Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:57

Måndagen den 12 januari

Kl. 11.00

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Välkomstord

Overlämnatide av budgetpropositionen

Överlämnande av kommittéberättelsen

1 § Välkomstord

Anf. 1 TALMANNEN;

Jag hälsar er alla hjärtligt välkomna till det fortsatta arbetet under 1980/81 års riksmöte.

2 § Överlämnande av budgetpropositionen

Budgetministern ROLF WIRTÉN avlämnade regeringens proposifion 1980/81:100 med förslag till statsbudget och yttrade

Anf. 2:

Herr talman! Jag ber att få överlämna regeringens budgetproposition för budgetåret 1981/82.

3 § Överlämnande av kommittéberättelsen

Justitieministern HÅKAN WINBERG avlämnade regeringens skrivelse 1980/81:103 med redogörelse för verksamheten inom kommittéväsendet och anförde

Anf. 3:

Herr talman! Jag ber att få överlämna kommittéberättelsen för år 1981.

4§ Justerades protokollen för den 12, 15, 16, 17, 18 och 19 december 1980.

5 § Talmannen meddelade att Hädar Cars (fp) även fortsättningsvis skulle tjänstgöra som ersättare för Birgit Friggebo.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Meddelande om sammanträdestider m. m.

Om påskyndande av sexualbrottskommitténs arbete

Om åtgärder mot polisövergrepp mot invandrare

6 § Meddelande om sammanträdestider m. m.

Anf. 4 TALMANNEN:

Till kammarens ledamöter har utdelats en preliminär plan för kammarens sammanträden under fiden den 12 januari-den 8 mars 1981, Denna plan överensstämmer med tidigare lämnat förhandsmeddelande.

Jag vill erinra om att till kammarens ledamöter utdelats bl. a. en förteckning över propositioner avsedda att avlämnas under våren 1981 och ett meddelande om riksdagens arbete m. m.

7 § Svar på fråga 1980/81:191 om påskyndande av sexualbrottskommitténs arbete

Anf. 5 Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat mig vilka skälen är till att en ny ordförande i sexualbrotfskommiftén inte har utsetts och vad jag avser att göra för att påskynda utredningsarbetet.

Eva Hjelmströms första fråga saknar numera aktualitet, sedan ordföranden i arbetsdomstolen, hovrättslagmannen Johan Lind, den 15 december förra året förordnades till ordförande i sexualbrottskommittén. Som svar på den andra frågan får jag erinra om aft det både i de ursprungliga direktiven för kommittén och i de filläggsdirekfiv som utfärdades i december 1979 anges att uppdraget bör fullgöras skyndsamt. Min förhoppning är därför aft kommittén - där ju Eva Hjelmsfröm själv är ledamot - kommer att arbeta med den skyndsamhet som uppdragets natur medger.

Anf. 6 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga. Det är riktigt att den nu saknar aktualitet, eftersom en ny ordförande äntligen har utsetts-jag tycker fortfarande att det tog en anmärkningsvärt läng tid. Det är också min förhoppning att kommittén, vars arbete är så viktigt inte minst för kvinnorna i vårt land, skall kunna arbeta skyndsamt och lägga fram konkreta förslag.

8 § Svar på fråga 1980/81:193 om åtgärder mot polisövergrepp mot invandrare

Anf. 7 Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Eva Winther har frågat mig vilka åtgärder som enligt min mening bör vidtas för att förhindra aft invandrade svenska medborgare utsätts för övergrepp av polisen i form av diskriminerande och brutal behandling.

Som svar på frågan vill jag först erinra om det för Eva Winther välkända

förhållandet att det behövs en viss kontroll för att Sverige skall kunna upprätthålla principen om den reglerade invandringen, Aft medborgarskapet för den som reser in i landet skall kunna kontrolleras vid gränsen är ju självfallet, men även den s, k, inre utlänningskontrollen har sedan gammalt ansetts oundgänglig. Vid antagandet av den nya uflänningslagstiftningen har också förutsatts att det även i fortsättningen behövs en viss medborgarskapskontroll även inom landets gränser. Denna kontroll ankommer på polisen, som här har en både grannlaga och otacksam uppgift. Det är naturligtvis utomordentligt angeläget aft uppgiften utförs under stort hänsynstagande till det obehag som den kan innebära för enskilda personer och att man försöker undvika varje åtgärd som kan uppfattas som kränkande eller diskriminerande.

Rikspolisstyrelsen och invandrarverket har nyligen tillsatt en gemensam arbetsgrupp för atf se över formerna för kontrollen. Jag finner det naturligt och rikfigt att de ansvariga myndigheterna fortlöpande ser över formerna för en verksamhet som i så hög grad som den här aktuella berör enskilda människors integritet.

Men man måste också hälla i minnet atf polisen i sin verksamhet mycket ofta utsätts för beskyllningar om fel eller övergrepp, som vid närmare kontroll visar sig vara obefogade eller överdrivna. Utlänningskontrollen utgör därvidlag inget undantag. Klart är ju dock atf fel kan begås även av polisen och atf varje misstanke om detta måste föranleda en grundlig och objektiv undersökning av de ansvariga organen. Som jag har förutskickat i budgetpropositionen avser jag att inom kort ta upp frågan om ändrade regler för handläggningen av anmälningar mot polispersonalen.

Viktigast är emellertid att man i all den utsträckning som är möjlig förebygger varje risk för ett diskriminerande uppträdande gentemot invandrare från enskilda polismäns sida. Som jag ser det är defta framför allt en utbildningsfråga. I den proposition (1980/81:13) om polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. som Eva Winther har nämnt har jag understrukit vikten av att eleverna vid polishögskolan får en grundlig och allsidig information om invandrarnas situafion. Jag har också föreslagit att prakfik vid andra samhällsorgan -1, ex. de kommunala invandrarbyråerna -skall bli ett nytt inslag i polisutbildningen.

Jag kan också nämna att en arbetsgrupp med representanter frän rikspolisstyrelsen och invandrarverket redan har arbetat snart ett är med att se över utbildning och information inom polisväsendet, dels i fråga om uflänningslagstiftningen, dels vad gäller allmänna invandrar- och minoritetsfrågor. När det gäller de senare frågorna har arbetsgruppen föreslagit en förstärkning bestående bl. a. i förlängd utbildningstid på alla stadier i polisiitbildningen. Det framlagda förslaget tillämpas redan pä försök till stor del.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om åtgärder mot polisövergrepp mot invandrare

Anf. 8 EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Jag ber aft fä tacka för svaret. Det är utförligt, och jag tycker atf det visar att justitieministern far allvarligt på de rapporter från olika häll

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om åtgärder mot polisövergrepp mot invandrare

som kom i slutet av förra året och som gällde diskriminerande, kränkande och brutal behandling från polisers sida mot invandrade svenska medborgare. Det rörde sig om händelser i samband med den inre utlänningskontrollen men också vid andra kontakter mellan invandrare och polis.

Låt mig först säga, aft vi helt klart behöver inre utlänningskontroll. Jag menar att det i detta sammanhang finns två viktiga begrepp, som vi bör slå vakt om,,nämligen rättssäkerheten och förtroendet för polisen.

Alla människor i vårt land måste behandlas på ett sätt som inte kränker deras värdighet och deras integritet och som står i överensstämmelse med svensk lag, vare sig det gäller svenska medborgare eller utlänningar, och det är särskilt viktigt att polisen agerar på ett sådant sätt' att det kravet tillgodoses.

Polisen har en dubbelroll: dels att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, dels att vara allmänheten fill stöd och hjälp. Därför är det mycket viktigt att förtroendet för polisen inte rubbas. Jag tror att de flesta som arbetar inom polisen är medvetna om att förtroende är något ömtåligt; det får inte missbrukas, det är lätt att fördärva och det är svårt att återställa.

Vad jag är ute efter med min fråga är just att få en diskussion fill stånd om vad vi kan göra för att förebygga och motverka sådana händelser som rapporterats.

Vi måste ha någon sorts kontroll. Men kan den genomföras på eft enklare sätt? Måste man ha pass, eller kan körkort eller idenfitetskort av annat slag godtas? Tycker Håkan Winberg som Stockholms polismästare att det vore praktiskt om alla som inte ser ut som svenskar bär pass pä sig? Kan vi finna smidigare former?

I samband med diskussionen i december sade man från polishåll, att ännu ingen anmälan i sådana här fall hade lett till åtal. Det sades också av dem som hade varit utsatta för diskriminerartde behandling, att det ibland var svårt att få polisen att ta emot en anmälan. Nu säger Håkan Winberg i sitt svar att det kommer förslag till ändringar när det gäller utredningar av just dessa ärenden. Jag skulle, eftersom jag infe själv hunnit ta del av detta, vilja fråga vilka förslag som i budgetproposifionen nu framläggs avseende förändring av handläggningen av dessa ärenden.

När det gäller de förebyggande åtgärderna måste man titta på tre saker: • rekrytering, utbildning och personalstöd.

Det är viktigt att de som anställs som poliser är lämpliga för polisyrket. Naturligtvis är det svårt atf avgöra vem som är lämplig, men att de som skall ägna sig åt det här arbetet har människointresse tror jag är något som är väldigt viktigt,

I fråga om utbildningen vill jag säga att jag är glad över vad som nu håller på att hända på det området. Jag tänker på förslagen i proposition 1980/81:13 som visar att åtskilliga viktiga förändringar i utbildningen kommer att göras så att man tillgodoser elevernas behov av en bättre kontakt med samhällslivet och av att lära sig mera om ämnen som rör samhällsfrågor.

Anf. 9 Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr falman! Jag är överens med Eva Winther om aft det är viktigt att vi har en öppen och bra attityd i förhållande till invandrarna och att det är nödvändigt att motverka eventuella tendenser fill diskriminering.

Låt mig först säga att det rent allmänt är vikfigt att svenska medborgare har en sådan öppen attityd och att vi vill motverka diskriminering i vårt dagliga umgänge med varandra. Här tror jag att diskrimineringsutredningen har en väldigt viktig uppgift. Den har bl. a. i uppdrag att utarbeta ett samlat program för att motverka fördomar och diskriminering i fråga om invandrare och andra minoriteter i Sverige. Sedan är det ju så att polisen har ett svårt arbete, och det är därför speciellt viktigt aft polisen nalkas sina svåra uppgifter med en öppen och fördomsfri attityd.

Eva Winther frågade vad som nu föreslås beträffande anmälningar mot polismän för brott i tjänsten. Det gäller ju en fråga som har utretts under ett antal år, och av den budgetproposition som nu har lagts fram framgår att olika regler skärps. Ett snabbare åklagarinträde slås fast. Vidare anges i propositionen att utredning beträffande misstänkta poliser i fortsättningen skall komma att genomföras av polismän i annat distrikt än där den misstänkte polismannen tjänstgör. Slutligen skall det finnas möjligheter för de polifiskt valda ledamöterna i polisstyrelserna att granska dessa frågor. Detta tillsammantaget tror jag utgör några steg mot en bättre handläggning av de här ärendena. Nu vill jag inte påstå - och det har man inte heller sagt i den utredning som gjorts - att ärendena infe har skötts bra hittills, men onödiga misstankar om felaktigheter kan försvinna i och med defta.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om åtgärder mot polisövergrepp mot invandrare

Anf. 10 EVA WINTHER (fp):

Herr falman! Jag håller med om att poliser har ett svårt arbete, och det har jag också framhållit i min fråga.

Jag hoppas att de åtgärder som nu kommer aft vidtas när det gäller handläggningen av anmälningar om myndighetsmissbruk - jag vill kalla det så -i form av diskriminering av människor skall medföra dels att ärendena tas upp fill åtal på ett bättre sätt, dels att man får bort den misstanke som finns om att ärendena inte handläggs på ett riktigt sätt.

De nya förslagen när det gäller utbildningen innebär en förbättring för de poliser som nu börjar sitt arbete inom yrket, men vilka insatser görs för att vidareutbilda de redan verksamma poliserna? Det är ju oerhört viktigt aft hela poliskåren får en grundläggande kunskap om invandrarfrågor, om invandrarnas kultur och värderingar. Många invandrare kommer långt bortifrån och representerar kulturer som ju är väldigt olika vår egen.

Jag sade tidigare aft poliserna har eft påfrestande arbete. De blir ofta provocerade och hotade, och de skall många gånger reda ut mycket ångestskapande situationer. De ordningspoliser man ser är ofta mycket unga, och jag undrar därför om infe poliserna helt enkelt skulle behöva ett personalstöd. De skulle behöva fä diskutera sina erfarenheter och upplevelser tillsammans med en utomstående konsult för atf bättre kunna klara av sitt jobb.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om remissbehandling av rapport om fjärrvärme från Forsmark

Anf. 11 Jusfifieministern HÅKAN WINBERG;

Herr talman! Det Eva Winther sade om polisens ålder tror jag är ett förhållande som i första hand gäller för Stockholm, där det ju rätt ett besvärligt vakansläge under många år och där man haft mycket unga polismän. Jag tror att vi är på väg mot en bättre fingens ordning så fill vida att polismännen stannar kvar i Stockholm längre, och då får man ett större antal poliser som är litet äldre.

När det gäller utbildningen av de poliser som redan är i tjänst vill jag erinra om den arbetsgrupp som omnämndes i svaret. I den arbetsgruppen finns det representanter från rikspolisstyrelsen och invandrarverket, och arbetsgruppen har till uppgift att just se pä den här utbildningen och fa reda på vad som kan göras för att utvidga eller komplettera den.

Anf. 12 EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Jag tror atf det är väldigt vikfigt att poliserna i sin utbildning får en bättre kontakt med samhället, och jag är glad över Håkan Winbergs förslag om att man också skall kunna arbeta och praktisera på invandrarbyråer. När det gäller de mer samhällsorienterande ämnen som nu kommer att ingå i polisutbildningen är frågan, om det inte skulle vara bättre om man läste dessa ämnen på universitetet, innan man fogs in till en specialutbildning som en fortsättning på polisutbildningen. Detta skulle kanske kunna ge de blivande poliserna större möjligheter att uppleva samhället och träffa andra ungdomar. Nu är de mycket unga när de kommer till polisskolan och formas i den miljön. UHÄ har ju sagt att det inte finns någon möjlighet aft ta emot poliskullarna, eftersom det rör sig om så många människor. Därför har det föreslagits att man i stället skulle låta lärare komma fill polisskolan. Jag undrar om det inte vore möjligt att se på den här saken, för jag tror att det skulle vara mycket värdefullt för de unga poliserna att få studera tillsammans med andra ungdomar.

9 § Svar på fråga 1980/81:186 om remissbehandling av rapport om fjärrvärme från Forsmark

Anf. 13 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd att se till att rapporten Fjärrvärme frän Forsmark blir föremål för en bred remissbehandling, innan den föranleder ytterligare åtgärder eller ställningstaganden.

Rapporten är en teknisk-ekonomisk utredning, som utförts av Storstockholms Energi AB (STOSEB) och statens vattenfallsverk. I utredningen studeras ekonomin för ett alternativ med värmeavtappning från kärnkraftsblocket Forsmark 3 och överföring av hetvatten till Stockholm, jämfört med ett alternafiv med koleldade kraftvärmeverk i Stockholmsregionen.

STOSEB förklarar i rapporten att man genom förhandlingar med berörda intressenter slutligt vill pröva Forsmarksalternativets genomförbarhet.

Vatfenfallsverket är pä vissa villkor berett att medverka till aft STOSEB

kan genomföra Forsmarksalfernafivet.

STOSEB och vatfenfallsverket förklarar gemensamt att förhandlingar med sikte pä att genomföra Forsmarksalfernafivet snarast bör inledas mellan Forsmarks Kraftgrupp AB och STOSEB.

STOSEB har i en skrivelse till regeringen framhållit att det är angeläget atf regeringen i energipropositionen håller möjligheten öppen att grunda basförsörjningen av Storstockholms värmebehov på överföring av hetvatten från Forsmark.

Riksdagen har i anslutning fill proposifion 1979/80:170 som sin mening gett regeringen till känna att riktlinjer bör anges för hur storsfädernas värmeförsörjning bör ordnas.

I den kommande energipropositionen kommer storstädernas värmeförsörjning aft behandlas.

En remissbehandling av den aktuella rapporten är inte nödvändig för de riktlinjer för storstädernas värmeförsörjning som regeringen kommer att föreslå i energipropositionen.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om remissbehandling av rapport om fjärrvärme från Forsmark

Anf. 14 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Petri för svaret på min fråga.

Förslaget om en hetvatfenledning från Forsmark till Stockholmsområdet är ju inte vilket litet projekt som helst utan eft projekt som långsiktigt skulle få utomordentligt stora konsekvenser för Stockholmsregionens energiförsörjning och egentligen också för landets energiförsörjning, eftersom det här handlar om en så stor bit av den totala energiförsörjningen. Det rör sig om utomordenfiigt stora belopp. En rejäl bit av de kapitalresurser som vi kan använda på energisidan skulle tas i anspråk för ett sådant här projekt. Det skulle också i framfiden innebära en mycket hård styrning av hela energisystemet i Stockholmsregionen. På grund av aft detta är ett system med mycket tunga fasta kostnader och ganska små rörliga kostnader motverkar man kraftigt möjligheterna att i den här regionen introducera alternafiva energikällor av olika slag. Man motverkar också hushällningsåtgärder av olika slag.

Att projektet har sådana här mycket djupgående konsekvenser gör det ju oerhört viktigt med en bred debatt i Stockholmsregionen omkring projektet och omkring alternativa lösningar för Stockholmsregionens energiförsörjning. Det är viktigt att alla tänkbara förslag kan komma fram och kan ventileras och bedömas tillsammans med det här projektet.

Självfallet borde det i första rummet vara STOSEB;s ansvar aft gå ut med remissen - det framgick också av min fråga att jag tycker det, vill jag minnas. Men nu har man alltså lämnat över rapporten till regeringen utan aft lyssna vare sig på kommuner eller på intresserade organisationer och organ i regionen eller på andra häll. Därför blir jag litet fundersam när statsrådet Petri säger aft han infe tänker skicka ut rapporten på remiss. Jag tolkar visserligen svaret så atf de riktlinjer som aviseras i proposifionen inte kommer att bygga på rapporten i någon nämnvärd utsträckning, eftersom

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om remissbehandling av rapport om fjärrvärme från Forsmark

man infe anser aft en remissbehandling är nödvändig för dessa riktlinjer, och jag förstår aft man inte kommer att göra några ställningstaganden som så aft säga närmar oss en sådan här hetvatfenledning. Jag vill gärna säga aft jag ser det som någonting mycket positivt. Men ändå borde det vara angeläget, inför formulerandet av riktlinjerna och inför de ställningstaganden som riksdagen skall göra, att vi får denna breda debatt och atf alla parter - även intresserade organisationer, alla kommuner, alla partier i alla kommuner, som ju i stor utsträckning inte finns representerade - kan lämna sina förslag till och synpunkter på hur regionen skall klara sin energiförsörjning. Därför hoppas jag att man på något sätt från regeringens sida kommer aft medverka fill att vi får den här breda debatten i Stockholmsregionen.

Anf. 15 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag vill bara klargöra hurdan beslutssituationen är i den här frågan.

Det är ju så att beslut om värmeförsörjningen i Storstockholm i sista hand fattas av kommunerna själva inom regionen. Vad man kan göra i energipropositionen är att ange olika alternativ och riktlinjer och förutsättningar för olika alternativ. Det är alltså infe fråga om ett slutligt ställningstagande.

Det är mot den bakgrunden jag har menat att någon remissbehandling nu inte är behövlig. Skulle det - och det vill jag gärna säga - i en framfid bli aktuellt med eft beslut om en hetvatfenledning, måste självfallet en samlad prövning av olika konsekvenser komma till stånd, och den samlade prövningen måste föregås av en remissbehandling.

Anf. 16 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag är naturligtvis helt pä det klara med atf det är kommunerna som beslutar på vilket sätt de vill lösa frågan om sin värmeförsörjning. Staten är givetvis i och för sig inblandad via Vattenfall och är alltså part i en tänkt uppgörelse. Statsmakterna har ett stort intresse av atf frågan löses, eftersom det som sagt är en mycket stor del av den totala energiförsörjningen i Sverige som här diskuteras.

Möjligheten att introducera alternativa energikällor och möjligheten att göra energihushållningsinsatser i Stockholmsregionen har naturligtvis effekt pä den totala situationen i landet, eftersom ungefär en femtedel av Sveriges befolkning bor här. Det är också därför som det kommer något slags riktlinjer för eller synpunkter på Stockholmsregionens och andra storstadsregioners energiförsörjning i proposifionen. När man nu skall redovisa olika alternativ och möjligheter - som man tydligen tänker göra - hade kanske de synpunkter som kunde komma fram vid en remissbehandling av rapporten varit en god hjälp i arbetet, eftersom det finns flera bra förslag på hur vi skall klara värmeförsörjningen och energiförsörjningen i Stockholmsregionen. Men vill man inte välja den vägen, så finns det givetvis andra vägar.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min starka förtröstan och förhoppning atf regeringen kommer aft lägga ned stor möda pä att verkligen ta fram de olika

idéer som finns, t. ex. frän Folkkampanjen mot kärnkraft och från andra håll, om hur vi på miljövänligaste och ur långsikfig synpunkt bästa sätt skall klara en energiförsörjning i Stockholmsregionen och underlätta energihushållningsinsatser och införandet av ny energiteknik i Stockholmsregionen.

10 § Svar på fråga 1980/81:198 om en planerad kraftledning mellan Svartbyn och Hjälta

Anf. 17 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig om jag är beredd att vidtaga åtgärder för atf ändra den tänkta dragningen av en kraftledning mellan Svartbyn och Hjälta sä aft dragningen genom byn Sjömellankälen undviks.

För att dra fram och begagna en kraftledning erfordras tillstånd, s. k. koncession. Koncessioner meddelas av regeringen eller, i vissa fall, av statens industriverk, som också bereder ärenden om koncessioner. Enligt vad jag har inhämtat har en ansökan avseende en ledning för 400 kV mellan Svartbyn och Hjälta getts in till industriverket av statens vaftenfallsverk. Ansökningen remissbehandlas f. n.

Det är därefter industriverkets uppgift att ufifrån de inkomna synpunkterna pröva om den föreslagna ledningssträckningen kan godtas eller om andra alternafiv bör övervägas. Skulle det visa sig aft markägare, kommun och myndigheter inte kan bli överens om ledningsdragningen, skall ärendet överlämnas fill regeringen för prövning.

Eftersom frågan om koncessionen nu prövas av industriverket är regeringen alltså förhindrad att f. n. vidta några åtgärder i fråga om ledningssfräckningen.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om en planerad kraftledning mellan Svartbyn och Hjälta

Anf. 18 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Bakgrunden fill frågan är följande. Vattenfall planerar nu en 400 kV kraftledning mellan Svartbyn i Norrbotten och Hjälta utanför Sollefteå. Denna kraftledning planerades i en första omgång att gå utanför byn Sjömellankälen, men vid en andra stakning av leden valde Vattenfall att gå rakt genom byn. Detta innebar aft ledningen kom att gä i närheten av och tätt intill vissa fasfigheter. Pä grund av de risker det medför för människor och djur aft visfas i de spänningsfält som omger en kraffiedning med så höga volftal väckte detta förslag starka protester från bybornas sida - inte minst från dem som genom kraftledningens dragning förlorade möjligheter fill utbyggnad av ladugård och utökning av djurbesättning.

Utanför byn ligger skogs- och myrmark. Där skulle effekterna av kraftledningen infe vara skadliga för människor eller djur.

Protesterna från byborna har uppmärksammats genom pressen. På ett cenferinifiativ kallades representanter för Vattenfall fill ett stormöte i byn. Detta har glädjande nog givit resultat. I lördagens tidningar i Västerbotten

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om tidpunkten för framläggande av proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

stod det nämligen aft läsa att Vattenfall och Mo och Domsjö - som äger skogsmarken - i förhandlingar kommit överens om att kraftledningen kan dras över företagets marker. Dessa skogsmarker skall ändå inom de närmaste åren kalhuggas.

Denna överenskommelse är glädjande, men man kan dock inte komma ifrån att handläggandet av ärendet väcker undran. Hade frågan inte uppmärksammats av press och massmedia, och även här i kammaren, skulle dä bybornas krav ha tillgodosetts?

Borde inte Vattenfalls och industriverkets policy vara att helt undvika dragningar av kraftledningar med dessa volttal genom befintlig bebyggelse, där riskerna för skador på människor och djur är stora? Fanns denna policy, skulle händelser som denna inte behöva upprepas.

Jag har full förståelse för att statsrådet Petri inte i dag kan vidta åtgärder för att tillrättalägga det då aktuella beslutet. Som det nu ser ut behöver det inte heller vidtas speciella åtgärder i detta fall. Men det vore för framtiden värdefullt om energiministern uttalade en mening om detta förfaringssätt. Mycken oro skulle då kunna undvikas för de människor som i framtiden kan hamna i samma situation som människorna i Sjömellankälen hamnade i.

Anf. 19 Statsrådet CARL AXEL PETRI;

Herr talman! Det är allfid svårt att göra de avvägningar som det gäller atf göra när man skall dra kraftledningar. Jag är säker pä att man är väl medveten om detta både i Vattenfall och i industriverket, liksom på andra häll där man sysslar med ledningsdragning, och jag är säker på att man kommer atf vara det i framfiden. Jag är glad för atf man, som jag nu hörde, också har lyckats uppnå ett bra resultat i detta fall.

Anf. 20 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Det är roligt aft höra atf energiministern delar min glädje över det posifiva beslutet och att byråkratin inte regerar över förståndet.

11 § Svar på fråga 1980/81:200 om tidpunkten för framläggande av proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Anf. 21 Statsrådet CARL AXEL PETRI;

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig, när jag avser att lägga fram den proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län som regeringen avsåg att presentera redan under höstriksdagen.

Som bekant har frågan om en ändrad valkretsindelning i Malmöhus län diskuterats mycket länge. Personvals- och valkretsutredningen avlämnade vid årsskiftet 1977-1978 betänkande där man föreslog aft fyrstadskretsen skulle upplösas och länet delas in i tre valkretsar, mandafmässigt ungefär lika stora. Knut Wachtmeister var själv med i kommittén och känner naturligtvis väl fill förhållandena. Remissinstansernas mottagande av förslaget var i stort sett positivt. Några avvikande synpunkter fanns dock. För att finna en

lösning i valkretsfrågan som skulle kunna vinna så bred anslutning som möjligt ansåg därför regeringen att en särskild utredare skulle tillkallas. Detta beslutades i november 1979.1 maj 1980 lämnade utredaren sitt förslag fill regeringen. Han förordade en lösning som stämmer överens med den som personvals- och valkretsutredningen kommit fram fill, alltså avskaffande av fyrstadskrefsen och en indelning av länet i tre kretsar med vardera ca tio fasta mandat.

Vid remissbehandlingen har detta förslag hälsats med fillfredsställelse av de flesta remissinstanserna. Bland dessa ingår då kommunerna i länet, länsstyrelsen och landstinget.

Även de lokala politiska organisafionerna har yttrat sig. Också dessa har ställt sig posifiva till förslaget. Skånes socialdemokratiska partidistrikt och vänsterparfiet kommunisternas Skänedistrikt har emellerfid invänt atf valkretsindelningen i Malmöhus län infe bör lösas separat utan först i samband med att valkretsindelningen i de större valkretsarna i landet i övrigt ses över.

Beslut i frågor av detta slag bör fattas i största möjliga enighet. Vid beredningen av ärendet i regeringskansliet, under vilken kontakt även har tagits med företrädare för oppositionen, har det visat sig att någon sådan enighet infe har kunnat uppnås. Med hänsyn härtill synes det f, n, svårt att lägga fram något förslag.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om tidpunkten för framläggande av proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Anf. 22 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet Petri för svaret pä min fråga. Eftersom jag varit med i valkretsutredningen, som ju statsrådet påpekade, är det den kontakten med problemen i Malmöhus län som gjort atf jag kanske mer än andra har klart för mig hur otidsenlig fyrstadskretsen är.

För 60 är sedan, när den valkretsen bildades, var förhållandena och villkoren i städerna resp, på landsbygden helt annorlunda än vad som är fallet i våra dagar.

Fyrstadskretsens städer - Malmö, Helsingborg, Lund och Landskrona - är geografiskt helt skilda åt och har inte längre något gemensamt som talar för att de tillsammans skall nominera riksdagskandidater med alla de svårigheter det medför aft skapa rättvisa och tillgodose varje stads intressen.

Det kan tilläggas att den övriga delen av Malmöhus län, som nu utgör den andra valkretsen, numera inte heller är ett geografiskt sammanhängande område sedan Helsingborgs vidgade storkommun avsnört Höganäs kommun från den övriga valkretsen.

1974 års valkretsutredning insåg dessa missförhållanden och uttalade att en reform av valkretsindelningen i Malmöhus län var mycket angelägen samt föreslog, som statsrådet också angav, fre valkretsar med Malmö som en och övriga länet uppdelat i två. Tre av de fyra socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig och ville ha en ytterligare överarbefning.

En sådan har också kommit till stånd - den tillsatte ju statsrådet för drygt ■ ett är sedan.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om tidpunkten för framläggande av proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Utredarna har i tre olika omgångar haft kontakt med de fem riksdagspartierna i länet. Av dessa överläggningar har framgått:

1. att alla fem riksdagsparfierna utom vänsterpartiet kommunisterna förklarat att Malmö bör utgöra en egen valkrets, och

2. att alla riksdagspartier utom vpk förklarat att den bästa lösningen för länet i övrigt är två ungefär lika stora valkretsar med tio resp. nio fasta mandat.

Länsstyrelsen, landstinget och berörda kommuner har också varit positiva fill en sådan reform, något som statsrådet även har angivit i sitt svar.

Mot bakgrunden härav är det naturligt att statsrådet Petri avsåg att lägga en proposition på riksdagens bord. Det förvånar mig mycket att statsrådet i sitt svar säger att socialdemokraterna i Skåne infe velat lösa frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län separat. Det står ingenfing om det i utredningens departementspromemoria.

Naturligtvis har statsrådet ingen skyldighet att avslöja vad som diskuteras i regeringen. Men varför tog man ånyo kontakt med oppositionen när allt tycktes vara klart enligt utredningen, där de fyra demokratiska partierna är överens om den här reformen?

Jag vore alltså tacksam om statsrådet kunde lätta något på förlåten i den frågan.

Anf. 23 Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! När det gäller frågor om valkretsindelningen, som ju berör själva spelreglerna i det demokratiska systemet, är det, som jag sade i mitt svar, naturligt atf man försöker handla i så stor enighet som möjligt. Därför tyckte jag att det var naturligt att ta kontakt med de olika partierna innan jag lade fram en proposition i frågan. Det visade sig därvid att man från socialdemokratisk sida hade invändningar och ville att frågan skulle lösas i samband med valkretsindelningen i övrigt. Jag vill också nämna aft det fanns invändningar även på folkpartihåll.

Mot den bakgrunden tyckte jag att det inte fanns anledning att lägga fram någon proposition med hänsyn till den grundläggande uppfattningen att sådana här frågor bör lösas i enighet.

Jag vill gärna säga atf jag själv tycker atf utredningsmannens förslag är det bästa som hittills lagts fram. Jag kan inte se någon bättre lösning.

Anf. 24 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Av svaret framgår att den enighet om reformen som demonstrerades i departementspromemorian inte längre föreligger inom de tre regeringspartierna. Det förefaller som om Sydsvenska Dagbladet hade rätt i en artikel för en månad sedan, där man angav att det var folkpartiets riksdagsledamöter i länet som plötsligt hade satt sig på tvären, trots den fidigare demonstrerade enigheten. Det förhållandet att inga av de nuvarande fp-ledamöterna skulle hamna i den tilltänkta södra valkretsen har kanhända spelat in, eftersom det skulle göra konkurrensen i den norra valkretsen härdare. Det är beklagligt om en principiellt ovidkommande fråga får styra

besluten om angelägna reformer.

Att sedan socialdemokraterna vädrat morgonluft och nu ser en möjlighet att sätta en käpp i hjulet för regeringen och därför har svängt och går emot reformen förvånar mig inte.

När statsrådet nu säger att någon proposition inte är att vänta/, n. vill jag ställa ytterligare en fråga, som är synnerligen vikfig för de politiska parfierna i länet; Är det tänkbart att vi får en proposition under våren, så atf reformen likväl kan träda i kraft vid halvårsskiftet 1981 såsom avsett var?

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

Anf. 25 Statsrådet CARL AXEL PETRI;

Herr talman! Jag anser för egen del att det inte är möjligt aft genom utredningsarbete eller på annat sätt driva frågan längre. Kan det på något sätt skapas enighet under januari månad är jag beredd atf lägga fram en proposifion. Kan man inte skapa enighet anser jag att det inte finns förutsättningar för en proposition.

Anf. 26 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Petri för den posifiva inställning han har till frågan och för de ambitioner han visar för att försöka lösa den här angelägna reformen.

Jag har inga fler frågor.

12 § Svar på interpellation 1980/81:57 om yrkesintroduktionsutbildningen

Anf. 27 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Sten Svensson har frågat mig om jag överväger något initiativ för att underlätta aft introduktionsutbildning kan anordnas på skilda typer av arbetsplatser i enlighet med riksdagens intenfioner.

Den i interpellafionen nämnda introduktionsutbildningen avser den försöksverksamhet med yrkesintroduktion om högst 40 veckor som riksdagen med anledning av den s, k, ungdomsproposifionen beslutade om våren 1980 och om vilken regeringen meddelade bestämmelser i juni samma år (SFS 1980:534),

I interpellationen uppger Sten Svensson att det har förekommit att en facklig organisation har motsatt sig aft yrkesintroduktion anordnas med hänvisning fill ett kollektivavtal om flerårig lärlingsutbildning eller med hänvisning fill att det inte finns något avtal om yrkesintrodukfion.

Inledningsvis vill jag fastslå atf yrkesintrodukfionen får anordnas och bör kunna anordnas inom hela arbetsmarknaden. Att förutsättningarna kan variera inom olika områden förändrar inte denna principiella utgångspunkt,

Yrkesintrodukfionen anordnas efter överenskommelse mellan skolan och det företag eller den insfitution som åtar sig att fa emot en elev i yrkesintroduktion. Syftet med yrkesintroduktionen är att ge elever som inte

2 Riksdagens protokoll 1980/81:57-61

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

har anställning eller deltar i utbildning sådana erfarenheter av arbetet på en eller flera arbetsplatser att deras introduktion i arbetslivet underlätfas. Jag vill betona att skolstyrelsens strävan skall vara att i första hand bereda eleverna utbildning inom gymnasieskolan. Först om defta inte lyckas, kommer yrkesintrodukfion i fråga som ett erbjudande.

Tidigare avtal som träffats mellan arbetsmarknadens parter om lärlingsutbildning och motsvarande utbildningar syftar som regel fill en fullständig yrkesutbildning eller färdigutbildning efter grundutbildning.

De ungdomar som erbjuds yrkesintrodukfion befinner sig emellertid i en helt annan situafion än de ungdomar som anställts och erhåller utbildning enligt sådana avtal mellan arbetsmarknadens parter, Yrkesintrodukfion kräver nämligen i regel ett till varje individ anpassat program. Skolöverstyrelsen har också i det underlag som överstyrelsen har utarbetat för yrkesintroduktionen angett bl. a. att det i första hand kan gälla att hos de berörda ungdomarna skapa en positiv atfityd och ett förtroendefullt förhållande till arbetsplatsen och kamraterna där. Utbildning i traditionell bemärkelse kan knappast vara utgångspunkt för arbetet. Handledarens erfarenhet samt elevens situation och önskemål bör enligt skolöverstyrelsen få vara avgörande för hur arbetet skall utformas.

De erfarenheter och de kunskaper som ungdomar får under yrkesintroduktionen bör vara betydelsefulla oavsett vilken bransch de får anställning i. Yrkesintroduktionen får således inte ses så snävt yrkesinriktad att den enbart skulle vara av betydelse vid anställning i sådana företag eller institutioner varifrån eleven tidigare har erfarenheter av yrkesintrodukfionen.

Vad jag nu har redovisat var också en av utgångspunkterna för det som jag i den s. k. ungdomspropositionen anförde om den arbetsrätfsliga ställningen för elever i inbyggd utbildning och yrkesintrodukfion (prop. 1979/80:145 s. 29-32). Jag angav som min mening att huvudregeln borde vara att anställningsförhållande inte skulle föreligga. Detta kunde, angav jag vidare, uppnäs om bl. a. följande riktlinjer tillämpades. Mellan företaget och eleven skulle något avtal inte träffas. Studiestöd enligt gällande regler skulle utgå fill eleven, och eleven skulle inte uppbära lön från företaget. En följd av aft eleverna inte får anställning som arbetstagare är, som jag anförde, att den arbetsrättsliga lagstiftningen inte blir fillämplig på deras arbete eller på förhållandet mellan dem och företaget.

Enligt hittills redovisade uppgifter har yrkesintroduktionen redan fått en betydande omfattning. En sammanställning som skolöverstyrelsen har gjort över länsskolnämndernas uppskattning av behovet av bl. a. yrkesintrodukfion läsåret 1980/81 visar aft det av regeringen våren 1980 beräknade antalet av 5 000 platser kommer att överskridas med drygt 1 000 platser. Det är resultatet av att kommuner, företag och övriga berörda arbetat engagerat med de möjligheter som yrkesintroduktionen ger de ungdomar som efter avslutad grundskola av olika skäl varken har lyckats skaffa sig arbete eller kunnat placeras i reguljär utbildning.

Jag ser givetvis med oro på den situation som kan uppstå, om avtal mellan parterna på arbetsmarknaden får till följd att företagens och insfitutionernas

medverkan i yrkesintroduktion begränsas. Ytterst drabbas sädana ungdomar som befinner sig i en svår situation och som vi alla bör sträva efter att hjälpa så att de får arbete eller utbildning.

Jag är därför övertygad om att parterna på arbetsmarknaden, liksom skolan, gör vad de kan för att fillmötesgå ungdomarnas behov av utbildning och arbetslivserfarenhet. Jag utgår således frän att arbetsmarknadens parter och övriga berörda noggrant följer utveckhngen och på olika vägar akfivt försöker undanröja de problem som kan finnas.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

Anf. 28 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber atf få tacka statsrådet Mogård för svaret på min interpellafion.

Skolministern har, som framgår av svaret, tagit fasta på mina synpunkter och har en rad rejäla besked att komma med.

För egen del har jag kunnat konstatera att de åtgärder som vi här i kammaren fattade beslut om med anledning av den s. k. ungdomspropositionen i stort sett har fallit väl ut. Det har därför varit möjligt aft som planerat kraftigt reducera antalet beredskapsarbeten för ungdomar utan att därmed, som socialdemokraterna förutspådde i kammardebatten, ungdomsarbetslösheten drastiskt ökat.

När det gäller introduktionsutbildningen har emellertid, som jag påpekar i interpellafionen, en del problem uppstått. De är främst hänförliga fill hantverksbetonade yrken men kan också gälla industrin. Problemen hänger samman med en del fackliga organisationers inställning till utbildningen, men de är också en följd av att vissa arbetsgivarorganisationer visat passivitet i sammanhanget.

Men det finns även, som jag redan varit inne pä, skäl aft notera några positiva händelser. Eft föredöme därvidlag är Mefallindustriarbetareförbun-dets och Sveriges verkstadsförenings avtal. Dessa parter kunde på kort tid, som en direkt uppföljning fill propositionen, ena sig om ett fillämpningsavtal. En personalchef inom verkstadsindustrin berättade för mig, när jag hörde mig för i denna fråga, att det tack vare denna anpassning av avtalen mellan parterna inte finns några problem med att följa upp propositionen inom denna sektor av arbetslivet.

Som jag påpekar i interpellationen har emellertid så inte varit fallet med parternas agerande på andra områden. Där har man motsatt sig att det ordnas yrkesintrodukfion på arbetsplatser där kollektivavtal gäller. Det har också förekommit att arbetsgivarorganisationer har uppmanat sina medlemmar att undvika denna form av utbildning, I andra fall har fackliga organisationer motsatt sig atf introduktionsutbildning ordnas- med motivering att det inte finns något avtal härom.

En representant för skolmyndigheterna i Jönköping berättar att man från skolans sida hade förhandlat med de lokala parterna inom byggområdet och träffat eft lokalt avtal om yrkesintroduktion för ett antal elever. Då kom det plötsligt ett centralt avtal som sade att "vad som sägs om yrkesintrodukfion inte gäller inom byggbranschen". Då vågade inte de lokala parterna infria

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

sina löften, och de berörda ungdomarrta gick miste om sin chans till ett nytt arbete.

För en praktikplats vid en trätoffelfabrik i Töreboda har Träindustriarbe-fareförbundet vägrat acceptera utbildningen, Man har meddelat att det i dess avtal ej finns någon sådan utbildningsform, varför man uppmanar företaget att avbryta utbildningen. Det mofiv som redovisades var att ett tidigare utbildningsavfal var uppsagt och något nytt avtal ännu ej träffats.

Grafiska fackföreningen i Falun skrev som svar på en inbjudan av Falu kommuns skolstyrelse till överläggningar; "Vi är ej intresserade av den av regeringen föreslagna ungdomssatsningen enär vi har egna yrkesskolor och traditionell lärlingsutbildning som vi anser skall fortsätta som förut,"

Det har, herr talman, t, o, m, gått så långt - och det gäller frisöryrket - att den fackHga organisationen kräver företagare på skadestånd på tiotusentals kronor för kollektivavtalsbrott. Företagarna har i god tro och på uppmaning av skolmyndigheter och med stöd av SSA-råd ordnat introduktionsutbildning.

Västernorrlands Allehanda berättar den 7 november; "Det var ett hårt besked den 16-åriga praktikanten på en av Sollefteås Damfriseringar fick motta på onsdagseftermiddagen, då facket tvingat fram att hon skulle avskedas. Från arbetsgivarorganisationen fick företagasägaren order atf skicka hem prakfikanten med omedelbar verkan. Annars kunde hon ställas inför arbetsdomstolen, hotade man,"

Vi har också noterat ett parallellfall gällande en bilverkstad i Luleå,

En annan företagare - också i frisörbranschen - har blivit ålagd
skadestånd, men i det fallet har kommunen åtagit sig aft svara för
skadeståndet. Under vilka former som kommunen. Vara kommun, gör
utbetalningen och efter vilka beslut det sker är inte känt för mig, men jag vet
att eleven i fråga får fortsätta sin utbildning under avtalsenliga former och
tillgodoräkna sig det år hon varit "praktikant" som utbildning. En mycket
upprörande händelse har inträffat i Mariestad, Även om det är fråga om ett
avtalsbrott - jag vill gärna understryka aft jag när jag säger det gör samma
■ konstaterande som parterna själva - är omständigheterna i ärendets
handläggning ytterst anmärkningsvärda. Jag skall därför redovisa några
fakta i detta ärende. i

Den 31 oktober 1979 anordnar kommunen en informafionsträff med elever och företag som anmält sitt intresse för ifrågavarande utbildning.

Den 7 januari 1980 startar utbildningen med sju elever. Före detta datum informerar vederbörande arbetsgivare kontaktombudet samt sina övriga anställda,

Samma dag som utbildningen startar, dvs, den 7 januari, låter ägaren till en frisörsalong meddela Frisöranställdas förbund att två elever nu börjar på yrkesintroduktion hos honom.

Drygt en månad senare, närmare bestämt den 17 februari, bekräftar fackorganisationen att man mottagit informationen. Man meddelar också att man tänker återkomma via lokal avdelning med begäran om förhandlingar.

Sedan avhörs ingenting förrän den 11 september, då man begär den lokala förhandling man tidigare aviserat, I efterhand har dock företagets fackliga kontaktombud omtalat att en ombudsman i maj kontaktat henne för att kontrollera om eleverna fortfarande fanns kvar på företaget.

Vid SSA-rådets sammanträde den 16 oktober, där arbetsgivaren deltar, rekommenderas han att avbryta utbildningen, vilket också sker.

Svenska frisörföreningen erhåller därefter en tvisteanmälan från Frisör-anställdas förbund, daterad den 22 oktober. Där yrkar förbundet på ett allmänt skadestånd på 53 949 kr, och förbehåller sig rätten att göra en uppräkning av det yrkade skadeståndsbeloppet, såvida inte avtalsenliga förhållanden uppstår fr, o, m. vecka 44 år 1980,

Den 20 november inleds förhandlingar i ärendet, och någon uppgörelse har ännu ej nåtts.

Jag finner det ytterst märkligt att den fackliga organisationen, som redan vid introdukfionens början för ett är sedan kände till den, såsom framgår av denna faktaredovisning, låfit tiden från den 7 januari till den 11 september gå innan man över huvud taget agerat i frågan.

Jag har från Svenska frisörföreningen fått följande kommentar till den uppkomna situationen:

"Vi har försökt aft få vår motpart att inse att våra medlemmar handlat i god tro och delvis efter övertalning av olika personer i ansvarig ställning från skola och SSA-råd,"

När kravet från facket restes tog skolstyrelsen i Mariestads kommun kontakter med såväl fack på central nivå som myndigheter på läns- och riksplan. Skolmyndigheter på alla nivåer har beklagat men ej ansett sig kunna göra något för att rädda utbildningen.

Skolöverstyrelsen, som är den myndighet som har gett sitt fillstånd till atf utbildningen sattes i gång, har inte heller kunnat ge något råd - detta trots att skolöverstyrelsen i en skrivelse angett vilka utbildningsvägar som var öppna för denna verksamhet och bland dessa tagit med just utbildning för damfrisörer.

Studierektor Folke Fredriksson i Mariesfad kommenterar situationen på följande sätt:

Det kan inte vara rimligt att de ungdomar det här är fråga om genom fackens agerande kastas ut i en oviss framtid utan möjlighet till vare sig utbildning eller arbete.

Många gånger kan det också röra sig om ungdomar som är svårplacerade och som är mycket skolf roffa. Det kan ej heller vara rimligt att de företag som lojalt ställer platser fill förfogande samt seriöst satsar på att ge ungdomarna en verklig utbildning drabbas av skadeståndskrav på över 20 000 kr. per elev.

Företagarna har som sagt i god tro och på uppmaning av skolmyndigheter och med stöd av SSA-råd ordnat introdukfionsutbildning. Det jag här redovisat har skapat en negativ publicitet kring en utbildningsform som från många utgångspunkter är värd uppmuntran. Arbetsgivarna i allmänhet blir naturligtvis återhållsamma med att ställa dylika utbildningsplatser fill

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

förfogande.

Kort sagt: En god sak skadas, och det går ut över en grupp ungdomar som sä väl behöver praktik och introduktion i arbetslivet.

Av statsrådets svar framgår att skolministern delar min oro för den situation som kan uppstå om avtal mellan parterna får till följd att yrkesintrodukfionen begränsas. Det är därför av stort värde att statsrådet Mogård slår fast atf yrkesintroduktion får och bör kunna anordnas inom hela arbetsmarknaden.

Statsrådet tillägger: "Att förutsättningarna kan variera inom olika områden förändrar infe denna principiella utgångspunkt."

Jag uttrycker därför samma förhoppning som skolministern, nämligen att de centrala parterna gör vad de kan för att undanröja de problem som kan finnas. Det torde inte innebära några större svårigheter. Vi vet att det gär att göra anpassningar. Avtalet mellan Metall och Verkstadsföreningen visar att det går om viljan finns. Fler branscher borde följa detta efterföljansvärda exempel.

Jag ber därför att än en gång få tacka för svaret. Det bör kunna utgöra en god vägledning för alla berörda parter i det fortsatta arbetet. Ytterst är det de berörda ungdomarna det gäller. Vi måste alla sträva efter atf hjälpa dem på allt sätt för att de skall kunna få arbete, utbildning eller praktik, för aft påminna om riksdagens uttalanden om den s. k. ungdomsgarantin.

Anf. 29 Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag tror att det är vikfigt att hela fiden ha som utgångspunkt att det var för ungdomarnas skull riksdagen förra året fattade sitt beslut i anledning av ungdomspropositionen.

I proposifionen anvisades olika vägar för att förverkliga den s. k. ungdomsgarantin. En form var den som vi i dag diskuterar, den mera kortsikfiga yrkesintroduktionen. Utmärkande för den är bl. a. aft något anställningsförhållande inte skall etableras mellan eleven och den arbetsplats där yrkesintroduktionen sker. Eleven är i stället fastare knuten till skolan och dess värld. I propositionen berördes också rena yrkesutbildningar inom företag och institutioner, som är betydligt längre. Dessa förutsägs bli kollektivavtalsreglerade, och eleven skulle också få ställning som arbetstagare på arbetsplatsen. Den här uppdelningen måste man hålla i minnet när man diskuterar yrkesintrodukfionen.

Självfallet får man inte acceptera att eleverna placeras på arbetsplatser med bristfällig arbetsmiljö, eller att eleverna utnyttjas för andra syften än dem som avses med reformen. Däremot har det aldrig varit avsikten aft man för dessa arbetsplatser skulle kräva att det skall finnas ett kollektivavtal eller en fackklubb. Som anställningsskyddskommittén har visat i en rapport (DsA 80:2), finns det här i landet ett mycket stort antal arbetsplatser, framför allt mindre, som inte har något kollektivavtal. Dessa arbetsplatser skall givetvis infe undandras skolan när man försöker placera ungdomarna - förutsatt att arbetsplatserna uppfyller de krav som jag nyss har anfört. Skolan behöver alla möjligheter, och jag utgår ifrån att det finns fall då introduktionen i

arbetslivet allra bäst sker pä en mindre arbetsplats.

Följande fyra punkter angående yrkesintrodukfionen tycker jag är viktiga att hälla i minnet hela fiden.

För det första; Yrkesintroduktionen aren åtgärd som skall tillgripas i sista hand, sedan alla ansträngningar att intressera eleven för utbildning eller skaffa eleven arbete har gjorts.

För det andra: Yrkesintrodukfionen är och skall vara en individanpassad åtgärd. Enligt min mening är det angeläget atf i en plan eller ett program definiera individens speciella situation och att precisera vilken sorts insatser yrkesintroduktionen skall innehålla för aft förbättra denna situafion och främja elevens utveckling. Naturligen kan proportionerna mellan utbildningsmoment, social träning, arbetslivsfräning och arbetslivsorienfering variera.

För det tredje: Det är enligt riksdagens beslut skolan som har ansvaret. Skolan skall alltså göra en överenskommelse med eft företag eller en arbetsplats. Det är självklart aft såväl företagare och arbetsledare som arbetstagare därvid måste vara införstådda med vad saken gäller. Skolan skall också ha tillsyn över hur yrkesintroduktionen utformas. Särskilda medel finns fillgängliga för den fillsynsuppgiften.

För det fjärde; Yrkesintroduktionen omfattar högst 40 veckor. I skolans tillsynsuppgift ingår atf avbryta introduktionen så snart en elev visar intresse för att söka sig till reguljär utbildning.

Jag kanske också skall tillägga och särskilt understryka att det här är en försöksverksamhet. Skolöverstyrelsen skall utvärdera den före detta års slut. Erfarenheterna är, vill jag hävda, i stort sett posifiva hittills. Emellerfid har jag i kontakter med fackliga organisationer och med skolor och kommuner ute i landet fått uppgifter som tyder på aft anvisningarna kan behöva preciseras ytterligare.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Om yrkesintroduktionsutbildningen

Anf. 30 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Efter skolministerns precisering vill jag konstatera att det nu borde stå helt klart för berörda parter och berörda myndigheter vilka riktlinjer som skall gälla. Jag tror aft den här debatten har underlättat den fortsatta fillämpningen av de bestämmelser som gäller.

Det är också värdefullt att vi i debatten kan slå fast att avsikten med vårens riksdagsbeslut var aft söka styra ungdomarna mot sådan utbildning och introduktion som snabbt skulle leda till anställning inom arbetsmarknaden. Arbetslös ungdom skall utbildas för branscher och yrken som kan ge varaktig sysselsättning.

Jag ber än en gång att fä tacka för svaret.

13 § Bordlades

Proposifion och skrivelse

1980/81:100 med förslag fill statsbudget för budgetåret 1981/82

1980/81:103 med överlämnande av 1981 års kommifféberättelse

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

14 § Anmäldes och bordlades

Proposifionerna och skrivelse

1980/81:76 om inferneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.

1980/81:82 om åtgärder mot frilevande vildsvin m. m.

1980/81:83 om förenklad mönstring pä färjor

1980/81:101 med förslag om filläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81

1980/81:102 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser fill regeringen

15 § Talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle propositionerna nr 100 och 101 sättas sist.

16 § Anmäldes och bordlades Motionerna

1980/81:180 av/I/ma Wohlin-Andersson om arvoden fill suppleanter i statliga styrelser

1980/81:181 av Birgitta Hambraeus m. fl. om den informella ekonomin

1980/81:182 av Sten Svensson om ändrade bestämmelser för registrering av aktiekapital

1980/81:183 av Bernt Ekinge m.fl. om åtgärder för aft främja svensk turism

1980/81:184 av Margaretha af Ugglas om skolans betygssystem

1980/81:185 av Anna Wohlin-Andersson och Gösta Andersson om intagning av bandelen Bjärka/Säby-Västervik i SJ:s riksnät

1980/81:186 av Anna Wohlin-Andersson och Gunnar Björk i Gävle om cylindervolymgränsen för lätt motorcykel

1980/81:187 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. om en sammanhållen telefonkatalog för Östergötlands län

1980/81:188 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. om sammansättningen av länsarbetsnämnderna

1980/81:189 av Kerstin Anér m.fl. om datapolitiken

1980/81:190 av Kerstin Anér m.fl. om statens upphandlingsformer för datateknik

1980/81:191 av Kerstin Anér m.fl. om bekämpningen av ekonomisk dafabrottslighet

1980/81:192 av Kerstin Anér m. fl. om ett forskningsprogram kring datafrågor

1980/81:193 av Kerstin Anér in. fl. om datateknikens effekter inom kontorssektorn

17 § Anmälan av interpellationer

Nr 57

Måndagen den

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits fill n • • inoi

12 januari 1981

kammarkansliet

Anmälan av interpellationer

den 19 december

1980/81:74 av Stina Andersson (c) fill statsrådet Elisabet Holm om sjukvårdsberedskapen vid kärnkraffsolyckor:

Det är oerhört angeläget att sjukvårdslandstingsområdena har en fungerande beredskapsplanering för sjukvården vid eventuella kärnkraftsolyckor. Denna beredskapsplanering inom sjukvården har exempelvis inom Stockholms läns landsting endast kunnat bli preliminär i avvaktan på aviserade anvisningar från socialstyrelsen. Detta är att beklaga.

Enligt energikommissionens material skulle en härdsmälfa vid Forsmark kunna få helt katastrofala följder också för Stockholms län. Inom det närmaste området kan akuta dödsfall orsakas inom 60 dagar. Detta område kan sträcka sig flera mil frän reaktorn, och antalet dödsoffer hänger samman med hur snabbt man kan evakuera det område som berörs.

Det område som direkt drabbas av den radioaktiva beläggningen kan sträcka sig 12-15 mil i vindriktningen. Stockholmsregionens mest tättbefolkade områden är alltså direkt i riskzonen. En dylik katastrof vid Forsmark skulle naturligtvis förorsaka oerhörda miljömässiga och hälsovådliga konsekvenser i värt län.

Det är alltså nödvändigt atf en fungerande beredskapsplan för eventuella olyckor vid Forsmark upprättas och atf det sker enligt socialstyrelsens aviserade anvisningar.

Samma förhållande som här berörts beträffande Forsmark torde gälla även Barsebäck och Ringhals inom Malmö- resp. Göteborgsregionen.

Med anledning av det anförda önskar jag ställa följande frågor fill statsrådet Elisabet Holm:

1. Varför har inte dessa anvisningar redan utkommit?

2. När beräknas anvisningarna från socialstyrelsen beträffande beredskapsplanering för sjukvärden utkomma?

1980/81:75 av Pär Granstedt (c) fill kommunikationsministern om en järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Kapellskär över Arlanda;

Riksdagen beslutade den 17 december aft frågan om en järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Arlanda skall bli föremål för en skyndsam utredning. Det är viktigt att detta utredningsarbete bedrivs ur ett större trafikpolitiskt perspektiv än enbart flygplatsfrågan ger anledning till. Bl. a. borde man överväga möjligheten att, om ett järnvägsprojekt kommer fill stånd, fortsätta sträckningen över Rimbo, Norrtälje och fill Kapellskär. Här skulle det rimligen räcka med enkelspår. Det skulle kunna innebära atf en stor del av trafiken mot Finland skulle kunna flyttas från landsväg till järnväg.

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Anmälan av interpellationer

Rimligen borde det ligga i linje med de allmänna trafikpolitiska strävandena. De miljö- och energimässiga fördelarna skulle bli betydande. Förmodligen skulle det också få en positiv effekt på vår handel österut och stärka samarbetet med Finland.

För Roslagsområdet, som är ett utpräglat glesbygdsområde med sysselsättnings- och avfolkningsproblem, skulle en sådan här järnvägsförbindelse bli en oerhörd stimulans och kunna lägga grunden för en positiv ekonomisk och sysselsäftningsmässig utveckling.

Det är, som jag ser det, naturligt aft denna möjlighet vägs in i det beslutade utredningsarbetet och att det sker i nära samarbete med SL, Stockholms läns landsting och berörda kommuner.

Med anledning härav hemställer jag om att fä ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Är statsrådet beredd att tillse att den beslutade utredningen om en järnvägsförbindelse Stockholm-Arlanda också omfattar möjligheten att fortsätta med en järnvägslinje över Rimbo, Norrtälje fill Kapellskärs färjeläge samt att utredningsarbetet sker i nära samarbete med SL, Stockholms läns landsting och berörda kommuner?

den 7 januari

1980/81:76 av Oswald Söderqvist (vpk) fill jusfitieministern om lagstiftningen mot terrorism:

På nytt har en utvisningsaffär aktualiserat den svenska lagstiftningen och tillämpningen av den inom flykting- och invandraromrädet.

Den här gängen rör det sig om 12-13 palestinier jämte eventuella familjemedlemmar bosatta i Uppsala som hotas av utvisning på grund av påstått samröre med landsmän, vilka utpekats som terrorister.

Den s. k. terroristlagen, numera en del av utlänningslagen, har med rätta kritiserats alltsedan sin tillkomst. Det är en lag som lämnar utrymme för stort godtycke och som ger möjlighet till utvisningar och andra rättsliga åtgärder efter summariska undersökningar och utredningar, som inte ger den anklagade tillräckliga möjligheter att försvara sig. Det är ingen överdrift aft påstå aft den utgör ett hot mot rättssäkerheten i Sverige.

I det aktuella fallet används lagen för att möjliggöra anklagelse för terrorism mot de nämnda personerna. Det som läggs dem till last är att de tillhör samma invandrarorganisation i Uppsala som den landsman som tidigare i år avslöjades och dömdes för vapensmuggling. Vad som väckt särskild uppmärksamhet i sammanhanget är atf de anklagade och deras rättsliga ombud förnekats att ta del av åtminstone en handling som berör fallet. Detta har skett med hänvisning till nödvändig sekretess och det är uppseendeväckande. Inte ens i spionfall är det svensk praxis att sådant undanhållande sker.

Konsekvenserna för den som fälls och utvisas med stöd av terroristlagen är långtgående. Det kan innebära hårda straff, även dödsstraff, i det land fill

vilket utvisningen sker. Åven om så inte blir fallet försvåras allvarligt möjligheterna för den som drabbas när det gäller att erhålla arbete, emigrera, få arbetsfillstånd i annat land och liknande. Han eller hon blir alltid särskilt utsatt för polisens och säkerhetspolisens intresse och övervakning. Ett straff utmätt efter den svenska terrorisfiagen och andra liknande lagar innebär därför ett slags livstidsstraff, som inte har någon motsvarighet när dom fälls efter andra lagar. Med hänvisning till det anförda vill jag fråga justitieministern:

1. Anser justitieministern att paragraferna i utlänningslagen som reglerar vad som kallas terrorism är en bra lagsfiftning, som garanterar rättssäkerhet och trygghet för invandrare och flyktingar i Sverige?

2. Vill statsrådet medverka till att bestämmelserna utformas sä att anklagade och ombud allfid får tillgång till alla handlingar som kan ha betydelse för hur målet avgörs?

3. Är det lämpligt att avgöranden i sädana här fall fattas av arbetsmarknadsdepartementet och invandrarministern?

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Anmälan av interpellationer

den 12 januari

1980/81:77 av Arne Nygren (s) fill statsministern om åtgärder mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet;

Skatteflykt och skattefiffel är delar av en snabbt växande ekonomisk brottslighet i vårt land.

Tidningen Aftonbladet har de senaste dagarna i en serie artiklar redovisat ett stort antal exempel på dagens omfattande skattebrottslighet. Tidningen har också avslöjat att summan av obetalda skatter nu är nära 7 miljarder kronor.

Detta är exempel på de stora svagheter som vidlåder samhällets åtgärder mot ekonomins brottslingar och de luckor som finns i dagens lagstiftning.

De senaste åren har flera statliga utredningar. Brottsförebyggande rådet, rikspolisstyrelsen och andra myndigheter lämnat många förslag till regeringen på åtgärder mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Många av dessa förslag har inte föranlett några regeringens åtgärder.

I riksdagen har socialdemokraterna de senaste åren i ett flertal motioner föreslagit åtgärder mot denna brottslighet - motioner som genomgående avvisats av den knappa borgerliga riksdagsmajoriteten.

De avslöjanden som Aftonbladet nu gjort har blottlagt många brister såväl i lagstiftning som i samhällets resurser för atf stoppa ekonomins brottslighet. Regeringen bör ha fått många bevis på dessa svagheter i brottsbekämpningen, och de bör föranleda åtgärder.

Då insatser mot skatte- och annan ekonomisk brottslighet berör mänga departement i regeringen vill jag till statsminister Thorbjörn Fälldin ställa följande fråga:

Är statsministern beredd att redovisa vilka initiafiv regeringen avser atf vidta med anledning av dels avslöjandena om omfattningen av skatteflykt

Nr 57

Måndagen den 12 januari 1981

Meddelande om frågor

och skattefiffel, dels de förslag på åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som de senaste åren lämnats till regeringen och i riksdagen?

18 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 9 januari

1980/81:201 av Göte Jonsson (m) till socialministern om fördelningen av statsbidrag till organisationer för hjälp åt alkohol- och n arkofik åskådade;

Enligt uppgift har socialstyrelsen vid fördelning av statsbidrag till frivilliga organisafioner som arbetar med rehabilitering av alkohol- och narkotika-skadade för innevarande budgetår sänkt statsbidraget till LP-stiffelsen. Denna stiftelse bedriver en omfattande och mycket posifiv verksamhet i syfte att hjälpa alkohol- och narkotikaskadade. Orsaken till minskningen av statsbidraget skulle vara omfattningen av frivilliga gåvor till LP-stiftelsen, Jag vill med anledning av detta fråga socialministern: Anser socialministern det vara rikfigt att statsbidragen fill en organisation skall minska på grund av generösa insatser från enskilda gåvogivares sida?

den 12 januari

1980/81:202 av Egon Jacobsson (s) fill ekonomiministern om åtgärder för att effekfivisera indrivningen av obetalda skatter och avgifter;

Vilka kraftfulla åtgärder avser regeringen vidta för att effektivisera indrivningen av obetalda skatter och avgifter?

19 § Kammaren åtskildes kl, 12,01,
In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert