Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:56

Fredagen den 19 december

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollen för den 11 innevarande månad.

2 § Talmannen meddelade att läkarintyg inkommit för Torkel Lindahl, som var sjukskriven ytterligare under tiden den 20 december 1980-den 30 januari 1981.

Erforderlig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde att Kerstin Sandborg (fp) även fortsättningsvis skulle tjänstgöra som ersättare för Torkel Lindahl.

3 § Talmannen meddelade aft Annika Öhrström (c) fr. o. m. den 1 januari
1981 t. v. skulle tjänstgöra som ersättare för Karin Söder.

4.§ Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1980/81:79 fill frafikutskottet

5 § Föredrogs och bifölls Interpellafionsframställningarna 1980/81:72 och 73

6 § Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

Föredrogs socialförsäkringsutskoftets betänkande 1980/81:17 om utbyggt skydd mot höga sjukvärds- och läkemedelskostnader (prop. 1980/81:73).

Anf. 1 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! I regeringens proposifion 1980/81:20 föreslog regeringen i bil. 4 en höjning av läkemedelskostnaderna från 25 kr. till 40 kr. Samtidigt aviserade socialministern att hon hade för avsikt att lägga fram en proposition om högkostnadsskydd. I proposition 1980/81:20 anförde stats-

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

minister Fälldin i inledningen:

"Andra exempel på denna medvetna fördelningspolitik är att de höjda avgifterna vid läkarbesök och medicinuttag kombineras med ett samtidigt införande av högkostnadsskydd för de mest utsatta grupperna."

Jag utgår från aft statsministern med detta uttalande menade att de ökade kostnaderna och högkostnadsskyddet skulle införas samtidigt. Vi reservanter utgick frän att detta löfte av statsministern var allvarligt menat.

I vår motion beträffande ökade kostnader vid medicinuttag har vi just pekat på vikten av att höjda kostnader kombineras med ett högkostnadsskydd.

När vi i denna kammare torsdagen den 11 december debatterade socialförsäkringsutskottets betänkande nr 14 visste vi att statsministerns löften i sparplanen inte längre gällde.

I Karin Söders proposition 1980/81:73 framgick klart att högkostnadsskyddet skulle införas först fr. o. m. den 1 juli 1981.

I debatten den 11 december i år framförde jag att propositionen om högkostnadsskydd var ett resultat av ett betänkande framlagt av den socialpolitiska samordningsufredningen. Jag framhöll också att när regeringen lägger en proposition på riksdagens bord grundad på denna samordningsutrednings förslag, då brister regeringen flagrant på tre punkter just när det gäller samordningsfrågorna.

Först genomförs kostnadshöjningarna från den 1 januari 1981. Därefter föreslår regeringen att högkostnadsskydd skall genomföras från den 1 juli 1981. Regeringen vet att det är ytterst tveksamt om förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen beträffande nya sjukvårdsavgifter efter 1981 års utgång är slutförda i tid före ikraftträdandet. Jag vidhåller vad jag sade den 11 december, nämligen att det hade väckt respekt, om regeringen hade samordnat ökade kostnader med ett högkostnadsskydd i den första propositionen framlagd med anledning av den socialpolitiska samordnings-utredningens förslag.

Socialminister Karin Söder anförde följande i en replik till mig i debatten den 11 december:

"Däremot har riksdagen ofta fastlagt principer för hur olika sociala reformer skall utformas. Därefter har man - när riksdagen lagt fast principerna - gått till förhandlingar med berörda instanser."

Detta uttalande ställer de socialdemokratiska reservanterna sig bakom. Det sammanfaller med vår reservation, fogad fill socialförsäkringsutskottets betänkande 1980/81:17.

Jag vill fråga: Var gick det snett? Vem har hindrat såväl statsministern som socialministern? Ni ville ju uppenbarligen ha en samordning men klarade inte av att fä gehör för era intentioner.

I sakfrågan gäller följande.

Det är av avgörande betydelse att tidpunkterna för lagförslagens ikrafträdande samordnas. Någon överenskommelse om hur ett högkostnadsskydd tekniskt och administrativt skall genomföras har ännu inte träffats. Inte minst återstår det att lösa ekonomiska frågor som berör sjukvårdshu-

vudmännen.

Detta borde ha skett innan propositionen förelades riksdagen, eftersom det utan sjukvårdshuvudmännens medverkan infe är möjligt att genomföra ett högkostnadsskydd.

Riksdagen bör därför i dag fatta beslut om att undanröja beslutet om de höjda medicinkostnaderna och fatta ett principbeslut om att prishöjningar och högkosfnadsskydd genomförs vid en och samma tidpunkt. Vi förutsätter att en överenskommelse mellan berörda parter har träffats innan riksdagen i enlighet med socialdemokraternas uppfattning föreläggs en ny proposition i frågan.

Herr talman! Sedan den socialpolitiska samordningsutredningen lade fram sitt betänkande har väsentliga höjningar aviserats för läkemedelsavgiffer och avgifter vid läkarbesök.

Vi anser därför att man i anslutning fill överenskommelsen om nya sjukvärdsavgifter fr. o. m. år 1982 bör överväga frågan om ett rimligt antal läkarbesök och läkemedelsinköp innan kostnadsbefrielse inträder. Glöm dä inte att också noga överväga hur sjukvårdande behandlingar skall beräknas i förhållande fill läkarbesök och läkemedelsinköp.

Det är nämligen inte uteslutet aft trycket på den offentliga sjukvården kommer att öka om olika grupper av kroniskt sjuka, t. ex. psoriasissjuka och reumatiker, som i dag utnyttjar egna behandlingsanläggningar, inte får något större utbyte av det högkostnadsskydd vi här diskuterar. Defta framkom klart vid uppvaktning av utskottet frän berörda grupper.

Slutligen, herr falman: Låt mig peka på ett kuriöst förslag i proposifionen -ett förslag som inte återfinns i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande.

Patienter som har rätt till kostnadsfria läkemedel skall i fortsättningen kunna välja om de vill avstå från kostnadsfriheten och i stället betala för medicinen. Det är ett förslag som man måste ställa sig ytterst tveksam till. Det innebär nämligen att patienten tvingas spekulera i vad som är eller eventuellt kan komma att bli lönsamt för honom. Vilka krav kommer inte detta förslag att ställa på läkaren, som skall ägna dyrbar vårdfid åt att råda patienten i fråga om vad som är lönsamt i nuläget och i det längre perspektivet inom ramen för tolv månader!

Den bristande samordningen drabbar även här grupper för vilka höga läkemedelskostnader är betungande. Pä ett egendomligt sätt drabbar förslagen i sparplanen och även i denna proposition de svaga grupperna. På något sätt gär det som en röd tråd genom både sparplanen och propositionen att det är just dessa grupper som skall drabbas hårdast. År detta en tillfällighet? Man kan börja undra.

Herr talman! Jag hemställer om bifall fill det yrkande som är utdelat fill ledamöterna och som lyder:

beträffande högkostnadsskydd inom sjukförsäkringen att riksdagen med bifall fill motion 1980/81:172 och med anledning av motion 1980/81:173 yrkande 3

a. avslår det i propositionen 1980/81:73 framlagda lagförslaget.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

b. fattar principbeslut om att ett samordnat skydd mot höga sjukvårds-
och läkemedelskostnader skall införas enligt de riktlinjer utskottet förordat
och fill följd härav antar följande förslag till

Lag om upphävande av lagen (1980:1040) om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

Härigenom föreskrivs att den av riksdagen den 11 december 1980 (rskr 1980/81:84) antagna lagen om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. skall upphöra att gälla den 1 januari 1981.

c. som sin mening ger regeringen till känna vad i den fill utskoftsbetän
kandet fogade reservafionen av Sven Aspling m. fl. anförts om frågor som
skall tas upp vid överläggningar med sjukvårdshuvudmännen,

d. begär att regeringen efter överenskommelse med sjukvårdshuvudmän
nen, förelägger riksdagen ett nytt lagförslag i frågan.

Anf. 2 INGA LANTZ (vpk):

Herr falman! I proposifion nr 73 föreslås ett s. k. högkostnadsskydd för personer med stort behov av sjukvård och läkemedel. Högkostnadsskyddet skall inträda först när en person gjort 15 läkemedelsinköp eller läkarbesök. Efter de 15 gångerna är man befriad från att betala för ytterligare läkemedelsinköp eller läkarbesök. Eftersom gränsen 15 gånger är saft så högt kommer ytterst få människor att kunna utnyttja den här kostnadsfriheten.

I besparingspropositionen, proposition nr 20, föreslår regeringen kraftiga fördyringar för pafienterna. Karensbeloppet för sjukreseersäftning höjs, och det blir nästan en fördubbling av patienternas kostnader för prisnedsatta läkemedel. Regeringen fördubblar också patientavgifterna inom sjukvården. Dessa åtgärder kommer att drabba de stora sjukvårdskonsumenterna, dvs. de äldre, de handikappade och barnfamiljerna, och de kommer att drabbas mycket hårt. Man kan se regeringens förslag i besparingsproposifionen som ett sätt att skyla över den mycket stora höjningen av avgifter och kostnader i samband med sjukvård. Förslaget om högkostnadsskydd blir nämligen ingen kompensation - om det nu var tänkt så - för fördyringarna.

Vänsterpartiet kommunisternas principiella inställning är att all läkarvård bör vara avgiftsfri, och vi avser då även läkemedel och läkarbesök. Vpk har också under många år föreslagit ett slopande av avgifterna i den öppna vården.

I proposifionen 73 diskuteras också frågan om huruvida de kostnadsfria läkemedlen skall få vara kvar eller om de i fortsättningen skall ingå i gruppen prisnedsaffa läkemedel. Det är oklart om regeringen anser att den här förmånen skall få vara kvar. I vart fall ges ingen garanti för att sä blir fallet i framtiden. Vänsterpartiet kommunisterna menar att lagen vad avser de kostnadsfria läkemedlen skall fortsätta att gälla i oförändrat skick. Vi ansluter oss fill de synpunkter som förts fram av bl. a. statens handikappråd, HCK och Diabetesförbundet i remissvar på delbetänkandet från socialpoli-

fiska samordningsutredningen. Exempelvis handikapprådet pekar på att de kostnadsfria läkemedlen är en viktig förmän framför allt för diabetiker, allergiker och epileptiker och menar att det blir en stor försämring för dessa grupper om de kostnadsfria läkemedlen tas bort. Särskilt viktigt blir det att värna om dessa grupper efter regeringens förslag om kraftigt höjda priser för läkemedel.

I en annan motion från vänsterpartiet kommunisterna, nr 1979/80:419, fas upp ett gammalt krav som gäller ersättning för kostnad för glasögon. Synfel och nedsatt synförmåga är allvarliga handikapp för alla dem som drabbas. Vi menar därför att detta från ersäffningssynpunkt borde klassas som handikapp där hjälpmedel behövs. Många barn föds med synfel. Många drabbas av synskador i sitt arbete eller genom olyckor. Alla drabbas vi av synsvaghet genom att vi blir äldre. Vetenskapen har i dag kommit långt när det gäller möjligheten att korrigera synfel med glasögon. Samtidigt har glasögon blivit allt dyrare, och detta gäller även den allra enklaste typen av glasögon. En risk med de höga kostnaderna är att man infe provar ut eller byter glasögon efter en synförsämring eller efter den synförändring som sker, och detta försämrar i regel ytterligare synförmågan. Glasögon är också ömtåliga ting som ofta utsätts för skador eller går sönder.

Vänsterparfiet kommunisterna har under en följd av år aktualiserat kravet på att kostnaden för glasögon skall inordnas i sjukvårdssystemet och lagen om allmänförsäkring. Vi tycker inte att de avtal som har träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om fria glasögon för vissa grupper räcker. Glasögon är ett nödvändigt hjälpmedel för synskadade och bör därför infogas i sjukförsäkringssystemet. Det är ett rättvisekrav att den nuvarande kategoribegränsnirtgen slopas.

Herr talman! Vi i vänsterpartiet kommunisterna kommer också aft rösta på det särskilda yrkande som Doris Håvik talade om.

Herr talman! Med det sagda ber jag aft på berörda punkter få yrka bifall till vpk-mofionerna 419, 173 och 1530.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

Anf. 3 ELIS ANDERSSON (c):

Herr talman! I socialförsäkringsutskoftets betänkande nr 17, där utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader behandlas, är enigheten stor, för att inte säga total.

De patienter med långvariga och allvarliga sjukdomar som nu får kostnadsfria läkemedel har ett mycket gott skydd mot höga läkemedelskostnader. Samtidigt finns det andra stora grupper sjuka som är i behov av läkemedel, men vilkas sjukdomar infe uppfyller kraven att de skall vara långvariga och allvarliga. För dessa grupper medför reglerna om prisnedsatta läkemedel ett visst skydd mot höga läkemedelskostnader. Trots denna förmån har det ansetts önskvärt att dessa patienter får en förbättring av skyddet. Förslaget i propositionen om ett högkostnadsskydd har utformats efter de principer som har legat fill grund för utredningens förslag och som vid remissbehandlingen fått en bred uppslutning. Utskottet har således biträtt propositionsförslaget om att ett högkostnadsskydd bör införas.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

Utskottet förutsätter att de problem av bl. a. administrativ art som kan uppstå i anslutning fill reformens genomförande kommer att lösas vid de kommande överläggningarna med sjukvårdshuvudmännen.

I den socialdemokratiska reservation som är fogad till betänkandet tas reformens ikrafträdande upp. Det framhålls att man i samband med högkostnadsskyddets införande borde ha tagit taxehöjningen som vi beslutade om i förra veckan. Det är märkligt att när socialdemokraterna inte har någonting att komma med i sakfrågan angriper de ikraftträdandetiden. Man har valt den 1 juli 1981 som tid för ikraftträdandet med anledning av de överläggningar som måste ske med sjukvårdshuvudmännen före ikraftträdandet. Tiden för ikraftträdandet kommer inte aft ha så stor betydelse, eftersom det inte kommer att gälla kalenderår utan tidpunkten för det första sjukbesöket eller det första läkemedelsuttaget,

Vpk:s krav på att all läkarvård och därtill hörande behandling bör vara kostnadsfri i vad avser både läkemedel och läkarbesök har utskottet avstyrkt under en följd av år. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning.

Doris Håvik sade att det var ett kuriöst förslag att låta de kostnadsfria läkemedlen ingå i högkostnadsskyddet. Det skulle bli spekulation och dyrbart, eftersom läkarnas tid är begränsad. Jag tycker att det kan vara rätt enkelt. Har man det här kortet, bör man ju kunna ha en kolumn där man anger, om man har betalat eller om man har haft kostnadsfria läkemedel. Ser man att man har en fördel, kan man ju i efterhand betala de 15 gångerna och då få nytta av kortet i fortsättningen.

Sedan vill jag lugna Inga Lantz med att vi kommer att ha kvar de kostnadsfria läkemedlen.

Herr talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 4 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Pä något sätt känns det pinsamt att jag skall behöva undervisa Elis Andersson om vad det betänkande innebär som kom från sociala samordningsutredningen, eftersom han har sitt namn under det. Det är sä att högkosfnadsskyddet skall gälla efter 15 läkarbesök, medicininköp eller sjukvårdande behandlingar. Därvid skall två sjukvårdande behandlingar räknas som ett besök. När vi saft i utredningen kostade ett läkarbesök 20 kr., medicin 25 kr. och varje sjukvårdsbehandling 10 kr. Vi pekar nu pä de ökade kostnaderna; 25 kr. för läkarvården, 40 kr. för medicinen - och var kostnaden för sjukvärdande behandling-till slut hamnar vet vi inte. Det skall fastställas i samband med överläggningarna med sjukvårdshuvudmännen. Elis Andersson vet väl att det står i betänkandet att man bedömer kostnader från 500 kr. och upp till 1 000 kr. som orimligt höga.

Det förslag jag pekade pä är väl litet kuriöst, nämligen att man kan spekulera: När kommer jag snabbast till 15 besök och kan fä fri läkarvård, medicin och sjukvärdande behandling? Gör jag det genom att betala min medicin eller skall jag avstå? - Detta är inte bra. Allt som kan bli föremål för

tvekan och spekulation är olämpligt. Och när jag säger att defta system tar dyrbar läkartid i anspråk sä är det högst berättigat, eftersom det alltid til syvende og sidst blir läkaren som i sädana sammanhang får råda patienten vid frågor som dessa: Hur många besök kräver min åkomma? Hur ofta behöver jag köpa ut medicin under en tolvmänadersperiod?

Sedan är det väl egendomligt aft den första proposifion som läggs fram i anledning av en samordningsufrednings arbete - en samordningsutredning som arbetat i fem år - visar betydande brister just när det gäller samordningsfrågorna. Tycker inte Elis Andersson också att det är egendomligt att inte de uttalanden som finns i sparplanen, gjorda av landets statsminister, håller fram till dess socialministern lägger fram en proposifion om högkostnadsskyddef? Han har ju tidigt sagt att kostnadsökningen skall ske samtidigt som högskostnadsskyddet införs. Jag trodde att "samtidigt" även i cenferpartistisk vokabulär var "i ett och samma sammanhang".

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader ■

Anf. 5 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Elis Andersson sade aft det finns ett gott skydd - när det gäller läkemedel och läkarvård. Det är fel. För det första höjer man priserna för läkarvården, för det andra höjer man priserna för läkemedel och för det tredje höjer man gränsen för sjukreseersättning. Och man höjer inte måttligt, utan det är nästan en fördubbling av kostnaderna. Vänsterpartiet kommunisterna har gått emot detta, och det har debatterats för en kort tid sedan här i riksdagen.

Nu lägger regeringen fram det här förslaget om högkostnadsskydd som något slags kompensafion eller plåster på såren. Men det här högkostnadsskyddet kommer att bli utan effekt, eftersom man har saft gränsen sä högt som 15 gånger. Och de som drabbas hårdast av de här fördyringarna är de grupper som alltid drabbas hårdast av social nedrustning, fördyringar och omläggningar i andra sammanhang: de äldre, de handikappade och barnfamiljer.

När det gäller de kostnadsfria läkemedlen säger Elis Andersson att de kommer att få vara kvar. Ja, jag kan också läsa ut det både av utskottets betänkande och av propositionen. Men hur länge får de vara kvar? I utskottets betänkande står det: "Utskottet delar departementschefens bedömning att kostnadsfriheten t. v. bör finnas kvar i avvaktan pä utfallet av reformen."

Det finns alltså inför framtiden ingen som helst garanti för att de kostnadsfria läkemedlen får vara kvar. Jag vet infe om Elis Andersson kan garantera det pä något bättre sätt än vad regeringen har gjort i propositionen och vad utskottet gör i sin skrivning. I så fall skulle jag vara facksam för ett besked om han menar något annat än vad som står i betänkandet.

Anf. 6 ELIS ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Doris Håvik talar om samordning. Jag vill därför påminna om aft vi tidigare, även under socialdemokrafiska regeringar, har fattat beslut om taxehöjningar när det gällt läkemedel och läkarbesök, utan att

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

knyta det till några andra förmåner. När det gäller prisnedsatta läkemedel har man också följt kostnadsutvecklingen förut. Varför skulle man infe kunna göra det nu, utan att koppla det till högkosfnadsskyddet?

Nej, det vore bättre om socialdemokraterna försökte driva resultatpolifik, i stället för att hänga upp sig på pefifesser.

Man säger aft man har velat införa högkostnadsskyddet i samband med taxehöjningen därför aft det skulle nedbringa kostnaderna. Vi kommer aft få de här problemen även i framtiden, eftersom skyddet infe gäller kalenderår utan - som jag framhöll - från första besöket eller första läkemedelsuttaget. Jag förmodar att det även i framfiden kommer att bli taxehöjningar. Då kan det tänkas att den ena patienten har avverkat 14 läkarbesök eller läkemedelsbesök - 14 registreringar med andra ord - och den andra bara har en registrering. De kommer också aft drabbas olika i framfiden. Därför tycker jag inte aft frågan om fidpunkten för ikraftträdandet har så stor betydelse.

Herr talman! Jag skall inte förlänga denna debatt. Jag tror att många vill komma hem till jul i rimlig fid.

Anf. 7 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Elis Andersson säger att vi även under de socialdemokratiska regeringarna införde taxehöjningar osv. Om man inte vill debattera sakfrågan, återgår man gärna fill flydda fider, och då är det alltid fill socialdemokrafiska regeringar man vill knyta an.

Ja, visst införde vi taxehöjningar, men kvintessensen i det hela var just att vi många gånger fattade principbeslut om aft höjningar skulle ske. Sedan tog man upp de förhandlingar man skulle ha med sjukvårdshuvudmännen. Vi kom inte och satte oss vid förhandlingsbordet med bundna mandat och med fastställda taxor, utan när förhandlingen var avslutad, lade man fram ett förslag i riksdagen, som fattade beslut om tidpunkten för taxornas ikraftträdande.

Nya taxor skall gälla från den 1 januari 1982. Förhandlingarna på sjukvårdsområdet skall ske nu. Man har inte kommit speciellt långt med dessa förhandlingar. Man kommer med all säkerhet inte att vara klar vid den fidpunkt dä högskosfnadsskyddet skall träda i kraft. Då är det redan beslutat vad taxorna skall vara för läkarvård och medicin, men ännu inte för sjukvårdande behandling. Hade det inte varit bättre om man kommit obunden fill förhandlingarna och att vi här i riksdagen hade fattat det principbeslut som jag har berört i mitt inledningsanförande?

Frågan om högkostnadsskydd är en petitess, säger Elis Andersson. Varför framförde inte Elis Andersson det i utredningen, när vi saft tillsammans och arbetade med denna fråga? Jag förstår inte detta resonemang. Avgiftshöjningen och införandet av högkostnadsskyddef måste sammanfalla i fid. Under det halva året fram till den 1 juli 1981, då de nya reglerna föreslås träda i kraft, får ju människorna betala de ökade kostnaderna utan att kunna tillgodogöra sig högkostnadsskyddet,

I mitt anförande den 11 december pekade jag på kostnaderna för de

föräldrar som måste köpa mat på apotek till sina barn därför att barnen pä grund av svårartade åkommor inte kan äta vanlig föda. När jag nu tittar i lagtexten, kan jag inte klart utläsa vad man egenfiigen menar. Men går jag till förarbetena, finner jag att sådana matinköp inte ens skall omfattas av högkostnadsskyddet. Kostnaderna stiger på en gång från 25 till 40 kr. för dessa föräldrar. Den ökningen kommer föräldrarna att få betala fullt ut utan att den inräknas i högkosfnadsskyddet. De tillhör väl också en svag grupp som drabbas, liksom sä många andra fall som vi har diskuterat under denna ganska trista höst.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

Anf. 8 BERTIL DAHLÉN (fp):

Herr talman! Låt mig först säga att jag tycker det är bra att vi får ett högkosfnadsskydd som hjälp till de människor i det här landet som är mycket sjuka och till de flerhandikappade. Icke minst med tanke på handikappåret 1981 är det bra att någonting nu görs också för dessa människor. Dessutom har psoriatikerna suttit i kläm länge.

En sak som har varit under debatt skulle jag dock vilja tala för. Det gäller frågan om bibehållandet av de fria läkemedlen. Jag tillhör Diabetesförbundets styrelse. Där har vi varit väldigt oroliga närdetgällerden här frågan. Det har ju av och till diskuterats att de kroniskt sjuka i samband med att den här propositionen skulle läggas fram i mars skulle mista sina fria läkemedel. Nu är jag därför glad för att man kan läsa i betänkandet att de fria läkemedlen skall behållas. Däremot måste jag be om en förklaring till utskottets kryptiska uttalande när det gäller den som inte väljer att betala avgiften för dessa läkemedel inom det nya systemets ram. Där delar jag Doris Håviks undran. Vad menar man med detta? Även reservanterna tycker det är konstigt att den sista delen av detta är inskrivet. - Nu tror jag för min del aft om 200 000 diabetiker i det här landet är erbjudna att fä behälla sina fria mediciner, sä är det väl ingen av dem som vill betala för dem, så den sista delen tycker jag gott kunde ha varit oskriven.

Nu vill socialdemokraterna skjuta på detta. Jag tycker liksom Doris Håvik att man borde ha kunnat samordna tiden för ikraftträdandet med tidpunkten för höjandet av läkemedelskostnaderna. Men jag finner aft vi i dag ändå bör komma till ett beslut, eftersom vi har hållit de kroniskt sjuka människorna -inte bara diabetiker, utan även de som lider av hjärtmuskelsvaghet, epileptiker, de som har starr m, fl, - i ovisshet om hur det skall bli. Det gäller totalt en halv miljon svenska medborgare. Jag tycker därför att vi borde fatta ett sådant beslut här i dag aft vi sedan kan meddela dem aft de får behålla sina fria läkemedel.

Jag hoppas verkligen att det är som Elis Andersson säger och inte som Inga Lantz befarar, att detta med fria läkemedel bara är ett övergångsskede. Inte ens i en lågkonjunktur, när vi måste dra åt svångremmen, får det vara så att de svaga grupperna är de som drabbas hårdast, Inga Lantz sade klart och tydligt ifrån att de kostnadsfria läkemedlen skall vara kvar, och jag kan infe tolka Doris Håviks anförande så att hon och socialdemokraterna över huvud taget skulle ha någon annan uppfattning heller. Där tycks det råda ganska

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Utbyggt skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

stor enighet.

Sedan kan man väl tycka att regeringen borde ha förhandlat med landstingen och övriga sjukvårdshuvudmän innan den tog upp den här frågan. Men samtidigt har jag en viss förståelse för regeringens agerande. Icke minst under denna vecka har det ju visat sig att det i riksdagen finns, som man säger när man använder ett fint uttryck, hoppande majoriteter. Man vet aldrig vad riksdagen vill, och jag tror att regeringen önskar ha någonting bakom ryggen innan man börjar förhandla.

Även om jag som sagt inte är fullständigt till freds med det förslag som föreligger - jag tycker som sagt att det hade kunnat bli en samordning med höjningen av läkemedelskostnaderna - är jag beredd att yrka bifall till utskottets hemsfällan i den här frågan.

Anf. 9 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Jag försfår att Bertil Dahlén gärna skulle vilja ha en samordning. Vi har ju grupper av människor som är kroniskt sjuka utan att ha fria läkemedel-reumatiker, psoriasissjuka, allergiker m. fl. De har enligt socialstyrelsen mycket svårt att få fria läkemedel även i framtiden, beroende på de speciella mediciner som de behöver för sina åkommor. De drabbas nu speciellt hårt därför att högkosfnadsskyddet infe träder i kraft förrän den 1 juli, medan kostnadsökningarna kommer från den 1 januari.

Vi har här ytterligare ett bevis för att stora grupper - vilkas antal jag inte har en uppfattning om - kommer aft drabbas extra hårt och ändå infe kunna få del av kostnadsfria läkemedel ens efter den 1 juli, när högkostnadsskyddet träder i kraft.

Om man i dag röstar pä det socialdemokratiska förslaget kommer även de tveksamma aft på något sätt frälsa sin själ. Tveksamheten kan dä förbytas i en känsla av tillfredsställelse.

Även statsministern och Karin Söder måste då känna sig nöjda. Statsministern har uttalat aft högkostnadsskyddet skall införas samtidigt med kostnadshöjningarna. Det måste ju innebära en och samma fidpunkt. Karin Söder har uttalat att man bör fatta principbeslut i dessa frågor och sedan gå till riksdagen - det är inget ovanligt. Vi ställer oss helt bakom detta.

Så röst på socialdemokratiskt yrkande, utdelat i kammaren, måste innebära att samtliga parter blir nöjda.

Anf. 10 BERTIL DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag håller med om att det här förslaget icke är till fyllest till 100%. Men jag är samtidigt rädd för att om vi börjar förhala ärendet ytterligare så kommer inte heller dessa grupper att vara säkra. Jag känner liksom Inga Lantz en oro när det gäller fria läkemedel. Jag tycker att vi skall börja här, och sedan får vi väl fortsätta. Det finns motionstid, och det finns andra möjligheter aft vandra vidare på den här vägen.

Beträffande allergiker och psoriatiker känner jag väl fill problemen, eftersom jag sitter som Landstingsförbundets representant i Svensk Utlandssjukvård AB:s vårdkommitté. Men låt oss alltså godta förslaget i dag och

Fredagen den 19 december 1980

Återförvisat ärende om besparingar i statsverksamheten, m. m. (NU)

sedan gå vidare för att hjälpa dessa grupper. Jag ställer gärna upp Nr 56 tillsammans med Doris Håvik för aft kämpa för dem.

Mom. 1 och 3

Utskottets hemsfällan bifölls med 165 röster mot 164 för det av Doris Håvik under överläggningen framställda yrkandet.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls med 311 röster mot 18 för mofion 173 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls med 311 röster mot 16 för motionerna 1979/80:1530 av Lars Werner m. fl. och 173 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 5

Utskottets hemsfällan bifölls med 312 röster mot 17 för mofion 1979/80:419 av Lars Werner m.fl.

Mom. 6-14

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Återförvisat ärende om besparingar i statsverksamheten, m. m.

Föredrogs näringsutskottefs betänkande 1980/81:28 efter förnyad behandling av del av proposifion 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. (ekonomi- och handelsdepartementen).

Utskottets hemsfällan om att betänkandet skulle företas fill avgörande efter endast en bordläggning bifölls av kammaren.

Anf. 11 LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Med hänvisning till gärdagens debatt ber jag att få yrka bifall till de tre reservationer som är fogade till näringsutskottets betänkande nr 16.

Anf. 12 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Trots att herr Cars i gårdagens debatt ansåg att vpk-are inte skulle yttra sig i konsumentfrågor har jag nu djärvheten att yrka bifall till vpk-motionen.

Anf. 13 HÄDAR CARS (fp);

Herr talman! Trots detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Återförvisat ärende om besparingar i statsverksamheten, m. m. (NU)

Utskottets hemställan återfanns i näringsutskottets betänkande 1980/ 81:16.

Mom. 2 (Sveriges exportråd)

Utskottets hemställan bifölls med 311 röster mot 17 för motion 101 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 4 (Sveriges turistråd)

Utskottets hemställan bifölls med 312 röster mot 17 för motion 101 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 5 (Interamerikanska utvecklingsbanken)

Utskottets hemställan bifölls med 310 röster mot 17 för motion 101 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 7 (konsumentverket) Hemsfällan

Utskottets hemställan bifölls med 312 röster mot 17 för hemställan i motion 101 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes med 166 röster mot 163 för utskottets mofivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Mom. 8 (statens pris- och kartellnämnd) Hemsfällan

Utskottets hemsfällan bifölls med 312 röster mot 17 för hemställan i motion 101 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes med 165 röster mot 164 för den i reservafion 2 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen.

Mom. 9 (allmänna reklamationsnämnden)

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 164 för reservafion 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

8 § Föredrogs

Finansutskottefs betänkande

1980/81:16 angående tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81

Utskottets hemställan om att betänkandet skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning bifölls av kammaren.

Vad utskottet i övrigt hemställt bifölls.

9 § Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkanden 1980/81:13 om godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m. (prop. 1980/81:31) samt 1980/81:14 om vatten- och luftvård.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Anf. 14 TALMANNEN:

Jordbruksutskottets betänkanden nr 13 och 14 behandlas i ett sammanhang och yrkanden kan under den gemensamma överläggningen framställas beträffande båda betänkandena.

. Anf. 15 SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! När den socialdemokrafiska regeringen år 1976 i en proposition föreslog riksdagen en rad åtgärder för att motverka negafiva effekter av svavelufsläpp, skedde defta mot bakgrund av den oro vi kände för den pågående försurningen av mark och vatten. Den utredning som hade föregått propositionen redovisade skrämmande prognoser för vad som skulle inträffa om infe kraftfulla åtgärder sattes in för att nedbringa svavelutsläppen.

Den socialdemokratiska regeringen föreslog och riksdagen antog ett program för hur man skulle kunna nedbringa utsläppen i första hand till den nivå som rådde i början av 1950-talef, då försurningseffekter ännu inte hade konstaterats. Programmet innebar en etappvis nedtrappning av svavelhalfen i eldningsoljan och en ny lag om svavelhaltigf bränsle med ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel m.m. Svavelutsläppen inom industrin skulle halveras genom skärpta åtgärder med stöd av miljöskyddslagen.

Programmet innehöll också förslag om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag och en anmaning till naturvårdsverket att utarbeta ett program för en samordnad forskningsplanering kring svavelutsläppens hälso- och miljöeffekter.

Eftersom betydligt mer än hälften av de sura svavelföroreningar som faller ned i vårt land kommer frän andra länder, påvisade propositionen nödvändigheten av aktiva insatser på det internationella planet. Den socialdemokratiska regeringen hade sedan slutet av 1960-talet aktivt drivit dessa frågor såväl i olika internationella organisationer- främst OECD, FN;s Europakommission, ECE, och FN:s miljöprogram, UNEP - som genom bilaterala kontakter.

Vid FN;s miljökonferens i Stockholm 1972 framlades en specialstudie i

2 Riksdagens protokoll 1980/81:56

Nr 56

Fredagen den. 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

frågan. En av OECD genomförd studie om långväga transporter av luftföroreningar och de miljöeffekter dessa åstadkommer hade tillkommit pä svenskt inifiativ. Den socialdemokratiska regeringen hade inlett samarbete med Norge för att i olika internationella sammanhang aktivt driva frågan om begränsning av svavelutsläppen. Framställningar i denna fråga hade bl. a. gjorts till EG.

Vidare hade Sverige och Tyska demokratiska republiken slutit avtal som bl. a. omfattade åtgärder för begränsning av svavelutsläppen. Kontakter hade etablerats med andra länder, varvid goda utsikter bedömdes föreligga till motsvarande resultat där. Den socialdemokrafiska regeringen såg i bilaterala avtal med i första hand länderna runt Österjön en väg aft vid sidan om arbetet på en konvention snabbare nå effektiva resultat.

Riksdagen har också redan år 1977 i anledning av en socialdemokratisk motion uttalat sig för att sädana avtal borde eftersträvas. Trots riksdagens uttalande har icke de borgerliga regeringarna fullföljt den socialdemokratiska linjen.

Jag har i anledning av socialdemokratiska motioner flera år i följd haft anledning aft beklaga att ett angeläget arbete i kampen mot luftföroreningar och försurning av mark och vatten på detta sätt fördröjts. Svaret har då blivit att man arbetade för en konvention.

Nu är konventionen ett faktum, vilket vi naturligtvis alla hälsar med tillfredsställelse. Självklart tillstyrker vi att den skall godkännas. Utskottets majoritet konstaterar nu återigen, liksom redan 1977, att ett bilateralt samarbete bör komma fill stånd i samband med uppföljningsarbetet till konventionen.

Visa av de erfarenheter vi gjort av den borgerliga regeringens agerande :Under de gångna åren anser vi socialdemokrater det angeläget att understryka vikfen av att man från svensk sida påskyndar åtgärder för ett bilateralt samarbete för att konventionens tämligen allmänt formulerade åtaganden skall kunna ge prakfiska resultat inom en överblickbar framtid. Detta är så mycket mer angeläget då det förberedelsearbete i form av bilaterala avtal som redan borde vara genomfört icke har kommit till stånd.

Nu har jordbruksministern genom pressen låtit meddela att en internationell försurningskonferens på hans initiativ skall anordnas i Sverige år 1982. I Naturskyddsföreningens regi kommer en sådan konferens att anordnas redan 1981.

Jordbruksministern säger i sitt pressmeddelande: För aft markera allvaret i försurningsfrågan planerar jag själv att göra en rundresa till de miljöansvariga regeringarna i Europa våren 1981.

Först nu, efter fyra års motionerande frän vår sida, tycks jordbruksministern alltså ha vaknat till insikt om att han borde ha fullföljt det program för bilaterala kontakter som den socialdemokratiska regeringen påbörjade. Nu planerar jordbruksministern aft resa runt i Europa och markera allvaret i försurningsfrågan. Det verkar med förlov sagt som jästen efter degen. Sverige har markerat allvaret i denna fråga sedan slutet av 1960-talet.

Res runt, jordbruksministern, men fullfölj äntligen det ambitiösa program

som den socialdemokratiska regeringen hade lagt upp för de bilaterala kontakterna! Det räcker infe med att markera att försurningsfrågan är allvarlig. Endast genom ett effektivt uppföljningsarbete torde konventionen komma att leda till någon påtaglig minskning av de svavelnedfall i Sverige som härrör frän andra länder. Vi tycker att det är angeläget att riksdagen ger detta regeringen till känna, och jag yrkar därför bifall fill den socialdemokrafiska reservationen under jordbruksutskottets betänkande 13,

Utskottet har glädjande nog kunnat enas om att förorda aft regeringen noggrant prövar förutsättningarna för en tidigarelagd övergång till lågsvavlig olja såvitt avser de delar av landet där övergången enligt nu gällande beslut skall ske först den 1 oktober 1984, I en socialdemokratisk motion av Bo Forslund m. fl. har med stöd av ett brett utredningsmaterial påvisats att försurningsproblemet i Västernorrland är av samma storleksordning som i de delar av landet där försurningen hittills mest uppmärksammats. Motsvarande förhållanden, sägs det i motionen, gäller också för östra delen av Västerbotten, som påverkas av utsläpp från Rönnskärsverken. Låt mig därför utöver vad utskottet har sagt få understryka angelägenheten av att dessa områden i första hand kommer i fråga för en tidigarelagd övergång fill lågsvavlig olja.

Beträffande utskottets betänkande 14: Den handlingsförlamning som karakteriserat den borgerliga regeringens energipolitik har skapat stor osäkerhet såväl hos statliga verk och myndigheter med ansvar för vår energiförsörjning som hos kommunerna. Det föreligger därför en betydande risk för att en ur miljösynpunkt framsynt planering av vår energiförsörjning får stå tillbaka för behovet att till varje pris finna ett alternativ fill olja. Man kan förstå kommunerna, som inför regeringens famlande känner oro för aft de skall fä svårigheter med sin bränsleförsörjning. Man kan förstå vatfenfallsverket, som med sitt ansvar för energiförsörjningen inte får några klara direktiv om hur det skall handla.

På olika håll fas sålunda inifiativ för aft anlägga koleldade kraft- och värmeverk.

Svenska folket befriade sig ju genom utfallet av folkomröstningen från den språngmarsch in i kolsamhällef som en snabb avveckling av kärnkraften hade resulterat i. Men detta gäller bara under förutsättningen att vi omedelbart får ett handlande från regeringens sida - ett energipolitiskt program som gör det möjligt för oss aft fa fill vara förutsättningarna för en förnuftigare planering när det gäller att ersätta värt oljeberoende med andra alternativ. Regeringens oförmåga att ta sig samman i energifrågan hotar att spoliera dessa möjligheter.

Miljöriskerna med kolförbränning har tagits upp i yrkanden i två socialdemokratiska motioner, dels i partimotionen, dels i motion 1980/ 81:304 av Hagar Normark m. fl. Beträffande både försurningen och de med kol följande nedfallen av tungmetaller är läget i vårt land nu sådant, att varje ökning av utsläppen i varje fall lokalf kan få katastrofala följder och på sikt är en alarmerande risk för vår totalmiljö. Det måste därför vara av största vikt aft man får kontroll över koleldningen.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Utskottet är ense om att understryka angelägenheten av att de miljöproblem med kolbränning som hänger samman med bl. a. svavel-, kväve- och tungmefallutsläpp noga bör prövas innan tillstånd till mer långtgående utvidgning av antalet koleldningsanläggningar i Sveriges lämnas. Tillstånd har av regeringen beviljats två kommuner att uppföra kolvärmeverk, och flera framställningar är på gäng. Vattenfallsverket projekterar en elproduktion genom kolkondenskraftverk, som enligt socialdemokrafisk uppfattning över huvud taget icke borde komma i fråga.

Det pågar ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete runt om i världen för att fä fram den teknik som behövs för att klara kolets miljöproblem. Ett bättre grepp från regeringens sida om vår energipolitik skulle göra det möjligt för oss att avvakta med en alltför omfattande kolintroduktion för att få möjligheter att utnyttja en effekfivare rening av utsläppen och en bättre hantering av avfallet.

Vi socialdemokrater anser att när det gäller tillstånd till anläggningar med koleldning så bör det slutliga avgörandet ligga hos regeringen, för den nödvändiga överblickens skull. Det bör ankomma på regeringen att föreslå sådana åtgärder i lagsfiftningen att detta krav kan fillgodoses. Vi ansluter oss till de krav som rests i den socialdemokratiska motionen 304 om forskning och utveckling av reningsmetoder samt att hänsynen till människors hälsa måste respekteras vid användning av kol som energikälla. Jag ber därför att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservafion som är fogad fill jordbruksutskottets betänkande nr 14.

När det gäller de betydande vattenföroreningsfrågor som aktualiserats i två socialdemokratiska motioner, en av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström och en av John Johnsson m. fl., har utskottets socialdemokrater nödgats avge ett särskilt yttrande. Vi har försökt att nå enighet i utskottet om att understryka angelägenheten av att man i fråga om dessa allvarliga vattenföroreningar särskilt uppmärksammar den roll som jordbruksdriften spelar i sammanhanget. Inte minst gäller det den kraftiga handelsgödselanvändningen i området. Vi har gjort detta därför att kemikalieanvändningen i jordbruket kan misstänkas vara en av orsakerna till de svåra miljöproblem som uppstått vid våra vatten även i andra delar av landet. Vi anser att varje tillfälle bör utnyttjas för att klarlägga den roll kemikalieanvändningen i jordbruket spelar. Då utskottets borgerliga majoritet avvisat vårt önskemål om att denna synpunkt borde understrykas i utskottets betänkande, har vi funnit det nödvändigt aft med ett särskilt yttrande fästa riksdagens och de berörda länsstyrelsernas uppmärksamhet pä frågan. Vi beklagar denna benägenhet från den borgerliga utskoffsmajoritetens sida att så fort det gäller miljöproblem som kan vara förorsakade av jordbruket likt strutsen köra huvudet i sanden. Den inställningen motarbetar miljövården och gagnar heller infe jordbruksnäringen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservafioner som är fogade till jordbruksutskottets båda betänkanden.

Anf. 16 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 13 för innevarande riksmöte föreslås godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m. I huvudfrågan finns det knappast några delade meningar. I motionen 119, som jag nu skall tala för, föreslär vi också under punkt 1 att riksdagen skall godkänna konventionen. Men i yrkande 2 kräver vi ett riksdagens uttalande i anslutning fill propositionen, ett uttalande av innebörd att Sverige skall verka dels för att konventionen snarast skall träda i kraft, dels för aft konkreta åtgärdsprogram skall upprättas och genomföras mot luffföroreningarna inom de länder som undertecknat konventionen.

I reservationen, som är fogad till betänkandet nr 13 och som anknyter till en socialdemokratisk motion, kräver man aft Sverige skall vara aktivt när det gäller bilaterala överläggningar med av konventionen berörda länder i syfte att få ned immissionen av luftföroreningar i Europa. Dessa krav ansluter nära till dem som vi ställt i vår motion, varför det är naturligt att vi vid en votering kommer att stödja reservationen.

Den konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som regeringen nu föreslär riksdagen atf godkänna är givetvis positiv till sitt innehåll. Men samtidigt måste det konstateras att den inte har någon rättsverkan i de länder som biträtt den. Vi kan infe påtvinga resp. länder åtgärdsprogram genom atf hänvisa till konventionen. Den bygger pä ländernas frivilliga medverkan och intresse för atf lösa problemen med immissioner av föroreningar fill den gemensamma atmosfären över oss.

Det är en självklarhet att åtgärder inom de stora industriländerna har den avgörande betydelsen då det gäller att minska utsläppen. Sverige är i detta sammanhang ett litet land som mottar betydligt mera föroreningar utifrån än vi själva släpper ut fill atmosfären. Vi har därför synnerlig anledning atf som land aktivt verka för atf utsläppen minskar från de stora industriländerna i Europa i första hand. Det är också vad vi yrkar på i motionen 119.

I betänkandet 13 behandlas också två andra vpk-motioner som väckts under den allmänna motionstiden i januari 1980. Den första av dessa två, nr 1385, yrkar på aft skyndsamma åtgärder skall vidtas för atf låta undersöka de särskilda miljöproblemen i Blekinge. Det föreslås aft naturvårdsenhefen i Blekinge län i samarbete med statliga organ skall utarbeta ett åtgärdsprogram och atf sedan statlig medelsanvisning för dess genomförande skall begäras. Med hänsyn till att Blekinge är särskilt utsatt i fråga om försurande nedfall och tungmetaller är det angeläget att särskilda åtgärder här sätts in. Erfarenheter från dessa särskilda insatser skall givetvis tas fill vara vid likartade insatser på andra håll i landet.

Den andra motionen från allmänna motionsfiden 1980 är nr 1544. Yrkande 1 d rör ett detaljkrav i en hel katalog av krav som redovisas i denna övergripande partimotion om energipolitiken i Sverige. Yrkandet har innebörden att åtgärder krävs för att sänka svavelhalten i eldningsolja till 0,3-0,4%.

I utskottets skrivning behandlas tillhopa fyra mofioner som tar upp samma

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

problem. För fre av dessa görs en posifiv skrivning, och det föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört. Tillkännagivandet omfattar infe motionen 1544, men man säger atf den i förevarande del bör kunna anses besvarad med vad utskottet anfört. Man säger aft det av utskottet nyss förordade tillkännagivandet rörande en snabbare övergång till lågsvavlig eldningsolja också delvis kan anses överensstämma med syftet bakom motionsyrkandet. Med väd utskottet nu anfört kan vi t. v. låta det bero, men vi kommer givetvis att noga följa utvecklingen och förbehåller oss att återkomma i den här frågan vid kommande riksmöten.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motionerna 1979/80:1385 och 1980/81:119.

Anf. 17 ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Jag kommer aft speciellt beröra betänkande nr 13 som vi har att behandla under denna punkt.

Atf försurningen av mark och vatten är ett mycket allvarligt miljöproblem, kanske det mest allvarliga vi står inför, är välkänt. Det är så välkänt aft någon längre redogörelse för problemets natur inte är nödvändig i det här sammanhanget.

Huvudorsaken fill försurningen är som bekant den svaveldioxid som kommer ut i atmosfären då man förbränner kol och olja samt vid olika processer i industrin. Utsläppen av svaveldioxid i Europa är oerhört stora, f. n. ca 60 miljoner ton om året. Sverige svarar visserligen för bara 1 % av utsläppen, men våra försurningsproblem här i landet är långt större än vad vår andel av utsläppen i och för sig ger upphov till. Omkring tre fjärdedelar av det försurande nedfallet i Sverige beräknas komma från utlandet.

Utsläpp av svavel är visserligen den största, men inte den enda källan till dessa föroreningar. Även vissa kväveföreningar bidrar till det sura nedfallet, och deras andel av nedfallet och därmed av skadorna är förmodligen ökande.

Eftersom Sveriges natur skadas så allvarligt av andra länders sura utsläpp är det av stort nationellt intresse för Sverige aft ett effekfivt samarbete mellan länderna kommer till stånd när det gäller att få ner de sura utsläppen till en betydligt lägre nivå.

Att det är möjligt att begränsa utsläppen visas redan av vad vi genomfört och kommer atf genomföra i Sverige. I utskottets betänkande redovisar vi att enligt 1976 års riksdagsbeslut skulle svavelutsläppen från industriella processer, på den tiden 200 000 ton om året, halveras fram till 1985. Naturvårdsverket räknar nu med atf man kommer att klara detta mål och t. o. m. aft nä ner till 85 000 ton 1985.

Det som är möjligt i vårt land är också möjligt i andra länder. De har tillgäng till samma teknik som vi. Mot den bakgrunden representerar den konvention som nu riksdagen har att ta ställning fill ett stort framsteg i vårt samarbete med våra grannländer. Konventionens huvudsakliga innehåll är att de länder som ansluter sig till den skall "bemöda sig om atf begränsa och

så långt möjligt gradvis minska och förhindra luftföroreningar, innefattande långväga gränsöverskridande luftföroreningar". För atf uppnå detta skall man enligt artikel 6 "använda bästa tillgängliga teknik, som är ekonomisk möjlig". Vidare skall parterna "gemensamt utarbeta riktlinjer och strategier som kan användas som medel i bekämpningen av utsläpp av luftförorenande ämnen".

När man i något land planerar eller genomför åtgärder som kan ge ett betydande tillskott till långväga gränsöverskridande luftföroreningar skall på begäran överläggningar äga rum mellan de länder som är berörda, både de som överväger att släppa ut t. ex. svavel och de länder där svavlet ramlar ner.

En konvention av defta slag är viktig därför atf den medför ett åtagande länder emellan, men naturligtvis är en sådan här konvention inte självuppfyllande. Den är ett bra verktyg, men liksom när det gäller andra verktyg gäller det att använda det om man vill ha nytta av det.

Man bör här observera att denna konvention till skillnad frän en del andra internationella överenskommelser inte bara innebär att man skriver på att man skall respektera vissa principer. Man skall också ha ett verkställande organ. Redan innan konventionen har fått alla nödvändiga godkännanden från olika stater har man inrättat ett s. k. interimistiskt verkställande organ. Sverige kan alltså redan nu akfivt delta i arbetet inom detta organ och i olika expertgrupper. Konventionen ger också en formell grund för överläggningar mellan olika deltagande länder om konkreta utsläpp och miljöstörningar.

Konventionen, som omfattar inte mindre än 33 stater, innebär att praktiskt taget alla nationer i Europa i en folkrättsligt bindande form åtagit sig att bekämpa utsläpp av luftföroreningar som sprids över gränserna. Den står inte i motsats till kontakter mellan två länder var för sig, s. k. bilaterala kontakter. Socialdemokraterna har i en reservation talat för fler sädana kontakter. Det handlar i denna del av utskoftsbetänkandet något om tolkningen av ett riksdagsbeslut 1977, och utskottet understryker där att defta besluts syfte var att främja ett fortsatt och intensifierat internationellt samarbete mot luftföroreningar.

Ett allmänt miljövårdsavtal har dessutom upprättats med EG-kommissio-nen i december 1977. Detta avtal innehåller bl. a. bestämmelser om informationsutbyte och rätt för svenska myndigheter att yttra sig över olika åtgärder på detta område inom EG m. m. EG:s miljöministrar har nu godkänt direkfiv från EG-kommissionen om strikta bestämmelser för utsläpp av bl. a. svaveldioxid. Dessa regler måste genomföras i den nationella lagstiftningen före april 1983. Ett speciellt miljövårdsavtal av liknande karaktär har upprättats mellan Sverige och Danmark i april 1979.

För det internationella samarbetet vid bekämpningen av luftföroreningar är den konvention vi nu skall godkänna en betydande framgång. Den är också resultatet av ett hårt arbete från svensk sida, ett arbete som kulminerade under folkpartiregeringens tid, då den verkliga överenskommelsen mellan de olika länderna blev klar. Det formella undertecknandet

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

och de därefter följande formella godkännandena av de olika ländernas parlament har följt därefter.

Vad som nu måste följa från svensk sida är ett långvarigt arbete med denna konvention som ett hjälpmedel för att få till stånd begränsningar av de försurande utsläppen i Europa.

En viktig fråga i det sammanhanget, som också uppmärksammats i en mofion, är åtgärder för atf utomlands skapa ökad kännedom om de allvarliga skador som luftföroreningarna förorsakar i Sverige. Vid utskottsbehandlingen av motionen har vi funnit aft ett antal sådana initiativ har tagits. Bl. a. planerar man i anslutning till tioårsminnet av den stora FN-konferensen om miljön i Stockholm en internationell konferens om försurningsproblemen. Vidare bidrar man till enskilda organisationers informationsaktiviteter. Man får anta att liknande åtgärder kommer atf vidtas även i framfiden, och vi i utskottet menar att någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad. Angelägenheten av internationell opinionsbildning har redan uppmärksammats.

Våra möjligheter att få till stånd begränsningar av svavelutsläppen i våra grannländer har förmodligen också ett samband med våra egna insatser mot försurning.

Ju mer ambitiösa åtgärder vi själva vidtar när det gäller att minska svavelutsläppen, desto större verkan bör den svenska miljöpolitikens innehåll ha när det blir fråga om direkta överläggningar med olika grannländer. Omvänt skall vi inte vänta oss att våra krav på åtgärder mot försurningen väcker någon större uppmärksamhet i grannländerna, om vi inte själva föregår med gott exempel.

Utskottet har behandlat ett antal motioner. Som varande en av motionärerna är det tillfredsställande att i denna debatt också kunna företräda ett enigt jordbruksutskott när det gäller grundprinciperna i det nu föreliggande betänkandet.

Sedan flera år tillbaka har vi haft regleringar när det gäller svavelhalfen i eldningsolja. Enligt tidigare beslut kan övergång till lågsvaveloljor ske etappvis, och under det kommande året kommer förbudet mot starkt svavelhalfiga oljor atf utvidgas till ytterligare fyra län, nämligen Uppsala län, Västmanlands län, Kopparbergs län och Gävleborgs län. Vad som sedan återstår är de fyra nordligaste länen samt Gotland.

Utskottet har nu bedömt försurningssituationen på så sätt att vi menar att regeringen noggrant bör pröva förutsättningarna för aft ytterligare tidigarelägga övergången till lågsvavlig olja. Vi syftar då i första hand på de delar av landet där övergängen infe skall ske förrän den 1 oktober 1984. Utskottet har därvid uppmärksammat förekomsten av försurningskänsliga områden även i landets norra delar samt att en koncentration av industriföretag med stora svavelutsläpp t. ex. i Västernorrlands län har medfört speciella försurningsproblem. Vad utskottet anfört med anledning av olika mofioner om den här frågan bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.

När det gäller inventering av pågående svavelutsläpp redovisas i utskottets betänkande atf naturvårdsverket f. n. genomför en kartläggning av indu-

strins processutsläpp, och den kommer att redovisas under 1981, så att vi får underlag för fortsatta beslut i denna del. Vidare inventerar naturvårdsverket med jämna mellanrum svavelutsläppen i samband med förbränning av eldningsolja m. m.

Svavelutsläppen kan påverkas genom svavelhalten i den olja och det kol som förbränns, liksom genom olika reningsåtgärder vid olje- och kolanvändning.

Men det är också viktigt att minnas atf när vi önskar minska utsläppen av svaveldioxid har defta ett nära samband med energipolitiken i stort. Utskottet har konstaterat att minskade svavelutsläpp är ett mål som allmänt sett stämmer väl överens med de ekonomisk-politiska och energipolitiska strävandena atf reducera vårt lands oljeberoende. Det räcker naturligtvis inte med den allmänna energipolifiken för att minska försurningen, långt därifrån. Men vi skall minnas atf när vi kan hälla nere användningen av fossila bränslen, så håller vi också nere svavelutsläppen.

Riksdagen kommer inom kort att fä anledning aft behandla försurningsfrågan i dess energipolitiska sammanhang. Under våren skall vi fa ställning till den regeringsproposition om energipolitiken som är under utarbetande.

Sådana frågor som miljöavgifter på svavelhalfiga bränslen samt åtgärdsprogram för övergång till andra energikällor m. m. har ett sådant samband med energipolitiken i stort att utskottet tycker det är rimligt atf behandla dem i deras större energipolitiska sammanhang. Detta är också en uppfattning som jag i min egenskap av motionär tillsammans med Börje Stensson finner ganska rimlig.

Vi får inte heller glömma bort aft även om utsläppen av försurande ämnen kan minskas genom internationella överenskommelser och genom reningsåtgärder sä har stora skador redan vållats. Även om utsläppen minskar, kommer ytterligare skador aft vållas.

Dessa delar av problemet har särskilt uppmärksammats i en folkpartistisk och en socialdemokratisk mofion.

Vad det här främst handlar om är motåtgärder i form av kalkning av sjöar och vattendrag. Det håller dessutom på att tillkomma en del alternativa tillvägagångssätt, och vi har fått föredragningar i utskottet om sådan ny teknik. Det gäller främst contracidmetoden, som aktualiserats av limnolo-giska institutionen vid Lunds universitet i samarbete med Atlas Copcos forskningslaboratorier och som nu prövas i ett pilotprojekt i Lilla Galtsjön i Blekinge. Denna metod för restaurering av försurade sjöar innebär i korthet att man genom harvning av sjöns bottenskikt tillsätter en sodalösning i det översta sedimenfskiktet, som dä framkallar en kemisk process, som ökar den biologiska aktiviteten. Metoden i fråga tycks vara mera kostnadskrävande än den traditionella kalkningen men samtidigt ge ett avsevärt bättre skydd under en längre tidsperiod.

Utskottet har med anledning av motionerna framhållit atf trots de insatser som gjorts har försurningsproblemen fått en sådan omfattning att speciella åtgärder krävs i många sjöar. Kalkning eller andra restaureringsåtgärder

Nr 56

Fredagen den

19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

måste äga rum i betydande utsträckning. Utskottet har uppmärksammat att anslaget höjdes från 10 till 15 milj. kr. i den senaste statsbudgeten. Mycket tyder också på att en ytterligare förstärkning av denna satsning kommer att ske inför kommande budgetär trots det nu rådande allmänt kärva samhällsekonomiska klimatet. Trots detta är den förhållandevis begränsade kalkning som hittills ägt rum enligt utskottets mening otillräcklig om den betraktas mot bakgrund av antalet sjöar som hotas av allvarliga skador. Men inte minst med hänsyn till den statsfinansiella situationen bör man överväga någon form av avgiftssystem för atf bidra fill finansieringen av såväl forskning som direkta praktiska åtgärder mot försurningseffekterna.

Det är emellerfid på det sättet aft senast den 1 juni 1981 skall naturvårdsverket och fiskeristyrelsen presentera en samlad redovisning av den försöksverksamhet med kalkning som pågått. Det skall också komma förslag till fortsatt verksamhet. Mot den bakgrunden menar vi i utskottet aft något uttalande från riksdagens sida om kalkningsverksamhetens omfattning och inriktning nu inte är påkallat. Riksdagen kommer ändå inom relativt kort tid att få ta ställning till den framtida verksamheten pä detta område.

Herr talman! Vi fattar i dag inga beslut som på en gång löser försurningsproblemen. Men vi godkänner ett internationellt avtal som kommer att göra det mycket lättare att i framtiden verka för begränsning av miljöstörningarna. Detta är en viktig framgång. Skall den ha bestående värde krävs det att vi här i Sverige och våra kolleger i andra länder lägger ner mycket stor omsorg på det fortsatta arbetet för att få bukt med försurningsproblemen.

Jag yrkar bifall till jordbruksutskottets hemställan i betänkande nr 13.

Vad gäller betänkande nr 14 vill jag bara kort notera att däri bl. a, behandlas en motion med yrkande om att riksdagen anhåller att regeringen lägger fram förslag om aft blyfri regularbensin införs fr. o. m. den 1 januari 1983.

Från utskottets sida anför vi följande i nämnda betänkande:

"Utskottet vill för sin del ånyo betona atf snara och verkningsfulla åtgärder bör vidtas mot bilavgasers hälso- och miljöeffekter. Det framgår av den lämnade redogörelsen av genomförda utredningar, att blyfri bensin bör kunna införas inom en snar framtid och atf dess introduktion kommer att underlättas om den sammankopplas med att oktanhöjande motoralkohol införs som tillsats i bensinen. Utskottet tar härvid fasta på jordbruksministerns uttalande atf de förslag till åtgärder mot bilavgaser som bereds i regeringskansliet skall bilda underlag för det av riksdagen begärda åtgärdsprogrammet mot bilavgasutsläppen. I detta sammanhang må även uppmärksammas atf regeringen enligt energiministerns uttalande i propositionen om oljeersäftning avser ta upp frågan om erforderliga styrmedel för en introduktion av syntetiska bränslen i den till våren 1981 aviserade energipropositionen. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget aft åtgärderna för att minska bilavgasernas miljöstörningar genomförs samtidigt med införandet av alternafiva drivmedel och aft övergång till oblyad bensin senast sker i detta sammanhang. Utskottet anser att den tidsplan som arbetsgrup-

pen för blyfri bensin angett bör vara utgångspunkten för regeringens bedömning härvidlag. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1979/80:1373 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."

Därmed, herr talman, yrkar jag även bifall till vad jordbruksutskottet hemställt i betänkande nr 14.

Anf. 18 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Esse Petersson har nu som företrädare för utskottsmajoriteten haft tillfälle att uttrycka sin förnöjsamhet med det sätt på vilket de borgerliga regeringarna har hanterat försurningsproblemen. Det tjänar naturligtvis inte mycket till atf gråta över spilld mjölk. Men nog är det anledning att konstatera att även jordbruksministern i dag tycks anse aft han har en del försummelser att gottgöra, eftersom han i sitt pressmeddelande kungör att han nu avser att planera en rundresa i Europa för att markera allvaret i den svenska ståndpunkten.

Anf. 19 PER ISRAELSSON (vpk) replik;

Herr talman! Esse Petersson refererade utskoftsbetänkandet i stora drag och angrep inte särskilt mycket motionärerna, sä därför får vi väl inte någon större polemik.

Han sade emellertid att vi i dag inte fattade något beslut som löser försurningsproblemen. Det är vi medvetna om. Därför måste de här frågorna hela tiden följas upp, och Sverige måste se till att ligga bra till i ett internationellt sammanhang och mycket aktivt arbeta för att, som jag sade i mitt första inlägg, förmå de stora länderna med de stora utsläppen att vidta åtgärder som minskar den försurningen. Den drabbar Sverige hårt, och den kommer att bli allt värre, om utsläppen fortsätter. I debatten, i betänkandet och i konventionen framhålls svaveldioxiden som den stora boven i dramat. Det är klart att det i de stora utsläppen mest rör sig om svaveldioxid, men jag vill också påminna om atf det infe bara handlar om svaveldioxid, utan också om försurande kväveoxider. Det kan vidare vara organiska ämnen som är skadliga för den biologiska naturen, och det kan, infe minst, röra sig om diffusa tungmetallutsläpp, som också påverkar miljön negativt. Vi har ju tidigare här i riksdagen behandlat motioner om kadmium och kvicksilver. Om man studerar naturvårdsverkets rapport om kvicksilvernedfallet, finner man aft den visar att vi över Sverige har ett betydande, diffust kvicksilvernedfall som uppgår till avsevärd storlek. Alla dessa problem måste också uppmärksammas.

Angående den motion om miljöproblemen i Blekinge som är väckt av Bertil Måbrink vill jag slutligen än en gång framhålla, att Blekinge är ett utsatt landskap och att det därför vore bra med ett särskilt projekt som berörde Blekinge, av vilket rnan kunde lära även för övriga delar av landet. Och om ett kolkraftverk skall lokaliseras till Blekinge i framtiden, så måste det ske under sådana betingelser att det miljömässigt sett kan godtas. Med den teknik som finns i dag tror jag emellertid att vi knappast skulle kunna godkänna aft ett kolkraftverk lokaliserades till Blekinge, eftersom det skulle i utomordentligt hög grad öka miljöbelastningen i detta utsatta landskap.

Nr 56

1'redagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Anf. 20 ESSE PETERSSON (fp) replik:

Herr talman! Till Svante Lundkvist vill jag säga att det inte kan vara något fel, om den nuvarande jordbruksministern tycker att det är värdefullt atf företa en rundresa till olika stater i Europa för aft bekräfta den konvention som nu har upprättats och påskynda ratificeringen av den.

Vi skall ha klart för oss att man har nedlagt ett väldigt arbete både vad gäller konventionen och i det direkta samarbetet med olika länder. Jag hade anledning att ta upp detta i mitt inledningsanförande, och jag noterar också att det infe var defta arbete som Svante Lundkvist angrep. På detta område finns en väsentlig del av hela miljöproblematiken, och vi bör alla göra värt yttersta för atf komma fram till goda lösningar på miljöproblemen över huvud taget.

Till Per Israelsson vill jag säga att polemik inte är något självändamål. Vill man åstadkomma resultat är det bättre att redovisa sakliga ståndpunkter än aft polemisera för polemikens egen skull.

När det gäller frågan om Blekinge som ett speciellt försöksområde för pilotprojekt är det ju ändå på det sättet att vi inte bara där, utan i hela södra Sverige har betydande försurningsproblem, inte minst i Småland och Halland. Det är stora områden som vi behöver vidta åtgärder för att skydda. Regeringen är också beredd att satsa på de försurade delarna för att få en bättre tingens ordning där. Detta framgår också av anslagssidan, Förslag om betydande anslagshöjningar har lagts fram, och höjningar i statsbudgeten har också skett, bl. a. det senaste året.

Kolsidan får vi diskutera i det energipolitiska sammanhanget. Det är alldeles uppenbart atf mängden kol som kommer att användas också påverkar nedsmutsningsgraden. Men i det sammanhanget skall man kanske från vpk vara litet försiktig med tanke på den linje man drev i folkomröstningen för mindre än ett är sedan.

Anf. 21 SVANTE LUNDKVIST (s) replik;

Herr talman! Nej, det är naturligtvis inget fel att jordbruksministern nu skall resa runt i Europa. Vad som är felet är att han behövde fyra år för att förstå vikten av den här aktiviteten. Vad vi frän reservanternas sida har velat understryka är att ambitionsgraden för resan verkar låg, om avsikten bara var att han skall ut och markera allvaret i den svenska ståndpunkten. Vi önskar att han skall återuppta det jobb som avbröts med den socialdemokratiska regeringens fall - nämligen att aktivt verka för genomförande av de bilaterala avtal som vi tror är ett betydande stöd när det gäller att snabbare nå resultat i den här viktiga frågan.

Anf. 22 PER ISRAELSSON (vpk) replik;

Herr talman! Esse Petersson sade att han föredrog att redovisa sakståndpunkter framför aft driva polemik. Så långt är vi överens. Det aren linje som jag allfid försöker följa i debatter i riksdagen.

Sedan sade Esse Petersson atf det finns fler områden i södra Sverige än Blekinge som är utsatta. Det är vi medvetna om, men vi är också medvetna

om att Blekinge är ett särskilt utsatt landskap. Det skulle därför vara lämpligt med ett sådant här projekt, och erfarenheterna från det skulle kunna användas i andra delar av landet.

I frågan om kolanvändning skall vpk vara litet försiktiga, säger Esse Petersson, eftersom vi stödde linje 3 i folkomröstningen. Jag vill infe ta upp någon debatt om detta, för det är det väl inte meningen att vi skall göra. Men jag vill hävda att om vi hade vunnit, hade det inte alls blivit någon ökad kolanvändning. Den stora kolanvändningen med den linje som vann kan man riskera att få längre fram i stället, efter 1990, när man skall avveckla en större kärnkraftsanvändning än vi annars skulle ha haft. Men det skall vi som sagt inte debattera i dag. Jag ville bara svara Esse Petersson.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Anf. 23 ESSE PETERSSON (fp) replik:

Herr talman! Svante Lundkvist säger aft det har krävts ett antal år för att man över huvud taget skall ta den här frågan på allvar. Jag vill erinra Svante Lundkvist om aft folkpartiregeringen med Eric Enlund som jordbruksminister tog ett mycket kraftfullt initiativ för att genomföra förhandlingarna kring denna konvention.

Samtidigt skall vi ha klart för oss att det dessutom har förts överläggningar om avtal när det gäller EG-kommissionen och Danmark. Vad var det som Svante Lundkvist och socialdemokraterna försökte flagga med i detta sammanhang? Det var ett avtal med DDR som man hade uppe till behandling. Visst är det bra även med sådana åtgärder. Men man kan inte säga att det är vikfigare atf nå överenskommelser med en stat än med 33 stater, som det gäller i den här konventionen som vi i dag har att behandla -eller sådana avtal som har ingåtts med EG resp. Danmark. Det tog väl ett antal år även för Svante Lundkvist, som blev jordbruksminister 1973, innan han nådde fram fill detta enda avtal 1976.

Försurningen är ingenting som inträffade i mitten 1970-talet. Det är något som vi har haft att dras med i olika grad under decennier. Låt oss ha det i minnet, och låt oss nu sluta upp med partikäbblef i de här frågorna och positivt driva på för att få fram åtgärder som blir fill stor nytta för hela samhället genom att vi kommer till rätta med försurningsproblematiken när det gäller både mark och vatten. Nog krävs det gemensamma insatser, både här hemma och på internationell basis.

Talmannen anmälde atf Svante Lundkvist anhållit atf fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 24 MARGIT ODELSPARR (c):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 13 behandlas bl. a. en motion av Martin Olsson och mig, där vi begär atf eldningsolja med högre svavelhalt än 1 viktprocent ej får förbrännas i Västernorrlands län fr. o. m. den 1 januari 1981. En motion med samma yrkande har även väckts av de socialdemokratiska ledamöterna från Västernorrlands län.

Luftföroreningar och deras effekter pä människa och natur har under

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

senare år varit föremål för omfattande debatt och utredningsarbete. Bland luftföroreningarna i våra tätorter utgör svavelutsläppen ett av våra mest besvärande miljöproblem. Svavelutsläppen medför allvarliga risker för människornas hälsa. De leder också till försurning av mark, sjöar och vattendrag och orsakar skador på byggnader och material av olika slag,

I motionen har vi pekat på de stora problem som finns i Sundsvallsområdet på grund av luftföroreningar från ett flertal industrier. Detta förhållande har väckt en berättigad oro bland befolkningen. I Sundsvallstrakten har vi t. ex. stora utsläpp av benspyren från Gränges Aluminium och kadmium och kvicksilver från bl. a. massaindustrier. Dessutom tillkommer bly från bilavgaser. Ett flertal statliga utredningar har ansett svaveldioxid utgöra en hälsorisk med bl. a. påverkan på luffvägarna i form av kronisk luftrörskatarr och nedsättning av andningsfunktionerna. Av undersökningarna framgår att detta framför allt gäller när svaveldioxid förekommer tillsammans med andra ämnen. Högsvavlig olja innehåller dessutom mer av andra föroreningar än lågsvavlig olja, såsom tungmetaller och benspyren. Av tungmetallerna har nickel visat sig vara cancerframkallande. Likaledes har benspyren visat sig kunna framkalla cancer. Den högsvavliga oljan innehåller dessutom åtskilligt mera stoft än den lågsvavliga oljan.

Frågan om sambandet mellan cancer och svaveldioxid är omstridd. Mellan åren 1958 och 1972 ökade antalet nytillkomna cancerfall från 19 000 per år fill 30 000 per år. Omkring hälften av ökningen anses bero på att vi lever längre, att vi får säkrare beskrivning av dödsorsakerna och andra liknande faktorer. Till resten av ökningen - 5 000 fall per år - har den medicinska sakkunskapen ingen entydig förklaring. De flesta menar ändå att 80 % av alla cancerfall är orsakade av människan själv genom skadliga ämnen i arbetsmiljön, rökning, tillsatser i födan och utsläpp av föroreningar. Vikfigt att komma ihåg är också det faktum att det tar 20-30 år att utveckla en cancer, varför resultatet av dagens utsläpp syns först mot slutet av århundradet.

Pä uppdrag av kommunfullmäktige i Sundsvalls kommun har hälsovårds-kontoret nyligen genomfört en undersökning av ett antal sjöar i området där spridningen av försurande luftföroreningar studerats. Resultat av denna undersökning visar att försurningssituationen inom Sundsvalls kommun är oroande vad gäller ytvattentillgången. Var tredje sjö bedöms vara försur-ningshotad eller försurningskänslig. Dessutom bedöms var fjärde sjö vara föremål för en accelererande försurning med allvarliga ekologiska skador som följd inom en fem- till tioårsperiod. Endast en dryg tredjedel av sjöarna bedöms vara "betryggande" skyddade mot försurningsskador inom den närmaste fiden.

Med detta som bakgrund är det glädjande att utskottet i princip har ställt sig bakom våra krav i motionen, då man uttalat att regeringen noga bör pröva förutsättningarna för en tidigare övergång till lågsvavlig olja i de områden av landet där övergång till lågsvavlig olja eljest skulle ha skett från den 1 oktober 1984. Jag utgår därför från att regeringen kommer att besluta i enlighet med utskottets intentioner.

Herr falman! Med det anförda yrkar jag bifall fill utskottets hemställan i samtliga punkter.

Anf. 25 STEN STURE PATERSON (m):

Herr falman! Den 28 september 1635 undertecknades ett förslag till apotekarordning för apotekarna i Stockholm. I defta ställdes för första gången upp regler för hur gifter skall hanteras. Det ligger ett långt ufvecklingssteg mellan den tidens syn på gifters förekomst och hantering och dagens komplexa problem när det gäller atf trygga människans fillvaro.

Från en utgångssituation där miljöfarliga ämnen var individcentrerade har de fram till dagens läge vuxit ut till att bli ett hot mot hela mänskligheten. , Detta är främst ett resultat av industrialismens snabba tekniska landvinningar - utan samtidig kontroll av desammas ekologiska bieffekter. Människan har fått tekniska hjälpmedel i sin hand, med vilka hon efter behag kan omforma och utnyttja sin fysiska miljö. Under intryck av en stark utvecklingsoptimism har mänsklig strävan inriktats mot atf i standardhöjande syfte exploatera naturrikedomarna. Människan har satt sig som herre över naturen och glömt bort att hon är en del av densamma.

Följdverkningarna av ett sådant betraktelsesätt har icke uteblivit. Jorden runt bärs vittnesbörd härom fram i form av ökenspridning, jorderosion, grundvatfensänkning, förödda åkermarker och utplånade skogar. Vad som från början framstått som en outsinlig tillgång lider i dag av överexploateringens alla tecken. Hit hör luft och vatten - hänsynslöst utnyttjade som recipienter för det moderna industrisamhällets avfallsprodukfer. Ren luff och rent vatten är allt svårare att finna.

Herr talman! Inför den tecknade bakgrundssifuationen framstår regeringens proposition 1980/81:31 om godkännande av konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som ett väsentligt bidrag till skydd och förbättring av den fysiska miljön. Bakom fillkomsten av denna konvention ligger ett vägöppnande svenskt initiativ i syfte att få kontroll över luftföroreningar med internationell spridningskraft. Problemet togs upp av organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), som efter inledande studier överlät frägans-vidare behandling ät FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Vid dess ministerrädsmöte i Geneve i november 1979 framlades och undertecknades av 33 länder den konvention som vi i dag har aft godkänna.

Propositionen tar närmast upp överväganden av specifikt svenskt intresse - försurningsproblemet. Allvaret i detta för vårt land stora miljöproblem understryks av att ca 70-80 % av det försurande nedfallet hos oss är av utländskt ursprung och orsakas av främst svaveldioxid och kväveföreningar, som till övervägande del kommer från Storbritannien, Tyska förbundsre-publiken. Tyska Demokratiska republiken och Polen.

Konventionsfexfen, som slutjusterades vid ECE:s årssession i april 1979 och undertecknades vid miljöministermöfef i november samma år, har som

grundläggande åtagande att "de avtalsslutande parterna skall bemöda

sig om att begränsa och sä långt möjligt förhindra luffföroreningar.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

innebärande långväga gränsöverskridande luffföroreningar".

Vilka föroreningar är då aktuella? Den samlade kunskapen härom är redovisad i bl. a. arbeten sådana som The Global 2000 Report to the President utgiven av US Government Prinfing Office 1980 och John G. Loockwood: Causes of Climafe, London 1979. Där finner man uppräknat elva olika ämnen, av antropogent ursprung - dvs. orsakade av mänsklig verksamhet - som förorenar luften och medför såväl lokala, regionala som globala återverkningar. Understrykas bör således atf den konvention vi nu behandlar icke enbart är av väsentlig betydelse för de 33 länder som undertecknat handlingen, utan även har ett stort värde i atf den markerar första steget pä en nödvändig utveckling mot en konvention av global räckvidd. Problemens globala omfång är en realitet; så även medvetenheten om att det är omöjligt för en enskild nation aft skydda sig mot luftföroreningar orsakade av andra nationer.

I konventionen ges högsta prioritet åt åtgärder för bekämpning av luftföroreningar förorsakade av svavelföreningar. Detta är ur svensk synpunkt högst tillfredsställande. Snara åtgärder är emellertid nödvändiga även vad gäller andra luffföroreningar. Hit hör utsläppen av koldioxid, som ger klimatförändringar, samt frigörandet av kemikalier som reducerar stratosfärens ozonskikt.

Under 1800-talets för-industriella epok beräknas atmosfärens COi-halt ha uppgått till 290 ppm. 1976 har denna siffra stigit till 332 ppm. Det beräknas att CO-koncentrationen år 2000 skall ha ökat till 385 ppm, och, vid oförändrad utveckling, fill 580 ppm år 2025-2050. Orsaken till denna fortlöpande höjning anges av de flesta experter vara; förbränning av fossila bränslen, kalkbränning samt skogsskövling. Hur utvecklingen kommer atf gestalta sig blir beroende av vilken energistrategi som mänskligheten kommer atf välja. Ett antal energi-scenarier i Global 2000 Report anger följande variationsmöjligheter;

Om användningen av fossila bränslen ej ökar efter 1985 blir luftens CO;-halt ca 450 ppm år 2050. Om naturgas ersätter världens hela kolförbrukning och halva oljeförbrukning, sfiger CO-värdet till ca 1 070 ppm år 2050. Om syntetiska bränslen ersätter all olja, och kol ersätter gas, kommer C02-koncentrationen är 2050 atf ligga avsevärt över 1 200 ppm.

Atmosfärens koldioxid-koncentration påverkar klimatet genom sin växthuseffekt. Koldioxiden släpper igenom solstrålningen fill jordytan men fångar upp en del av utstrålningen från jorden och reflekterar den tillbaka. Följden av en ökad CO-halt blir att temperaturen sfiger pä jordytan och i de lägre luftskikfen. En geofysisk studiekommitté inom USA:s vetenskapsakademi har analyserat hithörande problem med hjälp av uppställandet av en av de hittills mest kompletta klimatmodellerna. Som resultat framkom atf enbart en fördubbling av COj-halten i atmosfären ger en temperaturhöjning på medelhöga latituder på 2°-3°C och en genomsnittlig ökning av nederbörden på 7 %. 1 polarområdena blir femperatursfegringen 3 ä 4 gånger så stor. Den förutsedda ökningen av CO, fram till år 2150-2200 kan innebära en höjning av den globala medeltemperaturen på mer än 6°C. Vi har då fått ett

femperafurklimat motsvarande det som rådde under mesozoikums värmetid för 70 fill 100 miljoner år sedan. Följdverkningar blir bl. a. nedsmälta polarisar, stigande nivåer på världshaven och översvämmade låglandskuster.

Den andra typen av luftförorening inom området för långväga transporter, som jag här i korthet vill beröra, herr talman, är aerosoler som reducerar stratosfärens ozonskikt. Detta har egenskapen atf absorbera ultraviolett ljus och därmed skydda växter och djur från skadlig strålning. Vid absorbtionen av UV-strålningen värms ozonskiktet upp, och en temperafurinversion uppkommer som begränsar den vertikala blandningen i atmosfären. Föroreningar frän mänskliga aktiviteter som kommer in i ozonskiktet kvarstannar där i åratal, fill dess de har omvandlats till andra ämnen eller blir återförda till froposfären. Flera sådana immisioner är kända för atf reducera ozonet. Främst bland dessa kommer klörofluorkarboner från sprayflaskor, jetflygplan och användningen av kvävegödselmedel i jordbruket.

Enligt USA:s vetenskapsakademi kommer ozonet att minska med 14 % de närmaste 50 åren vid en klorofluorkarbonförbrukning på 1974 års nivå. Framtida överljudsplan väntas reducera ozonet med 6-7 %, och en två- fill tredubbling av förbrukningen av kvävegödsel tar bort ytterligare 3-4 % av ozonet. Även om den vetenskapliga utvärderingen av dessa beräkningar ej är entydig stöds dragna allmänna slutsatser av de senast gjorda undersökningarna inom området.

Den största faran med ett reducerat ozonskikt ligger i atf en ökad UV-strålning skulle påverka livets evolufion på jorden och förändra balansen mellan ekosystemen. Hudcancer hos människan skulle öka, mest i högländerna, med 20-30 % vid en ozonminskning pä 10 % i stratosfären.

Anförda exempel på långväga luftföroreningar har jag velat ta fram, herr talman, för aft belysa komplexiteten i hithörande frågor och understryka vikten av att konventionens målsättning snarast blir uppfylld av anslutna stater och uppfylld i hela sin vidd. Problemen är många och kräver för sin lösning ökade forskningsinsatser och ett intensifierat internafionellt samarbete. Härmed följer ett stigande behov av utbildning av såväl forskare som naturvetare, tekniker m. fl. yrkeskategorier som berörs av projektet. Inom såväl vår gymnasiala skola som vid våra universitet och högskolor bör planeringen starta redan nu för aft möta detta utbildningsbehov.

Med godkännandet av denna konvention tar vi ett första, hoppfullhefens steg mot lösningen av ett svårbemästrat internafionellt miljöproblem. Detta steg måste följas av många fler på samma väg - ansvaret mot kommande släkten kräver så.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande 1980/81:13.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Anf. 26 LARS HEDFORS (s):

Herr talman! Jag har tillsammans med mina partikamrater från Kronobergs län i mofion 1979/80:1379 aktualiserat den filltagande försurningen av vatten och marker, som är alldeles särskilt påtaglig i vårt län. Jag skall

3 Riksdagens protokoll 1980/81:56

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

ytterligare något utveckla tankegångarna i denna motion. Men jag kommer infe att yrka bifall till den, eftersom jag tycker mig kunna spåra en viss välvilja till det som framförs i motionen i utskottsbetänkande 13 och framför allt i den reservation som är fogad till betänkandet.

Tidigare falare har vältaligt vittnat om försurningens orsaker och verkningar. Jag skall därför - för tids vinnande - hoppa över den delen av mitt anförande och bara ge några exempel på vad försurningen ställt fill med i Kronobergs län.

Där befarar länsstyrelsen nu att hela 70 % av länets sjöareal kommer att vara förstörd redan om något tiotal år. Då kommer alltså växtplanktonsam-hället i sjöarna att ha blivit artfatfigare, kräftor och snäckor att ha försvunnit och fiskarnas fortplantning aft ha omöjliggjorts.

Av 102 rinnande vatten i Kronobergs län, främst större tillflöden och åsträckor, hade våren 1979 60 % ett pH-värde på 5,0 eller lägre. Bara ett enda vatten hade ett pH-värde över 6,0. Länets största och landets tionde sjö Bolmen har en mycket tydlig negativ pH-utveckling. Trenden för denna sjö pekar mot att dess alkalinitet är förbrukad vid mitten av 1990-talet. Då har alltså de basiska hydroxidjonerna försvunnit och skyddet mot försurning upphört.

Det finns, mig veterligt, inga mätningar av halter av giftiga metaller i Kronobergs län, men i grannlänet Blekinge har man kunnat konstatera förhöjda kadmium- och aluminiumhalter i ett flertal insjöar. Med tanke på närheten är det inte orimligt att antaga att förhållandena är likartade i Kronobergs län.

Varifrån kommer då det stoff som försurar marker, sjöar, vattendrag och grundvatten? Ja, om vi tittar pä Kronobergs län och häller oss fill svavlet, som är den största boven i dramat, så visar det sig att ungefär en fjärdedel kommer från inhemska föroreningskällor och fre fjärdedelar från utländska. Det är, som fidigare sagts, framför allt industrier samt kol- och oljeeldade kraftverk som svarar för föroreningarna. Kronobergs län drabbas särskilt hårt av oljekondenskraftverket i Karlshamn, som 1979 distribuerade 5 000 ton svaveldioxid, och Pilkingtons glasverk i Halmstad, som åriigen släpper ut 750 ton. En annan försurningsorsak är den sedan 1960-talet tilltagande användningen av surgörande gödselmedel inom jordbruket.

Eftersom huvuddelen av de försurande ämnena kommer från främmande länder, måste en huvuduppgift bli aft få dessa länder aft rena sina stoffutsläpp bättre än nu. Det kan egentligen bara ske genom internationella överenskommelser av olika slag.

Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar är därför välkommen, även om den har sina brister. Den kommer t. ex. inte atf få några effekter förrän år 2000. Vidare är texten i vissa delar så vagt hållen,att den förefaller till intet förpliktande. Den kan emellertid tjäna som utgångspunkt för fortsatta förhandlingar. Och många människor förväntar sig nu atf regeringen agerar kraftfullt i den här frågan och far upp s. k. bilaterala förhandlingar med andra länder. Det borde inte vara svårt aft övertyga t. ex. Västtyskland att minska ner sina försurande utsläpp. Massor

av västtyskar utnyttjar ju Sveriges unika allemansrätt för vila och rekreation, t. ex. fiske. De kan med egna ögon se eländet i form av livlösa svenska sjöar och vattendrag.

För atf få gehör för våra krav i internationella förhandlingar måste vi emellertid, som det har sagts tidigare här, själva föregå med gott exempel och vidtaga kraftfulla åtgärder. Vi måste t, ex. se till aft vi lever upp till den målsättning som 1976 spikades av den socialdemokrafiska regeringen, nämligen aft utsläppen är 1985 skall vara nere pä 1950-falets nivå. Vi måste också se till att de lagar och förordningar som gäller för företags och kommuners förorenande utsläpp i luft och vatten följs. Så är uppenbarligen inte fallet i dag. Enligt naturvårdsverkets tidning Miljöakfuellf, nr 8/1980, bryter närmare 100 företag och kommuner kontinuerligt mot gällande bestämmelser på detta område. Som exempel nämner man fabriker som byggs färdiga innan prövning enligt miljöskyddslagen från 1969 är klar. Man nämner produktionsökningar på upp till 100 % efter ombyggnad utan sådan prövning och ufsläppsöverskridanden på upp till 600 %.

Vidare måste vi vara observanta på den fara för miljön som den växande efterfrågan på koleldade kraftverk utgör. I Kronobergs län ser vi i dag med stor oro på de planer som Sydkraft har pä ett s. k. kolkondenskraftverk i Karlshamn. Enligt Sydkrafts ursprungliga förslag skulle defta kraftverk distribuera 12 000 ton svaveldioxid och 3 ton metaller årligen. Nu har man emellerfid kompletterat sin ansökan och därvid redovisat lägre immissioner av svavel. Enligt experter kommer dessa aft uppgå till ca 3 000 ton/år. Även detta är en oacceptabelt hög immissionsnivå, som kommer att få en fullständigt förödande effekt på bl. a. den kronobergska naturen. Vi socialdemokrater i Kronobergs län har därför kraftigt protesterat mot planerna pä ett kolkondenskraftverk i Karlshamn. Till råga på eländet har regeringen nu gett Pilkingtons glasverk i Halmstad tillstånd att släppa ut ytterligare 100 ton svaveldioxid per är. Detta vittnar verkligen infe om någon större omsorg om den kronobergska naturen, eftersom sjön Bolmen ligger rätt i vindriktningen, vilket kommer aft påskynda denna mycket rena sjös försurning och död.

Det räcker emellertid inte med förebyggande åtgärder. Olyckan är redan skedd. Massor av vatten och stora markområden är förgiftade. Och inte heller här kan man förlita sig på de självläkande krafterna. Det är stora samhällsinsatser som behövs. Tyvärr finns det infe så många medel aft tillgå. Det är väl egentligen bara kalkning av sjöar och marker som kan höja pH-värdena någorlunda effektivt.

När det gäller kalkningen konstaterar utskottet en smula uppgivet att något uttalande från riksdagens sida om verksamhetens omfattning och inriktning nu inte är påkallat. Och man hänvisar till att en samlad redovisning av hittillsvarande kalkning och förslag till fortsatt verksamhet inom kort kommer att framläggas. Detta är ett minst sagt egendomligt påstående, eftersom fiskeristyrelsen och naturvårdsverket redan har presenterat en omfattande redovisning av erfarenheterna av kalkningen av sjöar och vattendrag under tiden 1977-1979. Man preciserar därvid också behovet av

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

fortsatta insatser.

Det framgår, herr falman, med önskvärd tydlighet aft de penningmedel som i dag anslås till kalkning bara är en bråkdel av det som behövs för att klara såväl akut som ackumulerat kalkningsbehov. Detta borde naturligtvis stämma fill eftertanke, men det borde framför allt ha föranlett någon form av viljeyttring från utskottets sida. Sä har inte skett, och det är bara att hoppas, att kalkningsverksamheten och forskningen om alternativ fill denna inte skall drabbas av det lätt hysteriska sparnit som nu lägger sin förlamande hand över diverse samhällsakfivitefer i värt land.

Anf. 27 HAGAR NORMARK (s):

Herr talman! Mofion 1979/80:304, som behandlas i jordbruksutskottets betänkande nr 14, far upp risker som finns vid användande av kol som energikälla.

I januari, när mofionen väcktes, ägnades så gott som hela miljödebatten inom energisektorn åt kärnkraften. Riskerna med andra energislag kom i skymundan.

Motionen har nu fått ligga till sig näsfan ett år, och dess krav blir allt aktuellare och angelägnare. Vi måste minska värt oljeberoende, och då rycker kolet allt närmare.

I det sysselsättningsläge vi har är det föresfåeligf att många kommuner vill fä utdelning i någon form av en ökad kolanvändning i landet. Man behöver alternativ till oljan för uppvärmning, och då blir kolet så vikfigt att miljöriskerna tonas ner.

Om man ersätter olja med kol ökar utsläppen av luftföroreningar. Utsläppen av t. ex. rök och sofpartiklar blir 80 gånger så stora och av tungmetaller 5 gånger större. Koldioxidutsläppen ökar med ca 20 % osv. Fast avfall i form av aska från rost och rökgasfilter ökar 115 gånger så mycket som vid oljeeldning.

Bara för drygt ett år sedan stod det i Energifakta nr 10, utgiven av Näringslivets Energiinformation, följande; "Kunskaperna inom kolområdet i Sverige är för närvarande inte särskilt stora. Det pågår emellerfid arbeten på skilda häll i landet (inom företag och forskningsinstitutioner) för att förbättra kunskaperna. Man studerar bl. a. möjligheterna med koleldning i s. k. svävbädd eller fluidiserad bädd. Det innebär att kolsfyckena hälls svävande på en luftström under förbränningen, vilket ger en kompakt anläggning och mindre föroreningar."

Den metoden bör kombineras med spärrfilter innehållande sådana egenskaper atf kvicksilverutsläpp helst förhindras. De oerhört stora utsläppen av koldioxid, som tidigare har berörts av andra falare, kommer enligt samstämmiga rapporter från mefeorologer att medföra klimatförändringar. Det blir varmare, och den största effekten utsätts den norra polarregionen för, vilket berör vårt lands klimat. Vi vet inte vad detta kommer att innebära för de människor som skall leva här på 2000-falet och senare.

Naturvårdsverket har gjort en studie över olika regioners lämplighet för kolkondenskraftverk och kommit till slutsatsen atf dessa är olämpliga

överallt. Naturvårdsverket far inte ställning till behovet av sådana kraftverk utan pekar på miljöriskerna. Aft ta hänsyn till miljön är inte minst regeringens ansvar när den skall pröva fillständsansökningar för byggande av kolvärmeverk och kolkraftverk. Regeringen har beviljat Södertälje och Västerås kommuner tillstånd att uppföra kolvärmeverk. Västerås skall förses med en anläggning för avsvavling, som inte skall behöva användas under en försökstid på tre är.

Herr falman! Det är anmärkningsvärt atf regeringen ger dispens från att använda nu känd teknik för att minska miljöriskerna. Det finns ingen anledning att tillåta ytterligare föroreningar.

I motionen krävs att användning av kol sker på ett sådant sätt att skydd för människors liv och hälsa garanteras samt att forskning och utveckling för att uppnå dessa mål befrämjas.

I TV-Aktuellt den 18 november 1980 kl. 21.00 sade energiminister Petri följande: "Intresset för kol är stort i landet. Det gäller bara här och det är vi just i färd med, atf fastställa miljökrav pä kol. Ty kolet får inte medföra en sämre miljö. Men om vi bara anger miljökrav och andra specifikationer, då kommer kolet av sig självt."

Energiministerns uttalande, att kolanvändning inte får försämra miljön, ligger också i linje med motionen. Men vad spelar det för roll vad han säger, så splittrad som regeringen är.

Herr talman! Jag noterar att miljövännerna i denna fråga inte kan lita till de borgerliga ledamöterna i utskottet. Det är en besvikelse för mig, då jag trodde atf alla partier skulle stödja motionen. Besvikelsen gäller särskilt centerpartisterna.

Genom att stödja den socialdemokratiska reservationen kan kammarens ledamöter fordra att regeringen uppfyller miljökraven, vilket är viktigt inför kommande energipolitiska beslut.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservationen, fogad fill jordbruksutskottets betänkande nr 14.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Anf. 28 LENNART BRUN ÄNDER (c):

Herr talman! Atf försurningsproblemef är ett av våra stora miljöproblem har väl denna debatt ganska klart gett vid handen. Jag skall inte försöka precisera orsakerna därtill och utvecklingen på området, det har många gjort före mig. I stället skall jag beröra en del andra saker.

Svante Lundkvist sade tidigare att det var anmärkningsvärt att jordbruksministern hade behövt fyra år pä sig för aft över huvud taget åstadkomma någonting i sammanhanget. Han syftade då på konventionen om luffföroreningar som spritt sig från andra länder. Men faktum är atf det är just under dessa fyra år som det har börjat hända en hel del på området i fråga. Kalkningsprojekten har satts i gång, och man har, som det här har sagts tidigare, satsat 10 milj. kr. om året - i är 15 milj. kr. - i form av bidrag till kalkningsprojekt. Vi räknar med atf det under nästa budgetår skall satsas ännu mer pengar. Försök pågår också med andra metoder, bl. a. den contracidmetod som Esse Petersson redogjorde för.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

Naturvårdsverket satsar 4 milj, kr, om året för forskning pä försurningsområdet. Man har också ett ganska stort internationellt samarbete med de nordiska länderna, med andra europeiska länder och med Canada.

År 1976 fattades ett beslut om att halvera svavelutsläppen i Sverige. Naturvårdsverkets redovisning visar att vi fram till år 1985 kommer att nå det målet och t. o. m. få ett bättre resultat än det man förutsatte. Det tyder på att åtgärder har vidtagits och att de även gett resultat. Inte minst har det betytt atf vi förbrukar mindre olja än vi skulle ha gjort om vi hållit samma takt i arbetet på energiområdet som tidigare.

Det har också kommit en proposition om atf ersätta olja med andra produkter. I den står det även att de åtgärder pä detta område som innebär aft försurningen minskar skall prioriteras.

Jag skall inte beröra den nämnda internationella konventionen, eftersom så många andra har gjort det tidigare, men det måste ändå betecknas som en mycket stor framgång att den har kommit fill stånd. Den utgör vidare ett bra underlag för fortsatta resonemang med andra länder i syfte aft åstadkomma de bilaterala överenskommelser som Svante Lundkvist talade om.

Det är ingen målsättning att öka kolanvändningen mer än nödvändigt. Skall man tro dem som förespråkade linje 1 och 2 i folkomröstningen om kärnkraft, så behöver vi inte använda kol över huvud taget, eftersom vi nu har kärnkraft. Men det är inte på det sättet. Jag delar den uppfattning som har framförts här, nämligen att nyttjandet av kol infe får försämra vår miljö. Det är mot den bakgrunden som regeringen har gett Vattenfall i uppdrag att tillsätta utredningen om kol, hälsa och miljö. Dess uppgift blir aft undersöka vad som händer med vår miljö, med människors hälsa och annat från det att kolet tas in i Sverige, under användningen och till dess att vi tar hand om avfallsprodukterna. Utredningen skall vara klar den 1 oktober 1982, och fram till dess får vi naturiigtvis vara försiktiga med aft använda kol. Den nya miljöskyddslagen kommer också i stort sett att uppfylla de krav som socialdemokraterna har ställt i sin reservafion när det gäller tillståndsgiv-ning.

I betänkandena behandlas också ozonskiktet och den vikt som måste fästas vid det för vår fortsatta levnad här på jorden. Det här är ett problem som Märta Fredrikson tidigt har tagit upp till debatt i kammaren, och i år återkommer hon med en ny mofion. Anders Dahlgren har också i FN:s miljöstyrelse lagt fram förslag om en global konvention, som tar sikte på att skydda ozonskiktet. Denna konvention har nu kommit till stånd. Sverige är mycket akfivt på detta område.

Beträffande blyhalten i bensin kan sägas att det är just under de år som vi har haft Anders Dahlgren i jordbruksdepartementet som det har hänt saker och ting. Vi kan med tillförsikt se framtiden an, efterom målsättningen är atf ersätta blyet med metanol eller annan alkohol och att fä fram syntetiska drivmedel i ännu större omfattning.

Jag skall inte hålla på längre än sä här. Men jag har velat påvisa att det har hänt en hel del saker på dessa områden. Vi kan alltså se framfiden an med en viss tillförsikt.

Herr falman! Jag yrkar bifall till hemsfällan i jordbruksutskottets betänkanden nr 13 och 14.

Anf. 29 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag konstaterar att Lennart Brunander varken har hört på eller läst pä, eftersom han säger att det är först under de fyra senaste åren som det har hänt någonfing på området. Då vill jag be honom att läsa proposifionen, för på s. 5 under Internationellt samarbete redovisas hela det långa förlopp som föregått tillkomsten av konventionen och det som i övrigt har hänt. Lennart Brunander säger atf jag klandrar jordbruksministern för att konventionen inte har kommit fram snabbare, men det har jag inte gjort. Jag har påvisat det som står nederst på s. 5 i proposifionen, nämligen att parallellt med konvetionsarbefet påbörjade den socialdemokratiska regeringen ett arbete med bilaterala kontakter. Det är försummelsen på det området som vi har vänt oss mot. Och vi konstaterar nu atf jordbruksministern uppenbarligen själv inser betydelsen av de här kontakterna, eftersom han skall fara ut i Europa och fala om att han markerar den vikt han fäster vid de här frågorna. Jag anser att det är nödvändigt att det blir en annan ambition i de kontakter han tänker ta.

När det sedan gäller kalkningen så var det pä samma sätt, dvs. att kalkningsprogrammet ursprungligen fanns i den proposition som vi lade fram 1976 och som riksdagen också anslöt sig fill.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftför-. oreningar, m. m.

Anf. 30 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Det har naturligtvis förekommit ett arbete på det här planet under många år. Vad jag sade var att resultaten har märkts de senaste åren. Den nuvarande regeringen har engagerat sig mycket hårt i detta, och därför menar jag att anklagelsen från Svante Lundkvist att ingenfing hänt är felaktig. Utvecklingen har ju mycket klart visat det. Därmed vill jag inte underkänna det som den socialdemokratiska regeringen gjorde på sin tid, utan det är också värdefullt och vikfigt.

Anf. 31 SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag har inte sagt atf ingenfing har gjorts. Jag har bara konstaterat atf vi kanske kunde ha hunnit en bit längre på väg om man hade fullföljt de ambifioner som den socialdemokratiska regeringen hade.

Anf. 32 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr falman! Jag skall göra några korta kommentarer till motionerna 214 och 387 som behandlas i jordbruksutskottefs betänkande nr 14. Mofionerna tar upp vattenföroreningar i vissa skånska vattensystem.

Jag delar jordbruksutskottets uppfattning att det i första hand är kommunala och regionala organ som har atf sätta in åtgärder mot de allvarliga miljöskador som på grund av vattenföroreningar bl. a. drabbat Rönneå, Klingavälsån och Ringsjöarnas vattensystem i Skåne.

Detta innebär emellertid infe atf regering och riksdag kan sitta på parkett

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gräns överskridande luftföroreningar, m. m.

och stillatigande åse hur vattendrag och sjöar av oskattbara värden för växt-och djurlivet, för fisket och för människornas rekreationsbehov sakta men säkert håller på att förkvävas.

Klingavälsäns dalgång är sedan 1968 Skånes största naturreservat men har på grund av vattenföroreningar förlorat det mesta av sitt tidigare särpräglade växt- och djurliv.

Som framgår av bl. a. senaste numret av publikationen Miljöakfuellt, naturvårdsverkefs tidning, är de stora Ringsjöarna genom sitt läge i den annars sjöfattiga delen av Skåne av riksintresse. Ringsjöarna är dricksvat-tentäkt för Helsingborgs och Höganäs kommuner. Yrkesfisket är beroende av Ringsjöarna. De spelar också en vikfig roll för rekreation och sportfiske. Sjöarna är starkt förorenade, och det har konstaterats att dessa föroreningar till stor del också påverkar vattenkvaliteten i Rönneå, som avvattnar Ringsjöarna.

Det har under många år talats om atf man skulle upprätta åtgärdsprogram för att eliminera vattenföroreningarna, men hittills har resultaten av ansträngningarna på läns- och kommunplanen inte varit alltför uppmuntrande. Nya kommittéer har emellertid bildats, och de skall väl åtminstone fä en chans att visa vad de kan innan vi motionärer hör av oss på nytt.

De undersökningar som pågår i Ringsjöarna skall nu tydligen samordnas med de mätningar som görs i ett kontrollprogram för Rönneå. Och kommer denna samordning verkligen till stånd så är det naturligtvis ett framsteg.

Vad som emellertid tillhör avdelningen det outgrundliga i jordbruksutskottets betänkande är att man av skrivningen får intrycket att föroreningskällorna skulle vara höljda i ett ogenomträngligt dunkel. Så är emellertid inte fallet.

Sedan 1975 och 1978 renas de kommunala avloppen från två kringliggande kommuner, men vattenkvaliteten i Ringsjöarna har ändå inte förbättrats. Ett fjärde reningssteg skulle kunna bidra till aft förbättra situationen, men sådana investeringar försväras ju av aft den borgerliga regeringen med det forna miljöpartiet centern i spetsen kraftigt skurit ned de statliga anslagen för kommunala reningsverk.

Men det kanske mest fantastiska av allt är aft orden jordbruk, jordbruksdrift och gödsling över huvud taget inte förekommer i betänkandet - detta trots aft berörda vattensystem är omgivna av intensivt odlad jordbruksmark och en omfattande användning av handelsgödsel förekommer

Av de undersökningar som hitfills genomförts framgår också klart att jordbruket till inte oväsentlig del bidrar med den näring som förs ut i Ringsjöarna och medverkar till den kraftigt ökande algblomningen, vilken i sin fur har minskat siktdjupet och bottenvegetationen och därigenom kraffigt reducerat ett tidigare betydande fiskbestånd i sjöarna.

Mot denna bakgrund är det särskilda yttrande som de socialdemokratiska ledamöterna fogat till utskottets betänkande mycket välmotiverat.

Vi vet att källorna till de skadliga kemikalierna i vår miljö är naturen själv, industriell verksamhet, förbränning eller den avsiktliga användningen av kemikalier i jord- och skogsbruk. Vi vet också att betydande insatser har

gjorts när det gäller atf begränsa industrins och kommunernas miljöfarliga verksamheter. Men så fort vi vill rikta strålkastarljuset mot jordbrukefs kemikalieanvändning uppträder jordbruksutskottets borgerliga majoritet med den obotfärdiges förhinder. Det skrivs magnifika miljöpolitiska program, nu senast av folkpartiet, men så mycket mer än verbala glansnummer blir det sällan.

För oss socialdemokrater är det emellertid självklart att ställa lika stora krav på all miljöfarlig verksamhet, oavsett varifrån den emanerar. Det tänker vi också fortsätta med.

Herr talman! För dagen har jag inget yrkande.

Anf. 33 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Det är riktigt som Bengt Silfverstrand säger, att vi i jordbruksutskottets majoritet infe ville skriva in atf speciellt jordbruket var aft anklaga i det här sammanhanget. Det sammanhänger med det senaste som Bengt Silfverstrand sade, om atf socialdemokraterna skall ta itu med all miljöförstöring. Vi tycker alltså att det är fel att utpeka jordbruket som speciellt skyldigt i det här fallet. Jag säg en artikel i en tidning från Skåne för någon dag sedan där man hade ungefär samma uppfattning, nämligen att de utredningar som har gjorts inte har kunnat påvisa direkt vad föroreningarna beror på. Jordbruket har naturligtvis en del i det hela, lika väl som all annan verksamhet har det. Och skulle man ha tagit upp något mer, så skulle det ha varit att påvisa även andra verksamheters påverkan.

Samtidigt kan jag också säga aft Klingavälsån inte är mer förorenad än andra åar i närheten, snarare tvärtom.

Anf. 34 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Vi har aldrig från socialdemokratisk sida påstått att jordbruket ensamt är ansvarigt för de miljöföroreningar som förekommer i luft och vatten. Men vi konstaterar med utgångspunkt frän undersökningar som gjorts under många år på olika håll i vårt land att jordbruket är en föroreningskälla när det gäller vatten- och luftmiljön. För en liten stund sedan hölls ett mycket intressant anförande här i kammaren av Sten Sture Paterson, där han bl. a. konstaterade aft ozonskiktet förfunnas delvis som en följd av den ökade kvävegödslingen.

Jag kan avrunda det hela med att citera ett uttalande för några dagar sedan av naturvårdsenhefen i Kristianstads län. Man konstaterar där att inte minst sommarens och höstens kraftiga regnande har kraftigt bidragit till den ökade urlakningen av kvävet. Man säger: "Värst är det i område där det finns sandjordar och samfidigt mycket jordbruk. Kvävegödselmedel löses upp och rinner ner i grundvattnet där det omvandlas till nifrater."

Anf. 35 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Vi vill infe på något sätt säga att jordbruket inte kan förorsaka föroreningar, men vad vi vänder oss mot i det sammanhanget är att man speciellt utpekade jordbruket och inte pekade pä någonfing annat. Det var det som vi tyckte var fel i det här sammanhanget.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Godkännande av en konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, m. m.

\l- 55 Jordbruksutskottets betänkande 13

Mom. 2

, , ,„„„ Utskottets hemställan bifölls med 309 röster mot 17 för motion 119 av Lars

19 december 1980 „,

Werner m. fl.

Godkännande av en konvention om långväga

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls med 309 röster mot 17 för utskottets
hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion
gransover- ■ i979/80:1385 av Berfil Måbrink.

skridande luftfor-oreningar, m. m.

Mom. 7 b

Utskottets hemsfällan bifölls med 164 röster mot 162 för reservafionen av Svante Lundkvist m.fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 14

Mom. 2 a

Utskottets hemsfällan bifölls med 165 röster mot 161 för reservationen av Svante Lundkvist m. fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

10 § Föredrogs

Lagutskottets betänkanden

1980/81:5 om trafikförsäkringsbonusens fördelning vid skilsmässa

1980/81:8 om bostadsrätt

Utrikesutskottets betänkande 1980/81:18 om Paraguay

Kulturutskottets betänkanden 1980/81:16 om registrering av fritidsbåtar 1980/81:17 om fritid i skärgård

Utbildningsutskottets betänkande

1980/81:11 om fortbildning av vissa journalister

Näringsutskottets betänkande 1980/81:20 om importen av frukt

Lagutskottets betänkande

1980/81:1 om preskripfionslag m. m. (prop. 1979/80:119) 42

Näringsutskottefs betänkande

1980/81:7 om reklam för och export av alkoholdrycker och tobaksvaror

Vad utskotten hemställt bifölls.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

11 § Åtgärder för att förebygga vissa sjukdomar och ohälsa m. m. "' er jor a

förebygga vissa

Föredrogs socialutskottets betänkande 1980/81:10 om åtgärder för att sjukdomar och

förebygga vissa sjukdomar och ohälsa m. m. ohälsa m. m.

Anf. 36 MARGIT SANDÉHN (s):

Herr talman! I socialutskottets betänkande 1980/81:10 behandlas bl. a. motion 1979/80:250 av Nils Hjorth och mig om åtgärder mot spridning av infektioner vid utlandsresor. Under senare år har flera uppmärksammade fall av salmonella inträffat i samband med utlandsresor. Som ett exempel kan jag nämna atf omkring tvä tredjedelar av de mellan 1 500 och 2 500 salmonella- och shigellapatienfer som årligen registreras i vårt land ådrar sig infektioner under utlandsresa. Orsakerna till "turistsalmonellan" i dessa varma och soliga länder är den bristfälliga hygienen i förening med det heta klimatet. Matstandarden är också helt annorlunda än den vi svenskar är vana vid. Dricksvatten och glass är kända smittkällor, men även maträtter som fått stå framme i luffen utgör en stor risk för mag- och farminfektioner.

Vi anser atf det borde vara möjligt atf få vissa förändringar fill stånd vid de anläggningar utomlands som drivs i svensk regi eller som ofta anlitas av researrangörerna. En ökad information om infektionsrisker och om hur infektioner kan förebyggas är nödvändig såväl till värdländerna som - och främst - till turisterna.

Att defta är en fråga som är av stort intresse bevisas av att socialutskottet har inhämtat yttranden från flera instanser. I yttrandena har man sammanfattningsvis kommit fram till att de viktigaste sätten att minska de berörda riskerna för infektioner är att hälsoupplysning lämnas fill utlandsresenärerna före resans påbörjande och atf krav ställs på en god hygienisk standard. . Vi mofionärer anser också att man även på flyget måste ställa höga hygieniska krav.

Jag skall infe här ta upp alla krav som vi har ställt i motionen utan bara konstatera att socialstyrelsen så sent som i september i år föreslagit regeringen aft en översyn av smitfskyddslagen skall komma till stånd. Men enligt uppgifter som jag inhämtat från socialstyrelsen så sent som den 11 december kommer man av olika skäl inte att kunna påbörja denna översyn förrän till hösten 1981.

Vi motionärer anser liksom utskottet atf socialstyrelsen i denna översyn bör behandla även de problem som vi tagit upp i motion 1979/80:250, och mot bakgrund av detta har jag, fru talman, inte något yrkande.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

I anförandet instämde Nils Hjorth (s).

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Åtgärder för att förebygga vissa sjukdomar och ohälsa m. m.

Anf. 37 ANITA BRÅKENHIELM (m):

Fru talman! Socialutskotteits betänkande nr 10 behandlar en rad motioner med anknytning till förebyggande hälsovård.

Beträffande motion 1665 av Gabriel Romanus och Margareta Andrén med begäran om lagsfiftning innebärande förbud mot rökning i offenfiiga miljöer menar utskottet, ätt det ter sig naturligt att regeringen avvaktar fobakskom-mitténs vid årsskiftet väntade slutbetänkande innan man överväger lagstiftning i frågan. Utskottet pekar också på de stora förbättringar som under de senaste åren har infrätt frivilligt till följd av en hel del överenskommelser av olika slag beträffande rökning i offentliga lokaler och färdmedel.

1 betänkandet behandlas också motion 1222 av Knut Wachtmeister med begäran om översyn av arbetsformerna vid onkologiska centra, speciellt vad gäller cytostatiska läkemedel. Dessa läkemedel för behandling av elakartade tumörsjukdomar har delvis allvarliga biverkningar, och handhavandet av dem kan,innebära vissa risker för vårdpersonalen.

Motionen har remissbehandlats av myndigheter, vetenskapliga organ och personalorganisationer, och man anför tämligen samstämmigt att det är ett viktigt problem som tas upp i motionen. Arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen påpekar emellerfid att dessa båda myndigheter ligger mycket väl framme vad gäller samråd kring utarbetandet av kompletterande bestämmelser om handhavandet av cytostatiska läkemedel. De anför också, liksom flera andra remissinstanser, att översynen inte bör inskränkas fill aft gälla enbart onkologiska centra, utan att även de kliniker vid andra sjukhus, där cellgifter för behandling av tumörsjukdomar också måste användas, bör ingå i översynen. Behovet av informafion om och normer för skyddsutrustning etc. torde vara väl så stort där, eftersom erfarenheterna pä dessa kliniker av framför allt nyare medel är mindre än vid de centrala onkologiska klinikerna,

. Utskottet menar alltså att motionens syfte är väl tillgodosett, och den bör enligt utskottet inte föranleda någon riksdagens åtgärd,

Margit Sandéhn har här tämligen utförligt berört mofion 250 angående behovet av bättre skydd mot spridning av framför allt tarminfektioner vid turistresor. Utskottet instämmer i stort, liksom remissinstanserna, i vad mofionärerna anför.

Man påtalar svårigheter att trots informafion få resenärerna aft riktigt ta på allvar de varningar som ibland ges beträffande intagande av exotisk föda på exotiska platser m. m. Flera remissinstanser påpekar dessutom atf andra sjukdomar än dem motionärerna far upp är väl så viktiga atf sprida information och kunskap om i dag. Detta gäller framför allt malaria.

Beträffande motionsyrkandet om passagerarlistor för flygtrafiken är man mer tveksam. Utöver att sådana listor på grund av internationella överenskommelser inom luftfarten inte kan upprättas är man genomgående tveksam till värdet av sädana. Även beträffande charterresor har resenärerna numera ibland bara själva flygresan gemensam. Risken för atf vid några timmars gemensam resa smitfas av medpassagerare med en infektion som praktiskt taget förutsätter intag av infekterad föda måste vara mycket liten. Nordiskt

reguljärt flyg och charterflyg förser sina passagerare med mat tillagad i Danmark eller Sverige under nordisk livsmedelskontroll, varför risken att smittas på resan är minimal. Det viktigaste skälet för utskottets avstyrkande är dock att en översyn av hela smittskyddslagstiftningen väntas bli genomförd, vilket Margit Sandéhn också har berört. Utskottet förutsätter ätt även de problem som motionärerna har pekat på fas upp i denna översyn.

Slutligen behandlas i betänkandet mofion nr 634 av Maja Ohlin m.fl. med begäran om rutinmässig prövning av s. k. samsynsdefekter vid skolbarnsundersökningar. Motionärerna menar att upptäckten av en sådan defekt skulle kunna ha betydelse för behandlingen av läs- och skrivsvårigheter.

De i sammanhanget tunga remissinstanserna socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och Läkaresällskapet avstyrker motionen med hänvisning fill atf det faktiskt aldrig kunnat dokumenteras att samsynsdefekter - som ju är en form av uttrötfningsfenomen i ögonmusklerna som ger nedsatt förmåga aft framför allt vid närseende samordna de båda ögonen - skulle ha något samband med läs- och skrivsvårigheter. Det finns inte heller diagnostiska möjligheter atf hos barn i fyra- eller sjuårsåldern, när de rutinmässiga barnundersökningarna görs, förutsäga vilka barn som eventuellt senare kommer atf få besvär av sin samsynsdefekt. Däremot är det naturligtvis, som utskottet också understryker, angeläget att barn med läs- och skrivsvårigheter och barn med trötthets- eller andra ögonsymtom vid läsning blir föremål för speciell uppmärksamhet och även undersökning vad gäller syndefekfer av olika slag. Så sker ju också i dag inom skolhälsovården i samarbete med ögonsjukvården.

Det kan också nämnas aft i regeringskansliet f. n. övervägs en till utbildningsdepartementet av Riksförbundet Hem och skola inlämnad skrivelse med begäran om en utredning av problemet läs- och skrivsvårigheter och dess orsaker. Utskottet förutsätter atf, om en sådan utredning kommer till stånd, den även tar upp frågan om den eventuella betydelsen av syndefekter av olika slag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets hemsfällan i betänkande nr 10.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Åtgärder för att förebygga vissa sjukdomar och ohälsa m. m.

Anf. 38 MAJA OHLIN (s);

Fru talman! Jag vill först ge socialutskottet en eloge för dess seriösa sätt att behandla vår motion 1979/80:634 angående synprövning på barn med samsynsproblem.

Motionen har varit utsänd på remiss till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen. Landstingsförbundet och Svenska läkaresällskapet. Därutöver har Riksförbundet Hem och skola samt Svenska sällskapet för optomefri på eget initiativ avgivit yttrande. Detta bevisar atf frågan är av stort intresse och värde.

Direkt avslag har endast Svenska läkaresällskapet yrkat. Jag har full förståelse för aft Landstingsförbundet icke ser möjligheter att göra ytterligare åtaganden som kräver ekonomiska insatser. Landstingsförbundet är dock välvilligt inställt till motionens syfte.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen uttalar aft det icke är uteslutet aft läs-och skrivsvårigheter kan bero pä samsynsproblem, men aft det icke är tillräckligt vetenskapligt bevisat. Skolöverstyrelsen framhåller dock atf de barn som företer läs- och skrivsvårigheter borde få genomgå en fullständig ögonundersökning som också omfattar ortoptistisk bedömning.

Riksförbundet Hem och skola är posifivt till motionens syfte och framhåller betydelsen av en grundlig undersökning. Man har också påpekat aft regler måste utarbetas för denna del av det förebyggande arbetet.

Vad som är intressant är den uppfattning som Svenska sällskapet för optomefri, som är de verkligt sakkunniga på området, ger uttryck för. Svenska sällskapet för optomefri ger också motionen sitt fulla stöd.

Vad jag här har sagt liksom också det som utskottet uttalat visar betydelsen av en förbättrad synkontroll. Socialstyrelsen kommer, enligt utskottet, att utfärda allmänna råd och rekommendationer avseende synundersökningar inom barnhälsovården.

Ett enigt utskott har avstyrkt motionen, men jag anser ändå aft utskottet har behandlat densamma välvilligt och atf frågan fått ett fall framåt.

Jag har inget yrkande, men jag inväntar socialstyrelsens råd och anvisningar i frågan. Jag återkommer om systemet infe skulle fungera för de grupper som i det här avseendet är i behov av hjälp.

Utskottets hemsfällan bifölls.

12 § Smärtlindring vid förlossning, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1980/81:11 om utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden m. m.

Anf. 39 INGA LANTZ (vpk):

Fru falman! En utbyggd mödrahälsovård har funnits i vårt land under en längre tid. Nästan alla gravida kvinnor besöker nu för tiden mödravårdscentralen och får där en bra kroppslig vård. Däremot är den sociala och psykiska vården av gravida dåligt utbyggd. På senare tid har nya forskningsrön belagt att moderns psykiska hälsa under väntetiden och hennes sociala situation har mycket stor betydelse för barnets utveckling och anpassning efter födelsen.

Under 1970-talet har flera svenska forskare framlagt resultat som belyser detta. I Elisabeth Lagercrantz forskningsrapport Förstföderskan och hennes barn, som är en psykologisk studie om graviditet och förlossning, refereras till olika undersökningar på området. I en undersökning (Nilsson) av 165 förstföderskor och omföderskor visades aft näsfan hälften av kvinnorna hade allvarliga och många psykiska symtom under graviditeten. Elisabeth Lagercrantz skriver i sin rapport: "Det starkaste och mest genomgripande intryck som jag fick vid kontakten med dem", alltså mödrarna, "var deras stora och ibland nästan omätliga behov av atf få tala med någon," Kvinnorna

var både isolerade och kontaktsökande. Personalen var alltför arbefsbelas-fad för att kunna och hinna höra på. Det visade sig också i Elisabeth Lagercrantz undersökning aft mödrar som hade haft en psykiskt svår period under graviditeten och förlossningen som regel blev mer ensamma och isolerade månaderna efter barnets födelse.

Den kroppsliga hälsan eller ohälsan hänger nära samman med familjernas psykosociala förhållanden, och detta påverkar barnens utveckling. Undersökningen visar atf ett stort antal föräldrar och.barn med stora hjälpbehov inte blir tillgodosedda på mödravårdscentral, BB, barnavårdscentral eller inom barnsjukvärden. Det står klart atf nuvarande arbetsmetoder och dimensionering inom mödrahälsovården inte räcker fill för de insatser som behöver göras inom defta område.

Många barn befinner sig i ett mycket dåligt utgångsläge redan under graviditeten. Det gäller framför allt barn som föds i unga familjer, där föräldrarna har svårt att finna sin föräldraroll, och det gäller barn som föds i socialt utsatta miljöer och vidare barn till mödrar som missbrukar alkohol -enligt den pågående barnhälsovårdsufredningen missbrukar 5-10 % av mödrarna alkohol. Tillsammans utgör dessa barn en ganska stor grupp.

Under senare år har olika metoder för en förbättring av stödet till blivande mödrar prövats, t. ex. en psykologisk fortbildning och handledning genom psykologer knutna till mödravårdscentraler, samarbete mellan mödrahälsovård och socialvård redan från tidig gravdititet, föräldragrupper, försök med tidig kontakt och stöd fill missbrukande föräldrar.

Också föräldrautbildningen, som är knuten till barns födelse, kommer att kunna få positiva effekter för mänga föräldrar, när det t. ex. gäller att skapa kontakt och möjligheter att fä hjälp av pyskologiskf kunnig personal. Men eftersom föräldrautbildning bygger på frivillighet och eget initiativ, är det viktigt aft kvinnor på mödravårdscentralen får den psykosociala hjälp som de behöver. Därför måste det finnas både psykologer och kuratorer på alla mödravårdscentraler.

I Lagercrantz undersökning sägs aft stark smärta och ångest under förlossningen hos labila och oförberedda kvinnor kan få allvarliga följder både för deras egna, barnens och männens tillstånd och ömesidiga anpassning. Det behövs inte bara teknisk beredskap - det behövs frän all personal en större lyhördhet, psykologisk kunskap och bättre beredskap atf ta hand om gravida och födande kvinnor i ett skede av deras liv då de behöver mycket mänsklig kontakt. En smärtsam förlossning, visar det sig också i denna undersökning, gör modern känslomässigt blockerad gentemot sitt barn. Inte mindre än en tredjedel av mödrarna var enligt Lagercrantz undersökning efter förlossningen mer eller mindre i ett chocktillstånd.

Fru talman! Det är inte första gången som kvinnors behov av smärtlindring dokumenterats. Ett stort antal undersökningar visar pä ett mycket stort behov av hjälp mot smärtan. I en Uppsalaundersökning redovisas att uppemot 83 % av kvinnorna behöver effekfiv smärtlindring. Enligt andra rapporter ligger behovet pä mellan 40 och 83 %. En annan undersökning visar att var femte kvinna får fysiska eller psykiska besvär av graviditeten

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

eller förlossningen. Socialstyrelsen uppskattar behovet av effektiv smärtlindring till mellan 30 och 50 %. Dessa siffror kan man jämföra med dem som refereras i utskottets betänkande, som visar aft infe ens 20 % av kvinnorna får effektiv smärtlindring. Praktiskt taget alla kvinnor upplever smärta under förlossningen. Smärtorna har inte bara fysiologisk grund. Fortfarande är, trots alla konfraceptiva metoder som finns, uppemot 40 % av alla graviditeter oplanerade, och dessa kvinnor har ofta svårare smärtupplevelser vid föriossningarna. En undersökning som gjorts i Lund och Västervik visar atf kvinnor som hade en otrygg social situation kände mer smärta än andra kvinnor gjorde. Också ångest förstärker smärfupplevelsen.

Trots riksdagens beslut för nära tio år sedan att kvinnor skall ha rätt till effekfiv smärtlindring, så kan fortfarande de flesta kvinnor inte fä det. Enligt socialstyrelsens senaste rapport från mars 1978 kan bara ytterst få av kvinnorna få paracervikal- eller epiduralblockad, som är de metoder som ger den effektivaste smärtlindringen. Fortfarande är bristen pä effekfiv hjälp mot smärta då man föder barn oacceptabelt stor.

Enligt vpk:s mening måste bristen pä läkare och annan personal inom mödra- och förlossningsvården försvinna. Dessutom måste alla kategorier av personal finnas fillgängliga alla fider på dygnet på förlossningsavdelningarna. Vid fördelningen av läkartjänster måste denna del inom sjukvården få de resurser som är nödvändiga för att kvinnors rätt till effektiv smärtlindring skall kunna garanteras. För barnmorskor som nyligen genomgått utbildning finns det numera inga formella hinder aft administrera och ge vissa former av smärtlindring. Det är nödvändigt aft de barnmorskor som har utbildning i defta också i prakfiken får utföra dessa arbetsmoment så länge bristen på läkare är så stor inom denna del av sjukvården som den är. Tidigare utbildade barnmorskor måste få möjligheter till fortbildning inom detta område. Vi menar också att mer resurser måste anslås till forskning för aft man skall kunna utveckla och utvärdera nya metoder inom förlossningsvärden.

Vi anser att den psykoprofylaktiska metoden kan ge en bra psykologisk förberedelse och att alla kvinnor borde få möjlighet aft genomgå kurs i psykoprofylax.

Fru talman! Det som utskottet skriver i den här frågan är som vanligt mycket snällt. Man använder ord som "med skärpa", "särskild uppmärksamhet", "med skärpa" igen osv. Men dessa ord hjälper uppenbarligen infe. Ända sedan 1974, då jag började här i riksdagen, har jag varje år debatterat denna fråga. Skrivningarna och avslagsyrkandena avseende vpk-motionerna har visserligen allteftersom åren gått och egentligen ingenting positivt har hänt för kvinnorna i denna fråga blivit mildare i tonen, och avslagsyrkandena har också blivit alltmer krystade. Det är uppenbart att de åtgärder som vpk föreslagit under alla dessa år skulle ha behövts för att man skulle komma någon vart i denna fråga. Det vi kräver i vår motion är också något nödvändigt. Jag skulle vilja fråga utskottefs talesmän i denna fråga, om det inte är på tiden aft kvinnorna får den smärtlindring som riksdagen ändå beslutade om för nära tio år sedan.

Utskottet hänvisar till föräldrautbildningen när det gäller förberedelse för

förlossning och föräldraskap. Jag tror mycket på föräldrautbildningen, men det går inte att skjuta över frågan pä.föräldrautbildningen, som man gör i utskottets skrivning. Ansvaret för en bra mödrahälsovård måste ligga på mödravårdscentralerna. Och det är också där som resurserna måste förstärkas.

Utskottet säger aft principprogrammet för den nya mödrahälsovårdens innehåll måste komma snabbt. Men nog hade det varit befogat att tillstyrka de förslag om en förbättrad mödrahälsovård som vpk ställer i sin mofion.

Under många år har utskottet förutsatt att tillgången, på läkare för smärtlindring skall kunna bli stor nog. Nu visar det sig - åtminstone påstås detta i betänkandet-att det finns tillräckligt med läkare. Det är bara det att de inte finns fill för de kvinnor som verkligen behöver smärtlindring, om man skall tro på de siffror som redovisas i betänkandet.

Till sist hänvisar utskottet fill att socialstyrelsen fått i uppdrag atf följa utvecklingen i fråga om smärtlindringens förverkligande. Socialstyrelsen har också i mars 1978 lämnat en rapport till regeringen. Vidare skall det finnas en expertgrupp som skall utarbeta ett nytt cirkulär, och detta skall vara klart i början av 1981,

Utskottet säger atf det fortfarande behövs insatser för att förverkliga beslutet från 1971, Och eftersom det nu finns läkare,, som utskottet konstaterar, så behövs inga fler åtgärder, utan man avstyrker vpk-motionen i denna del. Däremot vill utskottet att socialstyrelsen skall följa och stimulera utvecklingen på detta område. Jag konstaterar, i år liksom tidigare, aft i denna och många andra frågor behövs det konkreta åtgärder ifall man skall komma någon vart; ifall man skall infria de löften man gav för tio år sedan.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen 639.

Nr 56

Fredagen den. . 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

Anf. 40 ANITA BRÅKENHIELM (m):

Fru falman! Socialutskottets betänkande nr 11 behandlar motioner inom två viktiga medicinska verksamhetsområden, dels förlossnings- och mödrahälsovård, dels resursfördelningen inom den reumatologiska värden,

Inga Lantz har här tagit upp kraven i vpk-motionen nr 639 med ett stort antal yrkanden som kan sammanföras i två huvudgrupper: dels kraven på dygnet-runt-tillgång pä kvalificerade resurser inklusive god smärtlindring inom förlossningsvården, dels kraven på ökad psykosocial kompetens och beredskap inom mödrahälsovården.

Bådadera är naturligtvis vikfiga och berättigade krav som också sedan länge är föremål för planering och utbyggnad. Jag kan infe låta bli att reagera när Inga Lantz säger att pä de tio år hon har debatterat här i kammaren har ingenting hänt. Under dessa tio år har jag personligen verkat inom mödrahälsovården och kan intyga att det även mycket perifert ute i vårt land har inträffat en revolution pä defta område - även om jag kan hålla med om aft det fortfarande finns en hel del atf göra. Framför allt är det smärtlindring vid förlossning som har diskuterats praktiskt taget årligen alltsedan 1971 års principbeslut om atf fullgod smärtlindring vid förlossning är ett rimligt krav

4 Riksdagens protokoll 1980/81:56

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

som varje barnaföderska skall kunna få tillgodosett. Som Inga Lantz har nämnt, redovisades en rapport över läget 1978. Då visade det sig aft det fanns en hel del kvar att göra. Genom ett nytt riksdagsbeslut fick därefter en expertgrupp inom socialstyrelsen i uppdrag att omarbeta 1969 års cirkulär om smärtlindring. Defta skulle ha varit slutfört 1979. Det beställdes också en ny lägesrapport. Enligt vad utskottet har inhämtat har socialstyrelsen visserligen fått in alla behövliga uppgifter från sjukvårdshuvudmännen, men någon bearbetning och analys av materialet har infe gjorts, och cirkuläret är som nämnts fortfarande inte klart. Detta förhållande har föranlett utskottefs begäran om ett riksdagens tillkännagivande av vad utskottet anfört i frågan, nämligen aft man väntar sig aft uppgifterna snarast skall utföras.

Det finns alltså inte officiella siffror att tillgå om hur det står till med resurserna för smärtlindringen, men det finns en del uppgifter aft hämta ur andra källor. Ett omfattande siffermaterial från olika sjukhus och med sammanställningar från hela landet offentliggjordes t. ex. vid årets läkar-sfämma. Jag skall inte trötta kammaren med siffrorna, men uppenbarligen har stora framsteg gjorts under de allra senaste åren, även om det finns stora regionala variationer. Bl, a, har en mycket stor del av nytillkomna läkarresurser inom området obsfefrik-gynekologi använts för att vid de större förlossningsklinikerna ersätta systemet med jourhavande läkare med en dygnet runt akfivt tjänstgörande förlossningsläkare.

En översiktlig sammanställning av tillgång till fullgod smärtlindring dras naturligtvis ned av aft det fortfarande finns förvånansvärt många små BB-avdelningar utan anslutning till kvinnoklinik - närmare bestämt 24- kvar i drift i landet. Med en förlossningsfrekvens på kanske en förlossning vartannat dygn är det naturligtvis omöjligt att pä en sådan avdelning upprätthålla högsta expertis inom vården. Dessa små enheter kan emellertid sägas möta ett numera ganska ofta och mycket ivrigt framställt krav inom värden, nämligen närhet och den lilla enhetens trygghet och möjlighet att upprätthålla kontinuitet i pafient-personalrelationerna. Många kvinnor väljer uppenbart fortfarande detta framför den medicinskt-tekniskt kvalificerade vård som den kanske mer avlägset liggande välutrustade kvinnokliniken kan erbjuda.

Man kommer här in på det andra huvudämnet för vpk-motionen: kraven på en ökad psykosocial beredskap inom mödrahälsovården.

Den trygghetskänsla och den ökade beredskap på det psykosociala planet som närhet och kontinuitet kan ge har varit huvudinriktningen i de senaste årens reformer på vårdområdet. Vpk-motionens yrkanden ligger så atf säga i tiden och är fakfiskt föremål för en hel del uppmärksamhet och verksamhet. I den proposition om ökad kontinuitet i vården som riksdagen antog i våras betonade sjukvårdsminisfern starkt kraven pä kvalificerade resurser inom den fill primärvärden successivt överförda mödra- och barnhälsovården. Jag vill t. ex. understryka hur det i propositionen betonades att barnmorskan skall vara nyckelpersonen i mödrahälsovården, med skiftande uppgifter, från kontroll av fysisk hälsa till föräldrautbildning och undervisning i psykoprofylax. Viktigt är också aft barnmorskan även i primärvärden skall ha en

gynekologisk-obsfetrisk specialist bakom ryggen.

Socialstyrelsens är 1979 färdigställda program för mödra- och barnhälsovården är under genomförande. I den moderna barnmorskeutbildningen ingår utbildning i psykoprofylax, som ju är något mer än en smärtlindrings-metod och liksom det ännu nyare programmet för föräldrautbildning har den stora fördelen aft ge utrymme även för den blivande fadern i förlossningsförberedelserna.

Jag vill mycket starkt understryka och instämma i vad Inga Lantz har sagt om behovet av ökad psykologisk och social medvetenhet och beredskap inom mödrahälsovården. Jag är benägen aft ansluta mig till den syn som redovisas i socialstyrelsens principprogram för mödrahälsovården, där man i stället för atf tillföra ytterligare personer direkt i vården vill satsa på ökad utbildning av den ordinarie personalen vid mödravårdscentralen: barnmorskor, läkare och övrig vårdpersonal. Psykologernas viktigaste uppgift blir i det sammanhanget enligt min mening att fungera som personalutbildare, personalhandledare och ledare för dem som sedan i sin tur skall leda föräldragrupperna.

Vad man med ett modernt begrepp brukar kalla ett psykoterapeutiskt förhållningssätt är något som jag tror på detta sätt kan spridas inom en redan engagerad yrkeskår, som barnmorskorna verkligen har visat sig vara.

Jag vill också peka på hur problemet med de gravida missbrukarnas situation har tagits upp. Enligt vad jag har inhämtat skall den nu sittande socialberedningen omedelbart efter nyår ta itu med en översyn av vårdbehov och vårdresurser inom detta område, såsom jag själv fillsammans med Joakim Ollen begärde i en motion vid årets början.

Givetvis kräver allt detta resurser. Socialstyrelsen bedömer i dag atf ungefär 50 % av kvinnorna deltar i psykoprofylax- eller suggestionsträning och atf endast några mindre mödravårdscentraler infe kan erbjuda någon sådan undervisning. Men vi skall komma ihåg, liksom när det gäller smärtlindring, Inga Lantz, atf till 100 % kommer vi aldrig. Framför allt bland omföderskorna finns det även i dag många kvinnor som tycker atf "det här med atf föda barn, det kan jag och det är inte så märkvärdigt". Men jag tror liksom Inga Lantz att det är oerhört viktigt för den trygghet och tillförsikt som en väntande mor har rätt aft känna, att hon vet att om hon vill så finns resurserna för såväl förlossningsförberedelse som, när den stunden kommer, fullgod smärtlindring.

Utskottet utgår som sagt från atf socialstyrelsen fortlöpande följer utvecklingen på området. Den är dock inte så obetydlig - och ger inte anledning till sådan pessimism - som Inga Lantz vill antyda. Efter 1979 års riksdagsbeslut om föräldrautbildningen har socialstyrelsen arbetat snabbt och effektivt pä ett program. Man har nu kommit så långt att utbildningen av handledare för föräldrautbildning har nätt alla sjukvårdshuvudmän. Nu måste man emellertid också övervaka att denna kunskap sprider sig som ringar på vattnet. Det är kanske litet fel att göra vad Inga Lantz här talar om -att man skyller på föräldrautbildningen och avlastar ansvaret från mödrahälsovården. Enligt den uppfattning jag har fått är det i stället så aft

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

föräldrautbildningen på de flesta ■ håll kommer att direkt knytas fill
mödrahälsovården och bli en av mödrahälsovårdens verksamhetsområden.
Jag tror atf det är det rätta stället att ha föräldrautbildningen på. Man är
fillräckligt motiverad för en föräldraundervisning först när det verkligen är
aktuellt. , . .

Behovet av personal inom detta område är fortfarande stort och kommer-om vi fullt skall kunna genomföra föräldrautbildningen - att bli ännu större. För att visa hur mångfasetferat detta problem är vill jag fala om att av de 4 200 barnmorskor som finns i landet är endast 2 800 yrkesverksamma, och av dem arbetar endast hälften på.heltid.

Jag skulle väl.knappasf själv ha vågat ta upp frågan om det ökade behovet av gynekologer;.jag är facksam för att Inga Lantz har gjort det. Av de 440 nya tjänster som fillkommit under de senaste fem åren har en tredjedel avdelats för den öppna vården. Men inte minst andra områden där Inga Lantz och jag är engagerade -det gäller t. ex. ökade insatser inom abortrådgivningen -kommer att ställas ytterligare resurskrav pä detta område, som verkligen är angeläget atf prioritera.

. Beträffande barnmorskornas utbildning vill jag hävda att barnmorskorna som ingen annan yrkeskår verkligen helhjärtat har ställt upp på de ovanligt stora krav, inte minst i fråga om kompletterande utbildning, som ställts på dem under senare år. Nya områden är mer sofistikerade metoder för srhärtlindring, t. ex. pudendusblockad, preventivmedelsrädgivning och nu föräldrautbildning.

1 de frågor vi här berört finns, såvitt jag kan se, inga motsättningar mellan de krav som vpk ställt i sin mofion och den viljeinriktning som utskottet visar - och som jag vågar påstå att även våra sjukvårdshuvudmän i dag visar. Frånsett den detalj beträffande vissa inom socialstyrelsen försenade arbetsuppgifter som föranlett utskottet att hemsfälla om ett tillkännagivande finner utskottet att utvecklingen i alla fall rör sig i rätt riktning och att området är föremål för berörda myndigheters uppmärksamhet.

Jag vill härmed, fru falman, yrka bifall till socialutskottets hemställan i dess betänkande nr 11;

Anf. 41 INGA LANTZ (vpk) replik;

Fru talman! Utvecklingen rör sig i rätt riktning-det kan man ju säga även om det går med snigelfart.

Att det inte finns, några motsättningar mellan utskottet och vpk är ett påstående som jag. infe ställer upp pä. Om det infe funnits motsättningar, hade man för länge sedan tillmötesgått de krav som vänsterpartiet kommunisterna'har ställt i den här frågan för att se till atf det beslut som riksdagen fattade för tio år sedan infrias.

Eftersom detta är en fråga som är så angelägen för mig, skulle jag vara väldigt glad om jag kunde vara mer optimistisk. Men med de siffror som åtminstone jag har tillgängliga kan jag infe vara det. De undersökningar som har gjorts visaratt väldigt många kvinnor behöver en effektiv smärtlindring. De siffror som fanns när jag skrev motionen visade att 10 % kunde få

smärtlindring. Nu har utskottet siffror som visar atf 1979 kunde 9 % av kvinnorna fä epiduralanestesi och 8 % kunde fä paracervikalblockad. De siffror som finns visar emellertid aft behovet uppgår till 85 % av kvinnorna. Man har alltså väldigt långt kvar. Om situationen är så bra som Anita Bräkenhielm lät framskymta, varför får då kvinnorna infe hjälp i den omfattning som utredning efter utredning har visat att de skulle behöva?

Det har skett en revolution på området, säger Anita Bråkenhielm. Smärtlindringen har diskuterats. Ja, men de faktiska förändringarna för kvinnorna har låtit vänta på sig. Det skall utarbetas ett cirkulär - det är egentligen det enda konkreta svaret på den här motionen. Jag tror inte atf cirkuläret hjälper kvinnor i en svår situation.

Psykoprofylaxen är viktig, men jag tror inte aft man får dra alltför stora växlar på den. Den är, som Anita Bräkenhielm helt riktigt sade, inte bara en smärtlindringsmetod utan också en förberedelsemetod, och som sådan är den bra. Men på många kvinnor fungerar den infe, och därför måste man också ha de tekniska metoderna tillgängliga. Det vore bra ifall man kunde föda barn utan hjälpmedel, men det gär fakfiskt inte. Mödrahälsovården är eftersatt, även om det finns tendenser atf förbättra den. Fortfarande gär fiden mest åt till att väga och mäta. Läkarbesöken är ytterst få, och det finns väldigt liten tid till samtal när man besöker mödravårdscentralen.

Detta är, fru talman, ett eftersatt område. Jag tycker aft det är genant för riksdagen att ett fio år gammalt beslut ännu infe i någon nämnvärd grad har verkställts.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

Anf. 42 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik:

Fru talman! Eftersom Inga Lantz efterlyser siffror skall jag ge några av de aktuella,

Elf av de stora Stockholmssjukhusen tillhandahåller epiduralblockad för 35 % av kvinnorna-sannolikt en för hög siffra. För ett annat är motsvarande siffra bara 7 %, men då får i stället 42 % paracervikalblockad. Man väljer ofta mellan de här metoderna som kompletterar varandra, I hela riket får i dag 17 % av alla förstföderskor epiduralblockad.

Vad vi egentligen bör fråga oss är var den optimala siffran ligger. På stora kliniker, som i många år har haft full beredskap och tillhandahållit epiduralblockad för de kvinnor som har velat ha den hamnar man någonstans mellan 20 och 25 %. Det finns faktiskt ganska många kvinnor som anser aft dessa metoder är tekniskt skrämmande och onödiga.

Jag tror inte att vi behöver se så pessimistiskt på utvecklingen som Inga Lantz gör. Kom ihåg atf i de 17 % som jag nämnde för hela riket är också inräknade alla de små BB-avdelningarna som rimligtvis aldrig kan få de här resurserna.

Anf. 43 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru talman! Det kan hända att siffrorna för Stockholm är bättre än för genomsnittet av riket. I hela riket får alltså 17 % effekfiv smärtlindring, medan det verkliga behovet enligt en undersökning är 85 % och enligt

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Smärtlindring vid förlossning, m. m.

socialstyrelsen upp till 50 %,

Anita Bräkenhielm säger att alla kvinnor inte vill ha denna smärtlindring. Det finns säkerligen olika orsaker fill det. Jag tror att man är rädd för tekniska hjälpmedel, man har infe informerats tillräckligt, man vet inte vad det handlar om. Som på många andra områden finns det också ett stort dolt behov. Det finns informationsproblem - det upplyses inte om vare sig den smärta man kommer att känna eller de smärtlindringsmetoder som man har rätt att kräva. Därför tycker jag inte atf det är så konsfigt att efterfrågan inte är större än den är. Var den optimala siffran ligger är svårt att fä fram, men vi vet i alla fall hur stort behovet är genom de undersökningar som redovisats under många år.

I den ganska nya boken Vänta barn säger socialstyrelsen:

"Fortfarande finns inte alla smärtlindringsmetoder på alla sjukhus och ibland är de effektivaste metoderna bara tillgängliga vissa fider på dygnet. Det här beror bl. a. på brist på narkosläkare och utbildad personal inom förlossningsvården."

Sedan ger man ett råd till läsarna;

"Därför måste ni som blivande föräldrar fortsätta att kämpa och kräva av politiker och sjukvårdshuvudmän att få ökade och fillräckliga resurser. Förlossningsvärden har så hög kvalitet för övrigt aft det är underligt atf smärtlindring ska behöva vara eftersatt."

Läser man detta som väntande mamma vägar man inte vara speciellt optimistisk om att få hjälp med den smärta man kommer att få känna.

Anf. 44 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik;

Fru falman! Jag sade inte, Inga Lantz, att 17 % fick effektiv smärtlindring. Jag sade att 17 % fick epiduralblockad. Det finns mänga andra metoder för effektiv smärtlindring.

Socialstyrelsen menar atf varje sjukvårdsområde i dag har minst en klinik där fullgoda resurser finns. Men erfarenheten visar att kvinnor har ganska liten benägenhet atf resa en längre sträcka för aft uppnå detta. Jag tror, som jag sade tidigare, aft det allra viktigaste för trygghetskänslan och en positiv upplevelse när det gäller smärtlindring är att kvinnan vet att resurser för denna finns om hon önskar och om hon behöver den. Jag vidhåller den uppfattning som är allmän bland dem som sysslar med denna fråga att den optimala siffran för just epiduralblockaden ligger någonstans mellan 20 och 25 %. Men det finns många andra metoder.

Förste vice falmannen anmälde atf Inga Lantz anhållit att till protokollet fä antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 45 OLLE ERIKSSON (c);

Fru talman! I socialutskottets betänkande nr 11 behandlas en fyrpartimo-tion angående idrottsmedicinsk service.

Ett enigt utskott har avstyrkt en begäran om att det idrottsmedicinska servicebehovet blir beaktat vid den fortsatta handläggningen av hälso- och

sjukvårdsutredningens betänkande inför en ny lagsfiftning för hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning bl. a. till ett fyra år gammalt remissvar från socialstyrelsen, ett remissvar som jag tror skulle se annorlunda ut i dag. Dessutom beaktades de idrottsmedicinska aspekterna mycket marginellt i hälso- och sjukvårdsutredningens betänkande hösten 1979. Defta gör att de hithörande frågorna infe blir tillräckligt beaktade vare sig i remissvaren eller i arbetet inför en ny lagsfiftning för hälso- och sjukvården.

Fru talman! Jag skall inte i rådande fidsnöd ta upp en sakdebatt i de hithörande frågorna, utan vi motionärer avser att återkomma och då ytterligare utveckla denna fråga, som i vissa avseenden varit föremål för visst missförstånd. Vid en förnyad framställning och prövning i utskottet vore det vidare värdefullt om en hearing med berörda instanser kunde komma till stånd.

Fru talman! Mot ett enigt utskott och med hänvisning till det anförda har jag inget annat yrkande än bifall till utskottefs hemsfällan.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga

Mom. 1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 och 5

Utskottets hemsfällan bifölls med 310 röster mot 17 för motion 1979/80:639 av Lars Werner m. fl.

Mom. 6 och 7

Utskottets hemsfällan bifölls.

13 § Åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga

Föredrogs lagutskottets betänkande 1980/81:2 om åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga.

Anf. 46 HANS PETERSSON i Rösfånga (fp);

Fru talman! Genom den invandring som skett till vårt land alltsedan andra världskrigefs slut har Sverige blivit ett flernationellt land. Invandrarnas olika kulturer har i hög grad berikat landet och medfört en spännande sfimulans för vårt kulturliv.

Riksdagen har fastslagit att våra invandrare själva skall kunna välja i vilken grad de vill behälla och utveckla sin egen särart. Defta valfrihefsmål har fungerat något så när tillfredsställande för vissa språkliga minoriteter. För andra äter har det skett ett uppgående i svenska sedvänjor och i svensk kulfur - ibland tyvärr för snabbt och kanske mot egna önskemål. Detta har i sin tur betytt ett vakuum som inte fyllts ut. I sig kan det för en del ha betytt en identitetskris.

I en del av dessa kulturer finns det självfallet inslag som mänga av oss är

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga

främmande för. Men så länge de infe strider mot våra grundläggande värderingar skall de naturligtvis både accepteras och tolereras.

I några fall överskrider emellertid sedvänjorna toleransfröskeln. Det är främst när synen på kvinnan och hennes plats i fillvaron kränks, exempelvis när det i vissa kulturformer hävdas att kvinnan är något av mannens personliga egendom.

Här i kammaren har vi tagit avstånd från kvinnlig omskärelse: Det är en brutal förnedring av de då drabbade unga flickorna. Det är en uråldrig tradition, men den strider helt mot svensk rättsuppfattning. Det är en tradition som vi alltså varken vill eller kan acceptera.

I detta lagutskottets betänkande diskuteras en annan sedvänja som strider mot vedertagen uppfattning i vårt land, nämligen barnäkfenskap. Det gäller minderåriga flickor som trolovas och bortgifts mot sin egen vilja. Deras möjligheter till ett samtida liv i valfrihet och jämställdhet i vårt land spolieras på ett upprörande och stötande sätt.

De senaste veckorna har vi i fidningar kunnat läsa om hur invandrarflickor lovats bort innan de ens kommit upp i tonåren, om hur flickor tvingats avbryta sina lovande studier på grundskolans högstadium för att giftas bort osv. Därför känns det skönt att veta att riksdagen om en liten stund i handling kommer att reagera mot barnäktenskap.

Det är alldeles uppenbart atf vår nuvarande lagstiftning inte räcker till för att förhindra dessa tragedier. I socialutskottets yttrande till lagutskottet framgår detta med förkrossande klarhet. Det heter där: "Den nuvarande svenska lagstiftningen utgör dock ett bräckligt skydd för underåriga mot såväl påtvingade som för tidiga äktenskap i övrigt. I likhet med socialutskottet anser lagutskottet atf fill problembilden vid för tidiga äktenskap för flickor hör bl. a. atf skolgången och yrkesutbildningen kan bli eftersatta. Dessa omständigheter kan i sin tur leda till svåra påfrestningar och försvåra anpassningen i det svenska samhället."

Mot denna bakgrund är det med glädje som jag yrkar bifall till lagutskottets hemställan om en utredning angående ufiändska minderårigas äktenskap. Jag hoppas att utredningen visar atf dessa äktenskap är färre än jag tror. Tyvärr fruktar jag motsatsen.

Jag förutsätter atf denna utredning i sin tur skall leda till åtgärder för att begränsa eller helst eliminera barnäktenskapen över huvud taget i vårt land. Alltför många invandrarflickor från olika kulturer har tvingats ingå sådana "äktenskap".

Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan i lagutskottets betänkande nr 2.

Utskottets hemställan bifölls.

14 § Användningen av alkoholfritt nattvardsvin

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1980/81:18 om användningen av alkoholfrift nattvardsvin.

Anf. 47 MARGARETA ANDRÉN (fp):

Fru talman! Kanske någon här i kammaren tycker att frågan om alkoholfritt nattvardsvin är litet udda och knappast hör hemma i riksdagen. Men då skall jag helt kort berätta att Olle Grahn och jag, som väckt den här motionen, upptäckte aft beslutet om vilket nattvardsvin som får användas inom svenska kyrkan grundas på 1686 års kyrkolag, och vi har nu föreslagit en lagändring. Enligt denna gamla lag får nämligen inte alkoholfritt nattvardsvin användas. Defta har också senare slagits fast av först domkapitlet och sedan regeringsrätten.

Kyrkorådet i Älvsbyn hade nämligen beslutat atf använda alkoholfritf nattvardsvin i sin församling. Men detta överklagades och beslutet förklarades olagligt. Detta tolkade vi som atf en lagändring borde ske, så atf man fick klarhet i beslutanderätten och så att rätten atf använda alkoholfritf nattvardsvin kunde fastslås.

Visserligen har biskopsmötet 1978 rekommenderat att alkoholfritt nattvardsvin får användas, men en sådan rekommendation räcker tydligen inte.

Vi motionärer hade kanske infe aktualiserat den här frågan om vi inte hade uppmärksammats på den av så mänga människor, som fakfiskt pä ett eller annat sätt var engagerade i den, liksom genom flera konferensbesluf -framför allt inom nykterhetsrörelsen.

Det vore fel om man skulle säga att den här frågan är marginell, när man vet atf många fidigare alkoholmissbrukare infe vågar delta i nattvardsfirande på grund av risk för återfall till alkoholmissbruk. Mänga människor vill inte heller av principiella skäl gå till nattvarden, om alkoholhaltigt vin används. Och det kan ju inte vara någons avsikt aft människor av sådana skäl skall anse sig förhindrade atf delta i nattvardsfirande.

Kulturutskottet, som behandlat vår mofion, uttrycker förståelse för de skäl som vi fört fram för alkoholfritf nattvardsvin. Utskottet finner dock att frågan i första hand är en inomkyrklig angelägenhet. Utskottet avstyrker därför formellt vårt förslag om lagändring.

Konstitutionsutskottet, som yttrat sig över motionen, anser däremot att det trots pågående överläggningar i kyrka-stat-frågan inte finns något hinder för eventuell lagändring, som i så fall skulle avse ändring i kyrkolag.

Vi motionärer har respekt för att frågan om alkoholfritt nattvardsvin är en inomkyrklig fråga, och då kulturutskottet ganska kraftigt understryker biskopsmötets rekommendation, ställer vi inte något speciellt yrkande.

Jag vill dock poängtera vad kulturutskottet påpekar, nämligen att biskopsmötets rekommendation skall leda till aft alkoholfritf vin kommer till användning. Det måste nämligen vara naturligt att kyrkan är solidarisk med de svaga och tar sin del i kampen när det gäller aft rädda människor från

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Användningen av alkoholfritt nattvardsvin

5 Riksdagens protokoll 1980/81:56

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

alkoholmissbruk. Därför förutsätter jag aft kyrkan kommer aft uppmärksamma och använda det alkoholfria nattvardsvinet i större utsträckning än hittills.

Biskopsmötets uttalande att samråd skall äga rum mellan kyrkoråd och präst om vilket alternativ av vin som skall användas, räknar jag med nu helt kommer att följas. Kulturutskottet säger också att om dessa rekommendationer inte skulle följas, sä är utskottet inte främmande för att lagstiftning kan bli aktuell i ett senare skede.

Behandlingen av de problem som den här motionen tar upp belyser också hur orimligt det är atf staten skall fatta beslut om inomkyrkliga frågor. Det borde ju vara kyrkan själv, och därför bör kyrka-stat-frågan så fort som möjligt fä sin lösning.

Herr falman! Jag har inget annat yrkande än utskottets, eftersom jag tror att biskopsmötets rekommendation och den här mofionsbehandlingen skall fä positiva effekter.

Under detta anförande överfog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

I anförandet instämde Olle Grahn (fp).

Anf. 48 MÅRTEN WERNER (m):

Herr talman! Jag vill bara uttrycka min sympati för den här motionen - av en alldeles speciell anledning, nämligen den atf biskopsmötet relativt nyligen har fattat ett beslut som ger barn ner till fem år rätt att delta i nattvardsfirande. Det menar jag är ett i och för sig mycket äventyrligt beslut, och ett sådant beslut kräver faktiskt att man kan ge ett nattvardsvin som är alkoholfritt.

Utskottets hemställan bifölls.

15 § Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1980/81:9 om elevers och föräldrars medinflytande i skolan (prop. 1979/80:182).

Anf. 49 INGA LANTZ (vpk):

Herr falman! Det som står i proposition 1979/80:182 om elevers och föräldrars medinflytande i skolan tycker jag man kan betrakta som ett frieri utan förpliktelser. Efter många års tal om hur viktigt det är med föräldrainflytande och elevmedverkan i skolan kommer den här mycket urvattnade proposifionen. Inte mer fyllig blir frågan genom utskottets behandling av den.

I proposifionen föreslås aft rektor skall samråda med representanter för elever och föräldrar innan beslut fattas i vissa frågor. Samrådet kan också

utvidgas fill en skolkonferens, där företrädare för annan personal i skolan deltar. Frågor som det kan samrådas om är fördelningen av medel inom skolan, schemaläggningen, ufforniningen av de fria aktiviteterna och friluftsverksamheten, ordningsföreskrifter, lokalanvändning och inköp av böcker, inventarier och annat utbildningsmaterial.

För låg- och mellanstadiets elever skall samrådet bara gälla föräldrarna, om inte föräldrarna kräver atf eleverna skall vara med. Samråden skall bara vara fyra gånger per är, och rektor äger ingen skyldighet att kalla till samråd i ärenden som det är bråttom med. Detsamma skall gälla, om föräldrarna eller eleverna av olika skäl inte vill använda sin samrådsrätt. Då blir det alltså ingenting.

I utredningen Barn och vuxna slås det fast hur vikfigt det är att föräldrarna får verklig möjlighet att medverka i skolan. Man säger i utredningen: Familjens betydelse för barnefs skolframgång framgår av en rad olika undersökningar, både i Sverige och i andra länder.

Man har funnit ett så starkt samband mellan hembakgrund och skolframgång atf man talar om direkta samband.

Vidare säger man: Till bakgrundsfaktorerna hör även föräldraaktiviteten i klasserna.

Barnomsorgsgruppen anser att en metodiskt genomförd föräldrasamver-kan,som innebär föräldradeltagande i skolan, skulle bidra till aft föräldrarna blir ett stöd, defta under förutsättning att föräldrasamverkan utformas så att alla föräldrar blir delaktiga. Föräldrasamverkan får infe bli ett ytteriigare instrument för medel- och överklassen att stärka sina positioner. Detta säger alltså utredningen Barn och vuxna. Man slår också fast atf de kontakter som i dag äger rum mellan hem och skola näsfan uteslutande sker på skolans villkor. Föräldrarna kallas, föräldrarna informeras och föräldrarna får besked om vilka beslut som fattats.

Hindren för föräldrar aft delta i skolans arbete är mänga. En förutsättning för att man skall komma någonsfans, om man verkligen menar att alla föräldrar skall ges möjlighet att delta i sina barns skolgång, anges också av denna utredning, nämligen att det är viktigt atf koppla samman de ökade möjligheterna att delta i samhällsverksamheter, som berör barnen, med rätt till ledighet från arbete och rätt fill ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

I en annan utredning. Hem och skola - eller kanske heter det utredda sä och utredningen Förstärkta kontakter mellan hem och skola - säger man så här: Utredningen anser att föräldramedverkan i skolan skall vara en rättighet för alla föräldrar och föreslär därför en lagfäst rätt till ledighet frän arbetet för föräldrar/vårdnadshavare till barn i grundskolan.

Ser man sedan på proposifionen blir man mycket besviken. I proposifionen förklaras infe hur samrådsförfarande skall gä till i praktiken, inte heller om det skall ske på dagtid eller kvällstid. Däremot är regeringen snabb att säga aft förslaget infe får innebära ökade utgifter för stat och kommun. Och därmed har mycket gått förlorat i den långa debatten om hur viktigt det är hur föräldrar och elever delfar i skolan pä ett annat sätt än i dag.

De frågor som många i skolorna ställer sig är: Hur skall även defta mycket

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

begränsade samrädsförfarande gå till i praktiken? Varför har inte regeringen redovisat några kostnader-det måste ju ändå få kosta något för någon part? Man må också fråga sig; Vad får föräldrar, elever eller skolpersonal ut av detta urvattnade förslag? Vad leder proposifionens förslag till? Dessa frågor har jag mött på senare tid i mitt arbete i Hem och skola i Skogås. På min skola förstår man infe hur ens propositionens blygsamma förslag skall kunna genomföras.

Jag menar, för det första, att det är orimligt att ha som utgångspunkt att förslaget infe skall få kosta något. Om samråd skall ske under dagtid och föräldrarna måste fa ledigt från sitt arbete, så måste kompensafion för utebliven lön kunna utgå. Vi vet hur det ser ut pä mänga skolor när det gäller föräldrarnas praktiska möjligheter att kunna engagera sig för barnen. Det finns en mängd hinder för defta engagemang. Vi vet också vilka det är som till följd av dessa hinder oftast engagerar sig. Det är viktigt atf alla föräldrar dras in i skolarbetet. Jag menar atf det är ytterst nödvändigt att kompensation för lön skall kunna utgå för atf alla föräldrar skall ha denna möjlighet och även rättighet aft delta.

För det andra menar jag atf det är mycket tveksamt om detta förslag kommer att innebära ett ökat medinflytande för elever och föräldrar. Samråden bör utvidgas och omfatta också eleverna på låg- och mellanstadiet. Samråden måste också ske oftare, minst en gång i månaden, om de skall få någon effekt. Då skulle det i vart fall finnas förutsättningar för ett mera meningsfullt och aktivt deltagande från elevernas och föräldrarnas sida kring de frågor som berör skolans vardag.

För det tredje menar jag atf möjligheten för rektorn att kringgå hela samrådsförfarandet måste tas bort. Rektorn skall vara skyldig fill samråd, utan möjligheter aft kringgå det. Elever och föräldrar bör i stället, menar vi i vpk, garanteras rätten eller skyldigheten till en aktiv medverkan i skolans arbete. Därför måste defta också skrivas in i skollagen. Det är inte säkert att det blir ett garanterat bra och meningsfullt inflytande, men i vart fall tillföräkras elever och föräldrar ett formellt inflytande.

Vid utskottets behandling av denna fråga har vpk;s förslag avstyrkts av utskottet. När det gäller den begränsade skyldigheten aft samråda hänvisar utskottet till att det finns komplicerade frågor som infe lämpar sig för samråd. Att utsträcka samrådet såsom vpk föreslår vore alltför långtgående. Det är en krystad undanflykt.

När det gäller den ekonomiska ersättningen till föräldrarna hänvisar utskottet till det statsfinansiella läget. Men i andra sammanhang har man -det har vi kunnat konstatera - råd atf slösa bort pengar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen 22.

Sedan vill jag bara göra den noteringen att ordföranden för Hem och skola, som är ledamot av denna kammare, inte finns i salen när vi debatterar denna fråga, som är mycket vikfig för hela Hem och skola-rörelsen.

Anf, 50 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr falman! Under ganska läng fid har frågan om elevers och föräldrars medinflytande i skolan varit ett vikfigt inslag i skoldebatten. I motsats till andra länder har vi i Sverige näsfan inga traditioner alls när det gäller föräldrars och elevers möjligheter att påverka och göra sina synpunkter gällande i skolverksamheten.

I takt med atf arbetslivet demokratiserats har föräldrar fått uppleva tillfredsställelsen av att kunna påverka och fa ansvar för sin arbetsplats. Motsvarande möjligheter har emellertid inte givits på skolans område, trots att skolan är den arbetsplats där deras barn i de flesta fall tillbringar tolv av sina mest formbara år,

I skollagen slås fast atf skolan i samarbete med hemmen skall främja elevernas utveckling fill harmoniska människor och dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

I Mål och riktlinjer för 1980 års Läroplan för grundskolan sägs också att skolan har rätt aft förvänta att föräldrarna stöder dess arbete.

Om man vill att människor skall engagera sig i och lägga ner kraft och tid pä en fråga måste man också ge dessa människor insyn i verksamheten och möjligheter att påverka det som de förväntas känna ansvar för.

I proposition 182 lägger regeringen fram förslag som högst väsentligt förbättrar både elevernas och föräldrarnas medinflytande i skolan. Man föreslär samrådsskyldighet för rektorn gentemot företrädare för elever och föräldrar i frågor som har betydelse för eleverna. Likaså innebär förslagen atf rektor skall ha skyldighet atf fortlöpande informera elev- och föräldraföre-trädarna om skolverksamheten.

Ibland kan det naturligtvis vara av stort värde atf personal, elever och föräldrar har möjlighet atf gemensamt med rektor diskutera olika frågor. I propositionen föreslås att en skolkonferens inkallas för sådana överläggningar.

Samrådsskyldigheten för rektor avser eleverna på grundskolans högstadium och gymnasieskolan samt föräldrarna till elever pä grundskolans samtliga stadier.

Propositionens förslag innebär vidare aft antalet samrådstillfällen skall vara fyra per termin.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver i sin motion att samrådsskyldighe-fen skall omfatta också eleverna på låg- och mellanstadiet. Utskottet pekar i sitt betänkande på aft åtskilliga frågor är mycket komplicerade och att samrådet måste kunna framstå som meningsfullt för alla. Att då föreskriva samrådsskyldighet för rektor gentemot företrädare för låg- och mellanstadieelever menar utskottet är alltför långtgående.

Detta innebär ingalunda att de här eleverna är utestängda från möjlighet att påverka. Propositionen säger klart ifrån aft elever mycket väl kan delta i samråd då rektor och föräldrarepresentanfer så finner lämpligt och att det är viktigt att eleverna stegvis får växa in i sin roll som demokratiska representanter. Läg- och mellanstadieeleverna har dessutom möjligheter att t. ex. i klassråd föra fram sina synpunkter.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

1 vpk-motionen kräver man också atf rektor skall vara skyldig atf samråda minst en gång per månad. Utskottet har funnit att propositionens förslag om fyra gånger per termin är väl avvägt.

Yrkande 2 i vpk-motionen, där man kräver att riksdagen hos regeringen skall hemställa om en plan för hur elevers och föräldrars samverkan i skolan i praktiken skall genomföras, illustrerar på ett beklämmande sätt vänsterpartiet kommunisternas förakt för den enskilda människans förmåga aft tänka själv och ta ansvar. Nej, vpk anser atf det är regeringen som skall tänka för alla människor och tala om hur de skall göra.

Proposifion 182 - liksom SIA-beslufen och den nya läroplanen - tar helt avstånd frän ett sådant synsätt. Föredraganden betonar vikten av atf man lokalt bestämmer i vilka former kontakterna skall ske så att samråden kan anpassas efter de olika förhållanden som råder i landets kommuner. Utskottet har fullt förtroende för elevers och föräldrars förmåga att tillsammans med rektor utforma regler för samråden och yrkar därför avslag pä vpk-motionen.

Mofionerna 21 och 23 tar upp frågan om föräldrars möjligheter aft påverka valet av läromedel, speciellt i avseende på att upprätthålla ett vårdat språkbruk. Utskottet framhåller att det är styrelsen för skolan som beslutar om antagande av läromedel efter förslag från rektor. Denne skall avge sitt förslag efter hörande av berörda lärare och företrädare för eleverna. Propositionen föreslår ingen ändring av detta förhållande. Utskottet erinrar också om möjligheten aft diskutera val av läromedel på klassmöte. Likaså uppmärksammas i betänkandet föräldrarnas möjlighet att på politisk väg påverka läromedelsvalen, eftersom det är styrelsen för skolan som fatfar beslut om antagande av läromedel. Utskottet uttalar emellertid aft det är angeläget aft såväl alla som arbetar i skolan - lärare, övrig personal och elever-som föräldrar medverkar till goda umgängesformer i skolan. Härtill hör också ett vårdat språkbruk.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall fill utskottets hemställan på alla punkter.

Anf. 51 INGA LANTZ (vpk): .

Herr talman! Jag kan inte hålla med Ylva Annerstedt när hon säger attdet här förslaget väsentligt förbättrar för elever och föräldrar när det gäller inflytandet i skolan. Det finns många hakar i förslaget som motverkar ett sådant inflytande. För det första utestänger man låg- och mellanstadieeleverna från samrådet. För det andra behöver skolan inte samråda om inte elever eller föräldrar vill utnyttja sin rätt. För det tredje får föräldrar som medverkar i skolan ingen lönekompensation, och då vet vi av erfarenhet vilka föräldrar det är som har möjlighet att delta i det här arbetet.

Det har ju ändå gjorts utredningar på det här området. Barnomsorgsgruppen säger att det är viktigt att man kopplar ihop de här frågorna så aft föräldrar får rätt.till ledighet från arbete och också ersättning för förlorad arbetsförtjänst, och en annan utredning med Ylva Annerstedt själv som ensamutredare säger atf föräldramedverkan i skolan skall vara en rättighet

för alla föräldrar. Men hur skall man uppnå det, om man bortser frän en mycket viktig del av den här frågan, nämligen lönekompensationen för dem som är borta från arbetet. Det finns heller inga praktiska anvisningar alls om hur det ökade medinflytandet skall kunna förverkligas.

Jag tycker förslaget är dåligt. Jag har fio års erfarenhet av atf arbeta inom Hem och skola-rörelsen, där många av oss har frågat: Hur skall defta i praktiken kunna leda oss framåt? Det har varit en angelägen fråga för Hem och skola-rörelsen aft använda föräldrarna som en resurs i skolan på olika sätt, men man måste konstatera att förslaget är väldigt futtigt. Visserligen kan man, om man vill vara snäll, se det som ett steg i rätt riktning, men det är myrsteg som tas här.

Jag förstår inte hur detta skall få någon praktisk effekt på det arbete som vi bedriver i min Hem och skola-förening. Vad man i stället skulle göra är att som vpk föreslår garantera rätten fill inflytande för elever och föräldrar. Det kan man göra genom att bifalla vpk-motionen. Men med det här förslaget -jag tänker både på propositionens förslag och på utskottets skrivning - förs inte frågan väsentligen framåt.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

Anf. 52 YLVA ANNERSTEDT (fp);

Herr talman! Nej, Inga Lantz, det är inte så att låg- och mellanstadiets elever utestängs från möjligheter till inflytande. Det sägs klart ifrån i propositionen att dessa elever skall kunna fa del i samråd när föräldrar och rektor sä finner lämpligt. Och nog måste väl Inga Lantz hålla med om att det kan finnas frågor där sjuåringar infe har sä stor möjlighet aft delta pä lika villkor i ett samrådsförfarande.

Vidare säger Inga Lantz att skolan inte är skyldig att kalla till samråd om ingen begär det. Men det är väl ändå så aft man inte kan tvinga människor att samråda om någonting. Skall man samverka måste detta bygga på förhållandet att bägge parter önskar ett samrådsförfarande - det tycker jag är är ganska självklart.

Inga Lantz tar också upp rätten till ledighet och fill ersättning. Det kan inte vara okänt för Inga Lantz att båda de utredningar hon refererade till är ute på remiss och att man efter remissomgångens avslutande överväger remissvaren Och därefter lägger fram förslag. Det är ju infe så, att den här propositionens förslag och utredningarnas förslag på något sätt utesluter varandra. Tvärtom kompletterar de varandra.

Inga Lantz sade vidare att det inte finns några anvisningar. Nej, och det är inte heller meningen attdet skall finnas någraanvisningar för hur det skall gå till. Förhållandena är ändå mycket olika i kommunerna. Regeringen överlåter åt parterna - elever, föräldrar och rektor - atf själva bestämma utformningen. Både regeringen och utskottet har fullt förtroende för att dessa representanter på ett ansvarsfullt sätt kan utforma reglerna, så aft de bäst passar just de ifrågavarande förhållandena.

Inga Lantz sade sedan att det här förslaget inte kommer att få någon praktisk effekt. Jag förstår infe att hon över huvud taget kan tala pä det sättet, eftersom det är en väsentlig förbättring för såväl elever som föräldrar

Nr 56

Fredagen den

19 december 1980

Elevers och föräldrars medinflytande i skolan

att på detta sätt få möjlighet och rätfighet till ett samråd om skolfrågorna. I propositionen tas ju de frågor upp som skall omfattas av samrådsskyldigheten, och det gäller verkligen frågor som är mycket vitala i skolans verksamhet: budgetförslaget till styrelsen för skolan, fördelningen av medel som anvisas rektorsområdet, schemaläggningen, utformningen av de fria aktiviteterna, anordnandet av gemensamma samlingar, ordningsföreskrifter, friluftsverksamhetens innehåll, formerna för kontakter mellan hem och skola, åtgärder för jämställdhet mellan könen och samverkan mellan skolan och närsamhällef. Detta är ju mycket vikfiga frågor i skolans verksamhet, och de är alltså underkastade kravet på samråd. Hur Inga Lantz kan säga att detta inte får någon praktisk effekt är, som sagt, mycket märkligt. De mest vitala delarna av skolans verksamhet, förutom undervisningen, är ju på detta sätt underkastade samrådsskyldigheten.

Anf. 53 INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! För aft man skall kunna ta upp de frågor som Ylva Annerstedt nämnde får det ju inte finnas något kryphål, så att det går att undvika att samråda. 1 det föreliggande förslaget finns det kryphål. Rektorn kan underlåta atf kalla till samråd, och hittills har ju skolan dikterat hur föräldrainflyfandef skall vara beskaffat.

Jag trodde att man skulle komma längre i den här frågan, att man skulle fa medinflytandet för elever och föräldrar mer på allvar. Då tror jag att det är nödvändigt aft bifalla de aft-satser som vpk tar upp i motionen: atf rektor skall vara skyldig atf samråda med representanter för elever och föräldrar minst en gäng i månaden, att låg- och mellanstadiets elever bör vara representerade vid samråden och växa in i det här, atf en förälder skall ha möjlighet att få ekonomisk ersättning för förlorad arbetsförtjänst vid medverkan i skolan och aft det görs upp en plan för hur det hela skall genomföras i praktiken.

Anf. 54 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr falman! Efter Inga Lantz inlägg försfär jag att hon verkligen inte har särskilt stort förtroende för skolans rektorer. Hon menar att rektorerna har möjlighet att krypa undan sitt ansvar. Jag tror faktiskt inte att våra rektorer är sä ansvarslösa, när det kommer ett riksdagsförslag om ökat medinflytande för föräldrar och elever. Snarare är det så, atf rektorerna i våra skolor pä ett mycket ansvarsfullt sätt är medvetna om aft det gär mycket lättare att arbeta tillsammans med elever, lärare och föräldrar än mot dem. Rektorerna är nog mycket tacksamma mot de föräldrar och elever som ställer upp för atf ta ansvar för skolverksamheten.

Sedan vill jag beröra kravet på bifall till yrkandet om att sammanträden skall ske minst en gång i månaden. Det är faktiskt så att förslaget i proposifionen, åtminstone vad gäller höstterminen, tillgodoser det kravet. Vi har fyra månader på höstterminen, och propositionen föreslår fyra tillfällen per termin.

Inga Lantz upprepar kravet på atf låg- och mellansfadieeleverna skall

omfattas av samrådsskyldigheten. Jag kan bara upprepa ytterligare en gång att de inte är utestängda. Tvärtom påpekar proposifionen att läg- och mellanstadieeleverna skall beredas möjlighet att delta i samråd när rektor och föräldrar så finner lämpligt. Inga Lantz använde t. o. m. propositionens formuleringar när hon säger att det är viktigt att eleverna växer in i sin roll. Det är precis det som föredraganden anför i proposifionen: Jag vill särskilt peka på vikten av att man låter eleverna stegvis växa in i den roll som tillkommer dem när de blir högstadieelever. - Det är precis det som propositionen stryker under.

Sedan upprepar Inga Lantz aft det måste finnas tvingande regler för hur man skall samverka. Jag tycker återigen aft det är att visa ett förakt för och en nedlåtenhet mot de föräldrar och elever som - enligt propositionen och utskottets betänkande - själva kan utforma detta. Jag tycker det finns all anledning att ha förtroende för människors förmåga att utforma de här samrådsformerna. Och att uttala sig för tvingande centrala regler är återigen eft uttryck för vpk:s önskan att centralstyra.

När det gäller rätten till ledighet och eventuella möjligheter till ersättning kan jag återigen peka på att det infe är vår vana att föregripa en remissomgång och de eventuella synpunkter som lämnas av remissinstanserna. Utredningarnas förslag och propositionen utesluter, som jag sade tidigare, inte alls varandra utan kompletterar varandra.

Nr 56

Fredagen den

19 december 1980

Elevs rätt att förbättra betyg

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls med 310 röster mot 17 för utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion 22 av Inga Lantz m. fl. i motsvarande del.

Mom. 5

Utskottefs hemställan bifölls med 310 röster mot 17 för mofion 22 av Inga Lantz m. fl. i motsvarande del.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

16 § Elevs rätt att förbättra betyg

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1980/81:10 om grundskolan m. m.

Anf. 55 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! I utbildningsutskottets betänkande 1980/81:10 behandlas ett antal motioner rörande grundskolan, vilka väcktes under den allmänna motionstiden. Jag tänker kommentera två av de moderata motionerna.

Under riksmötet 1976/77 väckte Lars Ahlmark och jag en motion där vi yrkade på en utredning av förutsättningarna för en till sex år sänkt

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Elevs rätt att förbättra betyg

skolpliktsålder. Då fann utskottet och riksdagen att fiden inte var mogen aft ta upp frågan. Man skulle avvakta resultatet av pågående försöksverksamhet med samverkan mellan förskola och lågstadium.

I läroplanspropositionen 1978/79:180, som behandlades i kammaren den 5 juni 1979, uttalades att en särskild utredning bör tillkallas för atf göra en samlad utvärdering av den bedrivna försöksverksamheten. I proposifionen sägs också att det är angeläget att komma fram till en helhetssyn på verksamheten i förskola och skola. I motion 1690 under innevarande riksmöte återkommer Lars Ahlmark och jag med värt yrkande om utredning av förutsättningarna för en sänkt skolpliktsålder och att defta uppdrag skall ingå som ett led i den aviserade utredningens arbete. Utredningen riilsätts i dagarna.

Glädjande nog sluter ett enigt utskott upp bakom vårt yrkande och anför: "Utskottet ser det som naturligt att denna utredning förutsättningslöst prövar de för- och nackdelar som är förknippade med sänkt skolplikfsålder. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion 1979/80:1690 som sin mening ger denna uppfattning fill känna för regeringen."

Herr talman! Jag yrkar bifall fill denna hemställan.

När proposifionen om den nya läroplanen antogs fattades också beslut om att nytt slutbetyg frän grundskolan skulle få utfärdas för vuxenstuderande inom kommunal och statlig vuxenutbildning men med den begränsningen, att minst fem år måste ha gått efter det att det ursprungliga slutbetyget gavs.

För den som har beviljats utbildningsbidrag enligt bestämmelserna för arbetsmarknadsutbildning eller särskilt vuxensfudiestöd för studier på grundskolenivå gäller aft nytt slutbetyg får ges redan tidigare än efter fem år.

Dessa bestämmelser innebär att möjligheterna att komplettera grundskolebetygen har förbättrats i förhällande fill dem som tidigare rått, men bara för vissa kategorier studerande.

I den moderata motionen 1979/80:1301 framhåller vi aft detta system är orättvist. Det är orättvist mot de ungdomar som vill komplettera sina betyg utan vare sig utbildningsbidrag eller vuxenstudiestöd. I verkligheten - och det är den vi måste hålla oss till - är det ju så, att mänga ungdomar ganska snart efter det att de slutat grundskolan får nyväckt studieinfresse eller inser att de behöver utbilda sig vidare och finner aft deras betyg infe räcker till för den utbildning de eftersträvar. Vi anser det helt fel atf ungdomar som har ambifioner atf utbilda sig vidare skall hindras atf förbättra sina betyg av förbud och konstlade tidsgränser. I stället borde samhället vara positivt till att fa fill vara allt studieinfresse - det må gälla i lika hög grad för studier på såväl gymnasie- som grundskolenivå.

Kompetensbestämmelserna vid intagning fill olika utbildningsvägar skall naturligtvis utgå från de kunskaper man måste ha för att klara utbildningen; sedan är det ovidkommande vid vilket tillfälle eller på vilket sätt de kunskaperna har inhämtats. Det finns mänga möjligheter aft komplettera sina betyg utan att delta i kommunal eller statlig vuxenutbildning.

Från moderat håll vill vi alltså hävda att alla ungdomar skall ges rätt att utan någon nedre tidsgräns genom kompletterande studier förbättra sina betyg.

Vi har inte vunnit gehör för vår motion hos majoriteten i utskottet. Därför anför vi reservation på denna punkt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen under mom. 6 och i övrigt till utskottets betänkande.

Nr 56

Fredagen den 19 december 1980

Meddelande om frågor

I detta anförande instämde Lars Ahlmark (m). •

Anf. 56 STIG ALEMYR (s):

Fru talman! Vi har diskuterat betygsfrägan i riksdagen många gånger genom åren. Det senaste tillfället då vi fattade ett beslut var för drygt ett och ett halvt år sedan. Därutöver har gymnasieutredningen uppdrag att se på viss del av betygskomplexet. Det finns sålunda inget skäl att ändra det av riksdagen fattade beslutet.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Mom. 1-5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 72 för reservationen av Hans Nyhage m. fl.

Mom. 7-10

Utskottets hemsfällan bifölls.

17 § Kammaren beslöt uppskjuta behandlingen av återstående på föredragningslistan upptagna ärenden fill det sammanträde som kommer att utsättas fill den 21 januari 1981.

18 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 19 december

1980/81:199 av Marianne Karlsson (c) till kommunikationsministern om upprustning av järnvägslinjen Mjölby-Ödeshög:

Järnvägslinjen mellan Mjölby och Ödeshög, den s, k. Hästholmenbanan, är mycket illa underhållen, och vi har vid upprepade tillfällen slagit larm om detta.

Sker inte en snabb upprustning riskerar SJ en betydande kapitalförstöring. Banan är eft livsvillkor bl, a, för en av Vädersfads största industrier.

Nr 56

Fredagen.den 19 december 1980

Meddelande om justering av kammarens protokoll, m. m.

A vslutningsord

Väderstadsverken, med 40 anställda. Men också inom Mjölby tätort har banan stor betydelse för olika industriområden.

Med anledning av aft fortfarande ingenting gjorts för nämnda bandel vill jag fråga kommunikationsminister Adelsohn om han är beredd att medverka till att en upprustning sker.

1980/81:200 av Knut Wachtmeister (m) till statsrådet Carl Axel Petri om tidpunkten för framläggande av proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län:

När avser statsrådet att framlägga den proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län som regeringen avsåg att presentera redan under höstriksdagen?

19 § Meddelande om justering av kammarens protokoll, m. m.

Anf. 57 TALMANNEN;

Protokollen för kammarens sammanträden den 12-19 december kommer att justeras den 12 januari 1981.

Till kammarens ledamöter har utdelats dels statistik rörande riksdagsar-betef under höstarna 1973-1980, dels en preliminär plan för kammarens sammanträden den 12 januari-den 8 mars 1981,

20 § Avslutningsord

Anf. 58 TALMANNEN:

Ärade kammarledamöter! Innan jag tillfrågar er om ni behagar åtskiljas, önskar jag er alla en välbehövlig vila och en stimulerande avkoppling under helgiippehället. Jag önskar er och alla våra medarbetare en synnerligen god jul.

21 § Kammaren åtskildes kl. 13.42.
In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Förteckning över talare 1980/81:56

(.Siffrorna avser sida i protokollet)

Fredagen den 19 december

Talmannen 17, 68

Alemyr, Sfig (s) 67

Andersson, Elis (c) 9, 11

Andrén, Margareta (fp) 57

Annerstedt, Ylva (fp) 61, 63, 64

Brunander, Lennart (c) 37, 39, 41

Bråkenhielm, Anita (m) 44, 49, 53, 54

Cars, Hädar (fp) 15

Dahlén, Bertil (fp) 13, 14

Eriksson, Olle (c) 54

Hansson, Lilly (s) 15

Hedfors, Lars (s) 33

Håvik, Doris (s) 5, 10, 12, 14

Israelsson, Per (vpk) 21, 27, 28

Lantz, Inga (vpk) 8, 11, 46, 52, 53, 58, 62, 64

Lundkvist, Svante (s) 17, 27, 28, 39

Normark, Hagar (s) 36

Odelsparr, Margit (c) 29

Ohlin, Maja (s) 45

Paterson, Sten Sture (m) 31

Petersson, Esse (fp) 22, 28, 29

Petersson, Hans, i Rösfånga (fp) 55

Rydle, Birgitta (m) 65

Sandéhn, Margit (s) 43

Silfverstrand, Bengt (s) 39, 41

Svensson, Jörn (vpk) 15

Werner, Mårten (m) 58

Riksdagens protokoll 1980/81:56 Fredagen den 19 december

Riksdagens protokoll 1980/81:56