Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:83

Torsdagen den 19 februari

Kl. 13.00

1 S Upplästes följande inkomna skrivelser:

Till riksdagen

Härmed avsäger jag mig mitt ledamotskap i utbildningsutskottet. Stockholm 1981-02-17 Linnea Hörlén

Till riksdagen

Härmed avsäger jag mig mitt suppleanfskap i utbildningsutskottet. Stockholm 1981-02-17 Marianne Wahlberg

Dessa avsägelser godkändes av kammaren.

2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TALMANNEN:

Folkpartiefs partigrupp har som ny ledamot i utbildningsutskottet efter Linnea Hörlén anmält Ylva Annerstedt och som ny suppleant efter Marianne Wahlberg anmält Linnea Hörlén.

Talmannen förklarade valda till

ledamot i utbildningsutskottet Ylva Annerstedt (fp)

suppleant i utbildningsutskottet Linnea Hörlén (fp)

3 S Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

4 § Svar på fråga 1980/81:266 om insättning på skattefondskonfon av lånade medel

Anf. 2 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt har frågat mig om jag anser aft insättningar på skattefondskonfon av lånade medel överensstämmer med lagstiftningens syften och om jag avser atf vidta några åtgärder för att stoppa skatfepremie-ring av sådana insättningar.

Skaftesparandet, som infördes i oktober 1978, kan ske i bank eller i en aktiesparfond. Kjell-Olof Feldts fråga gäller enbart skattesparande i aktiesparfonder.

De vanliga aktiesparfonderna är infe knutna fill något speciellt företag och erbjuder riskspridning genom atf högst 10 % av fondvärdet får placeras i eff visst företags akfier.

Fr. o. m. årsskiftet har lagen om aktiesparfonder ändrats sä, att aktiesparfonder får bildas för atf de anställda i ett företag eller inom en koncern skall kunna lönspara. Def betyder alltså att en anställd nu kan spara maximalf 600 kr./månad i def egna företagets aktier och få samma skatteförmåner som gäller för skattefondssparandet.

Motiven bakom utvidgningen av skattesparsystemet, vilken tillkom efter hemsfällan från anställda, är dels att öka de anställdas samhörighet med företaget och därmed också intresset och förståelsen för företaget och företagets villkor, dels aft underlätta företagens försörjning med riskkapital. Systemet underlätfar vidare en ökad ägarspridning i företagen.

F. n. har ett tiotal börsförefag startat aktiesparfonder, vilket innebär att drygt 100 000 anställda nu har möjlighet att spara i def egna företagets akfier. Redan efter en månad har ca 16 000 anställda, dvs, i genomsnitt 15 %, gått med i förefagsanknutna aktiesparfonder. Det totala antalet anställda i börsföretagen i Sverige uppgår fill ca 550 000. Qm 15 % av dessa skulle spara i genomsnitt 500 kr./månad kommer detta slags akfiesparande atf uppgå till ca 500 milj. kr. per år.

Dessutom sparar hushållen i dag ca 40 milj. kr./månad i de vanliga aktiesparfonderna. Enbart detta innebär en kapifalfillförsel på runt en halv miljard kronor per år från de vanliga aktiesparfonderna. Även detta sparande ökar kraftigt.

En betydande del av företagens framtida behov av riskkapital kommer alltså atf kunna tillgodoses av löntagarnas frivilliga sparande.

En del företag erbjuder sina anställda lån för atf underlätta för dem aft gå med i de förefagsanknutna aktiesparfonderna. Kjell-Olof Feldt menar tydligen att om den anställde får låna till insättningen pä skattefondskontot så presteras infe något eget sparande, varför skaftepremieringen av sådana insättningar borde stoppas.

Men def är infe riktigt atf de anställda infe presterar något eget sparande. De skall ju amortera lånen. Sparandet sker genom amorteringarna. Lånekonstruktionen innebär bara atf sparandet skjuts framåt i fiden och infe atf sparandet uteblir. I sammanhanget kan det också vara värt atf påpeka atf

inget av de företag som hittills erbjudit lån fill de anställda har erbjudit en amorteringstid över 5 är. De flesta länen har en amorteringstid på 3-4 år. Aft lånen måste vara betalda inom maximalt 5 år innebär att den anställde genom amorteringarna presterar ett eget sparande inom den fid insättningarna måste vara bundna för att skatteavdrag skall erhållas.

På Kjell-Olof Feldts andra fråga, om jag tänker söka stoppa skaftepremieringen av sådana insättningar, vill jag svara att regeringen inte har några planer på aft försämra löntagarnas möjligheter att spara på eft realvärde-skyddat sätt. Atf företagen hjälper den anställde atf spara fill en realränta som i varje fall infe är negativ är till fördel för såväl den anställde som företaget och samhället.

Sammanfattningsvis: Def måste befraktas som positivt att skattefondssys-femet i så stor utsträckning tycks kunna styra löntagarnas och hushållens sparande till placeringar i riskvilligt kapital. När de anställda köper andelar i aktiesparfonderna stimuleras företagets kapitalbildning. Industrins expansion av produktion och sysselsättning underlättas när konjunkturen vänder uppåt. Jag har svårt atf förstå aft nägon kan ha något emot defta.

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Öm insättning på skattefondskonton av lånade medel

Anf. 3 KJELL-OLOF FELDT (s);

Herr talman! Den lag som de här transaktionerna vilar på heter lagen om lönsparande. 1 propositionen upprepas ett otal gånger att avsikten är atf premiera det enskilda sparandet, atf det skall vara den anställdes sparande ur lön och att hela syftet är att åstadkomma ett lönsparande. Det är ett ostridigt faktum, som inte går atf resonera bort.

Nu säger Gösta Bohman aft det är eft lifef anfal företag som har velat hjälpa sina anställda att köpa akfier i företagen. Han säger också aft en del företag erbjuder sina anställda lån.

Sanningen är den, herr talman, aft av de 22 företag som hittills har infört detta arrangemang är det 20 företag som erbjuder sina anställda lån. Det är bara två företag där de anställda skall spara helt ur egen lön. Av dessa 20 företag är def 12-dvs. mer än hälften-som erbjuder lånen helträntefritt, till 100 eller 75 % av den maximalt tillåtna insättningen på skaftesparkonfo.

Gösta Bohmans argument är aft detta är ett sparande på det sättet att man så småningom börjar amortera. Låt oss då anta atf en anställd får eft län på 7 200 kr. för att sätta in pengar på eft sådant här konto. Han skall amortera lånet på fre år. Det första året är i allmänhet amorteringsfritt. Def betyder att det kommer att ta fyra år innan hans amorteringar är uppe i den nivå som def s. k. skattepremierade sparande som insättningen på fondkonto utgör.

Jag kan förstå de anställda, som får en skattesänkning på 2 160 kr. helt gratis. Men jag förstår inte landets ekonomiminister, som inte ett ögonblick kan föreställa sig att det skulle kunna vara något stötande ur rättsstatens synpunkt att missbruka eft sysfem, som uppenbarligen hade till syfte att få folk att spara - icke aft låna pengar och sedan tvingas amortera dem.

Det är infe sant aft amorteringstiden alltid är tre år. SE-banken erbjuder t. ex. fem års amorteringsfrihef, vilket innebär atf man skall börja betala fillbaka 1987.

7 Riksdagens protokoll 1980181:80-84

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

Detta system kommer att dra mycket stora kostnader. Under 1981, 1982 och 1983 blir det inget sparande. Företagen använder helt enkelt sina anställda som bulvaner för att köpa upp aktier i det egna företaget. Företagen kontrollerar helt aktiernas rösträtt, och det blir inget besvär med nägra nya aktieägare som kommer och bråkar. Jag försfår att Gösta Bohman tycker atf detta är eft utmärkt system. Men det är en skandal atf landets skattebetalare skall finansiera den här affären.

Anf. 4 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr falman! Vackra ord, missbruk av rättsstatens principer, bulvaner, skandal - allt defta visar hur misslynt Kjell-Olof Feldt är över att vi kan åstadkomma ett frivilligt sparande i Sverige. Företag och anställda åstadkommer fillsammans ett frivilligt sparande, som medför atf andelen riskvilligt kapital ökar. Jag förstår sä innerligt väl Kjell-Olof Feldts irritation, eftersom Kjell-Olof Feldt i debatten har gjorf gällande atf det infe går atf spara på det sättet. Han anser att vi i stället skall ha ett tvångsvis sparande. Vi skall spara i kollektiva fonder, som innebär att det läggs en skatt på den samlade lönesumman - en skatf som gör att det hela blir dyrt för hela folkhushållet. Qch def sparade beloppet, som finansieras med denna skatt, får den enskilde spararen icke på något sätt förfoga över. Jag kan förstå att Kjell-Olof Feldt är misslynt över aft det här frivilliga sparandet har visat sig ha fått eft stort gensvar bland de anställda ute i företagen. Med tanke på de personliga och politiska utgångspunkter som Kjell-Olof Feldt har försfår jag hans reaktion.

Anf. 5 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Det var eft utomordentligt intetsägande svar Gösta Bohman gav på den krifik av hans frågesvar som jag lämnade.

Jag undanber mig Gösta Bohmans förståelse. Jag behöver inte den. Vi diskuterar nu.en sakfråga, en enligt min mening mycket viktig principfråga, nämligen hur man skall kunna missbruka eller bruka vår skattelagstiftning. Def är inte fråga om känslor ufan om innehållet i deffa.

Jag har inte bråkat om det frivilliga sparandet, men jag hävdar aft detta inte är något frivilligt sparande. Man lockar de anställda rned mycket förmånliga lån. De är räntefria, och de anställda har amorteringsfriheten tid. Dessutom får de tillgodogöra sig skaftesänkningen. Det sparande man eventuellt kan få till sfånd är det som kan åstadkommas genom tvångsvisa amorteringar. Hur man kan kalla detta för eff frivilligt sparande som man skall hylla som ett uttryck för hur lätt det är aft fä hushällen att ställa upp och spara är för mig fotalt obegripligt.

Jagskulle vilja förklara det hela för Gösta Bohman pä det här viset; Vi häri dag ett budgetunderskott på 65 miljarder kronor. Vi behöver desperat en snabb förbättring både av budgetunderskottet och av sparandet i landet. Det här systemet kommer under de närmaste åren bara atf få en effekt, nämligen atf öka budgetunderskottet och minska statens inkomster. Så småningom kommer företagen att få tillbaka sina pengar, men det leder icke till någon

som helst förbättring av budgetläget.

Känner ekonomiministern inget ansvar för den budget som han nu i flera års tid har misshandlat nästan fill döds? Finns def ingenfing hos honom som säger att de lagar riksdagen stiftar i det uttryckliga syftet att få folk aft spara frivilligt inte skall användas av företagen på detta sätt? Jag ser hur den polifiska bockfoten så uppenbart sticker fram hos Gösta Bohman: Med statens hjälp i form av stora skattesubventioner och genom missbruk av lagstiftningen skall def bevisas att privat sparande och privat ägande är def enda som Gösta Bohman står för. Men det behöver han inte visa på detta dyrbara sätt.

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

Anf. 6 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr falman! Om det varit värt mofiv aft visa enskilt ägandes och enskilt sparandes betydelse, så var det fakfiskt inget dåligt syfte, Kjell-Olof Feldt.

Kjell-Olof Feldt blev så våldsamt irriterad över atf jag tillbakavisade hans angrepp och hans ordsvall om skandaler och bulvaner genom aft bakom detta se en misslynfhef över att def visar sig atf man kan nå framgång med eff frivilligt sparande i samarbete mellan företag och anställda. Jag drar den slutsatsen, och jag tillåter mig att göra det mot bakgrund av det ordval som Kjell-Olof Feldt använde.

Kjell-Olof Feldt talar fortfarande om ett missbruk. Men det är inte fråga om något missbruk, när man skattepremierar ett riskvilligt sparande. Det mesta av det sparande i Sverige som staten vill gynna skattepremieras - det gäller sparande i premieobligationer och annat sparande, och det har Kjell-Olof Feldt infe haft någonfing aft invända emot tidigare. Det vi nu diskuterar är ett väldigt billigt sätt aft åstadkomma en samhällsekonomiskt värdefull effekt, nämligen ett ökat sparande i Sverige. Om staten förlorar 20 öre och samhällsekonomin vinner en krona - det är fråga om de relationerna - då har vi gjort en samhällsekonomiskt betydelsefull vinst. De enskilda har också gjort en stor vinst genom detta.

Anf. 7 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag trodde att def privata ägandet var så starkt att dess betydelse inte skulle behöva bevisas genom mångmiljardsubvenfioner fill skattebetalarna och företagen.

Herr Bohman envisas med att kalla detta ett frivilligt sparande i samverkan. Men statens och kommunernas anställda behöver väl också denna samverkan. Ställ upp nu - riksförsäkringsverket, riksskatteverket och kommunerna - och erbjud de stats- och kommunalanställda lån, så atf vi får fart på def frivilliga sparandet! Varför står infe Gösta Bohman upp och rekommenderar det när det gäller det egna departementet? Def är klart aft gossarna som sitter där på bänken skulle vilja ha en skattesänkning pä 2 160 kr. i månaden på herr Bohmans bekostnad.

Det handlar ju om någonfing annat. Skulle det här ha skett i en kommun, hade herr Bohman omedelbart ingripit och sagt att detta är missbruk av både

Nr 83 kommunallag och skattelag. Nu hyllas def. I fjol kostade def här sparandet

Torsdaeen den staten 900 milj. kr. Den totala insättningen var 18 000 milj. kr., dvs, hälften

19 februari 1981 betalades av oss skattebetalare.

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

Anf. 8 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN;

Herr talman! Varför vill infe Gösta Bohman sfimulera sparandet i den offentliga sektorn? Varför gör han ingenfing där? Läs på bättre, Kjell-Olof Feldt! De offentliganställda har precis samma möjligheter som alla andra att spara på vanliga aktiesparkonfon. Men de har händelsevis inga egna företag att spara i, så aft det kan skapas en sådan samhörighet som den som finns inom K-sekforn, Def är K-sektorns riskvilliga kapital som vi framför allt vill stimulera, och def gör vi på def här sättet.

Uppgiften att det kostar så mycket pengar är helt felaktig, Kjell-Olof Feldt tar infe hänsyn till att räntorna också innebär ett sparande. Räntorna måste stå inne en viss tid för att bli skaftepremierade. De räntor som def är fråga om i dag innebär ungefär en miljard i ökaf sparande. Den totala effekt som nian uppnår blir alltså ungefär 3 miljarder, och för def betalar staten ungefär 600 milj .kr, Def är fre gånger mindre än det belopp som Kjell-Olof Feldt genom sina kollekfiva fonder vill lägga på staten.

Detta är en irfornordentligt fördelaktig väg att öka det riskvilliga sparandet - till fördel för den enskilde, näringslivet och hela samhällsekonomin.

Anf. 9 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! De stats- och kommunalanställda har full frihet att spara, ja visst. Men min fråga löd: Qm aft läna de anställda pengar är ett så utmärkt sätt atf stimulera def frivilliga sparandet och skapa samverkan mellan arbetsgivare och anställda, varför rekommenderar herr Bohman infe då alla statliga och kommunala förvaltningar och andra att göra detta? Det vore ju en lysande idé. Det skattefria sparandet skulle stiga till astronomiska värden, om vi bara finge fart på den här lånekarusellen.

Inser inte Gösta Bohman aft vi håller på att förstöra någonfing väldigt väsentligt - folks respekt för vad lagar egentligen är till för? Ingen kommer att göra sig nägon som helst förebråelse, om hän lånar upp pengar för atf snuva herr Bohman på skaftepengar genom att sätta in pä konton som kallas för lönsparkonton. Jag måste med bedrövelse konstatera atf ekonomiministerns partipolitiska ambitioner - för det är det som det handlar om - driver honom ifrån både det ansvar och def förnuft som en medlem av Sveriges regering borde visa.

100

Anf. 10 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr falman! Skillnaden mellan mig och Kjell-Olof Feldt är uppenbarligen den atf jag drivs av partipolitiska ambifioner, någonfing som tydligen är helt främmande för Kjell-Olof Feldt, Varför är egentligen Kjell-Olof Feldt så oerhört sur och negativ mot detta? Vad är det egentligen för fel pä det här, om man ser ordentligt på saken?

Vi vet att man i debatten gör gällande atf def finns motsättningar mellan

kapitalägare och anställda, mellan företag och anställda. Vad är det då för fel att företagen nu ställer upp och ger lån till de anställda för att underlätta de anställdas sparande och göra det möjligt för dem att få några reala förtjänster i en tid, dä vi kan se fram emot en real standardsänkning för mänga grupper i samhället? Vad är def egentligen för fel med aft man gör så? Tala om för mig vad det är för fel - utom möjligen det felet att def här systemet visar aft det går att åstadkomma ett frivilligt sparande i vårt land och att man inte behöver gå vägen över tvångsvisa kollekfiva fonder. Den synpunkten kan jag förstå. Den är partipolitisk. Men eftersom Kjell-Olof Feldt nyss gjorde gällande -indirekt - att han inte var partipolitiskt engagerad, är def naturligtvis lifef svårt att se hur hans resonemang hänger ihop.

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

Anf. 11 KJELL-OLOF FELDT (s);

Herr falman! Jag trodde min svenska var någorlunda begriplig. Jag har sagt gång på gång att Gösta Bohman talar inte sanning när han säger att det här är eft frivilligt sparande. Jag tror att ingen människa upplever det som sparande. Om jag lånar pengar av någon och sätter in precis samma belopp på ett konto, har jag då presterat något sparande? Nej! Jag undrar om någon här i kammaren upplever det som sparande att låna pengar någonstans och gå och sätta in dem på eft konto och tillgodogöra sig en skattelättnad. Vad jag menar är det helt fundamentala är respekten för den här lagen. Men det här visar bara vad syftet med den var. Def var att ordna en stor lånekarusell, så att företagen kunde utnyttja systemet för att köpa sina egna aktier - något som aktiebolagslagen har en hel del atf säga om - och att inte störas av akfieägare som har några invändningar. Gösta Bohmans förhoppning atf detta skall utplåna motsättningar mellan arbetare och kapital är ungefär lika trovärdig som hans resonemang om vad sparande är för något.

Anf. 12 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN;

Herr talman! Nu gör Kjell-Olof Feldt saken ännu värre för sig. Nu står han och underkänner de anställda. Nu menar han att de 10 000, 20 000, kanske 30 000 eller 40 000 anställda som vill spara på detta sätt lånar pengar för aft inte fortsätta att spara och amortera av skulderna, Kjell-Olof Feldt underkänner alltså de anställdas mofiv. Det är fråga om lån som infe skall betalas tillbaka och som infe skall leda till ett sparande, enligt Kjell-Olof Feldt. Jag tycker det är en förolämpning. Jag tycker att Kjell-Olof Feldt är en dålig företrädare för löntagarna när han för detta resonemang.

En jämförelse mellan vad def frivilliga sparandet kostar - kostnaderna spelar en stor roll för Kjell-Olof Feldt - och de kostnader som uppkommer för Kjell-Olof Feldts tvångsvisa fondsparande, visar att kostnaderna för det frivilliga sparandet är ungefär en fjärdedel av de samhällsekonomiska kostnader som uppkommer vid hans förslag till tvängssparande. Dessutom medför def här sparandet att de enskilda löntagarna, som Kjell-Olof Feldt struntar i, får disponera pengarna själva. De får förfoga över de här aktierna. De blir delägare i det näringsliv som vi behöver för aft klara vår trygghet i framtiden.

101

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

Jag förstår, herr falman, inte Kjell-Olof Feldts reaktion, hans negafiva syn på detta - om infe motivet är atf def här sparandet innebär atf vi på ett eller annat sätt kör över tanken på kollektivt tvångssparande i Kjell-Olof Feldts fonder.

Anf. 13 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr falman! Just det! Det var alltså syftet - att köra över löntagarfonderna. Att man samtidigt kör över vissa av rättsstatens principer och def allmänna rättsmedvetandet om vad som är sant och riktigt, def bekymrar infe Gösta Bohman. Huvudsaken är atf han kommer åt def han tror är tvängsfonder.

Vidare säger Gösta Bohman aft det här är sä fint, här får löntagarna förfoga över akfierna. Låt mig fala om för ekonomiministern atf ingen löntagare kommer någonsin att få se röken av dessa akfier. De kommer att ha ett andelsbevis i en fond, där de i bästa fall får någon utdelning så småningom. Något aktieägande, nägot inflytande i företaget får de aldrig.

Def lär vara 15 % av de anställda som har ställt upp på det här. Def förvånar mig att det inte är många fler, för def verkar naturligtvis mycket gynnsamt - och att def så småningom måste bli amorteringar kan man naturligtvis glömma. Men vad det visar är kanske, Gösta Bohman, att tanken på löntagarfonder har eft långt starkare liv än många andra frågor. Och jag lovar Gösta Bohman en sak: de kommer atf överleva Gösta Bohmans lagstiftning om skattefondssparande, för jag lovar att kommer vi tillbaka så försvinner denna lagsfiftning som så allvarligt missbrukas.

Anf. 14 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr talman! Jag skall inte mästra Kjell-Olof Feldt, men jag skulle vilja varna honom för att utställa löften om aft gå emot de många människor som gör sina sparinsatser pä det här sättet.

Vilka av rättsstatens principer är det som man sätter sig över med det här systemet? Var snäll och precisera dem!

Jag sade nyss atf Kjell-Olof Feldt skulle läsa på, och jag upprepar: Läs på bättre!

De får bara ett andelsbevis, säger Kjell-Olof Feldt. Men det är ju ingenting som hindrar att andelsbevisen efter fem år förvandlas till aktier - men def beror på den som sparar. I Kjell-Olof Feldts tvängsfonder får "delägarna" -om jag skall använda det ordet - inte ens ett andelsbevis.

102

Anf. 15 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr falman! I en rättsstat skall ju lagstiftningens begrepp - det som den rör sig om - ha en förankring i det allmänna språkbruket och i människors uppfattning om vad som är rätt och riktigt.

Nu vill Gösta Bohman göra om definitionen på sparande så långt att han säger atf det inte spelar någon roll om man lånar upp hela beloppet, eftersom man sparar ändå. Det betyder alltså egenfiigen att den villaägare som tar upp lån och bygger eff hus är en stor sparare, för någon gång i framtiden kommer

han att betala tillbaka pengarna. Ser inte Gösta Bohman vilka orimliga konsekvenser det resonemanget fär? Varför försvara deffa intill den rena absurditeten? Varför inte säga: Det var inte så noga med sparandet. Det finns inga kontroller och inga begränsningar pä def här. Huvudsaken är atf moderata samlingspartiet får ett argument för atf säga atf def går väldigt bra atf öka det frivilliga sparandet. Och det tror jag det, om man först bjuder ut mängmiljardbelopp i skaffesubventioner och sedan läter människorna läna till alltihop.

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om insättning på skattefondskonton av lånade medel

Anf. 16 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr falman! Jag tror att vi skall avsluta den här debatten nu. När Kjell-Olof Feldt bestrider att en svensk löntagare, eller en svensk över huvud taget, som köper en villa och för aft finansiera köpet far ett län infe sparar någonting, dä har det gått väl långt,

Anf. 17 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Om en villaägare far upp ett län, sparar han naturligtvis när han amorterar det. Men poängen var: Går det aft missbruka språket så till den grad atf man kan säga att sparbankernas utlåning till fastighetsägare och andra i själva verket är ett mått på det stora sparandet i landet? Precis def blir konsekvensen av det resonemang som ekonomiministern för - ju mer företagen lånar till sina anställda, desto större blir sparandet 1981, Lagstiftningen bygger nämligen på atf den skatfeläftnad man får var eft uttryck för sparandet under det år då man gjorde insättningen. Något annat står infe i lagen, och någon annan förutsättning finns inte.

Sedan är jag inte rädd för att diskutera den här frågan med landets löntagare. Jag skall göra det. Men jag undrar om de inte inser atf det fill slut blir de som kommer att få betala det här kalaset ocksä. Liksom de har fått betala alla andra kalas som Gösta Bohman har bjudit pä fär de göra det den här gången också.

Anf. 18 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN;

Herr falman! Jag blir mer och mer bekymrad när jag lyssnar till - förlåt mig nu! - den s. k. ekonomen Kjell-Olof Feldt, som står här och i varje fall indirekt bestrider aft amortering av län skulle vara sparande. Då är det rätt meningslöst atf debattera längre, herr talman!

Anf. 19 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Def är möjligt atf Gösta Bohman och jag har haft för mänga debatter med varandra. Vi läter som de två kontrahenterna i ett äktenskap där man slutat lyssna på varandra.

Jag har aldrig sagt aft amorteringar infe är sparande. Jag sade motsatsen. Men vad Gösta Bohman försöker påstå är atf ju mer folk länar för att sätta in på ett visst konto, desto större blir sparandet. Hur stort sparandet blir vet vi infe. Def beror på tiden för amorteringsfrihefen och i vilken takt lånen

103

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om regeringens praxis i förpassningsärenden

•i betalas av. Det ligger emellertid längf fram i fiden.

En del människor kommer antagligen att bli lurade och upptäcka atf det är ganska bekymmersamt aft sä småningom betala fillbaka de här lånen. Vi har en lagsfiftning som säger aft om du sparar av din lön skall du fä en skattepremie. När man säger att det infe spelar någon roll om du lånar alla dessa pengar - du får skattepremien ändå - tycker jag att det infe överensstämmer med en rimlig lagtolkning.

Anf. 20 Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN;

Herr talman! Jag vet naturligtvis infe hurKjell-Olof Feldt har def hemma i sitt äktenskap. Jag vet bara att hemma hos mig försöker vi lyssna på varandra och förstå varandras motiv. Någon sådan förståelse finns uppenbarligen inte i familjen Feldt, om jag får dra en slutsats av vad Kjell-Olof Feldt sade i början av sitt senaste anförande.

Anf. 21 KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr falman! Jag försfår utmärkt väl ekonomiministerns motiv. Det är inte omsorgen om sparandet i def här landet och inte omsorgen om statsbudgeten som väglett honom. Han har i stället velat få en polifisk flagga att visa upp och kunna säga; Titta vad löntagarna vill spara i de egna företagen - alltså behöver samhället inte göra någonting annat! Motiven förstår jag. Men vad jag inte begriper är hur man så till den grad kan bli en lagvrängare pä gamla dagar, att man inte erkänner att den lag man själv har stiftat hade ett helt annat syfte än vad den används till i dessa sammanhang.

104

5 § Svar på fråga 1980/81:272 om regeringens praxis i förpassningsärenden

Anf. 22 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Börje Stensson har frågat mig vilken hänsyn som fas fill en persons ålder vid bedömningen av humanitära skäl vid förpassningsärenden.

Enligt av riksdagen antagna riktlinjer för tillståndsprövningen bör enskild invandring av andra än asylfall och nära familjemedlemmar tilläfas endast i undantagsfall. Make, maka och minderåriga barn får tillstånd atf visfas här. Detsamma gäller föräldrar eller annan nära släkting under förutsättning att de är väsentligt beroende av den härvarande släktingen. I övrigt kan en person få stanna på humanitära grunder om det föreligger synnerliga skäl. Huruvida sådana skäl föreligger fär avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vid prövningen tas bl. a. hänsyn till utlänningens anknytning till Sverige genom här bosatta släktingar, liksom hans situafion i det fidigare vistelselandef med avseende pä t. ex. bostad och försörjning. Härvid kan även utlänningens ålder och hälsotillstånd beaktas.

Anf. 23 BÖRJE STENSSON (fp);

Herr falman! Jag ber om överseende med aft jag var sä upptagen med mitt manus aft jag inte reste mig när talmannen kom in i plenisalen.

Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Min fråga har sin bakgrund i aft en ålderstigen och till sin hälsa ganska svag syrian inte fått regeringens tillstånd att stanna i Sverige. Bedömningen av hälsotillståndet gör jag efter personligt besök hos mannen. Jag besitter dock ingen medicinsk sakkunskap.

Enligt utlänningslagen kan vi i Sverige tillåta människor aft stanna här av humanitära skäl. Det är en möjlighet som borde tillämpas när def gäller def fall jag har tagit upp. Jag vill gärna berätta nägot om deffa.

Def gäller en snart 80-årig syrian i Motala. Sedan eff och ett halvt år bor han hos sin ende son. Hustrun flnns i Västtyskland. Enligt sonen var kontakten makarna emellan mindre god redan under den gemensamma vistelsen där. Nu är kontakten helt bruten. Den gamle mannen röjer en djup önskan att få tillbringa sina dagar hos sonen. Sedvänjan säger att det är hos sonen han har sin tillhörighet. De gifta döttrarna tillhör en annan familj.

Till bilden hör aft sonen och hans familj har gjort och gör sitt yttersta för atf motsvara åldringens önskemål att få en fristad hos dem. Det är enkelt atf konstatera atf från rent mänskliga synpunkter borde Isa Can få bo där han vill och där han är önskad.

Jag frågar mig själv och jag frågar samtidigt statsrådet, om inte humanitära skäl gäller här - när skall de annars fillämpas?

Jag är väl medveten om att vi i Sverige tillämpar en särbehandling. T.o.m. ordet diskriminering användes häromdagen i kammaren. Men också i beslutet om tillämpning av särskilda skäl kan det ges utrymme för individuell behandling och individuella hänsyn.

Det rör sig i det här fallet om en gammal människa i dåligt hälsotillstånd, vilket just nu förvärras på grund av oron och ovissheten. Han vill inget hellre än att få leva med sina närmaste släktingar.

Talar inte all humanitet för att denne gamle, sjuke man bör fä sluta sitt liv i kretsen av de sina? Det kan enligt min mening inte få vara så, att lagen skall hindra oss från atf låta honom eller någon annan i samma situation stanna. Det måste få handla om människors beslut, alltså om den praktiska fillämpningen.

Jag vet atf statsrådet inte kan redogöra för handläggningen av just det här fallet, men ytterligare någon kommentar av principiell innebörd borde statsrådet ändå kunna ge. Jag vill infe gärna tro att alla möjligheter som lagen ger har utnyttjats vid bedömningen av humanitära hänsyn i detta fall och liknande. Vilka risker ser statsrådet Karin Andersson i en tillämpning av utlänningslagen med större hänsyn tagen till humanitära skäl?

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om regeringens praxis i förpassningsärenden

Anf. 24 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr falman! Som jag sade i mitt svar är de riktlinjer som riksdagen har antagit för tillståndsprövning av enskild invandring sädana, att andra än asylsökande och nära familjemedlemmar skall tillåtas stanna här endast i

105

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om tillgreppen i butiker och varuhus

undantagsfall och när synnerliga skäl föreligger.

Först vill jag påtala en felaktighet, I def här fallet har rnan inte åberopat de särskilda skäl som regeringen har möjlighet aft åberopa när det gäller assyrier/syrianer frän Turkiet, eftersom def inte gäller en förpassning till Turkiet ufan till Västtyskland. Defta har således inte alls haft rned saken att göra, utan det har endast varit personliga, enskilda skäl sorn har gällt. Det är riktigt att jag i princip är förhindrad att gå in pä omständigheterna i detta enskilda fall, rnen eftersom det ändå här har redogjorts för sä mänga detaljer vill jag säga nägot.

Börje Stensson sade ju själv att den person det här gäller har sin familj - hustru och flera barn, därav några minderåriga - i Västtyskland. Det var bl. a. den omständigheten som låg till grund för regeringens bedömning. Man ansåg det vara viktigt för en person att få vistas tillsammans rned sin egen familj. Def är rikfigt att denne man har en son i Sverige och att han uppenbarligen vill stanna här.

Vidare frågade Börje Stensson vilka risker rnan tar orn man är generösare i sin bedömning av humanitära skäl. Den saken har vi ju haft anledning att begrunda i mänga olika sammanhang. Det är bl. a. av det skälet som regeringen 1976 fann sig föranlåten att tillgripa den möjlighet som lagen gav, nämligen aft åberopa särskilda skäl - vilket kanske inte är sä särskilt bra. Det var emellerfid vad rnan ansåg sig nödsakad atf göra, just därför att följdinvandringen blev så stor.

Anf. 25 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Jag ber atf fä tacka statsrådet för de kompletterande synpunkterna.

I just def här fallet är det - såvitt jag kan bedöma - sä, att denne man känner sin absoluta tillhörighet med sin son, och det lär vara ende sonen. Övriga barn, t. ex. döttrar som har gift sig, fillhör en annan familj enligt sederna i deras kultur.

Jag vill dock i detta sammanhang uttrycka förståelse för de stora problem man möter vid handläggningen av ärenden av def slag som vi nu diskuterar. Men just med tanke på aft det är människor i mycket utsatta och pressade lägen som berörs är det ytterst angeläget att alla möjliga mänskliga hänsyn kan tas. Som jag sade i mitt första anförande har jag svårt för atf tro att man vid bedömningen av defta fall uttömt alla möjligheter när def gäller att ta mänskliga hänsyn.

6§ Svar på fråga 1980/81:276 om tillgreppen i butiker och varuhus

106

Anf. 26 Jusfifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Ingrid Sundberg har frågat mig hur jag ser på ökningen av tillgrepp i butiker och varuhus.

I den officiella statistiken har redovisats ungefärligen samma antal

butikstillgrepp är 1978 och är 1979, 31 344 resp. 31 411. För år 1980 har Nr 83
preliminärt redovisats 32 977 tillgrepp, vilket är en ökning med ca 5 %, Torsdaeen den

19 februari 1981

Om tillgreppen i butiker och varuhus

Den officiella statistiken ger endast upplysningar om antalet anmälda butikstillgrepp. Det verkliga antalet butikstillgrepp är naturligtvis betydligt störr-e. Från näringslivets sida har man den uppfattningen att även def verkliga antalet tillgrepp har ökat. I den delen är man dock ännu sä länge hänvisad fill uppskattningar.

Sföldutredningen (Ju 1980:02) har bl. a. till uppgift att, i enlighet rned riksdagens önskemål (JuU 1979/80:15), närmare undersöka omfattningen av handelns svinn på grund av butikstillgrepp. Som ett led i detta uppdrag har utredningen i samarbete med handelns utredningsinstitut påbörjat en omfattande undersökning som syftar till att närmare klarlägga hur stor del av handelns totala svinn som kan hänföras fill tillgrepp av olika slag. Genom utredningens försorg utförs också attitydundersökningar pä området.

Redan nu kan man dock konstatera aft antalet ligger pä en oacceptabelt hög nivå. I direkfiven för utredningen har jag understrukit aft det skulle vara i hög grad betänkligt om det i vissa kretsar och åldersgrupper sprider sig en föresfällning, att butikstillgrepp infe beivras av samhället och därför utgör en mer eller mindre lovlig verksamhet. En sådan utveckling kan nämligen leda fill aft räffsmoralen uppluckras.

Uttalanden i samma riktning har ocksä gjorts av riksdagen, senast i november 1980 (JuU 1980/81:9). Samtidigt har riksdagen uttalat sig för att def pågående utredningsarbetet avvaktas.

I den mån utredningens undersökning visar aft stöldsvinnet numera har en sådan omfattning att särskilda insatser behövs bör utredningen enligt sina direktiv ocksä lämna förslag till åtgärder som kan vara ändamålsenliga föratt man skall komma till rätta med problemen. I direktiven har jag bl. a. pekat på förslag som tidigare har förts fram från olika häll, såsom att gällande anvisningar om rapporfeffergift upphävs, att straffen skärps, atf rapporteftergifterna registreras eller att man inför en straffbestämmelse som även täcker tillgrepp som skett av oaktsamhet.

Stöldutredningen räknar med att kunna avsluta sitt arbete under 1982,

Av def anförda torde framgå att jag ser mycket allvarligt pä det samhällsproblem som butikstillgreppen innebär. Så snart resultatet av stöldutredningens arbete föreligger mäste ställning tas fill frågan vilka ytterligare åtgärder som kan behöva sättas in frän samhällets och näringslivets sida.

Anf. 27 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be aft få tacka statsrädet för svaret.

I och för sig kan det tyckas ovanligt att ställa en fräga när en utredning håller på aft undersöka hur vi skall komma till rätta med det tilltagande svinnet i varuhus och butiker, orsakat av tillgrepp i lokalerna i fräga. Den ökning som har konstaterats vad gäller polisanmälda tillgrepp är et-i-iellertid sä markant aft det måste vara av allmänt intresse att få höra justitieministerns

107

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Om tiUgreppen i butiker och varuhus

uppfattning, även om förslag från justitiedepartementet självfallet infe kan vänfas förrän utredningen framlagt sitt betänkande.

Jag är glad över att statsrådet har belyst frågan. Men utvecklingen är mer skiämniande än vad jag tycker framgår av justitieminisferns svar. De siffror som finns redovisade för polisanmälda tillgrepp täcker säkert endast en liten del av alla de tillgrepp och stölder som sker. Jusfitieministern säger att ökningen av polisanmälda brott mellan 1979 och 1980 är ca 5 %. Enligt statistiska centralbyrån är den 13%, men slutsiffran är lika fullt 33 000 tillgrepp. Vad som har hänt är atf riksåklagaren 1979 förklarade sig kunna godta en praxis enligt vilken värdegränsen för åtalseftergift sattes till 50 kr. Det senaste årets siffror skall alltså jämföras med vad som gällde tidigare, dä värdegränsen för åtalseftergift var 20 kr.

Def innebär alltså att siffrorna för 1980 bygger pä tillgrepp som har varit värda minst 50 kronor medan gränsen tidigare var 20 kronor. Dessutom-och def skulle jag önska att statsrådet ville belysa - har benägenheten aft polisanmäla säkert minskat. Särskilt i storstäderna är polisens möjligheter att utreda mindre brott begränsade, och affärsinnehavarna anser sig ofta inte ha tid med det administrativa arbete som ligger i aft följa upp ärendena.

Jag vill därför be statsrådet aft mer utförligt ge sin syn pä dels konsekvenserna av atf värdegränsen för åtalseftergift ändrats från 20 fill 50 kronor, dels vilka möjligheter den enskilda affärsinnehavaren i dag har att få tillgrepp utredda av polismyndigheten. Och känner justifieministern dessutom till hur vanligt det är med återfallsbroft, vore det av intresse aft fä höra det.

Skälen till aft jag ställer de här kompletterande frågorna är bl, a, atf såväl handel som konsumenter i dag lever under kärva ekonomiska förhållanden. Som en följd därav har prismedvetenheten ökat och handelns marginaler blivit knappare. Sveriges Livsmedelshandlareförbund har framhållit atf kundsfölder och kundsnatferier har utvecklats fill ett av handelns allra största problem. Tillgreppsbroften kan under det här året beräknas kosta handeln mer än 1 miljard per år om ökningen inte bromsas. Def innebär en extra kostnad för en familj med två barn på nu närmare 600 kr. per år - det är ju trots allt konsumenterna som får betala svinnet.

108

Anf. 28 Justitieministern HAKAN WINBERG:

Herr talman! Jag vill ånyo stryka under att jag ser mycket allvarligt på det här problemet. Åtskilliga av de frågor som Ingrid Sundberg här ställde är just sådana frågor som man inte har helt klara begrepp om f. n. och som def just därför är stöldutredningens uppgift att penetrera. Jag hänvisar till den undersökning som utredningen håller på att göra, som såvitt jag förstår kommer aft bli den mest omfattande som någonsin har gjorts på det här området.

När sföldutredningen är färdig får vi se över de värdegränser som finns. Gränsen 50 kr, för åtalsunderlåtelse grundar sig på en praxis som kommit fram och som riksåklagaren har sagt aft han i princip kan godta. Men man har en lägre nivå i en del distrikt, Def här är infe en helt fast gräns, utan den är

något flytande och fär väl ses som riktmärke.

Jag tror att det är nödvändigt att avvakta vad utredningen kommer fram till innan man föreslår ändrade riktlinjer för lagstiftningen eller ändrade anvisningar. Däremot bör man naturligtvis under tiden försöka påverka opinionen genom information och upplysningsverksamhet. Det här är-som så mycket annat - en del i samhällslivet som det inte enbart ankommer pä kriminalpolitiken aft bemästra. Inställningen påverkas ju av samhällsdebatten över huvud taget, och def måste slås fast aft def här är nägot förkastligt, något som samhället inte kan acceptera.

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

9m tiUgreppen i 'nttiker och varu-tus

Anf. 29 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag är speciellt glad atf statsrädet tog upp det som han berörde i slutet av sitt senaste inlägg, nämligen behovet av information. Man kan faktiskt också se den här frågan ur rner principiell synpunkt, och jag vågar påstå atf höjningen av värdegränsen för åtalseftergift har åstakonimif en uppluckring av moralen. Om några strumpor eller ett par sardinburkar glider ner i rnin ficka, finns det vissligen risk att jag äker fast genom intern butiksbevakning, men jag riskerar i alla händelser infe nägot åtal. Och man kan kanske uttrycka deffa bryskt och säga, aft den här förändringen av värdegränsen i det allmänna räffsmedvetandet tenderar att uppfattas som en legalisering av tillgreppen i fråga.

Men det här behandlas, som statsrådet sade, av stöldutredningen, och det finns kanske inte mycket mer aft säga om det. Jag skulle i alla fall önska atf man från justitiedepartementet - även medan utredningen arbetar - gick ut med mer information i den här frågan. Om utredningen skall vara färdig 1982 kan vi infe vänta oss förslag förrän 1983, dvs. i prakfiken kommer ingenfing atf hända förrän 1984, och def är läng tid dit. Inte minst besvärande är situationen för konsumenterna och för affärsinnehavarna, som kan se fram mof tre är till när de här tendenserna kan resultera i en fortsatt ökning i tillgreppsbroften,

Anf. 30 Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Beträffande informationen tror jag att både Ingrid Sundberg som riksdagsledamot och jag som regeringsledamot haren uppgift, nämligen atf i våra anföranden på alla sätt ta upp sädana här frågor .

Får jag sedan bara göra en enda erinran gentemot Ingrid Sundberg, nämligen mot hennes påstående att det infe skulle vara risk aft bli åtalad om man tar ett par strumpor eller en sardinburk. Jag vill ordentligt slä fast att sådana tillgrepp är straffbara - och sannolikt betecknas som snatferi, Def kan hända att sådana omständigheter föreligger aft det pä grund av värdet i vissa konkreta fall infe blir åtal, men jag kan inte acceptera påståendet aft det inte är någon risk i ett sådant fall aft bli åtalad - detta är brott!

Anf. 31 INGRID SUNDBERG (m);

Herr talman! Nu är vi inne pä härklyverier.

Självfallet är det brott, som justitieministern säger. Men hos den som

109

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Anmälan av interpellation

kanske eft flertal gånger låtit det här paret strumpor glida ner i fickan, utan atf någonting har hänt - rner än möjligtvis att nian ibland fäft en erinran frän birtikerna, dä saken upptäckts - blir den uppfattningen mera allmän, att det hela är av sä ringa värde.

Justitieministern sade aft - och det framgår ocksä av direktiven till stöldutredningen - man gör bedömningarna med hänsyn till hur lättillgängligt godset har varit eller andra sädana omständigheter. Jag tror att med den allmänna övergäng som vi nu har till snabbköp, all-livsbutiker osv., dvs, till självbetjäning, sä är frågan: Skall man i framtiden ta en sädan hänsyn fill det sätt pä vilket varorna är exponerade? Skall man infe kunna vänta sig att brott är brott, oberoende av om det gäller kyldiskar eller texfilhyllor och oberoende av hur lättillgängliga varorna är?

7 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna

1980/81:106 om ändringi broftsbalkenrn. m. (främjande av flykt: s. k. falska

telefonrecept m. m.) 1980/81:110 om ändring av procentsatserna rn. rn. för kvarskafteavgiften 1980/81:112 om samtycke och tillstånd till adoption

8 § Anmäldes och bordlades
Förslag

1980/81:8 Riksdagens revisorers förslag angående behandlingen av allmänna och enskilda mål vid exekution

9 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1980/81:1945 av Olof Palme m. fl. 1980/81:1946 av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:89 om vissa frågor rörande glasindustrin

10 § Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation sorn ingivits till kammarkansliet

den 18 februari

110

1980/81:100 av Hans Alsén (s) till jordbruksministern om PLM;s tillverkning av aluminiumburkar i Fosie;

Debatten om aluminiumburkens vara eller inte vara pä den svenska marknaden går vidare, mer eller mindre sakkunnigt återgiven och kommenterad i massmedierna. Samtidigt marknadsför PLM sin produkt med stor

frenesi och till betydande kostnader. Fabriken i Fosie är färdigställd och Nr 83

kommer atf förse marknaden med 900 iiiiljoiiei- burkar per är. Torsdaeen den

I dagarna avslutas remissarbetet i anledning av utredningen "Återvinning [9 februari 1981

av dryckesförpackning". Av uppgifter som funnits i massmedia framgår alt_____ ___

remissopinionen är splittrad. Klart är emellertid att väsentliga intressenter är Meddelande om avvisande bl. a. till möjligheten att i acceptabel omfattning kunna insamla de frågor förbrukade burkarna för återbruk. Defta förhällande är eft oroande faktum med hänsyn fill atf burkarna under alla förhållanden drabbaross med sorn det synes allvarliga kostnads- och miljömässiga konsekvenser.

I den pågående "burkdebatten" har skymfat uppgifter orn atf den då sittande regeringen informerades av PLM om planerna på uppförandet av fabriken i Fosie för produktion av aluniiniunibirrkar. Regeringen, sägs def, hade inga invändningar mot att projektet realiserades.

1 ett läge då företagsekonoi-niska och sysselsättningsi-i-\ässiga intressen kommer att spelas ut rnot konsunientekoiiorniska och miljömässiga intressen är det särskilt viktigt aft den politiska bakgrunden blir klarlagd. Med hänsyn härfill vill jag ställa följande fräga till jordbriiksniinisteni:

Kan statsrådet dementera eller bekräfta uppgiften att regeringen fick del av och inte invände mof PLM:s planer att uppföra Fosie-anläggningen för produkfion av aluminiumburkar?

11 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 18 februari

1980/81:283 av Torkel Lindahl (fp) till kommunikationsministern orn skyltningen av långsamtgående fordon:

Trafiksäkerhefsverket har specificerat en s. k. LGF-skylt för långsamtgående fordon. Specifikationen har varit ute pä remiss. Samtliga tunga remissinstanser har önskemål om högreflekterande material. Trots detta kommer uppenbarligen TSV att godkänna en skylt med ca 50 % lägre reflexförrnåga än vad dessa remissinstanser kräver.

Med anledning härav vill jag ställa följande fräga till kommunikationsministern:

Vilka åtgärder ämnar kommunikationsministern vidta för att de tunga remissinstansernas önskemål orn högreflekterande material i LGF-skyltarna uppfylls?

den 19 februari

1980/81:284 av Åke Wictorsson (s) fill statsrädet Elisabet Holm om
tidpunkten för förslag fill riksdagen rörande hälsovärdsiiätnndernas framtida
uppgifter; 111

Nr 83

Torsdagen den 19 februari 1981

Meddelande om frågor

Hälsovårdsstadgeutredningen lade 1978 fram sitt betänkande Kommunalt hälsoskydd (SOU 1978:44). Betänkandet remissbehandlades under år 1978. Någon proposifion har dock varken avlämnats eller aviserats. Nu föreligger förslaget fill ändring av miljöskyddslagen. Hälsovärdsstadgekommittén och miljöskyddsufredningen arbetade gemensamt i de avseenden detta var erforderligt. För en bättre miljövård är det angeläget att de kommunala hälsovårdsnämnderna får utvidgade uppgifter. Särskilt angeläget är det att den av hälsovärdsstadgekommittén föreslagna konimirnala miljöplaneringen kommer i gång i alla kommuner.

Under hänvisning till vad som anförts anhåller jag att fill statsrådet Elisabet Holm få ställa följande fråga:

När kommer hälsovärdsstadgekommitféns förslag aft föreläggas riksdagen i form av en proposifion? 12 § Kammaren åtskildes kl. 13.52.

112

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert