Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:28

Onsdagen den 19 november

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes fill en början av andre vice talmannen.

1 § Ändringar i sekretesslagen (forts.)

Fortsattes överiäggningen om konstilufionsutskoltels betänkande 1980/ 81:4.

Anf. 106 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! När riksdagen i våras antog den nya sekretesslagen förutsattes del atl det skulle komma en ganska omfattande följdlagsfiflning -sekretessbestämmelserna griper nämligen över ett brett spektrum av lagkomplex - samt all del också kunde bli aktuellt med ändringar i själva sekretesslagen. Utskottsbetänkandet innehöll nämligen en hel del beställningar som riksdagen ställde sig bakom. Redan senare i våras fick riksdagen ta ställning fill ett stort paket med föijdlagstiflning. Nu kommer ytterligare ell antal följdändringar och samtidigt en del förslag som har sin utgångspunkt i beställningar eller uttalanden som riksdagen fidigare har gjort eller ändringar som är betingade av andra förändringar som har skett sedan den fidpunkt då sekretesslagen antogs.

Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion riktat hård kritik mol det nu aktuella förslaget. Och Jörn Svensson har i sill inlägg, som vi hörde före pausen, följt upp denna kritik. Även ell par andra motioner har inkommit till utskottet.

I sitt engagerade inlägg före pausen undrade Jörn Svensson bl. a. om inte vi i konstitutionsutskottet någon gång funderar över oss själva. Det vet jag inte så myckel om - det är väl vars och ens privatsak. Däremot vet jag genom överläggningarna i utskottet atl ledamöterna funderar en hel del över de förslag som skall behandlas i utskottet.

I sill inlägg framförde Jörn Svensson också en del mera generella omdömen som inle bör slå oemotsagda. Grundlinjen i dem var egentligen att den lagstiftning som har införts och införs innebär en forflöpande ytterligare inskränkning av öppenheten och en utvidgning av sekretessen. Så är del inle.

11 Riksdagens protokoll 1980/81:25-28

161

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

162

Man skulle kunna tro att det kontinuerligt är stora aktioner på gång för alt begränsa offenfligheten, men-så är alltså inle fallet.

Qm Jörn Svensson därvidlag inte tror på mig, kanske jag kan få citera ur förordet till en ny bok om sekretesslagstiftningen som är skriven av ett par experter, Sigvard Holslad och Gunnel Norell. Boken heter "Hemligt?". Författarna summerar i förordet sina omdömen om den nya sekretesslagen, och på denna punkt säger man följande: "På ett fåtal områden innebär de nya reglerna också förskjutningar i sekretessnivån, i en del fall i riktning mot mera sekretess men i regel så alt öppenheten vidgas." Enligt dessa experters mening är detta således den grundläggande inriktningen när det gäller del besvärliga - det medger jag gärna - lagstiftningsarbete som har ägt rum på detta område.

Jag skall ta upp vpk:s kritik i ungefär den ordning som den framträder i motionen. Det är ungefär samma ordning som Jörn Svensson hade i sitt anförande. Jag bortser då från de mera svepande rallarsvingarna i motionens inledning och Jörn Svenssons inlägg. Eftersom vpk kritiserar rätt mycket är jag, herr talman, rädd för atl jag måste överskrida den angivna laleliden något.

Vpk menar alt propositionen skulle ha lagrådsgranskals, och den uppfattningen kan man naturligtvis ha. Det är inte preciserat i detalj var gränserna skall gå mellan vilka lagstiflningsförslag som skall lagrådsgranskas och vilka man kan underlåta atl sända till lagrådsgranskning. Men det är att märka all grundlagsbestämmelsen om lagrådsgranskning inte innebär ett absolut obligatorium. När del gäller mindre omfattande lagstiftningsförslag och följdändringar kan man avstå från lagrådsgranskning. Och tanken bakom delta, som utvecklas i det utredningsarbete som föregick dessa bestämmelser, är all lagrådet inle skall belastas med många småfrågor. De kan vara hinder för lagrådet att kunna fullfölja sina viktiga arbetsuppgifter. Ulskollel har godtagit propositionens förklaring till all man inte har hört lagrådet.

Jörn Svensson förde i sitt anförande ett resonemang om all utskottets uttalande på den ena sidan slår ihjäl uttalandet på den andra sidan. Jag måste erkänna alt jag inte riktigt hängde med i del resonemanget. Men om jag förslod någorlunda rätt så gällde del i det ena fallet konkreta lagförslag, och i det andra fallet rörde det sig om en beredning av en fråga där det ännu inle föreligger något förslag.

Den första frågan som tas upp i vpk-motionen och även i en enskild moderatmotion avser den enskildes rätt atl få del av utdrag ur polis- och kriminalregister vad gäller uppgifter som rör honom själv. En sådan rätt finns f. n. endast i undanlagsfall. Av Jörn Svenssons anförande skulle man kunna tro att det var enbart praktiska hinder i vägen, men så är det inte. Om rätten skall utvidgas krävs del alltså en lagändring.

Departementet arbetar med denna fråga. I propositionen redovisas alt en första promemoria som man hade utarbetat fick sådan kritik av remissinstanserna atl man ansåg att den inte utan vidare kunde ligga till grund för ett lagförslag. Därför har man utarbetat en ny promemoria, enligt vad vi i

utskottet har tagit reda på. Också den promemorian skall remissbehandlas. Inriktningen i dessa promemorior, som departementet gjort, är densamma som i motionskraven: den enskilde bör i princip ha rätt all få uppgifter om sig själv även från kriminal- och polisregister. De prakfiska hinder som kan finnas mot detta måste också undanröjas. Denna uppfattning delas av utskottet, och vi förväntar oss således ell förslag från regeringen när den nya remissomgången genomförts. Jörn Svensson borde således åtminstone på den här punkten vara belåten - ökad öppenhet förbereds.

I vpk-motionen kritiseras vidare vissa resonemang i propositionen på s. 19-20 om en utvidgning av besvärsrätten till den myndighet som berörs av beslut om utlämnande av allmän handling. Frågan har inifierats av en skrivelse från televerket. Av vpk-motionen och Jörn Svenssons inlägg skulle man kunna tro all departementschefen biträder kraven i skrivelsen. Så är det emellertid inte. Föredragande statsrådet hänvisar till det uttalande som antogs i samband med behandlingen av proposition 1975/76:160 om ändringar i tryckfrihetsförordningen och avvisar televerkets förslag. Att det skulle vara något fel all ärendet redovisas i propositionen har jag svårt alt se. Ännu mindre kan jag inse all detta skulle innebära någon yitrandefrihels-rättslig fara.

I nästa punkt kritiserar vänsterpartiet kommunisterna några uttalanden om slatistiksekretessen. Inte heller dessa uttalanden leder till några förslag. All man i propositionen gör denna redovisning beror på ett uttalande från konstilutionsutskotlel när den stora sekretesspropositionen behandlades i våras. Ulskollel hade då en positiv inställning till en enskild motion om en utvidgning av slatisliksekrelessen i så måtto att slalisfikuppgifter skulle jämställas med t. ex. försvarsuppgifter när det gällde domstols möjligheter att meddela s. k. editionsföreläggande, dvs. tvinga en part att förete handlingar som bevis. Utskottet ville emellertid inte då föreslå riksdagen alt fatta något beslut utan att frågan först hade blivit föremål för närmare övervägande, t. ex. inom regeringskansliet. Sådana överväganden har nu gjorts oeh redovisas i propositionen. Utskottet har godtagit den redovisning som statsrådet gjort. Qm nu konstilutionsutskoltet och riksdagen ber regeringen utreda vissa saker, så kan del väl vara rätt bra om regeringen rättar sig efter det och redovisar resultatet för riksdagen.

Sedan kritiserar vpk och Jörn Svensson utformningen av 6 kap. 1 § sekretesslagen vad gäller viss förelagssekretess. Del är här fråga om relationerna mellan sekretessen i lagen om illojal konkurrens och sekretesslagen. Vpk tycks mena att ändringen innebär en skärpning av sekretessen, och Jörn Svensson tycks tro detsamma. Det måste vara något missförstånd -så är det nämligen inte. Ändringen innebär en inskränkning av sekretessen, och del är alltså en ändring i rakt motsatt riktning.

I följande punkt i motionen menar vpk att tillägget fill 7 kap. 9 § sekretesslagen är vilseledande. Man kan tro att enbart första meningen i stycket gäller, säger mofionärerna. Det är en egendomlig uppfattning. Såvitt jag vet är det en allmänt vederlagen princip, när man skriver lagtext, alt man förutsätter atl hela texten läses. Jag kan därför inle förslå påslåendet alt

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

163

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

texten här skulle vara vilseledande. Skaderekvisitet finns ju i den andra meningen. Man bör väl inle nödvändigtvis ha hela innehållet i en paragraf i en enda mening; det skulle bli rätt otympligt i många fall.

I fortsättningen kritiserar vpk förslaget till ändring av 8 kap. 2 § sekretesslagen. Propositionen anger atl sekretessen endast gäller egenföretagare, påstår motionärerna. Det måste även här vara fråga om ett missförstånd. Qm man inle får ul detta av själva paragraftexten, så kan man gå till s. 25 i propositionen, där del tydligt framgår vad som avses med sekretessen.

Det akuta skälet till alt sekretessen utvidgas till alt omfatta också enskilda affärs- och driftförhållanden när det gäller ärenden om delpensionsförsäkring är all även egenföretagare nu fått möjlighet till denna delpensionsförsäkring. Egenföretagare måste i större utsträckning än andra lämna uppgifter om sina affärs- och driflförhållanden. Men självfallet gäller bestämmelsen för alla.

Vidare vänder sig vpk mol alt sekrelesstiden för patent- och registrerings-ärenden utvidgats från 20 till 50 år. Här nöjer jag mig med en hänvisning till den utförliga redovisning av skälen som finns på s. 26 i proposifionen, eftersom jag redan har talat en bil över min lid och det skulle la rätt lång fid alt citera.

Slutligen kritiserar vänsterparfiet kommunisterna förslaget till sekretess för s. k. etiska kommittéer i 8 kap. 12 § sekretesslagen. Den här frågan var uppe när utskottet i våras behandlade sekretesslagen. Riksdagen ställde sig då bakom utskottets överväganden i vad gäller behovet av visst sekretess-skydd för de etiska kommittéernas verksamhet. Det är denna beställning från riksdagen som regeringen nu verkställer. Det är uppenbart att en projektbeskrivning som rör prövningen av ell läkemedel kan innehålla sådana uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden som bör vara sekretesskyddade; Vi har haft ett molionsförslag här som innebar all sekretessen skulle vara absolut och alltså inle genombrytas av meddelar-skyddel. Den motionen har utskottet avvisat. Det är således all märka atl meddelarskydd gäller.

Herr talman! Därmed har jag gått igenom de väsentliga delarna av vpk:s kritik av propositionen. Del bör sedan vara den sansade åhörarens eller läsarens sak att avgöra i vad mån det fanns grund för de myckel svepande och myckel hårda uttalandena mot propositionen i Jörn Svenssons anförande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

164

Anf. 107 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag tycker all Bertil Fiskesjö skall krypa ner litet grand från sina höga hästar och inte påstå att jag skulle vara mera svepande i mina bedömningar än han. Jag uppehöll mig nämligen vid de formella detaljerna i en betydligt större utsträckning och på ett betydligt grundligare säll, och jag ställde också frågor - men jag har praktiskt taget inte fått svar på någon enda av dem. Jag skall upprepa några av de pedagogiskt och politiskt viktigaste frågeställningarna.

Som jag påpekade är del en märklig ordning att statsrådet går in och - utan att låta del utmynna i yrkanden - har en del privat filosoferande och värderande för sig i propositionstexten. Min fråga var: När nu riksdagen beslutar att godkänna den här propositionen - vilket väl majoriteten dess värre kommer att göra - vad är det då ni beslutar om? Har ni då ställt er bakom den värdering som statsrådet Petri ger uttryck för exempelvis när det gäller den vidgade statisfiksekrelessen, som eventuellt kan komma i framliden?

Vad statsrådet Petri säger på den punkten är ju följande. Han medger all del är väldigt sällan t. ex. en domstol har anledning att begära fram uppgifter som tillhör visst statistikunderlag, men del kan behövas i vissa mål. Då drar statsrådet Petri den slutsatsen atl om sådant sker i större utsträckning än vad han har förutsatt, kan det vara motiverat atl i framliden skärpa slatistiksekretessen.

Här vill jag till Bertil Fiskesjö ställa en fråga, och jag hoppas all jag nu får något svar på den; Qm domstolarna för rättskipningens skull skulle finna anledning att i större utsträckning än tidigare begära fram sådant här material, ansluter sig då Bertil Fiskesjö till statsrådet Petris värdering atl del i så fall bör föranleda atl man skärper slafistiksekrelessen och därmed bl. a. hindrar domstolarna all få fram materialet? Är del också er mening? Ni säger ju ingenting kritiskt om denna statsrådet Petris värdering i konsfitutionsulskottets belänkande. Nu vill jag ha svar på den här frågan: Är ni för utvidgad slaiisfiksekretess, för mindre offenflighet i domstolarna, eller är ni del inte?

Så till frågan om man funderar eller inle funderar i konslitutionsulskotlet. Låt mig ta ell illustrerande exempel, som jag tidigare frågade om men inte heller nu fick besked om. Vi har i 9 kap. två paragrafer, 20 och 21. Del förslag som nu föreligger innefattar den nyheten atl del kommer nya bestämmelser genom 21 §. Jag konstaterade atl både skaderekvisitets utformning och definifionen av vilka uppgifter som skall betraktas som sekretessbelagda är annorlunda angivna i 21 § än i 20 §. Vad betyder det prakfiskl? Jo, del betyder alt om en viss uppgift, som rör jämslälldhetsärenden, förekommer i en domstol skall den ur sekretess- och offenllighelssynpunkl behandlas annorlunda än om den förekommer hos jämslälldhetsombudsmannen. Allt beror på var den handläggs. Det kan väl inte vara rimligt? Varför skall en uppgift vara hemlig på del ena stället och offentlig på del andra? Och varför skall skaderekvisitet, som måste till för all man skall kunna vägra lämna ul uppgiften, vara ett annat på det ena stället än på del andra?

Del är sådant som så uppenbart framgår, när man läser de här lagtexterna. Varför har ni inte sett fill att göra dessa bestämmelser likformiga? Inte kan ni väl tycka alt det är särskilt bra atl man har motstridiga och olika bestämmelser på olika ställen i förvaltningen? Ni måste väl ändå inse all del krånglar till och försvårar del hela för medborgarna. Det försvårar också rällstillämpningen. Del borde just ett konstitutionsutskott ha observerat. Konslitutionsutskoitet är ju till bl. a. för atl observera sådana här saker och korrigera dem. Men del har ni alltså inte gjort.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

165

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

Så fill ytterligare en fråga, som jag vill ha svar på - inle bara allmänna utläggningar om all ni är för och vi emot den föreslagna utvidgade sekretessen när del gäller biologisk- medicinska forskningsprojekt. Tycker ni verkligen atl när det gäller sådana här etiskt och medicinskt allvarliga saker skall läkemedelsindustrins affärsintressen få lov all förhindra insynen och kontrollen? Del gäller ju dock patienters liv och hälsa och känsliga avgöranden. Uppenbarligen gör ni del, men hur kan ni försvara den inställningen? På vilket säll är detta försvarligt? Har inte vi inom vpk en myckel rikligare och klokare position, när vi säger alt man inle skall ha den typen av sekretess, utan all pafienlers väl skall gå före affärsintressen?

Sist och slutligen: Man kan diskutera i vad mån sekretessen har vidgats eller inle. Det beror litet på hur man ser del, för del är inle bara en fråga om vissa paragrafer som har ändrats eller tillkommit. De ändringar som föreslås i propositionen - det måste Bertil Fiskesjö medge - vidgar sekretessen. Del råder ingen tvekan om all del totala resultatet av proposifionen blir minskad offentlighet. Del måste väl ändå medges?

166

Anf. 108 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jörn Svensson brukar anklaga mig för atl inle i detalj bemöta de påståenden och förslag som finns i vpk-motionerna. I dag gjorde jag mig mödan atl verkligen bemöta dem. Jag log upp vpk-förslagen punkt för punkt, gick igenom dem och redovisade min och utskottets syn på de olika punkterna. Likväl säger Jörn Svensson all det är jag som kommer med svepande påståenden. Jag förankrade ju hela fiden min genomgång i vpk:s kritik av de enskilda paragraferna. När Jörn Svensson trots del bara framhärdar med sådana här rallarsvingar kan man ju undra om det är någon mening för mig alt upprepa vad jag tidigare har sagt.

Jörn Svensson sade att jag sätter mig på mina höga hästar. Del får väl också vara något som den sansade åhöraren av debatten eller läsaren av protokollet får avgöra. Jag vill inte påstå all sekretesslagstiftningen är sådan, atl man när som helst kan stiga upp i bänken och förklara den yttersta innebörden av ■ varje paragraf i olika tänkta situationer. Det krävs naturligtvis att man får tillfälle att tänka efter litet grand.

Jag skall beröra ell par saker som Jörn Svensson log upp i sitt inlägg. Han frågade: Ställer sig konstilutionsutskoltet och därmed riksdagen bakom de uttalanden som statsrådet gör beträffande slatistiksekretessen? Jag betonade i milt tidigare uttalande all del var fråga omen beställning från riksdagen, atl regeringen skulle se på dessa frågor och överväga om något ytterligare skulle göras. Regeringen har gjort dessa överväganden och kommit fram till att man inte skall föreslå en ny lagstiftning. Vad i all världen kan del vara för fel all då redovisa detta också i proposifion till riksdagen?

Det är naturligtvis givet - och det är litet genant atl behöva påpeka det - all uttalanden utan samband med lagändringar inte är atl betrakta som förarbeten till lagen. Eftersom vpk lar upp denna fråga i sin motion, har utskottet för säkerhets skull markerat denna sin uppfattning på s. 8 i betänkandet.

Vad gäller de etiska kommittéerna är inte problemet så enkelt som Jörn Svensson gör del. Del är en betydande sekretess i lillverkningsledet. Om inte denna sekretess följs upp med sekretess också i granskningsledet, kan del få till konsekvens atl de granskande uppgifterna inle kan fullgöras på ett tillfredsställande sätt. Här är del naturligtvis fråga om en avvägning mellan behovet av öppenhet och behovet av sekretess. Men den avvägningen stöter vi på litet överallt. Qm del vore så enkelt som Jörn Svensson gör del till, nämligen att man skall förorda öppenhet överallt, då funnes del över huvud tagel inga problem.

Behovet av sekretess för atl skydda t. ex. den enskildes integritet slår ofta i motsatsställning till det legitima behovet av öppenhet i samhället för all främja och stimulera den allmänna debatten. För atl inga missförstånd skall uppstå vill jag erinra om vad jag underströk myckel starkt, när vi förde debatten om den ursprungliga sekretesslagen, nämligen att det är öppenheten som alllid skall vara given och självklar, medan inskränkningarna, begränsningarna och sekretessen särskilt skall motiveras.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

Anf. 109 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vissa punkter har blivit något klarare. Beträffande de biologiskl-medicinska forskningsprojekten har Bertil Fiskesjö nu klart och tydligt svarat all han ger ett försteg ål läkemedelsindustrins intressen. Han tycker det är riktigt atl sekretessen utvidgas för alt skydda dem. Han avslöjar omedvetet hur förhållandena är på detta område, när han säger atl läkemedelsindustrin, om den inle får ägna sig ål större hemlighelsfullhet, inte vill släppa in de speciella granskarna i sin verksamhet. Detta är ett tal så gott som något för atl man helt vill förändra maktförhållandena inom läkemedelsindustrin. Här har vi alltså klart och tydligt fått belagt att konstitulionsulskottet viker sig för läkemedelsindustrins profilinlressen och går den till hända med en ökad sekretess när den så vill. Del är konsekvensen.

Jag har emellertid också ställt en del andra frågor, vilka jag fortfarande inle har fått besvarade. Del är sant, som Berfil Fiskesjö själv säger, atl han har tagit upp dessa frågor här. Men del har han gjort i den formen all han har redovisat utskottets och vpk:s syn. Del är inle en sådan redovisning jag har begärt, för jag vet ju var den ene och den andre står. Beträffande 9 kap. 20 och 21 §§ har jag ställt frågan varför ni har låtit del vara olika bestämmelser för sekretessens stränghet och skaderekvisitets stränghet när del gäller handlingar i jämslälldhetsärenden, beroende på var de handläggs? Varför skall en uppgift som är offentlig i domstol vara sekretessbelagd hos jämslälldhetsombudsmannen? Och varför skall skaderekvisitet vara ett annat på det ena stället jämfört med vad det är på del andra? Observerar ni inte sådant under ert arbete? Kan ni godta en sådan sak? Fördel första blir ju en lagstiftning meningslös om den innehåller sådana motsättningar. För det andra blir det krångligt och svårt all hitta ul och in i den.

För del tredje gagnas icke offentlighetsprincipen av ständigt växlande regler, då naturligtvis tillämpningsproblemen blir fler. Jag upprepar min

167

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

fråga på den punkten: Varför har ni godtagit helt olika förhållanden i jämslälldhetsärenden, beroende på om uppgifterna finns på den ena myndigheten eller på den andra myndigheten?

Så till frågan om statsrådens privata värderingar av olika ting. Har man i något sammanhang begärt atl få en redovisning av en viss problemalik, på det sätt som Bertil Fiskesjö nämnde, är del naturligtvis inle orimligt atl statsrådet i ett lämpligt sammanhang gör en sådan redovisning. Men det är inle detta som det formella problemet gäller här, utan del är: Vad ställer riksdagen sig bakom, när den beslutar godkänna propositionen, om riksdagen nu gör det?

Min fråga till Bertil Fiskesjö är ju; Om nu statsrådet avger sin värdering av frågan om eventuellt utvidgad statistiksekreless, har ni i konslilulionsulskot-lel samma syn på detta som han? Del är intressant, för vad han säger är ju all om sådana uppgifter som faller under statistiksekretessen, t. ex. för domstolars handläggning, begärs fram i större utsträckning än nu, då kan del bli aktuellt med en strängare sekretess.

Del tycker jag är en slutsats som konstilutionsutskotlel och riksdagen inle ulan vidare skall ställa sig bakom. Min fråga är alltså fortfarande: Delar ni hans värdering eller inle? Jag opponerar inle mol all han gör den värderingen, även om jag tycker all del är litet lustigt alt han gör det i en proposition där han inte har någonting i övrigt atl föreslå om den saken. Propositionen innefattar alltså helt olika typer av texter, så all man inle riktigt vet vad riksdagen har beslutat och inte beslutat.

Men låt det problemet vara så länge. Jag ställer bara den raka frågan: Överensstämmer Bertil Fiskesjös mening med statsrådet Petris? Eller har Bertil Fiskesjö en annan mening? Qm han har en annan mening än statsrådet Petri och kanske tycker att statsrådet går litet väl hårt fram mot domstolarnas krav på atl få fram uppgifter i framtiden, har Bertil Fiskesjö i så fall lyckats dölja denna sin mening med stor framgång, för den framskymtar inte någonstans i betänkandet eller i hans anförande.

Slutligen till frågan om sekretessområdet och offentligheten - kampen mellan sekretess och offentlighet, så atl säga. Utgången av den beror inle så mycket på hur många lagar och paragrafer som går åt det ena hållet eller ål del andra, ulan den beror i väldigt hög grad på hur huvudmassan av uppgifter vid offentliga myndigheter förändras. Nu vet vi sedan mänga år alt del sker en väldig tillväxt av antalet uppgifter. Följaktligen betyder det att det också förekommer en avsevärd tillväxt i fråga om antalet sekretessbelagda uppgifter. Del handlar om myndigheter som expanderar och som jobbar på sådana områden.

Ta t. ex. försäkringskassorna! Enligt den nya sekretessförordning som regeringen nyligen gav ut behöver allt underlagsmaterial hos försäkringskassorna inte ens registreras. Det är fullständigt oåtkomligt. Del ligger utanför offentlighetsprincipens tillämpning, och jag frågar: Är del en tillfredsställande tendens?

168

Anf. 110 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Bara ett par synpunkter.

Del är klart atl del avgörande måste vara om del finns rimliga sekrelessgrunder eller ej. Del är detta man måste la ställning fill. Om sedan en verksamhet som man av sakliga skäl anser skall vara sekretessbelagd expanderar, kan man naturligtvis pröva frågan om man möjligen har tagit fel vad gäller sekretessgrunderna, men själva tillväxten är annars inget särskilt skäl för atl ändra pä bestämmelserna.

Sedan kan jag gärna hålla med Jörn Svensson om alt vi inte minst genom olika mediatekniker, användningen av datorer osv. har fåll nya problem på del här området. De har också varit föremål för utredning. Utredningsmaterial är ute på remiss, och vi får så småningom ta ställning till det också.

Jörn Svensson envisas med alt fråga om utskottet ställer sig bakom ell uttalande av föredragande statsrådet. Uppriktigt talat förstår jag inle vad han avser med den envisheten. Kanske är del för alt dölja atl han egentligen inte på någon punkt haft någonting atl invända mot min redovisning av de frågor som vpk tagit upp i sin motion.

Jörn Svensson, som läser många propositioner, vet säkert alt det ideligen förekommer atl ett statsråd i anslutning till en fråga gör allmänna reflexioner och säger: Nu har vi den här lagstiftningen, och vi får se hur den verkar-del kan bli anledning att ompröva den när vi får större erfarenhet av den osv. Och det kan det naturligtvis bli.

Vad riksdagen ställer sig bakom genom sill beslut här i dag om man följer utskollsmajorilelen är, när det gäller slatistiksekretessen, den lagstiftning som gäller och ingenting annat. Är del så att regeringen kommer på atl man vill föreslå riksdagen en förändring av den lagstiftningen, får man bekväma sig till att lägga fram en ny proposition. Sedan får vi diskutera den och ta ställning när den dagen kommer.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

Anf. 111 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Del är märkligt vad del skall vara svårt för ordföranden i konstitulionsulskottet all uttala någon politisk mening i en väsentlig fråga på offentlighelsområdet som hör till utskoiiels kanske viktigaste uppgifter atl vårda.

Qm ett statsråd i en proposition som ni behandlar gör värderingen atl han, om uppgifter av ett visst slag begärs fram i större utsträckning av domstolarna, kan tänka sig atl la det som utgångspunkt för atl skärpa sekretessen för de uppgifterna - då kan väl ändå konslitutionsulskotlets ordförande ha någon mening om detta? Han har väl någon mening om huruvida en sådan slutsals som statsrådet Petri drar är bra eller dålig? Han har väl någon uppfattning om var han står i sakfrågan? Eller skall statsrådet Petris värdering bara få passera opåtalad?

Jag tycker alt statsrådets Petris värdering är oroande och felaktig. Under alla omständigheter skall man försöka all ha någon uppfattning om den. Vi skall ju ändå bevaka och vårda så all grundlagsprinciperna inle onödigtvis inskränks genom tillämpningen.

169

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

170

Hur ser ni på del här? Ni har väl någon åsikt i frågan? Ni har väl diskuterat den eller bytt några ord om den?

Så återkommer jag än en gång till den fortfarande obesvarade frågan om 20 och 21 §§ i 9 kap. Varför skall uppgifter i jämställdhetsärenden vara underkastade olika sekretessregler och skaderekvisit beroende på om de förekommer på den ena myndigheten eller den andra? Varför har ni släppt igenom del förslaget? Hur kommer del sig att ni godkänt del? Finns del något hemligt övervägande bakom, som vi vanliga, fåkunniga ickejurisler inte förslår oss på? Vad gäller del? Även här har väl Bertil Fiskesjö någon mening?

Sedan till frågan om sekretessproblemet och offentlighetsprincipens utveckling i största allmänhet och tendenserna där. Jag tror all man kan få en lekmannamässig men samtidigt lärorik bild av det hela om man läser regeringens nya sekrelessförordning, utfärdad den 19 juni 1980. Där räknas det nämligen upp en mängd intressanta ting.

Alla kan se vilka väldiga massor av sakuppgifter på förvaltningarna, vilken ofantlig mängd material inom stora sektorer av samhället som inte ens behöver diarieföras eller registreras och som alltså är undandragen offentlighetsprincipens taktik. Om man sedan ser efter hur mycket som är sekretessbelagt, finner man atl del i inte mindre än 93 punkter uppräknas uppgifter på de mest skilda områden - nästan alla områden som en medborgare kommer i beröring med - där del råder omfattande sekretess.

Då måste vi väl ändå ställa oss frågan: Behöver vi all denna sekretess? Atl sekretess behövs och all vissa former av sekretess t. o. m. är angelägna - när del gäller enskilda människors personliga förhållanden och skydd för personlig integritet - är vi från vpk:s sida de första atl erkänna. Där har vi i regel inte, eller aldrig, opponerat oss.

Men del finns andra former av sekretess som bara är till för alt myndigheterna skall slippa lämna ul handlingar eller som är till för atl ge skydd ål speciella affärsintressen, som man tycker är så vikliga att man inle skall släppa fram några andra medborgare till material där sådana uppgifter finns.

Slutligen har vi den myckel oroande praxis som har utvecklat sig när del gäller dalalagrade uppgifter. Där har ju riksdagen från början sagt att övergången till datasystem skall ske så, att man försöker vidga allmänhetens insyn och kontroll. Man skall alltså använda datortekniken på sådant sätt att offentlighetsprincipen gagnas, dvs. så att medborgarnas insyn och kontroll underlättas. Men här har vi gång på gång - senast i debatten om sekretesslagen- kunnat konstatera atl så inle sker, utan atl datorerna i själva verket används på ell sådant sätt att det vidgar sekretessen och ökar svåråtkomlighelen för medborgarna, vilket egentligen strider mol grundlagen.

Del märkliga är all när man då lar upp en sådan fråga i samband med behandlingen av sekretesslagstiftningen, där del ju fanns ett helt kapitel som behandlade handlings offentlighet, så visar det sig all konstitutionsutskottet

inle ens har funderat över detta, utan väntar på vad en utredning skall komma med. Men denna utveckling har ju pågått väldigt länge, och del är märkligt alt del ansvariga utskottet aldrig har kommit på del, aldrig har skaffat sig en bild av vad som händer ute på förvaltningarna. Och del säger inte någonting ens när statsrådet Petri, i samband med all han redogör för förhållandena inom vissa områden, erkänner atl man f. n. inle har del ordnat så att allmänheten kan utöva sina författningsenliga rättigheter på del område han berör i den här propositionen. Men då är del väl ändå dags atl reagera och se om utvecklingen inle håller på alt springa förbi oss på det här området. Det är konstilulionsulskoltets passivitet, brist på inifiativ och brist på insikt i den problematik som håller på all utvecklas som oroar oss inom vpk, för med en sådan passivitet vet man ju inle riktigt vilka tendenser som kan drabba samhället i framtiden.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa kyrkliga frågor

Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mot 16 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion 49 av Lars Werner m. fl. 3 ledamöter avstod från all rösta.

2 § Vissa kyrkliga frågor

Föredrogs konstituiionsulskotlels belänkande 1980/81:5 om vissa kyrkliga frågor.

Anf. 112 MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Tillsammans med Marianne Wahlberg har jag väckt en motion om de svårigheter som hänger samman med begravning av invandrare. Det är nämligen ett tilltagande problem i vårt land.

På grund av invandringen har vi fått ell stort antal främmande trossamfund, som ofta vart och ett har sina speciella behov och önskemål i samband med begravningar.

Religionssociologiska insfitutet i Stockholm har kartlagt de olika trossamfunden och deras olika behov beträffande t. ex. gravdjup, Ivagning, ceremonier och begravningsplats. Som tidigare ledamot av invandrarnämn-den och kyrkogårdsnämnden i Stockholm kom jag ofta i kontakt med de problem som hänger samman med begravning av invandrare.

Del finns f. n. ingen regional myndighet som kan la ansvar för begravning av främmande Irosbekännare, och man har t. o. m. på några orter kunnat skönja ett visst motstånd från församlingarna all ombesörja sådana begravningar. Del är ju de enskilda församlingarna som nu har ansvaret, men de saknar i stor utsträckning resurser att klara detta ansvar. Därför behövs del en långsikfig planering på del här området.

En invandrare med främmande religion kan råka ul för atl ej få gravplats till en anhörig som avlidit. Begravningen måste kanske ske på en helt annan plats i landet, långt borta från släkten. För muslimer t. ex. finns f. n. begravningsplatser endast i Stockholm och Malmö. Muslimerna kan

171

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa kyrkliga frågor

nämligen ej tillåta atl en anhörig begravs i vigd jord, och alt genomföra begravningsceremonierna i ell kyrkorum som har kristna symboler är för dem stötande. Detta kommer all bli ell växande problem, då antalet muslimer i vårt land har ökat kraftigt de senaste åren och f. n. är omkring 36 000.

Hemtransporter av avlidna till andra länder vållar också kommuner och kyrkliga förvaltningar stora svårigheter och orsakar dessutom stora kostnader för samhället och för den enskilde. Man borde därför överväga om inle staten skulle kunna bidraga ekonomiskt när del gäller vissa invandrarbe-gravningar, eftersom del är staten som är ansvarig för invandringen.

Medelåldern för invandrarna är f. n. visserligen ganska låg. Men om några år måste samhället ha en färdig plan för hur denna för invandrarna så vikliga fråga skall kunna lösas tillfredsställande för alla parter. Men redan i dag är del ett aktuellt problem på många orter, som är stora invandrarkommuner. Vi har nämligen ca 8 500 invandrare som är över 65 år.

Vår motion har varit på remiss bl. a. till invandrarverket, som ställer sig positivt till motionen. Man säger bl. a. i sill utlåtande atl del kommer flyktingar till vårt land från allt avlägsnare länder och alt detta kräver ökad uppmärksamhet vid planeringen för framliden. Även Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund tillstyrker motionen.

Glädjande nog föreslår också konstitufionsutskottet att frågan utreds. Det råder dock ovisshet om huruvida den nu pågående utredningen om begravningsväsendet, som tillsattes i fjol av dåvarande kommunministern Bertil Hansson, hinner behandla den här frågan. Motionen är ju uppskjuten från vårsessionen. Eftersom utredningen om begravningsväsendet tydligen snart är klar, kan väl denna utredning inte heller få några tilläggsdirektiv.

Möjligen kan frågan - eventuellt med tilläggsdirektiv - hänskjulas till den nyligen tillsalla kommittén för översyn av frågor rörande invandringen och invandrarnas situation.

Jag förutsätter atl regeringen ser till att frågan utreds fortast möjligt, och ansvaret för detta vilar väl på invandrar- och kommunministrarna.

Herr talman! Eftersom vi motionärer fått vår motion tillstyrkt är jag naturligtvis nöjd med svaret och yrkar bifall till konstituiionsulskotlels hemställan i betänkande nr 5.

172

Anf. 113 PER ISRAELSSQN (vpk):

Herr talman! I konstitutionsutskottets belänkande nr 5 för innevarande riksmöte behandlas vissa kyrkliga frågor. Bland dessa frågor finns också den som tas upp i vpk-motionen 1979/80:769. Frågan gäller den svenska statskyrkans skiljande från staten. I motionen yrkas alt riksdagen begär hos regeringen att ett förslag om kyrkans skiljande från staten skyndsamt framläggs. Utskottet föreslår riksdagen alt avslå motionen.

Den fråga som las upp i motionen är ju en mycket gammal fråga, som vid åtskilliga tillfällen och i olika sammanhang varit föremål för behandling både i utredningar och i riksdagen. Historik över kyrka-slal-frågan i Sverige avstår jag från i detta anförande - jag har tänkt atl del inle skulle bli så långt. Jag

hänvisar där till redogörelsen i det nu föreliggande ulskottsbelänkandel och betänkandena från föregående år. Beträffande vår motivering för kravet för kyrkans skiljande från staten vill jag dels hänvisa till vad vi säger i motionen, dels vill jag därutöver ge några egna synpunkter.

Som jag ser del, är kopplingen kyrka-stat i Sverige en företeelse som historiskt uppkom i samband med all Sverige bröt med den katolska kyrkan och bildade en evangelisk-luthersk nationell kyrka. I det sammanhanget såg den dåvarande statsmakten en möjlighet alt till staten överföra stora delar av den egendom som låg under den katolska kyrkan och utanför statens kontroll. Man såg också en möjlighet för statsmakten all använda sig av kyrkan i nationellt politiska syften. Statskyrkan blev ett hjälpmedel för kungen och statsmakten alt söka samla nationen mol förmenta yttre fiender till riket, och den blev ell medel för statsmakten atl utöva en effektiv inre social kontroll över folket.

Särskilt viktig blev denna funktion i ofärdstider, då rikets centrala ledning krävde stora ekonomiska uppoffringar, ja, liv och blod av rikets medborgare. Del gällde atl motivera folkel alt göra dessa uppoffringar under ledning av en ofta enväldig kung bakom vilken stod en liten men härskande och privilegierad klass. Denna motivation förankrades givetvis effektivare om folket ingavs den övertygelsen att kungen och överheten var av Gud, och vad de än gjorde så skedde del i den allsmäktiges namn.

En naturlig förlängning av denna statskyrkans samhälleliga funktion var att denna kyrka ensam förbehöll sig rätten att uttolka den heliga skrift. Försök av lekmän i den riktningen, och då i synnerhet försök att bilda frikyrkliga rörelser, var olagliga och underkastade lagens sanktion. Inslag i den sociala kontrollfunktionen var dels uppsikten över att folk i det svenska agrarsamhället gick till kyrkan, dels de årligen återkommande så kallade husförhören som var kopplade till dåtidens folkbokföring och flyltningsan-mälan.

Statskyrkan hade också sin förlängning in i den sedan 1842 obligatoriska folkskolan i Sverige. Kyrkoherden var ända in på 1930-talet en självskriven ordförande i skolråden. Fram till del s. k. demokratiska genombrottet efter det andra världskriget ingick ulanläxor i doktor Martin Luthers lilla katekes som en viktig och av de mera tröglärda eleverna fruktad del av undervisningen i den svenska folkskolan. I denna av den svenska statskyrkan sanktionerade skrift utlades i klartext alt föräldrar och herrar var av Gud och atl ifrågasätta dem eller sälta sig upp mot dem var all trotsa den allsmäktige.

Men del svenska samhället har förändrats. Agrarsamhällel har ersatts av ett samhälle där bara omkring var tjugonde yrkesverksam får sin bärgning direkt från jordbruket. Statskyrkans sociala kontrollfunktion är sedan länge bruten och existerar knappast längre. Allra tidigast bröts statskyrkans ensamrätt att uttolka den heliga skrift, och rätten atl bilda frikyrkliga församlingar accepterades av statsmakten. Statskyrkans direkta inflytande över skolan har också avvecklats. Vad som finns kvar är en statskyrka fill vilken man inte söker medlemskap genom alt man har kommit till tro utan till

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa kyrkliga frågor

173

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa kyrkliga frågor

vilken man föds. -1 debatten om kollektivanslutningen tidigare i dag talades det också om hur man kom med i kyrkan.

Ekonomiskt slår statskyrkan i en särställning fill andra trossamfund genom all den har beskallningsräll. Den har också kvar folkbokföringen, en verksamhet som knappast kan anses ha med religion atl göra. Kvar hos kyrkan är också begravningsväsendet, som visserligen anses ha religiös anknytning- och har del inom alla religioner - men som också kan ha en icke religiös utformning i de fall då de som har avlidit har uttryckt en vilja härom medan de levde.

Herr talman! Som vi säger i vår motion syftar vårt krav på kyrkans skiljande från staten till all skapa jämlika förhållanden mellan olika trossamfund och inte till att tillfoga något samfund, inte heller svenska kyrkan, någon skada. Beträffande de praktiska arrangemangen i samband med skiljandet från staten är det regeringens uppgift all komma med förslag. Kan vi inle ansluta oss till de förslagen när de föreligger, återkommer vi. Vad del i dag handlar om är ett riksdagens ställningstagande fill själva principfrågan. Ett sådant ställningstagande kan, som vi ser det, göras utan alt pågående utredningar avvaktas. Därför yrkar jag bifall till motionen 1979/80:769.

174

Anf. 114 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! I det belänkande som vi nu behandlar har utskottet valt atl sammanföra en rad kyrkliga spörsmål och behandla dem i ett sammanhang. Vi kan konstatera att det är ärenden som sammanhänger med principfrågan om relationerna stat-kyrka, angelägenheter av kyrkolagskaraklär samt spörsmål av annan karaktär.

Jag kommer här all bara uppehålla mig vid kyrka-stal-frågan, och när del gäller dess nuvarande läge vill jag hänvisa fill den utförliga redovisning som har lämnats i belänkandet.

Efter 1979 års kyrkomöte utreds frågor om kyrkomötets ställning, befogenheter och sammansättning, om folkbokföringen och om begravningsverksamheten. Kyrkomötets utredningsnämnd har också utarbetat ett material som är avsett atl läggas fram till nästa kyrkomöte. Del utredningsarbete som jag nämner har ansetts vara nödvändigt atl utföra för atl kyrka-slat-frågan skall kunna föras vidare. Utskottet anför att detta utredningsarbete enligt vad utskottet har erfarit är inne i sill slutskede, varför riksdagen inte nu bör la ställning i sak - ett ställningstagande redan nu skulle dessutom slå undan grunden för den strävan som funnits i kyrka-slat-frågan ända sedan 1950-talet, nämligen att nå samlande och breda lösningar.

Beträffande spörsmålen om översyn av lagen om prästval och om val av kyrkvärd och frågor som hör samman med begravning av invandrare intar ulskollel en mycket positiv ställning till vad motionärerna har anfört. Ä utskoiiels vägnar inkasserar jag den tacksamhet för utskottets behandling av berörda ärenden som Margareta Andrén här framförde.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan i dess betänkande 1980/81:5.

Anf. 115 HILDING JOHANSSON (s): Nr 28

Herr talman! Det råder enighet inom utskottet, och jag vill genom mitt Onsdaeen den inlägg markera denna enighet. En rad utredningar på detta område är så gott ig november 1980

som färdiga, och åtminstone de av oss som är utredningsmän på området ____

skulle väl känna oss överkörda, om vi nu begärde alt regeringen skulle Vissa kyrkliga skyndsamt lägga fram sina förslag för oss innan utredningarna ens har hunnit frågor publiceras.

Låt mig, i anslutning till den debatt som fördes här före middagspausen, tillägga atl en fråga som man där efterlyste faktiskt ligger i en av dessa utredningar. Man tog upp frågan om kungens tro. Den frågan har genom de direktiv som Bertil Hansson på sin lid utfärdade för kyrkomölesulredningen blivit föremål för behandling inom denna utredning. Den utredningen skall nämligen se på de övergångsbestämmelser som finns i den nuvarande regeringsformen, och dit hör frågan om kungens tro. Den reglerades i 2 § 1809 års regeringsform och i motsvarande bestämmelser i successionsordningen. Frågan prövas nu - jag säger detta för atl ingen skall förledas atl väcka en motion i ärendet, i varje fall inte innan prövningen har genomförts.

Anf. 116 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Bengt Kindbom sade ungefär delsamma som slår i ulskottsbelänkandel, nämligen alt del inle finns anledning för riksdagen atl la ställning i sak. Men vad som krävs i vår motion är atl riksdagen - och del pläderade jag för nyss - skall la ställning i princip till all skilja kyrkan från staten. Del gör man i och med all man kräver all regeringen skall lägga fram ett förslag i den riktningen så fort det är möjligt alt göra del. Del är det vi kräver - ingenting annat.

Hilding Johansson sade att utskottet är enigt och all ledamöterna där är färdiga med sina ställningstaganden men all man ville avvakta utredningarna. Jag vill då ställa frågan: Råder det enighet i princip om all kyrkan skall skiljas från staten? I så fall skulle del inte föreligga något hinder för alt fatta ell sådant principbeslut redan i dag. Däremot kan man överlämna de praktiska arrangemangen i samband med ett skiljande av kyrkan från staten fill regeringen atl framlägga förslag om. Del kan vi uppenbarligen inle falla beslut om i dag, eftersom vi inle har några sådana förslag på bordel.

Sedan log Hilding Johansson upp en trosfrihelsfråga som inte har någon större räckvidd, eftersom den bara rör en enda familj här i landet, nämligen kungafamiljen. Det sägs faktiskt i regeringsformen att den skall omfatta en viss tro, nämligen den evangelisk-lutherska, och inle vilken tro som helst där heller, ulan såsom den framläggs i den augsburgska bekännelsen. Del pågår en utredning om att även kungen skall få sin trosfrihet. Jag har absolut ingenting emot, även om jag är republikan, att trosfriheten utsträcks den lilla biten. Men vi vill också ha en jämlikhet mellan trossamfunden, och del får vi om vi godtar förslaget i motionen om alt kyrkan i princip skall skiljas från staten.

175

Nr 28 Mom. 1

Onsdagen den Utskottets hemställan bifölls med 295 röster mol 19 för motion 1979/80:769

19 november 1980 l-r% Werner m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Chile

Mom. 2-5

Utskottets hemställan bifölls.

3 § Föredrogs

Konstilutionsutskottets betänkande

1980/81:6 om ändring i ersältningssladgan för riksdagens ledamöter (förs. 1980/81:5)

Skatleutskollels betänkande

1980/81:6 om vissa informationsfrågor, m. m.

Justitieutskottets betänkanden

1980/81:2 om vittnesförhör med psykologer

1980/81:3 om forumregler för mål om krav på obetalda vatlenavgifler

Ulrikesutskoltets betänkanden

1980/81:1 om verksamheten inom Europarådet

1980/81:2 om verksamheten inom Nordiska rådet

Vad utskotten hemställt bifölls.

4§ Chile

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1980/81:3 om Chile.

176

Anf. 117 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr talman! Inledningsvis lämnar vi i vår motion som handlar om bojkotlåtgärder mol Chile en beskrivning från i våras över situationen i Chile. Vi säger atl Chile är ett kapitalismens övningsfält. På delta övningsfält testas de mest reaktionära ekonomiska teorier. Del är teorier som har skärpt en orimlig ekonomisk ordning, som för chilenarna har betytt arbetslöshet, hög inflation och för många ren misär. Det var dessa teorier som Svenska akademien ansåg vara värda Nobelpris när den gav del priset till Milton Friedman. Befolkningen i Chile har alltsedan militärkuppen 1973 fått lida svårt under terror, svält, tortyr, förtryck och "försvinnanden". Åtskilliga är de chilenska familjer som saknar någon anhörig som har lagils om hand av myndigheterna för alt sedan bara försvinna. Många har gjort motstånd. Många har tvingats i exil. Många har kommit till vårt land.

Sedan vi skrev detta som inledning till motionen har situationen ytterligare förvärrats. Det är faktiskt glädjande atl se alt man i utskottets belänkande håller med om delta. Utskottet håller med om atl förhållandena i Chile i

väsentliga avseenden har förvärrats under året. Rättstryggheten har ytterli- Nr 28

gare satts ur spel, bl. a. genom godtyckliga frihetsberövanden. Uppgifterna Onsdagen den

om att tortyr förekommer synes vara välgrundade, skriver man i utskotts- ig november 1980

betänkandet. Ingripandena mot den redan tidigare hårt förföljda och ________

kringskurna fackföreningsrörelsen har fortsatt. Många hundra personer togs Chile i förvar i samband med firandet av första maj i år. Undantagstillstånd råder.

För att riktigt kväsa oppositionen och markera sin cyniska inställning till demokratin ordnade juntan på årsdagen av mordet på Salvador Allende en folkomröstning om konstitutionen. Det var en omröstning med ett alternativ, som i praktiken gör Pinochet till diktator i ytterligare 16 år.

Utskottet säger på s. 2 i betänkandet:

"Diktaturen i Chile har under det gångna året uppenbarligen ytterligare befäst sin ställning. Förtrycket har hårdnat. Det finns enligt utskottets mening all anledning för Sverige att vidhålla sitt avståndstagande från regimen både i ord och handling."

När det gäller orden ser det ganska bra ut i årets betänkande, om man jämför med tidigare betänkanden. I ord är man relativt duktig på att ta avstånd. Men var är handlingen, som enligt utskottet också är nödvändig? Jo, utskottet säger att Sverige försöker styra långivning och bidragsgivning inom de internationella organen. Det betyder att Sverige med sin 0,8 % rösträtt i IDB piper till litet grand. Från regeringshåll har man däremot inte, så vitt jag förslår, några som helst tankar på att utträda ur IDB, speciellt inte sedan SAF och Curt Nicolin nu har talat om alt det är oerhört viktigt att vi är kvar i banken.

Utskottet hävdar att en bojkottåtgärd inte har någon utsikt att vinna någon internationell efterföljd och att FN:s säkerhetsråd inte kommer att besluta om bindande sanktioner mot Chile. Därför är det ingen idé att vi vidtar några aktioner, och därmed avstyrker utskottet vår motion.

Delta är ett uttryck för den vanliga, hållningslösa politiken från regeringshåll, där man kryper bakom åtgärder från andra, aldrig tar ett initiativ till en bojkott eller markering. Det finns flera sådana här frågor på det utrikespolitiska området.

Att moderaterna inte tänker lyfta ett finger för att visa solidaritet med Chiles folk kan man begripa. Det är helt logiskt. Det är ingen som väntar sig någonting annat. Men, herr talman, var är socialdemokraterna? Var är socialdemokraternas stolta paroller om solidaritet med Chile? Var är den konkreta handling som borde finnas här? Dessa frågor är berättigade med tanke på allt prat om solidaritet som man får höra av socialdemokraterna ute i landet, bl. a. på kuppdagen den 11 september och den 18 september, då Chile firar nationaldag. Var finns ni? Varför finns det inte någon markering i detta betänkande? Varför finns det inte någon reservation eller ens ett särskilt yttrande? Det är ynkligt.

Många företrädare för socialdemokratin talar varmt om sitt samband med
chilenska LO, CUT. Socialdemokraterna uppträder också gärna tillsammans
med CUT i olika akfioner ute i landet. CUT har nu bett om följande: 1'

12 Riksdagens protokoll 1980181:25-28

Nr 28 Öppet tillbakavisande av juntans representanter, varhelst de uppträder;

Onsdagen den 'J *'" samarbete med diktaturens administrafiva, akademiska eller

19 november 1980 politiska insfitufioner;

_____________ nej till varje regerings- eller bankhjälp eller lån till diktaturen;

Qllilg vägran alt ingå på några som helst förhandhngar om juntans utrikes-

skuld; nej till alh tekniskt bistånd till juntan;

total bojkott av all lastning av vapen och ammunition till juntan. I den sista punkten, som vi verkligen kunde begära att det togs initiativ för alt följa upp, vill man få till stånd tidsbegränsade bojkotter, med konkreta målsättningar, av juntans utrikeshandel, både export och import t. ex av koppar. Det kunde ni åtminstone ha uttalat er för.

Jag bor i Hallstahammar, och där finns det många chilenare. Många är partikamrater till mig, dvs. medlemmar i det chilenska kommunistpartiet och socialistpartiet. Jag sammanträffar ofta med dem och diskuterar situationen i deras hemland, och vi genomför tillsammans olika aktioner för solidaritet. Det gör också socialdemokraterna på orten. Skall jag nu åka hem och tala om för dem att socialdemokraterna i riksdagen struntar i CUT;s begäran om hjälp, att de struntar i vår motion och att de inte tänker lyfta ett finger för atl visa sin solidaritet med det chilenska folket? Är det detta besked jag skall lämna? Det vore roligt om jag kunde få svar från socialdemokrafin. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår motion nr 358.

Anf, 118 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Förhållandena i Chile har flera gånger fidigare debatterats i kammaren, och när utrikesutskottet har lagt fram sina betänkanden i frågan har det varit ett enigt utskott bakom desamma.

Förra året när utrikesutskottet tog ställning till motionerna från vpk om förhållandena i Chile fanns det anledning att se något ljusare på förhållandena därstädes. Därmed är inte sagt att utskottet inte med eftertryck . reagerade mol del påtagliga åtsidosätlande av de mänskliga rättigheterna i landet, om vilket åtskilliga vittnesbörd fanns. I år har utskottet - Hans Petersson redovisade detta- i sin bakgrundsteckning av förhållandena i Chile inte kunnat göra liknande bedömningar. Tvärtom har vi konstaterat alt förhållandena i Chile under det senaste året kraftigt förvärrats. Godtyckliga frihetsberövanden och bortförande av människor fill ibland okända och ofta avsides belägna platser fillämpas, och människor kan numera hållas i förvar i upp till 20 dagar utan rättsligt beslut och utan att anklagelse preciseras. Det fackliga arbetet har ytterligare försvårats, och undantagstillstånd råder. Hans Petersson har i övrigt refererat utskottets uppräkning av missförhållanden.

När vi nu i ett enhälligt utskottsbetänkande - jag understryker att alla

partier i utskottet står bakom det - föreslår att riksdagen skall avslå motion

1979/80:358, innebär det inte att inte utskottet starkt tar avstånd från de

övergrepp mot mänskliga rättigheter som förekommer i landet och som

178 också redovisas i bakgrundsteckningen. I motionen yrkas emellertid alt

Sverige först i världen skall ta initiativ till bojkott mot regimen i Chile och    Nr 28
framlägga förslag som stoppar svenska företags kapitalexport till landet samt   Onsdagen den
i övrigt verka för ett fördömande av Chileregimen i internationella    19 november 1980
sammanhang.

Man måste här peka på det motstånd som Sverige alltid gett uttryck för när Chile det gällt bistånd och lån till Chile från internationella organ för att därmed bl. a. minska resursflödet till landet i fråga. Under flera år gavs heller inget lån till Chile från Världsbanken, och det är beklagligt - det säger jag gärna -att vi inte lyckas i våra strävanden att motverka en sådan långivning. Men att vi själva skulle verkställa en bojkott mot Chile ligger, som utskottet tidigare påpekat i många olika sammanhang, inte i linje med den praxis som vårt land tillämpar när det gäller bojkottåtgärder, nämligen att sådana åtgärder inte skall vara ensidiga, utan att de, för att få verkan, måste vara beslutade av PTV:s säkerhetsråd och därmed internationellt accepterade. Då kan de göra verkan. Vi har också gjort den bedömningen - nu liksom tidigare - att det är osannoHkf att FN:s säkerhetsråd skulle besluta om bindande sanktioner mot Chile. Utskottet har alltså inte härvidlag ändrat sin uppfattning.

Så till kravet i motionen om att Sverige i internationella sammanhang skall verka för ett fördömande av Chilejuntan och motarbeta den vid varje tillfälle. Jag relaterade här vårt agerande när det gäller bistånd och lån, men därtill har regeringen åtskilliga gånger och i kraftiga ordalag givit uttryck åt sitt fördömande - och det tycker jag att Hans Petersson skulle erkänna. Alldeles särskilt har detta varit fallet efter den beryktade folkomröstningen om den chilenska konstitutionen. I utskottets betänkande refereras en del av utrikesministerns tal inför den chilenska landsorganisationens utlandskommitté nu i höst. I praktiskt taget alla internationella sammanhang där Chilefrågan kommer upp spelar Sverige en konstruktiv och pådrivande roll för att åstadkomma fördömande - alltså tvärtemot vad Hans Petersson här sade. Låt mig erinra om att för snart två år sedan lade Sverige i FN fram en resolution, vilken sedermera antogs av generalförsamlingen och i vilken Chile uppmanades att på område efter område ändra sin inställning till de mänskliga rättigheterna och åstadkomma andra förhållanden i landet. Resolutionen harinte haft någon verkan, vilket tydligt kom till uttryck bl. a. i samband med folkomröstningen. Vid denna, som säkrat Pinochet praktiskt taget enväldig makt under kanske hela hans livstid, förekom de mest grava brott mot vad som kan karakteriseras som demokratiska val.

Kanske visas vårt medlidande med det chilenska folket mest tydligt av de insatser som vårt land gör när det gäller att ta emot de chilenska flyktingarna och på olika sätt agera för att hjälpa dem som är förtryckta i Chile. Utskottet har också redovisat detta i sitt betänkande.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet nr 3.

Anf. 119 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):
Herr talman! Jag har fått en upprepning i princip av vad som står i
utskottsbetänkandet. Jag sade ju också att detta var en förbättring gentemot 179

Nr 28 den förra behandlingen av vårt krav om bojkott. Nu erkänner man att

Onsdaeen den situationen har förvärrats. De tongångarna har inte hörts under senare delen

19 november 1980 a 1970-ialet.

_____________ Det är många ord, och kan lyckas vara många handlingar, som Ingrid

Chile Sundberg nu refererar. Men var är det konkreta? Vilka är bojkottåtgärderna

som begärs av CUT och av Salvador Allende-kommittén, som ju är en socialdemokraternas broderparti närstående organisation? Det konkreta finns inte alls. Det pratas om att man verkar för att förändra i olika internationella sammanhang. Men när vi för debatter om IDB o. d. hörs inte alls de tongångarna. Då skal! man fylla på valuta och då skall man vara kvar i IDB. Vi får ju leva ett Herrans liv med handelsministern för alt få honom att förstå att detta är en politisk fråga. Från högerns sida ser man det närmast som reklampengar för den svenska industrin, och det vill man inte röra. Det är verkligen fråga om en dubbelbottnad inställning.

Jag efterlyser fortfarande ett uttalande från socialdemokraterna. Det vore bra om någon av dem kom fram här och talade om hur de ställer sig till dessa frågor.

Anf, 120 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Utrikesutskottet fattar sina beslut, och när besluten är eniga står samfliga partier bakom dem.

Sverige måste ha en fast utrikespolitik, och till en fast utrikespolitik hör att det finns kontinuitet. Vi har regler, som delvis har tillkommit genom praxis men som finns uttalade, inte minst från utrikesutskottets och därmed riksdagens sida. Som grund för svenska bojkoltåtgärder skall ligga beslut i FN:s säkerhetsråd. Avsteg från den principen har gjorts en enda gång, o?h då fastslog också riksdagen att det var ett unikt tillfälle.

Jag skall kanske säga till Hans Petersson att krav på bojkottåtgärder kommer inte bara från vänsterpartiet kommunisterna i riksdagen. De kommer från olika organisationer - och från vpk - också när det gäller andra länder och andra missförhållanden ute i världen. Vi har våra principer, och jag har redogjort för dem.

Herr talman! I övrigt ber jag atl få hänvisa till de anföranden som har hållits i den här frågan tidigare, under andra sessioner.

Anf. 121 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr talman! Som jag inledningsvis sade vet jag ungefär var moderaterna och den borgerliga regeringen står i den här frågan, och det har jag fått ytterligare bekräftat. Eftersom ingen ytterligare har begärt ordet får alltså Ingrid Sundberg från moderaterna vara talesman för socialdemokraterna. Det är anmärkningsvärt att de inte själva har en röst i den här frågan utan kryper bakom den borgerliga regeringens vanliga passivitet.

Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 17 för motion 1979/80:358 av Lars Werner m.fl. 180

5 § Biblar till Sovjetunionen

Föredrogs utrikesutskoftets betänkande 1980/81:4 om biblar till Sovjetunionen.

Anf. 122 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Jag skall inte hålla något längre begravningstal över motion nr 476, som avstyrkts av utrikesutskottet i det föreliggande betänkandet. Motionen behandlar spridandet av kristen litteratur i Sovjetunionen.

Vi har i år framställt samma motionsyrkande som vi fört fram de senaste tre fyra åren, nämligen att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att förmå FN att verka för att ge Sovjetunionens medborgare tillgång till biblar och kristen litteratur.

På grund av att utskottet är enigt är det inte lönt att plädera mer ingående i frågan. Jag har emellertid begärt ordet, herr talman, för att till protokollet läsa in några meningar i utskottets skrivning, som jag tycker på eft korrekt saft beskriver den situation som råder i Sovjet. Utskottet anför följande:

"Sovjetunionens författning garanterar medborgarna religionsfrihet. Samtidigt heter det i författningen att utövandet av denna rättighet inte får inkräkta på samhällets intressen.

Denna bestämmelse avspeglar ett fundamentalt drag i det sovjetiska statsskicket, nämligen att ingen kraft - politisk, religiös eller kulturell - tillåts konkurrera med det kommunistiska partiet, som har monopol på all väsentlig åsiktsbildning. Detta är i själva verket en grundprincip för det sovjetiska samhället. Qm systemet inte medger fri opinionsbildning är det beklagligtvis följdriktigt att makthavarna anser sig behöva sätta gränser för tillförseln av litteratur som kan användas för en sådan opinionsbildning."

Del är klara verba, herr talman! Det är en talande beskrivning över det människoförtryck som råder i en förkastlig diktaturstat.

Jag tycker det är synd atl utskottet med en så utomordentligt stark skrivning ändå inte har kunnat tillstyrka denna motion. Jag framförde också dessa synpunkter vid utskottsbehandhngen av motionen. Man jag är tacksam för den mycket starka skrivning som jag nu har läst in till protokollet och återkommer, herr talman, till den här frågan nästa år, om jag är kvar i riksdagen då.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Biblar till Sovjetunionen

Utskottets hemställan bifölls.

181

Nr 28

Onsdagen den

19 november 1980

Erkännande av Demokratiska >! _ sahariska arabrepubliken m. m.

182

6 § Erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1980/81:5 om erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m.m.

Anf. 123 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Den motion som nu är föremål för behandling gäller svenskt erkännande av Demokratiska sahariska arabrepubliken samt atl Sverige i FN verkar för organisationens erkännande av nämnda arabrepublik.

Tre eller fyra år har denna fråga varit uppe i riksdagen, och vid varje tillfälle är det vpk som aktualiserat den. De argument för ett erkännande som vi redovisat är fortfarande lika aktuella och har dessutom förstärkts sedan riksdagen diskuterade frågan för ett år sedan. I december 1979 hade Demokratiska sahariska arabrepubliken erkänts av 34 länder. I dag är det 43 länder som har erkänt republiken. Men fortfarande saknas Sverige bland dessa länder.

Utskottet redovisar i dag som tidigare de principer som skall gälla för alt erkänna ett land. Vi från vpk anser att dessa principer är tillämpliga i det nu aktuella fallet. POLISARIO behärskar nio tiondelar av Västsaharas territorium.

Utskottet säger att stridigheterna måste få ett slut och en fredlig lösning åstadkommas. Ett svenskt erkännande av Demokratiska sahariska arabre-pubhken kan påskynda detta.

Jag skall inte, herr talman, förlänga debatten och upprepa tidigare starka argument för ett erkännande. De argumenten finns dokumenterade i riksdagens protokoll från 1979, 1978 och 1977.

Jag yrkar bifall till motion 181.

Anf. 124 STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Som Bertil Måbrink sade så förelåg de två nu aktuella yrkandena i vpk:s motion 181 också i fjol. De behandlades då av utskott och kammare. Utskottet har samma utgångspunkt nu som då för sitt svar, och det finns knappast anledning att upprepa förra årets ganska långa meningsutbyte i kammaren.

Jag vill emellertid understryka, att enligt utskottets mening måste alla ansträngningar göras för att nå en förhandlingslösning i frågan om Västra Sahara. Landets framtidsfrågor kan bara lösas i överensstämmelse med dess. folks fritt uttalade önskemål. Vi har senast i höst i FN röstat för en resolution, som betonar del västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Resolutionen välkomnar också de ansträngningar som görs inom den afrikanska enhetsorganisationens ram för att nå en förhandlingslösning. Den uppmanar också Marocko att avbryta sin ockupation och delta i fredsprocessen.

När del gäller vpk:s yrkande om att Sverige skall erkänna Demokratiska sahariska arabrepubliken, hänvisar utskottet som tidigare i sådana här fall till de principer som tillämpas vid erkännande av stater. Jag behöver inle upprepa dem här. De finns preciserade i utskottsbetänkandet. Utskottet kan

alltså inte finna atl Demokratiska sahariska arabrepubliken uppfyller de kriterier som gäller för erkännande. Den behärskar inte hela det sahariska området. Såväl regering som folkrepresentalion torde dessutom normalt sammanträda på algeriskt område.

För atl det inte skall bli något missförstånd vill jag emellertid än en gång understryka att vi erkänner - och i FN och i andra sammanhang hävdar - del västsahariska folkets rätt att bestämma över sin egen framlid. Det har i dag inle den möjligheten.

Vi måste visa förtroende för Förenta nationernas och den afrikanska enhetsorganisationens strävanden att nå en lösning med utgångspunkt i folkels självbestämmanderätt. Den dag den fulla friheten kommer, då skall den regering som uppstår ur folkomröstning och fria val kunna räkna med vårt stöd. Det mesta talar för att den regeringen kommer atl utgå ur den rörelse vi mest känner under namnet PQLISARIO. Det västsahariska folkets frihetskamp är värd vår beundran. Detta folk förtjänar att dess framtid bestäms av folket självt inom egna gränser, inte av andra i främmande huvudsläder.

Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskoiiels hemställan.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Erkärinande av Demokratiska sahariska arabrepubliken m. m.

Anf, 125 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det västsahariska folkets långa kamp förtjänar faktiskt också ett svenskt erkännande, Sture Korpås. Jag sade tidigare att ett sådant erkännande skulle påskynda det som vi alla önskar, nämligen att få ett slut på stridigheterna. Jag tror att ett svenskt erkännande skulle bidra till att förkorta det lidande som det västsahariska folket nu utsätts för.

Sture Korpås säger att Sverige har vissa principer när det gäller erkännande av en stat. Nu får man inte driva de principerna in absurdum. Ett faktum är - det kan inte ens utrikesutskottet förneka - att POLISARIO, som företräder det västsahariska folket, behärskar nio tiondelar av Västsaha-ra.

På tal om principerna måste jag påminna Sture Korpås om hur det var med Belgiska Kongo, det nuvarande Zaire, i början av 1960-talet. I del fallet kom det svenska erkännandet ganska snabbt, trots att den regim man erkände faktiskt inte hade kontroll över hela Belgiska Kongo. Men snabbheten i erkännandet den gången kanske berodde på atl det gällde en konservaliv regim som fanns i landet men som inte hade kontroll över hela territoriet.

I Västsahara är det fråga om en progressiv regim, och då går det trögt - det tar genast längre tid att erkänna en sådan regim.

Ulskoftels hemställan bifölls med 292 röster mot 17 för motion 1979/80:181 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

183

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Baltiska invandrares dubbla medborgarskap

184

7 § Baltiska invandrares dubbla medborgarskap

Föredrogs ulrikesutskoltets betänkande 1980/81:6 om baltiska invandrares dubbla medborgarskap.

Anf. 126 MÅRTEN WERNER (m):

Herr talman! Jag kan glädja kammarens ledamöter med atl jag inte tänker begära votering, så ni kan stanna på era rum, om del är trevligare där. . Annars är ärendet rätt allvarligt, måste jag nog säga - i synnerhet för mina borgerliga systrar och bröder. Det dubbla medborgarskapet för balterna är en fråga som vi har kämpat med i 20 år på den borgerliga sidan, och man känner igen en och annan motionär bland de namn som finns under utskottets betänkande.

Därför är det litet förbluffande att när de borgerliga nu äntligen har majoriteten och därmed makten, sviker modet att fullfölja de goda ambitionerna då del gäller denna utomordentligt förnämliga folkgrupp, balterna, som betytt så mycket för oss sedan kriget. Balterna är verkligen värda en gärd av tacksamhet, och den kunde ta sig synbarligt uttryck i att man t. ex. biföll den motion som föreligger.

Vi har 40 000 balter i Sverige, men det gäller inte bara dem utan också de 600 000 som finns på andra håll i världen, som har precis samma problem som de våra, att de får dras med ett medborgarskap som de aldrig haft och aldrig accepterat.

Måste man verkhgen vara balt själv för att kunna begripa hur det känns, med oro och förnedring, att behöva begära frihet från ett medborgarskap som man aldrig haft och aldrig velat acceptera?

Utskottet skriver atl del går bra all begära befrielse från det sovjetiska medborgarskapet osv. Men om man sätter sig litet in i situationen visar det sig att det inle är så enkelt. Jag tycker att man under alla dessa år borde ha mött tillräckligt många politiska flyktingar och upplevt deras längtan fill och fruklan för det gamla hemlandet.

Utskottet menar att problemet med del dubbla medborgarskapet är en bilateral fråga. Regeringen har sedan flera år tillbaka haft samtal med Högsta Sovjet i den här frågan, och man har föreslagit förhandlingar. I betänkandet står atl det i mars 1980 meddelats alt man från Sovjetunionens sida inle längre var intresserad av atl föra sådana förhandlingar. Utskottet skriver emellerfid att förhandlingsmöjligheterna inte kan anses uttömda. Men del är just jämnt vad de är, herr talman, för den 1 juli 1979 trädde de nya sovjetiska medborgarskapslagarna i kraft. De anger klart och tydligt atl man inte accepterar något dubbelt medborgarskap. Är man Sovjetmedborgare så förblir man det, var man än hamnar i världen sedan. I artikel 8 i medborgarskapslagen står det nämligen: "Person som är sovjetisk medborgare erkännes icke inneha medborgarskap i främmande stat." Punkt och slut. Så är det alltså.

Vi vet också att delta inte bara gäller dem som en gång har utvandrat från Baltikum, utan det gäller även deras barn. Och det gäller för evigt, om de

exempelvis har estniska föräldrar som ursprungligen kommit från Baltikum och där fått sitt medborgarskap.

Utskottet anser vidare atl detta inte är något ärende för Förenta nationerna. Men vart skall vi då vända oss, när det nu inte går alt komma fram bilateralt? Skall vi verkligen lämna frågan? Skall vi resignera? Frågan har FN-dignitel i högsta grad. Det som gäller för andra liknande frågor -frågan om atl återsamla familjen, rätlen att lämna sitt hemland för ett annat land osv. - måste väl Hgga i linje också med den här frågan, som handlar om rätten att avsäga sig ett påtvunget medborgarskap i det land där man fått del, så alt man slipper la del medborgarskapet med sig till sill nya hemland. Det borde vara svårt atl bestrida att dessa rättigheter är näraliggande och atl den här frågan har FN-dignitet. Jag hoppas verkligen, herr talman, all utrikesutskottet skall beakta detta när en liknande motion kommer upp till behandling nästa gång.

Jag ber att få yrka bifall till motion 1979/80:182.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Baltiska invandrares dubbla medborgarskap

Anf. 127 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Utan att på något sätt skilja mig.från min partibroder när det gäller atl beklaga de förhållanden som råder beträffande del dubbla sovjetiska medborgarskapet tycker jag ändå att det finns skäl att redovisa de delar av utskottets skrivning som Mårten Werner inte tog upp här. Jag vill då först peka på det faktum att det inte erbjuder några större svårigheter för den enskilde personen alt bli befriad från sitt sovjetiska medborgarskap, men det är kanske än viktigare att bemöta påståendet att det från regeringens sida inte har gjorts någonting.

Regeringen log 1974 kontakt med den sovjetiska regeringen och lade fram ett förslag till avtal. Sovjet har emellertid inte velat fortsätta förhandlingarna om detta avtal. Mårten Werner och de övriga motionärerna föreslår alt frågan skall las upp i FN, och utskottet har då sagt att man inle är helt säker på atl delta skulle underlätta lösningen av frågan. Min uppfattning är atl del skulle försvåra den, och det är av den orsaken all vissa regler är fastställda i Förenta nationernas charla. Dit hör bl. a. varje lands suveräna rätt atl bestämma över sin egen lagstiftning. Här är det ryssarna själva som bestämmer över sitt agerande och sitt förhandlande. Del är alltså en bilateral fråga, och jag kan inte se alt ett försök atl få upp frågan på FN:s dagordning på något sätt skulle kunna underlätta ett lösande av den.

Jag vill gärna säga att vi inte skall ge upp förhoppningen om att frågan skall kunna lösas. Jag tror trots allt atl tiden kan bidra till atl vi så småningom kommer att se en ljusning.

Det här är emellertid i stort en principiell fråga. Det är inte fråga om att den enskilde balten, bosatt i Sverige, skulle ha svårt att bli befriad från sitt sovjetiska medborgarskap. Del gäller balternas högst vällovliga önskan - och den förstår jag mycket väl - att det sovjetiska medborgarskapet automatiskt skall upphöra i och med atl de blir svenska medborgare, är svenska medborgare eller föds till svenska medborgare i vårt land. För många kan det vara pinsamt att begära att det sovjetiska medborgarskapet skall upphöra.

185

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Baltiska invandrares dubbla medborgarskap

Däri ligger ju, som utskottet också skriver, ett erkännande av alt man då så att säga har varit sovjetisk medborgare, vilket man inte velat vara.

Herr talman! Jag tyckte att Mårten Werners lovvärda anförande ändå fordrade en liten redogörelse för vad utskottet har gjort för bedömningar i denna fråga. Sedan tror jag att vi kan vara eniga om det beklagansvärda i att situationen är som den är.

Anf. 128 MÅRTEN WERNER (m):

Herr talman! Jag vill instämma i den senare delen av fru Sundbergs anförande, som jag tyckte var en god argumentering för motionen. Del måste vara mycket besvärligt för balterna, och vi kan naturligtvis inle sätta oss in i detta. 40 000 människor i det här landet skulle alltså vara tvungna all be om att bli befriade från ett medborgarskap som de aldrig har haft och aldrig har accepterat. Denna kränkning tycker jag inte atl man skall låta denna förträffliga folkgrupp uppleva.

Jag sade, fru Sundberg, visst inte atl ingenting har gjorts. Jag vände mig emot att ni fortfarande har förhoppningar när det gäller förhandlingarna med Sovjet. Att man i fjol skrev in i medborgarskapslagarna vad jag nyss läste upp - att man inte erkänner något annat medborgarskap än det sovjetiska - är ju orsaken till att förhandlingarna har avstannat. Då får man, enligt min mening, försöka finna en annan väg, för det är absolut inte möjligt att åstadkomma någonting på det bilaterala planet. Kan man föra upp frågorna om familjernas återförening, rätten att lämna ett land osv., på så hög nivå, borde man väl också kunna föra upp medborgarskapsfrågan till denna nivå. Detta finner jag inte alls otroligt, och är man villig att lösa problemet måste man väl pröva alla möjligheter.

Anf. 129 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Bara en kort upplysning. Familjeåterföreningsfrågor t. ex. kan gå in under de mänskliga rättigheterna, men del kan inle den här typen av medborgarskapslagstiftning.

Anf, 130 MÅRTEN WERNER (m);

Herr talman! Jag protesterar verkligen. Frågorna är nästan identiskt lika. Det hör verkligen ihop med de mänskliga fri- och rättigheterna alt själv få välja sitt medborgarskap.

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1979/80:182 av Mårten Werner m. fl., bifölls med acklamation.

8§ Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

1980/81:2 om ett fristående institut för säkerhetspolitiska frågor

1980/81:3 om försörjningsberedskapen på textilfiber- och bomullsgarnsom-

186

rådena (prop. 1979/80:138) Nr 28

1980/81:4 om ekonomisk ersättning till musikkårer vid högvaktsuppdrag Onsdaeen den

19 november 1980
Vad utskottet hemställt bifölls.

Befrielse från
militärtjänstgöring
9 § Befrielse från militärtjänstgöring för fiskare fj. fiskare

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1980/81:5 om befrielse från militärtjänstgöring för fiskare.

Anf. 131 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! I utskottets svar på min motion talas om svårigheter som olika grupper i vårt samhälle möter vid inkallelse fill värnpliktstjänstgöring och repetitionsutbildning. Skrivningen berör mest lantbrukarna, och jag ifrågasätter inte deras bekymmer, inte heller deras betydelse. Dock tar min motion upp de svårigheter som unga människor möter i dag om de funderar på alt bli yrkesfiskare. Har man kontakt med representanter för denna hårt arbetande grupp av människor känns det angeläget att söka undanröja sådana hinder vi kan påverka.

Utskottet anser, att när det gäller värnpliktstjänstgöring skall uppskov och sociala förmåner lösa problemen, och prövning skall ske från fall till fall. Då har man missat poängen med mofionen. Osäkerheten när det gäller möjligheterna till uppskov bhr ett hinder den dag den unge pojken står inför ett beslut om att börja som yrkesfiskare. Det betyder stora ekonomiska åtaganden att bli medlem i ett fiskelag och inköpa båt.

Finessen med den bestämmelse som gäller sjömän i kustfart som jag åberopar är den generella regeln om uppskov till 28 års ålder och därefter .befrielse.

Utskottet behandlar sedan frågan om vår fiskerinärings betydelse i händelse av avspärrning och krig. Statens jordbruksnämnd säger i sitt yttrande att fisket är av andrahandsbetydelse ur försörjningssynpunkt och talar om de svårigheter fisket skulle få i en krissituation. Naturligtvis är Svårigheterna stora, men jag tror att man måste skilja på avspärrning och krig. Målet för vår säkerhetspolitik är att söka hålla oss utanför krig, och om man ser delta som möjligt är både vårt jordbruk och vårt fiske av stor betydelse för vår livsmedelsförsörjning.

Alltnog: Som utskottet uttalar kommer hela frågan om personalbehoven inom totalförsvaret att prövas ay försvarskommittén. Debatten den närmaste tiden i de här frågorna kommer troligen i hög grad att röra sig om vår s. k. allmänna värnplikt - det allmänna gäller ju bara den manliga ungdomen -och vårt personalutnyttjande inom totalförsvaret. Det måste finnas vägar där vi på ett bättre sätt än vad vi gör i dag tar fill vara svenska män och kvinnor Och ger dem utbildning för uppgifter inom totalförsvaret. Kanske ligger där en lösning på de problem jag tar upp.

Om inte alla våra fiskare behövs inom fisket ur beredskapssynpunkt måste

187.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Befrielse från militärtjänstgöring för fiskare

de exempelvis kunna krigsplaceras på befattningar inom flottan efter mycket kortare utbildning än som är regel i dag. Herr talman! Jag yrkar bifall till min reservation.

Anf, 132 GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Jag är helt överens med Kerstin Ekman om atl många yrkesfiskare ställs inför svåra problem i samband med värnpliktstjänstgöring. Det här framhåller också utskottet i sitt betänkande. På den punkten är det alltså inga skilda meningar.

Men del finns fler yrkeskategorier, som också Kerstin Ekman framhöll i sill anförande, t. ex. lantbrukare och övriga egenföretagare, som har samma problem och stora besvärligheter när de i samband med värnpliktstjänstgöringen tvingas vara borta från sin vardagliga sysselsättning.

Utskottet har den meningen att anstånd med fullgörande av militärtjänst som hittills bör ordnas individuellt från fall till fall. Ansökningar om anstånd prövas mycket ingående och noggrant av de beslutande myndigheterna, och ansökningarna bifalls också som regel om det finns sakliga skäl för anstånd.

Den militära myndigheten införskaffar yttrande från statlig eller kommunal myndighet - detta för att bredda och stärka underlaget för sitt beslut. Om det gäller sysselsättnings- och företagsekonomiska problem, som det sorri regel gör när det är fråga om yrkesfiskare, remitteras ärendet till länsarbetsnämnd, om det gäller sociala problem till socialnämnd och om det gäller studieproblem till skolmyndighet. Man vänder sig alltså till myndigheter som är väl införslådda med den sökandes situation. - Som jag tidigare sagt prövas sedan de här ansökningsärendena mycket ingående och omsorgsfullt.

Det är också på det sättet, som Kerstin Ekman framhöll, att 1978 års försvarskommitté skall närmare pröva systemet för en prioritering mellan personalbehoven inom totalförsvarets olika verksamhetsområden, och innan resultatet av denna prövning föreligger bör riksdagen enligt utskottets mening inte ändra på nu gällande bestämmelser.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 133 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Som jag har skrivit i min motion gäller ett generellt anstånd och möjlighet till befrielse från värnpliktstjänstgöring om man är inskriven i sjömansregistret som rederianställd. Det måste te sig underligt för en ung man som funderar på att antingen köpa en fiskebåt och börja yrkesfiska eller köpa en kusttanker och börja gå i kustsjöfart, att han i de båda fallen behandlas olika när del gäller befrielse från militärtjänstgöring. Jag tycker att man bör ha med delta i bedömningen och se till att samma regler gäller för dessa två grupper. ,

188

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservationen av Kerstin Ekman, bifölls med acklamation.

10 § Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

1980/81:6 om militär medverkan i viss civil verksamhet

1980/81:7 om försök med vegetarisk kost vid militära förband

1980/81:8 om pensionerna till försvarets reservpersonal

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

11 § Närradio

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1980/81:10 om ändring i lagen om försöksverksamhet med närradio (prop. 1980/81:2).

Anf, 134 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Låt mig först konstatera att närradion är ett borgerligt, främst folkpartisliskt, missfoster som är avsett alt luckra upp rundradions integritet till förmån för kommersiella intressen. Mycket riktigt kunde vi häromdagen läsa i tidningarna att moderat ungdom såg närradion som ell första steg i riktning mot reklamfinansiering av radio och TV. Det enda de beklagade var att den borgerliga regeringen inle hade gått tillräckligt långt.

Motiven för inrättandet av närradion var storslagna men falska. Det sades att den skulle ge alla människor möjlighet att komma till tals i etern, atl den skulle vidga yttrandefriheten osv. I själva verket har de farhågor som vi tidigt redovisade - alt närradion huvudsakligen skulle bli ett instmment för de redan etablerade, ekonomiskt och personellt starka organisationerna -besannats. Närradion är en organisationsradio, inte en radio som ger den enskilda vardagsmänniskan en röst. Det finns vissa positiva undantag - Gay Radio, Radio Klara- men de skulle mycket väl kunna ges utrymme inom en allemansradio.

Vi är alltså motståndare till närradion. Vi vill i stället inom ramen för lokalradion, utbildningsradion, riksradion och TV utöka möjligheterna för de enskilda människorna alt komma till tals. Här finns en rad exempel som man skulle kunna ta fasta på och vidareutveckla. Allemansradion i Gimo, lokaLTV i Kiruna, bandverkstaden i Södertälje är verksamheter där man på ett annat sätt än inom närradion försöker spegla de arbetande människornas vardag.

Regeringen vill nu med benäget bistånd av socialdemokraterna gå rakt motsatt väg - den vill inte bara behålla närradion, nu skall denna därtill samarbeta med lokalradion. Det innebär alt lokalradion, som redan nu har satts på undantag på många sätt, ytterligare kommer all försvagas. Men främst gäller det naturligtvis lyssnarnas intressen. Redan nu finns det en flod av information som gör att allt fler får svårare att orientera sig. Om det nu föreliggande förslaget genomförs kommer förvirringen att öka ytterligare.

Om man ser det konkret från allmänhetens synpunkt, hur kommer då ett

189

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

programblock att se ut? Ja, låt oss säga att vi först får oss till livs litet nyheter från lokalradion, kanske med inslag från del lokala kommunalrådet. Sedan kommer kommunalrådets föreningsradio - och där ges det en helt annan och ny bild av samma problematik. Därefter kanske del kommer inslag från bandverkstaden eller den lokala orten. Detta kommer alt innebära all det för den enskilde lyssnaren blir helt omöjligt att vela vem som sänder budskapet, och det blir därmed omöjligt att bilda sig en uppfattning om innehållet. För medarbetarna vid lokalradion innebär det att de kommer att bli styrda av närradion.

Herr talman! Rundradioverksamheten har alltid stått fri gentemot myndigheter och starka organisationer. Den har varit ett värn om integriteten, yttrandefriheten och demokratin. Så kommer - om försöket får fullbordas - inte längre att bli fallet. Mycket riktigt har man på en rad olika håll protesterat mol det aktuella förslaget, och Radio Stockholm har t. o. m. vägrat att gå in i försöksverksamheten.

Herr talman! Jag tycker att den här försöksverksamheten enbart är ett försök att rädda en misslyckad satsning, men försöksverksamheten gör misslyckandet med närradion än större.

Därmed vill jag yrka bifall till vpk-motionen.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

190

Anf. 135 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Den sakfråga i kultumtskottets betänkande nr 10 som vi nu behandlar är ganska enkel och okomplicerad. Bakgrunden till ärendet är i korthet följande.

I slutet av februari i år behandlade kulturutskottet en motion i vilken föreslogs alt alternativ till pågående närradioförsök skulle få utvecklas inom lokalradion. Del framhölls i motionen alt dessa försök borde förverkligas innan slutlig ställning tas till erfarenheterna av närradion. För all möjliggöra sådana försök borde försöksperioden förlängas. Kullumtskoltel ansåg det vara önskvärt att förutsättningar skapades för en verksamhet av den art som redovisades i motionen. Närradiokommittén borde därför ges vidgade direktiv och försöksverksamheten borde förlängas, ansåg kulturutskottet.

Riksdagen biföll - enhälligt, vill jag minnas - dessa förslag.

Den proposition som behandlas i det nu förehggande betänkandet är bara en effektuering av riksdagens tidigare beställning. Jag kan därför inle begripa vpk:s yrkande om avslag på propositionen i det här läget - när regeringen gör som riksdagen har sagt att den skall göra, då bör väl riksdagen inte protestera.

Jag yrkar mot den bakgrunden bifall till kulturutskottets hemställan.

Jag vill emellertid, med anledning av den senaste tidens debatt om försöksverksamheten med närradio, tillfoga några korta kommentarer.

Riksdagen uttalade sig 1978 för att en treårig försöksverksamhet med närradio skulle komma till stånd. Det beslutet drev den borgerliga

majoriteten igenom; vi socialdemokrater ville ha en annan modell för de försöken, men beslutet fattades.

De första försökssändningarna kom i gång i slutet av maj 1979. På flera försöksorter startade verksamheten först under hösten 1979. Verksamheten, som alltså skulle vara treårig, har ännu inle pågått i mer än ett och ett halvt år, i flera fall under kortare tid. Den vetenskapliga utvärderingen av pågående försök är långt ifrån slutförd. Lyssnamndersökningen är inte redovisad för kommitténs ledamöter. Påbörjad organisationsstudie är inte färdig. Det är med anledning av detta som utskottet nu enhälligt konstaterar att underlag för en bedömning av verksamheten ännu inte föreligger.

Jag ber kammarens ledamöter lägga märke till denna enhälliga formulering i utskottets betänkande.

Mot den bakgrunden är det märkligt att utbildningsministern i gårdagens frågestund vidhöll sin uppfattning, att det betänkande som kommittén nu arbetar med skall kunna ge underlag för en proposition. Jag vill markera att det betänkandet enligt min och flera andras mening är ett delbetänkande. Närradiokommittén har ännu inte underlag för att ta ställning.

För övrigt: Vad tjänar det till att riksdagen nu förlänger försöksverksamheten i syfte att möjliggöra alternativa försöksmodeller, om regeringen inte är beredd att invänta erfarenheterna av dessa försök? Jag vill därför mana utbildningsministern till besinning. Frågan om under vilka former och under vilka förutsättningar som enskilda och organisationer skall få göra program i radion är viktig. Den bör inte avgöras förrän ett väl underbyggt förslag föreligger. En sådan ordning tror jag att alla tjänar på.

Slutligen en kort kommentar till Eva Hjelmströms inlägg. Hon gör gällande att de alternativa försök som nu planeras inom ramen för lokalradion skulle innebära en försvagning av lokalradion. Det är fel! Jag vill försäkra atl lokalradion är positiv till de planerade försöken och med stor energi går in i det arbetet. De försöksorter som nu är utsedda är Ljusdal och Ängelholm. Jag vill uppmana Eva Hjelmström att invänta resultatet och erfarenheterna av de försöken, innan hon uttalar sig tvärsäkert.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

Anf. 136 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Georg Andersson hävdar att det var en enhällig riksdag som stödde den centermotion som är ursprunget till den här fortsatta försöksverksamheten. Det är inte riktigt. Georg Andersson kan inte vara omedveten om den kritik som vi hela tiden riktat mot närradioverksamhe-ten.

De som har svängt i den här frågan är ju socialdemokraterna; som nu uppenbarligen kan tänka sig att acceptera en förlängning, trots att de från början var starkt kritiska och intog ungefär den ståndpunkt som vänsterpartiet kommunisterna har stått fast vid, nämligen att närradion i första hand kommer att gynna starka organisationer och inte de enskilda människorna samt att närradion är ett steg mot en uppluckring av rundradioverksamhetens integritet. Det är alltså socialdemokraterna som har svängt i denna fråga, och del beklagar jag.

191

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

Vad Georg Andersson inte tycks inse - inte ens efter utbildningsministerns svar i går - är atl detta är en mycket medveten strategi från borgarnas sida, som på sikt kommer att försvaga hela rundradioverksamhelen och slå sönder dess integritet. På det sättet kommer yttrandefriheten att hotas.

Sedan påstod Georg Andersson all lokalradion var positiv till den här försöksverksamheten. Det är inle riktigt. Man är positiv på två försöksorler. I övrigt är man starkt negativ, åtminstone från personalens sida, till alt den här försöksverksamheten förlängs eller kommer till stånd. Som jag tidigare sade har lokalradion i Stockholm och Södertälje, som tillhör de orter som utsetts, vägrat atl ställa upp på ett försök.

Jag tycker att det är allvarligt att Georg Andersson inte inser att det här kommer atl innebära en försvagning av lokalradion. Det kommer att innebära en försvagning så till vida som lokalradion kommer atl styras av närradion på ett sätt som tidigare inte har skett. Jag efterlyser, Georg Andersson, litet grand av den kritik som framförs ute i landet från fackföreningshåll och från folkrörelsehåll mot det här borgerliga missfostret.

192

Anf. 137 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Eva Hjelmström håller sig inle riktigt till historiens sanningar. Hon påslår att socialdemokraterna har svängt. Vad vi i debatten 1978 krävde var atl försöksverksamheten med föreningsproducerade program skulle bedrivas inom lokalradions ram. Det var vårt krav. Det avslogs av riksdagen.

Jag har som ledamot av närradiokommittén fortsall alt driva kravet där för atl få fram alternativa försök. Och när nu detta leder till en framgång, lack vare att centerpartiet har anslutit sig till förslaget och riksdagen antog del i våras, så har jag ingen anledning att hoppa av från tidigare ställningslagande.

Det är alltså konsekvent i förhållande till det ställningstagande vi gjorde våren 1978. Vi ville ha de här försöken inom LRAB:s ram, och nu får vi det. Visserligen sker del i mycket begränsad utsträckning, men naturligtvis är vi positiva till att det äntligen kommer till stånd. Vad jag har velat hävda är emellertid att vi skall ge oss lid atl avvakta resultaten. . Jag hävdar också att lokalradion är posifiv till det här. Vi har haft ingående överläggningar med lokalradions ledning. Jag är medveten om atl del på sina håll framförs kritik från journalister mot planerad försöksverksamhet. Men från ledningens sida och från de aktuella försöksorternas sida är inställningen positiv. Jag var på ett lokalradioseminarium så sent som i går, där medarbetare inom lokalradion på olika håll i landet dellog. Jag hade ett intryck av alt man tycker det är riktigt att pröva detta.

Det är helt klart att försöken skall ske inom ramen för lokalradions sändningsrätl, så det är inte meningen att bryta mot den ordning vi har därvidlag. På det sättet utgör de inte heller något hot mol lokalradions egen normala verksamhet.

Anf. 138 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Georg Anderssons senaste inlägg var inte mycket mer upplyftande, för det innebär alt socialdemokraterna accepterar närradion, om jag förstår Georg Andersson rätt. Jag trodde att när man tidigare drev frågan gjorde man del från den utgångspunkten, att det här skulle ske inom lokalradions ram, i likhet med de försök med allemansradio, som gjorts i Gimo och som jag tidigare tog upp, och de försök som gjorts på bandverksladen i Södertälje. Jag trodde alltså atl man avvisade en närradio, där de kommersiella krafterna kan komma in och där de ekonomiskt och personellt starka organisationerna i första hand är de som kan göra sig hörda.

Nu har jag fått klart för mig att så var det inte med socialdemokraternas tidigare krav, ulan man har hela liden accepterat den borgerliga linjen. Då tycker jag all Georg Andersson skall förklara vad del är för fel att i stället -det är det vi driver - bygga ul lokalradion och låta den få möjlighet atl ge de enskilda vardagsmänniskorna en röst, ge dem förutsättningar att komma till tals i etern. Detta skulle vidga yttrandefriheten. Det skall alltså ske genom en satsning på lokalradion, inte genom att man har någon form av närradio.

Sedan återkommer jag till det jag tog upp inledningsvis - det gällde bl. a. facket. Jag har också tagit kontakt med de olika lokalradiostationerna, och där är motståndet bland medarbetarna kompakt mol sådana här försök. Och varför? Jo, därför all man vill värna om lyssnarna, man vill värna om allmänheten.

Jag log tidigare upp frågan hur programblocken kommer att te sig utifån lyssnarnas utgångspunkter. Lyssnarna kommer att bli totalt förvirrade. Och det kommer att bli svårare för lokalradion att stå fri gentemot myndigheter och starka organisationer. Det kommer att bli svårt för lyssnaren all vela vem det är som sänder budskapet. Är det närradion, föreningsradion eller lokalradion, eller vem är det som egentligen ligger bakom? Därför kommer inle lyssnarna atl kunna bilda sig en uppfattning om budskapet.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

Anf. 139 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Eva Hjelmström försöker blanda borl korlen. Vad det nu är fråga om är att vi skall förverkliga ett av de förslag som vi från socialdemokratiskt håll hade 1978 och som jag trodde all även vpk ställde upp på. Det är fråga om att utveckla den verksamhet som på sina håll har bedrivits inom lokalradions ram, bl. a. allemansradio och föreningsmedverkan i radion. Det har förekommit sådana försök, och vi vill nu göra mer koncentrerade och samlade försök på ett par orter. Del är alltså fråga om att utveckla en verksamhet som i och för sig redan har bedrivits på lokalradions eget initiativ. Del innebär inte något accepterande av nuvarande närradio-modell. Det är just för att få fram bättre alternativ till den modellen som denna försöksverksamhet skall komma till stånd. Nuvarande närradiomodell har nämhgen i många avseenden allvarliga brister. I det stycket kvarstår den kritik som vi från socialdemokratiskt håll tidigare har riktat mot närradio-verksamheten.

193

13 Riksdagens protokoll 1980181:25-28

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

När Eva Hjelmsiröm börjar tala om atl vårt förslag innebär alt man släpper fram kommersiella krafter är det en allvarlig anklagelse mol. lokalradion. Skulle lokalradion på planerade försöksorter komma att släppa fram kommersiella krafter? Argumenteringen är inle alls genomtänkt, Eva Hjelmström. Det är just för all förhindra en av de nackdelar som nuvarande närradioverksamhet har, nämligen risken för reklaminslag och kommersiell finansiering av programmen, som vi vill ha denna verksamhet inom lokalradions ram.

Lyssnarnas utgångspunkt är mycket viktig. Därför är det angeläget att vi får till stånd försök där man bedömer hur verksamheten kan te sig, dels från organisationernas sida, dels självfallet från lyssnarnas sida. Jag utgår från alt dessa alternativa försök också skall följas upp med vetenskapliga lyssnarun-dersökningar, precis som nuvarande närradioverksamhet följs upp med vetenskapliga undersökningar.

Anf, 140 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Del är inle jag som försöker blanda bort korlen. Det föreligger en viktig principiell skillnad mellan vad vi vill och vad socialdemokraterna och de borgerliga vill. Vi vill satsa på lokalradion, utbildningsradion, lokal-TV o.d. för atl därigenom ge de enskilda människorna möjligheter att komma till tals i etern. Socialdemokraterna och borgarna vill däremot utveckla ett samarbete mellan närradion och lokalradion. Häri ligger alltså skillnaden.

Som det står i tidningen Närradion, som vi fick i våra fack senast i dag, föreligger det ett starkt motstånd från fackets sida mot ell sådant samarbete. Man pekar på de risker som jag fidigare tog upp och förklarar att man inte vill att lokalradion skall bli en hjälpgumma fill närradion. Det är nämligen vad som ligger i förlängningen av denna försöksverksamhet.

Anf. 141 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Den förlängning av försöksverksamheten som riksdagen nu beslutar om sker i syfte alt göra det möjligt atl satsa på lokalradion. Vi vill satsa på lokalradion genom de försök som nu möjliggörs.

Eva Hjelmström hänvisar till ett citat i tidskriften Närradion. Det är tyvärr, Eva Hjelmström, ett gammalt citat, och det underkändes i gårdagens konferens som jag medverkade i tillsammans med representanter, för lokalradiostationerna.

194

Anf. 142 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Georg Andersson: Var finns logiken? Qm man vill satsa på och utveckla lokalradion och, som Georg Andersson tidigare sade, är rädd för att kommersiella krafter kan vinna insteg i närradion - varför då inle satsa på lokalradion? Det är enkelt, och del är klar logik. Georg Anderssons logik är däremot svårbegriplig, när han säger atl genom atl salsa på närradion och en försöksverksamhet mellan närradion och lokalradion, så satsar man i själva verket på lokalradion. För mig ter sig detta gåtfullt.

Sedan påslår Georg Andersson all detta skulle motverka just en av närradions nackdelar, dvs. de kommersiella krafterna. På vilket sätt motverkar denna försöksverksamhet all de kommersiella krafterna utvecklas? Tvärtom kan det i stället bli så atl de kommer atl återfinnas inom lokalradions ram, och det är allvarligt.

Slutligen till detta med det fackliga motståndet: Jag har varit i kontakt med facket så sent som i dag, och man vidhåller sin kritik.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Närradio

Talmannen anmälde att Georg Andersson anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 143 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag skulle bara i all korthet vilja konstalera alt det har sagts åtskilliga felaktigheter i denna kammare under årens lopp. Men det måste finnas en gräns för detta, och jag tycker att Eva Hjelmström har överträtt den. En så skev bild som hon gav av närradion trodde jag atl del var omöjligt att ge. Eva Hjelmström anser atl del är en radio som styrs av kommersiella intressen, en radio för starka organisationer, en radio som är till för reklam och som tydligen är någonting väldigt stort i samhället.

I själva verket ligger närradion så nära människorna som någonting kan göra på elermediaområdet. Det handlar om små sändare på 1 watt. Närradion har en spridning av budskapet inom en radie av cirka 4-5 kilometer. Det är, Eva Hjelmström, de verkligt små organisationerna som har möjlighet - och har tagit sig möjligheten - att göra sin stämma hörd i etern, atl nå ut med sitt budskap. Det är religiösa organisationer och samfund. Det är idrottsföreningar och politiska föreningar. Det är rätt många organisationer, klubbar och föreningar som bär ut sitt budskap genom musik, och det har blivit ett väldigt stort musikulbud i närradion. Många har varit kritiska mot detta, men jag tror personligen att också detta utslag av intresse för den här verksamheten helt och fullt bör få komma till uttryck, för att del skall bh möjligt att göra en bedömning som riksdagen så småningom får ta ställning till.

Ännu så länge föreligger inget underlag som riksdagen kan ta ställning till när det gäller närradioförsöken, helt enkelt därför att närradiokommittén, där jag själv är en av de fem ledamöterna, ännu inte har lagt fram något betänkande eller delbetänkande. Det är inte heller meningen att vi skall ha gjort det vid den här lidpunkten. På s. 3 i kulturulskottels betänkande står det att det förutsatta underlaget för en bedömning av verksamheten ännu inte föreligger. Det gör det helt naturligt inte, eftersom kommittén inte har levererat detta.

När Eva Hjelmström alltså framställer närradion som de starka organisationernas massmedieorgan har hon fullkomligt fel -jag upprepar detta. Om hon är något underrättad om den här verksamhetens uppbyggnad, så kan hon på flera av försöksorterna - det är ett femtontal i landet - få veta hur man genom närradioföreningar samlat de verkligt små och resurssvaga föreningarna till denna verksamhet. I dessa närradioföreningar finns väldigt mycket

195

Nr 28

Onsdagen den 19 november

Närradio

av den äkta entusiasm som föreningslivet i Sverige i så stor utsträckning skulle behöva mer av. Olika grupper, alltifrån skolelever till pensionärsföreningar, söker föra sitt budskap vidare i den här verksamheten, som sannerligen icke är präglad av de kommersiella intressen som Eva Hjelmsiröm så gärna talar om. Man söker nå ut till andra människor med det religiösa budskapet i mycket förnämliga sändningar inom ramen för en verksamhet som dessutom är mycket billig och som bekostas genom ideella satsningar - och det anser jag personligen vara helt riktigt.

Anf. 144 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Helt kort! Göthe Knutson har uppenbarligen en syn på närradions verksamhet som är vill skild från min. Göthe Knutson säger att det är små, små organisationer som huvudsakligen utövar sin verksamhet genom närradion. Ja, del beror naturligtvis på i vilket perspektiv man ser det. Om den lokala moderata organisationen - eller folkparliorganisationen, eller avdelningen av någon frireligiös rörelse - nu är så förfärligt liten, så innebär det i och för sig inle att organisationen i sin helhet inte ändå måste betraktas som stor.

Närradion har inle inneburit all nya grupper kommit till tals i etern. Närradion har inle inneburit atl den enskilda vardagsmänniskan fåll göra sin röst hörd, atl man tagit fasta på de vanliga människornas problem och vardag.

Göthe Knutson säger atl det är så förfärligt billigt. Ja, det beror på om man får stöd, varifrån man får stöd och hur mycket pengar man har. Jag kan bara konstatera all jag känner till många fall där man varit tvungen att hoppa av -också från arbetarrörelsens sida - därför atl det varit så dyrt.

Herr talman! Jag tror att den bild jag har gett av närradion är den riktiga bilden.

196

Anf. 145 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag hade inle vänlat mig att Eva Hjelmström skulle slå upp här och säga all hon hade fel - del är nog inle hennes natur. Jag konstaterade emellertid alt hon inte bara har fel om närradion. Hon har också ell myckel underligt sätt atl mäta storhet eller litenhet. Eftersom kammarens ledamöter nu kunde lyssna till Eva Hjelmströms underiiga beskrivning - ett sätt att komma ur ett dilemma - skall jag inte upprepa den.

De små organisationerna är fortfarande små när de sänder på dessa försöksorter. Det är med ett par undanlag så, att de organisationer som medverkar inle gör det genom något slags rikstäckande verksamhet, ulan verksamheten är just lokalt präglad.

Det finns också anledning all undra över den modell som Eva Hjelmsiröm förordar och fråga sig om del på nägol säll kan vara olika ställningstaganden från människors sida som kommer till uttryck om man talar å ena sidan i lokalradion och å andra sidan i närradion. Det är samma eter, och även om man inte sänder på samma frekvensområden bör väl människorna kunna framsäga sina åsikter och föra ut sitt budskap på samma sätt.

Del förslag som Eva Hjelmsiröm har pläderat för är egentligen nonsens. Alltsammans beror väl från början på ett missförstånd, lika fatall som Eva Hjelmströms uppfattning eller missuppfattning om vad närradion i själva verket är.

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mol 16 för motion 8 av Lars Werner m. fl.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Bevarande av medeltida pergamentshandskrifter

12 § Bevarande av medeltida pergamentshandskrifter

Föredrogs kuhurutskottets betänkande 1980/81:11 om bevarande av medeltida pergamentshandskrifter.

Anf, 146 TORE NILSSON (m):

Herr talman! I det här ärendet kommer det inte alt bli någon votering, och på sätt och vis är väl inte detta något särskilt vikfigt inlägg, men del gäller ett ganska ovanligt område.

En forskare som kommer till riksarkivet ulan alt känna till samlingarna och beställer en volym för att läsa den kan bli mycket förvånad, när han får se volymens yttre. Han har ju beställt fram den för all läsa innehållet, om han klarar av att läsa sådan text. Det kan vara en krånglig, gammal stil. Men när han ser bandet upptäcker han atl det är av pergarnent. Han upptäcker kanske också att det både på pärmens utsida och på dess insida finns det mest föriinderliga mönster, vackra färger, bokstäver och kapitäler i gammal egendomlig stil, kanske tecknade porträtt av bekanta och obekanta prelater eller andra herrar från medeltiden. Det finns noter, sångtexter, bibelcitat och annat.

Hur kan det komma sig alt allt detta finns sammanbundet med arkivets bevarade räkenskaper? Svaret är atl det var Gustav I, Gustav Vasa som var den store registralorn och skaltläggaren, hans söner och hans fogdar som använde dessa böcker, när de skulle låta binda in handlingar från deri tiden. Det är alltså blad från medellida böcker. Man kanske inle kan säga alt del var Vasatidens människor som gjorde inbindningen, men del var Gustav Vasa som lade beslag på alla de här böckerna. Han samlade in allt vad som fanns av gamla fina skrifter i Sverige. Nu finns dessa böcker delvis spridda i riksarkivet - inte samlade. Det är myckel egendomligt. Det rör sig ju om böcker ända från 1000-talel i något fall. Det rör sig om böcker från 1100-, 1200-, 1300-och 1400-talet. Delvis är det kända böcker, men del finns också en hel del som får anses vara nytt material. Del kommer forskare från olika delar av världen som vill se på delta, och det säger sig självt att del är svårt att komma åt det här materialet, när det är bundet på detta sätt.

I Finland har man visat stort intresse för sådana här skrifter. Först efter freden med Ryssland 1809 uppstod intresset. Då skickade man från Sverige de arkivakter som behövdes för skallläggningen i Finland. Finländarna upptäckte medeltidsbladen kring arkivalierna, tog av omslagen och har nu på

197

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Bevarande av medeltida pergamentshandskrifter

universitetsbiblioteket omkring 30 000 sådana bokblad av pergament. Detta gjorde alltså den unga finska nationen. I Sverige däremot har man fidigare ansett alt dessa medellida bokblad var värdelösa, all de bara var omslag för all skydda arkivaklerna. Senare har andra uppfattningar kommit till uttryck, och man har gjort undersökningar. På 1920-lalel gjordes en sådan undersökning. Senare undersökningar har också förekommit. Det är inte så numera atl man i Sverige inle anser att de här handskrifterna är värdefulla. Men vad som är märkligt är atl vi inte anser oss ha råd atl göra delta arbete snabbare. Av kanske 100 000 blad är del bara något lusental som hittills har kunnat las fram.

Jag tänker inte yrka alt riksdagen skall anslå pengar, men man måste fråga sig om vi verkligen har råd att ha dessa arkivhandlingar på del här sättet. Är del riktigt att man skall ta loss omslagen? Somliga anser att de utgör en enhet tillsammans med de räkenskaper som de omsluter. Men jag tycker all det sättet all resonera är myckel märkligt, och jag invänder mol del. Jag har själv i riksarkivet sett exempel på volymer från vilka omslaget tagils borl. Från arkivsidan har det sagts att värdefulla marginal- och omslagsanteckningar då kommer bort, men det behöver inte alls bli fallet. När man ombinder de räkenskaper del gäller i nya läderband, för man in och registrerar allt som skrivits. Man kan också la med foton av hur del såg ul. Den eller de forskare som skall studera volymerna går alltså inle miste om någonting.

Jag måste djupt beklaga den oenighet som råder. Jag beklagar också atl vi som kullurnation inte har råd att utföra detta arbete. Det finns säkert stora kunskaper om medelfida förhållanden, men del finns relativt sett få skriftliga källor alt gå fill. De som finns är mycket värdefulla för forskning och kulturändamål. Jag hoppas att Sverige ekonomiskt skall komma på fötter så all detta arbete kan bedrivas snabbare.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

198

Utskottets hemställan bifölls.

13 § Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkanden 1980/81:1 om tjänster m. m. inom skolväsendel 1980/81:2 om opfikerulbildning

Vad utskottet hemställt bifölls.

14 § Utbildning av cirkus- och varietéartister

■ Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1980/81:3 om utbildning av cirkus- och varietéartister.

Anf, 147 ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Cirkus och varieté - har vi råd med del?

Utbildningsutskottet anser all del inle finns ekonomiska förutsättningar för en satsning på inhemsk cirkus- och varieléutbildning, som enligt utskottet av flera skäl kan förväntas bli kostsam.

Del är också klart alt del i dagens situafion, när regeringen går på slak lina och har påtagliga besvär med balansen, när Åsling bollar med miljarderna till näringslivet och när Britt Mogård satsar på Baretta och Stålmannen, kanske inte behövs så myckel mer cirkus i Sverige.

För alt se seriöst på detta så är faktiskt cirkus- och varietéartister en alldeles speciell grupp människor. Deras framträdanden bygger varken på tal, sång eller musik, ulan del är utförandet i deras framträdanden som är det viktiga. Man brukar med ett gemensamt namn kalla denna grupp av artister för skådeartister.

Den gamla, genuina cirkuskonsten bygger på ett grundnummer som övas in till suveränitet. Det förutsätter tidig övning, disciplin och en inriktning sä smal atl den naturligtvis är svår alt förena med våra ulbildningspoliliska målsättningar.

Inom idrotten däremot har vi accepterat alt eliten är beroende av bredden/basen och vice versa. Inom alla områden är det naturligtvis på samma sätt. För att få några mycket skickliga, måste vi också ha många intresserade som förslår att uppskatta svårigheterna och skickligheten.

Vi har nu accepterat atl del ges möjlighet alt vidmakthålla ell stort intresse för en idrottsgren inom gymnasieskolans ram. Jag tänker t. ex. på bandy-, ishockey- och orienleringsgymnasier.

Även inom kulturområdet skulle den typen av "andningshål" kanske kunna bidra till att fler fullföljer en gymnasieutbildning. Vi har ju redan filmgymnasium, och del finns musiklinjer inom gymnasieskolan. Varför inle också en skådeartistlinje? Kanske skulle en sådan utbildning kunna byggas på med specialkurser efter gymnasieskolan.

Gymnastikundervisningen i skolan i dag beslår nästan uteslutande av bollspel, och lävlingsinslagen dominerar. Atl arbeta fillsammans för alt bygga upp ett nummer, att uppleva kulturvärdet i atl träna tillsammans och atl framföra det gemensamma arbetsresultatet, det skulle inom gymnastikundervisningen nästan innebära en skolreform.

Vi talar om fantasi och om vårt samhälles behov av kreativa människor. Del är ju idéer och entusiasm som vi saknar. Samhället och skolan snarare förkväver än stimulerar kreativitet. Att känna på och öva olika discipliner är pedagogikens grund. Därur växer intresse, och intresset är geni.

Tänk all inom skolans ram få pröva på alt vara lindansare, buktalare, att jonglera, trolla, öva clownnummer och akrobatik, lägga masker och sminka

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Utbildning av cirkus- och varietéartister

199

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Utbildning av cirkus- och varietéartister

sig! Varför använder inle föreningslivet mer av detta för all utveckla ungdomarnas kreativa egenskaper?

I Sverige är det utmärkande för äldre människor all vi inle lar del. Vi iakttar bara. Vi är hämmade, förkrympta i vår känsloullevelse. Jag vill ge ett exempel.

Gruppakrobatik förutsätter en ingående kunskap om den egna kroppen, dess prestationsförmåga och uthållighet, men framför allt handlar det om tillit - tillit till kamraternas stöd - och en naturlighet i kroppskontakten.

En utbildning som stärker självkänslan, tränar förmågan all arbeta i grupp, tränar det målinriktade arbetet, gör att eleverna vågar framträda och all de upplever den egna kroppen och andras kroppar på ell naturligt sätt, det är en utbildning som vi har brist på i dagens samhälle.

Trots atl motionen nu avslås kommer arbetet med all genomföra intentionerna i den atl på olika sätt gå vidare. I somras genomfördes en försöksverksamhet i Örebro folkpark med två och en halv veckas träning av vanliga barn över åtta år i cirkusulbildning, med myckel lyckat resultat, och det försöket kommer säkerligen att fortsätta i sommar.

Furuviksbarnen utanför Gävle har funnits i minst 30 år vid det här laget. Varje år tränas ell femtiotal barn hela vinterhalvåret två tre gånger i veckan. Sedan ger man föreställningar under hela sommaren. Det är ingen elituppvisning, utan alla som vill får vara med. Några av de barnen har sedan blivit världsartister, andra har blivit glada amatörer som fungerar till glädje för människorna i det samhälle där de verkar.

Gävle har gamla traditioner som cirkusstad, och förslaget i den här motionen är ingalunda orealistiskt. En folklig kultur med svensk profil kan vara en överlevnadsmöjlighel som alternativ till ett utslätat nöjesliv, så mördande tråkigt och passiviserande som det ser ut i vårt svenska samhälle i dag. Samhällets kostnader för skadegörelse måste vi betala, del är kostnader för destruktivitet. Har vi råd att inte salsa på kreativitet och livslust?

200

Anf. 148 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Jag tror alt man måste beteckna de förslag som finns i den här motionen som orealistiska. Om vi hade rikligt gott om pengar, kunde man väl pröva alt i några gymnasieskolor ha något slags linje för dem som vill bli cirkusarlister, med olika varianter på specialiteter. Men det skulle bli så våldsamt dyrt att det, i en tid när vi tvingas till allvarliga ingrepp i skolväsendel i besparingssyfte, vore omöjligt atl genomföra de här tankegångarna.

Remissinstanser som utskottet har talat med säger att del är mycket Billigare att betala utbildning för svenska blivande cirkusarlister vid skolor utomlands. Det finns sådana, och arbetsmarknaden i världen är inle större än att man kan samordna utbildningsinsatserna i Europa eller i hela världen för de här människorna.

Herr talman! Av det skälet vill jag, utan alt på något sätt förringa det intresse som kan finnas för den här verksamheten, ändå säga alt i dag har vi inga möjligheter att starta någon form av sådan utbildning i Sverige.

Anf, 149 ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Jag vill svara Stig Alemyr att här talar vi faktiskt om två olika saker, bredden och eliten. Vi måste börja med bredden för alt kunna få fram ett litet fåtal som blir eliten.

Elitutbildningen har vi ett för litet underlag för i Sverige, det tror jag också, och naturUglvis blir det här fråga om en avvägning: Skall vi kunna ge en sådan yrkesutbildning all vi får fram en fullfjädrad cirkusartist i Sverige? Det tror jag kanske inle riktigt på heller. Man har försökt det på nordisk bas men man har släppt den tanken, tyvärr.

Men jag menar att det inte alls är säkert atl det behöver bli så dyrt. Man kan gå olika vägar.

Man kan använda olika delar av det som ingår i en cirkus- och varieléartists bredd för att utveckla just de egenskaperna hos barn som är intresserade av det.

Jag tror inle alt del behöver kosta mycket - förlåt all jag har en annan uppfattning - om del exempelvis blir en gren inom gymnasieskolan. Vi behöver inle ha världens skickligaste artister som lärare.

Vi har f. ö. utomordentligt skickliga cirkusartister som är äldre och inte kan fortsätta sin yrkesutövning men som gärna vill ge av sill kunnande ål nya generationer. De har också en så genomtänkt samarbetsideologi i sitt arbetssätt atl jag tror att hela deras personlighet och utstrålning skulle tillföra våra ungdomar många kvaliteter.

När det gäller dem som skall gå vidare till en yrkeskarriär tror jag emellertid att vi måste hitta andra former.

Vi kommer att gå vidare med det här arbetet, och jag tror all det går att hitta öppningar.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Synskadades möjligheter till hög-skoleiitbildning

Utskottets hemställan bifölls.

15 § Synskadades möjligheter till högskoleutbildning

Föredrogs utbildningsutskollels belänkande 1980/81:4 om synskadades möjHgheler till högskoleutbildning.

Anf, 150 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Motion 1322 från vpk är en kort men mycket viktig motion. Den tar upp de synskadades möjligheter all studera vid universitet och högskolor.

Under läsåret 1978/79 fanns det bara 98 synskadade inom den högre utbildningen. Denna låga siffra skulle kunna stiga betydligt om det fanns praktiska möjligheter för de synskadade att studera. Det finns många hinder i dag, både praktiska och ekonomiska.

Motionen har sänts ul på remiss till UHÄ och AMS. Av remissyttrandena kan man läsa ut att det är högskolan som har ansvaret för de handikappades hela utbildningssituation. När del gäller den yrkesinriktade utbildningen

201

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Synskadades, möjligheter till högskoleutbildning

202

svarar AMS för de kostnader som är förenade med inläsning av litteratur. Både UHÄ och AMS är tydligen överens om att högskolan bör la över det totala ansvaret för litteratur till de synskadade. Frågan om en överföring från AMS till UHÄ har också diskuterats mellan de berörda verken.

Av utskottets skrivning kan man få intrycket all detta egentligen inte är något problem. Men jag har i dag varit i kontakt med de synskadades förening- den avdelning som heter Unga synskadade - och där säger man att det visserligen heter att högskolan har ansvaret för undervisningen för de synskadade men atl del i praktiken ser helt annorlunda ul. Vissa högskolor anser sig inte ha råd att bekosta de utgifter som är förenade med att synskadade elever studerar där. Man har helt enkelt inle råd, heter det.

I och med detta finns del ingen som helst garanti för de synskadade atl kunna studera vid universitet och högskolor. Det har med andra ord inte fungerat så som man förleds att tro om man läser utbildningsutskollels belänkande nr 4.

Vpk kommer atl följa denna fråga mycket noga. Den är principiellt viktig, och det är också en rättvisefråga. Men mot bakgrund av alt det ändå försiggår överväganden i fråga om vem som skall ha del totala kostnadsansvaret avslår vi från att i dag yrka bifall till vår motion.

Jag vill, herr talman, än en gång poängtera hur viktigt det är att man ställer resurser till förfogande för produktion av läromedel till synskadade så alt de får en möjlighet atl studera och atl de synskadade garanteras sludielitleratur på för dem tillgängliga media.

Anf, 151 MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Med anledning av min motion vill jag säga några ord om de synskadades problem när del gäller högskolestudier, och jag skall därvid försöka att inte upprepa vad Inga Lanlz redan har sagt.

Läsåret 1978/79 studerade endast 98 synskadade vid universitet och högskolor, vilket är ett mycket lågt antal. Jag tror alt siffran skulle vara betydligt högre om fler synskadade gavs möjlighet alt studera. Det är AMS som via utbildningsbidrag bekostar de synskadades litteratur vid universitet och högskolor, och detta innebär att studierna måste vara yrkesinriktade, vilket medför en snäv begränsning. De synskadade har inle samma möjligheter som andra att själva välja vad de vill studera. Om inte AMS godkänner valet av ämne, beviljas inget utbildningsbidrag, och då täcks inte kostnaderna för atl anpassa böckerna till ell för synskadade tillgängligt medium (punktskrift eller kassett). Därmed får de synskadade inga böcker. UHÄ utbetalar emellertid medel till s. k. lektörshjälp, vilket innebär alt någon - oftast en studerande i någon utbildningsgrupp - får ersättning för inläsning av mindre omfattande material, dvs. kompendier, slenciler och sådant, dock inle hela böcker.

Om den synskadade har ett arbete kan AMS bevilja bidrag till fortbildning, förutsatt atl del anses nödvändigt för att den synskadade skall kunna fortsätta sitt arbete. Men om den synskadade vill studera för atl öka sin allmänbildning eller för all så småningom byta arbete, ges inget

utbildningsbidrag.

Utskottet har avstyrkt min motion, men jag tycker all man har behandlat motionen seriöst och att skrivningen i betänkandet inger visst hopp inför framtiden.

UHÄ säger i sitt remissyttrande atl högskolan har ansvar för alt de synskadade som studerar vid högskolan skall få den hjälp de behöver. Man har också i anslagsframställningen för 1981/82 lagt fram förslag som syftar till atl ge de enskilda högskoleenheterna större möjlighet att möta behoven av insatser för de gravt handikappade. Vi slår ju nu också inför handikappåret 1981, och jag hoppas att man med de pengar som högskolorna får kommer att kunna tillgodose dé här behoven.

Ulskollel anför också atl man anser del angelägel alt synskadade skall få större möjlighet att studera vid universitet och högskolor, och jag får alltså nu nöja mig med delta och hoppas på en snar förbättring och förändring för de synskadade när det gäller fortsatta högre studier. Jag kommer dock att med stort intresse följa den här frågan och bevaka den i riksdagen.

Nr 28 - ':

Onsdagen den 19 novemberl980

Synskadades möjligheter till högskoleutbildning

Anf. 152 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Del finns egentligen inget mer atl tillägga, utan jag vill bara konstatera alt utbildningsutskottet naturligtvis också kommer att följa den här frågan - det är alltså inte bara ni motionärer som kommer alt göra del.

Jag har inte förnekat atl ni i sak har rätt, men del är en fråga om resurser. Margot Håkansson kräver ökade resurser i sin motion, och det går inle atl anvisa sådana i en tid då vi tvingas till allvarliga ingripanden i besparingssyfte.

Det är utomordentligt angeläget all vi i framtiden får resurser till de handikappade, så atl vi kan ge dem ökade möjligheter atl komma till högskolestudier, och jag kan försäkra kammaren att vi inom ulbildningsut-skotlel kommer att göra allt vad vi kan för all lösa problemen inom de ekonomiska ramar vi har och med de medel vi kan förfoga över.

Anf. 153 MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Låt mig bara kort replikera: Jag menade inte ökade samlade resurser, utan ökade resurser för just den här gruppen, de handikappade, som ju ändå är eftersatt när del gäller högskolestudier. De synskadade har väldigt begränsade yrkesområden just på grund av all de under sä många år har saknat litteratur. De saknar helt enkelt möjligheter atl studera.

Qm kakan krymper och blir mindre, får man ju försöka fördela den rättvist. Jag tror inle alt jag, som har skrivit motionen, utbildningsutskottet och dess ordförande har olika syn på den fördelningen. Med tanke på utskottets intentioner tror jag att vi med gemensamma ansträngningar skall kunna fördela del här rättvist.

Utskottets hemställan bifölls.

203

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Handikappvänliga högskolelokaler

204

16 § Handikappvänliga högskolelokaler

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1980/81:5 om handikappvänliga högskolelokaler.

Anf, 154 ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Min motion 1979/80:1306 om handikappvänliga högskolelokaler, som behandlas i utbildningsutskottets betänkande 1980/81:5, har fått en mycket seriös behandling av utskottet. Det är jag naturligtvis tacksam för.

Utskottet har inhämtat yttrande från såväl byggnadsstyrelsen som universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Byggnadsstyrelsen anser att en kartläggning av befinfliga högskolelokalers tillgänglighet för handikappade studerande är nödvändig för att man skall kunna hänvisa dessa studerande fill lämplig högskoleort.

Även UHÄ delar min uppfattning atl informationen till de handikappade bör förbättras, så att de lättare kan få information om var svårigheterna att studera är minst.

I min motion pekade jag på alt del vid varje högskola finns en lokal- och utrustningsnämnd - även skyddskommittéer - som skulle kunna få till uppgift att göra den här kartläggningen. Delta har UHÄ tagit fasta på och menar att dessa kontaktpersoner i handikappfrågor, som finns vid varje högskoleenhet, bör sammanställa dessa uppgifter. Detta är bra och som sagt pekade jag i motionen på samma möjlighet. Trots detta tror jag i dag - efter att ha fått ytterligare synpunkter från de direkt berörda fysiskt handikappade och andra inom högskolorna - att denna inventering bör göras från vissa enhetliga utgångspunkter för atl bli jämförbar mellan olika högskolor. Uppgifter om hörselslingor och eventuella åtgärder för att underlätta för de synskadade och i vilken omfattning detta har beaktats är exempel på sådana saker som skall finnas med. I sitt remissyttrande har också byggnadsstyrelsen anfört alt den anser alt "en sådan kartläggning och en därpå grundad informationsinsats bör göras av UHÄ". I dag delar jag den uppfattningen och hoppas att UHÄ är berett all ikläda sig del övergripande ansvaret på denna punkt. Brister i samordningen kan på så säll lättare avhjälpas.

De svårigheter som utskottet befarar kan uppstå beträffande uppgiften atl hålla en informationsskrift aktuell i vad gäller lokalbeslåndet m. m. måste givetvis överbryggas. Måhända kan en omfattande informationsskrift bli svår att hålla aktuell, varför ell komplement kan bli nödvändigt. En enkel men effekfiv handikappsguide kan visa sig vara lösningen. Den behöver inte bli så kostsam och kommer med all säkerhet att tjänas in genom alt man undviker gamla och inaktuella uppgifter.

Herr talman! Jag kan med glädje konstatera atl utskottet och remissinstanserna tydligen är helt inne på samma linje som jag skisserat i min motion. Det är viktigt att konstatera detta, eftersom utskottet hemställer atl riksdagen skall avslå motionen.

Qm man läser hela utskotlsbetänkandet med dithörande remissyttranden

från såväl byggnadsstyrelsen som UHÄ kan man snarare slå fast atl mina mofionsyrkanden, så när som på en punkt, är fillgodosedda i utskottsbehandlingen. Vad jag avser är de tre sista orden under p. 3 i motionen, nämligen "med dithörande bostäder", vilket syftar på att man skall ta största möjliga hänsyn till de handikappades behov vid uppförandet av nya högskolebyggnader och bostäder. Jag förutsätter emellertid att även de kommunala beslutsfattarna i defta avseende skall visa sig samarbetsvilliga.

Därmed, herr talman, vill jag än en gång konstatera att de fysiskt handikappade som framgent kommer atl söka sig till våra högskolor kommer att få del betydligt lättare atl genomföra sina studier sedan hänsyn tagits till de problem som aktualiserats i motionen.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Gymnasieskolan

Utskottets hemställan bifölls.

17 § Gymnasieskolan

Föredrogs utbildningsulskottels betänkande 1980/81:6 om gymnasieskolan.

Anf, 155 RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Vpk har i det här betänkandet bara att försvara ett enda delyrkande i en motion om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Detta enda yrkande gäller ett förslag att elever skall tas in både höst och vår till gymnasieskolans yrkesinriktade kurser. Tanken är att detta skall kunna underlätta genomförandet av den praktiska delen av utbildningen. De oUka nivåerna vad avser praktiken skulle kunna genomföras med ett mindre antal elever åt gången. Det skulle dessutom bli lättare all skaffa fram jobb om de utbildade kom ul från skolan vid mer än ett tillfälle varje år.

Möjligheterna att över huvud taget skaffa fram jobb åt ungdom ser ju tyvärr nu ännu mindre ul än då motionen skrevs. Framför allt är situationen i dag mörkare än någonsin i mitt hemlän, Värmland. På de mellansvenska bruksorterna kommer kanske ingen arbetssökande atl finnas kvar alls om stålkrisen och skogsindustrins kris får fortsätta att verka som i dag.

Men det är inte denna allvarliga fråga som nu skall avgöras. I belänkandet hänvisas till att gymnasieutredningen skall överväga ell system med kontinuerlig intagning till gymnasieskolan. Vi får hoppas att den utredningsuppgiften skall lösas snart i den angivna riktningen.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Anf, 156 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! I motion 1979/80:888 har vi framfört krav på alt statsbidragsbestämmelserna skulle utformas så att handikappade elevers extra kostnader för transporter, personell assistans och tekniska hjälpmedel kan läckas med

205

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Gymnasieskolan

statsbidrag.

Som framgår av utskottets betänkande kan efter SÖ:s prövning i varje särskilt fall ersättning utgå för att tillgodose handikappade elevers behov,av tekniska hjälpmedel och organisatoriska stödåtgärder och för anskaffning av visst material. Men utskottet konstaterar också att endast en del av den beräknade kostnaden för personell assistans har kunnat täckas av statsbidrag. Trots delta konstaterande avstyrker ett enigt utskott motionsyrkandel.

Utskottet hänvisar därvid till att statsrådet Mogård avser atl ta initiativ till en översyn av statsbidraget till gymnasieskolan. Eftersom den översynen anmäls i samband med besparingsproposilionen 1980/81:20, är jag rädd för atl det blir en reform som får direkt negativ betydelse för de handikappade elevernas möjlighet till stöd. När nu varje kommun i del här landet får sämre statsbidrag för skolverksamheten genom alt statsbidraget till lärariöner minskar men också genom alt investeringsbidragen dras ned, belastas kommunerna direkt med betydligt större kostnader än hittills. Risken är nu atl undervisningsmöjligheterna för handikappade elever försämras. De elever som bäst behöver undervisning kan bli de hårdast drabbade. Menar vi allvar med att integrera handikappade elever i den normala skolundervisningen måste vi vara beredda alt ställa upp och ta ansvaret, även ekonomiskt. Det räcker inte med vackra ord utan det krävs handling i form av ekonomiska resurser.

Det borde vara naturligt och självklart att samhället i sin helhet - i form av staten - log det övergripande och fulla ansvaret för handikappade gymnasieelevers skolkostnader. Att som nu övervältra kostnadsansvaret på kommunerna, som många gånger är både små och fattiga, är helt oanständigt. Här måste det bli en ändring.

Den borgerliga regeringen har börjat lägga sig till med uttryck som översyn och reformering - de förekommer bl. a. på många ställen i sparpropositio-nen. Jag har den uppfattningen att man då avser försämringar eller besparingar. Jag är rädd för atl den översyn som utskottet nu hänvisar till kommer att innebära försämrade statsbidrag och ökade kostnader för kommunerna när det gäller handikappade elever och deras möjligheter all få erforderlig hjälp. Handikappade gymnasieelevers kostnader anser jag måste betalas av staten och inle av kommunerna eller - som det i sämsta fall kan bli - av elevernas föräldrar.

Herr talman! Jag är mycket ledsen över utskottets ställningstagande i den här frågan. Jag garanterar att jag kommer att bevaka frågan i fortsättningen, och jag kommer att motionera fler gånger tills frågan får en lösning som innebär atl statsbidraget läcker de kostnader som har berörts i motionen.

Jag yrkar bifall till motion 1979/80:888.

206

Anf, 157 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Till Raul Blucher har jag ingenting all säga - vi är i princip

. överens om att vi skall se på problemen och alt det finns skäl att försöka hitta

andra former för den rent fidsmässiga intagningen i gymnasieskolan och

utsläppet av de studerande.

Del låter på Ove Karlssons inlägg som om utbildningsutskottet slår kallsinnigt i denna fråga. Så är del inle. Jag vill understryka hur oerhört väl vi känner fill och vilken vikt vi lägger vid de problem som handikappade gymnasieungdomar har. De är en grupp människor i samhället vilkas förhållanden är utomordentligt besvärliga. Det är klart att de inle själva skall behöva betala för alt kunna komma till gymnasieskolan. Men vad det nu handlar om är kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Jag vet inte vad det förslag som vi hänvisar till i ulskottsbelänkandel kommer alt innebära. Det blir nya regler för statsbidraget till gymnasieskolan. Om de leder till en påtaglig försämring för kommunerna, kan ju Ove Karlsson komma tillbaka, och då får vi se vad vi kan göra åt del. Det finns ingenting i betänkandet som säger atl vi nu i förväg accepterar försämrade villkor för kommunerna. Att nu föreslå ändringar i statsbidraget när en översyn är omedelbart förestående är ganska orimligt. När det gäller de handikappades situafion är det emellertid ingen som tycker att Ove Karlsson har fel.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Studieomdömet inom folkhögskolan

Anf. 158 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Den översyn som skall göras får enligt min uppfattning inle leda till alt det blir några försämringar - den måste medföra förbättringar. Eftersom del nu finns en tendens att övervältra kostnaderna från staten till kommunerna, kan det i slutskedet innebära atl del blir eleven eller hans föräldrar som drabbas. Så får del inte bli.

Anf, 159 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Vi kan väl vänta och se hur det blir och sedan gemensamt försöka undvika de försämringar som Ove Karlsson befarar.

Herr talman! Jag ber att få reparera missen i mitt förra inlägg: jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Mom. 1-13

Utskoiiels hemställan bifölls.

Mom. 14

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 1979/80:1 Karlsson m. fl., bifölls med acklamation.

av Ove

18 § Studieomdömet inom folkhögskolan

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1980/81:7 om studieomdömet inom folkhögskolan.

Anf. 160 RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Bakom de studieomdömen som nu är avsedda att gälla i folkhögskolan finns en strävan från centrala skolmyndigheter alt åsladkom-

207

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Studieomdömet inom folkhögskolan

208

ma en nivågruppering av de olika skolorna inbördes. Ett prov vid ett enda tillfälle skall avgöra den totala standarden på en viss skola. De centrala proven vid folkhögskolorna hotar den enskilda skolans frihet - och ansvar -atl själv utforma sin verksamhet.

Denna syn på folkhögskolan och på provens och omdömenas negativa verkan delas av en stor majoritet av landets folkhögskoleelever och av en betydande opinion även bland lärarna vid landels folkhögskolor. Detta synsätt har kommit till uttryck i vpk-motionen. Vi har där krävt all riksdagen skall ompröva 1977 års beslut om normeringsinstrument för landets folkhögskolor och uttala alt studieomdömena inom folkhögskolan bör avskaffas. Vi tror atl tiden kommer alt arbeta för oss i den här frågan, även om vi för dagen har ett enigt utskott emot oss.

Utskottet har i huvudfrågan gjort det ganska lätt för sig genom att tolka opinioner eller inte närmare bekanta sig med t. ex. elevopinionen. Det verkar åtminstone så när man läser betänkandet.

När del gäller elevernas uppfattning så nämns i betänkandet bara kort och gott: "Vid en uppvaktning inför ulbildningsutskoltet den 18 mars 1980 har representanter för Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF) framfört synpunkter i ärendet." - Inte en rad om hur entydigt negativa till studieomdömena och de centrala proven som representanterna för SFEF var vid tillfället och den gång på gång manifesterade elevopinionen.

När det gäller lärarnas organisation,.SFHL, står det i betänkandet att dess
uppfattning är att studieomdömet skall finnas kvar i sin nuvarande form fill
dess annat alternativ visar sig acceptabelt. "Genom enkäter åren 1978 och
1980 har SFHL funnit en klar majoritet bland medlemmar och lokalavdel
ningar för ett bibehållande av studieomdömet ." Må så vara, men om

utskottet också hade tagit del av det ulbildningspoliliska program för folkhögskolan som Svenska folkhögskolans lärarförbund, SFHL, antog vid 1978 års ombudsmöte - inom parentes sagt SFHL:s högsta beslutande organ - så hade utskottets ledamöter där kunnat läsa följande om folkhögskolelärarnas syn på belygsfrågan:

"Även om de flesta i de långa allmänna kurserna är beroende av alt få ett studieomdöme, måste studierna organiseras så att inte omdömesgivningen bestämmer ramarna för innehåll och arbetsformer. Varje system med graderade bedömningar skadar studierna. Risk finns atl både de studerandes och lärarnas intresse inriktas på kunskaper som lätt kan mätas. Meningsfulla studier skjuts åt sidan till förmån för sådant som kan ge utdelning vid bedömningen. Förhållandel mellan de studerande inbördes liksom mellan lärare och studerande störs av relationen bedömare-bedömd.

Så länge samhället har ett sludiemeriteringssystem som är baserat på någon form av gradering, accepterar SFHL studieomdömen, men anser atl på sikt en betygsfri skola och ett belygsfritl samhälle bör eftersträvas."

Så långt citatet ur folkhögskolelärarnas ulbildningspolitiska program.

I utskottet hänvisas till ett nu pågående arbete med att finna nya metoder för att förbättra jämförbarhelen. I den gruppen finns representanter för skolöverstyrelsen, SFHL och Sveriges folkhögskoleelevers förbund. Detta

arbete har inte resulterat i något förslag, säger nu SÖ fill utskottet i sill remissvar.

Det är inle korrekt av SÖ att påstå all arbetet ännu inte har resulterat i något förslag. Del har lagts fram ett förslag - jag har det här - och det förslaget bygger på kösystem i kombinafion med arbetslivs- och förenings-meriter. Det skulle också innebära ell inlygsförfarande när eleven söker till högskola. Del förslaget har nu också varit på remiss i de båda organisationerna. Men ell färdigt förslag finns ännu inle, och ulredningskravel är alltså fortfarande aktuellt.

Enligt SÖ:s remissyttrande skulle det inle från någon skola ha förts fram all användningen av högskoleprovet skulle ha påverkal kursinnehåll och kursuppläggning. Men, herr talman, det är ju inte så märkligt om man tänker på alt 93 % av folkhögskolornas drygt 13 000 elever har bojkottat de centrala proven. Sannolikt blir bojkotten lika massiv nästa gång.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-mofionen.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Studieomdömet inom folkhögskolan

Anf. 161 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Raul Blucher tar upp en komplicerad fråga. Studieomdömena i folkhögskolan har kopplats till folkhögskolestuderandes intagning till högskolan. För all omdömen skall bli rättvisa måste man ha någon form av centralt ulvärderingsinstrumenl. Annars kan skolorna på grunder som de själva bestämmer ge omdömen som på ett orättvist säll kan medverka till atl vissa elever kommer in på högskolan och andra inte. Kopplingen mellan studieomdömena och intagningen till högskolan är av den karaktären att man måste ha någon typ av central bedömning.

Om man inle kan ha en sådan central bedömning - om eleverna blockerar den - är det min uppfattning alt studieomdömena bör försvinna. Men då bör också den särskilda kvoten för folkhögskoleelever vid intagning fill högskolan försvinna, och då får de tas in i högskolan på andra grunder. Men den saken har vi ännu inte klarat av. Vi måste alltså från berörda myndigheter få något förslag om på vilket sätt högskolestuderandena skall las in vid högskolan och hur de skall kunna konkurrera med andra sökande.

Herr talman! Det är min uppfattning - och nu talar jag för min personliga del - att när den dagen kommer då vi får ett sådant förslag, då är liden mogen alt avveckla studieomdömena vid folkhögskolan. Utskottet går inte så långt i sitt ställningslagande ulan nöjer sig med att hänvisa till pågående överväganden. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 16 för motion 1979/ 80:1325 av Lars Werner m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

14 Riksdagens protokoll 1980/81:25-28

209

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

210

19 § Jaktvårdsområden, m.m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1980/81:3 om lag om jaktvårdsområden, m.m. (prop. 1979/80:180).

Anf, 162 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Detta betänkande från jordbruksutskottet behandlar regeringens proposifion 1979/80:180 om lag om jaklvårdsområden samt en del motioner som alla har anknytning till jaktens område.

Rent allmänt vill jag börja med att påstå följande: Del är en stor grupp människor i vårt land som i någon form utövar verksamhet på jaktens område. Den här verksamheten omfattas med särskilt stort intresse bland befolkningen i Nord- och Mellansverige. Ja, del är ingen överdrift att påstå alt jakten och dess utövande är en viktig del i människornas liv och sätt atl leva. Vi har vår fideräkning före och efter Kristus - bland befolkningen i skogsbygderna brukar man ofta tala om före eller efter älgjakten.

Det är heller ingen överdrift alt påstå alt få frågor så går in i själen, så berör känslorna hos dem det gäller som just frågor på jaktens område. Del är då också naturligt atl orättvisa och missförhållanden skapar irritation och missnöje bland jägarna, och detta är ingen god grund atl bygga en bra viltvård och gemenskap på. Och en bra viltvård förutsätter en god sämja jägarna emellan, samt atl de villkor under vilka jakten utövas är så bra som möjUgt.

Nu kan klart konstaleras alt dagens förhållanden inle är bra; de senaste årens utveckling främst på arrendeprissidan är skrämmande. Det är inga överord när Jägareförbundels fidskrifl skriver att bristen på jaktmark och utvecklingen på arrendeprissidan blir två av 1980-lalels allra tyngsta frågor. Tyvärr tvingas allt flera av jägarna från de breda lagren alt avstå från jakt på grund av de stigande priserna. Markägare, och då främst det statliga domänverket, kastar allt girigare blickar mot kontinenten, där del finns jägare med tjocka plånböcker, som är beredda all betala vilket pris som helst. Den här utvecklingen måste brytas - åtgärder måste till så alt jakten tillförsäkras i första hand dem som arbetar och bor i skogsbygderna.

Låt mig börja genomgången av betänkandet med propositionen om jaktvårdsområden. Del saknas inte vackra ord och tilltalande formuleringar i förslaget. Det sägs att jakten inte främst skall inriktas på ett ekonomiskt utbyte. Vidare påpekas vilken betydelse en samverkan över ägogränserna har för en ändamålsenlig jakt- och viltvård. Man poängterar också hur nödvändigt det är alt en betryggande majoritet av fastighetsägarna redan från början sluter upp bakom tanken på en samverkan och är överens om huvuddragen i verksamheten. Del understryks också atl ett väl fungerande jaktligt samarbete över ägogränserna i stor utsträckning måste bygga på en positiv inställning hos fastighetsägarna.

Ja, vem kan väl inte ställa upp på detta? Men nu är det inle dessa vackra ord som är vägledande vid bildandet av jaktvårdsområdena, utan det är den lagtext som helt frångår dessa intentioner.

I vår motion 1980/81:4 har vi pekat på brister och det vi tycker är direkta felaktigheter i den föreslagna lagtexten. I utskottets motivering för avstyrkandet av vår motion upprepar man i stort sett de allmänna formuleringar som framförs i propositionen.

Eftersom utskottet inle har känt sig manat atl på något vis kommentera de exempel i lagtexten som vi i första hand har ansett klart otillfredsställande, får utskottets talesman eller -kvinna nu möjlighet atl framföra sin syn på de frågeställningar jag här för fram.

För det första: 2 och 3 §§ behandlar samernas rättigheter. Enligt vad Samernas riksförbund uppger så har samernas jakträtt inom Lappland nedanför årelruntområdena helt utelämnats. Ulan alt ta ställning i frågan om samernas jakträtt vill jag framhålla atl det ändå måste vara rimligt atl frågan regleras, för undvikande av framlida tvister. Och vilket blir värdet av ett jaklvårdsområde där man skall bedriva en bra viltvård genom reglerad avskjutning, om andra därutöver bedriver jakt?

För del andra: Vid bildande av jaklvårdsområde skall majoriteten utgöra minst två tredjedelar av fastighetsägarna, och dessa skall äga minst hälften av den mark som det är fråga om. I sämsta fall kan alltså en tredjedel av markägarna anslutas med tvång. Menar verkligen utskottet att man därvid skapar en positiv inställning hos markägarna? Och kan man påslå alt man i ett sådant läge är överens om huvuddragen i verksamheten? Enligt min mening räcker det med atl en betydligt mindre del av markägarna än en tredjedel är emot bildandet för atl det skall skapa osämja och andra missförhållanden, som i förlängningen drabbar tredje part, viltet, på ett icke önskvärt sätt.

Nog måste väl utskottet vara medvetet om de problem som kan uppstå om en stor del av markägarna mol sin vilja tvingas in i ett sådant jaktvårdsområde. Jag är helt medveten om fördelen med större sammanhängande områden för atl en bra viltvård skall kunna bedrivas, men jag är lika medveten om all skall de tvingas till delta, så kommer med sannolikhet viltvården att bh sämre. Utskottet bör nog förklara hur man förenar en positiv inställning med tvång. Del är helt otillräckligt atl som utskottet hänvisa till vad som sägs i propositionen, nämligen atl jaklvårdsområden inte bildats på långt när i den takt och den omfattning som är önskvärd.

För det tredje ger lagen fastighetsägare med en större markareal laglig rätt atl vägra anslutning - delta på grund av att det uttryckligen slår alt marken skall ha samma ägare. Varför lämnas inte till flera små ägare av sådan mark samma möjlighet att vägra anslutning? Det kan väl inte vara avgörande om del är en eller flera ägare till ett markområde som kan anses lämpligt som jaktvårdsområde.

För det fjärde gäller del frågan om rösträtten. Här skall del tydligen vara graderad rösträtt. Röstetal efter markareal är över huvud laget ett tvivelaktigt förfarande, men om nu detta skall tillålas måste i alla fall en betryggande gräns sättas. Gränsen en femtedel är inte till fyllest - del kan ju innebära atl tre markägare i ett jaktvårdsområde helt kan styra och ställa efter eget gottfinnande. I vår motion har vi nämnt en tiondel som gräns, men

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

211

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

212

självfallet skulle det vara bäst med regeln att en markägare eller arrendator har en röst.

För det femte heter det i 5 §; Innebär bildandet att nytljanderätlens värde ökas får fastighetsägaren säga upp avtalet, om nylljanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen. Denna paragraf kan knappast utgöra något bättre stöd för arrendalorer- tvärtom kan ju fastighetsägaren säga upp ell befinfligl avtal med hänvisning fill atl nytljanderätlens värde har ökat. Kan utskottet tala om vem eller vilka som i delta fall avgör vad en skälig höjning är? Erfarenheterna från de senaste åren visar med tydligt avskräckande exempel vad en markägare anser vara skäliga ersättningar. Och vem avgör om nytljanderätlens värde har ökats? Enligt min mening är arrenda-lorerna helt utlämnade åt godtycke i den ställning de har.

Enligt vad jag här har anfört, så kommer inle de föreslagna förändringarna alt skapa bättre förhållanden vare sig för viltvården eller för jaktens utövande. Tvärtom finns det risk för ell motsatt resultat, om man vill nå ett i och för sig önskvärt mål, men med metoder som större tvång och därtill en del bestämmelser som är oklara och ur rättvisesynpunkt ofillfredsslällande.

Det är en mängd frågor på jaktens område som f. n. utreds, och allt talar väl för det lämpliga i alt få ett samlat grepp om de här frågorna.

Hur många gånger får man inte höra i denna kammare att det här är under utredning, vi måste vänta på utredningsresultatet innan vi kan la ställning i ärendet! Nu är det ju i och för sig inle fråga om jaklvårdsområden som är under utredning, men en hel del frågor som direkt berör nämnda område. Den pågående utredningen har bl. a. i uppgift atl utreda jakträltsarrenda-torernas ställning i allmänhet, prisfrågorna när del gäller sådana arrenden och frågan om kortlidsupplåtelser för jakt. Det måste vara helt otillfredsställande atl frågor som av jägarkåren anses som 1980-lalets allra tyngsta icke får en godtagbar lösning före en sådan lagändring som del nu gäller. Enligt min mening finns det inget som motiverar att man inle skulle kunna vänta ett tag med den här frågan. Strävanden när det gäller all få en så bra viltvård som möjligt kräver ju också reformer på området som underlättar dessa strävanden. Del förslag som nu behandlas går icke i den riktningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motion 1980/81:4 och därmed avslag på proposition 1979/80:180.

I betänkandet behandlas också några motioner, däribland nr 213 av mig och Jörn Svensson. Den motionen berör problem inom jaktens område som är mer akuta än frågan om bildande av jaktvårdsområden. Ett av dessa problem är prisutvecklingen, framför allt när del gäller vårt högvilt älgen. Det problemet har på många håll ställts på sin spets. Det handlar här om jaktmark som jägare innehaft i många årtionden, som man med stor möda och stora uppoffringar sökt vårda på bästa sätt och som man nu inte längre har råd all behålla. Del är bara alt konstatera atl som en följd av ett uppbyggande av en god viltstam - också här gäller det framför allt älgjakten -kommer spekulationsintressen in i bilden. Ett allt vanligare inslag är alt utländska jägare står i kö för alt köpa upp jaktmöjligheler. Vi är tydligen på väg tillbaka till förhållanden som rådde på Gustav II Adolfs lid, fastän del nu

blir plånboken som avgör om man får möjlighet atl jaga. Detta gäller naturligtvis inte generellt bland alla markägare, men allt fler lockas ju av möjligheten all tjäna stora pengar på något som man i stort sett inle har några utgifter för. Del är inte heller på del viset atl jägarna inte vill erlägga en skälig avgift för rätlen alt jaga. Men de senaste årens utveckling på prissidan är onekligen skrämmande, och vad som är förvånande är atl del statliga domänverket tydligen går i spetsen för denna utveckling.

Jag undrar hur många av kammarens ledamöter som vet vilka priser som tillämpas av bl. a. domänverket. Därför skall jag redovisa den senaste prislistan - den som gällde vid älgjakten i höstas. Först utgår en licensavgift på 387 kr. per djur, en avgift som måste erläggas oavsett om djuret blir skjulet eller inte. Fällningsavgiften är 1 383 kr. Sammantaget blir alltså avgiften 1 770 kr. med moms. Om det är en tjur med över tolv taggar blir priset 2 773 kr.; till delta skall också läggas fällningsavgift till länsstyrelse. De verkligt svindlande summorna kommer fram när man lyckats göra sig av med jägarna från de breda lagren och kan bjuda ul sina jaktmöjligheler till jägare med stinna plånböcker. Då handlar del om summor i hundralusenkronors-klassen.

Enligt min mening är den här frågan den mest akuta inom jaktens område, och den uppfattningen styrks också av den allt starkare kritiken från jägarhåll. På jägarhåll anser man den vara den tyngsta frågan inför 1980-talel. Trots delta vilar friden över jordbruksutskottet, som hänvisar till all frågan skall utredas. Skulle man inle kunna införa ell tillfälligt prisstopp tills man sett över det hela? För del kommer självfallet alt fortsätta all spekuleras på jaktens område, och flera jägare kommer att tvingas sluta på grund av denna prisutveckling.

Och hur ser utskottet på det förhållandel all det statliga domänverket är prisledande på området? Utskottet konstaterar att en prisutveckling på jaktarrenden som på lång sikt försvårar eller omöjliggör för stora jägargrup-per all delta i jakt- och viltvården självfallet från många synpunkter är olycklig. Men delta är ju vad som nu händer! Den starka kritik som framkommit över den pågående utvecklingen kan väl inte ha undgått utskottet?

Jag beklagar atl inle en all-sats med en konkret åtgärd på det här området togs med i den motion jag undertecknat. Jag begärde där en skyndsam översyn, och då särskilt av bl. a. prisutvecklingen. Men detta kan väl inle ha hindrat utskottet all föreslå någon åtgärd som hade bromsat upp och låst fast utvecklingen på detta område.

Herr talman! I del här lägel kommer jag inle alt yrka bifall till min motion utan väljer atl under allmänna motionstiden återkomma med krav på preciserade åtgärder.

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

Anf. 163 ANDERS GERNANDT (c):

Herr talman! Under mitt anförande kommer ett yrkande med följande lydelse atl delas ul till kammarens ledamöter: "att riksdagen med anledning av motion 1979/80:551 hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förbud

213

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

214

mol import av sälskinn i enlighet med vad som anförs i motionen".

Del som jag närmast vill redogöra för tilldrar sig under ett par händelserika veckor strax efter del att årets sälkullar har fötts, för att i bästa fall få leva sitt naturenliga 25-30-åriga liv. Men del blir kanske bara en veckas livstid för de flesta av dem.

På isarna utanför Canadas kuster ligger några hundra tusen grönlandssälar - mörka mol den vila isen och snön. Där ligger också några hundra tusen veckogamla vila sälungar med svarta nosar och mörka ögon. Men just vid den tiden går något hundratal stora fartyg målmedvetet in mot iskusten och släpper ut uppemot tusentalet jaktivriga och konkurrenshårda säljägare bland sälflockarna.

Deras huvudsakliga utrustning är en hård iräklubba och en vass kniv. För alt kunna fortsätta slakten även i mörker har man också elektriska handlampor.

De vuxna salarna kan hinna undan innan angriparna når fram till dem, men honorna stannar i allmänhet kvar vid sina diande ungar, bl. a. för all försöka avleda angriparna och försvara ungarna. Med hårda klubbslag mol sälungarnas huvuden bringas dessa till medvetslöshet innan de berövas sitt skinn. De kanadensiska föreskrifterna anger atl tre slag skall utdelas, men del är långt ifrån vanligt att så många slag utdelas. Jaktmännen har brått att flå av det värdefulla skinnet, och framåt eftermiddagen blir männen allt tröttare i slagarmen.

Trötthet och ivern att fånga in så många skinn som möjligt gör vanligen att slagen träffar med sämre bedövningseffekl - inle minst vid arbete i konslbelysning. Iakttagare har berättat att de små ungarna tycks vara mycket medvetna om hotet mot dem, då slaget skall komma. De drar instinktivt in huvudet mol kroppen - liksom för alt la skydd. Detta gör också atl slaget inle alllid träffar så effektivt. Modersälens irritering av jaktmannen kan också göra slagens effekt sämre. Del är därför som det inle sällan kan rapporteras att sälungarna inte är döda, då de berövas sitt skinn. Men observatörer är numera förbjudna enligt kanadensisk lag all uppehålla sig på fångslplalserna under de aktuella veckorna.

Jag skall inle närmare gå in på detaljerna i denna grymma hantering. Allt fler människor väntar sig att vi i vårt land skall ta avstånd från denna pälsdjursjakt. Många tidningsartiklar har givit allmänheten en klar uppfattning om hur vi politiker bör ställa oss i den här frågan. En namninsamling för några år sedan här i landet gav ca 100 000 namn mol slaktandet och mol hanteringen av sälskinn och produkter därav i vårt land.

Vi importerar, bereder och exporterar mer sälskinn och produkter därav än man vanligen känner till i samhället. Och kanske även inom de politiska leden.

Jag vill läsa in litet siffror härom till protokollet. Förlåt, herr talman, och kammarens ledamöter, om milt anförande tyngs av siffror, men jag vill försöka påvisa atl importen ständigt ökat under årens lopp. De avtal som jordbruksutskottet nämner i betänkandet tycks inte stämma riktigt med önskemål, förhoppningar och verklighet. Utskottet skriver så här i betan-

kandel:

"I anslutning till den nu behandlade motionen bör nämnas alt den svenska stiftelsen för World Wildlife Fund (världsnaturfonden) sommaren 1979 träffat en överenskommelse i hithörande frågor med Svenska pälsbranschens centralkommitté och Pälsbranschrådel. Enligt denna förbinder sig pälshandelns representanter atl verka för alt anslutna organisationers medlemmar endast saluför pälsvaror och pälsplagg som härrör från vissa särskilt angivna djurarter."

Mycket sker vid sidan om denna överenskommelse. Långt ifrån alla är anslutna. När det gäller den svenska importen av oberedda sälskinn skall den som vill notera siffror så här dags på kvällen finna alt importen ökat med ett tiotal ton år från år ända fram till 1980.

Importen var

1976: 22 000 kg, antal 20 061, värde 2,7 milj. kr.

1977: Vikt 26 000 kg, antal 26 527, värde drygt 2 milj. kr.

1978: Vikt 47 000 kg, antal 43 337, värde 3,5 milj. kr.

1979: Vikt 60 000 kg, antal 52 827, värde omkring 6 milj. kr.

De här små skinnen väger omkring 1 kg - en del mindre och en del litet mer. För varje importerat kilogram har det alltså dött en liten sälunge.

För 1980 kan generallullslyrelsen hittills endast tillhandahålla imporlsiff-ror t. o. m. september månad. Tendensen för 1980 kan kanske utläsas bl. a. genom jämförelse mellan 1979 och 1980 års siffror för månaderna september och oktober. Då framkommer följande avsevärda ökning under ett års tid, dvs. sedan 1979.

September 1979: Vikt 741 kg

September 1980: Vikt 5 617 kg

Jag skulle också kunna ange antal och värde, som jag också har uppgifter om.

I oktober månad 1979 importerades 29 000 kg. I år finns ännu inga siffror framräknade, men mycket tyder på atl det blir lika mycket i år - kanske mer.

Om 1980 års oktobersiffror skulle komma att uppgå fill samma höga nivå som 1979, blir 1980 möjligen ett rekordår för Sveriges del.

Totalviklen t. o. m. september 1980 är 27 lon. Lägger man härfill uppskattningsvis 29 ton, så blir sammanlagda viklen under liden januari t. o. m. oktober 1980 inte mindre än 56 ton under enbart tio månader av året. Det är dock mest på hösten som importen sker.

Av den totala årliga slaktkvoten, som omfattar ca 200 000 sälungar, går numera drygt en fjärdedel till vårt land för beredning och viss tillverkning av pälsvaruprodukter. Sälkännarna säger alt en kvot på 200 000 sälungar per år tär mycket starkt på beståndet, så att det totala beståndet minskar kraftigt.

Pälslillverkningen, inte minst baserad på dessa whitecoat-ungar, betraktas nu av allt fler människor som ren lyxproduktion. Dessutom får väl vårt lands indirekta medverkan till den onödiga och grymma masslakten räknas som ovärdig den etiska och moraliska nivå som vårt land och folk vill

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

215

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

representera. F. ö. finns det nu för liden konslfiberpälsar av myckel snyggt utförande och till rimliga priser.

Den svenska exporten går bl. a. till Danmark, Norge och Västtyskland. Tidigare skedde även export till Frankrike m.fl. länder. Men det bör vara av intresse atl veta att Frankrike helt nyligen har beslutat om importstopp för sälskinn och sälskinnsprodukler, något som vi genom den här motionen vill åstadkomma även i Sverige. Tidigare har USA och Italien beslutat om importstopp. Genom sitt senaste beslut kom fransmännen före oss svenskar med en åtgärd som inle bara är av etisk och moralisk karaktär utan också är en betydande global, ekologisk och naturvårdande åtgärd - i den mån den kan bidra till alt minska den ekonomiska atlraktiviteten vid sälslaklandel.

Skall nu vårt land fatta ett likartal beslut? Ja, det beror i första hand på hur mina ärade kamrater här i kammaren ställer sig. Det här kan väl inle på något sätt vara en partiskiljande fråga. Känslan för vad som är rätt och fel i frågor som denna är säkert lika tydligt och enhetligt rotad hos varje ledamot i denna kammare oavsett partitillhörighet.

I den mån man vill sälla tilltro till de sifferuppgifter som jag har hämtat från tullverket, där den minskning av sälskinnsimporten som jordbruksutskottet i år och vid tidigare riksdagsbehandling har väntat sig i stället har vänts till en ökning av importen, så kan det väl inte anses vara orätt atl rösta emot utskottets förslag i del här delmomentet.

Herr talman! Med hän visning till del anförda ber jag all få yrka bifall till atl riksdagen med anledning av motion 1979/80:551 hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förbud mot import av sälskinn i enlighet med vad som anförs i motionen. I den kan man tydligt avläsa vilka salar som avses.

216

Anf. 164 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jordbruksutskottet har varit enigt i sin tillstyrkan till regeringens förslag om ny lag för bildande av jaktvårdsområden.

Utskottet har, som framgått, haft alt la ställning till en motion från vpk, en motion som avstyrks i propositionen. John Andersson har här i kammaren redogjort för vpk:s syn i frågan, och vi har därvid kunnat konstalera atl många av de synpunkter som han framförde inle har så värst mycket med just bildande av jaklvårdsområden atl göra.

Rätten till jakt är i vårt land knuten till markägandet. Del behöver inle betyda annat än att stora markområden genom arrenden e. d. upplåtits till rena jaktarrendatorer för jakt, och i ulomordenligt många fall är de naturligtvis knutna till jordarrende.

Det nya förslaget innehåller större möjligheter för dem som genom avtal disponerar rätt till jakt att i jaklvårdsområdel företräda de jaklvårdande intressena.

Detta är den ena väsentliga delen av nyheterna i lagförslaget. En annan del som jag tycker är viktig är ändrade majoritetsregler vid bildande av jaklvårdsområden. Således krävs del nu all två tredjedelar av markägarna ställer sig bakom bildandel samt all de också disponerar minst halva arealen. Del är en viss sänkning av kvalifikationerna för att bilda jaktvårdsområ-

de.

Man kan ha olika mening om del berättigade i sänkningen av denna kvalifikationsgräns, men det torde likväl inte innebära någon alldeles avgörande skillnad i förhållande till den gamla Irefjärdedelsregeln. Del förtjänar dessutom atl nämnas all en anpassning här sker till vad som kommer att gälla på fiskets område vid bildande av fiskevårdsområden.

Vårt land har väldigt många små marker. Den klart övervägande delen av alla marker är så små all man inte på något sätt kan göra gällande all de har en egen viltstam. Viltet vandrar helt obekymrat över ägogränser. Det är således, oaktat vi har en jakträtt knuten till ett visst markområde, i någon mån en gemensam tillgång för ett något större område som vi har atl ta hänsyn till.

Enligt utskottets mening är det därför naturligt all vården av viltslammar, och jaktens bedrivande, i ett jaklsvårdsområde blir en gemensam angelägenhet av högre eller mindre grad, precis så som jaklvårdsområdel kan komma alt besluta atl de jaktliga angelägenheterna skall bedrivas. Det är all märka all bildande av ell jaklvårdsområde sker helt frivilligt. Men likväl kan det, såsom John Andersson pekade på, ske att någon kan komma alt tvingas in i ett område. Del är ofrånkomligt, så som konstruktionen är och har varit under lång lid, men det är ändå inle helt önskvärt.

Förutsättningarna för all ett bra villvårdande arbete skall kunna bedrivas inom ett jaklvårdsområde tål enligt min mening inte all man i någon vidare omfattning utövar tvång på någon av dem som deltar i området. Del är därför, då de förulsältningarna inte föreligger, troligt atl jaklvårdsområdes-bildningen får anslå tills förutsällningarna för en sådan bildning är bättre än vid del tillfälle då den här oenigheten kan uppslå.

Följaktligen, herr talman, anser jag alt en hel del av de farhågor som John Andersson har skisserat upp faktiskt inte finns i verkligheten, därför atl en angelägenhet av del här slaget kan aldrig uppnå den digniteten all man driver fram en jaklvårdsområdesbildning, där människor som skall bedriva jakt och jaktvård tillsammans inte ens är överens om det vid bildandelillfällel.

Likväl, herr talman, är det väl inle på del sättet att någon skall dra sig undan den jaktvårdande och villvårdande verksamhet som ett område kan bedriva. Däremot är det fullt möjligt alt de bestämmelser som jaklvårdsområdel inom sig beslutar för bedrivande av jakten kan ta hänsyn till särskilda yttringar hos en enskild innehavare - med andra ord hans integritet när det gäller att bedriva jakt kan myckel väl få ett gott skydd.

John Andersson pekar i sill anförande på de höga jaklarrendena. Jag vill då nämna atl i del arbete som har bedrivits i jakt- och vilivårdsberedningen har man kommit fram till att bland de kostnader som en normal jägare har för ell års jakt utgör arrendekostnaderna inle någon särskilt stor del. Jag skall inle här gå in på de olika delposterna, men del är faktiskt så all bra många andra saker - vapen är t. ex. numera en ganska stor post - kommit atl dra betydligt större summor än arrendekostnaderna.

Tiden medger inle atl jag berör Anders Gernandts inlägg, men jag måste

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

217

Nr 28

Onsdagen den 19 november 1980

Jaktvårdsområden, m. m.

med hänsyn till hans yrkande ändå få yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Anf. 165 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Det är synd atl man skall vara pressad av tiden och otåliga blickar från ledamöternas sida. Detta är intressanta saker, och jag skulle gärna tagit upp en längre diskussion med Arne Andersson i Ljung om de här frågorna.

Syftet med bildandet av jaktvårdsområden är att främja viltvården. Man har föreslagit lagändringen därför att man konstaterat atl det gått mycket sakta all bilda jaklvårdsområden. Del är myckel få sådana som bildals med de gamla reglerna om en majoritet på 75 %, alltså tre fjärdedelar. Det problemet vill man lösa genom alt sänka kravet på majoritet till två tredjedelar. I sämsta fall skulle alltså en tredjedel tvingas in i ett sådant jaktvårdsområde.

Jag tror alt det i fall där man är överens om att det är bra att få till stånd jaktvårdsområden är lika viktigt all sedan la fasta på alt det måste vara en positiv inställning från markägarnas sida och en samverkan över ägogränserna.

Med all respekt för Arne Andersson i Ljung tror jag inte atl han kan förklara hur man förenar en positiv inställning med tvång. Det är en helt orimlig sak alt förklara.

Då det gäller prisutvecklingen har jag redogjort bl. a. för domänverkels priser. Det är klart atl vapen är dyra, men man kanske använder ett gevär i 20 år. Avgifterna för jakt måste däremot erläggas varje år. Om dessa avgifter fortsätter alt höjas kommer allt fler jägare från de breda lagren att ställas utanför.

Jag vill återigen poängtera all lagen enligt min uppfattning innehåller så många felaktigheter och även oklara avsnitt atl man bör vänta med den tills vi kan ta ell samlat grepp på jaktens område.

Låt oss vänta på den utredning som jag vet alt Arne Andersson i Ljung själv är med i och se vilket resultat den kommer med.

218

Anf. 166 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Det är htet förvånande att John Andersson gång efter annan refererar till jakt- och villvårdsberedningens arbete, där man inle alls tar hänsyn till det som just gäller bildandel av jaklvårdsområden. Man arbetar med helt andra frågor - det har John Andersson faktiskt själv konstaterat.

Samtidigt vill jag, herr talman, säga att det är olyckligt atl jordbruksutskottets ärenden kommer upp mellan kl. 11 och 12 på nätterna. Jag vill instämma i del John Andersson antydde om att det vore skönt om behandlingen av jordbruksutskottets ärenden kunde förläggas så all vi kunde diskutera under en förmiddagssession någon gång. Då skulle vi glädja kammaren med all i varje fall inle pressa ledamöterna med en uppesittarkväll

för vare sig jaktliga ärenden eller jordbruksärenden. Nr 28

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan. Onsdaeen den

19 november 1980
Anf. 167 TALMANNEN:

Jag vill fästa uppmärksamheten på all jordbruksutskottets talesman har Jaktvårdsområ-

anmält sig först i dag och således har rätt endast till en lalelid på sex

minuter.

Mom. 1

Utskoiiels hemställan bifölls med 291 röster mol 16 för motion 4 av Lars Werner m.fl.

Mom. 6

Utskoiiels hemställan bifölls med 216 röster mot 72 för det av Anders Gernandt under överläggningen framställda yrkandet. 19 ledamöter avstod från atl rösta.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

20 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

21 § Kammaren åtskildes kl. 24.00. In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert