Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:93

Onsdagen den 11 mars

Kl. 10.00

1 § Val av ombud och suppleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling

Företogs val av sex ombud och sex suppleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling.

Anf. 1 SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Valberedningen har enhälligt godkänt gemensamma listor för val av ombud och suppleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församhng.

I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag aft till herr falmannen få överlämna de gemensamma listorna.

De för ifrågavarande val avlämnade gemensamma listorna upplästes av falmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att följande personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits på listorna, valts för tiden från öppnandet av den parlamentariska församlingens nästa ordinarie möte fill öppnandet av församlingens därpå följande ordinarie möte:

ombud

Anders Björck (m) Carl Lidbom (s) Bengt Sjönell (c) Sfig Alemyr (s) Björn Molin (fp) Nils Erik Wååg (s)

suppleanter Inger Lindquist (m) Anita Gradin (s) Einar Larsson (c) Lennart Pettersson (s) Kerstin Anér (fp) Kurt Hugosson (s)

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Kompletteringsval tiU utskott

2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 2 TALMANNEN:

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i försvarsutskottet under Gunnar Björks i Gävle ledighet anmält hans ersättare Ulla-Britta Larsson.

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som suppleant i socialförsäkringsutskotfef under Ulla Johanssons ledighet anmält hennes ersättare Carl-Olof Bengtsson.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i försvarsutskottet Ulla-Britta Larsson (c)

suppleant i socialförsäkringsutskottet Carl-Olof Bengtsson (s)

3 § Föredrogs och hänvisades Proposifionerna

1980/81:116 bil. 2 fill utbildningsutskottet bil. 3 till civilutskoftef i övrigt till finansutskottet 1980/81:118 bil. 1 till socialutskottet bil. 2 fill skafteufskoftet bil. 3 fill jordbruksutskottet bil. 4 fill civilutskottet i övrigt till finansutskottet 1980/81:123 till utbildningsutskottet 1980/81:124 fill försvarsutskottet 1980/81:127 till utbildningsutskottet 1980/81:129 till jordbruksutskottet 1980/81:130 fill näringsutskottet 1980/81:132 fill trafikutskottet 1980/81:133 fill civilutskotfet 1980/81:134 fill trafikutskottet 1980/81:135 fill socialförsäkringsutskottet 1980/81:137 fill konstitutionsutskottet 1980/81:145 fill arbetsmarknadsutskottet 1980/81:149 till trafikutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades

Förslagen

1980/81:16 fill finansutskottet

1980/81:17 fill försvarsutskottet

5 § Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1980/81; 105

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

6 § Medelsanvisningen till radio och television, m. m. Medelsanvisningen

till radio och tele-Föredrogskulfurutskoffefs betänkande 1980/81:22 om medelsanvisningen vision m m fill radio och felevision, m, m, (prop, 1980/81:100),

Anf. 3 TALMANNEN;

I fräga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för punkterna 1 och 2, Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande båda punkterna i betänkandet.

Anf. 4 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Def är nu snart tre år sedan riksdagen fattade sitt beslut om radions och televisionens verksamhet inför en ny avtalsperiod, I dag skall riksdagen ta ställning till def fjärde verksamhetsåret och även fill vad som skall hända därefter.

Låt mig först redovisa vad som har hänt innan vi vänder blicken mot framtiden.

Den omorganisation som fastställdes år 1978 hade som grundläggande syfte att främja mångfalden i programfrågor. Genom att skilja radion och televisionen från varandra skulle de båda medierna få bättre möjligheter att utvecklas självständigt efter sina egna inneboende förutsättningar.

Av särskilt intresse var naturligtvis radioverksamheten. Denna hade på det hela taget glömts bort vid 1966 års riksdagsbehandling. Genom beslutet år 1978 ville regeringen lyfta fram radion ur televisionens skugga.

Som förebild tjänade givetvis den då nyetablerade och sjävsfändiga lokalradion.

Beslutet om omorganisation var inte okontroversiellt. Både i riksdagen och inom Sveriges Radio uttrycktes rädsla för förändringen.

Nu är omorganisafionen i det närmaste slutförd. Jag tror att dåvarande motståndare är beredda att erkänna att förändringen har gett positiva resultat. Jag har hört otaliga berätta om den förändringens och nyskapandets vind som svepte in i radiohusen. Detta förvånar mig inte. Men det som är extra glädjande är att även den skuggande parten, televisionen, tycks ha haft glädje av skilsmässan.

Av radiochefens tal vid den senaste bolagsstämman har jag förstått att personalen på ett föredömligt sätt har slutit upp och arbetat för omorganisafionen,

Sveriges Radios ekonomiska redovisningar visar att omorganisafionen inte blivit så kostsam som motståndarna hävdade att den skulle bli, Enhgt beräkningarna uppgår kostnaden fill 13 milj, kr. Slås denna summa ut över de tre år omorganisationen varade, kan kostnaden beräknas fill 3 ä 4 %o av omslutningen.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

Den kostnaden tror jag förändringen har varit värd,

Omorganisafion och resursförändringar har även varit fill glädje för lyssnare och tittare,

I det följande skall jag ange något av det som gjorts för publiken under de gångna tre åren,

Regionaliseringen av riksprogramproduktionen skall vid reformperiodens slut ha nått så långt atf andelen regionalt producerade program uppgår till. 40 %. Redan nu har man kommit en bra bit på vägen. Riksradion har ökaf sändningstiden i distrikten med 480 fimmar. Defta innebär att inemot en fjärdedel av målet för sändningsfidsökningen i distrikten uppnåtts. Televisionen har ökat distriktens sändningstid med 92 fimmar. Detta innebär att målsättningen realiserats till inemot hälften.

Regional-TV-sändningen har startat från Norrköping, och intensiva förberedelser pågår för en start i Växjö om ett år.

Lokalradion har tillförts ansenliga reformtillskotf, vilket har medgett en konsolidering och betydande förstärkningar.

Insatserna iör särskilda grupper har avsett olika målgrupper. Televisionen har gjort en kraftig ökning av reprisverksamheten särskilt vad avser den tunga produktionen. Försöket med text-TV har påbörjats under perioden, och försöket pågår alltjämt. Insatserna för språkliga minoriteter har ökat i både lokalradion, riksradion och televisionen. Riksradion har ökat sändningstiden för sådana program med 356 timmar. Ett nytt invandrarspråk -spanska - har fillkommit. Sändningstiden för minoritetsspråk i lokalradion ökade mellan 1978/79 och 1979/80 med 325 fimmar. I TV har fillkommit eft egenproducerat finskt magasin, som sänds en gång i veckan under högsäsong.

De största insatserna med hjälp av medelstillskotten har gjorts för kvalitetshöjningar av skilda slag. Totalt har ca 57 milj, kr, av medelstillskotten använts härför, Deffa är särskilt glädjande med tanke på att kvaliteten tidigare satts på undantag, särskilt under radions och televisionens nedgångsår i början av 1970-talet, Det bör beaktas att även de insatser som lokalradion gjort för atf förstärka sin verksamhet slår ut i form av kvalitetshöjningar i programutbudet. Både riksradion och televisionen har förbättrat utrikesbe-vakningen. Radion har tillförts nya korrespondenter i Helsingfors, Oslo och Sydamerika, Televisionen har fått en ny korrespondent i Tokyo och har förstärkt bevakningen i Rom, London och Moskva. Riksradion har upphävt restriktionerna beträffande spelandet av skyddad musik.

Tillkomsten av Berwaldhallen under perioden har inneburit väsenfiigt förbättrade förutsättningar för den levande musiken. Hallen har redan blivit ett begrepp inom musiklivet. De största insatserna för kvalitetsförbättringar har syftat till att öka förutsättningarna för gestaltande produktion och för medverkan av utomstående. Ett uttryck för defta är tillkomsten av TV-ensemblen, för vilken resursfillskott har filiförts Stockholm, Göteborg och Malmö med 6,3 milj. kr. Säsongen 1980/81 sänds två egenproducerade teaterföreställningar varje vecka. De insatser som TV gjort för produktionen i Stockholm har inneburit en ökning av frilansfilmen med 25 % från 40 till 50

timmar och av utläggningar till fria producenter från 10 till 30 timmar. Def totala frilansintagef har ökat med 30 % sedan år 1978.

Det har alltså hänt en rad positiva saker under de tre åren. Men det har också funnits företeelser som har fördunklat intrycket. Jag vill nämna några..

Personalstyrkan inom Sveriges Radio-koncernen har ökaf oroväckande. En betydande förstärkning har varit nödvändig för att klara av de stora reforminsatserna.

En del av ökningen har sitt ursprung i atf man anställt fidigare frilansare till följd av lagen om anställningsskydd. En del förklaras av arbetsskyddslag-stiftning. En mindre del här företagen mofiverat med att nyanställningar varit nödvändiga fill följd av omorganisafionen. Det sammantagna intrycket blir ändå aft ökningen varit alltför stor.

I 1978 års proposition betonade jag vikten av atf programbolagen samarbetade med varandra. Jag sade bl. a. aft det fanns anledning för riksradion atf ha kvar visst samarbete med felevisionen men framför allt att starta ett samarbete med lokalradion.

En väsentlig utgångspunkt för utvecklingen av riksradion utanför Stockholm borde alltså vara existensen av lokalradion. Lokalradion kunde -menar jag - genom sin uppbyggnad delvis tjäna som riksradions disfriktsor-ganisation.

Jag sade också att många av lokalradions program förtjänar spridning utanför def enskilda lokalradioområdet och pekade särskilt på idén om en s. k. programbank för sådana program.

Jag framhöll även att om riksradion skulle bygga upp en egen distriktsorganisation för nyhetsbevakningen, skulle kostnaderna bli mycket stora i förhållande till sändningstiden. Därför tyckte jag att riksradion i många delar av landet borde söka samarbete med lokalradion. Samarbetet borde inte bara omfatta nyheter utan även sportbevakning.

Jag sade vidare att samarbetet kunde innebära problem och att det infe fanns anledning att driva fram snabba beslut i dessa frågor. Och i det avseendet har jag nog blivit besannad.

Jag skall inte sticka under stol med atf många av radions belackare har informerat om hur obetydligt samarbetet har blivit. Problemet har inte bara varit att det funnits en bristande beredskap att samarbeta. På sina håll har man rent av motarbetat varandra.

Viss kritik har väl varit överdriven, men jag har ändå funnit anledning att i olika sammanhang påminna om vad jag sade 1978. Jag har också efterlyst redovisning av hur samarbetsplanerna ser ut.

En ljusning tyckte jag mig märka i förra årets anslagsframställning. Där angav bl. a. riksradion att man under budgetåret 1980/81 hade ambifionen och möjligheten att tillsammans med övriga programbolag ingående diskutera samarbete.

Där angavs också aft samarbetet med lokalradion var det som tedde sig intressantast, att man hade startat ett utredningsarbete och att resultatet av detta skulle redovisas i nästa års anslagsframställning. Jag vet att detta arbete

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tdl radio och television, m. m.

har startat och hoppas aft vi skall fä se ett intressant resultat i anslagsframställningen.

Eft tredje problem - det allvarligaste - var den kostnadsutveckling som Sveriges Radio har räknat med i sina senaste anslagsframställningar och de höjningar av TV-avgifferna som skulle ha blivit följden av en sådan utveckling.

Def var bl. a. mot denna bakgrund som jag i höstas tillsatte en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet, vilken ingående och tämligen förutsättningslöst har diskuterat radio- och TV-verksamhetens framtida utformning och inriktning. Resultatet av detta arbete redovisades i årets budgetproposifion . Def innebär några viktiga förändringar, i huvudsak i för verksamheten fördelaktig riktning:

De reformambitioner som riksdagen har angett i beslut år 1975 och 1978 står kvar.

Regeringen accepterar i stort sett Sveriges Radios kostnadsberäkningar. Men förverkligandet av reformerna läggs ut över en period som är tre år längre än vad som tidigare var tänkt.

Sveriges Radio får även framöver en automatisk kostnadskompensation. Konsumentprisindex har visat sig ge en betydande överkompensation. Därför går vi över fill en ny index, den s. k. pensionärsindexen. Men syftet är att ge Sveriges Radio full kompensafion för framtida kostnadsökningar.

Investeringsnivån höjs kraftigt för aft möjliggöra en bättre balans mellan investering och drift. Höjningen bör också ge utrymme för ökade satsningar på sådana investeringar som syftar fill atf åstadkomma en rationalisering av verksamheten.

För att i framtiden ge bättre och friare awägningsmöjligheter mellan investeringar och drift slås de två anslagsposterna ihop till en.

Sveriges Radio får liksom andra institutioner och myndigheter ett krav på sig aft rationalisera verksamheten. Inledningsvis skall detta krav motsvara en årlig anslagsminskning med 2 %, men med tanke bl. a. på Sveriges Radios goda planeringsförutsättningar bör kravet kunna ställas högre under kommande år.

Jag tror aft det är viktigt att man inom hela företaget gör klart för sig att man om regeringens förslag går igenom kommer att få extremt goda planeringsförutsättningar. Jag vill gärna ange dessa förutsättningar. Sveriges Radio har alltså en given ambitionsnivå atf förverkliga, en given fidsperiod atf hålla sig till, givna och värdesäkrade resurser samt ingen tvingande fördelning mellan investeringar och drift.

Om man härtill lägger att ambitionsnivån innebär expansion, att företaget är stort samt att man har en naturlig personalavgång, torde def finnas många företag - statliga såväl som privata - som med avund ser på förutsättningarna.

Om dessa förutsättningar för moderbolaget fortplantas inom företaget, bör även programbolagen ha möjlighet att planera sin verksamhet på ett rationellare sätt.

I ett läge dä de enskilda programbolagen känner sina egna förutsättningar

bättre än nu, är def troligt att man klarare ser fördelarna i eft samarbete med övriga programbolag.

Def förhållandet att Sveriges Radio fram t. o. m. 1988/89 har en given ekonomisk ram och en given reformambition att hålla sig till innebär infe atf företaget och dess programbolag är låsta. Tvärtom bör man i sin planering ha stor frihet att välja mellan olika framkomstvägar. Enligt min mening bör man även ha möjlighet att efter regeringens och riksdagens hörande göra omprioriteringar.

I deffa sammanhang vill jag ta upp en fråga av särskilt intresse, nämligen FM 4 och FM 5.

Televerket meddelade i förra årets anslagsframställning att Sverige kan räkna med en tilldelning, som innebär aft bandet 100-108 MHz (megaherz) blir tillgängligt för radioverksamhet. Detta ger utrymme för två nya radiokanaler, som båda medger rikssändning men också nedbrytning fill läns- och kommunnivå.

Jag försfår att denna möjlighet utgör en lockelse och sätter fantasin i rörelse hos intressenter från riksradio, lokalradio och närradio.

Men en utbyggnad blir dyr. Investeringskostnaden för en kanal uppskattas till drygt 130 milj. kr., och driftkostnaderna som skulle följa med ett utnyttjande blir med säkerhet mycket stora,

I det ekonomiska läge vi har att utgå från finns det inget utrymme för en sådan expansion. Om Sveriges Radio inte finner anledning att föreslå omprioriteringar, bör expansionen vänta till nästa reformperiod. Och i det beredningsarbete som kommer att föregå denna period får man ta ställning fill hur utbyggnaden skall ske och hur utrymmet skall utnyttjas.

Televerket bör emellerfid redan nu få i uppdrag atf reservera hela utrymmet för radions behov. Båda kanalerna bör dessutom kunna medge alternativa utnytfjandemöjlighefer. Man skall alltså kunna sända på riks-, läns- eller kommunnivå.

Jag vill också betona atf eft nej inte behöver innebära ett "idiotsfopp", Om det någonstans i landet finns sådan trängsel i etern att det är motiverat att utnyttja det nya bandet, bör detta vara möjligt.

Jag vill också passa på tillfället atf informera om aft regeringen inom kort i filläggsbudget III kommer aft föreslå att medel anslås, så atf en ny mellanvågssändare skall kunna byggas upp på Skånes ostkust.

Härigenom skapas en möjlighet för lyssnare i näraliggande delar av Europa atf fa in utlandsprogrammets sändningar. Sändaren bör också under vissa delar av dygnet kunna användas för riksprogramsändningar, så aft dessa sändningar kan nås av lyssnarkategorier som befinner sig utom FM:s räckvidd. Detta gäller bl. a. svenskar ombord på båtar i yrkesfrafik eller på fritidsbåtar, svenskar som är bosatta i eller reser i närbelägna delar av Europa samt nordiska lyssnare.

Jag vill slutligen ta upp frågan om radio- och TV-verksamhetens finansiering. Def nuvarande systemet innebär att avgiftsmedel inte kommer verksamheten till godo i avsedd omfattning. För det första är kostnaden för uppbördsadminisfrafioii alltför hög. En jämförelse med övriga nordiska

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen tdl radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

länder visar att kostnaden per licens är mer än dubbelt så hög i Sverige, För det andra har undersökningar visat att skolket från TV-avgiffsbetalning är otillständigt högt. Ca 10 % av hushållen beräknas skolka från avgift, vilket medför en årlig infäkfsförlust för radio- och TV-verksamheten om ca 150 milj, kr.

Jag har i årets budgetproposition förklarat att alla berörda bör göra ansträngningar för atf komma till rätta med de problemen. Detta innebär bl, a, att

1, kostnaden för uppbörden bör reduceras avsevärt,

2, kontroll av TV-innehav bör skärpas,

3, allmänheten bör informeras om avgiftsskyldighet och konsekvenserna av skolket, och

4, skärpta sankfioner bör införas för dem som ertappas med skolk.
Under hösten och våren har televerket, televisionen och riksradion gjort

en bred informationssatsning, kombinerad med s, k, pejling. Som ni säkert har noterat har denna verksamhet hittills varit mycket framgångsrik,

Defta är givetvis glädjande, och jag hoppas att framtida satsningar skulle bli lika helhjärtade och framgångsrika. Det är viktigt att Sveriges Radio och televerket utnyttjar den finansieringsväg som regering och riksdag har anvisat för radio- och TV-verksamheten,

Anf. 5 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag skall anföra några synpunkter kring radio- och TV-frågorna, närmast i anknytning till v.årt särskilda yttrande till det betänkande som nu diskuteras. Den reservafion som vi har beträffande nya sändarnät kommer Kersfin Andersson i Kumla senare att kommentera.

Låt mig först säga att massmedierna påverkar i mycket hög grad människornas livsmönster. De flesta av oss ägnar flera timmar varje dag åt att läsa tidningar, se på TV, lyssna till radio. Vi får vår mesta information och nyhetsförmedling den vägen. Där läggs grunden för en stor del av våra samtalsämnen. Viktiga kulturupplevelser ges via massmedierna. Våra tankar och värderingar påverkas.

Det är därför utomordentligt viktigt atf ägna uppmärksamhet, ja, kritisk uppmärksamhet, åt massmediernas sätt att fungera. Mycket tyder också på aft massmedierna kommer aft spela en ännu mera framträdande roll i människors liv i framtiden. Särskilt gäller def de s, k, etermedierna, radio och TV, Här finns också anledning aft fundera över vad videogrammen, som nu börjar ersätta den vanliga TV-bilden, kommer att betyda under de närmaste åren.

Allt deffa är naturligtvis centrala polifiska frågor. Att skydda yttrandefriheten är en politisk fråga, likaså informationsfriheten. Att skapa förutsättningar för ett decentraliserat kulturliv, att upprätthålla mångfalden i pressen är frågor som vi måste ta ett polifiskt ansvar för. Samhället har också satt upp som ett.av de centrala kulfurpolifiska målen att motverka kommersialismens negafiva verkningar. Och vi ser att på massmediaområdet är de kommersiella krafterna mycket påträngande. Samhällets massmediapolitik måste därför

på eft effekfivt sätt ta spjärn mot dessa krafter.

Tekniken erbjuder allt fler varianter inom massmediaområdet. Med hjälp av satelliter vill man erbjuda konsumenterna eff större anfal TV- och radiokanaler aft välja mellan. Eftersom ingen enskild kan fa del av flera sändningar samtidigt, erbjuds videomaskiner som gör def möjligt att banda program och därmed utnyttja TV-ledig tid för aft titta på redan sända program. På det sättet kan man öka TV-titfandet,

Men videoapparaten kan också fyllas med färdiginspelade kassetter från uthyrningsfirmor. Vad den marknaden har atf erbjuda gav TV:s Studio S-program nyligen skrämmande exempel på. Kulturminister Jan-Erik Wikström gav i det programmet intryck av aft ha blivit tagen på sängen. Även videogramutredningens ordförande uppvisade en förvånad min. Ändå var de videofilmer som då visades uppe fill debatt här i kammaren för ett är sedan. Vi hävdade då från socialdemokratiskt håll att regeringen borde vidta åtgärder mot det ökade våldsutbudet på videomarknaden. Men våra krav avvisades. Om regeringen och den borgerliga riksdagsmajoritefen hade lyssnat då, kunde de ha byggt upp en bättre beredskap mof den utveckling som vi nu kan se kommer.

I vår motion om kultur för barn och ungdom i år för vi fram förslag om att Sveriges Radios programbank skall ställas fill förfogande för video; defta för att erbjuda ett posifivt alternativ. Tyvärr blev def i utskottsbehandlingen infe möjligt att få upp den frågan i det betänkande som nu behandlas i kammaren. Vi får alltså anledning atf återkomma i denna fråga senare. Men jag vill gärna i denna debatt betona att det är angeläget att man inom Sveriges Radio vidtar åtgärder som gör det möjligt atf på videokassetter förmedla def bra programutbud som man där har fillgång fill.

Sveriges Radio påtvingades en s. k. reform 1978. Def var då folkpartiets vallöften om atf bryta monopolet skulle förverkligas. Moderaternas trängtan efter atf komma åt Sveriges Radio skulle infrias. Företaget skulle fill varje pris klyvas- på längden eller på tvären. Centerparfiet orkade då infe stå emot när yxan började gå.

Så fick vi en organisation för Sveriges Radio med fyra bolag, sammanhållna av eft femte - ett moderbolag. Det var en kompromiss, förklarade moderaternas mediaexpert, Anders Björck, häromdagen. Moderbolaget bör bort, förklarade han. Och med den framgång för sina krav som moderaterna brukar ha i den nuvarande regeringen finns det anledning att hysa farhågor för att moderbolaget kommer atf avskaffas eller i varje fall allvarligt försvagas. Därmed skulle öppnas en möjlighet för regeringen aft styra fördelningen av medel till de olika dotterbolagen. Detta skulle på ett allvarligt sätt försvaga de olika programbolagens integritet.

Jag vill kraftigt varna för en sådan utveckling. Enligt min mening bör i stället moderbolagets ställning stärkas. Jag skulle gärna vilja få en deklaration från Jan-Erik Wikström på den punkten. Hur ser Jan-Erik Wikström på denna fråga? En diskussion härom pågår, och moderaterna ställer nu offentligt kravet på atf moderbolaget skall tonas ner och på sikt avskaffas.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

1978 års radioreform skulle ge programbolagef möjlighet till förstärkning av programverksamheten i flera avseenden. Kvaliteten skulle öka, invand-rarprogrammen skulle bli fler, kulturutbudet skulle förbättras och frilans-medverkan skulle öka. En relativt snabb utbyggnad av distrikten utlovades, och regionala nyhetssändningar skulle komma till sfånd i alla distrikt. Men när man lyssande fill Jan-Erik Wikström här nyss fick man ju intrycket - till en början i varje fall - att i stort sett hela reformprogrammet var genomfört; det var ju väldigt mycket som redan var gjort. Också jag är medveten om aft åtskilligt är gjort, men vi skall inte skapa ett intryck av att reformen är genomförd i dessa hänseenden.

I stället är det ju så aft de stolta planerna nu börjar revideras, inte på så sätt att målen stryps, utan så att genomförandet förskjuts i fiden. Pengarna räcker inte därför att kostnaderna sfiger för snabbt. Reformerna skulle genomföras under avtalsperioden, dvs. senast 1985/86, men den reformperioden förlängs nu till 1988/89. Jan-Erik Wikström talar ändå om aft Sveriges Radio har extremt goda planeringsförutsättningar. Men det här innebär ändå en drastisk förändring av planeringsförutsättningarna, och man kan ifrågasätta om de nya förutsättningarna kommer att hålla. Under denna relafivt långa period kommer mycket att hända på massmediaområdet. Jan-Erik Wikström gick infe in på def, men vi vet att han är en ivrig förespråkare för att ganska drastiskt förändra massmedias förutsättningar atf verka i def här landet genom aft bl. a. etablera satellit för utsändning av hela det nordiska programutbudet. I ett sådant läge är de planeringsförutsättningar som Jan-Erik Wikström tecknade inte mycket värda.

Sveriges Radio åläggs nu att genomföra besparingar - eller rationaliseringar, som det heter - med 2 % för nästa år, och regeringen hotar med hårdare rafionaliseringar under därpå följande år. Detta är också litet oroväckande. Det är naturligtvis ytterst ett hot mot de stolta reformplanerna.

Jag undrar om infe Jan-Erik Wikström i sina bättre stunder frågar sig om det var så klokt att tvinga på Sveriges Radio en omorganisafion som i sig kostade betydande belopp. Man försökte förringa de ekonomiska konsekvenserna, men det är ändå värdefulla pengar som har gått fill att genomföra själva omorganisationen. Denna har också förorsakat mycket organisatoriskt arbete - ett arbete som i stället skulle ha kunnat ägnas åf programverksamheten. Detta är omvittnat både här i kammaren och när man talar med Sveriges Radios företrädare, framför allt kanske ute i distrikten.

Nu har jag noterat atf det i folkparfiets mediaprogram falas om att TV:s två kanaler skall drivas av två från varandra oberoende bolag. Det tyder på atf i varje fall folkparfiet inte har slagit sig till ro när def gäller atf klyva, utan atf klyvningen skall drivas ytterligare. Man frågar sig: Vad kommer det att kosta, och vad kommer det aft betyda i fråga om distriktsindelningen av televisionen? Det vore intressant att få lifef kommentarer kring detta.

Nu har man alltså drivit igenom en delning men pläderar ivrigt för eft samarbete, framför allt mellan lokalradion och riksradion, Def tyder på att man insett att det inte till alla delar var så bra atf sära uf verksamheterna på

def sätt som man gjorde i 1978 års reform.

Jag vill också något kommentera moderaternas propå om reklamfinansiering. Inom moderata samlingspartiet ser man nu när de ekonomiska svårigheterna inom Sveriges Radio ökar en ny chans att köra fram krav på reklamfinansiering av programverksamheten. Den mofion som moderaterna väckt till årets riksmöte i denna fråga är ytterst oroande. Propagandan för reklamfinansiering av radio- och TV-programmen är direkt hämtad från Annonsörföreningens utvecklingsinstitut för mediafrågor. Motionärerna brinner av iver att få släppa loss de kommersiella krafterna i etermedia. Det är glädjande att moderaterna vid utskottsbehandlingen blivit ensamma bakom kravet om reklamfinansiering. Jag hoppas verkligen aft centern och folkpartiet orkar hålla moderaterna stången i denna fråga. Om jag välvilligt skall tolka vad herr Wikström sade i slutet av sitt anförande far han avstånd från moderaternas alternafiva finansiering. Jag vore glad om herr Wikström ville förtydliga sig på den punkten.

Personligen vill jag säga aft programverksamheten ju inte blir billigare genom reklamfinansiering. Kostnaderna blir desamma, även om betalningssättet förändras. Det är i sista hand konsumenterna som får dra lasset.

Vi har tillräckligt med reklam i samhället. Det är angeläget aft hålla eft medium fritt från påverkan av reklam. Det är väl ingen som inbillar sig att reklamfinansiering av radio- och TV-verkamhefen inte skulle komma att påverka programmen. Åven tidningsutgivningen skulle naturligtvis påverkas i negativ riktning. Men som vi kunde höra av moderaternas mediaexpert härom kvällen är det ingen skada skedd om ytterligare eft antal fidningar läggs ned. Den mångfald man pläderar för inom etermedia är man inte beredd aft värna när det gäller dagspressen.

11978 års proposifion om radio och TV hette det ungefär så här: Def finns ingen anledning aft öka det totala TV-tittandet. Jag tycker aft det är angeläget att påminna om den deklarationen. TV är eff förträffligt medium, men def finns anledning att varna för ett alltför flitigt bruk av def. Överdoser kan nog vara skadliga också på detta område. Vi behöver därför satsa mer på kvalitet än på kvantitet. Def är vikfigare atf förbättra innehållet i de två kanaler vi har i TV än aft satsa på en utbyggnad för ytterligare kanaler och ytterligare sändningstimmar.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen UU radio och television, m. m.

Anf. 6 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr falman! Jag är tacksam för att Georg Anderssons fridfulla anförande kan ge anledning fill ytterligare nägra kommentarer från min sida. Jag trodde ett ögonblick atf Georg Andersson hade tagit fel manuskript och talade om def ämne som vi får anledning aft återkomma till när regeringens proposifion om begränsningar av videovåldet så småningom når kammaren,

Def var infe mycket i det som Georg Andersson sade som berörde dagens överläggningsämne, och def är klart att det är litet svårt när utskottet är enigt på praktiskt taget alla punkter och när jag dessutom i mitt inledningsanförande lade fram ett förödande material, som visar vad omorganisationen faktiskt har åstadkommit. Inte på någon punkt kunde Georg Andersson

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

bestrida den faktiska redovisning som jag där gav.

Jag har varit angelägen aft få ge denna redovisning, eftersom Sveriges Radio är en ofta förtalad organisation. Jag tycker att sanningen skall fram, även om den för en gångs skull är behaglig för Sveriges Radio,

Georg Andersson hade läst något debaffinlägg från Anders Björck, där han ville avskaffa moderbolaget. Ja, var och en har väl rätt atf göra debattinlägg - jag ser att Georg Andersson också skriver flitigt i pressen. Jag far inte allt som Anders Björck eller Georg Andersson skriver på allvar. Jag håller mig till den fasta grund som regering och riksdag har anvisat. Det vore mig fjärran atf förmena Anders Björck rätten atf plädera för ett avskaffande av moderbolaget eller att förmena Georg Andersson rätten att fakta mot förverkligandet av planerna på en nordisk TV-satellit,

Jag har sett atf en arbetsgrupp i folkpartiet har lagt fram ett förslag om att de två TV-kanalerna skulle delas upp på två separata bolag, Def är ett förslag som skall ut på remiss i folkpartiets organisafion och som så småningom skall passera partistyrelse och landsmöte. Sedan får vi se vad det leder till. Jag för min del har inte anslufit mig till den tanken, men i vårt parfi har vi möjlighet aft ganska fritt debattera frågor av det här slaget utan af t för den skull behöva hålla rättegång med varandra,

Georg Andersson frågade om jag far avstånd från den finansieringsväg som moderaterna har anvisat. Ja, den som haver öron fill att höra, han höre. Det är precis vad jag sade i mitt anförande fidigare i dag, och det är vad jag har sagt så många gånger förut. Men, Georg Andersson, om det finns någon ytterligare oklarhet på den punkten, så försäkrar jag att jag också i def avseendet står fast vid den ståndpunkt som regering och riksdag tidigare anslutit sig fill.

Anf. 7 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Så fridsam som Jan-Erik Wikström var i sitt inledningsanförande fanns det inte anledning för mig att blåsa i stridsbasuner i mitt inlägg. Jag hade valt rätt ämne. Mediefrågorna går in i varandra. Det som kommer ut från TV-apparafen - vare sig det kommer via de vanliga kanalerna eller via videokassetter eller via satelliter kan infe ses som isolerade företeelser i en sådan här debatt.

Sanningen om Sveriges Radio är behaglig, säger Jan-Erik Wikström, Jag är inte den som vill förtala Sveriges Radio, men jag vet att många andra vill göra det. Många motionärer uttrycker bl, a, oro när det gäller Sveriges Radio, och i flera mofioner vill man atf Sveriges Radio skall klämmas åt ganska drastiskt. Också Jan-Erik Wikström är en av dem som talar om att Sveriges Radio skall förändras och rationaliseras, att Sveriges Radio skall banta ned sin personalstyrka etc. Det kanske kan finnas skäl att göra def. Men samtidigt måste man konstatera att Sveriges Radios nuvarande organisation är ett påhitt av Jan-Erik Wikström, De nackdelar som organisationen har fört med sig måste också Jan-Erik Wikström ikläda sig ansvar för. Han kan inte bara jubla över de goda insatser som Sveriges Radio lojalt har gjort för att göra det bästa möjliga av den omorganisation som

tvingats på företaget.

Jag har citerat Anders Björck, som ju fick eft långt inslag i TV häromkvällen, där han redogjorde för sin syn på mediefrågor. Han presenterades - som vanligt - som moderaternas medieexpert. Om han talade på moderaternas vägnar - dvs, för det största partiet i regeringen - så är det ganska intressant atf ta upp det i diskussionen här med företrädaren för det minsta partiet i regeringen.

Def förvånar litet grand aft folkpartiet lägger fram förslag till ett medieprogram, om vilket Jan-Erik Wikström som ansvarig för mediefrågor säger: Jag har sett aft det finns en arbetsgrupp i folkpartiet som föreslagit en drastisk förändring av Sveriges Radios organisation. Jag trodde faktiskt att det fanns en bättre samordning i def lilla folkpartiet. Jag vet atf det ibland är litet illa ställt med samordningen inom regeringen, men att man inte håller ihop och diskuterar sig samman inom ett av regeringsparfierna förvånar mig.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

Anf. 8 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag känner ett behov av att försvara Sveriges Radio. Georg Andersson säger att allt som kommer från TV-apparafen är TV, Men def är eft ganska lömskt attentat. Man försöker få folk att tro aft Sveriges Radio AB på något sätt skulle vara ansvarigt för det väldigt trista videovåldsutbud som vi på andra vägar försöker att komma ifrån. Jag tycker atf anständigheten kräver att man ändå bidrar till aft få folk att förstå för vilken verksamhet Sveriges Radio AB är ansvarigt och för vilken verksamhet medborgarna själva får ta huvudansvaret,

I mitt tal försökte jag aft redovisa alla de fördelar som omorganisafionen hade, öch jag redovisade också tre ganska bestämda problem som jag har iakttagit. Jag tycker atf def är så man skall göra - man skall ge en nyanserad och faktaspäckad information om detta. Det finns ingen anledning att dölja något. Och jag upprepar att Georg Andersson inte på någon punkt bestridit vad jag har sagt. Såvitt jag förstår överensstämmer det med vad Sveriges Radio har redovisat i dessa avseenden.

Nej, jag har inte deltagit i den arbetsgrupp inom folkpartiet som har utarbetat def program som Georg Andersson nämnde. Jag har just fått det i min hand och börjat läsa det. Det är inte så i vårt parfi att vi samordnar alla ståndpunkter i förväg, innan vi skickar ut dem fill debatt inom parfiet, utan vi tycker att det är bra att det får förekomma en fri debatt. Det är en ganska vikfig liberal princip aft det är kvaliteten i argumenten som skall väga tyngst, inte kvantiteten i sammanhanget. Därmed har jag också svarat på Georg Anderssons litet lömska formulering om att moderaterna är största partiet i regeringen och att det därför är så intressant vad de säger. Också i denna regering, precis som i andra sammanhang, får man finna sig i atf det inte alltid är de kvantitativa synpunkterna som är de som till sist avgör, utan att det är kvaliteten i argumentationen. Det gäller i regeringen, det gäller i de olika partierna och det gäller även i debatter i den svenska riksdagen.

2 Riksdagens protokoll 1980/81:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tdl radio och television, m. m.

Anf. 9 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr falman! Det var intressant atf notera den kvalitetsbedömning av moderaternas argument i regeringen som Jan-Erik Wikström här gjorde sig till tolk för.

Sedan vill jag klart säga att Sveriges Radio inte är ansvarig för allt vad som visas via TV-apparaterna med hjälp av den nya teknik som nu finns. Men man kan infe blunda för att tittaren kan uppleva def som kommer ur en och samma apparat utifrån samma utgångspunkt. Därför är def ändå intressant, när vi diskuterar Sveriges Radio, att också diskutera massmediefrågorna i ett litet vidare sammanhang - i varje fall atf diskutera det som förmedlas via samma apparater.

Jan-Erik Wikström gör stor affär av aft jag inte har gått in på hans statistiska uppräkning. Det var ju en lång rad av siffror som han hade aft redovisa. Jan-Erik Wikström har inte heller bestridit mitt påstående att omorganisationen i sig har medfört merkostnader och merarbete. Det är det som jag har tagit fasta på och i den här situationen velat framhålla. Den omorganisation som genomfördes var kanske ändå inte så lyckosam. När det gäller reformprogrammet om ökad kvalitet, om ökade inslag av invandrar-program och sådant har vi hela fiden varit eniga. Def finns ingen anledning för mig att stiga upp och polemisera i de frågorna.

Anf. 10 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr talman! Då är vi alltså överens. Vi är överens om de kvalitetsförbättringar som har ägt rum i Sveriges Radio de senaste åren. Vi skiljer oss bara på en punkt: Jag tycker att de ganska små kostnader som omorganisationen medförde var värda att ta för atf uppnå dessa kvalitetsförbättringar. Georg Andersson delar inte den uppfattningen.

Anf. 11 INGRID DIESEN (m):

Herr talman! Kulturutskottets betänkande såvitt gäller medelsanvisningen fill radio och television präglas av stor enighet. Utskottet anvisar de medel som har begärts i proposifionen. Utskottet anser det självklart atf radio- och TV-verksamheten liksom andra verksamheter i samhället bör omfattas av ett rationaliseringskrav. Det innebär att utskottet godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om att rationaliseringskravet för nästa budgetår bör vara 2 % men att kraven kan ställas hårdare för därefter kommande år.

Kostnadsutvecklingen för Sveriges Radio-koncernen är alarmerande, I runt tal kostar verksamheten en och en halv miljard kronor per år, TV-licensen behöver på nytf höjas.

Finns det då något man kan göra? Vi har från moderat håll väckt en motion till årets riksdag, och jag vill redogöra i korthet för tankegångarna i den motionen. Vi säger att massmediesamhället infe kan ha ett en gång för alla givet utseende. Man måste söka sig nya vägar. Det nuvarande monopolet motverkar ett fritt utbyte av åsikter, värderingar och kunskaper. Åsikts- och yttrandefriheten förutsätter respekt för tryckfrihetens principer inom alla media. Ett radio- och TV-monopol står inte i samklang med dessa principer.

Kostnadsutvecklingen inom radiokoncernen inger som sagt bekymmer. Det finns Utan tvivel en gräns för den licensavgift som kan tas ut. Och aft ytterligare belasta statens budget är inte möjHgt i nuvarande ekonomiska läge. En reklamfinansierad radio- och TV-verksamhet skulle vara en väg ut ur detta dilemma. Vi föreslår i vår mofion reklam i TV enligt följande modell;

Reklam tillåts bara i block med högst fem minuter per sändningsfim-me.

Reklamblocken får inte bryta pågående program utan placeras mellan dessa.

Reklamblockens placering bör framgå av programannonseringen.

För aft förhindra att annonsörerna ges möjlighet att påverka programmen skall reklamen skötas av ett helt fristående företag.

Hur mycket pengar skulle man då kunna få in genom TV-reklam enligt denna modell? Man kan beräkna på olika sätt. Vi har redovisat fyra olika beräkningssätt, som skulle ge inkomster på mellan 445 och 742 milj. kr. per år. Runt 500 milj. kr. per år skulle därför vara en realistisk siffra. En summa av den storleken, som motsvarar en tredjedel av radiokoncernens kostnader, skulle innebära att man skulle kunna både låta licensavgiften ligga kvar på nuvarande nivå samt tillföra radio och TV medel för att höja kvaliteten på programmen.

Finns det då ett kompakt motstånd mot reklam i TV? Ja, här i riksdagen tycks det i varje fall vara så, eftersom vi moderater är de enda i utskottet som har velat bifalla vad jag här har anfört skulle ges regeringen fill känna. Något omedelbart införande av TV-reklam har vi ingalunda krävt. Riksdagen skulle alltså i denna fråga ha en annan och mer restrikfiv uppfattning än svenska folket i gemen. Upprepade intervjuundersökningar visar nämligen atf år 1979 var 66 % av svenska folket för reklam-TV, och det var en ökning med 6 % jämfört med två år tidigare. Och om reklam-TV skulle leda fill billigare TV-licens eller till längre och bättre program var drygt 80 % positiva till sådan reklam. Men alltså; även utan påvisade fördelar var två tredjedelar av de tillfrågade för reklam i TV,

Vad säger då utskottet som svar på vår mofion? Jo, utskottet hänvisar fill eff fidigare utlåtande från 1975,-Frågan aktualiserades den gången av en proposition, som byggde på den s, k, reklamutredningen. Utskottets och riksdagens majoritet avvisade kommersiell reklam mot vederlag i felevisions-och ljudradioprogram. Trots att def har gått sex år sedan sist har utskottet infe velat ge sig in på en diskussion av frågan utan bara hänvisat fill de skäl som anfördes 1975,

Ett av skälen till att utskottet avvisade reklam i media var att TV-reklamen skulle försämra pressens ekonomiska situation. Det är sant att inställningen från pressens sida domineras av rädsla för konkurrens från TV-reklamen, Självfallet vill vi alla ha en stark och fri press med en mångfald av röster, även om vi inte precis behöver permanenta dagens situation. Men ett förbud mot TV-reklam behöver inte vara det enda sättet atf skydda pressen. Man kan se över samhällets presspolifik, syna annonsskatten. Inkomster från TV-reklam

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tid radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tid radio och television, m. m.

kan också motivera ett ökat presstöd. Det finns också erfarenheter från andra länder aft jämföra med, t. ex, Finland, där man ju har reklam-TV, År 1974 hade den finska dagspressen 67 % av reklammarknaden, medan motsvarande siffra för Sverige var 50 %, Pressen i Finland hade alltså en större andel av reklammarknaden.

Annat material från Finland visar att def inte är i första hand dagspressen som drabbas av konkurrens, Reklamufredningen trodde för sin del aft nedgången skulle bli störst för utomhusreklam och filmreklam.

Utskottet anförde 1975 också att det enligt utredningen är svårt att skydda programmen från negafiv påverkan. Man menar då i första hand från annonsörerna. De farhågorna tror vi är betydligt överdrivna när det gäller den modell som vi har skisserat med ett reklambolag helt fristående från programbolagen.

Det tredje skälet för att säga nej är enligt utskottet de negativa effekterna från konsumenfpolitisk synpunkt. Återigen denna överdrivna rädsla! Man kan omgärda TV-reklamen med bestämda regler, och def har vi självfallet förutsatt att man skall göra. Så sker också i de flesta länder som fillåter TV-reklam, Det är i de flesta länder t, ex, förbjudet att göra reklam för alkohol och tobak, i Schweiz och Storbritannien också för mediciner, I några länder inbegriper man religion och politik.

Liksom man reglerar verkamheten för Sveriges Radio och programbolagen är det alltså möjligt att också träffa avtal om verksamheten för fristående bolag som sysslar med TV-reklam, Nog borde man i större utsträckning låta tittarna avgöra vad de vill se och tilltro dem förmåga aft välja och vraka.

Jag vill också påminna om att utskottet infe var enigt när frågan behandlades 1975, Det fanns dels en reservafion från de moderata ledamöterna, dels ett särskilt yttrande från folkpartiefs representant, fru Fraenckel, Hon anförde bl, a, att det i dåvarande läge, främst med hänsyn till pressens situation, inte fanns fillräckliga skäl att tillåta reklam i radio och TV, Men det kan senare uppstå situationer som gör det motiverat atf på nytt pröva frågan, sade hon. Hon ansåg därför att det kunde finnas skäl för riksdagen att vid en senare tidpunkt ta frågan under omprövning.

Frågan är i dag uppe på nytt, men den här gången är det bara vi moderater i utskottet som har markerat något avsteg från majoritetens uppfattning.

Med det anförda har jag, herr talman, helt kortfattat redogjort för vår motion och de skäl som kan anföras för ett införande av TV-reklam i syfte att bespara tittarna ständigt högre licensavgifter samt tillföra radiokoncernen betydande inkomster. Jag yrkar bifall till den moderata reservationen och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 12 RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Sveriges Radio har ett gott förflutet. Friheten från direkt politisk styrning och oberoendet av mäkfiga finans- och kapifalintressen har gett radio och television i detta land möjligheter till oumbärliga insatser för kultur och för en fristående, objektiv samhällsinformafion. Med det menar jag inte en jämn, självcensurerad slätstrukenhet, utan utrymme för fantasi

och djärvhet i valet av ämnen och företeelser aft skärskåda och möjligheter att renodla en mångfald olika metoder och infallsvinklar vid undersökningen av samhällsföreteelser och skeenden.

Detta är ingen glorifiering av gångna års totala programverksamhet. Givetvis har def i praktiken förekommit undantag från regeln - många och även graverande sådana.

Jag säger inte detta heller för att starta en diskussion om hur våra etermedia har förvaltat sitt viktiga pund, utan för att peka på värdet i att ha en stark och fristående samhällsförankrad radio och television.

För def är just mof bakgrund av allt annat utbud i vårt samhälle -kommersiell och utarmad masskultur, ytlig politisk propaganda, reklam och falsk informafion - som detta värde framträder som omistligt. Vi har en klar borgerlig dominans eller hegemoni när det gäller opinionsbildning och atfitydpåverkan. Till den hör inte bara övervikten av dagstidningar som har anknytning till borgerliga politiska parfier ufan också det som förmedlas av veckopress, av annonskampanjer och trycksaker från numerärt svaga men ekonomiskt desto starkare och mäktigare grupper som Svenska arbetsgivareföreningen och Industriförbundet. Och dit hör all den förflackande och fördummande idealbildning som vissa delar av reklam och marknadsföring sysslar med, t. ex. tonårsmässor.

Här anser vi inom vpk att det är en given uppgift för radio och television att mot allt detta andra utbud träda in för kvalitet och mångfald både i förmedling av kultur, upplevelser och underhållning och i fråga om samhällsinformationen. Det är i dessa media som vi skulle kunna ha tid och utrymme för de viktiga debatter som oftast drunknar i def dagspolitiska käbblande som de flesta av oss polifiker annars sysslar med. Det är här som frågorna från de många människorna och från de resurssvaga grupperna kan fångas upp. Det är här som politikerföraktet skulle kunna vändas till en dialog med förutsättningar att skapa trovärdighet och fördjupa demokrafin.

Givetvis skulle det främja den sak jag nu talar för om vpk slapp stå ensamt i den här debatten. Men en läsning av utskottets betänkanden i fjol och i år är tyvärr nedslående, och ännu mer nedslående är det atf läsa protokollet från den debatt som fördes i kammaren om radio och television för nästan på dagen eft år sedan, den 13 mars 1980.

Jag utgår ifrån att de erfarenheter jag personligen har av fio års arbete inom först Sveriges Radio och senare lokalradion i stort sett är representativa för journalister och programproducenter inom koncernen och med tanke på den starka integreringen kanske också för alla andra som jobbat med program - det finns fler medarbetare i denna kammare som har samma erfarenheter från arbete inom koncernen. En mycket väsentlig faktor i vårt arbete är då att närmare en journalistikens och programskapandefs frihet och oberoende kan man knappast komma, Atf stå fri från polifiska, religiösa eller andra ideella uppdragsgivare och framför allt att stå fri från mäktiga ekonomiska intressen är en god utgångspunkt för den som vill göra inträngande, brett redovisande reportage, kritiskt granskande och främjan-

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen tid radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

de för en levande samhällsdebatt.

Men allt sedan den s. k, översynsutredningen i början på 1970-falef har radions och televisionens medarbetare tvingats underordna sig en allt längre gående klåfingrighet från framför allt politikernas sida, Def började med neddragningen av resurser 1974 - redan då började vi litet till mans märka detta med självcensur- i avvaktan på att lagen om anställningstrygghet skulle träda i kraft. Och hela vägen över organisatoriska och byråkratiserande förändringar - från lokalradion till den definitiva uppsplittringen på fyra bolag- är def karaktäristiskt att allt skulle ske utifrån och inte genom sådana rationaliseringar som de anställda själva hade kunnat genomföra.

Det hade ju varit möjligt att ändra på Sveriges Radios distrikfsindelning när det gäller ljudradio på ett sätt och i fråga om television på ett annat sätt utan att sysselsätta statliga utredare. Men nu är det gjort, och så är vi tillbaka i en situation, där övertygande ekonomiska sakskäl talar för att lokalradio och riksradio skulle kunna dela ansvar och resurser och samarbeta - precis så som en gång skedde inom de SR-distrikt som motsvarade ett län.

Utbildningsministern var inne på defta med samarbete och de svårigheter som nu kan finnas. Det är också min förhoppning att man skall kunna utveckla samarbetet mellan de olika bolagen.

Men vad har vi nu fått ut av den senaste uppsplittringen? Ja, framför allt har den kostat pengar - och att omorganisationen har kostat även pengar som kunde ha gått till program, det är varenda en som arbetar inom lokalradio, riksradio och television övertygad om, I förra årets debatt framförde Eva Hjelmström uppfattningen atf omorganisafionen även har ökat byråkratin inom koncernen. I avsaknad av fillförlitliga mätmetoder skall jag avstå från kategoriska påståenden om det i dag, men övergången till fyra bolag och ett koncernbolag har i varje fall rimligen inte på något avgörande sätt fört över resurser från byråkrati till programverksamhet. Det är knappast heller något tvivel om vart de s. k, reformpengarna väsentligen tar vägen.

Utbildningsministern var här tidigare inne på atf denna reform skulle främja mångfalden. Intrycket är väl närmast att det är mångfalden bolag som har främjats. Han talade vidare om att den har kostat 13 milj, kr,, och det är säkerligen riktigt rent bokföringsmässigt, men det är ett ganska kamrersmäs-sigt sätt att mäta vad omorganisafionen har kostat. Vad kostar det t, ex, att medarbetare som annars skulle ha gjort program har varit sysselsatta med omorganisation en väsentlig del av sin arbetstid? Defta är sannolikt inte inräknat i dessa 13 milj, kr,

KvaHtetsförbättringar nämnde utbildningsministern också. Ja, det är helt rikfigt att det har ägt rum kvalitetsförbättringar, och det är väl snarast ett bevis på radio- och TV-medarbetarnas förmåga att arbeta ändå, trots de här pålagorna av onödiga omorganisationer. Nu är utbildningsministern tyvärr inte kvar i kammaren, men jag vill ställa den polemiska frågan: Vilka av de fiilskott i programutbudet - text-TV, program på spanska osv, - som utbildningsministern räknade upp skulle inte ha kunnat genomföras utan omorganisafionen?

Vpk har nu upprepat kravet på att moderbolaget skall ges ett övergripande

ansvar för verksamheten och utökade funktioner och atf omorganisationen skall stoppas och utvärderas, Georg Andersson och övriga undertecknare av det särskilda yttrandet stöder oss i ord men infe i handling på den punkten. Utskottet har inte tagit sig någon ny funderare på dessa krav på atf stärka moderbolagets ställning och ge def ett övergripande ansvar och följaktligen inte heller presterat några egentliga argument emot dem. Därför måste jag nu vidhålla vpk-kraven.

Detsamma gäller vårt krav på ett nyft avtal med staten för hela koncernen. Där för vi en strid för integriteten. Vi vidhåller kravet på att den gamla ordningen skall återupprättas, aft oparfiskhet i programverksamheten skall gälla def totala programutbudet. I den mån den nya ordningen med kravet på opartiskhet och balans i varje enskilt program inte leder till en förlamande självcensur så leder den till ökad byråkrati - en ökad byråkrati med atf handha en ström av småkifsliga anmälningar och en ökad byråkrati genom de nya anvisningarna för radionämnden. Vi vidhåller också kravet att demokratistadgandet i radioavtalef skall behålla sin hävdvunna innebörd, men göras tillämpligt också på jämlikhet mellan könen och annan jämlikhet. Det finns ingen argumentation i utskottets betänkande som kan föranleda oss att ompröva de kraven.

Utskottet hänvisar märkligt nog fill radiokoncernens självständighet, när det avstyrker kravet på att Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio skall lämna Svenska arbetsgivareföreningen. Def är nämligen inte alls fråga om aft med det kravet attackera radions och televisionens självständighet utan i stället aft stärka och främja självständigheten. Det är fråga om att undanröja ett hinder för bolagen att leva upp till just kraven på oparfiskhet och balans. Svenska arbetsgivareföreningen är en typisk klassorganisafion med en påtagligt ökande polifisk verksamhet i viss riktning. Den är dessutom både odemokratisk och antidemokratisk. Svenska arbetsgivareföreningen har en rad bindande krav på sina medlemsföretag, som kan ställa radiobolagen i situationer där deras trovärdighet som opartiska och balanserade blir allvarligt hotad,

. Just dessa förhållanden gör det tvärtom mycket angeläget för riksdagen att uttala, att de båda bolagen bör välja en mer neutral avtalsslutande organisation än just SAF, Detta är ett demokrafikrav. Opartiska mediaföretag hör infe hemma i en arbetsköparorganisafion som dagligen bedriver politisk propaganda.

Ett likartat resonemang kan anföras gentemot utskottet när det gäller kravet i vpk:s lokalradiomotion på åtgärder för att målsättningarna för minorifefsspråkssändningarna skall kunna uppfyllas. Utskottet buntar helt tanklöst ihop defta krav med en rad andra krav i andra motioner, som skulle ha det gemensamt att de skulle inkräkta på programföretagens ensamrätt aft utforma programverksamheten.

Men, snälla kulturutskottet, läser ni inte innantill? Det är ju fråga om målsättningar som redan gäller, som redan är fastställda i riksdagens tidigare lokalradiobeslut, Vpk-yrkandet gäller inte några nya, fillkommande målsättningar. Det är mot bakgrunden av det minst 2-procenfiga rationaliserings-

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tid radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

kravet som minoritetsspråkssändningarna kan bli hotade. De kan falla för fillkomna kriterier på anfal språktillhöriga i lokalradioområdet, som i praktiken följer en mycket otillförliflig stafisfik över ufiändska medborgare.

Hela rationaliseringsresonemanget i betänkandet liksom i budgetpropositionen präglas dessutom av oklarhet. Följaktligen sitter redan i dag ekonomerna inom riksradio, lokalradio och television och jagar 2-procentiga eller kanske rättare sagt 2,5-procentiga nedskärningar på vartenda konto, Def är med stöd av den mycket nedslående erfarenheten att just resurssvaga grupper som invandrare främst får stryka på foten när det blir tal om nedskärningar som vpk aktualiserar de redan fastställda kraven på minoritetsspråkssändningar inom lokalradion,

F. ö, anser jag atf närradion bör upphöra. Och med denna fravesti på eft välkänt citat av Cato den äldre yrkar jag, herr talman, bifall till de båda i betänkandet behandlade vpk-motionerna.

Anf. 13 KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr talman! Massmediernas främsta uppgift bör vara att förstärka och fördjupa den svenska demokratin. Medierna bör i en demokrafi vara redskap som människan kan använda för atf orientera sig i verkligheten och kommunicera med andra - för att bli delaktig och ansvarig i en gemenskap.

För att en utveckling i denna riktning skall bli möjlig krävs

att medierna decentraliseras, dvs, flyttas närmare människorna själva, och berör frågor som angår dem,

atf medierna i mycket större utsträckning öppnas för människorna och att de får möjligheter att påverka mediernas utveckling,

att människor får utbildning i att handskas med medierna både som producenter och som konsumenter.

De internationella organen har i stor utsträckning intresserat sig för behovet av en mer övergripande mediepolitik. Inom ramen för projektet "Rätten att kommunicera" publicerade UNESCO material som främst gav den teoretiska överbyggnaden för en demokratisering av medierna:

"Den väsentligaste förändringen som inträffat inom kommunikationsområdet är att den fidigare uppfattningen att massmedia förmedlar information genom envägskommunikation, från sändare till mottagare, uppifrån och ner, har ersatts av en filosofi som innebär att media skall användas i en horisontell process där alla är delakfiga och aktiva, Kommunikafion som hittills uppfattats som ett medel att informera och påverka människor, ses nu snarast som ett förlopp av social växelverkan, genom utbyte av information och erfarenhet,"

Europarådet har under de senaste åren kontinuerligt publicerat en rad rapporter om försöksverksamhet med lokal kommunikafion, och jag har själv i England tagit del av lokal-TV och lokalradio där invånarna själva står för en stor del av programproduktionen. Liknande försök pågår i ett flertal andra länder, och här i Sverige har ju regering och riksdag vid oHka tillfällen

fattat beslut om en ökad regionalisering av programproduktionen och en utbyggnad av lokalradion. Försöksverksamhet pågår också med närradio och föreningsradio eller kommunradio inom lokalradions ram, Allemansradion bör också nämnas i deffa sammanhang. Man kan nog redan nu konstatera att många människor uppfattar dessa företeelser som uttryck för en vidgad yttrandefrihet,

I kulturutskottets betänkande nr 22 behandlar utskottet de förslag beträffande Sveriges Radio och dess verksamhet som lagts fram i budgetpropositionen samt de i anslutning härtill väckta motionerna, 18 till antalet.

Jag skall här inte närmare gå in på budgetpropositionens innehåll -statsrådet Wikström har tidigare berört den. Jag vill dock konstatera att det mot bakgrund av det samhällsekonomiska läget och de kostnadsberäkningar som föreligger torde vara nödvändigt att ompröva tidigare ställningstaganden till den framtida radio- och TV-verksamheten. En omprövning av reforminsatserna bör enligt propositionen innebära atf dessa slås ut över en längre period. Utskottet har infe funnit anledning aft motsätta sig atf reformperioden förlängs med tre år såsom budgetproposifionen föreslår.

Utskottet har vidare biträtt budgetpropositionens förslag att rationaliseringskravet i fråga om Sveriges Radio för nästa budgetår bör vara 2 %. Föredragande statsrådet har samtidigt förufskickat att kravet bör ställas högre under kommande budgetår. I motion 1669 har detta ansetts otillräckligt. Utskottet redovisar i betänkandet Sveriges Radios utveckling under senare år, varav bl, a, framgår aft antalet anställda inom koncernen ökaf från 5 031 år 1978 till 5 779 år 1980,

Utskottet anser det självklart att radio- och TV-verksamheten liksom andra verksamheter i samhället bör omfattas av ett rationaliseringskrav, men har infe funnit anledning att frångå den i propositionen gjorda bedömningen, utan avstyrker motion 1669,

I vpk-motionen 729 yrkas aft riksdagen dels anger nya riktlinjer för radiokoncernens verksamhet, dels uttalar sig för att ett avtal för hela koncernen skall slutas mellan staten och Sveriges Radio, Dessa krav framfördes även vid förra riksmötet i en motion av kommunisterna, I betänkandet 1979/80:24 anförde kulturutskottet därvid bl, a. följande:

"I det beslut om en ny organisation för Sveriges Radio som år 1978 fattades av riksdagen ingår ansvarsfördelningen mellan moderbolaget och de olika programbolagen som en principiellt betydelsefull del. Ett beslut om en ändring av denna ansvarsfördelning i enlighet med yrkande 1 a i motion 509 skulle innebära aft man i väsentlig mån rubbade grunderna för den nya organisation som numera är i huvudsak genomförd. Detsamma gäller yrkande 2 om ett för hela koncernen gemensarht avtal,"

Utskottet erinrade vidare såvitt gäller omorganisationens genomförande om atf utskottet i sitt betänkande 1978/79:20 förutsatt att återstående organisationsförändringar inom Sveriges Radio genomfördes på ett ändamålsenligt sätt i huvudsak enligt tidigare angivna intentioner men att man därvid borde ha en viss frihet att pröva även andra lösningar. Utskottet

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tiU radio och television, m. m.

avstyrkte och riksdagen avslog de då föreliggande och nu upprepade yrkandena om att moderbolaget bör ges ett övergripande ansvar, aft omorganisationen bör stoppas och utvärderas och att ett nyft avtal bör slutas för hela koncernen.

Utskottet saknar anledning atf i år i dessa frågor inta någon annan ståndpunkt än förra året. Utskottet avstyrker därför yrkandena 1 a och b samt 2 a, b och c i motion 729. Yrkande 4 i motion 729 innebär att riksdagen bör uttala att Sveriges Radio bör gå uf ur Svenska arbetsgivareföreningen. Samma yrkande beträffande lokalradion framförs i motion 956, också av vänsterparfiet kommunisterna. Utskottet har inhämtat aft frågan om vilken organisation som radiokoncernen lämpligast bör tillhöra f. n. övervägs inom koncernen. Den har också föranlett uttalanden vid senaste bolagsstämma. Utskottet anser att riksdagen med hänsyn fill radiokoncernens självständighet inte bör göra något uttalande i denna fråga och avstyrker därför yrkande 4 i motion 729 och yrkande 2 i mofion 956.

Yrkande 3 i mofion 729 från vpk innebär att riksdagen bör göra eff uttalande om atf närradion skall upphöra. Samma fråga återkommer i mofion 956, i vilken yrkas atf riksdagen hos regeringen hemställer om avveckling av närradion. Med anledning härav får utskottet erinra om atf den pågående försöksverksamheten med närradio enligt riksdagens beslut får äga rum intill utgången av juni 1982 och att närradiokommittén enligt sina direktiv har att göra en utvärdering av densamma. Med hänvisning härfill avstyrker utskottet motion 729 och motion 956, såvitt gäller närradion.

I betänkandet KrU 1979/80:24 uppehöll sig utskottet utförligt vid frågan om lokalradions fortsatta utveckling. Utskottet erinrade bl. a. om tidigare uttalanden om den väsentliga uppgift som lokalradion har aft fylla när det gäller aft vidga yttrandefriheten och bredda den politiska debatten och likaså om vikfen av att lokalradion inte av brist på resurser hindras att pröva olika vägar att nå det mål som gäller för verksamheten.

I motion 956 från vpk yrkas atf riksdagen hos regeringen hemställer om en utvecklingsplan för lokalradion. Utskottet får med anledning härav erinra om aft det i proposifionen redovisas aft lokalradions utveckling baseras på en utvecklingsplan som arbetats fram inom företaget och som siktar till aft skapa förutsättningar för nyhets- och allmän programverksamhet sju dagar i veckan och för atf decentralisera verksamheten till redaktioner utanför huvudorterna. De resurstillskott som lokalradion hitfills tillförts har använts för att konsolidera verksamheten och för aft påbörja genomförandet av utvecklingsplanen. Utskottet vill också erinra om att det är Sveriges Radio som själv har att besluta om fördelningen mellan programföretagen av de medel som ställs fill förfogande för den avgiftsfinansierade verksamheten. Med hänvisning till vad som nu anförts om lokalradions utveckling avstyrker utskottet motion 956 i den del som nu är i fråga.

Som framgått av det föregående har i proposifionen gjorts vissa uttalanden om planeringen av ett fjärde och femte FM-nät. Frågan om en utbyggnad av sådana nät samt hur de i så fall skall utnyttjas förutsätts bli prövad i def utredningsarbete som kommer aft föregå ett nytt radioavtal.

I s-motionen 540 framhålls atf lokalradions utvecklingsplan förutsätter ett nytt sändarnät. Särskilt viktigt är detta i storstadsområdena, där det behövs decentrahserade sändningar, mer utrymme för minoritetssändningar och flexibla sändningstider. När Sverige som resultat av den internafionella planeringen får tillgång till ytterligare frekvensutrymme för FM-ljudradio bör enligt mofionärerna en successiv utbyggnad av ett nytt sändarnät för lokalradion få påbörjas i den omfattning som resurser kan ställas till förfogande.

Utskottet får med anledning av motionen erinra om det i propositionen gjorda uttalandet att frågan huruvida ifrågavarande FM-nät skall byggas ut samt hur de i så fall skall utnyttjas bör prövas i det beredningsarbete som kommer aft föregå ett nytt radioavtal. Utskottet anser för sin del att den ståndpunkt som föredragande statsrådet intagit i denna fråga är väl motiverad och avstyrker därför mofion 540.

Yrkande 1 c i motion 729 innebär att utbyggnaden av regional-TV skall uppskjutas till nästa avtalsperiod. Under den nu löpande perioden bör alltså enligt motionen inga resurser satsas på ett fullföljande av utbyggnaden av regional-TV, Som redan framgått av vad utskottet anfört om planeringen för den förlängda reformperioden kan utskottet inte dela mofionärernas uppfattning härvidlag och avstyrker därför motion 729 yrkande 1 c,

I moderatmofionen 1258 framförs synpunkter på monopolsituationen på efermedieområdet, på sättet att finansiera radio- och TV-verksamheten och på ett förverkligande av planerna på en nordisk TV-satellit, Nordsat, Motionen utmynnar i en hemställan att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna dels vad som i motionen anförts angående en framtida reklamfinansiering av radio och TV, dels vad som anförts angående ett förverkligande av Nordsat,

Utskottet kommer att längre fram, i ett senare betänkande, behandla motionsyrkandet såvitt gäller Nordsat, Jag saknar därför anledning att nu närmare kommentera detta yrkande men vill ändå påpeka atf def innebär en anmärkningsvärt snabb omsvängning från moderaternas sida i denna fråga.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet om reklamfinansiering erinra om att regeringen i proposition 1975:13 föreslog riksdagen bl, a, att godkänna vad i propositionen anförts i fråga om avvisande av kommersiell reklam mof vederlag i televisions- och ljudradioprogram. Förslaget i proposifionen byggde på utredningen Reklam III, och det anfördes att denna utredning visat att införandet av TV-reklam skulle komma att allvarligt försämra pressens ekonomiska situation genom ett bortfall av annonsintäkter. Utredningen hade också visat hur svårt det är att, om TV-reklam fillåts, skydda programmen för en negativ påverkan. Slutligen hade i utredningen pekats på de negativa effekterna från konsumentpolifisk synpunkt av reklam i televisionen.

På förslag av utskottet i betänkandet KrU 1975:6 biföll riksdagen propositionen i den angivna delen. Innebörden härav är atf riksdagen ansåg

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen tiU radio och television, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen tid radio och television, m. m.

aft övertygande skäl anförts för att avvisa reklam i radio- och TV-program,

Utskottet anser att riksdagen med den motivering som låg till grund för nyssnämnda riksdagsbeslut även nu bör avvisa tanken på införande av kommersiell reklam mot vederlag i eft TV- och radioprogram. Utskottet avstyrker därför mofion 1258 i denna del.

1978 års riksdagsbeslut om radion och televisionen byggde på grundprincipen atf radio- och TV-verksamheten i Sverige i fortsättningen liksom ditfills skulle vara anförtrodd åt ett företag i allmänhetens tjänst, vilket inom ramen för allmänna riktlinjer arbetade fritt och självständigt. Deffa system med en fri och i publicistiskt avseende oberoende radio och felevision innebär att det ankommer på programföretagen ensamma att utforma programverksamheten inom de gränser som följer av radiolagen och avtalen med staten. En följd härav är aft regering och riksdag inte bör kunna anlägga synpunkter på t. ex. enskildheter i programutbudet. Som konfrollinstans i systemet finns radionämnden, vars uppgift är att övervaka atf rätten till radio- och TV-sändningar utövas enligt bestämmelserna i 6 § radiolagen och i gällande avtal.

Ett vikfigt underlag för tolkning av de allmänna regler för programverksamheten som ges i radiolagen och i avtalen mellan staten och radioföretagen är vissa av de uttalanden som finns i proposition 1977/78:91 och i utskottsbetänkandet KrU 1977/78:24. Utskottet vill i sitt betänkande nu erinra om några av dessa uttalanden, som fortfarande äger full giltighet men som jag av tidsskäl här inte upprepar. Jag ber i det avsnittet att få hänvisa till vad utskottet har sagt i sitt betänkande. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de nu nämnda motionsyrkandena.

Slutligen, herr talman, yrkas det i centermofionen 542 att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till överläggningar mellan Sveriges Radio och Operan resp, Dramaten om samarbetsavtal angående överförande av scenföreställningar till TV. Till stöd för yrkandet anförs att tidigare framförda önskemål om TV-utsändningar från teatrarna inte haft tillräcklig effekt.

Utskottet får med anledning av denna mofion erinra om att utskottet förra året i betänkandet 1979/80:26 framhöll vikten av atf en stor publik ute i landet via TV får ta del av de statliga teatrarnas föreställningar. Utskottet erinrade därvid också om ett fidigare uttalande om värdet av ett samarbete härvidlag även med regionala teatrar. Riksteaterensembler och fria grupper.

Utskottet, som konstaterar att samarbetet mellan Operan och TV de senaste åren ökaf i omfattning, vill ånyo betona angelägenheten av aft publik i hela landet bereds möjlighet att genom TV ta del av föreställningar som ges av Operan och Dramafiska teatern och även av Riksteatern samt regionteatrar och fria grupper. Vi anser det emellertid inte behövligt att riksdagen gör någon framställning till regeringen i frågan. Utskottet avstyrker därför motion 542.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.

Anf. 14 INGRID, DIESEN (m) replik;

Herr talman! När det gäller vårt förslag om en reklamfinansierad TV har ju utskottefs talesman inte tillfört debatten några nya argument ufan upprepar vad som står i utskoftsbetänkandet i år och utskoftsbetänkandet 1975.

Vad som bl. a. ligger bakom vårt förslag är ju bekymret över kostnadsutvecklingen inom Sveriges Radio-koncernen. Jag vill återge vad den tidigare vice radiochefen Jan-Otto Modig sade i en intervju 1979; Finansieringen av Sveriges Radio blir en jättefråga för 1980-falet. Jag tror inte att det kommer att gå atf klara den med enbart avgifter. Avgifterna har under några år nått en nivå som inget politiskt parfi kan acceptera. Så långt Jan-Otto Modig.

Det är inte så många länder i Europa som man kanske tror som har förbud mot TV-reklam. Det här förbudet är kanske det enda vi har gemensamt med Albanien. Men det finns också några andra länder som har förbud: Danmark, Norge och Belgien. Men i t. ex. Belgien har man ju möjlighet att fa in TV-reklam från alla kringliggande länder. I Finland, där man har TV-reklam, lär man finna reklaminslagen underhållande, mer underhållande än underhållningsprogrammen. Detsamma kan kanske bli förhållandet här. Def krävs ju inga större ansträngningar. Är det kanske därför som TV är så rädd för reklam i felevision?

Jag förstår infe riktigt den här rädslan för reklam. Man ser egenfiigen inte mer än det som man vill se. Överdriven reklam får ofta en motsatt effekt än vad som har avsefts. Men reklam kan ju också vara informativ och bör naturligtvis vara det. Vi möter reklam överallt. I Stockholm åker hundratusentals människor tunnelbana varje dag. När de står och vänfar på tågen på stationerna ser de på de flesta stationer stora affisher på väggarna. I tunnelbanevagnarna finns det reklamtext ovanför fönstren, och när man åker rulltrappa möter affisher i trapporna. Det ger i alla fall omväxling och någonting aft titta på. Jag har inte hört några klagomål över den reklamen, men det finns naturligtvis de som vill förbjuda den reklamen också. Jag tycker mig ha hört krav på synfrid, vad nu def är och hur nu def skall genomföras på gator och torg. En enkel fråga: Får man bära Konsumpåsar?

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen tdl radio och television, m. m.

Anf. 15 RAUL BLUCHER (vpk) replik;

Herr talman! Utbildningsministern har inte haft möjlighet aft delta i hela debatten. Utskottets talesman läser högt ur betänkandet, och på så vis får man inte de synpunkter som man själv har framfört i debatten ordentligt bemötta. Det blir ingen diskussion.

Det må, herr talman, fillåtas mig att som nyvald ledamot reagera mot denna formalisering av debatten. Jag är nu infe så desillusionerad att jag tror att det skall gå fill så här i landefs högsta demokrafiska beslutande instans. Nu skall jag erkänna att utbildningsministern muntligen har sagt mig att han skulle bli upptagen av en uppvaktning, Def är ändå ganska nedslående att debatten infe blir av, därför aft den pä det här sättet formaliseras. Detta ger

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

tyvärr ett intryck av ministersfyrelse i stället för demokratisk beslutsdebatt,

Anf. 16 KARL-ERIC NORRBY (c) replik:

Herr talman! Låt mig göra några kommentarer fill Ingrid Diesens inlägg om reklam i TV och radio och konstatera att def är riktigt att den här debatten på senare tid kanske infe har tillförts ytterligare bränsle, mer än från det håll där man är för reklam i radio och TV, Där visar man på möjligheterna fill en finansiering.

Jag måste ställa motfrågan: Finns det i så fall nya pengar som kommer fram?

Jag har känslan av att de pengar - och det har fidigare utredningar visat -som i så fall skulle komma att satsas på reklam i radio och TV måste tas någon annanstans. Det är det jag vill framhålla när jag hänvisar till utredningar som beträffande de konsekvenser det kommer att medföra för övriga massmedia, t, ex, dagspressen, säger atf vi kanske inte behöver söka efter ytterligare argument i de sammanhangen. Det kanske beror på styrkan i de argument som framfördes när den här frågan första gången fördes på tal. De argumenten tycker jag i dag är lika starka. Och det är ju total enighet om att fillbakavisa kravet om reklam i radio och TV. Det är bara moderaterna som yrkar på aft man skall införa reklam i dessa medier.

Angående Raul Bluchers uppfattning att han inte får den debatt som han efterlyser här i kammaren ber jag bara att få hänvisa till att det är fullt möjligt aft diskutera de här frågorna - och det är det vi gör också. Atf man kanske upprepar sig i de här frågorna beror ju i mångt och mycket, Raul Blucher, på att det är samma argument som framförs från mofionärernas sida, från kommunisternas sida. Ni vill riva upp ett radioavfal. Ni vill så aft säga föra utvecklingen fillbaka fill det fillstånd som var rådande före 1978 - ett fillstånd som vi då konstaterade inte var så som vi ville ha det. Jag vet inte om man då egentligen behöver slösa många argument på att tillbakavisa yrkandena från kommunisterna.

Detsamma gäller lokalradion. Det är ju total enighet om betydelsen av en stark lokalradio och att vi i fortsättningen också skall hålla den om ryggen, Def är väl anledningen till att Raul Blucher kanske inte får det djup i debatten som han efterlyser.

Anf. 17 INGRID DIESEN (m) replik:

Herr talman! Karl-Eric Norrby frågar; Varifrån skulle pengarna fill den här TV-reklamen komma? Delvis kan def väl bli nya pengar, men det är klart att det också kommer att ske en omfördelning av de pengar som i nuvarande läge satsas på reklam. Reklamutredningen fann ju på sin tid atf def troligen skulle fas en del framför allt från veckopressen, men i största utsträckning skulle def bli ufomhusreklamen, dvs. alla dessa stora affischer ute på husväggar, annonspelare m. m., som skulle drabbas. Dessutom har vi just i vårt land en oerhört stor mängd av direktreklam, brevlådereklam. Jag tror

inte det är många som skulle sörja om den sortens reklam minskade litet grand.

Anf. 18 RAUL BLUCHER (vpk) replik:

Herr talman! Min anmärkning, Karl-Eric Norrby, gällde inte själva argumentationen som sådan. Def föreligger ju nu polifisk oenighet om värdet av den omorganisafion som håller på att genomföras inom Sveriges Radio-koncernen. Det var väl om den debatten skulle föras i dag.

Den anmärkning jag framförde gällde just det formella sätt atf läsa upp utskottets formuleringar innantill som har förekommit här. Def är ju de formuleringarna i utskottefs betänkande som man utgår ifrån när man förbereder sig för debatten - och så hoppas man givetvis att debatten sedan skall bli lifef mer levande och spontan.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen UU radio och television, m. m.

Anf. 19 KARL-ERIC NORRBY (c) replik:

Herr talman! Jag beklagar livligt att Raul Blucher, med den journalisfiska bakgrund han har, infe möter värdiga motståndare i den här debatten, så att vi kan tillföra den ytterligare argument på ett så journalistiskt sätt aft de blir slagkraftiga. Men det kanske vi får anledning återkomma fill. Det är också så att vi missar någonting genom att vi infe har någon vpk-representafion i utskottet, då ni i så fall hade haft möjlighet aft ta del av den debatt som förekommer där.

Avslutningsvis vill jag mycket kortfattat konstatera atf jag får det erkännandet av Ingrid Diesen atf det här kan få menlig inverkan, t, ex, på dagspressen och dess möjligheter atf överleva. Samtidigt finner jag det märkligt att man vill ta pengar från denna del av massmedia och föra över dem fill ett medium som i andra fall kommer atf få men av detta, när vi fill behandling i kammaren har fått en proposition från statsrådet Wikström, där han lägger fram förslag om statligt stöd till dagspressen just därför aft den skall kunna överleva och för att vi skall ha en mångfald tidningar. Jag kan inte dela uppfattningen aft detta skulle vara rikfigt.

Jag kan väl också säga - med den erfarenhet som jag har av reklamfinansiering på andra områden, där kanske inte pengarna som sådana styr inriktningen av verksamheten men där de ändå indirekt har en negativ effekt genom aft man hela tiden får vara rädd för atf penningtillsfrömningen uteblir och aft pengarna på så sätt kanske styr verksamheten - att def för mig framstår som negativt. Detta har gjort att vi inom centerpartiet avvisar tanken på reklamfinansiering.

Talmannen anmälde att Ingrid Diesen anhållit att fill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 20 KERSTIN ANDERSSON i Kumla (s):

Herr talman! I det utskottsbetänkande som nu behandlas ingår även frågan om en successiv utbyggnad av FM-nätet, Vi socialdemokrater har reserverat oss mot ufskottsmajoritetens skrivning.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

Betydelsen av en fungerande lokalradio är vi i riksdagen tämligen överens om, Karl-Eric Norrby har här refererat till vad kulturutskottet fidigare har sagt om lokalradions betydelse när def gäller yttrandefriheten och för atf bredda den politiska debatten samt vad vi har sagt om att lokalradion infe av brist på resurser skall hindras atf pröva olika vägar aft nå de mål som gäller för verksamheten. Vi har också tryckt på önskvärdheten av att den skulle få möjligheter aft genom olika åtgärder förbättra bl, a, den lokala bevakningen.

Men för att allt detta skall fungera bra, Karl-Eric Norrby, finns def en vikfig förutsättning, och den är att vi får eft nytt sändarnät, FM 4.

FM 3-nätet, som nu används för lokalradions sändningar, är ursprungligen uppbyggt för aft distribuera riksprogram, men har brutits upp för atf också täcka lokalradioområdena.

Värt att uppmärksamma i sammanhanget är atf radions programdistribu-fionsnät under de senaste 20 åren infe har medgivit ökade sändningsmöjligheter. Lokalradions tillkomst har endast inneburit aft den tillgängliga sändningstiden omfördelats, Sändartäckningen blir för lokalradions del därför bristfällig, och möjligheterna att i dag avhjälpa bristerna är mycket begränsade.

Utbildningsradion samarbetar med lokalradion och planerar en ökad regionalprogramproduktion, som sänds över samma områden som lokalradioprogrammen.

Riksradion har också understrukit behovet av ökaf sändningsufrymme för rikssändningar, Atf tekniskt utforma ett FM 4-nät så att det blir användbart även för rikssändningar är ju möjligt. Att kostnaderna för ett uppbrytbart FM 4-nät blir större än för eff fast nät är vi medvetna om, men eftersom frekvenserna måste fastställas att gälla en lång tid framåt - 20 ä 30 år - är det viktigt med en framsynt utformning och flexibilitet för ljudradions utveckling.

Def alternafiva systemet med mobila sändare lär f. ö. bli avsevärt dyrare på grund av de höga driftkostnaderna. På experthåll säger man också aft områdestäckningen blir sämre.

I budgetpropositionen har statsrådet uttalat som sin åsikt aft en utbyggnad av nya FM-nät infe bör genomföras förrän efter 1988/89. Vi socialdemokrater kan infe dela den uppfattningen. Vi anser aft det är nödvändigt att en successiv utbyggnad kommer till stånd så snart som möjligt i den omfattning som resurser kan ställas fill förfogande.

Det finns en lång rad krav från allmänhetens sida, som under den allmänna motionstiden i januari 1980 resulterade i många mofioner från riksdagsledamöter, representerande samfiiga partier. Mofionerna handlade bl. a. om krav på förbättrade mottagningsförhållanden, så att man skulle kunna lyssna på "sin" station. Det är väl eft ganska rimligt rättvisekrav att mottagnings-förhållandena är likvärdiga över samtliga lokalradioområden.

Några exempel: På östra sidan av Vättern hör man Radio Skaraborg och Radio Sörmland bättre än Radio Östergötland. I södra Örebro län -Askersund - hör man Radio Skaraborg bättre. I södra Kalmar län hör man

Radio Kronoberg bättre. Det här kan rättas till enbart med hjälp av nya sändare. Dessutom förekommer dåliga lyssnarförhållanden över huvud taget i t. ex. norra delen av Örebro län, i Västernorrland, i Sörmland, i centrala Norrtälje och i Askersund i södra Örebro län.

Lokalradions utvecklingsplan för storstadsområdena innebär parallella sändningar, och det förutsätter också nya sändare och nya frekvenser i Stockholm och Göteborg. I Göteborg är en sändare i Alingsås nödvändig för aft man skall få till stånd länssändningar över Älvsborgs län och för att lösa problemen med stationsindelningen i Västsverige.

Riksdagen har åtminstone två gånger fidigare uttalat att lokalradions uppgift bl. a. är att programverksamheten inriktas på lokal informafion. Lokalradion är ju det medium där en opinion kommer till tals som eljest har svårt aft göra sig hörd.

För att ytterligare med de medel som står till buds tillmötesgå de här kraven sände under 1979/80 lokalradion 900 timmar över delar av lokalradioområden med bl, a, hjälp av televerkets s, k, kommunsändare, som ju infe har möjlighet att täcka hela kommuner utan endast tätortsområden. Dessa sändare är alltså inget alternafiv fill FM 4, men det är ett sätt att komma i gång med kommunsändningsverksamheten.

De höga lyssnarsiffrorna visar aft lokalradion är uppskattad runt om i landet. Den kan bli det ännu mer när vi fått bättre sandar- och lyssnarförhållanden.

Jag uppfattade Jan-Erik Wikströms uttalande tidigare här i debatten som en öppning i den riktning som vi har krävt. Formuleringen var om jag minns rätt: Det skall inte vara något idiotsfopp för FM 4, Det tycker jag talar för att utskottsmajoriteten borde kunnat ställa upp på vårt alternafiv fill utskottsskrivning, vilket ju innebär att en successiv utbyggnad av ett nytt sändarnät får påbörjas i den omfattning som resurser kan ställas till förfogande.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i utskottets betänkande.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

Anf. 21 EVA WINTHER (fp):

Herr falman! I 6 § radiolagen föreskrivs bl, a, att programföretagen i programverksamheten skall hävda principen om alla människors lika värde, I propositionen 1977/78:91 uttalades atf denna princip har betydelse också i fråga om behandlingen av könsrollsfrågor i programmen. Föredragande statsrådet framhöll aft det var självklart att man i programverksamheten måste verka för sådana grundläggande värden som jämställdhet mellan könen men ansåg inte att någon föreskrift härom borde föras in i radiolagen.

Det här svarade utskottet förra året med anledning av en motion från mig med en önskan om att riksdagen skulle uttala sig för en bättre bevakning av damidrott i radio och TV. Jag har inte väckt någon motion i år. Men att ämnet är aktuellt och att det verkligen behövs en annorlunda fördelning av den tid och de resurser som Sveriges Radio avsätter på radio- och TV-sidan när det gäller bevakning av idrott visar en undersökning som gjorts av en basketbollklubb i Luleå. Man har bevakat radio- och TV-sportens sändning-

3 Riksdagens protokoll 1980/81:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen tiU radio och television, m. m.

ar under veckorna 16-28 år 1980, Den totala bevakningstiden var två veckor för vardera TV och radio. Låt mig redovisa några siffror;

Radiosporten sände totalt 19 timmar och 33 minuter. Därav fick herrsporten 16 fimmar och 31 minuter och damsporten 53 minuter och 17 sekunder. Övrig fid avsattes till annat, Def var alltså ungefär 84,4 % för herrsporfen och 4,5 % för damsporfen.

När det gäller TV-sporten var sändningstiden totalt drygt 5 timmar. Därav upptog herrsporfen 4 timmar och 29 minuter samt några sekunder och damsporten 9 minuter och 51 sekunder - 89,4 % för herrsporten, 3,3 % för damsporten.

Undersökningen gör naturligtvis infe anspråk på att vara vetenskapligt utförd. Den är en grov överblick över hur sändningstiderna fördelar sig. Men jag tycker ändå atf den väldigt klart visar hur fördelningen är. Klubben har vidareutvecklat detta och följt upp undersökningen så fill vida att man har tittat på hur sändningstiden fördelar sig i förhållande till antalet aktiva när det gäller dam- resp. herridrott. Def ser naturligtvis lika illa ut då.

Allt fler kvinnor ägnar sig akfivt och engagerat åf idrott. De och mänga med dem undrar varför damidrotten är så ointressant för radio och TV. Def bristande intresset för damidrotten hos sportredaktionerna får naturligtvis de kvinnliga idrottsinsatserna att framstå som mindre värda. Det i sin tur påverkar damidrottens utveckling negativt, både ekonomiskt och publikmässigt, vilket ju har inflytande på ekonomin men också när det gäller att intressera flickor för aktivt deltagande i idrott.

Här behövs en skärpning från sportredaktionerna på TV och radio. De måste leva upp till den jämställdhet som vi här i riksdagen förväntar oss atf de har som utgångspunkt för sitt arbete.

Anf. 22 KERSTIN GÖTHBERG (c):

Herr talman! De allra flesta människor i vårt land har ingen eller ringa möjlighet att se levande teater, opera eller balett. Orsakerna härtill är många. Def kan vara ekonomiska, sociala eller geografiska hinder som ligger i vägen. Sveriges Radio och framför allt Sveriges Television spelar en väldigt viktig roll när det gäller att nå ut till en bred - och ofta helt ny - publik genom sitt utbud av olika aktiviteter. Detta har också tagits upp i radioufredningen som en mycket viktig del av radions och televisionens verksamhet. Och vi har ju fått TV-teafern, som jag tycker är en fin förstärkning just när det gäller aft ge allt fler människor möjlighet fill featerupplevelser.

I radioutredningen och också i propositionen om Sveriges Radios framtida verksamhet tog man upp frågan om sändningar från i första hand Operan och Dramaten. Jaghar i motion 542 aktualiserat frågan, för jag tycker att det har hänt ytterst litet på det här området. I proposifionen uttalade statsrådet att om en frivillig överenskommelse infe skulle leda fill något resultat, var han beredd atf fa initiativ fill att avtal tecknades med i första hand de nämnda institufionerna. Utskottet har behandlat min mofion och ansett att det hela egentligen är bra som def är. Utskottet anser inte atf def är berättigat med någon form av avtal och menar att samarbetet t, o. m, ökat i omfattning. När

det gäller Operan kan jag delvis hålla med utskottet men infe i fråga om Dramafiska teatern,

Def är enligt min uppfattning viktigt för hela svenska folket atf få möjlighet aft genom TV ta del av föresfällningar som ges på Operan och Dramatiska teatern, Def satsas ju väldigt mycket pengar från statens sida på de här institutionerna - med all rätt, för vi skall slå vakt om de nationella scenerna. Men det är också rikfigt och nödvändigt atf fler människor får ta del av deras utbud. Om vi jämför med andra länder finner vi atf man i Danmark har sådana avtal med Det kongelige teater t. ex. I England förekommer också sådana överföringar i stor utsträckning.

Utskottet är hoppfullt i sin skrivning, och det får väl jag också vara. Det lönar sig naturligtvis inte att mot ett enigt utskott ställa något yrkande om bifall till mofionen, men jag är angelägen om att understryka hur viktig den här frågan är för stora grupper av befolkningen i vårt land.

Herr falman! Jag har inget annat yrkande än utskottets.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsanvisningen till radio och television, m. m.

Anf. 23 KARL-ERIC NORRBY (c);

Herr talman! Jag vill bara göra def förtydligandet att def är riktigt, som Kersfin Göthberg läst innantill i betänkandet, att utskottet konstaterat att samarbetet mellan just Operan och TV har ökat i omfattning. Vi har däremot infe kunnat notera något ökaf samarbete mellan Dramafen och TV. Def är därför vi i utskottefs skrivning erinrar om vad utskottet tidigare uttalat i den här frågan. Vi hoppas också på att TV;s samarbete med Operan kommer att utvidgas fill att även gälla Dramafen.

Punkt 1

Mom. 2 (nya riktlinjer för Sveriges Radio m. m.) Utskottets hemsfällan bifölls med 297 röster mof 17 för mofion 729 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 3 (lokalradions medlemskap i Svenska Arbetsgivareföreningen) Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mof 17 för motion 956 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 5 (kvalitetshöjande åtgärder i fråga om radio- och TV-program) Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mot 17 för mofion 729 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 10 (utbyggnaden av regional-TV)

Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mot 17 för mofion 729 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 18 (närradion)

Utskottets hemsfällan bifölls med 297 röster mot 17 för motionerna 729 och 956 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar. 1 ledamot avstod från att rösta.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Medelsan visningen till radio och television, m. m.

Mom. 19 (en utvecklingsplan för lokalradion)

Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mof 17 för motion 956 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 20 (utbyggnad av nya FM-nät)

Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 155 för reservafion 1 av Georg Andersson m, fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 22 (reklamfinansiering av radio och TV)

Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 68 för reservation 2 av Tore Nilsson m. fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 25 (sändningar i lokalradion på minoritetsspråk) Utskottets hemställan bifölls med 296 röster mot 17 för motion 956 av Lars Werner m. fl, i motsvarande del, 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga moment

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkt 2

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Föredrogs
Näringsufskotfets betänkande

1980/81:36 om allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m. (prop. 1980/ 81:81 och 1980/81:105)

Civilutskottets betänkanden

1980/81:20 om anslag till bostadsdepartementet m. m. (prop. 1980/81:100)

1980/81:21 om anslag till kommundepartementet m. m. (prop. 1980/

81:100) 1980/81:22 om anslag fill centralnämnden för fastighetsdata (prop. 1980/

81:100) 1980/81:23 om anslag till lantmäteri- och kartväsendet (prop. 1980/

81:100)

Vad utskotten hemställt bifölls.

8 § Föredrogs
Finansutskottets betänkande

1980/81:17 om anslag på filläggsbudget II inom budgetdepartementets verksamhetsom.råde

Punkt 1

Lades till handlingarna.

Punkt 2

Utskottets hemställan bifölls.

9§ Föredrogs

Skatteutskottets betänkande

1980/81:22 om filläggsbudget II fill statsbudgeten för budgetåret 1980/81 i vad avser visst anslag till tullverket (prop. 1980/81:101)

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

10 § Snabbvinsatser

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1980/81:23 om s, k, snabbvinsatser (prop, 1980/81:91),

Anf. 24 ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! På riksdagens bord ligger nu eff betänkande från skatteutskottet över en regeringsproposifion med förslag som har till syfte att begränsa rätten fill hemtillverkning av vin så att den mest kommersiella avarten kommer bort. Bakgrunden till proposifionen finns aft söka i det förhållandet att riksdagen 1977 med sitt beslut i alkoholfrågan gjorde ett misstag och inte täppte till alla kryphål för de kommersiella krafter som funnit en stor marknad genom att missbruka rätten fill hemtillverkning av vin.

Förra våren hade riksdagen att ta ställning fill mofioner om förbud att försälja snabbvinsatser. Skatteutskottet instämde i motionernas syfte. Man ansåg att def behövde bli förbud mot försäljning av snabbvinsatser, men då man hade vetskap om aft socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor föreslagit regeringen att avge en proposifion i frågan, och då regeringen också aviserat en sådan, tyckte utskottet liksom riksdagen att man skulle invänta den aviserade propositionen, även om man instämde i motionernas syfte. Nu föreligger alltså proposifionen, och förslaget är utformat på sätt som riksdagen 1980 tyckte var bra.

Det har också väckts några motioner med anledning av propositionen, och de har alla det gemensamt att motionärerna yrkar avslag på propositionen. I en del av motionerna anstränger man sig att förlöjliga propositionen, både av principiella skäl och därför att den kan bli svår att fillämpa. För egen del menar jag att löjet mest drabbar dem som i fjol tyckte att man skulle förbjuda snabbvinsatserna och som nu försöker göra sig roliga över den produkt de varit med om atf beställa.

Jag kan förstå dem som av prakfiska skäl hyser tvekan inför lagstiftning som det kan vara grannlaga atf tillämpa. Respekten för dem skulle bli ännu större, om de försökte hitta alternativa lösningar.

Samtidigt vågar jag säga aft de; som tycker atf alla försök att begränsa alkoholkonsumtionen och skatteflykten kring den hanteringen bara är

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

löjliga, kanske inte riktigt förstått vare sig den alkoholpolitiska situationen i vårt land eller det förhållandet atf alkoholskatter också är skatter.

Herr talman! Låt mig anföra några, som jag tycker, goda skäl för det kloka i att hålla fast vid utskoftsmofiveringen sedan i fjol. Def är möjligt att snabbvinsförsäljningen som den ser uf just nu inte är något större socialt problem. Men man skall ha klart för sig att de försålda satserna dock motsvarar minst 10 miljoner liter vin eller omkring 15 % av Systembolagefs hela försäljning av vin. Utslaget på Systembolagets totala alkoholförsäljning rör det sig kanske om 3 %, inte 1 % som det står i någon mofion. Då de mest utsatta grupperna inte hittills har sysslat så mycket med den hanteringen har de sociala vådorna dock ännu inte varit så stora.

Men finns def någon garanfi för aft så kommer att bli fallet framöver? Enkätundersökningar visar att ungdomar tillverkar vin i högre grad än äldre. Är det här den hobbyverksamhet som en barngenerafion helst skall se sina föräldrar syssla med? Man måste ha klart för sig att berusningseffekten av det hemgjorda vinet är vida överlägsen mellanölets. Den som tror att den här verksamheten kommer att vara en skyddad sektor bara därför aft tillverkningen tar 2-4 veckor skall nog infe vara alltför säker. Minderåriga kan i dag helt legalt köpa vad som behövs för atf på kort tid framställa en dryck med avsevärd alkoholstyrka, medan man å andra sidan måste vara 20 år för aft i systembutiken kunna köpa betydligt svagare drycker.

Ingen trodde från början att mellanölet skulle få den utbredning som def fick, men när kommersiella krafter ser en möjlighet aft tjäna pengar, får sociala hänsyn vika. Det vet vi nu genom dyrköpt erfarenhet. Jag tror att det är bäst att stämma i bäcken, innan vi verkligen har fått ett nytt ungdomsproblem. Försäljningen visar en starkt stigande trend, och problemen kan komma tämligen snabbt.

Riksdagen har som målsättning för alkoholpolitiken beslutat att man skall sänka den alltför höga totalkonsumtionen. En fortsatt legal försäljning av snabbvinsatser motarbetar på ett markant sätt den målsättningen. Handeln i alla slags affärer och genom postorder av varor som på kort fid blir alkoholstarka drycker går också tvärtemot ett annat beslut som riksdagen har fattat, nämligen att det enskilda vinstintresset skall bortkopplas från hanteringen och att speciella affärer - systembutikerna - skall sköta försäljningen. Nog måste det vara orimligt att i det här fallet överlåta hela försäljningen, utan kontroll och utan beskattning, fill enskilda,

I alla andra sammanhang är huvudparten av riksdagens ledamöter överens om att vi skall förhindra inte bara skatteflykt utan också kringgående av skattelagar, I den här frågan tycks mofionärer och utskottsmajorifet ha en annan uppfattning. Här är man beredd att med öppna ögon tillåta ett skatfeundandragande som kan beräknas uppgå till något hundratal miljoner kronor årligen, en summa som kommer att öka i takt med den ökande användningen av den här typen av alkohol och i takt med att riksdagen vill använda skatteinstrumenfet för aft pressa ned den höga alkoholkonsumtionen.

Ibland frestas jag aft tro att man även från riksdagshåll har överseende med

just den här typen av skatteundandraganden. På något annat sätt kan jag inte tolka det förhållandet att ingenting egentligen blir gjort mot all den skattefria försäljning som i dag sker både legalt och illegalt. Det är som om def skulle ligga ett försoningens skimmer över denna typ av skatteflykt. Ja, man kräver att hela branscher skall hållas i gång genom aft inte betala skatt.

Självklart måste man ta på allvar de invändningar som kan resas mot att det kan bli fillämpningssvårigheter eller kontrollsvårigheter när propositionens lagförslag skall föras ut i verkligheten. Det märkliga är ändå atf ingen motionär och ingen inom utskottsmajoriteten gjort det minsta lilla försök atf hitta några alternativa förslag till lösningar, Def är väl ändå det minsta man kan begära av dem som i fjol tyckte att regeringen skulle lägga fram ett förslag om förbud för snabbvinsatser. Den vägande invändningen mot proposifionen synes nu vara att den inte blir effekfiv, och därför vill man avslå alltsammans. Jag kan försäkra utskottsmajoriteten att hade ni gjort def allra minsta lilla försök att presentera ett effektivare förslag, så hade inte jag varit reservant.

Nu är det nog ändå så att proposifionen inte är så dålig ur effektivitetssynpunkt. Tar man bort möjligheten att köpa snabbvinsatserna som helhet med de rätta doseringarna, på sätt som föreslås i propositionen, har man kraffigt försvårat möjligheterna att göra en aptitlig dryck. Tar man också bort möjligheten, vilket föreslås, att göra vin på den specialtillverkade saft som saluförs - det går nämligen infe att använda fabriksfillverkad saft med dess tillsatser - tror jag att den här hanteringen inte längre blir lockande för de affärsintressen som nu vill sälja så mycket som möjligt utan hinder.

Man skall också ha klart för sig att def här inte är fråga om att tillfredsställa några konsumenternas behov. Innan de kommersiella intressena kom in i den här hanteringen var det ytterst små kvantiteter som fillverkades, mest kanske av nyfikenhet men också för att tillvarata en del överskottsfrukt.

Nu menar utskottsmajoriteten att man inte kan kriminalisera en tillverkning i hemmet därför atf alla ingredienserna var för sig kan köpas i affär. Men det är just vad vi har gjorf exempelvis beträffande hembränningen. Man kan inte i affärerna marknadsföra de här varorna hur som helst enligt marknadsföringslagen, som far speciellt sikte på alkoholhaltiga varor. Också på den punkten innebär propositionen en ganska effekfiv spärr.

Den som köper den speciella saften och av den gör vin hemma gör sig alltså skyldig till en straffbar handling, Utskottsmajoriteten menar att defta aldrig kan kontrolleras. Invändningar av detta slag måste man också fa på allvar -det blir svårigheter att kontrollera det hela. Ingen har tänkt sig att polisen skall springa i hemmen och kontrollera råvaran till hemtillverkat vin, F, ö, är det många bestämmelser som är likartade. Det är mycket som man infe får göra i hemmet och som polisen ännu inte går in och kontrollerar. Frågan är om man ens får gå in och fitta om det finns TV-apparat, TV kan ju inte förbjudas därför att staten inte får in alla licenser och för att polisen inte kan springa i hemmen och kontrollera. Om lagen skall bli hundraprocentigt effekfiv eller nära intill, måste naturligtvis hemtillverkningen förbjudas helt. Men så långt vill inte socialministern gå. Socialministern vill fortfarande

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

uppehålla tanken - kanske fikfionen - att folk på det här sättet kan tillvarata litet svenska frukter. Jag menar att om man bara kan komma tillbaka till den omfattning som den här hanteringen hade innan den blev föremål för affärsintressen, är riskerna för missbruk inte särskilt stora.

Reservanterna ansluter sig alltså till socialministerns förslag och är beredda att med de relativt lindriga metoder som föreslås i propositionen göra ett försök att komma till rätta med eff problem som i dag kanske inte är så stort men som kan få helt andra proportioner, om det nu nonchaleras. Enligt reservanternas uppfattning är det bättre att försöka göra något i dag i stället för att invänta den tidpunkt då underåriga i betydande utsträckning dricker viner från snabbvinsatser. Men det är så dags då, I ett sådant läge vill t, o, m, utskottsmajoriteten ingripa, och då måste det vidtas kanske mera drastiska metoder än som i dag föreslås.

Visst tycker utskottsmajoriteten att det här med skatteflykten är felaktigt om vi får tro skrivningen, men så säger den atf all hemtillverkning ju egentligen innebär skatteflykt och att man därför inte kan göra något åt detta heller. Visst tycker utskottsmajoritefen att saluförandet av snabbvinsatser styrs av enskilt vinstintresse, och det är ju infe bra det heller, men eftersom kringutrustning vid vanlig hemtillverkning försäljs med samma vinstintresse får man överse med snabbvinsatsernas privata vinstintresse. Jag skulle vilja säga aft sällan har så många undanflykter och den obotfärdiges förhinder presenterats för att inte ta emot den lagsfiftning som riksdagen förra året begärt.

Herr talman! Som jag tidigare nämnt kan inte heller reservanterna känna sig helt säkra på att den i propositionen föreslagna lagsfiftningen blir tillräckligt effektiv. Vi förutsätter därför att utvecklingen följs med stor uppmärksamhet både från socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor och från regeringens samordningsorgan. Framför allt är det postorderförsäljningen som vi tror kan bli ett problem i fortsättningen. Vi är dock övertygade om att proposifionens förslag är ett stort steg i räft riktning och just i rätt tid.

Jag ber därför, herr falman, att få yrka bifall fill den vid utskottsbetänkandet fogade reservafionen, som med några smärre ändringar sammanfaller med propositionen.

Anf. 25 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Självfallet finns def inte någon enda ledamot av denna kammare som inte besjälas av en önskan att minska alkoholmissbruket i vårt land, och lika självfallet bör alla möjligheter fillvaratas att minska detta missbruk. Det kan emellertid starkt ifrågasättas om förslaget i proposition 91 om förbud att sälja snabbvinsatser samt att inskränka möjligheterna för hemfillverkning av vin på något sätt är ägnat att minska alkoholmissbruket, även då det gäller ungdomen.

Den förbudsproposifion som vi nu behandlar är mer eller mindre ett beställningsarbete av förra årets vårriksdag, Skaffeufskotfet ställde sig då, med anledning av några center- och folkpartimotioner, positivt till ett saluförbud för snabbvinsatser, och utskottet förutsatte atf regeringen skulle

lägga fram eft förslag om förbud, vilket alltså nu har skett. Jag behöver kanske inte tillägga atf vi tre moderater i skatteutskottet reserverade oss till förmån för en annan skrivning där vi inte instämde i det önskvärda av ett förbud. Riksdagen följde emellerfid med stor majoritet utskottet, och därmed var beställningen ett faktum.

Som Erik Wärnberg tidigare redogjort för är def inte första gången som frågan om snabbvinerna behandlas här i riksdagen. För fyra år sedan förbjöd riksdagen att extrakt och koncentrat av safter användes för hemtillverkning av vin. Förbudet atf saluföra dessa ingredienser i snabbvinförpackningarna var ett slag i luffen och generande enkelt att kringgå genom att extrakfen och koncentraten i förpackningarna utbyttes mof råsaff.

Def var ungefär lika effekfivt som om man skulle förbjuda färghandlarna att sälja grön färg, när sädan färg lätt kan fås genom att blanda blått och gult,

Eft av skälen fill att vi moderater i utskottet går emot ett nytt förbudsförslag är atf ett sådant förbud knappast kan bli särskilt effekfivt. De ingredienser som tillåts som råvaror, frukt och bär, kan ju fås överallt även om def nu kommer atf gynna dem som har tillgång till egna fruktträd.

Eft annat skäl fill vårt motstånd är att det självfallet är helt omöjligt för polisen att kontrollera om vid hemtillverkning av vin vederbörande "hembrännare" som råvara använder förbjuden saft i stället för tillåten frukt. Def där talesättet som vi har att "förbjuden frukt smakar bäst" får vi tydligen ändra till att "förbjuden saft smakar bäst".

Hur skall vi polifiker kunna gå ut till svenska folket och med bibehållen trovärdighet kunna förklara varför det går för sig aft köpa ett par kilo äpplen, stoppa dem i en fruktcentrifug och sedan göra vin av den utvunna saften, medan def inte är tillåtet att tillverka vin av köpt saft?

Självfallet bör man inte stifta lagar som för def första är lätta att kringgå, för det andra svårligen kan beivras och för det tredje uppfattas av många som löjeväckande. Polisens knappa resurser bör förvisso användas fill mer angelägna uppgifter som exempelvis att hålla efter ratfonyktra och langare.

Jag skulle kunna känna en viss förståelse för förbudsivrarna, om man genom eff stopp för snabbvinerna väsentligt eller t. o, m, blott i ringa grad kunde minska alkoholmissbruket och särskilt då ungdomsfylleriet, Erik Wärnberg har själv erkänt att def just nu inte föreligger några större sociala problem. Ingenting har emellertid enligt min uppfattning framkommit som ger stöd åt antagandet att missbruket kan minskas genom defta förbud. De olika ingredienserna får man även fortsättningsvis köpa var för sig, och själva tillverkningsprocessen som sådan föreslås inte bli förbjuden. Den mängd alkohol som konsumeras genom snabbvinerna torde inte motsvara mer än någon procent av den totala alkoholkonsumtionen, Erik Wärnberg hade en annan uppfattning och nämnde 3 %, Man har heller inte särskilt övertygande kunnat leda i bevis att def är den ungdom under 20 år som inte får handla i sysfembufikerna som i någon högre grad sysslar med hemtillverkning av vin.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Vi måste på ett helt annat och effektivare sätt använda de resurser som står till buds för att komma till rätta med alkoholmissbruket.

Som vanligt var Erik Wärnbergs anförande präglat av måttfullhet, och jag har inte så många kommentarer att göra men vill anföra några i alla fall.

Han talade om atf det var negativt atf de kommersiella krafterna skulle kunna tjäna på fortsatt tillverkning. Ja, vi har kommersiella krafter i restaurangnäringen och i öltillverkningen som man ju accepterar.

Sedan talade Erik Wärnberg om skatfeundandragande. Ja, vill man åf det, är def enda effekfiva sättet atf helt förbjuda fillverkning av vin över huvud taget i hemmen. Han jämförde också ett förbud med förbudet mof hembränning som sådant. Men där råder en väsentlig skillnad, ty själva processen när det gäller hembränning är förbjuden, medan det inte är tänkt atf processen när det gäller hemtillverkning av vin skall förbjudas, i varje fall än så länge.

Om trots allt förbudsivrarna skulle vinna den votering som snart följer och propositionen således antas av riksdagen, bör man åtminstone rätta till den oformlighet som det innebär att ikraftträdandet av saluförbudet och fillverkningsförbudef för snabbvinsatserna satts till samma tidpunkt, nämligen den 1 maj i år.

Eftersom snabbvinsatserna har ungefär tolv månaders lagringsduglighet, måste alla de som inte hunnit förbruka dessa före den 1 maj kasta bort återstående vinsatser för att inte bh lagbrytare. Detta kommer säkerligen av en bred allmänhet att betraktas som obilligf.

Ett eventuellt förbud mot hemfillverkning sådant det formulerats i propositionen bör därför infe träda i kraft förrän tolv månader efter eft saluförbud. Förslaget om denna senareläggning lyder:

"Denna lag träder i kraft den 1 maj 1981. Bestämmelserna i 10 § i sin nya lydelse fillämpas dock för tid fr. o. m. den 1 maj 1982."

Förslaget är utdelat till kammarens ledamöter, och jag yrkar i andra hand bifall därtill.

Avslutningsvis måste jag, fru talman, säga att det är beklämmande atf riksdagen, som har så många oerhört viktiga beslut att ta ställning till, skall behöva ägna tid åf och befatta sig med så pass bagatellartade ärenden som vilka ingredienser människor skall få använda för att tillverka sitt eget vin.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemsfällan i skatteutskottets betänkande.

Under defta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 26 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Fru talman! Jag har två frågor atf ställa till Knut Wachtmeister. Den första frågan är: Står Knut Wachtmeister bakom riksdagens förslag om att försöka få ner den alltför höga totala alkoholkonsumtionen? Den andra frågan är; Står Knut Wachtmeister bakom riksdagens beslut atf så långt det är möjligt

koppla bort allt enskilt vinstintresse från alkoholhanteringen?

Om Knut Wachtmeister står bakom de här förslagen kan han infe bortse från aft snabbvinsatserna i dag ökar den totala vinkonsumtionen i landet med minst 15 %. Det är en ganska avsevärd höjning av den totala konsumtionen i landet. Defta går stick i stäv mot det beslut som riksdagen har fatfat om att försöka få ner den totala konsumtionen. Jag vet inte om Knut Wachtmeister accepterar detta, och därför frågar jag. Knut Wachtmeister kanske driver den linjen att def är missbruket som till varje pris skall bekämpas, att missbruk icke kommer av bruk, och därmed förnekar han det sambandet. I så fall förfaller givetvis min fråga.

Det är samma sak när def gäller de privata vinstintressena. Vi flyttade ju över mellanöl och drycker med motsvarande alkoholhalf till systembutikerna, men nu tillåter vi barn och vem som helst att gå in i en affär och köpa sådant som man kan få fram drycker av med mera än 15 % alkohol. Def innebär alltså att vi här helt och hållet accepterar det privata vinstintresset.

Knut Wachtmeister går emot detta förslag, säger han, på grund av atf ett sådant här förbud inte kommer aft bli effekfivt, och man kommer - som man gjorde 1977 - att hitta på något sätt att kringgå förbudet. Men jag är inte säker på att man kommer atf göra det. Dessutom skulle defta förslag vara så pass lindrigt atf def skulle orsaka liten inverkan på människors vanliga konsumtionsmönster. Vi gör emellertid ett försök och börjar med det här. Men är felet att det är för lifef effektivitet försfår jag infe varför Knut Wachtmeister inte har gjort det minsta lilla försök atf komma med ett effekfivare förslag. Det finns ju eft sådant: Gör precis som med hembränningen, som är helt och hållet förbjuden! Om Knut Wachtmeister vill ha det så, varför inte ta upp ett sådant förslag fill prövning?

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 27 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fru falman! Jag fick två frågor av Erik Wärnberg som jag självfallet skall besvara.

Den första frågan var om jag står bakom beslutet atf vi skall försöka nedbringa den totala alkoholkonsumtionen i vårt land. Svaret är självfallet ja. Erik Wärnberg frågar då varför jag inte kommer med några rekommendationer. Jag vill infe fa upp fiden med att redogöra för moderata samlingspartiets rapport, som heter En realistisk alkoholpolitik och som färdigställdes i augusfi förra året. Jag skall gärna överlämna ett exemplar till Erik Wärnberg. Där finns en lång rad åtgärder föreslagna för att vi skall komma fill rätta med alkoholmissbruket.

Den andra frågan var om jag vill acceptera vinstintressena på detta område. Vinstintressen finns i allting i detta land. Det finns vinstintressen i sjukvården, läkemedelstillverkningen och tillverkningen av många livsmedel, skadliga som oskadliga. Vinstintressena accepteras fortfarande så till vida att Erik Wärnberg inte vill förbjuda tillverkningen som sådan av vin i hemmen. Det är bara def att man infe skall få använda vissa ingredienser utan endast frukt och bär.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Vi accepterar atf man får köpa en liter billig sprit när man varit ute på en semesterresa. Vi accepterar den hantering av alkohol som förekommer i samband med färjetrafiken och på många andra ställen. Därför kan man infe kategoriskt säga att man vill förhindra vinstintressena på ett visst område. Jag är i stort sett positiv fill vinstintressena över huvud taget i vårt näringsliv, för det är en av grundpelarna till välståndet att människor kan tjäna någonting på def de tillverkar. Därför vill jag inte svara ja på frågan om jag är mot alla former av vinstintressen.

Anf. 28 ERIK WÄRNBERG (s) replik;

Fru talman! Knut Wachtmeister sade i ett tidigare anförande att han fann det beklämmande att riksdagen och polisen skulle syssla med sådana här ting. Jag tycker i stället att def är synnerligen beklämmande att Knut Wachtmeister i dag deklarerar att han är intresserad av vinsfen i svenskt näringsliv och att han för in alkoholhanteringen som en del av svenskt näringsliv. Jag tar bestämt avstånd från någonting liknande.

Detta gäller alltså intressen som är ute för aft tjäna pengar på någonting som staten tidigare vid ett flertal tillfällen sagt att enskilda människor inte skall tjäna på, utan man skall försöka ta bort def. Jag tycker det är beklämmande att Knut Wachtmeister inte kan skilja på alkoholhantering och näringsliv i övrigt i vårt land.

Att jag i dag inte är beredd att gå med på totalförbud mot vinfillverkning i hemmen beror helt enkelt på att jag tror atf de åtgärder som föreslås i denna proposition skall innebära att alkoholkonsumtionen kommer ner på samma nivå som innan importörerna hade upptäckt att Sverige var en gyllene marknad att tjäna pengar på, om man kunde utnyttja vissa kryphål i den generösa alkohollagstiftning som vi hade på denna punkt, nämligen att det var tillåtet aft tillverka vin och vissa andra drycker i hemmen. Deffa utnyttjade man hänsynslöst.

1977 var alla överens - även Knut Wachtmeister - om att vi måste stoppa detta. När vi nu gör ett nyft försök aft täppa fill det hål som vi inte lyckades täppa fill 1977 går Knut Wachtmeister fram och säger att ett sådant här förbud inte blir effektivt och atf vi skall strunta i det hela. Jag tror att om alkoholkonsumtionen går tillbaka fill den nivå den hade i början av 1970-talet så är det inga problem längre. Men om man ändå skulle fortsätta att försöka hitta på nya kringgående rörelser måste vi nog ta till ännu mer drastiska metoder. Låt oss åtminstone försöka med det här.

Anf. 29 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Fru talman! Erik Wärnberg har nu inte längre någon replikrätf, och därför skall jag inte ställa några frågor fill honom. Jag vill blott konstatera att Erik Wärnberg inte vill förbjuda all hemtillverkning av vin och inte heller vill förbjuda tillverkningen av öl, som ju också är ett alkoholpolitiskf problem och där det finns vinstintressen.

Anf. 30 TAGE SUNDKVIST (c):

Fru talman! Under de senaste åren har insikten om atf alkoholen är ett verkligt samhällsproblem vuxit sig allt starkare. Politiskt har def också rått en bred enighet om att kraftfulla åtgärder är nödvändiga för att komma till rätta med missbruket. Det har också understrukits i debatten i dag att def är på det sättet.

För att komma till rätta med missbruket anser jag att def finns en enda väg aft gå, nämligen genom att minska den totala konsumtionen, Def är ju ur bruket som missbruket uppstår.

Tyvärr har riksdagen under senare år ofta haft anledning att återkomma till alkoholpolitiska frågor. Tyvärr, säger jag, därför atf orsaken till aft vi har återkommit fill alkoholpolifiken så ofta är ett alltmer utbrett alkoholmissbruk. Defta missbruk har infe minst tagit sig uttryck i att det framför allt är bland ungdomen i allt lägre åldrar som missbruket har spritt sig i allt större utsträckning. Det var en av orsakerna till den långvariga och tidvis intensiva debatt som vi hade omkring mellanölet. Def var också orsaken fill aft det blev en majoritet i riksdagen för att ta bort mellanölet. Vi kan väl ändå göra det konstaterandet aft man nu kan skönja positiva tendenser efter det beslutet just när det gäller missbruket av alkohol bland ungdom.

Den fråga som vi diskuterar i dag kan som jag ser det mycket väl vara en parallell. Den diskuterades också vid samma tillfälle som mellanölsfrågan. Det är alltså inte på något sätt någon ny fråga som vi har att behandla, vilket har framgått av den debatt som förts hitfills i dag. Däremot kanske man skall fillägga att det är första gången som vi har denna fråga uppe till behandling i riksdagen separat. Tidigare har den behandlats i samband med andra frågor, som alltså har utgjort ett helt nykterhetspolitiskt paket,

Def har redovisats tidigare atf den här frågan diskuterades 1977 första gången, Def beslut som riksdagsmajoritefen den gången fattade var betingat av ambitionen och möjligheten att få eft stopp på försäljningen av snabbvinsatserna. Man gick den gången inte så långt som förslaget i propositionen i dag innebär. Orsaken fill att man inte gjorde det var att man ansåg aft alkoholnämnden skulle ha dessa frågor under prövning innan man vidtog ytterligare åtgärder. Alkoholnämnden har också undersökt och behandlat dessa problem och lade så småningom fram ett förslag om att man borde förbjuda snabbvinet, Def resulterade i motioner fill förra årets riksmöte, vilka behandlades på våren 1980,

När frågan förra året behandlades i riksdagen var det en, som jag betraktar det, egentligen helt enig riksdag som beställde eft förslag från regeringen - låt vara att moderaterna hade en annan formulering på beställningen än utskottsmajoritefen, Utskotfsmajoriteten hade ett klart instämmande i motionernas syfte. Man avslutade med att ändock avslå mofionerna på grund av att man förväntade sig aft regeringen skulle lägga fram ett förslag redan hösten 1980, Detta förslag föreligger nu, och det förslaget diskuterar vi i dag. Jag vill alltså klart konstatera att det förslag som regeringen har kommit med och som vi nu behandlar kan betraktas som en beställning.

När det gäller moderaternas särlinje förra året sade de i sin reservation att

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

de avstyrkte motionerna med hänsyn fill att regeringen förväntades lägga fram eft förslag i anledning av alkoholnämndens framställning. Vad var def för förslag som moderaterna den gången väntade sig? Man väntade sig naturligtvis atf regeringen skulle lägga fram ett förslag om en skärpning av bestämmelserna. Skulle man behålla nuvarande bestämmelser så behövde man ju inte vänta på regeringens förslag.

Jag befraktar def alltså så, att en tämligen enig riksdag förra våren beställde def förslag vi nu har fått. Därför är jag en aning förvånad över de motioner som vi har aft behandla här i dag. Jag skall inte gå in på dem, men jag är framför allt förvånad över det tonläge och det språkbruk som används, när man förlöjligar det förslag man nu har fått - och som man egentligen har begärt.

Det är två saker som utgör grunden för def beslut som föreslås av oss reservanter och i propositionen, Def är dels nykterhetspolitiska skäl för att vidta den här åtgärden, dels beskatfningsmässiga skäl.

Det är litet svårt atf veta hur stor omfattning snabbvinstillverkningen har. Vissa uppgifter säger aft den tidvis går upp till ca 20 miljoner liter färdigt vin per år, andra uppgifter anger att det är 10 miljoner liter. Ställer man defta mof de drygt 70 miljoner liter vin som årligen säljs via Systembolaget kan man konstatera att def är en rätt stor del som undandras beskattning den här vägen. Det gör att detta väl ändå får ses som en beskaftningsfråga, så som Erik Wärnberg klart har redovisat tidigare.

Med hänvisning fill de anförda synpunkterna vill jag yrka bifall till reservafionen, som innebär bifall i stort till propositionen. Eftersom def också har framställts ett tilläggsyrkande av Knut Wachtmeister under debattens gång yrkar jag avslag på det tilläggsyrkandet.

Anf. 31 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Fru falman! Tage Sundkvist säger här att det var en enig riksdag som beställde proposifionen i våras, och jag förfäktade motsatsen i mitt första anförande. Jag måste tydligen upprepa aft det inte var något enigt utskott och inte någon enig riksdag, för skatteutskottets majoritet instämde den gången helt i de väckta motionernas syfte, vilket alltså innebar aft man var emot ett saluförande av snabbvinsatser. Man åberopade också att man ville begränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen, och man åberopade vidare statens fiskala intressen och angelägenheten av atf motverka de enskilda vinstintressena inom alkoholområdet. Slutklämmen löd: "Utskottet instämmer i motionernas syfte. Med hänsyn till atf regeringen under hösten 1980 väntas

lägga fram förslag finner utskottet emellerfid att mofionerna infe nu bör

föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker bifall fill desamma,"

Från moderat håll sade vi kort och gott att det med hänsyn till att regeringen under hösten 1980 väntades lägga fram en proposifion inte fanns mer att diskutera då - alltså förra våren - och med den motiveringen föreslog vi aft mofionerna skulle avslås. Vi uttalade inte på något vis förståelse eller sympati för motionernas syfte.

Anf. 32 TAGE SUNDKVIST (c) replik:

Fru talman! Jag nämnde redan i mitt huvudanförande atf den utformning som den moderata reservationen har i det här aktstycket ändå måste uppfattas så, aft man väntar sig att regeringen skall komma med ett förslag som innebär någon form av förbud. Det hänvisas ju till aft man väntar det här regeringsförslaget i anledning av alkoholnämndens framställning. Hade man från moderat håll inte utgått från atf förslaget skulle innebära någon form av förbud eller en lagstiftning i skärpande riktning skulle man naturHgtvis inte ha hänvisat fill den väntade proposifionen. Proposifionen kunde ju infe väntas innehålla annat än förslag om skärpning. Om man utgått från att nuvarande regler skulle bibehållas skulle det infe ha behövts någon proposifion över huvud taget.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 33 OLLE GRAHN (fp);

Fru talman! Tillsammans med utskottefs ordförande och fem andra ledamöter står jag bakom den reservation som avgivits till skafteufskottets betänkande 23 och som i allt väsentligt innebär bifall till regeringens förslag, I vår reservafion understryker vi starkt atf de som kritiserar proposifionen helt bortser från att försäljningen av snabbvinsatser uteslutande styrs av kommersiella intressen, vilkas enda strävan är aft öka sin egen omsättning och därigenom också den totala alkoholkonsumtionen. Vi understryker också atf denna strävan till främjad alkoholkonsumtion går stick i stäv mot riksdagens alkoholpolitiska målsättning.

Förslaget i mofionerna aft ordningen med snabbvinsatser skall permanentas och vinna riksdagens stöd och gillande strider således mot en rad andra riksdagsbeslut om vart alkoholpolitiken skall syfta - riksdagsbeslut som genomgående fattats under mycket bred enighet och med deltagande av bl, a, just de partier som de olika ledamöter av kammaren som nu har väckt motioner mot regeringens förslag representerar.

Den tillfälliga utskotfsmajoriteten har försökt gå förbi principfrågan om det enskilda vinstintressets betydelse för denna del av alkoholkonsumtionen genom atf tala om atf det kan finnas vinstintresse i försäljningen av glasflaskor och inom bryggerier och restauranger. Men detta är just att gå förbi huvudfrågan, nämligen om det skall få finnas verksamhet som är kommersiellt inriktad på det område som riksdagen, på starka socialpolitiska grunder, har förbehållit Systembolaget, En bred riksdagsmajoritet har tidigare avvisat en sädan hållning. Därför bör detsamma kunna bli resultatet här i dag.

Jag skulle sålunda vara mycket förvånad om vår utskoftsordförande Erik Wärnberg, trots det som inträffat i utskottet, inte bakom sig skulle kunna samla en bred majoritet i sin egen riksdagsgrupp. Stöd fill kommersiell alkoholhantering, delvis inriktad på tonåringar, ingår inte i den socialdemokratiska polifiken i andra sammanhang, så def borde inte vara fallet i den här frågan heller.

I propagandan mot regeringsförslagef har det sagts aft snabbvinerna skulle vara ett exempel på att politiker ägnar sig åt små frågor i stället för atf fa itu

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

med de stora. Man skall då minnas att varken regeringen eller riksdagen ägnat någon betydande del av sin uppmärksamhet åt den här frågan. Dessutom har regeringen inte gjort någonting annat än föreslagit de lagändringar som riksdagen begärt och som föranleds av att ett gammalt riksdagsbeslut skall kunna upprätthållas, nämligen beslutet att den dominerande delen av alkoholförsäljningen skall hållas fri från kommersiella intressen och ske genom Systembolaget.

Är det några som borde bli föremål för krifik på just den här punkten, så är det de som i stället för att ägna sig åt viktigare frågor fått för sig aft just nu riva upp en stor lucka i Systembolagets monopol genom att permanenta och godkänna ordningen med snabbvinsatser. Det är nämligen inte någon liten verksamhet det här är fråga om. Tullverkets siffror för importen av snabbvinsatser 1979 tyder på en fillverkning av minst 10 miljoner liter lätf-och starkvin. Systembolagets vinförsäljning samma år var 78 miljoner liter. De importfirmor och andra återförsäljare som här är verksamma har alltså redan lyckats skaffa sig en marknadsandel på ca 13 % inom den del av vinförsäljningen som tidigare, av socialpolifiska skäl, begränsats till Systembolaget, Dessa siffror visar att vi har att göra med någonting som har verklig alkoholpolitisk och socialpolitisk betydelse, Snabbvinsatserna är alltså inte någon obetydlig socialpolitisk fråga.

Vi som i utskottet har företrätt regeringens ståndpunkt, som också är riksdagens ståndpunkt från förra året, har starkt understrukit snabbvinsatsernas betydelse när det gäller ungdomens alkoholvanor.

För det första är det helt klart atf snabbvinsatser används bland ungdomar. Och de används i berusningssyfte, även om def inte är möjligt att med statisfik belägga den exakta omfattningen.

För det andra finns det en klar risk atf denna användning av snabbvinsatser i berusningssyfte bland ungdomar kan komma att tillta kraftigt, Def pågår ju nu från många håll intensiva försök aft få stopp på den langning av spritdrycker och andra varor från Systembolaget till ungdomar som varit vanligt förekommande. Om de insatserna lyckas - vilket alla partier här i riksdagen varit eniga om det angelägna i - så öppnas nya kommersiella möjligheter för de importfirmor som säljer sina snabbvinsatser utan minsta försök till ålderskontroll. Ju mer vi lyckas tränga tillbaka langning fill ungdom, desto större betydelse kan snabbvinsatserna få, ifall den nuvarande kommersiella hanteringen får fortsätta.

För def tredje innebär själva försäljningsformen för snabbvinsatser ett principiellt avsteg från en av alkoholpolifikens grundprinciper, nämligen 20-årsgränsen för inköp i Systembolaget,

För det fjärde skulle riksdagen även opinionsmässigt undergräva den stora kampanjen mot langningen, om riksdagen mitt under pågående kampanj fattade eft beslut som innebar att man skulle permanenta och stödja en försäljningsform för vin, där försäljning till ungdomar kan ske i en i princip obegränsad omfattning, med förbigående av såväl Systembolaget som alkoholbeskattningen.

Ännu ett argument mot proposifionen har varit att de nya reglerna skulle -

jag citerar ur ufskottsmajoritetens skrivning - "undergräva respekten för lagstiftningen", Jag är inte så säker på att det är en rikfig bedömning. Börjar man diskussionen med att bortse från de socialpolifiska dimensionerna och vänder saken så att det framställs som eff nytt utslag av Krångelsverige, då är det naturligtvis följdrikfigt att man också väntar sig att allmänheten skall reagera negafivt. Men är def så säkert att medborgarna ser saken i det perspektivet? Människor som lever ute i vårt samhälle är ju medvetna om de stora och filltagande problemen med ungdomars alkoholmissbruk. Det finns också hos allmänheten - det är jag övertygad om - eft mycket brett stöd för grundtanken att de flesta alkoholdrycker skall säljas på systemet och inte i andra former, som lämnar större utrymme för okontrollerad försäljning, exempelvis till ungdomar.

För att hålla nere alkoholförbrukningen har riksdagen, mot bakgrund av starka socialpolitiska skäl, lagt skatter på alkoholen. Om dessa skatter råder en nästan fullständig enighet här i kammaren. Men eftersom dessa skatter finns blir det också så oerhört lönande att genom att bryta mot eller kringgå lagen sälja alkohol i strid mot de regler som gäller. Alkohollagstiftningen kommer därför alltid att vara utsatt för angrepp och försök till kringgående som är kommersiellt mofiverade. Gäller det att upprätthålla laglydnad skall riksdagen inte reagera på sådana försök genom att godkänna dem i efterhand. Det är precis det som föreslås i-mofionerna. Genom att använda sig av halvfabrikat har man kunnat utnyttja en lucka mellan lagen med handel med drycker och lagen om tillverkning av drycker. När därvid en ganska stor alkoholförsäljning uppstått vid sidan av skattelagstiftning och övriga regler föreslås i mofionerna atf riksdagen skall ändra principerna så att de stämmer överens med den affärsmässiga alkoholförsäljningen. Jag menar att det tvärtom är angeläget att vi i sådana fall upprätthåller principerna genom att täppa fill kryphålen, annars stimulerar vi till nya, affärsmässigt motiverade, försök aft kringgå, tänja eller rent av bryta mot reglerna på det här området.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill reservationen vid utskottsbetänkandet.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 34 LENNART NILSSON (s):

Fru talman! En del talare i dagens debatt har ondgjort sig över det språk som används i detta ärende. Kanske gäller det också den mofion som jag har undertecknat. Men om man från denna talarstol skulle förmedla det språk som förts ute bland de människor man dagligen träffar, utgår jag från att fru talmannen skulle slå klubban i bordet,

Def är naturligtvis inte så att man försöker göra sig rolig i sådana här frågor, men faktum är att många människor i vårt land har fått intrycket att svensk alkoholpolitik handlar om hur många alkoholprocent som får finnas i det öl som säljs i butikerna, t, ex, om det skall vara 2,8 % eller 3,5 % alkoholstyrka.

Hur ofta har man infe fått höra ordet "maskrosvin" i radio och i revyer när det skojats med politiker. Hur ofta har man inte fått höra talas om det löjliga i att det krävs fillstånd för servering av pilsner i en personalmatsal. Det senaste

4 Riksdagens protokoll 1980/81:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

i svensk alkoholpolitik handlar, som vi har uttryckt det i vår motion, om att förbjuda Medelsvensson att tillverka snabbvin av inköpt äppeljuice och saft.

Mot denna bakgrund är det många människor som funderar över vad vi egentligen sysslar med här i riksdagshuset - samtidigt som många går under bara ett stenkast från deffa hus, samtidigt som personer vilka arbetar inom alkohol- och narkofikavården ropar efter hjälp i form av ekonomiska och personella resurser och samtidigt som tusentals ungdomar får problem genom aft de inte har arbete och bostad utan är hänvisade till gänget på gator och torg.

Då håller man i den högt stående moralens namn på att diskutera om Medelsvensson skall få - i def även i övrigt kärva klimatet - köpa saft för aft tillverka vin. Jag vill påstå, fru talman, att denna debatt naturligtvis inte gynnar en seriös behandling av alkoholpolifiken. Tvärtom är det så - det är det intryck man har fått genom många diskussioner ute på arbetsplatser och i bostadsområden - att denna debatt minskar förståelsen bland människorna. Vad borde det egentligen ha handlat om? Jo, naturligtvis borde vi ha sett till aft alla de ungdomar som i dag är utan arbete skulle kunna få ett sådant. Då kunde de ha förutsättningar att undvika gängen och att slippa fly undan från tristessen genom att ta till alkohol. Det borde ha handlat om att se till att det byggs bostäder, så att de unga får fak över huvudet. Det borde ha handlat om en förbättring av arbetsmiljöer och om skapande av möjligheter för människor med alkoholproblem aft få stöd av sina kamrater.

Det borde också ha handlat om att driva en politik för att förbättra våra bostadsområden. Det borde ha handlat om att genom attitydförändringar, genom upplysning och genom informafion påverka människorna på det här området. Man borde se till att skapa resurser för aft ge skolan en viktig roll i detta sammanhang. Vi vet ju hur det går: alltför stora klasser leder fill problem osv. Många ungdomar slås ut och hemfaller kanske till alkohol, Man borde naturligtvis också ha diskuterat ökade vårdinsatser och förebyggande verksamhet liksom ett ökat stöd till organisationerna så att de kan klara sådana här frågor.

Skulle reservationen vinna vid omröstningen, skulle säkerligen en del känna sig nöjda och tro att vi nu har löst problemen. Men tyvärr, fru talman, är verkligheten annorlunda. Den påminns vi om varje dag när vi lämnar detta hus.

Det är naturligtvis inte så att någon försöker göra sig löjlig i dessa frågor, men folk uppfattar oss så när vi pysslar med sådana här frågor i stället för att gripa tag i de förhållanden som orsakar alkoholproblemen.

Man använder ungdomen som ett slagfrä när man för fram det förslag som det nu gäller. Finns det någon ansvarskännande förälder som låter en tonåring tillverka vin? - Def krävs ju att man har ett hem eller åtminstone någonstans där man kan vara när man skall tillverka detta. Om man genom att plocka bort det här kunde få ned vinförsäljningen, vore det naturiigtvis enklare atf slopa all sprit och utgå ifrån att alla problem på så sätt blir lösta. Men det är inte så enkelt här i världen. Jag tror att det krävs åtskilliga

insatser, och jag har räknat upp vissa, för att klara problemen i samhället. Jag Nr 93

är övertygad om att om reservafionen vunne vid omröstningen, skulle det Onsdaeen den

inte bli någon speciellt upplyftande debatt bland svenska folket om den 1 mars 1981

alkoholpolifik som vi bedriver.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill utskottsmajoritetens hemställan, Snabbvinsatser

I detta anförande instämde Håkan Strömberg (s),

Anf. 35 TAGE SUNDKVIST (c) replik;

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag var förvånad över språkbruket i vissa mofioner och känner mig nu litet träffad av inledningen i Lennart Nilssons anförande, I mitt anförande sade jag också att jag, med tanke på det beslut som riksdagen fattade förra våren, var förvånad över att exempelvis Lennart Nilsson kan använda ett sådant språk i motionen. Han instämde ju så fullständigt i motionerna förra året. Får jag fa mig friheten att citera ur förra årets utskottsbetänkande:

"Frågans alkoholpolifiska betydelse belyses av att den årliga importen av snabbvinsatser tidvis motsvarat 20 miljoner liter färdigt vin, vilket i sin tur motsvarar en tredjedel av systembolagets lättvinsförsäljning. Mot saluförandet av snabbvinsatser kan således åberopas infe enbart den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen utan också statens fiskala intressen och angelägenheten av att motverka det enskilda vinstintresset inom alkoholområdet. Utskottet instämmer i motionernas syfte. Med hänsyn fill att regeringen under hösten 1980 väntas lägga fram förslag på grundval av a-nämndens framställning finner utskottet emellerfid atf motionerna inte nu bör föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet avstyrker bifall fill desamma,"

Detta var vad Lennart Nilsson instämde i och röstade för i denna kammare för mindre än ett år sedan. Därför är jag litet förvånad över att se en sådan här motion.

Dessutom vill jag fråga; Hur hjälper man de utslagna i samhället genom att behålla möjligheterna fill den konsumfion som här medges? Vi skall vara klart medvetna om att den tillverkning som vi nu diskuterar inte är en tillverkning för enbart personligt bruk. Tyvärr är det också fråga om en langningsvara. Jag tycker att det finns anledning att ta med detta i beräkningen.

För att spetsa till det hela vill jag säga att jag infe tror att några ansvarskännande föräldrar låter sina tonåringar pyssla med sådant här i källaren där hemma. Men def finns tyvärr någonfing i samband med langningen som har påtalats under senare tid, nämligen föräldralangningen. Det här är en vara som kan komma i fråga även i def sammanhanget.

Anf. 36 LENNART NILSSON (s) replik;

Fru talman! Jag ber om överseende om mitt språkbruk inte är sådant att det motsvarar vissa ledamöters förväntningar om hur språket skall brukas i ett parlament. Förhoppningsvis kommer jag att även i framfiden behålla det

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

språk som jag har fått växa upp med och som de människor som jag representerar känner igen när vi diskuterar i bostadsområden och på arbetsplatser.

Oavsett om riksdagen har beställt förslag eller infe finns det naturligtvis -om förslaget är dåligt - all möjlighet att avslå ett sådant förslag, och det är def vi motionärer tycker att man skall göra.

Det underliga i en sådan här diskussion är att när staten står för de här verksamheterna är def moraliskt rikfigt. Man kammar ju in en hel del slantar på denna verksamhet. Jag slog upp i budgeten förut. Där kan man konstatera att skatterna på sprit kammar in 4,8 miljarder, på vin 1,1 miljarder och på öl drygt 1 miljard. Sedan blir det också en vinst på 170 miljoner vid försäljningen av dessa varor. Det är ganska mycket pengar.

Varför då inte låta de här snabbvinsatserna försäljas på Systembolaget? Då kommer man ifrån hela den här diskussionen om vinstintresset. Det kanske vore ett lämpligt förslag.

Jag tror alltså inte att det är ungdomarna som pysslar med de här sakerna. Det är lätt att använda ungdomarna som ett argument för att på så vis försöka få människor med sig på en sådan här diskussion. Jag tror att det är vanliga människor, som går till jobbet varje dag, som ibland pysslar med defta på sin frifid, för att kanske få sig en flaska vin någon gång ibland.

Hjälper man då utslagna genom att förbjuda snabbvinsatserna? Naturligtvis inte. Jag har ju i mitt tidigare inlägg pekat på att det krävs helt andra åtgärder för aft klara denna problemafik. Men med den polifik som bedrivs i vårt land i dag ökar utslagningen, bl, a, beroende på aft allt fler människor saknar arbete. Allt fler människor får svårigheter att klara sin försörjning med den omfördelningspolitik som man bedriver från borgerlighetens sida. Det finns alltså många problem som åtgärder måste sättas in emot, men fortfarande är det naturligtvis så att de flesta människor uppfattar detta som -för atf citera ur mina motioner - "ett löjligt förslag".

Anf. 37 TAGE SUNDKVIST (c) replik;

Fru falman! Eftersom Lennart Nilsson har en replik kvar, kanske jag kan få ställa en fråga och få svar på den; Vad är det som har inträffat sedan vi senast behandlade detta ärende i riksdagen? Då var ju Lennart Nilsson med om aft beställa det här förbudet men nu vill han inte ha def. Vad är det som har inträffat under den tiden som är så positivt?

Anf. 38 LENNART NILSSON (s) replik;

Fru talman! Det som har hänt sedan vi behandlade detta ärende sist är att det har kommit ett dåligt förslag.

Anf. 39 Socialministern KARIN SÖDER:

Fru talman! Det råder i dag en bred politisk enighet om nödvändigheten av aft komma till rätta med alkoholmissbruket. Den slutsatsen tror jag man kan dra också av den debatt som förs här i dag och som rör en mycket liten del av hela problemställningen.

Det behöver ändå i dag understrykas att alkoholen är en av de främsta orsakerna till sjukdom och för tidig död. Alkoholen kostar samhället miljarder årligen i form av vårdkostnader, produktionsbortfall, brottslighet och olycksskador. Hur stora summor det är fråga om går infe att fastställa.

Till detta kommer det personhga hdande som missbruket innebär, för missbrukaren själv och för anhöriga; eff lidande som inte är mätbart.

Riksdagen har upprepade gånger i stor enighet slagit fast den långsiktiga målsättningen för vår alkoholpolitik. Det övergripande målet är att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed minska skadorna. Vi kommer atf få tillfälle att debattera dessa frågor i hela deras vidd. Om jag inte missminner mig kommer de här frågorna upp här i kammaren den 1 april. Alla de frågor som fidigare efterlysts borde behandlas i detta sammanhang.

En väg atf åstadkomma en minskad total alkoholkonsumtion är naturligtvis informationsinsatser och opinionsbildande arbete för att söka påverka alkoholvanorna. En annan väg är att minska alkoholens tillgänglighet genom olika typer av restriktiva åtgärder, tillsammans med en aktiv prispolitik. Mellan dessa olika former av insatser råder ett nära samband. Det är nödvändigt att samhällets alkoholpolitiska insatser utformas konsekvent, så aft det råder samklang mellan de åtgärder som vidtas.

De senaste årens alkoholpolifiska arbete har varit framgångsrikt så till vida att en markant opinionsändring när det gäller alkoholen kan märkas. Under 1980 har en kraftig nedgång av den registrerade alkoholförsäljningen ägt rum. Den kan i huvudsak antas bero på dels den intensiva opinionsbildning mot alkohol som ägt rum def senaste året, dels de skattehöjningar som skett enligt riksdagens beslut.

Att nå en konsumfionsminskning av den alkohol som säljs genom Systembolaget är emellertid inte fillräckligt. Vid sidan av det statliga monopolet sker en betydande alkoholhantering, som riksdagen redan fidigare vid flera olika fillfällen har uttalat sig emot.

I den proposition som riksdagen nu skall ta ställning till - och som jag än en gång vill påpeka att riksdagen själv har beställt - föreslås åtgärder mot de s. k. snabbvinsatserna.

Dels föreslås ett förbud mot försäljning av sådana vinsatser, dels föreslås atf den tillåtna hemtillverkningen av vin inskränks fill den traditionella med frukt och bär som råvaror.

Det finns huvudsakligen två skäl för atf stoppa snabbvinerna:

Det ena är att stävja att bl. a. ungdomar, i strid mot de restriktioner som i övrigt gäller på alkoholområdet, genom fillverkning av snabbvin får tillgång fill stora mängder alkohol.

Def andra är att hindra de betydande enskilda vinstintressen som är förknippade med försäljningen av snabbvinsatser och som av alkoholpolitiska skäl inte bör förekomma därför aft vi har bestämt oss för aft ha ett monopol på detta område:

Hur stor omfattningen är av snabbvinstillverkningen är inte helt klart.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Undersökningar som gjorts, bl. a. baserade på tullens uppgifter om importen av snabbvinsatser, tyder på att tillverkningen årligen omfattar ca 10 miljoner hter vin. Detta skall jämföras med att Systembolagets hela försäljning av vin förra året uppgick till omkring 79 miljoner liter.

Frågan är då; Vem är det som tillverkar och använder snabbvin? En undersökning som socialstyrelsen har gjort på uppdrag av regeringens samordningsorgan för alkoholfrågor visar atf det är betydligt vanligare bland ungdomar än bland äldre att tillverka och att dricka snabbvin.

Av drygt 1 000 tillfrågade personer i åldern 15-75 år svarade 22 % ja på frågan, om de under de senaste tolv månaderna druckit hemgjort s. k. snabbvin. Bland ungdomar i åldern i 15-24 år var motsvarande siffra 31 %, Av samtliga tillfrågade hade 5 % tillverkat snabbvin under de senaste tolv månaderna. Bland ungdomar i åldern 15-24 år var motsvarande siffra 8%,

Det faktum att också ungdomar under 20 år utan problem kommer över, tillverkar och konsumerar s, k, snabbvin är i sig ett tillräckligt skäl för att stoppa den fortsatta hanteringen.

Till detta kommer ytterligare mofiv, som riksdagen redan förra året ställde sig bakom då riksdagen uttalade önskemål om åtgärder mot snabbvinerna. Jag citerar skatteutskottets betänkande 1979/80:44:

"Mot saluförandet av snabbvinsatser kan således åberopas inte enbart den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den alltför höga alkoholkonsumtionen utan också statens fiskala intressen och angelägenheten av att motverka det enskilda vinstintresset inom alkoholområdet,"

Skatteutskottets majoritet föreslår nu att propositionen avslås. Samtidigt säger utskottet att det inte skulle vara godtagbart om underåriga i betydande utsträckning drack vin som framställts av snabbvinsatser.

Jag vet inte om utskottet vill beteckna ungdomens konsumfion, enligt uppgifterna i den undersökning jag nyss åberopade, som mer eller mindre betydande. Enligt svensk alkoholpolifisk tradifion har det rått polifisk enighet om att ungdom inte skall använda alkohol över huvud taget. Det är, menar jag, en högst anmärkningsvärd hållning skatteutskottet nu intar när man säger att det inte är godtagbart att underåriga i betydande utsträckning dricker vin, framställt av snabbvinsatser. Menar utskottet därmed att en viss snabbvinsförtäring är godtagbar? Detta är en inställning som jag inte kan dela, och det skulle vara en uppseendeväckande liberalisering av den traditionellt restriktiva alkoholpolitiska hållningen om riksdagen skulle ansluta sig till denna uppfattning.

Utskottet säger också aft det skulle vara ofillfredssfällande om snabbvins-fillverkningen bidrog fill en påtagligt ökad alkoholkonsumfion. Det är naturligtvis inte möjligt aft leda i bevis hur stor andel av den sannolika tillverkningen på 10 miljoner liter vin årligen som i stället skulle inhandlas på Systembolaget, om inte tillverkningsmöjligheterna fanns. Däremot finns det anledning att befara atf syftet med en fortsatt restriktiv alkoholpolitik och prispolitik för att nå en önskvärd ytterligare konsumtionsdämpning - vi har fått instämmande också från utskottsmajoritetens sida att detta är målsätt-

ningen - skulle hotas av en ökad snabbvinstillverkning, om inte hanteringen stoppas.

Fru talman! Alkoholmissbruket måste angripas på bred front och med många olika instrument. Det beslut riksdagen fidigare har fattat och de beställningar på åtgärder som riksdagen har gjort omfattar sammantaget ett mycket brett fält, som spänner över såväl opinionsbildande insatser, förbättrade vård- och rehabiliteringsinsatser, vidmakthållande av en traditionell restriktiv alkoholpolitik som en konsumfionsdämpande prispolitik.

En förändring i lagstiftningen om hemfillverkning av vin är självfallet ingen åtgärd som isolerad kan väntas leda fill några stora resultat. Den måste sättas in i sitt stora sammanhang och ses som en av de åtgärder som tillsammans med många andra kan bidra till en dämpning av den alltför höga alkoholkonsumfionen, helt i linje med den alkoholpolifik som riksdagen upprepade gånger och i stor enighet lagt fast.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 40 LENNART NILSSON (s) replik;

Fru talman! Jag delar socialministerns uppfattning att man måste satsa på bred front när det gäller att komma till rätta med alkoholproblemen. Jag har bara litet funderingar och kanske någon fråga att ställa kring de undersökningar som gjorts. Där nämns åldern 15-24 år. Man kan då fundera över hur många av dessa ungdomar som är över 20 år. Vad som vore intressant att få veta är också vilken bakgrund, vilka hemförhållanden osv, som de ungdomar har som missbrukar alkohol på detta sätt. Jag tror att om vi här i riksdagen inte vidtar åtgärder för att ungdomarna skall få möjligheter fill ett arbete och till en bostad och för att förbättra bostadsmiljöerna, så kommer problemen på livets olika områden att öka. Man mäter i pengar vad skador och annat kostar. Men det går aldrig att mäta vad ensamhet betyder för människor som inte har ett arbete och som inte har en bostad. Jag tror att man när man fortsättningsvis gör undersökningar bör titta på vad det finns för orsaker fill problemen och försöka angripa dessa orsaker i stället för att pyssla med sådant som jag betraktar som ganska ovidkommande.

Anf. 41 Socialministern KARIN SÖDER:

Fru talman! Först vill jag i likhet med flera andra talare konstatera att Lennart Nilsson i varje fall inte för ett år sedan tyckte att det här var en ovidkommande fråga. Jag utgår från att han då precis som jag ansåg att detta var en del av den helhet som våra alkoholpolifiska ambitioner utgör. Jag hoppas att han har den synen också nu, även om def inte är så hoppfullt inför omröstningen i dag.

När det gäller de frågor som Lennart Nilsson ställde vill jag säga att vi dess värre infe har några nedbrutna siffror i den undersökning som gjorts, utan vi har gruppen 15-24 år som en helhet. Jag medger att det däri ligger en svaghet. Men vad vi däremot vet från skilda kommuner är att de som arbetar inom socialvården, polisen och andra myndigheter känner fill aft def förekommer en avsevärd konsumtion av snabbvin också bland ungdomar som är under 20 år. Det är det vi tar fasta på. I övrigt delar jag helt Lennart Nilssons

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

uppfattning att det viktigaste vi kan göra självfallet är att förebygga missbruk redan från det barnen är små. Men det gäller också ungdomstiden, introduktionen i och den tidiga kontakten med arbetslivet. Det är därför som vi i centerpartiet mycket hårt har drivit frågan om vikten av prakfiskt arbete, praktiska uppgifter i skolan, betydelsen av att knyta ytterligare kontakter med arbetslivet för att ungdomarna successivt skall anpassas till arbetslivet. En mycket viktig faktor är naturligtvis att ungdomarna känner atf de behövs i samhället och att de känner att någon bryr sig om dem. Jag försäkrar att jag ägnar mycket stor uppmärksamhet åf dessa problem i den arbetsuppgift som jag har i dag. Vi får aldrig någonsin i det här sammanhanget bortse från dessa frågor. Men, Lennart Nilsson, def gäller att ta tag i alla typer av problem. Vi får infe nonchalera någon del av problematiken.

När vi nu de facto vet att förekomsten av snabbvinsatser leder fill en så avsevärd konsumtion totalt sett, utanför det monopolsystem vi har, så tycker jag att def här också är en fråga om att leva upp fill de principer som riksdagen har lagt fast, nämligen aft vi måste se till aft den här hanteringen upphör.

Anf. 42 LENNART NILSSON (s) replik:

Fru talman! Det var vad jag menade när jag ställde frågan om de här undersökningarna. Det som ogillas är aft några siffror plockas ut. Man nämner en årgång- exempelvis 15-24-åringar. Det kan ju vara på det sättet att det fill 99 % är 22-åringarna, vilka ju är myndiga att klara andra saker, som pysslar med det här.

Vad som över huvud taget är oroväckande i dessa frågor är aft det inte finns någon konsekvens i regeringens handlande. Mycket av det som Karin Söder här säger om behovet av atf sätta in åtgärder för att komma fill rätta med problematiken är rikfigt, men det kommer inte till uttryck i den prakfiska polifiken. Bl. a. måste en meningsfull fritid skapas, I dag vet vi aft man skär ner på exempelvis stödet till organisationer och bildningsförbund, vilket medför att dessa inte har samma möjligheter som tidigare att samla folk omkring sig.

Jag tror aft bland det viktigaste när def gäller att komma till rätta med problemet är att man försöker samarbeta, atf man satsar resurserna på förebyggande verksamhet och att man ser till att man har stöd av föräldrarna. På def sättet kan man undvika missbruk. Man måste ta de föräldrar i kragen som har ungdomar i lägre tonåren som missbrukar snabbviner.

Anf. 43 Socialministern KARIN SÖDER:

Fru talman! När det gäller de siffror som Lennart Nilsson återigen åberopade vill jag framhålla aft man i vissa undersökningar konstaterat tendenser- även om man inte presenterat siffror för olika åldersgrupper - fill att ju yngre personer det är fråga om, desto oftare nyttjas dessa snabbviner, F, ö, är det ju fakfiskt också så att ju tidigare man börjar konsumera alkohol, desto snabbare kommer man - om man fortsätter att öka intaget - i en missbrukssituafion med åtföljande medicinska skador. Därför är denna grupp av människor intressant också ur den synpunkten, även om

problemafiken spänner över ett stort område.

Jag trodde inte atf jag skulle behöva göra Lennart Nilsson underkunnig om att det som han sade sist i sin replik - att def gäller att förebygga, atf fa föräldrarna i kragen, att satsa på atf vuxna skall fa ansvar för sina barn - just är def som vi från socialdepartementet har arbetat med i samverkan med folkrörelserna. Inte minst har vi samarbetat med Hem och skola-föreningarna, vilkas ordförande snart skall tala här enligt talarlistan. Det gäller aft få föräldrarna aft fa sitt ansvar och att få dem att inse att de inte skall medverka i langning till sina barn. Det gäller också att föregå med gott exempel, att diskutera alkoholvanor, så aft eff tidigt missbruk kan förebyggas. Därmed förebygger man lidanden, social utslagning etc. Naturligtvis behövs här en lång rad åtgärder. Även i det fallet tror jag atf vi som föräldrar har eff ansvar. Vi måste bry oss om våra barn. Men det är inte bara föräldrarna som har ansvaret. Alla medmänniskor, alla som har med barn atf göra har faktiskt det ansvaret. Det gäller också föreningarna, som skall ta upp barnen i gemenskapen och på def sättet se till att de infe behöver fly från en grym verklighet in i förljugenhet. Det är, fru talman, kanske det viktigaste budskapet av alla. Jag vill ändå påstå att åtgärder av det slag som regeringen på riksdagens beställning här har föreslagit är ägnade atf också verka i förebyggande syfte.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 44 WIGGO KOMSTEDT (m);

Fru talman! Genom ett riksdagsbeslut förra året fick regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om förbud mot tillverkning av s. k, snabbvinsatser. Regeringen har nu genom propositionen nr 91 verkställt riksdagens beslut, I hopp om att riksdagen skall ändra sitt förra året fattade, föga genomtänkta beslut har jag tillsammans med några partikolleger väckt motionen 1925,

Socialministerns skäl för förbudslagstiftning är i huvudsak två.

Det första skälet är faran för att ungdomar med hjälp av snabbvinsatser gör eget vin och den risk för missbruk som uppstår när ungdomar får tillgång fill en betydande mängd alkohol.

Det andra skälet är atf prishöjningar på Systembolagets alkoholdrycker torde öka benägenheten för medborgarna att själva framställa alkoholhaltiga drycker, vilket minskar prisinsfrumentefs alkoholpolifiska verkan. Andra föregivet alkoholpolifiska nackdelar med framställning av snabbvin som anförts i proposifionen är aft sådant vin inte är lika omständligt att tillverka som traditionellt hemgjort vin. Det har - sägs det i propositionen -"åtminstone tidigare" varit komplicerat att framställa och tagit förhållandevis lång tid.

En del olika argument mof snabbvin framförs således. Argumenten är emellerfid både obestyrkta och överdrivna för att infe säga felakfiga pä en del punkter, I ett enligt vår mening klart förfelat alkoholpolitiskf nit söker man argumentera mof en mycket oskyldig företeelse. Då får man naturligtvis ett resultat därefter. Enligt vår mening är alkoholpolifiska åtgärder befogade, om de syftar till att förebygga dåliga alkoholvanor och missbruk framför allt

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

hos ungdom. Men den som dricker för att berusa sig torde knappast sätta sig att vänta i flera veckor för att få tillfälle fill det. Det tar nämligen tre till fyra veckor, vanligen omkring fem till sex veckor, aft få fram eff snabbvin. Inte heller torde den som är ute i syfte atf berusa sig utöver denna långa väntan dessförinnan ha haft ork och tålamod att "slabba" med ett flertal ingredienser. Man skall dosera rätt, koka sockerlag, låta den svalna till en viss temperatur för att inte förstöra jäsbakterierna, skaka damejeanner osv. Påståendena i propositionen om att den delen av tillverkningsprocessen skulle vara så mycket enklare när det gäller snabbvin att det inte skulle krävas särskilt intresse och goda kunskaper för snabbvinstillverkning är gripna ur luften. Det krävs samma intresse och kunskap för sådan fillverkning som för traditionell vinframsfällning. Det är en typisk hobbyverksamhet som snarare tilltalar medelålders människor och äldre pensionärer än ungdomar.

Socialministerns konstaterande aft prishöjningar blir ett mindre verkningsfullt alkoholpoUtiskf instrument, om medborgarna tillverkar alkoholdrycker hemma till lägre priser än sysfempriserna, är obestridligt. Men varför drar man då inte slutsatsen fullt ut? Priserna på Systembolagefs varor har blivit alltför höga för aft över huvud taget ha någon alkoholpolitisk relevans. Det är allmänt känt att hembränning förekommer i allt större omfattning. Nyligen publicerad stafisfik visar att av den totala jästfillverkningen i vårt land - då har hänsyn tagits till vad som används fill bakning i hemmen och yrkesmässigt - går det numera åt 1 040 ton mer jäst än tidigare. Man frågar sig vart den tar vägen. Knappast till snabbvinsatser.

Alkoholkonsumfionen sfiger, samtidigt som staten sålunda går miste om betydande skatteintäkter. Under fiden viker systemförsäljningen så mycket att statens inkomster på skatten dessutom minskar och som någon sade tidigare; Detta är ju ändå någonfing som finns med i den allmänna budgeten.

Alkoholpolitiken har således inte lett till en minskad konsumtion utan endast fill en ökad brottslighet på det här området. Det är befängt att då tro att förbud mot hemgjort vin, s. k. snabbvin, med saft som råvara skulle ha någon effekt. Jag skulle gärna vilja veta av propositionsskrivaren vad det är för skäl som gör att om man har egen frukt, egna bär eller rabarber i sin trädgård, då är det fritt fram för vintillverkning, medan det, om jag skulle låta en fruktindustri ta hand om frukten och föredra atf köpa saften för min vintillverkning, plötsligt är en brottslig handling - enligt socialministerns förslag.

Jag skulle vilja fortsätta och ställa följande fråga: Hur skall man efterieva den här bestämmelsen? Hur skall den kontrolleras? Skall polisen göra husundersökning och ta damejeanneprov för kriminalteknisk laboratorieutredning, motsvarande vad som sker med blodprov från rattonykterhetsmiss-tänkta? Eller skall saftinköpen bli föremål för registrering i syfte att avslöja onormalt hög konsumtion? Alla ingredienser som ingår i snabbvinsatserna finns ju legalt överkomliga. De finns att köpa i affärerna. Man behöver bara plocka ihop dem ur det sortiment som finns för aft få en enhet. Även om förbud införs mof försäljning av snabbvinsatser kan vi knappast stoppa

hemfillverkningen med mindre vi inför ett totalförbud mot försäljning av alla dessa ingredienser, som ju finns att köpa.

Det finns andra litet märkliga argument, Def sägs atf eft förbud behövs för att vi skall komma till rätta med de allra yngsta ungdomarnas alkoholvanor. Men flertalet av ungdomarna i den åldersgruppen bor hemma hos föräldrarna. Och det är väl enklare att kontrollera ungdomarna om de gör ett snabbvin där hemma än det är att kontrollera dem om de släpps uf på stan och köper sprit av langarna, som vi vet finns fillgängliga i ganska stor omfattning.

Vad skall man då göra åt problemafiken? Jag anser att de nya resurser som vi kan och bör ge polisen bör sättas in för att stoppa det helt överskuggande problemet bland den svenska ungdomen, nämligen kampen mot narkotikan. Det är där resurserna skall användas, fru socialminister, Def är resurser fill det området som skall prioriteras framför kontrollen av vindamejeanner i herr och fru Svenssons källare eller vardagsrum.

Låt oss ta ett djärvt, rejält grepp för att komma till rätta med vårt lands alkohol- och narkotikaproblem. Men det skall vara ett rejält grepp som ger effekt, inte ett förslag som förlöjligar riksdagens målsättning och anseende i de här frågorna.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 45 Socialministern KARIN SÖDER:

Fru talman! Vem som förlöjligar riksdagen eller ej får utomstående bedöma. Det finns dess bättre delade meningar om vad som är viktigt och vad som är oviktigt i olika sammanhang.

När det gäller efterlevnaden vill jag framhålla, att riksdagen har fattat ett otal beslut genom åren, vilkas efterlevnad det nog ibland har varit ganska komplicerat att kontrollera. Dess bättre försöker den svenske medborgaren i gemen - det har i dag talats om Medelsvensson, men jag väljer att säga den svenske medborgaren - i allmänhet att efterleva lagarna, i den mån han är underkunnig om dem. Det kan i och för sig vara svårt ibland, eftersom de är många. Att de lagar vi har efterlevs är ju själva grundförutsättningen.

Det är varken lättare eller svårare aft kontrollera hemfillverkningen med de föreslagna bestämmelserna än f. n. De hänsyn man i dag måste fa till hemmets helgd skall man naturligtvis ta även i fortsättningen - det sade också herr Wärnberg fidigare. En ny gränsdragning mellan vad som är tillåtet och vad som är förbjudet vid hemfillverkning av vin gör ingen skillnad i det avseendet.

Kontrollsvårigheterna får inte förhindra att en alkoholpolitiskt viktig åtgärd vidtas. Det är väl ingen i den här församlingen som vill föreslå att vi skall tillåta hembränning med hänsyn till att den är svår att upptäcka? Det är fakfiskt en relevant jämförelse!

Wiggo Komstedt ställde ytterligare någon fråga. Def är faktiskt en väsentlig skillnad mellan atf gå in i närmaste snabbköpsbutik och inhandla ett paket med snabbvinsatser som man sedan sätter i gång och tillverkar av och att göra vin av egen frukt, som vi har gjort av tradition. Def senare är ett

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

förfarande som många människor ägnat sig åt för att ta reda på frukt i sin trädgård. Det fordrar omsorg och tar relativt lång fid. Jag vidhåller alltså det som sägs om detta i propositionen, trots att man har försökt att nedvärdera det.

Wiggo Komstedt sade att vi i stället borde ta upp kampen mot narkotikan, om jag fattade det rätt. Men sedan rättade han det till att vi skulle ta upp kampen mot både alkoholen och narkotikan. I det senaste uttalandet kan jag instämma.

Jag vill också påstå att vi med stor intensitet och aktivitet går in för att förebygga och bekämpa båda dessa former av missbruk. Men det är dess värre så, att den stora gruppen av människor med missbruksproblem i dag är de som har alkoholproblem. De är många gånger flera än de som har hamnat i narkotikans garn. Men därför får vi inte på något sätt förringa narkotikan! Kampen måste föras intensivt. Men om vi skall jämföra antalet lidande människor måste vi konstatera atf det är många fler som hamnat i alkoholmissbruk och som har svårt att komma ur def. I båda dessa avseenden är def förebyggande arbetet utomordentligt vikfigt.

Anf. 46 WIGGO KOMSTEDT (m) replik:

Fru talman! Socialministern säger att den här riksdagen har fattat en mängd beslut som det är svårt att kontrollera efterlevnaden av. Ja, det vill jag gärna instämma i. Jag och många andra har ibland haft en avvikande mening även på de punkterna. Men det gör knappast situationen bättre att vi inför flera lagstiftningar som det är svårt att kontrollera efterlevnaden av. De åtföljs ju inte av ytterligare resurser för dem som skall kontrollera efterlevnaden! Det argumentet för att fortsätta att införa lagstiftningar som det är svårt aft kontrollera efterlevnaden av är inte speciellt starkt.

Socialministern säger att den svenske medborgaren försöker att efterleva de lagar vi skapar. Det vill jag också tro. Men jag vågar också påstå att den svenske medborgarens efterlevnad av lagarna inte blir bättre om vi fattar beslut om nya lagar mot exempelvis snabbvinet, när samma medborgare strängt taget varje kväll i TV kan studera hur den grova brottsligheten, inte minst beroende på narkotikans härjningar, i vårt land ökar. Då blir Svensson något som jag inte vill säga i kammaren och tycker att vi genom vår lagstiftning är klåfingriga.

Jag vill fråga: Vad har socialministern för idéer om vart över 1 000 ton jäst varje år tar vägen? Det är kanske inte längre så väl ställt med medborgarnas efterlevnad av lagarna?

Traditionen atf göra vin har funnits länge, säger socialministern. Ja, och jag vill att vi skall försöka bibehålla den, för de som sysslar med vintillverkning är inga alkoholister utan personer som är intresserade av atf göra det. Om någon vill ta till vara bär från sin trädgård genom atf framställa vin av dem, skulle det alltså vara bättre än att köpa snabbvinsatser. Men vad gör då den som bor på tolfte våningen i ett höghus i Stockholm, fru socialminister, och som inte har någon trädgård? Skall den vara diskriminerad när det gäller rätten aft tillverka ett vin, bara för att han eller hon måste gå

till affären och köpa råvarorna? Vad är det för slags jämställdhetspolitik Nr 93
egentligen? Onsdagen den

Jag har sagt tidigare att för att bekämpa alkoholproblemen är jag beredd - mars 1981

till hur hårda åtgärder som helst, vilka restrikfioner som helst, men kom med

dem på en gång så att de får någon verkan och inte bara blir en krusning på Snabbvinsatser ytan. På det här sättet skapas ingen större förståelse ute bland människorna. Om socialministern tror det, då tycker jag atf socialministern nog borde göra något slags eriksgata, hålla sig utanför kanslihusets väggar och leva bland människorna ett tag.

Anf. 47 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Fru falman! Vi rör oss nu inom ett mycket begränsat område av den stora alkoholdebatfen, och argumenten blir naturligtvis också en aning begränsade, Def mesta har redan sagts, och jag har bara några små bemärkningar att göra. Synpunkterna i det ursprungligen skrivna anförandet har framförts så många gånger att jag lagt mitt manuskript åt sidan. Vi får en alkoholpolitisk debatt i april, som socialministern sade, och då tror jag att vi kommer att behandla de mera allvarliga problemen.

Aft jag och några partivänner mofionerade i frågan om snabbvinerna berodde på att vi tyckte att det var fel att kriminalisera hemtillverkning av snabbvin. Skälet fill det är att det är så svårt att informera allmänheten om vilket som är rätt och vilket som är fel. Vi menade att man inte bör kriminalisera ett förfarande, när allmänheten inte kan få information om vad som egentligen är fillåtet. Därtill kommer att det är svårt att övervaka ett förbud och se fill att lagarna verkligen efterlevs.

I proposition nr 91 skrev socialministern att om behov förelåg skulle socialstyrelsen utfärda regler för användningen av kemikalier som avbryter jäsningen och som klarar vinet. Def reagerade jag också emot. Nu har visserligen reservanterna sagt atf deffa passar inte in i lagstiftningen och att de inte vill ha detta med, så det kommer ju bort under alla förhållanden, och jag skall inte orda mer om det. Men som det har sagts tidigare, kan man ju köpa alla ingredienser var för sig och sedan blanda dem själv, och det blir väldigt svårt att kontrollera,

Def har sagts att man har förlöjligat den här proposifionen och de tag som där tas för aft stävja alkoholmissbruket. Det skall inte jag göra, och jag tror inte att vi har gjort det i vår mofion heller, för jag tycker atf var och en som efter sin förmåga försöker komma till rättamed dessa problem skall ha all heder av det.

Nu finns det olika uppfattningar om vägarna, och jag tror ingen har patenfiösningar att komma med, Ufan att def skall uppfattas som löjeväckande skall jag försöka beskriva hur människorna i allmänhet ser på den alkoholpolifik som riksdagen har fört - jag tänker på mellanölsförbudet, förbudet mot atf servera folköl i personalmatsalar, förbudet aft brygga vin på nypon och maskrosor. Nu föreslås förbud mot snabbvinsatserna, Def diskuteras lördagsstängf på Systemet, och def finns de som vill införa någon form av registrering eller ransonering. Jag tror aft vi är inne på fel väg. De

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

planerade åtgärderna kommer inte aft göra svenska folket nyktrare eller ge ungdomen bättre alkoholvanor. Tvärtom tror jag aft de kommer atf främja hembränning och langning, som redan i dag är ett stort problem,

I stället borde man inrikta krafterna på någonfing i sfil med antirökkampanjen. Även om vi har fri radio och TV i vårt land tycker jag att här skulle vi verkligen kunna ställa krav på atf de skulle medverka, I en film i TV har man visat hur en rökares lungor ser ut när de dissekeras och hur människor får leva efter en operafion, Def har skrämt ungdomen, och många har slutat röka på grund av det. Om man kunde följa upp den kampanj som socialmyndigheterna i Stockholm bedrev och dels med affischer, dels genom medverkan av läkare visa vad alkoholen ställer till med, tror jag att man skulle komma en bra bit på väg. Man kan inte hålla på med det här småplottrandet hit och dit, utan här behövs verkligen kraftiga grepp, och jag hoppas att det alkoholpolitiska förslag som kommer i april har litet mera av verksamma substanser i sig. Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens förslag.

Anf. 48 Socialministern KARIN SÖDER:

Fru talman! Bara några korta reflexioner. Vi har faktiskt redan - det behöver tydligen upprepas flera gånger- en lagstiftning på det område som vi diskuterar, och nu är det fråga om att flytta gränsdragningen en bit. Det gäller alltså en skärpning, men i övrigt innebär förslaget ingenting nytt,

Pä olika sätt har vi också bedrivit kampanjer på det positiva sätt som Hans Pettersson i Helsingborg efterlyste, och def hoppas jag att riksdagen är medveten om. Dess bättre är 97 % av svenska folket medvetna om - def har visat sig i undersökningar - att det har bedrivits en kampanj om alkoholfaran under drygt ett år i skolor, i folkrörelser, i alla möjliga sammanhang; jag talar inte minst om Hem och skola-föreningarnas aktiva intresse. Den kampanjen har också givit väldigt goda resultat. Vi har också haft samarbete med Utbildningsradion, som har haft flera program i sammanhanget.

Jag tycker att massmedierna, som vi polifiker ofta skäller på, i det här avseendet har varit mycket aktiva. Många tidningar har gjorf stora insatser för att fästa uppmärksamheten på problemen med alkohol och narkotika och därmed varit fill god hjälp i arbetet.

Just nu pågår eft arbete, som är initierat av socialdepartementet och där vi går ut med information, tillsammans med lärarhandledning, fill alla ungdomar på högstadium och gymnasium om knarkefs - hasch och marijuana-skadlighet. Jag hoppas atf detta också skall vara en kampanj som ger ökad insikt och därmed motståndskraft mot alla de faror som smyger sig på när kommersiella intressen får fa överhanden och på ett förljuget sätt inbillar ungdomen att man kan fly från en verklighet som kanske infe i alla avseenden är så angenäm.

Vi är alltså helt eniga på den här punkten. Vi skall hjälpas åt, och kan vi få flera med oss och få ännu mer utrymme i olika typer av massmedier, tror jag att arbetet blir framgångsrikt. Det bästa sättet aft klara problemen är ju aft se till, att de aldrig uppkommer.

Anf. 49 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s) replik:

Fru falman! Det var en nyhet för mig aft vi har uppnått goda resultat, och det skulle vara väldigt bra om vi kunde få redovisat hur de ser ut. Man kan ju fråga sig: Om vi inte hade fått de här goda resultaten, hur hade situationen då varit? Den är nämligen skrämmande i dag.

Def har fidigare nämnts att man skulle lägga uf litet medel till organisafioner som skulle kunna hjälpa till. Man måste ju börja i tid, I dag når vi inga missbrukare med den information som vi vill ge genom samhället. Den går inte hem hos missbrukarna, den går förbi dem. Vad vi skall inrikta oss på är i första hand, som tidigare har sagts, föräldrarna och ungdomen. Då får man börja tidigt, redan i skolan.

Länkarna är en mycket akfiv organisafion. Dess medlemmar talar också av erfarenhet. Låt dem komma med uf fill skolorna och berätta om def elände som de själva har upplevt! Låt dem snacka med ungarna på den nivå där de begriper! Def är ett sätt som vi har använt hemma i min kommun, och det har givit goda resultat. Jag tror att vi genom att lägga uf litet pengar nu kan spara mycket pengar i framtiden.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 50 GABRIEL ROMANUS (fp):

Fru talman! Vi har en restriktiv alkoholpolitik, men vi skall också undvika sådana bestämmelser som bara skapar krångel, som ställer till besvär för människor och som infe har en bra alkoholpolifisk motivering. Det tycker jag bör vara ledmotivet för statsmakternas handlande. Av det skälet har jag länge varit tveksam till eft förbud mot snabbvinsatser. Jag trodde nämligen atf vi skulle få just en sådan debatt som den vi har haft om maskrosviner och att det skulle skada förtroendet för alkoholpolifiken.

Men jag har faktiskt tänkt om. Jag har blivit övertygad om att deffa infe är eft bagatellarfaf ärende, som utskottets talesman sade, utan aft det är en allvarlig fråga. Tillverkningen av vin med snabbvinsatser har fått en sådan omfattning aft man inte längre kan kalla den för en bagatell. Det tillverkas minst 10 miljoner liter, mer än 10 % av det vin som säljs på Systembolaget. Dessutom befinner vi oss just nu i ett läge där denna vintillverkning hotar att starkt öka. En anledning till det är aft alkoholdryckerna i enlighet med riksdagens beslut har blivit dyrare medan människorna samfidigt har fått mindre pengar atf röra sig med. Det är naturligtvis då frestande att börja med denna hemtillverkning, där man får vin till en bråkdel av vad def kosfar på Systembolaget, En annan anledning är den kampanj som socialdepartementet har bedrivit och som har haft framgångar, Def är inte längre lika lätt för ungdomar att få tag i vin eller sprit från Systembolaget, och det tycker vi är bra. Men då faller man lätt för frestelsen atf gå över fill aft göra vinet själv. Och det är då som risken finns att snabbvinet blir en modefluga bland ungdomen. Och tecken på detta finns redan.

Hur stor omfattning har den här tillverkningen? Den undersökning som socialministern har redovisat säger, för atf fa bara en enda siffra, aft nästan en tredjedel av de tillfrågade i åldern 15-24 år har druckit hemtillverkat snabbvin under det senaste året. Det är ingen liten siffra. En del av de

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

fillfrågade är naturligtvis över 20 år, men det framgår fullt klart att också många ungdomar under 20 år har gjort det. Dessutom är det inte betydelselöst vad de gör som är över 20 år - alkoholen blir inte ofarligare bara för att man fyller 20 år. Det allvarliga är emellerfid att ungdomar redan i 20-årsåldern har vant sig vid atf dricka detta snabbvin, som är mycket billigare än annat vin.

Detta vin är alltså inte någonfing som bara den medelålders villaägaren Svensson, som har nämnts här, har puttrande någonstans i sin kåk, utan det är någonting som ungdomar redan sysslar med. Och det är ganska lätt att förstå att de gör def. En grupp ungdomar som är litet företagsamma kan skaffa sig tre sådana här utrustningar, Def tar ungefär tre veckor för dem aft göra vinet. Det betyder aft de sedan varje veckohelg till sin fest kan ha 25 flaskor vin atf fillgå som kostar tre kronor flaskan.

Många som arbetar bland ungdomar är oroade av detta. Jag kommer just från ett sammanträde med den grupp inom Riksförbundet Hem och skola som sysslar med alkoholfrågorna. En av de aktiva i den gruppen, som ute på fältet arbetar med ungdom och alkohol, sade så här, när jag refererade vad som har sagts här i riksdagen: De som påstår att ungdomar infe sysslar med snabbvinfillverkning vet infe vad de talar om.

Det är klart att ungdomarna inte kan brygga vinet hemma, om föräldrarna är litet uppmärksamma. Men det finns andra möjligheter att få tag i lokaler där en sådan här apparat kan stå. Dessutom är det allt fler ungdomar som i någon form har egen bostad. Det räcker ju med att någon i gruppen har en plats där man kan ställa en damejeanne för att ungdomarna skall klara av att tillverka detta vin.

Det har fidigare talats om dem som har vinfillverkning som hobby. Men om propositionen blir bifallen kan den som har ett starkt hobbyintresse även i framfiden utöva denna hobby. Hobbyinfressef måste väl vara knutet fill proceduren, och den blir ju mer intressant om vinet görs på bär eller frukt än om det är fråga om snabbsatser.

Utskottets majoritet säger att det inte är klarlagt att underåriga i betydande utsträckning dricker snabbvin. Jag förmodar att utskottet fidigare inte har haft tillgång till socialstyrelsens undersökning. Men då undersökningen nu har redovisats hoppas jag att de som följer denna debatt också beaktar undersökningens resultat.

Detta är eft ärende där parfikonstellationerna är ovanliga och partigränserna något uppluckrade. Jag vill vädja fill de ledamöter som fillhör de två partier som har ställt sig bakom utskottets förslag att ändå överväga att stödja proposifionen och reservationen. Jag vill vädja till de socialdemokratiska ledamöterna att hjälpa till och tränga fillbaka vinstintresset inom alkoholhanteringen. Det är ju helt uppenbart aft def har varit ett påfallande vinstintresse bakom snabbvinsatsernas expansion. Def vet var och en som har gått in i en butik och sett hur dessa varor skyltas upp.

Jag vill också - utöver vad jag fidigare har sagt om alkoholpolifiken - rikta eft par ord till de moderata ledamöterna här i riksdagen. En av huvudpunkterna i regeringens ekonomiska politik är att minska budgetunderskottet.

Det gäller då naturligtvis att fitta på både utgifter och inkomster. Det är obestridligt att snabbvinsatserna medför ett bortfall av skatteinkomster. Vi vet inte hur stort bortfallet är. Men oavsett om det är 30,40 eller 50 milj, kr. om året eller kanske ännu mer, så är det obestridligen fråga om ett bortfall av skatteinkomster.

Vi sitter här i riksdagen och gnefar om en miljon hit och en miljon dit. Vi diskuterar om vi har råd med ytterligare 100 000 eller 200 000 kr. fill en handikappgrupp eller för att synskadade skall få en tidning. I dessa sammanhang utgör bortfallet av skatteinkomster på grund av snabbvinsatserna ingen liten summa. Det är klart att skattefrågan inte är huvudfrågan -det vill i alla fall inte jag göra den till. Huvudfrågan är ju den alkoholpolitiska, framför allt vilka effekter som snabbvinsatserna får när det gäller ungdomen. Men oavsett vilket parti man tillhör kan man inte bortse från de statsfinansiella effekterna. Och i det avseendet är det betydande skillnader mellan propositionens och utskottsmajoritetens förslag.

Jag tror att det var Lennart Nilsson som sade att vi skall tala om andra saker - arbetslösheten, att ungdomarna skall ha bostäder och en meningsfull fritid osv. Det är ett argument som vi alltid möter när vi diskuterar restriktioner inom alkoholområdet. Men nu har vi väl ändå kommit fram fill att vi måste göra båda sakerna. Vi måste dels tala om hur vi skaffar ungdomen bostad och arbete och ger den en meningsfull fritid, dels se till att alkoholen inte är alltför lättillgänglig. Debatten måste handla om båda dessa saker. Var sak har kanske sin plats, men i vår politik mot missbruket måste vi försöka att båda lösa de sociala frågorna och se till att alkoholen inte är för lätt att få tag i för ungdomen. Det blir ju inte enklare för oss att ge ungdomen en meningsfull frifid, om vi ser till att den ganska lätt kan brygga billigt vin. Det blir i stället svårare för oss att ge ungdomen en meningsfull fritid, om snabbvinsatserna finns ute på marknaden. Det råder nämligen inget tvivel om att snabbvinerna är en bidragande faktor när det gäller brottsligheten - denna nämndes ju fidigare.

Det är klart att debatten om restriktioner av den här typen skadar förtroendet för alkoholpolifiken. Jag är medveten om det. Jag har själv varit med att föreslå att vi skall ta bort en del restriktioner av den här naturen, t. ex. om tillstånd för öl i personalmatsalar, som jag inte tror har någon alkoholpolifisk betydelse.

Men ibland måste vi ta obehaget att förklara för människor som inte uppskattar ett sådant här beslut vad som ligger bakom det - att det faktiskt inte är någon obetydlighet om 10 miljoner liter vin tillverkas och konsumeras utanför det alkoholpolitiska systemet.

Det som övertygat mig om det riktiga i ett förbud mot snabbvin är att risken för att ansträngningarna att försvåra för ungdomar att få tag i alkohol -hela den kampanj som fått ett så brett stöd - kommer att undermineras om fillverkningen får fortsätta. Då kan man naturligtvis säga; Låt oss inte ta beslutet nu, utan låt oss vänta och se om skadeverkningarna blir så stora.

Jag vet inte vad det är vi skall vänta på. Skall vi vänta fills tillverkningen av snabbvin är 20 miljoner eller 30 miljoner liter? Eller är det när tillverkningen

5 Riksdagens protokoll 1980181:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

är 40 miljoner liter som vi skall inskrida? En sak är säker: Ju längre vi väntar, desto svårare blir def att göra någonfing åt def här. Den dag det står en damejeanne och puttrar i vartannat svenskt hem, då kommer den här riksdagen att ha svårt atf ingripa - då kommer det inte att vara lätt.

Nu är gudskelov snabbvinstillverkningen ännu inte så spridd. Och vi kan inte önska att den skall spridas, eftersom det innebär att vi sätter alkoholpolifikens huvudprinciper ur spel. Både åldersgränsen, skatteinstrumentet och försäljningsmonopolet sätts ur spel.

Om vi väntar och tillverkningen ökar kommer det aft bli verkligt svårt aft ingripa. Skall vi vänta tills vi kunnat visa på ett antal ungdomar som blivit alkoholskadade på grund av snabbvinet? Jag anser inte det, fru talman, och därför skulle jag än en gång vilja vädja fill dem som är tveksamma: Låt oss ingripa nu, innan det blir verkligt svårt att göra någonting åt det här problemet.

Anf. 51 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fru talman! I ett par frågor nämnde Gabriel Romanus utskottsmajoritefen i allmänhet och oss moderater i synnerhet, vilket ger mig anledning att gå i svaromål.

Först beträffande definitionen av snabbvin: Det är snabbvin om man jämför det med annan vintillverkning. Men för den som plötsligt behöver en flaska vin är snabbvin blott det vin som finns att tillgå på Systemet.

Gabriel Romanus säger att tillverkningen av snabbvin motsvarar 10 % av vad som säljs i form av läftvin på Systemet. Men man måste väl ändå se på mängden alkohol. Då blir den totala konsumfionen enligt mina uppgifter någon procent och enligt andra uppgifter ett par eller tre procent. På det viset är problemet för fillfället inte så hemskt dominerande.

Sedan säger Gabriel Romanus att ungdomarna - de som är under 20 år och infe har möjlighet att inhandla varor på Systemet - lätt kan skaffa sig damejeanner och syssla med hemfillverkning. Där har föräldrarna förvisso ett mycket stort ansvar som vi inte skall komma ifrån. Men jag tror inte att det finns så förskräckligt många ungdomar som har möjlighet att utan föräldrarnas vetskap tillverka snabbvin i andra lokaler.

Dessutom anser jag att Gabriel Romanus motverkar sitt eget syfte genom atf både i tal här i riksdagen i dag och i skrift i Svenska Dagbladet också i dag tala om för vem som vill höra på hur lätt och billigt det är att varje vecka få ett antal snabbvinsflaskor till billigt pris. Detta sprider bara kunskapen om hur hemfillverkningen går fill, och det tycker jag är olyckligt.

Gabriel Romanus nämnde också skatte- och inkomstfrågan och sade atf si och så många tiotal miljoner i skatteintäkter inte kommer in på grund av fillståndet att tillverka snabbvin. Skall vi lägga inkomstpolifiska synpunkter på alkoholpolitiken, då kanske vi rent av skulle sänka skatten för att därmed öka förbrukningen av alkohol, vilket i sin tur ger högre skatteintäkter för staten. Jag tycker alltså inte att vi skall blanda in skatteproblematiken i diskussionen om snabbvinsatserna.

Slutligen förutsatte Gabriel Romanus i samband med den undersökning

som ett opinionsinstitut har gjort, aft utskottsmajoritefen inte hade läst Nr 93

denna innan betänkandet skrevs. Ja, det är rikfigt, men vi har läst den efteråt, Onsdaeen den

och jag har ingen anledning att ändra inställning. De siffror som kom fram, n rnars J98i

både avseende ungdomar som någon gång hade smakat snabbvin och _

avseende sådana som hade tillverkat snabbvin, gällde personer i åldrarna 15 - Snabbvinsatser 24 år. Det säger rysligt litet om antalet ungdomar som är under 20 år och som alltså infe har fillgång till Systemets produkter. Den undersökningen tycker jag således inte är särskilt allvarlig.

Anf. 52 GABRIEL ROMANUS (fp) replik;

Fru falman! Att man talar om snabbvinsatser beror på atf det går snabbare att av dem tillverka vin än vad som är förhållandet med bär och frukter. Det går t. o, m, så snabbt att problem har uppstått. Mängden av snabbvin är mer är 10 % av det vin som säljs av Systembolaget, och det är en ganska stor kvantitet. Det handlar om 10 miljoner hter.

Man kan naturligtvis visa på något som är ännu större, för att få denna kvanfitet aft framstå som liten, men att 10 miljoner liter trots allt är ganska mycket kan vi väl vara överens om. Därmed är dock inte sagt att det inte kan bli mer. Det kan def förvisso, om vi inte gör något åt förhållandena.

Jag medger vidare att det är betänkligt att från denna talarstol tala om hur lätt det är att fillverka snabbvin. När det gäller försvaret brukar det sägas att vi infe skall tala om aft vi har problem med detta - fienden kan ju få reda på det. Men jag tror inte att Knut Wachtmeister är beredd aft dra den slutsatsen när det gäller försvarsdebatten. Jag kan också försäkra atf de ungdomar som jag är orolig för känner fill vilka möjligheter som finns. Det är fill de andra, till dem som inte vet om detta, som jag riktar mig. Jag vill väcka dem genom att påpeka hur allvarligt läget är.

Vi skall påminna om föräldrarnas ansvar, säger Knut Wachtmeister, Ja, jag är medveten om det och försöker bidra också fill det. Men vi kanske också bör ge föräldrarna eft stöd, och det som vi kan lämna dem i detta fall är att inte göra det möjligt för ungdomarna att tillverka vin själva, något som de enligt den nuvarande lagstiftningen kan göra.

Det är visserligen sant att inte alla ungdomar har fillgång fill någon plats där de kan ställa upp en damejeanne, men många har det eller skaffar sig det. Om det i en bekantskapskrets finns en enda ung människa som har egen bostad - och det är numera ganska många ungdomar som har en egen bostad - kan denna tillverka vin som räcker för flera. Man kan tillverka åtskilliga flaskor vin på det sättet. Vill vi stödja föräldrarna i detta fall skall vi rösta för regeringens proposition.

Jag trodde inte aft jag hörde riktigt rätt när Knut Wachtmeister sade att man, om man skulle tänka ekonomiskt, skulle öka alkoholförbrukningen. Det är inte en bra affär att öka alkoholkonsumtionen. Men nu har vi en chans att minska alkoholkonsumtionen och samfidigt se fill att staten får in de av oss beslutade skatteinkomsterna av alkoholkonsumfionen.

Vad jag i all enkelhet sade var att ingen ledamot av kammaren när han eller hon trycker på knappen kan bortse från de statsfinansiella effekterna av detta

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

ärende, I synnerhet moderaterna brukar inte fillhöra dem som bortser från detta, Def handlar om att man med flera tiotal miljoner vill försvaga ekonomin i förhållande fill regeringens förslag. Det är inte likt moderaterna, och jag hoppas aft många moderater här i kammaren trots allt vill hålla fast vid omsorgen om statens affärer, som vi normalt brukar vara så ense om,

Anf. 53 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Beträffande frågan om uteblivna skatteinkomster är det mycket svårt att säga vad resultatet skulle bli, om man förbjuder snabbvinsatserna. Til syvende og sidst är ju själva fillverknings-processen tillåten. Vad man vill åstadkomma är en strypning av tillförseln av vissa ingredienser.

Jag hann inte i mitt förra inlägg nämna atf undersökningen om ungdomens snabbvinvanor säger rysligt litet om ungdomens alkoholmissbruk i allmänhet. Man har nämligen inte alls undersökt hur mycket sprit ungdomarna i fråga konsumerar vid sidan av snabbvinerna. Beträffande jämförelsen med försvaret vill jag säga att jag inte alls är beredd att dra den parallellen. Jag tycker att jämförelsen haltar i allra högsta grad.

Anf. 54 GABRIEL ROMANUS (fp) rephk:

Fru falman! Det är riktigt att det kan vara svårt att säga hur mycket pengar som staten går miste om, men ingen bestrider att det är fråga om flera tiotals miljoner kronor. Om det sedan blir 30,50 eller 60 milj. kr. vet man inte. Det råder emellerfid inget tvivel om att det är fråga om ett bortfall som är stort, jämfört med vad vi annars brukar träta om. Därför kan man inte, som Knut Wachtmeister, vifta bort det hela och säga att man inte bör anlägga ekonomiska synpunkter på frågan. Det liknar i varje fall inte en moderat inställning. Det är klart att undersökningen inte säger något om hur mycket sprit ungdomarna dricker, men vi vet mycket väl att ungdom dricker både mycket sprit och mycket vin. Det är ju detta som vi försöker begränsa eller stoppa. Därför bör vi inte ha kvar den här luckan i lagstiftningen, som gör def så svårt att komma åt problemet och som gör att en kampanj kan undermineras genom att de här företagen marknadsför sina produkter effekfivt och intensivt, så att det blir mera populärt bland ungdomarna än det redan är.

Förste vice talmannen anmälde att Knut Wachtmeister anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 55 TORSTEN BENGTSON (c):

Fru talman! Du skall icke dräpa, du skall icke stjäla och en hel rad andra "du skall icke" står i vår Bibel, Hela den svenska lagstiftningen i en lagbok på flera tusen sidor innehåller en hel mängd "du skall icke". Man får icke inneha stiletter. Det krävs en hel del, innan man får ha vapen. Vidare får man inte gå mot rött ljus ute. Det finns en mängd "du skall icke". Men så fort man talar om alkohollagstiftningen, då är det genast förbud. Knut Wachtmeister sade;

■ och då tänker jag att han också inkluderade mig. Det har Likaså har Hans Pettersson i Helsingborg talat om

ni förbudsivrare -han f. ö. rätt i. förbud.

Det är bra med förbud på en mängd områden, men när det gäller alkoholen skall alkoholfloden få flöda fritt inom vissa områden. Då kan man inte ha några förbud. Jag medger att moderaterna har lyckats mycket bra härvidlag, eftersom det är de som har lanserat att det inte skall finnas några förbud. Ni har fått vissa socialdemokrater och andra med på att det inte skall få finnas förbud.

När det gäller snabbvinerna, som vi nu diskuterar, har man bagatelliserat det hela. Knut Wachtmeister sade att det var en bagatell. Men socialministern står ju för proposifionen, och vi är tacksamma för att hon har lagt fram den. Formellt är dock hela regeringen ansvarig för propositionen. Moderata statsråd har alltså varit med och föreslagit detta. Det brukar ju finnas en lojalitet mot regeringens förslag, men Knut Wachtmeister och andra tycker aft man måste mofionera emot regeringen, som ju alla de tre borgerliga partierna står bakom. Vilka är det som gör detta fill en stor sak om inte motionärerna? Hade ni bara följt regeringens proposifion, som era egna statsråd har varit med om att fastställa, hade det inte blivit någon debatt i denna fråga. Det är ju ni som har gjort frågan till en stor sak.

Sedan säger man att åtgärderna inte skulle få någon effekt. Det är möjligt. Jag har emellerfid hört samma talare tidigare, och nästan allfid har de sagt: Tror ni att borttagandet av mellanölet löser alkoholfrågan eller att borttagandet av reklamen gör det? Mitt svar är: Nej, det tror jag inte. Ingen har påstått någonfing sådant. Alkoholfrågan kan inte lösas med en enda åtgärd. Det är en.rad av åtgärder som leder fill resultat.

Hans Pettersson frågade om resultaten, och Wiggo Komstedt sade att det inte blivit någon minskning av konsumtionen. Ni är felaktigt underättade. Jag har de senaste uppgifterna, från 1980. De finns i en pressrelease från Systembolaget och Vin- och Spritcentralen av den 18 februari. Det är bra siffror. Spritkonsumtionen minskade under 1980 med 8,5 %, ett resultat som vi sannerligen inte har haft på länge i vårt land. Starkvinet minskade med 3,9 %. Lättvinet ökade med 2,6 %. Starkölet är tämligen oförändrat men har haft en vikande tendens, så fjärde kvartalet 1980 hade försäljningen minskat med 4 %. Det är de samlade åtgärderna som vi har beslutat som har lett till dessa goda resultat, och därför skall man inte nonchalera de mindre åtgärderna.

I princip är det ju så att vi har varit eniga om att hela alkoholhanteringen skall handhas av staten vad gäller vin och sprit. Vin- & Spritcentralen är den importerande och tillverkande delen, Systembolagets bufiker är minuthandlarna som säljer ut. Man gjorde ett enda undantag beträffande vinet. Man sade att folk skulle få rätt att tillverka vin av egna bär och frukter. Det kanske var fel att göra sådana undantag, Knut Wachtmeister säger beträffande vinstintresset att man kan bära in en liter sprit i tullen. Det var också ett felaktigt undantag man gjorde, som har ställt till en massa krångel. Man skulle ha varit konsekvent och sagt att detta skall nu staten ha hand om.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

punkt och slut - inga undantag,

Knut Wachtmeister talade om vinstintresset i början av debatten. Detta finns - men observera att vi har Pripps, som äges av staten till största delen och som representerar 55-60 % av hela ölproduktionen. Man får hoppas att det skall kunna bli rent spel även i det fallet, så att vi tar bort vinsfintresset helt och hållet och staten tar hand om den övriga delen också.

Det är alltså som ett led i den polifik som har bedrivits länge som ett förbud mot snabbvinerna bör införas.

När riksdagen första gången beslutade om förbud för snabbvinet, så menade man väl att def skulle bli slut på tillverkningen. Vad gör då de som vill tjäna pengar på det? Jo, de inför bara en annan metod. Tycker vi verkligen allesammans i Sveriges riksdag att def är angenämt att kommersiella intressen skall knäppa oss på näsan och säga atf man struntar i vad riksdagen beslutar, man bara kringgår det? Är det inte viktigt för riksdagens prestige att vi säger att vi har fattat beslutet, och vi menar också atf det skall efterföljas? Då skulle man även statuera exempel och se till att beslutet leder till vad som avsågs.

Jag har alltså velat framhålla att vi måste ta till de många åtgärderna för att det skall bli goda resultat. Lennart Nilsson nonchalerar detta och talar om mellanölet t. ex. Han tyckte tydligen inte att det gav något gott resultat att ta bort mellanölet. Han säger att man diskuterade om ölet skulle ha 2,8 eller 3,5 % alkoholhalf. Nu har vi inte haft något öl med 3,5 % alkoholhalf - det var 3,6 %, Men Lennart Nilsson tyckte infe att det var så viktigt med de där procentskillnaderna. Men en minskning från 3,6 till 2,8 % alkoholhalf innebär en 23-procentig minskning. Det är inget oväsenfiigt, som Bryggareföreningen och andra försökte göra gällande.

Vidare kan jag tala om för både Lennart Nilsson och de andra som har företrätt alkoholliberalismen här i dag aft det mest lysande resultat vi har haft i fråga om konsumfionsminskning kom året efter det atf mellanölet hade avskaffats. Då minskade den totala alkoholkonsumtionen, räknat i 100-procentig alkohol, med nära 11 %, Jag kan inte minnas att vi någonsin har haft en så stor minskning av den totala alkoholkonsumtionen. Det kan vara lärorikt för Lennart Nilsson att studera vad som har hänt efter detta.

Så talar Lennart Nilsson om att vi gör oss löjliga med maskrosvin och sådant. Varför kan man inte tillverka spikvin i stället? Det är, som i den gamla sagan, precis samma sak. Man kan göra vin på en spik lika gärna, för det blir inget vin av maskrosor. Men det recept som användes var att man gjorde brännvin och lade maskrosor i det, och så kallade man det för maskrosvin. Maskrosor jäser inte, så det blir inte något vin av dem - den som är löjlig är därför den som försvarade maskrosvinet.

Jag kan instämma med Lennart Nilsson när han säger att visst är det bra atf ha goda bostäder och att man försöker göra det bra för folk. Men sedan kommer han in på den här prylfilosofin och säger; ge folk prylar och pengar, så super de inte - vilket är helt missledande. Det har alltid varit så aft de bäst situerade, dvs, de som har haft goda bostäder och haft det bra här i livet, har druckit mest. Det var inte de rika människorna som startade nykferhetsrö-

relsen när de den 5 november 1879 marscherade upp för atf bilda den första nykterhetslogen i Sverige, utan det var de fatfiga. Om Lennart Nilsson har studerat sitt eget partis historia, så har han sett att det var arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och till stor del också landsbygdens folk som motarbetade användningen av alkohol, fastän vägarna har blivit htet andra och man åtminstone inom vissa av parfierna nu inte företräder samma idéer. Nej, det är så att själva existensen av dessa kemikalier predestinerar folk att dricka, även de som har def bra ställt i livet.

Det har nämnts om de ekonomiska problemen i samband med snabbvin, I en mofion står det att snabbvinsfillverkning skulle vara "en typisk hobbyverksamhet". Skatteutskottet sade att det i ett fall t, o, m. kunde röra sig om så mycket som 20 miljoner liter färdigt vin, och siffran 10 miljoner liter har nämnts. Det är mycket i båda fallen. För att göra en jämförelse, så är det lika mycket vin som köps i alla Stockholms systembutiker under tre kvartal; det är alltså inte så litet. Dessutom baseras denna kvanfitet nästan helt och hållet på importerade varor. Den gamla idén att tillverka vin av frukt och bär har näsfan helt blivit bortglömd, och man har i stället skaffat in råvaror från andra länder,

Defta är några av de synpunkter som jag tycker bör beaktas.

När Lennart Nilsson sedan talar om inkomster från alkoholförsäljningen bör han observera vart de slantar går som kommer in från denna. Tänk då på vad skatt är! Skatt är en överflyttning av pengar från indi\iden till stat och kommun. Men Sverige lär totalt inte förlora under 25 miljarder kronor om året på grund av uteblivande från arbete, större antal olycksfall och den jättelika sjukvård som läkarna börjar bli alltmer besvärade av. De slantarna skall vi nog, som Gabriel Romanus mycket riktigt sade, betacka oss för.

Jag vill sluta med att säga att om nu infe proposifionen skulle bifallas, så bör ni som tänker rösta för avslag på den spekulera över vad som kommer att hända sedan. Vad innebär ett avslag på proposifionen? Jo, det är klart att alla dessa kommersiella intressen, dessa geschäftmakare som inte bryr sig om hur det går med Sveriges ungdom - kommer att ta detta som ett tecken på att det är fritt fram för dem nu. Jag befarar att det efter detta beslut blir en reklam för snabbvinsatserna som ni inte har kunnat föreställa er. Eftersom man har fått den svenska riksdagens fillåtelse att fortsätta med snabbvinsatserna är def ju bara att köra fram och fortsätta att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Det är det som jag befarar kan hända. Jag hoppas det inte kommer att ske, men ingen vet ju hur mycket alkoholliberalismen kommer att breda ut sig nu. Därför yrkar jag givetvis bifall till reservationen.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 56 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fru falman! Torsten Bengtson beskärmar sig över att vi moderater i skatteutskottet har gått emot våra egna statsråd genom att mofionera och i utskottet också yrka avslag på proposifionen.

Som Torsten Bengtson och alla andra vet skär alkoholfrågorna rakt igenom parfilinjerna. Det har alltid varit fri röstning i de frågorna.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Sedan säger Torsten Bengtson att minskningen av konsumtionen har varit si och så många procent för de olika varuslagen. Det kan ju vara glädjande, men vad beror det på? Jo, det beror naturligtvis på prishöjningarna. Men hur vet Torsten Bengtson att konsumtionen av alkohol har minskat i samma utsträckning, Wiggo Komstedt har tidigare i debatten i dag efterlyst vart all den jäst tagit vägen som man inte kan redovisa. Är det inte fara värt att om priserna på Systembolagets produkter stiger alltför mycket, så kommer i stället hembränningen in i bilden, och den är mycket svår att bekämpa. Priserna är alltså ett tveeggat svärd, och jag tror inte att man kan dra de slutsatser som Torsten Bengtson gjort, nämligen att Sverige blivit så mycket nyktrare bara därför att en viss minskning av Systembolagets försäljning ägt rum.

Slutligen konstaterar jag med beklagande att Torsten Bengtson uppenbarligen vill socialisera hela bryggeriindustrin och att han indirekt kallar dess företrädare för geschäftmakare, eftersom de tillhandahåller produkter, som Torsten Bengtson anser vara skadliga för människor.

Anf. 57 LENNART NILSSON (s) replik:

Fru talman! Ibland får man beundra människor som vet bäst, som kan allt och som säger att bara det blir som de vill så är alla problem lösta. Det låter här precis som om vi som företräder majoritetslinjen i utskottet inte bryr oss om Sveriges ungdom. Det är ungefär det som Torsten Bengtson säger.

Däremot säger han inte ett ord om de kommersiella krafter som styr det här samhället i dag. Det är ju de krafterna som medverkar fill att ungdomarna slås ut, inte spriten i sig.

När det går mängder av ungdomar på torget utanför det här huset kan det bero på att de inte fått chansen här i livet. Det kan bero på att de haft trassliga hemförhållanden och dåliga bostäder.

Det har i den här diskussionen talats mycket om att göra sig löjlig. Det är ett återgivande av vad många människor i det här samhället tycker om vårt agerande i dessa frågor. Detta medverkar till att folk i seriösa frågor inte tar oss på allvar.

Jag har hävdat att det krävs helt andra åtgärder för att rätta till problemen, och där är arbete och bostad det grundläggande. Det är vidare viktigt att människor inte skall behöva uppleva ensamhet, osv. Det är åtgärder i den riktningen som måste fill.

Sedan kan man naturligtvis som Torsten Bengtson gör laborera med statistik om olika procentsatser, osv. Men jag tror att det är så att när mellanölet fanns var det vanliga människor som när de kom hem från jobbet drack en mellanöl fill maten. När mellanölet togs bort gick ungdomarna fill pubarna. Vi som kanske någon gång går in på en pub ser att def är ungdomarna som finns där. De dricker i dag starköl på Centralens restaurang och allt vad det nu heter. Det är lätt att slinka in och dricka en öl. Industriarbetaren däremot kan inte dricka mellanöl när han kommer hem från jobbet, utan han dricker i stället klass II, Det är väl i och för sig bra.

Man kan naturligtvis hålla på och laborera med statistik hur som helst, men det leder ingenstans. Vad det handlar om är att man måste ta itu med de grundläggande problemen i samhället. Det klarar inte Torsten Bengtson och hans medarbetare i den borgerliga regeringen.

Anf. 58 TORSTEN BENGTSON (c) replik;

Fru talman! Man gör inte en dålig sak bättre därför att man anför någonting ännu sämre. Det är det som förekommit i debatten i dag. För att ursäkta sig för att man inte vidtar några åtgärder anför man hembränningen och annat sådant, något som vi som talar för reservationen sannerligen inte har förordat. Men det blir inte alls någon förbättring, när det gäller framställning av snabbvin hemma, genom att det anförs att hembränningen finns,

Knut Wachtmeister säger - Wiggo Komstedt har också varit inne på det -att man rent av skulle kunna ha ett lägre pris. Nu kostar en butelj brännvin 86:25 kr,, varav 6:25 kr, är fillverknings- och distribufionskostnader och 80 kr. är skatt. Jag undrar just om en sänkning av priset till 50 kr, skulle inverka så värst mycket på hembrännaren. Han skulle fortsätta på samma sätt ändå. Jag tror att det är dåliga råd som man här försöker ge. Det är tvärtom så att prisinstrumentet har visat sig vara effektivt. De som är intresserade kan läsa den av Industriförbundet utgivna boken Dryckeskonsumtionen i Sverige, plus en del annat som kommit fram senare. Där finns fakta om vad det här egentligen betyder prismässigt.

Vad jag sade till Knut Wachtmeister om regeringen innebar inte att jag ville förmena någon att ha en egen åsikt. Jag sade att om ni tycker att det är en bagatell, så är det förvånande att ni så ivrigt talar för och mofionerar om saken. Hade det varit en bagatell, så hade ni kunnat låta det passera utan motioner och tal.

Det är klart att vi skall socialisera bryggerierna. Det råder väl inget tvivel om det. Är man konsekvent skall man naturligtvis lägga hela alkoholhanteringen i statens hand. Det vill jag för min del ge klart besked om, ifall Knut Wachtmeister tvivlar på vad jag har för mening på den punkten,

Lennart Nilsson sade att Torsten Bengtson påstår sig veta allt. Att äta är detsamma som att svälta, bara tvärtom. Jag poängterade att man inte vet allt i denna fråga. Det är mycket svårt att finna en kungsväg när det gäller att komma till rätta med alkoholproblemen. Därför betonade jag att man måste vidta en hel del åtgärder. Man måste ta bort mellanölet, förbjuda snabbvinstillverkningen osv. På det sättet når man resultat. Jag betonade kraftigt, och det framgår av protokollet, att det är mycket betydelsefullt med alla sociala åtgärder som vi kan vidta. Men därmed löser man inte hela problemet. Vi måste också ta itu med de kemikalier som gör människor berusade och som förstör dem på många sätt. Det är inte, som Lennart Nilsson säger, så att man kan ägna sig åt ett sådant här prylfilosoferande och säga att bara man ger dem det och det så super de inte.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Anf. 59 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Fru talman! Jag har inte bagatelliserat problemen. Jag har infe ens använt det ordet. Jag har bara sagt att den alkoholmängd som konsumeras i form av snabbvin endast utgör någon eller några procent av den totala konsumfionen och att det nu inte är något större problem. Den uppfattningen delas i debatten av Erik Wärnberg,

Jag beklagar att Torsten Bengtson vill socialisera bryggeriindustrin. Då vill han förmodligen också socialisera restaurangnäringen, för även den profiterar ju på folks dryckesvanor.

Anf. 60 TORSTEN BENGTSON (c) replik;

Fru talman! Man behöver inte sträcka sig så långt att man säger att resfaurangnäringen för den skull skall socialiseras. Jag hoppas att det infe är så att alkoholdryckerna är huvudsaken för restaurangnäringen utan aft den också har andra uppgifter. Jag har inte fört fram några förslag om att restaurangnäringen skall socialiseras.

Anf. 61 MÅRTEN WERNER (m):

Fru talman! I den här debatten har man buntat ihop alla moderater. Ömsom kallar man dem moderater, ömsom reservanter. Det talet vill jag reservera mig mot, för det finns de som tycker annorlunda.

Jag är väldigt angelägen om att frågan avdramatiseras. Dels får man inte sprida löje över den, dels får man självfallet inte i inläggen tolka in den meningen att vi tror att vi med den här reformen löser samhällets svåra alkoholproblem. Och det kan inte sägas nog ofta. Vi anser vidare att detta är en liten detalj i sammanhanget, en liten- men ändå väsentlig-bricka i spelet. Med tanke på de förhållanden som finns i samhället har vi anledning att använda alla de brickor som vi kan använda.

Jag trodde att Torsfen Bengtson skulle föra fram sin gamla goda fes om atf missbrukarna kommer ur brukarnas led. Det är ju helt riktigt. När denna verksamhet legaliseras, när den får fortsätta atf förekomma i hemmen blir snabbvinet många människors första kontakt med alkoholdrycker. Den första kontakten är alltså ett hyggligt bruk av ett dåligt vin, och sedan går man vidare. Detta är således inte en oväsentlig fråga.

Med stor förtjusning, fru talman, skall jag rösta för regeringens förslag.

Anf. 62 NILS CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Torsten Bengtson var så grovt orättvis mot denna kammares ledamöter att det inte bör få stå opåtalat. Han sade att även de som alltid är raskt villiga till nya förbud, förbjuder stiletter och andra mordvapen, förbjuder gående mof rött ljus osv., så fort det kommer till alkohol anser att alkoholfloden fritt skall få flöda. Så sade Torsten Bengtson. Det finns ingen i denna kammare som har rekommenderat något sådant. Sverige har fakfiskt några av världens strängaste alkoholrestrikfioner, och nästan alla har införts i stor enighet. Det finns ingen som vill låta alkoholfloden flöda fritt - det är

lögn och grovt förtal, Torsten Bengtson, om man säger det fill denna kammare.

Själv kommer jag att rösta med utskottsmajoriteten mot det föreslagna förbudet mot snabbvinsatser, och jag gör det av renodlat alkoholpolifiska skäl. Jag tror att även Torsten Bengtson medger att jag inte har varit särskilt rädd för att ställa upp för nya restriktioner. Vi hjälptes åf på sin tid att få bort mellanölet. Jag anser alltjämt att def var en riktig gärning vi begick och att utvecklingen har givit oss rätt på de begränsade områden som i varje fall jag den gången åberopade när det gällde de allra yngsta. Jag talade, som kammarens ledamöter kanske kommer ihåg, på den fiden aldrig om ungdom utan om barn. Jag tror att det beslutet var ett riktigt steg och att utvecklingen har gett oss rätt.

Jag har heller aldrig sagt att vi inte skall acceptera små åtgärder. Jag har sagt att vi kan bli tvungna att lägga pussel med bokstavligen talat hundratals små åtgärder för att få fram en helhet som är acceptabel. Men alla åtgärderna skall dra åt rätt håll. Jag är övertygad om atf def lilla förbud som man vill införa i dag drar åf fel håll, Def är alkoholpolitiskt negativt - inte ens i ringa utsträckning positivt. Därför vill jag inte vara med om det.

Först och främst anser jag att det föreslagna förbudet över huvud taget inte riktar sig mot missbrukarna, Def har ingen heller hävdat, såvitt jag vet. Man når icke missbrukarna med detta förbud. Vi kallar de här satserna för snabbvinsatser. För alkoholmissbrukarna är de icke snabba utan alldeles för långsamma. Det tar, om jag förstår Gabriel Romanus rätt, tre veckor att få satsen färdig. Så lång tid som tre veckor är helt ointressant för missbrukarna. Vi har sedan länge en hembränning i det här landet - det behöver vi inte dölja. Men det är inte alkoholmissbrukarna som bränner hemma. Missbrukarna, alkoholisterna, är hembrännarnas kunder. Det är inte de som är hembrännare, Def ligger i sakens natur att vad de svåra alkoholmissbrukarna saknar är den sortens tålamod och långsikfighet som hembränning och tillverkning av vin även med snabbvinsatser kräver. De har inte det tålamodet. För den gruppen är alltså detta med snabbvin ointressant.

Jag tycker som Knut Wachtmeister att än så länge ingenting har förebragts som tyder på att vi av hänsyn fill speciellt ungdomen skulle gå den föreslagna vägen. Det är riktigt att vi i en enkät har fått fram att en betydande del av ungdomar mellan 18 och 24 år någon gång under def senast förflutna året har smakat hemgjort vin, framställt med hjälp av snabbvinsatser. Det enda vi kan gissa om hur den gruppen är sammansatt är att den till en del omfattar rena engångsföreteelser, I gruppen ingår alltså de som någon gång har blivit bjudna på ett glas snabbvin. De har, får vi förmoda, hederligt uppgett def i enkäten. De är faktiskt t, o, m. om de är ganska unga, i detta sammanhang rätt ointressanta. Det är inte engångsdrickningen en gång om året som är intressant. Sedan är det alldeles säkert en betydande del med alkoholproblem. Det enda vi vet även om dem är atf de har sagt att de någon gång under året har druckit snabbvin. Det skulle kunna vara en gång hemgjort snabbvin och 100-150 gånger under året annan sprit och annat vin. Undersökningen säger ingenting om det. Det sannolika är att det förhåller sig på det sättet.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

Jag tror också atf det i allt vårt förbjudande är viktigt atf vi, där vi så kan, lämnar en säkerhetsventil eller ett andningshål öppet för människors företagsamhet. Om vi verkligen vill upprätthålla de vikfiga restriktionerna tror jag inte att vi vinner någonfing med att systematiskt jaga även de allra minsta smyghålen. Jag tror att vi vinner motsatsen till det vi eftersträvar. Därför vill jag ha starkare skäl än dem som förebragts här i dag och i den debatt som har förevarit innan jag tror att detta förbud är meningsfullt. Jag tror tyvärr att det skulle motverka det avsedda syftet.

Den dag kan komma då vi får göra någonting åt snabbvinerna, och då kommer Torsten Bengtson och många andra att med all rätt stå och upp och säga: Vad var det vi sade? Hade vi inte rätt? Hade det inte varit bättre aft stämma i bäcken eller i ån eller i rännilen - för att nu ställa något mer verkningsfullt ord mot Torsten Bengtsons flod?

Jag måste ha något skäl som tyder på att åtgärden är meningsfull innan jag röstar för att genomföra den. Det blir en ny maskrosdebatf. Den gången var det en skröna; riksdagen har aldrig förbjudit maskrosvin. Riksdagen har varken förbjudit eller fillåtit maskrosvin. Det har Torsten Bengtson rätt i, därför att det går helt enkelt inte att göra vin av maskrosor. Det är en skröna som gått igenom massmedia. Men den här gången är det faktiskt sant atf riksdagen planerar ett förbud, som man hoppas skall bli effektivt. Och jag är rädd för att det faktiskt gör mer skada än nytta - genom att undanröja en del av det förtroende för politiken som ändå är svårt att upprätthålla.

Anf. 63 TORSTEN BENGTSON (c) replik:

Fru talman! Nils Carlshamre har en posifiv inställning fill att lösa alkoholpoblemen, det är jag den förste att betyga.

Och det är aktningsvärt att han medverkade när vi drog in mellanölet. Jag skall infe alls polemisera emot honom.

Han hade ändå vissa tankar om att det kunde vara lifef farligt att fillåta snabbvinsatserna. Nu får vi se hur det blir i fortsättningen. Om förslaget inte vinner och om det sedan blir våldsam reklam och försök atf sälja mer får vi väl ta itu med frågan igen - och jag förmodar att Nils Carlshamre då är posifiv till förbud.

Sedan vände sig Nils Carlshamre mot mitt uttryckssätt att alkoholfloden flödar fritt och sade att det var överdrivet. Jag kan gärna rätta fill mitt uttalande på den punkten. Jag beklagar bara att Nils Carlshamre kom till slutsatsen att han inte nu skall rösta på reservafionen.

Anf. 64 GABRIEL ROMANUS (fp):

Fru talman! Jag har stor respekt för Nils Carlshamres uppfattning i alkoholpolitiska frågor. Men jag tycker inte att de alkoholpolitiska skäl som han här anförde för att stödja utskottet var särskilt starka. Han anförde två skäl. Det ena var att frågan om snabbvinet inte rör missbrukarna, därför atf de inte har tid att vänta i tre veckor.

Men det finns väldigt mycket inom alkoholpoUfiken som är förebyggande, som syftar fill atf nedbringa den totala konsumtionen. Dit hör åldersgränsen.

dit hör försäljningsmonopolet och dit hör prispolitiken. Och snabbvinerna innebär ett kringgående av alla de tre sakerna: det finns ingen åldersgräns, def finns vinstintresse och det är mycket billigare än vin på Systemet, Aft tillåta snabbvinerna innebär därför att underminera grundvalen i den alkoholpolitik som vi har varit ense om. Nu kan man säga att snabbvinerna ännu inte har så stor omfattning, det är bara 10 miljoner liter. Det är rätt mycket, men det är klart att det kan bli mer. Frågan är bara hur mycket det skall bli innan vi ingriper. Jag tycker det är bättre att ingripa nu.

Det andra skälet som Nils Carlshamre anförde var att undersökningen av ungdomens vanor infe visade hur ofta ungdomarna dricker sådant här. Nej, def är klart att den undersökningen inte är fullständig, men tendensen är klar. Den visar att snabbvin är vanligast i den yngre åldersgruppen - fill skillnad från den föreställningen många har, nämligen att snabbvin är någonting för de etablerade, som vill ha litet vin fill maten.

Jag vill komplettera undersökningen med vittnesbörd från folk som arbetar med ungdomar. Senast i dag har jag - som jag tidigare refererade, men Nils Carlshamre kanske inte var inne då - träffat folk som är aktiva i Hem och skola och som sysslar med missbruksfrågor. De säger att de som påstår att ungdomar inte befattar sig med snabbvin inte vet vad de talar om,

Nils Carlshamre åberopade mellanölet. Det misstag vi gjorde när vi införde mellanölet tog väldigt lång tid att reparera, därför att mellanölet blev etablerat. Snabbvinerna är ännu inte så etablerade. De är ingen obetydlighet, men de är fortfarande inte så etablerade atf det är svårt att inskrida mot dem. Låt oss då dra lärdom av historien med mellanölet och inte skaffa oss samma problem en gång till genom atf låta utvecklingen - som innebär ett klart kringgående av de principer vi har varit överens om - gå så långt att det blir svårt atf reparera skadorna! Den vädjan skulle jag vilja rikta till kammarens ledamöter.

Vi var 1977 överens om atf den hemfillverkning som skulle fillåtas skulle vara tillvaratagande av frukter och bär, medan snabbtillverkningen med essenser och extrakt förbjöds. Nu har man på rent kommersiella grunder kringgått def förbudet - det råder ingen diskussion om att det här är ett rent kringgående av det beslut riksdagen fattade 1977, Frågan är då; Varför skall vi acceptera det? Har det blivit något fel på de principer som vi då beslöt följa om försäljningsmonopol, prispolitik och åldersgränser, eftersom vi inte längre skall hålla på dem? Jag tycker inte det. Jag är djupt oroad för effekterna om vi skall vänta fills skadeverkningarna är uppenbara innan vi inskrider mot snabbfillverkningen.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Snabbvinsatser

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Proposifioner ställs först beträffande den i reservationen föreslagna ändringen i lagen om tillverkning av drycker, m. m. med undantag av ikraftträdandebestämmelsen. Därefter ställs särskilda propositioner i fråga om ikraftträdandebestämmelsen. Slutligen avgörs utskottets hemställan i övrigt.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Beskattningen av vissa förslagsarvoden

Föreslagen lagändring med undantag av ikraftträdandebestämmelsen Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 125 för reservationen av

Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del. 6 ledamöter avstod från aft

rösta.

Ikraftträdandebestämmelsen till föreslagen lagändring Utskottefs hemställan bifölls.

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

11 § Beskattningen av vissa förslagsarvoden

Föredrogs skatfeutskotfets betänkande 1980/81:24 om beskattning av uppfinnare m. m.

Anf. 65 ANDERS GERNANDT (c):

Fru talman! Skatteutskottets betänkande 1980/81:24 avhandlar främst beskattning av uppfinnare. Behandlingen i skatteutskottet är föranledd av fem mofioner, varav fyra gäller uppfinnarna och deras besvärliga skattesituation. Den femte, som har lämnats av Kersfin Göthberg och mig, har nr 1980/81:1149 och gäller vanliga löntagares förslagsrätt och förslagsverksamhet i deras tjänsteutövning. Den förslagsverksamheten förekommer också i normalt organiserad form här i riksdagen. Och detta är definitivt inte en uppfinnarfråga!

Som alla vet, är det mycket sällan som de anställdas förslagsverksamhet omfattar uppfinnarfrågor. Om en anställd föreslår bättre arbetsrutiner eller anskaffning av vissa hjälpmedel eller andra anordningar som kan underlätta arbetet och ge ökad ekonomisk vinst åt företaget eller arbetsgivaren, så är detta ytterst sällan en uppfinning. Men det är ändå en förslagsaktivitet, som ibland uppmuntras bl, a, genom kontant ersättning av engångskaraktär.

Tidvis görs också propaganda för att akfivera de anställda fill att avge förslag som de genom sin tjänsteutövning eller genom allmän kunskap, uppmärksamhet etc, har god möjlighet aft utarbeta. Av olika skäl har det infe alltid varit så stor benägenhet från de anställdas sida att bidra med förslag fill arbetsgivaren eller fill de lokala förslagskommittéerna. Det har tydligt framkommit att en av orsakerna härtill är att den förhållandevis blygsamma ekonomiska ersättningen för förslagen blir så kraftigt reducerad genom beskattningens marginaleffekt.

Man kan ju fundera över def berättigade i att exempelvis eft samhällsnyt-figt förslag fill förenkling av arbetsrutiner - som bl. a. kan spara in kostnader för stat och kommuner - dessutom skall filiföra stat och kommuner 60-70 % av förslagsställarens tillerkända ersättningsbelopp, medan förslagsställaren själv bara får 30-40 % därav. Om sådana ersättningsbelopp skulle vara skattefria, kan det antas att förslagsfrekvensen skulle öka avsevärt. Och

staten får ju ändå inga skatteinkomster för förslagsidéer som aldrig kommer fram på grund av den ogynnsamma skatteeffekten. Def kan väl därför anses vara fullt berättigat att man skattebefriar förslagsarvoden som är av engångskaraktär och har behandlats och godkänts av lokala förslagskommittéer och företagsnämnder och där ersättningsbeloppet överenskommits i samråd och efter vedertagna regler och värdeberäkningar.

Det är alltså den sortens ekonomiska ersättning som vi föreslår till skaftebefrielse. Mofionen förefaller att ha uppmärksammats av personalföreningar, personaltidningar och sådana enskilda anställda som brukar vara intresserade av förslagsverksamheten.

Men skafteufskottets betänkande innehåller inte ett enda uppmuntrande ord om att just detta ärende ens kommer atf behandlas i fortsättningen. Beträffande kulturarbetare och uppfinnare hänvisar man fill kulturskatte-kommifféns utredning. I utredningsdirektiven finns emellertid inte ett spår av den i motionen avsedda förslagsverksamheten. Vid närmare förfrågan har jag inte heller kunnat finna atf förslagsverksamhetens beskattning på något betydande och verkningsfullt sätt kan inrymmas i kulturskaftekommitténs utredningsarbete.

Def är inte tillräckligt att bara säga att man förutsätter att ärendet skall behandlas fillsammans med kulfurarbetar- och uppfinnarfrågorna. Om skaffeufskotfet hade velat beakta mofionen litet bättre, hade man ju lämpligen tillfogat några rader i betänkandet om att frågan borde inordnas under kommitténs arbete.

Som situationen nu är kan det bara konstateras atf skatteutskottet har behandlat den här motionen -och därmed alla som berörs av motionsärendet - med betydligt mindre engagemang än frågan egentligen borde vara värd.

Fru talman! Jag har inget yrkande nu, men kommer naturligtvis att återkomma i ärendet i andra sammanhang.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Beskattningen av vissa förslagsarvoden

I detta anförande instämde Kerstin Göthberg (c).

Anf. 66 ERIK WÄRNBERG (s):

Fru talman! Skaffeufskotfet har inte tagit ställning fill frågan om man skall ha skattebefrielse helt eller delvis för förslag som lämnas in eller om man skall anse sådana som en del i arbetet och beskatta dem på vanligt sätt. Men vi har förutsatt aft saken behandlas i samband med uppfinnares, konstnärers och kulturarbetares beskattning, och sker inte det får vi naturligtvis behandla den särskilt vid ett annat tillfälle.

Då herr Gernandt inte hade något yrkande har jag inte heller något annat yrkande än om bifall fill skatteutskottets hemställan.

Anf. 67 ANDERS GERNANDT (c):

Fru talman! Jag har hört herr Wärnbergs uttalande med anledning av betänkandet, och jag tycker infe aft det är mycket mer atf säga i ärendet än aft jag hoppas att mitt lilla inlägg och herr Wärnbergs yttrande, som nu har förts

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter

fill protokollet, skall vara till någon ytterligare liten hjälp för att ärendet skall nå fram till en lycklig lösning för de människor som är intresserade av frågeställningen.

Utskottets hemställan bifölls.

12 § Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1980/81:26 om slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter.

Anf. 68 BO FORSLUND (s):

Fru talman! Så sent som den 11 december 1980 förde vi en debatt om slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter. Vårt krav på ett slopande av denna skatt har vi under den allmänna motionstiden i år återkommit med. Vårt krav på momsbefrielse har vi framställt för att stimulera ett högre bostadsbyggande. Men en momsbefrielse från februari 1981 till årets slut skall ses som endast en åtgärd bland många andra för att klara det behov som finns och för att uppehålla en god bostadsplanering.

Den borgerliga majoriteten har gjort det väldigt lätt för sig. På sex rader i utskottsbetänkandet motiverar man sitt avstyrkande med att det inte har framkommit några nya omständigheter som kan leda till ett ändrat ställningstagande.

Fru talman! Jag sade att utskottsmajoriteten har gjort det lätt för sig, men det kan väl inte vara så att man är helt omedveten om vilka stora problem man har skapat inom bostadsförsörjningen och alla de konsekvenser som det medför? Regeringens sparpaket och ytterligare räntehöjningar sedan den 11 december 1980 får väl anses vara tillräckliga omständigheter, som bör leda till ett ändrat ställningstagande. De har medverkat till att ytterligare förvärra situationen.

Om jag tyder Gösta Bohmans finansplan rätt anser han att det är tillräckligt med ett byggande av 35 000-40 000 bostäder under budgetåret. Och så sent som för några dagar sedan uttalades att det inte är samhällsekonomiskt att bygga bostäder. Detta kan det råda delade meningar om. Men vi kan inte nedrusta bostadsbyggandet för att vi har en kärv ekonomi. Många anser att bostadsbyggandet är en mycket viktigt motor i samhällsverksamheten. Det måste därför bero på bristande vilja och likgiltighet från regeringens sida att den inte klarar de höga nyproduktionskostnadema, som får till följd ett för lågt byggande.

Bostadsstyrelsen lämnade för en kort tid sedan en rapport om att bostadsbyggandet under 1981 kommer att stanna vid ungefär 40 000 bostäder. Risk finns för att den siffran är för optimistiskt tilltagen. Samtidigt

anmäler bostadsstyrelsen att det behövs ca 60 000 lägenheter för atf trygga behovet.

Från socialdemokrafisk sida har vi sedan 1977 lämnat ingående och väl motiverade förslag för att förbättra bostadssituationen - dock utan framgång. Jag skall inte upprepa våra krav, men vår reservafion vid defta betänkande får ses som en åtgärd i en åtgärdskatalog.

Krisen inom bostadsbyggandet börjar nu bli så besvärande aft den håller på att slå ut vårt moderna produktionssystem för byggmaferialindustrin. Snickerifabriker och andra produktionsfaktorer inom bostadssektorn ned-läggningshotas på löpande band. Samtidigt vet vi aft yrkeskunnandet hos alla de människor som nu lämnar byggnadsbranschen kommer atf behövas i framtiden. Det är därför upprörande med den kapitalförstöring som nu sker på grund av regeringens oförmåga aft hantera problemen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den reservafion som är fogad vid betänkandet.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter

Anf. 69 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talman! Det är infe mer än knappt fre månader sedan frågan om byggmomsens slopande debatterades i riksdagen, som Bo Forslund sade. Det som inträffat sedan dess är bl, a, aft slutfacit för regeringens låga akfivitet beträffande bostadsbyggandet har kunnat avläsas, Def är en skrämmande utveckling, framför allt för alla bosfadssökande, för alla dem som inte har en bostad, för alla de ungdomar som inte längre anser sig vilja bo kvar hemma hos föräldrarna. För alla dessa ter sig regeringens brist på akfivitet på bostadspolitikens område som katastrofal, I stället för att öka bostadsbyggandet fill nödvändiga 70 000 lägenheter per år mäktar regeringen infe ens atf hålla sina egna snålt tilltagna mål. Endast 45 000 lägenheter färdigställdes förra året - detta om man gör den mest positiva tolkningen. Det är alltså en klar brist på ca 25 000 lägenheter eller motsvarande mer än hälften av vad som byggdes.

Den struktur som har tagit överhanden är att def byggs i huvudsak egnahem, vilket medför aft flerfamiljshusens andel sjunker betänkligt, I vissa storstadskommuner har det t, o. m. inneburit att ca 90% byggs i egnahem.

Samfidigt med eft ökat bostadsbyggande skapas också ökad sysselsättning för övrig industri i landet. Ett byggjobb ger mellan två och tre jobb i övrig industri. Men inte heller ett argument för att minska arbetslösheten biter på den kallsinniga regeringen. Den bryr sig varken om de bostadslösa eller de arbetslösa. Det har också klart redovisats vid flera fillfällen. Att det sedan är ungdomen som drabbas värst spelar tydligen inte heller någon roll för regeringen.

De allmännytfiga bostadsföretagen tillskapades en gång i fiden för atf skapa förutsättningar för kommunerna att ta det bostadspolitiska ansvar som utkrävdes. Den socialt oacceptabla segregering som bedrevs - och fortfarande bedrivs av de privata fastighetsägarna - var bl. a. orsak till allmännyttans tillkomst. Men även hyressättningen var en betydande del i

6 Riksdagens protokoll 1980/81:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter

detta sociala ansvar som krävdes.

Genom den sociala insats som allmännyttan gör genom aft inte föra en segregafionspolitik inom boendet har denna åsamkats högre förvaltningskostnader än för motsvarande privata fasfighetsägare. Detta bör och måste på något sätt kompenseras. Vpk har lagt fram en rad förslag, vilka som helhet ger stöd just för ett allmännyttigt boende fill rimliga kostnader.

En del i denna polifik är just slopandet av byggmomsen för allmännyttan. Vi anser att def är just på detta område som sföd bör sättas in, och vi är inte överens med socialdemokraterna om att byggmomsen skall slopas för alla fasfigheter. Vi är dock naturligtvis av den uppfattningen att det är bättre med en totalt slopad byggmoms än att den skall kvarstå oförändrad. Ett riktat stöd till allmännyttan, som vpk-förslaget innebär, medför en möjlighet fill lägre hyressättning på hela hyresmarknaden, genom att hyressättningen i allmännyttan också är vägledande för hyressättningen i de privata fastigheterna. Det blir alltså till förmån för alla hyresgäster.

Det påstående som skafteutskotfet gör, att vpk-förslaget skulle erfordra en ändring och omprövning av hela hyreslagstiftningen, är osant och oriktigt. Civilutskoftef har i sitt yttrande varit mer nyanserat och infe gjorf ett påstående av den arten. Man ställer sig gärna frågan om det möjligen kan bero på aft civilutskotfet vet vad det handlar om.

Vpk;s förslag kommer inte att bli speciellt kostnadskrävande. Vi har beräknat atf inkomstbortfallet för staten blir ca 250 milj. kr., vilket vi dock kompenserar - och mer än så - genom bl. a. förslag fill skärpning av reglerna för beräkning av realisationsvinst vid fasfighetsförsäljning och den beskatf-ningsformen.

Ett riktat stöd som vpk föreslår skulle ge positiva effekter i form av

ökat bostadsbyggande, framför allt i allmännyttig regi,

minskad bostadsbrist, främst för ungdomen,

minskad segregation i boendet genom ökat inslag av allmännyttigt boende,

hyrespolitiska effekter i sänkande riktning,

bättre boendemiljöer och

verkligt boendeinflytande.

Allt detta finns det möjligheter atf genomföra genom att aktivt stödja samhällsägda bostäder, och det är det som vpk ställer upp för.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill vpk-motionen.

Anf. 70 EWY MÖLLER (m):

Fru talman! När man nu har lyssnat fill Bo Forslunds och Tommy Franzéns inlägg kan man inte finna att det framkommit något nytf i denna fråga sedan den behandlades och var föremål för debatt i kammaren hösten 1980 som kan leda fill aft man ändrar ställningstagande. Jag yrkar därför, fru talman, bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Anf. 71 BO FORSLUND (s):

Fru talman! Def är tydligt aft denna regering inte ser så allvarligt på den rådande bostadssituationen. Jag vill säga till Ewy Möller, att om regeringen skall fortsätta med den bostadspolitik som den nu för måste man också fa med i beaktande vad den arbetslöshet som råder kostar och som accelererar med mycket snabb fart. Vad kostar infe produktionsstopp i redan gjorda investeringar? Vad kostar infe utslagningen på bostadsmarknaden? Konsekvenserna blir således mycket stora och kostar också mycket pengar för samhället.

I december månad, när vi hade den föregående debatten, tog jag ett enda konkret exempel från min egen bygd, nämligen Gullfiber. Def är en ny produktionsanläggning, där vid årsskiftet 100 anställda permitterades. Tre månader senare får ca 75 anställda lämna företaget. Väntar vi tre månader fill kan situationen ytterligare förvärras, och man kan på goda grunder räkna med ytterligare permitteringar.

Detta är, Ewy Möller, den krassa verkligheten, och jag kan räkna upp företag efter företag i samma situation. Regeringens passivitet - som också har visat sig här genom utskottets talesman - får således oanade konsekvenser, inte minst för de stora ungdomsgrupper som väntar på aft få bostad.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter

Anf. 72 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talman! I sitt första anförande sade Bo Forslund mycket riktigt att utskottet avfärdade våra motioner på några få rader. Jag skulle vilja instämma i det samtidigt som jag konstaterar att utskottets talesman avfärdade våra argument med ännu färre ord. Något försvar för den skrivning i utskottets betänkande beträffande ändring av hyreslagstiftningen som jag betecknar som felaktig förekommer inte från utskottets talesman. Det är möjligt aft man från utskottets sida, som jag antydde i mitt första anförande, kanske inte behärskar frågan om hyreslagstiftningen och att man därför inte vågar gå in på frågan. Civilutskotfet har ju i sitt yttrande varit avsevärt mer nyanserat.

I övrigt tycker jag att denna debatt - även om "debatt" kanske är väl mycket sagt - förefaller ha vissa likheter med debatten den 11 december förra året. Talesmannen för utskottet var inte heller den gången speciellt benägen att diskutera slopandet av byggmomsen.

Jag vet inte varför man från regeringens och utskottsmajoritetens sida är så knapphändig i sina yttranden och inte vill diskutera byggmomsens slopande. Har man inga sakargument eller vad är orsaken? I vart fall får jag lätt den föresfällningen efter atf ha läst protokollet från debatten den 11 december och efter att ha hört utskottets talesman här i dag.

Regeringen utlovade 60 000 lägenheter förra året, och det blev maximalf 45 000. Har regeringen och utskotfsmajoriteten funderat något på varför det blev på detta sätt? I så fall vore det bra att få besked om vilka analyser man har gjort av orsakerna. Ett slopande av byggmomsen skulle, som vi ser det, sfimulera till byggande av flera lägenheter. Framför allt skulle det ge snabba effekter, och det är också enkelt att genomföra.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägenheter

Anf. 73 EWY MÖLLER (m);

Fru talman! Jag anser aft det inte har tagits upp något nytt i debatten - allt defta debatterades så sent som i december förra året. Därför vidhåller jag atf det inte framkommit något som kan ändra utskottets ställningstagande i frågan.

Anf. 74 BO FORSLUND (s) replik:

Fru falman! Det här visar ju hur främmande man är för verkligheten och att utskotfsmajoriteten och regeringen inte inser att det råder mycket stora problem i samhället på grund av den vidriga bostadspolitik man för.

Debatten i den här kammaren ger vid handen atf moderaterna har tagit över också bostadspolitiken inom regeringen, och def tycker jag är mycket beklagligt. Den sociala bostadspolitiska målsättningen har vi i alla fall tidigare varit rätt eniga med folkpartiet och centerpartiet om, och det är beklagligt att dessa partier överlåter åt moderaterna att föra deras talan.

Jag tycker atf allvaret i den rådande situationen visas av att byggbranschen fillsammans med fackförbunden går uf i stora annonskampanjer och helt enkelt demonstrerar hur besviken man är på regeringen och framför allt hur förtvivlad man är och med vilken stor oro man ser på framtiden.

Vi kräver aft ni tar till vara de synpunkter vi framför i den här kammaren och tar hänsyn till de åtgärder vi presenterat i en åfgärdskafalog.

Anf. 75 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Fru falman! Jag kan infe annat än göra den reflexionen, när jag hör Ewy Möller, att det finns ett talesätt som lyder: En blind höna finner också stundom ett korn. Men här har regeringens företrädare och utskoffsmajori-feten tydligen inte funnit ett enda korn, trots allt som skett sedan frågan debatterades den 11 december förra året.

Jag vill bara konstatera att regeringen och utskotfsmajoriteten inte vågar fa en debatt om det här utan avfärdar frågan genom svepande uttalanden om aft inget nytt har inträffat.

Anf. 76 KERSTIN EKMAN (fp);

Fru talman! Det som Bo Forslund och Tommy Franzén har sagt här är inte sanning. Regeringen är inte ointresserad av dessa frågor. Att målet för bostadsbyggandet, som det står angivet i budgetproposifionen, inte uppnås är oroande. Det sade bostadsminister Friggebo här i kammaren i går som svar på en fråga, och hon sade också att man håller på att analysera def och aft man överväger åtgärder.

Det som här debatterats - ett slopande av byggmomsen - är något annat. Det är nämligen fråga om vilken effekt detta skulle ha. Först och främst är byggmomsens slopande en dyr åtgärd och ingen lösning på problemet. Def som nu behövs är aft vi får fram de objekt som inte kommer fram. Vi har ett bostadsbyggande, men vi behöver öka defta. Den effekten uppnås dock infe genom ett slopande av byggmomsen.

Från regeringens sida har man sänkt den garanterade räntan, och det skall

ge effekt. Att slopa byggmomsen är en mycket besvärlig adminstrativ historia. Det vet vi från år 1974 och 1975, då vi slopade den. Man skall inte ta till åtgärder som gör det krångligt för människorna. Om vi bara går igenom det anfal besvärsärenden som under tiden 1974-1975 fördes ända upp till regeringen, ser vi att en slopad byggmoms inte är någonfing som vi vill ha fillbaka.

Anf. 77 TAGE SUNDKVIST (c):

Fru falman! Visst kan vi från vårt håll också gå upp i denna debatt, om vi kan tillfredsställa Bo Forslund genom att visa intresse för denna fråga.

Låt mig dock säga atf den reservation som socialdemokraterna har presterat infe ger underlag för en verkligt seriös debatt. I mofiveringen sägs nämligen - det har också Bo Forslund framfört - atf man vill slopa byggmomsen från den 1 februari till den 31 december för aft stimulera igångsättandet av flerfamiljsbyggnation. Hur skall denna sfimulering kunna ske? Socialdemokraterna säger i reservationens att-sats att riksdagen nu skall begära att regeringen skall komma med förslag. Vi vet att det inte går att över en natt få fram förslag. Det betyder att vi har kommit en bra bit fram i vår innan riksdagen över huvud taget kan fatta def slutliga beslutet.

Vi har tidigare i olika skattesammanhang sagt att vi inte är särskilt stora vänner av retroaktiv skattelagstiftning. Hur kan då socialdemokraterna tro atf vi pä den korta tid som sedan återstår, kanske ett halvår, skall kunna åstadkomma någon stimulans för igångsättandet av byggnation? Alla vet ju hur lång projekteringstid som behövs för att få fill sfånd en byggnation av det slag som det här är fråga om.

Det har sagts i debatten att det inte har inträffat något sedan förra gången vi behandlade förslaget om slopande av byggmomsen. Men def har hänt att vi har kommit så långt fram i tiden att ett slopande nu skulle ge ännu mindre sfimulans och att möjligheterna aft sfimulansen skulle sätta i gång någon byggnation är ännu mindre. Resultatet kommer i stället att bli att vi hamnar i den situation som vi satt i 1974 och 1975, då vi hade slopat byggmomsen. Det blir något av ett lotteri när det gäller vilka byggnadsföretag som får fördelar av den lägre momsen. Det var den stora nackdelen med slopandet av byggmomsen den gången, och det skulle det bli denna gång också. Def är ett av de verkligt starka skälen till att jag tycker atf vi bör gå på utskottets linje.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägen -heter

Anf. 78 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru falman! Nu har tydligen i varje fall delar av den borgerliga majoriteten vaknat till liv. Det var skönt med ett uppvaknande på något håll, även om det infe var speciellt livfullt.

När Tage Sundkvist säger att ett slopande av byggmomsen inte skulle ge resultat tror jag aft han är ute i ogjort väder. Avsikten med vårt förslag är att ge stöd och stimulans till allmännyttan för byggande i allmännyttig regi. Det är definitivt att föredra framför de privata fastighetsintressena. Det har vi klart kunnat konstatera, inte minst under de senaste åren.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Slopande av mervärdeskatten för vissa hyres- och bostadsrättslägen -heter

Tage Sundkvist säger vidare att det behövs lång projekteringstid för att åstadkomma den typ av byggnation vi här diskuterar. Ja visst, som byggnadsarbetare är jag medveten om atf det är lång projekteringstid när det gäller detta slags byggnation. Men ju längre fram i tiden vi skjuter på det -som regeringen föredrar att göra - desto värre blir det naturligtvis, eftersom det blir än längre fram i tiden som ett möjligt bostadsbyggande kan komma i gång.

Medan regeringen utreder - som bostadsministern talade om i går - går människor i allt högre utsträckning bostadslösa. Men det föreligger trots allt klara alternafiv som är snabba och enkla att genomföra och som också ger snabba effekter, vilket rimligtvis även för en borgerlig regering borde vara någonfing att vilja försöka sig på.

Det är sedan inte bara fråga om att få i gång byggnationen. Det handlar givetvis också om en förändring i stödet till allmännyttan, som i sig innebär en annan hyressättning. Som vi kan förstå och säger i vår motion får man sänkta förvaltningskostnader i allmännyttiga bostadsföretag, vilket naturligvis återverkar positivt för hyresgästerna i form av sänkning av hyrorna.

Det är alltså fråga om dubbla effekter. Stödet till allmännyttan innebär ju samtidigt, som jag sade tidigare, att man minskar segregationen i boendet, som de privata fastighetsägarna sysselsätter sig med.

Anf. 79 BO FORSLUND (s);

Fru talman! Jag har sagt tidigare att momsbefrielsen bara är en enda åtgärd i den här åtgärdskatalogen. Självfallet måste man vidta ytterligare åtgärder för att få snurr på bostadsbyggandet. Vi vet ju - enligt uppgifter från bostadsstyrelsen - att vi har behov av 60 000 bostäder. Men vi vet också atf under 1981 torde byggandet knappast uppgå till mer än 40 000 lägenheter. Det talar sitt tydliga språk - att man måste göra något kraftfullt för att få i gång hjulen.

Jag vill också påstå att kommunerna har en god planering. Men de törs inte gå i gång med sina projekt. Man är helt enkelt för osäker, också på grund av den ökningstakt för kostnaderna som varit rådande under senare år. Det är därför vi föreslagit en tvåårig uthyrningsgaranti, även om det förslaget inte har behandlats i skafteutskottet.

Jag vill till sist säga till Tage Sundkvist: Finns bara viljan kan regeringen på mycket kort tid lägga fram ett förslag om momsbefrielse, kanske redan om någon vecka.

Anf. 80 TAGE SUNDKVIST (c):

Fru falman! Def är riktigt att momsbefrielsen bara är en del, som Bo Forslund säger, men det är just den delen som vi diskuterar och debatterar just nu. Qch jag vill påstå att med den utformning som den socialdemokratiska reservationen har kommer eft bifall till den att vara mycket litet verkningsfullt för atf stimulera bostadsbyggnafionen.

Däremot vet vi att förslaget kommer att medverka till ökade kostnader för staten. Någonting mellan 300 och 400 milj. kr. kommer det att kosta

statskassan - def har vi reda på. Och det beloppet kommer inte att hamna hos de företag som känner sig stimulerade till att sätta i gång, utan det kommer att hamna hos dem som redan förut bestämt sig för att starta byggnation under just den här fiden. Det är alltså ett rent lotteri atf just de företagen får den här biten. Stimulansbiten kan knappast ha någon betydelse med de tidsgränser som det gäller här.

I en förberedande votering biträddes reservationen av Erik Wärnberg m. fl. med 137 röster mot 17 för motion 510 av Lars Werner m, fl, 156 ledamöter avstod från att rösta,

I huvudvoteringen avgavs 155 röster för utskottets hemsfällan och 155 röster för reservationen av Erik Wärnberg m, fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Kammaren beslöt med 155 röster att betänkandet i dess helhet skulle återförvisas till utskottet. 155 röster avgavs för att ärendet skulle avgöras omedelbart genom lottning. 1 ledamot avstod från att rösta.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tid information om nedrustning, m. m.

13 § Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

1980/81:23 om anslag till åklagarväsendet (prop. 1980/81:100)

Utskottets hemställan bifölls.

14 § Anslag till information om nedrustning, m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1980/81:19 om vissa anslag m. m. för budgetåret 1981/82 inom utrikesdepartementets område (prop. 1980/ 81:100).

Anf. 81 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

I fråga om deffa betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

Anf. 82 STURE ERICSON (s):

Fru falman! Det här inlägget skall i huvudsak vara en plädering för de två socialdemokrafiska reservafionerna, men jag tänkte först säga några ord om ett principiellt viktigt avsnitt i utrikesutskottefs betänkande nr 19.

Det gäller de kommentarer ett enhälligt utskott gör - på socialdemokratiskt initiativ - om vikten av att man verkligen tar hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna för des. k. besparingar på 50 milj. kr. i fast penningvärde som nu utreds inom UD. Utskottet skriver att besparingar inom UD är på ett direkt sätt "kopplade fill våra möjligheter att föra en lyhörd och akfiv utrikespolitik och att främja svenska intressen utomlands. I en internationell situation som präglas av ökade politiska spänningar och

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tdl information om nedrustning, m. m.

hårdnande kommersiell konkurrens och i ett läge där Sverige vidtar eff brett register av åtgärder för att främja den svenska exporten i syfte atf på sikt nå balans i den svenska ekonomin, måste omfattningen av de indragningar som kan göras i utrikesförvaltningens verksamhet noga vägas mot de övergripande nationella intressen som kan komma att påverkas. Därför är det enligt utskottets mening angeläget att kommande förslag fill besparingar inom utrikesförvaltningen relateras till en realistisk uppfattning om Sveriges framtida behov på det internationella området."

Det här betyder i klartext att utrikesutskottet varnar för atf indragningar av utlandsrepresentafionen kan komma att förvärra vår ekonomiska situation. De kan göra det svårare atf i framtiden skapa balans i våra affärer med utlandet. Vad som i budgefminisferns tabeller ser ut som en besparing kan i själva verket vara raka motsatsen - en kostnadsökning för samhällsekonomin.

Därmed är def naturligtvis inte sagt att det inte kan finnas utrymme för besparingar, och där kan personalorganisationerna inom UD säkerligen hjälpa till en del i planeringen. Och man måste uppriktigt beklaga att utrikesministern i måndagens frågestund var så snar att avvisa den hjälpande hand som Sture Palm räckte uf när def gäller atf spara pengar inom UD. Det bör inte vara politiska skygglappar av det slaget utan sakliga överväganden som vägleder försöken aft spara pengar inom UD. Det uttalande som utrikesutskottet gör i det här betänkandet och som hela riksdagen om en stund ställer sig bakom bör naturligtvis i fortsättningen bli styrande för spararbetet inom UD.

Fru talman! Det är nu tredje gången riksdagen har aft ta ställning till de socialdemokratiska förslag som återfinns i reservation 1. Om vi förlorar dagens votering, så lovar vi att återkomma också en fjärde gång. Vi är förvissade om atf förslaget har framtiden för sig. Det är bara att beklaga aft de borgerliga bromsar. Det försenar det ytterst angelägna informationsarbetet här hemma och internationellt kring rustningsproblemen.

Den borgerliga majoriteten är ju i andra sammanhang så angelägen aft höja våra försvarsanslag med miljard efter miljard. De som står bakom den reaktion som nu börjar växa fram inom våra folkrörelser mot rustningsvansinnet är inte alltid så välinformerade som man skulle önska. Det blir lätt en reaktion mot det svenska försvaret, när man i själva verket är oroad av rustningsutvecklingen inom stormaktsblocken och i vissa u-länder. Jag tror helt enkelt att def vore en klok svensk säkerhetspolitik och försvarspolitik att göra de satsningar på informationsarbetet kring internationell nedrustning som vi föreslagit.

Vårt yrkande går ut på att vi får eft särskilt anslag på UD:s huvudtitel benämnt Bidrag till information om internationell nedrustning. Det skall bli ett anslag som stegvis byggs upp till ett belopp motsvarande 1 promille av militärutgifterna. Vi menar att man nästa budgetår bör anslå 4 milj. kr. för det här ändamålet.

Våra stora folkrörelser och andra ideella organisationer kan göra betydelsefulla insatser när det gäller att informera här hemma och

internationellt kring nedrustningsfrågorna. De fackliga organisafionerna, de pohtiska partierna, kooperationen, de religiösa samfunden och de studieförbund som är knutna fill dessa folkrörelser bör stimuleras aft ägna sig åt nedrustningsfrågorna i sin verksamhet.

Def finns i dag eft starkt ökat intresse för fredsfrågan inom våra folkrörelser. Det gav inte minst den internationella kvinnodagen i söndags besked om.

Det är närmast patetiskt när den borgerliga utskotfsmajoriteten i årets betänkande för tredje gången upprepar att det infe skulle vara möjligt att finna en effektiv användning för så stora ökningar som föreslås i vår mofion. Vi pekar i vår reservafion bl. a. på ett nyft projekt som bör komma i fråga för bidrag från deffa anslag. Ärkebiskopen har föreslagit att en internafionell ekumenisk konferens kring nedrustningsfrågorna skall arrangeras i Sverige under våren 1982 före FN:s generalförsamlings andra specialsession kring nedrustningsfrågorna. Det senaste biskopsmötet ställde sig bakom förslaget, som har helhjärtat stöd från bl. a. den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen.

Detta är bara ett exempel på vilken typ av projekt som skulle kunna främjas vid sidan av det mera vardagliga men inte mindre kostnadskrävande arbete som skulle kunna sfimuleras fram, främst genom folkrörelsernas studieförbund. Argumentet atf pengarna infe skulle kunna användas meningsfullt är ingenting annat än ett bevis för atf de borgerliga i utrikesutskottet står främmande inför vad som nu engagerar allt fler inom våra stora folkrörelser.

Jag yrkar bifall till reservafion 1.

I reservation 2 föreslår vi socialdemokrater att anslaget fill Stockholms internafionella fredsforskningsinsfitut, SIPRI, skall höjas med 1 milj. kr. Vi mofiverar det förslaget utförligt i texten.

SIPRI har nu möjligheter atf bli vad som avsågs när institutet skapades i slutet av 1960-falet. Ny ledning, delvis ny organisation och nya lokaler gör det möjligt för SIPRI aft spela en ännu större roll än hittills i den internafionella debatten i nedrustningsfrågorna.

En sådan ökad insats är också mofiverad när man ser hur rustningarna ökar inom stormaktsblocken och i u-länderna. Det behövs mer av sakliga redovisningar och utredningar som ger argument för dem som försöker bromsa och vända denna rustningsvåg. SIPRLs årsbok är något av en bibel för alla dem som är seriöst engagerade i den internationella nedrustningsverksamheten, och SIPRLs övriga publikationer har också spelat en central roll när det gällt att informera i dessa frågor. SIPRI har verksamt bidragit fill atf bryta det informationsmonopol som stormakterna har på def här området och har därmed gjorf ovärderlig nytta.

Mot den bakgrunden måste man djupt beklaga att anslaget till SIPRI för det budgetår vi nu är inne i har framtvingat en neddragning i fråga om forskningen och när det gäller publiceringen av färdiga utredningar med ungefär 10 %. Det anslag regeringen nu föreslår för nästa budgetår skulle enligt vad SIPRLs styrelseordförande Rolf Björnerstedt redovisat inför

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag till information om nedrustning, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tiU information om nedrustning, m. m.

utrikesutskottet betyda en ytterligare krympning av verksamheten. Man kommer bl. a. att tvingas minska antalet forskare vid institutet.

Def skulle vara en högst beklaglig utveckling, och jag har svårt atf tänka mig atf alla borgerliga ledamöter i den här kammaren med lätt hjärta krymper SIPRLs verksamhet år efter år.

Den som vill göra en insats för att främja def internationella nedrustnings-arbetet bör därför rösta på reservafion 2. Jag yrkar bifall till den reservationen.

Under deffa anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 83 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr falman! Jag skall här säga några ord om kraven i vpk;s motion 1209, som rör frågorna om anslag till nedrustningsarbete, information och fredsforskning i Sverige.

Sveriges insatser inom nedrustnings- och fredsarbete i vid bemärkelse är välkända. De är mycket goda när det gäller det internafionella arbetet - det är en gammal tradifion, som har funnits under lång tid och som vi också under senare år har genomfört på ett mycket förtjänstfullt sätt genom deltagande i olika förhandlingar. Vi känner väl alla fill de insatser som våra representanter har gjorf i de internationella organen. Det finns ingenting atf anmärka på våra insatser på det internationella planet, om man betänker det arbete som har genomförts där.

Men när det gäller att sprida upplysning här hemma i Sverige om vad som internationellt sägs av svenska representanter, informera den breda allmänheten om vad som pågår, vad som ligger bakom och vad som görs på det internationella planet, då är vi i en mycket sämre position.

Det har i Sverige aldrig funnits några riktigt breda folkliga rörelser mobiliserade för nedrustning och fredsarbete, med några få undantag. Jag tänker då närmast på 1950-talef, då vi hade en kraftig rörelse mot svenska atomvapen, och tidigare, i samband med det första världskriget. Om man går så långt tillbaka i tiden, finner man att det också har funnits vissa, vad man kan kalla folkliga, rörelser i det hänseendet. Men i och med 1960-talets ingång måste man tyvärr beteckna Sverige som ett u-land när det gällt att skapa opinioner inom landet, att söka få fram bred folklig anslutning genom de välorganiserade rörelser som finns i det här landet. Jag tänker då naturligtvis på folkrörelserna i stort, fackföreningsrörelsen och andra.

Def är klart att detta har en historisk förklaring. Vi har inte varit berörda av krig på samma sätt som vår omvärld. I våra grannländer har def funnits och finns fortfarande mycket mera av breda och omfattande insatser på det här planet.

Därför är det nödvändigt atf intensifiera detta arbete och ställa resurser till förfogande, så att de fredsorganisationer som finns i Sverige och som verkligen vill arbeta med dessa frågor fär stöd. Jag tänker då på en sådan organisation som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, den äldsta

fredsorganisafionen i det här landet, som under sin hundraåriga tillvaro från det allmänna, från staten, har fått bidrag som bara är någon promille av vad som under samma tid har tilldelats t. ex. de frivilliga försvarsorganisationer som vi också har nämnt som jämförelse i vår motion.

För det kommande budgetåret föreslås ett anslag fill frivilliga försvarsorganisationer på över 50 milj. kr. Det är ganska mycket pengar. Dessa organisationer propagerar inte för fredsarbete, nedrustningsarbete och andra sådana ändamål, utan deras uppgift är fastmer atf vara propagandaorgan för det militära försvaret. För att det skall bli någon balans i fråga om anslagen, borde också de motstående organisationerna - vi har här två motsatta poler - få åtminstone något mer än vad.de får nu, även om man inte kan räkna med att de skall få samma anslag som de frivilliga försvarsorganisationerna. Jag tycker att det här föreligger en ganska uppenbar snedvridning, en ganska uppenbar favorisering av de frivilliga försvarsorganisationerna, som ändå tjänar fill att bygga under och propagera för def militära försvaret i Sverige, samfidigt som dessa andra organisationer som vill fa fram alternativ och peka på def internationella klimatet och vad som kan göras i Sverige är safta i strykklass.

Det är mot denna bakgrund som vi i vår motion krävt ett särskilt anslag för information om nedrustning och fredsarbete i Sverige.

När det gäller forskningen kring dessa frågor i Sverige har vi sedan länge SIPRI som är välkänt och som blivit alltmer respekterat allteftersom tiden gått. Jag kan gärna instämma i vad Sture Ericson sade om SIPRLs roll i det internationella nedrusfningsarbefet när det gällt att fa fram material som verkligen respekteras på många håll och som innebär en välkommen motvikt mot de uppgifter som fås från de båda blocken. Dessa uppgifter kan man inte ta för gott utan att kontrollera dem och jämföra dem med mer realistiska beräkningar. Det är just vad SIPRI gör i sina årsböcker.

Det är synd att detta viktiga material, som fill huvuddelen utges på engelska, inte kan göras tillgängligt för den svenska allmänheten. Visserligen gör man förtjänstfulla sammandrag i översättning fill svenska, men det är långt ifrån tillräckligt, och det täcker inte heller på långt när den breda och vikfiga information som finns i årsböckerna. Hade man mer pengar till sitt förfogande skulle man kunna sprida den här vikfiga upplysningen på svenska. Det finns fortfarande stora grupper i det här landet som inte kan fillgodogöra sig en publikation på engelska och som naturligtvis inte heller har råd atf skaffa sig den relativt dyra publikation som årsboken är, för att inte tala om andra speciella publikafioner som SIPRI tar fram. Jag tänker t. ex. på det arbete som lagts ned när det gäller vapenexporten, där def redogörs för förtjänstfulla vetenskapliga undersökningar, vilka nu är fillgängliga bara för en liten exklusiv grupp som är intresserad och har möjlighet atf följa upp detta.

Det är tillfredsställande atf vi nu fått en ökad satsning på fredsforskningen vid universiteten. Vi har i vpk under flera år krävt en sådan ökad satsning. Det har gång efter annan förhalats. Nu får vi änfiigen en professur i ämnet fredsforskning. Det är förtjänstfullt och bra. Det finns, som alla känner fill

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tid information om nedrustning, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag Ull itifor-mation om nedrustning, m. m.

och som också nämndes av Sture Ericson, ett ökaf intresse för dessa frågor, Def kan man se infe minst vid universiteten, där det är en ökad tillströmning av studenter just till de institutioner där man sysslar med dessa frågor, Def är en mycket viktig och förtjänstfull forskning som där utförs. Det är, som jag sade fidigare, tillfredsställande att man nu har gett denna forskning en mer fast organisafion, Def är atf hoppas att denna forskning i fortsättningen skall kunna byggas uf och utvecklas.

Denna forskning är, tillsammans med SIPRLs forskning, viktig, och den förtjänar eft större stöd. Vi har i vår motion krävt aft SIPRI skall få de anslag man äskat för det kommande budgetåret. Det är blygsamma summor i jämförelse med vad som läggs ned på den militära sidan.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall fill vpk:s motion 1209,

Anf. 84 ALLAN HERNELIUS (m);

Herr falman! Anslagsfrågor under utrikesdepartementets huvudfitel brukar av tradition icke väcka någon större debatt i kammaren. Rätt smärtfritt går anslagen igenom. Betecknande är också att i år finns det endast två motioner och två reservationer. Det blir mera luff i luckan den 29 april när bisfåndsfrägorna skall behandlas. Antagligen blir def också litet mera liv i debatten när de olika nedrustningsmotionerna - för aft nu ta några exempel ur utskottefs agenda - kommer upp till behandling senare i vår.

Av de två mofionerna har den ena väckts av Ulla Tilländer, som understryker vikfen av besparingar även inom utrikesdepartementet. Hennes önskemål är tillgodosedda så till vida att regeringen i sin proposition redan i höstas anmält att man överväger besparingar på sammanlagt 8 milj, kr, på utrikesdepartementets stat. Det har också nu ytterligare anmälts att besparingsutredningen, som arbetar inom departementen och inom regeringen, skall pröva sig fram för att få fram 50 milj, kr, i besparingar, räknat i fast penningvärde, och undersöka konsekvenserna härav. Alternativa förslag skall alltså framläggas. Besparingssyftet kommer således säkerligen aft uppnås. Ulla Tilländers motion är därmed besvarad.

Sture Ericson underströk i detta sammanhang vad utskottet har uttalat om vikten av att besparingarna inom utrikesförvaltningen av olika skäl blir realistiska och atf de noga övervägs. Det kan vi alla instämma i. Det har också utskottet gjorf, och det kommer väl också riksdagen - som Sture Ericson sade - atf göra inom kort. Vi tycker aft besparingar över huvud taget skall noga övervägas och att de skall vara realisfiska. Def gäller icke minst utrikesdepartementet. Det innebär emellertid icke - Sture Ericson gav inte uttryck för den uppfattningen heller - atf man skall säga nej fill varje besparing - långt därifrån. Utrikesdepartementet har som andra departement utrymme för åtskilligt i det sammanhanget.

Jag tänker här behandla den reservation av socialdemokraterna som föreslår besparingar på 4 milj. kr. för innevarande år, att användas till upplysningsändamål i fråga om nedrustningen. Det är att märka atf detta anslag skulle rymmas under titeln E 3, ef t anslag som rymmer diverse poster -det är upplysning i fråga om fredsarbete och nedrustning - och som

regeringen sannolikt har varit ganska intresserad av. Det föreslås höjt från 2 milj. kr., som det var 1975, fill 4,8 milj. kr., vilket är en ganska ansenlig höjning. Det nya anslagskravef är icke särskilt specificerat, men innebär dock i fråga om motiven en förbättring i förhållande fill tidigare år. Det sägs sikta fill anpassning efter en viss del av försvarskostnaderna och på så vis anpassas efter dessa. Vi tycker emellertid aft vi inte har möjlighet aft följa med i den marschen den här gången. Vi känner alla till budgetläget. Något nytt anslag av denna storleksordning tycker vi icke är påkallat.

Det innebär icke, som Sture Ericson sade, att de borgerliga skulle sakna intresse för fredsarbetet. Det är i själva verket en ganska betydande insinuation som ligger i def. Det finns lika stark känsla för nedrusfningsar-bete och fredsarbete i våra led som på Sture Ericsons håll. Det är jag övertygad om.

Vi har möjlighet att pä olika sätt dra vårt strå till stacken på den punkten genom insatser av olika slag.

Det har också sagts att en så stor summa icke skulle kunna få en effektiv användning. Def ligger väl någonting i det, men eftersom defta anslagskrav upprepas år efter år blir naturligtvis möjligheterna aft förbereda en effekfiv användning större och större. Nästa gång kanske herr Ericson är bättre rustad på den punkten än han är i dag. Kvar står aft budgetläget icke kan för utskottet mofivera ett så stort anslagskrav. Ännu mindre kan det motivera att vi följer Oswald Söderqvists förslag om 10 milj. kr. i samma riktning.

Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan.

Anf. 85 STURE KORPÅS (c):

Herr falman! Def tillkommer mig aft kommentera den del av utskottets betänkande som täcks av socialdemokraternas andra reservation, nämligen anslaget fill Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI.

Det är lätt att i huvudsak instämma med argumentationen såväl i reservationens text som i de anföranden som på den här punkten har hållits av Sture Ericson och Oswald Söderqvist. Centern har ocksä i flera år arbetat för en ytterligare förstärkning av SIPRI. Def har ju då, herr talman, inte bara varit fråga om pengar utan också om många andra problem i resonemanget kring SIPRLs fortsatta arbete. Jag kan alltså inte i och för sig invända mot att ytterligare 1 milj. kr. fill SIPRI, som föreslås i den socialdemokratiska reservafionen, skulle få god användning. Det är självklart att så skulle bli fallet. Def har talats om att SIPRI ger värdefullt underlag inte bara i den inhemska informafionen och i den inhemska debatten utan ocksä internationellt. SIPRLs material är ju internationellt väl känt och väl utnyttjat.

I det ekonomiska läge som vårt land befinner sig i är det emellerfid fråga om prioritering. År def just nu och just här som pengarna skall läggas? Mot det skulle bl. a., som jag ser det, tala att den nye direktören för SIPRI ännu inte har tillträtt sin befattning. Borde infe han få vara med om att dra upp riktlinjerna för den fortsättning som vi alla är angelägna om? Borde vi infe också först lyssna på SIPRLs vetenskapliga råd, som, herr falman, under nästa budgetår skall inkallas för första gången sedan 1971? Nya personer och

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tdl information om nedrustning, m. m.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tdl information om nedrustning, m. m.

nya institutioner kommer alltså in i planeringen av SIPRLs fortsatta arbete, och det synes mig vara angeläget aft utskottet och riksdagen får lyssna på dem, innan vi går vidare och fattar beslut om ytterligare förstärkning av underlaget för SIPRLs verksamhet.

Med defta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottefs hemsfällan.

Anf. 86 STURE ERICSON (s);

Herr talman! Det var en intressant uppdelning som gjordes mellan Allan Hernelius och Sture Korpås när det gällde atf svara för utskoffsmajorifefen. Jag förstår varför Sture Korpås inte ville åta sig aft svara beträffande det avsnitt som handlar om informationsfrågorna. I fjol hade nämligen centern en motion som innehöll all den argumentafion som vi fört för en satsning på ökad informationsverksamhet via folkrörelserna, med den lilla skillnaden att centerrnotionen inte innehöll något yrkande om att man skulle anslå pengar. Vi hade då den för centern litet penibla situationen, att vi socialdemokrater yrkade bifall fill centerns motion, medan Sture Korpås yrkade avslag på sin egen text. I år har vi infe sett till någon sådan cenfermotion, och det är synd. Jag tror fortfarande atf det vore bra om de två partier här i riksdagen som har den starkaste anknytningen till stora folkrörelser kunde jobba hand i hand i detta avseende. Jag beklagar aft vi måste vänta tills vi har en socialdemokratisk regering, innan vi kan få def här genomfört.

Hänvisningen till budgetläget är lifef speciell. Jag tillhör inte dem som sätter försvarsanslaget i relafion fill vad vi gör på nedrustningsområdet. Men def är ändå så att försvaret får mer pengar än man kan göra av med. Det har vi motionerat om i annat sammanhang, och det handlar om många hundratals miljoner. Vi har lagt ett konkret förslag på fyra miljoner till folkrörelsernas informationsverksamhet och får till svar att budgetläget inte tillåter det: Men budgetläget tillåter alltså att riksdagen öser ut hundratals miljoner i försvarsanslag, som försvaret inte kan förbruka under nästa budgetår. -Detta om budgetläget.

Vi saknar infe intresse för den här saken, säger Allan Hernelius. Det är bra. Nästa gång kanske, säger han. Det är också bra. Men det är under nästa budgetår som ärkebiskopens ekumeniska internationella konferens skall genomföras. Hur har ni tänkt er aft få fram pengar fill den? Jag förmodar att staten måste rycka in på något sätt om det skall bli en reell konferens. En sådan konferens skulle göra en väldig nytta när det gäller att skapa opinion avseende de frågor som sedan blir de centrala på specialsessionen i FN:s generalförsamUng. Def är alltså litet synd att vi inte får de här fyra miljonerna under kommande budgetår.

När def sedan gäller pengarna fill SIPRI talade Sture Korpås om en ytterligare förstärkning. Jag tror inte att han lyssnade så noga fill vad jag sade. Vad som sker är nämligen att under detta budgetår måste SIPRI dra ner sin verksamhet - sin forskning, sin publiceringsverksamhet osv. - med ungefär 10 %. Nästa budgetår kommer SIPRI, med de anslag som nu är föreslagna från den borgerliga majoritetens sida, atf få dra ner ytterligare.

kanske med ett par forskartjänster. Defta är, såvitt jag förstår, sämsta möjliga start för den nye direktören: att komma till eft insfitut som krymper, med färre och färre forskare, mindre och mindre pengar för aft göra någonting när det gäller att informera och sprida kunskap om vilka resultat man kommit fram till.

Sture Korpås tog ordet prioritering i sin mun. Det är verkligen en beklaglig prioritering som ni har gjort, när ni framtvingar den här fortsatta krympningen av SIPRLs verksamhet i eft läge där behovet av ökad satsning är mycket stort.

Under folkpartiregeringens tid, våren 1979, gick det att motionsvägen höja anslaget till SIPRI, Men då satt Karin Söder tillfälligt med i utrikesutskottet, och hon hade en kort fid varit ordförande för SIPRI och insåg värdet av det arbete som utförs. Nu saknar vi sådana självständiga borgerliga ledamöter i utrikesutskottet, och därför låter man nedrustningen av SIPRI fortsätta ytterligare ett budgetår. Jag är förvånad över att ledamöter av nedrustnings-delegationen, exempelvis Ingrid Sundberg, vill ställa upp bakom def här förslaget. Jag kan försäkra kammaren att de som är engagerade i de internationella nedrustningsförhandlingarna i Geneve, New York, Wien, Madrid och på andra håll och som vet vilken stor betydelse SIPRI har och vilken presfige institutet har, ser med stor förundran på hur den borgerliga regeringen åderlåter SIPRI,

Ola Ullsten kunde i höstas tack vare skickliga medarbetare göra en insats vid ESK-mötet i Madrid, Det goda namn han fick då kommer snabbt att gå förlorat när def blir allmänt känt atf han är i färd med aft låta SIPRI förblöda.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag till information om nedrustning, m. m.

Anf. 87 STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Jag tycker aft def är mycket angeläget atf vi får diskutera om saken verkligen är betjänt av mer pengar. Och vi skall diskutera det, men när vi nu får ny ledning för SIPRI och när vi får in vetenskapliga rådet i sammanhanget, då är det angeläget att vi diskuterar med deras synpunkter och deras erfarenheter som bakgrund.

Jag tycker själv att det här är en mycket allvarlig fråga, och jag tror att hela saken tjänar på atf vi diskuterar den allvarligt och inte låter enkla omdömen om andra som deltar i debatten få ge intryck av aft def är fråga om olika värderingar av institutionernas arbete, av vikten av en dokumentation på det här området.

Lät oss ta def allvarligt! Låt oss diskutera huruvida denna miljon är avgörande för SIPRLs fortsatta arbete eller om det är ännu vikfigare att vi nu verkligen får se vilket underlag den nya uppsättningen i SIPRI kan ge oss för vår fortsatta anslagsbeviljning.

Anf. 88 ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Jag vill rätta till eft missförstånd som Sture Ericson har gjort sig skyldig till. Jag sade inte aft vi kanske kan bevilja anslaget nästa år. Jag sade atf herr Ericsons argumentering naturligt nog blir fylligare för varje år;

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tdl information om nedrustning, m. m.

den är fylligare i år än den var i fjol. Därmed inte sagt att budgetläget nästa år är sådant atf vi kan bevilja anslaget då - def försfår nog herr Ericson mycket bra.

Jag vill tillägga atf intresset för fredsfrågor inte visar sig enbart genom anslag i riksdagen,

Anf. 89 STURE ERICSON (s):

Herr falman! Frågan om anslag till folkrörelsernas informationsverksamhet i nedrustningfrågor är i grund och botten inte en fråga om budgetläget -det är en fråga om polifisk vilja. Den polifiska viljan kommer inte atf finnas här i kammaren förrän vi har en annan majoritet. Så enkelt är def med den saken.

När det gäller SIPRI säger Sture Korpås: Låt oss ta det allvarligt! En miljon är infe avgörande.

Vi far def allvarligt, SIPRLs styrelse har tagit det ytterst allvarligt - man har jobbat hårt med de anslagsäskanden man har förf fram och med den planering som man har presenterat för regeringen. Den slås nu i spillror genom def anslagsyrkande regeringen gör till riksdagen. Def är beklagligt.

Det är infe direktören som gör upp budgeten, utan det är styrelsen. Def är inte nägra allmänna diskussioner som skall leda till planeringen, ufan det är styrelsen som har uppdraget att se fill aft institutet kan utvecklas, kan genomföra en meningsfull verksamhet och bidra fill den internationella debatten i dessa frågor. Styrelsen har lagt fram eft program som regeringen nu skjuter åt sidan. Genom det här låga anslaget framtvingar regeringen en ny planering, på en lägre nivå. Jag talade tidigare om eff par forskare. Det blir alltså mindre forskning utförd, det kommer aft ges ut färre publikationer, def blir fråga om en krympning av hela verksamheten. Defta är den prioritering som Sture Korpås tycker är riktig. Jag beklagar def.

Anf. 90 ALLAN HERNELIUS (m):

Herr falman! Den politiska viljan kan komma till uttryck på många sätt. Den har visat sig i aft anslaget E 3, som upptar anslag fill bl. a. just fredsarbete, har mer än fördubblats under de senaste regeringarna.

Punkt5 (information om mellanfolkligt samarbete m. m.)

I en förberedande votering biträddes reservation 1 av Gertrud Sigurdsen

m.fl. med 142 röster mot 17 för utskottefs hemställan med den ändring däri

som föranleddes av bifall fill mofion 1209 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del. 152 ledamöter avstod från att rösta. I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 156 röster mot 155 för

reservation 1 av Gertrud Sigurdsen m. fl.

Punkt 6 (bidrag fill Stockholms internationella fredsforskningsinsfitut) I en förberedande votering biträddes reservafion 2 av Gertrud Sigurdsen

m. fl. med 140 röster mot 17 för mofion 1209 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del. 153 ledamöter avstod från atf rösta. I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 156 röster mot 155 för

reservafion 2 av Gertrud Sigurdsen m. fl.

Övriga punkter

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefonkatalogernas utformning, m. m.

15 § Telefonkatalogernas utformning, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1980/81:14 om anslag fill Telekommunikafioner (prop. 1980/81:100).

Anf. 91 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Herr falman! I trafikutskottets betänkande 1980/81:14 behandlas bl. a. mofionerna 187, som är en fempartimotion från östgötabänken, och 1723 av Gunilla André m. fl. Slutklämmen i vår östgötamofion är att vi vill ha en sammanhållen telefonkatalog för Östergötlands län, såsom vi hade före 1978.

Striden om hur vår telefonkatalog i Östergötland skall se ut har pågått i flera år. Vi motionärer hävdar, i likhet med de regionala myndigheterna i Östergötland och i likhet med vad vi hävdade i en motion i fjol, atf vi bör ha en telefonkatalog som omfattar hela länet, även Ydre kommun. Låt mig här skjuta in att oberoende av hur det går med telefonkatalogen i Östergötland hoppas jag aft televerket låter Ydre kommun ingå i någon av ösfgötadelar-na.

Vi mofionärer menar aft Östergötlands län är väl avgränsat och väl arronderat. Om inte alla vägar bär till Rom, så bär de i alla fall till storstadsalternativet Linköping-Norrköping. De båda städerna fyller tillsammans funktionen av huvudorter för service, näringsliv och arbetsmarknad. I fråga om sjukvård, arbetsmarknad, utbildning, service och kulturella engagemang har man från länets myndigheter i stor utsträckning medvetet satsat på aft dessa båda orter skall komplettera varandra. Denna strävan fill integrering och komplettering motverkas nu medvetet av televerket genom att verket envist framhärdar i att ge uf separata katalogdelar för Linköping och Norrköping.

Utskottsskrivningen i anledning av mofionerna 187 och 1723 är utförlig och positiv. Varför har jag då reserverat mig? Ja, det finns egentligen tre skäl till det.

Förra året skrev utskottet med anledning av den fempartimotion som vi då hade om en sammanhållen telefonkatalog för Östergötland:

"Utskottet anser att televerket vid eventuella överväganden om ändringar i telefonkatalogens indelning och distribution i största möjliga utsträckning

7 Riksdagens protokoll 1980/81:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefonkatalogernas utformning, m. m.

bör ta hänsyn fill framförda regionala synpunkter och önskemål i enlighet med den av riksdagen fastlagda målsättningen att statliga affärsdrivande verk bör samordna sin planering med de regionalpolitiska riktlinjerna."

Har televerket brytt sig om vad trafikutskottet sade då? Har televerket brytt sig om att våra regionala myndigheter fortsätter atf hävda atf televerkets genomförda delning av katalogen går på tvärs mot de av länsstyrelsen uppdragna regionalpolitiska riktlinjerna? Svaret är nej. Utan aft bry sig om detta och utan att någon utvärdering gjorts av den genomförda delningen i en Linköpings- och en Norrköpingsdel, aviserar nu feleverket en ytterligare uppdelning av katalogen så aft en abonnent i Östergötland i framtiden behöver skaffa fem katalogdelar: Linköpingsdelen, Norrköpingsdelen, Mofaladelen, def länstäckande yrkesregisfref och Jönköpingsdelen för Ydre kommun. Det skulle naturligtvis ytterligare försvåra möjligheterna fill sammanhållning och samarbete över kommungränserna i länet, och därför motsätter vi oss det bestämt.

Mitt andra skäl till reservation är att länsstyrelsen i Östergötland gång pä gäng har haft anledning påtala bristande överensstämmelse mellan åtgärder företagna av statliga verk inom länet och önskemål från regionala myndigheter som har till uppgift aft föra länsinvänarnas talan och främja regionala syften. Televerkets agerande vad gäller uppdelning av telefonkatalogen på två delar är ytterligare ett bevis på denna bristande samordning. Man har från televerkefs sida efter påtryckningar frän länsmyndigheterna framhållit atf man önskar få informera om sina åtgärder och planer. Sådan informafion har också kommit till stånd, men någon strävan från televerket att ta hänsyn till de önskemål som då har framkommit från länsmyndigheterna har infe märkts.

Så går def alltför ofta fill i dag; Statliga verk upplyser de regionala myndigheterna om sina planer, noterar att samråd har skett och går sedan vidare i planeringen, oberoende av hur starka negafiva reaktioner man får från länsmyndigheterna. Det är vikfigt aft vi finner former för ett verkligt samarbete mellan regionala myndigheter och statliga verk så aft de resp. parternas planering inte går stick i stäv mot varandra.

Mitt tredje skäl fill reservafion är atf televerkets cenfralförvaltning i en skrivelse den 24 september 1980 anför: "Projekt framfidskafalogen har nu avancerat så långt aft det är dags för den slutliga utformningen av den framfida telefonkatalogen, remifteringtill yttre intressenter samt genomförandebeslut." I stort sett innebär framtidskatalogen att vi får färre rikfnum-merområden i varje katalog. Siffrorna 50-60 kataloger för hela landet anges. Om kafalogvolymen överskrider vissa fastställda mått bryts de gula sidorna uf och bildar en separat del. Det är vad som skall ske i t. ex. Östergötland. Katalogen kompletteras med en förteckning över kommunala, landstingskommunala och lokala statliga myndigheter som betjänar medborgare inom abonnentförteckningens täckningsområde och vidare med någon form av socialkafalog och posfnummerkatalog. Men, säger feleverket - och det här är ett viktigt men -, införandet av de tre sistnämnda avsnitten är beroende av de överenskommelser rörande produktion och finansiering som kan komma att

träffas mellan televerket och huvudmännen för informationsavsnitten. Om en sådan överenskommelse kommer fill stånd och hur den i så fall kommer att se ut, det vet vi ingenting om.

I Stockholm och Göteborg däremot planeras inte någon geografisk uppdelning av telefonkatalogerna. Där skall de resp. katalogdelarna indelas i förteckningar över bostadsabonnenter som delas uf fill abonnenterna vartannat år och över företag, alfabetiskt och branschvis, som delas uf varje år. Nuvarande kafalogformaf bibehålls. I dessa områden är det uppenbarligen möjligt aft ha sammanhållna kataloger trots aft de uppställda kriterierna på volym inte kan följas och trots att man även där ämnar införa den nya information som jag talade om förut.

Som framgår av resevationen menar jag att feleverket bör överväga om den här modellen skulle passa även i andra delar av landet och hur stora besparingar man därigenom skulle kunna göra. Däremot ställer jag mig infe bakom förslaget i motion nr 564. Att ge ut katalogerna vart tredje år medför eft för långt tidsintervall, och de årliga supplementen skulle bli så omfattande att kostnadsminskningen blir blygsam.

Som synes kommer den s. k. framtidskatalogen att beröra er allesammans. Om man inte vill ha tre, fyra eller fem katalogdelar att bläddra i när man skall ringa inom länet och om man anser atf televerket skall beakta och infe bara notera länsmyndigheternas åsikter i den här frågan, så har man här en chans atf rösta med reservationen.

Med def, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen och därmed fill motionerna 187 och 1723.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefonkatalogernas utformning, m. m.

I defta anförande instämde Börje Stensson (fp) och Åke Polstam (c).

Anf. 92 RUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Till detta betänkande har de socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskottet fogat eft särskilt yttrande. Vi har gjort defta för aft än en gång markera vår uppfattning när det gäller televerkefs verksamhet.

När riksdagen nyligen beslutade om vissa åtgärder på teleområdet motsatte vi socialdemokrater oss flera av de förslag som den borgerliga majoriteten här drev igenom. Det gällde bl. a. att verksfadsrörelsen fördes över till bolagsform, förslaget om en rörlig kredit och fidpunkten för larmdivisionens bolagsbildning.

Vi ansåg, i likhet med feleverket, aft Telefinans AB skulle bildas. Vi ansåg också att beslutet att ombilda verkstadsrörelsen till bolag var olyckligt och skapade en helt onödig oro samt osäkerhet om framtiden. Detta beslut stred också mot televerkets ursprungliga förslag liksom mot en enig personalkårs uppfattning. Vi ansåg också att flera uttalanden i proposifionen skapade oklarhet om hur långt regeringen egentligen vill gå när det gäller privatiseringen inom televerkets verksamhetsområde.

Vår uppfattning i dag är precis densamma som vi fidigare utförligt har redovisat här i riksdagen. Men trots att vi fortfarande anser atf våra förslag är de bästa för televerket återkommer vi inte nu, med tanke på att riksdagen så

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefon katalogernas utformning, m. m.

100

nyligen har fattat beslut i dessa frågor.

Jag vill ändå, herr talman, slutligen slå fast att vi infe godkänner aft man driver igenom sådana här genomgripande förändringar som den borgerliga majoriteten gjorde den 18 december tvärtemot de anställdas klara och entydiga uppfattning. Deffa innebär i klartext: med en socialdemokrafisk riksdagsmajoritet kommer sådana här beslut aft korrigeras.

Anf. 93 STURE PALM (s);

Herr talman! Jag beklagar att jag kommer fillbaka till en fråga som låg på riksdagens bord så sent som dagarna före jul.

Def gäller propositionen om vissa åtgärder på teleområdet, som tydligen utskottsbehandlades i stor hast för atf sedan klubbas igenom vid midnatt under höstsessionens sista kvällsplenum.

Jag anförde då kritiska synpunkter på televerkets provnings- och kontrollfrågor i anslutning fill denna proposition.

Enligt min mening har denna fråga fortsatt aktualitet, och därför har jag fillsammans med Lars Gustafsson tagit upp den på nytf i motion 456 vid årets riksmöte.

Redan vid behandlingen av proposifionen i december skrev rådet för officiell provning vid statens provningsanstalt till trafikutskottet, kritiserade propositionen och erinrade om den lagstiftning som sedan snart tio år tillbaka finns på defta område.

I skrivelsen påpekades atf lagen ger en möjlighet aft undanta viss provning från riksprovplafssystemef. Denna möjlighet bör utnyttjas endast när def är påkallat av särskilda skäl.

Rådets ledamöter ansåg atf sådana särskilda skäl infe kunde anföras i detta fall och skrev därför till trafikutskottet:

"Det krav på opartiskhet som departementschefen anser att handläggningsordningen inom televerket måste uppfylla, kan enligt rådets mening infe uppfyllas genom de i proposifionen föreslagna åtgärderna. Genom olika åtgärder inom televerket kan man möjligtvis öka förutsättningarna för en objektiv handläggning men kravet på opartiskhet kan inte tillgodoses så länge provningen ligger kvar inom feleverket."

Rådet slog vidare fast att det vill "bestämt avråda från aft den officiella provningen inom televerkets område undantas från lagstiftningen om riksprovplatser. Den bör i stället bedrivas vid en riksprovplats som utses enligt den ordning som statsmakterna tidigare beslutat om."

Undertecknare av skrivelsen var cheferna för konsumentverket, arbefar-skyddsstyrelsen och statens bilprovning samt representanter för industri, handel och fackföreningsrörelse som ingår i provningsrådet.

I trafikutskottets betänkande blev inget sagt om denna skrivelse. Riksdagen fick i stället veta att kontrollfunktionen i fortsättningen skulle skötas av en nämnd inom televerket. Eft av skälen mot atf ansluta denna verksamhet till riksprovplafssystemef anfördes vara att def skulle bli dyrt för televerket.

Dessa invändningar, herr falman, har vi mött många gånger på andra områden.

Om sädana argument skulle få bli avgörande vore risken stor att vårt samhälle på kort tid blev helt befriat från denna typ av officiell provningsverksamhet, som har lagfästs av riksdagen.

Tänk om t. ex. vattenfallsstyrelsen skulle anföra kostnadsskäl för atf säga nej till officiell provning och i stället själv svara för all kontroll vid byggandet av kärnkraftverken! Exemplen skulle kunna mångfaldigas på vart det skulle bära hän om man fillämpade den argumentationen på andra områden.

Den mofion som nu ligger på riksdagens bord har emellertid fått en mer seriös behandling.

Nu har således statens provningsansfalf inkommit med ett yttrande, och vi noterar med tillfredsställelse atf näringsutskottet - som fungerar som eft slags huvudman för denna officiella provningsverksamhet i vårt land - intar en mycket positiv hållning fill vad som anförts i motionen.

Jag vill citera ur näringsufskotfets yttrande, där man säger: "Näringsutskottet instämmer sålunda i vad motionärerna har anfört om betydelsen av opartiskhet och rättssäkerhet vid officiell provning. Utskottet noterar samtidigt aft det beslut som riksdagen fattade för mindre än två månader sedan ger uttryck för en ambition i samma riktning. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att nu förorda eff beslut enligt motionärernas förslag. Näringsufskottet förutsätter emellertid aft regeringen noga följer hur den av riksdagen i december 1980 godkända handläggningsordningen fungerar i praktiken."

Hade trafikutskottet berett näringsutskoftet möjlighet aft lämna sitt yttrande när propositionen var uppe fill behandling i höstas hade sannolikt provnings- och kontrollfrågorna redan hamnat där de rätteligen hör hemma -i riksprovplafssystemef vid statens provningsansfalf.

Riksdagen hade därmed sluppit framföra uppmaningen att - som def nu står i trafikutskottets betänkande - regeringen noga skall följa hur den nya handläggningsordningen fungerar i praktiken. Regeringen borde enligt min mening ha annat atf göra, när det nu finns specialorgan för de här uppgifterna.

Herr talman! Jag finner behandlingen av denna fråga ganska märklig. Skälet till att trafikutskottet infe vill vidta några åtgärder är att det tidigare beslutet ligger för nära i tiden. Eftersom inte viljan finns hos utskottet atf vidta någon ändring är utgången given. Def förändrar emellertid infe mofionärernas uppfattning i själva sakfrågan.

Jag yrkar bifall fill motion 456.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefonkatalogernas utformning, m. m.

Anf. 94 GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! I mofion 1723, som behandlas i deffa utskottsbetänkande, har vi centerledamöter från Skaraborgs län begärt en sammanhållen telefonkatalog för vårt län. Anledningen fill mofionsyrkandet är att televerket nu planerar aft vidta drastiska förändringar. Förslaget är att nuvarande Skövdedel skall delas upp i inte mindre än fyra delar. Samman-

101

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefon katalogernas utformning, m. m.

taget innebär def, om man skall få med hela länet, eft behov av sex telefonkafalogdelar, eftersom huvuddelen av Gullspångs kommun ingår i Karlstadsdelen och Mullsjö och Habo ingår i Jönköpingsdelen.

Televerket hävdar att ett vanligt hushållsbehov av informafion om andra hushåll huvudsakligen är begränsat till ett geografiskt litet område. Från denna utgångspunkt har man gjorf upp en mall, byggd på en koncentrations-filosofi, en centraliserad samhällsstruktur. Denna mall vill man fillämpa ocksä i Skaraborgs län, det i särklass mest decentraliserade län som vi har i vårt land. Det är eft län med små kommuner och en arbetsmarknad där de olika kommunerna kompletterar varandra, vilket medför att pendlingen mellan kommunerna är omfattande. Detta påverkar självfallet kontaktbehoven mellan innevånare i olika kommuner i länet.

Televerkefs förslag medför orimliga effekter infe bara mellan olika kommuner utan också inom en kommun. Som exempel kan nämnas att Mariestads kommun enligt förslaget skulle få abonnenter i fre katalogdelar. Det måste innebära aft de enskilda människorna tvingas att på egen hand inköpa katalogdelar. Därmed följer man det gängse mönstret vid rafionaliseringar; kostnaderna får bäras av någon annan.

Det är knappast förvånande aft förslaget mött starkt motstånd. Länets tre regionala organ, länsstyrelse, landsfing och Skaraborgs länsavdelning av Kommunförbundet, har i ett gemensamt, enhälligt yttrande uttalat aft förslaget om uppdelning av telefonkatalogen inte bör genomföras. Andra alternativ bör i stället studeras och utformas i samråd med företrädare för länsstyrelse, landsting och kommuner. Denna samfällda meningsyttring från de politiskt sammansatta organen måste tillmätas stor vikt. Reaktionen från Skaraborgs län torde vara ett åskådningsexempel på vad utskottet hade i tankarna då en liknande motion förra året föranledde utskottet att uttala, "att televerket vid eventuella överväganden om ändringar i telefonkatalogens indelning och distribution i största möjliga utsträckning bör fa hänsyn fill framförda regionala synpunkter och önskemål i enlighet med den av riksdagen fastlagda målsättningen aft statliga affärsdrivande verk bör samordna sin planering med de regionalpolitiska riktlinjerna".

Av utskottefs majorifetsskrivning framgår att något beslut om katalogområdenas framfida omfattning ännu inte har fattats av televerket. Det är givetvis bakgrunden till aft vi i riksdagen tagit upp den här frågan för att om möjligt kunna påverka beslutet. Det är bra att majoriteten vill understryka vikten av atf televerket beaktar regionala synpunkter, men jag anser att skrivningen och hemställan i reservationen på ett än bättre sätt tillgodoser de synpunkter vi framförde i vår motion, varför jag yrkar bifall fill den reservation angående telefonkatalogens utformning som är fogad vid trafikutskottets betänkande nr 14.

102

I detta anförande instämde Stig Genitz (c).

Anf. 95 ROLF CLARKSON (m);

Herr talman! Televerket har en årskostnad på ca 250 milj. kr. för atf utge de olika telefonkatalogerna i landet. Televerket är också en affärsdrivande enhet. Det är alldeles klart aft en av dess bjudande plikter är aft se fill atf def lämnas en god service till en rimlig kostnad. Det pågår sedan flera år fillbaka en försöksverksamhet när det gäller telefonkatalogerna, för atf def skall kunna bli minskning av kafalogområdena och smärre enheter. På deffa kan man spara avsevärda belopp. T. ex. Östergötlands län har "drabbats". Här delade man redan 1979 katalogen i en Norrköpingsdel och en Linköpingsdel. Abonnenterna erbjöds att ufan extra kostnad få eff exemplar av den andra katalogen, om så önskades. Endast 3-5 % av abonnenterna använde sig av detta erbjudande. Det är alldeles uppenbart att det är fråga om en serviceförsämring, men kanske infe så stor aft den fidigare höga kostnaden kunde anses mofiverad.

Trafikutskottets majoritet är på def klara med aft def är viktigt att man från televerkets sida tar hänsyn till regionala och lokala önskemål av det här slaget, men def är viktigt att man fortsätter ansträngningarna aft sänka kostnaderna. Jag vill i defta sammanhang hänvisa till den snabba tekniska utvecklingen, som gör att vi om några år kanske har en framtidskatalog av ett helt annat slag och ett helt annat innehåll än den nuvarande. Arbetet med att i framfiden lägga upp en sådan katalog kräver försöksverksamhet äv def slag som vi i dag har talat om här i kammaren.

Herr talman! Jag ber att i alla delar få yrka bifall fill trafikutskottets betänkande nr 14.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Telefonkatalogernas utformning, m. m.

Anf. 96 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Herr falman! Rolf Clarkson nämnde televerkefs besparingar, och jag vill säga några ord om dessa.

Siffrorna beträffande besparingar med def nya systemet är något svåra aft få fram. I ett cirkulär av den 10 november 1980 från televerket i Norrköping framhålls att kostnadsminskningen för de centrala framställningsmomenten i vissa fall kan beräknas till ca 25 %. Det sägs också att framställningen om myndighefsregister medför en ökning av personalbehovet på katalogexpeditionerna med 3-5 %. Dessaposterär ju infe jämförbara. De visar bara att det här inte är så enkelt.

I eff annat cirkulär av den 24 september 1980 från televerket heter det: "Den föreslagna formatförändringen kräver nyinvesteringar i tryckeriutrustning som är ganska omfattande och därmed tidsödande." Vi vet inte vad def här kostar.

Televerket säger också att vissa delar av framfidskafalogen är, som jag nämnde förut, beroende av överenskommelser rörande finansiering mellan verket och huvudmännen för informationsavsnitfet. Kostnaderna flyttas alltså över till andra myndigheter, som så ofta när ett verk vill rationalisera. Dessutom flyttas kostnaderna över till abonnenterna, som dels får köpa - det är meningen i framtiden - andra delar av katalogen än den egna lilla delen, dels ringa nummerbyrån. Jag kan infe tro annat än att vid det sysfem som

103

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag Ull postverket

framfidskafalogen skulle kräva måste nummerbyrån förstärkas, vilket ju också kostar pengar.

När det fill slut gäller ekonomin skriver jag i reservafion att televerket för atf åstadkomma besparingar åtminstone borde överväga modellen atf dela upp katalogen i förteckningar över bostadsabonnenfer och företagsabonnenter. Dessa förteckningar skulle ges ut vartannat resp. varje år även utanför storstadsområdena. Mig veterligt har man från verkefs sida över huvud taget infe räknat med denna möjlighet eller låfit de regionala myndigheterna välja mellan de här båda alternativen.

Anf. 97 GUNILLA ANDRE (c):

Herr falman! Def är självfallet vällovligt aft televerket försöker atf sänka kostnaderna, och def är inte det som c-ledamöterna från Skaraborgs län vänder sig emot. Vi tycker att def är beklagligt atf de regionala och lokala organen inte har beretts fillfälle att lämna synpunkter och påverka utredningsarbetet i ett tidigare skede.

Mom. I

Utskottets hemsfällan bifölls.

Mom. 2

Utskottets hemsfällan bifölls med 258 röster mof 44 för reservationen av Anna Wohlin-Andersson. 7 ledamöter avstod frän atf rösta.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Utskottets hemställan, som ställdes mof mofion 456 av Sture Palm och Lars Gustafsson, bifölls med acklamation.

16 § Anslag till postverket

Föredrogs trafikufskoftefs betänkande 1980/81:15 om anslag fill Postväsende (prop. 1980/81:100).

104

Anf. 98 RUNE TORWALD (c);

Herr talman! Jag vill främst göra nägra kompletteringar till de särskilda yttranden som finns fogade till trafikutskottets betänkande 1980/81:15.

I motion 268 begärde jag aft anslaget på 3,5 milj. kr. till Göteborg Ban skulle slopas, eftersom formuleringen i budgetpropositionen tyder på atf det är fråga om medel för en utbyggnad av terminalen Göteborg Ban för brevhanteringen. Utskottet har emellerfid under hand erfarit att det infe var så, utan atf de 3,5 miljonerna var avsedda för att betala sluträkningarna för den redan färdigställda och ianspråktagna terminalen. Mof den bakgrunden

har jag naturligtvis accepterat utskottets hemställan om avslag på motionen. Men eftersom riksdagsrevisorerna nyligen har redovisat en genomgång av def här ärendet och det därvid har visat sig atf det i alla fall är aktuellt med en tillbyggnad, som skulle kosta uppemot 100 milj. kr., finner jag ändå anledning aft säga några ord.

För en sådan tillbyggnad skulle bara kapitalfjänstkostnaderria bli sä stora att det skulle krävas en personalbesparing på bortåt 100 personer bland dem som sysslar med brevhanteringen i Göteborg. Det tror jag är helt orealistiskt, även om man utnyttjar den allra modernaste brevsorteringsmaskin som finns.

Jag är medveten om att postverket har en mycket personalintensiv verksamhet, och jag finner det därför naturligt atf verket genom ökad mekanisering söker nedbringa personalbehovet, men det innebär å andra sidan inte att man får negligera de lokalkostnader som uppkommer i sammanhanget. Enligt min mening finns def stora fördelar med aft låta brevhanteringen stanna kvar pä Göteborg 1, eftersom man där har snabbare transporter till och från de postkupéer m. m. som primärt ankommer till resp. avgår från Göteborgs centralstation. Dessutom får man vid denna lokalisering direktkontakt med den ganska stora brevbäringsavdelningen pä Göteborg 1. Jag har också klarlagt atf det finns stora outnyttjade lokalutrymmen på Göteborg 1 sedan man nu har flyttat ut en hel del av de gamla avdelningarna till det nya bangårdspostkontoret. Mof den bakgrunden anser jag aft man absolut bör eftersträva atf inrymma den brevsorteringsmaskin som är aktuell inom Göteborg l:s gamla lokaler, även om dessa naturligtvis kommer att kräva viss ombyggnad.

I sammanhanget kan jag inte underlåta aft påtala den mycket kraffiga brevportohöjning som har aviserats. Om postverket drar pä sig onödiga lokalkostnader i Göteborg - och även på andra häll i landet - skärps naturligtvis riskerna för fortsatta portohöjningar.

I mofion 1980/81:577 kräver Gunnar Björk i Gävle och jag atf riksdagen skall upphäva 1976 års beslut om att postverkets regionala organisation skulle baseras pä åtta distrikt, eftersom defta ännu efter fem år infe har genomförts. Skälen för att eft fastställande av en regional organisation för postverket baserades på nuvarande sju regionförvaltningsorter har även utskottet funnit bärande, varför utskottet väntar sig atf postverket snarast aktualiserar frågan. Jag noterar deffa med stor tillfredsställelse och tror att denna delas av regionförvaltningens personal i t. ex. Gävle.

När det gäller effekterna i övrigt av den postverkefs omorganisafion som vi beslutade om 1976 - det var en omorganisation som skulle verka decentraliserande - måste jag tyvärr konstatera atf den utlovade reduceringen av administrativ personal inom cenfralförvalfningen inte har åstadkommits. Om man gör jämförelser av utvecklingen av centralförvalfningarnas administrativa personal inom postverket med de andra trafikverken - televerken och järnvägen - finner man dess värre att postverkets ökning på centralförvaltningen varit större än på lokalförvaltningarna, trots atf man där har ett större antal anställda. Järnvägen har lyckats minska sin administrativa

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981 ■

Anslag till postverket

105

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tid postverket

personal på alla plan, alltså även på centralförvaltningen, i takt med den totala personalminskningen. Televerket har visserligen ökat en aning på cenfralförvalfningen under samma femårsperiod, men då måste det noteras att man där helt dragit in regionala förvaltningar med drygt 700 tjänster. Det är därför uppenbart att postverket när det gäller en decentraliserad organisation har lyckats sämst.

Jag ställer mig helt bakom utskottets uppfattning aft den lokala förvaltningens ställning i postverket skall stärkas genom decentralisering av arbetsuppgifter från central och regional nivå, så att personalen inom såväl central- som regionalförvaltningarna kan minskas i framtiden.

I motion 1980/81:450 har centerpartisterna Gösta Andersson och Arne Fransson redovisat de problem som uppkommer vid sammanslagning av lantbrevbäringslinjer. Jag skulle vilja återge vad vi skrivit i vårt särskilda yttrande:

"Vi delar utskottets uppfattning att glesbygden normalt får en mycket god service genom lantbrevbäringslinjer. Under senare tid har dock en klar tendens till försämrad service kunnat noteras främst fill följd av att en mängd kortare linjer vid uppkommen vakans sammanslagits med annan linje för atf åstadkomma en heltidstjänst för lantbrevbärare. Detta får två konsekvenser, nämligen dels aft flertalet korrespondenter efter linjerna får posten senare än förut, dels att mycket eftertraktade möjligheter fill deltidssysslor i glesbygden försvinner."

Om posten kommer senare i glesbygden innebär def många gånger atf småföretagen där får stora svårigheter att besvara posten samma dag - ofta blir det helt omöjligt. Def är också så aft det i glesbygden är många som vill kombinera exempelvis barnfillsyn eller mindre förvärvsverksamhet av olika slag med en inkomst av anställning av den här typen. Det vore därför djupt olyckligt om postverket nu valde att koncentrera sin verksamhet på ett mindre antal arbetstillfällen genom övergång till helfidsbefattningar. En sådan politik leder endast till att sysselsättningsläget i glesbygderna blir ännu sämre än vad det nu är.

Till sist vill jag bara med en viss förvåning notera hur brått socialdemokraterna numera har atf få bort kyrkans tjänsfebrevsräft. Utskotfsmajoriteten liksom kommunikafionsministern tycker att frågan bör vila i avvaktan på aft de fortsatta överläggningarna om det framfida förhållandet mellan staten och svenska kyrkan hinner slutföras. Vi anser aft man dessförinnan inte bör ta ställning i denna fråga.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

106

Anf. 99 PAUL JANSSON (s):

Herr falman! I motsats till Rune Torwald kan jag inte påstå aft postverket skaffar sig för stora lokaler, vilket han tydligen ansåg var fallet i Göteborg.

I motion 1980/81:1330 har vi motionärer föreslagit att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sådan fördelning av fillgängliga medel

för byggande av posthus m.m. bör ske som möjliggör byggstart för eft nytt posthus i Falköping under hösten 1981.

Det här yrkandet ställer sig utskottet kallsinnigt till. I viss mån kan jag förstå det ställningstagandet. Det är ju inte bara def färdigprojekterade posthuset i Falköping som infe kan påbörjas. En rad andra posthus runt om i landet kommer infe till stånd på grund av den uppläggning när det gäller medelstilldelningen som kommunikafionsministern har valt i det här avseendet.

Def är kanske mof bakgrund av atf så mycket pengar satsas på ett enda ställe, nämligen i den s. k. kungl. huvudkommunen. Tomtebodaprojektet kräver ju stora pengar. Dit går huvudparten av de medel som skall användas för byggande av posthus. Självfallet är det vikfigt aft postservicen fungerar bra i Stockholm. Det har hela landet glädje av. Men man kan, herr talman, fråga sig om det verkligen är rimligt - vi tar upp det i vår motion - att av den tilldelade ramen på 218,4 milj. kr. för byggande av posthus i landet inte mindre än 167 milj. kr. tas i anspråk för Tomtebodaterminalen, medan övriga landet får dela pä ca 50 milj. kr.

I övrigt tycker jag atf det är en bedrövlig utveckling att man på område efter område lägger hämsko på byggandet i vårt land. Det byggs för litet bosfäder - det har vi hört fidigare i dag. Det byggs för litet inom industrisektorn på grund av bristande investeringsvilja inom industrin. Den åtstramning som kommer atf ske i både landsting och kommuner kommer att innebära en minskning i byggandet av skolor, sjukhus, daghem osv. Man frågar sig vad landets byggnadsarbetare och byggnadsindustri egentligen skall syssla med framöver, om den här utvecklingen får fortsätta.

Jag tror aft det blir utomordenfiigt bekymmersamt om vi på det här sättet drar ned byggandet i vårt land. Def leder först och främst fill försämrad service på många områden. De nya posthus som man från postens sida har begärt att få bygga ute i landet behövs faktiskt för atf postens service till människorna skall fungera bra. På många håll är nämligen arbetsmiljön för de posfanställda mycket bristfällig. De tvingas jobba i trånga och otidsenliga lokaler. Inte minst vikfigt är aft arbetstillfällen skapas, infe bara för byggnadsarbetare utan som bekant också för annan industri och inte minst för transportsektorn.

Som vi framhållit i vår motion är inte mindre än 500 byggnadsarbetare utan jobb i Skaraborgs län f. n. Def befaras atf läget under kommande vinter blir ännu kärvare. Det är alldeles uppenbart att det skulle vara ett välkommet tillskott för byggnadsarbetarna i Skaraborgs län om byggandet av posthuset i Falköping kom i gång. 35 byggjobbare skulle då kunna få jobb.

För min del anser jag def vara beklagligt atf utskottet accepterade den medelsfördelningsfilosofi som kommunikationsministern har valt. Postverket hade begärt 77,4 milj. kr. för byggande av medelstora posthus, men man fär bara 45 milj. kr. av regeringen. Nu säger trafikufskoftet som svar på vår mofion; "Utskottet som anser aft behov finns atf genomföra de av postverket föreslagna byggnadsprojekten vill understryka att de synes väl lämpade för arbetsmarknadspolifiska insatser." Def är i och för sig bra, men om nu

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag till postverket

107

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tdl postverket

utskottet anser atf de posthus borde ha byggts som postverket äskat anslag för, skulle man infe ha godtagit den snäva ram som kommunikationsministern föreslagit, utan man skulle ha tillstyrkt de 77,4 milj. kr. som posten begärt.

Vidare vill jag fråga utskottets talesman: Skall utskottets skrivning tolkas så att postverket nu skall gå till arbetsmarknadsverket och begära pengar för atf kunna bygga de här posthusen, eftersom def här är fråga om arbetsmarknadspolifiska medel? Om svaret är ja pä den frågan, finns det ännu större anledning atf undra varför man inte direkt kunde ha beviljat det anslag som det här är fråga om.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

108

Anf. 100 BERTIL ZACHRISSON (s):

Herr talman! Jag har två ärenden i talarstolen. Det första är att yrka bifall fill den reservafion som är fogad fill betänkandet när def gäller ersättningen fill postverket för befordran av tjänsfeförsändelser. Riksdagen beslöt ju i höstas att en del primär- och landstingskommunala organ, t. ex. sjukvårdsinrättningar, och andra icke statliga organ som ägs av primär- och landstingskommuner skulle få sin tjänsfebrevsräft indragen frän 1983/84. Vi tycker atf def är lika rimligt aft de kyrkliga organen, som ju också de har en beskattningsrätt, skulle kunna avstå frän fjänstebrevsrätten. Def skulle spara 20 milj. kr för statsverket.

Självfallet skall fjänstebrevsrätten finnas kvar för def som är exklusivt statligt, dvs. domkapitlens och pastorsämbetenas folkbokföringsverksam-het. I dessa fider är som bekant 20 milj. kr. rätt mycket pengar.

Mitt andra ärende är aft mycket kortfattat kommentera situationen för de statliga verken. Televerket och postverket, som vi diskuterar i dag, är exempel på mycket välskötta statliga verk. De konkurrerar framgångsrikt även med privata företag. Vid en internationell jämförelse visar det sig t. o. m. att de är mycket framgångsrika och utvecklingsmedvetna. Det är billigt aft skicka brev i Sverige, och det är billigt atf telefonera i Sverige, vilket beror på att vi har bra statlig verksamhet på dessa områden. Det är därför med mycket stor oro som vi har sett de återkommande tendenserna att underminera de statliga verkens verksamhet. Ett sådant exempel har vi diskuterat nyss när det gäller televerket-jag skall självfallet inte upprepa vad som sagts i den debatten. Vi har emellerfid under senare tid bevittnat en liknande insats på postverkefs område. Def är problemen med postens driftekonomi som har långdragits i regeringens kansli på ett ganska otillständigt sätt. Def är uppenbarligen en dragkamp i regeringen om postens ekonomi. Posfen har fört en mycket skicklig ekonomisk politik med en fondering för att kunna dämpa framfida prishöjningar på eft rimligt sätt och låta dem komma i så att säga successiv följd. Nu har regeringen dragit detta i långbänk, och så har vi fått ett slags konstig kompromisslösning, som innebär att man dels urholkar postens fonder, dels får en portohöjning som antagligen är felaktig i förhållande till de önskemål som posfen hade. Vare sig detta är ett uttryck för att regeringen som vanligt är obeslutsam eller det är ett

medvetet sätt att underminera postverkets ekonomi är det i båda fallen mycket beklagligt. Det är nämligen postens framfida kunder som fär betala. Det är viktigt att postverket långsiktigt får ha en stabil ekonomi.

Det beslut som vi skall fatta om en liten stund och som gäller postens möjligheter att på investeringsområdet få större frihet är eft steg i räft riktning. Men det sätt pä vilket regeringen har handlagt portohöjningsfrå-gorna den senaste tiden är exempel på handläggning som gär i motsatt riktning.

Åven om kommunikationsministern nu inte är här i kammaren, vilket han väl borde ha varit, vill jag utnyttja deffa tillfälle att påpeka atf så bör frågor av det här slaget inte handläggas,

Anf. 101 MÅRTEN WERNER (m):

Herr talman! Lät mig i denna nägot triviala debatt om tjänsfebrevsräft hålla eft lifef anförande om drottning Silvia. Det är nämligen mycket glädjande att generaldirektören för postverket och jag har haft samma goda ambifion aft få vår förtjusande drottnings bild på eft frimärke. Vi känner fill hennes oersättliga insatser inte bara för den kungliga familjen utan också för landet och folket - inte minst i internationella sammanhang i samband med offenfiig och annan representation. Nu är förväntningarna stora.

Der Spiegel skrev härförleden: Nu vänfar all världens filatelister med spänning på det frimärke som skall komma. Och jag är övertygad om aft det är en god affär, men det är framför allt fin PR för vårt land.

Nu hoppas jag bara att det skall bli en bild som ger rättvisa åf drottningens både inre och yttre skönhet. Def finns konstnärer som kan sådant! Om det blir en sådan bild, däblirdenpåsift sätt Sveriges vackra ansikte utåt-och eff sådant kan vi behöva, herr talman.

Mom. 1 - 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 9

Vid votering medelst rösträkning avgavs 154 röster för utskottets hemsfällan och 154 röster för reservationen av Bertil Zachrisson m. fl.

Kammaren beslöt med 155 röster att betänkandet i dess helhet skulle återförvisas till utskottet. 154 röster avgavs för aft mom. 9 skulle avgöras omedelbart genom lottning.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Anslag tiU postverket

109

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Djursjukhuset i Helsingborg

110

17 § Djursjukhuset i Helsingborg

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1980/81:17 om djursjukhuset i Helsingborg.

Anf. 103 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Under den senaste timmen har jag fått flera förfrågningar, om jag tänker begära votering eller om jag har något yrkande. Jag skall redan från början säga aft jag har ett yrkande.

Utskotten i allmänhet brukar demonstrera stor fantasirikedom när det gäller att stapla argument för atf avstyrka motioner. Jag kan dock konstatera atf jordbruksutskottet i det här ärendet inte levt upp till de förväntningarna.

Argumenten för eft avslag på begäran om statligt kreditstöd till uppförande av eft djursjukhus i Helsingborg är tämligen tama. Eftersom mofionen varit uppe till behandling i utskottet vid eff flertal fillfällen finner jag utskottets avstyrkande märkligt.

Herr falman! Jag skall under några minuter fa kammarens tid i anspråk för atf belysa omfånget av den verksamhet på def här området som bedrivs i Helsingborg.

Under år 1980 behandlade djursjukhuset nästan 28 000 djur. Av dessa var 11000 s.k. stordjur - hästar, nötkreatur och svin. Det betyder en pafientfillströmning på mellan 80 och 100 djur per dag, om man enbart räknar vardagar, och def betyder aft nästan 40 av dessa patienter per dag var s. k. stordjur.

Under 1979 utfördes 6 677 operationer på djursjukhuset, varav 2 547 på hästar, 2 642 på hundar och näsfan 1 500 på stordjur, nötkreatur och svin. De här siffrorna berättar något om djursjukhusets stora betydelse även för lantbruket. Och det är ett stort upptagningsområde som det handlar om, nämligen Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Blekinge och Kronobergs län. 52 kommuner drar nytta av sjukhusefs tjänster.

Detta upptagningsområde är vårt lands djurtätaste region. Där finns 22 % av antalet hästar i landet, 22 % av samtliga registrerade hundar, 28 % av nötkreatursstammen och inte mindre än 60 % av landets hela svinstam. Vid djursjukhuset finns 50 personer anställda, varav 11 veterinärer.

Och ändå, herr falman, avfärdar man mofionen med aft djursjukvård inte är en statlig angelägenhet och därför inte kan åtnjuta statlig kreditgaranti. Det tycker jag är konsfigt, för en lantbrukare som tänker köpa en gård kan få statlig kreditgaranti. En blivande villaägare kan få statligt lån, men en verksamhet som är av oerhörd vikt även ekonomiskt för tusentals lantbrukare avvisas på detta enkla sätt.

Djursjukhusets kostnader ligger kring 8 milj. kr. årligen. Kommunerna bidrar bara med ca en halv miljon av de pengarna. Resten betalas av djurägarna när de anlitar sjukhuset. Kostnaden per patient är i genomsnitt 317 kr. Kommunernas kosfnadsandel är så låg som 7 %. Det är infe några krav från huvudmannen på sjukhuset. Malmöhus läns hushållningssällskap.

på att driftkostnaderna skall täckas av statliga medel, utan vad def gäller är enbart hjälp med kapitalkostnader till nybyggnaden och deffa i form av lån.

Djursjukhuset i Helsingborg och dess krisartade situation med nedslitna och otillräckliga lokaler har redan fidigare varit föremål för behandling i riksdagen. 1975/76 väcktes en fempartimotion om finansiering av djursjukhusen, med herr Larsson i Staffansforp som första namn. I denna motion behandlades ocksä def prekära läge i vilket djursjukhuset i Helsingborg redan då befann sig. En liknande motion väcktes av Knut Wachtmeister om statligt stöd fill den slutna djursjukvården.

Den djursjukhusutredning som tillsattes efter de här motionerna konstaterade atf det förelåg ett mycket stort behov av ny- och ombyggnad vid djursjukhuset i Helsingborg. Framställningar har också gjorts från hushållningssällskapet om att få läna 40 milj. kr. till en planerad nybyggnad av djursjukhus i Helsingborg. Framställningen överlämnades fill djurhälsout-redningen. Denna i sin tur överlämnade en PM fill jordbruksdepartementet där det klart konstaterades: "Verksamheten vid djursjukhuset i Helsingborg fyller en viktig funktion i de djurrika södra delarna av landet. Funktionen kan i viss mån jämföras med den som i övriga delar av landet uppfylls av djursjukhusen i Uppsala, Skara och Sollefteå, där staten är huvudman. Det har därför framhållits aft djursjukhuset i Helsingborg bör inta en viss särställning bland djursjukhusen."

Djurhälsoutredningen utesluter infe frågan om eventuellt statligt engagemang när det gäller djursjukhuset i Helsingborg men har inte funnit anledning atf närmare beröra formerna och villkoren härför. Sedan proposifionen om hundskattemedel antagits här i kammaren diskuterades frågan om inte hundskaftemedel skulle kunna användas till finansiering av de regionala djursjukhusen. En sådan anvisning fanns emellerfid inte i proposifionen. Många kommuner är kanske inte beredda atf använda pengarna pä sådant sätt. Den halva miljon som de 52 aktuella kommunerna fillsammans ställer till Helsingborgs djursjukhus förfogande talar sitt tydliga språk om hur stor generositeten är.

En annan sida är aft man knappast kan begära att hundägarna skall bekosta den del av verksamheten som rör hästar, nötkreatur och svin. Fördelning på patienfkategorier är ca 50 % på smådjursavdelningen och 50 % på stordjursavdelningen.

Under 1979 gjorde också hushållningssällskapet en framställning till AB Trav och Galopp, ATG, om att få ett ränfesubvenfioneraf och amorteringsfritt lån för den del av det nya djursjukhuset som representerar stordjurs-avdelningen. Denna framställning har under 1980 följts upp med olika uppvaktningar. Motivet för framställningen till ATG är aft 33 % av de behandlade hästarna vid djursjukhuset i Helsingborg är just trav- och galopphästar. Def är f. ö. en mycket bra mjölkko för staten atf de hålls i trim. Sålunda är Helsingborgssjukhusef remissinstans för travhästar från Jägersro, Kalmar, Halmstad, Åby och Mantorp, men varje år behandlas också tävlingshästar från bl. a. Axvalla, Solvalla, Täby och Skrubb pä Gofiand,

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Djursjukhuset i Helsingborg

111

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Djursjukhuset i Helsingborg

112

Dessa hästpafienfer är i de flesta fall utrednings- och operationsfall och kräver därför mer kvalificerad vård samt kostnadskrävande utrustning. Till bilden hör också aft djursjukhuset i Helsingborg genom eff särskilt avtal med Skånska Travsällskapet numera har ansvaret för häst kliniken på Jägersro och dessutom medverkar i utbildning av hästveterinärer och utbildning av lärlingar i trav- och galoppyrkef. Def är en viktig passus, eftersom man från visst håll har framhållit aft några statliga medel inte kan ställas till förfogande på grund av att det inte förekommer någon utbildning. Som synes gör det det.

Sedan framställningen fill regeringen gjordes om aft få låna 40 milj. kr. till eft nytt djursjukhus har en ny översyn gjorts av hela byggnadsprogrammet med syfte atf nedbringa kostnaderna. Genom atf man bl. a. slopar byggandet av en patologisk avdelning, som lanfbrukssfyrélsen fidigare framfört som ett krav för ett regionalt djursjukhus, beräknas kostnaderna nu kunna nedbringas fill ca 30 milj. kr. Av dessa belöper sig, som jag nämnde, ca 50 % på smådjursavdelningen och ca 50 % på sfordjursavdelningen, sedan för de båda avdelningarna gemensamma kostnader har fördelats. Def är infe tu tal om att djursjukhuset i Helsingborg behöver statligt sföd, kanske i den form som föreslås i motionen.

Som bl. a. framgått av olika statliga utredningar fyller det regionala djursjukhuset i Helsingborg samma funktion som djursjukhusen i Uppsala vid Veterinärhögskolan, i Skara och i Sollefteå, vilka alla har staten som huvudman. Såväl direkt som indirekt hjälper staten till aft finansiera djursjukvården vid dessa djursjukhus. Enligt djursjukhusutredningen finansierades exempelvis 1975-1976 ca 29 % av kostnaderna vid djursjukhuset i Skara med statsbidrag och hela 55 % vid djursjukhuset i Sollefteå. Som ytterligare exempel på statens sföd kan också nämnas att djursjukhuset i Skara fått hela sin ombyggnad betalad med statliga medel. Man ställer sig därför frågande inför hur jordbruksutskottet kan säga att det infe är någon statlig angelägenhet med sluten djursjukvård.

Alltsedan Malmöhus läns hushållningssällskap 1954 räddade djursjukhuset i Helsingborg från nedläggning har-bortsett från ett statligt räntefriff lån på 450 000 kr. - verksamheten här kunnat bedrivas utan att belasta statens finanser. Deffa förhållande och den kris som djursjukhuset i Helsingborg nu Sfär inför borde i hög grad motivera eft statligt stöd för aft rädda och för framfiden säkersfälla den regionala djursjukvården i södra Sverige. Med all rätt kan djurägarna i denna region fråga sig varför inte också de, liksom sina kolleger på andra håll i landet, skall kunna få någon hjälp av staten till den slutna djursjukvården.

Det har spekulerats i olika lösningar för atf klara en nybyggnation av ett djursjukhus i Helsingborg. Vad dessa leder till är ovisst. Vad som däremot infe är ovisst är att om infe nybyggnadsplanerna kan realiseras så kan fem regioner förlora sitt djursjukhus. Mof den bakgrunden är def förvånansvärt aft jordbruksutskottet inte mera konkret har presterat en politisk viljeyttring genom aft tillstyrka motionen.

Det är tänkbart aft detta inte är tillräckligt, men motionens huvudsyfte är

trots allt enbart en statlig kreditgaranti - en form som dagligen kan utnyttjas av enskilda genom de möjligheter som står till buds men som av någon outgrundlig anledning infe skall gälla denna verksamhet.

Även om vi sparar på många olika områden, innebär det infe nödvändigtvis att vi lägger locket på på alla områden. Djursjukhusvården är eft exempel på detta. Inte minst de statliga utredningar som har tillsatts pekar på att jordbruksdepartementet har intresserat sig för problemen. Enskilda ledamöter i jordbruksutskottet har efter betänkandets justering också uttryckt förvåning över hur skrivningen har hanterats av massmedia. Där har det hetat att ett enigt utskott avstyrkte framhällningen om statligt kreditstöd till djursjukhuset i Helsingborg. Detta har vållat förvåning ute hos bönder och andra djurägare.

Herr falman! Jag yrkar med def sagda bifall till mofionen.

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Djursjukhuset i Helsingborg

Anf. 103 EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jag beklagar livligt Sven Munkes sätt atf tolka jordbruksutskottets betänkande. Det skulle vara väldigt beklagligt om andra myndigheter tolkade def likadant. Vi har nämligen i jordbruksutskottet inte på något sätt lagt locket på, som Sven Munke säger. Han säger aft han vill göra en polifisk viljeyttring. Jag skulle hellre vilja kalla def för en polifisk krumelur som inte pä något sätt gagnar sakfrågan. Den slarviga och i långa stycken felaktiga och osakliga kritik som han utsätter utskottet för drabbar i hög grad hans fre partikamrater, som står bakom det enhälliga utskoffsbefänkan-def.

Utskottet är väl förtroget med verksamheten vid Helsingborgs djursjukhus. Vissa avsnitt i Sven Munkes anförande var helt korrekta. Djursjukhuset i Helsingborg är som Sven Munke säger mycket välskött. Verksamheten där är mycket omfattande, och den växer i omfattning. Härom råder inga delade meningar.

Länet på 450 000 kronor var inte bara räntefriff ufan också amorteringsfritt, om jag nu skall vara litet mer fullständig än vad Sven Munke var i sitt inlägg.

Om Sven Munke i motsats fill sina partikamrater i utskottet har kännedom om stora och dolda resurser, tror jag aft han bör framföra sina önskemål till ekonomiministern. Om det finns några medel som ligger och möglar på någon hylla, vilket hans anförande tycks tyda på, är vi nog alla beredda att se till atf de hamnar rätt.

Sanningen i själva sakfrågan är följande. Den år 1979 tillsatta djurhälsoutredningen sade i en promemoria atf man på intet sätt vill avvisa tanken på eft statligt engagemang. Det tycker jag är ett väldigt bra uttalande, och det skall vi ta noga vara på. Jordbruksutskottet har också ställt sig bakom det. Utskottet säger atf i avvaktan på prövningen av djurhälsoutredningens förslag finns def infe anledning för utskottet atf nu ta ställning. Jag hoppas att def skall betyda att vi från statligt håll på allt sätt kommer att se till att den fina verksamheten i Helsingborg kan fortsätta och även utvecklas.

113

8 Riksdagens protokoll 1980/81:93-95

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Djursjukhuset i Helsingborg

Jag ber med defta, herr talman, att få yrka bifall till det enhälliga utskottets hemställan.

Anf. 104 SVEN MUNKE (m):

Herr falman! Om jag var lifef slarvig i min framställning ber jag naturligtvis om ursäkt för det. Den skrivning som utskottet har presterat har emellerfid ute i bygderna uppfattats så som jag har beskrivit det, och det är just det som jag vill påtala. Även om utskottet har de ambitioner som Einar Larsson nu försöker göra sig fill folk för - och jag tror att def påståendet är riktigt - har utskottet dock infe i skrivningen gjort klart för allmänheten vad def handlar om. Därom vittnar uttalandet att ett enhälligt jordbruksutskott har avstyrkt framställningen om statligt stöd till Helsingborgs djursjukhus. Den tolkningen av utskottets skrivning har gjorts i tidningar, i radio och i TV. Om det är en missuppfattning, bör def rättas fill. Nu har Einar Larsson konstaterat atf utskottet har ambifioner i denna fråga. Det är jag nöjd med, men de ambitionerna kommer inte till uttryck i skrivningen.

Anf. 105 EINAR LARSSON (c);

Herr talman! Som journalist vet Sven Munke mycket väl atf def ibland inträffar olyckshändelser när journalister och massmedia snabbt skall redovisa saker och fing. Jordbruksutskottefs skrivning i defta ärende skall tolkas så som jag här har tolkat den fidigare i dag.

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1979/80:1384 av Sven Munke m. fl., bifölls med acklamation.

18 § Anmäldes och bordlades
Proposifion

1980/81:141 om ökade exportfrämjande åtgärder

19 § Anmäldes och bordlades
Redogörelse

1980/81:14 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1980

30 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

1980/81:1957 av Elis Andersson m. fl.

1980/81:1958 av tredje vice falmannen Karl Erik Eriksson m.fl.

1980/81:1959 av Birgitta Rydle

1980/81:1960 av Sten-Ove Sundström

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

114

1980/81:1961 av Lars Werner m: fl.

med anledning av proposition 1980/81:106 om ändring i brottsbalken m. m. (främjande av flykt; s. k. falska felefonrecepf m. m.)

1980/81:1962 av Margot Wallström och Roland Sundgren Nr 93

med anledning av proposition 1980/81:107 om den statliga skoladministra- Onsdaeen den
tionen m. m. . jl lars 1981

1980/81:1963 av Christer Nilsson

med anledning av proposition 1980/81:149 om Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisafion

Anmälan av interpellationer

21 § Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellafioner som ingivits fill kammarkansliet

den 11 mars

1980/81:106 av Rune Gustavsson (c) fill budgetministern om effekfivare åtgärder mof narkotikasmuggling:

Riksdagen antog 1978 ett samlat narkotikapolitiskt program. Detta inrymde åtgärder över hela samhällslivet. I JDrogrammet fastslogs atf grundvalen för kampen mot narkotikamissbruk måste vara att samhället infe kan godta något annat bruk av narkofika än def som är medicinskt motiverat. Allt annat bruk måste med kraft bekämpas.

På en rad områden har åtgärder satts in för att hejda narkotikamissbruket. Information om narkotikans skadeverkningar har gått ut fill landets elever och lärare, stödet har ökat fill folkrörelser och organisationer som arbetar mot missbruk, straffen har skärpts när det gäller narkotikabrott. Mycket återstår dock att göra. Trots aft beslagen av narkotika är omfattande, klagar tullpersonalen över atf man infe har möjlighet att fullfölja sina övervakande uppgifter.

Med stöd av det anförda vill jag till budgetministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder har vidtagits och vilka planeras för att förstärka och effektivisera tullens möjligheter att ingripa och göra narkotikabeslag?

1980/81:107 av Rune Gustavsson (c) till utbildningsministern om ökad information om narkotikans skadeverkningar:

Riksdagen antog 1978 ett samlat narkotikapolitiskt program. Detta inrymde åtgärder över hela samhällslivet. I programmet fastslogs att grundvalen för kampen mot narkotikamissbruk måste vara att samhället inte kan godta något annat bruk av narkotika än det som är medicinskt motiverat. Allt annat bruk måste med kraft bekämpas.

På en rad områden har åtgärder safts in för att hejda narkotikamissbruket. Information om narkotikans skadeverkningar har gått ut till landets elever och lärare, stödet har ökaf till folkrörelser och organisationer som arbetar

115

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Meddelande om frågor

mot missbruk, straffen har skärpts när def gäller narkotikabrott. Mycket återstår dock aft göra. Infe minst gäller det att öka kunskapen om narkotikans skadeverkningar hos dem som utbildas till lärare, förskollärare, socialarbetare, läkare och övrig vårdpersonal.

Med stöd av det anförda vill jag till utbildningsministern ställa följande fråga;

Vilka åtgärder har vidtagits och vilka planeras för att öka kunskapen om narkotikan och dess skadeverkningar hos dem som utbildas fill lärare, förskollärare, socialarbetare, läkare och övrig vårdpersonal?

1980/81:108 av Rune Gustavsson (c) fill försvarsministern om åtgärder för att motverka narkotikamissbruk vid militära förband:

Riksdagen antog 1978 ett samlat narkotikapolitiskt program. Detta inrymde åtgärder över hela samhällslivet. I programmet fastslogs atf grundvalen för kampen mot narkotikamissbruk måste vara att samhället inte kan godta något annat bruk av narkotika än def som är medicinskt motiverat. Allt annat bruk måste med kraft bekämpas.

På en rad områden har åtgärder safts in för aft hejda narkotikamissbruket. Information om narkotikans skadeverkningar har gått ut fill landefs elever och lärare, stödet har ökaf fill folkrörelser och organisationer som arbetar mof missbruk, straffen har skärpts när det gäller narkotikabrott. Mycket återstår dock att göra. Så har larmrapporter nått oss om narkotikamissbruk bl. a. på militära förband bland de värnpliktiga.

Med stöd av def anförda vill jag fill försvarsministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder har vidtagits och vilka planeras för atf motverka narkotikamissbruk vid de militära förbanden och öka informafionen till de värnpliktiga om narkotikan och dess skadeverkningar?

22 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 10 mars

116

1980/81:305 av Eva Winther (fp) fill statsrådet Karin Andersson om åtgärder för atf utverka utresetillstånd för anhöriga fill vissa flyktingar från Vietnam:

Mars 1979 fattade fp-regeringen beslutet om atf ta emot de s. k, "båtflykfingarna" från Vietnam, Nu finns ca 2 000 sino-vietnameser här i Sverige, Flera av dem har nära anhöriga kvar i Vietnam, som trots aft beslut fattats här om uppehållstillstånd ännu inte fått någon möjlighet att lämna Vietnam,

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga invandrarministern:

Vilka åtgärder har vidtagits från svensk sida för atf underlätta för anhöriga till sino-vietnameserna att få utresetillstånd från Vietnam?

1980/81:306 av John Andersson (vpk) fill jordbruksministern om tidpunkten för förslag rörande spridandet av kemiska medel i skogsbruket;

Fram fill den 30 juni i år råder ett tillfälligt förbud mot spridandet av kemiska medel i skogsbruket. Den utredning som tillsattes under 1979 har lagt fram ett delbetänkande gällande skogsbruket. Detta har varit ute på remiss. Enligt uttalanden av jordbruksministern är det ihte säkert att det blir något förslag från regeringen. Anledningen skulle vara att remissinstanserna är mycket oeniga. Även tjänstemän på jordbruksdepartementet har i massmedia uttalat sig i den riktningen.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga jordbruksministern: Avser regeringen att, enligt preliminärt besked, under våren framlägga proposition om spridandet av kemiska medel i skogsbruket?

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Meddelande om frågor

den 11 mars

1980/81:307 av Ingrid Sundberg (m) fill utrikesministern om vägrat inresevisum fill Vietnam i visst fall;

, Vid invigningen av de två svenskbyggda sjukhusen i Vietnam skall socialministern medverka. Givetvis är de svenska biståndsinsatserna intressanta för den svenska allmänheten, och ett tiotal journalister kommer att medfölja socialministern på resan. En svensk journalist har emellertid nekats inresetillstånd. På grund därav önskar jag fråga utrikesministern:

Vilka skäl har vietnamesiska myndigheter angivit för att neka inresevisum för en svensk journalist som önskar rapportera om svenskt bistånd i Vietnam?

1980/81:308 av Kerstin Nilsson (s) till kommunikationsministern om åtgärder för atf förhindra nedläggning av poststället i Karungi:

Enligt uppgifter i massmedier har postverket för avsikt att dra in poststället i Karungi, tidigare kommuncentrum i Karl Gustavs kommun, numera kommundel av Haparanda. Posfställef betjänar vintertid ett hundratal hushåll och sommartid ett näsfan fördubblat antal hushåll. Dessutom är olika företag som affärer, verkstäder och bank beroende av en väl fungerande postal service. Med anledning härav vill jag fråga kommunikationsministern: Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för aft förhindra en nedläggning av posfställef i Karungi?

1980/81:309 av Gertrud Sigurdsen (s) till handelsministern om sammansättningen av utredning rörande förbudet mot investeringar i Sydafrika och Namibia:

117

Nr 93

Onsdagen den 11 mars 1981

Meddelande om frågor

Som en följd av riksdagens beslut föregående år om en genomgång av hittillsvarande erfarenheter och effekter av lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia och av möjligheterna att vidga sanktionerna på det bilaterala området, t. ex. när det gäller överföring av teknologi, har handelsministern i december 1980 enligt pressmeddelande den 6 februari 1981 förordnat en utredningsman och utsett två sakkunniga. Jag vill med anledning härav ställa följande frågor fill handelsministern:

1. Avser handelsministern att också bereda parlamentariker plats i utredningsarbetet?

2. Om svaret är nej - varför?

1980/81:310 av Stig Genitz (c) till kommunikafionsministern om upprustning av vissa vägar:

Under senare år har standarden på landsbygdens vägnät alltmer försämrats. På de av vägsamfällighefer underhållna vägarna ställs vissa krav för att statsbidrag skall erhållas. I rimlighetens namn borde minst samma standardkrav ställas på de av vägverket underhållna mindre vägarna. De resurser, som filldelats vägförvaltningarna för underhåll av det mindre landsbygdsvägnätet har visat sig helt ofillräckliga. För de människor, som bor och har sin gärning förlagd till vårt lands glesbygder, har försämringen av vägarnas standard blivit ett allt större irritationsmoment.

Med hänvisning fill det anförda vill jag fråga kommunikationsministern vilka åtgärder han tänker vidta för att återställa det mindre vägnätet fill en acceptabel standard.

118

1980/81:311 av Roland Sundgren (s) till socialministern om statsbidrag fill s. k. OT-kurser för narkofikamissbrukare:

Arbetsmarknads- och utbildningsinsatser är viktiga inslag i rehabiliteringen av missbrukare. Särskilda insatser på dessa områden har bl. a. gjorts av Göteborgs, Skara och Västerås kommuner genom s. k. OT-kurser (Omställnings-Träning) för narkotikamissbrukare. Hösten 1979 startade i Västerås en 42-veckors OT-kurs - beställd och betald av AMS. I projektet finns sju personer anställda, och resultatet av den hitfills bedrivna verksamheten har varit mycket lovande. Avsikten har varit att verksamheten skall pågå ett antal år för att sedan utvärderas.

På grund av den omorganisation som gjorts har denna verksamhet inte kunnat inordnas i det nya Arbetsmarknadsinstitutets (AMI) verksamhet, vilket meddelades i juli 1980. Då verksamheten anses vara av social karaktär bör i stället statsbidrag utgå genom socialstyrelsen. Frågan har ansetts vara av principiell karaktär, varför såväl socialstyrelsen som AMS tillskrivit regeringen i november 1980.

Något besked i finansieringsfrågan har ännu ej erhållits trots skrivelser, uppvaktningar och telefonsamtal med socialdepartementet sedan september 1980. För såväl de anställda som eleverna skapar detta dröjsmål stora problem.

Med hänvisning fill det anförda vill jag fråga socialministern: Nr 93

Hur länge skall det dröja innan regeringen kan ge besked om statsbidrag Onsdaeen den

till OT-kurser för narkotikamissbrukare? 11__ „ inoi

11 mars 1981

23 § Kammaren åtskildes kl. 17.47. Meddelande om

frågor

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert