Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:76

Om polisens befogenheter att ingripa mot viss brottslighet

Tisdagen den 10 februari

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

2 § Andre vice talmannen meddelade aft ansökan om ledighet från uppdraget som 'riksdagsledamot inkommit

dels från Bengt Kindbom för tiden den 23 februari-den 12 april, dels från Hans Lindblad för tiden den 10 mars-den 30 april, och dels från Roland Brännström för tiden den 18 mars-den 30 april. Kammaren biföll dessa ansökningar.

Andre vice falmannen anmälde atf följande ersättare skulle tjänstgöra i stället för resp, ledamöter, nämligen Stig Genitz (c) för Bengt Kindbom, Margit Jonsson (fp) för Hans Lindblad och Ture Angqvist (s) för Roland Brännström,

3 § Svar på fråga 1980/81:241 om polisens befogenheter att ingripa mot viss brottslighet

Anf. 1 Jusfifieministern HÅKAN WINBERG:

Flerr talman! Ulla Tilländer har - mot bakgrund av en artikelserie i Kvällsposten om illegala spelklubbar m, m, i Malmö - frågat mig om den lagliga kompetensen för polis och kommunala myndigheter enligt min uppfattning är tillräcklig för att stävja den brottslighet som enligt artiklarna har uppdagats i Malmö, För den händelse svaret på denna fråga är nej, har Ulla Tilländer frågat om jag är beredd att ta initiativ till erforderliga lagändringar.

I de artiklar som Ulla Tilländer hänvisar till uppges att en omfattande brottslighet i form av illegalt spel, olaga spritutskänkning, narkotikaförsäljning, häleri, koppleri och t, o. m. mord har uppdagats i olika lokaler i Malmö

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om polisens befogenheter att ingripa mot viss brottslighet

såsom biljardhallar, pubar, restauranger, kaféer och privata lägenheter. Mot sådan allvarlig kriminalitet har polisen givetvis långtgående befogenheter aft ingripa. Det är emellertid tydligt atf kampen mot sådana skiftande former av brott delvis måste föras med olika metoder.

Som bekant har polisen i Malmö under senare år utfört ett stort antal razzior mof sprit-, spel- och narkofikaklubbar. Polisens befogenheter har därvid, enligt vad jag har inhämtat från polisstyrelsen, visat sig vara fullt fillräckliga för att beivra de brott som har förknippats med klubbarnas olagliga verksamhet.

Ett samarbete har vid flera tillfällen etablerats mellan polisen och olika kommunala instanser som socialnämnd, hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd, brandkår och industriverk. Samarbetet uppges vara gott och har också gett resultat.

Sammanfattningsvis anser polisen att den har en god kontroll över den klubbverksamhet som bedrivs i Malmö. De aktuella tidningsartiklarna är -för att citera polisstyrelsen - "något överdramatiserade". Polisen avser emellertid aft fortsätta med sin övervakning av och sina razzior mof de illegala klubbarna med målet att så småningom kunna helt befria polisdistriktet från dessa.

Ett problem som man från polishåll har pekat på är de svårigheter som hitfills har förelegat när det har gällt atf förhindra att spelklubbar som har stängts efter en polisrazzia uppstår på nytt i samma lokal. Det var just i syfte att komma fill rätta med det problemet som regeringen på min föredragning förra året lade fram förslag fill ytterligare åtgärder för aft motverka dobbleriet. Den skärpta lagstiftningen har antagits av riksdagen och trädde i kraft nu vid årsskiftet.

Även beträffande en del andra brott som uttryckligen nämns i frågan vill jag erinra om att lagstiftningsarbete pågår eller nyligen har avslutats. Sålunda beslutade riksdagen förra året på regeringens förslag om skärpt hälerilag-sfiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1980. Bland olika åtgärder i kampen mot narkotikabrottsligheten kan nämnas aft en proposifion (1980/81:76) nyligen har lämnats med förslag fill höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott m. m. Vidare övervägs f. n. rikspolisstyrelsens framställning rörande nya spaningsmetoder när det gäller narkotikabrott. Jag vill också peka på det arbete som bedrivs inom prostifutionsufredningen (S 1977:01) och 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03).

Anf. 2 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min fråga.

I en tid då def talas mycket om åtstramning och behovet av atf dra åf svångremmen och defta drabbar människor med starkt begränsade inkomster, är det inte underligt aft människor blir chockade och besförta, vreda och upprörda, då de öppet kan konstatera hur en lönsam olaglig kriminell verksamhet kan grassera med stora pengar i omlopp utan att myndigheterna tycks ha verkliga möjligheter att stoppa det.

Under loppet av en vecka har tidningen Kvällsposten haft en stor

reporfageserie, och det är den som har föranlett min fråga. Statsrådet säger i svaret aft polisstyrelsen anser att artiklarna är "något överdramatiserade". Självfallet vågar jag inte svära på varje siffra och påstående i artiklarna, men med rimliga krav pä bevisvärdet i undersökande journalistik är det helhetsintryck som dessa reportage ger förskräckande - även om de skulle vara "något överdramatiserade". Def är sådant atf det inte kan vara på något sätt fill fyllest, om saken skulle vara avfärdad med en fråga här i riksdagen och ett svar från jusfifieministern.

Tvärtom måste det anses vara de rättsvårdande och brottsförebyggande myndigheternas absoluta skyldighet aft ta del av den fräcka hantering som mer eller mindre öppet kan fortsätta inför ögonen pä allmänhet, kommunala myndigheter och polis. Men detta är infe platsen aft redovisa alla de upprörande exempel som reportagen tagit fram.

En illegal verksamhet som det här är fråga om - def kan gälla försäljning av knark, illegalt spel eller prostitution - borde inte kunna fä gömma sig bakom oskyldiga fasader i form av försäljning av läsk och wienerbröd. Det är alltför många oskyldiga människor som dras in i defta och skadas. Det kan gälla unga flickor, det ökande knarkbrukets offer bland ungdomar eller alla de invandrare som tar avstånd från detta men som tyvärr blir lidande.

Jag skall fa ett exempel. En pizzeriaägare som dragit på sig 230 000 kr. i
skulder för obetald skatt, moms, arbetsgivaravgift, kilometerskaft och 54
felparkeringsavgiffer söks förgäves av kronofogden för delgivning, men har
alltså inte kunnat nås. Det hindrar inte att samma person samtidigt
inregistrerar en ny pizzeriafirma. Något förbud mot att upprätta nytt
näringsställe kan inte utfärdas förrän vederbörande försafts i konkurs, och
det kan inte ske förrän efter delgivning. Verksamheten kan alltså fortgå,
oberoende av de futtiga regler som bara tycks gälla de medborgare som inte
sätter sig över dem. Det är i alla fall den demoraliserande slutsats som många
drar. ,

Här har alltså en tidning gjorf sitt för atf lyfta fram dessa svarta skumraskaffärer och denna ekonomiska brottslighet, och dä mäste def vara en angelägen sak, för atf bevara känslan för rättstrygghet, rättvisa och laglydnad, att se fill aft allt deffa infe får bedrivas ufan påföljd, vilket nu uppenbarligen sker i alltför många fall.

Jag skulle till slut vilja fråga; Tror justifieministern själv att de åtgärder som redan nu går att vidta och de som aviseras är av den beskaffenheten att de på ett effektivt sätt kan sätta stopp för den verksamhet som jag här har tagit upp?

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om polisens befogenheter att ingripa mot viss brotts-Ughet

Anf. 3 Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Jag har i mitt svar pekat på en mängd åtgärder som vi har initierat lagstiftningsvägen för att komma åt just de företeelser som Ulla Tilländer nämner. Här måste man sätta in åtgärder på många områden, både på de kriminalpolitiska och på de sociala områdena.

Låt mig citera något mera av vad polisstyrelsen i Malmö säger, som ju närmast har att göra med de här problemen:

Nr 76 "Under senare är har brottsspaningsrotelns personal utfört eft stort antal

Tisdapen den klubbrazzior mot sprit-, spel- och narkofikaklubbar inom distriktet, var-

10 fehrrrnri 1981 under den brottslighet som uppdagats rapporterats och lett till åtal. Polisens

befogenheter för denna verksamhet har visat sig vara fullt tillräckliga för

n Isens hefo beivrande av de brott som förknippas med klubbarnas olagliga verksam-

het " genheter att ingri-

la mot viss brotts- slutet av skrivelsen påpekar polisstyrelsen att den har eft gott samarbete
,• ; med olika myndigheter, Samfiiga porrklubbar inom distriktet har genom

brottsspaningsrotelns medverkan stängts helt. Personalen har blivit observant på klubbverksamheter av andra slag och koncentrerar sig nu på att stävja den olagliga verksamheten. Man säger slutligen att brottsspaningsroteln i Malmö kommer som tidigare att fortsätta med sina övervakningar och razzior mof de illegala klubbarna för atf förhoppningsvis så småningom kunna befria distriktet från dessa på samma sätt som man gjorde när man lyckades med porrklubbarna.

På det här området lika litet som på andra kommer man naturligtvis inte att kunna nå ända fram, dvs, att helt få bort brottsligheten, men det gäller ju att hela tiden arbeta och atf inte ge tappt. Jag tycker att polisen i Malmö har nått bra resultat, bl. a. på grund av det samarbete mellan polis och andra instanser som sker. Av den skrivelse som jag citerade framgår att man vill fortsätta det samarbetet. Jag hoppas därför atf jag skall kunna svara ja på den fräga Ulla Tilländer ställde.

Anf. 4 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag tackar justitieministern också för det kompletterande svaret.

Jag kan instämma i atf mycket har gjorts från polisens sida i Malmö. Det är också bra med den målsättning polisen har, att fortsätta med övervakningen och med razziorna mot de illegala klubbarna för atf sä småningom helt kunna befria polisdistriktet från den här verksamheten.

Det finns eft utbrett medvetande om den ekonomiska krisen i värt land och om att det behövs kraftåtgärder för att komma till rätta med den. Detta medvetande har bibringats svenska folket uppifrån och ner. Även om det har gjorts mycket för att komma till rätta med brottsligheten, har den utvecklats negativt inom många olika områden. Bland allmänheten finns ett utbrett medvetande också om den kris som råder där. Man kan helt enkelt inte undgå att läsa om den. Och att så många upplever den utvecklingen som krisartad tror jag beror på att den illegala verksamheten är så utbredd inom snart sagt alla skikt i samhället men också på atf den är en så god affär. Brott tycks ju löna sig.

Snatteri i en affär kan visserligen resultera i social vanära, men när det
gäller de riktigt stora hajarna är det infe fråga om sådant, och alldeles för
många av dem kan tyvärr fritt och obehindrat fortsätta med sin verksamhet.
Ju längre de kan göra det, desto lönsammare är det för dem. Ju mer
ekonomisk makt de får, desto större blir hotet. Och ju större hot, desto större
40 insatser och vinster.

Det är alltså infe underligt atf mänga människor hukar sig och väljer att Nr 76
inte se. Det är inte underligt atf de resignerar. Tisdaeen den

10 februari 1981

4 § Svar på fråga 1980/81:245 om tidpunkten för förslag om ny namnlag

Anf. 5 Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Lennart Andersson har frågat mig när regeringen avser att lägga fram en proposition på grundval av namnlagsutredningens betänkande.

Som Lennart Andersson har nämnt i sin fråga lades ett betänkande med förslag till ny namnlag fram under våren 1979. Förslaget blev föremål för en omfattande remissbehandling, som avslutades i mitten av oktober samma år. Remissutfallet var blandat. Åtskilliga delar av förslaget utsattes för krifik.

Det framlagda lagförslaget har alltså visat sig vara kontroversiellt i flera avseenden. Förslaget rör ju ocksä känsliga frågor, som har betydelse för många människor. Härfill kommer att ämnesområdet är tekniskt komplicerat. Det har vidare visat sig svårt atf bryta ut vissa av frågorna fill särskild behandling.

Med hänsyn till de anförda omständigheterna har det krävts speciella överväganden vid ärendets beredning i justitiedepartementet. Vi har också haft överläggningar beträffande namnlagstiftningen med departementen i de andra nordiska länderna. Def är ju här fråga om ett ämnesområde där det är av stort intresse att nä fram till nordisk enighet.

Arbetet på namnlagsfiftningens område inom Norden i övrigt är ännu inte avslutat. Def finns enligt min mening skäl aft ytterligare följa utvecklingen i de andra nordiska länderna, innan vi i Sverige far slutlig ställning till hur en lagsfiftning bör vara utformad.

Vad jag nu har sagt gör atf jag för dagen inte kan säga något bestämt om när en proposifion i ämnet kan läggas fram.

Om tidpunkten för förslag om ny namnlag

Anf. 6 LENNART ANDERSSON (s);

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fräga.

När namnlagsufredningen i början av 1970-falet fillsattes angavs det redan i direkfiven aft arbetet skulle bedrivas i nordiskt samarbete. Så har också gjorts i den här utredningen, och vi kan konstatera atf det pä utredningsnivå föreligger stor samstämmighet mellan de nordiska länderna. Hittills har det lett fram till att man i Norge redan har beslutat i denna fråga och att det i folkefinget i Danmark under våren kommer aft behandlas en proposifion i det här ämnet. Men av någon anledning har den svenska riksdagen ännu inte fått någon proposition.

Jag har funderat mycket över anledningen till det, och det är detta som är bakgrunden fill aft jag har ställt frågan till justitieministern. Nu befinner vi oss alltså i den situationen att det är Sverige som håller på att komma på

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om tidpunkten för förslag om ny namnlag

efterkälken och försena samarbetet pä det nordiska lagsfiffningsområdet när det gäller den här frågan.

Formuleringen i svaret "Vi har också haft överläggningar beträffande namnlagstiftningen med departementen i de andra nordiska länderna" ger intryck av att det skulle finnas svårigheter på defta område. Jag har svårt aft förstå vari dessa svårigheter består. Tvä av de nordiska länderna har ändå kommit mycket långt med lagstiftningsarbetet i den aktuella frågan. Kvar är nu i första hand Sverige och Finland. Vi vet aft Finland avvaktar behandlingen i den svenska riksdagen, men att Finland skulle ha någon principiell motvilja emot en reform på det här området har i varje fall infe jag hört.

Mina farhågor för atf vi infe skulle få någon proposifion har tyvärr besannats genom def svar som justitieministern gav i dag. Jag kan inte se annat än att utskott och riksdag nu fär ta initiativ i denna fråga för aft försöka få fram beslut även i den svenska riksdagen.

Anf. 7 Jusfifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr falman! Jag tror att Lennart Andersson drar litet väl långtgående slutsatser. Frågan gällde när en proposifion skall läggas fram. Jag sade aft jag för dagen infe är beredd att uttala mig om tidpunkten. Som Lennart Andersson vet, och som jag sade i mitt svar, är det här en kontroversiell fräga. Remissutfallet är splittrat. Dessutom rör det sig om en tekniskt komplicerad lagsfiftning. Jag har ett önskemål om nordisk enhetlighet. Enligt min bedömning har det därför funnits anledning atf något avvakta för att kunna ta ställning till de olika delarna av förslaget. Def är riktigt att Norge har genomfört den här lagstiftningen, men det är bara ett land av fyra. Det pågår ett lagstiftningsarbete i Danmark, men ingen lag har antagits. Vi har fortlöpande diskussioner med både danskar och finländare. Nu diskuterar vi alltså tidpunkten för framläggandet av en proposition, inte om det över huvud taget skall läggas fram någon proposition. Jag är, som sagt, infe beredd att uttala mig exakt om när den kommer. Eftersom jag bara talar om tiden, fär väl Lennart Andersson ändå dra den slutsatsen atf def kommer en proposition. Det finns också åtskilligt i förslaget som är okontroversiellt och som bör läggas fram. Vi har diskuterat om vi skulle bryta ut vissa frågor och ta dessa för sig. Men än sä länge har vär bedömning varit den aft vi bör försöka se det hela i eft sammanhang. Då betyder det också väldigt mycket vad de andra nordiska länderna kommer fram till. Har majoriteten av de andra nordiska länderna en annan inställning, finns det ju sä mycket större skäl för oss att ta hänsyn härtill än om sä inte är fallet.

Anf. 8 LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! När det gäller tidpunkten hade jag hoppats på en något bättre precisering från jusfitieministerns sida. Om det infe är möjligt att lägga fram en proposition under våren, hade jag ändå hoppats att justitieministern i dag skulle ha kunnat ge oss ett klart besked om att det kommer aft läggas fram en proposifion under hösten. Men svaret på frågan innehåller inte ens den

preciseringen. Det står bara atf jusfitieministern för dagen infe kan avgöra när det kommer en proposition till riksdagen. Dä drog jag slutsatsen att def kommer atf dröja länge, innan en proposifion läggs fram i den svenska riksdagen.

5§ Svar på fråga 1980/81:249 om det planerade nya polishuset i Mölndal

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om det planerade nya polishuset i Mölndal

Anf. 9 Justitieministern HÅKAN WINBERG;

Herr falman! Karl-Erik Svartberg har frågat mig när det nya polishuset i Mölndal beräknas vara klart.

Regeringen uppdrog den 18 maj 1978 åt byggnadsstyrelsen att projektera en förvaltningsbyggnad för polismyndigheten och andra myndigheter i Mölndal. I beslutet föreskrevs bl. a. att projektet skulle ingå i byggnadsstyrelsens projektreserv och således kunna utföras när behov föreligger med hänsyn till sysselsättningsläget. Projekteringen är numera avslutad, och byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 3 mars 1980 till regeringen hemställt om byggnadsuppdrag.

I besparingspropositionen (1980/81:20) har regeringen mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget förordat en omprövning av de behov som byggnadsstyrelsen har anmält av omfattande byggnadsinvesteringar för polisväsendet. En utgångspunkt bör vara aft endast lokalförändringar som bedöms som oundgängligen nödvändiga för verksamheten kan komma i fråga. Några invändningar häremot gjordes inte frän riksdagens sida (JuU 1980/81:17).

Jag är medveten om aft polisens lokaler i Mölndal är dåliga och aft ett nytt polishus är angeläget. Mof bakgrund av det ekonomiska läget måste dock även mycket angelägna byggnadsinvesteringar noggrant prövas. Jag ser ingen möjlighet för regeringen atf nu ge klartecken för byggstart. Följaktligen kan jag heller inte säga när polishuset kan vara klart. Samtidigt vill jag erinra om aft behovet av konjunktur- och arbetsmarknadsåtgärder fortlöpande övervägs inom regeringskansliet.

Anf. 10 KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr falman! Jag ber aft få tacka justitieministern för svaret även om jag av förklarliga skäl inte är nöjd med det.

Till att börja med vill jag ge en kompletterande beskrivning av förhållandena i Mölndals polishus, och jag gör det med hjälp av några citat ur länsläkarens inspektionsrapport från november 1980. Där sägs om intaget:

"Fortfarande är intaget ej insynsskyddat och såväl den tränga trappan som

garageporfen innebär olycksfallsrisker för säväl de omhändertagna som

för personalen."

Beträffande rastgården sägs det:

"Liksom tidigare utgörs rastgården av en smal bakgård som samtidigt är

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om det planerade nya polishuset i Mölndal

förvaringsplats för cyklar m m och uppställningsplats för soptunnor. Rastgården har numera tak och har härigenom blivit insynsskyddad. Å andra sidan har anordningen medfört att möjligheter till sol och utsikt helt försvunnit och fill frisk luft rninimerats. Den oerhört trista och beklämmande miljön förbättras inte precis av att utrymmet också är eft kärt tillhåll för stora råtfor. Vid inspekfionstillfället var rättgiff utlagt.

Varken intag eller rastplats kan sägas vara mot de mest elementära krav pä mänsklig anständighet visavi omhändertagna eller acceptabel arbetsmiljö för personalen."

Jag skulle kunna fortsätta atf läsa ur den här inspektionsrapporten om duschrum för personal, som är placerade i arrestavdelningen; det är alltså ombyggda arrestrum. Jag skulle kunna läsa om arresflokalerna med pufsskador på väggarna, dålig luff, dålig ventilation över huvud taget och avloppsbrunnar som inte fungerar, ljudisolering som är så dålig att de intagna kan kommunicera med varandra mellan cellerna.

Länsläkaren slutar sitt brev till rikspolisstyrelsen, som rapporten var fogad till, med atf framhålla att eft nytf polishus "måste ges högsta prioritet av hänsyn till såväl arrestanfer som tjänstgörande personal".

Behovet av eft nytf polishus i Mölndal är alltså klart dokumenterat, och med anledning av det vill jag fråga justitieministern:

Anser infe justitieministern atf nya lokaler är, som det står i svaret, oundgängligen nödvändiga?

Till detta kommer en annan vikfig faktor. Byggarbetsmarknaden i Göteborgsregionen kommer att drabbas av eft ras under andra halvåret 1981 om inte särskilda åtgärder vidtas. Också av det skälet finns det anledning atf driva på det här bygget, och jag vill ha justitieministerns kommentar till det.

Anf. 11 Jusfifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr falman! Behovet av ett nytt polishus i Mölndal tror jag inte vi behöver diskutera. Jag känner till att lokalerna är mycket dåliga. Vid ett besök i Göteborg i förra veckan hade jag tillfälle atf bese det här polishuset, och jag har gått igenom de olika lokaler som finns där. Def är klart atf angelägenhetsgraden här är mycket hög. Def torde väl vara eft av de polishus som det är mest angeläget aft byta uf mot ett nytf. Men def fordras också pengar för atf kunna bygga def. Det fordras pengar för investeringen. Jag kan säga till Karl-Erik Svartberg att regeringen under denna vår kommer atf fa ställning till behovet av tidigareläggning av byggnadsarbeten inför vintern 1981/82. Dä får denna fråga prövas igen.

Anf. 12 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Det var bra att justitieministern har varit på platsen och själv kunnat se hur illa det är ställt där. Behovet är sä klart dokumenterat nu atf def som sagt infe råder någon tvekan om det.

Men nu är det den andra vikfiga faktorn också, nämligen byggarbetsmarknaden i Göteborgsregionen. Alla rapporter pekar pä def ras som kommer

under andra halvåret 1981, om man inte vidtar särskilda åtgärder. Polishuset i Mölndal är av den storleksordningen att def bygget kan betyda mycket för stabiliteten på byggarbefsmarknaden, när sysselsättningen i övrigt svikfar. Enligt länsarbetsnämnden skulle en byggstart i maj/juni 1981 kunna ge sysselsättning under de två följande vintrarna. Vi vet ju aft det är vintrarna 1981/82 och 1982/83 som är de stora problemen.

Utöver det att polishuset är oundgängligen nödvändigt, med hänsyn till både personalen som arbetar där och dem som tas om hand där, kommer alltså denna viktiga faktor att byggarbetsskäl talar för att bygget bör komma fill stånd.

Nu hoppas jag verkligen aft justitieministern utnyttjar sina kontakter i regeringen och ser fill att def här bygget verkligen blir av - att det kommer i gång nu, för man skall ju inte vänta tills krisen är inne, utan försöka avvärja krisen. Jag hoppas att justitieministern är på samma linje som jag i det avseendet.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om nya riktlinjer för den pågående fastighetstaxeringen

6 8 Svar på frågorna 1980/81:235, 237 och 238 om nya riktlinjer för den pågående fastighetstaxeringen

Anf. 13 Budgefministern ROLF WIRTÉN:

Herr falman! Per Stenmarck har frågat mig om jag mot bakgrund av sjunkande fastighetspriser och stigande räntekostnader ni. m. anser att det finns skäl till förändringar i den pågående fastighetstaxeringen.

Jag vill till en början framhålla aft man kan hävda atf det principiellt riktiga skulle vara atf fastigheter, liksom t. ex. börsnoterade aktier, redovisas fill värden som motsvarar det aktuella marknadsvärdet. Det är emellerfid inte möjligt att göra en så exakt värdering av fastigheterna. För att en tillfredsställande säkerhetsmarginal mot övertaxering skall finnas har man i lagstiftningen bestämt att taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av det marknadsvärde som beräknas med ledning av köpeskillingsstatistiken. Framtagningen och bearbetningen av den omfattande köpeskillingsstatistiken tar tid, och def är därför nödvändigt atf utgå från marknadsvärdena vid en tidpunkt som ligger något före den allmänna fastighetstaxeringen. Man har bestämt att taxeringsvärdena skall grundas pä prisnivån tvä år före den allmänna fastighetstaxeringen. Detta innebär aft den nu pågående taxeringen baseras på 1979 års fastighetspriser. Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall dock 1978 års priser tillämpas vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Systemet är sä uppbyggt att def knappast är möjligt att beakta omständigheter som inträffar efter utgången av de nu angivna tidpunkterna. Jag vill även framhålla att fastighetstaxeringsnämndernas arbete i det närmaste är slutfört. Det är således inte nu möjligt att ändra reglerna för den pågående fasfighetstaxeringen. Tillgängligt material rörande försäljningar efter är 1979 visar infe heller aft den allmänna prisnivån för fasfigheter förskjutits pä ett sådant sätt att förutsättningarna kan anses ha ändrats i väsentlig mån.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om nya rikdinjer för den pågående fastighetstaxeringen

Filip Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag vill vidta för aft undvika aft taxeringsnämnderna tolkar anvisningarna för fastighetstaxeringen pä ett sådant sätt att fritidsfomter som hyrs ut mof en ringa avgift åsätts orimliga taxeringsvärden.

Jag vill här erinra om att man vid fastighetstaxeringen sedan lång tid fillbaka har bortsett frän andra privafräftsliga förpliktelser än sädana som gäller enligt servitut och liknande. Ett viktigt skäl till att man i regel skall bortse från privafräftsliga förpliktelser är atf möjligheter annars skulle finnas atf disponera över fastigheternas marknadsvärde, t. ex. genom transaktioner mellan närstående. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering gäller den nyheten atf även förpliktelser enligt tomfräffskonfrakt skall beaktas. Anledningen till aft denna regel införts är att tomfrätfshavaren blir bunden av bestämmelser som han saknar möjlighet aft påverka. Vidare kan toniträttskonfrakfen sägas ha en offentligrättslig prägel. Det finns inte nu möjligheter aft ändra bestämmelserna för 1981 års fasfighetsfaxering, så att man vid värderingen skall beakta t. ex. sädana arrende- eller hyresvillkor som avses i frågan. 1 den mån de högre taxeringsvärdena får konsekvenser som i vissa hänseenden inte är godtagbara, fär detta beaktas pä annat sätt. Jag återkommer strax till detta.

Jag har hitfills uppehållit mig vid reglerna för fastighetstaxeringen. Åke Wictorsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för aft infe nuvarande taxeringsregler skall förhindra en utbyggnad av verksamheten med uthyrningsstugor.

Frågan avser i första hand fastighetstaxeringens konsekvenser för förmögenhetsbeskattningen. De nya värdena kommer aft tillämpas första gången vid 1982 års förmögenhetstaxering. Jag vill erinra om aft riksdagen främst mot bakgrund av de förväntade faxeringsvärdeshöjningarna redan har beslutat om lättnader i kapitalbeskattningen. I proposifion 1980/81:42, som låg till grund för riksdagens beslut, uttalade jag att de höjda taxeringsvärdena påkallade ytterligare åtgärder, bl. a. i fråga om kapitalbeskattningen av jordbruksfastigheter. Hur dessa åtgärder skall utformas övervägs inom budgetdepartementet. Behovet av särskilda lättnader för det slag av fastigheter som avses i Åke Wicforssons fräga och som ocksä berörs av Filip Johansson kommer att behandlas i def sammanhanget. Jag räknar med aft en proposifion i frågan skall kunna föreläggas riksdagen under våren.

Anf. 14 AKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka budgetministern för svaret på min fråga. Självfallet är jag inte nöjd med svaret, eftersom def egenfiigen infe innehåller någonfing annat än ett besked om aft det skall komma en proposifion. Innehålletiden propositionen blir svaret på frågan, och det får vi alltså vänta på.

Om en jordbruksfastighet i Stockholms skärgärd har ett vackert läge ur turistsynpunkt innebär def naturligtvis infe atf fastigheten har eft högre avkastningsvärde ur jordbrukssynpunkt. Med de regler som gäller för fastighetstaxeringen skall dock de bostadsbyggnader som finns äsättas höga

taxeringsvärden, eftersom man bl. a. skall fa hänsyn fill läget. Detta gör aft Nr 76 åtskilliga sådana byggnader kommer aft få taxeringsvärden som höjs fill Tisdagen den mellan 100 000 kr. och 200 000 kr., och det kommer att resultera i aft 10 februari 1981

fastighetsägarna måste höja sina inkomster pä ett orimligt sätt för att kunna _

betala förmögenhetsskatten. Det finns exempel som visar att en fastighets- (j y riktUnier
ägare skulle behöva höja hyrorna för sommargästerna från 800 kr. till 7 000 0f. gj påsående
kr. per år för atf kunna betala den ökade förmögenhetsskatten. fasUehetstaxerinp-

Det är naturligtvis i de flesta fall helt omöjligt att ta ut dessa förhöjda hyror j av sommargästerna, och det resulterar i atf man redan nu säger upp hyresgäster. Jag har exempel från min hemkommun, där det visar sig atf man kommer upp i taxeringsvärden som ligger på 800 000-900 000 kr. för en relativt ordinär lanfbruksfasfighef, där en frifidsstuga medverkar till den verkligt kraftiga höjningen. I dag betalar man 2 500 kr. per är i hyra för den stugan. Det måste alltså bli en avsevärd förhöjning.

Det finns mänga exempel som visar atf det här är eff orimligt system - inte minst beroende pä aft markvärdena höjs så kraffigt. I mänga fall är dessa tomter utarrenderade på 49 är, och där finns det alltså ingen möjlighet aft höja hyresinkomsten.

Myndigheterna - och även jag - har under lång tid arbetat för att öka möjligheterna atf hyra frifidssfugor i skärgärden som ett bättre alternativ än atf man styckar sönder skärgärden till ägda frifidshustomter. De som lyssnat fill dessa tongångar och alltså varit samhällsinriktade när det gäller aft öka möjligheterna att utnyttja skärgården för fritidsändamål kommer nu i en helt ohållbar situation. Det är naturligtvis infe nägon bra lösning. Den enda möjligheten att lösa detta problem är, såvitt jag förstår, att man behandlar även fritidsfomter och frifidssfugor som en del av förefagsförmögenheten. På så vis kan man komma till rätta med detta.

Jag hemställer fill budgefministern atf lägga fram förslag som gör det möjligt att bevara dessa stugor som uthyrningsstugor, så att de infe förvandlas till privatägda fritidshus, varmed vi skulle öka privatiseringen av skärgården.

Anf. 15 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka budgetministern för svaret på min fråga.

I höstas antog riksdagen på regeringens förslag nya regler för villabeskattningen. Den lägsta intäktsprocenfen sänktes frän 3 fill 2. Den lägsta skiktgränsen höjdes frän 200 000 till 450 000 kr. Def extra avdraget höjdes från 1 000 fill 1 500 kr., och garanfibeloppef sänktes frän 2 till 1,5 %,

Förmögenhetsgränsen ändrades också så aft skaftepliktsgränsen höjdes från 200 000 till 400 000 kr,, samtidigt som övriga skiktgränser även räknades upp.

Riksdagens beslut var i de flesta delar enhälligt. Def är heller infe fastighetstaxeringen i sig som föranlett mig atf ställa en fräga fill budgetministern, utan mer det faktum att ytteriigare pålagor av olika slag efter

47 riksdagens beslut har lagts pa smahusägarna.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om nya rikdinjer för den pågående fastighetstaxeringen

Genom beslut av riksbanken höjdes den 21 januari diskontot med tvä procentenheter. Det var säkerligen en i och för sig helt riktig åtgärd, men som en följd av detta höjde bankerna också räntan på icke bundna län med i regel motsvarande procenttal.

För en villaägare med 50 % i marginalskatt och med 400 000 kr, i lån med rörlig ränta - vilket i dag inte torde vara någon orimlighet - innebär den tvåprocentiga räntehöjningen en ökad bostadskostnad på 4 000 kr, för innevarande år.

Samtidigt har kommunalskatterna - genomsnittligt sett - ökat. Oljepriserna fortsätter att stiga. Jag hävdar bestämt, i motsats fill vad budgefministern gör i sitt svar, att villapriserna åtminstone regionalt sjunker på ett sätt som gör aft målsättningen att taxeringsvärdet skall utgöra 75 % av försäljningsvärdet på många håll inte längre är någon realitet.

Vad som däremot är en realitet för tusentals människor är atf de under 1960- och 1970-falen satsat sina pengar i eff småhus - infe i spekulativt syfte utan därför att de föredrar den boendeformen. Därför bör det ocksä ligga i allas intresse att de klarar av situationen, I dag fär man allt större problem aft göra det, vilket också utvecklingen när det gäller antalet exekutiva auktioner klart vittnar om.

Därmed har jag kanske ocksä förklarat aft jag inte är helt nöjd med budgetministerns svar. Jag har i och för sig all förståelse för aft större förändringar inom ramen för den snart avslutade fastighetstaxeringen inte kan ske. Men vissa korrigeringar torde vara möjliga att göra.

Jag skulle vilja fräga budgefministern: Anser budgetministern att 75 % av det beräknade marknadsvärdet även i fortsättningen skall utgöra riktmärket för taxeringsvärdet? Qch i sä fall: Vilka åtgärder ämnar budgetminisfern vidta för att uppnå detta?

Anf. 16 FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! I all verksamhet är det en lämplig och riktig tillämpning aft produkter och produktionsmedel som är insatta i en viss verksamhet skall ha ett värde som står i proportion till den avkastning de rimligen kan ge. Tanken har väl ändå varit den atf det skulle vara likadant när def gäller fastighetstaxeringen. Fastigheten skall åsättas eft värde som den rimligen kan förränta i den verksamhet där den används. Tyvärr tycks den här fastighetstaxeringen totalt komma att rubba alla förutsättningar för ett sådant synsätt.

Aft jag främst frågat om fritidstomferna beror på att def utefter Norrlandskusten - framför allt i det område där jag bor - finns väldigt många markägare som pä längtidskontrakf, oftast 49-50 år, har arrenderat bort tomter till ett pris som vanligen ligger på 50 kr. per tomt och år. Men det finns även arrendekontrakt där summan bara är 15 kr. per är.

Nu åsätts dessa tomter värden pä 30 000-40 000 kr. Def är inga stora summor jämfört med vad liknande tomter åsätts i andra delar av landet. Men jag skulle kunna peka pä en rad exempel som visar orimligheten just här. Ett par tomter på en liten fastighet åsätts ett högre värde än hela fastigheten

skulle betinga om den såldes för den verksamhet den är lämpad för. Def kan inte vara rimligt. En granne - en gammal pensionär - äger en fastighet med sådana arrendekontrakt på en liten fastighet. Han fär ett taxeringsvärde på den fastighet han är ägare till som är fullständigt orimligt.

Man kan verkligen fråga sig varför def i faxeringsarbetet infe finns någon som helst uppskattning av vad fastigheten och i fastigheten ingående tomter kan ge ägaren i utkomst. Hade man iakttagit sådana principer skulle man aldrig ha kunnat komma fram fill de resultat som nu är aktuella.

Denna taxering kommer med all sannolikhet aft leda fill att vi fär ett fullständigt kaos i taxeringsnämnderna efter def att taxeringsvärdena kommer ut. Vi kommer att få överklaganden på löpande band, som infe hinner klaras av. Därför frågar jag: Är det inte rimligt aft regeringen mycket starkt överväger att skjuta på fillämpningen av dessa taxeringsvärden minst ett är för att få ett bättre grepp om vad resultatet verkligen kan bli?

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om nya rikdinjer för den pågående fastighetstaxeringen

Anf. 17 Budgetministern ROLF WIRTEN:

Herr falman! Jag har tidigare diskuterat fastighetstaxeringen i riksdagens talarstol. Det är naturligtvis nödvändigt för mig att än en gång slå fast att det bakom detta arbete ligger ett enigt riksdagsbeslut. Def är en lagstiftning som reglerar denna verksamhet, och vi får naturligtvis lov att fullfölja den.

Som svar på Per Stenmarcks direkta fråga om jag anser att 75-procenfsnivån i förhållande fill försäljningsvärdet skall gälla vill jag säga att def är just ett sådant exempel där vi är låsta av den lag som riksdagen har antagit. Def står i den ifrågakommande 2 § 5 kap. aft taxeringsvärdet skall bestämmas fill def belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde.

Fär jag sedan till Filip Johansson, som undrade om def inte var möjligt aft skjuta på hela den här processen ett år eller så, svara att vi nu är inne i - det framgick också av mitt frågesvar- slutskedet av taxeringsarbetet. Det är eft mycket omfattande faxeringsarbete, och att vända i det skedet är enligt min uppfattning inte möjligt. Men det finns eft par områden där jag tidigare i proposition till riksdagen meddelat aft vi kommer aft överväga vissa justeringar. Det gäller spärregeln, som är väsentlig för jordbruksfastigheter, och det gäller möjligheterna att se på sådana frifidstomfer som Filip Johansson, Per Stenmarck och även Åke Wictorsson tagit upp. Detta kommer aft redovisas för riksdagen i den proposition som jag har utlovat. Åke Wictorsson vet att def inte är vanligt aft i förväg ange något materiellt innehåll i en proposition, och det tänker jag inte heller göra i denna debatt.

Anf. 18 PER STENMARCK (m):

Herr falman! Jag ber atf få tacka budgetministern för det kompletterande svaret. Utgångspunkten för fastighetstaxeringarna har varit att taxeringsvärdena skall stiga med ca 110 % på småhus. Taxeringsvärdet skall som tidigare uppgå till 75 % av försäljningspriset. Dessa båda riktlinjer kommer allt som oftast på kollisionskurs med varandra. 1979 års prisnivå låg högt. Sedan dess

4 Riksdagens protokoll 1980/81:75-79

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om nya rikdinjer för den pågående fastighetstaxeringen

har prishöjningen bromsats upp. På många häll faller priserna i dag väsentligt. På åtskilliga orter i t. ex. södra Sverige går det i dag inte aft sälja till priser som ligger ens i närheten av vad som för ett och ett halvt år sedan ansågs realistiskt.

Jag har i min hand eft intyg, daterat den 22 april 1980, från en fastighetsbyrå i Höllviksnäs utanför Malmö med verksamhet över Falsterbonäset. Det är ett intyg riktat till de lokala fasfighetsfaxeringsnämnderna, där det bl. a. heter att "fastighetspriserna från juli 1979 och till dags datum har sjunkit med i genomsnitt 25 % på åretrunthus, ca 15 % pä fritidshus och ca 20 % på tomter. Någon omedelbar förbättring av fastighetspriserna kan inte skönjas, utan en allmän stagnation pä denna lägre nivå synes vara mest trolig."

Det är i det läget, herr talman, som jag efterlyser ett initiativ frän budgetministerns sida. När det infe går aft göra någonting ät den fastighetstaxering som snart är avslutad, och def har jag som sagt full förståelse för, borde det vara möjligt aft gå in med vissa korrigerande åtgärder, exempelvis i form av en ytterligare sänkning av garantibeloppet eller genom aft det belopjj som fasfighetsfaxeringsnämnden kommer fram till reduceras med en viss procentsats.

Anf. 19 FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Också jag är mer än väl medveten om riksdagsbeslutets innebörd, men på det här området lika väl som pä alla andra områden måste beslut kunna ändras. Om det visar sig att konsekvenserna av ett beslut blir fullkomligt orimliga, har också riksdagen anledning aft korrigera ifrågavarande beslut, Qch det tycker jag vore i allra högsta grad angeläget aft göra i det här fallet,

Def är inte bara fråga om fastighefstomter utan ocksä om jordbruksvärden, Def måste vara ett allmänt intresse-inte bara ef t jordbruksintresse utan i lika hög grad ett konsumentintresse - att fastighetsvärdena ligger i proportion fill avkastningsförmågan. Vi antog för några år sedan en lagstiftning som innebar atf förvärvstillstånd infe fick lämnas för fastigheter, om köpesumman var för hög. Nu kommer man upp i köpesummor som är högre än väd en lantbruksnämnd rimligen kan godta med hänsyn tagen fill avkasfningsvärdet. Mot bakgrund av sådana orimligheter borde regeringen mycket starkt överväga att återkomma till riksdagen med en begäran att man åtminstone under ett år får skjuta på fillämpningen av de här taxeringsvärdena, så atf man närmare kan överblicka resultaten. Troligen kommer överklagningsärendena att bli så enormt mänga aft man inte hinner klara av dem före den tidpunkt då taxeringsvärdena skall träda i kraft,

Anf. 20 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! I likhet med Filip Johansson vill jag understryka att vi måste vara beredda att ändra beslut som får orimliga konsekvenser, Def är uppenbart att de regler som gäller för taxeringen av jordbruksfastighet ger eft orimligt resultat när def gäller fritidshusen. Det är deffa jag nu avslutningsvis

vill konstatera i mitt genmäle fill budgefministern.

Jag förutsätter att det här kommer att påverka den kommande propositionens innehåll.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Anf. 21 Budgetministern ROLF WIRTEN;

Herr falman! Först några ord om prisutvecklingen.

Enligt den senaste statistiken på det här området, som vi fått fa del av just i dessa dagar, sker fortfarande en uppgång av priserna. Fram fill oktober föregående år har priserna ökat med uppemot 3 %, Det är här naturligtvis fråga om nominella värden.

Jag är väl medveten om aft värt taxeringssysfem har en del olyckliga konsekvenser genom att det tar fem år innan man gör en ny värdering. Under den långa perioden ligger värdet nominellt stilla, medan det reellt ökar; under de år som nu gått har def ökat kraffigt. Vid en ny fastighetstaxering får man dä en hiss upp till en ny nivå, som blir smärtsam i ingångsskedet - jag är medveten om det. Jag är övertygad om att vi om ett anfal år kommer att ha en återställning av marknaden. Men jag tycker def vore bra om man kunde fä fram ett system med en rullande taxering, sä att vi infe får de här besvärande hoppen vart femte år - hur ofta det blir beror på periodicifeten i taxeringarna.

Lät mig sedan till Åke Wictorsson säga att om jag har uppfattat oppositionens propåer här i riksdagen rätt har man från det hållet snarast varit inne pä att skärpa realisationsvinstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen. I så fall hade konsekvenserna blivit ännu orimligare än vad de nu blir, och Åke Wictorsson tycker ju atf de är orimliga.

Om nya riktlinjer för den pågående fastighetstaxeringen

Anf. 22 FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! I likhet med Rolf Wirtén är jag angelägen om att få fill stånd en annan form för fastighetstaxeringarna.

Jag vet inte om jag missuppfattade statsrådet, men jag tyckte han sade att priserna har gått upp. Enligt alla de uppgifter jag har fått från skilda håll har fastighetsvärdena under de två senaste åren sjunkit med 25 %. De är något man inte tagit hänsyn fill i de anvisningar som fastighetstaxeringsnämnderna haft att följa.

Anf. 23 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Såvitt jag vet har det inte funnits några förslag från socialdemokraterna om atf kraffigt förändra taxeringsvärdena och därmed de hyror som mäste utgå för uthyrningsstugor för fritidsändamål.

Anf. 24 Budgetministern ROLF WIRTEN:

Herr falman! Jag sade inte att socialdemokraterna hade yrkat på någon ändring av taxeringsvärdena - def är taxeringsnämnderna som fastställer dem. Vad jag talade om var förmögenhetsbeskattningen.

Lät mig sedan till Filip Johansson säga att den statisfik jag har fått från statisfiska centralbyrån visar en stegring av priserna på ca 2 % från 1979

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om utsändningen av deklarationsblanketter

t. o. m. oktober 1980. Def gäller då enfamiljshus. Tendensen är likartad för fritidshus. Deffa gäller alltså - jag sade det redan i min första replik, men jag säger det än en gäng- nominella värden. Realt kan det naturligtvis vara fräga om sänkta marknadsvärden. Det kan också vara olika i olika delar av landet-det är jag medveten om.

7 § Svar på fråga 1980/81:248 om utsändningen av deklarationsblanketter

Anf. 25 Budgetministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Birgitta Rydle har frågat migom jag avser aft, mof bakgrund av regeringens strävan efter ökad jämställdhet, vidta någon åtgärd med anledning av atf utsändningen av deklarationsblanketter till 300 000 stockholmare, i första hand gifta kvinnor, försenats.

För aft ADB skall kunna utnyttjas vid sortering och distribution av deklarationsblanketter till en familj krävs eff gemensamt sorteringsbegrepp i form av personnumret på en av familjemedlemmarna. Man har, närmast av historiska skäl, valt mannens personnummer och betecknat honom som "huvudman".

Tryckning och distribution av blanketterna sker med hänsyn till tekniska resurser och av ekonomiska orsaker på olika håll. Riksskatteverket ombesörjer tryckning och distribution av "huvudmännens" blanketter. Verket anlitar eft tryckeri som använder sig av en speciell teknik. Detta tryckeri kan dock infe klara av aft trycka alla deklarationsblanketter.

Övriga blanketter trycks och distribueras därför av länsstyrelserna. Utsändningen av dessa senare blanketter har i år tyvärr försenats i bl. a. Stockholms län på grund av stor arbefsanhopning under januari månad. Olyckliga omständigheter har således gjort atf just de blanketter som avser familjemedlemmar som inte är "huvudmän" försenats. Ansträngningar görs givetvis för atf alla blanketter skall komma ut i rätt tid. För att komma till rätta med förseningar av defta slag har regeringen i årets budgetproposifion anslagit medel fill förstärkningar av länsstyrelsernas dataenheter.

Beteckningen "huvudman" anser jag mindre lämplig, med tanke på den syn vi har på jämställdheten i dagens samhälle, Riksskatteverket har ocksä samma uppfattning. Verket avser atf inte längre använda beteckningen "huvudman" i def sammanhang Birgitta Rydle berör i sin fråga.

Anf. 26 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr falman! Jag ber atf få tacka budgetminisfern för svaret.

Min fråga är alltså föranledd av de rutiner som används när de förtryckta deklarationsblanketterna skickas ut. De innebär, som ju också framgår av svaret, aft en gift man betraktas som - och har beteckningen - huvudman. Han får därför sin blankett direkt från riksskatteverket tillsammans med broschyren Dags att deklarera. Den gifta kvinnan däremot betecknas som icke huvudman och fär sin blankett från länsstyrelsen, ufan broschyr.

Jag hade fakfiskt trott atf begreppet "huvudman" i farniljesammanhang var utmönstrat ur svenskt språkbruk. Men det var alltså fel. Jag ringde länsstyrelsen och fick detta bekräftat genom svaret; "Huvudmannen i familjen har fått sin blankett. Resten delas ut på måndag." Nu kom infe resten på måndagen. Många fick vänta ytterligare några dagar.

Jag tycker att gifta kvinnor har all rätt att känna sig diskriminerade av riksskatteverkefs rufiner och terminologi - fast def säkerligen inte varit dess avsikt. Man får intrycket aft det fortfarande finns en uppfattning som innebär att maken deklarerar och hustrun står beundrande bredvid och tittar på och tycker atf han är duktig som klarar av alla siffror och avdrag.

Nu är jag medveten om aft def kan fa tid atf ändra attityder. Men om alla goda krafter samverkar kan vi skynda på attitydförändringarna så att def inte skall dröja orimligt länge innan innebörden av jämsfälldhetsbegreppet är inarbetad i allas medvetande.

Nog är väl en viktig förutsättning för att vi skall komma vidare i arbetet för jämställdhet atf myndigheterna ställer upp. Det är mycket glädjande atf budgefministern delar min uppfattning om olämpligheten av beteckningen "huvudman". Jag tycker också att en väsentlig upplysning i svaret var att riksskatteverket nu ämnar frångå den beteckningen.

Att man använder nya datarufiner och aft det av olika anledningar kan bli förseningar i utsändandet känner jag väl till.' Men användning av data skall inte behöva innebära att familjemedlemmar behandlas olika. Vi har ju ändå kommit så långt aft makar betraktas som jämbördiga, självständiga individer. Jag tycker därför att det också är rimligt att båda makarna får riksskatteverkefs informationsbroschyr, och jag vill till slut fråga om budgetminisfern vill medverka fill att så blir fallet.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om förbättrad information rörande normerna för existensminimiim

Anf. 27 Budgefministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! På den senaste frågan som Birgitta Rydle ställde är jag för dagen infe beredd att ge något svar - det är en fråga för riksskatteverket aft ytterligare överväga. Det viktiga är att varje hushåll får den informafion som är nödvändig för upprättandet av deklarationen. Vilket som är bästa sättet aft ge den informationen överlämnar jag åt riksskatteverket aft besluta om.

8 § Svar på fråga 1980/81:253 om förbättrad information rörande normerna för existensminimum

Anf. 28 Budgetministern ROLF WIRTEN:

Herr talman! Sune Johansson har frågat mig om jag är beredd att vidtaga snara åtgärder som förbättrar informafionen till allmänheten om normer för rätt till existensminimum.

Jag vill först nämna att avdrag för nedsatt skafteförmåga på grund av existensminimum medges efter en prövning i varje enskilt fall. Systemet är visserligen schabloniserat i så måtto atf existensminimum beräknas med

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om förbättrad information rörande normerna för existensminimum

ledning av s. k. normalbelopp som hitfills anknutits till basbeloppen enligt lagen om allmän försäkring. Normalbeloppen anger i princip det minsta belopp, utöver faktisk bostadskostnad, som behövs för nödvändiga levnadskostnader vid olika farniljestoriekar. Det är emellerfid svårt att i en tabell närmare ange vid vilken bruttoinkomst rätt fill avdrag med hänsyn till existensminimum föreligger i def enskilda fallet eftersom andra omständigheter än själva inkomsten också inverkar. Hit hör storleken av den hyra som skall betalas, förekomsten av olika tillgångar samt vissa inkomster som inte behöver tas upp i den skattskyldiges egen deklaration.

Nu är def naturligtvis angeläget atf information om reglerna lämnas till allmänheten. Detta är en uppgift för riksskatteverket. Verket utfärdar också utförliga föreskrifter och anvisningar för skattemyndigheterna och vidare går fortlöpande information ut fill de lokala skaftemyndigheterna som därigenom lättare kan besvara förfrågningar. De lokala skattemyndigheterna tillhandahåller vidare ett särskilt informationsblad och ansökningsblanketter med information om reglerna. Information går ocksä uf direkt till varje enskild skattskyldig i samband med att slutskattesedel sänds uf. De deklarafionsupplysningar som riksskatteverket ger ut och som finns på platser där allmänheten kan hämta deklarationsblanketter innehåller också vissa upplysningar om existensminimum. Sådana upplysningar finns också i den information rörande källskatten som går ut fill arbetsgivarna.

Jag anser mot denna bakgrund att jag knappast har anledning aft vidta några särskilda åtgärder.

Anf. 29 SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar budgefministern för svaret.

Jag har ställt frågan om bättre information till allmänheten om reglerna för existensminimum från den utgångspunkten atf de är ett nödvändigt inslag i en tid som den vi upplever med åtstramning inom samhällsekonomin. Då är information om dessa regler en medborgerlig rätfighet.

Enligt reglerna kan man ansöka om atf få skatten nedsatt på grund av försörjningsbördans storlek. Som budgetminisfern säger i svaret prövas ansökningarna individuellt för varje fall, men reglerna innehåller ändå vissa normer som allmänheten i större utsträckning borde känna fill.

De som är insatta i dessa frågor säger atf begäran om avdrag enligt reglerna för existensminimum förekommer i ringa omfattning. Kännedomen om den möjligheten är inte allmänt spridd. I regel känner bara de människor fill dem som av det ena eller det andra skälet hamnar i ekonomiska svårigheter och på grund därav kommer i kontakt med skattemyndigheterna. Ofta är infe ens de sociala myndigheterna speciellt välinformerade om dessa regler.

Information som gäller människors sociala rättigheter, av vilka rätten till avdrag pä grund av existensminimum måste anses vara en, måste förbättras. Därför borde det vara självklart att riksskatteverket såg till aft allmänheten fick en sådan information via massmedia, exempelvis i "Anslagstavlan" i TV eller i olika informationsinslag i ljudradion. Informationen borde också finnas med i den s. k. poputgåvan till deklaranter, Dags atf deklarera. Pä sä

sätt skulle de som deklarerar åtminstone få en fingervisning om reglernas existens.

Men oavsett riksskatteverkefs ansvar i det här sammanhanget, som budgetminisfern har pekat pä, anser vi nog litet till mans aft def är budgefministern som är högste skattechef i det här landet. Därför borde ocksä budgetministern vara beredd aft ta några inifiafiv som kunde förbättra informationen om existensminimumreglerna. För det är väl inte sä atf samhället försöker smussla med den här rättigheten? Visserligen vet vi atf det är ebb i statskassan och att eft större utnyttjande av reglerna för existensminimum kanske skulle innebära att många människor inte kunde leverera in till staten det man har räknat med i förväg. Men det är, herr budgefminister, en medborgerlig rättighet att känna fill reglerna och få möjlighet att ansöka om existensminimum i de fall dä man är berättigad till det.

Mof denna bakgrund är jag infe nöjd med svaret från budgefministern - jag hade förväntat mig atf han skulle ta nägra initiativ på det här området.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om förbättrad information rörande normerna för . existensminimum

Anf. 30 Budgetministern ROLF WIRTEN:

Herr talman! Självfallet är def viktigt atf medborgare i det här landet får den information som de behöver för att kunna utnyttja de serviceinrättningar och den lagstiftning som vi har i vårt land liksom andra sådana facilitefer som kan vara aktuella för den enskilde individen.

Som Sune Johansson vet görs det mycket på informationsområdet, och det svar jag har lämnat redovisar atf det gäller också i fråga om existensminimum. Något försök att srnussla undan fakta är det verkligen infe fråga om.

Jag tror också att man skall vara lifef försikfig med att hysa övertro på aft det är trycksaker som löser alla de här problemen. Jag tror att Sune Johansson liksom jag är medveten om atf en trycksak som man får vid eft fillfälle är svår att ha aktuell något år senare, just i ett läge då man behöver informationen. Def är viktigare atf fortlöpande se till att människor som behöver känna fill möjligheterna att fä förändringar av skatten får informationen just när de behöver den. Sune Johansson nämnde som exempel en familj eller en enskild individ som kommer i kontakt med socialnämnden. I def fallet får vederbörande allfid rådet att ta kontakt med den lokala skattemyndigheten för att pröva möjligheterna fill utnyttjande av reglerna för existensminimum på det sätt som Sune Johansson här har talat om.

Jag finner alltså, herr talman, aft informationsflödet på detta område är fillfredsställande, och så länge ingen hittat på något radikalt bättre tror jag vi skall arbeta ungefär med de modeller vi har.

Anf. 31 SUNE JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag kan bemöta budgefministern med att anföra atf informationsflödet i den här frågan inte är tillräckligt. Detta har framgått bl. a. av def material som tillställts de utredningar som funderar på åtgärder

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om Sveriges medlemskap i International Governmental Group for Indonesia

för familjeekonomin. Själv sitter jag i en sådan utredning.

Jag skall bara ge några exempel pä fillämpningen av de gällande normerna för existensminimum i de fall som jag har angivit i min fråga till budgefministern. För en familj som har fre barn och endast en inkomst är existensminimumgränsen 71 840 kr. Rör det sig om en fyrabarnsfamilj är existensminimumgränsen 125 250 kr.

Def är siffror som infe många känner till ufan som är nyheter för alla som kommer i kontakt med de här reglerna. Jag menar att eftersom bara ett fåtal söker existensminimum, så kan väl infe informationen vara fillfredsställande i dagsläget. Man borde kunna göra åtminstone något mer för att förbättra informafionen till allmänheten.

Det här kan fungera olika på olika ställen - så är det ju med mycket i vårt samhälle. Rent generellt tror jag mig kunna påstå atf informationen infe är fillfredsställande, och det tycker jag att budgetministern bör notera för atf så att säga putta på riksskatteverket i dess informationsverksamhet.

Anf. 32 Budgefministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Av mitt svar till Sune Johansson framgår att det inte är riktigt så enkelt att man, när def gäller aft få en förmån, bara kan utgå från en uppgift i en tabell, om man har en viss inkomst och ett visst antal barn i familjen. Jag säger i svaret atf det är en rad andra omständigheter som är avgörande för om en förmån skall kunna medges eller ej - hyrans storlek, andra inkomstflöden och en hel del övriga faktorer. Därför är det infe så enkelt att man bara kan slå upp i en lathund och få exakta besked om hur def förhåller sig, utan det sker en individuell prövning - vilket också framgick av mitt svar.

Anf. 33 SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag medgav, när jag kommenterade budgetministerns svar i mitt första anförande, att det är svårt att skapa någon schablon. Men jag sade också i mitt senaste inlägg att det här bl. a. var några siffror som man fått fram i den utredning som jobbar med en undersökning av familjeekonomin framöver. Man får betrakta ett fastställande av de beloppen som i varje fall en viss möjlighet för erhållande av existensminimum. Då måste man fa allvarligt på att det skall komma ut en bättre informafion om rätten fill existensminimum.

9 § Svar på fråga 1980/81:205 om Sveriges medlemskap i International Governmental Group for Indonesia

Anf. 34 Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig om def är förenligt med Sveriges sedan länge fastslagna linje i utrikes- och bisfåndsfrågor aft bli medlem i den s. k. International Governmental Group for Indonesia (IGGI).

Regeringen har ansökt om observatörsskap - inte medlemskap - i IGGI. Ansökan är f. n. under behandling och har således ännu inte bifallits.

I IGGI ingår som medlemmar f. n. följande länder och organisationer; Australien, Belgien, Canada, Frankrike, Indonesien, Italien, Japan, Nederländerna, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland, USA, Österrike, FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Internationella valutafonden. Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Som observatörer delfar OECD, Europeiska gemenskapen (EG), FN;s barnfond (UNICEF), Spanien, Norge, Danmark och Finland.

IGGI bedriver ingen egen biståndsverksamhet.

Aft Sverige nu ansökt om observatörsstafus i IGGI innebär inget avsteg från vår biståndspolifiska linje. Sverige har fidigare ingått i liknande samrådsorgan av konsortietyp för länder utanför huvudmotfagarkrefsen för svenskt bistånd. Indonesien erhåller inget bilateralt bistånd från Sverige. Sveriges ansökan om observatörsskap innebär inte några åtaganden eller förpliktelser om utvecklingsbistånd. Däremot kan Sverige i likhet med de flesta andra i-länder naturligtvis sägas ge indirekt bistånd till Indonesien genom våra stora bidrag, exempelvis via Världsbanken och FN:s utvecklingsprogram UNDP.

Med hänsyn fill defta anser regeringen att def ur bisfåndspolifisk synvinkel är värdefullt att som observatör ta del av den diskussion om bl. a. dessa organisationers biståndssamarbete med Indonesien som sker i samband med samrådsorganefs möten.

Observatörer i IGGI får även ta del av information och dokumentation om Indonesiens ekonomi och utvecklingsplaner. Observaförsskapet är därför av eft allmänt svenskt intresse samt ger fillfälle fill fördjupade kontakter med indonesiska företrädare.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om Sveriges medlemskap i International Governmental Group for Indonesia

Anf. 35 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber aft få tacka utrikesministern för svaret på min fråga.

Sveriges relationer med Indonesien har de senaste åren varit föremål för viss uppmärksamhet både här hemma och - tyvärr - internafionellt. Det har gällt vår vapenexport dit, som på många sätt kan kritiseras och som kommer atf bli föremål för konstifutionsufskoffefs granskning. Det har gällt vårt uppträdande i förhällande till konflikten, eller kriget, eller folkmordet - hur man nu vill beteckna def - på Östtimor. Den uppseendeväckande förändringen i Sveriges röstning i FN nyligen om denna fråga väckte ganska stor uppmärksamhet.

Vad är då Indonesien för något slags stat? Def är en av de hårdaste och värsta militärdiktaturerna i världen. Efter kuppen 1965, när den nuvarande presidenten Suharto kom till makfen, genomfördes ett av de största blodbad som är kända under efterkrigstiden. Def är fullt klart att mer än 1 miljon, kanske 1,5 miljoner människor mördades ganska brutalt under några blodiga veckor eller månader 1965.

Mänga kom i fängelse som politiska fångar, och all opposifion förtrycktes

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om Sveriges medlemskap i International Governmental Group for Indonesia

naturligtvis i vanlig ordning. En del av de gripna har släppts, men de flesta av dem har inte återfäff sina medborgerliga rätfigheter.

Nu är denna regim i Indonesien i mycket stora svårigheter. Det finns bl. a. en inhemsk opposition. T. o. m. före detta officerare som deltog i kuppen 1965 kritiserar den nuvarande regimen, som undergrävs polifiskt och ekonomiskt. Det är mycket motiverat atf göra en jämförelse med shahens Iran före revolutionen där för nägra är sedan.

I detta läge försöker naturligtvis regimen i Indonesien bygga upp en internafionell plattform och så långt möjligt skaffa sig stöd. Gruppen IGGI är ett typiskt exempel på detta. Den har funnits sedan 1960-talef, och nu har således även Sverige inträff som observatör i denna organisation. Def är faktiskt anmärkningsvärt, då denna grupp är president Suhartos främsta internationella bas. Om en stat som Sverige träder in i denna organisation, är det klart att detta är eft stöd för president Suhartos regim i Indonesien.

Man måste fråga sig om utrikesministern verkligen allvarligen menar att ett inträde i IGGI - även om det bara gäller en observatörsfunktion - kan stämma överens med Sveriges uppfattning om vilka regimer vi skall stödja och vilka internationella grupper vi skall gå in i. Hur stämmer def med utrikesministerns och hans partis, folkpartiets, fidigare uttalade ambitioner om internationell solidaritet? Eller är det handelsdepartementet och dess moderate minister som i detta fall har kört över utrikesdepartementet, för att ostört kunna fortsätta en lönande handel, t. ex. med vapen?

Men även andra varor är aktuella. Indonesien är en stor marknad för maskiner och annat. Och här har tydligen, som jag bedömer def, bl. a. solidaritefsambitionerna fått vika för krassa ekonomiska och handelspolitiska överväganden. Det tycker jag är dåligt. Regeringen och - mot bakgrund av tidigare uttalanden om bl. a. internationell solidaritet - speciellt utrikesministern borde verkligen en gång till betänka observatörsskapet i IGGI.

Anf. 36 Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr falman! Oswald Söderqvist beskrev i ganska drastiska formuleringar det politiska läget i Indonesien. Han blandade historia och nutid utan någon särskilt genomtänkt disposition. Jag vill inte gå närmare in på det, utan bara slå fast följande.

Det faktum aft Sverige nu - fillsammans med en rad FN-organisationer och en hel rad länder med vilka vi normalt samarbetar, däribland de nordiska -ingår i detta konsortium innebär inte att vi stöder den politiska utvecklingen i Indonesien. Vi är med i organisationen för att kunna skaffa oss den information som vi av olika skäl anser oss ha nytta av.

Anf. 37 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Om man skall beskriva ett historiskt förlopp, fär man fa med bäde nutid och det,som har hänt för några eller kanske flera år sedan för att fä en riktig bild. Man kan infe bara uppehålla sig vid nutid, lika lifef som man bara kan uppehålla sig vid def som har varit tidigare.

Def utrikesministern sade i sitt senaste anförande bevisar vad jag tidigare har sagt. När det gäller bedömningen av Indonesien som statsbildning har utrikesministern tydligen i stort samma uppfattning som jag - och det är bra. Det övriga utrikesministern sade bekräftar också mitt påstående atf det är handelspolitiska och ekonomiska intressen som här har fått den svenska regeringen - vad jag kan förstå i första hand handelsdepartementet - att köra över utrikesdepartementet, atf tvinga utrikesministern till ett ställningstagande som han egentligen inte vill ställa upp på. Allt vad utrikesministern sade i sin korta replik verifierar vad jag fidigare har sagt.

Anf. 38 Utrikesministern OLA ULLSTEN;

Herr talman! Jag kan infe inse atf def jag sade på nägot vis gav klartecken för Oswald Söderqvists tolkning av anledningen till värt observatörsskap i IGGI. Oswald Söderqvist sade aft vårt observatörsskap kan innebära atf vi främjar svenska handelspolitiska intressen. För egen del tycker jag inte att def i sig är fel - det är faktiskt regeringens skyldighet att göra det. Men i det här sammanhanget handlar det infe bara om detta ufan i hög grad ocksä om vårt intresse av atf få kunskap om den utvecklingsplanering som pågår i Indonesien, som vi ju infe ger bistånd till direkt utan via de FN-organ vi är med i och där man inte tillämpar någon diskriminering av olika slags länder.

Anf. 39 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Lät oss då fa raka frågor; Anser utrikesministern atf regimen i Indonesien är en diktatur- och förfryckarregim, som dels förtrycker folket i sitt eget land, dels för eff angreppskrig, ett folkmordskrig, mot Östtimor -andra saker icke att förglömma, som har hänt under landets hitfills rätt korta historia?

Anser utrikesministern aft det är lämpligt atf Sverige går in i gruppen IGGI, som trots allt vad utrikesministern säger är en stödorganisation för Indonesien - vilket framgår av namnet - och som har fillkommit för att skapa internafionellt sföd för president Suharto? Skall vi alltså ännu en gång dagtinga med våra stolta deklarationer och sätta våra handelspolitiska intressen när det gäller vapenexport och annat före sådant som vi i andra sammanhang framhåller som mycket viktigt? Det är det som är den moraliska frågan. Man kan inte enbart tala i ekonomiska termer.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om Sveriges med-letnskap i International Governmental Group for Indonesia

Anf. 40 Utrikesministern OLA ULLSTEN;

Herr talman! Jag tror att diskussionen vida skulle överskrida vad kammarens regler medger om jag svarade pä alla Oswald Söderqvists frågor.

Får jag bara säga att det finns många länder som vi samarbetar med och som ingen har ifrågasatt att vi skall samarbeta med i tredje världen och även i andra delar av världen, där man har regimer som på inget sätt överensstämmer med de ideal som i varje fall jag som liberal har.

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Om Sveriges medlemskap i International Governmental Group for Indonesia

Anf. 41 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Det finns naturligtvis grader också i helvetet. När det gäller Indonesien är def ganska självklart att vi har ett uppenbart typexempel -annars skulle vi inte ha fått ett fördömande av FN i fallet Östtimor. Där har regeringen tyvärr nu backat och lagt ner sin röst i den senaste omröstningen.

Det är det saken gäller. Vi har en regim som internationellt sett har oerhört dåligt rykte men som trots detta, i likhet med Sydafrika - ett annat känt exempel - backats upp internationellt av stora ekonomiska intressen i västvärlden, med Världsbanken, USA och andra i spetsen. Här har nu regeringen än en gång visat på vilken sida den står.

10 § Föredrogs och hänvisades
Proposifion

1980/81:99 till civilutskotfet

11 § Föredrogs och hänvisades
Motion

1980/81:1925 fill skatteutskottet

12 § Föredrogs och bifölls Interpellafionsframställning 1980/81:96

13 § Anmäldes och bordlades Motionerna

1980/81:1926 av Karl Björzén m.fl. 1980/81:1927 av Erik Larsson m.fl. 1980/81:1928 av Karl-Gustaf Mathsson m.fl. 1980/81:1929 av Yngve Nyquist m.fl. 1980/81:1930 av Olof Palme m. fl. 1980/81:1931 av Sten-Ove Sundström 1980/81:1932 av Olle Svensson m. fl. 1980/81:1933 av Lars Werner m.fl. 1980/81:1934 av Olle Westberg i Hofors

med anledning av proposition 1980/81:67 om vissa frågor angående stålindustrin, m. m.

1980/81:1935 av Lennan Nilsson m. fl. 1980/81:1936 av Hans Pettersson i Helsingborg m.fl med anledning av proposifion 1980/81:91 med vissa bestämmelser om hemtillverkning av vin

1980/81:1937 av Olle Wästberg i Stockholm

med anledning av proposition 1980/81:93 om överlåtelse av statens akfier i Datasaab AB till Telefonakfiebolaget LM Ericsson m. m.

14 § Anmälan av interpellation

Nr 76

Tisdagen den Anmäldes och bordlades följande interpellafion som ingivits till kammar- in f u • inoi

kansliet

den 10 februari

1980/81:97 av Lars Henrikson (s) till industriministern om statens medverkan fill flyttning av visst verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge:

I dagens ekonomiska läge är industripolitiken av stor betydelse. Möjligheterna aft vända den negativa ekonomiska utvecklingen hänger nära samman med hur vi lyckas effektivisera landefs indusfri. Konkurrenskraften måste stärkas och ge förutsättningar för ökad export och därmed förbättring av bytesbalansen. Såväl de enskilda företagens som statens handlande är av stor betydelse när det gäller att främja en sådan utveckling.

I dagarna har en tilltänkt förflyttning av ett verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge tilldragit sig betydande uppmärksamhet. Anledningen är de uppseendeväckande former under vilka förberedelserna har ägt rum. Eftersom industridepartementet har medverkat i sammanhanget är det nödvändigt atf fullständig klarhet skapas rörande frågans handläggning. Jag är medveten om att ärendet i dess olika detaljer blir föremål för diskussion mellan berörda parter, men eftersom ärendet enligt vad som hitfills framkommit rymmer flera principiella frågeställningar, är det påkallat med en redogörelse från industriministerns sida.

Det företag det gäller har sedan mycket lång fid bedrivit verksamhet i Linköping och har successivt utvecklats på eft gynnsamt sätt. Dess produkter är avancerade och har en stabil efterfrågan. Från att tidigare ha varit ett familjeföretag förvärvades def 1979 av ett multinationellt amerikanskt företag. Vid förvärvet utlovades fortsatt verksamhet i Linköping och ytterligare utbyggnad. Under 1980 har också investeringar för ca 3 milj. kr. skett i samband med produktutveckling.

Företaget har en yrkesskicklig och sedan länge väl inarbetad personal bestående av ca 150 anställda. En betydande risk förefinns att denna värdefulla resurs skingras, något som kan äventyra företagefs produkter. Mycket anmärkningsvärt är atf ingen som helst information har lämnats fill de anställdas organisafioner vid företaget. Ett sådant handlande måste brännmärkas. Arbetstillfällen och anställningstrygghet är ingen handelsvara.

Enligt uppgift är avsikten att staten skall bidra med 30 milj. kr. i samband med flyttningen. Berörd personal vänder sig med skärpa emot att statliga medel sätts in utan aft några nya arbetsfillfällen skapas. Jag delar denna synpunkt. Behovet av ytterligare arbetsfillfällen i Blekinge är oomstritt.

Jag vill dock starkt ifrågasätta det kloka i atf för 30 milj. kr. flytta ett livskraftigt företag från en ort till en annan.

Anmälan av interpellation

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Meddelande om frågor

Under hänvisning till det anförda vill jag fill industriministern ställa följande fräga:

Vill statsrådet redogöra för handläggningen av och motiven för statens medverkan fill flyttning av ett verkstadsföretag från Östergötland till Blekinge?

15 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 10 februari

1980/81:262 av Olle Östrand (s) fill industriministern om prövningen av visst byggnadsärende avseende Stora Kopparberg-Bergvik:

Stora Kopparberg-Bergvik ansökte hos regeringen den 17 april 1978 om tillstånd enligt 136 a § i byggnadslagen att bygga ett bruk för LWC-papper i Sandarne i Söderhamns kommun. Bolaget har ännu ej erhållit något besked. Under fiden har stora utbyggnadsplaner tillkännagivits pä andra håll i världen. Det är därför ytterst nödvändigt att bolaget får sitt tillstånd. Ytterligare fördröjning i regeringens handläggning av ansökningsärendet kan äventyra alla möjligheter aft bygga ett svenskt LWC-bruk. Deffa skulle också få förödande konsekvenser för den framfida sysselsättningen i en av indusfrinedläggningar redan hårt drabbad kommun.

Mot den bakgrunden vill jag till industriministern ställa följande fråga: När tänker regeringen ge besked med anledning av Stora Kopparberg-Bergviks ansökan om tillstånd enligt 136 a § i byggnadslagen att bygga ett bruk för LWC-papper i Sandarne i Söderhamns kommun?

1980/81:263 äv Lena Hjelm-Wallén (s) till statsrådet Britt Mogård kampanjen mof våld i skolan;

Den av skolministern initierade kampanjen mot våld i skolan har kritiserats från många håll. Först lämnade elevrepresentanterna kommittén, därefter Kommunalarbetareförbundets företrädare och nu senast Hem och skolas. I senaste numret av tidningen Fackläraren kritiseras arbetet av Facklärarförbundets företrädare i kommittén.

Mof denna bakgrund vill jag fråga skolminister Mogård vilka slutsatser hon drar av dessa avhopp från kommittén.

1980/81:264 av Nils Berndtson (vpk) fill industriministern om statsbidraget vid flyttning av företag:

Statliga bidrag för flyttning av företag bör endast utgå om regionalpolifiska och sysselsättningspolitiska strävanden främjas. Ett företag i Linköping har långt framskridna planer pä att med statligt stöd flytta verksamheten till

annan ort, utan att dessa kriterier kan anses föreligga. Tvärtom kan åtgärden

anses strida mot en nödvändig satsning för att minska kommunens beroende

av militär sysselsättning.

Med hänvisning till det. anförda vill jag fräga industriministern:

På vilka grunder utgår statsbidrag vid flyttning av ett företag från en ort till

en annan?

1980/81:265 av Kerstin Ekman (fp) fill kommunikationsministern om den bemannade lotsutkiken på Vinga:

Tillkomsten av den beslutade trafikcenfralen i Göteborg är av stor betydelse för farledssäkerhefen och framkomligheten i eft mycket utsatt område. Den särskilda hamnlotsningen skall också genom uppgörelsen övertagas av sjöfartsverket.

De merkostnader som blir följden för sjöfartsverket bedöms kunna elimineras efter en viss övergångstid genom olika rafionaliseringsåtgär-der.

Diskussionerna om rationaliseringarnas omfattning och effekt har givit upphov till vittgående spekulationer och olika framställningar har gjorts från intresserade med anknytning till sjösäkerheten i Göteborgsområdet.

Diskussionerna har i första hand rört de eventuella indragningar som kan ske av den bemannade lotsutkiken pä Vinga. Det har framförts, och naturligtvis med all rätt, atf den bemannade lotsutkiken är av stor betydelse vad avser säkerheten för såväl yrkesfrafiken, fisket som det rörliga friluftslivet.

I uttalanden som gjorts framgår att beslutet om organisafionens slutliga utseende är ställt pä framfiden och kommer att fattas efter atf man samlat erfarenheter av de nya systemen.

När anser kommunikafionsministern att slutligt beslut kan fatfas i denna fråga?

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Meddelande om frågor

1980/81:266 av Kjell-Olof Feldt (s) till ekonomiministern om insättning på skattefondskonfon av lånade medel;

Ett antal stora företag erbjuder nu sina anställda lån för aft de skall kunna sätta in pengar på s. k. skattefondskonfon. I vissa fall innebär lånerbjudandena att de anställda inte behöver prestera något som helst eget sparande för att kunna uppbära den skattefria ränta och det skatteavdrag som insättningarna ger rätt till.

Eftersom syftet med de skattepremierade insättningarna är att stimulera def enskilda sparandet, vill jag till ekonomiministern rikta följande frågor:

1. Anser statsrådet att insättningar på skattefondskonfon av lånade medel överensstämmer med lagstiftningens syften?

2. Avser statsrådet atf vidta några åtgärder för att stoppa skattepremie-ring av sådana insättningar?

Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

Meddelande om frågor

1980/81:267 av Börje Nilsson (s) till arbetsmarknadsministern om nedläggningen av industrier i Östra Göinge kommun:

Södra Skogsägarnas styrelse har nu fattat det definitiva beslutet om nedläggning av Östanå Pappersbruk med 160 anställda. Till defta kommer att Broby Industrier under sommaren kommer atf avveckla pappers- och massafabriken med 150 anställda. Även tidigare har Östra Göinge kommun, där de båda företagen ligger, drabbats hårt av företagskriser. Arbetsmarknaden är redan nu mycket besvärlig i kommunen, vilket gör det nödvändigt med omedelbara åtgärder från statens sida för atf rädda sysselsättningen. De alternativa lösningar som har arbetats fram under den senaste tiden i syfte aft garantera fortsatt drift vid de båda företagen bör noga prövas i samverkan med staten.

Då vi från socialdemokratiskt håll tidigare har aktualiserat sysselsättningsproblemen i Östra Göinge har beskedet från regeringen varit atf man noga följer utvecklingen vid främst Östanå Bruk och Broby Industrier, att man avvaktar MBL-förhandlingarnas slutförande samt att def inom regeringen finns en vilja atf reda uf problemen. Det är nu hög tid atf något görs frän regeringens sida för att rädda sysselsättningen i området. Sker inte def kan def uppstå en allvarlig kris i kommunen.

Med hänvisning till det anförda ställer jag följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder är regeringen beredd vidta i Östra Göinge kommun med anledning av besluten om nedläggning av Östanå Bruk och pappers- och massafabriken vid Broby Industrier?

1980/81:268 av Blenda Littmarck (m) fill socialministern om remissbehandlingen av visst betänkande av socialberedningen:

Socialberedningens betänkande, LVM - Lag om vård av missbrukare i vissa fall (SOU 1981:7), är nyligen utsänt på remiss.

Förslaget innehåller, vilket de senaste årens livliga debatt i ämnet starkt understryker, angelägenheter av största intresse för kommunernas sociala verksamhet. Mot den bakgrunden finner jag det förvånande att inte en enda kommun anmodats yttra sig, enligt vad som framgår av socialdepartementets förteckning över remissinstanser. Visserligen har Svenska kommunförbundet "beretts tillfälle" att yttra sig. Jag anser emellertid att det är en otillräckHg åtgärd att enbart vända sig till den centrala intresseorganisationen i denna fråga, som är så ytterst vikfig för de kommunalt verksamma på fältet,

Mof bakgrund av vad jag här har anfört vill jag ställa följande fråga:

Av vilken anledning har enskilda kommuner inte anmodats att yttra sig över socialberedningens betänkande LVM - Lag om vård av missbrukare i vissa fall (SOU 1981:7)?

16 § Kammaren åtskildes kl. 16.24. Nr 76

Tisdagen den 10 februari 1981

In fidem

BERTIL BJORNSSON

Riksdagens protokoll 1980/81:76 Tisdagen den 10 februari

Riksdagens protokoll 1980/81:76