Riksdagens protokoll 1980/81:74 Fredagen den 6 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1980/81:74

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:74

Fredagen den 6 februari

Kl. 09.00

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

1 § Svar på interpellation 1980/81:80 om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

Anf. 1 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN: Fru falman! Carl-Henrik Hermansson har frågat mig hur jag ser på vissa uttalanden av företagens infresseorganisafioner. Frågorna lyder;

1.    Hur ser statsministern på den av Svenska arbetsgivareföreningen och Industriförbundet bedrivna agitationen för en privatisering av den offentliga sektorn?

2.    Hur ser statsministern på den särskilt av Industriförbundet bedrivna kampanjen mot välfärdspolitiken och trygghetssystemet?

3.    Vill statsministern skarpt fördöma kampanjen mot riksdagen och mot def parlamentariska systemet?

Under det senaste decenniet har en rad intresseorganisationer vidgat sin samhällsbevakning till att omfatta inte bara vad Carl-Henrik Hermansson kallar "resp. organisationers speciella ämnesområden" utan också andra frågor. Vilken tyngd sådana inlägg får i debatten beror naturligtvis på om de uppfattas gjorda med någon speciell kompetens eller inte. Inte bara regering och riksdag utan också de flesta andra som far del av detta slags partsinlaga gör säkert en avvägning med hänsyn till det.

Samtidigt som jag konstaterar defta vill jag understryka vikten av att vi värnar om yttrandefriheten och den öppna debatten i det svenska samhället. Det mäsfe gälla även när inläggen i debatten innefattar kritik av oss politiker och värt arbete.

Vad gäller Svenska arbetsgivareföreningens uttalanden om privatiseringen av den offentliga sektorn vill jag hänvisa fill de uttalanden som jag gjorde i mitt anförande inför Svenska arbetsgivareföreningens kongress i slutet av november. Jag tillbakavisade då bl. a. kravet på en privatisering av sjukvården, eftersom detta med säkerhet skulle drabba svaga och utsatta grupper i samhället.

101

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

102

Anf. 2 CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret, även om jag måste uttrycka besvikelse över brisfen på substans i def. Def är ett mycket allvarligt problem som tagits upp i interpellafionen, och jag hade hoppats att statsministern skulle ge större uttryck för sin egen medvetenhet om just deffa allvar.

Det handlar nämligen inte bara om att - för att återge vad som sägs i interpellationssvaret - en rad intresseorganisationer vidgat sin samhällsbevakning under det senaste decenniet. Det handlar också om atf de stora kapitalisfiska företagen genom sina intresseorganisationer - framför allt Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund - under de senaste åren alltmera framträder som ett slags överparfi till de borgerliga parfierna och ger anvisningar om polifiken. SAF-kongressen i november 1980 och den av Industriförbundet omkring senaste årsskiftet utgivna broschyren "Så kan krisen lösas!" är aktuella exempel på denna tendens.

I vår regeringsform heter det: "All offenfiig makt i Sverige utgår från
folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän
och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamen
tariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse, Riksdagen är

folkets främsta företrädare," Grundlagen säger naturligtvis inte aft åsiktsbildning utanför partierna och riksdagen skulle vara otillåten och olämplig. Tvärtom måste i alla stater fri diskussion och kritik vara förutsättningen för ett sunt politiskt liv, för demokrati och för utveckling.

Men grundlagen säger självfallet heller infe att vissa grupper, organisationer eller personer i samhället i kraft av sin ekonomiska maktställning skall ha särskilda rätfigheter när det gäller att bestämma den politiska utvecklingen. Alla medborgare skall tvärtom ha lika rättigheter. Def är detta en del av storbolagens direktörer inte tycks vilja acceptera. De kräver tvärtom särskilda rättigheter i kraft av sin ekonomiska makt. I Industriförbundets broschyr säger en av de intervjuade direktörerna: "Det är ju trots allt vi som fär skulden om produkfiorien och sysselsättningen minskar. Då kan det väl inte vara för mycket begärt atf vi också skall få vara med och påverka

utformningen av besluten.       " Jo, men det får ju direktören, i de allmänna

valen precis som alla andra medborgare. Men några särskilda rättigheter att påverka politiken skall han inte ha. Sådana anspråk på några slags korporativa rätfigheter måste bestämt avvisas.

Den andra sidan av denna agitation är skall mot polifikerna och mot det parlamentariska systemet. Uttryck som förekommer i den anförda broschyren är "röstköpsdemokrati". Politikerna sägs "snegla för mycket på de egna intressena". "Riksdagen framstår som allt mindre representativ för svenska folket", säger chefen för ett stort svenskt företag.

Men defta är något annat än "kritik av oss politiker och vårt arbete", som def sägs i interpellationssvaret. Det är en attack mot riksdagen och mot det parlamentariska systemet. Qch jag anser denna attack inte mindre allvarlig därför att den förs ut av Industriförbundet, som är talesman och representant för det samlade svenska industrikapitalet. Detta kan rimligen inte vara något

som Thorbjörn Fälldin ställer sig sympatiserande med. Jag har inte begärt att dessa åsikter hos Industriförbundets ledning skall tystas ned, som en moderat fidning påstått. Finns de är det tvärtom riktigt och bra atf åsikterna kommer fram. Detta är alltså ingen fråga om yttrandefriheten, som det antyds i interpellationssvaret. Sådan skall också Industriförbundefs direktörer ha, och deras omfattande affischkampanj visar att de också har de materiella medlen att utöva den. Vad jag begärt av statsministern är infe förbud ufan eft polifiskt ställningstagande. Jag är uppriktigt sagt förvånad om han inte använder fillfället för att fördöma sådana uttalanden som jag citerat ur Industriförbundets broschyr.

Def övriga innehållet i den polifiska kampanj som SAF och Industriförbundet bedriver är ju riktat mot vad som brukar kallas den offentliga sektorn. Jag vill hellre använda uttrycket våra sociala rättigheter, fy det är dem det handlar om. Man driver som bekant från arbetsköparna och storföretagen linjen dels att den offentliga sektorn skall skäras ned, dels att den skall, som def heter, privafiseras. Krav ställs på att olika nu offentliga verksamheter, däribland även daghem, skola och sjukvård, skall överlämnas till det privata kapitalet. Sjukvården och de övriga verksamheterna skall drivas kommersiellt.

Def är två olika men samverkande metoder atf komma åt de sociala rättigheter som det svenska folket tillkämpat sig genom hård kamp. Jag skall här inte utförligt ta upp de ekonomiska sammanhangen. De belystes också i den allmänpolitiska debatten, som vi nyss har genomkämpat. Def är annars lätt att visa atf en utbyggnad av de verksamheter som här i landet hör fill den offentliga sektorn varit och alltjämt är en nödvändig förutsättning för utveckling av industrin. Det är helt felaktigt att påstå att nedgången i Sverige i den industriella verksamheten beror på aft den offenfiiga sektorn växt. En nedskärning av denna, som SAF och Industriförbundet kräver, kommer aft leda till ökad arbetslöshet.

Men def finns också en annan aspekt på frågan. Det handlar om en attack från storkapitalet mot de sociala rättigheter som folket fillkämpat sig. Dessa har lagfästs av stora majoriteter i riksdagen. Man kan därför inte se defta problem enbart ur ekonomisk synpunkt. Riksdagen och partierna har en skyldighet att försvara de sociala rättigheterna. Det är därför bra att statsministern tillbakavisar kravet på en privafisering av sjukvården. Men försvaret av de sociala rättigheterna måste ju också gälla andra områden. Jag vore därför tacksam om Thorbjörn Fälldin ville ge ett mera allmänt svar på frågan om hur han ser på den av SAF och Industriförbundet bedrivna agitationen för en privatisering av den offentliga sektorn. Jag saknar i interpellationssvaret också helt synpunkter på den kampanj som särskilt Industriförbundet bedriver mot välfärdspolitiken och trygghetssystemet. Def måste vara nödvändigt för statsministern att ta ställning fill de långtgående krav som där ställs.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttar lunden av företagens intresseorganisationer

103

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

Anf. 3 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Fru talman! Jag tror atf Carl-Henrik Hermansson måste medge att vi här i riksdagen får ta ställning fill fråga för fråga när näringslivsorganisafioner och andra organisationer inom olika områden av det svenska samhället yttrar sig. I fråga om Svenska arbetsgivareföreningens uttalanden har jag ändå redovisat min ståndpunkt i interpellationssvaret. Jag vill påminna Carl-Henrik Hermansson om att jag gav de här beskeden i def tal jag höll när jag var gäst hos Svenska arbetsgivareföreningen. Det är alltså inte så att jag behöver någon uppmaning av Carl-Henrik Hermansson för att säga vad jag tycker i en sakfråga. Den delen av debatten kan vi därför lämna därhän.

Jag tycker det är litet kusligt att höra C.-H. Hermansson föra debatten om det som är grundläggande i de västerländska demokratierna, nämligen den oinskränkta rätten aft ge sin mening fill känna. När jag använder ordet kusligt beror def på att Carl-Henrik Hermansson från sina utgångspunkter och med sina värderingar vill välja uf vissa grupper i samhället som på något sätt skulle få denna rätt begränsad.

Carl-Henrik Hermansson beskyller mig för aft inte ha gjort ett politiskt ställningstagande i denna fråga, men def är ju just det jag har gjorf i mitt svar. Jag har gjort ett politiskt ställningstagande som inte är någon nyhet utan en fullständig självklarhet ufifrån mina utgångspunkter, nämligen just defta atf alla skall ha rätt att ge sin mening fill känna.

Detta ställningstagande har vi inte gjort i något slags passiv mening. Just för att öka de politiska partiernas möjligheter atf föra den demokratiska debatten runt om i vårt land har vi ju aktivt gått in för att ge dem ett ekonomiskt stöd. Def stödet har alltså utgått från statsmakterna, och det har följts upp på landstingsplanet och på kommunalplanef. Därutöver har vi gått in med särskilda medel till dagspressen för aft på def viset så långt som möjligt medverka till att vi får många röster i presskören.

Jag tycker def är litet oroande att höra hur Carl-Henrik Hermansson diskuterar i denna fråga. Atf låta alla ha rätfen att ge sin mening till känna innebär inte att man för den skull accepterar alla de meningar som kommer fill uttryck. Det är och förblir regeringens och riksdagens uppgift atf pä våra demokratiska grunder och efter denna helt öppna och fria demokratiska debatt ta ställning. Det skulle vara en avsevärt sämre demokratisk situation i Sverige, om vi skulle försöka att på något vis begränsa någons möjligheter atf ge sin mening till känna i den demokratiska process som alltid föregår ett beslut i Sverige.

104

Anf. 4 CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) replik: Fru talman! Jag är tvungen att konstatera att Thorbjörn Fälldin antingen inte vill läsa och höra vad jag har sagt eller att han medvetet vanställer vad jag har skrivit och sagt.

Varken i min interpellafion eller i det som jag har yttrat här finns någonting som på något sätt antyder att jag skulle vilja begränsa yttrandefriheten för någon grupp eller några personer i samhället. Detta är ett påhitt. Jag beklagar att statsministern, som brukar föra en saklig diskussion i frågorna.

här har tagit upp de mest simpla argumenten ur vissa delar av den moderata pressen.

Def är inte jag som har krifiserat det parlamentariska systemet, det är inte jag som har kallat den polifiska ordning där Thorbjörn Fälldin är statens främste företrädare för röstköpsdernokrafi. Det är inte heller jag som har sagt aft riksdagen framstår som allt mindre representativ för svenska folket -det är Industriförbundefs och storföretagens direktörer som har sagt detta. När jag begär ett polifiskt ställningstagande mot denna agitation, väljer Thorbjörn Fälldin att i stället attackera mig. Varför vill inte Thorbjörn Fälldin kritisera de direktörer som bedriver denna kampanj mot def parlamentariska systemet? Thorbjörn Fälldin kan ju själv läsa de här-uttalandena i den broschyr som Industriförbundet har skickat ut till alla riksdagsledamöter - med julhälsningar. Jag förmodar aft också Thorbjörn Fälldin har erhållit den.

Den diskussion som jag har velat föra handlar alltså infe om aft någon vill inskränka rätten för någon grupp eller några personer i samhället att ge sin mening till känna. Vad jag har begärt av statsministern är alltså icke ett förbud ufan ett polifiskt ställningstagande i just denna fråga, Thorbjörn Fälldin väljer aft ta ställning genom att kritisera den som har begärt hans ställningstagande, men han har infe ett ord att säga om den agitation som jag nämnt och som jag tycker def är nödvändigt att mycket hårt krifisera, just därför aft den vänder sig mot vad Thorbjörn Fälldin själv säger aft han vill försvara.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

Anf. 5 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN;

Fru talman! Vad som gav mig anledning att replikera till Carl-Henrik Hermansson som jag gjorde var att han i sin kommentar fill mitt svar framhöll och påminde mig om vad som står i grundlagen om atf riksdagen är folkets främsta företrädare osv. Han ville hävda aft det är något slags motsatsförhållande mellan den omständigheten, fastslagen i grundlagen, och def förhållandet att det drivs kampanjer, att organisationer gör uttalanden. Och det var mot denna bakgrund, Carl-Henrik Hermansson, som jag fann anledning aft säga det jag sade.

Får jag då betona några saker som jag trodde hade framgått av det jag redan sagt.

För det första tvekar jag infe att ge besked i sak, och jag upprepar att jag gjorde def direkt på Svenska arbetsgivareföreningens kongress.

För def andra trodde jag att det var fullständigt självklart också för Carl-Henrik Hermansson att jag tar avstånd från varje angrepp på värt parlamentariska system. Jag försökte t, o, m, i mitt förra anförande slå fast atf det är eft värde i sig för vårt parlamentariska system att vi har en fri debatt. Därav följer inte att jag ansluter mig till ställningstaganden i sakfrågor som görs i denna debatt. Men därför att den ene eller den andre menar att den här regeringen för en felakfig polifik kan jag inte se att det är ett angrepp på det parlamentariska systemet. Om de som har samma politiska uppfattning som herr Hermansson öser sin galla över den här regeringen och talar om hur

105

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

oduglig den är, sä måste också det få finnas med i debatten i Sverige. Vi skall inte ta ifrån någon den rätten, och om då Arbetsgivareföreningen eller Industriförbundet eller andra på sitt sätt kritiserar regeringen så skall vi ocksä leva med def.

Men vad jag tycker är oroande, Carl-Henrik Hermansson, det är kraven pä aft vi här i riksdagen skulle göra uttalanden av innebörden att vi skulle försöka begränsa någons rätt fill kritik. Varje angrepp på det pariamenta-riska systemet tillbakavisar vi, oavsett om det kommer från direktörer eller andra. Qch jag vågar göra påståendet att de grundvärderingar jag är bärare av, den ideologi jag ger min anslutning, uppfattas av svenska folket som ett starkare värn för det parlamentariska systemet än socialismen - att döma av de exempel vi har sett frän länder runt om i världen där socialismen är genomförd.

106

Anf. 6 CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk) replik:

Fru talman! Thorbjörn Fälldin följer den strategi som folkpartiet och andra partier dragit upp- sä snart den här regeringen attackeras i nägon fråga flyr man över gränserna fill utlandet och vill fala om något annat. Jag tror inte att det är en taktik som kommer aft vara framgångsrik.

Jag noterar med tillfredsställelse aft stafsministern nu säger vad jag ville aft han skulle säga i sitt interpellafionssvar, nämligen aft han bestämt tar avstånd frän varje angrepp pä vårt parlamentariska system. Det är de angreppen jag har kritiserat. Det är de som återfinns i den här broschyren från Industriförbundet. Det handlar inte, Thorbjörn Fälldin, om rättigheten att ösa galla över regeringen. Atf kritisera regeringen för en felaktig politik - det är ju inte detta man begränsar sig till. Jag har inte kritiserat vare sig direktörer eller andra för att de är kritiska mof den nuvarande regeringen. Det får de självfallet gärna vara, liksom de bör ha rätt atf utöva kritik mot varje regering i vårt land, oavsett vilken parfifärg den har. Vad jag har tagit upp och kritiserat är att de har gjort uttalanden i denna broschyr som vänder sig direkt mot just det parlamentariska systemet. Det är möjligt att de bara har gått för långt i sina uttalanden, att det är olycksfall i arbetet eller något sådant. I så fall borde de själva framträda och säga det. Men som detta material nu föreligger finns det en bestämd tendens i det, och def är den tendensen jag har velat varna för, och jag tror def är mycket viktigt att statsministern också uppmärksammar det.

Därmed lämnar jag den delen av frågan. Det lönar sig infe för Thorbjörn Fälldin att försöka misstolka och falsifiera min ståndpunkt, som är helt klar. Jag har inte för eft ögonblick krävt nägra begränsningar av någon persons räft att yttra sig. Det är inte det diskussionen handlar om.

Men den andra delen av den här saken, där Thorbjörn Fälldin säger att han gärna vill fa ställning i sak, föranleder några kommentarer.

Jag är tvungen att läsa upp några av de här direktörsinfervjuerna. Jag hinner inte fullfölja def i detta inlägg, men jag skall be aft få återkomma. Jag skall emellerfid ta ett av uttalandena i broschyren.

I   en   intervju   sägs   det   att   det   ligger   silikosdamm  -  som   bekant

sjukdomsalstrande och dödande - över Sverige, och det exemplifieras så här: Tänk bara på prisregleringen, stödpolitiken, jämlikheten, sjukförsäkringssystemet, AMS-utbildningen osv.

Delta betecknas alltså som sjukdomsalstrande.

Hur ser statsministern på sådana uttalanden i sakfrågor? Det handlar inte om deras rätt att uttrycka det, def handlar om den politiska värderingen av den kampanj som bedrivs i dessa sakfrågor.

Anf, 7 Stafsministern THORBJÖRN FÄLLDIN;

Fru talman! Beträffande själva sakdebatten, Carl-Henrik Hermansson, var vi överens om aft vi fick föra den i fräga efter fråga. Jag vet nu inte hur många områden det var som Carl-Henrik Hermansson räknade upp.

Om jag kunde ge min anslutning fill uppfattningen att samhället skulle bli friskare om vi tog bort alla de skyddsregler som är utformade för människorna, t. ex. av miljöskäl, om vi fog bort alla regler som har minskat skillnaderna t. ex. i anställningsförhållanden mellan tjänstemän och andra, är def klart aft vi skulle gå fram med sådana förslag. Nog om det!

Till sist: Atf jag tar avstånd från varje angrepp pä vårt parlamentariska system är så fullständigt självklart att jag inte trodde att jag skulle behöva säga det. Def är så självklart just därför att vi aktivt medverkade till att den grundlag vi har fick sin nuvarande utformning, där det sägs att riksdagen är folkefs främsta företrädare.

Detta skall infe Carl-Henrik Hermansson inkassera som något resultat av denna debatt. Def har funnits med i min politiska uppfattning alltsedan jag började arbeta inom politiken.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

Förste vice talmannen anmälde atf Carl-Henrik Hermansson anhållit att till protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 8 BO SIEGBAHN (m):

Fru talman! Det är ur flera synpunkter en av de märkligaste interpellafioner vi haft i denna kammare som nu ligger framför oss. I den begärs atf stafsministern skall kommentera vissa privata organisationers verksamhet, då de enligt interpellanten, Carl-Henrik Hermansson, inte begränsat sig fill sina speciella ämnesområden - det är vad som står i interpellafionen. Vidare kräver herr Hermansson att statsministern skarpt skall fördöma deras verksamhet. Eftersom uttalandena sägs ha innehållit kritik mof politiker sägs de gränsa till den agitation som bedrivs av fascistiska krafter - så står def också i interpellafionen.

Man måste konstatera att kammaren visat en oerhörd välvilja mot Carl-Henrik Hermansson genom atf fillåta framställandet av denna interpellation, som ju uppenbarligen inte faller inom riksdagens verksamhets- och kompetensområde. Likaså har statsministern varit mycket vänlig, då han trots detta besvarat interpellationen och klätt sin svidande kritik av den i en mycket försiktig spräkskrud.

Antag atf herr Hermansson för några är sedan, då Olof Palme var

107

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

108

statsminister, interpellerat honom om huruvida han inte ville skarpt fördöma LO och TCO för att dessa organisafioner infe begränsat sig till sina speciella ämnesområden utan yttrat sig om de mest skilda frågor, t. ex. abortfrågan. Man kan fråga sig om def över huvud taget finns någon fråga där LO och TCO inte anser sig ha kompetens och skyldighet att yttra sig. Jag förmodar att Olof Palme skulle ha svarat som han gjorde i en kammardebaft häromdagen; Vet hut.

Ändå hade en sådan fråga varit mycket relevantare än när def gäller SAF och Industriförbundet. Både LO och i viss utsträckning TCO driver nämligen en intensiv politisk propaganda i socialdemokratins tjänst, trots att vi vet att omkring 30 % av LQ:s medlemmar och åtminstone 50 % av TCO:s bekänner sig till andra polifiska meningsriktningar än socialdemokrafin. Härfill kommer att man i stor utsträckning utnyttjar statsmedel för denna verksamhet. Jag tänker exempelvis på informationsmedel från SIDA som används för aft trycka broschyrer där svenska företag utmålas som blodsugare.

Mest betänkligt är emellertid, som statsministern också påpekat, Carl-Henrik Hermanssons logik att kritik mot olika politiska beslut skulle vara en kampanj "mot det parlamentariska systemet" och därför fascistiskt och atf den borde fördömas, dvs. förbjudas - det måste vara def yttersta syftet med herr Hermanssons krav. Def sveper en iskall vind från öster över kammaren när man hör sådana tankegångar. Den polska regeringen kräver ju också i dessa dagar atf fackföreningen Solidaritet infe skall fä befatta sig med något som skulle kunna betecknas som polifik.

Jag läser i en i Moskva utgiven informationsskrift eller kanske propagandaskrift atf rättigheten aft uttrycka sin uppfattning om alla frågor beträffande staten och samhället garanteras av artikel 125 i den sovjetryska grundlagen. Att använda denna rättighet sägs vara infe blott en rättighet ufan även en skyldighet för varje sovjefmedborgare. Def tråkiga är bara att när så görs stämplas def som antisovjefisk verksamhet, och straffet blir normalf några års straffarbete eller i mycket lindriga fall, som beträffande Sacharov, förvisning på obestämd fid fill Sibirien.

Det är nog bara en kommunist som skulle kunna framställa en interpellation av det slag vi här i dag ser exempel på, men jag hade sanningen aft säga infe trott atf en man som herr Hermansson skulle göra def.

Vad beträffar herr Hermanssons försök atf göra en distinktion mellan eft fördömande av dessa uttalanden och krav på förbud och hans åsikt att defta skulle ligga inom kammarens verksamhetsområde skulle jag vilja citera det kända yttrandet av Charies Lindleys fru, som hon fällde en gång då han gjort någon dumhet och ville försvara sig: "Försvara dig infe, Charles. Du gör bara saken värre."

Jag förmodar aft herr Hermansson nu, om han inte föredrar aft tiga, kommer att gå upp och säga atf jag är köpt av storkapitalet. Ty det är ju så veven brukar dras inom kommunistiska partier världen över. Argumentationen blir ju sä mycket enklare då.

Anf. 9 CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Fru falman! Jag tror inte att herr Siegbahns inlägg pä något sätt förstärker statsministerns argumentafion.

Jag vill återgå till def jag talade om i min föregående replik fill statsministern och fästa uppmärksamheten på ytterligare några av de uttalanden som finns i Industriförbundets broschyr, som alla riksdagsledamöter som bekant har.

En annan direktör än den jag förut citerade - chef för ett företag som till hälften ägs av staten - säger bl. a. atf def är en skam att goda resurser utnyttjar pappaledigheten. Jag förmodar att han i det avseendet tänker på en bestämd generaldirektör. Om kärnkraften säger han: "Även kärnkraften måste byggas ut. Politikerna får finna sig i att tänka om. Vi har inte råd aft följa resultatet från folkomröstningen."

Jag ifrågasätter infe denne direktörs rätfighet aft göra detta yttrande eller att driva denna agitation, men jag tycker att det är intressant aft studera def politiska innehållet i argumentationen.

En tredje direktör vill avskaffa den fulla sysselsättningens politik. Han har tyvärr redan blivit bönhörd. Han fortsätter: "Svensken har helt enkelt blivit likgiltig inför def mesta. Någon har sagt aft välfärdssystemet leder fill likgiltighet, självbelåtenhet. Jag tror det är sant."

Jag vet infe om sådana inlägg är gjorda med någon speciell kompetens, för att citera ett uttryck i interpellafionssvaret. Men jag vet att dessa direktörer är chefer för några av våra största företag, och jag vet att Industriförbundet sprider deras agitation i en landsomfattande kampanj. Def är den företeelsen jag tagit upp och bett stafsministern fa politisk ställning fill.

Jag beklagar aft statsministerns svar i vissa avseenden blivit så undvikande. Jag anser nämligen atf denna kampanj från SAF och Industriförbundet måste mötas av en polifisk motagitation. Denna måste, för atf bli effektiv, stödjas av så breda politiska krafter som möjligt. Det är det politiska innehållet i dessa frågor.

Så fill några av de senaste inläggen i vår debatt.

Ja, Thorbjörn Fälldin, jag anser det också självklart att statsministern och ledaren för centerpartiet tar avstånd från angreppen på def parlamentariska systemet. Det är alldeles självklart! Men vad jag begärde var att Thorbjörn Fälldin skulle ta avstånd från dessa speciella angrepp på det parlamentariska systemet som storbolagens direktörer gör. Det var det min fråga gällde.

Vad beträffar herr Siegbahns inlägg, så handlar detta infe, som jag fidigare förklarat - jag trodde herr Siegbahn hade hört det -, om rätten aft driva propaganda. Hela jämförelsen med TCO och LO är därför helt poänglös. Jag har inte bestridit Industriförbundets och Arbetsgivareföreningens rätt att driva politisk propaganda. Det skulle f, ö. infe löna sig särskilt mycket för mig aft bestrida den rätten, om jag skulle inta den galna ståndpunkten. Vad det handlar om är atf jag har kritiserat af t man i sina uttalanden fördömer värt parlamentariska system. Det handlar alltså inte om kritik av de enskilda besluten - herrarna kunde ju fa och läsa broschyren ordentligt - ufan def är uttalanden som ifrågasätter vårt polifiska sysfem, Def är def jag har velat att

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

109

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

statsministern skall ta avstånd från. Det är den delen av saken det gäller. Man skall inte blanda ihop def med direktörernas allmänna kritik av den offentliga sektorn - det är en annan fråga.

Jag har heller inte tagit upp någon fråga om förbud. Det är ett försök aft fullständigt vanställa min ståndpunkt när man säger aft fördöma är detsamma som att förbjuda. Så fort en polifiker framträder i Sverige och fördömer någon företeelse, innebär def då att han vill förbjuda den? Det är fullständigt barockt aft dra en sådan slutsats och göra ett sådant påstående.

Jag konstaterar att det tydligen är en mycket öm få jag trampat på när jag tagit upp direktörernas agitation.

110

Anf. 10 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Fru falman! Carl-Henrik Hermansson kommer inte fill någon slutsals om vad han egentligen är ute efter med sin interpellation.

Med anledning av det Bo Siegbahn sade vill jag helt kort säga atf jag tycker aft vi i demokratins intresse skall visa sädan generositet atf även sådana här saker skall kunna diskuteras i Sveriges riksdag.

Jag vill rent allmänt säga fill Carl-Henrik Hermansson att han på ett helt annat sätt än jag läst på och blivit uppdaterad om vad den ene eller andre direktören sagt här eller där. Jag kan bara konstatera deffa. Jag lägger ner huvuddelen av min fid på att försöka få fram konkreta politiska lösningar med hjälp av det beslutsunderlag som finns tillgängligt, med hjälp av vad organisationer i hela samhället har sagt i remissyttranden osv. Det är fullständigt orimligt - medge def Carl-Henrik Hermansson - att först ställa en interpellation där def finns två huvudfrågor och sedan, i följddebatten, ställa fråga efter fråga och begära aft jag eller andra statsråd skall svara på dem. Def tror jag är en sak i riksdagsarbefet som får fas under övervägande.

Två huvudfrågor ställdes. Den första gällde yttrandefriheten. Där har jag gett besked om hur vikfigt det är att denna rätt får vara fullständigt oinskränkt. Jag har lämnat beskedet atf vi, eftersom det kan vara skillnader i ekonomiska förutsättningar, går in och ger stöd till dagspressen.

I den andra frågan, om hur jag ser på privatiseringen av den offentliga sektorn, tog jag eft exempel på vad en sädan utveckling skulle leda till inom sjukvärden. Vi har i dag, när samhället har ansvaret, svårigheter att rekrytera läkare till glesbygder och andra områden. Det visar vilket resultat vi skulle få om vi gjorde sjukvården beroende av marknadens krafter. Det beskedet har jag lämnat. Jag har därmed visat att min inställning till de rättigheter som varje människa har i samhället är, att vi politiker måste ta ansvaret för atf de blir meningsfulla.

Jag har, Carl-Henrik Hermansson, lämnat svar pä de två huvudfrågor som framställdes i interpellafionen, och därmed är debatten för min del avslutad.

Anf. 11 BO SIEGBAHN (m):

Fru talman! Statsministern sade aft man i den här kammaren kan diskutera mycket fritt och allmänt och def håller jag helt med honom om.

Det är fullständigt självklart att vi, om vi i en debatt om sjukvården osv. vill diskutera vad den ena eller andra organisationen har sagt, också gör def. Man kan föra en diskussion om vad Arbetsgivareföreningen säger och framhålla atf man inte har samma uppfattning eller om vad Villaägareförbundef säger, vilket vi kanske instämmer i. Vad LO tycker framstår många gånger klarare än vad Arbetsgivareföreningen anser, eftersom det här i riksdagen sitter åtminstone ett 20-fal framstående representanter för LO med dess ordförande i spetsen.

Det var emellerfid infe det som jag diskuterade, utan jag menar atf om vi -som herr Hermansson gör - skulle ha för vana atf interpellera stafsministern så fort en organisation har sagt någonting som inte passar oss, skulle vi hamna i en helt omöjlig situation. Def har statsministern också gett uttryck för när han sade att han infe diskuterar sakfrågorna utan atf de får fas upp i ett annat sammanhang. Vad han vill diskutera - och det är riktigt - är principerna: Skall en organisation ha räft atf yttra sig i olika frågor? Eller kan detta, som herr Hermansson påstår, sägas vara fascistiskt? Det är i det sammanhanget som jag vill ha en stor diskussion.

Jag anser fortfarande att interpellafioner av def här slaget icke bör få framställas i kammaren. En debatt om vad olika organisationer tycker bör enligt min mening föras när man diskuterar sakfrågan - något som vi alltså inte gör här i dag.

Sedan säger herr Hermansson i en uppehållande försvarsstrid för sin märkliga interpellation att han inte alls är ute efter att kväsa det fria ordet -men det är han visst. Han säger att Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund inte har begränsat sig till sina resp. organisationers speciella ämnesområden, ufan att deras uttalanden under de senaste åren har kommit att gälla praktiskt taget hela def polifiska fältet, Def måste av varje vettig tolkare uppfatfas så, atf han anser att organisafionerna infe skall yttra sig om annat än det som de har speciell kompetens att uttala sig om. Annars skulle herr Hermansson inte ha uttalat sig som han gjorf. Herr Hermansson talar väl i sina interpellafioner inte rakt ut i luften. Det måste väl finnas en tankegäng bakom det hela.

Så fort kritik riktas mof något förhållande svarar herr Hermansson naturligtvis i överensstämmelse med god marxistisk teknik: Detta är krifik mot parlamentarismen. Statsministern har mycket skickligare än jag kan göra det redan krifiserat den här tekniken. Det är ju så att man, om man säger atf en arbetargrupp i sin fidning i något sammanhang har uttalat sig olämpligt, ögonblickligen svarar att vederbörande är mot arbetarrörelsen eller i varje fall mot LO, Sedan skärper man tonen och menar atf motståndet gäller arbetarrörelsen sorn sådan. Men den tekniken tycker jag atf vi skulle kunna vara befriade frän här i kammaren.

Sedan kan man naturligtvis diskutera om infe ett skarpt fördömande av landefs statsminister skall befraktas som ett försök till förbud. Jag vill då

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

111

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om regeringens syn på vissa uttalanden av företagens intresseorganisationer

återigen anknyta till de politiska förhållandena österut. Herr Hermanssons uttalande är eft typiskt utflöde av den förbudsmentalltet och den strypning av det fria ordet som vi vet existerar i full omfattning längre österut. Def är alltså ett sätt att resonera på, men som vi kanske inte borde ha här i kammaren.

Slutligen; Hur skulle det se uf om på detta sätt varje yttrande från Villaägareförbundet, Kennelklubben osv. föranledde en interpellation fill statsministern med begäran om aft han skulle yttra sig om vad de har sagt i olika frågor? Def är alltså ett arbetssätt som är främmande och omöjligt för riksdagen.

112

Anf. 12 CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Fru talman! Herr Siegbahn uppvisar här konststycket atf efter en dubbelvolt slå en fullkomlig knut på sig själv. Dels anklagar han mig för atf vilja inskränka yttrandefriheten, dels vill han bestämma vad som skall få diskuteras och infe diskuteras i Sveriges riksdag. Vem är det som hotar yttrandefriheten, herr Siegbahn? Jag har naturligtvis förståelse för att Thorbjörn Fälldin som statsminister inte hinner läsa allt vad som skrivs och skickas uf. Jag vet också att stafsministern har varit mycket upptagen under den senaste fiden av regeringens nya besparingsprogram, och jag har förståelse för det. Men jag vill i varje fall som kvällsläsning för statsministern rekommendera den skrift som jag direkt nämnde i min interpellafion.

Om nämligen Thorbjörn Fälldin vill driva def som han sade i sin senaste replik och som jag helt instämmer i, nämligen att vi har skyldighet bland parfierna här i riksdagen att slå vakt om de sociala rättigheter som har erövrats och att se till atf exempelvis rätten till en bra och om möjligt gratis sjukvård också förverkligas i takt med de materiella betingelserna, tycker jag att det ur hans egen synpunkt och med hänsyn fill den politik han vill genomföra är allvarligt atf den starka organisafionen Svenska arbetsgivareföreningen liksom Industriförbundet så energiskt bedriver kampanjen mot den offentliga sektorn och de sociala rättigheterna. Den måste ju vara i varje fall ett hinder för honom atf förverkliga den politik som han givit uttryck för.

Det finns alltså ett sådant starkt motstånd i ekonomiskt mycket tongivande kretsar, och jag menar att Thorbjörn Fälldin infe skall underskatta denna kampanj. Def är nämligen en kampanj som jag här har tagit upp och talat om - inte enstaka yttranden av personer eller något sådant utan en mycket medveten och välorganiserad kampanj, som har pågått under flera år. Miljoner kronor och många personer sätts in på uppgiften att bedriva den, och den kommer atf fortsätta. Def är def som gör atf jag ansåg det angeläget atf fa upp denna fråga i riksdagen.

Jag menar att detta självfallet är frågor som riksdagen har rätt atf diskutera, Def är vår skyldighet atf försvara den offentliga sektorn och de sociala rättigheterna, på samma sätt som vi försvarar def parlamentariska systemet. När de bägge sakerna attackeras skall vi självfallet kunna fa upp frågan här i riksdagen och diskutera den. Om vi infe gjorde def, skulle vi svika vår skyldighet mot våra väljare och mot det svenska folket.

2 § Svar på fråga 1980/81:243 om slopande av tillståndstvånget för gatumusik

Anf. 13 Kommunminisfern KARL BQQ;

Fru talman! Anna Eliasson har frågat mig när jag beräknar aft förslag kan framläggas för riksdagen om ett slopande av fillståndsfvångef för gafumusik.

Efter riksdagens begäran om en översyn av bestämmelserna om tillstånds-tvång för gatumusik har regeringen uppdragit ät ordningssfadgeutredningen att överväga frågan, Def är en tekniskt sett ganska komplicerad fråga. En svårighet är gränsdragningen mellan tillställningar som regleras i allmänna ordningsstadgan och sammankomster som regleras i lagen om allmänna sammankomster. Sedan riksdagen begärde översynen har vissa ändringar företagits i dessa författningar. Ändringarna har samband med att grundlagsskyddet för mötesfriheten fr, o. m, den 1 januari 1977 utvidgades tillaft omfatta också sammankomster för framförande av konstnärliga verk. Frågan berörs ocksä av yttrandefrihetsufredningens pågående arbete.

Jag har från ordningssfadgeutredningen inhämtat atf den avser atf under detta år lämna eft delbetänkande som behandlar bl. a. frågan om tillståndstvånget för gatumusik. Efter sedvanlig remissbehandling och beredning kan förslag därefter läggas fram fill riksdagen.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om slopande av tiUståndstvånget för gatumusik

Anf. 14 ANNA ELIASSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunminisfern för svaret på min fråga. Regeringen och kommunministern har som bekant ambitionen att på alla områden bekämpa krångel och byråkrati. Åtskilligt har skett under senare år som visar atf regeringens vilja och ansträngningar aft nå resultat i def avseendet också har burit frukt. Men för dem som har väntat på aft det skall bli eft slut på def krångel som reglerna för gatumusik innebär för såväl musiker som ordningsmakt har det varit lång tids vänfan.

Det är nu sex är sedan som jag tillsammans med ett par partikamrater här i riksdagen begärde aft tillstånd inte generellt skall krävas för utövande av gatumusik.

Civilutskottet, som behandlade vår mofion, delade vår allmänna uppfattning, och en enhällig riksdag uttalade sig för en översyn av bestämmelserna.

Vad har hänt sedan dess? Ja, i januari 1977 tillsattes en utredning, vilket kommunministern också nämner i sitt svar, och ett delbetänkande som rör denna fråga är tydligen att vänta i år.

Under dessa sex år har krånglet kring tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna fortsatt aft väcka åtskillig irritation hos såväl musikanter som allmänhet och ordningsmakt. Aft det skett vissa ändringar i författningarna sedan 1975 har infe inneburit någon påtaglig förbättring i det avseendet. För de flesta är def uppenbart atf polisen har vikfigare uppgifter att syssla med än aft försöka avkräva gatumusikanter tillständsansökningar fem dagar innan musikanterna avser att uppträda pä gator och torg. Beroende på syfte

8 Riksdagens protokoll 1980/81:73-74

113

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om slopande av tillståndstvånget för gatumusik

och publikfillströmning kan uppträdandet betraktas som en offentlig fillställning eller en allmän sammankomst - och för offentlig tillställning råder inte samma rättsskydd exempelvis som för allmän sammankomst. De regler polisen har att gå efter finns att hitta dels i lagen om allmänna sammankomster, dels i allmänna ordningsstadgan, dels också i lokala ordningsstadgor.

Att tillämpa dessa regler är inte lätt. Av ett tidningsreportage i förra veckan aft döma anser också en ansvarig för fillståndsgivningen i Stockholm aft det är något av det snårigaste som Vår Herre kunde ha hittat på. I Göteborg försöker man nu från kommunens sida atf få en rätsida på det här.

Fru talman! Def måste nu bli en ändring, så atf det generella tillståndstvånget för gatumusik slopas. Inskränkningar i möjligheten att utöva gatumusik bör bara få göras i den mån de motiveras av särskilda ordningsskäl o, d. Och jag vill fråga: Skall kommunminisferns svar tolkas som att kommunministern delar denna grundinställning och planerar att snarast under innevarande år söka lägga fram förslag för riksdagen i denna riktning?

114

Anf. 15 Kommunministern KARL BOO:

Fru falman! Jag förstår att Anna Eliasson m, fl, tycker atf lång tid har gått sedan den här frågan behandlades av riksdagen. Jag har ändå redovisat vilka saker som har kommit in i bilden under den tiden, och jag kan bara helt kort säga att det självfallet är viktigt att nå fram till förenklingar i frågor av den här typen, men lika viktigt är det atf man - vilket man måste göra - tar hänsyn till de lagar av mycket stor tyngd som reglerar frågor inom den här sfären.

Jag vill som besked fill Anna Eliasson, när det gäller hennes senaste fråga, säga att jag förväntar att utredningen skall komma med förslag som är möjliga att lägga som grund på ett sådant sätt att vi kan minska krånglet och ha en öppnare tillämpning av de här tillstånden än som nu är fallet,

Anf. 16 ANNA ELIASSON (c);

Fru falman! Jag ber att få tacka kommunminisfern för den kompletteringen till svaret.

Kommunministern har här uttalat att han fäster stort avseende vid aft man också på detta område kan åstadkomma förenklingar. Det är enligt min mening angeläget aft vi kan få bort krånglet med de nuvarande bestämmelserna. Det väcker-som jag berört i mitt fidigare inlägg-irritation, men det kostar också åtskilligt för vårt samhälle atf upprätthålla det här systemet.

Efter de uttalanden som kommunministern nu har gjort förväntar jag mig att vi snart här i riksdagen kommer att få ett förslag om att det allmänna tiUståndstvånget för gatumusik skall slopas.

3 § Svar på fråga 1980/81:244 om upplåtelse av kyrkorum

Anf. 17 Kommunministern KARL BOO:

Fru talman! Filip Fridolfsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder som förhindrar att svenska kyrkan upplåter kyrkorum för sammanslutningar som driver en mot kristendomen stridande lära.

Frågan om upplåtande av kyrkor har till en del reglerats genom lagen (1963:501) om upplåtande av kyrkorum i vissa fall. Enligt den ankommer det på kyrkorådet i församlingen atf besluta om atf ett kyrkorum, som har invigts för svenska kyrkans gudstjänst och som vårdas av församlingen, tillfälligt får upplåtas för annat ändamål än gudstjänst och därmed jämförlig förrättning, Lagen anger vissa villkor för atf en sådan upplåtelse skall få ske. Bl. a. får den inte innebära något som strider mot kyrkorummets helgd eller kyrkans ordning. Ett kyrkoråds beslut att upplåta kyrkan kan överklagas hos domkapitlet, som har sista ordet i frågan. Kyrkorådet kan delegera sin beslutanderätt till kyrkoherden eller fill en avdelning av kyrkorådet, i vilken kyrkoherden ingår.

I lagen (1957:585) om jordfästning m. m. finns en bestämmelse om att kyrkorummet kan upplåtas för jordfästning i annan ordning än svenska kyrkans, om det finns särskilda skäl. I övrigt finns det inga bestämmelser när det gäller kyrkans upplåtande för gudstjänst eller därmed jämförlig förrättning. Av hävd och allmänt erkänd sedvänja har det ansetts ankomma på "pastor", dvs. församlingens kyrkoherde, att disponera över kyrkan för gudstjänsfändamål. I detta avseende innebar inte 1963 års lag att man införde någon ny ordning. Det har också ansetts atf kyrkoherdens beslut i ett sådant ärende kan överklagas till domkapitlet.

Jag vill emellertid erinra om att 1979 års kyrkomöte (mot. 1979:59, KLU 1979:18 kskr 1979:17) har anhållit hos regeringen om utredning och förslag till lagstiftning i frågan. Kyrkomötet önskar att beslutanderätten i fråga om upplåtelse av kyrka - även för gudstjänst eller förrättning - i princip skall tillkomma församlingens kyrkoråd. Frågan utreds f. n. inom kvinnopräst-utredningen (Kn 1979:02) med sikte på att förslag i ämnet skall kunna föreläggas ett kyrkomöte nästa år.

Slutligen kan nämnas, atf ansvaret för vad som förekommer och sägs inom ramen för församlingens gudstjänster vilar pä den präst som förrättar gudstjänsten och i sista hand på kyrkoherden, som har def övergripande ansvaret för församlingsvården. Om prästerna brister i sitt ämbetsansvar kan biskopen och domkapitlet som överordnade myndigheter ingripa och eventuellt utöva sin disciplinära befogenhet.

När kvinnoprästutredningen inom kort har avgett förslag till bestämmelser om kyrkornas upplåtande kommer frågan aft prövas av regeringen.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om upplåtelse av kyrkorum

Anf. 18 FILIP FRIDOLFSSON (m): Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Bakgrunden till frågan är de uppmärksammade arrangemang som ägt rum i Storkyrkan i Stockholm, där pastor primarius använder kyrkan för olika

115

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om upplåtelse av kyrkorum

typer av "femadagar". Vid ett av dessa fillfällen fick stjärntydare och astrologer fritt breda uf sig med sitt budskap. Häromdagen var temat "Spirifualism och parapsykologi". Temadagens rubrik var "Livet efter detta".

Om man tar del av prästdebaften får man en känsla av aft Storkyrkan blivit, som Svenska Dagbladet uttrycker def, "en studio för jippon med vag kyrklig anknytning". Jag tycker i och för sig att de ansträngningar som gjorts från kyrkligt håll under senare år att popularisera kyrkans budskap är välkomna. Men det är uppenbart aft def finns själavårdare som gått alldeles för långt i denna strävan. När man - som i de av mig relaterade fallen -försöker popularisera allvarliga ämnen som gäller frågor om liv och död och därmed tror sig kunna tillmötesgå sökare i andliga frågor, förstår jag atf kyrkans folk blir bekymrade och upprörda.

I en av våra största dagstidningar får man läsa: "Debatt i Storkyrkan om vad som händer när vi dör - själen lär väga 21 gram." Ja - man kan naturligtvis invända atf rubriksäffaren försöker förlöjliga den här typen av debatter. Men, fru talman, det är illa nog atf man får intrycket att svenska kyrkorum, i det här fallet Storkyrkan, blivit en tummelplats där villolärare torgför sina budskap. Det är ett faktum atf kyrkofolket i stort är bekymrade, känner oro och upplever def som stötande att kyrkor upplåts till grupper som har en mot kristendomen negativ inställning. Kyrkobesökare kommer till templet för atf lyssna till kristen förkunnelse - inte för aft fa del av vidskepelse och komma i kontakt med personer som man brukar kalla för falska profeter. Def hade varit välgörande, om kyrkoministern hade slagit fast atf dessa borde utvisas ur templet. Men det gör inte kyrkominisfern. Han menar atf ansvaret åvilar kyrkan.

Nu föreligger det ett samband mellan svenska kyrkan och staten. Så länge detta samband finns anser jag aft regering och riksdag skall se till att kyrkan håller sig fill den evangelisk-lutherska läran. Om inte statsrådet vill eller kan påverka kyrkans verksamhet, får jag då fråga statsrådet: Anser kyrkoministern aft Storkyrkan i Stockholm, som är en rikshelgedom, bör upplåtas till grupper som är motståndare till svenska kyrkans tro och verksamhet?

116

Anf. 19 Kommunministern KARL BOO:

Fru talman! Jag vill erinra om var ansvaret ligger i den utövning som det här är fräga om. Jag har ingen anledning aft göra annat än att hänvisa till det svar som jag har gett på frågan.

Det är självfallet viktigt att man på detta område får regler som gör inflytandet större för den instans med lekmannainslag som ändå har och skall ha ansvaret för kyrkans verksamhet. Det är precis vad kyrkomötet har beställt, och det är involverat i utredningens överväganden.

Självfallet kan jag inte ge något besked när det gäller den sista av Filip Fridolfssons framställda frågor. Det skulle, med hänvisning till gällande regler på deffa område, vara felaktigt av mig att göra det.

Anf. 20 FILIP FRIDOLFSSON (m);

Fru talman! Får jag tillägga atf jag inte anser att det är fel att svenska kyrkan tar en debatt med spiritualister och andra - visst inte. Kyrkans uppgift är ju aft med sitt budskap påverka människor. Och det är inte fel aft kyrkan för att vinna framgång tar strid med krafter som man brukar kalla ondskans andemakter. Felet - enligt mitt sätt att se - är att man öppnar kyrkans portar för dessa grupper och i kyrkans andakfslolaker låter dem ohämmat propagera för sina läror. Def är defta som skapar splittring. Kyrkan kan ta strid med dessa krafter på gator och torg eller i neutrala lokaler.

I slutklämmen i def långa och uttömmande svaret - jag har aldrig tidigare fått ett sä långt och bra svar - viker sig kyrkoministern. I svaret står nämligen att gudstjänstlokaler kan upplåtas till andra ändamål än gudstjänster, om upplåtelsen inte innebär "något som strider mot kyrkorummets helgd eller kyrkans ordning". Anser ändå inte kyrkoministern aft ett öppnande av kyrkoportarna för spiritualister och andra grupper av liknande karaktär strider mot kyrkorummets helgd och kyrkans ordning?

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om ett nordiskt rapportsamarbete avseende transporter av olja och kemikalier

Anf. 21 Kommunministern KARL BOO:

Fru talman! Eftersom det i denna fråga ligger en anmälan hos domkapitlet, som skall pröva ärendet i den del som Filip Fridolfsson har tagit upp, skulle def vara felaktigt av mig att i detta läge ge nägon mening fill känna.

4 § Svar på fråga 1980/81:221 om ett nordiskt rapportsamarbete avseende transporter av olja och kemikalier

Anf. 22 Kommunministern KARL BOO:

Fru falman! Märta Fredrikson har frågat statsrådet Söder vilka initiativ regeringen avser aft vidta för att åstadkomma eft nordiskt samarbete med rapportering vid transporter av olja och kemikalier. Frågan har överlämnats fill mig för besvarande.

Def förekommer redan eft omfattande samarbete mellan de nordiska länderna både i fråga om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp till sjöss och för aft bekämpa sådana utsläpp. Grunden för def nordiska samarbetet är en likartad syn på miljöskyddsfrågorna. De nordiska länderna svarar emellertid bara för en del av sjöfarten i våra farvatten. Det fordras därför en betydligt vidare internationell samverkan än vad som kan åstadkommas inom ramen för ett nordiskt samarbete om åtgärderna skall få mer än begränsade effekter.

Ett omfattande internationellt samarbete är sålunda en förutsättning för atf rapporteringssystem för fartyg med last av olja och kemikalier skall bli effektiva. Östersjöstaterna har beslutat att fr. o. m. den 1 juli 1981 bygga ut det rapporteringssystem som redan tillämpas i Stora Bälf med sföd av en internationell överenskommelse inom FN:s fackorgan för tekniska sjöfartsfrågor (IMCO). Det utbyggda systemet täcker hela Östersjöområdet, i väster upp till linjen Skagen-Göteborg, och omfattar lastade oljetankfartyg pä

117

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om ett nordiskt rapportsamarbete avseende transporter av olja och kemikalier

20 000 bruttoton och mer samt lastade kemikaliefankfartyg och gasfankfar-tyg på 1 600 bruttoton och mer. När det gäller kemikaliefankfarfygen omfattas de av rapporteringssystemet, om de för last av vissa särskilt farliga kemikalier. Rapporter skall lämnas av fartygen bl, a, när de kommer in i Östersjöområdet, när de lämnar det och när de passerar andra rapporteringslinjer som har dragits upp i området. Vid inpassering i Östersjöområdet skall uppgift lämnas om bl. a. lastens typ och storlek. Östersjöstaterna har begärt IMCO;s stöd för det utbyggda systemet och har fått positivt gensvar vid ett möte i januari i år. Frågan om en IMCO-rekommendation i ämnet kommer upp på ett möte med IMCQ;s sjösäkerhetskommitté i månadsskiftet mars-april.

Det utvidgade posifionsrapporteringssystemet är tänkt som en försöksverksamhet under två år. En vidare utbyggnad av systemet måste grundas på erfarenheterna från försöksperioden. Jag hoppas för egen del att resultaten blir sådana aft internationell enighet kan nås om en utvidgning av systemet både geografiskt, bl, a. på def sätt som Märta Fredrikson avser, och i fråga om vilka fartyg som skall omfattas av systemet. Vi kommer från svensk sida att aktivt verka för en sådan utveckling.

Med anledning av den senaste tidens oljeolyckor har kontakt förekommit med de andra nordiska länderna. Jag avser atf ta upp också frågan om en utökad nordisk samverkan när def gäller det internationella arbetet angående rapportering av olje- och kemikalietransporter.

118

Anf. 23 MÄRTA FREDRIKSON (c);

Fru falman! Jag ber atf få tacka herr statsrådet för svaret. Där anges att åtgärder har vidtagits, atf det förekommer ett omfattande nordiskt samarbete, att mer måste hända och att deffa är positivt. De två sista meningarna i svaret är särskilt värdefulla.

Debatten om oljeutsläpp, skador och åtgärder har varit återkommande under senare år. Allt oftare händer oljeutsläpp, och allt större blir skadorna. När man hör många av argumenten som framförs i debatten känns det som om man spelade en sliten grammofonskiva.

Men oljan kommer åter och åter drivande in från havet. Den för med sig återkommande skador och död. Det är fåglar i ofattbara mängder, det är livet i havet som drabbas. Skulle havet skadas så att det inte kan fungera kommer människan atf hotas till livet. Den lössläppta, drivande oljan är, som jag tidigare liknat den vid, en farsot,

I min fråga tog jag upp de förebyggande åtgärderna. Det är bl, a, att aktuella fartyg vid resa inom de nordiska länderna, öster om linjen Hanstholm-Lindesnäs, via kustradion till kustbevakningens samarbefscenfraler var fjärde fimme skulle anmäla vissa uppgifter, både vid in- och utfart. Detta behöver infe störa fartygsrutiner men ger den möjlighet fill bevakning som visat sig vara nödvändig i vissa fall, bl, a, för aft förhindra att tankrar kommer in till kaj med för liten barlast i tankarna.

Försöksverksamhet med positionsrapportering har pågått en fid i Östersjön, Det är bra atf den verksamheten utvidgas. Herr statsrådet säger aft

utbyggnaden måste grundas på erfarenheterna efter en tvåårig försöksperiod, Def finns sedan gammalt ett fungerande posifionsrapporteringssystem utöver defta, Def finns i marinen, där fartyg under färd kontinuerligt rapporterar fill sin landbas. Det finns dessutom för de utländska fartyg som har fillstånd att fiska inom svensk fiskezon. Kustbevakning, kustradiostation och kustflyg medverkar där. Kan inte även erfarenheter från den verksamheten vara underlag för att snabbare få fram eft fungerande rapporterings-sysfem avseende olje- och kemikalietransporter, så att man infe måste vänta ytterligare eft par år?

Statsrådet säger aft han hoppas att man skall kunna utvidga verksamheten till aft omfatta större områden och större fartyg. Kan herr statsrådet medverka fill att utvidgningen sker upp till den linje som jag har angivit i frågan och som även Sotenäs kommun angivit? Östersjösystemet omfattar oljefartyg på 20 000 bruttoton. Jag hoppas atf statsrådet också kan medverka till aft systemet kommer att omfatta i princip alla fartyg, alltså även tankrar med mindre last. Är det vidare möjligt att låta rapporteringen omfatta, förutom de förslag som framförts i svaret, även rapportering i fråga om sloptankrar och bunkrar?

Den drivande oljan är eft gissel för kustområdena. De ständigt pågående oljeföroreningarna på västkusten kanske snart når den smärtgräns där natur och människor inte orkar med längre. Sotenäs kommun tycks ligga vid den drivande oljans färdväg, Def är förståeligt om människorna i kommunen känner resignation och ifrågasätter det meningsfulla i saneringsarbetet, och vi kan instämma med dem när de säger: Nu får def vara nog! Någonsfans måste man börja med kraftigare åtgärder.

Fru falman! Jag hoppas att även en lågmäld stämma, som för fram både uppskattning och krav, hörs och beaktas, i varje fall här i kammaren.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om ett nordiskt rapportsamarbete avseende transporter av olja och kemikalier

Anf. 24 Kommunministern KARL BOO:

Fru falman! Jag vill erinra om atf rapporteringssystemet skall sättas i tillämpning den 1 juli i år. Det är vår bestämda vilja att arbeta för att geografiskt utöka rapporteringsverksamheten, och vi hoppas att försöksverksamheten skall ge oss ett bra underlag för det arbetet. Självfallet är det vikfigt - och def är vår inriktning - att vi vidtar alla åtgärder som kan förebygga skador i de här avseendena.

Anf. 25 MÄRTA FREDRIKSON (c);

Fru talman! Jag tackar för statsrådets uttalande om målsättningen och inriktningen i fråga om def här arbetet. Vad vi nu hoppas på är mycket snabbare beslut, Alla länder bör vara starkt intresserade av att vi kan undanröja oljehotet mof livet i kustområdena.

Jag instämmer också helt med det som sägs i statsrådefs svar, att ett internafionellt samarbete är en förutsättning för att rapporteringssystemen skall bli verkligt effekfiva, I det sammanhanget finns anledning aft peka på även de oljeutsläpp av okänd mängd som i alltför stor utsträckning sker från oljeborrningarna. Där behövs regler.

119

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om ett nordiskt rapportsamarbete avseende transporter av olja och kemikalier

Eftersom internafionellt samarbete nämns i svaret vill jag fråga statsrådet i hur stor omfattning Sverige agerar i dessa sammanhang. Kanske behöver konventionerna ses över,

Anf. 26 Kommunminisfern KARL BOO;

Fru falman! Jag har framhållit i svaret att om def skall kunna bli en effektiv
övervakning, så krävs def ett samarbete utöver def nordiska. Jag har också
angivit aft vi för vår del är beredda att vidareutveckla diskussionerna med de
övriga nordiska länderna och se vad som är möjligt aft göra för att komma
fram även den vägen,       '

Jag vill ändå säga atf Sverige, liksom Norden, har varit drivande när det gäller hela den här verksamheten för att förebygga och självfallet också bekämpa oljeskador. Vi har nu fått en ökande förståelse från länder i vår omvärld, Def är en tålamodsprövande men viktig uppgift atf skapa förståelse för våra intentioner och få så bred anslutning som möjligt för vår inriktning atf åstadkomma ett effektivt arbete på det här området.

Anf. 27 MÄRTA FREDRIKSON (c):

Fru falman! Jag tackar för det kompletterande svaret, och jag vill för min del understryka vikten av atf verksamheten blir så effektiv som möjligt.

När def gäller oljesaneringsverksamhefen vill jag ta upp en sak som aktualiserades för mig genom ett samtal jag hade alldeles nyss. Det gäller olja som legat på isen efter stränderna och som nu har kommit in på de låglänta betesmarkerna. Just i dag är det aktuellt atf bl, a, skala bort ytskiktet, grässvålen, vid saneringsförsöken. Jag är medveten om att detta ligger vid sidan av den ställda frågan, men vill ändå informera om att det är aktuellt. Kanske får jag lov aft fråga vem som skall betala för sanering, skadegörelse, försfört bete, eventuella skador på djur och över huvud taget skador där sanering infe kan ske, Qch vad händer nere i marken? Jag kan inte begära svar nu men aktualiserar frågan - jag har gjort det också vid tidigare tillfällen. Jag hoppas aft saken kommer aft tas upp,

Anf. 28 Kommunministern KARL BOO:

Fru talman! Som Märta Fredrikson sade är def här en ny fråga. Jag vill bara helt kort säga atf man får försöka ta reda på vad som ligger bakom de redovisade konsekvenserna och med utgångspunkt häri bedöma skadeersättningarna. Det är bara detta mycket korta svar som jag kan ge nu,

Anf. 29 MÄRTA FREDRIKSON (c):

Fru talman! Jag hoppas dä aft den här frågan också kommer aft aktualiseras i arbetet.

120

Anf. 30 Kommunministern KARL BOO:

Fru falman! Vi är utomordentligt angelägna om atf på alla områden göra en så effektiv insats som möjligt. Självfallet kommer vi atf ta in rapporter och göra bedömningar i alla de delfrågor som uppstår vid sådana redovisningar.

5 § Svar på interpellation 1980/81:78 om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

Anf. 31 'Kommunministern KARL BOO:

Fru talman! Karl-Erik Svartberg har i anslutning till de senaste oljeolyckorna önskat få veta vilka åtgärder som regeringen har vidtagit för aft förebygga och bekämpa oljeutsläpp efter oljepåslagen i Bohuslän år 1978 och i Stockholms skärgård år 1979, Han har därför frågat mig vilka åtgärder som regeringen har vidtagit för atf förebygga oljeutsläpp, bekämpa oljeutsläpp fill havs samt förbättra den landbaserade organisationens beredskap för att bekämpa och sanera oljeutsläpp.

Eftersom interpellationen knyter an till de senaste oljeolyckorna, vill jag inledningsvis beröra dessa.

På västkusten har vid årsskiftet omkring 30 000 sjöfåglar fått avlivas. Även i Danmark, Holland och Norge har stora mängder sjöfågel drabbats av olja. Enligt min mening är det inte acceptabelt att skador av detta slag uppkommer genom vad som synes vara avsiktliga utsläpp. Vi måste förhindra att sådant upprepas. Det är därför viktigt med en effektiv övervakning, skärpta straff och ett intensifierat internafionellt samarbete. Kontakt har redan tagits med våra nordiska grannländer i syfte att effekfivisera övervakningen,

I Stockholms skärgård har omkring 1 200 kubikmeter olja tagits upp efter den ryska tankern José Martis grundstötning. Utomordentliga insatser har gjorts av personalen i deltagande myndigheter och kommuner. Samarbetet mellan de berörda myndigheterna och kommunerna har fungerat bra. En bidragande orsak till def goda resultatet är att planläggningen provades vid en samordnad ledningsövning under hösten 1980, Bekämpningen av oljan är nu avslutad, men man måste räkna med atf det efter vintern krävs en ytterligare rengöring av stränderna.

Efter oljepåslagen i Bohuslän i november 1978 och i Stockholms skärgård i april 1979 har ett omfattande utredningsarbete bedrivits. Det har omfattat åtgärder både för att förebygga oljeförorening och för atf genom en effektivare bekämpning begränsa skadorna av en sådan förorening. Stora delar av utredningsarbetet avslutades under åren 1979 och 1980, Samtidigt med remissbehandlingen av ufredningsförslagen vidtog regeringen åtgärder för att få fram ett kompletterande utredningsmaterial. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen en proposifion med förslag till samlat handlingsprogram för miljösäkra sjötransporter, I propositionen läggs fram förslag fill åtgärder för att förebygga oljeutsläpp och bekämpa olja till sjöss, I propositionen kommer också att behandlas bl, a, frågan om uppbyggnad av regionala förråd av oljebekämpnings- och saneringsmateriel. Materielen är avsedd att ställas till kommunernas förfogande vid eft större oljepåslag för att effektivisera bekämpningen i sfrandzonen.

Samtidigt med detta mera långsikfiga arbete för att stärka den svenska beredskapen har uppbyggnaden av bekämpningsorganisationen fortsatt. Under detta budgetår sker en kraftig förstärkning av resurserna. Två miljöskyddsfartyg av typen Sea-truck har nyligen levererats från Lunde varv.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Otn åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

121

9 Riksdagens protokoll 1980/81:73-74

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för au förebygga oljeutsläpp, m. m.

122

Eft tredje fartyg av samma slag är under byggnad.

Regeringen uppdrog i beslut den 18 december 1980 åf generaltullstyrelsen aft upphandla ytterligare två sådana fartyg vid varvet. Vid Djupviks varv på Tjörn byggs f, n, ett kombinerat bevaknings- och miljöskyddsfartyg, Defta är avsett att förstärka beredskapen på Vänern, Under hösten 1980 levererades ett utsjöbevakningsfartyg fill tullverkets kustbevakning från Karlskronavarvet, Detta fartyg är byggt så att def också kan användas för ledning av oljebekämpningsoperafioner fill havs. Ett andra utsjöbevakningsfartyg levereras under år 1981,

Förutom nybyggnad av åtta fartyg har anslaget för beredskap för oljebekämpning fill havs m, m, under budgetåret 1980/81 ökat från 9,2 milj, kr, fill 12,2 milj, kr,, alltså med 30 %,

Ett arbete har satts i gång för atf man effektivare skall kunna utnyttja marinens resurser vid större oljebekämpningsoperafioner. Likaså pågår på det internafionella planet arbete för att möjliggöra en operativ samverkan med våra grannländer vid omfattande olyckshändelser. Även dessa åtgärder medverkar till att höja den svenska beredskapen.

Vad gäller åtgärder för att förebygga oljeutsläpp fill havs hör dessa till stor del till kommunikationsministerns ansvarsområde. Jag kan efter samråd med honom lämna följande uppgifter.

Det bedrivs såväl internationellt som nationellt eft omfattande arbete för att komma till rätta med avsiktliga oljeutsläpp och med oljeutsläpp till följd av sjöolyckor,

Sverige har alltid varit mycket aktivt i internationella sammanhang när det gäller tillkomsten och fillämpningen av internafionella regler som bl, a, höjer kraven på fartygens standard, Def internationella arbetet har lett fill en rad betydelsefulla konventioner, såsom havsföroreningskonventionen, kallad MARPOL 73/78, som beräknas träda i kraft i slutet av nästa år, och sjösäkerhetskonvenfionen, kallad SOLAS, som i sin senaste version är i kraft sedan den 25 maj 1980, Här bör också nämnas 1974 års Helsingforskonven-tion, som trädde i kraft den 3 maj 1980 och som gäller skyddet av Östersjöns marina miljö, Sverige har tillträtt samtliga dessa internationella överenskommelser.

När det gäller def nationella arbetet kan nämnas att riksdagen förra året antog regeringens förslag till en ny lagstiftning om vattenförorening från fartyg. Vidare kan nämnas att sjöfartsverket i maj 1979 redovisat ett samlat program för ökad farledssäkerhet. Det omfattar bl, a, farledsutmärkning, lotsning, trafikinformation, trafikföreskrifter, fartygens utrustning m, m. Den första etappen för genomförande av programmet har inriktats på farleder med intensiv eller miljöfarlig trafik.

Inom ramen för programmet har sjöfartsverket successivt infört frafikin-formafionssystem i olika farledsområden. Sedan i maj 1980 finns trafikinformation bl, a, i Stockholms skärgård, I årets budgetproposition föreslås också medel för trafikinformation i Göteborgs- och Mälarområdena, En försöksverksamhet med trafikövervakning i Malmöområdet i samverkan mellan marinen, kustbevakningen och sjöfartsverket är under uppbyggnad, I

samarbete med övriga Östersjöstafer påbörjas den 1 juli 1981 en försöksverksamhet med positionsrapportering av bl, a. vissa oljetankfartyg i Östersjön,

Eft annat sätt aft förhindra de avsiktliga utsläppen är att minska möjligheterna för att undgå upptäckt. Detta kan - förutom genom spaning från luften - ske genom parfikelmärkning av oljeresfer för att kunna härleda ett utsläpp fill def skyldiga fartyget. Partikelmärkning av lastrester på tankfartyg festades genom eft fältförsök under andra halvåret 1979, I försöket delfog samtliga Östersjöns sfrandstater. Det har emellertid visat sig aft ytterligare prakfisk försöksverksamhet behövs.

Jag kan sammanfattningsvis säga att omfattande åtgärder redan har vidtagits och aft ett förslag till ytterligare åtgärder för atf öka sjösäkerheten och för atf förstärka vår oljeskyddsberedskap läggs fram inom kort.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

Anf. 32 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunministern för svaret. Det är långt och utförligt, och jag skall strax kommentera def.

När oljan gick till, heter en utställning som konstnärer, författare, fotografer, marinbiologer m, fl, i anslutning till Gerlesborgsskolan i Bohuslän har arrangerat. Den visades här nere på kulturhuset för fyra månader sedan. Utställningen skildrade det stora oljepåslagef i Bohuslän i november 1978 och över huvud taget de konsekvenser som oljepåslagen ger.

När utställningen visades här i Stockholm, var saneringsarbefet efter oljepåslagef i stort sett avslutat. Men efter def har vi tyvärr fått nya påslag, ständiga påslag av olja ifrån Nordsjön, Man tycker aft det är ett tröstlöst arbete man håller på med, Kustbevakare och saneringspersonal gör fina insatser, men vad hjälper det. Man frågar sig ibland om vi skall få en asfalterad kust i Bohuslän,

Bohuskusten ligger illa till för de oljeförande strömmarna, Def gäller utsläppen från fartyg men också spillet från oljeborrplaftformarna i Nordsjön, Vid fillräckligt olyckliga förhållanden blir det, som 1978, ett sådant där våldsamt påslag, där stora delar av kusten på grund av 'den hårda stormen smetas ned långt upp på land.

Vi vet att marinbiologer i dag kan konstatera aft de senaste årens oljeutsläpp förändrat livet i våra vatten, I ytskikt som sträcker sig 15 meter ned har def kunnat påvisas att många djurarter har slagits ut. Det betyder ett fattigare ekosystem i våra vatten. På sikt kan det i sin tur påverka fisket och människors liv. Vi vet t, ex, aft fiskens reprodukfionsplatser, de grunda havsvikarna i Bohuslän, är illa utsatta.

Vi måste ta marinbiologernas varningssignaler på allvar, I ett förlängt perspektiv finns annars risken för att def levande och fina havet blir ett dött hav, med allt vad det för med sig, Def är en skakande påminnelse vi nu upplever om en framfid som är möjlig men som vi måste göra allt för aft förhindra att den blir verklig. Vi måste alltså ta itu med de här problemen rätt över.

Fru falman! När vi diskuterade oljepåslagen i Bohuslän för två år sedan här

123

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

124

i kammaren hade jag anledning att rikta ganska hård krifik mot massmedias bevakning av den miljökatastrofen. Det gällde inte de massmedia som finns på västkusten, för de bevakade verkligen ordentligt, utan jag riktade kritik mof stockholmska massmedia. För dem var miljökatastrofen i Bohuslän i stort sett en okänd katastrof,

I dag vill jag säga att det har inträff en klar förbättring. Massmedia - både press, radio och TV- har ställt upp på ett alldeles utomordentligt sätt. De har inte gjort det genom att skriva skandalreportage osv,, utan i seriösa och bra reportage har de visat konsekvenserna av de senaste oljepåslagen, både oljeufsläppet här i Stockholms skärgård och de upprepade utsläpp och påslag som vi haft på Bohuskusten, Och def är bra, därför att det skapar eft tryck på myndigheterna för att åstadkomma någonting.

Efter påslaget i Bohuslän skrev vi socialdemokrater i Bohuslän en motion. Det var som vi tycker en räft omfattande mofion, även om def infe gällde omfånget, för den var på knappt två sidor i riksdagstrycket. Vi tog då upp en rad förslag till åtgärder, både förebyggande åtgärder - för def är ju def vikfigaste - och bekämpnings- och saneringsåtgärder.

Jag tänkte gå fillbaka till den mofionen litet grand - men inte för aft jag vill framhäva oss socialdemokrater genom def. Jag tycker f, ö, atf det här är en fråga av den angelägenheten atf det över huvud taget inte finns någon anledning att söka partipolitisk strid, utan här måste alla goda krafter samordnas för att vi skall nå resultat. Den motion vi skrev var inte bara vårt verk, ufan den hade vuxit fram i samarbete med dem som jobbade med oljan - kustbevakare, saneringspersonal, marinbiologer som gett synpunkter, länssfyrelsetjänstemän, miljövärnet i Västsverige, sjöfolk och sist men inte minst journalister som engagerade sig i frågan,

I mofionen pekade vi bl, a, på - jag gör ingen omfattande redovisning nu -oljeutvinningen i Nordsjön, Frågorna kring den är något som rör och handläggs av den stat på vars konfinenfalsockel utvinningen pågår.

Vi vet av erfarenhet aft oljeplaftformarna ligger så till aft strömmarna därifrån sveper in mot Bohuskusten, I en interpellationsdebatt här i kammaren för två år sedan visade jag på bildskärmen en bild på flaskpost som kommit ifrån borrplattformarna, bl, a, en från Bravoplattformen, Def hade tagit bara fyra veckor för den aft nå in till Bohuskusten från Bravo,

Strömmarna går alltså på det sättet. Därför, sade vi i mofionen, måste det fill internationell kontroll. Detta får infe vara ärenden för oljeborrförefagen och de enskilda staterna, I mycket stor utsträckning rör det sig ju om vad vi kallar internationellt vatten,

I går såg vi ett TT-meddelande som gör oss som bor i. Bohuslän ännu oroligare. Det våren f. d. professor från Chalmers, en geolog, som menade aft oljebolagens intresse för borrhålen ute i Nordsjön upphör när självtrycket i hålen upphör.

Han menar att det inte finns några internationella regler för hur man skall hantera läckoreller avveckla borrhål. När oljan inte längre kommer upp med självtryck upphör oljebolagens intresse för hålet, säger han och fortsätter: "Det vanligaste är då atf man bara plockar ihop sin utrustning och lämnar

hålet öppet, Deffa kan läcka olja flera år framåt," Förhåller def sig på det sättet är det ju alldeles fruktansvärt. Deffa innebär förödande konsekvenser för oss som bor runt omkring Nordsjön. Här måste alltså krafttag till.

Vi pekade vidare på rapporteringsskyldigheten. Sedan den förra interpellationsdebatten har en sådan frätt i kraft. Det fanns en internationell överenskommelse, men vad vi då kunde konstatera var att internationella överenskommelser måste följas upp av motsvarande lagstiftning i resp, land. Det är någonting som man ofta försummar, men nu finns det en sådan.

Vi talade i motionen också om registrering av oljeletande fartygs färdvägar. Vi har nu en posifionsrapportering som försöksverksamhet. Jag vill understryka vad kommunministern sade i def föregående frågesvaret om att detta är någonting som måste utvidgas utöver gränsen mellan Skagen och Göteborg, Vi måste alltså ha en positionsrapportering som täcker hela Nordsjön. Det är märkligt att man i luften kan hålla reda på def minsta lilla enmotoriga flygplan, medan det skall vara så svårt att hålla reda pä de fartyg som trafikerar våra hav. Det är för mig en gåta. Den saken måste gå att lösa rätt över, alltså infe bara för Östersjön.

När det gäller partikelmärkning av oljelaster sade vi atf det aren metod att sätta "visitkort" på oljan. Man kan på detta sätt spåra upp oljeutsläppen. Def har förekommit en försöksverksamhet på detta område, och det gäller nu bara att få den atf fortsätta.

Vi pekade också på möjligheten atf ha moftagningsanläggningar i alla svenska hamnar för oljespill av alla de slag. Vi sade atf det naturligtvis kräver atf man också inför bestämmelser om obligatorisk kvittblivning, dvs. atf fartygen är skyldiga aft göra sig av med allt oljespill.

Vi sade i motionen att def krävs ytterligare resurser för aft utreda miljöbrotf av den här typen. Till de förebyggande åtgärderna hör också att man ger resurser för att utreda miljöbrotf. Det är först när syndarna vet att det finns resurser aft utreda som de skärper sig, om - det vill jag tillägga - det finns kännbara ekonomiska sanktioner.

Vi sade vidare att det krävs en internationell samverkan för att bygga upp en beredskap för bekämpning av stora oljeutsläpp.

Vi sade ocksä atf def krävs förbättrade resurser för kustbevakningen. Def är bra att kustbevakningen under de senaste åren fått vissa förstärkningar, men det krävs en ytterligare utbyggnad.

Vi pekade också på den regionala landbaserade beredskapsorganisationen för att ta hand om ilandfluten olja.

Framför allt miljövärnet på västkusten pekade ocksä på det forsknings-och utvecklingsarbete som delvis är i gång men som behöver intensifieras ytterligare. Det gäller framför allt naturligtvis bekämpningsutrustning och allt sådant. Jag är naturligtvis medveten om att def finns en rad företag som försöker göra sig stora vinster av dessa problem, men det finns också seriösa företag som verkligen anstränger sig aft ta fram lämplig bekämpningsutrusf-ning.

Några av dem gör det i samarbete med Styrelsen för teknisk utveckling. Det är viktigt att det arbetet fortsätter, och det är viktigt att möjlighet ges att

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

125

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

126

prova ut all den utrustning som arbetas fram, Def är naturligtvis också viktigt att man prövar bekämpningsorganisafionen, övar den, så aft den fungerar när oljan slår till nästa gång.

Detta var några av de punkter vi tog upp i motionen. Civilutskottet behandlade vissa av dem och hänvisade fill pågående utredningar. Men jordbruksutskottet gjorde en mycket klar markering, en, tycker jag, utomordentligt fin genomgång av den här motionen och av andra motioner i samma ärende. Vid den tidpunkten hade också oljepåslagef här i Stockholms skärgård diskuterats en längre tid.

Efter denna omfattande genomgång av motionerna sade jordbruksutskottet den 15 maj 1979 - vilket också blev riksdagens beslut - att man av regeringen krävde snara och kraftfulla åtgärder. Det har snart gått två år sedan dess. Det är i detta avseende jag och många med mig tycker att vi har ett problem: Varför skall allfing fa så lång fid? Mycket av def vi föreslog, och som även senare föreslagits, har varit rätt självklara saker. Betänkandet Ren tur, som är väldigt omfattande, tycker jag i de flesta stycken är utomordentligt bra. Det betänkandet presenterades i juni 1979. Det kan inte behöva ta upp till tvä år för att få i gång åtgärderna. Vid årsskiftet 1979-1980 presenterade sjöövervakningskommiffén och oljeskyddskommitfén sina förslag. Det är bara ett år sedan, så i det fallet är def kanske förklarligt att förslag infe kommit fram än.

Folkpartiregeringen tog några initiativ direkt efter def att Ren fur kommit med sitt betänkande - MIST-utredningen kanske vi skall kalla den. Bl. a. tog den initiafiv till utredningen om bemanningen av våra kuster. Den utredningen - fillsyn av kusterna - lämnade sitt förslag i februari 1980. Där finns också en hel del goda förslag när det gäller bevakningen.

Nu vill jag direkt ställa några frågor angående svaret. Interpellationssvaret är omfattande och bra, som jag sade, men det behövs kanske nägra klarlägganden. Statsrådet talar om effektiv övervakning, skärpta straff och eft intensifierat internationellt samarbete. Jag skulle vilja fräga; Hur långt har det internationella samarbetet kommit? Hur långt har man kommit i funderingarna på skärpta straff? Jag tror det sitter en utredning om defta, när är den klar? Hur långt har kontakterna med våra nordiska grannländer för aft effekfivisera övervakningen kommit? Statsrådet säger också atf def skall komma en proposition - i mars, enligt propositionsförteckningen - där man bl. a. skall behandla förslag till åtgärder för atf förebygga oljeutsläpp och bekämpa olja fill sjöss. Där skall också finnas förslag om uppbyggnad av de regionala landbaserade sanerings- och oljebekämpningsförråden. Def låter väldigt bra, men jag vet infe vad defta innehåller. Jag skall naturligtvis inte försöka pressa kommunministern att i dag avslöja vilka förslagen är. Men jag vill gärna säga att det som läckt ut om förslagen, bl. a. genom jordbruksministern på ett symposium här i Stockholm i måndags, räcker inte. Det måste till mer än det han har aviserat, därför hoppas jag verkligen att propositionen innehåller betydligt mer än def.

I svaret påpekas också atf samarbete sker med marinen när det gäller större oljebekämpningsoperafioner och att man arbetar på att möjliggöra

operativ samverkan med våra grannländer vid omfattande olyckshändelser. Def är väldigt viktigt aft vi får den möjligheten, och vi har tagit upp det i vår mofion. Här vill jag fillägga att det också är vikfigt atf den organisation som man håller på att diskutera sig fram till också får möjligheter fill samövning så atf den kan ingripa direkt i händelse av ett stort oljeutsläpp.

Vidare sägs def atf en del av detta hör till kommunikafionsministerns ansvarsområde. Förvisso är def många departement som har atf handlägga dessa frågor. Det får vi naturligtvis acceptera, men det gäller att ändå försöka samordna kontrollen, övervakningen, bekämpningen etc.

Av svaret framgår vidare aft ett trafikinformafionssystem håller på att byggas upp i Göteborg. Vi känner fill grundstöfningsproblemen där. Vi vet att säkerheten behöver utökas när det gäller inloppet till Göteborg. Det är värdefullt med samordnad lotsning och annat som ingår i det avtal man har träffat med Göteborg. Vid årsskiftet inträffade en grundstötning med åtföljande oljeutsläpp som åstadkom svåra skador på stora delar av södra skärgården där.

Sen vill jag ta upp frågan om partikelmärkning. I svaret redovisas ett fältförsök som gjordes under andra halvåret 1979. Vi vet ju-och det visste vi innan försöket startades - att def här är en användbar metod. Enligt svaret behövs ytterligare försöksverksamhet innan man definitivt bestämmer sig. Det är väl O.K. att man behöver utvidga, förbättra osv. Men varför infe låta det här fältförsöket få pågå tills man har hittat den bästa metoden? Varje försök av def här slaget innebär ju att vi verkligen får möjligheter att spåra oljesyndare.

Slutligen beträffande utredningen Tillsyn av våra kuster: Människorna längs våra kuster känner oro för att bemanningen vid våra kustposteringar skall minskas ytterligare. Propåer om sådana indragningar kommer. Men varje gång ett oljepåslag inträffar behövs de kustposferingar vi har. I utredningen Tillsyn av våra kuster föreslås en samordning av personahnsat-serna i skärgården. När kommer regeringen med ett förslag med anledning av den utredningen?

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

Anf. 33 Kommunministern KARL BOO:

Fru falman! Låt mig först säga aft frågor som anknyter till oljeskador självfallet är av väldigt stort intresse särskilt för människorna i kustområdena och skärgårdsområdena. Naturligtvis engagerar dessa frågor även oerhört många andra människor, både i vårt land och i andra länder. Storleken av frågan som sådan kan sägas och måste sägas vara betydande,

Karl-Erik Svartberg har ställt många frågor. Först vill jag emellerfid erinra om att det i alla frågor som kräver både nordiskt och internationellt samarbete tar synnerligen lång tid atf komma fram fill ett resultat. Vi kan se aft det måste komma att ta lång fid atf få många av de aktuella frågor som väckts och som gäller förändringar i lagstiftningen etc, förankrade och förverkligade.

Vad gäller Karl-Erik Svartbergs fråga om oljeutsläppen och den inverkan som oljeplattformarna har i Nordsjön vill jag bara erinra om att oljeskydds-

127

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

kommittén självfallet hade att överväga också den problematiken. Jag vill ufan att ge någon direkt detaljbeskrivning av vad det är fråga om säga, aft allt deffa givetvis kommer atf prövas i det fortsatta nordiska samarbetet, I övrigt har oljeskyddsarbetet, som jag sade, också en internationell anknytning. Det är naturligtvis viktigt att det finns go i detta arbete, men det gäller också aft få med de andra berörda staterna,

Karl-Erik Svartberg ställde vidare frågan varför inte försöksverksamheten på partikelmärkningsområdet fick fortsätta. Jag vill bara erinra om aft vi infe ensidigt beslöt om tidsbegränsningen, ufan att det var fråga om en överenskommelse med andra länder.

När det gäller frågor som har med sanktioner att göra vill jag bara erinra om atf redan den nya lagstiftningen ger större möjligheter att beivra de åtgärder def gäller. Vi räknar med atf den utredning som nu pågår i aktuellt departement skall vara klar i juli i år. Den utredningens förslag och bedömningar torde enligt mitt sätt att se komma att leda till förslag om hårdare sanktioner,

I fråga om bekämpningsverksamheten förekommer det en stark satsning också på forskning och utveckling. Jag vill bara erinra om att Styrelsen för teknisk utveckling har fått i uppgift aft i eft femårsprogram belysa och lägga fram förslag i dessa frågor och att det programmet beräknas komma atf kosta 30 milj, kr, under denna tidsperiod.

Med anledning av frågan varför det kommer atf förflyta så lång tid från def att utredningen "Ren tur" presenterades och till dess aft den proposition som nu är under utarbetande läggs fram vill jag bara erinra om att man känt ett behov av kompletterande utredningar till denna utredning och att sådana också gjorts. Propositionen kommer, som jag har redovisat i mitt svar fidigare, snart aft föreläggas riksdagen.

När det gäller partikelmärkningen vill jag bara säga att ytterligare insatser har gjorts från svensk sida och att regeringen kommer atf fa ställning fill denna fråga när partikelmärkningsufredningen har lagt fram sitt betänkande, som kan väntas redan om någon vecka.

Det skulle självfallet vara intressant att ytterligare belysa många andra frågor som Karl-Erik Svarfberg har tagit upp här. Jag vill bara göra den sammanfattningen att det, även om det är viktigt att vi kommer fram fill lösningar i mänga delar av defta frågepanorama, ocksä är svårt atf snabbt komma fram i de önskade riktningarna, med tanke på att vi i vissa fall måste få till stånd en bred internationell överenskommelse, om de åtgärder som vi är så angelägna om skall ge någon effekt.

128

Anf. 34 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Fru talman! Jag är glad aft jag kan notera att kommunministern är så klar över betydelsen av de här frågorna. Det är ju på det sättet - vi är medvetna om detta - att så länge vi transporterar olja mäsfe vi ta med i beräkningen aft def kan inträffa olyckor. Och bara de utsläpp som sker genom olyckshändelser ger oss problem nog att kämpa med. Därför är det så vikfigt att vi kommer fill rätta med de avsiktliga utsläppen. Def är där vi måste sätta in de

största krafterna, utöver naturligtvis aft vi förbättrar säkerheten till sjöss genom bättre fartyg, bättre farleder och allt sådant.

När jag frågar varför allting behöver ta sådan tid, syftar jag naturligtvis inte på överenskommelser med våra nordiska grannar eller på andra internafionella överenskommelser, för där är jag medveten om att det tar fid. Frågan är bara om man inte kan förbättra handläggningen, snabba på den, genom att vid sidan av de internationella övergripande överenskommelserna också gå direkt stat på stat för aft den vägen - alltså i direkta samtal med resp. stater -försöka skapa opinion i de här frågorna och även nå snabbare resultat.

Kommunministern har i svaret sagt att vi är pådrivande här i Sverige. Ja, det skall vi vara, därför atf vi har upptäckt vad de här problemen för med sig. Det är glädjande ifall det kommer ett förslag om ökade sankfioner i juli. Då hoppas jag också atf det snabbt läggs fram ett regeringsförslag, så atf vi kan komma till rätta med problemen.

Låt mig sedaUjfa upp den verksamhet som STU - Styrelsen för teknisk utveckling ~ är inne på. Det är många intressanta projekt på gång. Jag har bara stött på några av dem som samarbetar med STU, och de framför den bestämda uppfattningen aft det är svårt här i Sverige atf få bekämpnings-materiel, utrustning osv. utprovade. Det är där jag skulle vilja aft man fick till stånd ett bättre samarbete mellan STU, kustbevakningen och andra intressenter, så atf man fick en direkt uf provning av materielen. En sådan utprovning är lika vikfig som det jag pekade på förut, att man skall öva bekämpningsorganisafionen så atf den fungerar, när nästa oljepåslag kommer - för att det kommer, def vet vi. Det är alltså bara fråga om när det kommer.

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

Anf. 35 Kommunministern KARL BOO:

Fru talman! Det är väl tyvärr så, som Karl-Erik Svarfberg sade, aft vi inte, hur effektiv vi än gör en tillsynsorganisation, kan räkna med att det aldrig någon gång kommer att hända någon olycka. Trots alla åtgärder för att förebygga olyckor måste vi självfallet fil syvende og sidst ha en bra beredskap.

Beträffande beredskapen är ju de praktiska övningarna mycket viktiga. Det gäller att få det hela atf fungera och att snabbt "komma fill skott". Jag vill bara erinra om att vi i den delen har årliga samövningar i de nordiska länderna. Mycket snart - jag tror det har träffats överenskommelse om det denna vecka- skall en ledningsövning mellan strandstaterna runt Nordsjön äga rum för att effektivisera utryckningen och åtgärdsinriktningen. Därutöver är syftet med övningen givetvis att snabbt få i gång eft samarbete över gränserna.

När det gäller bemanningsutredningen och dess förslag kommer övervägandena i anslutning därtill atf finnas med i propositionen. För min del var jag mycket tilltalad av grundtanken i utredningens betänkande, nämligen att man utöver en effekfivisering skulle få en så bra samordning att man i den skulle kunna involvera de regionalpolitiska aspekter som kunde vara angelägna.   Jag   menar  att  även   om   åtgärdsansvaret   ligger   hos  olika

129

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Om åtgärder för att förebygga oljeutsläpp, m. m.

departement och olika myndigheter är det självklart att vi måste ha en mycket bra samordning i totalperspektivet.

Jag har redovisat de insatser som har gjorts och de förstärkningar som har skett genom ökade anslag till den tekniska utrustningen. Ytterligare sådana förstärkningar kommer att föreslås i den proposition som skall framläggas, I detta sammanhang vill jag också gärna poängtera att svensk teknisk kunnighet är internationellt erkänd. Vi har fått förfrågningar från länder ute i världen om hjälp i deras utvecklingsarbete. Jag tror att det är en mycket viktig sak att poängtera också i den här debatten.

Det är viktigt att man i olika sammanhang har en intensiv vilja att vara med och hjälpa till på skilda sätt för att förebygga i det stora perspektivet och också, när det har hänt olyckor, ingripa för att lindra skadorna.

130

Anf. 36 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Fru falman! Det var bra atf kommunminisfern tog upp samarbetet med Styrelsen för teknisk utveckling och de insatser som görs för atf fa fram bekämpningsutrusfning. Jag har precis samma uppfattning därvidlag som kommunministern - att vi ligger mycket långt framme när det gäller den tekniska utvecklingen på detta område. Det är alltså viktigt att vi här hemma tar till vara de utvecklingsmöjligheter som finns, så att de kan skapa jobb här i Sverige och metoderna inte säljs till utlandet därför att def är svårt att få dem utprovade osv.

Jag gläder mig åt betänkandet om bemanningen av våra kuster. Jag delar kommunministerns uppfattning att det är ett utmärkt förslag att man skall väga samman olika faktorer och infe se ensidigt till besparingar i en sektor utan i stället se samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt på problemet. Det gläder mig att detta kommer med redan i den här proposifionen.

Jag vill avslutningsvis än en gång tacka för svaret och uttrycka förhoppningen atf denna proposition verkligen skall ge oss litet mer än det som redovisats för oss tidigare. Det ligger nämligen ett tryck från folk ute i kustbandet på alla polifiker - inte bara på regeringen - att det måste hända någonting på detta område. Jag hoppas verkligen atf det inte skall bli någon partipolitisk träta om det förslag regeringen lägger fram, utan att detta är så brett och allomfattande att vi kan ställa upp bakom det. Att det sedan kan behöva kompletteras på en eller annan punkt är inget större problem - det skall vi i så fall hjälpas åt med,

6 § Föredrogs och hänvisades
Motion

1980/81:1923 yrkandena 3 och 4 fill arbetsmarknadsutskottet i övrigt till näringsutskottet

7 § Föredrogs och bifölls
Interpellationsframsfällningarna 1980/81:93 och 94

8        § Anmäldes och bordlades
Förslag

1980/81:13 Fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel för år 1980

9        § Anmäldes och bordlades
Mofion

1980/81:1924 av Knut Wachtmeister m. fl.

med anledning av proposition  1980/81:91 med vissa bestämmelser om hemtillverkning av vin

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Anmälan av interpellation

10 § Anmäldes och bordlades

Konstifufionsutskotfefs betänkanden

1980/81:12 om  informationsutbyte  mellan  myndigheter som  bekämpar

organiserad och ekonomisk kriminalitet (prop, 1980/81:78) 1980/81:14 om godkännande av europeisk ramkonvention om samarbete

över  riksgränser  mellan  lokala  och  regionala samhällsorgan  (prop,

1980/81:77)

Näringsutskottefs betänkande

1980/81:29 om insyn i statliga företag (prop. 1980/81:22)

Civilutskottets betänkande

1980/81:13 om anslag på filläggsbudget II till bostadsförsörjning m, m, (prop, 1980/81:101)

11 § Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 5 februari

1980/81:95 av Per Unckel (m) till utbildningsministern om temaforskningen vid universitetet i Linköping:

Temaforskningen vid Linköpings universitet representerar ett nytt vetenskapligt arbetssätt. Genom samverkan över de traditionella disciplingränserna skapas förutsättningar för att finna nya samband och därmed skapa ett bättre kunskapsunderlag för en rikfig samhällsutveckling. Temaforskningen medverkar också till att ge Linköpings universitet den särskilda profil som varje högre utbildningsansfalt har anledning att sträva efter - i synnerhet i ett litet land som vårt,

I årets budgetproposition föreslås ingen förstärkning av temaforskningen, trots att ett program för en successiv utbyggnad sedan länge finns. Stor

131

Nr 74

Fredagen den 6 februari 1981

Anmälan av interpellation

förståelse har emellerfid uttalats från flera håll för atf utbyggnadsplanen har måst förskjutas. En verksamhet av temaforskningens karaktär behöver och kan t, o, m, gynnas av en lugnare utveckling så atf arbetsformeriia successivt kan utvecklas, I ett samhällsekonomiskt läge som det vårt land f, n, befinner sig i är det naturligt att återhållsamhet visas också på områden som annars skulle bedömas som särskilt angelägna,

Samfidigt som förståelse uttalats för de uteblivna nysatsningarna i årets budgetproposition har emellertid oro uttalats för att den tro på temaforskningen som idé som statsmakterna tidigare manifesterat nu skulle ha mattats, Mof denna bakgrund ber jag atf fill utbildningsministern få ställa följande fråga:

Anser utbildningsministern alltjämt att femaforskningen vid Linköpings universitet har ett sådant värde att utbyggnaden kommer att fortsätta, om än i långsammare takt?

132

12 § Kammaren åtskildes kl, 11,12,

In fidem

BENGT TORNELL

/Gunborg Apelgren