Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:89

Torsdagen den 26 februari

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 18 innevarande månad,

2 § Talmannen meddelade att Stina Eliasson anhållit om ledighet från uppdraget som riksdagsledamot under tiden den 10 mars-den 10 april 1981.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Erik Egervärn (c) skulle tjänstgöra som ersättare för Stina Eliasson.

3§ Svar på fråga 1980/81:268 om remissbehandlingen av visst betänkande av socialberedningen

Anf. 1 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Blenda Littmarck har frågat mig av vilken anledning enskilda kommuner inte har anmodats att yttra sig över socialberedningens betänkande LVM - Lag om vård av missbrukare i vissa fall (SOU 1981:7).

Den 29 maj 1980 bemyndigade regeringen mig att tillkalla en kommitté för översyn av bestämmelserna om vård oberoende av samtycke inom socialtjänst- och sjukvårdslagstiftningen. Kommittén fick i uppdrag atf med förtur utarbeta ett förslag beträffande vården av vuxna alkohol- och narkotikamissbrukare. Förslaget skulle redovisas i sådan fid att en ny lagsfiftning skulle kunna träda i kraft samfidigt med att de nu gällande vårdlagarna inom social-, nykterhets- samt barn- och ungdomsvården ersätts av socialtjänstlagstiftningen, dvs. den 1 januari 1982. Uppdraget utformades så i enlighet med riksdagens uttryckliga begäran (SOU 1979/80:44, rskr 385).

Med stöd av bemyndigandet tillkallade jag den 19 juni 1980 sex ledamöter i kommittén, som antog namnet socialberedningen. Beredningen överlämnade den 27 januari i år till mig det betänkande som frågan avser. Dagen därpå remitterades betänkandet till 56 remissinstanser, 27 av dessa

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om remissbehandlingen av visst betänkande av socialberedningen

anmodades i egenskap av statliga myndigheter att avge yttrande. Återstoden, bland vilka ingår Landstingsförbundet, Kommunförbundet och de fackliga centralorganisationerna, bereddes enligt rådande praxis tillfälle att avge yttrande. Remisstiden bestämdes till den 31 mars 1981.

Socialberedningen har på ungefär fyra månader tagit fram ett enhälligt förslag i denna så länge omstridda fräga. Den föreslagna lagstiftningen är av den karaktären att yttrande bör inhämtas från lagrådet. Proposifion bör föreläggas riksdagen senast när höstsessionen 1981 inleds för atf infe behöva bli föremål för behandling och beslut endast någon eller några veckor innan lagen skall träda i tillämpning. En annan behandling skulle framstå som särskilt olämplig i fråga om en lagstiftning av så genomgripande natur för enskilda människor som denna.

Mof denna bakgrund får man se mitt beslut att genom kommunernas och landsfingskommunernas centrala intresseorganisationer inhämta medlemmarnas syn på det avgivna förslaget. Jag har därvid utgått ifrån atf dessa organisationer på lämpligt sätt hör medlemmarna. Varje kommun, landstingskommun eller annan som önskar framföra en individuellt avfattad mening över förslaget direkt till departementet är självfallet välkommen att göra detta i det här liksom i alla andra fall.

Anf. 2 BLENDA LITTMARCK (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Söder för svaret.

Jag är inte nöjd - förstås. I svaret upptas nämligen mest bakgrunden till handläggningen av ärendet. Däremot är argumenteringen för atf kommunerna infe är tillfrågade litet tunn.

Vi står nu inför remissbehandlingen av en av de frågor som under de senaste åren upprört sinnena mer än någon annan fråga på def sociala fältet. Vi har alla kunnat följa utvecklingen, från debatten om socialtjänstlagen fill diskussionen om LPV, lagen om viss psykiatrisk vård. Kritiken var då så kraffig att def t. o. m. bildades eft riksförbund mof denna lagsfiftning.

Den nu aktuella frågan angår egentligen de enskilda kommunerna mer än någon annan. Trots detta bereds infe dessa fillfälle att yttra sig direkt. Jag vet att fiden är begränsad, men jag vet också att Kommunförbundet just därför inte anser sig ha fid atf - som def brukar - i andra hand ta in yttranden från kommunerna, bearbeta dessa och sedan framlägga en sammanfattning till regeringen. Det är just därför som de enskilda kommunerna skulle ha tagits upp på listan.

Huvudmannaskapsförändringarna gör också att hela denna verksamhet kommer att direkt angå kommunerna, både landstingskommuner och primärkommuner.

Jag vet inte riktigt vad man skall ta sig till just i denna situation. När jag tittar på listan - för att inte göra något fel, inte för atf på något sätt vilja tysta några motståndare - frågar jag mig varför t. ex. Moderata ungdomsförbundet har beretts tillfälle atf yttra sig men däremot inte Stockholms kommun". Stockholms kommun - min hemkommun - är upprörd över defta, och det är man också i Göteborg och Malmö. Men det är inte bara de stora

kommunerna som skulle ha tillfälle att yttra sig utan även andra, t. ex. kommuner med särskilda problem, som Mora och Söderhamn. Man kunde gjort en uppdelning efter invånarantal eller någonfing annat så att man fått eft brett underlag för defta ställningstagande, som - jag upprepar def för tredje gången - direkt angår kommunerna.

Jag har naturHgtvis, som alla andra intresserade i denna situation, uppmanat så många som möjligt att komma med spontanremisser, och jag kommer att fortsätta göra det. Men detta har inte alls samma effekt som om kommunerna från början, för tids vinnande, beretts ett direkt tillfälle att svara på detta betänkande. De förlorar ju fid nu, och tid är vikfigt som statsrådet har poängterat. Jag kommer att uppmana alla aft yttra sig, men jag undrar om statsrådet kommer atf fa lika stor hänsyn fill dessa spontanremisser som till dem som är officiellt begärda.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om remissbehandlingen av visst betänkande av socialberedningen

Anf. 3 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr falman! Jag bestrider mycket bestämt att min argumentering var tunn. Det som är mest väsentligt aft göra - och där är vi överens - när def gäller en så betydelsefull lag, som rör de enskilda människornas situation, är att se till atf vi får en lagstiftning som i enlighet med vad riksdagen har uttalat har blivit föremål för erforderlig beredning i de politiska instanserna och som det kan fattas beslut om i sådan tid att den blir möjlig atf tillämpa för dem som har att göra det. Jag tror infe att det finns något annat att säga än att vi i regeringen har gjort vårt yttersta för att fullfölja deffa riksdagens uppdrag.

Kommunförbunden och landstingsförbunden är infresseorganisafioner för kommunerna. Varje kommun som noggrant har följt den här utvecklingen har möjhghet att inkomma med synpunkter på detta, och det har jag också klart sagt i mitt svar på frågan.

Jag vet inte vad Blenda Littmarck har för uppfattning om regeringens sätt att arbeta, men jag vill med bestämdhet hävda att vi självfallet far mycket stor hänsyn till vad kommunerna säger i denna viktiga fråga. Vi har också tidigare försökt atf på allt sätt - det har också skett i beredningen - foga samman de ganska divergerande uppfattningar som funnits i frågan för att äntligen komma fram till en lösning, så att de människor som behöver vård kan få en adekvat vård. Vi bör också upphöra att diskutera olika vårdteorier så aft människorna faller emellan.

Anf. 4 BLENDA LITTMARCK (m):

Herr talman! Jag anser att jag fortfarande inte har fått någon tillfredsställande förklaring till aft kommunerna inte direkt uppmanats att avge yttranden. Därmed skulle man ha vunnit tid. Def väsentliga i statsrådets svar är ju att tiden var ett hinder för deffa. Men det blir en dubbel omgång om kommunernas yttranden skall tas in fill kommunförbunden och bearbetas där och sedan skickas vidare.

Statsrådet kanske blir ännu mera ledsen om jag säger detta, men socialberedningen kunde ha kommit i gång litet tidigare. Socialutskottet

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om lämplighetsprövning vid anställning på barndaghem och fritidshem

hade ju fattat beslut om beredningen långt innan den kom i gång och räknade med att man skulle kunna börja med förberedelsearbetet och en kartläggning just för detta.

Anf. 5 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Beträffande den sista frågan: I det första beslutet var def visserligen sagt från socialutskottet att def skulle tillsättas en beredning, men någon klarhet i vad den de facto skulle utföra kom man inte fram till förrän riksdagen hade fattat det andra beslutet i den här frågan.

Sedan vill jag understryka ytterligare atf vi självfallet kommer att noggrant studera vad enskilda kommuner säger. Men det är också en fråga om hur olika beslutsordningar fungerar ute i kommunerna. Vi fann atf det här sättet var det bästa - en prövning där vi kan utgå ifrån den gemensamma bedömning som kommunförbunden gör men naturligtvis också analysera vad enskilda kommuner som har eft intresse i detta säger.

Det var sedan en fråga till som jag inte har besvarat. Den gällde de politiska ungdomsförbunden. Det är tradifion att vi tillfrågar dem i sådana här sammanhang precis som kvinnoförbunden. Det här skulle inte vara något undantag.

Anf. 6 BLENDA LITTMARCK (m);

Herr talman! Statsrådets svar håller inte. Det är fortfarande kommunerna som har det dagliga arbetet. Det är de som direkt vet vad det är fråga om - hur förslaget kommer att slå ut i deras dagliga arbete. Den omgång som har valts kommer att förkorta deras fid att yttra sig. Vi kommer inte att få det breda underlag som vi behöver. Jag tycker att denna ordning är klart otillfredsställande.

Jag förstår mycket väl att man vill ha med ungdomsförbunden och hela Organisationssverige, men det finns därför ingen anledning att utesluta dem det mest angår.

4 § Svar på fråga 1980/81:275 om lämplighetsprövning vid anställning på barndaghem och fritidshem

Anf. 7 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Ingrid Sundberg har frågat mig om jag anser att någon form av lämpUghetsprövning är mofiverad för anställning vid barndaghem och frifidshem och hur denna i så fall bör ske.

Kommunerna är skyldiga att bedriva uppföljande studie- och yrkesorientering för atf stödja ungdomar som inte har fyllt 18 år och som efter avslutad grundskola varken genomgår utbildning eller har arbete. Detta uppföljningsansvar som ålagts skolstyrelserna syftar till att ge ungdomarna möjlighet till arbete, prakfik eller utbildning. Verksamheten skall bedrivas i nära samverkan med berörda lokala statliga och kommunala organ, främst den offentliga arbetsförmedlingen och sociala centralnämnden. För ungdomar

som inte påbörjar en utbildning och är arbetslösa skall de kommuner som har gymnasieskola kunna anordna introduktionsprogram om högst fyra veckor eller yrkesintroduktion om högst 40 veckor. Yrkesinfroduktionen skall så långt möjligt ges en individuell utformning och anordnas i samverkan med företag, institufioner m. m.

Det sätt på vilket uppföljningen skall ske innebär bl. a. atf personliga kontakter måste fas för att med den unge diskutera vilka åtgärder som är lämpliga.

I dessa kontakter måste självfallet ligga en bedömning av vilka arbetsplatser som finns tillgängliga och är lämpliga.

Bland de arbetsplatser som kan komma i fråga för placering av ungdomar är daghem och fritidshem. Daghemmen och frifidshemmen har dock ofta en relafivt hög personalomsättning. Personalen är många gånger ung och nyutbildad. Samtidigt kan i barngruppen olika barn behöva särskilt stöd. Detta är exempel på faktorer som måste vägas in när man avser att erbjuda ungdomarna arbete inom barnomsorgen.

Jag vill poängtera att uppföljningsansvaret i sig innebär atf den unges lämplighet för olika typer av arbete noggrant måste prövas. Före en eventuell placering i daghem eller fritidshem måste dessutom enligt min mening beaktas vilka möjligheter och förutsättningar daghemmet eller fritidshemmet har aft ta emot ungdomarna och ge dem handledning. Detta innebär bl, a, atf placeringen måste ske i nära samarbete med personalen.

Jag vill dessutom tillägga atf man, när man erbjuder ungdomar arbete inom barnomsorgen, alltid måste vara medveten om att arbete bland barn är en ansvarsfull och krävande uppgift. Kommunerna har påtagit sig ett ansvar för de barn som är inskrivna på daghemmet eller fritidshemmet. En ur många synpunkter önskvärd yrkesintroduktion av ungdomarna får inte leda till att förtroendet för barnomsorgen rubbas,

Anf. 8 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka socialministern för svaret, som gör mig litet förvånad. Trots alla vackra ord tycker jag att det finns tecken på en principiell glidning när det gäller uppfattningen om syftet med barnomsorgen i vårt land.

För föräldrar som inte själva kan svara för tillsynen av sina barn är det nödvändigt aft veta att barnen är omhändertagna på bästa möjliga sätt. Låt mig säga aft det som jag nu skall beröra inte gäller vare sig den fast anställda och ofta mycket kompetenta daghems- och fritidspersonalen eller huvuddelen av alla dem som arbetar och praktiserar på daghem och frifidshem.

När det gällde de unga pojkar som ingick i dens. k. Stockholmsligan visade det sig aft den enda tjänst som någon av dem hade haft var daghemstjänst. Vi har haft flera fall av missanpassade ungdomar. Dessa ungdomars enda kontakt med arbetslivet har varit sysselsättning inom barnomsorgen. Nu sade statsrådet Söder att dessa platser skall stå fill förfogande, och jag kan hålla med om detta. Däremot fick jag inte svar på frågan i vilken form prövning skall ske.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om lämplighetsprövning vid anställning på barndaghem och fritidshem

Nr 89

Torsdaigen den 26 februari 1981

Om lämplighetsprövning vid anställning på barndaghem och fritidshem

Anställda vid Stockholms stads revisionskontor har gått till hårt angrepp mot fusk med arbetstider och allmän hållningslöshet bland personalen vid Stockholms fritidshem. Till stor del gäller detta outbildad personal och i många fall säkert personal som inte har kunnat få annan anställning.

Vad jag reagerar emot, och där ser jag den principiella glidningen, är att dag- och frifidshem på något sätt utgör platser för rehabilitering eller skyddad verksamhet för missanpassad ungdom. Detta kan bara gå uf över en grupp, nämligen barnen som har lämnats för att få bästa möjliga omsorg.

Det finns skäl för mig att läsa upp en skrivelse från kombinerat AMS och skolöverstyrelsen. Skrivelsen, som har diarieförts på skolöverstyrelsen, har skickats fill samtliga länsarbetsnämnder. Det står bl. a. följande; "Inom vissa yrken måste särskilt hårda krav ställas pä utövarnas personliga livsföring. T. ex. är alkoholbruk och trafikarbete oförenliga, och för att knyta an fill en aktuell debatt inom ett AMU-center i Stockholm, är narkotikabruk oförenligt med arbete i daghem. Samma krav som ställs på utövare av eft visst yrke måste självfallet ställas också på dem som utbildas fill yrket."

Jag vill ställa en fråga till statsrådet Söder: När man tar hand om dessa ungdomar, av vilka många inte har kunnat få något annat arbete och inte vill ha någon utbildning, vilken prövning skall då göras, bl. a. med hänsyn till ungdomarnas eventuellt kriminella belastning och missbruk av alkohol eller narkotika?

Anf. 9 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Jag kan inte se att mitt svar innehåller någon som helst principiell glidning när def gäller ansvaret för de barn som finns i barnomsorgen. Självfallet måste barnomsorgen utgå ifrån barnens behov och förutsättningar. Jag har i mitt svar givit flera exempel på aft man ufifrån denna utgångspunkt noggrant måste pröva anställning av def här slaget lika väl som den fast anställda personalens anställning. I svaret säger jag t. ex. att man måste driva verksamheten i nära samarbete med arbetsförmedling och sociala centralnämnder. Vidare måste man pröva lämpligheten när det gäller de här ungdomarna. Detta bör också göras i samarbete med skolan, där t. ex. syo-konsulenterna kan spela en avgörande roll. Det kan då bli en komplettering med tanke på uppgifterna inom den sociala verksamheten.

Jag säger alltså redan i mitt svar att den unges lämplighet måste noggrant prövas. Det blir då en fråga för den som är ansvarig för personalen i daghemmet eller fritidshemmet att lösa problemet på det sätt som befinns vara lämpligast vid de olika fillfällena. I svaret säger jag också att arbete bland barn "är en ansvarsfull och krävande uppgift" och slutar med att säga att "yrkesintrodukfion av ungdomarna infe får leda till att förtroendet för barnomsorgen rubbas". Vad jag anser i denna fråga kan väl knappast uttryckas klarare.

Anf. 10 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Nej, fru socialminister, jag sade också att det fanns vackra ord i svaret fill mig. Men hur ser det uf i verkligheten?

Jag har frågat statsrådet; Hur skall en sådan här prövning gå till? Vilken ledning finns det för syo-konsulenten och för den lokala arbetsförmedlingen när def gäller aft göra en sådan här prövning? Lämpligheten skall prövas, men svårigheterna finns också för dem som har ansvaret för den unge. Det kan vara ganska krävande atf på rätt sätt placera vederbörande.

Vi vet i dag att def enklaste är atf utgå från precis def som står i statsrådets svar;

"Bland de arbetsplatser som kan komma i fråga för placering av ungdomar är daghem och fritidshem."

Det är mycket lätt att låta en av de här kanske ofta missanpassade ungdomarna få börja på eft daghem eller ett frifidshem, utan att det finns några direktiv för prövning. Och min konkreta fråga till statsrådet är: Skulle statsrådet kunna tänka sig aft den skrivelse, som jag förut citerade, gick uf fill alla skolor och till arbetsförmedlingarna runt om i landet, så att de blir medvetna om bl. a. aft man när det gäller beredskapsarbete för ungdom har räft aft upphöra med arbetet? Det finns fastställt i de nya skärpta direkfiv som utfärdats av arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag vore också tacksam om socialministern ville säga i vad mån tidigare kriminalitet eller missbruk spelar in vid avgörandet av hur lämplig eller hur olämplig han eller hon är för arbete inom barnomsorgen.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om lämplighetsprövning vid anställning på barndaghem och fritidshem

Anf. 11 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Att göra några generella påståenden om olika individers lämplighet för arbete inom barnomsorgen är ju en omöjlighet. Vad man däremot klart måste understryka i alla de instruktioner och meddelanden som går ut är naturligtvis atf vid placering av ungdomar i beredskapsarbete, yrkesintroduktion och annat måste lämpligheten hos individen vägas mot den uppgift som han eller hon har. När def gäller de människor - det kan ju också vara äldre i andra sammanhang - som kan delta i vården måste det hela fiden vara ett samspel, så att inte någon far illa. Det åligger skolan, de sociala myndigheterna och arbetsförmedlingen atf väga samman dessa faktorer till alla individers bästa.

Det är den uppfattning jag har i denna fråga. Och finns det behov av ytteriigare klarhet i instruktioner och annat får vi naturligtvis se över detta.

Anf. 12 INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Jag tyckte aft här framkom mycket tydligt skillnaden mellan socialministerns och min uppfattning. Jag anser nämligen inte att man när det gäller barnomsorgen skall väga in alla individers bästa - jag menar att barnomsorgen skall vara helt och fullt prioriterad i syfte aft ge barnen bästa möjliga omsorg. Därtill har samhället skyldighet att svara för återanpassning, sysselsättning, yrkesintroduktion osv, för ungdomar. Men när def gäller

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om regeringens -syn på svenskt idrottsutbyte med Sydafrika

barnomsorgen får man infe sätta åsido kravet på att den skall vara så bra som tänkas kan.

Herr talman! Jag vill bara fill sist notera att socialministern infe har sagt att tidigare kriminellt förflutet eller missbruk gör en ungdom olämplig för arbete inom barnomsorgen,

Anf. 13 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag har inte uttalat att detta inte kan vara eft kriterium för att en person inte är lämplig. Men jag är inte beredd atf göra en sådan generalisering att jag hävdar atf en individ i det här samhället, därför att han eller hon någon gång begått en förseelse, för all framtid skulle vara olämplig för en viss sorts arbete, utan missbruk och kriminalitet hos individen skall naturligtvis beaktas vid det tillfälle som def är fråga om - i den situation som är för handen i detta givna fidsskede. Det är en självklarhet. Jag har i eff tidigare anförande här sagt att när det gäller barnomsorgen måste barnens bästa sättas först. Defta hindrar infe att man, när man skall placera ungdomar, också måste utgå från vad varje individ kan och vill och tycker; det är ett samspel, liksom i allt sådant arbete med ungdomars placering i yrkeslivet. Men atf barnomsorgen är fill för barnen är eft absolut faktum, där vi inte har några delade meningar. Det vill jag gärna konstatera en gång fill.

5 § Svar på fråga 1980/81:280 om regeringens syn på svenskt idrottsutbyte med Sydafrika

Anf. 14 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Tore Claeson har frågat mig om regeringens syn på svenskt idrottsutbyte med Sydafrika.

Frågan om idrottsutbyfet med Sydafrika har vid ett flertal fillfällen varit uppe till behandling i Förenta nationernas generalförsamling. Där antogs år 1977 bl. a. en internationell deklaration om idrott och apartheid. I korthet innebär deklarationen atf FN:s medlemsländer uppmanas avbryta sitt idrottsutbyte med Sydafrika.

Sverige har röstat för denna FN-deklaration. I en rösfförklaring har vi samtidigt understrukit aft den svenska idrottsrörelsen har en fri och självständig ställning och att idrottsrörelsen själv bestämmer i sådana här frågor. Vi framhöll också att vi varken kan hindra våra medborgare att fritt resa utomlands eller generellt vägra visum åt medborgare i stater vi erkänner.

Redan år 1968 vid ett extra årsmöte antog Sveriges Riksidrottsförbund dock sådana riktlinjer för svensk idrotts agerande i internationella sammanhang som i huvudsak överensstämmer med de riktlinjer som FN antog år 1977. Riksidrotfsförbundets riktlinjer har senare kompletterats genom ett beslut av 1973 års riksidrottsmöte. FN-deklarationen om idrott och apartheid har överlämnats för kännedom till Sveriges Riksidrottsförbund.

Jag vill här erinra om den frivilliga idrottsrörelsens fria och självständiga ställning, bl, a, i förhållandet fill staten och samhället i stort. Denna ställning, som idrottsrörelsen delar med övriga folkrörelser, är en av de bärande principerna i vårt demokrafiska samhälles uppbyggnad. Att ge diktat åt idrottsrörelsen skulle rimma illa med regeringens önskan att slå vakt om dessa principer.

Som framgått av min redogörelse är det regeringens uppfattning aft Sverige inte bör ha något idrottsutbyte med Sydafrika, Jag vill också här hänvisa fill att de nordiska utrikesministrarna i en gemensam rekommendation från 1978 uttalat att de nordiska länderna infe bör ha något idrottsutbyte med Sydafrika,

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om regeringens syn på svenskt idrottsutbyte med Sydafrika

Anf. 15 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Den kände idrottsman som har tagit initiativet till idrottsutbyte med vita pisfolskyttar från Sydafrika har, som vi vet, tydligen något slags komplex och behov av att demonstrera på sätt som han har gjort. Detta kunde man kanske lämna därhän, men det är ju över huvud taget olämpligt aft börja flirta med Sydafrika när det landet just har torpederat Namibiakonferensen och håller på att skärpa förtrycket och terrorn mot den färgade befolkningen.

Under senare tid har frågan om Sveriges bidrag till Sydafrikas isolering aktualiserats på olika sätt. Bl, a, har Sverige varit värd för den stora konferens, ICSA-konferensen i Södertälje, där en rad internationella och nafionella organisationer under FN;s, befrielserörelsernas och frontstaternas ledning enats om ett flertal konkreta åtgärder för att motverka rasistregimens förtryck mot folken i Sydafrika och Namibia,

Jag vet mycket väl att Sverige har anslufit sig fill en FN-resolution som innebär sanktioner mot Sydafrika, Jag vet också att Riksidrottsförbundet säger nej till intresseansökningar från sydafrikanska idrottsmän om man bedömer atf de representerar sitt land.

Det svar som jordbruksministern här har lämnat ser jag som posifivt. Jag anser det i allra högsta grad nödvändigt att de åtgärder som nu en mycket bred opinion infe minst i vårt land försöker vidta och bidra till för att öka opinionen mot rasistrejgimen i Sydafrika också får omfatta det kulturella och idrottsliga utbytet. Man kan inte lämna ett så stort fält öppet som idrottsutbyfet utgör. Det är därför både positivt och nödvändigt att man från. regeringens sida, på sätt som här skett, tar en klar ställning. Visserligen har man gjort det tidigare, men i def läge vi nu har och mot bakgrund av def arbete som pågår i syfte att ytterligare isolera apartheidregimen i Sydafrika är det viktigt att regeringen också ger uttryck åt en bestämd uppfattning.

Herr falman! Jag ber att få tacka för svaret.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om avbrytandet av utredning om den svenska bilindustrin

6 § Svar på fråga 1980/81:281 om avbrytandet av utredning om den svenska bilindustrin

Anf. 16 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr falman! Marie-Ann Johansson har frågat mig vilka skäl som ligger bakom regeringens beslut att avbryta utredningsuppdraget om svensk bilindustri.

Regeringen uppdrog den 13 oktober 1977 åt statens industriverk att utreda vissa frågor om svensk bilindustri.

Industriverket har till regeringen överlämnat rapporterna Svensk personbilsindustri - några utgångspunkter inför 1980-talet (SIND PM 1979:8) samt Svensk bilindustri och dess underleverantörer (SIND PM 1980:20).

För atf bereda utrymme för genomförande av utredningsuppdrag som för fillfället är mera angelägna har regeringen nyligen beslutat atf upphäva den del av det ursprungliga uppdraget som avsåg lastvagnar.

Tillfälle fill fortlöpande diskussion mellan regeringen, bilföretagen och de fackliga organisationerna om utvecklingen inom bilindustrin ges inom bilbranschrådet.

Anf. 17 MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr falman! Jag tackar för svaret på frågan. Den handlar om def utredningsuppdrag som regeringen gav till statens industriverk och som gällde att utreda vissa frågor rörande svensk bilindustri.

Den första delutredningen om personbilsindustrin kom uf 1979 och orsakade på sin fid ett visst rabalder. Man menade från bilindustrihåll att det var en utredning som aldrig borde ha publicerats. Den kunde skada den svenska bilindustrins affärer, framför allt med utlandet. Man tyckte atf den var alltför negafiv när def gällde bilindustrins framtid. Vad man då avsåg var förmodligen de framtidsprognoser som var knutna fill utredningen och som visade en dyster bild för personbilsindustrin,

Samma typ av framtidsbilder fanns till nästa delutredning om underleverantörerna, men def orsakade inte samma protester från industrihåll när den utredningen presenterades.

Oavsett framtidsbilder och prognoser, som ju allfid blir osäkra, har dessa utredningar innehållit en hel del faktauppgifter av olika slag som är av betydelse för att bedöma denna industri. Det är bra att sådana utredningar görs och att de inte bara görs för industrigrenar som befinner sig i akut kris utan också för andra betydelsefulla industrier.

Bilindustrin är mycket betydelsefull för svensk ekonomi och svensk sysselsättning - det hoppas jag atf industriministern kan vara överens med mig om. Det är därför beklagligt aft man inte genomför denna utredning utan lämnar den del av utredningen som skulle behandla lasffordonen därhän, I och med det omöjliggör man för riksdag, regering och andra intressenter atf få en helhetsbild av denna så viktiga industri.

Efter vad jag kan förstå har industriverket redan tagit fram en hel del uppgifter och arbetat på denna studie. Jag tycker därför att det är eff visst

slöseri med pengar att nu avbryta arbetet,

I svaret nämner industriministern att man har gjorf det här för aft bereda utrymme för andra utredningar som för fillfället är mera angelägna. Men det är väldigt svårt att bedöma om detta är ett klokt beslut när man infe vet vad def är för utredningar som i stället skall komma fill stånd inom industriverket.

Det vore därför intressant att höra vad det är för allmän polifik som ligger bakom regeringens bedömning. Vilka utredningar är mera angelägna? Är det bara krisindusfrier som industriverket nu skall ägna sig åt, eller är beslutet ett led i en allmän inskränkning av industriverkets verksamhet? Menar man kanske från regeringens sida aft detta är ett led i industripolitiken, som innebär att industrierna numera skall lämnas i fred och atf marknadskrafterna skall få verka? Jag kan inte tro att bilbranschrädef, som industriministern nämner i slutet av sitt svar, på något sätt skulle kunna ersätta en utredning - det är ju infe alls samma sak.

Anf. 18 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Utredningsarbetet må bedrivas i industriverkets regi eller någon annanstans. Men givetvis får det infe vara ett självändamål. Det måste ha en klar målsättning, en klart definierad uppgift att fylla för atf kunna bereda beslutsunderlag, I den situation som vi nu befinner oss i blir vi tvungna att prioritera även utredningsinsatserna.

Lastvagnsindustrin tillhör f. n, Sveriges mest framgångsrika exportindustrier. Def finns därför enligt min bedömning ingen anledning atf fortsätta utredningsarbetet inom den branschen. Jag tror atf de diskussioner som förekommer i bilbranschrädef ger tillräckligt underlag för att vi skall kunna följa utvecklingen på lasfvagnssidan. Det finns alltså inte någon som helst anledning aft i nuvarande läge ta upp utredningsarbetet. Vi är självfallet beredda aft ompröva den inställningen, om situationen för branschen radikalt skulle förändras.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om avbrytandet av utredning om den svenska bilindustrin

Anf. 19 MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr falman! Beträffande def sista som industriministern sade om möjligheten till omprövning; Det är väl bättre atf vara lifef mer framsynt och färdigsfälla en utredning som ändå är påbörjad i stället för atf som nu avbryta den.

Bilbranschrådet ger visserligen möjlighet till diskussioner. Men det är inte alls samma sak som aft ha en utredning som sedan presenteras och som alla politiker kan ta del av. Den här utredningen borde ha en uppgift atf fylla. Jag vet att lasfvagnsindusfrin är framgångsrik, men den ingår ändå i den svenska bilindustrin som faktiskt infe kan sägas vara problemfri, även om den inte diskuteras lika mycket nu som då utredningen tillsattes. Även vid den tidpunkten var lasfvagnsindusfrin mycket framgångsrik. Trots det ansåg man från regeringens sida att den utredning det här gäller skulle innefatta såväl personbilssidan och lastbilssidan som underleverantörerna. Det tycker jag var en riktig bedömning. För att få ett grepp om en industri måste man

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande hälsovårdsnämndernas framtida uppgifter

faktiskt ta med alla områden, även om eff råkar vara mera framgångsrikt.

Jag undrar vad det är som har ändrats sedan den dagen dä utredningen tillsattes och man gjorde den här bedömningen. Det kan ju inte kosta sä fruktansvärt mycket pengar att färdigsfälla en sådan utredning. Jag kan därför inte tänka mig att det är ekonomiska skäl som ligger bakom detta.

7 § Svar på fråga 1980/81:284 om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande hälsovårdsnämndernas framtida uppgifter

Anf. 20 Statsrådet ELISABET HOLM;

Herr talman! Åke Wictorsson har frågat mig när hälsovärdsstadgekommitféns förslag kommer att föreläggas riksdagen i form av en proposition.

Inom socialdepartementet har utarbetats eff förslag fill lagrådsremiss med ledning av hälsovårdsstadgeutredningens betänkande och de remissvar som kommit in.

Överläggningar har därefter tagits upp med ledningen för Svenska kommunförbundet bl. a. inom ramen för stat-kommungruppens arbete. Vid dessa överläggningar har ledningen för Kommunförbundet motsatt sig förslaget. Överläggningarna med Kommunförbundet i denna fråga skall troligen fortsätta i dag.

Det är min förhoppning atf överläggningarna skall kunna resultera i att en proposition i ämnet kan föreläggas riksdagen.

Anf. 21 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag ber atf få tacka statsrådet Holm för svaret på min fråga.

Det är så aft hälsovårdsstadgekommitfén och den kommitté som haft till uppgift aft se över miljöskyddslagen har arbetat parallellt och delvis tillsammans för atf vi skall få en lagstiftning som överensstämmer och en organisation för det lokala miljövårdsarbetet som fungerar bra. Deras förslag förutsätter att båda lagsfiftningskomplexen genomförs.

Vi har nu fått förslag till riksdagen om ändringar av miljöskyddslagen, men vi har ännu inte fått något förslag om översyn av hälsovårdsstadgan och om nya verksamhetsformer för hälsovårdsnämnderna. Jag tolkar svaret på min fråga så aft statsrådet Holm delar min uppfattning, att det är mycket angeläget att dessa båda lagar kommer att fillämpas samtidigt och aft vi kan lösa de problem som finns på det här området lokalt när det gäller att fillämpa olika lagar.

Av svaret framgår att Kommunförbundet skulle ha motsatt sig denna lagstiftning. Det verkliga förhållandet är ju att Kommunförbundet har tillstyrkt lagstiftningen. Men sedan är def naturligtvis den strypsnara som regeringen har satt på kommunerna när def gäller deras ekonomiska situafion som gör att kommunerna har svårt atf möta de här kraven. Jag vill framföra som en bestämd uppfattning atf def är angeläget att regeringen ser

till att def blir eft utrymme för kommunerna, så aft de kan fortsätta att bygga ut def lokala miljövårdsarbetet. Olika företrädare för den borgerliga regeringen har visserligen låtit framskymta att den ekonomiska krisen skulle kunna tas till intäkt för aft skära ner ambitionerna på miljövårdssidan. Det vore utomordentligt beklagligt om så skulle bli förhållandet. Vi skulle då infe bara riskera att hushålla dåligt med våra resurser utan också långsiktigt dra på oss kostnader av betydligt större omfattning än vad som blir fallet om vi-redan från början kan ha ett effektivt arbete på det lokala planet i fråga om tillsyn och annan verksamhet på miljövårdssidan.

Det finns ju i vårt land ett spontant folkligt engagemang i miljövårdsfrågorna. Bästa sättet att möta det och tillmötesgå de synpunkter som människorna har när def gäller atf utveckla miljövården mäsfe vara att bygga ut den lokala, dvs. den kommunala, verksamheten på det här området.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Om tidpunkten för förslag UU riksdagen rörande hälsovårdsnämndernas framtida uppgifter

Anf. 22 Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr falman! Jag delar uppfattningen att def är vikfigt aft den här hälsoskyddslagstiffningen kommer fill sfånd.

Kommunförbundet har ansett att det förslag fill lagrådsremiss som vi utarbetat inom departementet dels leder till vissa kostnadsökningar för kommunerna, dels innebär en onödig detaljreglering av kommunal verksamhet. Med åberopande av detta har förbundet motsatt sig förslaget.

Jag delar principiellt Kommunförbundefs uppfattning att det i den allvarliga situation som vårt lands ekonomi nu befinner sig i infe finns utrymme för statliga beslut som kan leda till ökade kostnader för kommunerna. Jag delar också uppfattningen att staten genom bl. a. minskad detaljreglering måste medverka fill att kommunerna kan utnyttja tillgängliga resurser på eff mer effektivt sätt.

När det gäller uppfattningen att förslaget skulle leda till en onödig detaljreglering vill jag här peka på det förhållandet atf de drygt 80 paragraferna i nuvarande hälsovårdsstadga föreslås ersatta av mindre än 30 paragrafer i den nya lagen. Härfill kommer att den föreslagna lagen har ramlagskaraktär med kortare och mindre detaljerade lagparagrafer än motsvarande paragrafer i hälsovårdsstadgan. Förslaget till ny lagsfiftning innebär således en minskad detaljreglering av den kommunala verksamheten. Den föreslagna lagen innehåller emellertid bestämmelser om aft den allmänna hälsovården skall tillgodose vissa minimikrav som är lika för hela landet.

Det är ocksä min bestämda uppfattning atf det förslag till lagrådsremiss som utarbetats inom departementet inte kommer att leda fill vare sig ökade kostnader för kommunerna eller till en onödig detaljreglering av deras verksamhet. Min bedömning av förslaget till lagrådsremiss skiljer sig alltså från Kommunförbundefs, och det är, som jag fidigare framhöll, min förhoppning att en överenskommelse med Kommunförbundet skall nås och atf en proposition i frågan skall kunna föreläggas riksdagen.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

Anf. 23 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka för det kompletterande svaret att en proposifion skall komma till riksdagen. Sedan är jag kanske något mer övertygad än Elisabet Holm om att kommunerna själva har de bästa förutsättningarna atf bedöma dels vad en ändring kommer atf medföra för kostnader, dels vad som kan vara en onödig detaljreglering. Självfallet finns def ingen orsak att i onödan belasta kommunerna med detaljregleringar som ökar kostnaderna. Men jag tror också att def är angeläget aft framhålla att den strypsnara som regeringen sätter på kommunerna inte får hindra en angelägen miljövårdsreform.

8 § Föredrogs och hänvisades
Propositionerna

1980/81:108 fill jusfitieutskottet 1980/81:115 fill utrikesutskottet

9 § Föredrogs och hänvisades
Mofion

1980/81:1947 till civilutskottet

10 § Föredrogs
Skatteutskottets betänkande ■

1980/81:27 om senareläggning av vissa fidsgränser i fastighetstaxeringslagen

Utskottets hemställan om att betänkandet skulle förefas till avgörande efter endast en bordläggning bifölls av kammaren.

Vad utskottet i övrigt hemställt bifölls.

11 § Åtgärder mot frilevande vildsvin

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1980/81:16 om åtgärder mof frilevande vildsvin m. m. (prop. 1980/81:82).

Anf. 24 JAN-ERIC VIRGIN (m);

Herr falman! Vildsvinet är i flera länder i Europa eft viktigt jakfvilt. Man räknar med att den totala avskjutningen där nu är en kvarts miljon djur årligen. Tack vare sin höga reproduktionsförmåga ger vildsvinet större avkastning och fler jaktfillfällen än något annat klövvilt. De biologiska förutsättningarna söder om Dalälven i Sverige bör som helhet vara posifiva. Def är viktigt aft en detaljerad undersökning, såsom föreslås i proposifionen, kommer till sfånd så aft osäkra uppgifter om vad förekomsten av frilevande vildsvin kan innebära ur skadesynpunkt kan klarläggas. Såväl erfarenheterna som kunskaperna om vildsvin i svensk miljö är begränsade.

Undersökningen, vars resultat skall redovisas fill regeringen, bör enligt min mening bedrivas i minst tre år, som jag föreslagit i min mofion. Dock kan jag ansluta mig till den moderata reservationen, där en försöksperiod på fem år föreslås. I proposifionen är förslaget fill försöksperiod vagt skrivet. Där sägs atf försöket bör bedrivas under i varje fall tre år. Men en brasklapp är insmugen: Om olägenheterna skulle bli för stora kan omedelbara åtgärder för att utrota stammen få vidtagas.

Om en tämligen lång försöksperiod beslutas, behålls handlingsfriheten och en klargörande diskussion om vildsvinets framtid hinner utvecklas. Dessutom ges forskarna möjlighet atf studera dels de skador som vildsvinet kan göra i jordbruket, dels om samhället i övrigt är berett atf acceptera vildsvinet som ett återinfört inslag i den svenska faunan. Det enda fall som borde kunna ge anledning fill avbrytande av undersökningen under perioden skulle vara en klart dokumenterad sjukdomsspridning genom vildsvin.

I propositionen föreslås det s. k. Mörkö-Tullgarnsområdet i södra delen av Stockholms län som försöksområde. Dock anser jag att man, för att erhålla eff ännu säkrare undersökningsmaferiel beträffande frilevande vildsvin, bör inrätta åtminstone ytterligare eft försöksområde utöver Mörkö-Tullgarnsområdet. Detta har också varit ett av alternativen i jakt-och vilfvårdsberedningens förslag.

Kronorbergs län borde utöver Stockholms län få bli eft försökslän för frilevande vildsvin. Här inleddes dessutom försöken med reglerad älgjakt. Länet är ett föregångslän vad gäller viltvård, och markägarna och jägarna är vana atf samarbeta över ägogränserna. Ägarstrukturen är i deffa län motsatsen till vad som förekommer i Mörkö-Tullgarnsområdet. I def sistnämnda området är markägarna fä och stora med många utarrenderade lantbruk, medan det i Kronobergs län i huvudsak är en ägarkategori bestående av självägande mindre lantbrukare med en del sidoarrenden.

Vidare är det skillnad mellan länen i fråga om klimat-, natur- och växfbetingelser, vilket är fill fördel vid en utvärdering.

I remissvaret har länsstyrelsen i Kronobergs län ställt sig negativ mot vildsvin, medan däremot länsjakfvårdsföreningen ställt sig posifiv. Skulle en utvärdering i hela Kronobergs län anses vara för omfattande, kunde t. ex. bara en kommun i länet utväljas såsom försöksområde. I sådant fall skulle Älmhults kommun vara lämplig. I denna fanns 1978 en vildsvinssfam på åtta djur, vilka dock senare utrotades. Biotopen inom delar av denna kommun är den bästa tänkbara för vildsvin.

När def gäller ersättningsfrågorna med anledning av försöksområdets vildsvinsskador på grödorna ansluter jag mig helt fill den moderata reservationen - att alla skadedrabbade ersätts på eff rimligt sätt, vare sig skadorna är stora eller små.

Brukarstrukturen i Mörkö-Tullgarnsområdet består av förhållandevis många arrendatorer.

Frågan om jordägarnas/jakträtfsinnehavarnas ställning i förhållande till skadelidande jordbruksarrendatorer aktualiseras framför allt på grund av skador av vildsvin.

Nr 89

Torsdagen, den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

2 Riksdagens protokoll 1980181:89-90

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

Man måste nog i framtiden räkna med atf jordägarna påtar sig ett ekonomiskt ansvar för viltskadorna. Def borde i första hand kunna ske genom aft man i arrendeavtalen ger utrymme för atf jämka arrendeavgiften på grund av onormala viltskador. Genom avtal undviker man lagstiftning. Med onormala viltskador avses skador av den omfattning eller def slag som man ej hade anledning aft räkna med vid arrendeavtalets ingående. Visserligen kan def tyckas obilligf atf jordägaren får ansvaret för skador som han själv ej vållat, såsom f. ex. när def gäller vildsvinen på Mörkö. Men man kan ej komma ifrån att viltskadorna påverkar arrendeställets avkastning och aft def trots allt ligger närmare till hands för jordägaren/jakträttsinnehavaren än för arrendaforn atf bära ansvaret för viltet.

Slutligen, herr talman, hoppas jag beträffande frågan om vildsvinens vara eller icke vara i Sverige att en undersökningsperiod skall ge underlag för eff slutligt ställningstagande om eft anfal år i Sveriges riksdag.

Jag yrkar bifall till den moderata reservafionen, som gäller mom. 2 och 3.

Anf. 25 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr falman! Riksdagen har i dag atf ta ställning fill regeringens förslag om frigående vildsvin i vårt land. Frågan har tidigare beretts i den s. k. jakt- och viltvårdsberedningen. 1 beredningen fanns en majoritet föratt vi inom landet skulle ha en frigående vildsvinssfam. En sådan stam skulle enligt majoritetens förslag hållas under tillväxtkontroll. Som ledamot av utredningen intog jag den ståndpunkten aft vildsvin skulle utgöra ett så starkt intrång och föl-orsaka så pass mycket skada, framför allt pä jordbruket men i viss mån också inom skogsbruket, att jag för den skull ställde mig avvisande och ansåg aft vi inte borde fillåta vildsvin i landet.

Det är att märka aft då vi nu här i riksdagen liksom tidigare i beredningen gör överväganden om lämpligheten av aft ha frigående vildsvin i Sverige, gör vi det under trycket av det faktum att vi har en frigående vildsvinsstam om ca 150 djur. Stammen som vi nu har härleder från "rymlingar" från eff hägn i Trosafrakten. Vi har alltså infe möjlighet att fritt och obundet fatta det här beslutet, utan vi gör det som sagt under trycket av atf vildsvin i fritt tillstånd är ett faktum.

Remissinstanserna har självfallet gett uttryck för olika synpunkter i den här frågan. Dock finns en bred majoritet bland remissinstanserna som uttrycker stor tveksamhet beträffande lämpligheten av frigående vildsvin. Att jord- och skogsbrukets företrädare är direkt negafiva är lätt att förstå, då även en begränsad vildsvinsstam kan förorsaka betydande skador i jordbruket.

Däremot är def kanske mera överraskande att man även inom jägarkrefsar intar en nog så avvaktande hållning. Således har ungefär hälften av landets länsjakfvårdsföreningar i en remiss ställt sig avvaktande eller rent av avvisande. Påfallande många har uttalat en principiell anslutning till tanken aft det bör finnas frigående vildsvin men ställt sig mer eller mindre direkt avvisande fill vildsvin i def egna länet. Sålunda kan deras inställning uttryckas

på det här sättet: Nog är def trevligt aft ha vildsvin och nog vore det skojigt att kunna jaga vildsvin, bara vi inte behöver ha dem i vårt eget område. En sådan inställning kan kanske inte tolkas på annat sätt än att den är avvisande.

Regeringens proposifion har utformats för att så långt möjligt fillgodose alla olika önskernål. Som ett lifef generaliserande omdöme om proposifionen kan onekligen sägas att regeringen föreslår att vi förbjuder vildsvin i de helt dominerande delar av landet där stammen nu är fåtalig. Däremot tillåter vi vildsvin - om än under en försöksperiod - där stammen är förhållandevis riklig, i Tullgarn-Mörkö-området i Stockholms län.

Trots att jag alltså i utredningen ställde mig negativ till frigående vildsvin avser vi inom moderata samlingspartiet inte att gå emot regeringens proposifion. Däremot har försöksverksamheten fått sådan utformning i propositionen att vi föreslår förändringar i den delen.

Det är eff känt faktum aft motståndet mof vildsvin bland lantbrukarna i Tullgarn-Mörkö-området är ganska kompakt. Det förhållandet att vi nu likväl ställer oss bakom en-försöksverksamhet med vildsvin just i detta område gör att vi föreslär eft visst tak för stammens storlek under den fid försöksverksamheten skall bedrivas. Vi kan nämligen inte utesluta att propositionens förslag om 50-100 djur i försöksverksamheten kommer att medföra stora skador i jordbruket i defta område med åtföljande betydande skadeståndskrav.

För den skull föreslår vi atf stammen under försöksperioden infe skall tillåtas överstiga i runt fal 50 djur. Vi har också vänt oss emot propositionens förslag aft försöksfiden om fre år skall kunna avbrytas om alltför stora olägenheter uppstår. Defta önskemål hos regeringen att kunna avbryta försöksverksamheten är i och för sig förståeligt men öppnar ju möjligheten till atf vi infe får något försöksresultat alls.

Sammanfattningsvis kan alltså proposifionen mynna ut i; stora skador, höga kostnader och inget försöksresultat. Detta har vi med vår reservation försökt komma till rätta med på sä sätt att vi föreslår ett reducerat antal djur i försöksområdet och förlängning av försökstiden från tre fill fem år, vilket förhoppningsvis också ger def åsyftade säkra resultatet.

Med hänsyn till de ölägenheter som kan drabba lantbruket i anledning av försöksverksamheten uttalas i propositionen att ersättning för skador som uppkommer skall betalas fullt uf, med undantag för sådana skador som saknar ekonomisk betydelse. Det är oklart vilken typ av skada som här anses sakna ekonomisk betydelse. Def kan vara fräga om sådana skador i naturen som inte direkt förorsakar markägaren penningförluster. Def kan ocksä avse skada på trädgårdsodling som rimligen inte har med ägarens försörjning atf göra men ändå kan ha såväl ekonomisk som annan betydelse för den det gäller.

Aft formuleringen kan stå för viss typ av självrisk är inte heller uteslutet. I detta fall kan def dessutom vara fråga om varierande och icke obetydliga penningbelopp. Det är uppenbart att för en större lantbrukare kan en skada genom vildsvin, uppgående till några hundra kronor, infe sägas vara av ekonomisk betydelse och för den skull inte behöva utbetalas. Med hänsyn till

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

aft eft begränsat geografiskt område påtvingas denna försöksverksamhet är det enligt vår mening ytterst angeläget atf någon typ av reducerat belopp genom självrisk inte förekommer.

Sammanfattningsvis kan man infe undgå att notera propositionens välvilliga försök att tillgodose både dem som infe vill ha vildsvin och dem som vill ha vildsvin i fritt tillstånd i de svenska markerna. Propositionen får därmed något av eft rävgryts egenskaper med utgångar åt olika håll. Således medges förbud för dem som önskar def, medan de som vill ha vildsvin tillgodoses genom försöksverksamhet i Stockholms län, såsom länsstyrelsen där har önskat. Försöksverksamheten med ett mindre antal djur, som def heter i propositionen, betyder i själva verket försöksverksamhet i Stockholms län med över hälften av den svenska vildsvinsstammen. Lantbruket skall enligt propositionen tillgodoses genom möjligheten att avbryta försöksverksamheten. Ersättning för skador skall ges "fullt ut", men inte om det saknar ekonomisk betydelse. Herr talman! Var skall detta sluta?

En klar förbättring av försöksverksamheten försöker vi uppnå genom vår reservafion, och därför tycker vi atf det vore rimligt och rikfigt aft riksdagen samlar sig bakom den moderata reservationen, till vilken jag härmed yrkar bifall.

Anf. 26 FILIP JOHANSSON (c);

Herr talman! Det kan synas en aning underligt att en norrlänning går upp i en debatt om vildsvin, och jag skall gärna erkänna att de för mig inte har def allra ringaste intresse. För def första finns det infe förutsättningar aft ha vildsvin i Norrland, för det andra är jag glad åt aft den situationen råder. När jag ändå går upp här är det för att yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i denna fråga, eftersom ordföranden är frånvarande.

I detta sammanhang vill jag emellertid också säga att det är med den största förvåning jag har varit med om behandlingen av detta ärende, där Arne Andersson i Ljung har försökt atf sätta sig pä alla de stolar som över huvud taget kan tänkas finnas. Först saft han med i jaktvärdsberedningen, där han yrkade avslag på vildsvinsförslagef, givetvis därför atf han ville tillfredsställa de markägare i hans omgivning som infe på något som helst sätt ville ha de här grisarna inpå sig. Men sedan visade det sig att det fanns markägare som var intresserade av vildsvin, och Arne Andersson hade också kontakt med en del jägare som gärna ville ha vildsvin. Då kunde han infe undgå att försöka tillgodose även deras önskemål. Följden är atf han infe bara gått med på propositionen, ufan han har gått ännu längre. Han vill ha en försöksperiod på minst fem år - troligen av den anledningen aft han vill medverka fill aft under den fiden få en så stor spridning på denna stam aft def infe blir särskilt lätt att avbryta det hela.

Detta står i strid med atf han säger sig vilja begränsa stammen fill 50 djur. Men det är ju här fråga om frilevande vildsvin, och det torde därför infe finnas särskilt stor möjlighet att med någon exakthet veta om def finns 50 djur eller 60 eller 65,

Propositionen säger atf stammen skall begränsas till mellan 50 och 100

djur. Def måste då bli fråga om en allmän bedömning av stammens storlek. Om man bedömer att den inte håller sig inom dessa gränser, skall självfallet åtgärder vidtas.

När det gäller försökstidens längd är det klart sagt i propositionen att den skall vara i varje fall tre år, men om sådana skador uppkommer att man inte vill fortsätta längre, kan försöksperioden avbrytas ufan vidare diskussion.

Så något om ersättningen för de skador som dessa djur vållar.

Jag måste, som jägare och därmed intressent i den fond ur vilken dessa skador skall betalas, klart säga ifrån aft jag inte är särskilt intresserad av att alla landets jägare med sina medel skall bidra till att betala skador av ett djurslag som bara finns på ett lifef område, där man dessutom ansökt om aft få ha dessa djur fritt för att bedriva en viss försöksverksamhet med dem. Jag har ändå accepterat deffa därför att det är fråga om en försöksperiod. Jag utgår ifrån att skulle def visa sig - vilket jag knappast tror - atf man kommer att finna det lämpligt atf fortsätta med detta djurslag i vår fauna, måste givetvis skadorna ersättas i annan ordning.

Propositionen sträcker sig så långt som till aft säga atf det skall vara en generös prövning av ersättningsfrågorna, att samtliga skador skall ersättas utan någon form av självrisk, därför atf det är fråga om ett mindre bestånd och en försöksverksamhet.

Vad som förvånar mig på det allra högsta är att defta inte är tillräckligt för Arne Andersson. Han menar att man skall ha någonting utöver full ersättning. Det skulle vara bra intressant att få reda på vad han menar med detta. Han vill att även om dessa djur inte åstadkommit ekonomisk skada skall ändå ersättning utgå. Det finns verkligen anledning att förvåna sig över ett sådant ställningstagande.

Jag tycker det finns anledning för moderaterna aft bestämma sig för var de skall stå i denna fråga - om de vill ha dessa djur, på hur många områden de vill ha dem, om det räcker med aft ersätta de skador som uppstår eller om markägaren också skall ha betalt för aft djuren möjligen går över marken utan aft åstadkomma någon skada. Menar möjligen Arne Andersson att om dessa djur är ute och bökar på en myr skall markägaren ha ersättning även om det inte går att bevisa atf någon ekonomisk förlust åstadkommits?

Jan-Eric Virgin ville ha ytterligare försöksområden och var också inne på att skadorna till en del skulle tas av markägarna, åtminstone framöver. Var står Arne Andersson på den punkten? Kan vi få ett klarläggande, så atf det -eftersom han talar så mycket om den moderata uppfattningen - klargörs att det finns en moderat uppfattning som han vill driva vidare. Men klarläggandet måste självfallet vara sådant att det över huvud taget går att tolka.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

Anf. 27 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr falman! Det är väl alldeles uppenbart, Filip Johansson, atf det aldrig kommer aft utgå någon ersättning för skador på de norrländska myrarna -myrar finns ju bara i Norrland. Det är eft hopplöst exempel. Myrarna ligger nämligen ovanför vildsvinens nordgräns. Filip Johansson behöver därför inte fundera rnera på det spörsmålet. Däremot hade det varit förtjänstfullt om

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

proposifionen, eller Filip Johansson själv, hade kunnat klara ut vad def är för typ av skada som infe skall ersättas.

Den deklaration som Filip Johansson här gjorde är värdefull av det enkla skälet att riksdagen har fått veta att Filip Johansson, och jag förmodar även centerpartiet, har den uppfattningen att det inte är fråga om någon reducering av beloppen. Därmed är vår farhåga beträffande den praktiska tillämpningen undanröjd. Filip Johansson har på ett bra sätt klargjort att vår farhåga var obefogad. Det tycker jag är utomordentligt bra. Vi är följaktligen överens pä den punkten.

Filip Johansson antydde ocksä att jag försöker sitta på flera stolar. Nej då, så är inte fallet. Vi har i vår reservation till detta utskottsbetänkande t. o. m. talat om att vi i grunden har den uppfattningen atf vildsvin kan förorsaka så stora skador i jordbruket, kanske också i skogsbruket, att vi för den skull inte skall ha frilevande vildsvin. Därför får Filip Johanssons kritik mof mig och moderata samlingspartiet närmast den innebörden atf ni inte tycker om att vi ställer oss bakom regeringens proposition. Vi ställer oss nämligen bakom regeringens propositioner även då vi inte tycker aft de är förträffligt utformade. I detta fall har vi med en liten reservafion föreslagit sådana ändringar att proposifionen skall bli bra.

Vi har således ställt oss bakom propositionen - och det är egenfiigen detta vi får kritik för. Om vi inte hade haft den ambitionen, hade vi helt enkelt sagt att vi inte skall ha frilevande vildsvin i Sverige - så enkelt är det. Def är således bara fråga om en stol. Det är i stället propositionen som har ett rävgryts egenskaper - många utgångar. Def är defta som Filip Johansson kallar många stolar. Regeringen har faktiskt i propositionen försökt vara så omfamnande mot alla intressen atf proposifionen behövde den komplettering som den moderata reservationen innebär - en enligt min mening fördelaktig komplettering.

Anf. 28 FILIP JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Det är inte jag som har klargjort ersättningsfrågorna - de är fillräckligt klargjorda i propositionen. Något vidare klarläggande behövs därför inte.

Arne Andersson i Ljung sade att moderaterna i reservafionen har talat om att de inte vill ha några vildsvin. Men de har i samma reservafion talat om atf de vill ha en försöksperiod som är garanterat längre än vad propositionen sträcker sig till. Av vilken anledning? Är det inte därför aft moderaterna vill säkerställa aft vildsvinen får vara kvar i minst fem år?

Arne Andersson i Ljung sade atf det är en liten reservation som moderaterna har avgett. Den är ganska omfångsrik, men den innehåller inte särskilt mycket - def skall jag gärna erkänna.

Arne Andersson sade vidare att proposifionen har ett rävgryts egenskaper. I så fall ger den moderata reservationen intryck av aft utgöra två rävgryt. Det. ena är Jan-Eric Virgins. Han har ju också instämt i reservationen. Det andra är Arne Anderssons. Jag har inget emot att moderaterna kryper in i var sitt

gryt, men nog vore det välgörande om de, när de nu talar så mycket om den moderata politiken i vildsvinsfrågan, kunde samsas om eft.

Anf. 29 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Det är, Filip Johansson, kanske lifef väl mycket tal om gryt, för det har inte särskilt mycket med vildsvinsjakt att göra. Jag ber om överseende om jag möjligen ledde Filip Johansson in på den tankegången.

Eftersom def tydligen var svårt aft fatta för en ledamot här i kammaren, vill jag klargöra vad vi har försökt åstadkomma med vårt förslag till förändring av försöksverksamheten. Jag sade i mitt första anförande att de i proposifionen angivna riktlinjerna för försöksverksamheten möjliggör att def blir stora skador för lantbruket med åtföljande höga ersättningskrav. Dessutom garanterar inte den föreslagna verksamheten något försöksresultat. Vi ansåg att om man, mot vår vilja, skall ha en försöksverksamhet så bör den ge något resultat och inte bara vara en påse där man samlar in negafiva effekter i form av skador och kostnader. Därför säger vi; Gör gärna ett försök med ett begränsat antal vildsvin som vi har under kontroll. Och gör gärna försöksperioden litet längre, för atf garantera att def blir ett resultat.

Visst är det på det sättet, Filip Johansson, att propositionen infe garanterar att stammen skall hållas under kontroll. Det kan ligga någonfing i det, men det kan inte användas som kritik mof oss för att vi vill ha vildsvinen kvar. Vi har försökt lösa den frågan på ett förnuftigt sätt. Till de lantbrukare som är mycket bekymrade över den försöksverksamhet som förläggs till deras marker har vi sagt atf vi skall vara utomordentligt generösa i ersättningsbestämmelserna. Om dessa lantbrukare påtvingas en verksamhet som de inte vill ha, skall de ersättas ordentligt. Filip Johansson och jag är överens på den punkten. Den farhåga som jag gav uttryck för i mitt huvudanförande är överflödig och obefogad, säger Filip Johansson, och då kan vi bilägga deffa resonemang. Är def så att skador skall ersättas på det generösa sätt som Filip Johansson beskriver tycker vi det är bra. Och det är bra att kammardebatten också har klarlagt detta.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

Anf. 30 FILIP JOHANSSON (c) replik:

Herr falman! Låt mig bara notera aft Arne Andersson i Ljung - trots aft han kan befara att det blir skador - är utomordenfiigt angelägen om att försöket får pågå med skador som följd under fem år. Detta är i motsats fill vad som står i proposifionen, där man klart säger att om skadorna blir för omfattande skall detta försök avbrytas. Då är vi definitivt infe beroende av någon vidare försöksverksamhet. Men Arne Andersson är angelägen om att skadorna skall få göras i minst fem år, hur stora de än är. Jag vill bara notera detta.

Jag glömde i mitt förra anförande att konstatera att Arne Andersson gör gällande att det inte finns några myrområden annat än i Norrland. Def våren nyhet för mig - det skall jag gärna erkänna. Jag trodde atf det fanns myrmarker även i andra delar av landet.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot frilevande vildsvin

Anf. 31 YLVA ANNERSTEDT (fp);

Herr talman! Jag vill gärna citera def stycke i proposition 82 som vi som väckt motion 1360 finner innehålla de avgörande argumenten för att en frilevande vildsvinsstam infe skall tillåtas i någon del av Sverige. Föredraganden säger:

"Som jag tidigare har anfört i prop. 1979/80:111 om ersättning vid viltskador m. m. har jag den uppfattningen att vi skall värna om vår fauna, även om vissa djurarter medför skador eller inte ger något ekonomiskt utbyte. Enligt min mening är det samfidigt ett viktigt led i omvårdnaden av vår fauna, aft införandet av en ny art i landet föregås av noggranna överväganden. En ny eller återinförd djurart kan innebära risker för aft smittsamma djursjukdomar sprids och atf vildsvinen kan komma atf konkurrera med andra inhemska djurarter. Vid avgörandet av om vårt land bör tillföras en sådan djurart bör hänsyn tas infe bara fill konsekvenserna för de djur som redan tillhör vår fauna utan också till andra motstående intressen. Förhållandena i vårt land är nu annorlunda än dä vildsvinet tillhörde vär fauna. Det gäller bl. a. förekomsten av djur för vilka vildsvinet är ett naturligt villebråd. Frågan om vi bör behålla de i landet frilevande vildsvinen bör följakfiigen prövas med hänsyn fill vilka konsekvenser en vildsvinsstam kan få på djurlivet i övrigt med beaktande av andra allmänna och enskilda intressen."

Det är just dessa konsekvenser som lett fram till vårt ställningstagande. Införandet av vildsvin i Sverige har infe föregåtts av de noggranna överväganden som föredraganden anser vikfiga. Som Arne Andersson i Ljung påpekade är det tvärtom så att den stam som nu lever i frihet i södra Stockholms län är ett resultat av att ett antal djur rymt från ett privat vilthägn, Arne Andersson säger att han tagit ställning under trycket av att det nu finns frilevande vildsvin. Men om man överförde den principen aft fatta beslut på andra områden skulle det få förödande konsekvenser.

Dessutom förtjänar det att påpekas att de förhållanden som särskilt lyfts fram av jakt- och viltvårdsberedningen och många remissinstanser såsom speciellt bekymmersamma råder just i den södra länsdelen. Där finns de gränsområden mellan jord- och skogsbruk med omfattande potatisodling som är särskilt utsatta för viltskador. Och just där brukas jorden av arrendatorer som inte har jakträtt och således inte kan skydda sina grödor.

I vårt land är kontrollen rigorös när det gäller tamgrisarnas hälsotillstånd och köttets kvalitet efter slakt. Atf ha en frilevande vildsvinsstam som man inte har någon kontroll över i hälsohänseende innebär risker för överförande av t. ex, svinpest och trikiner. Trots att vildsvinet anses vara ett skyggt djur finns det flera exempel på att de kommer fram fill gårdarna och parar sig med tamsvinen.

Det finns också risker för att vildsvinen kan komma atf bli en allvarlig trafikfara. Liksom allt annat vilt rör de sig framför allt om natten, vilket innebär ytterligare risker för trafikanterna på Europaväg 4, som löper rakt igenom det aktuella området.

I både propositionen och utskottsbetänkandet uttalas att de skadedrabbade bör ersättas fullt ut för de skador som vildsvinen orsakar. Men det är inte bara pengar det handlar om. Def är infe acceptabelt att människor varje år skall behöva uppleva att mänga månaders hårt arbete blir fullständigt ödelagt.

Enligt min och mina medmotionärers uppfattning är konsekvenserna av frilevande vildsvin redan nu så allvarliga atf man bör utrota stammen också i Stockholms län, liksom man föreslår detta för övriga delar av landet. Jag yrkar därför bifall dels till motion 1360, dels till motion 1382, som i sak innehåller samma yrkande.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Åtgärder mot fri-levande vildsvin

I detta anförande instämde Alf Wennerfors (m), Gunnel Liljegren (m) och Tore Claeson (vpk).

Anf. 32 STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Vildsvin eller infe i vårt land - det kan självfallet diskuteras. Def har vi hört av debatten här.

Jag vill i defta mitt inlägg hänvisa till motion 1980/81:1005, innebärande att riksdagen skall bifalla proposifionen utom i vad avser förslaget om atf en frilevande vildsvinssfam skall bibehållas i Stockholms län. Den mofionen har väckts av Pär Granstedt, som på grund av fredliga uppgifter på annat håll är förhindrad atf delta i spelet om att vara eller infe vara för vildsvinen i Stockholms län.

I proposifionen föreslår man en utrotning av frilevande vildsvin i landet med den begränsningen aft man på försök skall behålla en stam i Stockholms län.

Motiven härför är enligt min mening svaga. De stammar som finns kvar har inget som helst samband med den historiska förekomsten av vildsvin, utan de härstammar från svin som rymt ur vilthägn. Man kan alltså infe hävda aft svinen utgör någon naturlig del av den svenska faunan.

Vildsvinen i Stockholms län finns - vilket har nämnts fidigare - i de södra delarna, i Mörkö- och Tullgarnsområdena. De personer som bor där tar bestämt avstånd från tanken atf en frilevande vildsvinsstam skall bibehållas. Det här området är ju en gammal kulturbygd, som är känslig för svinens framfart, och framfart och skadegörelse åstadkommer de! Lantbrukarna drabbas hårt av denna skadegörelse, vilket har framhållits fidigare i denna debatt. Åven om full ekonomisk ersättning skulle utgå, innebär det en stor påfrestning för lantbrukarna aft ständigt se resultaten av den egna arbetsinsatsen gä till spillo. Det tror jag aft varje praktiskt arbetande lantbrukare inser.

Ja, herr talman, jag skall fatta mig kort. Med mitt inlägg vill jag yrka bifall fill motion 1980/81:1005 av Pär Granstedt.

I deffa anförande instämde Annika Öhrström (c).

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Kontroll av multinationella företag

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

I en förberedande votering biträddes reservationen av Arne Andersson i Ljung m. fl. med 62 röster mot 23 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna 1005 av Pär Granstedt, 1360 av Ylva Annerstedt m. fl. och 1382 av Alf Wennerfors. 196 ledamöter avstod från atf rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 213 röster mot 55 för reservafionen av Arne Andersson i Ljung m. fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.

12 § Kontroll av multinationella företag

Föredrogs näringsutskottefs betänkande 1980/81:31 om kontroll av mulfinationella företag.

Anf. 33 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Internationella investeringar och mulfinationella företag har länge uppmärksammats inom OECD och även lett till utarbetandet av s. k. uppförandekoder och riktlinjer för mulfinationella företag. I Sverige har en hel del utredningar, rapporter och studier ägnats frågan om de multinationella företagen och därmed sammanhängande problem. Eckerbergska utredningen, som avlämnade sitt betänkande Kontroll av ufiändska förefags-etableringari Sverige år 1978, efter fem års arbete, kom med fre olika förslag till lagstiftning, och därmed återspeglar utredningen en politisk oenighet om kontroll eller inte kontroll av de mulfinationella företagen. I första hand drabbas de anställda av den bristande kontrollen av de utländska företagen. LO och TCO ställer därför krav pä aft samma regler skall gälla för multinationella företag som för näringslivet i övrigt.

Som helt riktigt framhålls i motion 1980/81:1777 av Jan Bergqvistm. fl. och som vpk betonade i motion 1979/80:1789 finns det flera uppmärksammade fall där multinationella företag nonchalerar de regler som gäller för svensk arbetsmarknad. I samband med vår finansiella debatt har vi också påpekat att dessa företag genom manipulationer med internprissättning och valuta-transaktioner kan fä vinster atf se ut som förluster och vice versa.

Den utvecklingen är ett led i en enastående förefagskoncentration. Talet om den fria konkurrensen blir alltmer illusoriskt. Framstående ekonomer gör på allvar gällande att den utvecklade världens ekonomi inom kort kommer att domineras av eft par hundra multinationella jättar, i stor utsträckning amerikanska. Även i värt land är den starka trenden till allt fler fusioner påtaglig. Enbart under de senaste tio åren redovisar statens pris- och kartellnämnd inte mindre än 5 200 fusioner, berörande över en halv miljon anställda.

Ett annat exempel: De 200 största företagen i Sverige hade år 1977 en omsättning som översfeg bruttonationalprodukten i landet. Denna ägarkon-centration går sedan hand i hand med eft utländskt samgående - en internationalisering. De små och medelstora företagen blir av deffa infe stimulerade aft konkurrera. De mindre företagen tenderar f. ö. atf i ökad omfattning bli beroende av de stora och starka - inte bara finansiellt, utan kanske främst som underleverantörer och legofillverkare. Ofta när den här frågan behandlas kan man få höra - och så har skett här i riksdagen - det argumentet mof förslaget om kontroll, att de multinationella företagen bidrar till en positiv utveckling, tekniskt och pä andra sätt, av svenskt näringsliv.

Men problemen för svensk insats- och legovaruindustri - det är i stor utsträckning inom småindustri och medelsfor indusfri som de problemen förekommer - är nu växande. Den ständigt ökade importen av insats- och legovaror till sammansättningsindustrin är påtaglig. Man kan också notera att internationaliseringen innebär export av arbetstillfällen från vårt land.

Man kan då fråga sig: Kommer denna utveckling att leda fill bättre arbetsmöjligheter, trygghet, decentralisering och ett ökat bestämmande för samhällsorgan och anställda?

Nej, så blir inte fallet om regeringen fillåter en låt-gå-linje. Då finns i stället en klar risk för atf avgörande ekonomiska och därmed för landets polifik och näringsliv viktiga beslut kommer att fatfas i de stora mulfiföretagens direktionsrum i någon fjärran metropol.

Def finns alltså, herr talman, en rad negativa och farliga effekter som hör ihop med denna fråga, inte minst då det gäller arbetsmarknad och regionalpolitik. I den motion som vårt parti har lämnat i denna fråga, mofion 1980/81:1107, har vpk ställt förslag om lagstiftning som skall möjliggöra för stat och kommun att inskrida vid hot om nedläggning eller försäljning av större arbetsställe till multinationellt företag. Frågan är enligt vår mening tillräckligt utredd, och det behövs eff snabbt förslag från regeringen.

Jag yrkar därför bifall till mofionerna 1980/81:1107 och 1777.

Nr 89

Torsdagen den : 26 februari 1981

Kontroll av. multinationella företag

Anf. 34 JOHAN OLSSON (c):

Herr falman! Denna fråga behandlades här i riksdagen sä sent som den 4 december 1980. Då förelåg ett ganska omfattande betänkande från näringsufskottet vari frågan redovisades i detalj. Man kunde påvisa aft frågan varit föremål för studier och utredningar pä många olika områden, bl. a. inom OECD.

Från majoritetens sida anfördes att ärendet var föremål för beredning i regeringskansliet, och det ansågs därför aft det inte fanns anledning att bifalla de föreliggande motionerna. Utskottet skrev atf man förutsatte att regeringen efter avslutad beredning skulle lägga fram förslag i ärendet.

I ett interpellationssvar den 15 december förra året förklarade industriministern sig vara förvissad om atf en proposifion skulle kunna läggas fram under valperioden, möjligen redan under 1981.

Vi är i utskottet eniga om att mot denna bakgrund avstyrka mofionerna.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Kontroll av multinationella företag

Def gäller alltså även socialdemokraterna som - trots aft en socialdemokrisk mofion föreligger - för dagen infe ställt något yrkande utan avvaktar den beredning som pågår inom regeringen.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till näringsufskotfets förslag.

Anf. 35 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Vi är väl medvetna om att industriministern i ett interpellafionssvar till C.-H. Hermansson den 15 december förra året uttryckte en förhoppning om atf man under innevarande mandatperiod skulle kunna få fram eft förslag.

Denna fråga har ju först varit föremål för utredning under fem år, och det har nu åtgått två och ett halvt år i beredningstid. Vi anser aft det inte får bli eft alltför långt dröjsmål med lösningen av frågan. Vi vill gärna att lösningen skall forceras fram som eft av de mera angelägna ärendena.

Vi har klart för oss aft det råder en oenighet - vi fick ju en indikering pä def i samband med utredningens förslag - bland regeringspartierna om hur kontrollen skall bedrivas. Det gäller om kontrollen skall vara mera skärpt eller om den skall vara modifierad eller om den över huvud taget skall finnas. Det finns en linje, representerad av moderaterna, som är kongruent med Svenska arbetsgivareföreningens linje och som går ut på att det inte skall vara någon kontroll av de multinafionella företagen. Defta gör atf man har anledning tro att det pågår en dragkamp även i denna fråga inom regeringen när det gäller hur detta mycket angelägna problem skall attackeras. Det är ju ett i hög grad angeläget problem, infe bara för de anställda ufan även för många företag som inser aft de multinationella företagen utgör ett hot.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Utskottets hemsfällan bifölls med 264 röster mof 15 för mofion 1777 av Jan Bergqvist och Mats Hellström. 1 ledamot avstod från att rösta.

13 § Föredrogs

Näringsutskottets betänkande

1980/81:32 om regleringen av tillfällig handel

Arbetsmarknadsufskotfets betänkande

1980/81:15 om riksdagens lönedelegations verksamhet under år 1980 (redog. 1980/81:3)

Vad utskotten hemställt bifölls.

14 § Ersättning vid inlösen av saneringsfastigheter

Föredrogs civilutskoffets betänkande 1980/81:15 om ersättning vid inlösen av saneringsfastighefer.

Anf. 36 KURT OVE JOHANSSON (s);

Herr falman! Vi har i motion 836 krävt utredning om ändrade regler för värdering av saneringsfastigheter. Av betänkandet framgår att utskottet tolkat motionens syfte i huvudsak vara att tillföra samhället ytterligare instrument för aft komma till rätta med försumliga fastighetsägare.

Utskottet har naturligtvis rätt däri att vi vill komma åt försumliga fastighetsägare. Men motionärerna vill faktiskt mer än så. Vi vill ocksä till samhället dra in den värdestegring som kan uppstå vid tvångsförvärv av saneringsmogna fasfigheter. Och den problemafiken har utskottet tyvärr knappt snuddat vid.

Marknadsvärdet bestäms antingen utifrån fastighetens fakfiska användningssätt eller från dess nybyggnadsvärde. Marknadsvärdet bestäms efter det högsta av dessa båda värden. Enligt gällande värderingsregler kan således vid sanering samma marknadsvärde erhållas för en dåligt skött fastighet som för en välskött. Detta förhållande är enligt vår mening otillfredsställande. Mindre nogräknade fastighetsägare låter ofta fastigheterna förfalla, väl medvetna om att värderingsreglerna i särskilda fall ger dem oförtjänta vinster. Det har infe varit lagstiftarens mening aft värderingsreglerna skall kunna utnyttjas i ett sådant syfte. En översyn av reglerna är därför i högsta grad befogad.

Vår motion har två syften: dels aft dra in oförtjänt markvärdestegring fill samhället, dels atf motverka aft fasfigheter avsiktligt missköts. Civilutskoftef har avstyrkt vårt motionskrav, och vi motionärer får väl t, v. bita i det sura äpplet. Vi kommer dock, herr talman, att på nytt här i riksdagen aktualisera denna fråga.

Nr 89

Torsdagen deri 26 februari 1981

Ersättning vid inlösen av saneringsfastigheter

Utskottets hemsfällan bifölls.

15 § Föredrogs Civilutskottefs betänkanden

1980/81:16 om kommunal förköpsräff vid olämplig lägenhetsindelning 1980/81:17 om rätten till ersättning för rättegångskostnader i fastighetsbildningsmål

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Förvärv av hyresfastighet

16 § Förvärv av hyresfastighet

Föredrogs civilutskottefs betänkande 1980/81:18 om översyn av lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.

Anf. 37 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater har tagit inifiativ till och stött kravet på en översyn av "lex Backström", dvs. lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. Vad vi krävt och vad vi senast förra året begärt i en reservafion fill vederbörande utskottsbetänkande är en genomgång av de grundläggande förutsättningarna för tillstånd atf köpa ett hyreshus samt av hyresgästorganisations möjligheter aft hävda sin mening. Det har visserligen gjorts vissa förbättringar av lagen i dessa delar år 1979. Bosfadsministern uttalade själv i den proposition i vilken ändringarna föreslogs- det var folkpartiregeringen som lade fram propositionen - att det fanns skäl atf göra en mer allmän översyn i def uttalade syftet atf få en bättre kontroll av hyreshusköpen. En sådan översyn skulle ske när man fått ytterligare erfarenheter av lagens tillämpning, och bostadsministern pekade särskilt på aft def kommit fram värdefullt material genom den utredning om ekonomisk brottslighet som gjorts på uppdrag av Stockholms kommunstyrelse.

Vi ansåg redan 1979 och även år 1980 aft det fanns tillräckliga erfarenheter för att starta den här översynen. Vi anser att den behövs, och bosfadsministern tycks - åtminstone på papperet - vara överens med oss om det. Man skyller hela tiden ifrån sig med aft man vill ha mer erfarenheter innan man börjar.

Det har man nu också fått. Man har också fått informafionen presenterad och kompletterad genom att kommunstyrelsens utredning tidigare utökats med eft åtgärdsprogram och en redovisning av tillämpningen t. o. m. första halvåret i fjol. Allt är serverat på ett sätt som är ovanligt bra när man vill starta en översyn. Dessutom har det påpekats att tillståndslagen tillämpas milt och att 1979 års ändringar inte gett förmodad effekt.

T. o. m. utskottsmajoriteten tycks nu bli fundersam. Man vidhåller att det finns skäl aft göra den översyn som begärs. Men man förs inte längre påstå atf det finns tillräckliga erfarenheter för aft dra i gäng översynen. Man skjuter nu den allt varmare kalken ifrån sig fill regeringen och säger att regeringen får avgöra när det finns dessa tillräckliga erfarenheter. Def är ett sfeg framåt som vi skall notera. Men det är infe ett tillräckligt långt steg framåt. Skall översynen börja inom överskådlig tid? Häller man på med någon sorts passivt motstånd för att förhala tiden? Vi vet ju från behandlingen av folkpartiregeringens förslag till vissa förbättringar aft moderaterna infe alls gillar den här lagstiftningen och aft man helst vill ha bort den här möjligheten aft hindra osund fasfighetsspekulation. Det sades t. o. m. öppet i ett särskilt yttrande till civilutskottets betänkande.

Är det så att folkpartiet och kanske också centern egentligen håller med oss men har fastnat på nägot moderat veto inom regeringen? Om det är så -följer man då verkligen folkflertalets vilja som man i regeringsdeklarationen

sagt sig vilja göra? Formellt sett kan jag kanske infe kräva eft svar på den     Nr 89
frågan av utskottets ordförande, men han har måhända fått veta någonting     fnrsdapen den
från regeringssamråden. I så fall vore det intressant att få eft svar på den här     - fphrrrari 1981
frågan.

Förvärv av hyresfastighet

Hur som helst är det väl nu dags atf få ett slut på det här ärendet, som mer och mer liknar en demonstration av hur moderaterna lyckats tygla sina regeringskollegor också när dessa kollegor i regeringsställning ställer ut vissa löften. Det räcker infe atf, som utskottsmajoriteten gör, bolla över frågan fill en regering som domineras av moderaternas omtanke om spekulation i sann marknadsmässig och kommersiell anda. Def räcker däremot orn ett par representanter för mitfenpartierna röstar för reservafionen och befriar sina statsråd frän skammen aft ännu längre spela med i något som börjar likna en polifisk fars.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen vid civilutskottets betänkande nr 18.

Anf. 38 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! När man far del av utskottets betänkande har man svårt aft frigöra sig från liknelsen om de obotfärdigas förhinder. Den borgerliga majoriteten avstyrker även i är förslaget atf riksdagen nu skall besluta om en översyn av en lagstiftning som i praktiken visar sig klart ofillräcklig för att komma fill rätta med avigsidor som de flesta säger sig vilja få bort.

Bristerna i lagen om förvärv av hyresfastighet är sädana att de verksamt bidragit till förhållanden pä bostadsmarknaden som främjat spekulationen med hyresfastigheter med de negativa följder detta får för hyresgästerna. Trots de förändringar i positiv riktning som genomfördes i och med tillständslagen 1979 kvarstår sådana brister eller luckor i lagstiftningen som möjliggjort fortsatta spekulafioner i stor omfattning.

Med all räft frågar sig tiotusentals hyresgäster varför man inte tar hårdare tag mot - och klämmer åt - fasfighetsdirektörer, fastighetsmäklare, byggmästare, fastighetsägare, hyresförmedlare eller andra som sysslar med denna verksamhet, vilken titel eller fasad de än döljer sig bakom.

Def uttalade syftet med lagen - atf förebygga spekulafioner i hyresfastigheter - kan, på grund av de brister och ofullständigheter som fortfarande finns, infe på ett rikfigt sätt tillgodoses utan ytterligare förändringar. Kommunstyrelsens i Stockholm utredning om ekonomisk brottslighet och social utslagning har klart fastslagit atf tillämpningen av tillständslagen fortfarande är ofillräcklig, även om antalet undersökta ärenden i och för sig inte var så stort. Slutsatserna från Stockholms kommun innebär bl. a. atf tillständslagen och fillämpningen av denna bör skärpas och atf kredifgivningen vid fastighefsaffärer bör kontrolleras bättre.

Från vänsterpartiet kommunisterna vill vi i detta sammanhang påminna om vad man från justitiedepartementet och från andra håll föreslagit - och vad vi också ställt krav om - nämligen en skärpning av den s. k. lagfarfsplikten. Den gällande tillständslagen har i sin tillämpning visat sig så liberal och så ensidigt fasfighetsägarvänlig atf praktiskt taget inga som helst

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Förvärv av hyresfastighet

invändningar och sakskäl mot lämpligheten hos en tilltänkt ägare visat sig vara fillräckliga för att förhindra ett förvärv. Fortfarande behöver en sökande inte styrka atf han uppfyller tillsfåndslagens krav, utan praxis har närmast inneburit att kommun eller hyresgästförening måste bevisa motsatsen.

Klart försumliga och olämpliga fastighetsägare, som vid flera tillfällen visat sin olämplighef när det gäller aft äga och förvalta hyreshus, har trots detta erhållit förvärvsfillsfånd och kunnat fortsätta en närmast asocial verksamhet. Underligt nog tycks dessa förhållanden helt ha undgått de borgerliga ledamöterna i civilutskotfet eftersom man fortfarande, efter ytterligare ett års missförhållanden, framhärdar i uppfattningen att det inte finns skäl aft besluta om att se över reglerna om förutsättningarna för tillstånd för förvärv av hyresfastigheter. Man skjuter, som Oskar Lindkvist sade, frågan framför sig genom hänvisningar till regeringen.

För den som följt med vad som hänt och händer på defta område måste det stå klart att många som söker fillstånd att köpa en hyresfastighet är klart olämpliga och att de gör det i syfte att tjäna grova pengar, att göra svarta pengar vita, att mygla undan pengar från skatf och lura samhället. I sådana situafioner- där det med utgångspunkt från fidigare fall får anses troligt aft förvärv avser spekulationssyften - borde def infe ges tillstånd, och det borde också inskrivas i lagtexten.

Herr talman! Erfarenheterna har visat att det med nuvarande bestämmelser är svårt att bekämpa olika slags - av samhället oönskad - handel med bostäder. De ölägenheter en skärpning av lagstifningen och en ökad satsning från samhällets sida på aft bekämpa olika slag av spekulation i boendet kan medföra - i form av viss ökad kontroll av lagfartsplikt och annat - kan inte få mofivera att man avstår från åtgärder i linje med vad vi från vpk föreslagit. De bostadssociala och bostadspolitiska fördelarna är så stora att det motiverar vissa administrativa kostnader och besvär.

I den socialdemokratiska reservationen fill utskoftsbetänkandet föreslås med bifall till vpk-motionen nr 1852 atf arbetet med en översyn av tillständslagen inte längre bör anstå och att riksdagen därför nu bör begära en översyn. Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 39 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Civilutskottets betänkande nr 18 rör infe någon stor fråga. Det handlar om när det är lämpligt aft tillsätta en utredning - vi är ense nu som fidigare om att en utredning om tillämpningen av tillståndslagen skall göras när def går att få en tillräckligt bra bild av fillämpningen. Om man som mofionärerna och reservanterna ser bort från detta och konsekvent påstår atf det alltid finns tillräckliga erfarenheter, tycker jag att det är en ganska vanlig polifisk omskrivning av någonfing annat.

Man menar atf man redan vet aft lagen är felaktig. Utredningsyrkandet är då egentligen en begäran om ett förslag fill skärpning av lagstiftningen och deffa oavsett hur tillämpningen visat sig bli i praxis. Men samfidigt spelar

man med i en diskussion om när en objektiv översyn och kartläggning skall göras.

Vi tycks ju vara ense om atf fillsfåndskraven har skärpts och att detta skett så sent som år 1979. Def finns bara eft och ett halvt års praxis aft titta på. Stockholms kommuns utredning konstaterar, som utskottet också noterat på s. 8 i betänkandet, aft antalet ärenden atf undersöka under det första året var "relafivt ringa". Därmed har också sagts att underlag för en översyn är relativt ringa,

Utskotfsmajorifefen har med tanke på tidigare behandling i riksdagen sagt sig aft det i det här läget - när vi ytterst är ense om utgångspunkterna -knappast är lämpligt aft riksdagen sitter och voterar om när vi då anser aft def finns eft tillräckligt antal avgöranden för aft dra slutsatser ur. Det är en typisk fråga för beredning i departementet, Def gäller ju inte endast aft räkna antalet ärenden. Man måste också bedöma om det finns någonting matnyttigt i ärendena.

Jag tror infe heller aft reservanterna själva gått igenom de olika fallen och tänkt över om de var belysande eller inte. Detta är ingen krifik - jag säger det bara för att peka på att här gäller def bedömningar av en helt annan karaktär än de vanliga riksdagsfrågorna. Sedan kan naturligtvis varken jag eller någon annan påverka saken så atf reservanternas tro ersätts med ett underbyggt vetande.

Hur som helst måste väl tvisten om tidpunkten för en översyn vara närmast akademisk. Då tycker vi från majoritetens sida atf def är bättre att stryka under att def tycks finnas en bred enighet i själva sakfrågan i stället för aft blåsa upp bifrågorna och ge sken av att det skulle gälla principer.

Jag noterar atf socialdemokraterna infe har väckt någon motion ufan att de har byggt sin reservafion på yrkanden i vpk-motionen.

Jag kan svara Oskar Lindkvist att def har inte diskuterats något veto från de olika partierna i regeringen i den här frågan. Vi har självfallet sett det precis som det är redovisat och som jag har sagt i mitt inlägg här, nämligen att det är så kort tid sedan skärpta bestämmelser infördes atf vi vill se vilka slutsatser man kan dra av avgörandena i de ärenden som förekommit innan vi går vidare.

Med defta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Förvärv av hyresfastighet

Anf. 40 OSKAR LINDKVIST (s);

Herr talman! Det nya i bilden är ju att den utredning som gjorts i Stockholm nu är tillgänglig, och av den kan man dra mycket mycket långtgående slutsatser. Kommunen kräver att man nu skärper lagstiftningen för att komma till rätta med den osunda trafiken på hyresmarknaden i Stockholm,

Vi vet ju att varje spekulafionsled på längre sikt innebär ökade kostnader för hyresgästerna och att det varje gång är enskilda människor som kammar hem de stora vinsterna. Detta är så pass aktuellt att utskottsmajoriteten borde ha anslutit sig till vårt förslag att nu göra en översyn.

Nu säger Kjell Mattsson att det här egentligen inte är någon stor fråga,

3 Riksdagens protokoll 1980/81:89-90

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Förvärv av hyresfastighet

eftersom den handlar om fidpunkten när man skall göra denna översyn. Jag vill bara fråga; Kan Kjell Mattsson beskriva ett läge som enligt utskoffsmajoritetens mening är tillräckligt allvarligt för atf man skall göra den översyn som vi har begärt i reservationen?

Anf. 41 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Jag har med stort intresse följt utvecklingen på det här området sedan många år, och jag och mitt parti har aktivt sökt verka för att få en mera effektiv lagstiftning. Jag vill erinra om att när lagen infördes föreslog vänsterpartiet kommunisterna förändringar och förbättringar på flera punkter i det förslag som då förelåg. En del av förbättringarna tog riksdagen 1979, men fortfarande kvarstår några delar av de ursprungliga förslagen från vänsterpartiet kommunisterna som, om de också genomfördes, skulle betyda att lagen blev betydligt mera effektiv och fick avsedd verkan.

Kjell Mattsson började med att säga att det här egenfiigen inte är någon stor fråga och hänvisade till tidsaspekterna på när man skulle anse det motiverat att sätta i gång med en översyn. Men det här är en mycket stor fråga. För varje dag som går ufan aft man tar itu med aft täppa fill de luckor som nu finns på det här området och som möjliggör en praktiskt taget ohämmad spekulation i köp och försäljning av hyresfastigheter kommer situafionen att förvärras. Även om def underlag som finns från Stockholms kommun inte har så stor omfattning är det viktigt atf notera - jag understryker atf jag noggrant har tagit del av allt det materialet, Kjell Mattsson - aft det entydigt och klart pekar på nödvändigheten att snabbt genomföra skärpningar i de här avseendena.

Anf. 42 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Mitt uttryck att det här inte var någon stor fråga får inte missförstås. Jag var noga med att framhålla aft det man egentligen tar upp fill diskussion i mofionerna och reservationen inte är förekomsten av de här ärendena som sådana utan vid vilken tidpunkt en översyn bör komma fill stånd, och det var det jag menade inte var någon stor fråga. Problemet som sådant är självfallet en stor fråga, eftersom man inte annars skulle ha brytt sig om att införa den här lagsfiftningen över huvud taget.

Under de borgerliga regeringarnas tid har vi alltså på skilda områden där det förekommer metoder och åtgärder som vi tycker illa om - både direkt olaglig verksamhet och sådan som är laglig men som vi anser har felakfiga konsekvenser - satt in åtskilliga motåtgärder från samhället för aft rensa upp och komma till rätta med problemen. Det är alltså eft bevis pä atf man har menat allvar med att försöka få en förbättring till sfånd.

Jag tror inte att vi någonsin kommer aft vara överens med vpk om de totala åtgärderna på den här sidan. Vi har i grunden helt skilda uppfattningar om fastighetsägandet som sådant. Vpk:s uppfattning kommer naturligtvis atf påverka dess ställningstagande, oavsett vilka förslag som läggs fram.

Frågan är när en översyn skall ske. Vi har haft de nya bestämmelserna i kraft under kort tid, ungefär ett och ett halvt år, och jag tycker inte def är en

tillräckligt lång tid. Man kan konstatera att ett för ringa anfal ärenden kommit fram för att man skall kunna dra några slutsatser av materialet. Det måste därför gå ytterligare något år och bli lifef fler ärenden innan man kan säga att denna lagstiftning inte fyllt sin funktion utan måste ses över och förändras.

Anf. 43 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Kjell Mattsson uttrycker en förmodan att man inte någonsin kommer att bli överens med vpk i den här frågan.

Där tror jag Kjell Mattsson skall vara litet försiktig. Likaväl som def visade sig att man 1979 accepterade ett par av de förslag som vpk ursprungligen ställde angående denna lag, lika väl tror jag att det kommer att bli så aft man accepterar de återstående vpk-förslagen, därför aft detta är nödvändigt om lagen skall kunna fylla den funktion man har krävt.

Vpk står inte ensamt. Hyresgäströrelsen ställer upp, och experterna på jusfitiedeparfementet har ställt upp då det gäller vissa delar av de förslag som fortfarande inte är realiserade i vpk:s ursprungliga förslag. Det finns också en mycket bred opinion för defta.

Jag vill därför säga till Kjell Mattsson att vi nog kommer att få se ganska snart atf de förslag vpk framförde vid utformningen av denna lagsfiftning praktiskt taget i sin helhet kommer att accepteras.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Anf. 44 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Kjell Mattsson slutade med att säga att han ville vänta något år. Kan det tolkas så att han kan vara mogen att ställa upp på en översyn 1982 för den händelse reservanterna skulle förlora den kommande voteringen?

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls med 141 röster mot 139 för reservafionen av Per Bergman m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

17 § Priskontroll av vissa bostadsrätter

Föredrogs civilutskottets betänkande 1980/81:19 om priskontroll av vissa bostadsrätter.

Anf. 45 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Frågan om någon form av priskontroll, förköpsräff eller hembud vid överlåtelser av bostadsrätt har diskuterats i riksdagen under de senaste åren. En rad olika socialdemokratiska förslag har lagts fram, men stött på hinder genom den borgerliga majoritetens ointresse av eft ingripande.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Nu har emellertid nägot nytf inträffat, som speciellt för dagens debatt är av stort intresse, Def är nu inte bara socialdemokraterna i riksdagen som med en ny variant rriotionsvägen för fram förslag till lösningar på defta problem. Landets två stora bostadskooperafiva organisationer, HSB och Riksbyggen, har var för sig men helt uppenbart i samma syfte kommit fram fill aft någon åtgärd mof spekulativa inslag i samband med förvärv av bostadsrätt i nyprodukfionen är motiverad. En specialkommiffé inom HSB har föreslagit karensfid med återköpsräff vid överlåtelse av förvärvad bostadsrätt i nyprodukfionen, I avvaktan pä kommitféförslagefs vidare behandling inom organisationen har HSB rekommenderat sina föreningar atf vidta vissa åtgärder. Man kan exempelvis genom särskilda avtal få bosfadsrättshavaren att förbinda sig atf vid försäljning inom viss tid överlåta bostadsrätten till HSB-föreningen, som i sin fur förbinder sig att förvärva bostadsrätten,

I kommifféförslagef sägs också aft def föreligger ett aktuellt behov av att stävja direkt spekulafiva tendenser i samband med förvärv av bostadsrätt i nyprodukfionen, i vissa saneringsområden eller i andra attraktiva bostadsområden.

En annan uppmärksammad åtgärd på samma tema är den modell som Svenska riksbyggen utvecklar i samråd med Värmdö kommun utanför Stockholm, I de stadgar för en bostadsrättsförening som nu har godkänts finns en bestämmelse om prisreglering vid överlåtelse av bostadsrätter.

Det är naturligtvis bra att de stora bostadskooperativa organisationerna tar egna inifiafiv. Men def rimmar infe med de försäkringar om motsatsen som vi fick av civilutskottefs föredragande under fjolårets debatt. Med hänvisning till endast ett tidningscitaf delgavs kammarens ledamöter uppfattningen aft bostadskooperationen var emot en prisreglering.

Civilutskoftef har behandlat den socialdemokratiska mofion i vilken föreslås en ny, smidig och funktionsduglig lösning på problemet. Förslaget i motionen utgår från den bostadsanvisningslag som trädde i kraft den 1 juli 1980. Enligt denna lag ges kommunerna möjlighet att för viss del av bostadsbeståndet införa en obligatorisk anvisning av bostäder som ett led i åtgärderna för atf få en vettig social sammansättning av bostadsområdena och motverka segregation. Kommunerna föreslås vidare få möjlighet atf införa en form av hembud eller återköpsräff för bostadskooperationen i nya områden, där attraktiviteten kan ge underlag för spekulation och överpri-

Konstigare är det alltså infe. Mot en sådan uppläggning kan inga sakhinder resas, helt enkelt därför att några sådana inte finns.

Vi är inne i en utveckling på detta område där riksdagen till stor del är överspelad. Lagstiftarna traskar patrull efter majoriteten, som är programmerad att vänta. Varje tillfälle aft slippa fa ställning tas till vara med en omsorg som är riktigt rörande,

I den socialdemokratiska reservafionen följs mofionsförslaget upp, och där framförs kravet aft regeringen skall initiera en översyn av dessa frågor.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservafionen.

Anf. 46 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Den del av vpk-motionen 1852 om olika åtgärder mof spekulation i boendet som nu behandlas gäller förslaget om en prövning av överlåtelsepriserna för bostadsrätter.

Under de senaste åren har vi haft en utveckling på bostadsområdet som leder bort från de bosfadssociala målen. Klyftorna mellan de boende har vuxit starkt med stora orättvisor i fördelningen av bostäder. Handeln med bostäder-stora fasfigheter, småhus, bostadsrätter och svart lägenhetshandel - har ställt en majoritet av de boende utan reella valmöjligheter. Möjligheterna att smita undan från beskattning i samband med försäljning och fria överlåfelsepriser har gjorf att bostaden i vissa delar av vårt land alltmer kommer atf bli en utpräglad handelsvara.

Skattereglernas utforming och den fria prissättningen på hyreshus, småhus, bostadsrätts- och andelslägenhefer, med eller utan strimlade lån, har fillsammans med tilltagande bostadsbrist lett till en långt gående spekulation på bostadsmarknaden. Bostadsegregationen förstärks hastigt. Orättvisorna mellan olika boendeformer förvärras. Ungdomar, lågavlönade och invandrare stängs ute från en bostadsmarknad där köpkraften, infe behovet, avgör människornas möjligheter att erhålla en bra bostad.

Infe minst bostadsrättslägenheter är föremål för kapitalplacering och spekulation, framför allt i storstadsregionerna. Efter det atf priskontrollen på överlåtelsesummorna upphörde har priserna för attraktiva bostadsrättslägenheter stigit med flera hundra procent. I samband med sanering och ombyggnad av äldre fasfigheter blir det allt vanligare att lägenheterna bjuds ut till försäljning i form av bostadsrätter eller andelar. Fria överlåfelsevärden och möjligheten till ränteavdrag blir argument för nya ägarlägenheter och en ökad privatisering, som i sig för med sig ökad handel och spekulation både inom och utom lagens råmärken.

Problemen med en tilltagande handel och spekulation i boendet har varit livligt diskuterade under hela 1970-talet utan att några fillräckligt långtgående och genomgripande åtgärder vidtagits. I stället har det skett en ökad satsning på privatisering, på ökat småhusbyggande och på en bostads- och skattepolitik som gynnar höginkomsttagare och välbärgade grupper i samhället på bekostnad av i första hand vanliga hyresgäster.

För att ändra på dessa förhållanden måste lagstiftningen skärpas och olika åtgärder vidtas mot fastighets- och lägenhefsspekulafion, såsom vi var inne på i behandlingen av föregående ärende. Bl. a, måste kontroll av överlåtelsevärden och någon form av hembudsskyldighet införas vid överlåtelser av alla småhus och bostadsratfslägenheter, realisationsvinstbeskattningen skärpas så att hela vinsten blir beskattningbar, ränteavdragen kraffigt begränsas, intäktschablonen på vissa fastigheter höjas, osv.

Herr talman! Den filltagande bostadsbristen på olika håll i vårt land har inneburit en kraftigt ökad spekulation i bostadsrätter, och det har blivit allt vanligare att fastighetsägare säljer sitt hus till en bostadsrättsförening, där fastighetsägaren själv fillsammans rned någon anhörig, sin kamrer osv, sitter i styrelsen för denna bostadsrättsförening. Lägenheterna säljs sedan med

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

stora vinster eller hyrs ut i andra hand. Priserna på vanliga äldre bostadsrätter fortsätter att stiga, och de är nu som bekant uppe i svindlande belopp.

Man behöver bara slå upp några av våra dagstidningar för att finna priser på bostadsrätter på mellan 100 000 och 500 000 kr, för högst ordinära bostadsrättslägenheter. Var och en förstår att vanliga löntagare med bostadsproblem och bostadslösa ungdomar inte har en chans att konkurrera om ett sådant utbud. Åtgärder måste vidtas mot den spekulation som förekommer. Det räcker troligen inte med de olika lokala lösningar som prövas på några platser av bostadskooperationen, utan det måste till centrala åtgärder för att skapa likhet i bestämmelserna i det här avseendet.

För att spekulationen i bostadsrätter skall kunna hejdas krävs en samlad lösning, vilket f, ö, också länsstyrelsen i Stockholms län nyligen har konstaterat i en skrivelse till regeringen, där man far upp dessa problem.

Civilutskottets borgerliga majoritet har liksom tidigare då frågan om återinförande av något slags kontroll av överlåtelsepriser på bostadsrätter varit uppe till behandling avstyrkt motionsförslagen. Man hänvisar bl, a. fill att dessa frågor får bedömas mot bakgrund av bostadsräftskommitténs kommande förslag.

Som vi framhållit i vpk-mofionen synes, med utgångspunkt från direktiven och det arbete som bedrivs i olika utredningar, några utredningsförslag som effekfivt skulle förändra eller göra slut på olika missförhållanden beträffande spekulation i boendet knappast komma att läggas fram under den närmaste fiden. I den socialdemokrafiska reservafionen, som innebär ett bifall fill socialdemokraternas och vkp:s motionsyrkanden, framhålles också den begränsning som bostadsrättskommittén har i sitt uppdrag.

Herr talman! Den översyn som reservationen beställer hos regeringen måste enligt min mening snarast komma till stånd. Jag yrkar bifall fill reservationen.

Anf. 47 SVEN ERIC ÅKERFELDT (c);

Herr talman! Det är ingen ny fråga som vi nu behandlar. Vid de fyra senaste riksmötena har motioner med liknande innehåll väckts. Samtliga dessa mofioner har riksdagen ställt sig negativ till.

Innan jag går vidare vill jag erinra om att def inte är mer än tio år sedan vi i full enighet avskaffade bostadsrättskontrollagen, Vi var då alltså eniga om att den inte behövdes. Under dessa tio år har vi t, o, m. haft en period då det varit svårigheter att bli av med bostadsratfslägenheter, också i attraktiva lägen. Man bör ha denna utveckling klar för sig när man ser på dagens problem.

Jag är helt enig med motionärerna om att detta fått en omfattning som inte är bostadssocialt acceptabel på vissa håll - jag vill betona på vissa håll, eftersom det är en mycket splittrad bild som bosfadsrättsmarknaden uppvisar. Det är främst i attraktiva storstadslägen som de oacceptabelt höga priserna förekommer.

Jag tror emellertid att det båtar föga aft i dag gå in i en mer detaljerad debatt om behovet av en priskontroll. Som det redan har antytts håller just

bostadsrätfskommittén på med dessa frågor. Just de olika modeller som Oskar Lindkvist far upp är åtgärder som vi f. n. prövar i bostadsrättskommittén .

Om tidsplanen håller, vilket allt tyder på, kommer utredningen att lägga fram sitt slutbetänkande i början på maj månad. I det kommer bl. a. atf lämnas en analys av prisutvecklingen ända in i senaste tid, så att vi vet vad som händer på marknaden. I def sammanhanget kan vi även ta hänsyn till de tendenser till en vikande prisutveckling som förekommit på senare fid. Utredningen kommer också att lägga fram sina förslag mot denna bakgrund.

Men jag vill också peka på att det under de år då det har motionerats om att åtgärder bör vidtas har hänt en del saker, även om de flesta ännu inte har fått praktisk verkan. Mycket snart kommer kapitalvinstkommittén att lägga fram ett förslag om reavinstskaft även på bostadsrätter. Jag tror att många är eniga med mig om aft detta kommer att bli ett mycket verksamt medel för att eliminera de "övervinster" som man far ut pä detta område.

Dessutom har bostadsrätfskommiffén i ett delbetänkande lagt fram förslag som skall skydda kvarboende hyresgäst i de fall där man ombildar hyresfastighet till fastighet med bostadsrätt. Def är också ägnat att dämpa priserna på bostadsrätter, eftersom överlätelseprisef på fastigheten sänks. De företeelser som Tore Claeson talar om, de ägarbildade bostadsrättsföreningarna, kommer nämligen härigenom infe längre att vara så attraktiva att arbeta med. Det gäller särskilt med tanke på den PM som justitiedepartementet samtidigt har lagt fram och som går uf på att krav skall ställas på majoritet bland hyresgästerna för ombildningen. Jag vill med detta säga att regeringen naturligtvis har dessa frågor under mycket skärpt uppmärksamhet. Detta gäller inte bara detta spörsmål utan också andra sådana som kommer att behandlas i bostadsrättskommitténs betänkande.

Jag vill dock göra den förvarningen aft man infe skall vänta sig alltför långtgående ingrepp i marknaden. Det krävs nämligen rätt starka incitament för detta. Vi skall hålla i minnet att man måste undvika att förändra de grundläggande dragen i bostadsräftslagen. Bostadsrätt aren besiftningsform som har något av ägandekaraktär, och det bör den kanske också i fortsättningen ha.

Men det som vi nu skall rösta om är inte konkreta ändringar i bostadsrättslagen eller andra åtgärder för atf dämpa prisutvecklingen, utan vad det nu gäller är om vi skall begära ytterligare en utredning om dessa frågor samtidigt som en utredning just på detta område befinner sig i slutfasen. Jag tycker att majoriteten i utskottet har haft en mycket lätt uppgift när den skrivit som den gjort.

Med deffa vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets hemsfällan.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Anf. 48 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Några korta kommentarer fill Sven Eric Åkerfeldts inlägg. Det är rikfigt att riksdagen avskaffade bosfadskontrollagen redan 1967,

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

men den avskaffades infe i full enighet, som Sven Eric Åkerfeldt meddelade kammaren. Åtminstone två socialdemokrater, nämligen jag och Per Bergman, röstade emot det dåvarande regeringsförslaget att denna kontrol-lag skulle avskaffas. Vi ansåg aft ett borttagande av lagen skulle innebära risker för spekulation och överpriser, och de farhågorna har utvecklingen dess värre betyrkt på många olika sätt.

Vidare säger herr Åkerfeldt aft bostadsrätfskommittén är nära att lägga fram ett förslag och atf det därför inte kan vara särskilt förståndigt atf tillsätta en utredning. Jag vill därför uppmärksamma Sven Eric Åkerfeldt på att vi inte har begärt någon utredning. Vi har begärt en översyn, som en flyhänt person i kanslihuset kan göra på en vecka. Utgångspunkten är bostadsan-visningslagen, och vi har föreslagit en variant av den, en variant som är smidig och funktionsduglig och som lätt kan sättas i sysfem. Den innebär att man kan ta i anspråk någon form av lag i de kommuner där problem med överpriser på och spekulation i bostadsrätter förekommer. Vi behöver ingen generell lag, som skulle gälla också i massor av kommuner där man inte har dessa problem, men en ny lag behövs i kommuner av typen Stockholm och andra tätorter där problemen är av mycket stor omfattning.

Jag vill slutligen med anledning av att Sven Eric Åkerfeldt hävdar aft det båtar föga atf diskutera, eftersom bostadsrättskommitténs förslag är i faggorna, säga att vi som inte sitter i kommittén inte vet något om vad den kommer att föreslå. Det är mycket tvivelakfigf om bostadsrättskommittén har sådana utredningsdirekfiv atf den kan klara de problem som vi har aktualiserat i vår motion. Dess betänkande kommer kanske till sommaren, och sedan skall hela processen med remissförfarande och sammanställning av remisserna genomgås. Def betyder att vi kanske inte får ett eventuellt förslag till riksdagen förrän 1983.

Då kan det gå med detta förslag, herr falman, precis som def gjorde med den fråga som herr Åkerfeldt nämnde, nämligen spörsmålet om skaft pä realisationsvinster på bostadsrätter, något som kapitalvinstbeskaftningsut-redningen skall lägga fram förslag om. Det är något som också vi har föreslagit varje år men fått avslag på av den borgerliga majoriteten. Så sent som i december 1980 avslog den borgerliga majoriteten ett socialdemokratiskt förslag om en sådan översyn av realisafionsvinstbeskattningen. En sådan beskattning av bostadsrätter skulle komma att spela en roll, men det gäller framför allt i det nuvarande beståndet. Våra förslag om någon form av hembud eller förköpsrätt gällde framför allt nyproduktionen av bostäder. Herr Åkerfeldt skulle alltså enligt sitt eget resonemang egenfiigen tillhöra dem som med glatt sinne och gott mod skulle rösta för den reservafion som föreligger och som jag tycker att kammaren skulle göra mycket klokt i att acceptera i den kommande voteringen.

Anf. 49 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag vill i likhet med Oskar Lindkvist erinra herr Åkerfeldt om att enigheten inte var så stor vid avskaffandet av bostadsrättskontrollagen. Vänsterpartiet kommunisterna ställde sig inte bakom det beslutet ufan gick

emot def. Vi såg redan då faran i att släppa den kontroll som dittills hade funnits.

Vidare säger herr Åkerfeldt att bilden är splittrad. Också jag sade i mitt inlägg atf def främst är i storstadsområdena som problemen finns. Men det förhållandet aft bilden är splittrad gör def inte mindre angeläget för de människor som drabbas eller för de orter och kommuner där bostadsspekulationen har mycket stor och icke önskad omfattning att man kommer till rätta med missförhållandena.

Herr Åkerfeldt säger atf det här i och för sig inte handlar om aft man skall komma till rätta med övervinster på bostadsrätter. Man kan naturligtvis i samband med den utbredda handeln och spekulationen som pågår på detta område fala om övervinster. Men problemet, Sven Eric Åkerfeldt, är att denna organiserade handel och spekulation med bostadsrätter omöjliggör för hundratusentals människor atf efterfråga sådana bostäder, eftersom priserna är för höga.

Jag tror inte, som Sven Eric Åkerfeldt, att de ägarbildade bostadsrättsföreningarna kommer aft bli mindre attraktiva. Det gäller inte minst med tanke på den miss som man tydligen gjort i samband med att lagstiftningen på området skisserades och som innebär atf man skulle få ett stopp för möjligheterna till ägarbildade bostadsrättsföreningar. Man glömde nämligen i detta sammanhang bort atf det här handlar om ekonomiska föreningar. Dessa omfattas infe av förslagen till lagsfiftning. Det återstår därför atf se vad man i detta fall kommer atf göra.

Sven Eric Åkerfeldt säger att vi infe skall vänta oss alltför långtgående åtgärderi de förslag som skall komma. Def gör jag för min del infe heller-vis av erfarenheten då def gäller olika slag av utredningar. Jag vet att långtgående åtgärder, som verkligen kan vara effektiva i syfte att bekämpa avarter på bostadsmarknaden, är ytterst sällsynta. Och jag tror inte att det kommer i detta fall heller. Def är därför som vi, herr falman, bör gå på reservationens förslag beträffande utredning.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Anf. 50 SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Oskar Lindkvist säger nu aft socialdemokraternas förslag är så enkelt att det bara är att genomföra def omedelbart - vi behöver i och för sig infe vänta på en utredning. Jag kan försäkra Oskar Lindkvist att de studier som bostadsrätfskommittén hittills har gjort klart visar att det här finns en del detaljproblem, delvis av principiell natur, som måste lösas innan man kan sätta en sådan här reform i sjön.

Jag vill bara peka på att om man skall göra en begränsning uppåt när det gäller prissättningen, får man kanske också lov att tänka sig en begränsning av priset nedåt. Jag antydde i mitt anförande atf det inte är så särskilt länge sedan som def var svårt atf bli av med bostadsrätter. Därför får man kanske tänka sig någon form av återköpsgaranfi. Hur skall i så fall den utformas? Alla dessa problem måste nog ses i eft litet större sammanhang, och vi behöver nog det underlag som bostadsrätfskommittén kan komma att presentera på defta område.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Tore Claeson talade om den handel som i dag pågår. Då skall vi ha i minnet atf vi med den typ av reformer som vi här diskuterar infe kommer åt handeln med befintliga bostadsrätter. Jag kan aldrig tänka mig aft Tore Claeson eller Oskar Lindkvist avser att åstadkomma en reglering omfattande redan befinfiiga bostadsrätter. Och dessa utgör ju en majoritet. Det årliga tillskottet är - sett i relafion till det befintliga antalet - inte särskilt stort. Och det är just i det befintliga beståndet som vi har de verkliga överpriserna. Risken är infe heller särskilt stor för överpriser på de nyproducerade bostadsrätterna, på grund av de höga byggkostnader och därmed höga boendekostnader som i dag är ett faktum. Detta gör att def helt enkelt inte finns utrymme för att betala överpriser. Det är dock klart att sådana kan förekomma.

Det var närmast deffa jag menade när jag sade att de aviserade förslagen kommer att få en begränsad effekt. Detta förhållande och det faktum att det är fråga om atf behålla andemeningen i bostadsrättslagen gör att vi i detta fall inte skall ställa alltför stora krav på ingrepp. Jag tror att def också kan finnas skäl att inte göra alltför stora ingrepp. Sådana kan nämligen leda till att förekomsten av svarta pengar i denna hantering kan bli ganska frekvent. Vi skall väl ändå inte lagstifta på ett sådant sätt atf vi får den typen av transaktioner. Det kan någon gång vara bevis på ett visst kurage att i en del lägen avstå från långtgående lagstiftning. Med defta har jag inte tagit ställning till de kommande förslagen. Jag vill bara peka på detta samband.

Anf. 51 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr falman! Def är alldeles riktigt att man i vissa lägen kan avstå från långtgående lagstiftning. Det är precis vad vi är inne på i det förslag som är föremål för riksdagens behandling.

Om man skall utgå från det senaste inlägget av Sven Eric Åkerfeldt, håller bostadsrätfskommittén på att fundera, grubbla, diskutera och överlägga när def gäller alla de komplicerade problem som kan uppstå om man driver ambitionerna så långt att man tror att man skall kunna täcka in hela området. Vi föreslår en lagsfiftning som ger kommunerrra var för sig rätt att bestämma om de skall använda denna lagstiftning eller infe. Sedan kan man i de kommuner där problemen finns själv diskutera sig fram till lösningar med bostadskooperationen. I ett område i någon kommun kan det vara fråga om hembud, och i ett annat område i en annan kommun kan det vara fråga om en fördelningsprocess mellan t. ex. bostadskooperationen och kommunens övriga bosfadssökande. Def finns massor av möjligheter att lägga in i den form som vi har föreslagit både i motionen och i reservafionen.

Jag understryker än en gång - även Tore Claeson var inne på defta med ordvalet - aft det icke är fråga om någon utredning. Vi har icke begärt någon utredning. Vi har begärt att man i kanslihuset skall göra en översyn enligt de riktlinjer som framgår av vår motion. Def är precis det som vi har begärt och ingenfing annat.

Sven Eric Åkerfeldt säger nu, och jag håller med honom om det, aft det här

förslaget infe kan gälla det befintliga bostadsrättsområdet. Det är naturligtvis en omöjlighet att införa en lagstiftning där. Jag menar att realisationsvinstbeskattningen, med direkt anknytning till den villabeskattning vi har i det svenska skattesystemet, skall göra nytta vid försäljningen av bostadsrätter. Där skall samhället ta in sin del av den förmögenhetsbildning som uppstår i samband med försäljningen. Vi diskuterar nu nyproduktionen, och även om det just nu är en låg nyproduktion har vi ju hela evigheten framför oss. Det skall förhoppningsvis byggas massor av nya bostadsrättslägenheter. Det är dem vi diskuterar med utgångspunkt från att vi vill ha den här formen av en förenklad lagstiftning.

Vi kunde så sent som våren 1980 i denna kammare vara överens om att vi skulle ha en bostadsanvisningslag, som hade den utformningen att varje kommun för sig fick bestämma hur den skulle användas. Nu föreligger det ett förslag om atf vi skall ha en lag när det gäller bostadsrätter, där kommuner får precis samma möjligheter atf förhandla med kooperationen om hur man skall fördela bostadsrätterna, om man skall ha hembud eller någon annan form som reglerar vissa delar i kommunen där def förekommer spekulation och en mycket stark förmögenhetsbildning. Vad är def för märkvärdigt med detta? Det är inte alls märkvärdigt, utan def ger oss utrymme för eft praktiskt och logiskt tänkande, och det återfinns i reservafionen. Om man har samma grundinställning i kanslihuset - och så stort förtroende har jag för dem som sitter där - så kan man om man vill på mycket kort tid se fill att vi får denna översyn genomförd.

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

Anf. 52 TORE CLAESON (vpk): •

Herr falman! Sven Eric Åkerfeldt säger att vi inte kommer åf handeln eftersom vi väl inte kan räkna med aft de äldre bostadsrätterna skall omfattas av eventuella förslag fill åtgärder. Men vi måste självfallet räkna med atf också de äldre bostadsrätterna skall omfattas av förslag till begränsning av överlåtelsepriserna i samband med försäljning av bostadsrätter. Det är ju det som utgör det stora problemet. Jag trodde att Sven Eric Åkerfeldt och andra kände till hur oerhört snabbt priserna har stigit och hur oerhört stora summor def handlar om i samband med överlåtelse av bostadsrätter på brisforferna. Från vpk:s sida anser vi självfallet att def infe får bli på def sättet att man möjliggör en fortsatt spekulation och handel med bostadsratfslägenheter och att eventuella åtgärder och restriktioner bara skall omfatta nyproduktionen. Det vore verkligen att sila mygg men svälja kameler.

Det är helt klart aft det mäsfe införas något slags kontroll av överlåfelsevärden och någon form av hembudsskyldighet vid överlåtelse av alla bostadsratfslägenheter. Jag håller med om att realisationsvinstbeskattningen måste skärpas, som Oskar Lindkvist också framhållit och som jag sade i mitt fidigare inlägg, liksom att ränteavdragen kraftigt mäste begränsas och att man måste titta på frågan om indexschablonerna på vissa fasfigheter.

Kvar står atf om man inte avser att göra någon förändring och skärpa bestämmelserna dä def gäller överlåtelse av bostadsrätter så atf de omfattar samtliga bostadsrätter, då blir det varken hackat eller målet. Med de höga

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Priskontroll av vissa bostadsrätter

byggnadsprodukfionskostnaderna för bostäder som vi nu har reglerar priserna på bostadsrätter i nyproduktion sig själva i stor utsträckning - det är inte där def stora problemet ligger.

Anf. 53 SVEN ERIC ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Jag tycker att Oskar Lindkvist är litet sangvinisk när def gäller atf förverkliga sina intentioner i fråga om åtgärder. Han säger att det bara är att handla enligt bostadsanvisningslagen och säga åt kommunerna att de skall vidta åtgärder. Och han tycks mena att man får vidta prakfiskt taget vilka åtgärder som helst. Han säger att man kan ha olika regler i olika områden, men det är vad jag kan förstå det olyckligaste som skulle kunna hända. Skall vi ha bestämmelser på det här området så måste de vara enhetliga, så atf folk vet vad de har aft rätta sig efter och vet att det är likartade bestämmelser i olika delar av landet. Jag tycker att Oskar Lindkvist tar litet väl lätt på det här problemet.

Problemet gäller ocksä rättssäkerhet och rättsförluster, om man inte utformar en lagsfiftning som är fillräckligt distinkt. Och i fråga om aft ta lätt på problemet tycker jag atf Tore Claeson verkligen kommer med grädden på moset rär han säger aft det är självklart att bestämmelserna skall omfatta även befinfiiga bostadsrätter. Då är vi såvitt jag förstår inne på en verkligt farlig väg - om jag nu skall ta hans förslag på allvar. Då är nämligen rättssäkerheten i verklig fara och rättsförluster och ekonomiska förluster möjliga. Hur skulle det då ställa sig t. ex. för en boende som för dryga pengar köpt en lägenhet och sedan drabbas av deffa? Nej, vi får infe hoppa över skaklarna i den utsträckning som Tore Claeson gör här, ufan vi måste hålla oss till def bestånd som vi kan förvänta oss tillkommer i framtiden.

Anf. 54 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Låt mig bara kort säga att den farliga väg som Sven Eric Åkerfeldt talar om inte är farligare ändetsomgällde t. o. m. 1968, då vi hade bostadsrättskontrollagen. Den omfattade inte bara nyproducerade bostadsrätter.

Utskottets hemställan bifölls med 141 röster mot 137 för reservationen av Per Bergman m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

18 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

1980/81:1948 av Eric Enlund m.fl.

1980/81:1949 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl.

1980/81:1950 av Nils Erik Wååg m.fl.

med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken

19 § Anmälan av interpellationer

Nr 89

Torsdagen den
Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till 26 februari 1981
kammarkansliet ______

den 26 februari

1980/81:103 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till jusfitieministern om möjligheterna att hävda medborgarnas grundlagsskyddade rätfigheter:

Det står klart för alla att den journalistkonflikt som nyligen förekommit -låt vara atf den avblåstes innan alltför stora materiella skador uppkommit -inneburit en manifest konflikt mellan två grundlagsprinciper, den om strejkrätt och den om friheten att i tryckt skrift framföra sina åsikter. Atf så är fallet hävdas från skilda håll - om än icke från alla - även i pressen själv. Därvidlag synes två huvuduppfattningar göras gällande: den ena aft konflikten måste lösas lagstiftningsvägen, den andra atf "fredsavtal" borde kunna träffas på frivillighetens grund. En tredje uppfattning är att strejkrätten måste "fa över" tryckfriheten.

Samfidigt med atf riskerna för polarisering och bryska tillvägagångssätt från idé- eller intresseorganisationer otvetydigt ökat i det moderna samhället, har det på myndighetsplanet skett en utveckling fill förmån för alltmera decentraliserat beslutsfattande och avbyråkrafisering, som tagit sitt ursprung i en tidigare, mera konfliktfri samhällsmiljö än den nuvarande och fill synes fortsatt av bara farten utan hänsynstagande fill de ökande riskerna för samhällsfarliga åtgärder i "frihetens" namn. Statsmakternas möjlighet att försvara vissa medborgarens rätfigheter emot andras "friheter" förefaller att förminskas. Överheten, som förr icke bar svärdet förgäves, förefaller nu att ha lagt av det och är på något sätt oviss om sin uppgift i tillvaron. Vem har i dag auktoritet att tolka grundlagarna? Vem svarar för deras efterlevnad? Vem beivrar överträdelser av dem? Om riksdagen i dag är den första statsmakfen och regeringen den andra, som vissa symboliska förändringar i statskalendern indikerar, är def då riksdagen och dess konsfitutionsutskoff, eller regeringen, som bör ta initiativ fill ett klarläggande av inbördes motsägelsefulla grundlagsprinciper? Konstitutionsutskottet har t. v. avböjt atf ge sig i kast med frågan. Anser sig regeringen, som skall "styra riket", ha tillräckliga legala medel fill förfogande - och tillräcklig rättslig grund aft kunna använda dem - när det gäller aft i samhälleliga konflikter hävda "det allmännas" rätt gentemot militanta gruppintressen?

Mof bakgrunden av de många frågor som aktualiserats av fidningskon-flikfen anhåller jag därför om kammarens tillstånd att till justitieministern ställa frågan om han anser atf gällande lagstiftning ger regeringen tillräckliga makfniedel att hävda medborgarnas grundlagsskyddade rättigheter gentemot organiserade gruppintressen och - om svaret är nej eller kanske/kanske infe - vilka åtgärder från regeringens, eller riksdagens, sida som han anser erforderliga.

Anmälan av interpellationer

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Anmälan av interpellationer

1980/81:104 av Wiggo Komstedt (m) till socialministern om ändrade regler rörande sjukpenninggrundande inkomst;

För åtskilliga sjukpenningförsäkrade gäller aft deras egna uppgifter fill försäkringskassan om förväntad inkomst accepteras som sannolika även när saken inte kan kontrolleras med löneutbetalare. Emellertid finns enligt min mening uppseendeväckande undantag. Låt mig ge ett exempel:

En åkeriägare - alltså en egen företagare - som brukar ha en årsinkomst på i dagens penningvärde ca 100 000 kr., uppger deffa till försäkringskassan. Denna ger honom som svar ett försäkringsbesked, där man som sjukpenningsgrundande inkomst tar upp endast drygt 66 000 kr. Orsak; En passus i lagen om allmän försäkring, 3 kap. 2 §: 'Tnkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning,"

Transportarbetareförbundets normer kommer alltså i det här fallet att bli kassans rättesnöre oavsett vad den egne företagaren, som alltså principiellt är sin egen arbetsgivare, säger, (I prakfiken kommer således Transportarbetareförbundet i detta fall, när det gäller inkomstuppgiftskonfrollen, att agera ställföreträdande arbetsgivare,)

Till råga på eländet finns ingen möjlighet fill retroaktiv sjukpenning eller till att egna företagare undgår sjukförsäkringsavgift på mellanskillnaden mellan verklig och av kassan accepterad inkomst! Jag kan inte se annat än att detta är en djup orättvisa riktad mot egenförefägare, och jag tror definitivt inte att några löntagarorganisationer skulle acceptera att medlemmarna behandlades så i det hypotetiska fallet atf löntagare finge erlägga egenav-giffer inom socialförsäkringen. Jag tycker att det borde vara självklart att sjukpenningen skall grundas på verklig årsinkomst av arbete upp fill 7,5 basbelopp, vilket är den allmänna regeln som i defta fall sätts ur spel,

Sjukpenningkommiffén kommer inte att inom någon nära framfid föreslå en ändring av det här problemet. Där har man nu annat att syssla med. Men för att rätta till den av mig här påtalade orättvisan torde knappast krävas någon parlamentarisk utredning. Jag vill mena aft def räcker med vanligt, enkelt förnuft.

Åberopande vad jag nu har anfört vill jag ställa följande fråga fill socialministern:

Är socialministern beredd aft bidra till att lagen om allmän försäkring skyndsamt ändras så att den arbetsinkomst, som rimligtvis kan förväntas, även för en egenföretagare kommer att registreras som sjukpenninggrundande inkomst?

20 § Meddelande om frågor

Meddelades aft följande frågor framställts

den 25 februari

1980/81:293 av Tore Nilsson (m) till socialministern om hemligstämplingen i socialdepartementet av viss skrivelse;

Utredningen om de homosexuellas situafion i samhället har enligt uppgift till ett sextiotal myndigheter och organisationer utsänt en skrivelse, som hemligstämplats av socialdepartementet.

Min fråga fill statsrådet är om ett förfarande av detta slag överensstämmer med svensk lag och demokrafisk rättspraxis?

1980/81:294 av Birgitta Dahl (s) till statsrådet Karin Andersson om rätten till asyl för flyktingar från Turkiet;

Efter militärkuppen i Turkiet den 12 september 1980 har fiotusentals fackliga och politiska ledare fängslats. Undantagstillstånd har införts. Allt fler uppgifter förekommer om brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom misshandel, tortyr och avrättningar. Nu skall även ny lagstiftning ha införts av bl. a. följande innebörd;

De som söker politisk asyl i annat land kommer att åtalas.

Fängelsestraff om minst fem år hotar asylsökare.

Asylsökare kommer att gripas och föras till domstol vid återkomsten.

Asylsökare går förlustiga sitt turkiska medborgarskap.

På grund av situafionen i Turkiet är def svårt att få besked om de verkliga förhållandena. För bedömningen av flykfingärenden här i Sverige är det dock nödvändigt att de rätta förhållandena klarläggs.

Med anledning av här redovisade omständigheter vill jag fräga statsrådet Karin Andersson:

Har den svenska regeringen och invandrarmyndigheterna kunskap om händelseutvecklingen i Turkiet och dess konsekvenser?

Anser regeringen aft detta är förhållanden som bör beaktas av svenska myndigheter vid bedömningen av flyktingärenden?

den 26 februari

1980/81:295 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) fill socialministern om visst pafientregister hos försäkringskassa:

Enligt uppgifter i Expressen den 25 februari skulle en försäkringskassa föra ett "dödsregister" över patienter med dålig prognos och även i brev ha underrättat en sjuk person om att vederbörande inte hade så lång fid kvar att leva.

Vill socialministern lämna riksdagen upplysning om vad som förekommit i

Nr 89

Torsdagen den 26 februari 1981

Meddelande om frågor

Nr 89 det relaterade fallet och - om uppgifterna är rikfiga - ange vilka åtgärder som

Torsdaeen den statsrådet ämnar vidta med anledning härav?

26 februari 1981

21 § Kammaren åtskildes kl 13,08.

Meddelande om

frågor In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert