta sig något särskilt av en moderat. När det gäller dem är det alltid de privata kapifalintressena som driver fram åsikterna, och då finns det inget utrymme för moral.

I utskottsbetänkandet, liksom i propositionen, talas det mycket om att vi måste genomföra besparingar och introducera alternativa energikällor. Men som vi från vpk.s sida flera gånger har påpekat ställer man infe de erforderliga styrmedlen fill förfogande eller kommer med lagförslag. Så länge man inte gör det kommer man infe heller att lyckas med kärnkraftsawecklingen eller introduktionen av alternafiva energikällor - vilket alla har sagt sig stå bakom.

Vi har föreslagit att man skall införa en ny energihushållningslag, därför atf det viktigaste i dagens läge är atf man går in på konsumtionssidan. Alla talar bara om produktionssidan. Vart har alla storstilade förslag om besparingar tagit vägen? Det är ju genom aft kraftigt och konsekvent nedbringa konsumfionen som man kan göra den stora och absolut snabbaste vinsten - i stället för aft man som nu anordnar en el-rea och i allt snabbare takt säljer ut billig elström för att man måste placera det jättestora överskott man har genom produkfion av kärnkraft.

Det är emellertid inte nog med detta. Socialdemokrater och moderater har nu tydligen enats om att man skall bygga ut åtminstone två av de återstående älvarna. Detta fick vi höra här för några veckor sedan. Vad skall ni göra med den elströmmen? Den kanske skall rädda flera jobb nästa gång det blir fråga om nedläggningar någonstans.

Nej, det måste göras samhälleliga ingripanden och det måste bli en ordenthg styrning av industrins energiförbrukning när det gäller uppvärmning av industrilokaler och andra energislukande institutioner, och det måste även bli en styrning av de enskilda fastighetsägarnas energiförbrukning. Till detta måste man stifta lagar och ge samhället styrmedel så att det kan gripa in och ta itu med dessa saker. Detta har vi föreslagit i vår motion, som naturligtvis har avstyrkts av ett enigt utskott, såvitt jag kan förstå. Detta är ju märkligt, eftersom man för inte så länge sedan var ganska överens om atf energisparande var det viktigaste. Men det är tydligen bortglömt och har över huvud taget inte nämnts i kammaren i dag.

Fredagen dén' 28 maj 1982

Energipolitiken

påvisat att de tolv kärnkraftverken    Nr 160

Som jag inledningsvis nämnde har vi inte behövs. Det allra bästa vi kan ta oss för när det gäller kärnkraften är att inte ladda de två reaktorer som fortfarande är oladdade. Det kommer på ett avsevärt sätt att förenkla avvecklingen av de två reaktorerna. Det kommer att på ett mycket betydande sätt minska avfallsproblemafiken, om man slipper avfallet från två jättestora nya reaktorer. De bör alltså inte laddas. Övriga raktorer bör användas med återhållsamhet. Det finns ingen anledning att köra kärnreakforer när vi har annan elström.

Men vad har hänt på elproduktionsområdet i övrigt? Introdukfionen av mottryckskraft har mer eller mindre gått i botten, vindkraften är lagd på is fram till mitten av 1980-talet. Som vi sade för två år sedan finns det inget utrymme för andra elprodukfionskällor än kärnkraftverken. Vi har fått rätt på punkt efter punkt i det här fallet.

Utskottet säger aft min mofion om Forsmark, i vilken jag framför allt har pläderat för att Forsmark 3 inte skall laddas, är en safiriskt präglad motion, att den utmynnar i ett förslag om att man skall göra ett energimuseum av Forsmark. Jag kan inte tänka mig någon bättre användning av ett kärnkraftverk än att just göra det till ett energimuseum. Def hade varit bättre att göra museer av alla de sex reaktorer som har startats efter 1976 än att ta dem i drift. Då hade vi haft ett enklare problemafikområde att ta itu med än vi har i dag.

Sedan några ord om Asea-Atoms Securereaktorer. Vi hade ju en nedrustningsdebatt här i kammaren i går. Det är rätt intressant att jämföra betänkandet från utrikesutskottet med det här betänkandet från näringsutskottet. Uppenbarligen är det samma utskottsmajoriteter. Beträffande utrikesutskottets betänkande sade man i går ungefär så här: Sverige intar en restrikriv hållning när det gäller export av kärnkraftsfeknologi. I näringsutskoftets betänkande om energipolifiken säger man att det inte finns någon anledning att gå in och hindra Asea-Atom att introducera Secure på exportmarknaden. Men Securereaktorerna ger ju också avfall som det är möjligt att upparbeta så att man kan utvinna plutonium. Också det påverkar icke-spridningsfördraget. Den tillgängliga mängden av plutonium i världen ökar ju om vi placerar ut ett antal Securereaktorer här och där. Vad vill Per Unckel och Nils Erik Wååg göra åt det?

Nils Erik Wååg säger att staten inte skall vara petig. Staten skall inte gå in och lägga sig i när det gäller Asea-Atoms exportansträngningar på Secureområdet. Det vore litet petigt - ja, det är en ganska konsfig uppfattning hos en som vill kalla sig socialist. Kanske är det bättre att göra gemensam sak med Per Unckel och låta de fria marknadskrafterna härja. Då behöver samhället inte vara "petigt" och lägga sig i storföretagens handlande och vandlande.

Herr talman! I likhet med vad vi tidigare gjort har vi också här sagt nej fill ersättning till kärnkraftsbolagen för det stillestånd som inträffade i samband med kärnkraftsomrösfningen. Vi anser att storbolagen infe skall ha några pengar. Om man går in i en bransch och räknar med att tjäna storkovan och det sedan inträffar saker - det kan vara fråga oin erfarenheter av allvarligt

19

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

20

slag, t: ex. händelser vid kärnkraftverk i USA som nödvändiggör omdisponeringar etc. - skall samhället infe behöva gå in och ta risker. Därom falas def ju mycket när det gäller investeringar i andra fall. Kapitalägarna har rätt till vinster på grund av sitt risktagande. Men de skall ta förlusterna också. Samhället skall inte behöva gå in och betala.

Jag kommer inte att särskilt mycket uppehålla mig vid detta med hefvatfenledningen från Forsmark eller andra reaktorer. Tore Claeson kommer att närmare gå in på detta i samband med atf han tar upp frågan om Stockholms regionala energiförsörjning. Vi får hoppas att det inte blir några hetvattenledningar, trots att man framför allt från moderat håll har arbetat med näbbar och klor för att driva igenom sådana. Men nu har ju de projekten så att säga avslöjat sjg själva genom aft de felaktiga och falska ekonomiska beräkningar som ligger bakom har kommit i öppen dager. Det har visat sig aft det finns åtskilliga andra och bättre alternativ än dessa vansinnesprojekt. Det är alltså inte där som vi skall fa våra värmereserver. Det finns betydligt bättre källor att ta till. Per Israelsson kommer så småningom atf gå in på det. Han skall fala om alternativa bränslen etc.

Sedan några ord om kärnsäkerheten också. Från vpk:s sida har vi under ett par år lagt fram förslag om att def skall vara ordentliga säkerhetsanordningar i våra kärnkraftverk. Då avser vi infe de "filterkammare" som har nämnts i regeringens propositioner både förra året och det här året. De är snarare att befrakta som ett slags utblåsnings- eller avlastningsventiler. De har ingenting med säkerhet att göra. Skall man ha anordningar av detta slag, skall def vara enligt det förslag som.vi tydligt redovisat i en mofiori i fjol. Det skall vara flera omgångar filter, vattenbassänger, reningsanordningar och annat, så atf man kan garantera ätt så litet radioaktivitet som möjligt läcker ut. Det blir dyra anordningar- de kommer att kosta mycket pengar. Men kärnkraften skall belastas med kostnaderna för de säkerhetsåtgärder som är mofiverade.

Vi är alltså för säkerhetsanordningar, men infe sådana som nämns i regeringens propositioner från i fjol och i år, utan betydligt mer utvecklade och komplicerade anläggningar. Och de bör införas vid alla svenska kärnkraftverk.

Avfallsproblemafiken har vi diskuterat åtskilliga gånger, i interpellationsdebatter, vid frågestunder och i sådana här energidebatter. Vpk har sedan många år fillbaka drivit linjen atf vi infe skall ha någon upparbetning av avfallet från de svenska reaktorerna. Avfallet bör tas om hand - vi är givetvis tvungna atf göra def - men def skall infe sändas till några upparbetnings-procedurer, då man också i def fallet skulle bidra fill spridning av plutonium och annat högakfivt avfall.

Nu säger man att Sverige har full kontroll över sitt plutonium. Det togs också upp i nedrustningsdebatten i går. Samtidigt vet vi att vi kan gå in i kontraktet med franska Cogéma och tydligt och klart läsa atf Cogéma i upparbetningen har rätt fill ett ganska stort svinn av plutonium. Cogéma har också rätt att köpa det plutonium som man har upparbetat från def svenska kärnkraftsavfallet, bara man betalar världsmarknadspriset. Men det är ingen som . går  in   i  en   debatt  om   Cogémaavtalef,   för  det   är  fortfarande

hemligstämplat av regeringen, trofs aft def finns i hur många upplagor som helst ute i def svenska samhället.

Def står alltså i kontraktet atf franska Cogéma har rätt aft köpa plutonium
från det svenska kärnkraftsavfallet, bara man betalar världsmarknadspriset.
Det vore ganska intressant att höra vad de partier som förespråkar kärnkraft
anser om detta svenska deltagande i spridningen av vapenplutonium över
världen.                               .

Vi är alltså emot: upparbetning, och vi kommer att vara det också i fortsättningen.

Jag vill, herr talman, slutligen ta upp några litet mer udda saker; Jag har från min egen horisont i Uppland väckt ett par mofioner om energiproblematiken. Det gäller, som jag redan har nämnt. Forsmark och tillvaratagandet av spillvärme vid de stora industrier som finns i Skutskär och Hallstavik i Uppland. Vi har möjligheter atf på ett helt annat sätt än i dag ta till vara spillvärme från sådana industrier. Defta har jag velat framhålla, eftersom def har spekulerats mycket i atf man skulle kunna använda spillvärme från Forsmark. Def är bra mycket bättre aft satsa på atf ta fill vara spillvärme från skogsindustrin än spillvärme från kärnkraftverk, som förhoppningsvis skall läggas ned om 20-25 år.

Jag har också tagit upp frågan om den svenska oljeförsörjningen. Den får vi återkomma till i tofalförsvarsdebatfen nästa vecka. Men det är alldeles klart atf def behövs ytterligare statliga insatser på oljelagringsområdet. Det finns behov av oljelagringsrum. Ur den synpunkten är Hargshamnsprojektet i Uppland fortfarande aktuellt och gångbart. Def finns ingen anledning att fill privata oljefirmor överlåta lagringen av den svenska beredskapsoljan. Vi har från slutet av 1970-talef mycket dåliga erfarenheter av hur denna lagring har gått fill. Jag kan som exempel nämna Växjöskandalen. Den utbyggnad av oljelagringen på Upplandskusfen som. Hargshamnsprojektet innebär är fortfarande, enligt vår uppfattning, högaktuell.

Slutligen vill jag säga några ord om vindkraft, som jag tidigare har berört litet grand. Vi har två prototyper i drift. Karlskronavarvet och Karlstads Mekaniska Werkstad har dessutom byggt upp en mycket stor kapacitet och ett mycket stort yrkeskunnande på.deffa område. Vi ser nu framför oss den stora risken att denna kapacitet, defta yrkeskunnande och dessa erfarenheter kommer aft nedrustas, eftersom def infe skall göras några ytterligare beställningar av vindkraftverk förrän man har gjort en utvärdering år 1985. Häromveckan fick vi också larmsignaler om att den order som Karlskronavarvet har fått från USA på vindkraftverk till Hawaii är i farozonen. Def vore ytterligt lämpligt, att den svenska statsmakten gick in och räddade denna kapacitet åt Sverige. Vindkraften är en energikälla som allt fler stater satsar oerhört mycket på. Vi har varit i främsta ledet i detta fall. Vi kommer att, om vi väntar till 1985, halka tillbaka till en ömklig köposition när det gäller vindkraffskunnande. Det är märkhgt att man inte inser defta och är villig att satsa på denna energikälla, som verkligen är en framtidskälla och som det nu finns alldeles tillräckligt med utvärderingar om och erfarenheter av för att kunna driva i stor skala.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall fill samfiiga vpk-mofioner.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipohtiken

21

Nr 160

Fredagen,dén 28 maj 1982:- ■

Energipolitiken

Anf. 12 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! På en punkt har Oswald Söderqvist missuppfattat mig, och jag försfår aft det naturligtvis beror på aft jag har uttryckt mig otydligt - vad annars? Jag har sagt att vår linje beträffande slutförvaring av avfallet är att def skall slutförvaras utan föregående upparbetning. Men jag har sagt, med anledning av de mera bestämda påståenden som Ivar Franzén hävdar i centerreservafionen, att om riksdagen nu klart skulle deklarera att en sådan förvaring skall ske, vore def att strypa de forskningsinsatser som pågår när det gäller att göra plutoniet oanvändbart som vapenplutonium - en forskning som vi naturligtvis vill stödja; Jag menade alltså aft riksdagen därmed skulle ha petat i forskningsprogrammet. Jag har inte yttrat mig om Asea-Atom i det sammanhanget.

Oswald Söderqvist fog i inledningen av sitt anförande upp en väsentlig fråga, nämligen sysselsättningen, som ju berör oss alla. Vilka jobb har räddats? säger Oswald Söderqvist. Ja, vi lever i en värld där vi måste konkurrera på världsmarknaden. Jag vill erinra om vad jag sade tidigare, nämligen att vid ett modernt malmbaserat stålverk är energikostnaderna lika höga som arbetskraftskostnaderna. Skall vi alltså rädda några jobb, måste vi vara mycket ömsinta när det gäller energikostnaderna. Vi kan inte dra på oss energi till vilka kostnader som helst.

Anf. 13 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Jag vet inte om det är direkt meningsfullt att gå in i polemik med Oswald Söderqvist, men ett missförstånd som han gjorde sig skyldig till måste jag ändå rätta.

Moderata samlingspartiet har inte förordat att vi skall bygga ut två huvudälvar. Vad vi har förordat är däremot att vi skall se fill aft vi får den vattenkraft som en överväldigande majoritet i Sveriges riksdag har beslutat om tidigare. Eller annorlunda uttryckt: Vi har tagit inititativ i riksdagen för att tillse att inte också vattenkraftsmålet offras på def politiska tricksandefs ahare. Def är nämligen så, Oswald Söderqvist, att tillbedjan till Marx och Lenin räcker lika litet som centerpartistiskt önsketänkande för atf klara ekonomin och jobben. Skulle en utbyggnad av vattenkraften dessutom leda till atf elströmmen blir billigare, som Oswald Söderqvist befarar, tror jag att detta är en konsekvens som svensk industri är beredd att ta med en viss tillförsikt.

22

Anf. 14 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! På en punkt är jag djupt besviken på Oswald Söderqvist. Han sade att det inte har yttrats ett ord om sparande. Jag har stått här och talat i 20 minuter och som huvudtema haft effektivare energianvändning, och jag har betonat att hushållning med energi sannolikt är den mest expansiva verksamhet som vi kan ägna oss åt. Vi kan bara ta exemplet med Göteborgs nu liggande värmeplan, där 400 000 m olja avses bli ersatt med hushållning och spillvärme fram till 1990. Det är alltså ett drastiskt exempel på att det inte bara är kol, kärnkraft och liknande som kan ge resultat. Oljekonsumtionen

har trots allt minskat mer än beräknat. Även om def delvis förklaras av Nr 160

lågkonjunkturen, kvarstår en hushållningseffekt som är större än vad           Fredagen den

prognoserna givit vid handen.                                                     28 maj 1982

I vad det gäller vindkraften har vi sagt nej till ytterligare forskningsmedel.___ _____

Allas vår förhoppning är väl att det inom kraftindustrin, både inom och   Energipolitiken utanför vårt land, skall finnas ett sådant intresse för den här verksamheten att vi kan få kontinuitet i den.

Anf. 15 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Def var bra att Nils Erik Wååg modifierade sitt uttalande om atf gå in och "peta" i olika saker. Han menade atf man inte skulle göra det med hänsyn till forskning när def gäller upparbetning och sådant, vilket jag hade missuppfattat. Men jag kan inte hålla med honom i sakfrågan, därför att det är ju just det man måste göra. Man måste gå in och inte bara peta i det här, utan ta krafttag. Vad är det för fördelar med aft över huvud taget få fram något fritt petroleum, om inte Nils Erik Wååg menar att vi skall satsa på bridreaktorer? Någon annan, fredlig användning för plutonium finns det ju inte, utan i så fall ökar man bara möjligheterna till spridning av kärnvapen. Därför tycker jag det är litet förvånande att Nils Erik Wååg säger aft vi skall avvakta forskningsresultaten. Vi behöver inget plutonium, om det infe är så att inan avser att starta bridreaktorer.

Till Per Unckel: Nej, det är nog infe så stor idé aft Per Unckel och jag debatterar, för han vill inte diskutera de väsentliga och viktiga frågorna. Han lever i sin egen hlla marknadsekonomiska värld, där han följer storfinansens intentioner. För dem som driver på det här och vill tjäna pengar ställer Per Unckel upp. Dem följer han - det är den vanliga högerpolitiken. Det är klart att Per Unckel hellre vill diskutera tekniska anordningar och flyta omkring i debatten på det sättet, men han vill inte fa upp de väsentliga resonemangen och vidkännas det som han sade här för två år sedan och som han nu har en helt motsatt uppfattning om. Då ville han stoppa kolintroduktionen i Sverige med hjälp av kärnkraft. Nu har han fått kärnkraften, och nu är han beredd aft göra en storsatsning på introduktion av kol i Sverige. Det är bara ett exempel på hur moderaternas miljövänlighet och positiva inställning till energisparande och annat, som de försökte ge sken av 1979-1980, endast var en tunn fernissa.

Till Ivar Franzén vill jag säga aft när jag talade om de fre kärnkraftspartierna, så avsåg jag naturligtvis helt och hållet de partier som jag vill kalla kärnkraftsparfier, dvs. moderata samlingspartiet, folkpartiet och socialdemokraterna. Jag har inte tagit med centern i resonemanget om energisparande och annat sådant.

Anf. 16 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Plutonium är användbart som kärnbränsle, och därmed tar man ut ytterligare 5 % av energiinnehållet i det bränsle som man annars upparbetar. Det är ju en fredlig användning.

23

Nr 160                      Anf, 17 pgR UNCKEL (m) replik:

Fredagen den   ■      Herr talman! Oswald Söderqvist fullföljer de gamla traditionerna hos de

28 maj 1982          kommunisfiska parfierna i sin agitafionskonst. Redan Lenin rättfärdigade

--------------------    lögnen som ett politiskt vapen.

Energipohtiken      ■.  Men det är sant att det är föga tvivel om på vilken sida om staketet jag

befinner mig i valet mellan ett kommunistiskt och ett marknadsekonomiskt system. Jag tröstar mig med att erfarenheterna hos folken världen över av de marknadsekonomiska systemen torde fala till min favör.

Anf. 18 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Först fill Per Unckel: Ja, gå till Lafinamerika och fråga folken där vad de tycker om de marknadsekonomiska systemen! Då får kanske Per Unckel svar som är något annorlunda än dem han förväntar sig.

Jag konstaterar än en gång att Per Unckel i den här debatten har visat prov på en enastående politisk skamlöshet. Det han sade i folkomröstningskampanjen 1979-1980 har han helt och hållet slängt över bord i dag. Def var vad vi kunde vänta oss. Sedan hjälper def inte aft han försöker förgylla sitt framträdande med olika krampaktiga formuleringar för aft få def aft låta salongsfähigt.

Def är avslöjande, och bockfoten sticker fram under kappan när moderaternas representanter talar om såväl energipolifik som andra samhällsekonomiska frågor. Def som är lönsamt för de stora företagen och för de stora finansiella intressena ställer ni nämligen hela fiden upp bakom -det är er melodi. Def vore ärligt om ni gjorde det alltid, och inte när det passar, som för två år sedan, försöker använda någon annan framtoning. Då blir det avslöjande. Och det är vad det blir för Per Unckel här i dag.

Jag vill säga till Nils Erik Wååg slutligen atf om vi inte skall ha någon kärnkraft, vilket ju socialdemokraterna har sagt, så behöver vi inte heller ha något plutonium för att ladda och driva några kärnkraftverk med, och då finns det ingen anledning aft upparbeta det svenska avfallet.

Anf. 19 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Min uppgift i debatten är att företräda utskoftsmajoritefen. De övriga partierna skiljer sig i olika energifrågor från utskoftsmajoritefen och från varandra. För folkpartiet är det därigenom möjligt aft, i riksdagen om också med hoppande majoriteter, få igenom den energipolitik man från folkpartiets sida anser riktig.

Trots att det finns många reservationer till det här betänkandet, måste man konstatera att det i grundläggande frågor, i varje fall mellan de fyra stora riksdagspartierna, finns ett betydande mått av enighet. De långsikfiga målen är man på det hela taget överens om: att vi skall kraffigt minska oljeberoendet och att vi skall föra en sådan polifik att vi inte efter år 2010 skall behöva använda kärnkraft.

Men, herr falman, när def gäller vägarna aft nå dessa mål är avståndet

mellan partierna större, och energipolitiken har inte förvandlats till en stilla

24

ankdamm. Skillnaderna är alltjämt påtagliga. De här skillnaderna behöver

infe vara en nackdel. De bidrar fill en vaksamhet, de ökar beredskapen hos oss aft fa hänsyn till nya fakta och ny utveckling inom energiområdet.

Jag kan inte kommentera samfiiga reservafioner, men jag vill ta upp några som jag finner centrala och börjar då gärna med några av de socialdemokratiska reservationerna. En av dessa gäller synen på kol. Jag erinrar om, att riksdagen så sent som förra året fattade ett energipolitiskt beslut, som bl. a. innebar att man skulle ha en begränsad användning av kol i Sverige. Man skulle ersätta olja med kol, och det skulle ske på så sätt att ca 3 miljoner ton olja per år successivt skulle ersättas med kol. Men inte bara detta - riksdagen har också angett atf det skall ställas sådana miljökrav på kolet, aft när kol ersätter olja skall utsläppen av bl. a. svavel minskas. Resultatet av en sådan kolpolitik skulle bli, atf man fick en lägre kostnad för folkhushållef, eftersom kol är billigare än olja. Man skulle också få en bättre försörjningstrygghef, eftersom riskerna för att vi skall avskärmas från kolimporf är mycket mindre än riskerna atf vi i ett krisläge drabbas av problem att få olja fill landet. Och man skulle få en bättre miljö, eftersom kolet infe skulle få släppa ut lika mycket skräp, för att uttrycka sig rakt på sak, som oljan.

Hur skall vi då uppnå def här? Ja, för kolet finns det ju en fungerande marknad - en relation mellan fillgång och efterfrågan - som gör att kolet skiljer sig klart från t. ex. oljan. Jag menar, atf om man låter marknaden själv söka vägar att ta in kol, ökar man förutsättningarna för aft få till stånd den av riksdagen önskade kolintroduktionen.

Från socialdemokratiskt håll har man här central planering som riktpunkt. Man skall också ha en central kolhamn och importlicenser. Jag är för egen del övertygad om att en sådan politik skulle motverka, inte underlätta, en försikfig kolintroduktion.

Socialdemokraterna tar i en reservafion också upp frågan om fasta prisrelationer mellan olika energislag. Reservanterna säger atf def vore önskvärt, om man kunde ha en sådan fast prisrelafion. Denna önskan kan vi väl i princip ansluta oss till allesammans. Def är klart att det .skulle underlätta för kommuner, företag och enskilda, som vill ersätta olja, om de kände fill de långsikfiga prisrelafionerna mellan kol, torv, olja, el och naturgas. Men, herr talman, det är knappast möjligt atf åstadkomma detta. Den internationella efterfrågan, polifiska kriser och tekniska genombrott kastar om dessa prisrelafioner och gör def så snabbt att om det vore omöjligt för staten aft söka påta sig ett ansvar för att över en längre tid upprätthålla en fast prisrelation mellan olika energislag.

Jag tycker vi får låta oss nöja med regeringens intenfioner när def gäller oljepriset. Kommuner, företag och enskilda vet aft regeringen räknar med en realprisuppgång på oljan på 2 % per år. Priset kan variera från ett år fill ett annat. Vissa år kan det stiga kraftigt, därför att priserna utomlands drivits upp. Då kan priset i stället nästa år komma att sjunka. Men över en längre period skall man i sina beräkningar kunna utgå från att oljan kommer atf stiga realt med 2 % per år. Defta undrlätfar för dem som försöker beräkna vad en övergång från olja fill annat energislag kan komma att leda till. Företag och kommuner kan infe få några garanfier för att de gör en bra affär när de går

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

25

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

26

över från olja till kol eller annat energislag, men de vet i varje fall regeringens avsikter vad gäller oljepriset. Jag tror atf det är väsentligt för dem. Men jag anser inte att det är en framkomlig väg att försöka etablera fasta prisrelafioner mellan flera olika energislag. Jag tror aft Nils Erik Wååg i princip delar min uppfattning att man nog inte kan komma särskilt långt på den vägen.

Moderaterna har i en reservafion tagit upp frågan om oljepolitiken. Per Unckel gjorde def också i sitt inlägg här i dag. Jag vill i detta sammanhang först säga, att bakom kravet på en bestämd och målinriktad energipolifik hgger erfarenheten av vad ett ensidigt och stort beroende av en enda utländsk energikälla kan få för konsekvenser.

Vi levde ur energipolifisk synpunkt fram fill 1973 i något slags dårarnas paradis. Vi såg oljan som en oändlig resurs, som fill ständigt låga priser skulle förse oss med billig energi. Krav på en egentlig energipolitik var det knappast något politiskt parfi som förde fram i den polifiska debatten.

Så fick vi då oljekrisen 1973. Jag vill gärna säga atf jag tycker atf den socialdemokratiska regering som då satt började reagera på ett sätt som ändå var intressant. Man ville skaffa redskap för att kunna möta fortsatta oljekrisstegringar. Man tvekade inte att använda prisvapnet, man inrättade ett statligt oljebolag och man gjorde en hel del andra saker för att bygga upp en beredskap mot framtida oljekriser.

Sedan sjönk oljepriserna reellt efter några år, och på nytt utbredde det sig ett lugn och en tillfredsställelse med situationen på en mängd olika håll. Jag vill understryka att utvecklingen i Sverige fram till krisen 1978-1979 ingalunda var den som man egentligen med hänsyn fill erfarenheterna från 1973 borde ha haft anledning att räkna med. Under åren före 1978 var det uppenbarligen så, aft det inom handelsdepartementet egentligen fanns en rikfnorm, och den var: Köp där det är billigast! Det var den oljepolitik som landet förde.

Det fick fill konsekvens att vårt spofmarknadsberoende de här åren ökade i stället för att minska. Sverige hade 1978 ett spofmarknadsberoende mellan 35 och 40 %, vilket var exceptionellt högt internationellt sett. Spotmarkna-den vid den tiden omsatte ungefär 1 % av den totala oljeförbrukningen.

Oljekrisens politiska orsaker känner vi. Def var kriget mellan Iran och Irak. Men de ekonomiska problemen för Sverige av oljekrisen blev genom spotmarknadsberoendet orimligt höga. En fri prisbildning hade fått fill konsekvens atf miljardbelopp hade fått betalas fill de internafionella oljebolagen, belopp som inte stannat i det här landet utan tagits ut ur landet och placerats på annat håll. Därför ansåg regeringen 1978-1979 atf det var rimligt att begränsa prisuppgången i Sverige genom införande av högstpriser.

Den här tiden var en julafton för de internafionella oljebolagen. Trots de begränsningar i prisnivån som genomfördes i Västeuropa är def klart aft oljebolagen gjorde mycket stora vinster. Jag vill gärna fråga Per Unckel hur han bedömer att resultatet hade blivit för den svenska oljeförsörjningen under de här åren och för den svenska valutabalansen av en totalt fri

prisbildning, alltså ingen reglering från statsmakternas sida. Jag vill också gärna fråga honom vilka länder i Europa han anser förde en sådan oljeprispolitik som han önskar atf Sverige skulle ha fört under de åren.

Herr talman! Vi har behov av en långsikfig oljepolitik. Vi får tillfälle att återkomma till den frågan, bl. a. på basis av den utredning som nu sysslar med de internationella energimarknaderna. Jag vill ändå gärna fråga Per Unckel om han nu vill återgå fill en oljepolifik som resulterar i att vi på nytt får ett ökat spotmarknadsberoende, om han vill leda sitt parti fillbaka in i dårarnas paradis ifrån tiden före 1973. Han skall i så fall infe vara överraskad om han och hans parti får gå den vägen själva. De övriga parfierna i riksdagen har avvisat en sådan oljepolifik - och gjort def med stor kraft.

När det gäller torven vill jag däremot säga aft jag delar Per Unckels uppfattning aft det är viktigt aft man nu på allvar får fart på handläggningen av tillstånden att bryta torv. Torven har förutsättningar aft vara en hygglig energikälla i Sverige under lång tid, kanske 30-40 år, dvs. ungefär den tid som vi behöver för atf få fram en teknik för energiproduktion som gör att vi på ett annat sätt kan trygga vår energiförsörjning.

Moderaterna har en del formuleringar när det gäller ny energi som jag vill citera. Bl. a. står det i partimotionen:

"Introdukfion av nya, dyra och outvecklade energikällor kan direkt motverka strävanden att återvinna balansen i samhällsekonomin."

Som principiellt uttalande kan detta knappast ifrågasättas. Men det är en något förrädisk formulering, eftersom den kan ge intryck av, aft man anser aft def forsknings- och infroduktionsarbete som nu bedrivs skulle försvåra för Sverige att återvinna balans i samhällsekonomin. Jag vill fråga Per Unckel om han anser att sådana felsatsningar nu görs - och som med moderat politik skulle förändras - och som är av en sådan omfattning aft de hotar möjligheterna att återvinna balans i samhällsekonomin.

Herr falman! Per Unckel underströk i en replik fill Oswald Söderqvist atf moderaterna inte tagit ställning/or en utbyggnad av två av de återstående Norrlandsälvarna. Jag skulle vilja fråga Per Unckel: Tar moderaterna ställning mot en utbyggnad av våra kvarvarande fria älvar, eller är man på den punkten öppen?

Jag vill i två avseenden kommentera cenferparfisten Ivar Franzéns uttalanden. Ett gäller bl. a. oljeersätfningsfonden och de mindre företagen. Han sade att de mindre företagen infe får någonfing från oljeersätfningsfonden. Men det är faktiskt inte korrekt. Den rådgivning som lantbruksnämnder och utvecklingsfonder bedriver finansieras av oljeersätfningsfonden. Och den rådgivningen är sannolikt en av de mer effektiva formerna för atf minska energikostnaderna för mindre företag och lantbruk. Oljeersäftningsfondens bidrag till den här rådgivningen torde svara ungefär mot vad de mindre företagen och lantbruken betalar till oljeersätfningsfonden via avgiften på olja.

När def gäller förvaringen av kärnkraffsavfall kan vi konstatera att denna och de två föregående regeringarna har godkänt en metod som bygger på upparbetning av avfallet. Det är inte alls säkert att den här metoden är den

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

En ergipolitiken

27

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipohtiken

bästa. Slutförvaring utan upparbetning kan visa sig vara en bättre metod. Det är fullt möjligt. Men villkorslagen gäller. Och enligt den är det företagen som skall visa, att de har en säker metod för slutförvaring. Det är möjligt att vi får ansökningar från företagen som ger regeringen anledning att pröva om slutförvaring utan upparbetning är en fullgod och kanske, som jag sa, en bättre metod. Men i avvaktan på aft regeringen fått anledning att ta ställning till sådana ansökningar, vore def att avvika från villkorslagen om man nu förbjöd slutförvaring efter upparbetning. Ett sådant uttalande från riksdagens sida som centern föreslår skulle strida mot de avtal som kraftindustrin träffat på grundval av regeringens prövning enligt villkorslagen. Det skulle innebära ett underkännande både av villkorslagen - en lag som centern ingalunda har varit ointresserad av att få fram - och av regeringens tolkning av den lagen.

Herr talman! Med dessa kommentarer vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Anf. 20 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! På det rent personliga planet har jag betydande förståelse för att Hädar Cars infe är beredd aft medge oljepolifikens totala sammanbrott våren 1979. Hädar Cars var då själv handelsminister och närmast ansvarig för den politik som höll på atf få så förödande effekter. Nu döljer sig Hädar Cars i stället bakom en dimridå av redogörelser om Sveriges spofmarknadsberoende i slutet av 1970-falet.   .

Det problem vi diskuterar är emehertid detta: 1979 följde Sverige på grund av prisregleringarna inte med i oljeprisökningarna i en sådan takt att oljebolagen vid försäljning i Sverige fick betalt för sina kostnader. Då inträffade något föga överraskande, nämligen atf oljebolagen sade: Då kan vi dess värre infe leverera någon olja till de svenska kunderna. Det ledde i sin fur fill atf Sverige fick krypa på sina bara knän till oljeklubben i Paris för att diskutera möjligheten av aft fillämpa de regler som oljeklubben har skapat . för att kompensera länder som har råkat ut för akuta försörjningsbekymmer. Men, sade oljeklubben, era försörjningsbekymmer är självpåtagna.

Def är mot den bakgrunden, herr talman, som jag har tagit mig friheten atf kritisera det folkpartiregeringen vid den fiden företog sig.

Det här gav -och det var väl def som var syftet - Svenska Petroleum en chans aft expandera på den svenska marknaden. Def gjorde man med sådant besked att det 1981 resulterade i förluster i halvmiljardsklassen. Är defta. Hädar Cars, den oljepolifik folkpartiet står för, vänder jag med glädje fillbaka fill en annan oljepolifik, som gör def möjligt för alla oljebolag atf verka i Sverige på konkurrenskraffiga villkor, och som inte gör det nödvändigt för svenska skattebetalare att bekosta statliga företags experi-menfverksamhet. Def är uppenbart aff.vi behöver en möjlighet aft sätta in högstpriser i oljepolitiken. Men högstpriser skall användas med betydande förnuft. Moderata samlingspartiet instämmer för sin del i de bedömningar som oljemarknadsgruppen i ekonomideparteméntet gjorde för ett och ett halvt  år sedan  - en  oljemarknadsgrupp  som  leddes  av  Hädar  Cars

partikollega Sten Westerberg. Def, Hädar Cars, är moderat oljepolifik! Och så förhatlig kan väl ändå inte en polifik vara som t. o. m. en välbekant medlem i Hädar Cars eget-parfi omfattar!

Herr falman! Till slut: Hädar Cars frågar mig om vår inställning fill huvudälvarna. Som jag tror aft def har deklarerats fidigare i denna kammare fattade moderata samlingspartiets stämma 1978 ett beslut, som säger aft vi inte vill bygga ut någon av de fyra huvudälvarna.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Anf. 21 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Vad gör det nödvändigt med ett bättre engagemang från statens sida när det gäller kolet, frågas det. I anslutning till Hädar Cars replik till mig vill jag erinra om ett par områden.

För det första kan man genom centraliserad upphandling få fill stånd prisbevakning, som kommer aft bli nödvändig när efterfrågan på kol ökar.

För def andra, och def tror jag är viktigare, fordras avsvavlingsanläggningar om vi skall uppfylla miljökraven. På det området är Sverige långt framme, kanske före andra länder. Def gäller aft försöka få till stånd en utveckling av vetfiga avsvavlingsanläggningar. De kommer inte fill av sig själva, utan där måste staten hjälpa till, eftersom de kommunala energiverken knappast har möjlighet atf uppträda som stödjare i fråga om teknisk forskning och utveckling.

Men def kanske allra viktigaste skälet för staten aft lägga sig i kolhanteringen är att - med de nya och allt hårdare miljökraven - efterfrågan på svavelfattigf kol kommer att bli dominerande. Då måste någon styra i def här landet, så att det svavelfatfiga kolet kommer fill rätt konsumfionsenhef och infe eldas upp av den starkaste köparen, fastän def kanske infe behövs där. Det svavelfatfiga kolet måste bli förbehållet de anläggningar som är känsligast ur miljösynpunkt.

När def gäller fasta prisrelationer har vi begärt en utredning, och Hädar Cars har här med sina invändningar mot sådana fasta prisrelationer väl argumenterat för behovet av en utredning.

Anf. 22 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Hädar Cars menar att jag har lämnat en icke korrekt uppgift. Det framgick mycket klart av vad jag sade att jag när def gäller oljeersätfningsfonden endast talade om den verksamhet som avser direkt stöd fill projekt, och det jag har sagt är helt korrekt. Där har - genom den konstruktion stödreglerna har i dag - småföretagen ställts utanför. I vad mån sedan rådgivningen - som i detta fall går via oljeersättningsfonden - på något sätt kan utgöra en motsvarighet till vad alla dessa företag bidrar fill fonden med, kan jag infe i nuläget bedöma. Men def förefaller mycket osannolikt atf def kan vara en helt rikfig uppgift.

Sedan några ord om centerns parfimotion. Det är vikfigt att vi tar fasta på vad som står i vår mofion och reservafion, där vi klart deklarerar-vilket jag tror atf vi egentligen är ense om - atf metoden för slutförvaring utan

29

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

upparbetning medför mindre risk än den upparbetningsmetod som hittills enligt villkorslagen lämnade tillstånd bygger på. Villkorslagen ger båda möjligheterna. Med hänsyn till de stora risker, främst för spridning av vapenplutonium, som är förknippade med upparbetning, bör riksdagen enligt centerns mening- och det hade vi hoppats skulle vara också utskottefs mening - nu dra slutsatsen att upparbetning ej bör förekomma.

I en tidigare replik hann jag inte fullfölja utvecklandet av några synpunkter på sambandet mellan villkorslagen . . .

Anf. 23 TALMANNEN:

Repliken får bara avse Hädar Cars anförande.

Anf. 24 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Det jag tänkte säga rör Hädar Cars anförande - han har tagit upp samma resonemang. Det finns alltså ingen motsättning där.

Jag sade fidigare att alla måste vara medvetna om att det i folkomröstningen gällde också ett ja eller ett nej till den tolkning av villkorslagen som folkpartiregeringen hade gjort. Centern har som parti aldrig godtagit folkpartiregeringens tolkning, men vi har förbundit oss aft respektera folkomröstningsresultatet. Därmed har respekten för folkviljan fått ta över partiefs tolkning av villkorslagen.

Det sades otaliga gånger under folkomröstningskampanjen aft vi skulle komma aft handla på detta sätt. Det kan inte ha kommit som en överraskning för någon. Den spelade överraskning som man här har givit prov på över centerns ställningstagande i partimofionen kan jag inte se som något annat än ett grovt fakfikspel.

30

Anf. 25 HÄDAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Ivar Franzén konstaterade att även centern i regeringen godkänt resultatet av folkomröstningen och handlat i enlighet med det. Det har då bl. a. haft till konsekvens aft centern i regeringen godkänt atf en slutförvaring kan ske i enlighet med villkorslagens bestämmelser, en slutförvaring som bygger på upparbetning. Det är den saken som centern nu i riksdagen vill underkänna. Det visar på en viss ambivalens i centerns politik på def här området.

Herr talman! Man blir nästan rörd till fårar när man hör Per Unckels djupa oro över vinstutvecklingen i de internationella oljebolagen under 1978-1979. De stackarna hade inte råd, sade Per Unckel, att förse den svenska marknaden med olja - de gjorde sådana förluster på grund av den oförskämda folkpartiregeringens prispolitik. Det var inte så, Per Unckel. Under dessa år gjorde de internafionella oljebolagen, trots de prisrestriktioner som regeringen införde, mycket stora vinster på den svenska oljemarknaden. De hade gjort ännu större vinster om den moderata prispolitiken hade genomförts - det kan vi konstatera. De hade då gjort vinster som med kanske ytterligare 2 miljarder kronor överstigit de vinster de gjorde.

Folkpartiregeringens omsorg gällde inte i första hand de internationella    Nr 160 oljebolagen utan de svenska konsumenterna och den svenska folkhushåll-    Fredaeen den

"'"gen-                             .                                                                          28 maj 1982
Per Unckel var uppenbarligen rädd att han skulle få frysa, aft landet inte    __

skulle få den olja som vi behövde för att hålla landet i gång under vintern    Energipolitiken

1979-1980. Men Per Unckel behövde ju inte frysa! Såvitt jag vet var det inte

heller någon annan i Sverige som frös. Industrin och transporterna fick också

sin olja - oljeförsörjningen fungerade.

Jag vill erinra om - detta är kanske min sista replik i det här sammanhanget - att det i Europa var Schweiz och Västtyskland som förde en moderat oljeprispolitik. De fick också betala oerhört mycket för sin olja. Men de hade möjligen bättre råd med det än länder som Sverige, eftersom de valutamässigt låg helt annorlunda till; de hade stora reserver, vilket vi inte hade fillgång fill.

Slutligen bara några ord beträffande den promemoria som Per Unckel tog upp. Regeringen godkände aldrig den PM som framtagits i Gösta Bohmans ekonomidepartemenf. Det framgår med all önskvärd tydlighet av 1981 års energipolitiska proposition.

Anf. 26 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Det är posifivt att vi nu i någon mån tycks ha klarat upp begreppen. Det är helt klart aft centern har accepterat folkomröstningen. Men vi har aldrig någonsin lovat att göra våld på våra åsikter och våra bedömningar. I en demokrati måste vi givetvis respektera folkviljan. Vi anser emellertid aft villkorslagens krav på en helt säker slutförvaring inte är uppfyllt. Därför är det litet beklämmande när utskottsmajorifeten i sitt betänkande ironiserar över uttrycket "betryggande slutförvaring" i vår mofion. Den bistra verkligheten är ändå den aft KBS-metoderna inte uppfyller de krav som villkorslagen ställer. Det borde stämma utskottsmajoriteten till eftertanke. Det handlar om livsavgörande frågor för hela svenska folket, det handlar om våra barns och barnbarns möjligheter att leva i en livsduglig miljö.

Vad centern i sin motion bestämt har hävdat är att vi nu bör ändra inriktning. Vi bör utnyttja det andra grindhålet i villkorslagen utifrån den kunskap som vi i dag har. Detta borde vi vara mäktiga att tillsammans komma överens om. Det är inte fråga om att riva upp tidigare fattade beslut, utan det är fråga om att ha viljan aft försöka skapa förutsättningar för ett riktigare hanterande av det använda kärnbränslet.

Jag upprepar: Det är beklagligt att vi inte i konstruktiv anda kan komma fram till gemensamma ställningstaganden när ändå, det är jag övertygad om, en klar majoritet i denna kammare skulle vilja det. Men så fungerar tydligen ibland det taktiska spelet inom politiken.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

31

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Anf. 27 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Jag sade i min första replik fill Hädar Cars att man kanske infe kunde begära aft den gamle handelsministern offentligt skulle göra avbön för den förda politiken. Def begär jag inte nu heller, men ändå känner jag mig föranlåten aft innan debatten om oljepolifiken avslutas upprepa några sanningar om vad som faktiskt skedde.

Hädar Cars försöker framställa folkpartiregeringens oljepolitik som en strid för konsumenterna mot oljebolagen. Det var en strid som resulterade i aft Sverige stod på randen till oljeransonering. Den resulterade i att avtal sades upp för oljekonsumenterna. Den resulterade i att vi fick resa till Paris och medge vår skuld. Detta är fakta, det vet Hädar Cars lika väl som

jag-

Def är möjligt att den politiken syftade till att ge utrymme för Svenska Petroleums starka expansion under åren kring 1979. Men nu har vi facit i hand. Ett år senare resulterade denna sinnrika oljepolitik i aft ombuden för Sveriges skattebetalare här i riksdagen fick skjuta till över en halv miljard kronor för att täcka föriusferna av experimentet.

Nu avvecklas Svenska Petroleums långsiktiga kontrakt. Nu har man insett aft den typen av oljepolitik faktiskt inte fungerar, om man har något ansvar för skattebetalarnas pengar. Det är bra. Vår ståndpunkt är att då kan man lika gärna avveckla hela bolaget, eftersom den uppgift bolaget är tillsatt för atf sköta håller på att avvecklas.

Hädar Cars säger att trepartiregeringen aldrig tog ställning fill den oljepolitik som oljemarknadsgruppen i ekonomideparteméntet för några år sedan skisserade. Nej, detta är förvisso sant - dess värre, för hade trepartiregeringen varit beredd att helt fullfölja erfarenheterna från 1979 års kris, skulle man ha ställt sig på oljemarknadsgruppens sida.

Min poäng i debatten här var att den oljepolitik som Hädar Cars tycker atf moderaterna för på ett så hiskeligf vis är identisk med den oljepolitik som hans egen partivän och statssekreteraren i ekonomidepartementet, Sten Westerberg, ansåg vara den kloka och förnuftiga utvärderingen av 1979 års erfarenheter.

Jag noterar att Sten Westerberg och Hädar Cars har olika uppfattning. Det må kanske vara mig tillåtet ätt tycka atf Sten Westerbergs åsikter är något förnuftigare än partikamraten Cars.

Under detta- anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

32

Anf. 28 HÄDAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Några avböner från min sida eller från folkpartiregeringens sida för den oljepolifik som fördes 1978 och 1979 lär infe vara aktuella. På den punkten har Per Unckel alldeles rätt.

Fakta, Per Unckel, är:

1.   Vi klarade oljeförsörjningen under 1978, 1979 och 1980.

2.   Vi gjorde def utan hjälp från den s. k. oljeklubben.

1.  Vi gjorde det till en för konsumenterna och samhällsekonomin långt    Nr 160 lägre kostnad än vad som blivit fallet vid en fri prisbildning.                                                                     Fredagen den

2.  Trepartiregeringen underkände de moderata försöken till en ompröv-    28 maj 1982 ning av oljepolitiken.              

3.  Socialdemokraterna, centerpartisterna och folkpartisterna i utskottet är    Energipolitiken i dag överens om att avvisa en oljepolitik av moderat slag.

Det är fakta om oljepolitiken.

När det gäller kärnkraftsavfallet delar jag min vän Ivar Franzéns uppfattning, att debatten i dag om omhändertagandet av kärnkraftsavfallet hjälpt till att klara tit begreppen. För mig känns detta tillfredsställande. Hur det känns för Ivar Franzén får han svara för själv.

Anf. 29 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill gärna börja med att göra ett par kommentarer till den debatt som har förts, främst till vad Per Unckel sade inledningsvis. Han hävdade uppfattningen ätt vattenkraften har tillåtits - jag tror han använde det uttrycket - att förlora sin ledande roll till oljan. Jag vill bara erinra Per Unckel om att inte minst moderaterna har bidragit till detta vårt oljeberoende, precis på samma sätt som moderaterna nu går i spetsen för atf få in oss i ett kolberoende.

Sedan påstod Per Unckel att det var exempellösa förstärkningar som skett i fråga om satsningar när det gäller energi i form av lån, bidrag osv. Jag skulle vilja säga tvärtom - det har varit för små satsningar och för stor tveksamhet, och det har lett till att vissa satsningar som borde ha gjorts för att klara en övergång till alternativa energiformer enligt den tidsplan som vi antagit här i riksdagen äventyras.

På en punkt kan jag ge Per Unckel rätt. Det är beträffande de bidrag som har getts och som avser energisparande i byggnader, och framför allt till industrin. Det var slöseri, för de bidragen var aldrig nödvändiga. Det har varit och är fortfarande tillräckligt lönsamt atf vidta olika energisparande åtgärder, iitan att man skall behöva få särskilda bidrag till def.

Herr talman! Jag skall till en början uppehålla mig vid vattenkraften. I övrigt skall jag något kommentera en - låt mig säga - regionalpohtisk motion som vi har väckt och som gäller Stockholms län. Jag skall ta upp energifrågorna i den.

Jag vill först erinra om att vi för två veckor sedan hade en diskussion här beträffande vattenkraften. Vi från vpk får anledning att erinra om att vi vid flera tillfällen har föreslagit andra riktlinjer då det gäller vattenkraftens utnyttjande över huvud taget. De innebär bl. a. att vattenkraftsutbyggnaden inte skall medges i de vattendrag som f. n. är undantagna och att man inte får utgå ifrån aft alla utbyggnadsprojekt i områden som inte omfattas av riktlinjerna kommer ätt tillåtas efter prövning i vanhg ordning enligt vattenlagens bestämmelser.

33

Vi har tidigare hävdat atf en fortsatt utbyggnad av vattenkraften i de nu berörda älvarna och älvsträckorna bara skall få ske i begränsad omfattning. Riksdagen fattade 1975 ett beslut om utbyggnad till 66 TWh. Senare har

3 Riksdagens protokoll 1981/82:160-161

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

34

regering och riksdag preciserat målsättningen om en utbyggnad av vattenkraften till 65 TWh till år 1990. Då vill jag direkt, med anledning av vad Hädar Cars fog upp, beträffande vattenkraften säga aft de projekt som har genomförts eller som håller på att färdigställas ger vid normal vattentilldelning ca 63,5 TWh per år. Med en utbyggnad till 63,5 TWh och med tillstånd givna härför behövs bara ytterligare tillskott på ca 1,5 TWh för att uppnå målet. Det kan enligt vår uppfattning klaras genom effektivisering av befintliga anläggningar och utbyggnad av vissa mindre okontroversiella projekt.

Får jag på en gång göra en rättelse. Def jag nu sade avsåg Per Unckels inlägg. Jag sade Hädar Cars. Jag såg att han såg förvånad ut. Herr talman! Def jag sade avsåg alltså Per Unckels inlägg.

Mot bakgrund av den debatt som förts under senare tid är det angeläget att precisera var de olika parfierna står då det gäller vattenkraftsutbyggnaden. I dag har Per Unckel sagt att moderaterna inte tycker att det är aktuellt att bygga ut de fyra outbyggda älvarna. Socialdemokraterna meddelade genom sin talesman för 14 dagar sedan att man kan tänka sig att bygga ut Kalixälven och börja med det som man kallar Etapp 1.

Det är angeläget att i detta sammanhang peka på att när vi för ett par veckor sedan behandlade frågan om vattenkraftens utbyggnad var moderater och socialdemokrater överens om aft driva igenom ett beslut här i riksdagen om en utredning avseende vattenkraften. I beslutet gavs utrymme för en kraffig utbyggnad av vattenkraften. Det har klart uttalats att det är detta utredningsarbetet skall syfta till. Jag vill i detta sammanhang gärna säga följande.

Mot bakgrund av tidigare uttalanden och utfästelser som gjorts på defta område är det beklagligt att man nu tydligen är beredd att börja tumma på bevarandet av de fyra huvudälvarna. Det är den ena sidan av saken, och den gäller socialdemokraterna. Den andra sidan av saken avser en kraffig vattenkraftsutbyggnad över huvud taget - och den gäller moderaterna. I båda dessa fall skulle konsekvenserna för naturen kring de olika älvsträckorna, de ohka objekten, kunna bli förödande.

Vi har från vpk:s sida i de motioner som tas upp i detta betänkande och som vi nu behandlar, understrukit att man skall göra en ordentlig inventering av de resurser som finns, och att man gör de förbättringar och effektiviseringar som är möjliga. Det sägs från utskottet, med anledning av en av våra motioner, att det förra budgetåret genomfördes sådana inventeringar i Hallands, Älvsborgs och Örebro län, och atf det f. n. pågår inventeringar i Kronobergs, Jönköpings, Kalmar och Blekinge län. Vad vi är ute efter är aft få en samlad bild av de här frågorna. Vi är inte till freds och vi anser infe att vårt krav är tillgodosett genom de aktiviteter som nu pågår.

Beträffande vår motion om överförande av viss vattenkraft till staten - det gäller Stora Kopparberg - vill jag säga att det enligt vår uppfattning är synnerhgen angeläget att man nu tar ett besliit som förordar initiativ från statens sida i syfte att ta över vattenkraften i Stora Kopparberg. Defta är tvärtemot vad utskottet anser. Kraftverken utgör som bekant numera

huvudkällan till den vinst som gör Stora Kopparberg till ett av landets mest lönsamma företag. Man har nu från Stora Kopparbergs sida successivt dragit sig ur verksamhet som har inneburit stora problem, inte minst då det gäller sysselsättningen. Och på det viset har man gett belägg för hur litet ansvar man egentligen känner för bygden och dess folk. Det finns därför ingen anledning att låta Stora Kopparberg ha kvar den guldkalv som krafftillgångarna utgör, och som gav 227 milj. kr. i vinst förra året, dvs. nästan hälften av hela koncernens resultat. Vi vidhåller alltså kravet i den motionen - att man skall ta över kraftrörelsen i Stora Kopparberg.

Beträffande vinsterna av vattenkraffprodukfionen har vi väckt en mofion som behandlar produkfionsavgifter på vattenkraft. Denna mofion har utskottet också avvisat. Den handlar om att man skall tillsätta en utredning angående en överföring av vattenfalls övervinster - det gäller främst de äldre vattenkraftverken som har små produktionskostnader och som i dag gör stora vinster. Vitsen med detta vpk-förslag, som vi f. ö. har fört fram tidigare i olika sammanhang, är att man genom denna överföring skulle få pengar som skulle kunna trygga sysselsättningen i den här landsändan. Man skulle kunna föndera de pengarna och använda dem till sysselsättningsskapande åtgärder i de delar av landet där kraftverken finns. Utskottet har i det sammanhanget hänvisat till att energiskatfekommittén håller på att se över olika modeller när det gäller ingripande mot övervinster. Därför avstyrker man detta förslag, precis som man gjorde förra året.

Vi delar emellertid inte utskottets förtroende för aft energiskattekommittén verkhgen skall komma med något förslag som innebär att övervinstema tas in till staten och används för de ändamål som jag nyss nämnde. Vi vidhåller därför defta motionskrav.

Herr talman! Till slut vill jag göra några kommentarer till den regional-pohtiska motion som gäller Stockholms län - det avsnitt som avser energi och energitillgångar.

Först vill jag säga att användandet av värme från kärnkraftverket i Forsmark liksom f. ö. också från kärnkraftverken Ringhals och Barsebäck för Stockholms resp. Göteborgs och Malmös värmeförsörjning inte är lösningar som enligt vår mening är realistiska.

När det gäller hetvatten från Forsmark handlar det inte om en mer eller mindre osynlig hetvattentunnel på 12-15 mil - som ibland görs gällande -utan det handlar om en jätteledning i huvudsak ovan mark och med de konsekvenser som detta kan få för miljön och trafiken. Därtill kommer de stora olycksrisker som under senare tid uppmärksammats i diskussionen om hetvattenledningar och som sammanhänger med det synnerligen stora övertryck som måste finnas för distributionen.

Men det allra väsentligaste är att vi vänder oss emot ett altemativ med fjärrvärme från kärnkraftverk. Ett realiserande av detta alternativ genom hetvattenledningar från Forsmark innebär ju i sak att reaktor Forsmark 3 nästan helt skulle ändras till en kärnvärmereaktor, dvs. en typ av reaktor som enligt folkomröstningen 1980 med utgångspunkt i linje 2 och enligt beslut av riksdagen samma år inte skall få byggas i Sverige.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

35

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Vi har i stället i vår motion stött förslaget att man skall göra större satsningar på det s. k. Nynäshamnskombinatet eller, som det också kallas. Nynäsprojektet. Utskottet har i detta sammanhang sagt att läget nu är sådant att oljeersäftningsfonden har lämnat stöd för förprojektering av detta projekt. Utskottet finner inte något uttalande från riksdagens sida med avseende på Nynäsprojektet motiverat.

Nu är det en sak aft lämna pengar från oljeersäftningsfonden för förprojektering. En annan sak är att få ett uttalande från riksdagens sida om inriktningen, mot bakgrund av aft det nu tycks finnas en betydande majoritet mot alternativet hetvatten från Forsmark. Def är angeläget att så ätt säga ge en inriktning beträffande vad man i stället skall satsa på. I detta fall har vida förordat Nynäsprojektet. Vi är alltså inte heller fill freds på denna punkt, herr talman, med utskottets förslag, utan vidhåller även i denna del det förslag som vi har framlagt i motionen.

Jag skall med hänsyn till den omfattning som den energipolifiska debatten har fått inskränka mig till detta och yrkar bifall till samtliga vpk-motioner som behandlas i förevarande utskottsbetänkande.

36

Anf. 30 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Kol kommer vare sig man vill eller ej att delvis bli vårt nygamla energislag. Det har också riksdagen slagit fast genom de riktlinjer för introdukfion av kol i Sverige som kammaren antog i fjol. En aktiv kolförsörjningspolitik erfordras för att den planerade kolintroduktionen skall kunna tryggas. När det gäller kol är det emellertid både anmärkningsvärt och paradoxalt att trots att riksdagen fastställt dessa rikfiinjer görs inte mycket för att underiätta för kommuner och kraftbolag att komma i gång med koleldade kraftväfmeverk. Sådana planeras i Eskilstuna, Oxelösund, Västerås, Södertälje, Landskrona m.fl. platser.

Det har utan tvivel satsats mycket pengar, kanske miljardbelopp, på att komma ifrån oljeberoendet. De flesta bedömare är överens om att kol åtminstone under en övergångstid är det mest realisfiska alternativet till oljan. Men här råder såvitt jag kan bedöma en handlingsförlamning som saknar motstycke. Kanske har detta uppkommit genom påtryckningar från diverse miljögrupper. Det är ju så, herr talman, att det mesta av tillgängliga energikällor möter motstånd - det gäller hela energiområdet med olja, kol, kärnkraft, torv, vattenkraft, flis osv.

Det står helt klart att kol från vissa regioner kan innebära miljörisker genom sitt innehåll av svavel och tungmetaller. Men det finns också möjligheter att hämta mera miljövanligt kol. För detta krävs emellerfid en centralhamn för aft kunna ta in så stora tonnage att det är ekonomiskt lönsamt.

Delegafionen för uppbyggnad av en oljeersättningsfond - OED - har i en underlagsrapport sammanställt kostnader och vilka besparingar som kan göras genom att man satsar på en centralhamn för kol. Besparingarna beräknas uppgå till mellan 150 och 250 milj. kr. per år enligt denna rapport. Därför synes en svensk cenfralhamn vara ekonomiskt mofiverad i ett

nationellt perspektiv, och detta utgör enligt min uppfattning ett vikfigt incitament för ett statligt engagemang.

Herr talman! Jag har i ett par motioner föreslagit Landskrona som lämplig plats fill vilken kan förläggas en centralhamn för kol. Många menar - och det gör näringsutskottet också - att def infe är riktigt rumsrent att riksdagen uttalar sig för någon bestämd plats för den ena eller den andra verksamheten. Det är möjligt aft så är fallet, men jag vill då peka på den långa rad av regionala projekt som förs fram i utskottets betänkande.

Kolhamn fill Landskrona har också föreslagits i motion 1131 som är signerad av socialdemokrater från Skåne. Men trots att undertecknare av den här motionen finns i näringsutskottet vill man inte följa upp mofionen utan har draperat den i en kapprock genom aft kraven i reservationen ändrats till att man skall undersöka förutsättningarna för och behovet av statliga insatser - att detta först måste klarläggas. Man pekar visserligen på att Landskrona i så fall skulle kunna vara lämplig plats, men längre vill man inte sträcka sig, utan i sin reservation hävdar man atf underlag inte nu finns för ett ställningstagande till förmån för Landskronaprojektet - som jag fört fram i mina två motjoner.

Nu förhåller def sig på def sättet aft en eventuell kolhamn i Landskrona inte är något hugskott som fillfälligt kommit fram utan det har pågått planeringar sedan 1975. Förslaget är också baserat på grundliga undersökningar. Jag vill påpeka.att regeringen i februari i fjol gav fillstånd enligt byggnadslagen fill en utbyggnad av en ny kolhamn i Landskrona. Projektet omfattar farleds- och hamnutbyggnad samt hanteringsutrustning. Investeringarna har beräknats uppgå till 350 milj. kr. Jag utgår, herr talman, från aft regeringens fillstånd inte tillkommit på en höft utan vilar på saklig grund, även om dåvarande energiministern i olika fidningsuffalanden gav uttryck för att beslutet tillkommit på andra grunder. Nu har intressenterna i hamnprojektet, nämligen kommunen, Landskrona Finans, Saléninvest, Sydkraft, Landskronas Stuveri AB och Bilspedifion beslutat att satsa mellan 4 och 5 milj. kr. på att sätta i gång nämnda förprojektering. Något sådant gör man infe om man inte tror på projektet. Jag tycker att det har ägnats ett mycket förstrött intresse åt kolhamnsprojekfet i Landskrona genom den energipohtik som förs här i landet.

Herr talman! Jag har inget särskilt yrkande i den här frågan med hänsyn till näringsufskottets negativa skrivning. Det spar nämligen tid. Men jag har ändå velat fästa kammarens uppmärksamhet på de barriärer som man från vissa håh försökt bygga upp när det gäller energipolitiken. Många medborgare konstaterar i dag att det finns motstånd mot nästan allt i det avseendet - mot kärnkraft, olja, flis, vattenkraft, torv och etanol. Mycket talar för att vi med denna försiktighet ökar vårt beroende av andra nationer när det gäller energi.

Jag skall bara beröra Ivar Franzéns anförande här i kammaren. Det är ett typiskt exempel på hur man ständigt säger nej fill så gott som alla väsentliga energislag - någon gång måste man faktiskt säga ja.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

37

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Anf. 31 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Jag kan bara slå fast att Sven Munke är väsentligt mycket närmare den socialdemokratiska linjen i energifrågan när det gäller kolförsörjningen än den linje som Per Unckel har deklarerat som rnoderata samlingspartiets.

Anf. 32 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr falman! Det är ett förskräckande exempel på dålig uppmärksamhet, om Sven Munke av mitt anförande har dragit den slutsatsen att centern säger nej till allting. Det var ju precis motsatsen som jag i en lång rad av exempel bevisade i mitt anförande. Det är vi som står för den konstruktiva energipolifiken, framför allt när def gäller att på ett effektivare sätt utnyttja den energi som vi måste ha i landet. Det är ändå resultatet av energianvändningen som är grunden för vår välfärd, grunden för bibehållande av standard osv. Det är det som är målet, inte att maximalt använda energi. Mot den bakgrunden är t. ex. förslaget om en hetvattenfunnel till Stockholm ett strålande exempel på en felinvestering i miljardklassen. Det är en satsning på en maximalt ökad energianvändning. Den typen av investeringar kan vi aldrig ställa oss bakom.

Anf. 33 SVEN MUNKE (m) replik:

Herr falman! Ivar Franzén har infe övertygat mig nu, lika litet som han gjorde i sitt huvudanförande.

Anf. 34 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Jag finner fallet ganska hopplöst och avstår därmed från vidare argumentering.

38

Anf. 35 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Först bara några ord som ligger utanför mitt egentliga anförande. Någon är kanske irriterad över aft vi från vpk har anmält så många talare i den här debatten. Det brukar vi normalt inte göra. Anledningen till de många talarna är emellerfid att vi anser det viktigt att hålla liv i den här frågan, lika viktigt som det var för några år sedan. Vi har inte heller haft fillfälle att vara med om behandlingen i utskottet. Det är också en anledning till att vi har anmält några fler talare än vi brukar göra.

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 30 innehåller svar på ett stort antal motioner och bland dessa vpk:s partimotion om energipolifiken, som har nr 1140. Jag skall för min del fa upp de delar av denna parfimofion som besvaras på s. 46-70 i betänkandet. Mina kommentarer blir i det sammanhanget kortfattade, varför jag i övrigt hänvisar till mofionens motivtext.

Jag börjar med rubriken Naturgas. Vi yrkar att förhandlingar snarast tas upp med Sovjetunionen om köp av naturgas och att projektering av en ledning över Ålands hav från Finland fill Sverige påbörjas. Utskottet svarar

att alla parter är överens om aft uppskjuta förhandlingarna, men att dessa sannolikt kommer att upptas under hösten 1982.

I det oklara läge som råder i fråga om tillgången på och fransporten av naturgas i vårt lands omgivningar har vi förståelse för atf det kan fa viss tid aft bestämma sig när det gäller utnyttjande av naturgas i Sverige. Men vi vidhåller att frågan om naturgas som en väsentlig faktor i Sveriges energiförsörjning måste drivas bestämt och att allt måste göras för att ha den beredskap som kan erfordras för att snabbt komma i gång med projekt, så fort som tekniska och ekonomiska förutsättningar föreligger. Vi menar aft det inte finns anledning att skjuta upp ett beslut om tillförsel av naturgas via Finland, därför aft det kan komma att bh möjligt att få naturgas från norra Norge framdeles.

Från säkerhetssynpunkt torde det vara en fördel att ha fillförsel från flera leverantörer och inte bli beroende av ett enda land. Naturgasen är det mest miljövänliga organiska bränslet och kan dessutom vara råvara för organiska-synteser. Därför bör vi se till att naturgas blir en väsentlig del av vår energi-och bränsleförsörjning.

I fråga om vårt yrkande anser utskottet att man kan avvakta och inte göra den framställan till regeringen i frågan som vi kräver. Här vidhåller vi emellertid kravet i vår motion.

Nästa rubrik, som jag nu går över till, gäller kol. Frågan om kolanvändningen har ju nyligen varit uppe till debatt här i kammaren i samband med betänkandet om försurningen. Då behandlades miljöfrågorna kring den svenska kolhanteringen. Här handlar det närmast om hur Sverige skall försörjas med det kol som vi under den närmaste framfiden kommer.att använda för främst energiändamål.

Vi kräver i vår motion att samhället skall ha kontrollen över kolförsörjningen. En försikfig användning av kol är nödvändig för aft klara värmeförsörjningen, men denna kolanvändning måste vara åtföljd av miljöskyddsåtgärder, som leder fill att de miljöstörande utsläppen minskas jämfört med om man skulle ha använt olja.

Vi anser vidare att det inte kan tillåtas att enskilda vinstintressen får styra utvecklingen inom ett så viktigt försörjningsområde. Vi vill också påminna om den skrämseldebaft som fördes mot linje 3 inför folkomröstningen. Då skrämde man folk för ett "Kolsverige", om kärnkraften avvecklades på tio år. Nu fick. man sina tolv kärnkraftverk, men man vill ändå införa kol i en omfattning som kan leda över fill ett verkligt "Kolsverige", när kärnkraften väl börjar avvecklas.

Vi motsätter oss infe ett inslag av kol inom ramen för en energiförsörjning där kärnkraften efter hand kommer att avvecklas, men tyngdpunkten måste läggas på hushållning och utveckling av ett energisystem som baseras på många källor. Sker så, bör det gå aft undvika att flera stora kolkondenskraft-verk måste byggas under 1990-talet..

Det nu aktuella kravet är attdet kol vi skall inköpa för landefs försörjning upphandlas i samhällelig regi. Det betyder i detta sammanhang att vi anser att riksdagen hos regeringen skall hemställa om importiicenser för kol.

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

39

Nr 160                Utskottet finner för sin del inte anledning atf göra något annat ställningsta-

Fredaeen den      gande än förra året, då man gick på avslag. Det gör man således också nu,

28 mai 1982        " ' vidhåller ett, som vi ser det, välmotiverat krav.

_____________         Därmed går jag över till rubriken Torv och skogsavfall. Utskottet ger en

Energipolitiken     förhållandevis utförlig redovisning av läget på detta område av energipoli-

fiken. Man påminner om att inriktningen i 1981 års energipolitiska beslut i riksdagen var 6-11 TWh från torv och 25-30 TWh från skogsavfall 1990.

I mofionen förordar vi en snabbare utveckling i fråga om nyffiggörande av de inhemska bränslena än vad det energipolitiska beslutet innebär, detta dels för att minska oljeförbrukningen, dels för att motverka expansionen av kol och elvärme. Också här vill vi aft hanteringen sker i samhällelig regi genom aft det bildas regionala bränslebolag. Vi anser vidare atf det gäller att se till att vedråvara, som i första hand lämpar sig för industrin, inte konsumeras som bränsle. Släpps hanteringen i enskilda händer kommer vedråvaran aft gå - dit där den ger den högsta vinsten, och då är det stor risk att viktig industriell råvara bränns upp.

Utskottet menar att def inte nu finns skäl för någon åtgärd i denna sak och •avstyrker.sålunda motionen på denna punkt. Vi står fast och driver frågan vidare.

I vad gäller forven, där vi inte har något specifikt mofionsyrkande, vill jag säga att def inte skall vara fritt fram för torvtäkt var som helst. Torvtäkter måste föregås av en noggrann planering där nödvändiga miljöhänsyn tas. Ogenomtänkta stora torvtäkter kan leda till betydande miljöstörningar. Uppförs torvtäkterna däremot klokt, torde det gå att avsevärt skatta de mycket stora svenska torvtillgångarna utan särskilda olägenheter för vår yttre miljö.

Därmed övergår jag till nästa rubrik i betänkandet. Alternativa drivmedel. Också här kräver vi en snabbare utveckling än vad det energipolitiska beslutet förutsätter. Vi anser att den utveckling som ändå gjordes under andra världskriget inom landet inte bort läggas ned därför atf landet under många år hade tillgång till billig imporfolja. Det har hela fiden funnits beredskapsskäl som talat för uppehållande och utveckling av både kompetens och kapacitet på defta område. Def är bra att de program som nu är i gång drivs vidare, men vi anser aft det är möjligt att gå snabbare fram än vad som nu sker.

I betänkandet lämnas en detaljerad redovisning av vad som gjorts och vad som är på gång. Det är bra aft få en sådan redovisning, men det vore ändå bättre om större projekt, som det kombinerade projektet i Nynäshamn, snabbare kunde slufufredas och komma till praktiskt genomförande. Den ekonomiska beredskapen i Sverige har ju blivit alltmera problemafisk i takt med att vårt utlandsberoende har ökat. En utveckling av alternativa drivmedel innebär en förbättring av vår ekonomiska försvarsberedskap samfidigt som vårt oljeberoende minskas. De alternafiva drivmedlen kan dessutom komma från förnybara råvarukällor som inte tar slut.

I fråga om lokaliseringen av produkfionen av de alternativa drivmedlen finns flera motioner, som jag för min del inte skall gå in på. Jag inskränker

40

mig till att markera vårt fasthållande vid kravet på atf alternativa drivmedel i form av metanol och etanol skall produceras i en snabbare takt än vad regeringen föreslår och atf riksdagen gör hemställan hos regeringen om initiativ härför.

Under nästa rubrik, som gäller Regionala projekt, tar vi upp bl. a. det s. k. Nynäshamnsprojektet. Både i den särskilda mofionen nr 1616 och i partimotionen betonas att frågan om energikombinat får en allvarlig och positiv prövning. Vi tror att det går atf vinna både tekniska och ekonomiska fördelar genom sådana projekt, om de förbereds och genomförs på ett klokt sätt. Drivs denna fråga på ett medvetet sätt, bör ett sådant kombinat kunna vara i drift redan mot slutet på 1980-falet.

Våra yrkanden i denna fråga avvisas av utskottet med mofiveringen atf det är en fråga för de berörda kommunerna. Man menar att någon riksdagens åtgärd infe är påkallad. För vår del anser vi aft ett riksdagsuttalande är ägnat att driva.på utvecklingen i en angelägen fråga och håller fast vid vårt yrkande.

Under nästa rubrik, Energiprodukfionen och energianvändning i övrigt, behandlas flera av yrkandena i vår parfimofion 1140. Vi föreslår ett program för installation av motfryck i kommunala fjärrvärmeverk och industriella anläggningar. Här redovisar utskottet aft produktionen av motfryck mer än halverats sedan år 1980. Det beror antagligen på det överskott på el som kärnkraftsutbyggnaden lett fill. Men kärnkraften skall ju avvecklas, och då måste andra källor ersätta den el som därvid i stora steg faller bort. Därför behövs ett program för mottryckskraft, även om utskottet hänvisar fill att det verkliga behovet inte skulle inträda förrän på 1990-talef.

Vi yrkar också på att spillvärme skall tillvaratas för uppvärmningsändamål där sådan finns och att detta skall begäras av regeringen. Här hänvisar utskottet till gällande lagsfiftning och förutsätter att berörda kommuner rättar sig efter denna. Vi menar aft regeringen skall se fill att denna lagstiftning verkligen följs, och inte bara skall förutsätta detta.

Vi tar också upp ett krav på ett kommunalt solvärmeprogram. Här hänvisar utskottet till projektet Sol,85, som beräknas vara utvärderat just 1985. Vi menar att forskningen och utvecklingen kan behöva utvidgas och modifieringar göras innan 1985. Kommunerna bör med statligt stöd kunna komma i gång med program för utnyttjande av solvärmen.

Vi tar under den här rubriken också upp frågan om etablering av närvärmesystem. Dessa lokala och småskaliga system med låga vattentemperaturer kan utnyttja flera olika energikällor som finns tillgängliga i just def aktuella området och är särskilt lämpliga för att tillvarata lokal spillvärme, solvärme och värme från värmepumpar. Riksdagen bör därför hos regeringen begära åtgärder för att främja sådana närvärmesysfem. . Därmed har jag bara en rubrik kvar, och den gäller Stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol. Här har vi ett krav som är mycket konkref.och som för en gångs skull inte avser något nytt utan fasthållande vid gällande rätt. Det gäller här villkoren för aft erhålla bidrag ur oljeprospekteringsfon-den. Regeringen vill här förbättra villkoren för enskilda bolag i syfte att göra

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

41

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

sökandet mera ekonomiskt intressant. Det vill man göra genom att efterge villkoret att staten skall ha vinstandel i def fall företaget ger vinst. Staten kan fortfarande återfå bidraget om det bhr utvinning inom resp. företag, men blir det förlust får staten stå för denna. Blir def vinst, skall staten avstå den till företaget. Def tycker vi infe är riktigt, utan vidhåller att gällande ordning skall bibehållas.

Herr falman! Med det anförda yrkar jag bifall till motion 1981/82:1140 i de delar som jag berört i mitt anförande, i den mån de inte kan anses tillgodosedda i de reservationer som är fogade fill utskoftsbetänkandet.

Anf. 36 BERTIL MÅBRINK (vpk): '

Herr talman! Det är inte gnället om atf det skulle vara alltför många vpk-are uppe i debatten som är orsaken till aft jag skall korta ned mitt anförande. Jag vill bara säga att riksdagen vid ett antal tillfällen har uttalat att regeringen bör besluta om uppförande och lokalisering av en försöksanläggning för framställning av metanol. Det handlar såvitt jag har uppfattat det hela om en större försöksanläggning.

Något beslut om en sådan anläggning har ännu inte fattats av regeringen, och jag tycker att det nu skulle vara dags aft riksdagen gör ytterligare ett uttalande, bl. a. innebärande att denna försöksanläggning lokaliseras till Söderhamns kommun. Jag har tidigare från denna talarstol lämnat argument för att just Söderhamns kommun skulle vara lämplig för dén här försöksanläggningen. Jag skall därför inte nu upprepa de argumenten - de finns i riksdagens protokoll.

Jag hemställer om bifall fill motion 685 yrkande 2.

42

Anf. 37 FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! I detta utskottsbetänkande behandlas också motion 1479 av mig och Arne Lindberg. Jag har väckt samma motionskrav under ett flertal år, och dess syfte är aft de vinster som Vattenfall inhöstar från vattenkraften i Lule älv och som, enligt vad man nu vid högskolan i Luleå har räknat fram, uppgår till ca 2 miljarder per år, åtminstone fill någon del skulle stanna i länet och medverka till att stötta upp en del av de basindustrier som där finns och som har svårigheter.

Jag har väckt motionskravet mot bakgrund av att prakfiskt taget alla andra energiföretag i landet som har vattenkraft på sitt program - och de gör betydande vinster på sin verksamhet - låter vinsterna stanna kvar inom företaget, i den bygd och i den region där det är beläget. På det sättet ger de en styrka åt de industrier och den bygd där de är belägna.

Men de utomordentligt stora vinster som Vattenfall får ut av vattenkraften i Lule älv går till statens kassa och används väl fill sin huvuddel för att bygga upp de kärnkraftverk som är under uppförande runt om i landet. Det har aldrig gått att få gehör för den här mofionen. Centerpartisterna har i utskottet varit ensamma om att reservera sig för ett bifall till dé krav på en utredning som vi har ställt i den här frågan.

Jag var säker på atf motionen skulle vinna gehör i år. Men dagen efter det    Nr 160 att motionen väckts var det ett stort pådrag i Luleå. LO och socialdemokra-    Fredagen den terna framhöll att man skulle rädda Norrbotten genom att skapa jobb med    28 maj 1982

elkraftspengar. Man sade klart ifrån att av de vinster som jag fidigare nämnt             

och som uppgår fill ca 2 miljarder kronor per år skulle under 1980-falet 13 Energipolitiken miljarder användas för att skapa tillräckligt med jobb. Det är klart att jag var tillfredsställd när defta redovisades i tidningarna. Jag var t. o. m. utomordentligt tillfredsställd när man skrev att socialdemokraterna i Norrbotten anser att det är bättre att låta Vattenfalls vinster stanna i länet än att sänka arbetsgivaravgifterna i norr, som regeringen föreslår. Jag hade definitivt inget att anmärka emot detta. Men det gick bara en vecka så var det ett lika stort pådrag igen, men nu förstärkt med Ingvar Carlsson från parfistyrelsen. Även denna gång skulle man rädda Norrbotten. Man sade att det blir en miljardsatsning i Norrbotten om socialdemokraterna vinner valet. Men nu skulle man inte använda Vattenfalls pengar. Nej, nu skulle man sänka arbetsgivaravgiften. Det skulle räcka med halva beloppet, 6,5 miljarder kronor.

Detta vittnar om att det inte finns särskilt stor anledning att hoppas på ett stöd för mofionen. Ett sådant hade jag ju hoppats på, efter det första utspelet. Jag kan inte låta bli att framhålla att nog vore det väl rimligt att Vattenfall använde en del av sina vinster i Norrbotten. Tyvärr torde jag inte få uppleva den situafionen.

Ytterligare en älv - Kalixälven - skall ju byggas ut. Från socialdemokrafisk sida säger man att då skall de aktuella vinsterna användas. Men utbyggnaden är ännu inte projekterad, och inget beslut om utbyggnad föreligger. Följaktligen kommer det att ta lång fid innan vi får några vinster från den älven.

Jag kan inte undgå att ta tillfället i akt och säga följande. När man stärker näringslivet i andra delar av landet med vinster av precis samma slag som Vattenfall tar från Norrbotten, så är def riktigt. Jag har inget emot att t. ex. SCA stärker sin ställning i Norrbotten med vinster som man tar från sina vattenfall. Men jag tycker att def vore helt rimligt om samma ordning gällde de vattenfall som är i statens ägo.

Herr talman! Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservafion 6 vid näringsutskoftets betänkande.

Anf. 38 FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Egentligen hade jag inte tänkt gå upp i debatten. Men Filip Johansson riktade angrepp mot socialdemokraterna och deras sysselsättningspolitik i Norrbotten och mot utnyttjandet av Vattenfalls pengar som jag måste kommentera något.

Det är ju så att det bara är några veckor sedan regeringen konfiskerade en del av Vattenfalls pengar som hade stannat i Jokkmokks kommun. Även om det fanns regler om aft en del Vatfenfallspengar skulle stanna i Norrbotten, så hjälper ju inte det när vi har en regering som fattar beslut om att pengar skall tas ifrån kommunerna. I det här fallet gäller det ju Jokkmokks

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

kommun. Man måste ha en helhetssyn på politiken.

Filip Johansson kommer under de närmaste dagarna och veckorna att ha möjlighet att bidra till en ökning av sysselsättningen i Norrbotten genom att rösta på de socialdemokratiska reservationer som kommer att presenteras och som tar upp just situationen i vårt län och behovet av statliga insatser. Mot bakgrund av att nationen i många tiotal år har tagit ut resurser från länet som har gått fill statskassan och därmed varit en tillgång för hela nationen, anser vi socialdemokrater att det är viktigt att staten ställer upp och tar sitt ansvar för Norrbotten. Jag hoppas att Filip Johansson, för atf leva upp till def som han sade i sitt inlägg, kommer aft stödja de förslag som vi har presenterat och som kommer att behandlas framöver. Def är bra aft han är på rätt bog och anser att staten har ett ansvar för Norrbotten.

Anf. 39 FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag kan förstå atf det inte är särskilt intressant för Frida Berglund att försvara detta betänkande från näringsutskotfet. Det hade varit bättre, om Ingvar Svanberg hade skött den uppgiften.

De pengar som Frida Berglund säger aft man har tagit av bl. a. Jokkmokk kommer kommunen - vilket Frida Berglund mer än väl vet - aft få kompensation för. Huruvida kommunen hade kompenserats om socialdemokraternas förslag om aft frysa dessa pengar hade gått igenom känner jag fakfiskt inte till. Men beslutet är sådant atf Jokkmokks kommun kommer atf kompenseras för de pengar som man hitfills har förlorat fill följd av detta beslut.

Det hade varit naturligare, Frida Berglund, om ni hade fortsatt att arbeta efter uttalandet från vecka 1 och inte kallat till ett nytt stort uppåd vecka 2 i samma månad för att ta fillbaka allt vad ni sade den första veckan. Vid det första sammanträffandet hade ni 13 miljarder i er hand som ni skulle använda för att skapa jobb i Norrbotten. Defta slog ni upp med mycket stora rubriker i tidningen. Men veckan efteråt räckte det med. 6,5 miljarder, således halva beloppet. Och då skulle ni inte ta Vattenfalls pengar.

Jag är ändå i viss mån till freds med att ni i uttalandet från den andra veckan slår fast atf ni skall ta vara på Vattenfalls vinster i framtiden. Men skall vi vänta på dessa pengar, kommer det att gå så många år att de basindustrier i Norrbotten som nu ligger illa till hinner kollapsa. Jag trodde faktiskt inte att det var avsikten.

Anf. 40 TALMANNEN:

Innan jag ger Frida Berglund ordet, fäster jag uppmärksamheten på att vi
diskuterar energipolitiken.                                                                                   ...

44

Anf. 41 FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Jokkmokks kommun har betytt mycket för energiförsörjningen i landet. På de vinster som Vattenfall har gjort har man betalat en liten del i skatt, som nu i stor utsträckning konfiskeras fill följd av regeringens förslag.

När det gäller möjligheterna att få fillbaka pengar av regeringen kunde vi i    Nr 160 går läsa att alla dé löften som den borgerliga regeringen avgav nu betyder    Fredaeen den mycket htet för regeringen. När kommunen uppvaktade regeringen och ville    28 mai 1982

ha kompensation sade man: Vi har inga pengar. Kommunen fick ingenting.    _

Det är på samma sätt när det gäller energipolitiken som med alla andra löften    Energipolitiken så många gånger tidigare.

När det gäller energipolitiken och Vattenfalls pengar är det vikfigt atf komma ihåg att Vattenfalls vinster har gått till den gemensamma statskassan, och de har betytt väldigt mycket för landet. Därför är det viktigt att staten känner ett ansvar för den länsdel som har producerat mycket elkraft och också ställer upp för den. Om vi inte skall hamna i den situation som Filip Johansson beskriver här, när olika konkreta förslag fill förbättringar av sysselsättningsläget i Norrbotten kommer fram, är det viktigt att Filip Johansson och de övriga borgerliga ledamöterna far sitt ansvar och lever upp fill det som de här talar om.

Anf. 42 FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag skall försöka hålla mig till den reservation som jag har yrkat bifall till och som gäller just Vattenfalls vinster. Låt mig bara konstatera att det för mig vore betydligt bättre om Vattenfalls vinster stannade i regionen, på samma sätt som andra vatfenkraffsförefags vinster. Jag säger detta mot den bakgrunden, att när vi skall skaffa pengar till basindustrier, som också är i statens ägo och som sviker och inte fyller de ekonomiska kraven av olika anledningar, är det i denna kammare näsfan fråga om nådebröd när pengarna skall tas från statskassan. Det vore följaktiigen bättre att gå på den linjesom jag här har anvisat och som jag vet att också massor av socialdemokrater i Norrbotten ställer upp för, bl. a. LO, som t. o. m. har uppvaktat statsministern i detta ärende. Det hade varit ett bättre sätt att skaffa underlag för de statsföretag som f. n. sviktar i den bygd som är vår.

Överläggningen var härmed avslutad.

Uttalande om beslut enligt villkorslagen

Utskottets motivering godkändes med 240 röster mot 71 för godkännande av den i reservation 1 av Johan Olsson m. fl. anförda motiveringen. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Allmänna riktlinjer (mom. 1-5)

Mom. 1 b (nya och alternafiva energikällor)

Utskottefs hemställan bifölls med 290 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

45

Nr 160               Mom. 5 (energihushållningslag och koncessionssystem)

Fredaeen den        Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 18 för motion 1140 av

28 maj 1982        Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Energipolitiken Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Kärnkraft (mom. 6-23)

Mom. 7 (kärnkraftsblocket Forsmark 3)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 19 för motionerna 1056 av Oswald Söderqvist och 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 8 (kärnkraffsblocket Oskarshamn 3)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 18 för mofion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 9 (kärnkraftverket i Barsebäck)

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Mom. 10 (utnyttjande av kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 11 (kärnvärmereaktorer) Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 19 för hemställan i motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 240 röster mot 71 för godkännande av den i reservation 2 av Johan Olsson m.fl. anförda mofiveringen. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 12 (ersättning för försenad idrifttagning av kärnreakforer)

Utskottefs hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 13 (allmänt förbud mot avtappning av hetvatten från kärnkraftverk)

Utskottets hemsfällan bifölls med 294 röster mot 19 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

46

Mom. 14 (hetvattenledning från Forsmark) Nr 160

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 19 för motionerna 204 av       Fredaeen den

Oswald Söderqvist m. fl. och 1616 av Tommy Franzén m. fl. i motsvarande       28 mai 1982

del. 2 ledamöter avstod från aft rösta. __________ ..

Mom. 18 (filferkammare vid kärnkraftverken)

Utskottets hemsfällan bifölls med 295 röster mot 18 för mofion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 20 (upparbetning av använt kärnbränsle)

Utskottets hemsfällan bifölls med 238 röster mot 72 för reservafion 3 av Johan Olsson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 27.(forskning och utveckling rörande anyänt kärnbränsle)

I kontrapiopositionsvoteringen biträddes reservation 4 av Johan Olsson

m. fl. med 72 röster mot 19 för mofion 1140 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del. 212 ledamöter avstod från atf rösta. I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 240 röster mot 72 för

reservation 4 av Johan Olsson m. fl.

Mom. 22 (Cogéma-avtalet)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Övriga moment Utskottefs hemställan bifölls.

Vattenkraft (mom. 24-31)

Mom. 26 (inventering av mindre vattenkraftsresurser)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 18 för mofion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 28 (stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk)

Utskottets hemställan bifölls med 238 röster mot 73 för reservation 5 av Johan Olsson m. fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 29 (förstatligande av Stora Kopparbergs Bergslags AB:s kraftrörelse)

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 18 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion 1493 av Lars Werner m. fl. .

Mom. 30 (utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från vattenkrafts-produktion)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 6 av Johan Olsson

Energipolitiken

47

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

m. fl. med 63 röster mot 18 för motion 212 av Eivor Marklund m. fl. 232 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 239 röster mot 73 för reservation 6 av Johan Olsson m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls-

48

Eltaxor (mom. 32-36) Mom. 32-35

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 36 (fasta prisrelationer mellan olika energislag)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 155 för reservation 7 av Ingvar Svanberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Olja (mom. 37-45)

Mom. 37 (oljeprispolitiken)

Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 68 för reservation 8 av Margaretha af Ugglas m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 39 (avveckling av Svenska Petroleum AB)

Utskottets hemsfällan bifölls med 243 röster mot 68 för reservation 9 av Margaretha af Ugglas m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 42 (katalytisk kracker)

Utskottets hemsfällan bifölls med 156 röster mot 154 för reservation 10 av Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 43 (det statliga oljelagringsprogrammef)

Utskottefs hemsfällan bifölls med 295 röster mot 18 för mofion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 44 (Hargshamnsprojektet)

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1055 av Oswald Söderqvist i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom.  45 (överförande av den privata oljeindustrin i samhällelig och kooperativ ägo)

Utskottets hemsfällan bifölls med 294 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Naturgas (mom. 46-50) Nr 160

Mom. 46 (utvärdering av Sydgasprojektet)                                  Fredagen den

Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 68 för reservation 11 av    28 maj 1982 ■

Margaretha af Ugglas m. fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.                      -.__

Energipolitiken Mom. 48 (naturgasimport från Sovjetunionen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 295 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Kol (mom. 51-53)

Mom. 51 (importlicenser för kol)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservafion 12 av Ingvar Svanberg m. fl. med 152 röster mot 19 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 141 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 156 röster mot 155 för reservation 12 av Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 52 (vissa åtgärder för att främja kolutnyttjande)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 155 för reservation 13 av Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 53 (centralhamn för kolimport)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 155 för reservation 14 av Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Torv och skogsavfail (mom. 54-58) Mom. 54-57

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 58 (regionala bränslebolag)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Alternativa drivmedel (mom. 59)

Mom. 59 a (inhemsk drivmedelsproduktion)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 18 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna 1140 av Lars Werner m. fl. och 1616 av Tommy Franzén m. fl. i motsvarande delar. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 59 d (metanolframställning i Söderhamn)

Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mot 26 för motion 1605 av Bertil Måbrink i motsvarande del. 4 Riksdagens protokoll 1981/82:160-161

49

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Energipolitiken

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Regionala projekt (mom. 60-68)

Mom. 60 (åtgärder på energiområdet i Stockholms län)

Utskottets hemsfällan bifölls med 293 röster mot 18 för mofion 1616 av Tommy Franzén m. fl. i motsvarande del.

50

Mom. 61 (energikombinat)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 18 för motionerna 1616 av Tommy Franzén m. fl. och 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Mom. 62 (utnyttjande av spillvärme från vissa skogsindustrier i Uppland) Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1055 av Oswald Söderqvist i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom. 63-68 Utskottets hemställan bifölls.

Energiproduktion och energianvändning i övrigt (mom. 69-74) Mom. 69 (översyn av elsektorns organisation m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 155 för reservation 15 av Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 70 (program för mottryckskraft)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 71 (utnyttjande av industriell spillvärme i allmänhet)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för mofion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 72 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 73 (kommunala solvärmeprogram)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 74 (närvärmesystem)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Oljeersättningsfonden (mom. 75-78) Mom. 75-77

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 160

Fredagen den

28 maj 1982

Mom. 78 (villkor för och administration av stöd från oljeersättningsfon-    Revisors kompe-
den) tens m. m.

Utskottets hemsfällan bifölls med 248 röster mot 64 för reservation 16 av Johan Olsson m.fl.

Övrigt (mom. 79-89)

Mom. 79 a (stöd till projektering efter olja, naturgas eller kol)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 81 a (ett vindkraftverk i Forsmark)

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1055 av Oswald Söderqvist i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom. 81 b (byggande av ytterligare vindkraftverk)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 18 för motion 1140 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 88 (industripolitiska åtgärder på energiteknikens område)

Utskottets hemställan bifölls med 156 röster mot 155 för reservation 17 av Ingvar Svanberg m. fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

6 § Revisors kompetens m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1981/82:38 om revisors kompetens m.m. (prop. 1981/82:171).

Anf. 43 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fm talman! I onsdags fick vi uppleva hur företrädarna för de ickesolidariska partierna, med landefs statsminister i spetsen, förkunnande att genomförandet av försämringar av tryggheten vid sjukdom är en helt nödvändig åtgärd för att avhjälpa landets ekonomiska ohälsa. Snart kommer vi av samma icke-solidariska parfier att få höra att människor som mist sina jobb måste nöja sig med försämrad arbetslöshetsersättning, om vi skall kunna återskapa balans i samhällsekonomin.

51

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Revisors kompetens m. m.

52

Sjuka, arbetslösa och andra socialt svaga grupper kläms åt, utan att regeringen tycks hysa några större bekymmer för konsekvenserna av den sociala nedrustningen. Men när det gäller aft klämma åt de grupper i samhället som antingen in absurdum utnyttjar skattelagstiftningens ofullkomligheter eller genom direkt ekonomisk brottslighet övervältrar bördor på andra samhällsmedborgare, då är den borgerliga reformviljan svag och ofta t. o. m. obefintiig.

Den ekonomiska brottsligheten förorsakar samhället ett årligt skattebortfall på mellan 14 och 20 miljarder kronor. Den "svarta ekonomin" beräknas omsätta drygt 30 miljarder kronor årligen. Det är ungefär lika mycket som staten får in i inkomstskatter under ett år. De som ytterst drabbas av defta skattebortfall är naturligtvis alla de som solidariskt uppfyller sina förpliktelser gentemot samhället och därmed också gentemot andra samhällsmedborgare.

Allt fler börjar inse att ett effektivare utnyttjande av revisorsfunkfionen skulle vara ett viktigt instrument för att motverka ekonomisk brottslighet. Genom att förbättra revisionens kvalitet och stärka revisorns självständighet skulle vi emellerfid sannolikt inte bara uppnå en smidigare kontroll av att företagen verkligen betalar in skatter och avgifter. Lika viktigt är aft bättre tillvarata revisorernas kunskaper och erfarenheter i syfte att stärka företagens ekonomiska ställning. Detta gäller inte minst småföretagen, där en betydande del av revisionerna utförs av personer med bristfälliga kvalifikationer. I mindre företag saknas över huvud taget ofta den administrativa och ekonomiska kompetens som utgör en absolut förutsättning för en sund företagsutveckling.

Regeringens proposifion om revisors kompetens bygger i allt väsentligt på socialdemokrafiska förslag om hur man skulle kunna förstärka revisorsfunktionen i företagen.

Redan för två år sedan föreslog vi att kvalificerad, dvs. auktoriserad eller godkänd, revisor skulle finnas i alla akfiebolag. I dag gäller denna regel enbart för de större aktiebolagen. Som stöd för vår uppfattning åberopade vi bl. a. en undersökning utförd av brottsförebyggande rådet. Föreningen Auktoriserade revisorer konstaterade att fillgången på kvalificerade revisorer redan hösten 1979 var fillräcklig för att snabbt täcka efterfrågan i alla akfiebolag.

Två gånger har den borgerliga riksdagsmajoriteten avvisat våra förslag om införande av kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag. Men sedan kommerskollegium - som är tillsynsmyndighet för revisorerna - i en ny undersökning bekräftat vad vi visste redan 1979, har regeringen nu äntligen samlat sig till en lösning som på just denna punkt i allt väsentiigt tillmötesgår de socialdemokratiska kraven på en kvalitetsförbättring av företagsrevisionen i de små och medelstora företagen.

Att våra krav är väl underbyggda stöds av en rad faktauppgifter. Antalet kvalificerade revisorer stiger med 1 000 de närmaste åren, vilket enligt kommerskollegium är en försiktig bedömning. Antalet revisorsassisfenter -som i prakfiken utför en stor del av de valda revisorernas arbete - kan i dag

uppskattas fill ca 10 000. Examinationen från våra högskolor är dessutom hög. Ungefär 4 500 har utexaminerats under den senaste tioårsperioden, och f. n. genomgår ca 1 200 personer denna utbildning på högskolenivå.

I motion 2441 föreslås dels att övergångsfiden skall begränsas fill tre år, dels aft övergångsbestämmelserna utformas så, att kravet på kvalificerad revisor införs stegvis genom atf knytas fill storleken på bolagets bundna egna kapital. Enligt vår uppfattning inger det naturligtvis betänkligheter att den femåriga övergångsfid som föreslås i propositionen innebär aft bidrag från de kvalificerade revisorerna i kampen mot den filltagande ekonomiska brottsligheten i många mindre bolag kan påräknas i praktiken först våren 1988. Å andra sidan kan man infe bortse från behovet av en rimlig övergångstid för att de revisorer som i dag inte är kvalificerade skall få möjligheter att komplettera sin teoretiska och praktiska utbildning, så att de kan erhålla auktorisation eller godkännande. När vi nu äntligen har fått gehör för vårt huvudkrav på kvalificerad revision i samfiiga aktiebolag kan vi således ställa oss bakom regeringsförslaget på den här punkten.

Härutöver innehåller proposifionen emellerfid inte ett enda förslag som är ägnat att stärka revisorernas ställning i företagen. Def under många år framförda kravet från vår sida på opartisk förefagsrevision avvisas än en gång av den borgerliga utskottsmajorifeten i synnerligen krystade ordalag.

Å ena sidan erkänner man aft det är nödvändigt atf revisorn intar en självständig ställning gentemot dem för vilka han skall revidera och aft principiella invändningar kan rikfas mot att revisorn, framför allt i fåmansbolag, i praktiken utses av dem han skall granska. Men sedan kommer snabbt reträtten. Såvitt framgår av gjorda utredningar, säger man, har nuvarande ordning inte inneburit några mer betydande nackdelar när det gäller revisorernas möjligheter att opartiskt granska företagen.

Eftersom denna fråga infe har behandlats särskilt i några mer ingående undersökningar, är def onekligen svårt aft förstå atf de borgerliga partierna inte ens vill lämna def lilla bidrag fill kampen mot den ekonomiska brottsligheten, som det innebär att de ställer sig bakom vårt förslag om en översyn av förefagsrevisionen. Denna översyn skall då omfatta frågan hur revisorn kan ges en självständigare ställning i förhållande till styrelse, verkställande direktör och bolagsstämma, men def skall också ägnas intresse åt revisorns rapportering, revisionens inriktning, innehåll och omfattning.

Också på ett par andra punkter är den borgerliga majoritetens avvisande av socialdemokratiska reformförslag på revisionens område avslöjande. Def gäller bl. a. preskriptionsregeln. Denna innebär i sin nuvarande utformning atf kommerskollegium infe kan vidta disciplinär åtgärd i form av varning mot en försumlig revisor, om försummelsen är äldre än två år. Regeln tillämpas med stöd av en kammarräftsdom från 1975, en dom som f. ö. infe var enig. Bestämmelserna om revisors disciplinära ansvar är i övrigt nästan ordagrant hämtade från reglerna om advokaters ansvar för fel och försummelser. Att som utskottsmajorifeten gör, dels mofivera kommerskollegiets handlingssätt med en sju år gammal oenig kammarräftsdom, dels jämföra revisorernas ställning i defta avseende inte med advokater utan med sjukhusanställda och

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Revisors kompetens m. m.

53

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Revisors kompetens m. m.

andra offentligt anställda, förefaller i sanning mycket långsökt.

De disciplinära ärenden som inkommer och prövas av kommerskollegium består till stor del av skatteärenden. Dessa är oftast äldre än två år. I praktiken innebär alltså dagens ordning aft de flesta disciplinära ärenden hos kommerskollegium - nämligen def alltmer ökande antalet skatteärenden -ägnas stora utredningsresurser, utan aft det leder till några berättigade disciplinära ingripanden från kollegiets sida. Defta förhållande bör föranleda en översyn av kollegiets handläggning av disciplinära ärenden. Def får nämligen från juridisk synpunkt anses synnerligen anmärkningsvärt aft kommerskollegium prövar preskriberade ärenden. Någon preskripfionsre-.gel för revisors försumlighefer bör lika litet som för advokaters del tillämpas av kommerskollegium.

Revisors granskning av företagets räkenskaper och ledningens förvaltning har bl. a. fill syfte atf ge borgenärer, anställda, samhället och aktieägarna en rättvis bild av företagets ekonomiska ställning och resultat. I granskningen ingår bl. a. aft tillse att företaget sköter sina åligganden gentemot samhället genom inbetalning av skatter och avgifter.

Anmärkningar av allvarligare slag mot företaget skall i särskilt angivna fall anges i revisionsberättelsen. Enligt vår uppfattning är det lika rimligt att revisorn antecknar att företaget fullgjort sina skyldigheter enligt skatte- och uppbördsförordningen. Inte minst mot bakgrund av den oroväckande utvecklingen när det gäller restförda skatter och avgifter talar mycket starka skäl för en sådan ordning, som ju infe i praktiken innebär någon utvidgning av revisorns granskningsskyldigheter.

Vad jag har anfört beträffande preskriptionstid i disciplinära ärenden samt anmärkning i revisionsberättelsen bör ingå i den allmänna översyn av företagsrevisionen som jag tidigare talat om.

Även om vi inte reserverat oss till förmån för förslaget i mofion 2441 om revisorns upplysningsskyldighet i samband med misstanke om brottslig gärning, finns det skäl att påpeka att den ändring i rättegångsbalken som innebär att den tidigare inskränkningen i vittnesplikten för bl. a. revisorer undanröjts ingalunda betyder att revisorerna regelmässigt hörs under förundersökning. Så sker endast när synnerliga skäl föreligger. Att revisor hörs som vittne förekommer således nästan uteslutande i de fall åtal väckts och domstolsförhandling inletts. Med hänsyn till behovet av att få fram ett fillräckligt beslutsunderlag för att kunna väcka åtal talar starka skäl för atf pohs och åklagare kan höra revisor redan under förundersökning och atf detta blir huvudregel. Detta kan lämpligen övervägas i samband med en allmän översyn av företagsrevisionen.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill den socialdemokrafiska reservafionen.

54

Anf. 44 MARGOT HÅKANSSON (fp):

Fru talman! Att Bengt Silfverstrand börjar sitt anförande med atf åberopa karensdagarna är något märkligt, och atf han dessutom säger att övriga parfier i riksdagen är osolidariska vittnar faktiskt om rätt dåligt omdöme.

I lagutskottets betänkande 38 behandlas regeringens proposition 1981/

82:171, i vilken framläggs förslag om ändring i akfiebolagslagen. Förslaget innebär att def skall finnas en kvalificerad revisor, dvs. en auktoriserad eller godkänd revisor, i alla akfiebolag.

Vidare föreslås aft bestämmelserna om anmälan av aktieinnehav i 8 kap. 5 § aktiebolagslagen inte längre skall avse bolagsledningen i börsnoterade bolag och att bolagsstyrelsen skall kunna delegefa sina åligganden vid aktietilldelning fill enskild styrelseledamot. .

De nya bestämmelserna föreslås, om de vinner riksdagens gillande, träda i kraft den 1 januari 1983. Beträffande äldre akfiebolag föreslås dock kravet på kvalificerad revisor inträda först efter utgången av år 1987.

I betänkandet behandlas tre mofioner som väckts med anledning av propositionen och två som väckts under den allmänna motionstiden.

Frågan om tillsättande av auktoriserad revisor i alla aktiebolag har under senare år flera gånger prövats av riksdagen och redovisats i lagutskottets betänkanden 1980/81:4, 28 och 33.

I betänkande 1980/81:4 anförde utskottet atf man borde överväga möjligheten atf införa kvalificerad revision i alla akfiebolag. Kommerskollegium fick då i uppdrag av regeringen att göra en undersökning av tillgången på kvalificerade revisorer. Bengt Silfverstrand sade i det sammanhanget att det helt och hållet är socialdemokraternas motion som ligger bakom detta, och enligt hans förmenande fanns def tydligen ingen anledning att från regeringens sida fa initiativ till att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och förbättra revisorernas villkor. Så är alltså inte fallet. På grundval av denna undersökning och övriga synpunkter som framkommit föreslås nu i proposifionen att alla aktiebolag fr. o. m.den 1 januari 1983 skall ha minst en kvahficerad revisor.

För befintiiga bolag föreslås dock en övergångstid på fem år, innan skyldigheten att ha kvalificerad revisor inträder. Härigenom tillgodoses delvis önskemålet i motion 1582 från vpk, yrkande 5.

Med anledning av ett par enskilda socialdemokratiska motioner har vid lagutskottets betänkande fogats en reservation från socialdemokraterna i utskottet. Den reservationen har ju Bengt Silfverstrand här utförligt redogjort för. I reservafionen anför socialdemokraterna att den grundläggande svagheten i företagsrevisionen ligger i def sätt på vilket revisorn utses och entledigas i ett företag.

Majoriteten i utskottet anser att vissa principiella invändningar naturligtvis kan riktas mot att revisor utses av dem han skall granska. Detta gäller i synnerhet fåmansbolagen.

Brottsförebyggande rådet anser dock att den nuvarande ordningen inte har inneburit några mer betydande nackdelar när det gäller revisorernas möjligheter atf oparfiskt granska företagen. Det kan också vara svårt att för tillsättande av revisorer hitta andra former som har möjlighet att fungera på ett bra sätt.

Ett viktigt inslag att tillvarata är det förtroendefulla samarbete som i dag i allmänhet råder mellan företag och revisorer. .Företagsrevisionen har också redan i dag stora befogenheter atf motverka ekonomisk brottslighet genom

Nr 160

Fredagen den 28 maj 1982

Revisors kompetens m. m.

55

Nr 160                    cJen år 1980 genomförda utvidgningen av revisors uppgiffsskyldighet. Det

Fredagen den        beslut som i dag kommer att fattas, att kvalificerad revisor skall finnas i alla

28 mai 1982           akfiebolag, kommer med all säkerhet att stärka revisorernas ställning och

_____________     förbättra företagsrevisionen.

Revisors kompe-        Företagsobeståndskommittén har också i sitt slutbetänkande lagt fram

tens m m.               'ssa förslag om revisorernas verksamhet. Betänkandet är nu föremål för

remissbehandling och överväganden inom budgefdepartementet. Vidare behandlas revisorernas uppgifter i vad avser bekämpande av ekonomisk brottslighet i den samrådsgrupp inom regeringskansliet sorh samordnar regeringens insatser mot den ekonomiska och organiserade brottsligheten.

Mellan Föreningen Auktoriserade Revisorer och riksskatteverket pågår också, som Bengt Silfverstrand vet, överläggningar om revisorns roll i skafte-och uppbördssystemet. Utskottets majoritet anser också att ett mer långtgående krav på ett förlängt disciplinansvar för auktoriserad eller godkänd revisor, som socialdemokraterna kräver i sin reservation, ej kan anses vara befogat.

Revisorers ställning kan infe jämställas med advokaters. En revisor har sin auktorisation i fem år. Defta är inte fallet för advokatkåren. Handlar en revisor olämpligt eller klandervärt, får han riskera att inte bli godkänd för en ny period.

Till sist anför utskottet i sin skrivning aft revisorn skall iaktta såväl akfieägarnas som de anställdas, borgenärernas och det allmännas intressen. Detta är en nog så viktig och grannlaga uppgift, och därför är det angeläget att revisorernas ställning och kompetens stärks, som nu sker om riksdagen i dag antar lagutskottets hemställan i dess betänkande 1981/82:38, till vilken jag yrkar bifall i alla delar och därmed avslag på den socialdemokratiska reservafionen.

Innan jag slutar mitt anförande kanske jag skulle säga atf de motioner som väckts från folkpartiefs och från moderaternas sida som berör detta ärende ju också har behandlats i utskottet. Motionerna går ut på lättnad i kraven på viss prakfisk utbildning för revisorer, och motionerna får ett visst gehör i utskottets betänkande. Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan också på den punkten.

Anf. 45 BENGT SILFVERSTRAND (s) rephk:

Fru talman! Det är alldeles riktigt att det är en klar förbättring aft man nu
inför bestämmelser om atf kvalificerade revisorer skall finnas i samtliga
akfiebolag - det har vi infe förnekat. Men detta ger ett mycket begränsat
bidrag till kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Man måste vara
reahst och inse det. Den uppfattningen har faktiskt också vederbörande
tillsynsmyndighet. Man nöterar t. ex. att brotten i akfiebolag troligen
kommer att minska, men man noterar också att revisionen på ett helt annat
sätt än i dag måste inriktas på att uppdaga skattebrott. Det är förvånansvärt
att Margot Håkansson inte med ett ord nämner defta och knappast heller
5"                            kommenterar preskriptionstiden.

Vi har alltså ett klart belägg för att kommerskollegium i dag med de regler Nr 160

som gäller tvingas syssla med helt meningslösa utredningar, eftersom man  Fredaeen den

har denna korta preskriptionstid. Man kan alltså infe ta itu med de vikfiga     28 mai 1982

skattebrotten. Det var just def syftet vi hade. Skall man komma åf den_______      

ekonomiska brottsligheten måste man fa itu med skattebrotten. Detta syfte Revisors kompe-

når man inte med regeringsförslaget. Det är djupt beklagligt atf majoriteten jg 
avvisar våra förslag på dessa punkter.

Anf. 46 MARGOT HÅKANSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag har fakfiskt inga ambitioner aft göra Bengt Silfverstrand nöjd med min replik. Bengt Silfverstrand använder sig av dels högt tonläge, dels väldigt mycket osakligheter. Han anser att det enbart är socialdemokraterna som vill bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Så är ju icke fallet, Bengt Silfvestrand.

Jag kan också höja rösten i def här fallet. Ni hade regeringsmakten i 44 år före 1976. Varför i all sin dar har inte detta ordnats upp förut? Det har hänt ganska mycket på detta område sedan 1976.

Defta är ändå ett viktigt steg för att förbättra revisorernas ställning. Jag betonade i mitt anförande i flera meningar allt det övriga arbete som pågår i olika utredningar för atf bekämpa den ekonomiska brottsligheten och stärka revisorernas ställning.

Är def enligt Bengt Silvferstrand meningen atf revisorerna i första hand skall vara något slags skaffefogdar? Lämna mig ett besked på den punkten! I slutet av mitt anförande sade jag också aft revisorerna skall betjäna väldigt många olika intressen. Det måste de göra i fortsättningen också.

Anf. 47 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Fru falman! För att det infe skall bli så ensidigt att bara våra röster skall höras, vill jag komplettera med en annan röst. Chefen för Ackordscentralen, Sven Åvall, tillika ledamot av Revisorsnämnden och kommerskollegium, skriver i senaste numret av fidskriften JUSEK:

"Preskriptionstiden är på tok för kort och frågan är om def är rimligt med preskription för revisorer. För advokater t. ex. finns ingen preskriptionstid, om de bryter mot advokatsamfundets regler."

Jag noterar, Margot Håkanson, att vi har starkt stöd för våra uppfattningar på dessa punkter. Jag konstaterar också att folkpartiets och de andra borgerliga partiernas intresse för atf angripa skaftebrotten är synnerligen svagt, för att infe säga obefintligt.

Anf. 48 MARGOT HÅKANSSON (fp) replik:

Fru talman! Det är fullständigt fel, och jag förstår aft Bengt Silfverstrand undviker att svara på min fråga om vad som gjordes före 1976 för att ordna denna fråga. Defta hade kunnat göras för länge sedan. Def måste vara besvärande att det sedan 1976 gjorts mera för atf bekämpa den ekonomiska brottsligheten än man gjort fidigare. Ni hade faktiskt ganska många år på er, om man skall vara rättvis.

57

Nr 160                       Anf. 49 PER ISRAELSSON (vpk):

Fredagen den           P'" falman! I vpk-motionen 1981/82:1578 tas den ekonomiska broffslig-

28 maj 1982          heten i samhället upp, och en rad åtgärder mot denna brottslighet föreslås.

_____________     Motivfexfen till en rad åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten finns

Revisors kompe-       samlade i motion 1578. Med stöd av denna motivtext finns nio yrkanden

tens m. m.              utlagda i mofion 1582. Av dessa yrkanden behandlas yrkande nr 5 i def nu

föreliggande betänkandet, nr 38 från lagutskottet. I detta yrkande hemställs

atf riksdagen som sin mening skall ge fill känna vad som i motion nr 1578

anförts om att införa nya regler beträffande revisorsverksamheten.

Vad är def då sorh anförs i mofionen och som vi vill ge regeringen fill känna? Jo, vi förordar atf revisorernas ställning snarast utreds. Vi menar aft rådande ordning, där revisor i företag utses av bolaget självt, infe är tillfredsställande. Vi kräver därför att revisor skall iitses av ett oberoende organ, t. ex. länsstyrelse. Vi kräver också aft kraven på en revisors kvalifikationer skall skärpas så att endast auktoriserade revisorer skall kunna komma i fråga. Det bör också fastläggas i lag att revisor fortlöpande skall kunna utföra s. k. förvaltningsrevision i bolag.

Av de krav som jag nu har redogjort för har endast kravet om auktoriserade revisorer i bolag blivit tillgodosett genom utskoftsbetänkandet.

Vad gäller sättet att utse revisor i bolag avstyrker utskottet bifall fill mofionsyrkandef. Man menar att frågan ändå är aktualiserad och att det därför inte finns anledning aft bifalla mofionen och göra någon översyn av fö ref agsrevisionen. På denna punkt står vi emellerfid fast vid vår uppfattning.

Då vårt krav finns uppföljt i den reservation som är fogad till utskoftsbetänkandet har jag bara atf också för min del yrka bifall till denna reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1-4 Utskottets hemställan bifölls. (Se dock-mom. 5!)

Mom. 5 (översyn av företagsrevisionen)

Vid votering genom rösträkning avgavs 156 röster för utskottets hemsfällan och 156 röster för reservationen av Lennart Andersson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Kammaren beslöt med 156 röster aft betänkandet i dess helhet skulle återförvisas till utskottet. 156 röster avgavs för att mom. 5 skulle avgöras omedelbart genom lottning. 1 ledamot avstod från att rösta.

7 § Kammaren beslöt aft förhandlingarna skulle fortsättas vid ett senare sammanträde.

58

8                                                                                         § Anf. 50 FÖRSTE VICE TALMANNEN: . Nr 160

Jag får meddela aft på föredragningslistan för nästa sammanträde uppförs    Fredaeen den
främst bland två gånger bordlagda ärenden i nu angiven ordning      28 maj 1982

lagutskottets betänkande 41,                                                                                

arbetsmarknadsutskoftets betänkande 13, kulturutskottets betänkande 29 och konsfitutionsutskoffets betänkande 29.

9 § Anmäldes och bordlades
Proposifion

1981/82:220 Ändring i naturvårdslagen (1964:822)

10        § Anmäldes och bordlades
Konsfitutionsutskottets betänkande

1981/82:34 Närvarorätt för suppleanter i länsstyrelsernas styrelser (prop. 1981/82:100)

Finansutskottets betänkanden

1981/82:37 Viss ändring i lagen med instruktion för riksdagens revisorer

1981/82:38 Grundgaranti för nybildade kommuner samt bidrag och ersättningar till kommunerna (prop. 1981/82:211 och 1981/82:100)

1981/82:39 Ändring i lagen för Sveriges riksbank och i lagen med reglemente för riksbanken (Bankoreglementef) (förs. 1981/82:19)

Skafteutskottefs betänkande

1981/82:66 Skatt på vissa kassettband (prop. 1981/82:159)

Justifieutskottets betänkande

1981/82:60 Ändring i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt m. m. (prop. 1981/82:141) (förnyad behandling)

Försvarsutskottefs betänkande

1981/82:19 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsufskottets betänkande

1981/82:16 Vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. (prop. 1981/82:199)

Kulturufskoftets betänkande

1981/82:30 Anslag till vissa kulfurändamål, m. m. (prop. 1981/82:100, 1981/82:111 och 1981/82:128)

Utbildningsutskottefs betänkanden

1981/82:34 Anslag på filläggsbudget III inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde, m. m. (prop. 1981/82:125)
1981/82:35 Statsbidrag fill en folkhögskola i Axevalla (prop. 1981/82:125)      

Nr 160                    Trafikutskottets betänkande

Fredagen den         1981/82:35 Transport av farligt gods (prop. 1981/82:94)

28 maj 1982

_____________    Jordbruksutskottets betänkande

1981/82:38 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1981/82:25 Det s. k. äldrestödet inom tekoindustrin m. m. 1981/82:27  Vissa  pensionsfrågor  m. m.   (prop.   1981/82:174,  skr.   1981/ 82:183)

Civilutskoftets betänkande

1981/82:41 Åtgärder för aft främja övergång från hyresrätt fill bostadsrätt m. m. (prop. 1981/82:169)

11 § Kammaren åtskildes kl. 13.39.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert