Riksdagens protokoll 1980/81:80 Måndagen den 16 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1980/81:80

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:80

Måndagen den 16 februari

Kl. 11.00

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Kompletterings val UU valberedningen, utskott, utrikesnämnden och riksdagens revisorer

1 S Upplästes följande inkomna skrivelse;

Till riksdagen

Härmed avsäger jag mig uppdraget som suppleant i socialförsäkringsutskotfef.

Stockholm 1981-02-12 Bonnie Bernström

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

2 § Anmälan  om  kompletteringsval  till  valberedningen,  utskott, utrikesnämnden och riksdagens revisorer

Anf. 1 TALMANNEN:

Folkpartiets partigrupp har med anledning av Georg Åbergs avgång och på grund av avsägelse anmält följande nya representanter i valberedningen, vissa utskott, utrikesnämnden och riksdagens revisorer, nämligen som suppleant i valberedningen Margot Håkansson, som ledamot i utrikesutskottet Linnea Hörlén, som suppleant i utrikesutskottet Bonnie Bernström, som suppleant i socialförsäkrings- och jordbruksutskotten Kerstin Sandborg, som suppleant i utrikesnämnden Linnea Hörlén, söm ledamot i riksdagens revisorer Rolf Sellgren samt som suppleant i riksdagens revisorer Hans Petersson i Röstånga.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i valberedningen Margot Håkansson (fp)

ledamot i utrikesutskottet Linnea Hörlén (fp)

Nr 80 suppleant i utrikesutskottet

Måndagen den       3°""' Bernström (fp)

16 februari 1981

suppleant i socialförsäkringsutskottet

Om behandlingen     rstin Sandborg (fp)

av asylsökande

suppleant i jordbruksutskottet

Kerstin Sandborg (fp)

suppleant i utrikesnämnden Linnea Hörlén (fp)

ledamot i riksdagens revisorer Rolf Sellgren (fp)

suppleant i riksdagens revisorer Hans Petersson i Rösfånga (fp)

3 § Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

4 § Svar på fråga 1980/81:227 om behandlingen  av asylsökande

Anf. 2 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Olle Wästberg i Stockholm har frågat mig om jag anser att handläggningen av flyktiiigfall enligt den nya utlänningslagen motiverar förtydliganden beträffande behandlingen äv asylsökande.

Frågan har ställts mot bakgrund av bestämmelserna i 33 och 34 §§ utlänningslagen. Enligt 33 § får en utlänning avvisas av polisen trots aft han åberopar polifisk förföljelse, om påståendet är "Uppenbart oriktigt". Enligt 34 § får en utlänning, som inte är flykting men som förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållarrdena där, avvisas av polisen om de skäl som utlänningen åberopar för atf infe vilja återvända till hemlandet "kan lämnas utan avseende".

Olle Wästberg gör gällande atf ärenden rörande assyrier/syrianer från Turkiet i praktiken behandlas med sämre rättsskydd, trots atf räftssäkerhetsgaranfierna skall vara likvärdiga oavsett vilken paragraf som tillämpas.

Av förarbetena fill utlänningslagen framgår atf uppdelningen i paragraferna har gjorts av praktiska och pedagogiska skäl. Skillnaden mellan uttrycken "uppenbart oriktigt" och "kan lämnas utan avseende" är endast av språklig natur. Skyddet skall vara detsamma vid fillämpningen av dessa två paragrafer. Detta framhölls också av arbetsmarknadsutskottet vid riksdagens behandling av den nya lagen.

Föreligger grund för avvisning och är det helt klart atf utlänningens uppgifter är oriktiga, kan polisen meddela eff avvisningsbeslut. I annat fall

skall polisen överlämna ärendet till statens invandrarverk.

När det gäller en utlänning som infe åberopar politisk förföljelse men ändå infe vill återvända till hemlandet med hänsyn till de politiska förhållandena där vill jag dessutom nämna följande. Sådana utlänningar får stanna här om det infe föreligger särskilda skäl mot detta. I propositionen fill den nya utlänningslagen framhöll jag aft polismyndigheter vid bedömningen i de situafioner def här är fråga om fär beakta regeringens beslut atf tillämpa "särskilda skäl".

Även om det enligt utlänningslagen föreligger en mycket långtgående skyldighet atf överlämna ärenden enligt 33 och 34 §§, har det ändå i den nya utlänningslagen införts en ytterligare garanti för att invandrarverket skall få pröva varje avvisningsärende där politiska invändningar är involverade. I de fall då polisen med sföd av 33 eller 34 § utlänningslagen avvisar en utlänning, skall beslutet anmälas till invandrarverket. Verket har att pä samma sätt som polisen bedöma om påståendet "är uppenbart oriktigt" resp. "kan lämnas utan avseende". Så snart det råder tvekan skall invandrarverket överta ärendet. Verkställighet får aldrig ske förrän invandrarverket har förklarat att verket inte överfar ärendet. Denna ordning gäller självfallet även assyrier/ syrianer från Turkiet.

Som svar på Olle Wästbergs fråga vill jag säga aft jag infe anser atf de regler som frågan berör behöver förtydligas.

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om behandlingen av asylsökande

Anf. 3 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Min fråga har sin bakgrund i den diskriminerande särbehandling som Sverige sedan den 12 november 1976 utsätter de kristna från Turkiet för.

Kristna assyrier/syrianer från Turkiet får "av särskilda skäl" inte befraktas som B-flyktingar. När detta beslut fattades sades det dock klart atf också assyrier/syrianer skulle få en individuell behandling, det skulle göras en individuell prövning av varje enskilt fall. I varje enskilt fall måste alltså polisen och invandrarverket bedöma om en assyrier eller syrian från Turkiet är flykting eller B-flykfing - och i def fall denne är B-flykfing bedöma om de särskilda skälen skall tillämpas eller infe. Det kan ju vara så atf en assyrier eller syrian har så starka B-flykfingskäl aft det far över regeringsbeslutet om särbehandling av gruppen.

Detta sker nu inte i praktiken. Den mur som har rests upp mof assyrier/syrianer är hög och svårgenomtränglig. Det är i verkligheten mycket svårt för en kristen från Turkiet att få individuell prövning. Detta erkändes också i proposifionen om den nya utlänningslagen. Där skriver Karin Andersson:

"Jag vill i detta sammanhang erinra om, att de utlänningar det här är fråga om kan vägras rätt aft vistas i Sverige när det föreligger särskilda skäl. Har regeringen i fråga om en viss grupp av sådana utlänningar funnit skäl aft tillämpa den nämnda undantagsbestämmelsen, är defta eft förhällande som polismyndigheterna bör få beakta vid bedömningen av frågan om de

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om behandlingen av asylsökande

åberopade omständigheterna kan lämnas utan avseende. Defta torde också hittills ha skett."

I klartext innebär detta att en assyrier med klara A-flykfingskäl ändå knappast fär sitt fall prövat av invandrarverket och regeringen.

Riksdagen gjorde pä den här punkten en förtydligande deklaration om att begreppen "uppenbart oriktigt" och "kan lämnas utan avseende" skall ge samma rättsskydd. I ett cirkulär har rikspolisstyrelsen tagit fasta på statsrådets uttalande mer än på riksdagens, vilket är olyckligt. Det innebär i praktiken aft asylutredningarna görs summariskt. När invandrarverket skall ta ställning i de enskilda fallen har man i stort sett bara atf se att def är s. k. vanliga asylskäl.

Föratt veta vilken paragraf som skall användas måste man i praktiken göra en flyktingskapsbedömning. Om man gör def - dvs. prövar om 33 S i utlänningslagen skall användas eller inte - skall invandrarverket ta över ärendet. Dä inträffar två saker. För det första skall den asylsökande få juridiskt biträde. För det andra skall inte förpassning kunna ske innan beslutet vunnit laga kraft. Om def är samma rättsskydd enligt 34 §, borde väl i klartext samma sak gälla också då - eller hur, Karin Andersson? Även en kristen frän Turkiet borde ha rätt till juridiskt biträde. Även en assyrier eller syrian borde ha rätt att fä vara kvar i Sverige tills beslutet vinner laga kraft.

Anf. 4 Statsrädet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Jag svarade på Olle Wästbergs i Stockholm fråga, som gällde vilka skillnader i rättsskydd som finns mellan 33 och 34 §§, Jag svarade att def inte finns någon sådan skillnad och att också riksdagens arbetsmarknadsutskott har gett klart uttryck för det. Men jag antar att Olle Wästberg med sin fråga avsåg att ta upp vad som skulle gälla när regeringen åberopade särskilda skäl för dem som icke är flyktingar enligt den flykfingdefinition vi nu har i utlänningslagen, och def är en annan fråga.

Def är helt klart - man kan ha vilken åsikt man vill om det - atf när regeringen åberopar särskilda skäl för en viss grupp, som man har gjort sedan 1976 för gruppen assyrier/syrianer från Turkiet, innebär det att de avvisas och kan avvisas på grund av att de tillhör den gruppen, om de infe har några skäl utöver aft tillhöra den gruppen. Föreligger sådana starkare skäl skall deras ärenden överlämnas till invandrarverket. Alla ärenden skall anmälas till invandrarverket, även om de gäller den grupp för vilken särskilda skäl kan åberopas.

Frågan gäller - såvitt jag förstår - om särskilda skäl skall fillämpas eller inte. Därom kan man naturligtvis ha olika meningar. Hittills har man emellertid gjort bedömningen att def finns en risk för atf alltför mänga människor som fillhör den här gruppen skulle komma till Sverige - def var ju anledningen till att beslutet fattades -, och den risken finns fortfarande.

Jag ser att min faletid snart är slut. Jag återkommer i nästa replik och talar om vad jag själv tänker göra i denna fråga.

Anf. 5 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Def vore i och för sig intressant atf få reda pä vilka funderingar statsrådet har, om hon vill bidra fill att upphäva den diskriminerande särbehandling som den assyrisk/syrianska folkgruppen i dag utsätts för.

Nu handlar rnin fråga egentligen inte om det, ufan om den diskriminering av assyrier/syrianer som förekommer, vilka inte betraktas på samma sätt som andra B-flyktingar, och om inte denna diskriminering leder fill atf deras individuella ärenden behandlas mera summariskt än andra flyktingars.

Lät oss för ett ögonblick lämna det här med paragrafer. Då vill jag fräga Karin Andersson följande: En människa som flytt frän sitt hemland och som ansöker om att fä stanna i Sverige befinner sig - och det kan vi väl alla vara överens om - i en helt livsavgörande situation. Är def dä inte rimligt att den personen skall kunna dels fä rätt till juridiskt biträde, dels få rätt att överklaga beslutet?

De nuvarande paragraferna ger i och för sig utrymme för detta - det beror bara pä hur de tillämpas. Jag menar atf de i prakfiken har fillämpats på ett sätt som gör aft en assyrier eller syrian, som hävdar att han eller hon är politisk flykting eller är svårt förföljd pä grund av sin kristna tro, infe får juridiskt biträde, atf invandrarverket i praktiken inte övertar sådana ärenden.

Men innan vi gär vidare i den formella diskussionen måste vi undersöka om vi är överens om defta enda: Är det rimligt eller inte atf den som kommer till vår gräns och hävdar att han eller hon är förföljd på grund av sin kristna tro skall kunna överklaga eff avslag och få juridiskt biträde?

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om behandlingen av asylsökande

Anf. 6 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Det är självfallet riktigt aft diskriminering- om man nu vill uttrycka det sä - av gruppen kristna från Turkiet förekommer. Man ansåg sig inte kunna ta emot hela den gruppen, och därför åberopas de särskilda skälen. Alltså behandlar man deras asylansökningar pä annat sätt än ansökningar från andra som tillhör samma grupp. Men det gäller infe för dem som är flyktingar. Om flyktingskäl kan åberopas- alltså andra skäl än aft man är krisfen frän Turkiet - prövas ärendet i sak och överlämnas fill invandrarverket.

De som endast har - om man får uttrycka sig litet lättvindigt - vanliga assyrierskäl, dvs. atf de tillhör den kristna gruppen i Turkiet, fär infe sin sak prövad pä samma sätt som andra. De fär ingen juridisk hjälp vid gränsen-det är helt klart, och det vet Olle Wästberg i Stockholm mycket väl. Den förstärkning som åstadkoms, när den nya utlänningslagen trädde i kraft, innebär aft sådana ärenden allfid anmäls till invandrarverket.

Anf. 7 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp): Herr talman! Jag vill återigen tacka statsrådet för svaret. Jag noterar med viss tillfredsställelse att Karin Andersson är den första i en lång rad av statsråd, som har behandlat ärenden av det här slaget, som nu tar ordet diskriminering i sin mun. Hon säger nämligen atf def är riktigt att def

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om behandlingen av asylsökande

förekommer diskriminering mof denna grupp. Jag tycker att det är en helt korrekt verklighetsbeskrivning. Fattar regeringen ett beslut om att särbehandla en folkgrupp på eft negativt sätt, så är def diskriminering. Jag hoppas aft def faktum att vi är överens om den verklighetsbeskrivningen ocksä i prakfiken kommer aft leda till åtgärder. De kristna som kom frän Turkiet hävdar ju i nästan samtliga fall att de är individuellt förföljda, dvs. infe bara förföljda därför att de fillhör en viss folkgrupp. De har alltså själva råkat ut för förföljelse. I det här fallet menar jag att man måste behandla dem som alla andra asylsökande, dvs. ge dem rätt till juridiskt biträde vid gränsen.

Jag vet atf Karin Andersson har varit bekymrad över atf sä många assyrier och syrianer gömmer sig i väntan på att deras ärenden skall komma upp, men ett av skälen till detta är ju atf def enda sättet atf fä def här rättsskyddet, att få juridiskt biträde, är atf se fill att invandrarverket tar över ärendet.

10

Anf. 8 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Får jag då erinra om att det när det gäller den här gruppen inte bara är fråga om en negativ diskriminering, 1976, dä regeringen sade ifrån att samtliga var s, k, B-flyktingar, gjordes ju en positiv diskriminering. En annan positiv särbehandling består i atf de här människorna utgör den enda grupp som har en speciell familjeåterföreningskvof.

Själv har jag flera gånger gett uttryck för åsikten atf denna särbehandling är besvärande. Jag har i första hand försökt att fä till en stånd en internafionell lösning, som skulle kunna innebära att de kristna i Turkiet som vill lämna landet skulle kunna göra detta ufan att för den skull behöva komma till Sverige, Vi fortsätter fortfarande våra sonderingar i andra länder när det gäller den här frågan. Visar det sig att vi kan slopa den här bestämmelsen ufan aft det medför de konsekvenser som man har befarat och som gjorde att regeringen började tillämpa den, har jag ingenting emot att låta den utgå, tvärtom.

Anf. 9 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp);

Herr talman! Den positiva särbehandlingen, dvs, detta att regeringen 1976 beslöt atf samfiiga assyrier och syrianer skulle befraktas som B-flyktingar, är inte mycket värd, Def beslöts ju atf samtliga skall betraktas som B-flyktingar, men inga skall fä komma in i landet. En del av det orimliga i beslutet var att man befraktade gruppen som grupp och infe säg pä varje enskild individ i sig, vilket borde vara grundläggande för flyktingpolitiken.

Vad vi nu diskuterar är frågan hur de här människorna behandlas i prakfiken. Det verkar emellertid som om vi vore överens när det gäller verklighetsbeskrivningen. Då är frågan fortfarande denna: Är det ändå inte rimligt att den som befinner sig i en sä livsavgörande situafion, som den gör som av politiska skäl försöker att få stanna i Sverige, skall fä juridiskt biträde vid gränsen och få stanna här tills överklagande skett och ärendet slutgiltigt avgjorts? Om vi tycker atf detta är rimligt, varför skall det då inte gälla ocksä för denna grupp? Dagens paragrafer ger ocksä utrymme för det.

Anf. 10 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Den fråga som Olle Wästberg nu tog upp behandlades ju i riksdagen förra våren. Vid det tillfället avvisade riksdagen den motion som Olle Wästberg hade väckt i frågan och stödde regeringen. Det hänvisades bl. a. till atf rättsskyddet hade förbättrats fill följd av att alla ärenden skulle anmälas fill invandrarverket.

Anf. 11 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp);

Herr talman! Vad Karin Anderss'on säger stämmer inte riktigt. Def som jag då motionerade om var atf alla flyktingar vid gränsen automatiskt skall få ett juridiskt biträde. Nu handlar detta inte om just den frågan. Det gäller om assyrier och syrianer skall betraktas som andra flyktingar, dvs. att invandrarverket pä individuella grunder befraktar varje enskilt fall, och i den mån invandrarverket gör en flyktingskapsbedömning, vilket rimligen sker när man avgör ifall man skall fillämpa § 33 eller § 34, dä också far över ärendet och läter assyriern/syrianen få räft till juridiskt biträde och rätt atf stanna fills ärendet har överklagats. Det är ändå detta som är det väsentliga. Dä fär man rätt fill juridiskt biträde och därmed större rättssäkerhet. Då tillämpas särbehandling inte bara när def gäller beslutet om huruvida personen skall fåstannaellerej-såbördet ju varaom man nuharfaffat eft så här dåligt särbehandlingsbeslut. Det skall alltså inte tillämpas i fråga om rättsskyddet.

Anf. 12 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Det är den frågan som invandrarverket skall pröva inom ramen för den anmälningsplikt som polisen har gentemot invandrarverket i varje enskilt fall.

Anf. 13 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Men invandrarverket har ju självt sagt att man när det föreligger s. k. normala assyrieskäl inte tar över, dvs. att man nöjer sig med en mycket summarisk beskrivning av skälen och infe tar upp de individuella fallen.

Jag vill ha en lika individuell bedömning av människor frän olika folkgrupper, oavsett om regeringen tillämpar särskilda-skäl-besluf eller infe.

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om information till invandrare rörande betydelsen av svensk borgerlig vigsel i vissa faU

5 § Svar på fråga 1980/81:257 om information till invandrare rörande betydelsen av svensk borgerlig vigsel i vissa fall

Anf. 14 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Görel Bohlin har frågat mig hur invandrarna och deras organisationer och församlingar informeras om de regler som gäller för att ett äktenskap enligt egen religion ingånget i Sverige skall bli giltigt även enligt svensk lag och således ge fullgott socialt skydd.

11

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om information till invandrare rörande betydelsen av svensk borgerlig vigsel i vissa fall

De problem som Görel Bohlin tar upp i sin fråga har uppmärksammats av berörda myndigheter. I den grundläggande skriftliga informafion som varje nyanländ invandrare fär finns allmänna upplysningar om vart man bör vända sig för att få information i sådana frågor. Motsvarande upplysningar lämnas också i en särskild informationsbroschyr - Aft tänka på innan du gifter dig -som invandrarverket och riksskatteverket gemensamt gav ut under förra året. Defta informationsmaterial, som finns på ett 15-tal språk, har distribuerats till invandrarorganisafionerna.

Enligt vad jag har erfarit pågår nu diskussioner mellan invandrarverket och riksskatteverket om aft förbättra informationen om de problem som frågan avser. De kommer bl. a. aft beaktas i den nya grundbroschyr för nyanlända invandrare som invandrarverket planerar att ge uf under år 1982.

12

Anf. 15 GÖREL BOHLIN (m):

Herr falman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I min egenskap av borgerlig vigselförräftare har jag fått kännedom om eft ärende som föranlett min fråga.

En svensk, som konverterat fill mohammedanismen i samband med atf han gifte sig med en egyptiska med islamisk frostillhörighef, ringde mig för atf beställa borgerlig vigsel. Han berättade då att han för en fid sedan gift sig enligt islamisk sed inför en imam och i samband därmed fått klart för sig atf denne imam inte hade någon kunskap om huruvida kompletterande svensk borgerlig vigsel var önskvärd eller om konsekvenserna av aft inte viga sig ocksä borgerligt. Tvärtom tyckfes imamen tro atf den mohammedanska vigseln var giltig även enligt svensk lag. Den här svensken ringde emellerfid till olika myndigheter för att försäkra sig om att meddelande om hans ingångna äktenskap nått berörda instanser, och han fann då att han visst infe var gift enligt svensk lag, vilket t. ex. innebar att, om han själv förolyckades, hans hustru infe skulle få vare sig änkepension eller kvarlåfenskap. Enligt svensk lag var nämligen de båda att betrakta som samboende.

Eftersom denne imam inte kände fill att en vigsel enligt islamisk religion och ritual mäsfe kompletteras med svensk borgerlig vigsel för atf bli giltig i Sverige, frågar jag mig hur många i Sverige ingångna äktenskap enligt främmande religion som inte kompletterats med svensk borgerlig vigsel, på grund av aft parterna infe vetat att så bort ske för aft de skulle få fullgott socialt skydd. Regler om kompletterande borgerlig vigsel finns ju för flera nationaliteter och religioner. Om personerna blir kvarboende i Sverige kan följderna vid skilsmässa eller dödsfall bli katastrofala - och helt överraskande. Man kan alltså undra hur många invandrarpar i Sverige som tror sig vara gifta men faktiskt inte är def.

Det är utomordentligt viktigt att invandrarna får veta konsekvenserna av atf ingå äktenskap enbart enligt sin egen religion. Det kan ju tänkas att man föredrar vigsel enbart efter den egna religionen, men man skällda ha klart för sig vad def innebär. Om paret blir kvar i Sverige och kanske skiljs efter nägra år, kan den ena parten verkligen fara illa. Oftast är det kvinnorna som blir

mest utsatta. De känner infe till paragrafer och regler lika bra och behärskar språket sämre. Osämja och påföljande skilsmässa inbjuder ju inte precis fill generositet mellan parterna när ett bo skall delas. Likaså kan eft dödsfall medföra, förutom känslomässiga problem, också materiella, t. ex. vid arvsskifte. Om berörda släktingar upptäcker fördelarna med att åberopa att det enligt svensk lag inte varit nägot äktenskap, är def dess värre inte osannolikt att de också gör så.

Herr talman! Jag anser att man skall kunna fordra att de religiösa ledarna-vigselförrättarna informerar om kravet på svensk borgerlig vigsel som komplement och atf de själva är medvetna om vilka konsekvenserna kan bli, om det kravet inte är uppfyllt. Jag vill alltså vädja till invandrarministern att ta initiafiv till en riktad information i de här frågorna. Jag vill ocksä ställa frågan, om det är på det sättet aft den informafion som invandrarministern talar om i svaret har gått uf enbart till invandrarorganisafionerna.

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om inforntation till invandrare rörande betydelsen av svensk borgerlig vigsel i vissa faU

Anf. 16 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Def var en intressant kommentar som Görel Bohlin gjorde. Den visar aft detta är ett problem; vi vet infe rikfigt för hur mänga, men def kan vara det för rätt många. Äktenskap ingångna i Sverige är giltiga endast orn de förrättas av den som har vigselrätt enligt svensk lag, och det har ju infe alla invandrarkyrkor. Def finns alltså eft problem, som kanske mer är ett informationsproblem riktat till invandrarkyrkorna än till invandrarna själva.

Nu är def så aft den broschyr som har getts ut infe bara har gått till invandrarorganisafionerna utan också till kyrkorna, så jag tror att de i och för sig har kännedom om det här, Def är väl snarast viktigt att def frän myndigheternas sida understryks atf kyrkorna har skyldighet att ge informafion till de par som de viger enligt sin religion. Jag tycker def är angeläget att den riktade information som Görel Bohlin talar om kommer till sfånd.

Anf. 17 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Jag är tacksam för att invandrarministern ställer sig positiv fill sådan riktad information och fill aft den förbättras och intensifleras.

Jag kan fala om att jag också har varit i kontakt med en pastorsexpedition i en församling med en stor andel invandrare. Man hade där gjort reflexionen atf part, som begärt hindersprövningsbevis för att gifta sig borgerligt, inte sällan sedan flera är fillbaka befraktade sig som gifta enligt egen religion. Någon bekant eller släkting hade dock uppmärksammat dem på att det var säkrast atf ocksä gifta sig borgerligt och svenskt, och sä hade de gjorf det. Men det otäcka är ju atf det hade kunnat hända en hel del under den fid då de trodde atf de var gifta och därför trodde aft de hade ett fullgott socialt skydd men faktiskt inte var gifta.

Jag vill också peka pä atf eff informafionsmaterial pä eft femtontal språk kanske inte är tillräckligt, eftersom vi har sä mänga invandrargrupper i Sverige - det är faktiskt hundratalet olika språkgrupper - och att det är

13

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

väldigt viktigt aft just de religiösa ledarna får sådana kunskaper. I det ärende som jag kom i kontakt med hade invandraren i det par som skulle gifta sig kommit direkt till Sverige för atf ingå äktenskap och alltså inte nätts av någon sådan information.

Anf. 18 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill än en gång understryka att jag upplever problemet som viktigt. I de diskussioner om att förbättra informationen som nu pågår mellan invandrarverket och riksskatteverket kommer jag, som jag sade i mitt första anförande, att förvissa mig om atf man far upp de här frågorna, sä aft alla invandrare kommer att nås av informafionen.

Det är, som jag sade tidigare, också viktigt - kanske allra viktigast - aft invandrarkyrkorna själva informerar de personer som gifter sig enligt deras religioner om de förhållanden som gäller.

Anf. 19 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Jag tackar  invandrarministern för det beskedet och utgår från atf man kommer aft intensifiera den här informationen.

6§ Svar på interpellation 1980/81:76 om lagstiftningen mot terrorism

14

Anf. 20 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat justitieministern om han anser att ferroristbesfämmelserna i utlänningslagen är en bra lagstiftning som garanterar rättssäkerhet och trygghet för invandrare och flyktingar i Sverige, Oswald Söderqvist har vidare frågat justifieministern om denne vill medverka till en sådan utformning av gällande bestämmelser, atf utlänningen och hans ombud alltid får tillgång till alla handlingar som kan ha betydelse för utgången och om det är lämpligt att avgörandena i terroristärenden fatfas av arbetsmarknadsdepartementet och invandrarministern,

Interpellafionen har överlämnats till mig.

Den s. k. terroristlagen kom till därför atf utvecklingen av den internationella terrorismen - här hemma och ute i världen - var sädan aft lagen bedömdes nödvändig. De utredningar som företogs och de överväganden som gjordes vid det tillfället visade, att varken utlänningslagens avvisnings-och utvisningsbestämmelser eller bestämmelserna i annan lagstiftning om förebyggande och beivrande av brott räckte för att vi skulle kunna skydda oss mof internafionella terroristdåd. Nägon ändring av förhållandena fill det bättre har tyvärr infe skett sedan dess.

Terroristbestämmelserna syftar fill att förebygga terroristdåd. De rikfar sig mof den som kan befaras begå terroristhandlingar och blir alltså tillämpliga redan i ett skede, då det ännu inte har förekommit nägon brottslig verksamhet som kan beivras. Samtidigt vill jag emellertid understryka, atf vissa grundläggande och i lagen noga preciserade förutsättningar måste

föreligga för att en presumtiv terrorist skall fä utvisas.

För det första skall det finnas grundad anledning att anta att utlänningen fillhör eller verkar för en terroristgrupp eller ferroristorganisation som - mot bakgrund av vad man vet om dess verksamhet - kan befaras begå terroristdåd utanför hemlandet och därvid även i Sverige. Däremot berör terroristbestämmelserna inte befrielseorganisationer som verkar inom det egna landet. För det andra anges def numera uttryckligen i lagen, atf det skall föreligga fara för att utlänningen i fråga själv kommer att medverka till terrorisfhand-lingar här. Den bedömningen skall göras mot bakgrund av vad man vet om utlänningens tidigare verksamhet eller hans ställning i organisationen. Den som är passiv medlem eller sympatisör omfattas inte av bestämmelserna, såvida han inte pä grund av en föreliggande absolut lydnadsplikt kan anses utgöra en fara.

Det finns all anledning att beklaga att ferroristbesfämmelserna behövs. Det råder dock stor politisk enighet om aft de t, v, inte kan undvaras. Genom aft ställa upp de förutsättningar för ingripande som jag nyss har nämnt har man emellertid velat hindra att andra än presumtiva terrorister kommer atf träffas av åtgärder enligt ferroristbesfämmelserna. Därmed garanterar lagstiftningen ocksä rättssäkerhet och trygghet för sådana invandrare och flyktingar i Sverige som inte verkar för organisationer med internationell terrorism på sitt program.

Vad särskilt gäller flyktingar vill jag understryka, att våra bestämmelser om asyl och om politiskt verkställighetshinder gäller även för den som har utvisats som presumtiv terrorist. Inte ens i eff sådant fall har vi velat göra avkall på def skydd som asylbesfämmelserna ger.

Sä till frågan om en parts tillgång till sekretessbelagda handlingar. I utlänningsärenden gäller liksom i andra förvaltningsärenden att den som är part normalf har rätt att få del även av sekretessbelagda handlingar. Det har emellertid ansetts nödvändigt att möjliggöra undantag för situationer dä ett enskilt eller allmänt intresse av "synnerlig vikt" kräver detta. Om en myndighet av ett sådant skäl inte kan lämna ut handlingar fill parfen, skall parten på annat sätt få upplysningar om innehållet i denna, i den mån def behövs för att han skall kunna fa till vara sin rätt. Även här gäller emellertid ett undantag. Upplysningar kan och skall undanhållas parten, om upplysningarna inte kan lämnas "ufan allvarlig fara för def intresse sekretessen skall skydda". Gällande lagstiftning ger alltså infe en part i eft förvaltningsärende nägon absolut rätt att fä tillgång till eller upplysning om innehållet i varje hemlig handling i ärendet. Det kan i speciella undantagsfall visa sig att särskilda sekretessintressen - de kan exempelvis gälla rikets säkerhet - måste fä ta över. Det är självfallet att mycket starka skäl måste till för atf en utlänning skall undanhållas nägot material i eft ärende om utvisning enligt terroristbestämmelserna. Ett sådant beslut fattar regeringen heller infe utan tvingande skäl. Jag är emellertid inte beredd aft medverka till att den möjligheten helt avskaffas. I denna fräga har jag samrätt med statsrådet Petri, som är ansvarig för sekretesslagstiftningen.

Slutligen vill jag med anledning av Oswald Söderqvists sista fräga erinra

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

15

Nr 80                      om aft terrorisfärenden avgörs av regeringen. Ärendena bereds av arbets-

lo o    ,       ■           marknadsdepartementet och justitiedepartementet gemensamt. Varje fräga

16 f b      r' 10X1    nägon betydenhet är föremal för behandling i båda departementen.

Om lagstiftningen mot terrorism

16

Anf. 21 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Jag ber atf få tacka invandrarministern för svaret på min interpellation.

För atf fa den sista frågan först beklagar jag att jusfifieministern inte själv vill ställa upp och ta emot den kritik mof lagen som den här interpellationen innebär. Det är beklagansvärt att justitieministern inte tar det ansvaret. Jag vidhåller aft detta är en lagfråga och infe en arbetsmarknadsfråga. Justitieministern själv borde ha tagit ställning till den. Def är uppseendeväckande aft han i def här fallet legat mycket lågt, varit mycket tillbakadragen, och i stället låtit invandrarministern och arbetsmarknadsdepartementet stå i skottgluggen. Det tycker jag är mycket dåligt.

Till frågan om lagen. Terroristlagen har varit en dälig lag ända sedan den kom till. Även om man kan hälla med om att vi mäste ha lagar av det här slaget bör de kunna utformas sä att de gör så liten skada som möjligt och drabbar oskyldiga så sällan som möjligt. Jag kan tyvärr inte instämma i invandrarminisferns slutsats i interpellationssvaret, att denna lagstiftning garanterar rättssäkerhet och trygghet för invandrare och flyktingar i Sverige som inte verkar för organisationer med internationell terrorism pä sitt program. Det som inträffat under den fid terroristlagen funnits har tvärtom upprepade gånger - även i det senast aktuella fallet med palestinierna, som naturligtvis ligger bakom interpellafionen - visat att lagen infe har garanterat rättssäkerhet. Det finns heller ingenting i interpellationssvaret som verifierar atf så skulle vara fallet.

Ett beslut enligt denna lag går t. ex. inte atf överklaga. Detta har kritiserats mycket frän början, men kvarstår fortfarande. Vid def senast inträffade fallet -palestinierna i Uppsala-har frågan pä nytt tagits upp i debatten. Jag skulle vilja fräga invandrarministern; Är det tillfredsställande med en lagstiftning där den anklagade inte har någon möjlighet att göra appell? Den som blir dömd skickas ut. Vederbörande har ingen möjlighet att överklaga. Def har sagts att detta strider mot internationell lagstiftning. Jag vill gärna höra invandrarminisferns uppfattning i den frågan direkt.

Defta rörde själva lagen; sedan harvi tillämpningen. Vem är terrorist? Jag tycker atf def som hänt de senaste månaderna, liksom fidigare när denna lag använts, har visat aft det råder en oerhörd rättsosäkerhet sä fort dessa bestämmelser fas fill, I def senaste fallet, som gällde organisationen PFLP-GC, framkom aft den organisationen inte ens fanns upptagen i den förteckning som skall finnas. Men def har hävdats från regeringens häll -även av invandrarministern - att denna organisation är en terroristorganisation. Jag skulle vilja höra: Vad har fäft er till detta ställningstagande? Vilka bevis har ni för att PFLP-GC är en ferroristorganisation? Tidigare har den inte varit aktuell som sädan, men helt plötsligt i det här fallet har den visat sig

vara def, Def tycker jag är ett mycket bra exempel på rättsosäkerheten i det här fallet.

Det har ocksä sagts, i samband med def senaste fallet, aft man även gått ifrån den svenska lagen, Def är det bekanta paret förhandling eller förhör som varit uppe i debatten. Jag skulle vilja höra lifef mer om just def begreppet. Enligt min uppfattning har det infe enligt de nuvarande paragraferna av utlänningslagen försiggått någon förhandling i det här ärendet. De utvisade har också hela tiden hävdat defta. Här finns alltså ytterligare en glidning. Skall tillämpningen av lagen gälla en regelrätt förhandling med de anklagade eller räcker det med ett polisprotokoll? Det är ännu en vikfig aspekt i det här sammanhanget som jag tycker borde klaras ut ytterligare.

Sä till sekretessbestämmelserna. Nu säger invandrarministern att hon infe är beredd aft medverka till aft möjligheten till sekretess i vissa fall skall avskaffas. Det tycker jag ändå är allvarligt, eftersom det strider mot svensk lagstiftning i övrigt.

I def här fallet finns det ju många uf- och ingångar. Vems intressen är det som man vill skydda? Det falas om Sveriges säkerhet, men det talas också om andra intressen - "ufan allvarlig fara för det intresse sekretessen skall skydda", som det sägs i interpellationssvaret. Kan det t. ex. gälla andra länders säkerhetstjänster i sådana här fall? Kan man då säga atf det är ett intresse som måste skyddas? I detta fall vet vi ju att det har påståtts aft israelisk säkerhetstjänst har varit inblandad. Så har def varit tidigare när def har gällt Palesfinaorganisationer. Man kan inte befria sig från misstanken atf det också här har varit sådana engagemang. Kan alltså uttrycket "def intresse sekretessen skall skydda" också innefatta annan stats säkerhetstjänst och dess intressen?

Invandrarministern tycker uppenbarligen - och då naturligtvis också regeringen - atf lagen är bra. Men def har nu sagts frän många håll - från jurisfhåll, från politiskt håll och från andra håll i den allmänna debatten - att man anser att ferorrisflagen verkligen har de nackdelar som jag nu har gett några få exempel på. Därför vill jag avslutningsvis fråga invandrarministern om hon och regeringen fortfarande anser atf lagen är bra i nuvarande skick eller om regeringen anser att def över huvud taget finns anledning atf se över lagen.

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

Anf. 22 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Jag skall försöka besvara Oswald Söderqvists frågor.

Han beklagade först atf def var jag som svarade och inte justitieministern. Det är fakfiskt invandrarministern som har ansvar för utlänningslagen, och därför var det rätt naturligt att det var jag som svarade. Däremot har justitiedepartementet, som jag ocksä angav i svaret, ansvar för sekretesslagen.

Jag sade i mitt svar att jag ansåg atf utlänningslagen garanterar rättssäkerhet och trygghet för invandrare och flyktingar som inte tillhör någon ferroristorganisation, och jag vill upprepa det. Jag anser alltså att

2 Riksdagens protokoll 1980/81:80-84

17

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

lagen icke kan drabba oskyldiga. Def är för mig oerhört väsentligt att kunna säga detta. Eftersom jag, som alla kiinner till, infe kan tala om alla grunder som ligger bakom det aktuella utvisningsbeslutet, kan jag inte heller här närmare bygga under riiitf påstående.

Sedan tog Oswald Söderqvist upp en fråga som jag var litet förvånad över och som gällde att man inte kunde överklaga regeringsbeslutet. Det brukar ju faktiskt vara så atf regeringen är högsta instans. Efter eft regeringsbesliif finns det ingen instans där man kan överklaga. Det gäller alla utvisningsbeslut enligt utlänningslagen, och det aktuella fallet är inget undantag. Jag försfår därför inte riktigt frågan.

Vem är då terrorist, och hur kunde PFLP-GC plötsligt vara en ferroristorganisation när organisationen inte fanns nämnd i den förteckning som är upprättad och som kommer fill riksdagens kännedom en gäng om året? Nu är det sä att den förteckningen inte är till för regeringens ställningstagande. Den är fill för polisen, som vid gränsen avvisar personer som tillhör vissa organisationer. Regeringen kan i vilket skede som helst och när som helst fa ställning till frågan om en viss organisation skall bedömas sorn ferroristorganisation.

Här har man dock haft en viss ledning av att Svarta september finns med i förteckningen. Man har gjorf den bedömningen atf PFLP-GC har en viss anknytning fill Svarta september. Jag vet att detta är ett något föråldrat begrepp numera, men det var ändå den hänvisning man hade. PFLP-GC har tagit på sig ansvaret för en rad internationella terroristdåd, och det finns också rätt starka bevis för atf organisationen har begått dem.

Frågan om förhandling eller förhör har jag svarat på flera gånger fidigare. Det var en språklig förändring som gjordes; det visar def faktum att bestämmelserna som sådana är exakt desamma som tidigare med undantag för aft vad man förut kallade förhör nu kallas förhandling. Man kan naturligtvis ha delade meningar om detta utbyte av ord, men det skall jag inte gå in på här. Jag hävdar emellertid med bestämdhet aft förhandlingen i detta fall har ägt rum helt i enlighet med bestämmelserna i 56-60 S§ utlänningslagen.

Sekretessbestämmelserna har varit likadana sedan 1972, Själv är jag en förespråkare för så stor öppenhet som möjligt när det gäller offentliga handlingar, Def finns dock fillfällen då de bör kunna sekretessbeläggas, det tror jag att alla är överens om.

Sedan säger Oswald Söderqvist att jag tydligen tycker aft lagen är bra. Jag har sagt flera gånger tidigare, och jag sade det också i mitt svar, atf jag beklagar aft den måste flnnas. Men i stort sett alla tycks vara överens om att def finns skäl atf ha kvar bestämmelser som ger oss möjlighet aft på en väl grundad misstanke utvisa - icke döma - en person innan vederbörande har hunnit begå en olaglig handling.

18

Anf. 23 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Först detta om vem som är terrorist eller inte. Den organisation som det här handlar om, PFLP-GC, har tydligen helt plötsligt klassats som en ferroristorganisation. Def är här som osäkerheten i fråga om rättsskyddet kommer in i bilden. Ledningen för PFLP-GC har upprepade gånger fördömt flygplanskapningar och andra sädana terroristdåd som förekommer och som har lagts denna organisation till last. Det finns uppenbarligen inga bestämda bevis som kan binda PFLP-GC vid något terroristdåd utanför Palestina. Därför är det anmärkningsvärt att man plötsligt kan utvisa människor som uppenbarligen endast har haft kontakt på längt håll med organisationen - ja, somliga har enligt egna påståenden inte haft någon kontakt alls med den. De har inte ens fått en vettig möjlighet att försvara sig mot anklagelserna. Def är här godtycket kommer in, och det är det som kritiken i första hand gäller. Polisen kan alltså, som framgår av invandrarminisferns replik, när det passar helt plötsligt klassa nägon organisation som en ferroristorganisation och börja agera enligt terroristlagens bestämmelser. Det tycker jag fordrar en förklaring.

Sedan detta med överklagande. Lagen omarbetades för atf det fanns kritik mot den från början. Begreppen förhör och förhandling är infe så likvärdiga att man kan säga att orden utan vidare kan bytas ut mof varandra. Ordet förhandling skrevs in i lagen för att man ville öka rättssäkerheten, man ville öka möjligheten för de anklagade atf försvara sig. Men fortfarande är det sä, atf den som en gång har blivit anklagad för atf tillhöra en ferroristorganisation inte har någon möjlighet att försvara sig. När regeringen infe vill redovisa sitt handlingssätt sätter den på sekretesstämpeln, och så åker vederbörande ut. Även om def inte går atf överklaga eff regeringsbeslut är det förfaringssättet allvarligt. Hur skall den som blir anklagad kunna försvara sig, om man sekretesstämplar ärendet? Hur skall vederbörande kunna försvara sig när han eller hon inte får möjlighet att stiga fram och öppet tala om vad det är som ligger bakom, när vederbörande själv och hans eller hennes ombud förvägras tillgäng till handlingar - så var uppenbarligen fallet nu senast i Uppsala? På den punkten måste lagen krifiseras. Den garanterar inte rättssäkerheten och skyddet för deri enskilde invandraren eller flyktingen.

Frågan kvarstår om regeringen tycker att lagen i den form den nu har är bra. Bör lagen alltså infe ses över, trots all den kritik som de senaste månaderna, ja, snart det senaste halvåret, har riktats mot den?

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

Anf. 24 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Sekretessbestämmelserna försvårar naturligtvis debatten mycket. De gör att jag själv inte heller kan försvara mig. Men det har mindre betydelse. Det viktigaste är att den som ärendet berör har tillfälle att försvara

sig-

Jag vill hävda att de berörda fick del av så starka misstankar att det enbart på grundval av det materialet fanns skäl för det beslut som regeringen fattade. Att regeringen därutöver känt till handlingar som de berörda inte

19

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

fått ta del av ökar infe rättsosäkerheten för de berörda. Def har däremot stärkt regeringens skäl för utvisning. Men tillräckliga bevis förelåg i det material som de berörda fick del av.

En sak är jag mycket angelägen atf rätta fill. Def är infe så att polisen - om jag uttryckte mig så luddigt - när som helst kan bestämma atf en organisation skall betecknas som terroristorganisation. Def är endast regeringen som kan göra det. Det ärdet vi har gjort när vi tagit med en ny organisation-dock inte helt ny. Polisen skall alltså när man avvisar folk vid gränserna följa den förteckning som finns och kan infe pä den föra upp några andra organisationer.

När debatten förs inom sekretsslagens ram måste det bli så att påstående står mof påstående i själva sakfrågan. Jag kan bara hävda att regeringen inte fattar sitt beslut på godtyckliga grunder utan på grunder som varit tillräckliga.

Oswald Söderqvist återkom till uttrycken förhandling-förhör. Jag vill bara säga - jag vill inte komma tillbaka till def mer - att det faktum atf texten i de paragrafer def gäller är exakt likalydande med den tidigare väl ändå bevisar att man infe vill åstadkomma någon ändring i sak!

20

Anf. 25 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Karin Andersson säger att det i dokument som man infe kan lägga fram finns fillräcklig grund för regeringens handlingssätt i det här fallet. Det är uppenbart aft de anklagade, deras försvarare och mänga andra jurister som följer de här frågorna i Sverige är oense i den frågan - def har tydligt framgått av den allmänna debatt som förts, sä längf def nu har gått att föra en öppen debatt, Def visar, tycker jag, aft regeringen och invandrarministern som ansvarig i regeringen är ute på hal is,

Def påstås ju atf de absolut vikfigaste dokumenten har varit fillgängliga för försvararna, och ändå hävdar försvararna i def här fallet att def har fattats felaktiga beslut. Sä länge de infe kan godta bevisföringen utan fortsätter att slåss för sina klienter mäste man kräva ytterligare klarläggande av regeringen och invandrarministern. Det är då klart att den här debatten kommer att fortsätta. Förmodligen kommer def så småningom aft inträffa nya fall, osv.

Så till registreringen av terrorisforganisafioner. Är alltså PFLP-GC, sedan någon gång omkring årsskiftet 1980-1981, uppsatt på listan över terroristorganisationer? Och om så är fallet, av vilken anledning har man fört upp organisafionen på denna lista, där den uppenbarligen inte tidigare funnits med? Internationellt sett har det inte kunnat ledas i bevis aft den utfört några terrorhandlingar, och det var tydligen också defta som gjorde aft organisafionen inte fanns med på listan från början. På vad sätt har man knutit denna organisation till några bevisade terrordåd, om den nu har hamnat pä denna lista? Def är oerhört intressant atf få veta detta.

Sedan ytterligare eff par ord om skillnaden mellan orden "förhandling" och "förhör". Det är ju inte sä enkelt att man kan säga att det är samma ordvändningar i de resp. paragraferna.  Med iakttagande av eff rimligt

språkbruk kan man inte ändra skrivningen i en lagtext frän "förhör" fill eft ord med sä väsensskild innebörd som "förhandling" och sedan bara säga att def inte är nägon skillnad - i så fall hade man ju infe behövt göra denna ändring.

Jag vill också pä denna punkt, trots att invandrarministern kanske redan har fått tjata tillräckligt mycket om defta, fortfarande hävda aft def är eft svagt underlag för ställningstagandena. Man kan infe, speciellt inte i en lagtext, byta ut begrepp som "förhör" mot "förhandling", ord som har helt olika valörer, och hävda aft def inte spelar någon roll. Detta påstående faller pä sin egen orimlighet. Efter denna debatt, och kanske även efter debatter som kommer efter den, kommer kritiken mot ferroristlagen och rnot dess tillämpning aft kvarstå, så länge man infe kan visa upp eft klarare och entydigare bevismaterial än vad man här har gjort. Def gäller bäde i det tidigare och i det senare av de aktuella fallen.

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om lagstiftningen mot terrorism

Anf. 26 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Oswald Söderqvist frågar om PFLP-GC finns med på listan över terroristorganisationer. När regeringen senast rapporterade till riksdagen om ferroristlagens tillämpning fanns den inte med, som Oswald Söderqvist säkerligen vet. Den finns infe heller nu med på listan. Förteckningens innehåll prövas f. n. av regeringen, och def kommer aft rapporteras nästa gång som man för riksdagen redovisar hur terrorisfiagen har handlagts.

Jag lovade visserligen atf jag infe skulle återkomma till frågan om innebörden av orden "förhör" resp. "förhandling" i detta fall, men jag vill ändå råda Oswald Söderqvist aft läsa texten i de lagparagrafer det gäller och jämföra den med vad som stod i den förra utlänningslagen. Han skall dä finna att texten på alla punkter är exakt densamma som tidigare, bortsett frän atf ordet "förhör" utbytts mof ordet "förhandling". Men beskrivningen av hur handläggningen skall ske är exakt likadan i varenda paragraf och i varenda stavelse utöver den ändringen. Därför menar jag att vem som helst kan begripa att man inte velat ändra någonting i sak.

Anf. 27 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Om nu infe PFLP-GC står med på "den svarta listan", är def ännu mer uppseendeväckande att man helt plötsligt har hänvisat till utlänningslagens ferroristparagrafer när det gäller denna organisation, som tidigare inte varit upptagen där och som ännu inte har uppförts pä den. Jag tycker atf detta ytterligare ökar tyngden i krifiken mof handläggningen i det senast aktuella fall där man hänvisat till terroristlagen. Innehållet i listan kan alltså inte användas som ursäkt i defta fall. Listans innehåll bidrar snarare fill att göra underlaget för regeringens ställningstagande ännu bräckligare. Regeringen använder terrorisfiagen mot personer som uppenbarligen inte hör fill där avsedda organisafioner. Det har ännu infe kunnat fastställas att den aktuella organisationen är en ferroristorganisation.

Jag vill slutligen ännu en gång ta upp frågan om skillnaden mellan förhör

21

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

och förhandling. Resonemanget är exakt detsamma som tidigare, nämligen aft det är fråga om samma text. Jag har läst paragraferna i fråga åtskilliga gånger, men fortfarande kvarstår frågan varför man byter ut eft ord mot ett annat med en helt annan innebörd. Språkligt sett är förhandling något helt annat än förhör. Jag kan inte inse aft man över huvud taget haft någon tanke med utbytet av orden, om det är som invandrarministern säger. Det är väl så, som def ocksä har sagts i förarbetena, aft man genomförde utbytet av ordet "förhör" mot ordet "förhandling" därför att rnan ville poängtera atf def gällde något speciellt vikfigt. Åven om texten i övrigt i de berörda lagparagraferna sfär kvar, ville man markera betydelsen av deras tillämpning genom byte av ordet "förhör" mot "förhandling". Def är def som är den väsentliga punkten.

22

7 §   Svar på interpellation 1980/81:87 om jordbrukspolitiken

Anf. 28 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr falman! Åke Wictorsson har frågat mig

vilka åtgärder jag avser atf vidta för att tillförsäkra konsumenterna rimliga livsmedelspriser samtidigt som vi fär behålla eff livskraftigt och utvecklingsbart svenskt jordbruk,

vilka åtgärder som planeras för att klara den akuta situationen för hårt skuldtyngda jordbrukare,

vilka råd jag är beredd att ge unga människor som önskar etablera sig som jordbrukare utan att ha ett stort eget kapital,

hur jag ser på def förhållandet att inflationen och spekulationsekonomin hotar att slå sönder grunderna för det system som reglerar jordbruksprisförhandlingarna,

hur jag ser på spännvidden i kostnadsläge mellan äldre, väletablerade och nyetablerade hårt skuldsatta jordbrukare samt

vilka åtgärder jag avser att vidta för aft stoppa spekulationen med jordbruksmark och förhindra att vi får allt fler trottoarbönder.

1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolifiken anger vilka medel som skall användas för atf de i beslutet angivna målen skall uppnäs. Dessa medel är i första hand prisregleringen för jordbruksprodukter och statliga åtgärder för att stimulera rationaliseringen i jordbruket. Jag vill här peka på riktlinjerna för inflationsskyddet och inkomsfföljsamheten liksom def finansiella rationaliseringssfödet och rådgivningen fill jordbruket. Dessutom förutsätter beslutet särskilda insatser för vissa grupper i form av låginkomstsafsningar och särskilt stöd fill jordbruket i norra Sverige. Jag anser att 1977 års jordbrukspolitiska beslut är en god grund för att tillförsäkra konsumenterna rimliga livsmedelspriser samtidigt som vi får behålla ett livskraftigt och utvecklingsbart svenskt jordbruk.

Den nu aktuella räntesituationen har skapat svårigheter för särskilt skuldtyngda jordbrukare, i synnerhet för dem som nyligen har startat sina företag. Kapitalbehovet i dessa företag är mycket högt i förhällande till

omsättningen. Jag vill dä erinra orn att den överenskommelse om prisregleringen av jordbruksprodukter som regeringen godkände förra våren bl. a. innebar aft 40 milj. kr. avsattes för innevarande budgetår för aft användas som tillfälligt räntesföd inom jordbruket. Stödet utgår till företag som startats under åren 1975-1979 eller som gjort större investeringar under samma tid och som fill följd härav har likvidifetsproblem pä grund av en i förhällande till tillgångarna hög skuldsättning. Stödet utgår som lån. För år 1980 omfattar stödet högst den godkända räntekostnaden efter avdrag med dels 4 000 kr., dels 11 % av den godkända skulden. Stödet är maximerat till 60 000 kr. Lånet är ränte- och amorteringsfritt i fem år. Därefter skrivs halva beloppet av.

Stödet är avsett atf utgå under tre år. För 1981 täcker stödet den del av räntekostnaden sorn ligger över 11,5% av skulden och för 1982 den del som ligger över 12 %.

År 1980 inkom ca 2 300 ansökningar, varav ungefär hälften har bifallits. Sammanlagt uppgår det beviljade stödet fill ca 20 milj. kr. De medel sorn avsattes vid prisöverläggningarna avsäg år 1980. Def förutsattes att frågan om medel för åren 1981 och 1982 skulle tas upp vid överläggningarna dessa år.

Den nyligen höjda räntan påverkar förutsättningarna för ränfestödet. Enligt vad jag erfarit ser därför f. n. lanfbrukssfyrélsen och statens jordbruksnämnd gemensamt över stödets utformning.

Jag vill dessutom peka på att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna har möjlighet atf genom ackord, driftlån för kreditsanering och rådgivning hjälpa de svårast utsatta företagen.

Det ställs i dag stora krav på den som skall vara jordbrukare. Det är därför viktigt att den som tänker bli det skaffar sig en ordenfiig utbildning. Den som har en sådan kan få finansiellt stöd av olika slag via lantbruksnämnderna. Om man har ett begränsat eget kapital får man med dagens höga kapitalkostnader tänka sig för innan man investerar i stora anläggningar och nya maskiner. Under 1960- och 1970-falen eftersträvade man att den som startade som jordbrukare skulle göra deffa i ett företag som från början var helt eller nästan helt färdigutvecklat. Om man däremot startar i nägot mindre och tekniskt kanske inte sä fulländade företag, fär man lägre kapitalkostnader och lättare atf växa in i rollen som företagare. Arbetsinsatsen och därmed arbetsinkomsterna blir i stället relafivt sett större. Jag vill ocksä upprepa vad jag sagt i andra sammanhang, nämligen att det har sina fördelar från de utgångspunkter jag nyss nämnt atf börja som arrendator.

Jag vill vidare erinra om den nya läneform som fillkom genom 1977 års jordbrukspolitiska beslut, nämligen län med uppskjuten ränta. Denna läneform skapades i syfte aft göra def möjligt för personer med lifef eget kapital att starta ett jordbruksföretag. I årets budgetproposition har föreslagits atf högsta beloppet höjs till 200 000 kr.

Det är inte unikt för jordbruket atf förutsättningarna är olika för å ena sidan äldre, väletablerade och ä andra sidan nyetablerade, hårt skuldsafta företagare. Särskilt en hög ränta medverkar till olikheter. Genom främst def

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

23

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

24

fillfälliga ränfestödet som jag nyss redogjort för kan man för jordbrukarna rätta till sädana olikheter som sammanhänger med skuldsättningen. Erfarenheten visar atf det är mycket svårt att via prissättningen utjämna skillnaderna i kostnadsläge. Jag vill peka på att det också ankommer på jordbrukarkåren att inom sig medverka till atf skillnaderna inte blir alltför stora.

Jordbruket kan givetvis inte undgå aft beröras av den allmänna ekonomiska situationen. Inflationen har ju varit ett karakteristiskt inslag i samhällsekonomin under de senaste decennierna. En vikfig uppgift för den ekonomiska politiken är därför att få ned inflationstakten frän nuvarande alltför höga nivä. I det läge som hade uppkommit till följd av atf valutautflödef från Sverige ökade kraftigt var man tvungen att vidta en räntehöjning, som ju från vissa andra utgångspunkter skapar problem. Genom det inflationsskydd som nu tillämpas kompenseras jordbruket två gånger om året för inträffade kostnadsökningar, bl. a. för räntehöjningar. F. n. pågår överläggningar om eft nytf jordbruksavtal som skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1981. Jag anser det infe lämpligt att föregripa dessa överläggningar, utan utgår ifrån atf parterna tar upp de frågor som kan aktualiseras av inflationsutvecklingen.

I detta sammanhang vill jag också nämna den utredning som satts i gäng om kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas inkomstförhällanden. Utredningens huvuduppgift är att studera och lämna förslag till hur förmögenhetsförändringarna skall beaktas vid de beräkningar som ligger till grund för bedömningen av lantbrukarnas inkomstförhällanden och lönsamheten i näringen.

Jag vill också peka på utredningen om jordbrukefs kapitalförsörjning, vilken bl. a. skall analysera prisbildningen på jordbruksfastigheter och kredifgivningens roll i detta sammanhang. Mof denna bakgrund skall kommittén överväga hur finansieringssystemet bör utformas för att underlätta förvärv ufan att verka uppdrivande på prisnivån. Erfarenheterna av det statliga finansieringsstödet i form av lån med uppskjuten ränta skall särskilt studeras. En central fråga är således atf åstadkomma metoder för kapitalförsörjningen som ger större trygghet mot svängningar i räntenivån.

Sedan ett par år har vi en ny jordförvärvslag. Denna lag ger till skillnad frän den tidigare eft otvetydigt företräde för den förvärvare som själv skall bosätta sig på och bruka förvärvsegendomen. I detta syfte har ocksä släktingars och bolags rätt att förvärva jordbruksfastigheter begränsats. Lagen omfattar nu även vissa av statens och kommunernas samt alla kyrkans markförvärv. Priskontroll har införts. Genom dessa åtgärder har den utveckling i fråga om spekulation och kapitalplacering som möjliggjordes av 1965 års jordförvärvslag brutits.

Priskontrollen enligt jordförvärvslagen och minskad efterfrågan har lett till atf realpriserna på jordbruksfastigheter under åren 1979 och 1980 sjunkit kraftigt. Under fjolåret har priserna t. o. m. sjunkit nominellt. Den nya jordförvärvslagen kan därför redan nu sägas ha fått mycket stor effekt när det gäller att förhindra prisstegringar och spekulation i mark.

Anf. 29 ÅKE WICTORSSON (s);                                                       Nr 80

Herr  talman!   Jag  vill   tacka  jordbruksministern   för  svaret   pä  min     Måndaeen den
interpellafion.                                                                                16 februari 1981

I sak är svaret en stor besvikelse, eftersom det inte innehåller ett enda     _____

konkret förslag för aft förbättra situationen vare sig för Sveriges jordbrukare     q iordbrukspoli-

eller för konsumenterna. Dagarna efter den senaste räntehöjningen gick     tiken

Anders Dahlgren ut i massmedia och fick stora rubriker för sina krav på att

hjälpa unga lantbrukare som på grund av den rekordhöga räntan försatts i en

svär ekonomisk situafion. Men av detta blev det tydligen ingenfing. Var det

Gösta Bohman som satte käppar i hjulet?

Def kan inte hjälpas att jag ser pä Anders Dahlgrens situafion med eft visst beklagande. Som den förste centerpartistiske jordbruksministern efter Sam Norup hade han atf i december 1977 lägga fram förslag till riktlinjer för en ny

jordbrukspolitik. Om sin proposition sade Anders Dahlgren då: "        jag

tror ändå att den objektive läsaren finner en helt annan inställning till jordbruksnäringen i den proposifion som nu behandlas av riksdagen än vad som präglade 1967 års proposition och riksdagsbeslut. Då ville man så långt möjligt begränsa jordbruksproduktionen. Nu vill vi aktivt satsa på denna näring. Många har tydligen inte förstått att det är just denna ändrade inställning som ligger till grund när det i propositionen sägs att den markerar en ny syn på jordbrukspolitiken och att det är nya riktlinjer som nu dragits upp."

Andra centerpartister följde upp denna argumentering i riksdagsdebatten.

Exempelvis Bertil Jonasson konstaterade om jordbrukarna: " de ser nu

fram emot en bättre jordbrukspolitik, och därför är de nöjda."

Def måste vara en förvirrande upplevelse både för Anders Dahlgren och för Bertil Jonasson aft så här fyra år efteråt, när alla de goda effekterna av 1977 års beslut borde ha visat sig, slå upp förra veckans nummer av LRF;s tidskrift Land och på första sidan läsa det som stod med stenstilsboksfäver: "Alla jordbruk går med förlust", eller att ta del av alla rapporter utifrån landet om att allt fler jordbruk hamnar i ekonomiska kriser och aft konkurser numera inte är någon ovanlig företeelse bland jordbrukarna.

Jag hoppas att det skall vara till nytta att Sveriges jordbrukare - och naturligtvis centerpartisterna - på nytf lär sig den läxa som vi alla borde ha lärt oss på 1930-falet, nämligen atf det infe går aft föra en för producenter och konsumenter bra jordbrukspolitik om den inte är en del av en väl fungerande, sammanhållen ekonomisk politik. Har infe konsumenterna fillräckligt med pengar för atf kunna köpa jordbrukefs produkter fill priser som ger bönderna ersättning för kostnader och arbete, hjälper det infe med aldrig så eleganta ord i en regeringsproposition om jordbrukspolifiken.

Den moderatinspirerade ekonomiska politik som den borgerliga regering
en för har lett till eft sammanbrott för statsfinanserna som ger oss den
snabbaste inflafionen i modern tid och eft skyhögt ränteläge. Denna polifik
slår i dag undan förutsättningarna för svenskt jordbruk. Jordbruket är starkt
beroende av att ha tillgång till mycket kapital till låga kostnader. Samtidigt
innebär den borgerliga regeringens sneda fördelningspolifik, där åtstram-         25

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

26

ningarna drabbar de stora, ekonomiskt svaga medborgargrupperna och ger förniäner till de redan väletablerade, att konsumenternas totala köpkraft minskar. Situationen förvärras av att livsmedelssubventionerna samfidigt minskas med miljardbelopp.

Det svenska jordbruket befinner sig därför i en situation sorn infe förutsågs under de decennier den nuvarande jordbrukspolifiken byggdes upp. Vi har en extremt snabb ökning av jordbrukets produktionskostnader, som regleringssystemet förutsätter skall kompenseras genom högre priser. Samtidigt stagnerar eller sjunker efterfrågan på grund av aft konsumenterna fär en sänkt levnadsstandard. I detta läge leder höjda priser endast fill en ytterligare sänkning av konsumtionen, och jordbruket får stå där med en allt större del av produktionen som inte kan avsättas. Det blir ingen kompensafion fill jordbruket. Bönderna knäar, och konsumenterna fär allt tunnare plånböcker och lättare matkassar, Deffa är effekterna av den Bohnianska svångremspolifiken, som böndernas främsta företrädare i svensk politik, centerpartiet, är med och tar ansvaret för i regeringsställning.

Denna situafion, som är helt avgörande för problemen i dagens svenska jordbruk, berör Anders Dahlgren infe med en stavelse i sitt interpellationssvar. Det är kanske inte så underligt, men nog mäsfe det skära i hjärtat aft behöva vara dömd till tystnad.

För aft klara ut den nuvarande situationen i svenskt jordbruk mäsfe vi ha en ny ekonomisk polifik. Vi måste satsa på industriell förnyelse, bygga ut industrins produktionskraft och skapa nya starka företag med växtkraft. Vi mäsfe öka tillväxten i ekonomin, så att vi både kan betala våra åtaganden och ge konsumenterna en förstärkt köpkraft, varigenom de pä nytt kan efterfråga jordbrukets produkter. För detta behöver vi bygga ut teknisk och naturvetenskaplig forskning. Men vi måste också bryta den utveckling vi i dag upplever med ökad utslagning, utestängning och utarmning. De arbetande som gör uppoffringar och satsningar för deffa, måste ges ett inflytande genom att vi bygger ut den ekonomiska demokratin. Vi mäsfe föra en kraftfull energipolifik. Skattesystemet måste reformeras, så att def bidrar till lägre prisstegringar och fill en rättvisare fördelning. Vi måste uppmuntra arbete och sparande och bekämpa spekulation, ekonomisk brottslighet och skattefusk. Vi skall arbeta, inte svälta, oss ur krisen.

En sådan politik ger betydligt bättre utvecklingsmöjligheter för svenskt jordbruk i framtiden. Men den förutsätter att def finns en bred polifisk vilja aft genomföra den. Finns denna vilja?

Detta är den väg vi långsiktigt måste gä för att räta upp den svenska ekonomin efter det borgerliga haveriet. Kortsiktigt är handlingsmöjligheterna mera begränsade. Men en del kan dock göras.

Redan innan vi upplevt effekterna av de senaste åtstramningarna har vi eft växande överskott pä fläsk och nötkött i Sverige. Detta överskott kommer nu att växa snabbt. I dag exporterar vi överskottet till för oss betydande kostnader. Vi säljer exempelvis benfri tredelad skinka till Japan med ett exportbidrag på 12:15 kr. per kg. Detta får på sikt betalas av de svenska konsumenterna. Vi exporterar fryst nötkött till Sovjet, och för detta betalar

de svenska konsumenterna ett exportbidrag på 8:55 kr. per kg. Nr 80

Man kan ju fråga sig, och jag ställer nu den frågan till jordbruksministern:     Måndaeen den Vore det inte skäl i att i stället sänka de svenska priserna pä dessa livsmedel,     f februari 1981

så att konsumenterna kunde köpa litet mer och överskotten därigenom     _____

försvinna? Def kan ju inte vara något fel om en flerbarnsfamilj - hårt pressad q iordbrukspoU-av den borgerliga svångremspolifiken - litet oftare kan ha kött eller skinka pä tiken sitt matbord. Jag riktar kravet till statens jordbruksnämnd: Ordna en svensk kött- och fläskrea sä aft de svenska konsumenterna kan fä köpa överskotten till lägre priser. Är jordbruksministern beredd atf instämma i min uppmaning? Uttrycket "de järnhårda kreditrestriktionerna och den skyhöga räntan" den myntades av förre centerledaren Gunnar Hedlund. Hela hans politiska gärning var en kamp mot dessa företeelser. Hans kamp hade effekt. Den både drabbade beslutsamma ordförande i riksbanksfullmäktige och hotade regeringskoalitioner. I dag sitter centern i regeringsställning och godkänner det högsta ränteläge vi haft i modern tid utan att detta får några som helst konsekvenser i aktuell politik. Andra konsekvenser fär det dock -konsekvenser som var helt uppenbara för den förre centerledaren.

Def nuvarande ränteläget innebär för jordbrukefs vidkommande stopp för alla nyinvesteringar. Detta är utomordenfiigt allvarligt eftersom det på sikt innebär ett hot mot hela vär livsmedelsförsörjning. Detta hot kommenterar jordbruksministern infe i sitt interpellationssvar. Han nöjer sig med aft hänvisa till det räntestöd som införts för utförda investeringar. Men hur skall man kunna locka till nya investeringar? Och hur skall någon våga etablera sig som jordbrukare om han inte har stora egna kapitaltillgångar, med de framtidsutsikter som den borgerliga regeringens ekonomiska politik ger för svenskt jordbruk? Det är bra om hypotekslånen kan utökas. Men eff bundet ränteläge på 14 % stimulerar infe till nya satsningar.

Till den ungdom som har erforderliga förutsättningar i form av utbildning och som vill etablera sig som jordbrukare men saknar tillräckligt med eget kapital ger jordbruksministern det rådet, att han eller hon skall "tänka sig för innan man investerar i stora anläggningar och nya maskiner". Enligt riksdagens beslut skall svensk jordbrukspolitik inriktas på att skapa fungerande familjejordbruk. I dag visar all erfarenhet att del fordras jordbruk i storleksordningen 100 hektar för atf ge en familj dess utkomst. Ett sådant jordbruk kostar i dag flera miljoner kronor atf starta. Vad menar egentligen jordbruksministern? Tror han infe att - oavsett ränteläge och kreditrestrikfioner - en ung människa funderar åtskilliga gånger innan han sätter sig i den situafionen? Eller menar jordbruksministern aft svenskt jordbruk i framfiden skall vara reserverat för de grupper som redan i dag återfinns inom jordbruksnäringen eller som pä annat sätt har byggt upp eff stort eget kapital? Skall vi inom jordbruket få eft nytt ekonomiskt frälse?

Indirekt erkänner jordbruksministern att def var betydligt bättre på 1960-och 1970-talen. Då eftersträvade rnan nämligen ''att den som startade sorn jordbrukare skulle göra detta i ett företag som från början var helt eller nästan helt färdigutvecklat".

Från konsumentsynpunkt är def angeläget att vi har eft livskraftigt och '

Nr 80                     välutvecklat jordbruk, som tryggar vår livsmedelsförsörjning. Det finns inget

Måndipen den       intresse av atf tvinga utövarna fill eff svältliv genom aft medvetet begränsa

16 februari 1981   mekaniseringen. Def är ett hårt slit att vara nyetablerad jordbrukare under

---

  de första åren med höga lånekostnader och fortfarande ett ofta mycket tungt

Om iordbruksnoli-  kroppsarbete. Det finns ingen orsak atf acceptera att detta slit skall öka

,,/„„                        genom en bristande ekonomisk politik från den borgerliga regeringens

iti\.en

sida.

1 gårdagens tidningar gick LRF ut med helsidesannonser, där man förklarade: "Bönder har fortfarande 7-dagarsvecka." Man beskriver i annonsen hur den avbytarverksamhet som infördes under den socialdemokrafiska regeringens tid nu tvingas till kraftiga nedskärningar därför atf bönderna inte längre har råd att anlita verksamheten. Det är naturligtvis klart otillfredsställande. Det borde vara möjligt atf i samband med prisförhandlingar ge ett särskilt stöd fill avbyfarverksamheten genom atf de sedan länge väletablerade jordbrukarna avstår en slant för atf minska kostnadsbelastningen. Annonsen slutar med konstaterandet: "Sveriges konsumenter och Sveriges ekonomi behöver ett livskraftigt jordbruk." Jag kan instämma i defta, men med tillägget att eft livskraftigt jordbruk också behöver Sveriges konsumenter.

Jordbruksministern säger också "atf def har sina fördelar-------------------- aft börja

som arrendator". Vilka fördelar def skulle ha i nuvarande situation berör inte jordbruksministern. Det är sannolikt klokt. För vad är det i nuvarande läge som gör det lättare att vara arrendator? Def är ju precis tvärtom! Arrendaforerna har def svårare i nuvarande ekonomiska situation, därför att de saknar möjlighet att erhålla infeckningslån och även i övrigt lever eft betydligt farligare liv. Någon åtgärd som skulle kunna underlätta arrenda-torernas situation finns infe i jordbruksministerns svar.

I motion till årets riksmöte har vi socialdemokrater framlagt förslag till en ökad satsning från samhällets sida för att underlätta kapitalförsörjningen för jordbrukare genom en försöksverksamhet i Norrbottens län, där samhället går in och tar på sig en ökad del av efableringskostnaden. Är jordbruksministern beredd att stödja det kravet?

Det är rikfigt atf skillnaden i förutsättning mellan äldre, väletablerade jordbrukare och nyetablerade hårt skuldsatta måste motverkas framför allt inom ramen för def nuvarande regleringssystemet. Detta klarar vi infe med hjälp av prishöjningar. Visar sig skillnaderna bli alltför stora kan inte samhället stillatigande åse deffa. Då kan det bli nödvändigt att korrigera situationen ocksä med andra medel. Frågan är om inte denna situation föreligger redan i dag.

Den inom statens jordbruksnämnd verksamma levnadsstandardgruppen har konstaterat atf hälften av jordbrukarna disponerar en egen skattepliktig förmögenhet, dvs. över 200 000 kr.

Det finns ingen annan yrkesgrupp i samhället som ens tillnärmelsevis når

upp fill denna nivå. I verkligheten är ju förmögenheterna mycket större med

hänsyn fill de förmånliga beräkningsreglerna. Levnadssfandardgruppen har

28                          vidare konstaterat atf kapitaltillgångarna för ett jordbruk i storleken 20-100

hektar genomsnittligt uppgår till 1 milj. kr., medan skulderna uppgår till     Nr 80
genomsnittligt 250 000 kr. Deffa innebär att de etablerade jordbruksföreta-    Måndagen den
gen genomsnittligt disponerar ett eget kapital i storleksordningen 750 000     |g februari 1981
kr.                                                                                                                            

Jordbruksministern uttalar sin glädje över att vi har en ny jordförvärvslag, Qf jordbrukspoli-som ger företräde för den förvärvare som själv skall bosätta sig på och bruka (jken fastigheten. Jag kan instämma i den glädjen. Men jordbruksministern vet ju lika bra som jag aft jordförvärvslagen bara omfattar en mindre del av alla förvärv och atf huvuddelen fortfarande går utanför lagen. Den fakfiska situationen är ju därför atf 40 % av all jordbruksmark som används för jordbruksproduktion är arrenderad och aft denna andel fortfarande ökar. Deffa motverkar både strukturrationalisering och utvecklingen i jordbruket och förutsättningarna för att bedriva en framgångsrik skogspolitik. Har inte jordbruksministern nägra idéer om hur defta problem skall tacklas?

Herr talman! Förutom jordbrukare och konsumenter finns det en tredje grupp människor som är starkt beroende av utvecklingen inom svenskt jordbruk, och det är de anställda bäde i jordbruksföretagen och i den förädlingsindustri som till stor del ägs av jordbrukarna i jordbrukskooperationen.

Eft jordbruk i kris, minskande köpkraft hos konsumenterna och den teknologiska utvecklingen kan leda fram till atf livsmedelsindustrin snabbt förvandlas till en ny krisbransch i det svenska samhället. Detta redovisas med stor tydlighet i eft omfattande och förtjänstfullt arbete som bedrivits inom Svenska livsmedelsarbetareförbundet inför dess kongress i maj. Studien visar också aft det förfärande resultatet av denna utveckling är atf konsumenterna får allt sämre och tristare mat.

I detta sammanhang har jag bara möjlighet atf fa upp en tankelinje i def omfattande materialet. Där påpekas att soliditeten, dvs. förhållandet mellan eget kapital och lånat, är låg inom såväl lantbruks- som konsumentkooperationen. Svårigheterna att få fram investeringskapital är betydande. En anledning till kapitalproblemen inom lanfbrukskooperafionen är atf många lantbrukare föredrar aft placera sitt kapital i den egna gården, där betydande överinvesferingar sker på många håll, samfidigt som man brister i solidaritet med sina egna ekonomiska föreningar. Resultaten av kapifalbrisfen är ofta defensiva investeringar och rationaliseringar, som minskar sysselsättningen utan att utveckla produktionen. En liknande situation inom skogsägarkoo-perationen har ju lett fram fill en omfattande strukfurkris inom denna. Här borde det ju finnas konstruktiva.möjligheter atf med utveckling av de anställdas intresse och engagemang i kombination med en utbyggd kapitalförsörjning med hjälp av löntagarfonder skaffa fram nödvändigt kapital för atf stärka vår livsmedelsindustri fill gagn för producenter, konsumenter och anställda.

Herr talman! Till sist vill jag därför ställa frågan till jordbruksministern: Är detta en tanke som ocksä skulle kunna tillfala Anders Dahlgren?

29

Nr 80                         Anf. 30 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Måndaeen den          Herr talman! Det var riktigt rörande att lyssna till herr Wicforssons länga

16 februari 1981        klagovisa och till hans uttalade omsorg om bönder och svenskt lantbruk.

_____________    Annorlunda   lät   def   hösten   1976,   då  jag  av   andra   socialdemokrater

tiken

Om iordbruksnoli-   niisstänktes för aft jag skulle öppna himmelrikets portar för Sveriges bönder.

Jag mä säga att herr Wictorsson uppenbarligen totalt har missförstått innebörden i 1977 års jordbrukspolitiska beslut. Det är därför han här i dag säger att jag inte kommit med ett enda konkret förslag. Jo då, mitt svar på herr Wicforssons interpellation var en lång uppräkning av posifiva åtgärder som har vidtagits sedan 1976,

Alla vet ju aft målsättningen i samband med 1967 års jordbrukspolitiska beslut var atf krympa jordbruksarealen, sä att vi skulle få ett importufrymme på 15-20% av vär konsumfion av baslivsmedel från jordbruket. Qm den politiken hade fullföljts skulle vi i dag vid sidan av vårt beroende av importerad olja också ha varit importberoende i fråga om baslivsmedel. Def är faktiskt svårt aft föreställa sig hur oerhört sårbart ett sådant samhälle skulle ha varit och vad def skulle ha betytt för vår handelsbalans att vara sä beroende av en stor livsmedelsimport. Hur skulle def ha känts, herr Wictorsson, att bokstavligen ta brödet ur munnen pä de människor som svälter ute i världen?

1977 års jordbrukspolitiska beslut hade som en av sina grundförutsättningar att vi skulle utnyttja våra naturliga resurser för jordbruksproduktion genom atf fa vara pä den brukningsvärda åkermarken. Den skall skyddas mot exploatering. Därför blir det inte fråga om aft lägga ned åkermark för att krympa produktionen.

Jag upphör aldrig att förvåna mig över aft socialdemokraterna attackerar exempelvis inkomstmälef i 1977 års beslut, samtidigt som de i dag beklagar atf det inte uppnätts. Herr Wictorsson försöker sig på def konststycke som så många andra före honom ocksä har försökt sig pä, nämligen atf sitta på flera stolar samtidigt. Vart vill man komma egentligen? Vad ärdet förfel att ställa upp målet att de som arbetar inom jordbruket skall ha en med andra grupper likvärdig standard? Varför skall just de människor som arbetar inom jordbruket ha det sämre än andra? För det är väl ändå def som är innebörden i herr Wicforssons tal?

Om staten utformar eft jordbruk som bl. a. syftar fill aft trygga livsmedelsförsörjningen, så är det för mig en hederssak att staten också ger en utfästelse om atf de som arbetar i jordbruket skall kunna nä en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som andra grupper uppnår. Därför anser jag att man rimligen inte kan angripa 1977 års beslut, samtidigt som man talar om vilken besvärlig situafion jordbruket befinner sig i. Inkomstmälef kan ju inte vara orsaken till den höga räntan. Det är heller infe bönder som har spekulerat pä valutamarknaden och tvingat fram de motåtgärder som riksbanken har fått vidta.

Jag är naturligtvis i grunden glad över att både herr Wictorsson och hans partiledare under de senaste veckorna ägnat intresse åt och uttryckt sin oro

30

över lantbrukets svära situation. Det rnä väl ändå förlåtas mig om jag gör    Nr 80

stora ögon. Man är litet ovan vid detta. Är herr Wicforssons och def    Måndagen den

socialdemokratiska partiets oro nu av en sädan art atf han och hans     jg februari 1981

partiledare är beredda aft aktivt medverka för aft förbättra den  här    ________

situafionen? Ja, då gissar jag att def finns goda möjligheter att de pågående     qj iordbrukspoli-jordbruksprisförhandlingarna skall kunna avslutas i ett stort samförstånd    tiken rnellan parterna. Qch det vore en nåd att stilla bedja om.

Herr Wictorsson efterlyser en kött-och fläskrealisation. Vi har under de år som gått haft sådana realisationer, men alla parter har dåliga erfarenheter av dem. Och de har inte lett fill någon ökad konsumtion.

Herr Wictorsson säger vidare att jag inte har kommit med något enda konkret förslag. Men jag har sagt aft det är angeläget att hypoteksinstituten kan läna uf ytterligare pengar till den lägre räntan - en ränta som i dag sannerligen inte är läg i förhållande fill exempelvis bostadslänens. Räntan i hypoteksinstituten ligger väl i dag pä mellan 12 och 13 %. Men här är def riksbanken som har det slutliga avgörandet.

Jag har vidare uttryckt den förhoppningen att lantbrukarna i de komi-nande jordbruksprisförhandlingarna, liksom i fjol, solidariskt skall avstå pengar som kan delas ut som ett räntesföd. Det var en stor solidaritetshandling när denna yrkeskär i fjol avsatte 40 milj, kr. Den borde mana till efterföljd hos mänga andra.

Anf. 31 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag hade hoppats atf vi denna gång skulle slippa atf på nytt kliva ner i skyttegravarna från 1966 och 1967 års jordbrukspolitiska debatter. Vad vår diskussion i dag skall handla om är situationen 1981 och fiden framöver. Qch jag har haft tron och förhoppningen att centerpartisterna nägon gång skall kunna komma ifrån diskussionen pä 1960-talef, så att vi i stället kan ägna oss åt en debatt orn framtiden. Jag tänker därför inte falla i fällan aft gå in i diskussionen om 1960-falet. Den har vi fört sä mänga gånger fidigare här i kammaren att jag bara ber att få hänvisa till protokollen frän dessa debatter.

Däremot är def ganska intressant atf Anders Dahlgren försöker göra ett stort nummer av socialdemokrafins intresse för jordbruksfrågorna. Det är nog ett något yrvaket uppvaknande frän jordbruksministerns sida. Ser han fillbaka, skall han finna att situationen för arbetare och bönder, def ömsesidiga beroendet mellan konsumenter och producenter, har varit en viktig del i socialdemokratins politik under hela den tid som svensk arbetarrörelse har haft ett avgörande inflytande över den politiska utvecklingen i vårt land. Det trodde jag faktiskt att Anders Dahlgren kom ihåg frän det förgångna. Han borde därför inte behöva uppträda sä besfört och förvånad i denna debatt.

Vi har tvärtom av bitter erfarenhet lärt oss aft det är av betydelse vad def kostar att producera jordbruksprodukter och att det är vikfigt atf vi har en trygg livsmedelsförsörjning. Def har stor betydelse i avspärrningstider men även i andra tider då det blåser snålt. Det är nämlioen konsumenterna som till

31

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

sist fär betala kalaset - antingen i form av utebliven konsumtion eller i form av bibehållen konsumtion men till högre priser. Utvecklingen inom jordbruket och de priser som blir följden av den är alltså en mycket viktig del av de faktorer som bestämmer medborgarnas levnadsstandard.

Anders Dahlgren gör på nyft ett försök att klara konststycket att diskutera jordbrukspolitik utan att ta hänsyn fill den ekonomiska polifik som förs. Det är valutaspekulanferna som är orsaken till den höga räntan, säger Anders Dahlgren, Def må väl vara att den senaste höjningen föregicks av tendenser fill spekulation. Men orsaken till det höga ränteläget är ju den borgerliga regeringens brist på ekonomisk politik, med vidunderliga budgetunderskott som frampressar en ökning av sedelmängderna i Sverige som inte står i någon rimlig relafion till def utrymme i form av varor som vi har atf redovisa, vilket alltså infe kan täckas. Det är ju det som i grunden leder till def höga ränteläget och de järnhårda kredifrestrikfionerna, för att citera den förre centerledaren. Så länge som ni vägrar att föra en seriös debatt om hur vi skall tackla den ekonomiska polifiken och se till aft få en förnuftig ekonomisk polifik, kommer de nuvarande krisförhållandena inom jordbruket atf bestå. Därför borde det vara en angelägenhet för jordbruksministern att också föra den debatten.

Vi har fått så dåliga resultat av tidigare köttreor säger Anders Dahlgren. Då har han infe läst den utvärdering som statens jordbruksnämnd och statens pris- och kartellnämnd har gjorf. Där står det i de sammanfattande slutsatserna på sidan 47: Den centrala frågeställningen i utvärderingen torde vara hur stor konsumtionseffekten på nötkött har blivit. Med ledning av de undersökningar som har utförts har arbetsgruppen bedömt att konsumtions-effekten blivit ungefär lika stor som den kvantitet som krävs för aft realisationen regleringsekonomiskf infe skulle innebära förlust. Detta motsvarar en kvantitet uppgående till ca 2 500 ton.

Qm en sådan här åtgärd genomförs, dvs. en kötfrea som innebär lägre priser för konsumenterna, och det får till effekt att människor konsumerar så mycket mera att det regleringsekonomiskf går ihop, kan jag inte förstå vilka de prakfiska hindren är för att pä nytf genomföra en kötfrea.

32

Anf. 32 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! Ingen skulle naturligtvis ha varit gladare än jag om Åke Wicforssons debatteknik varit annorlunda. Jag menar atf mitt svar var sådant aft def inte borde ha förorsakat den långa klagovisan. Herr Wictorsson får bestämma sig. Det kan inte vara så att i den ena stunden är jordbruket i kris och i den andra stunden består jordbruket av kapitalister. Det var vad man kunde höra i Åke Wicforssons första inlägg, men det går inte ihop.

Det är naturligtvis riktigt atf vi i regeringssamverkan och vid andra fillfällen har tagit gemensamma tag för samhället i stort och även för lantbruket. Vi hade i många är en gemensam syn. Den fanns alltså, och frågan är: Finns den nu? Och var fanns den 1977? Jag blev 1977 hårt attackerad av socialdemokrater för motsatsen till det som ni angriper mig för i dag. Vad är det egentligen herr Wictorsson vill diskutera? Vad är det för

konkreta förslag som skulle hjälpa jordbruket ur den här situationen? Jag har     Nr 80

inte hört herr Wictorsson nämna eff enda sådant konkret förslag,     Måndaeen den

16 februari 1981
Anf. 33 ÅKE WICTORSSON (s):                                                     

---

Herr talman! Vi befinner oss faktiskt i den situation som jag skildrade i mitt     q     iordbruksDoli-inledningsanförande, vilket i stort sett är ett citat från jordbruksnämndens     tiken levnadssfandardgrupp. När det gäller förmögenhefer har nämligen nära hälften av jordbrukarna i vårt land skattepliktig förmögenhet, dvs, mer än 200 000 kr, i förmögenhet.

De siffror jag redovisade när det gäller kapitaltillgången i jordbruksföretagen är också hämtade ur levnadsstandardgruppens rapport. Jag föreställer mig att jordbruksministern infe har något atf erinra mot den gruppens redovisningsprinciper.

Framför mig har jag en skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund, I skrivelsen, som är ställd till regeringen och daterad den 23 januari 1981, heter def inledningsvis:

"LRF hemställer härmed om omedelbara överläggningar med regeringen angående den oroväckande ekonomiska utvecklingen i lantbruket. Om infe motåtgärder snarast tillgrips med anledning av de väntade effekterna av 1981 års fastighetstaxering och den senaste diskontohöjningen kan en katastrofal försämring förutses,"

Jag har alltså inte heller när det gäller talet om att svenskt jordbruk är på väg in i en katastrofal situation gått längre än vad de mest representiva företrädarna för lantbruket själva har gjort. Vad som är motsägelsefullt är ju aft vi har en betydande mängd jordbrukare med förhållandevis god ekonomi och aft vi samtidigt har ett stort och växande antal jordbrukare - visserligen en mindre grupp - som genom etableringar under senare år har fått kapitalkostnader, investeringskostnader och annat som gör att de befinner sig i en katastrofal situation. Det är ju mot deras problem vi mäsfe försöka hitta medel.

Jordbruksministern kan vara lugn. Vi skall från socialdemokrafisk sida redovisa våra förslag, men just i dag handlar det om atf diskutera vilka förslag regeringen har när det gäller atf möta den här nämnda situafionen. Jag kan erkänna att det smärtar mig något atf behöva konstatera aft inte eft enda förslag fill konkret åtgärd redovisas i det svar som jordbruksministern har lämnat.

Jordbruksministern säger: Om man nu har den här uppfattningen, varför
kritiserade då socialdemokraterna 1977 års beslut när defta fattades? Jo, det
berodde helt enkelt på aft vi hade haft en enig jordbruksutredning, där alla
politiska parfier - inkl, socialdemokraterna - ställde upp och formulerade
målen för vår jordbrukspolitik. Huvudmålet för denna skulle vara att trygga
livsmedelsförsörjningen i landet. Vad gjorde då Anders Dahlgren? Jo, han
ändrade på defta och sade atf huvudmålet för jordbrukspolitiken i stället
skulle vara jordbrukarnas inkomstförhållanden. Det var deffa som vi
protesterade mof. Vi upplevde det nämligen så, att def skulle innebära att en
jordbrukspolitik med helt annan inriktning infördes. ■•

3 Riksdagens protokoll 1980/81:80-84

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

Sedan skall jag vara ärlig och erkänna att vi sä här fyra år senare inte har funnit särskilt mycket av nya metoder, nya medel när def gäller aft genomföra förändringen i fråga om de övergripande målen. Därför var förändringen inte så stor som man vid den tidpunkten ville påskina. Situationen i dag - jag avser då jordbruksministerns handfallenhet i brist på åtgärder - bekräftar detta.

Anf. 34 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Herr Wictorsson glömde bort en väsentlig skillnad, nämligen deffa att den socialdemokrafiska jordbrukspolifiken skulle ha förstärkt problemen. Vi skulle ha haft större jordbruk och därmed en högre skuldsättning. Nu inriktade vi jordbrukspolitiken mof familjejordbruk. Det är ju också så, herr Wictorsson, aft det är det större och högmekaniserade jordbruket som befinner sig i den mest bekymersamma situationen i dag. Det är infe det egentliga familjejordbruket, inte de som infe har rationaliserat lika snabbt som andra, som har den besvärligaste situationen.

När det sedan gäller kapitalvinsterna i jordbruket måste jag erinra herr Wictorsson om att jag själv satt i jordbruksutskottet när den socialdemokratiska mofionen behandlades och tillstyrkte också mofionen. Jag måste säga aft det här problemet sannolikt är betydligt mer komplicerat än vad t, o. m. de socialdemokratiska mofionärerna tänkte sig.

I direkfiven för den utredning som följde påpekade jag att den här frågan inte är ny utan tvärtom har varit något av en följetong i en lång jordbrukspolitisk debatt. Frågan kräver en saklig analys, och jag hoppas att analysen kan genomföras på eff sådant sätt aft det blir begripligt. Herr Wictorsson, som är ledamot av kommittén, har ansvar för atf arbetet bedrivs på bästa sätt. Själv har jag ett mycket stort förtroende för kommittén i dess helhet. När kommittén har gett oss ett utredningsmaterial kan vi kanske lättare hitta svaret på den speciella fråga som herr Wictorsson har ställt i dag.

34

Anf. 35 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Jordbruksministern försökte sig på konststycket att påstå att en socialdemokratisk jordbrukspolitik skulle ha förstärkt problemen i dagens jordbruk. Han gjorde det påståendet utan aft på något sätt redovisa skäl. Det finns, herr jordbruksminister, inte heller någon möjlighet att hitta sädana skäl. Ser man på underlaget för 1977 års jordbrukspolifiska beslut, kan man konstatera att en jordbruksutredning hade arbetat efter direktiv som hade lämnats av en socialdemokratisk jordbruksminister. Utredningen lade enhälligt fram de förslag som så småningom blev praktisk verklighet. Den förändring som skedde har jag redovisat. Jordbruksministern gjorde alltså en tyngdpunktsförskjutning när det gällde målsättningen för den svenska jordbrukspolitiken. Såvitt jag försfår har defta inte resulterat i några förändringar av jordbrukspolitikens materiella innehåll. Därför är def ett försök till ny mytbildning, när man kommer med påståendet att en socialdemokratisk jordbrukspolitik skulle ha förvärrat problemen.

Sedan tog jordbruksministern upp den statliga utredning som skall arbeta med jordbrukets kapitalförändringar. Han sade sig hoppas att def skulle komma fram ett material, som skulle kunna hjälpa oss att klara av den aktuella situationen. Direktiven för utredningen skrevs någon gång förra våren, och kommittén hade sitt första sammanträde i december 1980. Efter de två sammanträden som kommittén har haft har def visat sig aft planerna för utredningsarbetet är så utsträckta i tiden att något utredningsresultat knappast kan föreligga under de närmaste två åren. Såvitt jag förstår innebär detta, att skall man avvakta resultaten av den här utredningen, kommer korna att dö medan gräset växer.

Nr 80

Måndagen den 16 februari 1981

Om jordbrukspolitiken

Anf. 36 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte annat än beklaga om utredningsarbetet inte har kommit längre. Det är nämligen viktigt aft utredningen blir färdig. Med den erfarenhet som jag ändå har av olika utredningar måste jag säga att utredningsledamöferna själva kan påverka både arbetstakt och tidsutdräkt när det gäller utredningsarbetet.

Anf. 37 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag vill upplysa jordbruksministern om att min första arbetsinsats var att på det första sammanträdet med den utredningen framföra en kraftig protest mof den fördröjning av utredningsarbetet som jag upplever att man har låtit ske där.

8          § Föredrogs och hänvisades
Proposifion

1980/81:104 fill skatteutskottet

9          § Föredrogs men bordlades åter
Konstifufionsutskoffets betänkande 1980/81:13
Trafikutskottefs betänkanden 1980/81:10-12
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1980/81:13 och 14
Civilutskottefs betänkande 1980/81:14

10        § Kammaren åtskildes kl. 12.56.
In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert