Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:70

Tisdagen den 3 februari

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 26 januari.

2 §. Meddelande om svar pä interpellation 1980/81:72

Anf. 1 Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap. I § riksdagsordningen får jag meddela följande. Min avsikt har varit att den 2 februari besvara en interpellation av Marie-Ann Johansson om samhällets inflytande pä datautvecklingen. Marie-Ann Johansson hade emellertid inte möjlighet atf fa emot svaret den dagen. Jag har därför kommit överens med henne att besvara interpellationen den 9 februari.

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Meddelande om interpellationssvar

Otn provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

3 § Svar på frågorna 1980/81:210 och 213 om provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

Anf. 2 Statsrådet CARL AXEL PETRI;

Herr falman! Bertil Mäbrink har frågat industriministern om vad avsikten är med de pågående och planerade borrningarna i Hälsingland.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan,

Gunnel Jonäng har frågat mig dels om jag vill medverka till att provborrningar inte påbörjas i en kommun utan atf skälig information ges fill kommunen och kommuninvånarna, dels om jag är beredd atf medverka till att kommuner som i folkomröstningen om kärnkraft sagt nej till kärnkraft inte kommer i fråga när det gäller förvaring av kärnkraftsavfall.

Jag besvarar dessa frågor i ett sammanhang.

Programrådet för radioaktivt avfall har påbörjat ett större undersökningsprogram för aft finna bergkroppar som är lämpliga för slutlig förvaring av använt kärnbränsle och högakfivt avfall frän defta. Enligt vad jag erfarit

103

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

avses undersökningarna komma atf omfatta ett tiotal olika platser i Sverige, bl. a. vissa områden i Hälsingland.

Berfil Måbrink har gjort gällande att provborrningarna i Hälsingland utförs under stort hemlighetsmakeri.

Innan programrådet inleder ingående geologiska undersökningar på någon plats, informeras länsstyrelsen och kommunen. Så har också skett i detta fall. Om kommuner eller länsstyrelser så önskar, medverkar programrådet också i informationsmöten för kommuninvånarna. Därutöver tillhandahäller programrådet informationsmaterial om den verksamhet som programrådet bedriver.

Riksdagen har antagit regeringens förslag till energipolitiska riktlinjer (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr 1979/80:410). Dessa innebär, som en konsekvens av resultatet av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan, bl. a. atf det svenska kärnkraffsprogrammet skall omfatta tolv kärnkraftsreaktorer som skall användas längst fill är 2010.

Det nu gällande kärnkraftsprogrammet stöds av en majoritet av det svenska folket. Den elenergi som produceras i kärnkraftverken kommer hela Sverige till godo. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört finner jag ingen anledning att, med hänsyn till eventuella lokala majoriteter i kärnkraffsom-rösfningen, verka för att undanta vissa regioner i Sverige frän den typ av geologiska undersökningar som programrådet f. n. genomför.

104

Anf. 3 GUNNEL JONANG (c):

Herr talman! Jag ber aft fä tacka för svaret på min fråga.

Jag tänker infe orda så mycket om Pravs informafion till Ovanåkers kommun och dess invånare, utan bara konstatera att man helt enkelt infe bär sig ät på det sätt som Prav har gjorf. En kommun har räft atf ställa krav pä ordentlig information innan åtgärder vidtas. Det är det minimum av anständighet som är nödvändigt i umgänget mellan myndigheter och befolkning. Prav har självt i lokalpressen medgivit att programrådet tillämpar en annan informationsteknik nu efter Kynnefjäll.

Jag skall inte heller spilla ord på Bergvik och Ala AB, som gav fillstånd till provborrningar på sin mark. Det är ansvarslöst handlat gentemot den kommun inom vars gränser företaget äger stora skogsmarker. Det är den snöda vinningen som talar.

Energiministern anser tydligen atf def är moraliskt försvarbart att överväga slutförvaring av kärnkraftsavfall i en kommun där en majoritet av befolkningen i folkomröstningen sade nej till kärnkraft. Jag anser inte det.

Dessutom vill jag påpeka aft när det gäller Hälsingland över huvud taget har det aldrig någonsin utlokaliserats någonting dit. När def t. ex. varit fråga om aft utlokalisera statlig verksamhet har man inte funnit Hälsingland på kartan. Men nu passar det, när det gäller avfallsförvaring och eventuell uranbrytning. Jag tycker fakfiskt att det känns bittert.

Jag vill fräga energiministern: Om Ovanåkers kommunledning nu säger att man tänker använda sitt kommunala veto och säga nej till avfallsförvaring.

slutar då Prav atf provborra? Det är helt meningslöst atf provborra om man inte får lägga något avfall där.

Jag har ytterligare en viktig fråga att ställa till energiministern: Är det inte dags-nu atf förkasta KBS-metoden? Är det inte dags att Sverige inser och medger att denna metod helt enkelt är omöjlig? Andra länder har redan insett detta. Nu i dagarna har amerikanska forskare varnat Sverige för KBS-metoden, då man anser atf blyet i kapslarna efter 500 är t. o. m. är giftigare än det radioakfiva avfallet. I somras sade FN:s atomenergiorgan lAEA att det inte gär att hindra att avfallet kommer ut i grundvattnet. Problemen är sä komplicerade, sade man, att man inte vet vad som kan hända. Om vi frän svensk sida fortsätter med KBS-metoden innebär def bara slöseri med resurser, och det innebär också atf vi kan förlora vårt internafionella anseende om vi ägnar oss ät att använda sädana metoder. Vi måste lösa de här frågorna globalt.

Anf. 4 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret pä frågan.

Frågan om provborrningarna handlar inte otn huruvida dessa skall göras i kommuner som hade nej-majoritet eller i kommuner som hade ja-majoritet vid folkomröstningen i mars förra året.

Provborrningar för atf undersöka om något berg är lämpligt för förvaring av atomsopor skall enligt min mening över huvud taget inte fä förekomma någonsfans i värt land. Det är därför jag har ställt frågan på det sätt jag har gjort. Min mofivering för detta är kort och gott att det inte är vetenskapligt belagt aft bergrum skulle vara en möjlig förvaringsplats för atomsopor.

Den s. k. KBS-metoden är ett falsarium och saknar därmed naturligtvis vetenskapligt värde. Jag kan understryka den sista frågan som Gunnel Jonäng ställde, nämligen om det inte är dags aft över huvud taget skrota KBS-metoden. Det finns ingen internationell instans som har bemödat sig om att ta KBS-metoden som något argument när det gäller förvaring av radioaktivt avfall. Vi vet också att av 19 internationella remissinstanser avvisade 16 KBS förslag. Vi vet dessutom att internationella vetenskapsmän, arbetat i många tiotal är med förvaringsproblematiken och ännu inte hittat någon lösning. KBS arbetade några månader, men så blev också dess förslag ett falsarium, som jag sade.

Den kraffiga reaktionen mof Pravs borrningar är berättigad. Jag tycker atf man skall sluta upp med försöken aft fa till lösningar som kan få katastrofala konsekvenser. Vad man i stället måste fortsätta med är forskning. Samtidigt måste man låta atomsoporna stå så att man hela tiden kan kontrollera desamma. Har man en gäng stoppat ner soporna i ett berg har man också förlorat kontrollen över dem.

Det är naturligtvis också helt möjligt aft minska användningen av kärnkraften. Man behöver inte bygga tolv reaktorer. Vi har som bekant överskott på energi i dag - det känner energiministern fill.

Till sist: KBS har försökt aft göra sin lösning smakligare genom atf hävda aft Cogémaavtalet skulle innebära krav pä förglasning. Men bergrumsför-

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

105

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

varing är inte säker ens om man använder förglasning. Jag vill påstå att man frän KBS sida ljuger också i det här avseendet. 1 Cogémaavtalet finns nämligen ingen som helst garanti om förglasning inskriven.

Anf. 5 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag vill först framhålla atf vi enligt alla tre linjerna i folkomröstningen skulle fä en viss mängd använt kärnbränsle - lät vara långt mindre enligt linje 3 än enligt linje 1 och 2. När vi nu kommer atf fä använt kärnbränsle här i landet måste vi betrakta omhändertagandet av detta som en mycket vikfig säkerhetsfråga. Det är enligt min mening säkerheten och ingenting annat som skall vara vägledande för vårt handlande.

F. n. har vi en metod som vi har bedömt som säker, nämligen KBS-metoden. Vi har i och för sig fid aft arbeta vidare-och def skall vi också göra - för aft se om vi kan hitta ännu bättre metoder. Men sä länge vi inte har gjorf det måste vi arbeta med utgångspunkt i KBS-metoden, och då måste vi också fortsätta med provborrningarna. De gör utomordentligt liten skada i miljön - det är fråga om oerhört små ingrepp. Det vore enligt min mening oansvarigt aft i dag avbryta de borrningar som har säkerheten till syfte. Jag tycker aft vi alla har ett ansvar när det gäller aft klargöra säkerhetsaspekterna i den här frågan för de människor som naturligt nog känner oro, och jag hoppas atf få hjälp med atf förklara defta även frän Gunnel Jonäng och Bertil Måbrink.

Vi kommer aft behöva fa slutgiltig ställning fill de här frågorna först in på 2000-falet. När programrådets undersökningar är färdiga kommer kommunerna att få alla möjligheter att ta ställning till och yttra sig över dem. Men att i dag avbryta undersökningarna på begäran av en kommun tycker jag inte bör komma i fråga.

106

Anf. 6 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det är riktigt atf också linje 3 uttalade sig för ett kärnkraffsprogram, men det var begränsat och skilde sig väsentligt från det som förespråkades av linje 1 och linje 2. Det innebär ju infe att vi har gjorf avkall pä säkerhetsfrågorna, utan def är snarare tvärtom. Dem har vi hela tiden hävdat.

Jag tycker det är ologiskt aft som regeringen gör ä ena sidan erkänna att man är tveksam till KBS-metoden men ä den andra insistera på att den skall tillämpas. Trots att man själv är osäker och trots att alla internationella instanser som har med denna problematik atf göra inte vill ta i denna metod över huvud taget - av 19 internationella remissinstanser har 16 avvisat den -så håller regeringen fast vid atf def är den här metoden vi skall använda. ■ Eftersom man nu har gått in för atf borra sä intensivt som man gör, så tänker man tydligen också stoppa ned de här atomsoporna i berget. Det är verkligen inte att värna om säkerheten, utan det är snarare tvärtom. Det är oerhört värdslöst.

Är det då inte bättre aft vi t. v. har atomsoporna synliga så aft vi kan kontrollera dem och aft vi samtidigt satsar på forskning i samarbete med

internationella instanser för aft fä fram en säker definitiv förvaringsplats, om Nr 70

deffa nu över huvud taget är möjligt? Vilken kontroll har vi om vi en gång Tisdaeen den

stoppat ner soporna i berget och pluggat igen det? 3 februari 1981

Anf. 7 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Energiministern säger att vi har en viss mängd avfall och atf säkerheten är det vikfigaste. På den punkten är vi överens, men jag säger som Bertil Måbrink; Sätter vi säkerheten främst när det gäller slutförvaringen, måste vi också förkasta KBS-metoden, för mer och mer talar för atf denna metod icke ger oss nägon säkerhet. Vår regering har ansvaret för att alla i det här landet får sä stor trygghet och säkerhet som möjligt. Mer och mer uppgifter visar att detta är en omöjlig metod i framtiden. Vi har ju nu senast de amerikanska forskarna som varnar för metoden. Vi måste alltså söka oss fram pä andra vägar. Vad som är nödvändigt i dag är atf fastslå; Den här metoden håller inte.

Vi måste söka oss fram fill nya metoder, vi måste forska. Det skall inte göras enbart i värt land, utan def måste över hela världen bli en gemensam satsning pä forskning. Vi måste globalt hjälpas ät för att klara problemet med hanteringen av avfallet. Det är alltså nödvändigt aft globalt försöka komma fram fill lösningar och avtal som kan garantera den trygghet och säkerhet som vi alla är överens om aft sträva efter.

Om provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

Anf. 8 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag är överens med bäde Bertil Måbrink och Gunnel Jonäng om atf vi måste fortsätta arbetet på att få fram sä bra metoder som möjligt. Men tills vi har hittat bättre metoder, fär vi hälla oss till def bästa som vi har, nämligen KBS-metoden, som jag på intet sätt förkastar i dag. Jag säger bara atf det kan komma bättre metoder, men dessa finns alltså inte ännu. Så länge vi inte har förkastat KBS-metoden - och det har vi således infe gjorf ännu -skall vi också skaffa oss ett underlag för atf använda och utveckla den. Def goda behöver inte vara def bästas fiende. Vi skall fortsätta atf forska, men vi måste samfidigt utveckla den metod som vi här.

Anf. 9 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag blir litet förvånad, Carl Axel Petri. Inser inte Carl Axel Petri, vår energiminister, atf KBS-metoden är ute? Den är borta ur bilden. Alla de gedigna internafionella organ som verkligen kan de här frågorna och som verkligen har tittat på KBS-metoden har ju dömt ut den. De vill infe ens ta i den med tång. Ändå insisterar regeringen på atf def är en bra metod.

Jag talade om de 19 internationella remissinstanserna, varav 16 helt har dömt uf metoden. Vidare talade jag om att man i internationella sammanhang i 15-20 är har forskat om förvaringsproblemen utan aft hitta någon lösning. KBS kom efter några månader - kanske var det efter litet längre tid -och sade att det nu finns en lösning, varefter rnan satte i gäng och provborrade. Defta är, enligt min mening, oerhört ansvarslöst. Jag förstår de människor som reagerar, och jag tycker aft de skall fortsätta att göra det.

107

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om provborrningar för förvaring av radioaktivt avfall

Anf. 10 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr falman! Det dröjer ju länge innan det blir aktuellt med slutförvaring, varför vi har tid på oss att forska. Varför skall vi dä använda KBS-metoden, som mer och mer fördöms över hela världen? Jag tycker aft detta är helt felaktigt. Vi måste förkasta metoden och söka nya vägar. Tror vi atf vi aldrig kommer aft använda KBS-metoden, innebär det ju ett slöseri med resurser, om vi ändå arbetar med den. Jag är faktiskt också ängslig för hur Sveriges anseende internationellt kommer att påverkas. Kommer def att ta skada av aft vi arbetar med och tror pä metoder som man internafionellt förkastar? Jag är verkligen rädd för det.

108

Anf. 11 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag vill infe alls instämma i den nedvärdering av KBS-metoden som både Berfil Mäbrink och Gunnel Jonäng har gett uttryck åt. Den har efter omfattande utredningar bedömts som säker, och den bedömningen har vi i dag ingen anledning att ändra på. Men jag vill än en gång betona att vi har tid på oss. Under den fiden bör vi arbeta vidare. Men det ena hindrar inte det andra. Vi bör också arbeta vidare pä aft undersöka vilka möjligheter vi har aft förvara avfallet enligt KBS-metoden, och det kan vi göra, speciellt eftersom den inte förorsakar några skador.

Anf. 12 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr falman! Jag skall inte fortsätta debatten mycket längre. Men det är väl fel aft säga att KBS-metoden har bedömts som en säker förvaringsmetod. Vi kanske skall säga, att av de lösningar som man har prövat är KBS-metoden den bästa. Men det säger inte att det är en säker och bra lösning. Sä som jag här har redogjort för dömer man ut de internationella remissinstanserna, och def tycker jag är verkligt oroande.

Sedan har jag tagit upp Cogémaavtalet och påståendet att KBS-metoden skall innebära förglasning av avfallet. Nu vet jag att Cogémaavtalet är hemligstämplat, men energiministern vet också att det har läckt ut vad avtalet innehåller. I avtalet finns alltså ingen garanti för förglasning, och det gör hela KBS-metoden ännu farligare.

Anf. 13 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Vi får inte vara statiska i vårt tänkande. Även om det en gång i tiden slogs fast atf KBS-metoden var bra och man talade om avfallsfrågan var löst så måste man ständigt ompröva. När det sedan faktiskt kommer nya propåer, nya rön och nya forskningsresultat som visar att den här metoden inte är någonfing att satsa på, och när lAEA går ut med sina kommunikéer om avfallsfrågan på det sätt som sker, då måste också vi i värt land vara så pass öppna för debatt att vi tar till oss detta och diskuterar frågan ufifrån de nya förutsättningarna. Vi kan aldrig få vara statiska, utan vi måste ständigt ompröva - och det är nu dags att ompröva den här metoden.

4§ Svar på fråga 1980/81:218 om sysselsättningen vid Lövångers Elektronik AB

Anf. 14 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag avser vidta några åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Lövånger Elektronik AB.

Som John Andersson nämner i sin fräga försattes Lövånger Elektronik AB i konkurs sommaren 1980. Bolagets rörelse har därefter fortsatts av konkursboet. I samråd med industridepartementet har konkursförvaltaren försökt finna intressenter för en fortsatt verksamhet i Lövånger inom elekfronikomrädet. Den relativt långa fid som nu har förflutit sedan konkursen inträffade är tyvärr ett tecken på svårigheterna att finna intressenter som har förutsättningar och tillräckliga ekonomiska resurser att klara av en fortsatt drift.

Arbetet med att söka nä en lösning för framtiden fortsätter. Jag kan i dag inte säga något om resultatet av detta arbete.

Anf. 15 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag ber att fä tacka industriministern för svaret. Det är ett svar som inte län-mar något besked om framfiden för de anställda, utöver beskedet att arbetet för att nä en lösning fortsätter.

Det finns f. ö. mycket atf diskutera när det gäller detta företag. Bl. a. har facket påtalat ett flertal omständigheter som minst sagt verkar underliga. Men de tre minuter som står till mitt förfogande medger inte nägon längre utläggning därvidlag. Jag vill emellertid nämna atf företaget i juli förra året hade 107 anställda, i dag är det 66 anställda, och i morgon mister ytterligare 17 sina jobb.

Nu har det gått lång fid. Om ingenting händer är risken stor atf hela företaget försvinner - atf också de återstående anställda mister sina jobb.

Enligt min mening är en snar lösning önskvärd. Nu har det här företaget också en gäng varit ett statligt företag, och jag skulle vilja fräga industriministern om han kan tänka sig att staten ånyo gär in som ägare, för att möjliggöra fortsatt drift och pä detta sätt rädda jobben.

Anf. 16 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill vitsorda atf samhället gjort stora insatser för att rädda sysselsättningen i Lövånger Elektronik AB, och det pågår-som jag antyder i mitt svar - förhandlingar för att hitta en lösning på de nu aktuella problemen.

Jag skulle i det sammanhanget också vilja svara pä den sista frågan från John Andersson, nämligen om ett statligt övertagande skulle kunna vara aktuellt för atf säkra sysselsättningen. Det är inte aktuellt, och det skulle inte lösa problemen, eftersom företagets problem beror på marknadsförutsättningarna. Oavsett om staten är ägare eller om det är enskilda intressenter gäller det här aft få ett produktsortiment som har goda marknadsförutsättningar. Det är det arbetet som nu pågår.

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om sysselsättningen vid Lövångers Elektronik A B

109

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om verksamheten vid Boda glasbruk

Anf. 17 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Min fräga fill industriministern, orn det kunde finnas en möjlighet att det här företaget återgick till statligt ägande, grundar sig på att staten redan har satsat mänga miljoner i företaget. Men enligt vad industriministern nu uppger, ser han ingen möjlighet aft gä den vägen. Då får jag väl fill slut bara hoppas att industriministern påskyndar arbetet med att finna en lösning för företaget och att detta sker inom en snar framtid. Annars är ju risken stor atf företaget dör i en utdragen ovisshet - att de anställda lämnar företaget och företaget så att säga lägger ned sig självt.

5 § Svar på fråga 1980/81:224 om verksamheten vid Boda glasbruk

Anf. 18 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr falman! Lena Öhrsvik har med hänvisning fill riksdagens tidigare uttalade målsättning om bevarad sysselsätfningsnivå inom den manuella glasindustrin frågat mig om jag ämnar vidta nägon särskild åtgärd med anledning av avskedanden inom Kosta Boda-koncernen.

Riksdagen beslutade våren 1979 hemställa hos regeringen om att en samlad plan för samhällets insatser på glasindusfriområdef skulle upprättas (NU 1978/79:28, rskr 1978/79:207). Härvid framhölls bl. a. att målet när def gäller den manuella glasindustrin borde vara att bevara denna industris långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så att sysselsättnings-nivån skulle kunna behällas.

Regeringen har beslutat aft förelägga riksdagen ett förslag om ett treårigt åtgärdsprogram för den manuella glasindustrin. Förslaget omfattar ett fortsatt och förstärkt industripolitiskt stöd till branschen. Tyngdpunkten ligger i ökade exportfrämjande åtgärder. Statliga lånegarantier, s. k. särskilda strukturgarantier, föreslås för att underlätta finansieringen av företagens ansträngningar vad gäller marknadsföring. I programmet föreslås ingå visst stöd till designverksamhet och - i syfte aft höja den tekniska kompetensen inom branschen - teknisk fortbildning av vissa personalkategorier. Fortsatt investeringsstöd med avskrivningslän för investeringar i produktionsutrustning, som höjer effektiviteten, och i bättre arbetsmiljö föresläs också.

Den totala ramen för programmet är 36,5 milj. kr., vartill kommer särskilda strukturgarantier pä 25 milj. kr.

Det föreslagna åtgärdsprogrammet innebär en avsevärd satsning från samhällets sida för atf stärka den manuella glasindustrins, inte minst Kosta Boda-koncernens, konkurrenskraft och därmed trygga sysselsättningen pä sikt.

110

Anf. 19 LENA ÖHRSVIK (s);

Herr falman! Jag måste tacka för svaret på min fräga. Jag hade naturligtvis hoppats att det skulle lyda sä här: Åtgärder skall omedelbart vidtas för att stoppa nedskärningen i Boda! Men sä var ju inte riktigt fallet.

På våren 1979 beställde riksdagen en samlad pl-an för samhällets insatser i glasindusfrin. Målsättningen skulle vara den sorn anges i svaret, dvs. att bevara den långsiktiga konkurrenskraften och den konstnärliga kvaliteten, så att sysselsäftingsnivän skulle kunna bibehållas.

Branschen hade vi den tidpunkten 1 900 anställda. 1 utredningsförslaget, som kom i somras, föreslogs nedskärningar med 300 anställda. Medan utredningen har pågått har emellerfid antalet sysselsatta sjunkit med ungefär 300. Vi är alltså redan nu nere pä den nivå som utredningen tyckte var bra. Def finns f. n. 1 600 anställda. Nu har 70 personer vid Boda glasbruk varslats om avsked. Jag ville därför veta om industriministern tänkte vidta några särskilda åtgärder just beträffande Boda.

Jag är medveten om atf det i dag har presenterats en proposition om de statliga insatserna i glasindusfrin, och jag tackar särskilt för att jag fick den tillsammans med frågesvaret, eftersom jag har letat efter den tidigare i dag. Men den proposifionen gäller åtgärder under nästa budgetär, sä den är inte helt aktuell i def här fallet. Situationen är akut för de anställda i Boda glasbruk. Både aft man avskedar och sättet som man gör det på måste starkt ifrågasättas, tycker jag. Orn vi skall hälla oss till riksdagens målsättning skall inga nedskärningar få ske, utan i stället borde nyansfällningar göras. Därför vill jag fråga: Har industriministern haft någon kontakt rned företagsledningen och diskuterat detta?

När def sedan gäller sättet att avskeda har företaget verkligen uttryckt sig litet tokigt genom att ställa ultimatum till de anställda: Antingen lägger vi ner hela bruket eller också godtar ni aft vi plockar ut de 70 mest lönsamma och driver bruket vidare! Jag tycker def är eft ganska cyniskt resonemang, som inte hör hemma i 1981 års Sverige. Tyvärr är lagstiftningen på området bristfällig, men jag hoppas att industriministern vill vara med och rätta till bristerna.

Jag vill påminna industriministern om de allvarliga konsekvenser som varje nedskärning får, eftersom branschen är koncentrerad till fyra kommuner och bruket i regel är helt dominerande på sin ort. Dessa orters överlevnad sfär pä spel, med allt vad det innebär av sociala problem för människorna där. Jag har infe sett eller hört några protester från centerpartiet mot den utarmning av bygden som pågår. Därför vill jag fråga om industriministern tycker som jag, atf det får vara nog nu. Säg ifrån i sä fall! Vad en industriminister säger betyder ändå ganska mycket, och ännu mer betyder förstås vad han gör.

Mina följdfrågor är:

1. Har industriministern haft nägon kontakt med företagsledningen i Boda? Om inte, finns det i sä fall några planer på att ta en sådan kontakt?

2. Tycker indusfriniinisfern att det fär vara nog nu med nedskärningar när det gäller den manuella glasindustrin?

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om verksamheten vid Boda glasbruk

111

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om verksamheten vid Boda glasbruk

Anf. 20 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! När man diskuterar den manuella glasindusfrins framtid tror jag att man bör vara väldigt försiktig med aft använda prognoser för sysselsäffningsfal. Def är nu en ganska ordentligt satsning sorn samhället gör för den här branschen genom det treårsprogram som vi i dag förelagt riksdagen förslag om. Jag har goda förhoppningarom aft man pä den vägen-inte minst genom inriktningen mot stöd till marknadsföringsinsatserna - skall kunna hävda branschens utvecklingsmöjligheter. Låt oss alltså inte vara så defaitistiska och i förväg diskutera förefagsnedskärningar. I stället bör vi göra det n-iaximala av det stora och ganska ambitiösa program som vi i dag presenterat för riksdagen.

Jag har inte själv haft nägon ny kontakt med företagsledningen, men här sker genom både industriverket och industridepartementet en fortlöpande diskussion med glasindustrins skilda företag. Det har alltså förekommit sådana kontakter i skilda sammanhang.

När det gäller företagens personalpolitik, som Lena Öhrsvik tar upp, måste det vara företagens ansvar att tillsammans med facket lägga upp denna. Här kan staten infe gä in med pekpinnar och dirigera företagen, så länge dessa rör sig inom lagens råmärken.

Anf, 21 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr falman! Industriministern säger att det förekommer fortlöpande kontakter med företaget. Jag vill fräga om man vid dessa kontakter gjort klart för företaget att riksdagen hade vissa intentioner med sina beslut. Eller vad har kontakterna gått ut på?

Industriministern hänvisar hela tiden till def förslag som framlagts i dag. Jag har inte haft tillfälle atf fa del av det och tänker därför inte diskutera det. Men nu gäller det den akuta situationen i Boda. Jag fick inget svar på min andra fråga, om industriministern inte tycker att det fär vara nog med nedskärningar nu när dessa sä hårt drabbar en bygd som är beroende av just den här branschen. Det är en väldig koncentration av glasbruk till just de fyra kommuner som jag nämnde, och varje liten nedskärning fär allvarliga sociala konsekvenser.

Def är inte bara Boda som skär ned, utan det sker även pä andra häll, ehuru inte i samma omfattning. Det gäller t. ex. 10 anställda i Orrefors. Pukeberg halveras och får ungefär 35 anställda kvar. Även Mäleräs halveras, och där blir def 12 anställda kvar. Men det är i Boda som situationen är helt akut, och därför ville jag veta om man tänkte göra någonfing speciellt just med tanke på den orten.

112

Anf. 22 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Lena Öhrsvik vill veta om vi gjort klart för företagen vilka intentioner-som hon säger-riksdagen hade. Det har ju riksdagen själv talat om för alla intresserade genom det beslut som riksdagen fattade. Men riksdagen har dess värre inte kompletterat detta mål rned att också ange hur marknaden skall skapas, utan det har varit vår uppgift atf försöka konstruera

de åtgärder som skall ge företagen den marknad som de behöver för att hälla sysselsättningen uppe. Svaret är alltså att den proposition som vi nu lagt fram innehåller förslag till de åtgärder som vi frän samhällets sida kan vidta för att ge både de stora och de små glasbruken en chans till utveckling.

Sedan vill jag gärna instämma med Lena Öhrsvik när hon säger att utarmningen av den här bygden inte bör få fortgå. Men det viktiga är ju att människor har sysselsättning. Man fär tolerera atf det sker en viss förändring. Jag vill påpeka atf sysselsättningsutvecklingen i de här bygderna inte är sä negativ som man ibland gör gällande. Här förekommer ju också en utveckling av annat näringsliv. Infe minst har utvecklingsfonderna i de berörda länen gjort en betydelsefull insats i det avseendet.

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Om verksamheten vid Boda glasbruk

Anf. 23 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr talman! Def är bra att industriministern nu för första gången instämmer i atf det fär vara nog med nedskärningar. Men det vore än bättre om han sade def litet högre. Jag har förut uppmanat industriministern: Ryt till så att det hörs ända ner till Småland! Jag tror inte att man där riktigt har förstått att industriministern ändå har denna uppfattning, eftersom industriministern fidigare inte tagit avstånd från utredningsförslaget osv.

Vi skall naturligtvis återkomma och diskutera den proposition som i dag har framlagts. Vi fär se vad den innehåller och vilka konsekvenser dess förslag kan få. Men jag tycker att def hade varit bra för de anställda i Boda om industriministern klart hade sagt: Här fär infe någon nedläggning ske, och vi skall omedelbart ta kontakt med företagsledningen.

6 § FöredrcSgs och hänvisades Propositionerna 1980/81:74 fill socialutskottet 1980/81:87 och 93 fill näringsutskoftet 1980/81:96 till utrikesutskottet

7 § Föredrogs och hänvisades Redogörelse

1980/81:9 fill finansutskottet

8 § Föredrogs och hänvisades
Motion

1980/81:1921 fill skatteutskottet

9 § Föredrogs och bifölls
Interpellafionsframställningarna 1980/81:89 och 90

10 § Anmäldes och bordlades

Proposifionerna

1980/81:84 med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m. m.

1980/81:89 om vissa frågor rörande glasindustrin

113

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

11 § Anmäldes och bordlades

Redogörelse

1980/81:2 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1980

Anmälan av inter
pellation Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 3 februari

1980/81:91 av Maj Britt Theorin (s) till handelsministern om den svenska vapenexporten:

Enligt uppgift i Londontidningen Observer har Boforstillverkad sofistikerad utrustning, laserstyrda robotar RBS 70, salts till Mellersta Östern, närmare bestämt till Dubai och Bahrein. Uppgifterna bekräftas av SlPRl, som hänvisar till ett flertal oberoende källor, exempelvis Military Balance, Internafional Insfitufe for Strategic Studies och Defense of Foreign Daily. Enligt uppgift i Military Balance har dessutom Tunisien beställt RBS 70, som ännu ej levererats.

Enligt Observer har diplomatiska källor i Dubai bekräftat att Bofors levererat RBS 70 till Dubai Central Command. Enligt uppgift i Observer skall ett bolag som ägs av en sydostasiatisk regering möjligen ha varit inblandat. Bofors har ett regionalt kontor i Singapore. Dä inga licenser har beviljats för RBS 70 utanför Sverige och tillstånd inte heller har givits att sälja RBS 70 till Dubai och Bahrein enligt krigsmaterielinspekfören, återstår endast att Bofors direkt eller indirekt har försålt RBS 70. En väg kan vara atf RBS 70 i delar levererats till Singapore och där satts ihop och levererats vidare.

Mot bakgrund av detta ber jag att till handelsministern fä ställa följande frågor:

1. Kan handelsministern dementera uppgifterna att RBS 70 finns i Dubai och Bahrein?

2. Är det möjligt och rimligt att delleveranser med sammansättning utomlands och eventuell vidareförsäljning kan ske utan svenskt tillstånd?

3. Anser handelsministern det tillfyllest att krigsmaterielinspekfören ensam och inte eft parlamentariskt organ skall kontrollera ansökningar och besluta om tillstånd för vapenexport?

114

13 § Meddelande om fråga

Meddelades atf följande fråga framställts

den 3 februari

1980/81:250 av Tommy Franzén (vpk) fill budgefministern om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten:

Den ekonomiska brottsligheten ökar kraftigt i Sverige. Skaftesystemets utformning underlättar skatteflykt och skaftefusk. De obetalda skatteskulderna till staten uppgår till ungefär 7 000 milj. kr. Av dessa faller ca 75 % på endast 10 % av gäldenärerna.

Flera utredningar, bl. a. frän brottsförebyggande rådet, har presenterats utan aft några åtgärder vidtagits.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga budgetministern:

Avser regeringen att komma med förslag om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, och vilken inriktning kornmer i sä fall dessa förslag atf ges?

14 § Kammaren åtskildes kl. 15.41.
In fidem

Nr 70

Tisdagen den 3 februari 1981

Meddelande om fråga

BERTIL BJORNSSON

/Anne-Vera Hellerstedt