Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:92

Tisdagen den 10 mars

Kl. 15.00

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Kompletteringsval tiU utskott

Meddelande om val

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen. 1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN;

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i justifie- och kulturutskotten under Sfina Eliassons ledighet anmält hennes ersättare Erik Egervärn.

Folkpartiets partigrupp har som suppleant i finans- och försvarsutskotten under Hans Lindblads ledighet anmält hans ersättare Margit Jonsson.

Tredje vice talmannen förklarade valda fill

suppleant i finansutskottet Margit Jonsson (fp)

suppleant i justitieutskottet Erik Egervärn (c)

suppleant i försvarsutskottet Margit Jonsson (fp)

suppleant i kulturutskottet Erik Egervärn (c)

2 § Meddelande om val

Anf. 2 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att vid morgondagens sammanträde val kommer att företas av ombud och suppleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling.

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om åtgärder för att avhjälpa bostadsbristen

3 § Svar på fråga 1980/81:297 om åtgärder för att avhjälpa bostadsbristen

Anf. 3 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Ulf Sivertun har frågat mig vilka åtgärder regeringen kommer att vidta i syfte att snabbt komma fill rätta med den rådande bostadsbristen och underlätta för ungdomar och andra bostadsbehövande att få sin bostadsfråga löst.

Läget på bostadsmarknaden varierar mycket mellan olika delar av landet och mellan olika kommuner. Klara bristtendenser finns, förutom i Storstockholm, endast på ett begränsat antal orter. I ett stort antal kommuner råder det balans på bostadsmarknaden. I vissa kommuner finns det t. o. m. ett överskott. Samtidigt finns det större kommuner där bostäder har byggts på eft sätt som inte svarar mot efterfrågan på nya bostäder. Det finns i dessa kommuner ett överskott på vissa typer av bostäder samtidigt som def finns en kö fill andra typer.

Det är av största vikt atf kommunernas planering utformas så, aft bostadbyggandet anpassas till efterfrågans inriktning. Det gäller, som'jag framhöll i budgetpropositionen i år, t. ex. att fa hänsyn fill ungdomarnas och pensionärernas behov av bostäder. Med hänsyn fill den väntade ökningen av antalet en- och tvåpersonershushåll behöver man i många kommuner bygga fler mindre lägenheter, i första hand lägenheter om två rum och kök.

Under år 1980 påbörjades knappt 50 000 lägenheter. Det antal som påbörjas under år 1981 kan komma att bli lägre. Deffa svarar inte mof def i budgetpropositionen angivna bostadsbyggnadsbehovet. Regeringen analyserar f. n. utvecklingen närmare och överväger eventuella åtgärder för att öka bostadsbyggandet.

Anf. 4 ULF SIVERTUN (vpk):

Herr talman! Jag tackar bosfadsministern för svaret på min fråga.

Utgångspunkten för min fråga är det faktum aft bristen på bosfäder snabbt förvärras i Storstockholmsområdef och i många andra delar av vårt land. Enbart i Stockholm finns det 40 000 människor i den nya bostadskön. Dessa representerar omkring 100 000 människor med bostadsproblem. Att läget varierar mellan olika delar av landet gör knappast situationen bättre för dem som behöver en bostad i Stockholm.

Under de senaste åren har bostadsbyggandet minskat kraffigt. Samtidigt som regeringen talat om ekononrisk kris har den gynnat ett allt större småhusbyggande på flerfamiljshusens bekostnad.

Vad har då blivit följden av den borgerliga regeringens politik? Jo, bostadsbrist och en allt större handel och spekulation med bosfäder, där bostadshajar ganska obehindrat har kunnat sko sig.

De borgerliga partierna, som i en del sammanhang gärna talar stort om lag och ordning, är på detta område desto tystare. Även i handling är de i detta sammanhang återhållsamma. Vilka är det då som drabbas hårdast? Jo, det är vi ungdomar och vanliga löntagare. Den borgerliga bostadspolitiken

garanterar oss endast höga hyror eller en plats på gatan.

Det är lätt för bostadsministern att lägga ansvaret på kommunerna, samfidigt som regeringen välter över stora kostnader på deras ekonomi. När regeringen först drar åt svångremmen på kommunerna och sedan ger dem några slag under bältet är det inte konsfigt aft man tappar andan i bostadsbyggandet.

Som byggnadsarbetare drabbas jag dubbelt av denna politik, och vi kan i dag notera en rekordhög arbetslöshet. Att byggandet är som en motor i samhället är vi ganska överens om både inom fackföreningsrörelsen och nu även på arbetsgivarsidan. Men var står regeringen? Vilka åtgärder har man tänkt vidta? Det räcker inte med analyser och överväganden.

Vad regeringen har gjorf och föreslagit hittills har infe varit fillräckligt. Är ni beredda atf ge ett direkt sföd fill allmännyttan? Är ni beredda att slopa byggmomsen? Är ni beredda atf sänka räntan? År ni beredda aft införa ett prisstopp på byggmaterial? Detta är några konkreta exempel.

Ungdomen kräver nu besked och framför allt handling från regeringen. En av regeringens talesmän, Ulf Adelsohn, sade i Expressen den 26 februari som svar till ungdomen i Stockholm; "Sluta tjata om en egen lya. Bo kvar hemma hos mamma och pappa i stället, så länge som möjligt."

Jag vill fråga: År def här också bostädsministerns och regeringens svar fill den bostadslösa ungdomen i Stockholm? Eller har bosfadsministern några egna råd och recept att ge fill ungdomen?

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om åtgärder för an avhjälpa bostadsbristen

Anf. 5 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr falman! .Det finns inga enkla lösningar på de här frågorna. Ulf Sivertun framställde sin fråga som om vi hade en omfattande och snabbt sfigande bostadsbrist förutom i Stockholm också över hela landet. Jag har velat ge en mer nyanserad bild av läget.

Trots atf regeringen ett flertal gånger har gått in med ekonomiska stimulanser till bostadsbyggandet - nu senast i höstas genom en sänkning av den garanterade räntan på bostadsrätts- och hyreshus - så ser vi inte stora effekter av det. Därför måste vi analysera situafionen innan vi kan vidta åtgärder. Def är också en av anledningarna till atf jag har tillsatt en särskild expert som är kontaktman mellan regeringen och kommunerna i Storstockholm och även de regionala myndigheterna i Stockholm, för att vi de facto skall få fram vad def är som hindrar bostadsbyggandet, framför allt i Storstockholmsområdef. Här är det inte bara fråga om pengar, utan det är fråga om byråkratiska regler som måste förändras och i andra fall om bekymmer med stadsplaner, trafikplaner m. m. Därför finns def infe några enkla botemedel. Det är precis de sakerna som vi håller på att analysera,

Ulf Sivertun tar upp de vanliga vpk-klyschorna om hajar och annat. Låt mig bara erinra om att vi har förändrat lagstiftningen t, ex. när det gäller försäljning av svarta lägenheter så att fängelsestraffet nu har förlängts och därmed också preskriptionstiden för brotten. Vi ser nu dagligen effekter av detta i tidningarna. Def fälls domar på löpande band över de människor som

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om åtgärder för att avhjälpa bostadsbristen

ägnar sig åt sådan här verksamhet. Den bild som Ulf Sivertun försöker ge stämmer alltså inte.

Anf. 6 ULF SIVERTUN (vpk);

Herr talman! Man ställer sig frågan vad den borgerliga regeringen egentligen tänker driva för bostadspolifik. När Ulf Adelsohn gått ut och uppmanat ungdomen i Stockholm att sluta tjata om en egen lya är han bara en av regeringens talesmän. Men def finns en rik flora av uttalanden. Lars Tobisson, moderaternas partisekreterare, brukar uttala sig i de flesta frågor, och han har gjort det även i den här frågan. Han har hävdat aft vi infe har råd att sfimulera ett ökat bostadsbyggande. Ola Ullsfen har också uttalat sig, men han anser att det måste till åtgärder. Vem skall vi egentligen tro på?

Bosfadsministern borde vara den som skulle ge ett svar på frågan. Men när man läser en intervju med bostadsministern från den 25 februari blir man inte klokare. Hon svarar på frågan om vad regeringen tänker göra åt bostadsbristen: Det är inte så mycket vi kan göra. En del säger: Ni har ju en sådan makt. Varför gör ni ingenfing?

Jag tycker def är en bra fräga, men vi har ju sett resultatet i praktiken. Medan bostadsministern ställer sig själv frågor, gäller moderaternas bostadspolifik.

Jag skulle vilja fråga bostadsministern: Om det nu skulle vara så aft man har rensat upp bland de här bostadshajarna, hur många sådana har ni så att säga satt fast?

Jag tycker att läget på det här området är allvarligt. Det krävs nu snabba åtgärder. Det är inte brist på förslag. Både från vpk och från socialdemokratin, hyresgäströrelsen, fackföreningsrörelsen och nu även från arbetsgivarsidan, Byggförbundet, har det ställts krav på direkta åtgärder. Det räcker inte med utredningar och betänkanden. Bostäder måste börja byggas, och det måste göras snart, så att vi infe hamnar i en ny kris.

Anf. 7 Bostadsminisfern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! När man skall fatta beslut bör man först ta reda på bakgrunden fill problemen, och därefter måste man konstruera sina förslag, Def är precis detta vi håller på med just nu.

Ulf Sivertun hänvisar till diverse moderata uttalanden om bostadspolitiken och frågar efter regeringens besked. Jag har givit regeringens besked i svaret. Där har jag hänvisat till vad jag sagt i budgetpropositionen i år, nämligen aft man ute i kommunerna måste ta speciell hänsyn till ungdomarnas och pensionärernas behov av bostäder. Def är alltså detta som gäller. Dessutom har jag gett besked om atf vi överväger eventuella åtgärder för atf öka bostadsbyggandet.

Även Ulf Sivertun känner ju till med vilken spontanitet Ulf Adelsohn ibland gör sina uttalanden, och hans uttalanden i den här frågan får vi väl skriva på det kontot. Men det är klart att man ibland känner sig litet avundsjuk på dem som kan ägna sig åf en sådan spontanitet utan atf fullfölja sina uttalanden i prakfiken.

Ulf Sivertun åberopade också ett uttalande som jag skulle ha gjort i en tidningsintervju. Frågan gällde där: Vill regeringen överta planeringsansvaret från kommunerna när det gäller bostadsbyggandet? Jag sade aft defta är vi icke beredda aft göra, eftersom vi vill ha en nära, lokal anknytning till bostadsplaneringen och fill människorna som bor i kommunerna.

Anf. 8 ULF SIVERTUN (vpk):

Herr falman! Det är bra att bostadsminisfern tar avstånd från moderaternas spel i de här frågorna. Jag är också glad att inte bosfadsministern i dag igen gav rådet aft rökarna skulle sluta röka för aft vi skulle få en lösning på bostadsproblemen.

Vi är överens om aft kommunernas bostadsbyggande är för lågt, men då måste vi också se till atf kommunerna kan börja bygga och att de även gör det. Det handlar också om vad man bygger. Jag skulle vilja fråga: Är det förenligt med en social bostadspolitik att en del storstadskommuner, exempelvis Stockholm, bygger över 90 % småhus, när ungdomen saknar bosfäder? Att i def läget prata om kommunernas självständighet, samtidigt som man belastar deras ekonomi med stora kostnader, är ju hyckleri, och def är inte konsekvent. Ge i stället kommunerna en möjlighet att bygga! Sfimulera byggandet, och tvinga de kommuner som inte tar sitt ansvar atf göra det aft bygga för vanligt folk!

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om kampanjen mot våld i skolan

4 § Svar på fråga 1980/81:263 om kampanjen mot våld i skolan

Anf. 9 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr falman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig vilka slutsatser jag drar av vissa avhopp från rikskommiffén mot våld i skolan.

Jag finner det angeläget att först korrigera eft felaktigt påstående i Lena Hjelm-Walléns fråga. Facklärarförbundefs representant i kommittén har lojalt deltagit i kommitténs arbete och har framfört sina synpunkter vid kommitténs sammanträden. Det uttalande i fidningen Fackläraren som Lena Hjelm-Wallén hänvisar fill har gjorts av den person som förbundet har nominerat i normgruppen.

Sveriges elevers centralorganisation (SECO) och Elevförbundet delfog under våren 1980 i kommitténs arbete och framförde en rad synpunkter på det ramprogram som kommittén utarbetade som bas för sitt arbete. Stor hänsyn fogs till dessa synpunkter vid den slutliga utformningen av ramprogrammet. Därefter meddelade de båda förbunden att de inte önskade vara medlemmar i kommittén.

Kommunalarbetareförbundet var med sin ordförande representerat i kommittén och deltog under större delen av år 1980 i arbetet. Sedan regeringen hösten 1980 framlagt besparingsproposifionen meddelade Kommunalarbetareförbundefs ordförande aft förbundet infe ansåg def meningsfullt att delta i arbetet mot våldet i "en på det hela taget sämre skola".

Den 27 januari 1981 meddelade representanten för Riksförbundet Hem

5 Riksdagens protokoll 1980/81:91-92

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om kampanjen mot våld i skolan

och Skola i brev till mig att det enligt förbundets uppfattning vore "bäst om kommittén mot våld i skolan anses ha fullgjort sina uppgifter i och med den redovisning av elevernas insända material som nu skall göras i en fidning". Samtidigt ber hon att fä lämna kommittén.

Kommittén beslöt våren 1980 aft kampanjen skulle omfatta endast ett läsår och att kommittén därefter skulle upplösas. Riksförbundet Hem och Skolas representant delfog i defta beslut.

Jag är inte beredd att inför riksdagen redogöra för de slutsatser jag dragit av dessa avhopp.

Jag vill däremot begagna def tillfälle Lena Hjelm-Wallén givit mig med sin fräga att redovisa mina slutsatser av kommitténs hitfillsvarande arbete. Det torde vara av större intresse för dem som är oroade av väldssifuafionen i landets skolor.

Att våldet i skolorna - och i samhället i övrigt - ökat hänförs ofta till omständigheter i samhällsutvecklingen, som är svåra aft angripa ufan långtgående åtgärder som får antas ta avsevärd fid atf genomföra. Enligt min mening är def dock möjligt att redan nu förbättra situafionen i skolorna genom aft stimulera fill analys av och ingående diskussion om förekomsten av fysiskt och psykiskt våld i den enskilda skolan. Min mening delas av kommitténs ledamöter.

Erfarenhetsmässigt är det ofta svårt att bearbeta våldsproblem utifrån aktuella händelser. Orsaken till atf man skyggar för problemen är enligt min mening att man inte förmår skilja på bedömningen av våldshandlingen och förövaren. Det är givetvis möjligt, och önskvärt, att man aktivt och konsekvent fördömer en aggressiv eller förnedrande handling, ufan att man tar avstånd från den som utfört den.

Kampanjen har fått en betydande uppmärksamhet och har enligt min mening nått sitt syfte - atf starta en diskussion om våldet i skolan. Det framgår även av de ca hundra bidrag från skolor i alla län som sänts till kommittén, efter det atf urval gjorts först av skolstyrelserna och sedan av länsskolnämnderna.

Kampanjfidningens andra nummer består av elevbidrag. Den skickas uf fill skolorna i mars. Kommittén har sitt slutsammanträde den 9 juni 1981.

Anf. 10 LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr falman! Jag får väl tacka skolministern för svaret, även om hon i deffa uttryckligen gav beskedet att hon infe vill svara på den fråga som jag ställde, nämligen vilka slutsatser skolministern drar av alla avhoppen frän rikskommittén mot våld i skolan.

Låt mig först göra helt klart aft def inte råder några delade meningar om att våld i alla dess former måste bekämpas och aft skolan har en viktig uppgift härvidlag. Däremot finns det, enligt min mening, anledning atf skärskåda de former för antivåldsarbetet som Britt Mogård har valt.

Krifiken mot kampanjen med Stålmannen och Baretta som galjonsfigurer har varit omfattande. Visst har kampanjen rönt uppmärksamhet, men den har i stor utsträckning varit negativ. Detta tycks emellerfid inte bekymra

Britt Mogård särskilt mycket. Tydligen spelar det ingen roll på vilket sätt man uppmärksammas. Uppmärksamheten är ett syfte i sig. Ändamålet helgar medlen, var det någon som sade.

Andra ser mera seriöst på det här arbetet. Britt Mogårds kommitté har decimerats betänkligt. Först hoppade representanterna för eleverna av. 1 kampanjens början påstod Britt Mogård att hon tillmätte elevernas engagemang och medverkan den allra största vikt. När elevorganisationerna inte ville dansa efter skolministerns pipa utan ställde krav, läxades de upp av Britt Mogård och sades vara orepresenfativa för sin grupp. De hade, menade hon, "lite sinne för hur man umgås med andra organisafioner".

Sedan lämnade Kommunalarbetareförbundet kommittén. Alla vackra ord om "en trygg miljö för alla i skolan" kunde inte skyla över resultatet av regeringens åtstramningar på skolans område, som leder fill aft arbetet blir tyngre och svårare för alla som arbetar där.

Hem-skola-förbundef har nu ocksä fått nog och lämnat kommittén helt nyligen. Förmodligen ser alla inblandade organisafioner fram emot atf kampanjen snart skall fa slut.

Ute i skolorna har många reagerat häffigt emot kampanjen, mof det jippobetonade, mot kampanjpaket av smarta reklammakare, mof den bristande tilltron till skolans personal och dess egen förmåga att arbeta med dessa frågor.

För att bekämpa våld behövs allas vårt sföd, men det måste höra till def vardagliga arbetet i hem, i skola och på fritid. Fostran fill hänsyn och solidaritet och tolerans passar infe för effektsökande kampanjjippon.

Britt Mogård vill alltså infe från riksdagens talarstol dra några slutsatser av krifiken mot och avhoppen från anfivåldskampanjen. Jag hoppas att fru Mogård ordentligt vill tänka över def som skett i sin egen kammare.

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om kampanjen mot våld i skolan

Anf. 11 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Det är frestande att börja med atf ställa frågan; Vad gjorde Lena Hjelm-Wallén åf fostran, åt normer, åt våld när hon var skolminister?

Det är fakfiskt fortfarande inte, Lena Hjelm-Wallén, "fru Mogårds kommitté". Även om en del hoppat av finns fortfarande de lärarfackhga organisationerna kvar, vilket möjligen borde vara av intresse för Lena Hjelm-Wallén.

Kampanjkommittén har nu i stort sett gjort sitt. Def är bara visst uppföljningsarbete som återstår. Kommittén har bara ett sammanträde kvar, som jag nämnde.

Nu är det eleverna som har tagit över kampanjen. Det framgår också av Kampanjfidning, nr 2. Jag skall be att till Lena Hjelm-Wallén få överlämna ett korrekturexemplar av nr 2 av tidningen. Jag tror att om Lena Hjelm-Wallén läser alla de bidrag som där finns från elever, kommer hon atf finna att vad man i debatten har påstått eller infe påstått om kampanjen, hur kommitténs ledamöter reagerat eller inte reagerat, vilken form kampanjen

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om försöksverksamheten med yrkesintroduktion

har tagit sig eller fått är fotalt utan intresse, i varje fall för dem som finns ute i skolvardagen.

Korrekturet finns här.

Anf. 12 LENA HJELM-WALLÉN (s);

Herr talman! Jag tror infe att det är ointressant aft diskutera formerna för sådan här verksamhet. Jag tror att väldigt många i skolan gärna vill göra det, för de känner sig mer eller mindre påhoppade av statsrådet Mogård, när hon påstår atf det är just den här kampanjen som startat en diskussion om våld i skolan. Def är ganska oförskämt aft säga det - som om skolans personal infe tidigare har behandlat frågan om våld och försökt bekämpa def i skolan. Def är en självklarhet. Britt Mogård tror aft vissa saker och fing är nya under solen i och med hennes inhopp, men så är def faktiskt infe. Även jag arbetade naturligtvis under min tid i kanslihuset med sådana här frågor, med normer och fostran.

Skolornas reaktion, när de har betackat sig för kampanjmaterialet, beror just på att de gör klart aft det här arbetet redan pågår, Britt Mogård och hennes kampanj fann också, när man ville inrätta diverse lokala organ för denna verksamhet, att samarbetsorgan av def slaget redan fanns. Ni upptäckte väl också - hoppas jag - att brottsförebyggande rådet har en särskild arbetsgrupp för barn- och ungdomsfrågor som på ett mycket seriöst sätt arbetar med denna fråga och som har reda på alla berörda parters uppfattningar.

5 § Svar på fråga 1980/81:274 om försöksverksamheten med yrkesintroduktion

Anf. 13 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Ingrid Sundberg har frågat mig vilka regler ungdomar kan åberopa för att deras yrkesintrodukfion inte skall avbrytas genom åtgärder från lokala fackförbund.

Den i frågan nämnda yrkesintroduktionen avser den försöksverksamhet med yrkesintroduktion om högst 40 veckor som riksdagen med anledning av den s, k, ungdomspropositionen beslutade om våren 1980 och om vilken regeringen meddelade bestämmelser i juni samma år (SFS 1980:534), Enligt bestämmelserna skall yrkesinfroduktionen förläggas till företag och insfitutioner utanför skolan, vilka skall svara för handledning och fillhandahålla de resurser som i övrigt behövs,

Ingrid Sundberg anför atf försöksverksamheten med yrkesintroduktion nu kommit i gång i åtskilliga kommuner och aft programmet verkar få god anslutning. Lokala fackföreningar har emellertid enligt Ingrid Sundberg motsatt sig den typ av arbetslivserfarenhet som det här gäller och ställt som villkor atf ungdomen avlönas enligt avtal som gäller pä arbetsplatsen. Då alternativet har varit att avbryta yrkesintroduktionen har de unga tvingats till deffa, vilket de ofta djupt beklagat.

Detta har delvis behandlats i mitt svar på interpellafionen av Sten Svensson om yrkesintroduktionen den 12 januari i år,

Yrkesintrodukfionen anordnas efter överenskommelse mellan skolan och det företag eller den insfitution som åtar sig atf ta emot en elev i yrkesintroduktion. Beträffande regler för ungdomars deltagande i yrkesintroduktion vill jag påpeka att yrkesintroduktionen bedrivs inom ramen för skolstyrelsens odelade uppföljningsansvar enligt skolförordningens bestämmelser. Huvudregeln bör vara aft anställningsförhållande inte skall föreligga för elever som helt eller delvis får sin utbildning på arbetsställe utanför skolan. Detta gäller dock inte lärlingsutbildning som bygger på att anställningsavtal träffas, Yrkesinfroduktionen skall enligt riksdagens riktlinjer inte omfattas av dessa avtal.

Mellan företaget och eleven skall något avtal inte träffas. Studiestöd enligt gällande regler skall utgå till eleven, och eleven skall inte uppbära lön från företaget. En följd av att eleverna inte får ställning av arbetstagare är att den arbetsräftsliga lagstiftningen inte blir fillämplig på deras arbete eller förhållandet mellan dem och företaget, I stället skall de regler gälla som bestäms genom överenskommelser mellan företag och skola, genom anvisningar för utbildningen som utfärdas centralt och lokalt och genom samråd mellan skola, arbetsförmedling och andra myndigheter, företagen och de fackliga organisationerna.

Jag vill tillfoga att det för den yrkesintrodukfion som en kommun anordnar skall finnas en verksamhetsplan som skolstyrelsen upprättar efter samråd med det lokala planeringsrådet. Genom de lokala planeringsråden har parterna på arbetsmarknaden insyn i såväl inbyggd utbildning som lärlingsutbildning och yrkesintrodukfion.

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om försöksverksamheten med yrkesintroduktion

Anf. 14 INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Jag skall be att få tacka Britt Mogård för svaret.

Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på meningen: "En följd av att eleverna inte får ställning av arbetstagare är att den arbetsrättsliga

lagstiftningen inte blir tillämplig på deras arbete . Men detta accepteras

ju tyvärr inte. Låt mig ge några exempel;

En gymnasieskola har placerat en elev på en trätoffelfabrik. Arbetsmarknadens parter har inget gällande utbildningsavtal för branschen; alltså kan inget avtalsbrott föreligga. Ändå menar Träindustriarbetareförbundet atf eleven antingen skall ha lön eller också försvinna från arbetsplatsen.

En grundskola har som ett led i anpassad studiegång placerat en högstadieelev vid en plywoodfabrik, Träindustriarbetareförbundef hävdar att avtalsbrott föreligger. Skall eleven vara kvar, skall han ha lön.

En kommun placerade två elever på yrkesintrodukfion på ett daghem. Bägge eleverna stormtrivdes. Nu har de emellertid tvingats lämna anställningen sedan det lokala facket ställt defta som alternafiv till avtalsenlig praktikantlön.

En ung person har anställts på en träindustri i nordvästra Skåne, Arbetsgivaren åläggs aft betala avtalsenlig lön, och eleven får lämna sin

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

yOm försöksverksamheten med yrkesintroduktion

anställning, Def finns säkert fler exempel.

Jag är djupt förtvivlad över att de fina insatser som man hoppades kunna göra genom ungdomspropositionen saboterats på sä många ställen ute på arbetsmarknaden. I Mariesfads-Tidningen läser jag en rubrik: Facken stjälper ungdomarnas chans.

Jag har inte ställt den här frågan för att på något sätt gå emot facket, utan jag har velat atf statsrådet Mogård här skulle ge en klar bild av vilka regler de unga skall kunna åberopa när de ställs inför situationen atf de måste lämna den arbetsplats som de, kanske efter många månaders arbetslöshet, har kunnat få.

Om departementet kunde hårdare klargöra att def här inte är fråga om en anställning där arbetsräftsliga regler gäller, skulle man härigenom kunna förhindra sådana situationer som dem jag tidigare redovisat. Statsrådet Mogård är, precis som jag, medveten om att frågan i ett fall i Västergötland har gått så långt att arbetsgivare - i det fallet en frisör - blivit stämd på skadestånd därför att han har tagit emot en elev i yrkesintroduktion mot vad som av facket uppfattats som gällande regler.

Jag beklagar sådana följder - och' jag vet att statsrådet Mogård också beklagar dem - men vilka praktiska åtgärder kan den enskilde eleven och skolan i förening vidta för att klara upp denna djupt beklagliga situation?

Anf. 15 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Det framgår av den av riksdagen godkända propositionen att dessa skolelever skall betraktas som elever, även om yrkesintrodukfionen förläggs till arbetsplatser. Däri ligger att de kollektivavtal, lagar och andra föreskrifter som har fillkommit för aft reglera förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare inte kan anses omfatta yrkesinfroduktionen, som alltså ligger litet vid sidan av det reguljära arbetslivet.

Jag kan bara hoppas att vi skall kunna råda bot mot de missuppfattningar som föreligger genom ytterligare information. Jag är tacksam för Ingrid Sundbergs fråga lika väl som för Sten Svenssons interpellafion tidigare, eftersom de gett mig möjlighet att ytterligare klarlägga förhållandena.

Att def skulle handla om medvetet sabotage kan jag under inga förhållanden föreställa mig. Jag kan inte tänka mig annat än aft alla har eft gemensamt intresse av ungdomens framtid.

Anf. 16 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Det är inte mycket att tillägga. Jag sade ocksä uttryckligen atf inte heller jag tror att def är sabotage ufan atf det helt enkelt råder ett missförstånd när det gäller ungdomarnas funkfion inom yrkesintroduktionen på arbetsplatserna.

Jag har varit i kontakt med ett par sådana här fall. Det lustiga är att det verkar som om motståndet är mycket större i de fall där det verkligen är fråga om duktiga elever, som gör ett gott arbete. De säger att arbetsgivaren utnyttjar den unge.

Ett fall som jag har varit i kontakt med gällde en mycket svärplacerad elev

- men arbetet gav honom i alla fall någonting aft göra. Där ansåg man aft det infe var fråga om eft anställningsförhållande, eftersom eleven praktiskt taget inte gjorde någonting. Detta är ju en sorglig uppfattning om idén bakom yrkesintrodukfionen. Jag är glad atf statsrådet Mogård gett så klara direktiv till ledning för skolorna, som ju trots allt är de som har avtalen med företagen. Jag tackar än en gång för svaret.

6 § Svar på fråga 1980/81:290 om bibehållande av manuell betjäning av Mälarbron i Södertälje

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om bibehållande av manuell betjäning av Mälarbron i Södertälje

Anf. 17 Kommunikafionsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Tore Claeson har, med hänvisning fill en utredning från sjöfartsverket angående fjärrmanövrering av Mälarbron i Södertälje, frågat mig om jag vill medverka fill att bron får behålla den manuella betjäningen med hänsyn till de fördelar detta innebär beträffande säkerhet och snabbhet vid broöppningar.

Sjöfartsverket sköter förutom Mälarbron även Slussbron. Verkefs personal i Södertälje är i dag utspridd på tre olika platser, Mälarbron, Slussfornet och Mälarens lotsplats. Dessa platser är bemannade dygnet runt. En samordning av verksamheten till en plats, Slussfornet, är enligt sjöfartsverkets utredning angelägen. Samordningen innebär ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser. Ett trafikinformafionssystem kan nämligen införas för sjöfarten i Mälar-Landsortsområdet utan aft personalstyrkan behöver utökas. En förutsättning är dock att Mälarbron kan fjärrmanövreras. Eft försök med TV-övervakning kommer därför att genomföras under ca tre månader.

Hittillsvarande erfarenheter av fjärrmanövrering av broar är goda både från väghållarens och sjötrafikens synpunkter. Dessutom finns som nämnts besparingsmöjligheter i en samordnad drift av två eller flera broar. I budgetpropositionen 1980/81:100 har jag föreslagit aft vägverket och sjöfartsverket söker genomföra de besparingsåtgärder som kan finnas vid samordnad drift av broar. En fjärrmanövrering av Mälarbron innebär enligt sjöfartsverkets utredning besparingsmöjligheter och bör således enligt min uppfattning genomföras, naturligtvis under förutsättning att försöksverksamheten med TV-övervakning utfaller positivt.

Anf. 18 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Men jag nödgas faktiskt konstatera, att något rikfigt svar på frågan om Ulf Adelsohn vill medverka till att bron fär behålla den manuella betjäningen med hänsyn fill de fördelar det innebär beträffande säkerhet och snabbhet vid broöppningarna kan jag inte läsa uf av det här svaret. Ulf Adelsohn talar i svaret om andra saker.

En gemensam organisafion för personalen, som nu finns utspridd på de olika platser som nämnts, är naturligtvis bra. Def kanske bl. a. kan medföra

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om bibehållande av manuell betjäning av Mälarbron i Södertälje

ordentliga dagrum och vettiga personalutrymmen för personalen, vilket man nu i stort sett saknar. Det är naturligtvis viktigt.

Ulf Adelsohn säger i svaret: "Eft trafikinformationssystem kan nämligen införas för sjöfarten i Mälar-Landsortsområdet utan att personalstyrkan behöver utökas." Def är dock inte detta som är anledningen till atf den personal som berörs är orolig. Personalen befarar att beslutsfattarna är i färd med att minska personalstyrkan. Det är deffa som utlöst den oro som kommit fill uttryck på olika sätt från personalens sida.

Jag vill också i sammanhanget nämna att kanalchefen i en intervju nyligen har medgett att det blir längre öppningstider - och därmed alltså större trafikproblem - och att det förmodligen kommer atf behövas fler TV-kameror än man förutsett. Därmed är det infe heller så säkert att det kostnadsmässigt blir någon vinst.

Men det allra viktigaste i det här sammanhanget och det man absolut bör trycka på - jag tror atf också Ulf Adelsohn delar min uppfattning - är att man måste fillmäta säkerhetsaspekterna en väldigt stor betydelse. Just det förhållandet aft def finns manuell betjäning på bron har bevisligen bidragit till och undanröjt många olyckstillbud på bron. Det finns också möjligheter, t. ex. när ambulanser skall över bron på väg fill Södertälje sjukhus, för bropersonalen vid manuell betjäning att något hålla igen på själva broöppningen för att släppa fram utryckningsfordon. Jag har i dagarna varit i kontakt med personal vid brandkåren som bl. a. svarar för ambulansufryckningar. Jag kan säga att man där är livrädd för atf den manuella betjäningen skall försvinna. Def är främst ur säkerhets- och trafiksynpunkter som man hyser farhågor. En sådan åtgärd kommer utan tvivel att leda till stora problem. Jag skulle därför vilja upprepa frågan om Ulf Adelsohn är beredd att medverka fill att behålla den manuella betjäningen med hänsyn till de fördelar den uppenbarligen innebär.

Anf. 19 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herrtalman! Jag vet infe riktigt burman kan läsa mitt svar, men jag tycker inte det är så svårt att läsa ut att fjärrmanövrering enligt sjöfartsverkets utredning innebär besparingsmöjligheter och således enligt min uppfattning bör genomföras, naturligtvis under förutsättning att försöksverksamheten med TV-övervakning utfaller positivt.

Vi skall i tre månader pröva detta system. Blir det inte bra får herr Claeson rätt, och då får vi kanske bibehålla en manuell betjäning.

I övrigt vill jag understryka att erfarenheterna av fjärrmanövrering är goda, vilket jag också skrivit i svaret. Det bygger bl. a. på en rapport för rörliga broar vid Strängnäs, där man också har möjlighet till radiokontakt med både fartygen och andra via mikrofoner. Jag tror, om jag skall vara uppriktig, att den teknik vi har kommer atf visa sig vara till fyllest. Men visar det sig vid försöksverksamheten aft så inte är fallet får vi naturligtvis inta en annan ståndpunkt. Men till dess har jag tagit den här ståndpunkten.

Anf. 20 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Försöksverksamheten med TV-övervakning med en kamera kommer ju att genomföras medan man fortfarande har kvar manuell betjäning. Följakfiigen blir def litet svårt att riktigt klara ut fördelarna och nackdelarna med en fjärrmanövrering. Jag tycker att man i detta sammanhang fortsättningsvis bör lyssna mer på dem som verkligen berörs, på dem som verkligen känner fill förhållandena och dagligen upplever de för- och nackdelar som följer med de olika broöppningssysfemen. Bortsett ifrån om man med ett antal TV-kameror kan åstadkomma en nöjaktig bevakning i samband med broöppningarna vill jag uttrycka den förhoppningen att man kommer att behålla den manuella betjäningen med hänsyn till de fördelar som denna uppenbarligen erbjuder ur trafiksäkerhetssynpunkt och ur säkerhetssynpunkt när det gäller olyckstillbud och sådant. Om man nu skall satsa pengar - och det är uppenbart aft man, om def hela skall fungera, kommer atf få satsa mer pengar än man från början räknat med - är def bättre att göra det på en manuell betjäning, pä att behålla duktig personal. Det är bättre än att satsa ytterligare pengar på fjärrmanövrering.

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Om bibehållande av manueU betjäning av Mälarbron i Södertälje

7 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1980/81:114 fill jusfifieutskottet 1980/81:120 fill skafteufskoftet 1980/81:122 fill kulturutskottet 1980/81:128 fill näringsutskoftet 1980/81:136 till jordbruksutskottet 1980/81:138 fill utbildningsutskottet

8 § Föredrogs och hänvisades Mofionerna

1980/81:1951-1955 fill jordbruksutskottet 1980/81:1956 fill frafikutskottet

9 § Föredrogs men bordlades åter
Finansutskottets betänkande 1980/81:17
Skafteufskottets betänkanden 1980/81:22-24 och 26
Justifieufskoftets betänkande 1980/81:23
Utrikesutskottets betänkande 1980/81:19
Kulturutskottets betänkande 1980/81:22
Trafikutskottets betänkanden 1980/81:14 och 15
Jordbruksutskottets betänkande 1980/81:17
Näringsufskotfets betänkande 1980/81:36
Civilutskottefs betänkanden 1980/81:20-23

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

10 § Omflyttning på föredragningslistan

Anf. 21 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag fär meddela atf på morgondagens föredragningslista uppföres kulturutskottefs betänkande 22, näringsufskotfets betänkande 36 och civilutskot-

OmflyUning på

föredragningslistan *' betänkanden 20-23 främst bland två gånger bordlagda ärenden

Anmälan av inter-peUation

11 § Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1980/81:116 om kommunalekonomiska frågor inför år 1982

1980/81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder

1980/81:123 om gymnasial utbildning för döva och gravt hörselskadade

1980/81:124 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

1980/81:127 om folkbildning m. m.

1980/81:129 om översyn av skogs- och jordbruksforskningen

1980/81:130 om industripolitikens inriktning, m. m.

1980/81:132 med förslag till lag om vissa avgifter i allmän hamn m. m.

1980/81:133 om riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m.

1980/81:134 om investeringar på Arlanda flygplats m. m.

1980/81:135 om former för styrning av försäkringskassornas förvalfningsuf-gifter, m. m.

1980/81:137 om stödet till dagspressen

1980/81:145 om finansiering av vissa arbetsmarknadspolifiska åtgärder

1980/81:149 om Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation

12 § Anmäldes och bordlades
Förslagen

1980/81:16 Riksdagens revisorers förslag angående det statliga redovisningssystemet

1980/81:17 Riksdagens revisorers förslag angående Försvarets planerings-och ekonomisystem-Planeringssystemet inom civilförsvaret

13 § Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits fill kammarkansliet

den 10 mars

1980/81:105 av Kun Ove Johansson (s) till jordbruksministern om förbättrat miljöskydd:

Människors oro för följderna av den ökande användningen och hanteringen av kemikalier inom industrin samt jord- och skogsbruket har vuxit sig allt starkare. För några år sedan chockades hela landet av miljöskandalen i

Teckomatorp. Och det var lätt att förstå. Det var närmast ofattbart att eff företag så hänsynslöst kunde åsidosätta samhällets miljökrav och hota eff helt samhälles välbefinnande och hälsa.

Det fanns de som trodde att det som inträffat i Teckomatorp var en engångsföreteelse. En lång rad miljöarbetare och experter varnade dock för aft vad som "kommit i dagen" endast var "toppen på ett isberg". Man befarade atf det runt om i landet begåtts liknande brott mot miljön som i Teckomatorp. Allmänheten krävde därför bättre kontroll och en effektivare miljölagstiftning för atf komma fill rätta med problemen.

Av allt att döma har ett nytt omfattande miljöbrotf avslöjats. Ett företag, strax söder om Malmö, misstänks ha hanterat gifter på ett minst sagt skandalartat sätt. Stora mängder vatten med giftig kromhalf antas ha släppts ut i marken. Myndigheterna som har atf bevaka och förebygga miljöbrotf urskuldar sig med atf de blivit förda bakom ljuset.

Riksdagen beslutade 1975, på förslag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, om en förbättrad hantering av kemiskt avfall. Obligatorisk skyldighet infördes för företagen aft lämna uppgifter om miljöfarligt avfall. Och den första deklarationsomgängen genomfördes kort fid därefter.

Regimskiftet 1976 innebar emellerfid aft det arbete som pågick inom miljöområdet nära nog avstannade. De borgerliga regeringarnas passivitet är upprörande. Man har inte ens orkat med att genomföra riksdagens intentioner från 1975. Varken 1977 eller 1979 genomfördes någon deklarafion. Och av planeringen att döma avser man tydligen inte heller att genomföra någon deklarationsgenomgäng för 1981/82. Regeringens handlingsförlamning är anmärkningsvärd. Den tycks vilja ge vika för de starka ekonomiska intressen som finns för atf urholka riksdagens redan fattade beslut.

Sent omsider har regeringen lagt fram förslag fill ändringar i miljöskyddslagen. Bakgrunden till lagförslaget är enligt propositionen def faktum att miljöskyddslagen inte täcker in all miljöfarlig verksamhet och att nuvarande straffbestämmelser inte är utformade med tanke på mera allvarliga brott mof miljön. En stor svaghet i regeringsförslaget är emellertid att man inte klarar ut hur tillsynen av företag som hanterar miljöfarliga ämnen skall gå fill.

De myndigheter som skall kontrollera de lagar som gäller för den inre och yttre miljön utsätts nu för hård kritik. Och den kritiken är i hög grad befogad. Vid def aktuella företaget i Hököpinge har ingenting gjorts för atf förbättra arbetsmiljön trots ihärdiga påstötningar därom från de regionala skyddsombuden. Ett sådant förfarande kan naturligtvis inte försvaras.

Myndigheterna har dock otvivelaktigt en svår uppgift. En handfull människor skall bevaka ett mycket stort antal företag som använder miljöfarliga ämnen och produkter. De som skall kontrollera dessa företag borde vara flera, åtminstone i de län där man har en omfattande miljöfarlig produktion. Mycket talar emellerfid för aft svångremspolifiken också drabbar detta område. Tillsynen riskerar därför framgent att bli ännu sämre samtidigt som användningen av miljöfarliga ämnen tenderar atf öka. Risken

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Anmälan av interpellation

Nr 92

Tisdagen den 10 mars 1981

Meddelande om fråga

atf åka fast för miljöbrotf blir ännu mindre. Det är en djupt otillfredsställande utveckling.

Mot bakgrund av vad som här anförts anhålles om att få ställa följande frågor till jordbruksministern:

1. Anser statsrådet att de ändringar i miljöskyddslagen som föreslagits i proposition 1980/81:92 är fillräckligt långtgående för att man skall komma till rätta med företags giftufsläpp?

2. Kommer statsrådet att vidtaga några särskilda åtgärder med utgångspunkt från vad som hänt i Hököpinge?

3. Är statsrådet beredd medverka till att de myndigheter som utövar tillsyn över lagarna för den inre och yttre miljön får ökade resurser?

14 § Meddelande om fråga

Meddelades aft följande fråga framställts

den 10 mars

1980/81:304 av Thure Jadestig (s) till jusfitieministern om översyn av reglerna för husrannsakan;

I samband med verkställandet av vissa förpassnings- och utvisningsärenden har den senaste fiden uppmärksammats de former under vilka polisen gjort husrannsakan. Härvidlag har intrång gjorts i kloster och andra lokaler som fillhör kyrkor och samfund. För många har detta verkat stötande. Reglerna för husrannsakan bör därför ses över så att kyrkorummet infe berövas sin traditionella roll som fristad.

Med hänvisning fill def anförda vill jag ställa följande fråga fill justifieministern:

Avser jusfitieministern att inifiera en översyn av reglerna för husrannsakan i vissa lokaler som kyrkorum t. ex. genom tilläggsdirektiv fill tvångsmedelskommittén?

15 § Kammaren åtskildes kl. 15.43.
In fldem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen