Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:81

Tisdagen den 17 februari

Kl. 15.00

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om visning av barnförbjudna filmer på ungdoms-och fritidsgårdar

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

I § Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1980/81:254 om visning av barnförbjudna filmer på ungdoms- och fritidsgårdar

Anf. 1 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Tyra Johansson har frågat mig om jag har uppmärksammat att barnförbjudna filmer visas för barn på ungdoms- och frifidsgårdar och vilka åtgärder jag avser att vidta.

Enligt förordningen med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. (1959:348), den s. k. biografförordningen, får vid offentlig visning av biograffilm ej visas film som inte i förväg har godkänts av statens biografbyrå. Barn under vissa åldrar får inte lämnas tillträde till förevisning av annan film än sådan som är godkänd för den åldersgrupp barnet tillhör. Den som bryter mot dessa bestämmelser kan dömas fill straff. Film och utrustning kan i vissa fall förverkas.

Frågeställaren anför att dessa bestämmelser inte alltid fillämpas vid filmvisningar på frifidsgårdar. Det är ett problem som även fidigare har uppmärksammats i olika sammanhang. Bl, a, har Svenska kommunförbundet den 22 augusti 1979 utfärdat ett cirkulär i ämnet fill landets fritidsnämnder,

I en till cirkuläret fogad promemoria konstateras, att om en filmvisning på en fritidsgård är tillgänglig för alla som så önskar, är den att anse som offentlig. Samma sak torde gälla om visningen endast är öppen för dem som har löst s, k, gårdskort. Den slutsats som dras är aft biografförordningen skall tillärnpas i båda dessa fall.

Information om vilka regler som gäller för filmvisning på frifidsgårdar lämnas enligt uppgift såväl vid Svenska kommunförbundefs kurser som vid de konferenser som barnfilmrådet anordnar för bl, a, fritidsgårdspersonal i

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Otn visning av barnförbjudna filmer på ungdoms-och fritidsgårdar

kommunerna. Jag vill emellertid understryka det ansvar som åvilar varje kommun, och i sista hand de kommunala förtroendemännen, för att filmverksamheten på fritidsgårdarna följer gällande bestämmelser,

Anf. 2 TYRA JOHANSSON (s);

Herr falman! Jag tackar för svaret,

I svaret sägs att Svenska kommunförbundet har gått ut med ett cirkulär den
22 augusti 1979 - alltså för eft och eft halvt år sedan. Ändå förekommer,
enligt de uppgifter som jag har fått, fortfarande sådan här filmvisning.
Biograffilmerna överförs till 16 mm-film, som sedan visas på ungdoms- och
fritidsgårdarna, ' ■ ,

I utbildningsministerns svar sägs atf Kommunförbundet i en till cirkuläret fogad PM har talat om att en filmvisning på en fritidsgärd är aft anse som offentlig, Samma sak torde gälla om visningen endast är öppen för dem som har löst s. k. gårdskort. Den slutsats som dras är att biografförordningen skall tillämpas i båda dessa fall. Kanske har man på ungdoms- och fritidsgårdarna inte insett detta. Det behöver därför kanske återigen påpekas att filmvisning på ungdoms- och fritidsgårdar skall betraktas som offentlig, även om den bara är öppen för dem som har gårdskort.

Vi i kulturutskottet hade tillfälle att få se några avsnitt av biograffilmer som är barnförbjudna men ändå visas på ungdomsgårdarna. Jag nämnde i min fråga filmen Benknäckargänget. Vi såg också en rymdfilm, en film med Blixt Gordon och en ganska ruggig historia om en pojke som hade fått eft förstörelsevapen. Vapnet fungerade så, att varje gång pojken använde vapnet för att förstöra någonting, förvandlades han efter hand till någon sorts monster eller djur. Det finns ju en otrolig fantasi när det gäller aft göra dessa otäcka filmer - ibland kanske en något pervers fantasi.

Det som skakade oss i kulturutskottet var inte enbart det råa våldet utan även tendensen i filmerna, som verkligen var betänklig. I den ena filmen framställdes en far som närmast ville göra sin son till fascist. Hans ideal var att sonen skulle bli krigare. Hela denna tendens i filmen var mycket otäck, trots atf det inte gällde rena våldsscener - sådana fanns dock i andra avsnitt av filmen.

Statsrådet understryker ansvaret som åvilar varje kommun, och det vill jag varmt instämrha i. Men jag hoppas också att utbildningsministern följer den här frågan, eftersom vi har sett atf det fortfarande, så pass lång tid efter att det har uppmärksammats, förekommer visningar av barnförbjudna filmer, vilket innebär att 10-12-åringar kan bli utsatta.

Anf. 3 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Herr talman! Jag är tacksam att Tyra Johansson har ställt den här frågan, därför aft def är uppenbart att det finns många gårdsföreståndare och ungdomsledare som inte är medvetna om att föreställningar äv den här typen faktiskt faller under biografförordningen. Jag är tacksam aft ha fått tillfälle att klart säga detta. Jag tror också att mänga kommunala förtroendemän har varit omedvetna om att visningarna faller under biografförordningerts

bestämmelser. Def är alltså, såvitt jag försfår, straffbart att visa den här typen av filmer på fritidsgårdarna.

Anf. 4 TYRA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det statsrådet nu sade gör att jag också är glad att jag ställde frågan. När den blir uppmärksammad här i riksdagen hoppas jag också atf den skall bli uppmärksammad av dem def vederbör. Det gläder mig alltså att statsrådet sade detta, och jag hoppas atf det skall bli en bättring på detta område.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om handikappades rån tiU vuxenstudiestöd

3 § Svar på fråga 1980/81:269 om handikappades rätt till vuxenstudiestöd

Anf. 5 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Ove Karlsson har frågat mig om jag delar centrala studiestödsnämndens (CSN) tolkning av begreppen "kort tidigare utbildning" och "handikapp" för urval bland sökande till särskilt vuxenstudiestöd.

Det ankommer infe på mig att anlägga synpunkter på CSN;s tolkning av riksdagsbeslut och gällande lagbestämmelser. Eftersom frågan har ställts vill jag dock ta fillfället och redogöra för sakförhållandena.

Enligt CSN:s anvisningar skall sökande med kort fidigare utbildning ges företräde vid urval bland sökande till särskilt vuxenstudiestöd. Detta innebär atf sökande med sex- eller sjuårig folkskola skall ges företräde före sökande med grundskolekompefens eller motsvarande. Eft undantag har dock gjorts, nämligen för längre gymnasiala utbildningar. Här anser CSN aft folkskola och grundskolekompetens bör jämställas. Skälet till detta är bl. a, att många med sex- eller sjuårig folkskola som vuxna kompletterar sin utbildning upp till grundskolekompetens för atf sedan söka fill en längre gymnasieutbildning.

När det gäller handikappade framgår redan av studiesfödslagen (1973:349), 7 kap, 11 §, att särskild hänsyn skall tas till om sökande på grund av handikapp eller annan omständighet har särskilt svårt att bedriva studier på fritid, CSN;s anvisningar härvidlag är således en direkt tillämpning av lagtexten. Det förhållandet att en sökande är handikappad medför således infe någon absolut företrädesrätt utan får vägas samman med andra omständigheter, Qm handikappet däremot föranlett att den sökande inte fidigare haft tillgång till utbildning, har svårt att studera på fritiden eller har en betungande försörjningsbörda, skall han ges företräde.

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat finner jag inte skäl aft ta några initiativ i frågan.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om handikappades räu ull vuxenstudiestöd

Anf. 6 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, som jag tolkar positivt.

Jag är möjligen litet förvånad över att utbildningsministern säger att CSN ;s tolkningar inte strider mof riksdagsbeslutet. Men jag tolkar def så att tidigare anvisningar även fortsättningsvis skall ligga till grund för det arbete som skall bedrivas när man fördelar de tillgängliga medlen.

De nya tolkningarna är således litet överflödiga. CSN:s nya tolkning av begreppen "kort tidigare utbildning" och "handikapp" har nämligen skapat besvärliga urvalseffekter och väckt förvåning på många håll. De nya anvisningarna får orimliga konsekvenser för dem som bor pä ställen där grundskolereformen genomfördes sent. Kopparbergs län är eff sådant område, och där kan beslutet få svåra konsekvenser.

De nya anvisningarna är intressanta framför allt i tvä avseenden för vuxenstuderande frän eft län som Kopparbergs län. Det ena gäller studerande med handikapp, och def andra gäller studerande med kortare tidigare utbildning än grundskola.

Låt mig nämna några exempel på vilka konsekvenser det skulle fä om de nya anvisningarna tolkades pä ett som jag tycker oriktigt sätt. Vuxenstudie-stÄd skulle kanske inte kunna beviljas följande personer: ett barbifräde med rygg- och axelskada, en gruvarbetare med magkatarr och njurbesvär, en servitris med axelskada och magbesvär, en fabriksarbetare med diabetes och synskada, en kokerska med svår allergi, en gruvarbetare med utsliten rygg, en textilarbetare med reumatisk feber och en byggnadsarbetare med grav hörselskada på grund av buller,

I eff läge med knapp medelstilldelning måste def vara i hög grad angeläget att fördela medlen så atf vuxensfudiestöd beviljas dem som bäst behöver det för atf komma i nivå med dem som genomgått grundskola. Alltsedan reformen genomfördes har medelstilldelningen i Kopparbergs län varit så knapp aft stöd endast kunnat tilldelas dem som har enbart folkskola och som dessutom kunnat redovisa att de har en stor försörjningsbörda samt minst tio års yrkesverksamhet. Detta har naturligtvis fått till följd att de som genomgått grundskola men trots detta redovisat ett utbildningsbehov har drabbats.

Jag tror atf GSN:s nya anvisningar kommer aft skapa stora svårigheter, och jag vill fråga utbildningsministern om han inte anser att man i första hand bör satsa på de sämst ställda även fortsättningsvis och låta dem få företräde vid fördelningen av tillgängliga medel för vuxenstudiestöd.

Anf. 7 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr talman! Jag har egentligen inte mycket aft tillägga utöver mitt svar. De bestämmelser vi har ger ju klar prioritet åf de kortutbildade, men man har ocksä möjlighet atf ta hänsyn fill exempelvis handikapp. Jag tror alltså infe att def behöver föreligga några meningsmotsättningar på den här punkten. Men skulle det efter en viss fid visa sig aft det faktiska utfallet av

bestämmelserna är sådant aft det kräver en omprövning, skall vi självfallet vara öppna för det.

Anf. 8 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Under förutsättning atf man kan tolka CNS:s nya anvisningar så att medlen kan fördelas ungefär på samma sätt som fidigare, kommer def säkert att fungera bra även fortsättningsvis. Men får man lov atf fördela de knappa resurserna även till studerande som har en bättre tidigare skolun-derbyggnad än enbart 6- eller 7-årig folkskola, då kommer det att bli svårt atf få medlen atf räcka till. Det är därför jag har aktualiserat den här frågan. Jag har velat ta upp den till diskussion för atf få del av utbildningsministerns tolkning av def hela. Men om vi är överens om atf bestämmelserna även fortsättningsvis skall tolkas enligt def riksdagsbeslut som bygger på propositionen från år 1975, så tror jag atf det skall kunna fungera även i framtiden.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om uteslutande av vissa läroböcker från läromedelsnämndens katalog

4§ Svar på fråga 1980/81:252 om uteslutande av vissa läroböcker från läromedelsnämndens katalog

Anf. 9 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Rune Torwald har frågat utbildningsministern vilka åtgärder han är beredd aft vidta för att "Historieboken" och liknande olämpliga alster inte skall komma aft flnnas med i läromedelsnämndens katalog i framtiden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Läromedelsnämnden inom skolöverstyrelsen härtill uppgift atf objekfivi-tefsgranska centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen. För dessa gäller en obligatorisk granskning, men även andra centrala läromedel kan granskas pä nämndens initiafiv eller efter anmälan. När det gäller övriga läromedel sker ingen granskning.

Resultatet av granskningarna m. m. redovisas i de särskilda läromedels-kataloger som årligen utges av statens institut för läromedelsinformafion (SIL). I katalogerna lämnas även information om andra än centrala läromedel. Som allmän information i katalogerna klargörs atf andra än centrala läromedel, som alltså ej är objekfivitefsgranskade, kan innehålla parfsmaferial eller sådant material vars värderingar infe delas av alla grupper i samhället.

Det nu aktuella läromedlet fillhör kategorin icke-cenfrala läromedel. Läromedlet har därför inte granskats av läromedelsnämnden. Det finns infe heller förtecknat i SlL;s läromedelskataloger. Däremot finns en annan utgåva i historieämnet från samma förlag upptaget i katalogerna för mellan-och högstadiet. Läromedlet betecknas där som bredvidläsningslitteratur som är tänkt som komplement till centrala läromedel.

Mof bakgrund av det vidgade läromedelsbegrepp som följer av den nya

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om uteslutande av vissa läroböcker från läromedelsnämndens katalog

läroplanen för grundskolan anser jag det angeläget med informafion även om andra än centrala läromedel. Hur denna information skall utformas i framtiden får bedömas i samband med ställningstaganden fill utredningen om läromedelsmarknadens förslag. Enligt min mening är det varken rimligt eller önskvärt atf ställa samma objekfivitefskrav på dessa läromedel som f. n. görs på centrala läromedel. En lärare har skyldighet enligt läroplanen atf bedriva en saklig och allsidig undervisning.

Då tendentiösa läromedel används måste framställningen balanseras, bl. a. genom användande av läromedel som representerar motsatta synpunkter, t. ex. i politiska frågor. Självfallet måste hänsyn här fas fill de olika förutsättningar som gäller för olika skolstadier.

Jag vill avslutningsvis erinra om det särskilda ansvar som skolledningen har i dessa frågor. Enligt den nya läroplanen för grundskolan är det rektor som beslutar om inköp av andra än centrala läromedel. Vidare åligger det rektor atf se till att undervisningen bedrivs enligt läroplanens föreskrifter, bl. a. när def gäller objektiviteten.

Anf. 10 RUNE TORWALD (c);

Herr talman! Jag ber aft få tacka för svaret som jag tolkar positivt, eftersom jag har en känsla av aft statsrådet delar min uppfattning atf hjälpmedel av denna karaktär inte borde få förekomma.

Beträffande den här s. k. "Historieboken" - jag har avdrag av vissa delar av den - har ju t. ex. Göteborgs allmänna skolstyrelse noterat att den används i syfte "aft förlöjliga vårt styrelseskick och i demokrafisk ordning utsedda företrädare för medborgarna" och atf den har en sådan utformning atf man kan tala om otillständig språklig framställning. Att det dessutom vimlar av stavfel är kanske infe märkligt med tanke på dagens inställning fill rättstavning och faktakunskaper.

Nu har vi en utredning om läromedelsmarknaden, och i dess betänkande, som nu är ute på remiss, föreslås att hela förhandsgranskningen skall slopas och ersättas med en efferhandsgranskning. Det är kanske lämpligt. Man skall då också ta upp eventuellt förekommande klagomål. Men det bekymmersammaste i sammanhanget är ju atf föräldrarna mycket sällan får kännedom om just bredvidläsningslitferaturens kvalitet, eftersom den litteraturen i regel aldrig kommer till hemmen utan stannar kvar i skolan. Belysande är ju att i det aktuella fallet råkade eleven av misstag ta med sig boken hem, varefter det restes stora hinder från skolans sida när föräldrarna ville låna ett par exemplar av boken för atf granska den lifef närmare.

Enligt vad statsrådet själv säger har ju rektor eft stort ansvar när det gäller att anskaffa bredvidläsningslitteratur. I fortsättningen kommer detta tydligen att gälla all litteratur, eftersom hela förhandsgranskningen kommer aft slopas. Jag hoppas emellerfid att statsrådet gör vad som ankommer på henne för att se till att vi får åtminstone en någorlunda god uppföljning av standarden även då det gäller bredvidläsningslitteratur, så aft den kan fylla kraven på rimlig språkdräkt och inte minst på opartiskhet, som bör känneteckna def material som används vid skolundervisningen.

Anf. 11 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! När def gäller just det aktuella läromedlet tycker jag det är viktigt att skilja mellan def ideologiska innehållet och utformningen. Jag tycker inte man kan säga utan vidare atf eft hjälpmedel infe borde få förekomma beroende på det ideologiska innehållet. Däremot menar jag atf def otillständiga språkbruket gör boken direkt olämplig i skolan.

Det är ju inte läromedlet, Rune Torwald, som gör undervisningen, det är läraren och läromedlet tillsammans. Om en lärare följer vad som står i läroplanen om saklighet och allsidighet kan nog praktiskt taget vilket läromedel som helst användas. Men def ställer mycket stora krav på att läraren verkligen följer de anvisningar som nu gäller, enligt Läroplan för grundskolan 1980. Anvisningarna om aft undervisningen skall präglas av saklighet och allsidighef är ju bindande. Det är alltså direkt tjänstefel om läraren använder sig av ett hjälpmedel på det sätt vilket man i varje fall har sagt att denna historiebok har använts.

Jag vill ännu en gång påpeka att rektor är förman för personalen och har aft se till aft gällande anvisningar följs. I detta fall har jag hört sägas atf rektor förlitade sig på en som han tyckte bra kontakt mellan läraren och hemmet. Jag menar nog atf tillsynsskyldigheten sträcker sig lifef längre än så.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om uteslutande av vissa läroböcker från läromedelsnämndens katalog

Anf. 12 RUNE TORWALD (c):

Herr talman! Jag har ingenting atf erinra mof statsrådets påpekande att läraren naturligtvis har en mycket central och egentligen avgörande roll när det gäller hur ett hjälpmedel uppfattas och kan utnyttjas. Men då kommer def andra problem in som statsrådet avslutningsvis berörde, dvs. kontakten mellan lärare och föräldrar. Men när föräldrarna inte vet vad man använder för material, är det svårt för dem att komma in i den rollen.

Det här läromedlet karakteriseras av att ledande kända socialdemokratiska politiker, t. ex. Hjalmar Branting, beskrivs i ganska nedsättande ordalag, människor som sysslar med handel kallas nästari generellt för blodiglar och krämare, finansmän m. fl. omtalas såsom spindlar. Därför måste man säga atf varken språkbruk eller annat gör boken användbar såsom bredvidläsningslitteratur. Det måste vara en lärare av ytterligt märklig art som tycker aft boken är lämplig. Han skall i så fall använda boken enbart för att korrigera missuppfattningar som den ger uttryck för.

Anf. 13 Statsrådet BRITT MOGÅRD;

Herr talman! Det är kanske befogat att fillägga att i den nya läroplanen betonas kontakten mellan skola och hem pä ett betydligt mera klart och uppfordrande sätt än fidigare.

Jag kanske också skall erinra om den proposition som riksdagen tog före jul om rektors skyldighet aft samråda med föräldrar fill både äldre och yngre elever. Proposifionen tillkom för aft poängtera att föräldrar icke får lämnas utanför skolans verksamhet. Föräldrar och skola skall arbeta som kompanjoner när det gäller barns utbildning och fostran.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om förbättrad undervisning i skolan avseende konsten att upprätta självdeklaration

Anf. 14 RUNE TORWALD (c);

Herr talman! Jag vill bara säga att jag ansluter mig till den uppfattningen. Jag hoppas bara atf både skola och föräldrar skall leva upp till denna målsättning. Då kanske vi slipper en upprepning av att sådan här litteratur används. Def är ändå så att boken finns - enligt mitt band i 44 000-47 000 exemplar. Det är alltså infe fråga om någon enstaka bok, utan den finns kanske spridd i stort sett överallt. Jag tycker aft man skall känna till det.

Jag hoppas emellertid att statsrådet skall bli sannspådd i sin förhoppning aft en god kontakt lärare-föräldrar skall leda till atf vi slipper sådana här misstag i fortsättningen.

5 § Svar på fråga 1980/81:255 om förbättrad undervisning i skolan avseende konsten att upprätta självdeklaration

Anf. 15 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr falman! Bonnie Bernström har frågat utbildningsministern om han avser vidta åtgärder för atf förbättra skolans undervisning i hur man deklarerar.

Arbetet inom regeringen är så fördelat aft def är jag som skall svara på frågan.

Undervisning i frågor kring självdeklaration står väl i överensstämmelse med gällande läroplan för såväl grundskola som gymnasieskola. Sådan undervisning - oftast i form av prakfiska övningar - förekommer också i stor utsträckning. Som hjälpmedel för denna undervisning erbjuder riksskatteverket (RSV) sedan sex år fillbaka skolorna gratis deklarationsmaferial, som är speciellt framtaget för skolbruk. Tofalupplagan sedan starten av det material som avser löntagardeklarationer är 845 000 exemplar. Jag delar således infe Bonnie Bernströms uppfattning att skolan infe har stått för någon undervisning i konsten atf deklarera.

Den nya läroplanen för grundskolan-Lgr 80-som gäller fr. o. m. läsåret 1982/83 betonar ytterligare skolans uppgift att ge eleverna praktiska vardagskunskaper och vardagsfärdigheter. Inom den ram som anges av läroplanen ankommer det på lärare och elever vid varje enskild skola att avgöra hur undervisningen skall läggas upp. Som stöd för den lokala planeringen kommer successivt ett omfattande kommentarmaferial till läroplanen aft ges ut. Detta kommer bl. a. atf innehålla metodiska tips och erfarenheter kring hur undervisningen kan läggas upp.

Anf. 16 BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga, men jag kan tyvärr inte säga att jag är lika nöjd med svaret på den som jag i huvuddrag är med statsrådets inlägg i tidningen i lördags om kvinnors möjligheter aft fä gehör för sina synpunkter på den ekonomiska polifiken.

De flesta människor känner en vånda i deklarationstider. Den våndan tror

jag mer beror på bristande kunskaper om hur man deklarerar än på eventuellt dåligt samvete eller oordning på sina papper. De flesta deklaranter är självlärda. De flesta har lärt sig deklarera genom kontakter med taxeringsnämnder, av deklarationsbilagan från skatteverket eller genom fidningarna. Skolan har stått för en mycket liten del av de kunskaper som skattebetalarna har.

Vilka de prakfiska konsekvenserna blir av att skolan inte undervisar i hur man deklarerar är det ganska lätt att förstå. Som exempel på det kan jag nämna en undersökning som SIFO gjorde om vem i familjen som deklarerar, och en undersökning som Fredrika Bremerförbundet presenterade i höstas visar att kvinnor i stor utsträckning inte deklarerar själva, ufan aft det är mannen i familjen som gör det. Säkert är def också så att socialgrupp 3 har sämre kunskaper än andra socialgrupper om skattesystemets möjligheter; de som gör de största avdragen har ju i regel i bästa kunskaperna.

Jag skulle vilja säga att det är eft jämlikhetskrav och eff jämställdhefskrav att få goda kunskaper i hur man skall deklarera. Jag kanske i det här sammanhanget också bör påpeka atf den deklarafionsbilaga som riksskatteverket skickar uf fill hushållen i regel adresseras till mannen i familjen, dvs. infe till kvinnorna, vilka i regel i större utsträckning än männen är de som behöver bättre kunskaper.

Jag tror att def höjer moralen atf kunna lagen, och jag tror atf många skulle avstå från att ställa upp på de svarta jobben, om de kände fill de framtida konsekvenserna av atf inte arbeta inom lagens ram och att inte betala skaft i den ordning som den skall betalas.

Nu erbjuder läroplanen möjligheter att i skolan fa upp frågan om deklarationen. Det är i och för sig infe särskilt märkvärdigt aft läroplanen gör def. eftersom läroplanen erbjuder praktiskt taget alla möjligheter atf ta upp vad som helst inom skolans ram. Vad som är intressant i det här sammanhanget är vad skolan skall undervisa om.

I sitt svar här hänvisar skolministern till det skolmaterial som avser de löntagardeklarationer som riksskatteverket har tryckt upp i över 800 000 exemplar. Men alla exemplaren har inte använts.

Jag tycker def är en självklarhet att eleverna skall få lära sig aft deklarera, och jag kan inte förstå varför inte också skolministern tycker att det borde vara en självklarhet att varje elev får kunskaper i hur man deklarerar.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om förbättrad undervisning i skolan avseende konsten att upprätta självdeklaration

Anf. 17 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Får jag först tacka Bonnie Bernström för de vänliga orden om någonting som egenfiigen inte har med frågan aft göra - det var ändå roligt aft höra def.

Jag instämmer gärna med Bonnie Bernström i aft de flesta av oss känner vånda i deklarationstider. Jag har väl inte närmare funderat över varför den våndan känns så svår. Men jag tror att def har atf göra med att def aren väldig massa lappar, att man är rädd för att räkna fel och att man inte vet vad som skall stå på s. 2 och 4, osv.

Det är nog riktigt att kunskaper behövs och atf övning ger färdighet. Men

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om förbättrad undervisning i skolan avseende konsten att upprätta självdeklara-Uon

jag är inte kapabel atf göra så bestämda påståenden som Bonnie Bernström gör om hur skolan fullgör sitt ansvar. Jag vet inte vad Bonnie Bernström bygger def på, men jag föreställer mig att hon har någon grund för dessa ganska svepande påståenden.

I år har det gått uf 175 000 övningsdeklarationer. När Bonnie Bernström säger att alla dessa inte används, vore jag tacksam aft få ta del av def material som hon bygger sitt påstående på.

Def är väl alldeles riktigt att moralen höjs ifall man känner till lagar och förordningar. Jag vill avslutningsvis bara påpeka atf skolan ju också har undervisning i lag och räft.

Anf. 18 BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag tror att def bästa exemplet när def gäller skolans sätt att fullgöra sina uppgifter är det brev som också statsrådet Mogård fick från riksskatteverket om den deklarationsbilaga som man skickade ut till skolorna. Riksskatteverket önskade atf deklarationsbilagan skulle användas i större utsträckning än vad som i dag är fallet, dvs. aft alla elever borde få ta del av denna undervisning.

Jag tror att statsrådet Mogård också kan erkänna atf infe ens alla lärare har kunskaper i hur man deklarerar. Jag har talat med åtskilliga lärare inom de områden där man mycket väl borde kunna ta upp deklarafionsfrågor, exempelvis ämnena samhällskunskap och svenska, men som bekräftade atf de själva infe deklarerar. Då frågar jag mig; Hur skall de kunna lära ut hur man deklarerar, om de inte själva kan klara sina egna deklarafioner?

Anf. 19 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr falman! Får jag bara ännu en gång understryka att den nya läroplanen för grundskolan betonar skolans skyldighet att ge eleverna vardagskunskaper och vardagsfärdighefer. Jag tycker att det skulle vara ganska eländigt om man skulle behöva göra en lång uppräkning av vilka dessa vardagskunskaper och vardagsfärdigheter är. Jag kan infe tänka mig annat än att den lärare som vet att han en gång om året skall deklarera och att det är svårt mäste ha någon känsla för att också eleverna behöver få kunskaper om detta. Jag är övertygad om att de tillsammans kan ta sig fram i dessa blanketter och anvisningar. För så eländigt svårt är det ju faktiskt infe, Bonnie Bernström.

Anf. 20 BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Nej, jag tycker inte heller atf det är så eländigt svårt. I synnerhet om man är en vanlig löntagare är det ju ganska enkelt atf lära sig detta. Men likväl uppfatfas det som väldigt svårt. Att nu läroplanen erbjuder dessa möjligheter är en sak, men det måste väl ändå vara politikernas ambition att alla människor skall ha möjligheter att få lära sig detta närde går i skolan. Det kan ju ändå bli förödande konsekvenser om man gör fel. Vi börjar nu få en ganska omfattande skattekontroll, och om någon i naivitet eller i brist på kunskaper frän skolan gör fel, tycker jag faktiskt atf def är

upprörande. Jag tycker atf skolan borde känna litet större ansvar för Nr 81
kunskaperna än vad statsrådet Britt Mogård tycks göra. Tisdaeen den

17 februari 1981

6 § Svar på fråga 1980/81:256 om betygssystemet inom lärarutbildningen

Anf. 21 Statsrådet BRITT MOGÅRD;

Herr falman! Inga Lantz har frågat utbildningsministern när regeringen tänker avskaffa den tregradiga befygsskalan inom lärarutbildningen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat aft det är jag som skall svara på frågan.

Regeringen har beslutat aft lägga fram en proposition om den statliga skoladministrationenm. m. (prop. 1980/81:97). I denna proposition kommer frågan om betyg i lärarutbildningen att behandlas. Propositionen kommer att föreläggas riksdagen den 23 februari 1981.

Anf. 22 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall först be att få tacka för svaret.

Def tregradiga betygssystemet i lärarutbildningen har debatterats mycket under de senare åren. Landsomfattande protester mof de graderade betygen har förekommit. Kravet atf få bort de graderade betygen är fio år gammalt. SÖ, UHÄ, SL och SFL är ocksä emot det nuvarande systemet. Regeringen beslutade redan 1978 att betygsfrågan måste lösas. Men ännu har alltså ingenting hänt. Isvaret hänvisar regeringen fill den s. k. SAK-propositionen. Där framgår def, enligt de uppgifter jag fått, att man tänker föreslå eff avskaffande av lärarskicklighefsbetyget. Förslaget innehåller dock ett resonemang som gör att de lärarstuderande känner sig osäkra på om lärarskicklighefsbetyget verkligen kommer att avskaffas. Förslagsställaren säger så här:

"Jag vill dock påpeka aft eft bibehållande av kvalifefsbefygen i ämnesteori och slopande av betyget i lärarskickligheten kan komma aft uppfattas sä, att den teorefiska delen av lärarutbildningen är den viktigaste och atf de studerande kan komma atf rätta sina arbetsinsatser därefter. En sådan utveckling är inte acceptabel och denna fråga måste därför ägnas särskild uppmärksamhet."

Jag skulle vilja fråga vad man menar med det. Innebär det att man inte tänker avskaffa de graderade betygen när def gäller ämneskunskap? Def råder också ett frågetecken när det gäller lärarskickligheten.

Frän elevhåll har man framhållit atf de graderade betygen är negativa för hela utbildningen och atf de bidrar fill en hämmande konkurrens mellan eleverna.

Man hänvisar både fill hur undervisningen går fill på lärarhögskolan rent konkret med två-tre veckors grupparbete varje termin, i projektarbeten av olika slag och fill SIA-debaffen där lärarlaget och lärarsamarbetet betonas. Eleverna menar, med all rätt tycker jag, att de borde få lära sig samarbete

Om betygssystemet inom lärarutbild-

ningen

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om udpunkten för tillsättande av utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund

innan de kommer ut i grundskolan.

Så länge de graderade betygen i ämnesteori, pedagogik och lärarskicklig-het finns kvar i lärarutbildningen, så länge skapas en konfliktsituation som försvårar samarbetet och även sänker kvaliteten på utbildningen.

Till sist skulle jag vilja ha ett sakbesked av Britt Mogård, eftersom det råder så delade meningar i den här frågan: Kommer de graderade betygen i lärarskicklighet och ämneskunskaper att försvinna? Kommer detta att stå i SAK-propositionen?

Anf. 23 Statsrådet BRITT MOGÅRD;

Herr falman! Såvitt jag vet har Inga Lantz varit riksdagsledamot ganska länge. Jag tänker icke svara på hennes fråga - proposifionen läggs fram den 23 februari - men jag skulle vilja ställa en motfräga: Tycker Inga Lantz att det är passande, hur nu Inga Lantz än har fått tag på dessa sidor ur propositionen, atf stå i talarstolen och föreläsa den version som icke är förelagd riksdagen och alltså, såvitt jag kan begripa, bara är spekulationer? Jag tycker för min del inte att det är passande.

Anf. 24 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I så fall tycker jag att frågan jag ställt-när tänker regeringen avskaffa de graderade betygen - är väl motiverad, och jag kräver aft få eff svar på den. De papper jag citerat är en sådan skrivelse som jag förmodar har ställts fill de flesta riksdagsmännen, Aft jag sedan tagit upp frågan beror på atf jag haft kontakter med dem som studerar vid lärarhögskolorna och även läst in frågan om den landsomfattande protestaktion som ägde rum i oktober förra året. Jag tycker att det är på tiden atf man löser detta problem, eftersom def finns en enig opinion mof de graderade betygen, Def är många lärare som stöder den ståndpunkten, vilket också de fackliga organisationerna gör. Det är väl inget svårt aft svara på defta - ja eller nej!

7§ Svar på fråga 1980/81:259 om tidpunkten för tillsättande av utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund

Anf. 25 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! Evert Svensson har frågat mig när regeringen kommer att tillsätta en särskild utredning om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund,

Regeringen uppdrog den 30 april 1980 åt statens naturvårdsverk aft i samarbete med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Stenungsunds kommun upprätta ett förslag till program för en utredning om de samlade industriutsläppen i Stenungsund, Naturvårdsverkefs förslag redovisades den 20 oktober 1980, Det innebar eft omfattande undersökningsprogram, kostnadsberäknat till mellan 5 och 7 milj. kr. under en treårsperiod. Kostnaderna skulle enligt förslaget fill väsentlig del betalas av berörda

industriföretag. Jag fann def nödvändigt att remittera förslaget till såväl de berörda företagen som länsstyrelsen och kommunen. Remissinstanserna har redovisat en annan uppfattning än naturvårdsverket, framför allt i fråga om vem som skall svara för kostnaderna, och hävdat att staten bör svara för huvuddelen av kostnaderna. Industrierna har dock förklarat sig beredda att ta på sig en viss del av kostnaderna.

Jag har funnit det värdefullt att naturvårdsverket får ta ställning till vad remissinstanserna har uttalat. Naturvårdsverkets svar har just inkommit till departementet. Frågan bereds nu inom jordbruksdepartementet. Jag bedömer def fortfarande angeläget att utredningen kan komma i gång så snart som möjligt.

Anf. 26 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Evert Svensson är tjänstledig, och jag ber aft på hans vägnar få tacka för svaret. Det är ännu eff besked om atf utredningen skall komma i gång så snart som möjligt. Det beskedet fick Evert Svensson också i april förra året.

Låt mig gå lifef fillbaka i tiden. Den 15 mars 1978 översände länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län en lägesrapport över miljöskyddsfrågor vid raffinaderier och petrokemisk indusfri till regeringen med begäran om en statlig utredning. Def finns egenfiigen många motiveringar till atf en sådan utredning kommer till stånd. Def råder en stor oro hos allmänheten över miljöförhållandena i Stenungsund. Samtidigt kan man hänvisa fill aft det finns bestämda besked från vissa håll om att det inte är någon fara med miljön i Stenungsund. Deffa är emellertid sådant som måste klaras ut. Det finns alltså många frågetecken när def gäller miljön i Stenungsund, och länsstyrelsen ansäg att defta kunde bli ett pilotfall för bättre teknik att mäta utsläpp och effekter samt att rena utsläppen.

Framställningen hade föregåtts av en kontakt mellan dåvarande landshövdingen Erik Huss och naturvårdsverkets chef. Därför blev förvåningen stor, när naturvårdsverket i sitt remissvar ansåg def onödigt med en statlig utredning. Men efter påstötningar i riksdagen, bl. a. i motioner bäde 1979 och 1980 från oss socialdemokrater i Bohuslän, och efter en interpellafion av Evert Svensson beslöt regeringen i april 1980 aft tillsätta en utredning och uppdrog åt naturvårdsverket att göra upp ett program i samarbete - det står så i regeringens beslut - med kommun och länsstyrelse. Def samrådet ägde rum i god enighet under sommaren, men när naturvårdsverkets förslag presenterades motsvarade def infe vad som kommit fram vid samrådet. Länsstyrelsens, kommunens och de inblandade industriernas inställning sfär fast. Jag försfår naturvårdsverkets och även statsrådets intresse av atf industrin åtar sig en så stor andel av kostnaderna som möjligt. Atf länsstyrelsen begärde en statlig utredning berodde dock framför allt på atf allmänhetens förtroende för def resultat som en sådan utredning kom fram till därigenom skulle öka. Det råder stor misstro mot utredningar som industrin själv företar. Därför vill jag fråga jordbruksministern; Hur kommer

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om tidpunkten för Ullsättande av utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund

4 Riksdagens protokoll 1980/81:80-84

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om tidpunkten för tillsättande av utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund

den här utredningen aft arbeta? Hur kommer den att gå till väga för aft förtroendet för utredningsresultatet skall finnas kvar?

Anf. 27 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Def är riktigt, som herr Svartberg säger, aft oron har varit stor hos allmänheten och atf det finns frågetecken som måste rätas ut. Det är ett omfattande uf redningsprogram eller kontrollprogram-man kan kalla det vilket man vill - som nu skulle träda i kraft. Problemet är ju atf def råder olika meningar om hur kostnaderna skall fördelas. Enligt naturvårdsverkets uppfattning är dessa aktiviteter egentligen intensivundersökningar av det slag som bör ingå i företagens ordinarie kontrollverksamhet och som företagen själva bör betala.

Vi fär se vad slufreslufatet blir. Jag har för avsikt atf snarast möjligt ta upp förhandlingar med industrierna i Stenungsund om deras medverkan i utredningsarbetet och om de kostnader de bör ta på sig. Jag kommer också aft diskutera med naturvårdsverket och länsstyrelsen m. fl. om omfattningen av deras medverkan.

Jag hoppas atf detta skall leda fram till att vi skall kunna klara ut kostnadsfrågan men ocksä till atf utredningen får en sådan status atf man över huvud taget infe skall behöva ifrågasätta riktigheten i de förslag och undersökningsresultat som kommer fram.

Anf. 28 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Def är alltså så atf de fillsynsprogram som naturvårdsverket förespråkar, och som skall finnas enligt miljöskyddslagen, genast ställer till praktiska problem för länsstyrelsen. Om de programmen skall genomföras, i konflikt med industrin, vet vi ju att vartenda beslut som länsstyrelsen fattar om olika kontrollprogram kommer atf överklagas och föras till högsta instans. Det innebär att resultatet av utredningarna kan förväntas någon gång i mitten av 1980-talef, i bästa fall.

Vi måste alltså fill atf börja med se fill att det blir ett snabbt resultat. Det är viktigt att det blir en utredning som jobbar så snabbt def över huvud taget är tekniskt och vetenskapligt möjligt. Jag är medveten om att vi skall eftersträva en rimlig fördelning av kostnaderna.

Jag vet atf den nuvarande landshövdingen i Göteborgs och Bohus län har gjorf en överenskommelse med industrin, som alltså ställer upp. Jag vet också atf den utredning som hälsovårdsnämnden i Stenungsund har förespråkat, fillsammans med naturvårdsenheten på länsstyrelsen, har en annan karaktär och är mer vetenskapligt inriktad.

Det är detta som är viktigt - atf få en sädan utredning aft människorna i Stenugnsund och dess omgivningar har filltro till undersökningarna. Jag tror inte att de får det med den uppläggning som naturvårdsverket skisserat. Jag vill därför fräga jordbruksministern direkt:

Är det inte bättre att köra över naturvårdsverket, lyssna på länsstyrelsen och på hälsovårdsnämnden?

bakom sig när vissa försäkringskassor inte går med på att man handlar med överlåfelsekvitton,

Anf. 35 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Jag är helt på det klara med atf en sådan grupp som dialyspatienterna förutom sitt handikapp också har betydande omkostnader av olika slag. Det är därför som det är så viktigt aft frågan om överlåfelsekvitton, som nu utreds, blir belyst ur alla synvinklar. Det är min förhoppning att utredningen skall komma fram fill eft bra förslag på det här området, som ur byråkrafisynpunkt men också ur den enskildes synpunkt är fillfredsställande.

Jag vill vidare nämna något om den utredning som riksförsäkringsverket gör pä regeringens uppdrag om bl, a, vilka merutgiffer som skall räknas med vid handikappersättningen. Där utgår jag frän att dialyspatienferna liksom andra handikappgrupper skall fä sin situafion allsidigt belyst. Jag räknar med aft man ocksä ser på möjligheterna att i det här avseendet få fram ett högkostnadsskydd, vilket skulle vara till stort gagn för de patienter som har många resor av defta slag,

Anf. 36 IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Jag fär tacka för den komplettering som socialministern gjorde.

Men jag ser ocksä att socialministern i svaret nämner ölägenheterna för försäkringskassorna med överlåfelsekvitton. Jag vill därför göra ett påpekande. När man tar fram de här problemen med överlåtelsekvitfona måste man väl också överväga fördelarna med dem. Kvittona är ju ändå många gånger enbart av godo för den sjuke.

Ta som exempel om jag eller Karin Söder måste fill läkare och inte har kontanter tillgängliga! Fall av det slaget talar för användning av överlåfelsekvitton. Ett annat exempel gäller de äldre och sjuka som har problem med atf fa sig fill försäkringskassan eller posten för att fä i väg kvittona. Och infe minst viktigt är ett annat exempel; ponera aft jag har räft till färdtjänst - då tar jag färdtjänsten fill försäkringskassan för atf hämta ut ersättningen för utlagda resekostnader. Där skulle jag bespara kommunen en extra utgift om överlåfelsekvitton kunde användas.

Något som också bör noteras är att man, om man fär en genomgående användning av överlåfelsekvitton, ocksä kan underlätta för försäkringskassornas personal genom atf kvittona kan bearbetas på för de anställda lämplig tid. Då kan kontrollen också effektiviseras.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om viss ätidring i sjukreseförordningen

Anf. 37 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Egentligen fordras det ingen ytterligare kommentar, eftersom det är just de problem som Iris Mårtensson tar upp som man diskuterar i utredningen.

Men det har kommit fram en del intressanta synpunkter som jag infe kan

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om rätten Ull förkortad arbetstid

underlåta att nämna. Även om det inte finns någon vetenskaplig grund för det har def visat sig aft människor i akuta situafioner mer sällan använder sig av just överiåtelsekvitfon än vad människor gör i andra sammanhang. Vi beter oss ofta irrationellt.

Men jag utgår ifrån - och det vill jag gärna understryka - atf en person i en akut situation måste få möjlighet fill transport till den vård som han eller hon behöver. Qch det måste finnas rutiner för aft klara av det oavsett om han eller hon har pengar tillgängliga.

9 § Svar på fråga 1980/81:251 om rätten till förkortad arbetstid

Anf. 38 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr falman! John Andersson har frågat mig om jag vill medverka till att lagen om ledighet för vård av barn, m.m. ändras så att småbarnsföräldrar bljr berättigade till arbetstidsförkortning som är mindre än till sex timmar per dag.

Lagen (1978:410) om räft fill ledighet för vård av barn m. m. ger föräldrar rätt atf vara helt lediga från arbetet så länge de vårdar barn under ett och ett halvt års ålder. Lagen ger vidare föräldrar som har barn under åtta års ålder rätt atf förkorta den dagliga arbetstiden till tre fjärdedelar av den på arbetsplatsen normala arbetstiden, dvs. oftast till sex timmars arbetsdag. Föräldrarna har också alltid räft till ledighet från sin anställning under fid då ersättning utgår från föräldraförsäkringen. Därutöver har förälder möjlighet till annan form för förkortning av arbetstiden endast om arbetsgivaren ger sitt medgivande fill detta.

Som huvudregel gäller att arbetstidsförkortningen skall spridas jämnt över arbetsveckans dagar. Det torde emellertid vara vanligt att arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om annan förläggning av arbetstidsförkortningen. Självfallet lägger lagen inga hinder i vägen för sädana överenskommelser.

Frågan om utformningen av ledighetsreglerna för föräldrar behandlas av den förra året tillsatta utredningen om översyn av föräldraförsäkring och föräldraledighet. Utredningen skall göra en övergripande genomgång av de prakfiska erfarenheterna av ledighets- och ersättningsreglerna såväl ur den enskildes synpunkt som ur arbetsmarknadsmässiga och administrativa synpunkter. Utredningens arbete skall enligt direkfiven bedrivas med sikte på att resultatet skall kunna redovisas i år. Defta utredningsresultat bör avvaktas innan ställning fas till behovet av ändringar i nuvarande lagregler.

Anf. 39 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Jag tackar socialministern för svaret. Def är eff svar som enligt vad jag förstår ger klart besked på den fråga jag ställt - om socialministern menar att lagen inte lägger hinder i vägen för en utläggning av arbetstiden som betyder sju timmars arbetsdag.

Anf. 29 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Här är def faktiskt infe fråga om atf köra över några instanser för aft komma fram snabbast möjligt, ufan det är först och främst fråga om att följa upp den lagstiftning vi har, exempelvis i form av miljöskyddslagen.

Det är infe så ofta jag i den här kammaren hör ledamöter som närmast gör sig fill folk för uppfattningen att företagen inte skall följa miljöskyddslagen ufan låta andra - exempelvis staten - ta kostnaderna.

Vad som är vikfigt här är aft nå en överenskommelse mellan berörda parter, dels när det gäller kostnaderna, dels när det gäller hur programmen slutgiltigt skall se uf. Jag är ganska övertygad om atf vi kommer atf nä en sådan överenskommelse utan atf behöva köra över någon på det sätt herr Svarfberg beskrev.

Anf. 30 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr falman! Def är möjligt att jag använde en drastisk formulering, men jag tror aft det är viktigt aft jordbruksministern snabbt kommer till skott här både när det gäller att få i gång utredningen och när det gäller att få eft förtroende för utredningen redan från början hos människorna i Stenungsund som är oroliga och vill klara uf problemen. Det är många i Stenungsund som säger att det inte är några större problem. Men låt oss då få utredningen snabbt i gång, så atf vi kan klara uf detta.

Vad det här gäller är: Behövs egentligen ett regeringsbeslut, om man skall följa miljöskyddslagen?

Anf. 31 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr falman! Jag har ingen annan uppfattning än Karl-Erik Svartberg när def gäller angelägenheten av atf få den utredning det här gäller i gång. Men jag återkommer till atf det är en diskussion om hur kostnaderna för utredningen skall fördelas. Naturvårdsverket har i sitt yttrande hävdat att def här egenfiigen är fråga om en form för intensifierad tillsynsverksamhet, och då skulle detta bekostas av industrin i dess helhet. Det är om detta som diskussionen nu rör sig och det är detta vi skall försöka klara ut vid den sammankomst som jag förut har nämnt.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om Udpunkten för tillsättande av utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund

Anf. 32 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr falman! Jag vill citera från jordbruksutskottets betänkande 1980/ 81:8. Utskottet behandlar mofionen från oss socialdemokrater i Bohus län och säger där på följande sätt:

"Utskottet utgår mot bakgrund av def anförda från att en samlad utredning rörande miljöförhållandena i Stenungsund inom en snar framtid kommer fill sfånd och att den genomförs på ett sätt som är ägnat att bl. a. tillgodose syftet med motion 1979/80:1552."

Det är alltså här fråga om aft få en utredning som klarar ut problemen och som allmänheten har förtroende för redan från början.

Vad beträffar kostnaderna hoppas jag att jordbruksministern är karl nog att klara eff resonemang med industrin om fördelningen. Men se bara fill atf

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om viss ändring i sjukreseförordningen

vi fär ett snabbt resultat och att det infe blir tidsutdräkt genom oändliga överklagningar av en mängd delbesluf!

8 § Svar på fråga 1980/81:246 om viss ändring i sjukreseförordningen

Anf. 33 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr falman! Iris Mårtensson har frågat migom jag är beredd att medverka fill aft sjukreseförordningen ändras så att överlätelsekvitto fär användas vid sjukresor samt aft de på grund av karensbeloppshöjningen ökade patient-kostnaderna vid sjukresor betraktas som merutgift vid prövning av rätt fill handikappersättning.

Sjukförsäkringens ersättningssystem för sjukresor ses över f. n. inom sjukreseutredningen (S 1979:09). I utredningsdirektiven omnämns def relativt utbredda bruket av överlåtelsekvitton i samband med långa sjukresor med taxi. Defta innebär att den resande fill taxichauffören överlåter sin rätt till ersättning från försäkringskassan. Chauffören kräver sedan försäkringskassan på ersättning med stöd av denna överlåtelse. Defta förfarande, som ifite finns förfatfningsreglerat, kan naturligtvis i vissa situationer vara praktiskt för den resande men är också förknippat med vissa olägenheter för försäkringskassorna, bl, a, ur konfrollsynpunkt. Frågan om användning av överlåfelsekvitton utreds alltså f, n. Utredningen beräknas vara klar med sitt betänkande om några månader.

När det gäller den andra delen av frågan kan jag nämna att kostnader för resor är en post som räknas in vid bedömningen av rätfen fill handikappersättning. En person som på grund av sitt handikapp måste göra täta resor till sjukhus kan därför, om förutsättningarna i övrigt föreligger, kompenseras för sina kostnader genom handikappersättningen,

Anf. 34 IRIS MÅRTENSSON (s);

Herr falman! Jag vill först tacka för svaret på rnin fräga.

Efter det beslut som riksdagen tog i december förra året om att höja karensbeloppef för sjukresor från 13 fill 30 kr, har nu de negafiva effekter som vi socialdemokrater förutspådde börjat märkas. Genom denna höjning fillsammans med de höjda kostnaderna för läkarvård och medicin fär allt fler människor som drabbas av sjukdom också ekonomiska problem. Def är betydande belopp som de försäkrade får lägga ut.

En speciellt hårt drabbad grupp är, som jag också nämnde i frågan, de njursjuka som behöver dialys fre gånger i veckan. Och dialyspatienferna är i många fall också utförsäkrade, 360 kr, i månaden, som det är fråga om för dem, är i dagens läge stora pengar för en redan hårt drabbad grupp.

Min fråga till socialministern, om hon ville medverka till aft sjukförsäkringsförordningen ändras så atf överlåfelsekvitton får användas, fick jag inget svar pä. Men för mig är svaret på den frågan av stor betydelse, för def är väldigt vikfigt för dem som det gäller att veta om de har landets socialminister

Bakgrunden fill frågan är atf två makar ville dela på rätten till förkortad arbefsfid. De skulle alltså varannan vecka arbeta sex timmar per dag under fre dagar och varannan vecka sex timmar per dag under två dagar. Trots aft detta enligt arbetsgivaren skulle vara till fördel, kunde framställningen inte bifallas - därför att det skulle innebära eft lagbrott.

Såvitt jag vet är dylika framställningar inte så vanliga. Men kanske kunde en sädan tillämpning som jag här nämnt medföra atf det vanliga - dvs. aft kvinnan stannar hemma - blir mindre vanligt. Makarna skulle sålunda dela på ledigheten.

Kan jag alltså dra den slutsatsen att det inte innebär något lagbrott att tillstyrka ledighet enligt vad jag här har redovisat?

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Meddelande om interpellationssvar

Om färdigställande av en riksväg mellan Kiruna och Narvik

Anf. 40 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Det är alldeles riktigt som John Andersson här säger, aft lagen ger rätt till förkortning fill tre fjärdedelar av arbetstiden. Men därutöver lägger inte lagen några hinder i vägen för överenskommelser mellan arbetstagare och arbetsgivare om annan ordning. Def är alltså rätten som är reglerad och ingenfing annat.

Anf. 41 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Kan jag tolka def svaret så att rätten finns aft ta ut förkortad arbetstid mellan sex timmar och åtta fimmar? Är det korrekt uppfattat?

Anf. 42 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Rätfen består i att man har rätt aft förkorta från åtta timmar fill tre fjärdedelar av arbetstiden. Därutöver får arbetsgivare och arbetstagare komma överens om hur rätten skall tas i anspråk inom den ramen.

10 § Meddelande om svar på interpellation 1980/81:86

Anf. 43 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Interpellation nr 86 av Elver Jonsson skulle ha besvarats av

mig senast den 20 februari. Efter överenskommelse kommer interpellafionen

att besvaras måndagen den 23 februari.

11 § Svar på fråga 1980/81:209 om färdigställande av en riksväg mellan Kiruna och Narvik

Anf. 44 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Per Petersson har frågat socialministern - som ansvarigt statsråd för def nordiska samarbetet - vilka åtgärder som från svensk sida är vidtagna eller avses aft vidtas för att den norska vägdelen av riksvägen mellan Kiruna och Narvik snarast skall byggas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om färdigställande av en riksväg mellan Kiruna och Narvik

Utbyggnaderi av vägen på den norska sidan av gränsen följer den planeringsordning som gäller i Norge. I Norsk Vegplan för perioden 1978-1981 har förutsatts aft vägen byggs ut som sommarväg före utgången av år 1982. Def innebär aft det är planerat aft def skall finnas en anslutning pä norsk sida när den svenska vägen är färdigbyggd.

Den fortsatta utbyggnaden kommer att följa Norsk Vegplan för 1982-1985, vilken beräknas läggas fram för def norska stortinget inom ca en månad.

Anf. 45 PER PETERSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Adelsohn för svaret på min fråga.

Def var ingen tillfällighet atf jag ställde frågan till socialminister Karin Söder i hennes egenskap av ansvarigt statsråd för det nordiska samarbetet, mot bakgrund av hur den här vägfrågan har handlagts. Bristerna i fråga om samarbetet och intresset frän norsk sida när det gäller atf nu - i eft läge där vägen är under byggnad - verkligen svara för sin del av vägen är så stora att jag tycker atf def börjar närma sig en skandal med tanke på det nordiska samarbetet. Vi vet aft man sedan länge, redan innan Sverige började bygga sin del av vägen 1977, från norsk sida har uttalat aft man räknade med att ha en väg av god standard färdig på den sträcka av mindre än 30 km som Norge skulle svara för, när vi hade byggt våra 130 km.

Nu får vi i svaret veta- det visste jag redan förut- att det enda som kommer från norsk sida 1982 är en sommarväg, öppen för personbilar, kanske några månader eftersom sommaren är kort där uppe. Jag hoppas att det skall vara möjligt att påverka de nordiska myndigheterna så aft man snabbt sätter i gång på norsk sida och bygger sina vägkilometer. Om def inte finns en väg av god standard färdig på båda sidor av riksgränsen år 1982 är def enligt min mening ett stort nederlag för det nordiska samarbetet. Och det är mer än så - def är eft nederlag för turism och indusfri på Nordkalotten.

Anf. 46 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN: Herr talman! Def kommer alltså att finnas en förbindelse pä norsk sida också, men den blir - som vi i dag kan bedöma def - av sommarvägskaraktär, och man kan därför inte garantera aft den är öppen under hela vinterhalvåret. Dessutom kan vägen naturligtvis inte heller klara allt def tunga tonnage som det kanske skulle ha varit önskvärt att den kunde ha klarat.

Jag träffade den norske kommunikafionsministern och talade om def här så sent som i slutet på januari, alltså för några veckor sedan, när vi var i Linköping tillsammans. Han sade då aft problemet är aft man i Norge har anslag fylkesvis-liksom i Sverige när det gäller länen-till vägarna. Man har inom detta fylke uppe i Narvik haft uppfattningen aft det här snarast är en samnordisk fråga och därför ansett att det bör anslås särskilda pengar av stortinget, Qch det finns naturligtvis inte några andra norska fylken som är särskilt angelägna om att skjuta till av sina knappa väganslag för just den här vägen.

Den norske kommunikationsministern lovade infe någonting, men ärendet skall ju pä nytt tas upp. En förutsättning för atf vägen skall fä fullgod standard är emellertid ett ganska kraftigt extra anslag frän def norska stortinget, för kostnaderna kan infe rymmas inom ordinarie ramar, Bäde Per Petersson och jag kan väl ungefärligen föreställa oss hur stora förutsättningarna härvidlag är. Jag vet naturligtvis inte exakt hur det ligger till, men den norske kommunikafionsministern är klart medveten om problemet, och jag brukar bearbeta honom vid alla de tillfällen då vi träffas. Det är en stående punkt på vår dagordning, och vi träffas ganska ofta.

Men som sagt: Det är trots allt stortinget som bestämmer, och jag har inga riktiga möjligheter att bedöma förutsättningarna. Jag är infe alltför optimistisk, om jag skall vara uppriktig.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Otn efterlevnaden av 1979 års trafikpolitiska beslut i visst fall

Anf. 47 PER PETERSSON (m):

Herr talman! Det extraanslag som behövs för byggandet av en permanent väg i stället för den här upprustningen av sommarvägen är ca 70 milj. kr.

Jag avser att fa upp denna fräga i Nordiska rådet, när vi träffas i början av mars i Köpenhamn. Def ser onekligen illa uf dä det gäller def nordiska samarbetet, atf den här vägen, som så väl behövs för näringsliv och turism där uppe, blir en enda stor återvändsgränd under många år framåt, när man kör frän den svenska sidan. Det är kanske därför som kommunikationsministern säger att man på den norska sidan upplever det här som något av ett spel mellan de lokala och de centrala myndigheterna, där man infe får fram def som alla ändå mäste vara överens om borde vara resultatet, nämligen en året runt farbar väg hela sträckan från Kiruna fill Narvik.

12 § Svar på fråga 1980/81:214 om efterlevnaden av 1979 års trafikpolitiska beslut i visst fall

Anf. 48 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Lennart Brunander har, mot bakgrund av aviserade tågindragningar i Västsverige, frågat mig vilka åtgärder jag planerar för att se till atf SJ följer intentionerna i 1979 års trafikpolitiska beslut.

SJ har atf rätta sig efter de trafikpolitiska riktlinjer som fastställts i 1979 års trafikpolitiska beslut och som ytterligare förtydligats i den strukturplan för SJ som riksdagen nyligen antagit. Besluten innebär att SJ senast budgetåret 1983/84 skall gå ihop ekonomiskt. För att nå defta mål krävs bl. a. offensiva investeringar, rationaliseringar, ökade marknadsandelar och taxehöjningar.

Som ett led i rationaliseringsarbefet ser SJ nu över bl. a. trafikutbudet på mindre stationer, där verksamheten numera är av så liten omfattning atf särskild stationspersonal inte kan motiveras från ekonomisk synpunkt, I arbetet ingår också att se över vilka tåg på olika banor som infe täcker sina kostnader. Den här översynen gäller bäde def s. k. riksnätet och det övriga nätet.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om efterlevnaden av 1979 års trafik-poUtiska beslut i visst fall

SJ planerar nu atf som ett resultat av översynen fr. o. m. i sommar dra in en tågförbindelse i vardera riktningen rnellan Göteborg och Borås. Genom atf förbindelsen har ganska få resenärer och genom aft den bestämmer bl. a. antalet lok och vagnar som behövs på linjen kan en hel del pengar sparas på indragningen. Det stora flertalet resenärer pä linjen blir knappast alls lidande av defta ufan kan i stället välja mellan någon av de andra ätfa förbindelserna som flnns i vardera riktningen eller använda sig av snabbussförbindelserna pä samma sträcka. De lediga resurserna kan sättas in på linjer där de bättre behövs. Detta är, som Lennart Brunander säkert förstår, särskilt värdefullt i dagens läge, när SJ har en akut brist pä bäde lok och vagnar.

Jag anser därför sammanfattningsvis att SJ:s planerade frafikändring rimmar väl med riksdagens trafikpolitiska beslut och strukturplanen för SJ.

Anf. 49 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka för svaret.

Intresset för att åka kollektivt har ju ökaf ganska kraftigt under de senaste åren. Def är infe så märkligt, eftersom bensinpriser och annat har stigit. Utefter bandelen mellan Göteborg och Borås har mänga människor bosatt sig- i Mölnlycke, Landvetter, Hindäs, Rävlanda och Bollebygd, Många av dessa människor jobbar i Göteborg och är beroende av aft det finns kollekfiva färdmedel.

Resandet har alltså ökaf. Man kan då inte heller acceptera att det blir alltför långa väntetider frän det att man kommer fram till Göteborg och till dess att jobbet börjar, Def är därför viktigt att def går tåg med regelbundna mellanrum. Tågtiderna borde alltså anpassas för atf uppfylla de önskemål som resenärerna har pä den punkten.

Indragningen av tågen kl. 6.48 från Borås och 18.45 från Göteborg påverkar människorna ganska mycket. Def är många människor som åker med tåget kl. 6.48 från Borås, och efter tåget kl, 18.45 dröjer def länge fills nästa tåg går. Den buss som kommunikationsministern nämnde, snabbussen från Göteborg fill Jönköping, är som jag ser def inget alternativ. Det är ju en snabbuss som skall gå på motorväg och motort rafikled fill Borås, och den kan knappast ha hållplatser vid de stationer som det här är fråga om. Dessutom är det så att det lokaltrafikkort som finns för Göteborgsområdet inte gäller för denna buss, men det gäller på tåget.

Def finns en grupp som arbetar med aft försöka rädda lokaltrafiken. Man tycker det här med indragna tåg är synd, och man har gjorf en resanderäkning 1980. År 1977 gjorde man också en sådan räkning, och vid en jämförelse visar det sig att resandet med just deffa tåg har ökat med drygt 50 %. När SJ nu skall se över sin ekonomiska verksamhet anser jag af t man i första hand borde ha sett efter om det var möjligt aft förändra tågtiderna så att de bättre kunde passa dem som skall åka, i stället föratt dra in tågen. En indragning kunde då möjligen bli eft senare led.

Det finns alltså anledning aft behålla de här tågen, vill jag hävda. Detsamma har Härryda kommun uttalat, och det sade också kommunika-

tionsdepartementet när man hade att diskutera deffa förra gången. Jag skulle vilja vädja till kommunikationsministern att han påpekar detta för SJ och ser fill aft def material vi har föredragit här i kammaren och den diskussion vi förf kommer SJ fill del, så att man fär möjlighet atf beakta dessa synpunkter när SJ senare tar ställning i denna fråga.

Anf. 50 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN: Herr falman! Jag vill säga fill Lennart Brunander att vi självfallet skall tillse aft denna diskussion och def underlag som Lennart Brunander har för sitt inlägg tillställs SJ:s ledning, så aft den får möjlighet aft bedöma def här. Det är av förklarliga skäl svårt för mig atf i detalj ta ställning fill ett av åtta tåg på en bana. Vi börgörapådet sätt som Lennart Brunander föreslog och se fill aft materialet tillförs statens järnvägars ledning för dess vidare bedömning.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om SJ.s busstrafik mellan Sturup och Malmö

Anf. 51 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för def kompletterande svaret. Jag hoppas atf SJ sedan ocksä kommer att beakta det som har sagts här. De synpunkter som de människor som äker med detta tåg har förf fram till SJ är man pä SJ infe okunnig om.

Jag skulle bara vilja kort referera vad kommunikationsdepartementet sade till SJ förra gången frågan var aktuell. Då sade man att mot bakgrund av det trafikpolitiska beslutet skall statens järnvägar iaktta återhållsamhet när det gäller att lägga ned personförande tåg eller att i övrigt företa ändringar i tidtabellerna. De enda motiven för sädana förändringar skulle vara att tidtabellerna för andra tåg krävde def eller att åkandet hade gått ned radikalt. Så är det ju infe i detta fall, utan i stället har åkandet/ökat. Här borde def alltså finnas ett mofiv för SJ aft försöka finna lösningar utan att dra in tåg.

13 § Svar på fråga 1980/81:232 om SJ:s busstraPik mellan Sturup och Malmö

Anf. 52 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Karin Ahriand har, mot bakgrund av den dåliga anpassningen av busstrafiken fill flygtrafiken på Sturup, frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd för att nä en bättre effektivitet och samordning.

Busstrafiken mellan Sturup och Malmö utför SJ pä uppdrag av Sydvästra Skånes Kommunalförbund (SSK). Detta betyder aft SSK bestämmer säväl tidtabell, turtäthet som taxor för trafiken. Enligt vad jag har inhämtat utformar SSK tidtabeller efter samråd med bl. a. luftfartsverket, SAS och SJ.

Jag tycker allmänt sett att det är rikfigt atf ansvaret för både planering och finansiering av kollektivtrafiken ligger samlat hos regionala organ som i def här fallet SSK. Genom att beslutet fattas av den som direkt berörs av trafiken skapas förutsättningar för en lämplig avvägning mellan trafikstandard ä ena sidan och finansiering å den andra.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om SJ:s busstrafik mellan Sturup och Malmö

Nägra åtgärder frän min eller regeringens sida är därför inte aktuella. Jag vill dock här passa på tillfället atf betona flygets mycket starka beroende av goda marktransporter. Enligt min mening är smidiga samordnade busstransporter en förutsättning för att Sturup skall kunna utvecklas fill en konkurrenskraffig och attraktiv flygplats.

Anf. 53 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Jag tackar för svaret, särskilt för den sista meningen.

Sturup är Sveriges vackraste flygplats. Men det är en flygplats där man sfiger ombord pä eller av ett plan-infe en turistort eller ett mål för resan i sig. Ibland, herr talman, tror jag att SJ tror det.

Sturup ligger 35 km från Malmö. SJ annonserar att resan far 35 minuter, och ofta far den 30 minuter. Vad spelar def för roll när def bara förlänger väntefiden pä Sturup? Det flnns ätfa flygförbindelser Malmö-Stockholm en vardag. Infe en enda av dem har någon buss i direkt anslutning, I ett enda fall blir väntetiden bara 20-25 minuter. Före alla andra plan mäste man vänta mellan 30 och 45 minuter på Sturup, som infe är en turistort. Lika eländigt är def när man kommer från Stockholm och skall fill Malmö. Om planet är i fid fylls bussen snabbt, och sedan sitter man där och vänfar i 10-20 minuter pä grund av SJ:s tidtabell. Ibland är planet försenat, och dä har bussen just gått eftersom SJ:s tidtabell skall hållas - även när den är obegriplig.

Följden är att varannan malmöbo äker i egen bil fill Sturup. Därför vill jag gärna fräga Ulf Adelsohn: Är def lämpligt att SJ uppmuntrar privatbilismen i fider när alla i landet måste lära sig att spara energi och i större utsträckning åka kollekfivt?

Jag vet aft def är svårt för Ulf Adelsohn aft ingripa-tyvärr, i det här fallet. Men jag har tagit upp frågan eftersom alla mina ideliga försök atf få någon ändring till stånd genom vänliga - ibland irriterade - samtal med de inflytelserika i Malmö inte gett resultat. Troligen åker de alla bil till Sturup. En gång frågade jag en SJ-tjänsfeman om detta, och han svarade atf man måste ha en fast tidtabell av hänsyn till de anställda pä Sturup. Det låter ju personalvänligt och fint, men jag mäsfe ställa samma motfråga fill Ulf Adelsohn som jag gav honom: År Sfurups flygplats tillkommen för flygefs och dess passagerares skull, eller är den enbart till för personalens skull?

Dessutom vill jag, med tanke på hur SJ-bussarna far i väg även när planen inte har landat, fräga: Ärdet meningen aft personalen skall ta bussen när den går enligt tidtabellen och överge flygplatsen innan Stockholmsplanef har landat? Jag börjar tro att det här är en medveten politik av SJ för att plocka passagerare till tågen. Jag skulle gärna vilja veta vad Ulf Adelsohn tror!

Anf. 54 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Om jag inte missminner mig fick jag för en kort fid sedan ett

förslag om atf rnan skulle bygga en tåglinje ut till Sturup. Def skulle möjligen

vara i maskopi med SJ, men jag tror inte def. Def är ännu inte SJ som bestämmer tidtabellen, utan det är def lokala

organet som ansvarar för denna linje. Den går med 400 000 kr. i förlust. Jag

kan, efter aft ha hört Karin Ahrlands beskrivning, möjligen förstå atf vissa förluster beror på anpassningen i tiden.

Jag har, som sagt, realiter inte med def här att göra. Men när jag nu har hört Karin Ahrlands framställning skall jag skriva eff brev till SSK:s ledning och till SJ och fräga om det inte vore rimligt, med hänsyn till flygets och flygpassagerarnas bekvämlighet, atf man tog upp en omförhandling för att undersöka om man kan förlägga bussturerna i samband med att de behövs, inte enligt tidtabellen. Jag tror aft personalen skulle uppskatta det, därför att om det är någonting som personalen tycker om så är det nöjda passagerare -det har jag lärt mig, så ofta som jag flyger.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om remissbehandlingen av sjöfartsverkets perspektivplan för hamnväsendet

Anf. 55 KARIN AHRLAND (fp);

Herr falman! Jag tackar Ulf Adelsohn för aft han lovar skriva eff sådant brev. Jag tror det skulle kunna hjälpa upp saken, och det var ju deffa som var meningen. Jag skulle vilja be Ulf Adelsohn att i brevet också nämna att när Sturup korn till gav jag i egenskap av länssfyrelsetjänstemän SJ dispens så att de skulle få köra fortare, eftersom de dä själva menade att de ville anpassa bussarna till flyget. Det gick precis tre månader till dess aft SJ hade gjort tidtabellen ännu sämre. Detta kan möjligen vara en anledning till atf dra in dispensen. Jag kan vänta med atf föreslå länsstyrelsen def fills SSK har svarat kommunikationsministern.

14 § Svar på fråga 1980/81:225 om remissbehandlingen av sjöfartsverkets perspektivplan för hamnväsendet

Anf. 56 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Sven-Erik Nordin har frågat mig om jag är beredd aft medge

förlängning av remisstiden beträffande sjöfartsverkets perspektivplan för

hamnväsendet.

Flera remissinstanser har vid kontakter med departementet uttryckt

önskemål om förlängd remisstid. Med hänsyn till detta meddelades

remissinstanserna den 28 januari att remisstiden förlängts från den 1 april till

den 1 juni 1981.

Anf. 57 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr falman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Det primära syftet med frågan var naturligtvis att få ett löfte om förlängd remisstid. Ett sådant har kommunikationsministern nu givit. Def är bra, och jag tackar för det.

Men det fanns ocksä eff sekundärt syfte med frågan, nämligen aft fä byta några ord med kommunikationsministern om den omdiskuterade perspek-fivplanen för hamnväsendet. Det är en preliminär plan och en grund för försöksverksamhet, har det sagts. Jag frågar: Håller perspektivplanen måttet ens som en preliminär plan?

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om remissbehandlingen av sjöfartsverkets perspektivplan för hamnväsendet

Jag har därmed infe sagt atf sjöfartsverkets utredning är dålig, men man har haft dåliga förutsättningar. Man har haft relativt kort tid på sig. Men framför allt har man saknat def goda underlag från berörda länsstyrelser som hade behövts för att man i utredningen skulle ha kunnat göra tillfredsställande regionalpolitiska bedömningar. Sådana saknas, och de är nödvändiga för att ett beslut skall kunna fattas och för att en försöksverksamhet skall kunna sättas i gång.

En hamn är en vikfig del av den samhälleliga infrastrukturen - för att använda ett krångligt ord. Den är viktig för en hamns hela upptagningsområde. I 1979 års riksdagsbeslut underströks både när det gäller traflkpolifiken och när det gäller sjöfartspolitiken att de samhällsekonomiska synsätten skulle väga tungt. Vilket företag vill etablera sig, bygga ut eller ens bli kvar på en ort där hamnservicen blir sämre och sämre? Vilka följder får defta för sysselsättningen på sikt? Allt sådant har man tagit lätt pä i utredningen. Def är därför den är krifiserad. Det är därför den är ett dåligt underlag för ett beslut.

Låt mig till sist få vara litet lokalpatriotisk och peka på aft södra Norrlandskusten har blivit styvmoderligt behandlad. På den 50 mil långa kuststräckan från Uppland till Norra Kvarken räknar man med atf ha bara tre bashamnar, nämligen Gävle, Sundsvall och Umeå, Ångermanland och Hälsingland får infe en enda bashamn. Vissa kustbaserade industrier kommer att få upp till 14 mil fill närmaste bashamn. Defta kan infe vara samhällsekonomiskt riktigt. Man tar bort bashamnar som Söderhamn och Örnsköldsvik, trots att exempelvis Örnsköldsvik har linjetrafik på främst europeiska hamnar. Nog borde väl ändå detta vara skäl för att ta med den hamnen i planen.

Jag hoppas verkligen att kommunikationsministern ser till att nästa utredning får eft bättre underlag, för def är säkert inte sista gången man utreder detta.

Anf. 58 Kommunikafionsministern ULF ADELSOHN: Herr falman! Jag vill bara säga till Sven-Erik Nordin atf det inte är rätta fillfället att diskutera den här utredningen i dag. Den är inte ens remissbehandlad. Remissinstanserna har ju full frihet att säga vad de vill om utredningen, och sedan fär man göra de kompletteringar som behövs. Men för dagen är jag av förklarliga skäl förhindrad att diskutera den här frågan, eftersom den precis nu är brännande aktuell genom remisserna i alla olika kommuner och länsstyrelser.

Anf. 59 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr falman! Jag skall erkänna att vore jag i Ulf Adelsohns kläder skulle jag inte nappa pä den här debatfkroken. Men jag hoppas att kommunikationsministern förstår hur viktig den här frågan är för oss som är verksamma inom detta område och som känner oss hotade. Därför hoppas jag att det

fortsatta utredningsarbetet kommer att ske med bestämdare direktiv ifrån      Nr 81
departementet. Här har tydligen sjöfartsverket tagit alldeles för lätt pä det     Tisdagen den
hela.                                                                                               17 februari 1981

15 § Svar på fråga 1980/81:228 om uppgifter om grund i prickade farleder

Anf. 60 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Hädar Cars har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av vad som framkommit om aft sjöfartsverket i årtionden undanhållit uppgifter orn grund som uppmätts i eller i omedelbar anslutning till prickade leder.

Av rent praktiska skäl kan inte all information om farleders bottentopografi överföras till ett sjökort. Sjökortet skulle i sä fall bli oläsligt och därför oanvändbart. Sjökortet skall redovisa uppgifter som är väsenfiiga för en säker navigering. Lotsarna däremot har tillgäng till ytterligare material.

Inom sjöfartsverket finns sedan länge klara instruktioner om hur nya mätningsresultat utan dröjsmål skall överföras till lotsarna. Föreskrifter finns också i fråga om tillgång fill äldre mätresultat. Materialet kan antingen rekvireras av lotsarna eller presenteras vid en organiserad genomgäng. Dessa rutiner fillämpas också. Påståendet att sjöfartsverket i årtionden undanhållit material är således felaktigt.

Om uppgifter om grund i prickade farleder

Anf. 61 HÄDAR CARS (fp):

Herr falman! Herr statsråd, fack för svaret.

Den senaste sjömätningen av farleden Länggarn-Dalarö-Stockholm, den farled där tankfartyget José Martis den 7 januari i år gick på grund och sprang läck, ägde rum år 1969. Tio är senare, dvs, 1979, begärde lotschefen i området uppgifter av sjöfartsverket om vissa trängre passager. Då, och först då, fick lotschefen för första gången höra falas om den sjömätning som företagits fio år tidigare. Då fick han också ta del av materialet. Sjökortet, det som lotsarna arbetar efter, baserar sig på den sjömätning som utfördes 1933!

Materialet från 1969 hade alltså nått lotschefen pä dennes egen begäran. Vi kan gemensamt beklaga att detta material, som det senare har visat sig, inte också nådde ut fill samtliga lotsar inkl, den lots som var i tjänst ombord pä José Martis. Enligt min mening fritar inte detta sjöfartsverket från anklagelsen aft infe ha skött sin information pä bästa sätt.

Den 28 januari i är, tre veckor efter José Martis grundstötning, utfärdar sjöfartsverket ett meddelande om förhöjda säkerhefsätgärder i farlederna till Stockholm, Med omedelbar verkan sänks högsta tillåtna djupgående i farleden Länggarn-Stockholm, dvs, i den farled där grundstötningen ägde rum, från 12 till 11 m. En boj läggs uf vid det grund som indirekt förorsakade olvckan.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om uppgifter om grund i prickade farleder

Jag tycker, herr statsråd, att def finns anledning atf tolka defta meddelande från sjöfartsverket som ett indirekt erkännande av bristerna i verkets information och utprickning.

Jag vill mot den bakgrunden göra ett påstående, sorn jag ber kommunikationsministern aft antingen bestyrka eller bestrida. Jag påstår att det på verket finns ett omfattande, snart tolv år gammalt, till stora delar obearbetat sjömätningsmaterial, vilket utvisar för sjöfarten farliga grund, som infe finns upptagna på sjökorfen och som inte heller på annat sätt meddelas berörda sjöfarande och lotsar.

Jag stöder mitt påstående på bl. a. professor Arne Bjerhammars utredning efter Tsesisolyckan 1977, en olycka med många paralleller till den nu inträffade.

Ulf Adelsohns svar till mig andas förtröstan. Innebär det att statsrådet bedömer riskerna för nya olyckor, liknande Tsesis- och José Martis-olyckorna, som obetydliga eller praktiskt taget obefintliga? Om inte, vilka åtgärder avser statsrädet atf vidta?

Anf. 62 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag sade för några veckor sedan häri kammaren atf man hade haft en ganska betydande eftersläpning pä sjöfartsverket därför atf man i samband med utlokaliseringen från Stockholm förlorade rätt många av sina kartrifare. Det väckte en viss kritik lokalf på sjöfartsverket, där man tyckte atf man hunnit med jobbet ganska väl. Jag vill inte här fa upp en debatt med Hädar Cars om detta. Jag vill bara säga att man har fått flera tjänster efter Tsesisolyckan och de påpekanden som då gjordes för att råda bot på bristfälligheterna. Nya regler har tagits 1977. Förtydliganden har gjorts senare. Nya föreskrifter eller påminnelser om föreskrifterna har skickats ut i januari 1981.

Jag kan ärligt talat, Hädar Cars, inte svara ja eller nej på frågan, eftersom jag självfallet inte vet huruvida allt sådant material sänds ut eller inte. Men vi kan också konstatera - och jag tycker det är riktigt - att sjöfartsverket, när det inträffar en olycka, tillser att man dä ytterligare skärper säkerheten där def hänt, eftersom det visat sig atf en olycka kan ske. Vi skall veta aft i detta speciella fall hade materialet ändå utsänts och det fanns tillgängligt för alla lotsar, men ändå hände olyckan.

Alla sådana förtydliganden och alla sådana skärpningar är naturligtvis önskvärda. Samtidigt är både Hädar Cars och jag medvetna om att sjökorten givetvis inte kan täcka allt, utan material måste ocksä tillsfällas lotsarna pä det sätt som regelmässigt sker.

Frågan är allvarlig. Vi har haft rätt många sådana här incidenter. Jag skall gärna till sjöfartsverkets ledning vidarebefordra frågan om hur förutsättningarna ser uf och hur stor del av det samlade materialet som har vidarebefordrats pä det sätt som hade skett när def gäller just denna farled.

Anf. 63 HÄDAR CARS (fp):

Herr falman! Jag är facksam om Ulf Adelsohn vill ta del av hur det förhåller sig med balansen mellan sjömätningar och utvärderat material inom sjöfartsverket. Statsrådet säger i sitt svar att sjökortet skall redovisa uppgifter som är väsentliga för en säker navigering. Jag utgår ifrån aft statsrådet delar min uppfattning atf dit hör befintliga grund i farlederna - de ingår i de uppgifter som bör finnas pä sjökortet- och aft vi i det avseendet inte har några olika uppfattningar. Beträffande framfiden vill jag erinra om att oljefrafiken fill Stockholm nu går efter fre leder. Ingen av dessa leder är fullt tillfredsställande utmärkt med bojar etc, Def tillåtna fartygsdjupet för Sandhamnsleden är 11 m, dvs, numera samma djup som gäller för Dalaröleden, där olyckan inträffade.

Dåvarande lotsdirektören Torsten Ericsson föreslog redan 1978 att man skulle samla oljefartyg och andra fartyg med farlig last fill en led. Den leden skulle då mätas, förbättras, eventuellt fördjupas och utmärkas med stor noggrannhet. För Sandhamnsledens del skulle t, ex, eff femfontal ytterligare bojar till en sammanlagd kostnad av ca en halv miljon kronor betyda mycket för säkerheten. Den kostnaden skall jämföras med vad kostnaderna blir efter en fartygsolycka med oljeutsläpp som följd. Förslaget att samla för kusten farlig trafik fill en led har också tagits upp och stötts av utredaren Sören Norrby i en utredning med namnet Ren tur. Sker en sädan samling av den farliga trafiken fill en led, kan också kustbevakningen koncentrera sina resurser för oljebekämpning dit. Med andra ord, riskerna för en olycka minimeras, åtgärderna för atf möta den, om den ändå inträffar, maximeras.

Men något fel måste det väl finnas i förslaget, eftersom sjöfartsverket hittills efter vad jag vet infe har inriktat sig på aft förverkliga det. Vad anser statsrådet själv? Vad är def för fel på förslaget att samla oljetrafiken fill Stockholm till en led?

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om trafiken på Roslagsbanan

Anf. 64 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN: Herr falman! Jag tycker det är ett ganska bra förslag. Det sade jag här i riksdagen i en diskussion med Pär Granstedt för några veckor sedan. Sjöfartsverket håller på aft lägga sista handen vid just denna fråga. Om jag inte är fel underrättad, är avsikten också atf samla i princip allt farligt tonnage till en led och sedan göra de stora satsningarna på den leden, på det sätt som Hädar Cars har föreslagit. Jag har sålunda inte någon avvikande mening. Jag tycker def verkar vara eft mycket förnuftigt förslag.

16 § Svar på fråga 1980/81:216 om trafiken på Roslagsbanan

Anf. 65 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN: Herr talman! Allan Åkerlind har - med hänvisning fill att regeringen nyligen bifallit SL:s ansökan aft få lägga ned järnvägstrafiken på delsfräckan

5 Riksdagens protokoll 1980/81:80-84

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om trafiken på Roslagsbanan

Rimbo-Kårsta av Roslagsbanan - frågat vilka motiv jag har för att frånträda riksdagens beslut angående Roslagsbanan att visst utredningsresultat skall avvaktas.

Min inställning fill Roslagsbanan som instrument för kollekfivtrafikför-sörjningen i nordostsektorn av Stockholmsregionen känner Allan Åkerlind väl till. En annan sak är det nedläggningstillsfånd mellan Rimbo och Kårsfa som regeringen medgett. Fakta är här följande.

Stockholms läns landsting har def direkta ansvaret för kollektivtrafiken i Stockholmsregionen. Redan år 1979 fattade landsfinget som huvudman beslut om aft lägga ned järnvägstrafiken Rimbo-Kårsta och ersätta den med busstrafik från den 1 januari 1981. Det är i denna fråga - och endast i den -som regeringen nyligen, i december 1980, tagit ställning genom aft bifalla en begäran från bl. a. SL om tillstånd fill nedläggning av trafiken och befrielse från koncessionen. Det skedde efter eft omfattande remissförfarande och prövning av planerna för ersätfningsfrafiken, behovet av vägförbättringar m. m. Vid trafikomläggningen, som numera är genomförd, har SL satt in lika många bussturer som fidigare tägturer på sträckan. Bussturerna passar tågen i Kårsfa. Dessutom har man saft in ytterligare snabba direkta bussturer Rimbo-Stockholm under högtrafiktid.

Regeringens beslut innebär närmast ett konstaterande av att det infe finns några frafikmässigt betingade hinder mof den ekonomiskt ansvarige huvudmannens beslut aft ersätta järnvägstrafiken med bussar.

Anf. 66 ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr talman! Debatten om Roslagsbanans vara eller inte vara har pågått i många är.

Mina skäl för aft Roslagsbanan borde behållas i sin helhet har varit dels att oljepriserna stiger och atf busstrafiken i framfiden blir eff betydligt dyrare alternafiv, dels att vi har bara en huvudväg in mot Stockholm från hela nordostsektorn i länet och att den vägen redan nu är överbelastad med köer vissa tider, dels också atf befolkningen i Stockholms läns nordosfkommuner ökar med mellan 2 000 och 3 000 personer per år och atf även alla dessa skall resa, utöver det tidigare antalet resande.

En namninsamling för behållande av Roslagsbanan har samlat ca 40 000 namn. Det är en stor andel av berörd befolkning. Folkomröstningar har genomförts i Täby och Vallentuna kommuner, där man med stor majoritet har uttalat sig för en bibehållen Roslagsbana.

Landstinget har inte tagit någon hänsyn till några av dessa argument.

Den del av Roslagsbanan som kommunikafionsministern nu har medgivit nedläggning av motsvarar ungefär 15 % av Roslagsbanans längd under de senaste åren.

Enligt SL;s egna uppgifter från 1978 har antalet passagerare från Rimbo mot Stockholm under perioden 1970-1977 ökaf med 76 % och antalet passagerare från Kårsfa har under samma tid ökaf med 72 %, detta trots att def ibland är mycket längre restider - i vissa fall är restiderna dubbelt sä långa med tåget som med egen bil - och trots problem på grund av eftersatt

underhåll. Man frågar sig hur stor resandeökningen skulle ha blivit om bandelen hade underhållits på samma sätt som andra järnvägar i länet.

Det är ett olyckligt beslut som har fattats. Men kommunikafionsministern undviker att svara på den fråga som jag har ställt: Vilka motiv har kommunikafionsministern för atf frånträda riksdagens beslut angående Roslagsbanan att utredningsresultatet skall avvaktas? - nämligen resultatet av den utredning som kommunikafionsministern själv har tillsatt för utredning av trafiken i Stockholmsregionen,

Jag måste säga att vi hade hoppats mycket av kommunikationsministern på grund av hans uttalande efter en resa på Roslagsbanan men att vi nu känner stor besvikelse över hans beslut. Kommunikationsministern säger atf regeringens beslut innebär ett konstaterande av att det inte finns några frafikmässigt betingade hinder mot huvudmannens beslut att ersätta järnvägstrafiken med bussar. Men detta är inte något rimligt argument mof bakgrund av de förhållanden jag förklarat här och av att restiden genom detta beslut blir 15 minuter längre på de få kilometrarna mellan Rimbo och Kårsfa.

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om trafiken på Roslagsbanan

Anf. 67 Kommunikafionsministern ULF ADELSOHN:

Herr falman! Med stigande förvåning åhörde jag Allan Åkerlinds anförande i den här talarstolen. Jag trodde att Allan Åkerlind hade läst de tidningsurklipp han citerade. Jag har aldrig sagt eft enda ord om Roslagsbanan mellan Rimbo och Kårsfa - aldrig eff ord! - utan det hela gäller den del av banan som skall ersättas med tunnelbana. Qm Allan Åkerlind inte känner till def tror jag att han är den ende som infe gör det. Det var sakfel nummer ett.

Det andra avser den utredning som det gäller, en utredning som tillsattes före min fid och som avser def statliga järnvägssystemet - jag betonar det stadiga järnvägssystemet. Defta är icke eft statligt järnvägssystem. Denna järnväg ägs, förvaltas, drivs och betalas av Stockholms läns landsting. Jag tycker aft Allan Åkerlind skulle se till att motsvarande fråga ställs i Stockholms läns landsfing och icke här.

Landsfinget har dessutom tryckt upp en fidtabell som visar att om regeringen infe godkänt detta, så skulle def ha gått ett enda tåg på den här linjen. Det är vad landstinget skulle behöva göra.

Det går inte, herr Åkerlind, att blanda ihop driftkostnader på en befintlig anläggning med nyanläggning av en tunnelbana med investeringar i halvmiljardklassen, där staten skall stå för en del av kostnaderna. Vi har att besluta i koncessionsärendet. Hade vi där inte lämnat bifall, hade landsfinget trafikerat denna linje med ett enda tåg, möjligen som en demonstration.

I det andra fallet gäller def om vi skall väga en befintlig resurs rriof en nyinvestering. Den frågan får riksdagen senare ta ställning till. Men i denna fråga har regeringen och riksdagen i egentlig mening inte kunnat göra annat än att se om def föreligger några hinder för ett nedläggande. Regeringen kan icke se att det föreligger något hinder, när man ersätter trafiken med

Nr 81

Tisdagen den 17 februari 1981

Om trafiken på Roslagsbanan

likvärdiga och i vissa avseenden förbättrade trafikförbindelser med buss. Vi skulle i annat fall överskrida de befogenheter vi har och de rättigheter som vi givit de lokala landsfingen.

Anf. 68 ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr talman! Jag vet infe om vi talar om samma sak. När jag talar om Roslagsbanan avser jag Roslagsbanan i dess helhet. När jag läste vad kommunikationsministern uttalat efter sin resa fill Vallentuna, uppfattade jag det så aft det var Roslagsbanan i dess helhet som herr kommunikationsministern var posifiv till och inte bara delen fill Täby.

När def gäller den här utredningen avvisade riksdagen våra motioner förra året, i enlighet med trafikutskottets betänkande 1979/80:10 och under hänvisning fill det redan pågående utredningsarbetet om förutsättningarna för den gods- och persontrafik på järnväg som berör Stockholmsregionen. Jag kan infe fatta def på annat sätt än atf man hänvisat till just den utredning som berör Stockholmsregionen och gods- och persontrafiken på järnväg -infe bara SJ;s trafik. Det är så jag har uppfattat det, och om jag har fattat fel så ber jag om rättelse. Anledningen fill aft vi inte reagerade hårdare när våra motioner avslogs förra året var just hänvisningen till utredningen i trafikufskoffefs betänkande. Vi väntade aft denna utredning skulle lägga fram resultatet av sitt arbete och att kommunikafionsministern därefter skulle ta ställning. Nu har kommunikafionsministern tagit ställning dessförinnan. Kommunikationsministern påstår atf det blir en förbättrad trafik. Det anser infe vi i Roslagen, och det anser inte de 40 000 personer som skrivit på namninsamlingen för ett bibehållande av Roslagsbanan.

Anf. 69 Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Qm def blir bättre trafik eller inte får def ankomma på Stockholms läns landsfing aft bedöma. Frågorna får ställas där och besluten likaså tas där. Det är inte så intressant vad vi säger om det ena eller andra beslutet. I det regeringsbeslut som fattades den 6 september 1979 står det uttryckligen att man skulle utreda det statliga järnvägssystemet.

Herr Åkerlind har på ett sätt ändå räft - och jag kan förstå att han är något förvirrad - eftersom riksdagen sedan har hänvisat fill aft det beslutet skulle gälla all järnvägstrafik. Det är def som skapat förvirring i detta avseende. Men faktum är att utredningen bara gäller def statliga järnvägssystemet.

Det som ändå är intressant, Allan Åkerlind, i själva sakfrågan är att om regeringen inte hade gått med på denna landstingets begäran, skulle def ha gått ett enda tåg. Jag har tidtabellen här i min hand, och herr Åkerlind kan få se på den, Def hade inte inneburit aft man bevarat Roslagsbanan,

Vad vi från regeringens sida hade kunnat göra var atf vi på eft flagrant sätt hade kunnat lägga oss i vad lokala huvudmän har att besluta om och tvinga dem aft upprätthålla trafiken med eft enda tåg, medan resten av trafiken ändå skulle ha gått med buss, Def är icke en realistisk och saklig politik - det måste jag tyvärr säga.

17 § Anmäldes och bordlades Nr 81

Proposition Tisdagen den

1980/81:109 om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor- jy februari 1981

don _____ _______

18 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1980/81:1940 av Göran Karlsson m.fl.

med anledning av proposition 1980/81:74 med förslag till lag om radioakfiva läkemedel, m. m,

1980/81:1941 av Birgitta Hambraeus m.fl.

1980/81:1942 av Gunnar Olsson

med anledning av proposition 1980/81:87 om vissa frågor om hemslöjden

1980/81:1943 av Nils Berndtson 1980/81:1944 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposition 1980/81:93 om överlåtelse av statens akfier i Datasaab AB till Telefonaktiebolaget LM Ericsson m, m,

19 § Kammaren åtskildes kl, 16,50,
In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1980/81:81 Tisdagen den 17 februari

Riksdagens protokoll 1980/81:81