Riksdagens protokoll 1980/81:27 (17-19 november 1980)

ProtokollRiksdagens protokoll 1980/81:27

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:27

Onsdagen den 19 november

Kl. 10.00

1 § Val av två riksdagens ombudsmän

Anf. 1 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Valperioden för justitieombudsmännen Anders Wigelius och Karl-Erik Uhlin utgår under innevarande kalenderår.

Med anledning därav skall val förrättas av två riksdagens ombudsmän. JO-delegationen har berett frågan om val av två ombudsmän. Samråd har därvid ägt rum med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen.

JO-delegationen föreslår enhälligt att riksdagen för tiden från valet till dess nytt val har förrättats under fjärde året därefter fill jusfifieombudsmän omväljer jusfitieombudsmannen Anders Wigehus och nyväljer justifierådet Tor Sverne.

Anf, 2 TALMANNEN:

Valet av två riksdagens ombudsmän avser liden från valet till dess nytt val förrättas under fjärde året därefter. JO-delegationen har föreslagit omval av justitieombudsmannen Anders Wigelius och till ny justitieombudsmän föreslagit justitierådet Tor Sverne.

Kammaren utsåg för tiden från valet till dess nytt val förrättats under fjärde året härefter till

riksdagens ombudsmän justitieombudsmannen Anders Wigelius justitierådet Tor Sverne

2 § Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Val av två riksdagens ombudsmän

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Meddelande om interpellationssvar

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

3§ Meddelande om svar på interpellationerna 1980/81:21 och 29

Anf, 3 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill meddela all jag på grund av resa utomlands inte inom föreskriven tid kan besvara interpellation 1980/81:21 av Ingrid Segerström om SAKAB:s verksamhet vid Lövsta. Detsamma gäller interpellation 1980/81:29 av Ulla Ekelund om jordbrukets och trädgårdsnäringens energiförsörjning.

Enligt överenskommelse kommer interpellationerna att besvaras den 5 december 1980.

4 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1980/81:68 fill skalleutskottet

5 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1980/81:118 till försvarsutskottet 1980/81:119 till jordbruksutskottet 1980/81:120 till konstitutionsutskottet 1980/81:121 till skafteutskottet 1980/81:122 till näringsuiskoltet 1980/81:123-125 till skafteutskottet 1980/81:126 fill näringsutskottet 1980/81:127 till utrikesutskottet 1980/81:128 och 129 till skalteatskottet

6 § Föredrogs och bifölls
Interpellationsframställning 1980/81:50

7 § Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1980/81:1 om riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling (prop. 1980/81:4).

Anf. 4 ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Det är nu för tredje gången detta år som riksdagen skall ta ställning till utgifterna för det militära försvaret under de fem budgetåren 1980/81-1984/85.

Sedan vi sist befattade oss med den här frågan i våras har det onekligen hänt en del saker. Bl. a. har ju regeringen nu vaknat till insikt om att den på något sätt måste försöka stoppa nationens ständigt ökade upplåning och fortgående skuldsättning.

Det har kommit ett sparpaket som drabbar många medborgare i vårt land, inte minst de svaga och utsatta. En rad samhälleliga förmåner som hittills

uppfattats som självklara rättigheter har blivit urholkade i strävandena alt återställa landets ekonomiska stabilitet.

Inom den närmaste tiden skall riksdagen behandla det s. k. sparpakelet - i medvetande om att de försämrade villkoren för pensionärerna, nedskrotningen av utbildningen och allt del övriga som föreslås endast är en inledning fill en svångremspolifik som anses nödvändig för flera år framöver och som kommer alt kompletteras med ytterligare inskränkningar och nedprutningar. Vilka det blir kommer vi så småningom att få besked om.

Vi har också fått veta att det militära försvaret skall få ge sin tribut åt besparingspolifiken. 300 milj. kr. skall under nästa budgetår sparas in. Det betonas dock alt det är en helt tillfällig åtgärd. Den framställs egentligen som rätt bagalellartad: den kommer inle att påverka situafionen för vare sig personalen eller materielen inom försvaret. Försvaret lider ingen skada av en sådan här temporär åtgärd, framhålls det ifrån regeringens sida. För att ytterligare understryka hur litet den föreslagna åtgärden betyder finner inle försvarsministern anledning att ändra de planeringsramar som skall gälla för framliden.

Det förslag som vi nu har att ta ställning till är precis detsamma som lades fram i våras. Vi socialdemokrater vidhåller det beslut som riksdagen då fattade. Del slår i överensstämmelse med de kostnader som vi alltsedan 1977 har ansett riktigt avvägda för det svenska militära försvaret.

Jag skall inle klandra regeringen för det förslag som vi fått i besparingspropositionen angående det militära försvaret. Det skall jag med hänsyn till vår egen inställning absolut inte göra. Men del skulle ha varit mer tilltalande om regeringen också justerat ner planeringsramen med hänsyn till det förslag som redan finns under behandling här i riksdagen.

Vi socialdemokrater har framfört dessa synpunkter i utskottet, men vi har då fått veta all det väldiga belopp del rör sig om - 68 247 000 000 kr. - inte på något sätt bör justeras med hänsyn till sparförslaget. Redan den som ser på själva beloppet förstår atl det var en mycket noggrann uträkning bakom det en gång i tiden. Men man säger alltså att det inte finns anledning till någon förändring.

Man resonerar så här på den borgerliga kanten: Eftersom del verkliga utfallet ändå kommer att bli ett helt annat när prisregleringsmedlen har fillkommil kan man låtsas som det regnar - 300 milj. kr. mer är i det här sammanhanget inte av någon betydelse.

Vi hävdar alt det är principiellt felaktigt alt på det sättet inteckna för priskompensation beräknade medel.

Jag vill gärna säga att det inte hade funnits någon anledning att göra så stor affär av delta om vi inte också blivit underrättade om att del inte heller i det förslag till anslag för det militära försvaret som kommer att föreläggas riksdagen i januari månad kommer att göras några förändringar. Anslaget kommer att uppföras i vanlig ordning, utan hänsynstagande till de 300 milj. kr. som skall försvinna.

Den inflationspolitik som förs kommer förmodligen att göra det möjligt att påräkna en så stor indexuppräkning- särskilt när man får behålla den metod

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

4 Riksdagens protokoll 1980181:25-28

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckhng

för indexberäkningen som finns. Den har ju inte försämrats - som har skett för pensionärerna - utan skall verka fullt ut här. Därför är det sannolikt att det kommer att tillföras så mycket priskompensationsmedel att minskningen kan täckas in. Jag vill emellertid upprepa: Principiellt är detta felaktigt, och det strider helt mot de principer som hittills har varit vägledande. Dessutom öppnar det möjligheter att framställa förslag i riksdagen utan att man anslagsmässigt tar konsekvenserna av förslagen.

Herr talman! Jag skall inte trötta med ytterligare argumentering mot de nya principer som regeringen inför. Jag ber att få yrka bifall till den reservation som jag tillsammans med övriga socialdemokrater i utskottet har avgivit i betänkandet,

Anf, 5 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Inte sedan 1920-talet har Sveriges försvarspolitik stått inför större avgöranden än den gör nu i början av 1980-talet. 1925 års försvarsbeslut, som innebar en nedrustning efter första världskrigets ansträngningar, förbyttes ganska snabbt ca tio år senare, 1936, i en upprustning och utbyggnad av det svenska försvaret som sedan inte har avbmtits. Det har gett oss en militärapparat som med hänsyn till folkmängden har hört till de starkaste i världen. Vårt flygvapen har tidvis överträffat alla andra staters utom de verkliga stormakternas. Utbyggnaden har varit möjlig genom vårt goda ekonomiska läge och en hög standard inom teknikens, och då särskilt vapenteknikens, område.

Nu är det inte längre möjligt att upprätthålla denna typ av försvarsorganisation, som ansetts självklar i 40 år. Det beror främst på följande faktorer:

1. Vi har inte längre de ekonomiska förutsättningarna att upprätthålla en organisation av samma storlek och kvalitet som på 1950- och 1960-lalen.

2. Även om vi vore villiga att satsa procentuellt lika mycket som på den tiden, så skulle det ändå inte vara tillräckligt, eftersom utvecklingen inom vapenområdet går så snabbi att bara de verkliga stormakterna eller blocken kan hänga med.

3. Samhällsutvecklingen har urholkat försvarsbegreppet och gör det i en ständigt ökande takt, dvs. det blir allt mindre meningsfullt att satsa resurser på militära system när samhället i övrigt blir alltmer sårbart sett ur försörjnings- och skyddssynpunkt.

Till det sistnämnda vill jag säga att det som nyligen har kommit fram i massmedia om vår folkförsörjning och läget i fråga om det ekonomiska försvaret är i det avseendet oerhört avslöjande. Alla som har arbetat med de här frågorna har i åratal vetat om att folkförsörjningen har varit eftersatt, alt det ekonomiska försvaret inte har fått de resurser som har behövts och att samhällets sårbarhet hela tiden katastrofalt har ökat. Men i den borgerliga regeringens tankebanor finns inte med några överväganden med anledning av det här, utan man vill fortfarande satsa en massa miljarder på att bygga ut den militära sektorn i stället för att stärka folkförsörjningen och minska sårbarheten i samhället i övrigt. Det är en ologisk tankegång, och det handlar

om två beslutsprocesser som inte går ihop. Regeringen bör på ett mycket klarare sätt än som skett reda ut vad man verkligen menar och vad man avser att göra i framtiden när det gäller just samhällets sårbarhet.

I diskussionen om hur det svenska försvaret skall se ut och organiseras kan man urskilja två väldigt tydligt avgränsade linjer och uppfattningar.

Den första är en högerinriktad, militaristisk och teknisk-industripolitisk linje. Den innebär en fortsatt satsning på tekniskt komplicerade och dyrbara vapensystem som flygplan, stridsvagnar och ubåtar. Det betyder ett uppgivande av den allmänna värnpliktens idé och övergång till någon typ av yrkesförsvar, där man skall ha frivillig värnplikt och välbetald utbildning och tjänstgöring för dem som skall betjäna dessa krigsmaskiner. Det betyder också ett ökat beroende av utlandet. Framför allt innebär det ett ökat beroende av västmakterna och NATO, inte minst manifesterat i det samarbete som nu har inletts i flygplansfrågan med just västtyskt, franskt och italienskt industrikapital. Detta är en annan viktig fråga i det här sammanhanget. Detta gör man alltså för att få tillgång till teknologi och samarbete vid produktion och utveckling av sådana här dyrbara system. Vi har inte längre råd att själva ta fram dem. Därför måste vi söka samarbete internationellt - och då blir vi beroende.

Den andra linjen är en vänsterlinje, en antimilitaristisk nedrustnings- och omrustningslinje. Denna linje innebär en omläggning av försvarskostnaderna ifrån den ensidiga satsningen på den militära sektorn som nu kräver huvudparten av våra försvarsansträngningar, en omflyttning så att det läggs större vikt vid den civila sektorn och vidtas åtgärder för att minska sårbarheten i samhället. Det skulle betyda ett avbrytande av militära flygplansprojekt. Till att börja med måste det betyda att man avbryter tillverkningen och beställningarna av den tredje delserien av Viggen. På sikt innebär det också ett avskaffande av det svenska flygvapnet av i dag. Vi behöver det inte.

"Vidare skulle det här innebära ett bibehållande av den allmänna värnplikten, med större inflytande över organisation och utbildning på både civilt och värnpliktigt håll. Den här värnpliktsorganisationen skall då förses med de moderna vapen som vi har möjlighet att ta fram. Vi bör göra en större satsning på defensiva vapen av robottyp. Det finns nu tekniker som ger oss ett väldigt övertag i dessa sammanhang. Det är märkligt att man inte på ett mera bestämt sätt har satsat på den tekniken och minskat utgifterna för de s. k. krigsmaskinerna, som jag nämnde fömt.

Det skulle också gynna en svensk data- och elektronikindustri, om man satsade en större del av försvarskostnaderna på just en utbyggnad av robottekniken. Sådana här vapen kan betjänas av värnpliktiga. Det skulle inte behöva bli fråga om någon speciellt komplicerad utbildning. Det handlar om lätthanterliga och lättrörliga vapen som dessutom är effektiva. En sådan försvarspolitik skulle på sikt möjliggöra en sänkning av försvarskostnaderna och en minskning av beroendet av utlandet.

Beträffande den proposition som vi nu på nytt behandlar, efter avslaget på propositionen i våras, är det mycket lätt att instämma med SAP:s talesman

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Eric Holmqvist när det gäller de ekonomiska tankegångar som ligger bakom propositionen. Det är märkligt alt det i en tid med inbesparingar på alla samhällslivets områden - inbesparingar som väldigt hårt drabbar många grupper och samhällsfunktioner av olika slag - finns ett område, ett departement, som inte alls drabbas. Den symboliska inbesparingen på 300 milj. kr. som återfinns i dens. k. sparplanen är ju i grund och bollen inte alls någon besparing. Man uppskjuter vissa investeringar på byggnadssidan osv. Kanske senarelägger man byggandet av några värn vid våra kuster. Man skjuter kanske renoveringen av några kasernbyggnader till litet längre fram på 1980-lalet. I realiteten är del inle fråga om någon minskning av försvarskoslnaderna, och del är naturligtvis inle heller tänkt all del skall vara det. Men för skams skull kunde man inte lämna försvarsdepartementet helt utanför när man gick ut och krävde alt svenska folket skulle hålla igen och minska sina utgifter.

Vi har i vår motion, precis som tidigare, fört fram våra åsikter om hur det svenska försvaret bör se ut. Vi anser alt man i första hand skall låsa ramarna vid den nuvarande nivån. I likhet med vad ÖB föreslår i sitt lägre alternativ kan t. o. m. vi till atl börja med tänka oss en försvarsram på 13-miljardersnivån. Det gäller mycket höga belopp, som ger väldigt stora påfrestningar på samhällsorganisationen. Men man kan utgå från den nivån, och det behöver inle betyda, såsom utvecklas i ÖB:s perspeklivplan del 2, att försvaret kommer atl klappa ihop. Långtifrån: del går att spara mycket på den militära sektorn. De förslag som vi lagt fram i motionen har vi tidigare fört fram, och vi kommer att fortsätta att föra fram dem.

Om vi skall få en realistisk försvarspolitik, som verkligen är till för alt försvara Sverige - och inte för att gynna rustningsindustrin i Sverige eller för all vi skall försöka leva upp till något slags gammall ideal från 1950-lalel om atl Sverige skallkunna avvisa invasioner till varje pris och sådana mystiska tankegångar - måste vi få ett nytänkande inom försvarssektorn. Vi måste få en överflyttning av medel från den militära sektorn till de civila delarna av totalförsvaret, något som minskar sårbarheten och bygger upp den första försvarslinjen i samhället självt. Först då vi har byggt upp den kan del vara motiverat atl börja tala om vad vi skall salsa på den militära sidan. Atl vi, som nu, låter 16 miljarder av ungefär 18 för hela totalförsvaret gå till del militära försvaret kan inte tolereras i fortsättningen. Del måste bli ell omtänkande.

Vi kommer självfallet att stödja den socialdemokratiska reservationen när den kommer upp till omröstning. Den innebär ändå en inriktning mot en vettigare och mer realistisk försvarspolitik än del förslag som den borgerliga regeringen och dess moderata försvarsminister lägger fram.

Anf, 6 PER PETERSSON (m):

Herr talman! Såsom har framgått av de båda föregående talarnas inlägg har den fråga vi nu behandlar också tidigare varit föremål för riksdagsbehandling - inte mindre än två gånger år 1980. Jag vill därför börja med alt påminna kammarens ledamöter om förhistorien.

I budgetpropositionen 1980 föreslog regeringen som vanligt atl riksdagen beträffande det militära försvaret skulle fastställa en utgiftsram för nästkommande budgetår och godkänna riktlinjer för den fortsatta utvecklingen. Till dessa riktlinjer hörde på vanligt sätt en femårig ekonomisk planeringsram.

Dessa förslag behandlades av kammaren den 13 maj på grundval av försvarsulskotiels belänkande 1979/80:13. Belänkandet var indelat i punkter.

Punkten om det militära försvarets fortsatta utveckling innehöll en rad olika planeringsfrågor, personalfrågor och frågor om värnpliktsulbildning m.m. Vid den punkten fanns fyra socialdemokratiska reservationer i skilda delfrågor. En gällde den fråga vi nu ånyo riksdagsbehandlar. Riksdagen fattade i denna fråga i en votering beslut i enlighet med regeringens förslag. I en senare behandlad reservation, som gällde enbart motiveringen beträffande kostnadsbesparingar och personalminskningar, stannade riksdagen vid lika röstetal.

I del lägel yrkade en borgerlig ledamot återförvisning till utskottet. Voteringen därvidlag gällde hela punkten - alltså även den fråga vi nu ånyo riksdagsbehandlar. Återförvisning beslöts.

Den 21 maj förelåg ell nytt betänkande, nr 19, till behandling i kammaren. Utskott och reservanter vidhöll sina ståndpunkter från föregående betänkande.

Vid voteringen denna gång blev det beträffande det första av de 24 momenten - den fråga vi nu behandlar - lika röstetal i kammaren. Vid lotlningen segrade reservanterna, i alla övriga rnoment beslöts enligt regeringsförslagel. Riksdagen hade därmed beslutat om en ekonomisk planering för fem år som dels stämde illa överens med den utgiftsram för 1980/81 som man redan hade beslutat om, dels innebar avvikelser från 1977 års femåriga försvarsbeslut. Klart är också att voteringsmissarna såväl den 13 som den 21 maj var helt oavsiktliga.

Regeringen har mot den bakgrunden i proposition 1980/81:4 ånyo föreslagit riksdagen att godkänna de förslag till riktlinjer för det militära försvaret som följer av 1977 års riksdagsbeslut om femårig ekonomisk planeringsram, dvs. atl ramen för liden 1980/81-1984/85 skall vara 68 247 milj. kr.

Socialdemokraterna vidhåller sin uppfattning att femårsramen skall vara ca 2 miljarder lägre.

Vänsterpartiet kommunisterna har, som framgått av Oswald Söderqvists anförande, använt möjligheten atl motionera och väckt en lång försvarsmotion, där de bl. a. föreslår drastiska minskningar av försvarels ekonomiska ramar och framför förslag om mycket mindre resurser till flyg och pansar.

Oswald Söderqvist har här också lämnat en beskrivning av regeringens avsikter som inle alls stämmer med verkligheten. Han har vidare refererat till ett program i TV om det ekonomiska försvaret, där del också finns mycket alt tillägga. Det programmet gav icke en riklig bild av det ekonomiska försvarets

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

arbete och läge.

De frågor som Oswald Söderqvist i övrigt väckte vad det gäller försvarets framtid - hur det skall vara utformat och hur det skall utrustas - är frågor som just nu prövas av 1978 års försvarskommitté. Men jag vill påstå att vpk:s agerande i dag liksom tidigare sker helt utan hänsyn till Sveriges säkerhetspolitiska läge. Vpk;s motion har också avstyrkts av ett enhälligt försvarsut-skoft.

Vad har hänt i fråga om Sveriges säkerhetspolitiska läge efter 1977 års försvarsbeslut om en femårsram eller efter vårens riksdagsbehandling? Har det hänt någonting i vår omvärld som ger anledning till minskning av vårt försvar? Svaret är nej. Tyvärr har utvecklingen i världen medfört en ökning av riskerna för vår framtida fred och frihet.

Sanningen är den att såväl NATO som Warszawapakten har starka militära förband mstade för omedelbar krigsinsats i Europa. Såväl NATO som WP har bindningar till andra delar av världen, där den akuta oron är större än i Europa. Det pågår öppet krig mellan två viktiga oljeländer, Irak och Iran. Även Sovjets invasion i Afghanistan fortsätter. Nya oroshärdar har tillkommit utöver de tidigare - Mellanöstern, Afrikas horn, södra Afrika och Bortre Indien med Kampuchea, dvs. förutvarande Cambodja.

Bristen på olja ökar också spänningen i världen och mellan världens stora stater.

Enligt min mycket bestämda mening har spänningen och därmed krigsriskerna i världen ökat i förhållande till bedömningen såväl år 1977 som våren 1980.

Jag vet hur angeläget det är med en långsiktig planering för vårt försvar. Jag beklagar att socialdemokraterna vidhåller sitt förslag om en minskad ram till försvaret.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess betänkande nr 1.

Anf, 7 ERIC HOLMQVIST (s) replik:

Herr talman! Jag undrar om förhistorien till det här egentligen förtjänar att hållas vid liv i folks minne. Jag tror knappast det. Hade inte herr Lidgard i sitt nit restsig upp och begärt återförvisning av ärendet i en bagatellfråga, hade vi sluppit ifrån denna diskussion. Vi kan ju inte göra något åt riksdagens arbetsformer, eftersom det i riksdagsordningen är föreskrivet hur vi skall handla. Jag vill bara till Per Petersson säga att jag inte tror att vi tjänar någonting på att fortsätta debatten om vem som bar skulden.

Jag har i mitt inlägg avstått från att gå in på vår säkerhets- och försvarspolitik - den får vi möjlighet att återkomma till - utan har bara velat anknyta till den proposition som föreligger och där vi har att behandla ramarna för försvaret. Jag vill inle göra anmärkningar mot dem som tar tillfället i akt att här ta upp en försvarsdiskussion - det må man ha rätt att göra - men själv avslår jag från att gå in i den debatten.

Däremot vill jag gärna säga till Per Petersson, med anledning av det han slutade med att säga, att det ju ständigt, ja, under så lång tid som jag har erfarenhet av i mitt riksdagsarbete, har funnits differenser mellan vad

moderaterna - det tidigare högerpartiet - velat ge åt det militära försvaret och vad vi från socialdemokratiskt håll har velat ge. Det har också varit skillnader mellan moderaterna, folkpartiet och centern i de här frågorna. Man skulle kunna uttrycka del så, att de 300 miljoner som man nu tar bort gör alt man kanske kan tala om en försvarspolitik som, om den skulle fortsätta på den nivån, närmast skulle svara mot en linje som centern och folkpartiet har företrätt tidigare.

Stabiliteten i planeringen vill vi inte gå ifrån. Jag är i verkligheten tvärtemot mycket angelägen att bevara den. Det är också av det skälet som jag varnar för atl börja laborera med helt nya principer när det gäller de tal som vi skall lägga till grund för vårt agerande. Sådant handlande tycker jag är allvarligt, och jag undrar om det inte finris anledning också för andra att fundera över om man inte då har frångått principerna i det hittillsvarande planeringssystemet.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Anf. 8 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag instämmer gärna med Per Petersson när han säger att det säkerhetspolitiska läget har försämrats och att spänningarna internationellt har ökat på ett mycket oroväckande sätt under de senaste åren. Jag har inte alls någon skiljaktig bedömning när det gäller de sakerna.

Men, Per Petersson, det hjälper inte om vi satsar ytterligare några miljoner eller t. o. m. någon extra miljard på det svenska försvaret i ljuset av det försämrade internationella läget. Det förbättrar inte vår säkerhetspolitiska situation. Det var det som jag ville försöka att - för vilken gång i ordningen vet jag inte - påpeka i mitt första inlägg. Så länge vi inte kan organisera vårt samhälle så att det klarar ens en fredskris utan allvarliga verkningar, hur i Herrans namn skall vi då kunna klara ett krigsförhållande, om vi inte ordnar vår försörjning av viktiga samhällsfunktioner på ett bättre sätt än vad vi har gjort i dag? Del är meningslöst att tala om att vi måste bibehålla eller t. o. m. öka anslagen på den militära sidan, när effekten av alla de miljarder som slängs ut där samtidigt undergrävs av den utveckling som samhället genomgår, med allt större sårbarhet på en mängd olika områden - som jag inte skall ta upp här i dag men som jag får återkomma till senare. Det förbättrar inte vår nationella säkerhet att satsa flera miljarder på ett militärt försvar- som dessutom i sig självt på grund av den teknologiska utvecklingen blir alltmera sårbart och ömtåligt vid avspärrningar, drivmedelsbrist osv. Det är ju där felet ligger.

Det är sant att detta är en stor fråga att ta upp - det är hela vår försvarspolitiska idéinställning. Men vi kommer att göra det, därför att de här frågorna är alldeles för vikfiga för att vi skulle underlåta att ta tillfället i akt alt debattera dem.

Jag vill gärna notera vad Eric Holmqvist här sade - det understryker vad jag framhöll i mitt första inlägg: Det finns och har alltid funnits två tydliga linjer i den svenska försvarsdebatten. Det finns en högerlinje, som alltid har följts av Per Petersson och Eric Krönmark och av era företrädare i det gamla högerpartiet. Ni fullföljer denna tradition. Det finns också en vänsterlinje,

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

som förordar en annan utveckling.

Sedan några ord om det ekonomiska försvaret, Per Petersson. Jag har arbetat nästan hela milt liv på underhållssidan inom det svenska militära försvaret. Jag har arbetat inom många militärområden - i övre Norrland och i östra milo i Strängnäs. När jag inle sitter i riksdagen arbetar jag inom civilförsvaret med del ekonomiska försvaret. Del som sades i det där TV-programmet kunde jag ha talat om för Per Petersson för flera år sedan -del är sant, och så ligger del till med den saken.

Innan jag slutar vill jag yrka bifall till vår motion 9, något som jag glömde atl göra i mitt första inlägg.

Anf, 9 PER PETERSSON (m) replik:

Herr talman! Först till Eric Holmqvist. Jag noterar alt Eric Holmqvist inte bestred min beskrivning av hur det här hade gått till, dvs. att vi en gång i riksdagen har fattat ett majoritetsbeslut om den här femåriga ramen och atl vi sedan kom i lollsitualion, där regeringens förslag förlorade.

Sedan sade Eric Holmqvist atl det är moderaterna som driver en viss försvarspolitisk linje. Jagvill erinra om alt det förslag som jag nu är talesman för bygger på ett förslag i ett betänkande av 1974 års försvarskommitté, där moderater, centerpartister och folkpartister stod eniga bakom ett uttalande som resulterade i det regeringsförslag som trepartiregeringen lade fram år 1977. Försöket atl ulmåla det hela som om moderaterna hade en annan mening när det gäller det nu aktuella försvarsbeslutet bygger på en helt felaktig beskrivning av vad som förekommit.

Sedan tycker jag, Eric Holmqvist, alt det är beklagligt all socialdemokraterna trots den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen - en utveckling som inte ens Oswald Söderqvist försöker bestrida - ändå vidhåller all vi skall ha en lägre satsning på det militära försvaret.

Oswald Söderqvist sade all vpk länge har förfäktat en annan mening om vårt försvars utformning. Ja, del har vi alla tagit del av. Alla vpk-förslag som behandlats av försvarsutskottet har där fått enhälligt avstyrkande.

Försvarels framtida utformning, som Oswald Söderqvist också var inne på, är en fråga som behandlas av 1978 års försvarskommillé. Jag vill till sist erinra Oswald Söderqvist och andra i kammaren om atl del första belänkande som denna försvarskommitté avgav var enhälligt.

Anf, 10 ERIC HOLMQVIST (s) replik:

Herr talman! Till Per Petersson vill jag säga atl man verkligen inle får göra en så enkel bedömning av vår försvars- och säkerhetspohtik som han gör. Det förhållandet att vi kan ha delade meningar om något hundratal miljoner till det militära försvaret har ingenting med detta att skaffa. Styrkan i det svenska försvaret bärs upp av att vi under årtionden kontinuerligt kunnat bygga upp våra försvarsresurser. De finns där, och ingen kan la dem ifrån oss. Del är möjligt att den tekniska utvecklingen en gång i framtiden kommer att göra en hel del av dessa satsningar meningslösa. Men jag vill varna för att man på grund av differenser av det här slaget går ut och säger att det är fråga

om olika ställningstaganden när det gäller vår säkerhetspolitik. Det innebär alt man bedömer den här frågan helt felaktigt. Våra resurser för atl försvara oss har ingenting all göra med all vi diskuterar några hundratal miljoner för framliden. Det är inle på något sätt avgörande.

Anf. 11 PER PETERSSON (m) replik;

Herr talman! Jag är glad över att Eric Holmqvist också är beredd all la intryck av den säkerhetspolitiska utvecklingen, och jag är glad all höra att Eric Holmqvist också menar att del är eft värde atl ha en fast och god planering i försvaret. Jag tycker del är riktigt av riksdagen all nu fullfölja det femåriga försvarsbeslut som vi fattade 1977 och inle låta det ändras av voleringsmissar.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Anf. 12 Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! De mera övergripande försvarspolitiska debatterna har vi ju regelmässigt under våren här i riksdagen. Jag hade därför inle tänkt lägga mig i den här debatten, men efter all ha lyssnat till vissa uttalanden finner jag del nödvändigt atl göra ett par enkla deklarationer.

Eric Holmqvist menade alt vi från regeringens sida genom all följa den här linjen har frångått principerna i försvarets ekonomiska planeringssystem. Jag vill bestämt säga alt så är icke fallet.

Vi har i samband med besparingspropositionen lagt fram ett förslag till besparingar även på försvarels huvudtitel - besparingar på 300 milj. kr. -vilket är möjligt genom alt det kompensationssystem som vi har inle fungerar helt tillfredsställande tidsmässigt i takt med prisutvecklingen. Del innebär alt det just för del kommande budgetåret är möjligt atl göra en sådan här reducering av försvarsulgifterna på områden som icke drabbar personal, icke drabbar utbildning och icke drabbar materiel, och det stör således inle på något sätt innehållet i den långsiktiga planeringen. Om del däremot skulle bli så atl riksdagen återigen fattar beslut om den planeringsinriktning som Eric Holmqvist förordar skulle detta däremot innebära ett klart trendbrott i det militära försvarets planering, för i så fall skall försvarsulgifterna från nästa budgetår reduceras med ca 600 milj. kr., oeh jag garanterar att det icke kan ske ulan all det inverkar just på utbildning och materiel. Del får alltså direkt inverkan också på den framtida krigsorganisationen.

Vi har systemet all vi tar ställning till den långsiktiga planeringsinriktningen vart femte år, och nästa femåriga försvarsbeslut förbereds L n. i en pariamentarisk försvarskommillé. Skulle del bli så alt vi nu gick ner på en planeringsinriktning enligt socialdemokraternas förslag, som för en femårsperiod innebär ca 2 miljarder kronor, finns det inte möjlighet att säga annat än atl ändringen blir ganska genomgripande.

Nu är del ju tekniskt-formellt på del viset all vi skall falla ett försvarsbeslut våren 1982, så några direkt vådliga konsekvenser skulle inte uppslå, eftersom beslutet i dag bara har betydelse för nästa budgetår. Men jag vill hävda atl skulle riksdagen återigen falla beslut om alt välja den socialdemokrafiska planeringsnivån, då har man faktiskt frångått inriktningen i planeringssyste-

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

mel, och det är det som skall vara styrande.

Jag skall inte gå in på den säkerhetspolitiska bedömningen. Men jag vill säga alt det tycks vara en samstämmig uppfattning över partigränserna - jag tror vi kan vara överens om det - att del säkerhetspolitiska läget i världen i dag är bekymmersamt. Delvis gäller det förhållandena i områden som inte ligger så långt ifrån oss. Och hur sådana här beslut uppfattas i utlandet är en faktor av myckel stor psykologisk betydelse.

Skulle den svenska riksdagen besluta att sänka ambitionerna i planeringsinriktningen för det militära försvaret, då bidrar vi sannerligen icke till alt öka stabiliteten i vår del av världen. Vi har faktiskt en skyldighet alt leva upp till det ansvar vi har när det gäller att främja stabilitet. Utan stabilitet kan vi aldrig nå det övergripande målet, nämligen atl åstadkomma avspänning. Det är ju också ett mål som vi alla är överens om.

Anf, 13 ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag lovar kammarens ledamöter att jag inte skall ta upp den här inviten till en debatt om vår säkerhets- och försvarspolitik i stort utan att jag bara skall nöja mig med det som jag har tagit upp förut.

Jag vill erinra försvarsministern om att tillvägagångssättet hittills vid förhandlingar av olika slag när det gällt försvarsramarna har varit att man har kommit fram till ett belopp. Ibland har del varit möjligt att förena partierna, ibland har man inte kunnat bli ense om en mening. Men man har fixerat sina ståndpunkter i vissa belopp, som har skrivits in i förslaget. Sedan har man varit överens om atl till delta skall komma en garanti för att penningutvecklingen icke skall rubba förutsättningarna. Ibland har vi också haft ett tillägg för de särskilda kostnaderna för den tekniska utvecklingen. Men vad man gör nu är alt frångå själva ställningstagandet och säga atl del här inte gäller mer än att det kan ingå i detta pristillägg. Det är ju i verkligheten att dra ner i fråga om den faktor som man har varit överens om - hur kompensation skall ske. Man behandlar inle den faktorn med den respekt som jag tycker man skall visa, ulan man säger all det får bli vad det kan och att delta inle är någonting atl fästa sig vid.

Jag är övertygad om atl de insiktsfulla - del här är en komplicerad historia - som läser riksdagsprotokollet kommer att ge mig rätt i min beskrivning, att den väg som försvarsministern nu slår in på innebär helt nya principer.

I övrigt skall jag inle fortsätta debatten på den här punkten.

Anf, 14 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är märkligt att höra regeringens representanter - eller jag skall kanske snarare säga moderata samlingspartiets representant - i den här debatten. Det är som om jag talade för döva öron. Man vill inte gå in på någon som helst debatt om den allvarliga fråga som jag har tagit upp. Om vi nu är överens om atl del är ett säkerhetspolitiskt skärpt läge och att vi behöver offra mer för vår nationella säkerhet, så är det meningslöst att offra miljarder ytterligare på att bygga ul när del gäller flygplan och sådana saker. Det kommer inte atl öka vår nationella säkerhet, eftersom samhället i övrigt

är så sårbart och så utsatt för de allra minsta störningar.

När det gäller det ekonomiska försvaret hörde jag försvarsministern i TV. Det var ett ganska ynkligt framträdande, måste jag säga. Där visades tydligt och klart atl försvarsministern inte visste ett dugg om hur han skulle hantera den här frågan - att det ekonomiska försvaret och folkförsörjningen är i så miserabelt skick.

Jag vill läsa upp vad överstyrelsen för ekonomiskt försvar sade i budgetpropositionen i år - proposition 100, bilaga 14, handelsdepartementet:

"I fråga om svensk samhällsutveckling konstaterar ÖEF bl. a. att strukturförändringarna inom svensk industri har lett till färre och större produktionsenheter och mer specialinriktad produktion. Näringslivet har i växande grad blivit beroende av jämn och säker tillförsel av råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar från utländska leverantörer. Exportberoendet har ökat i takt med att grenar av industrin krävt större marknader än den som Sverige utgör. Vissa försörjningsviktiga varor och tjänster produceras av allt färre svenska företag. I vissa fall har tillverkningen helt lagts ner. Denna utveckling, som enligt tillgängliga prognoser i flera avseenden kommer att fortgå under överskådlig tid, innebär enligt ÖEF problem för försörjningsberedskapen."

Men ni stiger upp här i talarstolen och pratar som om delta inle skulle spela någon roll. Ni talar om att det måste anslås fler miljarder till del militära försvaret. Vad skall ni ha dem till?

Alla som är tillräckligt gamla för att komma ihåg kriget 1939-1945 minns symbolen den svenska igelkotten. Det var en bra symbol, ett uttryck för den svenska viljan att försvara sig, med taggar åt alla håll. Vi kan naturligtvis bygga ut den svenska igelkotten och gödsla landet med kanoner, flygplan och sådana saker, men om igelkotten under är död hjälper det inle atl skinnet är taggigt. Då har man bara att rulla över den på rygg och äta upp den. Det är den saken frågan gäller - inte om 500 eller 600 miljoner skall anslås hit eller dit till ramarna för det militära försvaret. Vi skall inte föra en debatt som ligger utanför vad det verkligen handlar om.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

Anf, 15 Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Först några ord i den seriösa delen av den här debatten, och då skall jag vända mig till Eric Holmqvist.

Jag vill gentemot vad Eric Holmqvist sade framhålla atl det föreliggande förslaget faktiskt inte innebär något brott mot principerna i del långsiktiga planeringssystemet. Det är helt klart att det finns bristområden inom det militära försvaret, på grund av atl priskompensalionssystemet under framför allt de två första åren av den innevarande försvarsbeslulsperioden inte kunde förhindra rätt stora underskott. Det innebär all vi icke har kunnat infria vad riksdagen trodde att vi skulle infria när beslutet fattades våren 1977. Del finns alltså i och för sig sakliga skäl som talar för att vi inte skulle ha gjort några som helst besparingar på det militära försvarets område. Men jag vet atl Eric Holmqvist och jag är 'överens om atl en nations ekonomiska styrka

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling

också är en säkerhetspolitisk faktor. När del nu fanns en praktisk möjlighet all göra denna besparing på 30Q milj. kr. utan att den fick konsekvenser för effekten i fråga om krigsorganisationen ansåg jag atl vi bör acceptera den. Del gläder mig att när det gäller åtgärden som sådan tycks Eric Holmqvist och jag vara helt överens.

Sedan till Oswald Söderqvist, som tar upp hela totalförsvarets avvägnings-problem. Det har han formell möjlighet att göra. Jag tycker att tidpunkten kanske inte är rikfigt väl vald alt ta upp en sådan övergripande försvarspolitisk och säkerhetspolitisk debatt. Låt mig bara säga att här i Sverige är vi i det läget alt ingen lotalförsvarsgren har sådana förhållanden att vi kan påslå all de är helt tillfredsställande. Det finns brister i det militära försvaret, och det finns brister i de andra totalförsvarsgrenarna. Det finns brister i fråga om del ekonomiska försvaret - det har jag också varit medveten om. Jag vill å andra sidan eftertryckligt framhålla att Sveriges ekonomiska försvar på grund av sin planering och på grund av vårt lands speciella förutsättningar dock är ett av de bästa ekonomiska försvaren i hela världen.

Frågan om samhällets sårbarhet har vi uppmärksammat och söker finna botemedel mol sedan några år fillbaka. Låt mig här från kammarens talarstol passa på att säga att det TV-program som här har apostroferats sannerligen inte fillhör de sakligaste som har producerats i Sveriges television. Det var ett program som i sig var tendentiöst. Del är inte genom att åberopa sådana inslag i debatten som vi skall åstadkomma förbättringar i det svenska totalförsvaret. När herr Söderqvist i en polifisk debatt använder så vårdslösa uttryck att han säger atl jag företräder en linje som gödslar det här landet med kanoner, tycker jag det är meningslöst att fortsätta debatten med honom. Jag skulle bara vilja ställa frågan: Vilka intressen är del man företräder, om man behöver använda sig av en sådan argumenlationsteknik när vi diskuterar en fråga som vanligtvis här i landet och i alla andra länder betraktas som en av de mest seriösa?

Anf. 16 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Det är ju ett känt debaltknep att kringgå sakfrågan om den är besvärlig och i stället tala om diverse andra saker. Då tillgriper man knep som att avfärda debaltmotståndare som icke seriösa och alt beskylla framföranden i massmedia som enligt min mening är myckel välunderbyggda - och jag vågar påstå att jag mycket väl känner till de här sakerna - för atl vara tendenfiösa och kallar dem övertramp.

Försvarsministern lar däremot inte upp den sakliga debatten om hur allvarligt delta läge är, trots att jag fört den med utgångspunkt från citat ur regeringens egen proposifion! Vi kommer inte längre i den här debatten, eftersom moderaternas företrädare anser att lösningen på alla säkerhetsproblem framför allt ligger i en ökning av det militära försvaret. Del har ni alltid gjort, och det fortsätter ni med. Ni är högerlinjen i den svenska försvarsdebatten.

Jag sade inte alt Eric Krönmark hade sagt atl landet skulle späckas med kanoner. Jag sade att man kan späcka landet med kanoner, flygplan och

annat - på en sådan punkt bör man inte behöva bh felciterad - men att del inle hjälper om samhället där under är så svagt att det brakar ihop.

Den här debatten får vi säkert anledning att fortsätta vid andra tillfällen. Jag är också övertygad om alt svenska folket nu är myckel mera medvetet om de här problemen än det var under de goda åren på 1950- och 1960-lalen, när del fanns pengar att ganska urskillningslöst slänga ut på de här sakerna ulan att la hänsyn till samhällsutvecklingen i övrigt.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls med 308 röster mot 21 för motion 9 av Lars Werner m. fl.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mol 164 för reservationen av Eric Holmqvist m. fl.

8 § Sölvbackaströmmarna

Föredrogs civilutskottets betänkande 1980/81:3 om en överenskommelse angående Sölvbackaströmmarna (prop. 1980/81:26).

Anf, 17 PER BERGMAN (s):

Herr talman! "Sölvbacka i våra hjärtan" kan man säga var förtecken för debatten här för ett år sedan, och beslutet gick i samma riktning. Då förde vi en rätt intensiv och ingående debatt om det önskvärda i att bevara Sölvbackaströmmarna. Den som läser protokollet från debatten förra året finner att alla egentligen ville bevara Sölvbacka. Man tyckte alt det var värdefullt att göra det - stora naturvärden och andra viktiga intressen stod på spel. Alla log nu inle konsekvensen av det, men gudskelov blev det majoritet för slåndpunklslagandet atl fullfölja önskemålet och talet om atl rädda Sölvbacka.

Utgångspunkten var ett beslut av den dåvarande folkpartiregeringen -salig i åminnelse, höll jag på all säga - om att medge Trångfors AB alt bygga Ul strömmarna, trots atl praktiskt taget alla som haft att yttra sig i frågan sagt nej: vattendomstolen, naturvårdsverket osv.

Del beslutet upprörde många, också många riksdagsmän - ur alla partier, utom folkpartiet förstås. Ja, det kanske upprörde folkparfisterna också, men de visade det inte i handling. Företrädare för alla andra parfier väckte motioner i vilka krävdes att man inle skulle bygga ul.

När frågan var uppe i civilutskottet kunde vi med den saklighet som vi måste iaktta notera att vi inte kunde göra någonting åt företagets tillåtlighet. Den saken hade avgjorts av regeringen i laga ordning, fast det hade gått på kryckor. Vi kunde alltså inte ändra det beslutet. Även om man ville ändra den fysiska riksplaneringen, så hjälpte inte det.

Då sade vi oss atl man måste ta fill någonfing alldeles speciellt, och vi

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

bestämde oss för "extraordinära åtgärder för detta undanlagsfall", som det slår i utskottets betänkande. Vi bestämde oss för att finna en väg ur den situafion som alla fann så olustig och förhindra att Sölvbacka byggdes ut.

Vi kom fram till atl man kunde försöka förmå Trångfors AB alt avstå från sin rätt. Det kunde ske enklast och snabbast genom att man förhandlade med företaget och erbjöd någonting som det kunde nöja sig med i stället för att bygga ut Sölvbacka. Det blev utskottets beslut, och det blev också riksdagens beslut.

Det var alltså ett klart och entydigt ställningstagande såväl från utskottets som från riksdagens sida. Kort därefter tillsatte regeringen en förhandlare, en man som skulle på regeringens vägnar föra talan i saken och försöka förverkliga riksdagens beslut.

Nu har jag litet svårt atl skilja mellan regeringen och den person som hade uppdraget att förhandla, för regeringen har ställt sig bakom det papper där han redovisar resultatet av sitt arbete. Trots det skall jag försöka avhålla mig från att utveckla min mening om själva förhandlingsprodukten. Den kunde bli föremål för många elaka kommentarer, men förhandlaren är inte här och kan inte yttra sig i kammaren, och jag skall därför avstå från det.

Men jag kan inte avstå från kritiken, för han var regeringens man, och regeringen har ställt upp bakom honom till punkt och pricka. Man har inte lagt till någonting och inle dragit ifrån någonting, så regeringen är ansvarig för allt vad som där står, sett ur den s. k. formella synpunkten.

Då vill jag bara notera två saker, för att inte fördjupa mig alltför mycket i den biten. Det är häpnadsväckande ting man kan iaktta. Jag avser dels den tolkning av riksdagens beslut som finns redovisad och som fullföljs i proposifionen, dels oviljan att fullfölja förhandlingarna trots att man har haft en förhandlingsvillig motpart - hade man inte haft det, kunde det ha funnits skäl för all inle fortsätta, men man hade alltså en motpart som var villig att förhandla.

Det står på ett ställe att uppdraget att förhandla om att bolaget avstår från sin rätt kan innefatta ell uppdrag om att bolaget endast delvis avstår från den rätten. Det hänvisas i promemorian till "vanligt juridiskt språkbruk". Jag har väl ibland sagt någon elakhet om juridik och juridiskt språkbmk och allt detta, men något oförskämdare har jag aldrig varit med om än den formuleringen. Det var naturligtvis inte avsett så, men i sak är det en förolämpning mot juridiskt språkbruk - som är något annat än detta. Jag skall inte försöka att karakterisera detta, men jag vill säga att det är upprörande att se hur man kan tolka riksdagens beslut på det här sättet. Man bygger likadant som man hade tänkt från början, men under en viss fid på året minskar man tappningarna litet grand, med ungefär 16-17 % ~ det skall alltså uppfattas vara delsamma som att avstå från sin rätt att inte bygga ul.

Det står också angivet att en företrädare för bolaget har upplyst förhandlaren om att Vattenfall myckel bestämt motsätter sig atl medverka genom att avstå från några rättigheter och att han därför inte ansett sig kunna gå närmare in på en sådan lösning. Det är väl också rätt märkligt. Här skall

staten tala med sina egna verk genom ett enskilt bolag, som kan sägas vara i intressekonflikt med staten. Om det är juridik så vet jag inte vad man skall ty sig till i sådana sammanhang.

Lägel i dag är att vi har en proposition, där det framgår att regeringen har avstått från att fullfölja riksdagens beslut. Redan på den grunden bör riksdagen kunna avvisa förslaget.

Med den utgångspunkten finns det egenfligen ingen anledning alt gå in på det som regeringen framlägger som sitt förslag och som karakteriseras som ett - det bjuder mig emot att ta ordet i min mun - minimilappningsalternaliv. Det sägs att man inte skall missbruka Guds ord, fast vi kanske gör det. Men svenska språket bör vi vara aktsamma om. Är det en minimitappning när man reducerar tappningen med 16-17 %? Skulle 83-84 % vara ett "minimum" i förhållande till 100 %? Jag vet inte om det är min brist på matematiska kunskaper eller juridisk begåvning som medför alt jag inle kan göra en sådan tolkning. Hade man handskats så med pengar hade del varit straffbart- då hade man säkerligen åkt in. Men ord, tankar och idéer får man tydligen handskas med hur man vill.

Man känner sig upprörd över det här försöket alt lura folk med alt kalla förslaget ett minimilappningsalternaliv. Kalla del vad det är i stället - det vore ett uttryck för stil.

Om det här är ett förslag som man skall ta på allvar måste jag säga all det har kolossala brister. Det täcker inte önskemålet alt rädda Sölvbackaströmmarna - naturvårdsintresset blir inte tillgodosett, och fisket blir inle bevarat. De som har intresse för det har framfört sina synpunkter förgäves. Och ersättningsbeloppet för det man får för pengarna är väldigt högt, även om det kanske inte är högt i sig. Och vi vet inte var ersättningsanspråken kommer att sluta heller.

Jag lyssnade på TV i går, där gammalt klokt, fint folk sade: Jag sätter mig i vägen när de kommer. Det gjorde de förra gången. Jag vet inle om de kommer alt göra det nu, men gör de det är det klart alt entreprenören inte godtar del som ett avbrott att ta igen sig på utan han vill ha ersättning för alt han inte kan fullfölja sitt arbete.

Detta har antytts med dunkla ord i skrivelsen till regeringen, men regeringen har inte sagt någonting om det. Det här problemet finns i alla fall, och självklart kommer skåningarna inte att acceptera ett kontrakt ulan alt ha garanfier för ersättning om arbetet avbryts på grund av att det blir sittningar och sådant där uppe. Vad allt detta kommer all kosta vet vi ingenting om.

Också skattefrågan är en s. k. delikat fråga. Jag kanske inle skulle beröra den, men det kan ju spela en viss roll vilken bedömning man gör av anslagets karaktär. Då börjar vi komma in på det här med skatleleknik, där vi brukar klandra det privata för dålig moral. Detta är också en oklarhet. Förslaget borde ha varit rent på den här punkten när vi nu har att la ställning till det. Men jag bortser från det - jag tycker att förslaget som sådant inte är värt en saklig behandling.

Det är klart att det här är en bekymmersam fråga framför allt naturligtvis

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

för centerpartiet. Vi fick häromdagen i pressen läsa ett TT-meddelande utsänt av en man som tyvärr inle heller kan delta i debatten. Jag beklagar all jag måste beröra sådana här saker, men jag gör det därför att den som stod bakom del här meddelandet är kanslichef på centerns partikansli. Jag förmodar all det finns ett samband med del som vi nu diskuterar, för han handlar naturligtvis inte på eget initiativ utan del sker någon form av samråd. Han har väl också ell visst inflytande på frågornas utformning innan de hamnar för avgörande i den här lokalen. Personen i fråga har alltså hållit ett tal, där han sagt vissa saker som egentligen är mycket upprörande mol bakgrund av all de sagts av någon som har den här ställningen. I andra sammanhang kan ju folk uttala sig och säga vad som helst, och vi får acceptera det, men har man en roll i det politiska livet måste man beakta del när man ullalar sig.

Uttalandet speglar något av de bekymmer som centern har i den här frågan. Där sägs om socialdemokraternas agerande och om den reservation vi har avgivit, atl detta är en stor bluff mol den svenska miljöopinionen. Jag vill med anledning av det säga atl en del centerpartister är experter när det gäller alt bluffa i miljöfrågor. Utan atl vilja ifrågasätta den här personens kompelens atl bedöma socialdemokraternas ställningstagande måste jag säga all uttalandet tyder på en stor osäkerhet, en stor ängslan och ett dåligt samvete inom den centrala cenlerparliledningen. För del är ju så atl del har motionerats av nuvarande centerpartistatsråd och av andra centerpartister-jag tänker inte bara på Anders Dahlgren nu - vilka har agerat i den här frågan och sagt sin mening. Man har sagt: Sölvbacka skall vi rädda! I valrörelsen var det ell stort nummer där uppe. Det gavs ut skrifter med samma budskap, vilka vände sig till ungdometi i Storsjö. Och del är klart alt detta är ell bekymmer för centern. Jag vet av egen erfarenhet alt del finns åtskilliga centerpartistiska riksdagsledamöter som är djupt engagerade i miljöfrågorna och som också vill rädda Sölvbacka. De har ulan tvivel ett mycket starkt personligt engagemang även i den här frågan, det är jag helt övertygad om. De har sill lilla helvete i dag, och de våndas inför den behandling av frågan som nu presenteras för oss. Jag tycker det är synd om dem, för de har naturligtvis en press på sig. Jag tvivlar alltså inle på alt de är djupt engagerade, utan jag vet alt de är det, efter de personliga kontakter och samtal om sådana här frågor som jag har haft med dem under årens lopp.

Sett mol den här bakgrunden är kanslichefens uttalande ett utspel. Han säger atl två saker kan rädda Sölvbacka: dels atl riksdagen fillgriper en speciallagstiftning för all förbjuda utbyggnaden och atl vi betalar vad domstolen kommer att bestämma, dels alt riksdagen anvisar 286 milj. kr. som skall ges till bolaget.

Man blir närmast beklämd när man hör sådana saker. Detta skall alltså vara de alternafiv vi har att la ställning till. Vet den här mannen vad det skulle innebära om vi tillgriper alternafivet med en speciallagstiftning? Vi skulle så att säga expropriera en rätt som samhället har gett ett förelag, ulan all ens ha försökt alt förhandla på de grunder som företagel vill förhandla på. Del

föreligger dessutom närmast grundlagshinder för det här, för man får inle sfifta lagar som riktas mot enskild person eller enskilt förelag eller som berör enskilt ärende. Det är klart att man kan stifta en lag med allmän karaktär, som sedan kan gälla i ett enskilt fall, och del skulle i så fall kunna tillämpas här. Detta är emellertid en konstitutionell fråga. Jag tycker i och för sig att den är intressant, men den är ändå en abstraktion. Vi skall i vilket fall inte handskas med frågorna på det här sättet. Jag föreställer mig alt personen i fråga är rätt ensam om den här bedömningen, och jag är glad att ingen riksdagsman har fört fram att man skall tillgripa det här medlet, som ju innebär ett brott mol vår rättstradition.

Det andra allernativel som angavs är ju lika dumt, för del finns ingen mottagare av de här 286 miljonerna. Och hur har man då kommit fram till det beloppet? Jo, det är ett sätt all beräkna som har praktiserats av många i del här sammanhanget. Men del finns som sagt ingen som vill ta emot dessa pengar.

De två förslag till atl rädda Sölvbacka som har framförts genom den här mannen framstår alltså - för att använda det ullryck som använts om annat av honom själv - som bluff.

Men, herr talman, del förhåller sig så alt riksdagen klart och entydigt har uttalat alt Sölvbacka inle skall byggas ul. Riksdagen har anvisat en framkomlig väg att förhandla. Företagel, Trångfors AB, är villigt att förhandla. Men företaget vill inte ha pengar, utan elkraft i någon form, och det bör då prövas om den förhandlingssilsen är möjlig att genomföra. Jag tror, utan att jag trängt in i detta, att den är möjlig att genomföra, för staten disponerar ju genom Vattenfall en rad resurser av olika slag. Vi kan så att säga göra ett byte med vara mot vara, och då är saken klar, tycker jag. Men det är ju en förhandUngsfråga och bör tas upp till diskussion. Framför allt får del inte, som framskymtar i del här materialet, vara avgörande att Vattenfall inte vill. Inte skall de statliga verken styra riksdagen. Tvärtom är det vi som skall styra dem. Jag fattar inte den slätstrukenhet som propositionens material vittnar om i den här frågan.

Herr talman! Saken är skäligen enkel. Riksdagen har fattat ett beslut som är klart och entydigt, och riksdagen har givit regeringen ett uppdrag som också är klart och entydigt. Jag hoppas alt regeringen fullföljer förhandlingarna, eftersom jag hoppas att riksdagen fattar det beslutet, och atl regeringen gör del ulan alt känna atl prestigen har blivit kränkt, något som naturligtvis kan spela en viss roll för regeringen i den här frågan. Jag hoppas att regeringen respekterar den parlamentariska principen i del här samhället, alt har riksdagen fattat ett beslut, får det också gälla vid själva tillämpningen. Så svårt kan det inle vara.

Med del sagda yrkar jag, herr talman, bifall till reservationen.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf, 18 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Beslutet om Sölvbackaströmmarnas vara eller inte vara måste grundas på en allsidig bedömning och på värderingar av olika faktorer. Det gäller värderingar och faktorer beträffande naturvården, möjligheten till

5 Riksdagens protokoll 1980/81:25-28

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

fritid och rekreation, energi, ekonomi och sysselsättning. Del gäller sådana bedömningar och värderingar på lång sikt av hur en hel bygds framtid skall gestalta sig.

Ställningstagandet i dag har en stor och avgörande betydelse för befolkningen i Storsjö kapell med omnejd. De klart uttalade protesterna mot en utbyggnad får inte nonchaleras, och det vore en ulmaning och ett övergrepp mot den berörda befolkningen alt inte ta vara på möjligheterna att bevara Sölvbackaströmmarna.

Vänsterpartiet kommunisterna har under alla år som den här frågan har diskuterats varit konsekvent och hela tiden agerat för en nära nog enig folkopinions mening och för alt denna folkopinions vilja skall respekteras. Vi hävdar all den lokala opinionen måste tillmätas betydelse inte bara i olika deklarationer, valprogram och utfästelser i form av uttalanden och löften ulan också i praktisk handling. Demokrati, miljö- och förnuftsskäl måste få bestämma, inle olika ekonomiska vinstbegär i form av kraflverksinlressen. Varje lösning av Sölvbackaproblemet som går mol den berörda befolkningens stora majoritet och är mot dess vilja är oacceptabel.

Trots atl det har gått ett och ett halvt år sedan folkpartiregeringens panikartade och oförklarliga beslut att fillåta utbyggnad, har man tydligen inget lärt av misstaget. Man är ovillig atl rätta till misstaget, som för alla insiktsfulla bedömare måste vara uppenbart. I stället för att man erkänner ett misstag och söker medverka till en bra lösning får prestigehänsyn bestämma partiets och även trepartiregeringens handlande.

Mest förvånande är ändå att centerpartiet i denna fråga, mot bakgrund av sitt tidigare agerande och med en partimotion som gick emot en utbyggnad, med sin allmänna policy i miljöfrågor, inle har använt sig av möjligheten alt ta sig ur de högerströmmar man hamnade i under fjolåret. Riksdagens beslut den 21 november förra året var då den enda möjligheten atl stoppa en utbyggnad. Jordbruksministern Anders Dahlgren, som därmed fick ell utsökt tillfälle att medverka till en bra lösning i linje med vad centerpartiet och han själv ofta uttalar sig för, har tydligen inte använt sig av dessa möjligheter. Han har exempelvis inte redovisat vilka förutsättningar som finns all lösa Sölvbackaproblemet med hjälp av de två kraftverk i Lagan som Sydkraft arrenderar.

I dagspressen har nyligen redovisats alt kraftverken Karsefors och Laholm i Lagan arrenderas av Sydkraft sedan ett tjugotal år tillbaka för f. n. 173 500 kr. per år. En lösning innebärande att Trångfors moderbolag Sydkraft skulle la över dessa av Vattenfall, och därmed få den ersällningskraft som bolaget helst vill ha, framstår som en realistisk möjlighet, men jordbruksministern har hittills inte redovisat några omständigheter kring eller bedömningar av en sådan möjlighet. De kostnader detta skulle kunna medföra skulle, såvitt man av tillgängliga uppgifter kan få fram, bli mycket lägre än de fantasibelopp som redovisas i regeringsförslaget och som man skulle få betala som ersättning för att avstå från utbyggnad av Sölvbacka - 286 milj. kr. - eller de 69,7 milj. kr. regeringens minimilappningsalternaliv skulle kosta.

Herr talman! I den pressade situafion som regeringspartierna, och kanske

framför allt centern, befinner sig i har man inte dragit sig för att beskylla vpk och socialdemokraterna för alt bluffa om Sölvbackaströmmarna, och man har gjort gällande all våra molionsförslag inle har ell sådant innehåll att de innebär ett nej till utbyggnad. Motionstext, yrkanden och reservationen till del betänkande vi nu behandlar visar alt man har fel och alt de som vill rädda Sölvbackaströmmarna från utbyggnad bara har ett val, nämligen att rösta med reservationen. Kravet atl regeringen skall förhandla fram en lösning kvarstår, och del finns gott om lid för sådana förhandlingar.

De påstådda fördelarna med regeringsförslagets minimilappningsalternaliv är inle några fördelar. Påslåendet om att fisket skulle bevaras i stort sett oförändrat är helt felaktigt. Man kan klart konstatera att strömfisket inte kan bevaras ulan troligen kommer all totalförstöras.

Landskapsbilden, de levande forsarna, skall bevaras, heter det. I själva verket försvinner forsarna.

Nya arbetstillfällen skapas, sägs det. Ja, det är riktigt, men alla tidigare erfarenheter visar all dessa knappast blir beslående för någon längre tid.

Landet får ett visst energitillskoti, anförs del vidare. Tillskollel blir oerhört marginellt och väger lätt i jämförelse med den naturförstörelse som sker och de rekrealionsvärden som går förlorade.

En utbyggnad av Sölvbackaströmmarna, även till de 83 % som regeringsförslaget faktiskt innebär, skulle medföra torrläggningar och överdämning-ar, vilka i sin lur skulle ödelägga det mesta av det som befolkningen slagits för under tio års tid och kommer att fortsätta att slåss för oavsett innehållet i dagens beslut. Samerna, som länge varit en hotad minoritet, skulle drabbas ytterligare genom förstörelse av kalvnings- och renbelesland och genom ändring av flyttningsvägar. Det är viktigt atl deras möjUgheler till fortsatt renskötsel, som är deras levebröd, inte försvåras.

Herr talman! Jag har under senare år haft ganska myckel kontakter med den berörda befolkningen, och jag hyser stor beundran för deras kamp för bevarandet av sin hembygd. Kampen mot utbyggnad av Sölvbackaströmmarna gäller i sin förlängning myckel mer än bara dessa strömmar. Del gäller frågan om bevarandet av miljövärden över huvud tagel och människornas möjligheter atl påverka sin egen situation. En utbyggnad av Sölvbacka skulle vara något av ell miljömord, som troligen skulle utlösa reaktioner från den berörda befolkningen - äldre och yngre, oavsett partifärg eller åsikter i övrigt - innebärande en hård konfrontation mellan dem som sluter upp kring sin bygd och dem som utses atl tvinga igenom utbyggnaden.

Alla de som är engagerade i kampen för bevarandet av Sölvbackaströmmarna skulle gripas av ursinne och vanmakt, av vrede och sorg över ett utbyggnadsbeslut, och det skulle för lång tid ge näring åt ell utbrett politikerförakt. Folk minns vad politiker har lovat, minns utfästelser i valrörelser, vid möten, i tidningsartiklar och på annat sätt. Folk har inte glömt de löften som getts från olika håll och som man nu håller på atl springa ifrån på en del håll.

Frågan om Sölvbackas räddning är varken en juridisk fråga som är svår eller omöjlig all lösa eller en ekonomisk fråga som inte är överkomlig, utan

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

den är eller har i huvudsak blivit en politisk prestigefråga. Ell beslut om atl rädda Sölvbacka innebär naturligtvis en viss prestigeförlusl för den förra folkpartiregeringen. Men valet står nu egentligen mellan atl rädda ansiktet på folkpartiregeringen och Carl Tham - och det skulle troligen kosta omkring 70 milj. kr. - eller atl rädda Sölvbacka, troligen för en lägre kostnad. Det valet borde inte vara särskilt svårt, även om man bortser från skönhetsvärdena.

Herr talman! Miljökraven, dvs. frågan om en så långt möjligt oförändrad naturmiljö och ett bevarande av den ekologiska balansen måste alltid tillmätas stor betydelse, liksom jord- och skogsbruk, rennäring och fiske och inle minst rekreation och turism. Miljökraven måste upprätthållas även i sådana fall där ekonomiska skäl kan anföras för prutning på miljöhänsyn. Bevarandevärdena, knappheten på outbyggda älvsträckor, rörligt friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, landskapsbildning och forskning kräver en stark återhållsamhet med nya utbyggnader. Del måste vara vår skyldighet atl slå vakt om naturvärdena, alt överlämna det lilla som finns kvar till kommande generationer, att bevara de sista orörda resterna av rinnande vatten, däribland Sölvbackaströmmarna, åt eftervärlden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen vid utskoltsbetänkandet.

Anf. 19 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! När kammaren nu har att diskutera frågan om utbyggnaden av Sölvbackaströmmarna vill jag inledningsvis hänvisa till mitt anförande i fjol höst när vi diskuterade samma sak. Majoriteten i utskottet har konstaterat atl man i och för sig kunde ifrågasätta beslutets riktighet, men vi har samtidigt konstaterat att regeringen i laga ordning har fattat ett beslut. Det innebär att förulsältningarna för ett agerande är helt annorlunda nu än om situationen hade varit den att något i laga ordning fattat beslut inte hade förelegat.

Jag konstaterar också, med tanke på det inlägg som Per Bergman har gjort för reservationen, atl jag i milt riksdagsarbete har lärt mig en hel del av hans sätt all göra en klar gränsdragning mellan vad olika instanser i samhället skall ha att arbeta med och hans klara upprätthållande av principen atl de spelreglerna också skall följas. Här är del emellertid på det sättet att man har hoppat ifrån denna princip och med en ganska ovanlig metod försökt få en ändring av ell beslut som redan har trätt i funktion och som också har medfört kostnader för den som har fått tillståndet till utbyggnad. I dag är alltså situationen den att del endast är genom att frivilligt komma överens med den som har fått rättigheten - i det här fallet Trångfors AB - som någon förändring kan äga rum.

Del finns naturligtvis även andra möjligheter, t. ex. att lagstifta. Den möjligheten berörde Per Bergman i sitt inlägg men sade all socialdemokraterna inte vill vara med om atl lagstifta. Jag tycker det är bra att man inle tänker sig den utvägen.

När vi har behandlat frågan i civilutskoitet har vi ställts inför exakt samma yrkanden som kammaren nu ställts inför, nämligen dels utskottsmajoritetens

förslag, dels reservanternas förslag. Ulskottsmajoriteten har följt regeringens linje och vill alltså godkänna ett minimilappningsalternaliv. Reservanterna förkastar del alternativet och vill atl regeringen skall ge sig ul i ytterligare förhandlingar - förhandlingar som kanske kan leda fram till en överenskommelse, kanske inle. Den här situafionen är därmed i första hand ett val mellan någonfing som vi säkert vet att vi har och någonting som är ovisst. Om nya förhandlingar inte leder fill en godtagbar uppgörelse, är vi ju fillbaka vid del fidigare fillslåndel, dvs. atl bolaget äger rätt fill full utbyggnad.

Jag vill säga, när man här har åberopat opinioner, alt del naturligtvis i både Bergs kommun, där Sölvbacka ligger, och i Jämflands län - liksom i landet i övrigt också - finns en opinion som tycker atl man egentligen borde bygga ul strömmarna i full utsträckning, i enlighet med det fillstånd fill utbyggnad som en gång är givet och atl man inte skulle vare sig stoppa utbyggnaden helt eller välja minimitappningsallernativet.

Nu tycks reservanterna mena atl del föreslagna minimitappningsalterna-tivet inle är bra. Får jag säga, med tanke på Per Bergmans funderingar om vad ett minimilappningsallernativ innebär, atl det inte är fråga om atl den här utbyggnaden skulle vara ett minimum av en hundraprocentig utbyggnad, utan atl minimitappningen är en skyldighet för den som har fått vattendom atl bygga ett kraftverk och alt i vattendraget släppa förbi en minsta mängd vatten.

Reservanterna jämför alltså minimitappningsallernativet med en tänkt och önskad framtida överenskommelse om totalstopp mol en billig ersättning. Bortsett också från del jag sade om alt tolalsloppsalternalivel kanske inte kommer alt finnas, så har del också den brislen atl del inle är preciserat. Hur kan man då göra en jämförelse? Hur kan man säga att man är villig att förkasta någonfing med säkra fördelar till en överkomlig kostnad och ta risken alt vi står där med ell fullt utbyggt Sölvbacka?

Den här ovissheten om fortsatta förhandlingar rör inte bara om man kan komma överens eller inte - den gäller också till vilket pris man kan komma överens. Jag vill för min del inle stå här och säga all Gullnäs kalkyler är perfekt rikfiga. De har inte gjorts för all direkt läggas in som ett förhandlingsbud, ulan de har gjorts för atl regeringen och vi i riksdagen skall ha något begrepp om i vilken storleksordning ersättningarna ligger. Regeringen har inte heller godkänt kalkylen i den meningen. Men den måste ha sagt sig att de tänkbara ersättningar som kan bli aktuella vid en överenskommelse om totalstopp, under alla förhållanden måste vara realisfiska från statens synpunkt sett. Detta gäller vare sig staten betalar i pengar eller i realvärden. Utskottet har också direkt sagt sig ha en sådan här uppfattning.

Reservanterna har - klokt nog - inte vågat la ställning till den centrala frågan. De går som katten kring het gröt och krånglar sig förbi ett äriigt besked på den punkten. De går fram efter en formalistisk huvudlinje. Har riksdagen sagt tolalaweckling, så skall förhandlingar föras dithän - det må bära eller brista. På del sättet skjuter man ifrån sig svaret på en intressant och

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

central fråga: Kommer man verkligen all godta ell förslag om ersättning för den fulla skadan, om nu ell sådant kunde förhandlas fram? Eftersom frågan inle besvaras i reservationen får jag nu ställa den direkt till Per Bergman och be att han ger ett klart svar på sitt partis vägnar. Om han vill betala men betala i realvärden - som i sak är lika värden - vill jag fråga honom följande: Skall då Vattenfalls abonnenter betala kalaset eller skall vi ta del på skattsedeln? Någon måste ju i alla fall rimligen betala. Jag konstaterar alltså att man i sin reservation inte gör någon preciserad bestämning av vad man i verkligheten är beredd all gå med på. Jag är också frågande inför formuleringen i reservationen, där man säger all man vill ha ett samlat förslag som skall föreläggas riksdagen. Skall det då bara vara en totalinlösen eller menar man att riksdagen skall ha alternativ att välja mellan?

Varför har vi nu hamnat i den här situationen? Vilket intresse är del reservanterna vill tillgodose? Tillållighetsfrågan är ju slutligen avgjord-vad man än må tycka om resultatet. Vi står inle inför ell val mellan atl tillåta eller inte tillåta en utbyggnad. Den skillnaden måste tydligen gång på gång slås fast. Grundargumenlationen är alt vissa intressen träds för nära. Skulle reservanterna vilja ge Storsjöbygden en kompensation i storleksordningen nära 300 milj. kr. för intrånget? Det vore konsekvent att gå på den linjen om man misslyckas i de förhandlingar man vill fortsätta. Jag vill också ställa den frågan direkt till Per Bergman. Vi har faktiskt rätt att kräva ett svar på den, om vi skall kunna la ställning till allvaret i förhandlingsalternativet. Vi måste få veta vad reservanternas linje innebär under olika förutsättningar. Får vi inte ett klart ja på den frågan är det bara atl konstatera atl reservanterna inle tycker atl intrånget är värt detta belopp. För all undvika alla missförstånd vill jag påpeka alt jag för min del svarar nej på frågan.

Men vi befinner oss i en oklar situafion. Det är också därför som regeringen - trots kostnaderna - gått fram med ett förslag som för det första i mycket stor utsträckning tillgodoser skyddsinlressena och även intresset av sysselsättning i bygden och för det andra ger bygden sammanlagt 4 milj. kr. i extra kompensation. Reservanterna har lagt även dessa pengar i pollen ulan att fråga kommunen om man vill satsa dem. Del är också en sak som man måste komma ihåg i del här sammanhanget.

Sedan vill jag ta upp den motion som väckts av Eivor Nilson om åtgärder som ytterst syftar till atl öka den långsikfiga sysselsättningen i orten. Motionen har visserligen avstyrkts, men del innebär inle alt utskottet har tagit avstånd från tankarna som sådana. Hennes första yrkande var all länsstyrelsen skulle upprätta ett handlingsprogram. Arbetsmarknadsutskottet redovisar en situafion, som styrker Eivor Nilsons utgångspunkt. Men man påpekar också att kommunen arbetar med ett handlingsprogram och alt vissa förslag nyUgen överlämnats till länsstyrelsen. Frågorna ingår också i länsprogrammets satsningar på länels glesbygder. Därför - del anser också civilutskoitet - behövs det inle något särskill beslut. Motionären är tillgodosedd - Eivor Nilson har inte fått sina förslag underkända av någoldera utskottet. Motionen är i stället en viktig markering av dessa intressen, som utskottet därmed indirekt ställer sig bakom. Sedan är del en

annan sak alt vi rimligen måste vänta med att diskutera medlen för genomförandet fill ett något senare tillfälle, då frågan kan sättas in ett större sammanhang.

Herr talman! Eftersom jordbruksministern har anmält sig på talarlistan anser jag alt jag inte skall gå vidare in i argumentering för den ståndpunkt som civilutskottets majoritet har ställt sig på - detta för atl undvika en onödig dubblering av argumenten i frågan - utan jag nöjer mig med det jag hittills har anfört och yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf, 20 PER BERGMAN (s) replik:

Herr talman! Jag är ledsen all jag inle är alldeles klar över Kjell Mattssons frågor fill mig. Men jag har försökt kolla upp det hela, så atl jag skall kunna ge svar på en gång.

Del gällde först om vi är villiga all godta som förhandlingsresultat att om Vattenfall skall avstå från realvärden, så skall det belasta de elkonsumenler som Vattenfall försörjer. Självfallet inle. Men det är ju statens kraftverk, och då får staten slå för kostnaden totalt. Inte skall de som köper elkraft av Vattenfall belastas - det har jag inte ens i min fantasi kunnat föreställa mig.

Sedan var det någon fråga om huruvida vi är beredda att satsa 300 miljoner, om förhandlingsresultatet kan leda fill den kostnaden. Jag tycker inte alt man skall förhandla offentligt, innan man har mött parterna. Jag har deltagit i många förhandlingar - naturligtvis rörande mycket mindre belopp, för del gällde löner för arbetare på SKF o. d., så del var fråga om ören. Men i alla dessa lägen förhandlade man inte offentligt och sade vad man ville ha och vad man skulle ge. Men här är ju förhandlingssituationen tydlig och klar. Trångfors AB har sagt: Vi vill ha realvärden. Staten disponerar över realvärden. Låt oss då förhandla om del och se vad som kan göras i det avseendet.

Jag menar personligen allvar med ståndpunkten atl vi skall godta konsekvenserna av atl Trångfors måste avstå från någonting som man har fått från staten. Del är alldeles klart - man offrar någonting, och det skall man ersättas för. I del hänseendet har det aldrig rått någon tvekan hos mig och mina partivänner. Jag har inte uppfattal atl någon sagt något annat på den punkten.

Vad del sedan kommer all bli i kronor och ören eller i kraftproduktion är någonting som får bli en produkt av en reell förhandling på grundval av riksdagens beslut. Del får inte schabblas borl, som skett i det här läget.

Jag är naturligtvis väldigt smickrad av Kjell Mattssons värdering av milt sätt att försöka fungera i riksdagen - vad vi skall syssla med, vad regeringen skall syssla med och vad andra skall syssla med. Jag tycker man skall ha klara linjer på den punkten, och det är ju roligt när folk uppfattar del också. I del här fallet skall Kjell Mattsson märka att vi är helt klara över att det gäller ett sällsynt dåligt beslut, som av alla utom av folkpartiregeringen uppfattades som någonting galet. Alla partier uppfattade det så - alla motionerade om det och tyckte atl del var galet. Vi säger i civilulskotlets betänkande att det är

Nr 27 "extraordinära åtgärder i ett undantagsfall", starkt markerande all så här får

Onsdaeen den ' '" ' fortsättningen. Del kanske inle blir sådana här situationer i

19 november 1980 fortsäftningen heller.

Sölvbackaströmmarna

Anf. 21 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Jag skall la upp ett par av de saker som Kjell Mattsson här nämnde.

Först då till hans fråga om den eventuella ersättningen till Vattenfall, för den händelse man kan lösa problemet med ersällningskraft. Frågan var ju inte riktad direkt till mig, men vi har som bekant i vår partimotion redovisat hur vi ser på del här problemet och hur det kan lösas.

Det är alltså fråga om hur mycket ersättning Vattenfall skall ha för alt släppa ifrån sig de realvärden som Sydkraft vill ha. Här har regeringen faktiskt möjlighet att ensidigt bestämma, eftersom Vallenfall har till uppgift atl förvalla statens egendomar. Regeringen kan alltså bestämma all Vattenfall skall ha O kr. i ersättning. Vill man dock ge Vattenfall skälig ersättning för vad verket får ställa upp med i realvärden om Sölvbacka bevaras, så blir del i alla fall inle fråga om några 300 milj. kr. - del är bara skrämselpropaganda. Qm man väljer alt rädda Sölvbacka för framtiden, så kan det röra sig om uppskattningsvis 40 milj. kr. enligt de beräkningar som Åke Sundström har gjort. Nöjer man sig med något slags politisk kompromiss, så kan man komma ännu billigare undan.

Nu är det ju väsentligt - del har Per Bergman också understrukit - alt Trångfors AB har varit berett alt träffa en uppgörelse om en total avveckling av planerna på ett kraftverk vid Sölvbackaströmmarna, om bolaget får ersättning i realvärden - dvs. ett annat kraftverk, en fallrätl eller leverans av ersättningskraft.

Bolaget har däremot inle velat - del slår alt läsa i utredningen - på nuvarande stadium träffa en uppgörelse om ersättning i pengar. Klarare kan det egentligen inle sägas. Alla som påstår alt Trångfors skall ha pengar far faktiskt med osanning. Trångfors vill inte ha pengar, och bolaget är inte ens berett att medverka till en sådan uppgörelse, om nu del som står i det material vi har till förfogande i den här frågan är rikligt.

Sedan skulle jag myckel gärna vilja fråga Kjell Mattsson: Varpå grundar sig påståendena att det finns en stark opinion som - om jag fattade rätt -skulle sträcka sig över landet i dess helhet och finnas i den berörda bygden, bland den berörda befolkningen, för en full utbyggnad? Del får nog Kjell Mattsson försöka påvisa litet tydligare.

Anf. 22 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Min viktigaste fråga till Per Bergman var ju om reservationen skall tolkas på det sättet att man var beredd atl betala tolalinlösen, oavsett vilket belopp man kom fram till. Jag uppfattade hans svar så att det inte var någon tvekan - det var man alltså beredd att göra.

När det gäller diskussionen om huruvida Trångfors AB är intresserat av all ta emot pengar eller realvärden, så tycks man här försöka inbilla sig atl det är

skillnad på pengar och realvärde. Ja, men inte som belopp. Antingen betalas del ut en viss mängd pengar, eller också måste staten ge ett realvärde som avkastar ett visst belopp per år och som naturligtvis för staten är precis lika värdefullt som den mängd pengar del är fråga om. Del resonemang som man här fört är alltså helt omöjligt. Det vikfiga är ju alt Trångfors har fått en rätt, och bolaget skall alltså behålla den rätlen.

På tal om opinionen är det bara alt konstatera - och del gjorde vi när vi hade alt behandla Sölvbacka föregående gång - att man i kommunen har haft omröstningar. De har utfallit med olika resultat, men det har åtminstone visat sig atl ungefär 50 % av fullmäktigeledamöterna anser all man skall bygga ul fullt. Det finns naturligtvis också en opinion ute i landet för atl man skall bygga ul - på samma sätt som del finns en klar opinion för alt man över huvud taget inle skall bygga ul vid Sölvbacka. Vi har bara atl konstatera att detta är verkligheten, Tore Claeson.

Den här frågan är inte riktigt jämförbar med andra frågor. Jag tycker det är vikfigt alt erinra om atl vi inle kan komma ifrån all vi har lämnat ett i laga ordning fillkommet tillstånd. Sedan må man lycka vad man vill om del beslutet. Då skulle vi egentligen, med hänsyn till de principer som Per Bergman och jag diskuterar, inrikta oss på all diskutera vattenkraftens fortsatta utbyggnad, alltså frågan om man skall skärpa bestämmelserna och undanta fler vatlenfallssträckor från utbyggnad eller inte.

Vad som ligger bakom socialdemokraternas reservation är kanske, utan att man säger del, atl man i stället vill inrikta sig på atl bygga ul ett stort område, nämligen Kalix älv. Ledamöter i civilutskoitet har ju gått ut och sagt att det vore bättre att göra på det sättet, att det är del man eftersträvar, atl en sådan utbyggnad egentligen är det socialdemokrafiska alternativet och all man i del fallet inle skulle vara så känslig för opinioner. Jag kommer nu fram fill samma bedömning som den jag gjorde i fjol höst, då vi också förde den här debatten, atl delta är en lakfisk uppläggning från socialdemokraternas sida och all man undviker att ge ordentliga besked om vad det är man verkligen vill gå med på.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf. 23 PER BERGMAN (s) replik:

Herr talman! Det sista borde Kjell Mattsson inle ha sagt. Kjell Mattsson har följt vår diskussion i utskottet från början till slul. Kalix älv nämndes aldrig, och vi hade den inle i tankarna - del kan jag försäkra herr Mallsson. Vi log ställning till frågan om en eventuell utbyggnad av Kalixälven 1977. Det var en separat fråga, sedd i sitt sammanhang.

Vi är bekymrade för atl inle regeringen gör någonting för all få fram en samlad redovisning av var någonslans i del här landet vi skall ta ut elström ur vattenkraften, eftersom vi behöver 3 TWh eller vad det kan vara, för all trygga energibalansen. Men där sjabblar regeringen. Så som frågan väcktes i utskottet gällde den Sölvbacka och ingenting annat.

Låt mig tillägga en sak som jag inle hann med i mitt förra inlägg. Kjell Mallsson trodde all det var ullryck för en socialdemokratisk åsikt alt inte vilja tillgripa lagstiftning. Den saken har inle diskuterats bland socialdemo-

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

krater. Frågan väcktes av en centerpartist, av kanslichefen i centerns partikansli. Då fick jag anledning atl fundera, och jag kom fram till - med hänsyn dels till grundlagens bestämmelser, dels fill vissa andra överväganden - alt så kan man inle handla. Det skulle inle stämma överens med det sätt på vilket vi har handlat tidigare. Del vore atl införa en ny praxis, som jag tycker är otillständig. Men jag har inte kontrollerat denna min åsikt med någon annan. Jag vill förklara det, så atl ingen bland mina parfivänner skall tro alt detta är sanktionerat.

Kjell Mallsson sade atl allting kan förvandlas till pengar. Ja, i och för sig kan man hävda det, men inte i del här fallet, därför alt man måste ha elström. Och elström kan man inte köpa var som helst. Man kan inte bygga ut ett vattenfall var som helst. Det bestämmer nämligen samhället över på olika sätt. Vad kraftbolaget vill ha är garanfier för att kunna köpa elektrisk kraft eller utvinna sådan någonstans. I det sammanhanget är bolaget självfallet villigt alt ta emot pengar. Men det är inte egentligen fråga om pengar utan om möjlighet för Trångfors AB alt få el i den omfattning som bolaget går miste om genom atl avslå från sin rätt. Det är del som frågan gäller.

Anf, 24 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Det resonemang som Per Bergman för om skillnaden mellan pengar och realvärden håller väl ändå inle. Landet får inte totalt sett mer el, därför all vi som realvärde överför leverans av ström från Vattenfall till Trångfors AB. Problemet i det här landet är inte brist på el. Tvärtom har vi gott om el. Av den anledningen sitter inte Sydkraft såsom ägare till Trångfors AB särskilt illa till. Jag tycker inte att den motiveringen håller.

Vad jag trycker på är att det egentligen finns ett utredningsmaterial som hade kunnat medföra atl man från socialdemokraternas sida hade preciserat sin ståndpunkt betydligt bättre än man gjort i reservationen. Det måste ju ändå finnas ett gemensamt intresse för oss alla alt komma fram till ett slutligt avgörande i fråga om Sölvbackaströmmarna.

Anf. 25 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! När det gäller frågan om opinionen skulle jag kunna säga mycket kortfattat till Kjell Mattsson: Prata exempelvis med Eivor Nilson, så får ni reda på hur det ligger fill! Ungefär 99 % av den berörda befolkningen där uppe är klart mot en utbyggnad och har med sina namnunderskrifter bekräftat detta.

Sedan sade Kjell Maltsson att man måste beakta den risk man tar, om man följer reservationens linje - risken för en full utbyggnad av Sölvbackaströmmarna. Men skillnaden är egentligen bara marginell, därför att alla de väsentliga ölägenheter i fråga om fiske och rekreation som följer med en utbyggnad får man även om man väljer det s. k. minimitappningsallernativet.

Kjell Mallsson säger alt vi inte står inför ett val av om vi skall bygga ut eller inte. Del argumentet användes förra året också. Jag förstår inle del. Del är precis del som den här debatten handlar om och som den här frågan i sak

gäller. Utgångspunkten är ett idiotbeslul som folkpartiregeringen fattade. Vi måste försöka rätta till det och hitta utvägar för alt klara oss ifrån en utbyggnad av Sölvbacka.

Reservationen erbjuder en lösning som är realistisk mol bakgrund av de faktiska intressena hos dem som är inblandade. Den lösningen kommer all kunna genomföras i praktiken, om en majoritet av riksdagens ledamöter stöder reservationen och därmed också ger sin anslutning till motståndet mol en utbyggnad av Sölvbackaströmmarna.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf. 26 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! När jag hörde på Per Bergman tänkte jag fillbaka på en stor debatt i riksdagen där vallenkraftsulbyggnaden diskuterades. Nancy Eriksson, som jag nu ser i kammaren lyssnande fill debatten, diskuterade då frågan om Vindelälven skulle utbyggas eller inte - sakligt, engagerat, argumenterande för Vindelälvens bevarande. Det var en stor fråga vid del tillfället, och redan från första stund fördes debatten som en sakdebatt. 1 dag tycker jag atl Per Bergman närmast ägnar sig ål atl ironisera över utredningsmannens förslag och över regeringens förslag, utan att gå in i själva sakfrågan.

Nu är frågan om en utbyggnad av Sölvbackaströmmarna och Vindelälvs-frågan inle i sig jämförbara storheter. När del gällde Vindelälven var det fråga om ett energifillskotl på 3-4 TWh, om jag inte minns fel. I Sölvbacka är del fråga om ell energilillskolt på 0,07 TWh. Jag nämner ändå delta, för all påminna om hur utbyggnadsfrågor av den här typen alllid har engagerat riksdagen.

Jag skall försöka ta upp några principiella frågor i samband med debatten i dag. Jag vill då erinra om alt frågor om vattenkraftsulbyggnad tagits upp vid olika tillfällen i samband med den fysiska riksplaneringen. Utredningar har tillsalts för alt pröva planer på utbyggnad av huvudvaltendragen med biflöden i norra Svealand och i Norrland - jag tänker då på de s. k. Sehlsiedtska och Ekslrömska utredningarna.

Sedan dessa utredningar avlämnats föreslog regeringen genom en proposition 1977/78 riksdagen all godkänna nya riktlinjer för utnyttjande av vattenkraften i norra Svealand och Norrland.

Riksdagen beslöt därefter all undanta vissa älvar och älvsträckor från vattenkraftsulbyggnad. Utbyggnader i övrigt skulle prövas i den ordning som är föreskriven i vattenlagen.

Med stöd av bestämmelserna i vattenlagen 4 kap. 17 § förbehöll sig regeringen redan 1974 rätlen alt pröva tillåtligheten av en utbyggnad av Sölvbackaströmmarna.

I de nya rikflinjer för vallenkraftens utnyttjande som antogs av riksdagen 1977 fanns Sölvbackaströmmarna inle med bland de älvsträckor som undanlogs från utbyggnad.

Folkpartiregeringen medgav i mars 1979 att tillstånd lämnades alt bygga ut Sölvbackaströmmarna enligt ett av sökandebolagel modifierat förslag och där anlägga ett kraftverk. Beslutet grundades på den dispensregel som finns i 4 kap. 18 § tredje stycket i vallenlagen. Förelaget ansågs ha synnerlig

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

betydelse från energiförsörjningssynpunkt och borde därför få komma till stånd trots sin inverkan från fiske- och naturvårdssynpunkt.

Vederbörande vattendomstol lämnade i deldom i oktober 1977 Trångfors AB fillstånd all ulföra vissa angivna arbeten. Meddelade tillstånd fick tas i anspråk utan hinder av alt beslutet inle ägde laga kraft. Trångforsbolaget påbörjade därefter vissa förberedande arbeten.

Folkpartiregeringens fillståndsbeslul har kritiserats från många håll. Jag vill inle gå in i den debatten, ulan gör bara konstaterandet atl beslutet har tillkommit i laga ordning. Endast i två fall hittills - beträffande övre Äseleälven år 1978 och Sölvbacka - har ell fillståndsbeslul grundats på dispensregeln om synnerlig betydelse. Regeln har sålunda tillämpats mycket restriktivt.

Sedan riksdagens majoritet förra hösten begärt all regeringen skulle söka få till stånd en överenskommelse med Trångfors AB om all arbetena avbryts och bolaget avslår från sin rätt, uppdrog regeringen åt jusliliekanslern atl förhandla med bolaget. Riksdagen konstaterade samtidigt all Trångforsbolaget hade sin juridiska rätt all bygga ul Sölvbackaströmmarna.

För all kunna la ställning till de yrkanden som nu föreligger i Sölvbacka-ärendel måste man göra klart för sig hur det rättsliga läget ser ut. Jag vill därför redovisa min syn på detta.

Ett lagakraftvunnel beslut om tillstånd fill ett vallenförelag gäller i princip för all framlid. Bakom denna ordning ligger rättssäkerhetsskäl. Om ett vallenförelag skall komma till stånd, måste företagarna i rimlig mån vara tryggade mol senare ingripanden. Det tillstånd fill utbyggnad av Sölvbackaströmmarna som regeringen lämnat Trångforsbolaget kan alltså inle återkallas eller upphävas. Bolaget kan däremot givelvis frivilligt gå med på all avstå från att utnyttja tillståndet eller - såsom förutsätts i minimitapp-ningsallernalivet - atl utnyttja tillståndet bara i begränsad omfattning.

Om regeringens förslag fälls och riksdagen i stället beslutar enligt den socialdemokratiska reservationen, är Trångforsbolaget inle längre bundet av någon överenskommelse med staten, utan kan omedelbart sätta i gång arbetena med atl bygga ul strömmarna enligt del givna tillståndet. Del är oklart om del under sådana förhållanden går all träffa en uppgörelse med bolaget. Den som röstar på reservationen med avsikt all få till stånd en överenskommelse om alt Sölvbackaströmmarna inle skall byggas ut, riskerar följaktligen all i stället medverka till en utbyggnad som i praktiken blir större än enligt del regeringsförslag som i dag diskuteras.

I detta sammanhang vill jag vidare något belysa ersättningsfrågan. Av vissa inlägg i den allmänna debatten har jag fått intrycket atl många tror att regeringen och riksdagen kan beräkna och fastställa en ersättning för inlösen av utbyggnadsrätten som är skälig och som Trångforsbolaget sedan har all acceptera. Hur behaglig denna tanke än är för statskassan, är den likafullt felaktig.

Bolaget har rätten på sin sida och har därmed en mycket stark förhandlingsposition vid överläggningar om vilken ersättning som skall utgå för alt bolaget skall avslå från utbyggnaden. Reservanterna nöjer sig på den

punkten med konstaterandet atl ersättningsbeloppet är "med hänsyn fill de uppnådda effekterna relafivt högt". Därmed menar jag alt reservanterna i princip har erkänt alt beloppet sannolikt ligger inom de ramar som regeringen angivit.

Enligt min mening är det av principiella skäl både betänkligt och beklagligt all ett enskilt lillståndsbeslul, som har meddelats av regeringen, i efterhand tas upp till omprövning på sätt som har skett med Sölvbackaärendet. Del minskar rättssäkerheten, och det är allvarligt nog, men del är enligt min mening ännu allvarligare att vad som har hänt minskar respekten för alt i laga ordning fattade beslut skall efterkommas. Detta är en för vår demokrati grundläggande princip, som möjliggör all politiska beslut kan genomföras, även när besluten upplevs strida mol lokala intressen eller andra särintressen.

Del är enligt min uppfattning en myckel farlig utveckling för vår demokrati, om respekten för regeringens eller riksdagens beslut skulle börja urholkas. Jag måste tillstå atl jag är mycket förvånad över att socialdemokraterna inte bättre slår vakt om de demokratiska principer som här slår på spel ulan vill fortsätta all schackra med ett tillstånd som har lämnats Trångfors AB.

Det lämpliga i att riksdagen beslutar om åtgärder för atl förmå bolaget all avstå från sina rättigheter kan enligt min mening ifrågasättas också från konstitutionell synpunkt.

Enligt 11 kap. 8 § regeringsformen får rättsskipnings- eller förvaltningsuppgift i princip inte fullgöras av riksdagen. Av den paragrafen följer att riksdagen inte kan fatta beslut i sådana rättsskipnings- och förvaltningsan-gelägenheter som enligt särskilda föreskrifter ankommer på regeringen, domstol eller annan myndighet. Riksdagen kan således inte upphäva, ändra eller fastställa ett beslut som regeringen har meddelat.

Qm riksdagen fattar beslut enligt den socialdemokratiska reservationen, har riksdagen visserligen inle formellt faltal ett beslut som innebär att regeringens lillslåndsbeslut upphävs, men sakligt sett är del ell sådant resultat som riksdagen mot grundlagens anda eftersträvar med sill ställningstagande. Enligt min mening kan del därför vara tveksamt om ell riksdagsbeslut enligt reservationen är förenligt med regeringsformen.

Jag erkänner alt beslutet om Sölvbacka givelvis kan diskuteras, men det finns också enligt min mening gränser för vad del får kosta alt stoppa utbyggnaden. Miljövårdens statliga anslag 1979/80 uppgick till ca 370 milj. kr. Alt staten tar på sig kostnader motsvarande ytterligare 220 milj. kr. utöver det belopp på 68 milj. kr. som minimilappningsalternalivet skulle kosta staten går enligt min mening inle i dag alt ekonomiskt motivera.

Miljövården kräver resurser. Regeringen har gjort den bedömningen av den komplicerade verkligheten bakom Sölvbackaprojeklet alt del finns angelägnare behov alt tillgodose än att betala vad det kostar att stoppa utbyggnaden helt.

Regeringsförslagel är en godtagbar lösning på del problem riksdagen har att ta ställning till. Enligt regeringens uppfattning ger det material som

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaström -marna

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaström -marna

redovisas i propositionen en klar uppfattning om vad det innebär för staten om Sölvbackaprojeklet helt avvecklas. Det framlagda materialet bör därför vara tillräckligt för atl riksdagen nu skall kunna la ställning till de alternativ som redovisas i propositionen.

Socialdemokraterna i civilutskoitet har reserverat sig mot majoritetens mening. Reservationen är enligt min mening opreciserad. Den allmänna skrivningen om att regeringen inte fullgjort det uppdrag riksdagen har gett vill jag tillbakavisa. Regeringens redogörelse visar klart vad de olika alternativen kostar. Hur man sedan fördelar kostnaderna budgelmässigl är en fråga som regeringen senare avser alt besluta i. Ett avslag på propositionen utan att riksdagen tar ställning till vilket alternativ som skall väljas medför atl stilleståndskoslnaderna ökar, om en sådan uppgörelse nu kan nås. Riksdagen ger, om reservationen bifalls, ingen fullmakt för regeringen atl ge fortsatta garantier för en sådan ersättning. Inle heller anvisas medel för stilleståndsersättning fram till nu. Detta visar hur ansvarslöst reservanterna hanterar hela denna fråga.

Slutligen vill jag erinra om alt riksdagen genom ett beslut 1977 undantog de fyra älvarna Torne älv, Kalix älv, Pile älv och Vindelälven samt flera mindre älvar eller delar av vattensystem från vattenkraftsulbyggnad. Senare har ytterligare undantag gjorts. Regeringen har vidare sagt nej till utbyggnad i några fall, bl. a. samtidigt som Sölvbackaärendet avgjordes. Genom alla dessa beslut har statsmakterna sagt nej till utbyggnad av vattendrag som skulle ha kunnat ge mer än 26 miljarder kWh per år i elprodukfion. Man kan dessutom räkna med atl ytterligare inneliggande och inkommande ansökningar kommer all avslås. Jag vågar därför säga all regeringen hanterat vattenkraftsulbyggnaden med all den varsamhet och omsorg som har förutsatts.

Mot denna bakgrund är det svårförståeligt atl socialdemokraterna nu är så opreciserade i sin reservation. Regeringen har redovisat tre alternativ, men ändå vill socialdemokraterna ha frågan tillbaka till regeringen. Jag måste därför ställa följande fråga: Är avsikten med reservationen att man inte vill bygga ul mer vattenkraft därför alt vi redan har och för en lång lid framöver kommer alt ha elöverskotl i form av kärnkraftsel?

Qm del är så, vore det bra om reservanterna förklarade delta. Är reservationen å andra sidan ett uttryck för all socialdemokraterna inte vill bygga ut vattendrag av Sölvbackaströmmarnas storlek utan i stället vill bygga ut någon eller några av de stora, oulbyggda älvarna, då borde socialdemokraterna säga det. Och om detta är andemeningen bakom reservafionen, måste det betyda att den som röstar med reservationen även tar principiell ställning för utbyggnad av exempelvis Kalix älv.

Under detta anförande hade ledningen av kammarens förhandlingar för en stund övertagits av andre vice talmannen.

Anf, 27 PER BERGMAN (s) replik:

Herr talman! Anders Dahlgrens anförande föranleder egentligen en lång replik. Men det mesta av vad jag sade i mitt anförande utgör en replik på det av Anders Dahlgren sagda. Jag ber därför de intresserade som läser protokollet all gå fillbaka till mitt anförande, där de finner svar på en del av de frågeställningar som Anders Dahlgren här berörde.

Anders Dahlgren var vänlig nog alt säga atl mitt anförande var ironiskt. Det var alltså viss kvalitet på del. Men enligt Anders Dahlgren var mitt anförande inte sakligt. Han jämförde denna debatt med Vindelälvsdebalten, som enligt honom var saklig. Anders Dahlgren berörde vad Nancy Eriksson då sade och fann anledning all göra den liknelsen.

Men Änders Dahlgren är ute ett år för sent med sill inlägg. I denna kammare förde vi för ell år sedan en sakdebatt i denna fråga. Då diskuterade vi Sölvbacka på samma sätt som vi diskuterade Vindelälven, som en sakfråga. Det hade varit bra om Anders Dahlgren då hade varit här, lagt sitt ord i debatten och talat för sin motion, som yrkade på att man inte skulle bygga ut Sölvbacka. Anders Dahlgren hade väckt en mofion i denna fråga, men leg i debatten och röstade emot sin egen motion. Del är detta som är så upprörande, som innebär ett schackrande med idéer, tankar och ståndpunkter. Anders Dahlgrens anförande kommer alltså för sent.

Jag sade i mitt anförande alt vi för ett år sedan hade Sölvbacka i våra hjärtan. Nu har regeringen handlat, och nu utgår vi från det ställningslagande som vi i dag har atl göra med hänsyn till det förhandlingsresultat som regeringen har kommit fram till. När det gäller Sölvbacka fattade riksdagen ett klart beslut, och jag vill på den punkten inle på nytt ta upp en diskussion.

Jag vill gärna även säga några andra saker, medan tiden räcker till för del. Det vore beklämmande om Anders Dahlgren tror alt Sölvbackaströmmarna kan byggas ut av Trångfors AB, om reservationen vinner. Anders Dahlgren vet att del inte är sant. Bolaget kommer inle atl göra det. Även om del inle finns några formella handlingar som förbjuder en utbyggnad, så kommer en sådan inle all ske. Det hände ju inle förra gången. Trångfors AB avstod då från atl bygga i avvaktan på diskussionen i riksdagen. Så känsligt är bolaget för vad som händer på delta område. Och jag är alldeles övertygad om all bolaget på den punkten inte uppträder på ett annorlunda sätt i dag. Trångfors AB har lärt ännu mer av denna frågas handläggning under den lid som har gåft.

Jag har ingen föreställning om del exakta belopp i pengar som det i detta fall kan vara fråga om. Men jag är helt på det klara med atl Trångfors AB formellt sitter i ett förhandHngsläge som är mycket gott - och det har tyvärr blivit bättre efter denna diskussion. Bolaget kan ju begära vad del vill, eftersom del har en rättighet som vi vill överta. Man kan roa sig med alt tekniskt räkna ut vad den är värd, men det är i sig ointressant. Jag är övertygad om att Trångfors är förhandlingsvilligt och kan tänka sig att byta den kraft som bolaget kan la ut i Sölvbacka mot kraft som kan las ul någon annanstans. Och del är ju tillräckligt i detta fall.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf. 28 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Till det som Anders Dahlgren sade beträffande ersättningsbeloppets storlek vill jag gärna säga att de ekonomiska resonemang och kalkyler som har redovisats i justitiekanslerns utredning enligt min uppfattning är så dåligt underbyggda, subjektiva och bolagstillvända alt man egentligen förvånas över all utredaren och regeringen har kunnat godta sådana beräkningar som underlag för ett regeringsförslag till riksdagen. Nu har del emellertid gjorts en reservation på denna punkt. Regeringen har tydligen inte godtagit dessa beräkningar, och det får man hälsa som ett första framsteg i detta sammanhang.

Vi kan inte acceptera den uppskattning, som det ju handlar om, av kostnaderna för Sölvbackas räddning som Ingvar Gullnäs har gjort i sin utredning. Kostnaderna är orimligt höga. Ersättningen till Trångfors AB för nedlagda kostnader och annullering av kontrakt kan t. ex. inle godtas, med hänsyn till all den befintliga utrustningen kan användas på annat håll.

Anders Dahlgren sade atl respekten för regeringens och riksdagens beslut skulle bli mindre, om vi inle bygger ul Sölvbackaströmmarna. Jag tror faktiskt - och även Anders Dahlgren är nog medveten om det - atl här om någonsin gäller alt folk uppskattar de människor som ändrar sig efter att ha fatlat ett beslut som av en majoritet av de människor som berörs uppfattas som galet. Respekten ökar i stället för dem som på detta sätt ändrar sitt ställningstagande.

Låt mig sedan säga några ord beträffande det resonemang som förs om minimiavtappningen och de möjligheter den skulle ge oss atl exempelvis bevara landskapsbilden. Vi vet atl del i så fall skulle bli fråga om spegeldammar för att bevara landskapsbilden. De skulle bli någon sorls uppfödningsanslalter för gädda, som ju som bekant är öringens värsta fiende. En av landels få kvarvarande reproducerande ullerstammar kommer att försvinna. Det här är förluster som inte ens nämns i utredningen, i propositionen eller i ulskottsbelänkandel. Och somliga tycks anse all dessa saker är så löjligt små att de inle förtjänar atl nämnas. I själva verket är ju både storöringsfiskel och utlerstammarna oersältUga värden som måste tas med i beräkningen och i denna bedömning.

Anf. 29 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Mina farhågor, som gjorde atl jag t. o. m. påstod att den som röstar på reservationen röstar principiellt för en utbyggnad av Kalix älv, grundar sig på den socialdemokratiska ledamoten i civilutskoitet Lars Henriksons uttalande i tidningarna denna vecka. Han säger- om han inle är felciterad - atl anledningen fill all man inte vill bygga ul Sölvbacka är att man vill göra en större utbyggnad i en stor älv. Om det är fel, borde det sägas här.

Jag vill säga till Tore Claeson, atl vad delta slutligen kommer att kosta exakt på kronan eller öret vet vi inle i dag. Det har i den allmänna debatten förekommit kritik mot Ingvar Gullnäs beräkningssätt. Jag har sett uppgifter om atl det skulle kosta alltifrån 4 milj. kr. upp fill 40 milj. kr., och Ingvar

Gullnäs förslag är på nära 300 milj. kr. Så stor är spännvidden i den allmänna debatten. Men jag konstaterar att de socialdemokratiska reservanterna och regeringen ligger ganska nära varandra i bedömningen av vad det slutligen kommer atl kosta.

Jag vill också säga till Tore Claeson, att för mig finns det ingen prestige i Sölvbackafrågan som sådan. Sölvbackabeslutet är inte min baby. Men i den uppkomna situationen, som vi nu befinner oss i, värjer jag mig för alt bidra till att lägga ut 300 milj. kr. - det sluthga ersättningsbeloppet kommer att ligga däromkring - för att lösa in ett regeringsbeslut. De pengarna skulle jag ha mycket större nytta av på andra områden. De pengarna skulle kunna få mycket större effekter för andra miljövårdande åtgärder.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf. 30 PER BERGMAN (s) replik:

Herr talman! Jag undrar vad Anders Dahlgren tänkte på när han motionerade förra året. Sedan regeringen hade medgivit Trångfors AB att bygga ut så motionerade Anders Dahlgren om att bolaget inte skulle bygga ul. Fanns det ingen kalkyl bakom det förslaget? Är anledningen till att Anders Dahlgrens uppfattning nu har klarnat på den punkten att kostnaden har angivits till 300 milj. kr.? Det vore intressant att få svar på den frågan.

Jag försäkrar Anders Dahlgren - han må tro mig på mitt ord - att i den diskussion som vi har fört inom civilutskottet och bland dess socialdemokrater i anledning av Sölvbacka, så har Kalix älv inte spelat någon roll. Det fattades ett beslut 1977, då vi tog ställning till en principfråga. Vi ville inte ta upp varenda bäck i landet - det kunde bli följden om man försökte genomföra energibalansen - utan vi menade att man i stället skulle ta en stor älv. Vi pekade på Kalix älv och sade att man där kunde undersöka förutsättningarna. Vi sade inte "bygg ut". Vi ville att man inte skulle undanta älven från utbyggnad, för att ha möjlighet att undersöka förutsättningarna. Det var ett beslut i just det läget. Sölvbacka är i en speciell, unik situation. Det är ell dumt beslut att förstöra en älv, som alla krafter vill hindra en utbyggnad av och som vi vill rädda. Det är en alldeles speciell fråga, och Anders Dahlgren måste kunna lita på alt när jag nu säger detta bestämt för andra gången, så är det det som gäller.

Anf, 31 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Anders Dahlgren sade förut att om förslaget om utbyggnad fälls så är bolaget inte bundet av någon överenskommelse. Det föranleder mig naturligtvis att fråga Anders Dahlgren: Vad är det för slags överenskommelse som finns nu? För att vi nu skall stödja regeringens förslag viftar Anders Dahlgren med argumentet, att om vi röstar på reservationen är inte Trångfors AB bundet av en överenskommelse, och det kan kosta vad som helst. Då frågar jag igen; Vad är det för överenskommelse som Anders Dahlgren talar om, som ger några garantier i detta sammanhang? Är det den som han vill knyta till det s. k. minimitappningsaltemativel, eller vad är det?

6 Riksdagens protokoll 1980181:25-28

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Sedan skulle jag vilja fråga: Hur vet Anders Dahlgren att det kommer atl kosta 300 milj. kr. om det inte blir fråga om en utbyggnad? Vad grundar sig sådana beräkningar på? Är det vad Vattenfall har begärt för atl medverka till en lösning? Nej, herr talman, jag tycker all man skall ta Anders Dahlgrens mer eller mindre förtäckta hotelse orri hur det kan gå om man försöker bevara Sölvbacka strömmar för vad den är värd. Del finns alla realistiska möjligheter att med god vilja - och man brukar ofta tala om politisk vilja i sådana här sammanhang - fatta ett riktigt politiskt beslut. Med god vilja att förhandla och söka en överenskommelse under medverkan av vårt eget företag på detta område. Vattenfall, går det atf lösa den här frågan. Det är min bestämda uppfattning.

Anf, 32 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Per Bergmans påpekande är riktigt - mitt namn finns på en motion som väcktes våren 1979 och som innebar att jag inle ville alt Sölvbackaströmmarna skulle byggas ut. Jag vill gärna säga att det var ett misstag, och det visade jag också i voteringen efter behandlingen av den frågan. Mofionen tillkom i skarven mellan det att folkpartiregeringen i mars månad hade tagit beslutet om Sölvbacka och att vi skrev den stora partimotionen om energipoHtiken i samma månad. Det är bara att konstatera, att hade jag vid det tillfället varit medveten om alt regeringen fattat ett beslut så hade jag inte satt milt namn på den motionen. Jag tillåter mig inte alt motionera för att upphäva sådana regeringsförslag. Det är inte tillämpligt med den arbetsordning och i den demokrati vi har.

Självfallet tror jag på Per Bergmans ord. Vi känner varandra som riksdagsledamöter sedan länge, så det är helt självklart. Men försök förstå mitt problem! Jag känner också Lars Henrikson sedan länge - vi är bägge från Östergötland - och jag hade lika stor tilltro till hans ord. Del är milt problem.

Till Tore Claeson skulle jag vilja säga, att den överenskommelse som nu finns med Trångfors bygger på minimilappningsalternalivet. Den bygger på atl Trångfors först förklarade sig stå fast vid denna uppgörelse till början av november månad och därefter, i efterhandskontakler, tills riksdagsbeslutet nu i november är taget.

Talmannen anmälde att Tore Claeson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf, 33 LARS HENRIKSON (s) replik:

Herr talman! Eftersom jag har blivit apostroferad i den här debatten finner jag anledning atl säga några få ord.

Jag vill passa på tillfället att instämma i det som Per Bergman redan sagt i den här debatten som företrädare för oss-socialdemokrater i civilutskoitet. Jag vill också understryka och bekräfta det han har sagt, att Kalix älv inte har varit föremål för någon som helst debatt i civilutskottsgmppen från socialdemokraternas sida. Anledningen till att den här frågan har kommit att

spela en viss roll är ett samtal som en journalist från Svenska Dagbladet hade med mig i förrgår kväll rörande Sölvbacka. Han ville veta vad socialdemokraterna avser med sin reservation till civilutskottets betänkande, och jag klargjorde för honom att vi önskar att regeringen fullföljer det uppdrag som riksdagen tidigare har givit regeringen.

Den avledningsmanöver - jag vill nu beteckna det så - som Anders Dahlgren försökte sig på gör inte saken bättre för honom, såvitt jag kan se. Vår syn på utbyggnad av vattenkraften är inte något nytt påkommet, och det hoppas jag vi har gjort klart tidigare. F. ö. har också Per Bergman under debatten påpekat att vi helst ser att man bestämmer sig för ett fåtal utbyggnader i stället för att bygga ut på alltför många ställen. Men för att de sakerna skall bli klarlagda önskar vi att frågan ytterligare prövas så att vi kan fullfölja det beslut som folkomröstningen angett när det gäller ytterligare utbyggnad av vattenkraft.

Det är precis det som jag har sagt till journalisten från Svenska Dagbladet, och ingenting annat. Jag grundar mitt ställningstagande och mitt besked därvidlag på det beslut som fattades redan 1977.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf, 34 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! För ett ögonblick trodde jag att ordningen nu var återställd bland reservanterna. Efter Lars Henriksons anförande måste jag erkänna att jag fortfarande inte vet vad man vill med Kalix älv och de outbyggda älvarna.

Anf. 35 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Omröstningen i dag i detta ärende gäller icke ett förslag om misstroendeförklaring mot regeringen Fälldin. Jag har för ett par veckor sedan av djupaste övertygelse röstat för Thorbjörn Fälldin.

Voteringen i dag gäller icke en fråga som är partiskil jande till sin natur. Jag röstar inle för socialism. Jag röstar för de värden som just regeringspartierna står för.

Mitt ställningstagande till utbyggnaden av Sölvbackaströmmarna motiveras av att det aktuella lägel inte kräver just denna energi - de utbyggda strömmarna skulle helt nyttjade kunna leverera 0,05 TWh. Det har sitt värde, men del skall ställas mot att det nu finns en opinion mot detta ingrepp.

Vad är det som har skett under vår generation? Det väldiga utbyggandet av vattenkraft har varit nödvändigt, men nu har vi i Sverige bestämt oss för andra energikällor under det närmaste årtiondet. Och innan det årtiondet är slut kan nya upptäckter, forskning och teknisk utveckling ha gjort det mesta av dagens vishet till något antikverat - även kärnkraften. Det kanske blir som om vi skulle använda slaga när skördetröskan finns. Jag tror på nya framsteg och nya energikällor.

Rolf Edberg skrev för något år sedan om Sölvbackaströmmarna i tidningen Arbetet:

"Det är svårt att* tänka sig en större politisk klantighet än den som

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

utvecklats kring de skummande och fiskrika Sölvbackaströmmarna vid Storsjö kapell i Härjedalen.

Sydkraft ville genom Trångfors AB bygga ut strömmarna.

Befolkningen i dalen, som lever tillsammans med strömmarna, sa upprört nej.

Naturvårdsverket avstyrkte.-

Vattendomstolen, som inte brukar vara någon miljöaktivist ulan i regel dömer fill kraftförelagens fördel på basis av en föråldrad lagstiftning, sa klart nej.

Vetenskapsakademien har bestämt motsatt sig atl några av de kvarvarande från miljösynpunkt värdefulla vattenfallen och strömmarna, som var för sig ger föga kraft, byggs ut."

Och vad får då en bygd där vattenkraften byggs ul? Vad innebar den orörda älven för oss som bodde vid Ume älv den gången den skulle byggas ut? Kanske jag vågar läsa en liten dikt som talar om atl när man tänker på hembygden, även när man har flyttat därifrån, är det framför allt, innerst och djupast, älven och forsarna som man tänker på. Dikten heter En orgelton bredvid. Den lyder:

"Det låg av halm och hed ett sus kring dig i bondbyns frid, men alltid fanns det vattubrus, en orgelton bredvid!

Det mörka dånet utan slut, den ljuva orons svall om allt som levt och dött förut och allt som komma skall.

I forsarna, där älven rann med vita vågors skum, bestört du alltid fann en psalms mysterium.

Det var en mörknande koral, en evig orgelton om något utan namn och tal i vidden bortom mon."

■Vad fick vi efteråt? Vi fick inte billigare ström, vi fick inte utbyggda vägar. Vi fick i vissa fall dyrare energi än andra bygder.

För 1 000 kr. och en mjölsäck sålde bonden Fredrik på Näset en gång Fjällforsen i Ume älv. Det var en bra affär - det svarar kanske mot 100 000 kr. i dag. Forsen hade en fallhöjd på 24 meter och den var full av fisk där laxen vände. Vi klandrar honom inte - han levde i en annan tid. Men vad fick bygden när forsen omsider byggdes ut? Vad får Sölvbacka i dag?

För min del är jag principiellt emot vidare ingrepp av det här slaget. De är

ekologiskt oförsvarbara. Fisken kan inte räddas i Sölvbacka - fiskeriinten-denten i nedre norra distriktet har sagt det. Allt som lever, från bakterier till däggdjur, i älv och älvdal hotas. Uttern är redan nämnd.

Och sedan människorna! Vi har sameraa. Jag känner dem sedan mina unga dagar. Vi har ingen hedrande historia i Sverige när det gäller samerna. I en inlaga talar samerna om att effekterna av en utbyggnad sammantaget blir förlust av renbetesmark, särskilt det värdefulla älvdalsbetet, försvårad eller omöjliggjord bevakning av byagränser, förlust av tekniska anläggningar, försvårade flyttningsförhållanden samt härigenom uppkommet merarbete.

Jag har talat med Nikolaus Stenberg, SSR:s ordförande, en god vän, och jag har talat med andra. I motsats till somliga som har ringt mig tror jag på dessa människor.

Vi har en etnisk minoritet som vi tar hänsyn till. Jag har skrivit en bok om vad som hände i Nasafjäll 1635-1655. Vi bör inte upprepa de misstagen.

Sedan har vi Storsjö kapell - med skövlade skogar kring sig och en dämd sjö. Hur skulle vi med behållen heder i dag kunna trampa på den åsikt som de som bor där har?

Ekonomiskt anser jag att det är tveksamt redan nu humvida en utbyggnad bär sig. Mycket snabbt kan det bli en förlustinvestering.

Det finns en rubrik i Svenska Dagbladet den 9 november: "Omistliga älvar". Artikeln är skriven av Bengt Hamdahl, jusliliekanslern som är ordförande i Svenska naturskyddsföreningen. Det står överst: "Det är inte försvarbart att föröda det sista av en svensk naturtyp för att försöka lösa decenniets ekonomiska problem. Vattenkraftutbyggnad innebär en nästan total omformning av landskapsbilden."

Jagvet att det är sant. Jag kan understryka allt som står här, men för tidens skull läser jag del inte. Ta gärna fram tidningen från den 9 november och läs vad Hamdahl skriver! Det är fråga om omistliga älvar.

35 terawattimmar har Curt Nicolin sagt att vi kan få om vi tar allt, mbb och stubb: Kalix älv, Vindelälven, Torne älv. Och Industriförbundet har talat likadant. Gör arbetarpartiet det också? Jag trodde inte att de var samma andas barn. Men det är möjligt att de suger sin näring vid samma ammas bröst - amman materialism.

Skulle man bygga ut Kalixälven vore det ett nidingsdåd. Jag var nyss där med glesbygdsdelegationen, uppe i Muodoslompolo, Kalixfors och Junosu-ando. Vet ni hur landskapet ser ut där? Det finns inga källsjöar! Det vore ett nidingsdåd att göra en utbyggnad.

Går Palme ut med det förslaget kommer Thorbjörn Fälldin att få större marginaler i kammaren än han har i dag. Thorbjörn Fälldin är säkert ett bättre värn om det mjuka, det livsnödvändiga än den som går ut och säger att Kahx älv skall ofredas.

Och så: Går jag då emot min regering? Förebråelser, anonyma brev, öppna angrepp! Formellt: ja - mot en proposition. Men jag kommer inte att gå emot förslaget om Bromma.

En serie olyckliga omständigheter har lett till att en proposition lagts fram trots alt den aldrig bort läggas fram. Men en majoritet av väljarna i de tre

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

partierna är förvisso medveten därom. Det stämmer inte med program, med motioner förr, med löffen och med våra idéer.

Mitt partis program från i fjol säger om den inhemska energiproduktionen: "En fortsatt utbyggnad är möjlig. Stor återhållsamhet måste emellertid iakttagas. Vårt lands oreglerade vattendrag och älvsträckor representerar oersättliga miljövärden." Och så säger vi nej till utbyggnad av de fyra älvarna.

Och på s. 8 i programmet står det: "Statens grundläggande uppgift är att
värna den frihet och den trygghet som samhällsgemenskapen förutsät
ter. -- Därmed blir demokratin också någonting mycket större och mycket

mer krävande än bara en princip om majoritetsbeslut. Det innebär en förpliktelse att säkra den enskilde individens grundläggande fri- och

rättigheter och att slå vakt om hennes integritet och privatliv. Den

förutsätter atl ingen makt i samhället, inte ens demokratiskt grundade statsmakter, får bli så stark att den kan förkväva individernas frihet och samhällslivets mångfald."

Majoritetsbeslut, stod det. Är de möjliga i fallet Sölvbacka?

Min statsminister kommer från Ådalen, landet som är Guds verk "då han både log och vredgades" - det var Pelle Molin som sade det. Pelle Molin -Thorbjörn Fälldin - det rimmar! Thorbjörn Fälldin står för det gröna landet, för det fria folket.

Och Eric Enlund, förenad med mig genom mångårig och djup vänskap, såg i fjol som statsråd först på planen att landet skulle ta ytterligare terawattimmar -3,4 och kanske 5 - från vattenfallen. Han hade då för bråttom, tycker jag. Men han och hans liberala parti står ändå djupast för friheten, eller hur?

Låt fler forma friheten! Jag ser oupphörligen den devisen. Och i annonserna finns en serie vinklar med, som för tanken till fåglar, till albatrossen eller till silvertärnan, som flyttar från pol till pol. Låt fler forma framtiden! Låt samerna göra det! Låt Sforsjö kapell göra det!

För ett kvartssekel sedan begynte jag aktivt arbeta inom mitt parti. En av anledningarna, den kanske avgörande, var partiets idéprogram: Framtid i frihet! Den enskildes röst, de små grupperna mot kollektivet! Jag såg enpartistaten som någonting ohyggligt, som ett system som dödar det personliga. Jag såg kommunismens fasor ute i världen. Jag började arbeta inom dåvarande högern.

Vi upplevde intrånget på många områden, det som kom diktarprästen John Nilsson att skriva en dikt i samlingen Tankstreck, dikten Kyrkan på kamomillängen:

"När den lille prästen

ville bygga kyrka på kamomillängen

för kärleken till Gud,

blev han tillintetgjord av ecklesiastikdepartementet,

eftersom en stadsplanenämndsdirektörsassistent,

som inte kände till Gud,

reserverat hela kamomillängen

för ett cernenlförbättringsinstitut

på tio våningar

till stor nytta."

Del var sådana känslor vi upplevde: den stora nyttan, cementförbättrings-institulet, stadspianenämndsdirektörsassistentens makt. Det kan bli förkrossande verkligheler. Och då säger man att jag går emot min regering, emot mitt parti. Thorbjörn Fälldin slår för kamomillängen, för uttervatlnen, och för morgondagens människor och deras möjlighet att andas.

Jag kommer inle att föra vidare polemik i dag-jag är för liten till det. Men jag skall fortsätta att strida för bevarade älvar.

Detta är för mig en svår stund. Ingen kan i ett sådant läge undgå tanken: Jag klarar det inte. Men ett vet jag: En människa som sviker sin övertygelse, som flyr provet, som går "udenom" liksom Peer Gynt, som dödar samvetet, hon är förlorad.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf, 36 ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! När riksdagen debatterade Sölvbackaproblematiken i november förra året inriktade jag mig i mina anföranden på att i första hand belysa de statsrällshga sidorna av ärendet. Jag var och är fortfarande övertygad om att det var fel att riksdagen gick in och försökte korrigera eller undanröja det av regeringen fattade beslutet. Civilutskottet konstaterade också i sitt betänkande atl frågan om företagets tillåtlighet slutgiltigt avgjorts och alt varken ett riksdagens uttalande eller ett beslut om ändrade rikflinjer i den fysiska riksplaneringen kunde påverka beslutet i tillåtlighetsfrågan. Trots detta fattade en majoritet i riksdagen beslut om att regeringen skulle få i uppdrag att försöka förhandla tillbaka tidigare givet tillstånd.

Regeringen har nu fullföljt riksdagens uppdrag och förordat det s. k. minimitappningsallernativet. Av det 15-tal borgerliga ledamöter som förra året röstade med socialdemokraterna har tydligen samfliga utom Tore Nilsson blivit övertygade om att det är den rimligaste och bästa lösningen som nu har presenterats.

Tore Nilsson har alltså en annan uppfattning än de övriga borgerliga ledamöterna. Jag skulle vilja fråga Tore Nilsson om det ändå inle påverkat honom på något sätt atl övriga ledamöter från regeringspartierna nu godtar den lösning som regeringen presenterar. Tror han inte att deras engagemang kan vara lika starkt som hans? Har inte även de plågats och vägt fördelarna och nackdelarna i detta svåra ärende?

Jag tänker t. ex. på Eivor Nilson, som kommer från det här området och känner frågan i hela dess vidd. Hon har naturligtvis utomordentligt noggrant prövat den nya situation som vi nu befinner oss i. Jag skulle också vilja fråga Tore Nilsson om han har funderat över socialdemokraternas egentliga bevekelsegrunder för sitt agerande.

Herr talman! Bergs kommun, där Sölvbacka ligger, är en av landets fattigaste kommuner. Arbetsmarknadssituationen är prekär. En utbyggnad av Sölvbacka skulle ge många arbeten på byggnadssidan liksom på maskin-, tillverknings- och montageområdena - under fjolårels debatt nämndes 75

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

arbeten under två år. Dessutom skulle ungefär 15 tjänstemän få arbete. Men del skulle naturligtvis under den här tiden också ge arbete till andra förelag i bygden. För en liten kommun är det trots allt inte oväsentligt att få ett sådant här tillskott på arbetsmarknaden.

Enligt regeringens beslut skall bolaget dessutom betala 2 milj. kr. fill länsstyrelsen för åtgärder som främjar näringslivet i Bergs kommun. Vidare har regeringen beslutat att bolaget skall betala ytterligare 2 milj. kr. för utveckling av turism och för fritidsålgärder och fiskevårdande åtgärder.

Om reservanterna vinner omröstningen här i kammaren, går alltså kommunen miste om den här hjälpen på arbetsmarknadssidan, och det är oklart hur man kommer att lösa de problem som finns i Bergs kommun.

Eftersom utskottets ordförande och jordbruksministern tidigare har gått igenom ärendet noggrant ber jag, herr talman, att få avsluta anförandet med att yrka bifall till civilutskottels hemställan.

I delta anförande instämde Margareta Gärd, Erik Olsson, Sixten Pettersson, Göran Allmér, Mona S;t Cyr, Ewy Möller, Bertil Danielsson, Per Stenmarck, Jan Prytz, Sonja Rembo, Sten Sture Paterson, Knut Wachtmeister, Jan-Eric Virgin och Barbro Nilsson (alla m).

Anf, 37 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Från fjällen mot Bottenviken rinner våra norrländska älvar. Många av oss norrlänningar har ett liv som är starkt förbundet med älven och forsen. Även om man kan fundera en hel del med anledning av det anförande som Tore Nilsson höll, bekräftar hans anförande att så är fallet. Vid älven hade vi våra båtar, där fiskade vi, där badade vi och där hade vi kanske vårt arbete under en bråd flollningssäsong. Innan del var ordnat med vattenledning där hemma, hämtade vi vårt vatten i älven och gjorde våra storbyk vid dess strand. Älven blev en del av vårt liv, men också en stimulans för vår fantasi. Den bidrog kanske att forma vårt kynne. Storsjöbornas kamp är lätt att förstå för en norrlänning.

Men det kom en tid med dynamit och grävskopor. Forsarna tystnade och ersattes av turbinernas monotona dån. Visst behöver vi vattenkraft, men inget län är så väl exploaterat som Jämflands län då det gäller vattenkraft. Samtidigt är knappast något.län så svagt industrialiserat.

Det finns alltså inget direkt samband mellan exploatering av vattenkraft och varaktig sysselsättning i en bygd. Vi har givit våra forsar, vi har givit våra skogar, men mycket litet är återgäldat. Nu vill exploatörerna också "glufsa i sig" de sista bitarna av älvsträckorna. Ingenting skall bli kvar - det är tydligen målet. Nu reser sig ortsbefolkningen till motvärn, och bakom sig har den majoriteten av Jämtlands folk.

Det pågår sedan länge en kamp för att rädda inlandet i Norrland. I dag går fronten i den kampen vid Sölvbacka - hit men inte längre.

Utredaren Gullnäs har framhållit fördelarna med sitt minimitappningsal-ternativ. Han påstår alt fisket bevaras i stort sett oförändrat. Eftersom vatlenrinningen sensommaren 1980 motsvarade det tappningsalternativet

har man undersökt förhållandena. Och det har visat sig att strömfisket kommer att totalförstöras på grund av för liten vattenföring. Lekmöjligheterna spolieras och öringrommen dör vid bottenfrysning, som sker vid denna låga vattenavlappning vintertid.

Gullnäs säger vidare att landskapsbilden, de levande forsarna, bevaras. Vi kan konstalera atl forsarna försvinner helt. Älvens bredd gör atl vattnet fördelat kommer atl rinna mellan stora stenblock och ha ett maximidjup på ca 20 cm.

Utredaren talar vidare om ett antal nya arbetstillfällen, som skulle skapas i bygden. Jag har, herr talman, själv varit med och jobbat på olika sätt i kommuner och i andra sammanhang i områden där man kraftigt har byggt ut forsarna. Men just dessa områden har märkligt nog drabbats hårdast av avfolkning och arbetslöshet. Jag kan ta Strömsunds kommun som exempel. Där har man byggt ut praktiskt taget all exploaterbar fallhöjd, men där förlorade man inom loppet av några decennier 20 000 invånare. Det skulle jag också vilja framhålla för Rolf Dahlberg, när han försöker illustrera fördelarna med utbyggnaden och säger alt det skulle skapas så många nya jobb.

Sedan detta med energitillgången. Andra har före mig bekräftat atl mycket litet fås - mot bakgrund av den förstörelse av lotalmiljön som man uppnår. Och här är det verkligen fråga om att bevara en chans för en landsända som har svårt atl finna alternativ - en chans att utveckla sig på basis av rekreationsverksamhet. Denna bygd skulle kunna utveckla sig till en lunga för hela Sveriges folk, ja, varför inte för hela Nordeuropas folk, genom att den ges möjlighet till exploatering av turism och rekreation.

Slufligen vill jag också framhålla att utbyggnaden av Sölvbacka strömmar -fömtom effekten på det viktiga sportfisket, som av sakkunskapen bedöms som avgörande när det gäller att attrahera turister - skulle innebära att tolalmiljöns variafionsrika karaktär försvinner i hela övre Härjedalen och att hela detta områdes rekrealionsvärde kommer att ifrågasättas. Sådana saker får inte underskattas i debatten.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall fill reservationen.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

Anf, 38 SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Folket i bygden runt Storsjön i västra Härjedalen går i detta ögonblick i en andlös spänning. Om en liten stund skall mycket av deras framtida förutsättningar atl leva kvar i sin bygd avgöras i denna kammare.

Befolkningens utkomstmöjligheter i bygden har sedan urminnes tider varit småbruk och skogsarbete. Under senare år har turismen som inkomstkälla vuxit sig allt starkare. En stor lockelse för turisterna i dessa områden har varit och är än så länge fisket i Sölvbacka strömmar.

Låt oss titta på bygdebefolkningens framtida utkomstmöjligheter. Qm småjordbrukets lönsamhet i fjällområdena behöver jag knappast orda. Alla vet vilken dålig lönsamhet det ger. I skogen tar maskinerna alltmer över arbetstillfällena. Dessutom är skogarna i dessa områden till stor del tömda på

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Sölvbackaströmmarna

sina innehav. AvverkningsmöjUgheterna för de närmaste decennierna är små. Förutsättningarna att lokalisera industrier till västra Härjedalen är nästan obefintliga. Kvar står endast möjligheterna all salsa på turismen. Men en grundförutsättning för alt dessa satsningar skall lyckas är alt Sölvbacka strömmar med sitt goda fiske bevaras som en turistattraktion. Byggs strömmarna ut har storsjöborna i stort sett bara kvar en nästan uttömd älvfåra och vindpiskade kalhyggen - kalhyggen som i och för sig en gång i framtiden kommer att ge rika skogar, men det ligger ca en mansålder fram i tiden.

Herr talman! Folket i bygden älskar sina strömmar omkring Sölvbacka - strömmar som på grund av sin skönhet och sina fiskebiologiska värden och som en grundförutsättning för ortsbefolkningens utkomstmöjligheter har mycket stora bevarandevärden. Riksdagen bör därför respektera dessa eljest så anspråkslösa människors krav på atl få behålla sina strömmar i nuvarande skick.

Herr talman! Centerpartiets turer omkring Sölvbackas utbyggnad är som turerna i en pariserpolka. Nu skyller man dessa turer på respekten för fattade beslut. Men lyssna då!

Folkpartiregeringen beslöt den 8 mars 1979 atl ge Trångfors AB tillstånd att bygga ut strömmarna. 21 dagar därefter skrev 20 ledande centerpartister med bl. a. Thorbjörn Fälldin, Karin Söder och Anders Dahlgren i en partimotion att man borde effektivisera redan utbyggd vattenkraft för atl kunna undanta projekt från utbyggnad där det finns starka motstående intressen. Om Sölvbacka skrev man:

"Ett sådant exempel är utan tvekan Sölvbacka med sill välbesökta fritidsfiskevatten av riksintresse. Älvsträckan är dessutom ett viktigt komplement för turismen i området. Vattendomstolen har för sin del gått emot en utbyggnad. De förändringar som senare gjorts utgör ingen avgörande förbättring ur fiske- och natursynpunkt. Därför bör riksdagen uttala att en utbyggnad av Sölvbacka inte bör komma till stånd." Låt mig här skjuta in att det utbyggnadsförslag som centerpartisterna tillsammans med övriga partier i den borgerliga regeringen nu förelägger riksdagen är direkt förödande ur fiske- och natursynpunkt.

Jordbruksministern har här nyss gjort avbön med förklaringen all han inte visste vad han skrev under. Låt mig då fråga; Finns det ingen centerpartist som vet vilka motioner han skriver under?

Den 17 maj samma år skrev centerpartisten Elvy Olsson som första ledamot på en fempartimolion med krav atl Sölvbacka strömmar skulle bevaras outbyggda.

I ett tal i Östhammar på fredagen i förra veckan uttalade centerns kansHchef i riksdagen, Göte Ekström: "Det finns inget förslag i riksdagen att bevara Sölvbackaströmmarna. Socialdemokraterna försöker med en stor bluff mot svensk miljöopinion." Att vi socialdemokrater nu fullföljer del krav som bl. ä. centerpartisterna med statsministern i spetsen själva har ställt, det betraktas av centerpartisten Göte Ekström som en stor bluff. Jag bara ställer frågan: Vem är den store bluffaren? Ett smakprov till finns i

Östersunds-Posten den 24 november 1979. Sfina Eliasson, centerpartisten, skrev i en debattartikel angående riksdagens beslut om strömmarnas bevarande bl. a.: "Bolagets uppträdande i detta hänseende är nonchalant och klandervärt. Det visar brist på normalt samhällsansvar." Hon avsåg då att bolaget använt sig av sin lagliga rätt och påbörjat förberedelsearbetena för utbyggnad. Del var samma Stina Eliasson som tre dagar tidigare hade röstat avslag på centerns egen partimotion och därmed sanktionerat en forsalt utbyggnad från bolagets sida. Hon fortsatte att skylla ifrån sig och sade vidare: "Utan tvekan bär folkpartiregeringen skulden till det felaktiga beslutet om Sölvbackaströmmarna." Själv ville hon inte vara med om att rätta till det. Hur kluven får man vara?

Herr talman! Vi socialdemokrater har varit noga med att både för miljögrupper och för bygdens befolkning understryka att förulsältningarna för att bevara strömmarna är att man genom förhandlingar med Trångfors AB kan komma överens om att bolaget avstår från sin rätt till utbyggnad. Vi har inte lurat någon.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen vid civilutskottels betänkande.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

I detta anförande instämde Marianne Stålberg och Nils-Olof Gustafsson (båda s).

Mom. 1

Reservationen av Per Bergman m. fl. bifölls med 166 röster mot 165 för utskottets hemställan.

Mom. 2 och 3

Utskottets hemställan bifölls.

9 § Föredrogs

Civilutskottets betänkande

1980/81:4 om övergångsreglerna vid produktionskoslnadsbelåning

Utskottets hemställan bifölls.

10 § Vissa grundlagsfrågor

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1980/81:3 om vissa grundlagsfrågor m. m.

Anf, 39 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Konstitutionsutskottets betänkande innehåller många olika frågor, som har del gemensamt att de berör grundlagarna.. Flera vpk-motioner behandlas också. Jag skal) ta upp frågan om statsformen, som behandlas i motion 263. Andra företrädare för vpk kommer atl behandla

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

övriga motioner.

Konstilutionsutskoltet säger sig inte ha funnit anledning att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt till kravet på införande av republik. Därmed anser sig tydligen utskottets ledamöter befriade från att föra en diskussion i sakfrågan. Om man tror sig kunna komma förbi en viktig demokratisk fråga så enkelt, då tar man fel. Jag kan försäkra konstitutionsutskottet och kammarens ledamöter om att vpk kommer atl se till att debatten om avskaffandet av monarkin hålls vid liv.

Vi har vid flera tillfällen utvecklat vår syn på monarkins oförenlighet med demokratin; Monarkin är en kvarleva från en svunnen tid. Hur kan ni från övriga partier exempelvis försvara ett system där statschefens ämbete är ärftligt? På vilka andra områden i samhället skulle ni kunna tänka er ett sådant syslem? Vad säger de ledamöter som har monarkins avskaffande inskrivna i sina partiprogram? Vad säger socialdemokraterna om sitt sätt att förvalta arbetarrörelsens traditioner?

I motion 263 har vi påpekat att det finns de som i ord påstår sig vara republikaner men som inte vill stå för denna principiella inställning i praktisk handling.

Monarkin är av stor betydelse för Sveriges överklass. Den är ett viktigt medel för överklassens ideologiska dominans. Med hjälp av monarkin sprider den överhetsfjäsk, falska föreställningar och synsätt som strider mot demokratiska strävanden.

De som påstår sig vara republikaner eller som säger sig vilja bekämpa klassorättvisorna men som inte vågar la strid mot monarkin motverkar sina egna uttalade åsikter. De accepterar den odemokratiska bördsrälten. De accepterar ett system som möjliggör användandet av statschefen i en ideologisk fördumningspropaganda, som strider mol demokrati och jämlikhet. Detta kommer ni aldrig förbi.

Jag vill ställa frågan till företrädare för de olika partierna: Anser ni det vara förenligt med ett demokratiskt statsskick att i gmndlagen bevara sådana mossbelupna bestämmelser som exempelvis uttryckes i successionsordningens 4 §? Där står:

"Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten."

Jag tycker, herr talman, att detta dokument skulle göra sig bra inom glas och ram på ett museum, men atl det inte hör hemma i Sveriges grundlagar år 1980. Vad anser övriga partier?

Försöken att bagalelHsera monarkins betydelse är falska, även om kungens formella politiska uppgifter minskats. Monarkin har varit och är alltjämt av stort politiskt och ideologiskt värde för överklassen. Därför backas monarkin upp i propagandan. Därför måste också arbetarrörelsen och övriga demokratiska krafter fortsätta kampen för monarkins avskaffan-

de.

Vpk har i denna motion, liksom många gånger tidigare, framlagt förslag till erforderliga grundlagsändringar. Dessa går bl. a. ut på alt successionsordningen utmönstras ur grundlagarna och att riksdagens talman skall vara rikets statschef. Härigenom framhäves att statschefen skall vara en del av de demokratiskt valda institutionerna. Inte ens för de representativa uppgifterna behövs monarkin. Riksdagens talman kan på ett naturligt sätt handha dessa.

I årets motion har vi också aktualiserat frågan om användningen av det nuvarande kungliga slottet i Stockholm. Som bekant har kungafamiljen funnit att miljön är bättre vid Drottningholms slott än i Stockholm med dess trafik- och avgasproblem. Dessa problem drabbar ju hårt barnen i Stockholms innerstad, men tyvärr har inte alla möjligheten alt välja en bättre miljö. De får i stället slåss mot den dåliga miljön.

Vad kan man då använda slottet i Stockholm till? De delar av slottet som inte av kulturhistoriska eller andra skäl bör bevaras i nuvarande skick kan ges en alternativ användning. Vi har pekat på sådana användningsområden som kulturcentrum för folkrörelse och arbetarrörelse med museum för arbetarrörelsens historia, konstgalleri för konst som speglar arbetslivet och arbetarrörelsen etc. Vi har i motionen föreslagit att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag med denna innebörd.

Konstitutionsutskottet omnämner detta i sitt referat av motionen, men bemödar sig inte ens om att behandla kravet, vilket måste anses som anmärkningsvärt.

Även om konstitutionsutskottets ledamöter inte anser att monarkin bör avskaffas, så borde det förhållandet ätt kungafamiljen avser atl stadigvarande vistas på Drottningholms slott ha föranlett viss tankeverksamhet i fråga om Stockholms slotts användning. Så är dock inte fallet av betänkandet att döma. Det är beklaghgt.

Det är angelägna frågor som tagits upp i vpk-motionen om statsskicket. Utskottet vill inte föra någon debatt om dem. Det lär dock inte vara möjligt att komma ifrån problemen så lättvindigt.

Utskottet yrkar avslag på motionen. Jag ber, herr talman, all få yrka bifall till motion 263.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf, 40 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna återkommer år efter år med en motion om repubUk, en motion som varje år röner samma öde: den avslås av en stor majoritet i kammaren. Den väcker inte heller särskilt stor uppmärksamhet utanför det här huset. I en tidigare debatt med Nils Berndtson framhöll jag attdet inte fanns något folkligt tryck i den här frågan. Det år som gått sedan Nils Berndtson och jag hade det senaste meningsutbytet har mig veterligen inte medfört någon förändring härvidlag.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Luften har nog för överskådlig tid gått ur kravet på republik. Den överväldigande majoriteten av svenska folket vill ha monarkin kvar. Det är alldeles uppenbart. När vi för något år sedan utvidgade successionen till all omfatta även kvinnor, så mottogs det med gillande av den stora allmänheten. Vpk motsatte sig den moderniseringen. När nu Nils Berndtson ånyo berörde successionsordningen, framhöll han att den på vissa punkter är ålderdomlig. Om vpk kommer med förslag till ytterligare ändring och modernisering av successior rdningen, så får vi väl överväga de förslagen i utskottet.

Qm mr t menar att det är demokrati att följa en stor folkmening i en fråga, så är monarkin demokratiskt grundad. Men inte heller ur strikt teoretisk demokratisk synpunkt är invändningarna mot monarkin längre särskilt lödiga. Monarken utövar enligt vår författning inte någon politisk makt. Monarkin är enbart representativ och markerar det historiska sambandet bakåt i tiden. Med den ordningen är de allra flesta i det här landet uppenbarligen helt till freds.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Anf, 41 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Bertil Fiskesjö säger att det inte finns något tryck för införande av republik i Sverige. Sedan förstår jag honom så, alt han menar att det då också är förenligt med demokratin att inte ändra på successionsordningen och gmndlagen. Bertil Fiskesjö är med andra ord så demokratisk att han vill konservera en odemokratisk kvarleva - det är nämligen logiken i det hela. Jag har i mitt anförande ställt följande fråga, som han ännu inte har besvarat: Är det förenligt med demokratin och med vår grundlag atl bevara monarkin, som ändå är en kvarleva från en förgången tid - och som utnyttjas i odemokratiska syften?

När herr Fiskesjö saknar trycket för ändring på detta område, så kan det kanske också bero på de starka krafter som försöker glorifiera monarkin och på den propaganda som drivs kring kungahuset. I en debatt för några år sedan har jag utförligt redovisat exempel på hur vissa tidningar varje vecka året runt innehåller förskönande och falska reportage om kungahuset och dess roll. Jag vill fråga om herr Fiskesjö någonsin har funderat över syftet med denna verksamhet. Tror Berfil Fiskesjö att det kan vara alt stimulera kampen för jämlikhet och demokrati? Eller tror han möjligen atl det kan vara tvärtom? Ta en funderare på den saken, och jag tror att ni skall finna atl monarkin inte alls är så obetydlig som ni gör gällande - och som herr Fiskesjö också nu antydde. Tvärtom är det mycket medvetna syften bakom denna propaganda för kungahuset, syften som icke är förenliga med de demokratiska strävandena.

Anf, 42 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag tog i mitt förra anförande upp demokrati i två avseenden: dels undrade jag hur det var med stödet i folkmeningen till frågan om monarki, dels berörde jag monarkin från vad man kan kalla mer demokra-fisk-teorefisk och principiell utgångspunkt. Vad gäller stödet i folkmeningen

kan man naturiigtvis tänka sig alt man hade en folkomröstning i monarkifrågan. Om en sådan folkomröstning, som jag tror, gav det resultatet - det visar alla opinionsundersökningar att den skulle göra - att en överväldigande del av svenska folket vill ha monarkin kvar, skulle då Nils Berndtson framhärda i uppfattningen att det var odemokratiskt att bibehålla monarkin?

Det är klart att det ur strikt teorefisk synvinkel finns invändningar mot monarkin - det kan man inte förneka. Men vad jag sade i mitt anförande var att dessa invändningar inte längre är särskilt lödiga. Med det menar jag att de inte är av den karaktären att de ger anledning till sådana drastiska förändringar som avskaffandet av monarkin. Om det hade gällt en monark med omfattande författningsmässiga politiska befogenheter hade naturligtvis situationen varit en annan.

Sedan återkommer Nils Berndtson till veckopressen och dess behandling av monarkin. Den saken kan man naturligtvis ha många synpunkter på. Man kan ha många synpunkter på veckopressens behandling av s. k. kändisar över huvud taget, men man får också komma ihåg att en målsättning för veckopressen är att överleva och atl helst öka sina upplagor. Det är en ambition som alla tidnings- och tidskriftsutgivare har. Man kan naturligtvis tolka det stora inslaget i veckopressen av reportage kring monarkin på det sättet atl många människor gillar att läsa sådana reportage.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 43 NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Om man skulle genomföra en folkomröstning på det material som presenteras om kungahuset i de tidningar jag har hänvisat till tror jag att monarkisterna möjligen skulle kunna nå vissa resultat. Men om inte minst de partier som säger sig vilja införa republik i Sverige går ut med en saklig upplysning till människorna om att monarkin icke är förenlig med vårt statsskick, skulle resultatet bli ett helt annat.

Jag vill också till Bertil Fiskesjö säga vad jag sade i en debatt häromåret, att vi ju genomförde betydande grundlagsändringar i slutet på 1960-talet och början på 1970-lalel utan att ha genomfört någon folkomröstning. Varför skulle vi då ha folkomröstning just i den här frågan? De vidtagna grundlagsändringarna kom till stånd därför att man ansåg att grundlagen var föråldrad och borde anpassas till vår moderna lid. Men när det gäller statsskicket vill man slå vakt om en kvarleva från en tid ännu längre tillbaka än 1809, då den gamla grundlagen antogs. Det här stämmer inte, Bertil Fiskesjö! Ert agerande innebär att ni' ytterligare konserverar denna odemokratiska kvarleva, medan vpk:s årligen återkommande motioner håller debatten vid liv. Och vi kommer att se till att den hålls vid liv. Ett ärftligt ämbete kan icke vara förenligt med en demokrati.

Anf. 44 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag sade inte, Nils Berndtson, att vi skulle ha en folkomröstning. Jag frågade: Om vi hade en folkomröstning och den visade atl den överväldigande majoriteten av svenska folket ville behålla monarkin,

Nr 27 skulle då Nils Berndtson anse att det var odemokratiskt alt behålla

Onsdaeen den monarkin? Det var den frågan jag ställde.

19 november 1980 Sedan kan man naturligtvis diskutera vad som är orsaken till alt t. ex.

_____________ socialdemokraterna inte aktualiserar del krav på republik som de sedan 1911

Vissa grundlags- inskrivet i sitt program. Jag skulle tro alt socialdemokraterna gjort

frågor samma bedömning som jag, nämligen atl det kravet inte skulle ha särskilt stor
resonans i en bredare folkopinion.

Andre vice talmannen anmälde atl Nils Berndtson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 45 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! En av de frågor som aktualiseras i grundlagsbetänkandet från konstilutionsulskoltel är folkomröstningsinslilutel.

Det finns i vår författning två möjligheter atl anordna folkomröstningar. Den ena möjligheten gäller omröstningar i grundlagsfrågor. Det är beslutande folkomröstningar, och del finns strikta regler för hur de skall komma till stånd och hur de skall genomföras.

Den andra möjlighet som författningen ger är att riksdagen kan besluta att anordna rådgivande folkomröstningar i vilka frågor som helst. Härvidlag gäller emellertid att en rad problem som med nödvändighet uppkommer, när en folkomröstning skall beslutas och genomföras, i författningen lämnas därhän.

I en centermotion som väcktes under den allmänna motionstiden i våras, således före folkomröstningen i atomkraftsfrågan, har en del av dessa brister påtalats.

Ell knippe av svårigheter som man inle kommer förbi hänger samman med frågeformuleringen. Formellt kan riksdagens majoritet besluta om hur frågorna skall ställas. I realiteten är del nödvändigt med förhandlingar och uppgörelser, om frågan är kontroversiell. Dessa förhandlingar kan bli segslitna och komplicerade.

I dessa förhandlingar måste också avgöras hur många olika frågor som skall ställas. Del kan i värsta fall bli åtminstone lika många som det finns partier i riksdagen.

Genom förhandlingar måste också avgöras hur kampanjerna skall finansieras och hur medlen skall fördelas på oHka alternativ. Även detta kan bli en segsliten tvistefråga.

Andra svårigheter är knutna till tolkningen av omröstningsresultatet. När fler än två alternativ förekommer och inget av dessa uppnår majoritet måste osäkerhet uppkomma om vad som verkligen är omröstningens resultat.

Vidare uppkommer frågan, hur bindande omröslningsresultatel är för
riksdagen. Formellt är omröstningen enbart rådgivande. Men om partierna
går ut i omröstningskampanjen och försäkrar all de skall följa omröstnings
resultatet, så är denna formellt fria prövning för riksdagens del reellt
borta.
96 Om resultatet av omröstningen är sådant att omröstningen inte ger något

klart besked - vad gör riksdagen då? Och hur länge skall ell resultat av en rådgivande omröstning anses gälla? Krävs del en ny folkomröstning innan rik.sdagen kan frångå omröslningsresultatel? Var går i realiteten gränsen mellan rådgivande och beslutande folkomröstning? Är gränsen kanske bara en fiktion som del inte är möjUgt att upprätthålla i verkligheten?

Mofionen skrevs, som jag redan nämnt, före omröstningen i atomkraftsfrågan. Den omröstning som sedan ägt rum visar all de frågor som restes i mofionen är i hög grad relevanta. Vi fick myckel besvärliga förhandlingsomgångar innan folkomröslningslagen kunde spikas. Vi fick tre alternafiv, varav två - ettan och tvåan - i kampanjen framställdes ömsom som helt identiska, ömsom som vitt väsensskilda, i myckel beroende på vilket auditorium man vände sig till.

Ingen av de tre linjerna fick majoritet. Ändå framställdes det efter omröstningen som om linje 1 och 2 vann. De var identiska i sin framställning på valsedlarnas ena sida men olika på baksidan. Vad innesluter således den påstådda majoriteten? Skall baksidorna, som väljarna också röstade på, räknas eller ej?

Efter omröstningen tycks man över huvud tagel ha varit snabb atl glömma alla baksidor med atomkraften. Liksom del finsfilla på försäkringsbreven fill många slarviga försäkringstagares förvåning ofta får avgörande betydelse för om ersättning skall utgå eller ej, borde väl även baksidornas text för folkomröstningsdeltagarna ha något värde, tycker man.

I motionen kräver vi atl de erfarenheter som vi nu har av det rådgivande folkomröstningsinsfilutet skall utvärderas av en parlamentarisk utredning och att denna utredning också skall komma med förslag till en annan, mera ändamålsenlig reglering. Trots att behovet förefaller så uppenbart och ytterligare styrkt av erfarenheterna från den senaste folkomröstningen, har vi inte fått majoritet för vårt förslag i utskottet. Vi återupprepar kravet i reservation 1 vid utskottets belänkande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till denna reservation.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 46 HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Som var och en kan konstatera återfinns en rad bekanta frågor ( detta betänkande från konsfitutionsutskottel. Partierna fullföljer sina tidigare strävanden på delta område. Del gör också vi socialdemokrater, och del har medfört att vi har måst avge två reservationer, för vilka andra kammarledamöter senare kommer att tala.

Även regeringspartierna har reservationer vid betänkandet. Dessa mynnar ul i att regeringen skall vidta vissa åtgärder.

1 delta ärende, som gäller frågan om folkomröslningsinslitulel, har centerpartislerna i utskottet reserverat sig. Som Bertil Fiskesjö redan har påpekat väcktes centermotionen under den allmänna motionstiden. Den överensstämmer i sak med en motion som väcktes 1979 men som avslogs av riksdagen för ungefär ett år sedan.

Del centrala i motionen och i reservationen är atl man ingående vill reglera folkomröslningsinstitutet. Det anser jag för min del inte vara möjligt. Varje

7 Riksdagens protokoll 1980/81:25-28

Nr 27 omröstning är en sak för sig. Man kan ha regler om vilka som skall få delta i en

Onsdagen den folkomröstning, men går man längre och försöker bestämma hur proposi-

19 november 1980 tionerna i samband med en folkomröstning skall utformas, då ger man sig in

_____________ på ett omöjligt område. Vi har inte möjligheter alt förutse vad som kommer

Vissa grundlags- hända i framliden. Även om vi i rikt mått vore utrustade med profetians
frågor gåva, skulle det bli besvärligt för oss alt klara en sådan uppgift. Och jag

betvivlar, herr talman, all vi lagstiftare är utrustade med denna profetians gåva.

Låt mig beröra vad Bertil Fiskesjö redan har varit inne på, nämligen om del vid en folkomröstning bara skall finnas två alternativ eller om det skall finnas flera alternativ aft rösta på. Gör tankeexperimentet att riksdagen åren efter förbudsomröstningen hade antagit en lag om atl endast två alternativ fick förekomma! Låt oss vidare anta all de folkomröstningar som därefter har ägt rum hade genomförts med bara två alternativ atl välja mellan. Ja, självklart hade del gått bra i fråga om trafikomröslningen. Även jag förstår att man måste välja mellan höger- eller vänstertrafik. Alt köra mitt i vägen är ju inget alternativ. Men hur skulle vi ha klarat pensionsomröstningen och kärnkraftsomröslningen med bara två alternativ? Majoriteten i riksdagen ansåg vid båda dessa tillfällen att del skulle finnas tre alternativ. Skulle man då ha varit tvungen att upphäva lagen? Och vad är del för mening all anta en lag som måste ändras i nya situationer?

Detsamma gäller i fråga om informationen. Hur skulle det ha varit om riksdagen år 1925 hade beslutat om informafionens omfattning för år 1980? Med all respekt för fantasin hos 1925 års riksdagsledamöter tror jag inle atl det hade varit möjligt.

Eller la frågan om finansieringen! Hur skall man på förhåna Kunna tala om vilka finansiella ramar som skall finnas?

Eller la de frågor som Berfil Fiskesjö själv ställde! Hur skall man i en lag kunna ange hur länge ett omröslningsresullat skall gälla? Det är ju väldigt svårt för en lagstiftare att förutse hur snabbt förändringarna kommer i samhället.

Jag kommer alltså fram till del resultatet att det inte går atl åstadkomma någon ingående reglering av folkomröstningsinslilutel. Om man har denna grundinställning är det svårt att biträda ett krav på en utredning. Särskilt i dessa ekonomiskt bekymmersamma lider skulle ett genomförande av en sådan utredning vara atl använda statens medel på ell fullständigt felakfigt säU.

Herr talman! Jag ber på denna punkt att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 47 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag vill inte påslå, Hilding Johansson, alt jag är utrustad med

någon speciell profetisk gåva, men långt innan folkomröstningen i alom-

kraftsfrågan ägde rum förutsåg jag de svårigheter som skulle komma - vi

hade en debatt om det i kammaren - och de kom. Man behöver alltså inte ha

98 några övernaturliga egenskaper för all inse bristerna i det folkomröstnings-

institut som vi nu har.

Hilding Johansson argumenterar utifrån den ståndpunkten all del här är ell område som är så komplicerat atl del inle finns några möjligheter att komma fram till en vetfig ordning. Det är en litet originell atfilyd i den här kammaren, som brukar vara så rationell i sin syn på tillvarons problem. Ibland erkänner vi att problem är svårlösta, men vi ger sällan upp. Vi försöker hitta framkomliga vägar.

Enligt författningen har vi möjlighet alt anordna folkomröstningar. Denna möjlighet utnyttjas då och då. Ingen, inle ens socialdemokraterna, som visserligen tycks ha någon slags principiell motvilja mot folkomröstningar, har sagt all man skall förbjuda folkomröstningar. Möjligheten skall alltså finnas kvar.

Men man vill inte göra något ål de brister som vidlåder den nuvarande ordningen och som jag har påtalat. Man vill inle ens alt vi skall få en ordentlig sammanställning av de erfarenheter som finns av folkomröstningar. Är det möjligen för all man vill diskriminera folkomröstningsinsfilutet som sådant som man intar den attityden? I så fall bör man säga det rent ut.

Sedan sade Hilding Johansson att vi inte skall sälta till en massa utredningar. Det är i och för sig en lovvärd ambition. Då fömlsätter jag att när vi går till behandlingen av frågan om hur majoritetsval skulle ha utfallit i 1979 års val Hilding Johansson kommer alt stödja utskoltsmajoritelen. Reservationen kräver ju just en utredning i en fråga som, till skillnad från den fråga jag här har tagit upp, sannerligen inte behöver utredas. Det är alltså en ren okynnesutredning som socialdemokraterna där begär.

Innan vi hade möjlighet alt anordna folkomröstningar i grundlagsfrågor sades det att även den frågan var omöjlig att lösa. Den är löst. En utredning har grubblat över problemen och kommit fram till ell förslag som sedan med myckel stor majoritet antogs här i kammaren. Det gäller alltså att sammanställa erfarenheterna, atl sälla sig ned och tänka igenom problemen och utarbeta konkreta förslag. Det är detta vi har begärt i vår reservation.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 48 HILDING JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Självklart önskar jag en vettig ordning på detta område. Men en vettig ordning kan man inle uppnå genom generella regler, ulan man måste anpassa reglerna till de olika folkomröstningar som anordnas. Den ena omröstningen är inte den andra lik. Vill man diskriminera folkomröstningarna, vilket inte jag önskar, då skall man anta generella regler som sedan visar sig inte kunna tillämpas.

När det sedan gäller onödiga utredningar vill jag bara helt kort konstatera atl vi i utskottet fick en upplysning om att man mycket snabbt kunde räkna fram talen för 1976 och 1979. Jag har talat emot en utredning om detta, men jag tycker atl en statsvetenskaplig institution, riksskatteverkets valsektion eller någon annan kan få ulföra dessa beräkningar. Vi kan emellertid inte från riksdagens sida skriva direkt till dessa institutioner, utan vi måste gå över regeringen.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 49 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag skall inte fortsätta resonemanget om onödiga utredningar. Jag vidhåller den uppfattning jag framförde i mitt tidigare inlägg på den här punkten. Majoritetsval saknar all aktualitet i vårt land. Vi vet på ett ungefär hur de skulle slå. Det finns alltså inget behov av nytt material.

När del däremot gäller frågan om folkomröstningar vill jag säga att bestämmelserna om dem är en bestående del av vår författning som vi använder då och då i det praktiska livet och som - det visar all erfarenhet -fungerar mycket dåligt.

Vad blev resultatet t. ex. i atomkraflsomröstningen? Det kan man sannerligen på goda grunder ha många olika uppfattningar om. Anser Hilding Johansson att ett sådant tillstånd är tillfredsställande? Det innebär ju alt man mer eller mindre har misslett de människor som tror alt de på ell avgörande sätt bidrog till något slags beslut genom omröstningen!

Sedan ställde jag frågan: Hur länge skall ett folkomröslningsresullat gälla? Den frågan är inle oväsentlig. Skall vi anse atl man när del gått en viss lid kan - eftersom folkomröstningen formellt är rådgivande - strunta i resultatet, riva upp det och göra som vi gjorde 1. ex. i högerlrafikfrågan? Eller skall vi anse att del krävs en särskild folkomröstning igen för alt man skall kunna ändra tidigare beslut?

Vad skulle t. ex. hända om regeringen plötsligt lade fram en proposifion som på många punkter gick stick i stäv mot alla de alternativ som fanns i folkomröstningen och riksdagen antog den? Det är ett problem som Hilding Johansson inle vill diskutera och som han tycker inte behöver utredas.

Del går inle med generella regler, säger Hilding Johansson. Jo, del är del vi måste sträva efter. Del är ett säll alt effektivisera vårt folkomröstnings-institut och öka möjligheterna för medborgarna atl verkligen göra relevanta ställningstaganden. På alla andra områden eftersträvar vi generella regler. Vi har gjort det t. ex. när det gäller möjligheterna till omröstning i grundlagsfrågor. Vi har självfallet sådana regler när del gäller de vanliga, allmänna valen och på alla möjliga andra förfallningsområden. Varför skulle vi då inle ha det just här?

100

Anf, 50 HILDING JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Det går inte att formellt renodla frågor av den här typen, därför alt det centrala är innehållet i folkomröstningen. För all bedöma det måste man ta hänsyn fill saklägel. Därför går det inte heller alt skriva in en regel om atl en rådgivande folkomröstning skall respekteras i tre, sex eller fio år.

Man får ta hänsyn fill hur förhållandena har förändrats. När fömtsättning-arna är helt andra är del naturligt all man inle kan följa ett resultat från en rådgivande folkomröstning. Säg mig: Vilken lagstiftare kan åta sig att räkna upp villkoren som skall vara uppfyllda i det ena eller andra fallet?

När det gäller det som vi andra kallar kärnkraftsomröstningen men Bertil Fiskesjö kallar alomkraftsomröslningen, av någon för mig okänd anledning, är det svårt för mig att se annat än all del finns en miss här, även om den inte

hör fill dagens ämne. Regeringen har nämligen inle följt upp omröstnings-resultatet. Men del får vi resonera om vid ett annat tillfälle.

Del fanns emellertid en majoritet i riksdagen som ville ha tre alternativ. Hade vi då haft en lag som sagt att det endast fick finnas två, då hade riksdagen anfingen måst upphäva den lagen eller också måst tillämpa en lag som majoriteten ansett vara felaktig. Finns del som i del här fallet så många opinioner i en fråga, är det naturligt all de får komma till uttryck vid en folkomröstning. Det vore annars meningslöst all anordna folkomröstningar.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Andre vice talmannen anmälde atl Bertil Fiskesjö anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf, 51 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela kammaren all anslag om kvällsplenum har uppsatts.

Anf. 52 LAHJA EXNER (s):

Herr talman! Konstilutionsutskottets majoritet har än en gång yrkat avslag på en socialdemokratisk partimotion gällande vidgad rösträtt för invandrare som inle är svenska medborgare.

I vår motion nr 1979/80:459 har vi föreslagit all en särskild, parlamentariskt sammansatt utredning skall tillsältas med uppgift att studera invandrarnas deltagande i 1976 och 1979 års kommunalval och i folkomröstningen i kärnkraftsfrägan. Utredningen skall enligt motionärerna också ges i uppdrag atl utreda frågan om rösträtt för invandrare ulan svenskt medborgarskap i riksdagsval och andra åtgärder för att underlätta deras deltagande i den demokratiska beslutsprocessen.

Det är inle första gången vi socialdemokrater har lämnat en mofion av delta slag. 1977/78 års riksmöte hade en i stort sett idenfisk motion att ta ställning till, och vi i den socialdemokratiska riksdagsgruppen har år efter år återkommit med samma krav. Titlar vi på betänkanden med anledning av dessa motioner och erinrar oss debatterna här i kammaren, så måste vi tyvärr konstatera all ärendet inte har kommit en enda millimeter närmare sin lösning. Majoritetens argument mol vidgad rösträtt för invandrare utan svenskt medborgarskap är i dag precis desamma som 1977, 1978 och 1979. Och inle nog med det: argumenten är precis desamma som högerpartierna använde mot allmän, lika rösträtt och mot rösträtt för invandrare i kommunalval.

Jag kan i och för sig acceptera moderaternas argumentafion i dessa frågor, eftersom den hör till det partiets idéarv. Men jag har ingen förståelse för om centern och folkpartiet ställer upp bakom samma idéarv. Mina partikamrater här i riksdagen och hundratusentals invandrare, som fortfarande saknar rösträtt i riksdagsvalet, förväntar sig liksom jag alt centerpartistiska och folkpartistiska ledamöter i den svenska riksdagen skall vara beredda atl la ell första steg på vägen att vidga rösträtten för invandrare som saknar svenskt medborgarskap. Vi invandrare är födda optimister oavsett medborgarskap.

101

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

och den optimismen innebär bl. a. förhoppning om ökad förståelse mellan svenskar och invandrare för varandras elementära behov av demokratiska rättigheter.

Till slut vill jag kommentera ett par uppgifter i dagens belänkande. I belänkandet påpekas atl den kommunaldemokraliska kommittén i sina tilläggsdirektiv har all särskilt uppmärksamma underrepresenlerade gruppers, bl. a. invandrarnas, möjligheter att aktivt delta i det kommunalpolitiska arbetet. Det är bra, men kan inle ersätta del som vi socialdemokrater föreslår. Jag skulle också å invandrarnas vägnar vilja tillägga all del bästa sättet all förbättra olika underrepresenlerade gruppers representation i kommunala och andra organ är alt fördjupa demokratin i våra egna partiorganisationer och försöka finna lösningar som möjliggör delaktighet även för invandrare.

Den andra uppgiften gäller hänvisningen till den nytillsatta utredning som skall se över frågan om invandringen och invandrarnas situation i Sverige. I direktiven slår att utredningen skall utvärdera effekten av de reformer som har genomförts under 1970-talet. Men jag vill påpeka atl utredningens direktiv inle medger att kommittén arbetar fram ett förslag om utvidgad rösträtt för invandrare som saknar svenskt medborgarskap.

I det hårdnande ekonomiska klimatet är del myckel viktigt vad vi politiskt aktiva säger om våra invandrande medmänniskor och vad vi gör för dem. Vad vi säger och gör är normbildande, och därför säger jag till alla riksdagskolleger, som anser alt rösträtten är en grundläggande mänsklig rättighet som ingen människa bör förvägras: Här har ni alla en möjlighet all la första steget till en reform som inle kostar pengar. Ni slipper all avslå en angelägen socialdemokratisk motion med orden "i det rådande statsfinansiella lägel är del nu inle möjligt med denna reform".

Därmed yrkar jag bifall fill den socialdemokratiska reservationen 2 i konstitulionsutskottets belänkande 1980/81:3.

102

Anf. 53 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Del har nu gått nästan precis ett år sedan frågan om rösträtt för invandrare i riksdagsval senast behandlades av riksdagen. Avslaget på den då aktuella vpk-motionen har alltså i praktiken inneburit all del har lyckats för de borgerliga parfierna alt förhala denna vikfiga demokratiska reform i ytterligare ett år.

I motion 1979/80:151 har vpk därför på nytt lagl fram förslaget atl riksdagen skall hemställa hos regeringen om att förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval, oberoende av medborgarskap, snarast skall föreläggas riksdagen. Vi delar således inle de borgerliga partiernas uppfattning, nämligen alt rösträtten skall vara avhängig av medborgarskap.

Vårt parti anser att alla människor som bor och arbetar i vårt land skall ha samma rättigheter och skyldigheter. Rösträtten är en grundläggande demokratisk rättighet, som på lika villkor bör tillfalla alla människor i Sverige. Det var ingen lillfällighel atl just frågan om allmän och lika rösträtt

logs fram som en av de stora frågorna, när arbetarrörelsen började formera sig. Alltsedan dess har kampen för alt utvidga demokratin och försvara den mot varje inskränkning varit huvudfrågor för arbetarrörelsen.

Kravet på rösträtt för invandrare i riksdagsval gäller två saker: för del första invandrarnas principiellt demokratiska rätt alt delta i och la ansvar för del polifiska livet i landet, för del andra det förhållandet atl invandrarna utgör en stor del av arbetarklassen här i landet. En riktig representation av de arbetande i olika politiska organ kan därför inte uppnås ulan rösträtt för invandrarna.

Konstilutionsutskotlel har avstyrkt vår motion. Del gör delta genom all upprepa och hänvisa till samma argument som det hävdat år efter år. Utskottet har inle låtit sig rubbas av det faktum alt dessa argument har mycket litet med själva sakfrågan alt göra. Utskottet låter sig inte heller rubbas av det faktum all ulestängningen från del politiska livet av hundratusentals människor, som bor och arbetar här i landet, måste utgöra en myckel allvarlig begränsning av demokratin.

Det är fyra argument som återkommer i utskottsbetänkandena i den här frågan. De är alla av en sådan beskaffenhet atl utskotlsledamölerna borde rodna av blygsel inför den intellektuella torflighet som de ger uttryck åt.

Ulskollel hävdar för det första, atl i så gott som alla länder är medborgarskap en förutsättning för rösträtt på den nationella nivån. Hur skall man tolka ett sådant argument? Jag kan hänvisa till alt i så gott som alla länder är medborgarskap en förutsättning för rösträtt också i kommunfull-mäkligeval. Men det har inte hindrat Sverige från att i detta avseende vara ett föregångsland. Jag har svårt all tolka utskottet på annat sätt än att det, genom all hänvisa till förhållanden i andra länder, avsäger sig ansvaret för varje form av självständigt tänkande för att utveckla och fördjupa demokratin med utgångspunkt i de förhållanden som faktiskt gäller här i Sverige i dag. Men det ligger också frestande nära att tolka utskotlsargu-menleringen på denna punkt som ett torftigt svepskäl med enda syfte all dölja de egentliga orsakerna till avslagsyrkandena. Med ell sådant internationellt perspektiv blir naturligtvis varje positiv förändring omöjlig.

För det andra: Rösträtt bör inte tillkomma den som inle känner sådan samhörighet med landet atl han är beredd all söka medborgarskap, säger ulskollel. Vad betyder detta? På vilket sätt anser man att invandrare, som bor och arbetar här, vilkas barn går i svenska skolor, som har hela sitt ekonomiska, sociala och kulturella liv här i landet, brister i samhörighet med detta land?

Kriteriet på samhörighet med landet är alltså enligt utskottet och den borgerliga riksdagsmajoriteten att man är beredd atl förvärva eller upprätthålla sitt svenska medborgarskap. Vpk anser alt detta är en synnerligen torftig uppfattning om vad samhörighet med landet skall innebära. Den leder till all en person som i handling uppsåfligen undandragit sig sina skyldigheter här, t. ex. genom all flytta kapital till annat land och göra svenska arbetare arbetslösa, genom all av skatteskal bosätta sig i annat land eller genom att smuggla ul valuta ur landet, men som behåller sitt svenska medborgarskap.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

103

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

104

den personen anses ha samhörighet med landet. Däremot anses inte den invandrare som bor och arbetar här och i handling fullgör sina skyldigheter gentemot det svenska samhället ha en sådan samhörighet med detta samhälle med mindre än all han söker medborgarskap. Detta framstår för oss kommunister som en fullständigt främmande inställning.

Utskottet och regeringen är - del är tydligt - av den meningen, all människor som bor och arbetar i vårt land, som har levt här i decennier och förmodligen kommer att stanna kvar här resten av sina liv, all de och deras barn som växer upp här är och kommer alt förbli främmande element i del svenska samhället, främlingar som på grund av sitt medborgarskap inle känner samma samhörighet med landet som övriga svenskar.

Utskottet vägrar att betrakta invandrarna som en del av del svenska samhället, som ett inslag i den svenska arbetarklassen, vilket har med den gemensamma intressen. Man söker i stället särskilja en stor del av invandrarna som grupp genom konstaterandet all de inle känner samhörighet med landet. Den inställningen befäster och underblåser de fördomar och rasisliska tendenser som gör sig gällande i dag i det svenska samhället.

För det tredje säger ulskollel, all om rösträtten frikopplas från medborgarskapet skulle det innebära atl innehållet i medborgarskapet skulle tunnas ul i alltför hög grad. På vilket sätt då? Kan jag få ett enda konkret uttryck för hur medborgarskapet uttunnas genom alt invandrarna får ett politiskt inflytande över sina liv?

Jag ställde de här frågorna i riksdagsdebatten för ett år sedan. Då förmådde ingen av de borgerliga företrädarna ge ens något som kunde godtas i stället för ett svar. Nu har man haft ett år på sig all länka. Låt oss hoppas all del går bättre nu. Men innehållet i utskotlsbetänkandet väcker inga större förhoppningar.

För att här undvika missförstånd vill vi påpeka atl vårt förslag i denna motion icke innebär några inskränkningar i gällande rösträtt, men däremot utvidgningar av denna rösträtt till grupper som i dag saknar demokratiskt inflytande. Vad ulskollel menar med all medborgarskapet skulle komma alt uttunnas om invandrarna fick rösträtt är oklart.

För del fjärde hävdar man från utskottets sida att sambandet mellan medborgarskap och rösträtt är av grundläggande betydelse och att inte minst rösträttsfrågans internationella betydelse leder fill den slutsatsen. Även denna uppfattning framförs ulan sakargumenl, och jag vill hävda all det rakt motsatta förhållandet gäller. Till skillnad från utskottet kan jag belägga min uppfattning genom all visa på vad som fakfiskt har skett under efterkrigstiden.

Under en tioårsperiod, 1966-1975, invandrade ca 18 miljoner människor till de arbelskraftsimporterande länderna i Västeuropa. Av dessa tillhörde 80-85 % arbetarklassen. Röslrättsbestämmelserna i hemländerna och invandrarländerna har gjort atl flyttningen i allmänhet också har inneburit förlust av det politiska inflytandet för längre eller kortare lid.

Vad vi har upplevt under efterkrigstiden har varit en enorm urholkning av de demokratiska rättigheterna i västvärlden - ingen formell urholkning men

väl en urholkning i praktiken, eftersom röslrättsbestämmelserna inle har anpassats efter människornas levnadsvillkor.

Den sociala sammansättningen vid in- och utvandring har också lett till inskränkningar i arbetarklassens möjligheter atl hävda sina politiska intressen. Vi har exempelvis den myckel vanliga situationen atl människor arbetar på samma arbetsplats och har gemensamma sociala och ekonomiska intressen. Men en del av dem är uteslutna från möjligheten alt politiskt påverka dessa intressen på grund av atl de är utländska medborgare. Detta minskar i praktiken också möjligheterna för dem som är svenska medborgare att hävda sina intressen.

Herr talman! Naturligtvis blir ingen svensk mindre svensk av atl en invandrare får delta i riksdagsval. Detta vet också de borgerliga. Men vad de också vet är all det är arbetarklassen och dess allierade som tvingas fly från sina hemländer, atl del är arbetare och fattigbönder som tvingas vandra över gränserna för all få jobb. De ser den borgerliga hegemonin hotad om rösträtten för invandrare utsträcks till all gälla även dem som inle har svenskt medborgarskap.

Rösträtten är alltså en klassfråga. Det log den svenska arbetarklassen flera decennier av kamp för all uppnå nu gällande politiska rättigheter. I dag är det frågan om invandrarnas rösträtt. Motsättningen är densamma i dag som då. Arbetarrörelsen vill utvidga demokratin mot borgarnas motstånd.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till vpk-motionen.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 54 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Frågan om vidgad rösträtt för invandrare som inte är svenska medborgare har aktualiserats vid flera tillfällen efter 1975, då beslutet om kommunal rösträtt fattades. Vid 1977/78 års riksmöte lämnade konstitutions-ulskoltet en utförlig redogörelse för de regler som gällde i andra länder och frågans tidigare behandling i Sverige. Jag vill peka på några punkter i utskottets ställningstagande vid det lillfällel, eftersom det i motiveringen för dagens ställningslagande hänvisas fill detta.

I så gott som aJla länder är medborgarskapet en grundläggande förutsättning för val på den nationella nivån. Motiveringen härför har varit atl rösträtt inle bör tillkomma dem som inle känner sådan samhörighet med landet atl han vill förvärva medborgarskap. Vidare har man ansett atl ell brytande av sambandet mellan rösträtt och medborgarskap skulle leda till all innehållet i medborgarskapet tunnades ut i alltför hög grad. Rösträtt vid riksdagsval bör liksom nu vara knuten till medborgarskapet och därmed också valbarhet till del beslutande organ som valet avser.

När den kommunala rösträtten för invandrare infördes förekom samma argument, men det ansågs atl betydelsen av alt ge invandrarna lokalt politiskt inflytande vägde tyngre än frågan om sambandet mellan medborgarskap och rösträtt.

Vad gäller riksdagsval ansåg utskottet sambandet mellan medborgarskap och rösträtt vara av grundläggande betydelse. Inle minst frågans internationella betydelse ledde till denna slutsals. - Detta var den redovisning som

105

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

106

finns i 1977/78 års beslut.

Utskottet har i det betänkande som vi behandlar i dag samma principiella ställningslagande och kan inle heller i år ställa sig bakom krav som syftar fill all bryta sambandet mellan rösträtt och medborgarskap.

En viktig förändring har vidtagits under 1970-talet. Den gäller kvalifika-fionsliden för erhållande av svenskt medborgarskap. År 1976 avkortades tiden för erhållande av svenskt medborgarskap från tre till två år för medborgare från de nordiska länderna och från sju till fem år för andra utländska medborgare. Jag vill understryka all del genom denna reform finns fömlsätlningar all inom en ganska kort tidsperiod erhålla svenskt medborgarskap, rösträtt och valbarhet till riksdagen. - De två föregående debattörerna är ju också exempel på att invandrare som är svenska medborgare har säte och stämma i riksdagen, ett förhållande som inle är nytt för den svenska riksdagen.

Många lusental invandrare har alltså rösträtt i riksdagsval och många tusental kommer alt få det åren framöver. Med det principiella ställnings-tagandel får frågan om kvalifikationstiden för medborgarskap ökad tyngd och bör fortlöpande prövas, bl. a. i del utredningsarbete som jag kommer alt peka på senare.

Låt mig också något kommentera den socialdemokratiska mofionen och reservationen i den del där den behandlar utredning och utvärdering av de kommunalval som invandrarna har deltagit i. Jag börjar med att konstalera att socialdemokraterna inle i dag kräver rösträtt för invandrare. En rad frågor måste övervägas ytteriigare innan beslut kan fattas.

Utskottet har pekat på följande utredningar och utvärderingar som pågår eller har avlämnats: invandrarverket, statistiska centralbyrån samt expertgruppen för invandrarforskning har lagt eller kommer att lägga fram redovisningar angående information och valdeltagande vid 1979 års kommunalval och folkomröstningen 1980. Kommunaldemokraliska kommittén skall enligt sina tilläggsdirektiv särskilt studera underrepresenlerade gruppers möjligheter alt delta i del kommunalpolitiska arbetet.

Slutligen har i år en bred utredning tillsalls om invandringen och invandrarnas situation i Sverige. Ur direktiven till denna utredning vill jag citera följande: "Del är angelägel alt en samlad utvärdering görs av effekterna av de reformer som har införts under 1970-talet i syfte att främja jämlikheten mellan invandrare och den inhemska befolkningen, öka den kulturella valfriheten för invandrare och minoriteter, vidga invandrarnas möjligheter till politiskt inflytande och ökad samverkan mellan invandrarna och befolkningen i övrigt." Vid denna utvärdering av möjligheterna till politiskt inflytande bör frågan om bl. a. kvalifikationstiden som konstituerar erhållande av medborgarskap-rösträtt, som jag nämnde tidigare, på ett naturligt sätt komma in.

Ulskollel har ansett att något ytterligare initiativ vad gäller utredningar inle bör las och avstyrker därför den socialdemokratiska motionen i denna del.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag anfört ber jag atl få yrka bifall till

utskoiiels belänkande i den del det avser vidgad rösträtt för invandrare som inte är svenska medborgare.

Anf, 55 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! Del pågår ett försök till tudelning av samhället i dag. Del pågår ett försök till en tudelning som skiljer människorna i det här landet till två läger: invandrare och svenskar. En tudelning som inle utgår från de lagar och bestämmelser som finns i landet och som reglerar invånarnas förhållande fill varandra och till samhället, oavsett nafionell fillhörighel. En tudelning som inte utgår från människornas sociala, ekonomiska och utbildningsmässiga situation, ulan från människornas nationella tillhörighet och ursprung. En tudelning som grundar sig på den bestämda uppfattningen all invandrarna är och kommer att förbli ell främmande element i del svenska samhället på grund av all de har en annan nationell tillhörighet och ell annat nationellt ursprung.

Del finns politiska krafter här i landet som medvetet underblåser sådana här tendenser. Det finns politiska krafter som har intresse av atl blåsa upp skenbara motsättningar mellan svenskar och invandrare. Det finns polifiska krafter som anstränger sig för all splittra arbetarklassen i svenskar och invandrare.

Utskottets konstaterande, atl del i dag finns flera hundra tusen invandrare som inte har samhörighetskänsla med landet, befäster och konserverar den uppfattningen att invandrare är ett främmande element i det svenska samhället. Del ger näring ål och underblåser de fördomar och ra.sisliska tendenser som gör sig gällande i allt större omfattning i samhället i dag. Det sätter en stämpel i pannan på alla de barn som är födda här och som växer upp här men som har utländska medborgare som föräldrar, barn som inte känner något annat fosterland än Sverige. Del är en stämpel som säger: Ni är och kommer alt förbli utlänningar. Ni har inte någon samhörighetskänsla med landet, eftersom ni är utländska medborgare.

Med anledning av del anförda vill jag fråga utskottets talesmän: Har ni något belägg för detta påstående? Finns del någonting som lyder på alt invandrarna har en bristande samhörighetskänsla med landet? Kan ni på något säll förklara hur innehållet i begreppet svenskt medborgarskap tunnas ul, alltså på vilket säll en svensk blir mindre svensk när det gäller alt ge invandrarna rösträtt? Del är frågor som är myckel angelägna för hundratusentals människor.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 56 LAHJA EXNER (s) replik:

Herr talman! Jag vill till Bengt Kindbom säga atl samhörigheten med Sverige naturligtvis inte är någonting som har med medborgarskap att göra. Den växer fram i det dagliga livet, om vi ger den en chans all spira. Den bästa växtmiljön för samhörighetskänslan ges om vi behandlar våra invandrare som jämlikar och ger dem samma grundläggande demokratiska rättigheter som vi själva har. Det är ca en kvarts miljon invandrare i del här landet som saknar rösträtt vid riksdagsval.

107

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 57 BENGT KINDBOM (c) replik:

Till Lahja Exner vill jag säga atl socialdemokraterna i sin egen reservation pekar på att det finns problem förbundna med den här frågan. Som exempel härpå nämns atl vissa invandrare kan få rösträtt och bli valbara till både hemlandels parlament och den svenska riksdagen. Del är väl också därför som man, som jag sade i mitt anförande, inte nu har krävt rösträtt för invandrare som inte är svenska medborgare. Man måste ha ytterligare överväganden innan ett sådant beslut kan fattas.

Vad beträffar den tudelning som det talas om från vpk:s sida sade jag redan i debatten förra året att när det gäller rättigheter och skyldigheter för invandrare, med eller utan svenskt medborgarskap, så är dessa lika, både enligt grundlag och enligt annan författning. Det som återstår alt lösa är alltså de frågor som hänger samman med medborgarskapet. Jag har sagt alt del är i det sammanhanget som vi får pröva frågan om rösträtt. Gör vi inte det, får vi en ny tudelning, nämligen en grupp här i landet som har rösträtt vid parlamenten i två länder.

Anf. 58 LAHJA EXNER (s) replik:

Herr talman! Del är alldeles riktigt som Bengt Kindbom säger, atl frågor om immigration och invandrares och etniska minoriteters villkor till sin karaktär är internationella och i stor utsträckning förutsätter internationellt samarbete för atl lösas på bästa säll. Delta har varit en svensk tradition i dessa frågor redan på del socialdemokratiska regeringsinnehavets tid, och naturligtvis fortsätts traditionen i dag. Men det som jag citerade alldeles nyss står i direktiven till den nya invandrarkommitién, och det är alltså en centerpartistisk invandrarminister som säger de här orden. Där bör vi alltså vara eniga.

108

Anf. 59 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! Utskottet påstår att de som inte känner så pass stor samhörighet med landet atl de förvärvar svenskt medborgarskap inte heller bör få rösträtt i riksdagsval. Man konstaterar alltså alt människors känsla av samhörighet med landet beror på medborgarskapet. Detta innebär samtidigt alt utskott och regering klart och tydligt säger all del i dag finns hundratusentals människor i Sverige som på grund av all de är utländska medborgare inte känner samhörighet med landet.

Detta påslående grundar sig på uppfattningen atl invandrarna - oavsett deras känsla av samhörighet med landet och alldeles oberoende av medborgarskapet - är ett främmande element i det svenska samhället och kommer att förbli så i framliden. På så sätt bidrar man till en tudelning. Man bidrar till all isolera invandrarna som en grupp för sig.

Den andra frågan som jag har ställt och inte fått något direkt svar på var; På vilket sätt tunnas innehållet i begreppet medborgarskap ul, om invandrarna får rösträtt i riksdagsval? På vilket säll urholkas del kvalitativa innehållet i begreppet medborgarskap, om invandrarna får rösträtt? På vilket sätt blir svenska medborgare mindre svenska genom att invandrarna får rösträtt?

Anf, 60 BENGT KINDBOM (c) replik:

Herr talman! Lahja Exner talade om internafionella överenskommelser i de här frågorna och sade atl del är socialdemokratisk tradition atl jobba på det sättet. Jag tycker atl det är bra att hon nämnde det, för jag sade i milt anförande alt när det gäller riksdagsval har utskottet ansett atl sambandet mellan medborgarskap och rösträtt i riksdagsval är av grundläggande betydelse. Inle minst frågans internationella betydelse ledde till den slutsatsen. Det är väsentligt atl vi har fått det bekräftat av Lahja Exner. Detta kan också vara ett svar fill Alexander Chrisopoulos.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Andre vice talmannen anmälde atl Lahja Exner anhållit all till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf, 61 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Den här frågan har diskuterats många gånger. Bengt Kindbom har här berört de argument som majoriteten i ulskollel stöder sig på, och jag kan därför fatta mig mycket kort; jag vill sammanfatta folkpartiets uppfattning.

Vi är i folkpartiet positivt inställda till alt invandrarna aktivt engagerar sig i svensk politik. Med sina erfarenheter och infallsvinklar har de stora förutsättningar all berika den politiska debatten på samma sätt som de redan berikar del svenska samhällslivet.

Vi är också positivt inställda till alt invandrarna deltar i riksdagsvalen. Frågan är inte om de skall få den rättigheten ulan hur de skall få den. Enligt vår mening bör del ske genom alt den enskilde ansöker om och får svenskt medborgarskap. Del är den metod som tillämpas i praktiskt taget alla länder i världen, och innan man på ell internationellt plan kommer fram till någon annan princip finns det inget skäl atl frångå den metoden.

De kvalifikationslider som f. n. gäller för svenskt medborgarskap är två år i Sverige för nordbor och fem år för ulomnordiska invandrare. Från folkpartiels sida har vi föreslagit att kvalifikafionstiden för ulomnordiska invandrare skulle kunna sänkas till fyra år. Men på den punkten har vi ännu inle fått stöd hos de andra partierna.

Låt mig tillfoga att den enkla metod som vi anvisar redan har visat sig vara mycket bra. Den har fungerat bra för Lahja Exner, och den har fungerat lika bra för Alexander Chrisopoulos. I själva verket torde det vara så att flertalet av de invandrare som bor i Sverige redan har svenskt medborgarskap och följaktligen kan delta i riksdagsvalet.

Till sist vill jag säga till Lahja Exner, som hade svårt all förslå folkpartiets och centerpartiets hållning, att hon då måste ha lika svårt att förstå socialdemokraternas hållning i alla de länder där de stöder precis samma principer som vi. Den normala hållningen hos socialdemokrater, hos kommunister och hos företrädare för andra partier i de allra flesta länder i världen är precis den som majoriteten i utskottet här företräder.

109

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 62 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Herr talman! När vi tar ställning i den svenska riksdagen som representanter för del svenska folkel så tar vi - till skillnad från Daniel Tarschys - inte hänsyn till förhållandena i andra länder. Man försöker använda sitt eget huvud.

Till Daniel Tarschys vill jag ställa ell par frågor. Kan han som statsvetare, som demokratins försvarare, förklara på vilket sätt demokratin skulle bli lidande i Sverige, om den skulle utvidgas så all flera människor skulle delta vid beslutsprocessen?

Daniel Tarschys och hans parti framstår ju ofta som den individuella frihetens försvarare. I alla sammanhang försöker man, åtminstone med ord, försvara individens säregenheter. Därvid klumpar Daniel Tarschys ihop hundratusentals människor och tillmäter dem samma idéer och samhörighetskänslor, samma egenskaper, på grund av deras nationella ursprung och identitet. Min andra fråga är följande: I vilken del av den liberala ideologin får Daniel Tarschys näring för ell sådant påslående?

Anf. 63 LAHJA EXNER (s) replik:

Herr talman! Jag vill berätta för Daniel Tarschys all del finns tusentals ungdomar som är födda och uppvuxna i Sverige och som i dag redan kan vara i 22-23-årsåldern men som förvägras rösträtt i riksdagsvalet med motiveringen all de inle känner tillräcklig samhörighet med landet, eftersom de inte gör sig besväret atl skaffa svenskt medborgarskap. Atl skaffa svenskt medborgarskap är del recept som folkpartiet anvisar i den här frågan.

Folkpartiet har ju också ställt sig bakom de invandrarpolitiska målsättningarna, bl. a. valfrihet. Då kan man fråga sig: Var finns valfriheten i del här sammanhanget? Eller innebär det begreppet atl valfrihet har du bara om du är beredd all avslå från grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter? Man kan också fråga: Vilket land har de här ungdomarna samhörighet med? De är födda och uppvuxna här, de känner inle till något annat land, de behärskar kanske inle ens något annat språk än svenska.

110

Anf. 64 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Valfriheten, Lahja Exner, ligger i alt varje människa själv skall kunna välja i vilket land hon eller han vill vara medborgare och vill utöva rösträtt. Den valfriheten skall finnas. Ingen människa som har levt i det här landet i 20 år förvägras möjligheten alt bli svensk medborgare och få svensk rösträtt.

Del är inle så, Alexander Chrisopoulos, all vi vill förmena människor alt delta i politiken. Tvärtom! Vi önskar inget hellre än all fler människor skall delta i politiken. Och vi välkomnar invandrarna att delta i svensk politik och svenska riksdagsval. Det är till fördel om fler invandrare vill göra det. Vi välkomnar de invandrare som vill bli svenska medborgare och därmed få rösträtt. Vi har tagit initiativ i riksdagen för att underlätta för invandrare som har varit här bara i fyra år att få svenskt medborgarskap och därmed rösträtt. Vår inställning är alliså fullkomligt klar: Vi vill se fler invandrare i politiken.

Vi vill all invandrarna skall få rösträtt i riksdagsvalen. Men vi menar alt den rimliga metoden för detta är medborgarskapet.

Anf, 65 LAHJA EXNER (s) replik:

Herr talman! Ja, det var klara besked. Liberal valfrihet innebär alltså att rösträtten är villkorad - den förutsätter medborgarskap. Det går inle alt missuppfatta det.

Jag skulle vilja tillägga att vi socialdemokrater har föreslagit en utredning just av den anledningen att vi t. ex. i internationella överläggningar skulle kunna finna lösningar på den här frågan och på del sättet också vara föregångare. Del har vi varit i andra frågor, bl. a. i frågan om kommunal rösträtt. Varför inle i den här frågan?

Del enda logiska är ju all även centerparfister och folkpartister röstar för bifall fill den socialdemokrafiska reservationen.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 66 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Herr talman! Daniel Tarschys säger atl folkpartiet vill att invandrarna skall få större möjlighet till dellagande i del politiska livet. Man eftersträvar att invandrarna skall kunna delta i allmänna val. Det gör man genom all konstatera atl hundratusentals människor inle känner den samhörighet med landet som är nödvändig för att de skall få rösta. Men de skulle enligt Daniel Tarschys automatiskt känna den samhörigheten genom alt inlämna en ansökan om svenskt medborgarskap. Daniel Tarschys påstående innebär att man vill och eftersträvar att invandrarna skall delta i polifiken och all man gör del genom alt hindra dem från all delta i den politiska beslutsprocessen.

Jag finner anledning all upprepa min fråga till Daniel Tarschys, för atl se om jag får svar den här gången. Jag har inte fåll något svar tidigare. Daniel Tarschys representerar ju också utskottet och har bevisligen samma mening som utskoltsmajoritelen. Kan Daniel Tarschys förklara på vilket säll innehållet i medborgarskapet urholkas? Del finns i dag hundratusentals människor i del här landet som är ytterst intresserade av atl få svar på frågan: På vilket sätt urholkas innehållet i medborgarskapet, om invandrarna får rösträft?

Anf. 67 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Får jag säga alt jag inle ett ögonblick har förnekat atl invandrarna känner samhörighet med del svenska samhället. Vad jag sagt är att varje människa själv bör avgöra i vilket land han eller hon vill vara medborgare och utöva rösträtt.

Alexander Chrisopoulos återkommer gång på gång till frågan om hur medborgarskapet uttunnas. Jag har förklarat del i tidigare debatter och i den här debatten. Låt mig än en gång svara på frågan. Medborgarskapet för svenska medborgare förändras självfallet inte av atl man ändrar reglerna för rösträtt, men om man bryter ut den funktionen i medborgarskapet som rösträtten utgör, försvinner en komponent av det som gör del lockande för

111

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

utländska medborgare alt anta svenskt medborgarskap. Det är så i alla länder i världen all rösträtten är en del av medborgarskapet. Om man skiljer ut den funktionen är del klart att medborgarskapet har ett mindre innehåll. Så enkelt är det.

Andre vice talmannen anmälde alt Alexander Chrisopoulos anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

112

Anf. 68 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag skall tala om den välbekanta 4-procenlsspärren vid val till riksdagen.

Vi kommunister är motståndare till den odemokratiska 4-procentsspärren vid val till riksdagen. Det finns en liknande 3-procenlsspärr fill landstinget.

Vpk föreslår i motion 203 atl frågan om slopande av spärregler till riksdagsval skall bli föremål för utredning. Del är inle precis något orimligt krav, eftersom ca 200 000 röster kan bli ulan verkan om man hamnar precis under 4-procenlsgränsen. I del senaste valet hade 200 000 röster inle räckt till för representation i riksdagen. För ett parti som slår strax intill den gränsen betyder det 14 mandal eller inget. Del tycker vi är ett orimligt förhållande.

Vi kommunister har alllid varit motståndare till den här spärren. Det vore rimligt atl också de andra parfierna, trots all de varit anhängare av spärrarna, nu gick med på en prövning av hur spärren har fungerat under 1970-lalet, då den varit i funktion. Del finns alltså nu ett underlag för en prövning av vad den har betytt.

Men i utskotlsbetänkandet finner man bara samma gamla stelbenta inställning till frågan. Man hävdar liksom förut alt den här spärren är till för att förhindra "besvärande partisplittring", som kan försvåra det parlamentariska arbetet - en mycket märklig inställning.

Om ell parti samlar 50 000, 100 000 eller 200 000 röster för sina åsikter, anser inle jag all del är uttryck för en besvärande partisplittring, ulan en opinion som måste las på allvar. Därför är del orimligt atl, som man nu gör, utestänga ell parti från riksdagen med en 4-procentsspärr.

Jag tror atl det är helt andra orsaker bakom spärrarnas tillkomst. Vid den lid då 4-procenlsspärren infördes låg del kommunistiska partiet under denna gräns i opinionsmätningarna. Vid valet närmast före, alltså 1968, låg vi långt under dessa 4 %. Jag antar alt de fyra stora parfierna, som ibland har mage alt kalla sig de fyra demokratiska, tänkte alt en 4-procentsspärr var precis vad som behövdes för atl fixa kommunisterna. Nu skulle man slippa dem! Och det är klart atl hade vi inte funnits här i kammaren, så hade arbetet blivit mindre besvärligt för de andra partierna - det är givet.

Nu gick inle det. Vi kravlade oss över gränsen och har sedan dess med god marginal klarat den. Men då och då framförs den här spärren som ett argument mot all rösta på vpk i valet - Det lönar sig inle! Ni skall inle kasta bort er röst! Rösta inte på ett parfi som riskerar att hamna under

4-procentsspärren! Osv. Nr 27

Av och fill i diskussionerna kring spärren har det också sagts att det var Onsdagen den ' folkpartiet som var nervöst för all kds skulle växa sig starkt - kds skapades ju 19 november 1980

strax innan man införde spärren. Om man tog till en lagom hög spärr skulle

man kunna piska in de religiösa rösterna i rätt led, dvs. de skulle inte falla på Vissa grundlags-
kds. frågor

Det enda som nu skulle få något av partierna att ompröva sin inställning till procenlspärren och bli mera demokratiskt till sitt sinnelag är väl att det självt skulle närma sig denna gräns. Det ser faktiskt ut som om det skulle vara på gång. Ett av miltenpartierna håller på atl malas sönder och komma ned i siffror som närmar sig spärren. Jag tycker alt det skulle vara snyggt om man redan i dag röstade för en utredning av hur spärren har fungerat i stället för att komma stickande när man själv ligger och fladdrar på 4 %.

Vpk anser att spärren är odemokratisk. Jag yrkar därför bifall till vår motion 203. Ett bifall till motionen innebär att frågan om spärrarna utreds, alt man alltså prövar hur de har fungerat. Jag förstår inte varför man är så rädd för det.

Anf, 69 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det riksproportionella valsystemet för val till riksdagen har, hoppas jag, kommit för all stanna. Det ger partierna i riksdagen den styrka som svarar mot väljarnas uppslutning i valen. Det är en riktig ordning, och jag tror att den också är mycket väl förankrad i folkmeningen. De framstötar om övergång till majoritetsval enligt anglosaxiskt mönster vilka förekom ganska ofta under 1960-talet har blivit alltmer sällsynta, och de väcker ingen respons.

Ett bevis på atl frågan om majoritetsval dock inte är helt död är att det i det nu aktuella KU-betänkandet finns en reservation som tangerar frågan. Det ser jag emellertid som ett slags sista andning, och jag skall inte ytterligare beröra den saken.

Om man nu i huvudsak är ense om del proportionella systemet som princip, så kan man naturligtvis ha olika meningar om hur det mera i detalj skall vara utformat. Alla proportionella system runt om i världen har sina särdrag. Proportionalismen är mer eller mindre exakt. I de allra flesta länder har man ansett det nödvändigt med en spärr nedåt mot småpartier. I en del länder, t. ex. Norge och Finland, verkar den omständigheten att alla mandat fördelas mellan partierna efter valutgången i resp. valkretsar som en sådan spärr. Något utjämningssystem finns inte. I Västtyskland har man en generell spärr på 5 %. I Danmark är spärren 2 %. I Holland har man ingen spärr alls. Det är del enda land jag känner till som har absolut proportionalism ner till sista mandatet.

Erfarenheterna från olika länder visar att det finns ett bestämt samband mellan antalet partier i folkrepresentationen och valsystemets utformning. Valsystemet är naturligtvis inte den enda bestämmande faktorn, men den är således mycket viktig.

Det holländska parlamentet hade, när konstitutionsutskottet för några år 11-'

8 Riksdagens protokoll 1980/81:25-28

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

sedan gjorde ett besök där, 14 partier representerade, flera av dem med endast ett eller en handfull mandat. Man hade stora bekymmer med arbetsordningen, inte minst när regeringskriser inträffade. Det kunde gå ett halvår innan man lyckades lösa dem.

I folketinget i Danmark, där man således har en spärr på 2 %, är antalet partier regelmässigt dubbelt så stort som i den svenska riksdagen. Flera av partierna i folketingel representerar mindre än 4 % av väljarkåren. Flertalet av de danska politiker som jag har talat med anser alt denna småpartispärr är på tok för låg, och att det stora antalet partier i folketingel är en viktig orsak till att del är svårt alt få fram funktionsdugliga majoriteter.

Detta är erfarenheter som man inte utan vidare kan avfärda. En riksdag, som sönderfaller i ett orimligt stort antal delar, kan inle vara något alt eftersträva. Redan nu är som bekant arbetsformerna i det här huset rätt tungrodda.

Jag framhöll nyss atl jag tror alt vårt riksproportionella valsystem kommit för att stanna. Detsamma gäller faktiskt också 4-procentsspärren. Den verkar vara väl avvägd. I varje fall har ännu ingenting framkommit som talar i motsatt riktning.

Utskottet har enhälligt avstyrkt vänsterpartiet kommunisternas motion. Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

114

Anf, 70 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Fru talman! Denna rädsla för att avskaffa spärrarna eller åtminstone, som vi kräver i vår väldigt mjuka skrivning i motionen, låta utreda hur systemet har fungerat, bekräftades av Bertil Fiskesjö. Utan dessa spärrar skulle vi, såvitt jag förslår, vid del senaste riksdagsvalet ha fått ytterligare ett parti, dvs. kds. Det partiet skulle ha kommit in med några mandat, och ett par borgerliga partier skulle förmodligen ha fått släppa till några mandal. Det är vad som hade hänt. Farligare än så skulle det inte ha blivit. Partier bildas ju inle för alt bedriva något slag av hobbyverksamhet eller för alt del är roligt att göra det om det inte finns någon spärr. Nej, politiska partier bildas av pohtiska orsaker. Kan inte de etablerade partierna suga upp de opinioner som finns i landet, ja då bildas del självklart nya partier.

Man kan ju länka sig en situation där två partier står intill 4-procentsspärren. Låt oss säga alt folkpartiet och kds ligger där någonstans om några år. Då ställs kanske en halv miljon människor utanför. Deras röster är förlorade - en halv mil jon människor av ca fem miljoner röstande! Det kan inte vara rikligt.

4-procentsspärren är en konserverande och odemokratisk regel, som jag tycker alt man borde kunna utvärdera nu när den har tillämpats i tio år. Jag förstår inte varför ni är så rädda. Vi som vill ha borl den här spärregeln säger: Utred den, så får vi se hur den har fungerat! Men ni som vill ha den kvar törs inte utreda den. Vad kan det bero på?

Anf. 71 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Fru talman! Det skulle ligga rädsla bakom det förhållandel all vi inte vill gå med på ett ulredningskrav, enligt Hans Petersson. Det gör det inte alls. Den enkla förklaringen till alt jag inle vill vara med på alt utreda den här frågan är, precis som jag sade i mitt förra anförande, att jag tycker att 4-procentsspärren är väl avvägd. Varför skall jag då gå med på en utredning av den?

Hans Petersson sade att om vi inte hade haft någon spärr skulle det senaste valet ha lett till alt vi fåll endast ett parti till i riksdagen. Det vet Hans Petersson ingenting om. Just förekomsten av 4-procenlsspärren har naturligtvis en hämmande inverkan på bildandet av småpartier.

Det bildas inte partier som något slags hobbyverksamhet, sade Hans Petersson också. Ibland tror jag nästan att det förhåller sig på del sättet. Vi skulle kunna räkna med - bestämt kan man inte uttala sig - ett betydande antal partier i riksdagen om vi inte hade någon spärr alls, och det är tydligen det som vpk vill komma fram till.

Låt oss göra tankeexperimentet att vi inte hade någon spärr och alt vi fick ett fördubblat antal partier i riksdagen. Vi skulle få tio partikanslier, tio partiledare som skall trängas i varje större debatt, tio företrädare för utskotten i ett stort antal debatter i kammaren. Inte skulle det precis medverka till en rationellare arbetsordning och en bättre hantering av ärendena. Jag tror att inte ens vpk-ledamöterna skulle vara särskilt roade av en sådan ordning.

F. ö. vill jag tillägga att jag noterade att vpk sannerligen inle for ul i någon veklagan när apk åkte ur riksdagen vid det senaste valet.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 72 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Fru talman! Med anledning av det sistai Bertil Fiskesjös inlägg vill jag säga direkt alt del ju berodde på all partiet fick så få röster. De skulle inte ha räckt till ell mandal även om vi haft ett valsystem utan spärrar. Det måste man då respektera. Man kan inle gärna ha skohorn och hjälpa in dem som inte får ihop tillräckligt med röster. Det var inte detta det var fråga om.

Hur det skulle ha fungerat ifall vi inle haft några spärrar vid det senaste valet vet jag kanske mera om än vad Bertil Fiskesjö vet om detta med att det skulle bli tio eller elva partier i riksdagen. Mina tankar är nämligen grundade på vissa iakttagelser. Bertil Fiskesjös resonemang i den vägen är rena fantasier. Vad det skulle ha betytt är förmodligen atl kds skulle ha varit större. Ingenting värre skulle hända.

Jag tycker att spärregeln är odemokratisk och att det borde kunna utredas hur den har fungerat. Är inle det ett rimligt krav?

Anf. 73 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Fru talman! Det finns ingen anledning all utreda hur 4-procenlsregeln har fungerat. Det har vi ju sett i val efter val, så det vet vi.

Sedan säger Hans Petersson att det blir inle fler partier om man inle har någon spärr. Varför skall vi då slopa spärren? Men nu har Hans Petersson fel

115

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

i det påståendet. All erfarenhet visar att ju lägre spärren är, desto fler partier får man, generellt sett. I Israel, där spärren ligger vid 1 %, har man ett myckel stort antal partier. Holland hade, som jag nämnde, 14 partier när vi var där och studerade förhållandena. I Danmark brukar det vara 10 eller 11, ibland 12 partier, och flera av dessa har precis över 2 % eller mellan 2 och 3 % av rösterna.

Det finns således ett myckel starkt samband mellan valsystemet och antalet partier. Frågan är hur man vill göra avvägningen mellan å ena sidan proportionell representation så långt ner som möjligt och å andra sidan strävandena all ge parlamentet en rationell arbetsordning och möjligheter till en ordentlig sakbehandling.

Jag kan erinra om att vi här i riksdagen dels har beredningstvång, dels praktiskt laget obegränsad förslagsrätt. Det är sådant som med en gång skulle komma upp till debatt, om vi fick ett myckel stort antal parfier i riksdagen. Vi skulle helt enkeft inte klara av det dubbla antalet motioner eller det dubbla antalet inlägg i denna kammare, utan vi finge ändra på grundläggande bestämmelser som reglerar förhållandena på ett sätt som vi sedan länge är vana vid och som vi utifrån andra utgångspunkter tycker är bra.

Förste vice talmannen anmälde att Hans Petersson i Hallstahammar anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till ytterligare replik.

116

Anf. 74 DANIEL TARSCHYS (fp):

Fru talman! En nackdel i det svenska valsystemet är atl riksdagsledamöterna i ganska stor utsträckning är okända för sina väljare. I valkampanjerna koncentreras uppmärksamheten på partiledarna, medan de lokala kandidaterna kommer i skymundan. Den som sympatiserar med ett visst parti har för del mesta inga möjligheter att påverka vilka som skall väljas in i riksdagen för del partiet. Den frågan är redan avgjord på ett enväldigt nomineringsmöte.

Dessa svagheter skulle om inle avhjälpas så ändå lindras något, om vi inom ramen för det proportionella valsystemet fick ett större inslag av personval. En sådan förändring skulle ge väljarna ett större inflytande över riksdagens sammansättning och skulle sannolikt också göra kandidaterna mer angelägna att hålla kontakt med sina väljare. Ett personvalsinslag i valsystemet skulle ge oss en starkare demokrati.

Folkpartiet har länge arbetat för en reform i denna riktning. Vi trodde att vi hade nått en bra bit på väg när personvals- och valkrelsutredningen lade fram ett förslag till en praktisk modell. Utredningen var visserligen inte enig i en del väsentliga detaljer, men den slöt i varje fall upp kring tanken på ett vidgat personvalsinslag.

Sedan dess har vi till vår bedrövelse kunnat konstatera att de andra partierna tycks ha tappat sugen och atl intresset för ett vidgat personvalsinslag tycks ha slocknat. Vår uppfattning är att reformarbetet bör fortsätta och

att riksdagen bör be regeringen ta initiativ till fortsatta överläggningar. Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reservation nr 3.

Anf, 75 HILDING JOHANSSON (s):

Fru talman! Det har skett en förskjutning från folkpartimotionen 588 till folkpartireservationen 3.1 motionen hemställs "all riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till personval i enlighet med personvals- och valkretsutredningens slutbetänkande". I reservationen har man mjukat upp kravet till att riksdagen skall skriva till regeringen och be denna ta initiativ till överläggningar mellan partierna i syfte att nå enighet om en personvalsreform.

Grundvalen för dessa överläggningar skulle vara del betänkande som personvals- och valkretsutredningen har lagt fram. Det är en olycklig grundval. Vill man nå det som reservanterna avser, nämligen enighet mellan partierna om en personvalsreform, skall man inte utgå från ett förslag om vilket del från början rådde oenighet.

Denna oenighet finns också hos remissorganen. Förslaget har fått ett blandat mottagande, och del vore fel om regeringen lade detta betänkande till grund för sådana överläggningar. Det skulle betyda att regeringen spelade över de remissorgan som här har uttalat starka betänkligheter inte bara i fråga om tekniska detaljer utan mol hela den lösning som majoriteten inom personvalsulredningen presenterar.

För min del tycker jag att man nu inom kanslihuset skall avskriva denna utredning. Qm man sedan vill komma igen och diskutera olika inslag i vårt valsystem så kan regeringen göra del. Men om tanken är all göra riksdagsmännen mera kända för väljarna är jag inte säker på att delta system är del mest lyckliga. Även i länder med långt mera uttalade personvalssystem spelar partiledaren en stor roll. De riksdagsledamöter som är kända är ofta sådana som har blivit det innan de kandiderade som riksdagsledamöter, exempelvis som TV-uppläsare, skådespelare, höjdhoppare, skidlöpare m.m. Och jag är inte säker på att det är det bästa systemet - även om jag är medveten om atl en och annan höjdhoppare har blivit myckel fra'mstående politiker.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskoiiels hemställan.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 76 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Fru talman! Del finns onekligen flera skäl som talar för ett personvalsinslag i det svenska valsystemet.

Det är rikligt atl vi på senare tid - speciellt efter TV-mediets genombrott -har fått en våldsam fokusering till partiledarnas framträdanden och på motsvarande säll ett minskat intresse för de regionala kandidaternas personer. Visst var det bättre förr, när de lokala kandidaterna åkte runt i varje samhälle och i snart sagt varje by med en smalfilm som underhållning och framförde sill personliga budskap. På den tiden var kännedomen om den lokale företrädaren och kandidaten bättre utvecklad. Den lokala förmågans fel och eventuella förtjänster var också bättre kända.

117

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

118

Men låt oss, fru talman, inte hemfalla ål någon nostalgi i del här fallet. Vi lever i en ny tid med en ny massmediesituation, och vi har att göra del bästa möjliga av denna situation. Det här var en av anledningarna till alt 1974 års personvalsulredning tillsattes.

Den utredningen har studerat förhållandena i Finland, Danmark och Belgien, där man har ett personvalsinslag i de allmänna valen. Utredningens uppdrag var begränsat, del skall vi notera. Det var inte fråga om alt utreda ett rent personval, och allra minst var del fråga om ett personval i den mest extrema formen, dvs. enmansvalkretsar, som man har exempelvis i Storbritannien. Vad frågan gällde var att man inom ramen för ett partival även skulle kunna ge sin röst åt enskilda personer.

Allt delta låter bra, och jag skall villigt erkänna atl jag själv i ett tidigare skede var varm anhängare av tanken på personval. Del känns ibland nödvändigt alt bryta de sterila former som gäller för vårt parlamentariska liv - jag tänker då inte bara på val till riksdagen utan även på val till landsting och kommuner.

Men den gyllene personvalsmedaljen har också en baksida. Ett personvalsinslag, även med den relativt begränsade räckvidd som personvalsutredningen föreslagit, har sina nackdelar. De skall vägas mot fördelarna.

Är det så säkert att ett personvalsinslag i sig skapar en bättre kontakt mellan väljare och valda?

Valkretsarna för val till riksdagen är befolkningsmässigt stora här i landet. Om vi undantar Gotland, Blekinge och Jämfland, så har vi ju mycket stora valkretsar när det gäller befolkning och i många fall också yla. Del torde vara svårt atl ens på Golland ordna långtgående kontakter mellan väljarna och kandidaten. För det är väl inte motionärernas mening att skapa ett stort antal små valkretsar? Det var ju inte heller utredningens tanke, men det fanns särskilda yttranden, där man påpekade att införandet av ett personvalssystem förutsatte relativt små valkretsar.

Nu är väl tanken i stället att man skall bearbeta väljaren genom brev, broschyrer, affischer och tidningsannonser. Del skall kandidaten göra i konkurrens med andra kandidater i samma parti. Sådant kostar pengar - det kostar stora pengar t. o. m.

Del kan finnas en och annan kandidat som förfogar över en personlig förmögenhet av en sådan storlek alt man "pallar" för det. Det kan finnas en och annan som har ett sådant inflytande över en stor tidning alt han eller hon kan utnyttja det inflytandet för sin personliga kandidatur.

För den som inte har dessa personliga resurser gäller det alt skaffa sig en sponsor. Det är vad man gör i de länder där man har ett personvalsinslag. I Finland har man regler för detta. Den enskilde kandidaten får ta emot öppna bidrag på upp till 10 000 mark, och den gränsen överväger man att höja till 50 000 mark.

Då uppslår följande frågor: Är kandidaten helt fri efter alt ha tagit emot ett sådant stöd av denna storlek? Uppslår inte ibland en lojalitetskonflikt? Jag anser atl risken finns där.

Jag menar alltså att här får man tänkasigför merän engång. Är för resten

del system som vi har nu så dåligt?

Det finns fakfiskt vissa personvalsinslag i det nuvarande systemet. Jag bortser här ifrån strykningsmöjlighelen som ju har negaliv karaktär och som har mycket begränsad räckvidd.

Men parfierna kan, om de så vill, gå ut med flera listor, och del ger valmöjlighet. Men även inom det systemet finns risken att pengar och annat kommersielh inflytande gör kampen ojämn.

Vi får slufligen inte, fru talman, glömma bort atl vårt land har skapat speciella traditioner på det här området. Vårt land präglas av en stark kanalisering av del polifiska arbetet fill väl organiserade politiska partier. Vi har en hög anslutningsprocent i förhållande till andra demokratiska länder. Vi har en livlig debatt inom partierna, och samhället stöder den debatten i olika former. Partierna formar budskap, partierna slår för idéer och program, kandidaterna är med sina kandidaturer bundna till programmet. Del ligger ett värde också i detta.

Det råder alltså delade meningar i den här frågan. Skäl kan anföras både för och emot. Men så mycket kan man slå fast i dag att tiden ännu inle är mogen för att gå i närkamp med frågan.

Vi har en gammal fin tradition i vårt land atl frågor som gäller valsystemet bör beslutas under största möjhga enighet. Den enigheten föreligger inte. Socialdemokraternas inställning är väl känd. I övrigt är åsikterna delade - i varje fall råder tveksamhet. Folkpartiets förslag att regeringen skall ta initiafiv nu fill överläggningar mellan partierna är därför enligt min mening för fidigl väckt.

Jag ber alltså, fru talman, aft få yrka bifall fill utskottets hemställan.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 77 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Riksdagen har vid två tillfällen under senare år uttalat att simulerade val med majoritetsvalsystem borde genomföras. Både 1969 och 1971 var utskottet enigt i den bedömningen. De tilltänkta studierna har också kommit till stånd, senast genom del arbete som personvals- och valkretsutredningen genomfört på grundval av 1973 års valsiffror.

Personvals- och valkretsulredningens undersökning är intressant. Som alla vet ledde 1973 års val fram till den s. k. lotteririksdagen. Vem minns inte Ströyers teckning i Dagens Nyheter av riksdagsmannen som gick upp i denna talarstol och sade: Herr talman! Ärade tombola!

Ingen torde bestrida att detta med en lotteririksdag var olyckligt ur parlamentarisk och praktisk-politisk synvinkel. 1976 års val ledde till en någorlunda klar majoritet i riksdagen, men nu är vi tillbaka i ett läge som är så nära jämviktsriksdagens som man kan komma med ett udda antal ledamöter.

Personvalsutredningens analys - som utfördes av statsvetaren Lennart Brantgärde vid Göteborgs universitet - visade att med ett majoritetsvalsystem hade vi 1974-1976 undvikit lofteririksdagen. Qm alla partier hade gått fram var för sig hade socialdemokraterna vunnit en förkrossande valseger. 300 mandat mot 49 borgerhga hade resultatet blivit.

119

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

120

Om å andra sidan de borgerliga gått samman valtekniskl hade den socialdemokratiska majoriteten förbylls i en borgerlig. De borgerliga hade fått 207 mandat, dvs. en övervikt med 65. Om slutligen beräkningen gjorts för de s. k. blocken hade socialdemokraterna och vpk fåll 187 mandal, dvs. en övervikt med 25.

Vad personvals- och valkretsutredningens studie visar är att ett majori-letsvalsystem brukar leda till klara valulslag. I England brukar man tala om den s. k. kubregeln, som säger atl en förändring av väljarsympalier slår igenom som kuben på förändringen i väljarsiffrorna. Undersökningen visar också på del i och för sig välkända förhållandet att majoritetsval i enmansvalkretsar leder till att små partier går upp i de större så atl till slul endast två eller tre partier blir kvar.

Fru talman! Jag har tillsammans med Arne Gadd motionerat om atl dessa studier skall följas upp med ytterligare analyser av 1976 och 1979 års valsiffror. I personvals- och valkretsulredningens betänkande finns valkretsindelningen så väl dokumenterad atl det inte är något stort arbete att göra nya analyser. Jag tycker att när vi nu har studier av detta slag ända från förfaltningsutredningens tid - då Rickard Sandler inifierade dem - så är del ett värde att serien fullföljs och kompletteras.

Vi har i motionen föreslagit alt grundlagskommitlén skall få i uppdrag atl göra dessa studier. Nu är den utredningen snart färdig med sitt arbete, sägs det, och därför kan del väl, som framhållits i den socialdemokratiska reservationen, vara lämpligt att något annat organ får i uppdrag att göra dem. Jag skulle t. ex. kunna tänka mig att valsekfionen på riksskatteverket kunde vara en lämplig experimentverkstad i sådana här frågor.

Som sagt: Utskottet har tidigare - med bifall fill mofioner som jag varit med om atl väcka - varit enigt om det värdefulla i all debatten om valsystemet furneras med färskt material om hur majoritetsvalen skulle fungera. Jag är medveten om att det inte i dag är aktuellt att på allvar pröva en övergång fill majoritetsval. Professor Jörgen Westerståhl har i en debattartikel konstaterat atl ett proportionellt valsystem inte kan ändras annat än i riktning mot mer exakt proporlionalilel. Förutsättningar för ändringar i den andra riktningen finns bara efter politiska krissituationer då det parlamentariska systemet gjort bankrutt.

Visserligen är jag och många med mig i dag kritiska mol del sätt på vilket parlamentarismen fungerar - den har under hela 1970-lalet lett till att vi fått regeringar med alltför svagt underlag i parlamentet - men att beteckna situationen som så krisartad alt den kan jämföras med slutstadiet av t. ex. Weimarrepubliken är dock alt gå för långt, del skall jag villigt medge.

Fru talman! Så som svensk politik fungerar i dag, med en alltmer låst politisk blocksitualion, vore del naturligtvis mest logiskt med majoritetsval och tvåpartisystem. Både i 1976 och i 1979 års val ställdes väljarna i realiteten inför två alternativ. För det ena alternativet svarade socialdemokraterna och för det andra de borgerliga partierna tillsammans. Men medan socialdemokraterna i valrörelsen kunde presentera en - och endast en - politik inför väljarna, så gick de borgerhga partierna ul med tre åsiktspaket. Alla kunde

förslå att resultatet av en borgerlig valseger skulle bli något slags sammanvägning av dessa politiska alternativ, men ingen kunde i förväg säga något mera entydigt om vilket förhandlingsresultat de tre samverkande partierna skulle komma fram till. Och, fru talman, inom parentes sagt var det nog inte många som trodde alt blandningen skulle bli så högerdominerad. Hade delta stått klart för väljarna, är det sannolikt all resultatet hade blivit ett annat - men det är ju en annan historia.

Jag tycker alltså att vårt politiska system i dag i realiteten fungerar som ett tvåpartisystem. Jag har många gånger både här i kammaren och i andra sammanhang beklagat detta, men så länge läget är sådant och inga tecken kan skönjas på någon förändring är det bara atl konstatera faktum. Vi har i dag en parlamentarism av närmast engelsk modell, men vi har ett proportionellt valsystem som närmast är uppbyggt för atl passa i en situation med samlingsregerande. Summan av det hela blir atl vi ser ul alt vara dömda att leva inte bara med växlande utan framför allt med svaga majoriteter eller rent av utan några majoriteter alls.

Alt det här inle i längden kan vara bra vare sig för landels ekonomi eller för politikens anseende är uppenbart. Det vore därför bra med en viss beredskap på detta område. Och när det inte kostar mer all upprätthålla denna än vad det nu gör, sedan personvalsulredningen gjort det tunga jobbet med valkretsindelningen, är jag uppriktigt sagt förvånad över att vi från socialdemokratiskt håll var tvungna att i utskottet reservera oss till förmån för fortsatta studier.

Kanske kan förklaringen finnas i den argumentering som Per Ahlmark och hans folkpartistiske kamrat Eric Nelander framförde i ett särskilt yttrande när frågan senast var föremål för behandling 1971. Då skrev de två folkpartisterna i ett särskilt yttrande:

"Ju mer kunskap man får om detta valsystems verkningar, desto svårare blir det att vinna anhängare för det. Också detta skäl gör att vi inte vill motsätta oss utskottets förord för en undersökning av hur majoritetsval skulle ha verkat med 1970 års svenska valsiffror."

Så kunde folkpartisterna resonera i början av 1970-talel. I dag, nio år och tre val senare, är del inle lika lätt längre. I dag vågar man inle bidra till att skapa mer kunskap om detta valsystems verkningar - för alt uttrycka det på samma sätt som i citatet. Del ligger nära till hands alt tro att Daniel Tarschys och hans kamrater i dag är betydligt mera tveksamma om möjligheterna atl vinna opinion mot majoritetsvalen genom alt ytterligare belysa systemets verkningar. För väljarna vore del en förbättring om de redan i valrörelserna ställdes inför de två alternativ det i praktiken är fråga om och inte som nu fick tre alternativ, som närmast är alt betrakta som prov utan värde, från den borgerliga kanten.

Fru talman! Redan 1972 var en kantring på väg inom opinionen i denna fråga. Jag blev då genom några ledare jag skrev i tidningen Folket inledare till en omfattande pressdebatt om valsystemet. Och i den debatten fanns det många exempel även på borgerliga pressröster som i sant liberal Karl Slaaff-anda ansåg atl majoritetsvalen var ett intressant alternativ. Jag

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

121

Nr 27

Onsdagen den 19 november 4980

Vissa grundlagsfrågor

bläddrade häromdagen litet i min klippärm från den liden och fann t. ex. att Kvällsposten, Nya Wermlands-Tidningen och Vestmanlands Läns Tidning var intresserade av tanken. Dagens Nyheter tog allvarligt på minoritetsre-gerandels problem, och i Svenska Dagbladet tyckte man atl det var angeläget att med valslalistiska undersökningar förse debatten i dessa frågor med aktuellt sakmaterial.

Även om jag nu har förståelse för att Daniel Tarschys, om han står på samma ståndpunkt som Per Ahlmark för nio år sedan, har svårt atl förlika sig med tanken på atl få en fortsatt debatt om valsystemet, får jag ändå yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen nr 4. Och jag tycker då egentligen atl jag borde kunna få stöd av åtminstone moderaterna. För även om folkpartiet numera alltför ofta följer moderaterna i vått och torrt, vore det väl tryggare ur moderat synvinkel med ell valsystem som stimulerar till en mer permanent samverkan på den borgerliga kanten.

122

Anf. 78 DANIEL TARSCHYS (fp):

Fru talman! I sina kommentarer om besparingspropositionen förklarade ju socialdemokraterna all del var myckel angeläget atl spara inom kommittéväsendet. De uflovade faktiskt alt kanslihuset inkl. kommittéerna skulle bantas med 20 % den dag socialdemokraterna återvände till makten. Den dagen måtte vara avlägsen, eftersom de här i kammaren oavbrutet föreslår nya utredningar i alla möjliga och omöjliga ämnen. Den här gången gäller det ett omöjligt ämne - omöjligt i den meningen atl det inle finns skymten till sannolikhet att utredningen leder till resultat.

Socialdemokraterna vill hålla liv i den gamla tanken om införande av majoritetsval i Sverige, ett valsystem som skulle innebära att hela Norrland företräddes av socialdemokrater och nästan hela Götaland av borgerliga ledamöter. Den tanken har varit stendöd i över 60 år, vilka fidningar i Värmland som än må stödja Olle Svensson, och den lär inle uppväckas genom de räkneövningar som socialdemokraterna nu vill alt regeringen skall beställa. Räkneövningar av del här slaget har genomförts två gånger tidigare, både med simulerade och med verkliga dala. Inga som helst nya rön skulle kunna framkomma genom ytterligare en undersökning. Möjligen skulle en undersökning kunna upplysa Olle Svensson om det som han tycks ha missförstått, nämligen att det vid ett majoriletsvalssyslem inle alls finns någon garanti för all del blir en klar övervikt för något parfi eller någon parlikonstellation. Det finns inget som helst i ell sådant system som garanterar atl man får en särskilt stark majoritet. Med ett sådant system kan det, lika väl som i vårt nuvarande syslem, bli en myckel knapp övervikt. Om en förnyad undersökning skulle kunna lära Olle Svensson den saken, är det klart alt deh kunde ha en viss funktion. Någon annan funktion kan jag inte se att den skulle kunna ha.

Fru talman! Jag förslår all del kan synas lockande för Olle Svensson atl i efterhand simulera fram en socialdemokratisk valseger 1979. Men trots det behjärtansvärda i detta motiv ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 79 OLLE SVENSSON (s) replik:

Fru talman! Nu sade Daniel Tarschys all den här tanken varit stendöd i över 60 år, men faktum är alt vid åtminstone två eller tre tidigare tillfällen har även hans parfikamraler stött just kravet på atl de här räkneövningarna skall ulföras. Därför tycker jag att Daniel Tarschys resonemang verkar litet ologiskt. Jag vill också påminna Daniel Tarschys om att han, när han argumenterar här, inle deltar i något slalsvelenskapligl proseminarium. Docenten bör ägna sig ål sina polemiska lekar när han är tillsammans med studenterna. Vad han här har sagt finns ju i läroböckerna. Men där står också all de utslag fill förmån för minoriteter inom väljarkåren som kan komma ul av ett majoritetsval hör till undantagen. Och huvudregeln är alt det engelska valsystemet - i motsats till ett byggt på den proportionella millimeterrättvisan ; Gustav Möller kallade del den proportionella sjukan - som regel ger det parti eller de samverkande partier som pendelsvängen inom väljarkåren gynnar ökade möjligheter alt på stabil parlamentarisk grund förverkliga vad vinnande part under valrörelsen i förväg har redovisat inför folkel.

Men låt mig nu återföra debatten till dagens politiska reaUteter. Tyvärr ser del ut som om arbetet i Gunnar Heckschers förfallningsutredning, som beräknas bli färdig i vår, kommer all köra fast. Vi socialdemokrater utgick, då frågan om en utredning behandlades i utskottet, från de erfarenheter som gjorts under enkammarriksdagens lid. Dessa har under de senaste fyra åren entydigt pekat på alt vi behöver regeringar med starkare parlamentariskt stöd.

För atl underlätta detta har vi föreslagit nya regler för hur statsministern skall utses vid regeringskris eller efter val, men framför allt har vi velat införa ett fungerande upplösningsinslilut. Regeringen skall ha rätt och möjlighet att upplösa riksdagen i fall av parlamentariska svårigheter. Detta förutsätter all en nyvald riksdag får fortsätta en fullständig ny mandatperiod och inte som nu bara till nästa ordinarie valtillfälle.

Med den nuvarande ordningen är del åtminstone under den andra halvan av mandatperioden alltför kort tid kvar till valet för alt del skall framstå som meningsfullt alt uflysa nyval. Del var därför folkpartiregeringen 1978 fick sin chans - något som visade sig vara ett högt pris atl betala för avsaknaden av ett fungerande upplösningsinslrument.

Av den allmänna debatten synes framgå all herrar Fiskesjö och Tarschys argumenterar för en rakt motsatt åsikt - rätten atl upplösa riksdagen skall tas borl helt. Det är uppenbart att en sådan ordning innebär risk för en långvarig handlingsföriamning och luvhopparparlamentarism ä la CG. Ekman på 1920-lalet och Ola Ullsten på 1970-talel och kanske för ämbetsmannarege-ringar. Och i det läget får en diskussion om valsystemets betydelse för den parlamentariska stabiliteten ett större värde än Daniel Tarschys försöker göra gällande.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlags- -frågor

Anf. 80 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Fru talman! Jag beundrar Olle Svensson för hans förmåga atl i ett treminutersinlägg pressa in så många olika författningsfrågor. Jag skall inte

123

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa gruridlags-frågor

försöka ta upp någon konkurrens i det avseendet, utan jag nöjer mig med atl yrka bifall fill utskottets hemställan.

Anf, 81 OLLE SVENSSON (s) replik:

Fru talman! Daniel Tarschys undviker atl diskutera minoritelsparlamen-tarismens problem, men de problemen kommer man inte ifrån i dagens situafion. Jag tycker alt den inställning som präglar folkpartiet och centern just nu stör möjligheterna att skapa en förbättrad författningspolitisk debatt här i landet - en sådan debatt bör ändå utgå från värdet av atl skapa handlingsdugliga regeringar.

Det är inte bara genom en valsättsreform man kan uppnå ett sådant mål. Det kan ske också genom en större öppenhet i del politiska systemet, ett samarbete över blockgränser. Men i dag ser vi inte några tecken till en sådan vilja, och då menar jag att del på nytt blir aktuellt med en diskussion om ett valsystem som gynnar det parti eller de partier som får stöd i valopinionen -ett system som innebär att pendelsvängningarna får ge utslag, så att det eller de program kan förverkligas som delta eller dessa redovisat inför väljarna. Därför tycker jag att de inlägg som jag här gjort hör väl hemma i diskussionen om ett belänkande som rör grundlagsfrågorna.

Anf. 82 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Fru talman! Jag förmenar inle alls Olle Svensson rätlen atl fortsätta att föra en debatt både om majoritetsval och om alla de andra frågor som han har tagit upp i denna diskussion. Men vad jag insisterar på är att del förslag som socialdemokraterna har lagt inle är ägnat atl tillföra oss mer kunskap om majoriletsvalsystemet. Vi vet redan hur ett sådant fungerar. På basis av simulerade dala och verkliga dala har del utretts hur det skulle slå i svenska val. Del finns därför inget skäl att bifalla förslaget om ytterligare utredning.

Förste vice talmannen anmälde att Olle Svensson anhållit att fill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

124

Anf, 83 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Kollektivanslutningen har så många gånger diskuterats i denna kammare, atl del är naturligt all de människor som berörs av kollektivanslutningen och de som har följt debatten om den undrar: Leder dessa debatter i Sveriges riksdag till några konkreta resultat? Inle mindre än sex gånger har riksdagen uttalat att kollektivanslutningen bör upphöra. Men alltjämt förekommer kollektivanslutning till del socialdemokratiska partiet som om inga riksdagsutlalanden hade gjorts. Ingenting tyder på atl omfattningen av kollektivanslutningen håller på alt minska. Man frågar sig: Hur länge skall detta få fortsätta? Betyder inte riksdagens uttalanden någonting?

Just den frågan ställdes till den socialdemokratiske partisekreteraren Sten Andersson när han besökte konstilutionsulskoltel i samband med behand-

lingen av de motioner som har med kollektivanslutningen att göra. Hans svar var: "För partiet är partikongressens beslut av högre valör än en rekommendation given av partiets motståndare i riksdagen."

Alltså: Sex riksdagsutlalanden om all kollektivanslutningen bör upphöra uppvägs uppenbarligen lätt av ett partikongressbeslut. På annat sätt, fru talman, har man svårt atl tolka Sten Anderssons svar. Med den inställningen kan vi inte räkna med att särskilt myckel kommer alt hända när det gäller att få bort kollektivanslutningen.

Vad man i dag utreder inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är uppenbarligen inte, som massmedia har fått för sig, atl avskaffa kollektivanslutningen, ulan bara atl finna nya och mera diskreta former för den. Dessa kan måhända bli något smakligare än det nuvarande systemet, men det finns också risk för alt resultatet i prakfiken blir det motsatta.

Vad som nu uppenbarligen föresvävar de socialdemokratiska utredarna, om man skall tro vad Sten Andersson sade inför konstilutionsulskoltel, är att i fortsättningen inte längre kollektivansluta medlemmar, fysiska personer, utan i stället ansluta hela avdelningar till det socialdemokratiska partiet. Fördelen är då naturligtvis atl man slipper bråket med besvärliga reservanter - man kollektivansluter ju en juridisk person och inle individer. Kanske minskar också problemet med individuella trakasserier och allt vad de innebär av oförmånlig publicitet och dålig stämning ute på arbetsplatserna.

Men det finns en ännu större fördel för det socialdemokratiska partiet om man följer denna väg, och del är den ekonomiska sidan av saken. Vid sitt besök i konstitutionsutskottet liknade Sten Andersson det nya systemet - om det nu kommer - vid de syslem som redan i dag tillämpas av fackliga avdelningar t. ex. gentemot ABF. Vid anslutningen dit får den fackliga avdelningen betala en avgift i klump.

Nu öppnar sig oanade perspektiv. Vi kan tänka oss att den ena avdelningen efter den andra ansluter sig till det socialdemokratiska partiet. Formellt sett blir del då inle så alt några individer på det här sättet ansluts till SAP men väl ett antal avdelningar, som får betala för del nöjet. Det socialdemokratiska partiet blir då verkligen ett unikt parti i svensk politik, genom att det kommer att ha ivå sorters medlemrnar; dels kommer partiet att bestå av individer som ansluter sig dit frivilligt, dels kommer del alt bestå av ell antal fackliga organisationer, alltså juridiska personer.

Detta är alltså dagslägel i frågan. Vi har alt vänta oss en Hstigare form av kollektivanslutning, som ger en något snyggare fasad utåt men bevarar de ekonomiska fördelama för det socialdemokratiska partiet. Fortfarande får ju de som inle vill vara med och stödja det socialdemokratiska partiet betala, men deras möjlighet att få kontroll och insyn blir med all sannolikhet t. o .m. mindre än den är i dagsläget.

Om man nu har inställningen att kollektivanslutningen är felaktig och orimlig ur demokratisk synpunkt, blir det en fråga om hur den skall kunna bringas ur världen. Här finns det olika modeller:

För det första finns ju modellen att det socialdemokratiska partiet självt

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

125

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

lid

avskaffar kollektivanslutningen. Jag erkänner gärna att det här är ett komplicerat problem för delta parti, men partiet har haft god tid på sig -debatten har varat i många år - och frågan borde därför snabbi kunna komma till ett avgörande. Men, fru talman, ingenting tyder i dag på alt några konkreta åtgärder i den riktningen är på gång.

För det andra kan uttalanden från riksdagen göras, vilka förhoppningsvis leder till avsedd effekt. Men sex gånger tidigare har riksdagen gjort sådana uttalanden, och effekten har uteblivit. Detta är alltså icke en framkomlig väg, ulan en tom demonstration.. Vi kan fortsätta att göra uttalanden som bekräftelse på riksdagsmajorilelens ståndpunkt, men vi skall vara medvetna om all del då bara handlar om markeringar och ingenting annat.

För del tredje kan riksdagen la initiativ till en lagstiftning. Detta är den moderata ståndpunkten, och den höll på atl bli också folkpartiets ståndpunkt vid landsmötesdebatlen i somras, men i sista sekunden ingrep enligt pressuppgifler partiledningen, och folkpartisterna i del landsmötesutskott som diskuterade frågan hade alltså ingen möjlighet alt föra den till ett konkret beslut.

Det intressanta är ju vad Sten Andersson sade om frågan om lagstiftning eller inle vid sitt besök i utskottet. Han svarade på en direkt fråga av en representant i utskottet - nämligen en representant för folkpartiet - jag citerar ordagrant: "Låt mig säga som svar på frågan att om jag hade din uppfattning, alt detta strider mot viktiga demokratiska principer och kanske rent av innebär ett våldförande på demokratin, så skulle jag inle tveka ett ögonblick att föreslå en lagstiftning."

Fru talman! Moderata samlingspartiet håller fast vid sin ståndpunkt att del endast är en lagstiftning eller hot om lagstiftning som kan få socialdemokratin atl avskaffa den odemokratiska kollektivanslutningen. Vår reservation nr 5, som jag ber atl få yrka bifall till, innebär alt vi hos regeringen begär förslag till lagstiftning mol kollektivanslutning till politiskt parti.

Vi har också i utskottet haft besök av professor Leif Lewin, som i ett stort forskningsarbete verkligen har gått på djupet när det gäller kollektivanslutningsproblematiken. - Den utredningen borde utgöra en allvarlig läsning för dem som håller fast vid kollektivanslutningen. - Han belägger där trakasserier av väldig omfattning mot dem som vågar reservera sig, och han pekar på atl 64 % av alla medlemmar i facket anser att kollektivanslutning till ell politiskt parti är en felaktig form av medlemskap. Han fann också atl över 50 % av förtroendemännen på lokal nivå, dvs. sektionsstyrelse- och avdelningsstyrelseledamöter, också var emot kollektivanslutningen. Professor Lewin sammanfattar sin syn på kollektivanslutningen: "Men ingenting skulle, som jag ser det, förbättra demokratin mer än om denna företeelse kom bort."

Jag tror inte att ett sjunde uttalande, som riksdagen kanske kommer att fatta beslut om i dag, kommer att leda till all kollektivanslutningen försvinner. Det är nödvändigt all även de partier som tidigare gått på uttalandevägen tar sig en allvarlig funderare inför framtiden på om ändå inte en lagstiftning skulle innebära att vi äntligen fick ett slut på den här

företeelsen. Även om vi i moderata samlingsparfiet inte tror alt riksdagsutlalanden har någon praktisk effekt, vill vi emellerfid självfallet inle motsätta oss atl riksdagen fortsätter atl uttala sig mol kollektivanslutningen. Skulle reservation 5 icke vinna kammarens gehör vid den votering som skall följa om en stund, kommer vi från moderata samlingspartiets sida att stödja reservation 6, som innebär ett uttalande i frågan.

Fru talman! Ur demokratisk synpunkt och med hänsyn till respekten för de poHliska partierna och den fackliga rörelsen kan vi inte göra annat än att vädja till det socialdemokratiska partiet att snarast upphöra med kollektivanslutningen. Gör det inte det, så kommer kravet på lagstiftning atl växa sig allt starkare i landet.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 84 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Fru talman! De här debatterna om kollektivanslutningen till del socialdemokratiska partiet följer ständigt samma mönster. Riksdagspartierna formerar sig i på förhand givna gmpperingar. Socialdemokraterna försvarar sitt konservativa synsätt i den här frågan med några få skrivna ord, där man skjuter ifrån sig problemet genom alt hänvisa till de fackliga organisationerna. Moderaterna vill ha en lagstiftning utan alt beskriva konsekvenserna av en sådan i hela dess vidd. Vi inom centern - och vi är i denna fråga i gott sällskap med folkpartiet - anser del fortfarande nödvändigt med ett kraftfullt uttalande från riksdagen mot det missförhållande som kollektivanslutningen utgör.

Positionerna är alltså givna, och argumenten är väl kända. Ingen av partiernas företrädare kan undgå atl låta vanans nötta läxa för evigt repas upp igen.

Ändå är en årlig debatt i den här frågan nödvändig. Den är nödvändig därför alt del varje år tillkommer ett stort antal medborgare som berörs av det missförhållande som vi här påtalar. Varje år går ett stort antal medborgare in på arbetsmarknaden. De får en anställning, och därmed går de också in i facket - det är en självklarhet. Vissa av LO-förbundens fackföreningar tillämpar en automatisk anslutning till det socialdemokratiska partiet. Är man fackligt aktiv, är man medveten om detta, men många upptäcker det långt efteråt.

Det är många som tiger och lider. Man vill inte bli utsatt för trakasserier på arbetsplatsen på grund av att man är oliktänkande i den här frågan. Man utnyttjar därför inte reservationsrätten. Alt trakasserier förekommer är bevisat. I likhet med Anders Björck hänvisar jag till professor Lewins vetenskapliga undersökning. Den visar att bara 5 % utnyttjar reservationsrätten. Det har sin givna förklaring. Men den tysta gruppen - de som inte reserverar sig - hör av sig till oss folkvalda och klagar på facket. Men nu är den här frågan i grunden inte någon fackföreningsfråga.

Låt mig säga till socialdemokraternas talesman: Skyll inle på facket! Det är socialdemokraterna ensamma som bär ansvaret för att missförhållandet består. Gör som vi andra riksdagspartier! Tacka nej till kollektivanslutna medlemmar! Satsa på individen i stället - då försvinner den här tvislefrå-

127

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

gan.

Det kan inte finnas några ideologiska skäl för det här systemet. Jag kan begripa atl del finns ekonomiska, men erkänn då detta rakt ut!

Vi inom centern lar inte ens emot pengar från organisationer eller företag. Det betyder all vi måste skjuta fill mera av idealitet och personliga uppoffringar från enskilda när det gäller partiarbetet, men del gär också. Om socialdemokraterna däremot tar emot anslag, så vill jag inle lägga mig i del.

Därmed har jag också klartgjorl alt del finns en rågång mellan vår uppfattning och moderaternas om hur den här frågan skall lösas. Som jag sade inledningsvis vill moderaterna lagsfifla mot kollektivanslutningen. Del vill med andra ord säga att vi skall i princip föreskriva regler för hur enskilda organisationer ordnar sitt inre liv.

Jag undrar om moderaterna har tänkt igenom den här frågan ordentligt, för vi kan inte se frågan isolerad från andra förenings- och organisationsfrågor.

Det är sant all också jag får åtskilliga telefonsamtal från av facket kolleklivanslulna medlemmar, som mycket upprört kräver all vi i lag skall förbjuda kollektivanslutningen. Det tar sin tid alt förklara varför vi anser oss tvungna alt hålla på utlalandelinjen före lagstiftningslinjen, men det går om man ger sig tid.

Att lagstifta, fru talman, är ungefär som att kasta en sten i vattnet - man vet inte hur långt ringarna kan nå. Därför vill jag också i år yrka bifall till den reservation - i det här fallet nr 6 - som innebär ett riksdagsuttalande mot kollektivanslutningen.

128

Anf, 85 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru talman! Det är definitivt inte på det sättet atl moderata samlingsparfiet har något intresse av att reglera, för att citera herr Nordin, organisationernas inre liv. Det är precis motsatsen det handlar om. Det gäller huruvida formerna för anslutning till vårt lands största politiska parti från fackföreningsrörelsens sida skall vara demokratiska eller inte. Det är detta och ingenting annat hela kollektivanslutningsdebatten rör.

Sedan får olika politiska partier sköta sitt - det skall inte riksdagen lägga sig i. Men vi vet ju att, precis som herr Nordin sade, det socialdemokratiska partiet glatt accepterar den här typen av medlemmar. Jag vill 1. o. m. påstå atl man uppmanar till kollektivanslutning därför att detta är en ekonomiskt fördelaktig form för partiet att få in stora medlemskadrer.

Min fråga till herr Nordin, fru talman, måste bli: Hur många uttalanden tror herr Nordin att riksdagen skall behöva göra innan det som herr Nordin så utomordentligt vältaligt pläderade för här för några minuter sedan kan uppnås? Blir det effekter efter det sjunde uttalandet, som riksdagen kanske gör om en stund? Behövs det något halvdussin till? Tror herr Nordin verkligen att uttalandena har någon effekt?

Det är detta, fru talman, som dagens debatt gäller mer än någonsin

tidigare, mot bakgrund av vad den socialdemokratiske partisekreteraren har sagt inför utskottet.

Anf. 86 SVEN-ERIK NORDIN (c) replik:

Fru talman! Det är inte moderaternas avsikt att reglera föreningars inre liv, säger Anders Björck mycket frejdigt. Jag sätter i och för sig värde på det uttalandel. Men samtidigt gör det mig mycket orolig om humvida Anders Björck verkligen har läst på den här frågan ordentligt. Som jag sade i milt tidigare anförande kan man inte se denna fråga isolerad från andra frågor som gäller föreningars inre liv. Jag vet alt del tidigare faktiskt har väckts moderata motioner i den riktningen - atl man skulle reglera föreningars inre liv. Men det är värdefullt att Anders Björck nu har retirerat från denna gamla moderata ståndpunkt och nu säger att delta inte är avsikten.

Anders Björck tror alltså att del är möjligt all isolera den här lagen till att enbart gälla kollektivanslutningen. Så naiv får man faktiskt inte vara när man beträder det här området.

Hur många uttalanden skall riksdagen behöva göra? Jag talade om en sten i mitt första anförande. Det finns ett gammalt uttryck som lyder: Droppen urholkar stenen, inte genom sin kraft utan genom att falla ofta. Med en droppe som faller en gång om året kan det kanske i och för sig tyckas alt det lar lång lid innan stenen blir urholkad. Men, Anders Björck, var viss om att de uttalanden som görs är väl uppmärksammade! De påverkar den debatt som man för ute på arbetsplatserna. Del är en levande debatt, som hålls vid liv tack vare dessa uttalanden. Den debatten skulle förmodligen inte kunna föras med samma framgång om det funnes ell ständigt upprepat sterilt krav som innebar atl man ropade på lagstiftning i alla möjliga sammanhang.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 87 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru talman! Jag har liksom alla andra, hoppas jag, som deltar i den här debatten försökt läsa på det betänkande och det ämne som det handlar om. Om man gör det, så kommer man fram till att kravet på lagstiftning berör ett enda parti ocH en enda facklig organisation, nämligen Landsorganisationen. Hur kan man då påstå atl förslaget skulle få ringeffekter långt in på en rad andra områden? Vilket annat parti tar emot kollektivanslutna medlemmar? Gör centern det, kanske? Vilken annan organisation kollektivansluter folk till ett politiskt parti? Är det jordbrukets föreningsrörelse herr Nordin syftar på? Naturiigtvis inte. Det är ett parti och en facklig organisation del handlar om och ingenting annat. Sällan, fm talman, har det varit så lätt att avgränsa en fråga som i det här speciella fallet.

Sedan säger herr Nordin: Vill herr Björck ingripa i föreningarnas och organisationernas liv? Då frågar jag: Vill herr Nordin alt föreningar och organisationer skall få ingripa i enskilda individers liv? Det är det som är den relevanta frågan, och vad den gäller är naturligtvis långt obehagligare än motsatsen - om något sådant nu skulle vara fallet.

Herr Nordin är optimist. Det hedrar honom. Han tyr sig till det gamla romarcitalet om alt droppen urholkar stenen, icke genom sin kraft utan

129

9 Riksdagens protokoll 1980/81:25-28

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

genom att falla ofta. Låt mig säga att del behövs väldigt många droppar för alt urholka denna sten. Den socialdemokratiska beslutsamheten att hålla fast vid kollektivanslutningen är icke formad i någon mjuk sandslen eller något liknande utan i den hårdaste granit. Därför borde nog herr Nordin, som kommer från en trakt som har en kust med rejäla stenar, vara medveten om att det lar oändlig tid innan det blir något resultat på det här området. Låt oss vara överens om att det enda som här betyder någonting är alt det blir en lagstiftning!

Vi har haft en debatt i Sverige långt innan riksdagen började göra uttalanden om kollektivanslutningen. Den debatten har icke lett till något resultat, och någon förändring till det bättre sedan riksdagen började göra uttalanden har tyvärr icke heller skett.

Anf. 88 SVEN-ERIK NORDIN (c) replik:

Fm talman! Anders Björck för en skendebatt och pratar om en massa ovidkommande saker. Men jag skall förlåta honom. Det skall jag göra därför alt jag erinrar mig ett citat ur Bibeln, där någon frågar hur många gånger man skall förlåta sin broder. "Är sju gånger nog? Jesus svarade honom: Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger."

Jag skall förlåta Anders Björck denna utflykt vid sidan om den verkliga debatten sjuttio gånger sju gånger.

Förste vice talmannen anmälde att Anders Björck anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

130

Anf. 89 KERSTIN SANDBORG (fp):

Fru talman! Frågan om kollekliv anslutning till politiskt parti är, som vi nyss hörde, ett gammalt ärende på riksdagens bord och kan väl närmast betraktas som en följetong. I den här speciella följetongen verkar det som om händelseförloppet i varje årsavsnitt går en liten bit framåt, även om del kommer en och annan ny rollinnehavare.

Jag skall inte lägga mig i den sken- eller slendebalt som nyss förekom, men som bohuslänning måste jag säga att också granit naturligtvis urholkas så småningom, även om det tar litet tid. Nu är del emellertid varken sandsten eller granit det gäller ulan människor. Även om någon heter Sten är det väl möjligt att någonting händer. I varje fall har vi som liberaler en litet mer optimistisk syn och tror att om vi talar tillräckligt länge om det här, så kanske det händer någonting.

Jag vill, fru talman, göra det som herrarna nyss sade att de skulle göra men som de knappast har gjort - jag vill föra fram de demokratiska principer som ligger till grund för vårt ställningstagande.

För det första är det en viktig princip att den som vill bli medlem i ett politiskt parti skall bestämma om det själv och ansöka om det.

För det andra är det också en viktig princip att rätlen att vara anonym måste finnas och respekteras. Hur mycket vi inom varje parti än önskar att vi får medlemmar, människor som öppet talar om var de hör hemma, så måste

det ändå vara en okränkbar rätt att den som vill vara anonym skall kunna vara Nr 27

det och att valhemligheten aldrig sätts i fråga eller i fara. Onsdagen den

Tyvärr har man på socialdemokratiskt håll aldrig fullt ut accepterat dessa 19 november 1980

grundläggande principer. Kollektivanslutning, som i dag sker av hundratu- _

sentals människor i fackliga föreningar, är ell brott mot dessa principer. Låt Vissa grundlags-mig slå fast att vi i folkpartiet inte riktar någon anklagelse mot fackföreningar frågor och den fackliga tillhörigheten. Vi betraktar del som självklart att det skall finnas fackliga föreningar. I stället är det en uppgift för del socialdemokratiska partiet, som är del enda parfi som utnyttjar kollektiv anslutning, att se till alt denna odemokratiska ordning upphör.

Trots att jag nyss sade atl vi i folkpartiet naturligtvis menar atl fackliga föreningar skall finnas, så är det ju i det här fallet ändå deras medlemmar som berörs. Men det är del socialdemokrafiska parfiel som skall ta ansvaret. Att det sedan gammall finns en intressegemenskap mellan det socialdemokratiska partiet som den politiska delen av arbetarrörelsen och vissa av fackföreningarnas medlemmar som arbetarrörelsens fackliga del är obestridligt. Därtill lär det vara lika obestridligt alt en mycket stor procent av fackorganisafionernas medlemmar tillhör andra partier. Del har ju inte minst Leif Lewins undersökning visat. Han nämner att bara 61 % av medlemmarna i dessa föreningar anser sig vara socialdemokrater. Alt mot den bakgrunden låta en majoritet av en fackförening besluta om en kollekliv anslutning av medlemmarna till ett visst politiskt parti måste ju vara ett brott mot rätten till politisk åsiktsfrihet.

Ofta hör man bortförklaringen att fackföreningen i vanlig demokratisk ordning kan besluta om att medlemmarna skall tillhöra det socialdemokratiska partiet, atl de alltså skall ha den "förmånen", som man uttrycker det. Man påstår att mot den ordningen finns det ingenting att anmärka. Men samtidigt framhåller man del som en speciell förtjänst att dessa i demokratisk ordning fattade beslut inte är bindande för medlemmarna. De har nämligen reservationsrätt. Och det förhållandet, att en person genom en skriftlig reservation kan komma ur ell parti till vilket han eller hon aldrig har anslutit sig, framställs som något i stil med våra andra demokratiska rättigheter. Det måste slås fast, i dag precis som tidigare, alt reservationsrätten inte är en rättighet utan en påtvingad skyldighet. Del förhållandel att man reserverar sig utgör också ett hot mot den gmndläggande rätten att slippa tala om till vilket parti man ansluter sig. I och med att man talar om, att man inte tillhör ett visst parti, är ju gärdet upprivet. Detta är klart odemokratiskt.

Vi vet i dag att det finns delade meningar inom socialdemokratin om den
kollektiva anslutningen. Det får vi upprepade vittnesbörd om från fackfö
reningsmedlemmarna, från ledare inom fackliga förbund, från opinionsun
dersökningar och från vetenskapliga undersökningar. Detta inger ändå ett
visst hopp inför framtiden. Men vi vet också genom rapporter utifrån fältet
att människor blir trakasserade därför att de öppet valt att reservera sig och
tala om, var de hör hemma. Det är otillständigt i ett land som vårt med
anspråk på att betraktas som en demokrati. Var och en som på något sätt blir
trakasserad är en för mycket. 31

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

132

Det socialdemokratiska partiet måste nu äntligen lösa den här frågan - och kryp inte bakom facket! Det är anslutningen till socialdemokratiska partiet det gäller, och det är del partiet som äntligen måste lyssna till rörelsen och ta steget fullt ut för alt leva upp till allmänt vedertagna demokratiska principer.

Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till reservation nr 6.

Anf. 90 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talman! Den här frågan är ingalunda ny, vare sig här i riksdagen eller inom arbetarrörelsen. I riksdagen har de borgerliga partiernas olika ledamöter sysselsatt sig med den sedan 1970-talels början.

Frågan om kollektivanslutningen var vid seklets början mycket omtvistad inom både fackföreningsrörelsen och det dåvarande socialdemokratiska partiet. Alltsedan dess har den också av och till diskuterats, främst inom fackföreningsrörelsen. Sedan början av 1970-talet har - som jag nämnde -borgerliga riksdagsledamöter börjat intressera sig för hur vissa fackliga avdelningar kollektivt ansluter sina medlemmar till det socialdemokratiska partiet. Men samtidigt är de inle på något säll villiga alt diskutera upphörandet av andra kollektivanslutningar. Jag tänker då främst på den tvångsanslutning som varje medborgare föds till i det här landet, nämligen anslutningen till statskyrkan.

Lika litet som reservationer i fråga om medlemskap i statskyrkan leder till någon fullständig befrielse från beskattning eller avgift till den institutionen leder reservationer mot kollektivanslutning till socialdemokratiska partiet till lägre fackföreningsavgifl. Men del är inte detta som är del viktiga, utan del är just atl den enskilda individen ansluts kollektivt. Ändå är det i så fall mera smakligt med kollektivanslutning till del socialdemokratiska partiet än till kyrkan. I det första fallet är man i varje fall vuxen nog atl ta ställning själv. Det är man som bekant inte när man tvångsansluts till statskyrkan i samband med födelsen.

I vänsterpartiet kommunisterna är vi motståndare till den här formen av anslutning av fackliga organisationers medlemmar till socialdemokratiska partiet och fill partier över huvud tagel. Del var också vänstern i del dåvarande socialdemokrafiska partiet som gick emot kollektivanslutning i arbetarrörelsens brytningstid.

Vi från vänsterpartiet kommunisterna anser det vara hyckleri av moderater och andra borgare atl kasta sig in i den här debatten. Ni står ju bara utanför och ojar er. Ni kan så att säga aldrig tala från insidan. Inom fackföreningsrörelsen i Sverige stiger - det kanske ni inle har märkt -opinionen mot den här formen av anslutning till SAP. Men också den debatten slår ni utanför. Världen över finner arbetarna alltmer, oavsett samhällssystem, atl den fackliga organisationen måste stå fri och obunden gentemot både staten och partierna. Det är en utveckling också i Sverige.

Atl LO nu äntligen tycks ha tagit ett steg i den riktningen, tyder LQ-ledningens och Gunnar Nilssons uttalande från i går med anledning av den kommande avtalsrörelsen på. Gunnar Nilsson sade nämligen - och del

har vi vänlat länge på - alt LO inle längre kunde la ansvar för samhällsekonomin. En fackhg organisation måste faktiskt slå obunden både till partier och till statsapparaten för all kunna verka för sina medlemmar.

Vi ansluter oss inte på något vis till de synpunkter som de borgerliga ledamöterna både här och i andra sammanhang har framfört. Vad de säger är enligt vår mening hyckleri. Däremot anser vi alt del även i år, när nu denna fråga las upp för sjunde gången, finns skäl atl lägga ett särskilt yrkande på samma sätt som andra partier framför reservationer. Vårt särskilda yrkande har följande lydelse:

"aft riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:574, 1979/80:261, 1979/80:464,1979/80:1566 och 1979/80:1569 beslutar förena sig om följande uttalande:

Del socialdemokrafiska partiet tillämpar, genom atl motta huvuddelen av sina medlemmar genom kollektiv anslutning, ett system för medlemsanslutning som strider mot demokratiska principer.

Fackföreningarnas uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen. Denna uppgift fylls bäst av en facklig rörelse, som behåller en organisatorisk självständighet gentemot politiska partier. Underkastelse under partipolitiska hänsyn hämmar rörelsens aktionsförmåga. Att fackföreningsrörelsen i skilda lägen stöder politiska organisationer är både nödvändigt och riktigt, men det bör ske på basis av organisatorisk självständighet och på fackföreningsfolkets egna villkor. Enligt riksdagens uppfattning är kollektivanslutning till politiskt parti i princip inte försvarbar.

När borgerliga politiker går till angrepp mol kollektivanslutningen är del dock inte av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. De borgerliga har inget emot kollektivanslutning, när de anser att den tjänar deras egna syften. Sålunda har länge ett flertal av de borgerliga ledamöterna slagit vakt om den religiösa kollektivanslutning som ännu påtvingas hela folket via statskyrkan.

Riksdagen har tidigare i fråga om kollektivanslutning till politiskt parti bl. a. uttalat all 'nuvarande missförhållanden bör inle i första hand förändras genom lagstiftning ulan genom åtgärder från partiernas egen sida' och samtidigt förutsatt att det genom opinionsbildning mol kollektivanslutningen skall visa sig vara möjligt all förmå del parti som tillämpar denna ordning all medverka till atl kollektivanslutningen avskaffas, så att som partimedlemmar registreras endast personer som individuellt begär inträde i partiet."

Jag yrkar bifall till detta särskilda yrkande.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 91 SVEN-ERIK NORDIN (c) replik:

Fru talman! Del fanns ett avsnitt i Tommy Franzéns anförande som faktiskt kräver en kommentar. Vad han där sade framgår också i det utdelade särskilda yrkandet.

Tommy Franzén vill göra en jämförelse mellan statskyrkan och kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet. Men dessa två saker är inte jämförbara.

133

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Det är nämhgen så att vi har en statskyrka här i landet. Däremot har vi inte något statligt parti eller någon statlig fackföreningsrörelse. Del finns ju Tommy Franzén närstående länder där man har del.

Del är också så alt den som en gång gått ur statskyrkan aldrig kan bli ansluten igen, om inte han eller hon gör en uttrycklig framställning om detta. Så fungerar inte kollektivanslutningen till del socialdemokratiska partiet. Jag känner många som blivit anslutna flera gånger. Del är den stora skillnaden, fru talman!

Anf. 92 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Fru talman! Sven-Erik Nordin har i och för sig rätt när han säger all det inte är riktigt samma sak. Som jag sade i mitt inledningsanförande tycker jag att det är avsevärt gravare att bli ansluten som nyfödd, när man i varje fall inle inom rimlig fid kan ta ställning till vad del innebär alt vara ansluten fill en kyrklig organisation.

I övrigt finner jag atl Sven-Erik Nordin - helt i linje med reservationerna, som har varit likadana under de här sju åren - läser innanfill vad han sagt tidigare om åren.

134

Anf. 93 HILDING JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag måste nog inledningsvis konstatera att det är svårt atl vinna ul några nya synpunkter på detta ofta debatterade ämne. Del gäller även mig.

Klart slår emellertid atl moderaterna skiljer sig från övriga genom kravet på lagstiftning. Den skillnaden belystes i hög grad av del replikskifte som förekom mellan Sven-Erik Nordin och Anders Björck. Nu kräver moderaterna atl regeringen, där moderata samlingspartiet besätter justitieminister-ämbetet, skall lägga fram ett förslag till lagstiftning "utformad på ett sådant sätt atl kollektivanslutning såväl direkt som indirekt omöjliggörs" - vad nu en indirekt kollektivanslutning kan innebära.

Huvudfrågan är: Skall fackföreningarna avgöra om de ansluter sig till det socialdemokratiska partiels arbetarkommun på platsen, eller skall riksdagen avgöra denna fråga? Svensk tradition är all vi inle har någon föreningslagstiftning. De frivilliga organisationerna får själva bestämma sina organisationsformer, och dit hör anslulningsformerna.

I dag gäller kravet fackföreningsrörelsen. I morgon kan det avse andra folkrörelser. Det kan bli ett krav från moderat håll på alt man skall införa en lagstiftning om ideella föreningar som kan reglera exempelvis anslutningen till Svenska missionsförbundet eller IQGT-NTQ, avgöra formerna för kongressval inom olika organisationer, osv. Här öppnar man dörren för lagstiftning som strider mot all svensk tradition. Vi har i detta land haft förtroende för folkrörelserna och låtit dem själva sköta sina organisatoriska angelägenheter.

Ibland klagar man i moderatkretsar på atl vi har för mycket lagstiftning. På det här området ropar man efter en ny lag!

Anders Björck försäkrade Sven-Erik Nordin all lagstiftningen endast

skulle avse fackföreningsrörelsen, dvs. här LO, och SAP. Jag tar sikte på denna deklaration, men jag vet inte vad kravet är i morgon. Det här innebär emellertid alt man från moderat håll höjer kravet på en särlagsliftning, riktad mot de svenska fackföreningarna och mot det socialdemokratiska partiet. En sådan särlagsliftning strider mol grundlagen.

Men även föreningsfriheten kränks. Låt mig få påminna om de bestämmelser som vi har i grundlagen på den här punkten. Vi har skrivit in föreningsfriheten. Det har skett i största enighet, och det finns en paragraf i 2 kap. regeringsformen som reglerar när begränsningar i föreningsfriheten får ske. Det är 14 §, där del bl. a. slår: "Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung."

Denna paragraf kan inte tillämpas på de svenska fackföreningarna. De är inga militära organisationer. Och kollektivanslutningen innebär ingen förföljelse av folkgrupp av del slag som grundlagen talar om.

Jag tycker del är allvarligt alt man på detta sätt vill gripa in i föreningsfriheten. Man försöker komma ur detta genom atl i reservafionen skriva atl ett förbud i lag mot kollektivanslutning inte utgör ell ingrepp i föreningsfriheten eftersom den friheten inte kan innebära rätt alt ansluta någon fill ett polifiskt parti utan vederbörandes samtycke. Jag vill påpeka att reservationsrättens prakfiska innebörd är atl ingen kan anslutas mot sin vilja. Vill inte vederbörande bli medlem av en socialdemokrafisk arbetarkommun, kan han genom reservation säga nej till det.

Låt mig sedan ta upp ytterligare några ting som nämnts i debatten, utan att gå in i en detaljdiskussion.

Man har sagt atl vi från socialdemokratins håll inte skall skylla på fackföreningsrörelsen. Nej, det gör jag inte. Men kollektivanslutningen går fakfiskt till på det sättet atl enskilda fackföreningar beslutar om anslutning till arbetarkommunerna på de olika platserna. Bakom delta ligger ell historiskt samband mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin.

Ibland förvånar det mig att moderaterna, som ofta framställer sig som tradilionsbärandets parti framför andra i Sverige, så hårt går emot denna tradition. Om några skulle ha respekt för traditionen så borde del vara moderaterna, om man skulle ta dem på orden.

Det finns alltså ett samband mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som är gammalt. Man kan säga att det skall lösas upp organisatoriskt, och om riksdagen antar en lag som förbjuder kollektivanslutning måste vi självfallet följa den.

Sambandet ger ekonomiskt och även moraliskt stöd åt del socialdemokratiska partiet. Samtidigt öppnar det möjligheter för ett stort antal människor atl utöva polifiskt inflytande genom socialdemokrafin i valrörelserna men också mellan valen.

Man säger att vi skall lyssna på rörelsen. Ja, det skall vi göra. Men rörelsen är inte de rörelser som finns bland de borgeriiga här i kammaren, utan det är fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet. Rösterna därifrån

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

135

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

kommer till uttryck på LQ-kongresser, hos enskilda fackförbund och i enskilda fackföreningar. De kommer också till uttryck genom socialdemokrafin, inom arbetarkommuner och parfidislrikl, på parfikongresser i de olika sidoorganisationerna osv. Rösterna därifrån skall vi lyssna till. Men vad man vill är att vi skall lyssna fill vad våra politiska motståndare har för uppfattning på den här punkten. Nej, låt oss lämna över det här till fackföreningarna all avgöra. Finns del den motvilja mot kollektivanslutning som man har försökt mana fram här i debatten, blir det ingen kollektivanslutning - då upphör den ju.

Fru talman! Man har citerat Leif Lewin mycket här. Det var ganska länge sedan jag läste hans bok, och jag lyssnade till honom i KU. Det är riktigt alt del i hans undersökning redovisades atl 61 % hade sådana uppfattningar som tagils fram här i debatten, men min minnesbild av Leif Lewins undersökning är inle att han har gåtl ut och sagt atl det viktigaste för svensk demokrati är atl kollektivanslutningen avskaffas, ulan atl han sade atl delta var del vikfigaste för att öka demokratin inom fackföreningsrörelsen.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

136

Anf. 94 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru talman! Vi skall lyssna till rörelsen, säger Hilding Johansson. Ja, gör det! Och vad blir då svaret? Jo, rimhgtvis just det som professor Leif Lewin, statsvetenskaplig forskare, kom fram till i sin stora undersökning, som bara är ett par år gammal. Han undersökte just det som herr Johansson log upp, nämligen vad man tycker om kollektivanslutningen bland dem som närmast berörs, dvs. bland fackets medlemmar.

Resultatet av den undersökningen kan Hilding Johansson inte gärna ifrågasätta, för någon kritik har hittills icke riktats mot den vetenskapliga metodiken - åtminstone har inte jag hört någon sådan. Resultatet blev bl. a. atl 64 % av alla medlemmarna i facket anser att kollektivanslutning till ett politiskt parti är en felaktig form av medlemskap. Leif Lewin påpekade också inför utskottet atl ett annat resultat var, alt ledningen på lokal nivå när del gäller sektionsstyrelse- och avdelningsstyrelseledamöter till 52 resp. 56 % hade exakt samma uppfattning. Men - och här kommer det intressanta -centralt, bland dem som styr och bestämmer i fackförbunden, var motståndet mindre. Så långt är det rikligt. 33 % bland dem var emot kollektivanslutning, men dubbelt så många bland de s. k. fackliga gräsrötterna hade alltså en helt annan uppfattning.

Där har vi svaret från rörelsen. Det är bara atl lyssna. Men jag har en känsla av alt ni har blivit lomhörda av den kritik som har riklats mot del här systemet.

Så till frågan om grundlagen. Del är verkligen icke i grundlagens anda att kollektivt ansluta människor till ett politiskt parti. Grundlagen reglerar också individernas frihet, och det kan sannerligen icke vara i individens intresse atl på det här sättet bli ansluten. Jag har respekt för tradition, herr Johansson, mycket stor respekt. Men jag har inte så stor respekt för traditionen att jag vill försvara en odemokratisk form av politisk verksamhet, och jag betraktar

fakfiskt kollektivanslutningen som en sådan.

Det intressanta med herr Johanssons anförande var egentligen del han inle sade. Under nästan tio minuter sade han ingenting om hur man skulle kunna förbättra de nuvarande förhållandena när del gäller kollektivanslutningen.

Anf. 95 KERSTIN SANDBORG (fp) replik:

Fru talman! Hilding Johansson sade att del väl inle är något fel i atl fackföreningar ansluter sig. Problemet är ju bara del all de inle ansluter sig själva ulan medlemmarna, en och en. Del är detta som vi har invändningar emot. Vi tycker alltså atl del är viktigt atl man har principen atl var och en skall ansluta sig själv, så att det inle fallas majoritetsbeslut om anslutning.

Hilding Johansson använde, enligt min mening, begreppet föreningsrätt på ell egendomligt säll. Föreningsrätt brukar väl vanligtvis betyda rätten att bilda föreningar, inte rätten för föreningar att göra vad som helst.

Jag tror atl del var jag som förde in rörelsen i debatten. Del var just arbetarrörelsen som jag menade. Jag sade tidigare alt del inom den egna rörelsen faktiskt förekommer invändningar mol kollektivanslutning. Det var den egna rörelsen som jag menade att man borde lyssna på, inte på de politiska motståndarna, även om det är bra om ni lyssnar på oss också.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 96 SVEN-ERIK NORDIN (c) replik:

Fru talman! Jag tycker dock att det har skett vissa framsteg i den här debatten. Hilding Johansson har släppt litet av sin fixering atl skylla hela problemet på beslut i fackföreningarna. Han erkände nämligen i sitt förra anförande atl den här kollektivanslutningen betydde både pengar och ett psykologiskt stöd för det socialdemokratiska partiet. Del var bra alt vi fick erkännandet atl del ligger till på del viset.

Hilding Johansson hänvisade till en gammal tradition. Jag känner väl till denna, eftersom man inle kan undgå all läsa historia på del här området. I någon tidigare debatt har jag också sagt atl jag har förståelse för atl del i början av 1900-lalel var naturligt atl den här formen växte fram. Men den är inte naturlig i dag. Det socialdemokratiska partiet har växt sig stort, och jag undrar verkligen om del inle är stort nog atl stå på egna ben utan atl behöva få in pengarna på det här sättet. Mindre partier står på egna ben ulan de här formerna.

Sedan var del ju intressant atl notera all Hilding Johansson hade läst eller hört att Leif Lewin ullalat atl ett avskaffande av kollektivanslutningen skulle kunna medföra en ökad demokrati inom fackföreningsrörelsen. Men varför inte hjälpa till all skapa denna ökade demokrati i fackföreningsrörelsen? Det kan socialdemokratin göra genom att vägra la emot kollektivt anslutna medlemmar.

137

Nr 27 Anf. 97 HILDING JOHANSSON (s) replik:

Onsdaeen den P""" talman! Jag tror att jag uppfattade Kerstin Sandborg rätt, nämligen all

19 november 1980 lon syftade på arbetarrörelsen. Det var också den som jag talade om. Men

_____________ arbetarrörelsens opinioner kommer ju till uttryck i de beslut som fattas inom

Vissa grundlags- arbetarrörelsen. Dem tar vi inte fram genom opinionsundersökningar av den
frågor "ä "'' " andra typen.

Det kommer inle atl bli en enda kollektivanslutning, om fackföreningarna säger nej till detta. Då kommer det inga fackföreningar och vill ansluta sina medlemmar till arbetarkommunen på platsen.

Eftersom Anders Björck med sådan auklorilelstro åberopade Leif Lewin, bör jag kanske erinra om att jag i utskottet frågade, om frågan om man ville ha lagstiftning hade blivit ställd. Denna fråga hade inte ställts. Jag tror emellertid all hade den blivit ställd, skulle personer som själva inte önskar bli kollektivanslutna ha sagt; Bevare oss för en sådan lagstiftning, bevare oss för detta moderata påfund av Anders Björck och andra.

Beträffande förhållandel till grundlagarna åberopade Anders Björck grundlagarnas anda. Men vilken paragraf i regeringsformen strider kollektivanslutningen mot? Man kan finna den vara olämplig, och man kan hävda all endast den individuella anslutningen är den princip som man bör hålla på. Men varför kan man inle lämna över ål fackföreningsrörelsen att avgöra det här?

Sedan säger man, att nog kan socialdemokratin stå på egna ben. Ja visst kan den det, men när det nu finns en idémässig och intressemässig förbindelse mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin, är del naturligt all knyta an fill detta och framträda som en enhet, som en gemenskap i debatten och i den svenska politiken. Den rätlen förbehåller vi oss även i fortsättningen.

Anf. 98 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru talman! Kollektivanslutningens prakfiska vådor har vi diskuterat många gånger i den här kammaren, och jag skall inte gå in på den delen av frågan.

Den här frågan har både praktiska och principiella aspekter, men vad vi nu diskuterar, herr Johansson, är atl riksdagen har gjort ett antal uttalanden -sex stycken - om atl kollektivanslutningen skall upphöra. Ingenting har hänt. Kollektivanslutningen är kvar och herr Johansson har icke någon gång under sina inlägg i dag gett del allra minsta lilla hopp om all någonfing nytt och bättre skulle vara på väg från hans partis sida. Han har inte över huvud taget kommenterat del som den socialdemokratiska partisekreteraren Sten Andersson antydde i utskottet, nämligen atl man tänker sig alt i fortsättningen ansluta hela avdelningar i klump. Det är ändå något som jag tycker atl den här debatten borde handla om.

Grundlagarna förbjuder icke den här typen av verksamhet. Vem har

påstått det? Vore del på det sättet skulle kollekfivanslutningen ha upphört

den dag vi antog vår nuvarande grundlag. Däremot drar herr Johansson upp

138 grundlagen och försöker atl med dess hjälp legitimera den här verksamheten.

Det är heller inle rikfigt. Vad del handlar om är ju en i hög grad olämplig form av anslutning fill politiskt parfi. Och vad som sägs om detta i den moderata reservationen är följande, herr Johansson:

"En grundläggande princip för vårt demokratiska samhällssystem är alt var och en har rätt all fritt och självständigt välja åskådning och därmed politisk parfilillhörighel."

Min fråga blir naturligtvis: Är vi oense på den här punkten, att man skall få fritt och självständigt välja politisk parfilillhörighel? Den frågan tycker jag atl de socialdemokratiska företrädarna definitivt måste svara på. Är vi oense på den punkten, säg det i så fall! Är vi ense, då måste del leda till vissa konsekvenser.

Det finns ingen annan väg - efter vad vi har upplevt trots alla de här uttalandena och efter det som har sagts av den socialdemokrafiska företrädaren i den här debatten i dag- än lagstiftning som berör just den här verksamheten och ingenting annat. Tar vi icke någon form av lagstiftning, kommer vi i framtiden all tvingas till ett stort antal debatter om kollektivanslutningen.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf. 99 KERSTIN SANDBORG (fp) replik:

Fru talman! Folkpartiet har den uppfattningen att riksdagen skall göra ett uttalande. Vi tycker oss nämligen märka alt opinionen inom fackföreningsrörelsen och inom det socialdemokratiska partiet trots allt är splittrad. Jag anförde en del exempel på vad som stöder oss i denna uppfattning, och av de exemplen tog Hilding Johansson upp opinionsundersökningarna. Del var kanske den minst väsentliga delen - del viktiga är ändå atl vissa av förbundsordförandena och en del andra människor som jobbar praktiskt i facket har den uppfattningen atl man inle skall ha kollektivanslutning. Del tycker vi visar alt del finns något litet hopp om atl det så småningom blir en annan ordning.

I regeringsformen 3 kap. 1 § står det: "Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val." Om någon tvingas att avslöja vilket parti han inle fillhör, har man enligt vår mening därmed i någon mån rivit upp gärdet för valhemligheten. Och det är del som vi vänder oss emot.

Anf. 100 HILDING JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Låt mig först konstalera atl Anders Björck och jag är påtagligt eniga på två punkter. För del första anser vi alt del inle finns något direkt grundlagsförbud mot kollektivanslutningen. Jag tycker det är ganska väsentligt atl det blir sagt i kammaren. Nu försöker Kerstin Sandborg med en indirekt tolkning och talar om valhemligheten. Detta är en helt annan sak. Man avslöjar inte vilket parti man inle vill tillhöra för atl man reserverar sig-man kan ju redan vara medlem av del socialdemokratiska partiet, man kan tillhöra dem som ogillar kollektivanslutning och följaktligen vill bli individuellt ansluten.

För det andra är Anders Björck och jag överens om all man fritt och självständigt skall välja parti. Men friheten kan aldrig bli hundraprocentig.

139

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Man får räkna med all i ell modernt samhälle bli utsatt för propaganda. Frihet från propaganda finns inle. Och genom reservationsrätten kan man självständigt och fritt ta ställning.

När del gäller Sten Anderssons påpekanden vill jag erinra om all del f. n. inom socialdemokratin pågår utredningar på detta område. De bedrivs helt naturligt tillsammans med Landsorganisationen, och del kommer kanske inom den närmaste liden atl bli en viss försöksverksamhet. Den är vi villiga all resonera om. Men fru talmannen måste nog hålla med mig om att adressaten för sådana rapporter är Landsorganisationens kongress och den socialdemokratiska partikongressen och inle Anders Björck.

Jag skulle tro atl i nuvarande situation kommer samhörigheten mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin alt växa i styrka. Inför de hårda påfrestningar som löntagarna utsätts för under denna höst och vinter, med den privatiseringskampanj som pågår och med det stöd som näringslivsorganisationer ger ål de borgerliga partierna kommer fackföreningsrörelsen och socialdemokratin att sluta sig allt tätare till varandra.

140

Förste vice talmannen anmälde all Kerstin Sandborg anhållit alt till protokollet få antecknat all hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 101 ALLAN ÅKERLIND (m):

Fru talman! Kollektivanslutningens vara eller icke vara är en myckel gammal fråga. Det är inle, som Tommy Franzén sade, så all riksdagen har börjat sysselsätta sig med denna fråga först på 1970-talels början. Delta var den första fråga som jag log upp som nybliven riksdagsman år 1965. Den första motion som jag har kunnat hitta i denna fråga är från 1934. Och del är en ganska intressant motion. I den står del alt man på socialdemokratiskt håll som ell försvar för kollektivanslutningen har anfört atl motståndarna till densamma inom fackföreningarna hör hemma i de antidemokratiska bolsjevikpartierna till vilka inga demokratiska hänsyn behöver las. Så såg socialdemokraterna på kollektivanslutningen 1934 enligt en motion - sä del här är en mycket gammal fråga, Tommy Franzén, även för riksdagen.

Däremot kan jag hålla med Tommy Franzén när han säger att en facklig organisation skall stå obunden både mot partierna och mot staten. Det uttalandet instämmer jag i.

Hur går då kollektivanslutningen till? Här har det påståtts all man har reservationsrätt, all man får inflytande och alt man får både den ena och den andra förmånen genom denna.

Jag har varit fackligt organiserad sedan 1951, och av de åren innan jag kom in i riksdagen såsom ordförande eller vice ordförande under nio år i en mindre fackförening. Jag höll alltid på atl en facklig organisation skall slå obunden gentemot partierna, men sedan jag kom in i riksdagen har min avdelning anslutils till en sloravdelning. Och ett par år efter det att jag blivit riksdagsman beslöt representanlskapel för sloravdelningen atl kollektivt ansluta fackföreningen. I represenlantskapet salt dä drygt 1 % av fackföreningens medlemmar. Den här saken hade inle meddelats medlemmarna i

förväg. De övriga medlemmarna hade inte möjlighet atl närvara. Man beslöt alltså - med några nej-röster och övervägande ja-röster bland dem som utgjorde 1 % av medlemsantalet - alt kollektivt ansluta 6 300 medlemmar till del socialdemokratiska partiet, de flesta alltså utan atl de hade blivit tillfrågade.

Del råkade bli så all jag som moderat riksdagsman blev kollektivt ansluten till det socialdemokratiska partiet genom del beslutet, tillsammans med många andra, som heller inte hade blivit tillfrågade och som kanske var lokall engagerade i olika partier men som genom det här be.slutet blev anslutna till socialdemokraterna emot sin önskan.

Av en tillfällighet fick jag efter några månader veta det här och ringde fill det socialdemokratiska partiets lokala partiorganisation och frågade: Har ni mitt namn i medlemsförteckningen? Då fick jag svaret: Vi får bara reda på antalet medlemmar från fackföreningen. Vi får inga namn, sade man.

Resultatet blir alltså atl partiet inle vet vad medlemmarna heter och alt medlemmarna inte vet alt de har blivit medlemmar genom beslut av andra! Vad är det för mening med reservationsrätten, om man inte känner fill anslutningen och inte får reda på den? Och man kanske t. o. m. som utlänning inte förstår språket och de förhållanden som råder i vårt land så väl alt man fattar vad del är frågan om. Ändå säger Hilding Johansson alt reservationsrättens praktiska innebörd är alt ingen kan anslutas ulan sitt samtycke. Del är ju lomma ord, helt värdelösa mot bakgrund av del exempel jag här berättat om - och del är inle unikt; det finns många sådana exempel.

Om en LO-ansluten får reda på atl han blivit tvångsansluten, finns del ju en formell möjlighet för den anslulne att avsäga sig medlemskapet genom all skriftligt reservera sig. Men det fömtsäller all man har fåll reda på detta. Dessutom görs det på vissa håll svårigheter för dem som vill reservera sig. Det har på flera håll hänt, framför allt i storavdelningar, att särskilda blanketter införts eller atl särskilda tidpunkter för reservation fastställts för all göra del svårare för den som vill reservera sig. Detta är ganska upprörande, tycker jag.

Hilding Johansson sade också all man får ett inflytande över politiken. Men vilket inflytande får den människa över politiken som blivit ansluten på det sätt jag här berättat? Han vet inle själv att han är medlem, och partiet vet inte atl han är medlem, eftersom partiet bara fått veta antalet och inte har några namn. Vilket inflytande har den medlemmen?

I debatten har hävdats atl del här inle är fråga om pengar. Andra har hävdat atl del är del. I debatten för några år sedan - jag tror att del var för tre år sedan- sade Hilding Johansson: "Jag tvekar inle att säga all det räcker inle

för socialdemokratin att få partistöd. Jag vill inle ett ögonblick förneka

betydelsen av det, men låt mig ändå göra klart att del räcker inle för alt finansiera verksamheten." Del var klartext. Men det är ju en skam när parlimedlemskap heter pengar.

Även socialdemokraten Nils Kellgren sade i en ännu tidigare riksdagsdebatt om kollektivanslutningen att del helt och hållet är en ekonomisk fråga.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

141

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

142

Då blir man ganska förvånad när man läser protokollet från en utfrågning i konstitutionsutskottet med socialdemokraternas partisekreterare Sten Andersson. Han säger där att delta inle är en ekonomisk fråga för partiet.

Vilket är sant nu? Det är ju ett faktum att mellan 80 och 90 % av det socialdemokratiska partiets medlemsinläkler kommer från kolleklivanslulna medlemmar, i de flesta fall från medlemmar som inle vet om att de är medlemmar. Del är alltså en ekonomisk fråga. Jag kan inle komma ifrån att partisekreteraren Sten Andersson inle riktigt visste vad han talade om när han sade all detta inte är en ekonomisk fråga för partiet. Andra prominenta företrädare för parfiel har sagt atl det är det. Vi vet alt mer än 80 % av partiets medlemsinläkler kommer från kolleklivanslutna.

Man kan ju fråga sig varför socialdemokraterna i Sverige är det nästan enda socialdemokratiska partiet i världen som tillämpar kollekfivanslutning. Man gör del inle i andra länder, med ell par undanlag. Varför är det socialdemokratiska partiet i Sverige ett av de få socialdemokratiska partier i världen som måste tillämpa den här ovärdiga formen av medlemsvärvning? Den frågan ställer jag till Hilding Johansson, och jag hoppas atl han kan besvara den. Jag tycker alt del är ganska skamligt all man i ett land som kallas frihetens stamort på jorden har ett socialdemokratiskt parti som tvångsan-sluler medlemmar till sitt parti.

När man kollektivansluter människor är det ett allmänt medlemsmöte i den lokala fackföreningen eller ett represenlanlskapsmöle inom represenlantskapet som tar ställning till om ett sådant här beslut skall fattas eller inte. Del har många gånger frågats om detta är ett ärende för del socialdemokratiska partiet eller för fackföreningsrörelsen. Men det är ju så atl när den fackliga avdelningen skall fatta beslut om kollektivanslutning, så skall man ansöka om medlemskap i den lokala socialdemokratiska arbetarkommunen; man skall ansöka om medlemskap i det socialdemokratiska partiet. Del är partiet som lar ställning till huruvida medlemmarna skall anslutas eller

ej.

Den lagreglering som vi från moderat håll har föreslagit vänder sig ju mot all socialdemokratiska partiet tar emot medlemmar på del här viset, inte mot atl man ansöker. Jag upprepar att del är en lagreglering som vänder sig mot att socialdemokratiska partiet skall få ta emot medlemmar på det här sättet.

Vid den utfrågning i konstitutionsutskottet, som tidigare har varit uppe här flera gånger, säger den socialdemokratiske partisekreteraren Sten Andersson också att man håller på att utvärdera och undersöka inom det socialdemokratiska partiet, i den arbetsgrupp som han leder, hur man skall ha det i fortsättningen. Han yttrar vidare: "Denna grupp avlade en rapport till partikongressen 1978 och föreslog all om man ville pröva andra former för det lokala samarbetet skulle partistyrelsen kunna bevilja dispens från partistadgarna." Det är alliså reglerat i partistadgarna, och det måste beviljas dispens, om man skall ha andra former för samarbetet.

Vidare säger Sten Andersson: "Vi har diskussioner i gång med en rad

fackliga organisationer - en del redan kollektivt anslutna, andra inte - som har förklarat sig intresserade av att pröva de nya formerna, men ännu har ingen arbetarekommun eller facklig avdelning vänt sig till partistyrelsen i den frågan." Det är alltså partiet, partisladgarna, partistyrelsen som enligt partisekreterarens mening skall reglera de här formerna. Detta är ju intressant mot bakgrunden av alt man i den här kammaren gång på gång, när vi lar upp denna fråga, säger att det är en facklig angelägenhet. Det är alltså klart dokumenterat genom den här utfrågningen att det är en partiangelägenhet - precis vad vi har sagt under alla år.

Sten Andersson fortsätter: "Det är inte nya anslulningsformer vi prövar,

utan nya samverkansformer. Sedan får partikongressen utvärdera

resultaten, och så får vi se vilken ställning kongressen tar."

Del är alltså hela vägen en partifråga.

Jag menar, med anledning av vad socialdemokraterna i konstitutionsutskottet har skrivit, att det här är en enskild angelägenhet. Socialdemokraterna i utskottet har skrivit så här, när man avstyrkt våra motioner;

"Enligt utskottet måste del tillkomma fackliga organisationer att falla beslut i egna angelägenheter. Av principiella skäl avstyrker därför utskottet bifall till samtliga motioner."

Det är alltså det hela! Men där går man emot vad den socialdemokratiske partisekreteraren har sagt och vad vi har hävdat, nämligen att det här är en partifråga och inte en fråga för de fackliga organisationerna.

Jag vill gentemot det här säga att del måste tillkomma den enskilde medlemmen i en fackförening att fatta beslut i egna angelägenheter. Det tycker jag skulle vara självklart.

Hilding Johansson sade också i en replik att man bedriver utredningsarbete från partiels sida tillsammans med Landsorganisationen. Det var väl inte helt riktigt, därför att det finns två olika utredningar. En utredning bedrivs inom LQ, som egentligen inte har ett skvatt med den här frågan att skaffa, eftersom det inte alls är en fråga för LQ, och sedan bedrivs det en utredning av en grupp inom socialdemokratiska partiet, vilken alltså partisekreteraren Sten Andersson leder.

Frågan om vi skall ha lagstiftning eller inle har ju också diskuterats här i dag. Vi moderater har hävdat - och hävdar - atl yi genom en lagstiftning måste få slut på det här eländiga tillståndet, atl den enskilde inle själv får bestämma, all man kollektivansluter människor. Denna uppfattning börjar vi få stöd för även inom de s. k. miltenpartierna. Jag tror atl det rätt snart blir en majoritet här i riksdagen - om det inte blir det i dag - för en lagstiftning. Jag tror att det är nödvändigt, för den här skamfläcken måste bort.

Partisekreteraren i det socialdemokratiska partiet, Sten Andersson, sade vid den nämnda utfrågningen:

"Låt mig säga som svar på frågan, att om jag hade din uppfattning all detta strider mot vikliga demokratiska principer och kanske rent av innebär ett våldförande på demokratin, skulle jag inte tveka ett ögonblick all föreslå lagstiftning."

Vi får hoppas att den socialdemokratiske partisekreteraren och övriga

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

143

Nr 27 socialdemokrater här i kammaren så småningom kommer till insikt om atl

Onsdagen den ' fråga om ett våldförande på demokratin och på den enskildes rätt -

19 november 1980 ' ' slutar med kollektivanslutningen av människor till del

_____________ _ socialdemokratiska partiet; den är ovärdig vårt land.

Vissa grundlags- talman! Jag yrkar bifall till reservationen av Anders Björck m. fl.

frågor

Anf. 102 ERIC REJDNELL (fp):

Fru talman! Varje år som jag har åhört kolleklivanslutningsdebatten i denna kammare har jag förvånat mig över all socialdemokraterna har kunnat få talare till att försvara ett så odemokratiskt handlande som del här är fråga om. Alt kollektivanslula fackligt anslutna människor till ell politiskt parti är så fjärran från demokrati som det kan vara. Dessutom anser jag att det är en hämsko på del fackliga arbetet, eftersom många fackligt anslutna inte vill aktivt engagera sig i det lovvärda arbete som facket bedriver, just på grund av kollektivanslutningen. Tyvärr är det så, att så länge det finns socialdemokrater i fackföreningarna som inle drar sig för alt föreslå sina medlemskamrater till inträde i socialdemokratiska partiet utan att efterhöra deras personliga inställning, så har vi den här situationen. Så länge det finns socialdemokrater som inle accepterar individens rätt all själv avgöra om hon eller han vill fillhöra ett polifiskt parti, och i så fall vilket, så länge råder inte fullständig demokrati här i landet,

Hilding Johansson ställde för en stund sedan ett par frågor: Skall facket avgöra anslutning till det socialdemokratiska partiet på lokal nivå? Eller skall riksdagen avgöra? Nej, Hilding Johansson, ingendera av frågeställningarna är rätt. Det är individen som skall avgöra sin politiska hemvist - och ingen annan än individen.

Låt mig, fru talman, ta ett par exempel som jag själv varit involverad i. När jag började min bana vid postverket blev min fackliga tillhörighet Svenska postmannaförbundet. De första åren tänkte man inle så myckel på alt man därmed också var parlianslulen till socialdemokratiska partiet. Alltnog, vi var tio tolv anställda vid det postkontor jag då tjänstgjorde vid här i Stockholm som bestämde oss för att begära utträde ur socialdemokratiska partiet eller, som det heter, anmäla reservation. Men det var lättare sagt än gjort.

Med anledning av vår framställning blev vi först en efter en uppmanade att la tillbaka vår begäran. När vi stod på oss blev vi en och en uppkallade till expeditionen på Bryggargatan här i Stockholm för personligt samtal, som det helte. Skaran decimerades alltefter dessa samtals antal och den ökade press som vi utsattes för. Till sist återstod bara jag och ett par kolleger, som nådde målet, eller, som någon vid den lidpunkten uttryckte det: Nu är det bara ett par tre negerpojkar kvar. Efter detta kan jag försäkra kammarens ledamöter atl vi inle fick "första hjälpen", om vi stötte på några problem i tjänsten som krävde fackligt ingripande, exempelvis vid tillsättande av tjänster o. d.

Ett annat exempel från en av de senaste valrörelserna; I min hemkommun

Oskarshamn hade vi i valrörelsen 1976 en s. k. invandrarafton, där vi

144 politiker skulle svara på invandrarnas frågor. Jag satt själv i panelen och

måste tillstå att jag vid del tillfället fick ytterligare ett starkt argument mot kollektivanslutningen.

Det var en invandrare från Jugoslavien som berättade om hur han och hans familj upplevde att komma till Sverige som flyktingar. Han talade i berömmande ordalag om hur familjen logs emot och vilken glädje de kände över atl myndigheterna brydde sig om dem. Vi fick behövliga kläder och bostad, berättade han. Vidare nämnde han hur han i första hand som familjefader fick svenskundervisning och sedermera ett jobb på Saab-Scania. I och med att han började arbeta blev han också fackligt ansluten. Men vad han däremot inle fick veta var all han samtidigt blivit medlem i ett politiskt parti ulan att själv ha medverkat till det. Hans bestörtning blev stor. Han vågade helt enkelt inte begära reservation mot den kollektivanslutning som han oförvållat hamnat i. För honom var arbetet A och O, men han hade svårt atl förslå hur någonting sådant kunde hända i ett, som han trodde, demokratiskt land.

Det är så här det går till i det praktiska livet, och det är detta odemokratiska handlingssätt som socialdemokraterna anno 1980 fortfarande försvarar.

Fru talman! Del är nu sjunde året riksdagen ullalar sig mot kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet. Jag är naiv nog att tro att socialdemokraternas hårdnackade motstånd i denna fråga inte kan vara segare än en katts liv. Det sägs ju att katten har sju liv. Nu måste ni väl ändå ta reson! I den förhoppningen skall jag även i år nöja mig med att yrka bifall till förslaget om alt riksdagen gör ett uttalande i denna fråga. Men blir det ingen bättring nu, så tror jag att många med mig kommer att överväga att gå på den hårda linje som moderaterna förespråkar i den här frågan, dvs. lagstiftning mot kollektivanslutningen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 6 i konstitutionsutskottets betänkande 1980/81:3.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

Anf, 103 SIXTEN PETTERSSON (m):

Fru talman! Den enskilda människans rätt att själv avgöra huruvida hon vill vara med i ett politiskt parti samt att fritt välja mellan olika partier är grundläggande för ett demokratiskt samhällssystem. Utmärkande för en demokrati är också att man väljer parti efter politisk övertygelse - inle efter t. ex. vilket arbete man har eller efter sin fackliga tillhörighet.

Vi har i Sverige ett mycket väl utvecklat demokratiskt samhällsskick. Men på en punkt har vi fortfarande kvar en gammal odemokratisk relikt från seklets början. Jag tänker då på det socialdemokratiska partiels anslutning av fackförbundsmedlemmar till partiet - medlemmar som inte av egen fri vilja ansökt om medlemskap utan som genom ett kollektivt beslut av den lokala fackliga organisationen tvingats in i det socialdemokratiska partiet. Beslutet fallas ofta av storavdelningens representantskap högt över huvudena på de vanliga fackföreningsmedlemmarna. När sådant händer i andra länder, dvs. att människor blir påtvingade en politisk åskådning, brukar socialdemokraterna säga att det är diktatur. Jag vill fråga Hilding Johansson: Vad kallar ni

145

10 Riksdagens protokoll 1980181:25-28

Nr 27 det for, när det händer i Sverige?

Onsdagen den t socialdemokratiska partiets anslutning av dessa medlemmar strider

19 november 1980 "°* ' åsiktsfrihet som den nya grundlagen utgår ifrån. Reservationsrätten

_____________ för den enskilde fackföreningsmedlemmen förändrar ingenting i denna

Vissa grundlags- grundläggande demokratiska fråga.

frågor Reservationsrätten tvingar den enskilde att offentligt avslöja vilket parti

vederbörande inte vill tillhöra. Genom reservationsrätten får den lokala fackliga organisationen tillgång till ett vittförgrenat register över de fackföreningsmedlemmar som inte är socialdemokrater. Detta register är grundat på personernas politiska uppfattning. Erfarenheter visar tyvärr att registret kan användas av fackligt aktiva socialdemokrater för all hindra personer med en annan politisk uppfattning alt t. ex. få fackliga förtroendeuppdrag.

I dag beräknas närmare 40 % av medlemmarna i LO:s förbund ha tvingats med i det socialdemokratiska partiet. Ungefär 775 000 svenskar har på denna grundval registrerats som medlemmar i socialdemokratiska partiet, trots att de inte själva genom en egen handling ansökt om medlemskap.

Denna form av medlemsvärvning är i första hand en fråga för del socialdemokratiska partiet. I andra hand är den en fråga för riksdagen. Det är ytterst vi i denna kammare som skall värna om demokratin och demokratins fri- och rättigheter. Men partiet tycks inte vilja följa grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.

När riksdagen i dag diskuterar socialdemokraternas tvångsanslutning av fackföreningsmedlemmar är det med förvåning man ser ut över plenisalen. Var är Sten Andersson, som är ordförande för den utredning om kollektivanslutningen som socialdemokraterna har tillsatt? Och var är Gunnar Nilsson, som är ordförande för LO? Det är en nonchalans mot riksdagen och de kollektivanslutna att de socialdemokrater som väger tyngst i denna fråga inte är närvarande och deltar i debatten.

Står det i överensstämmelse med demokratins principer atl ansluta personer till ett politiskt parti vilka inte själva ansökt om medlemskap? Är det tillfredsställande alt ansluta personer i klump och därigenom inte vela namn och adress på 775 000 personer som är medlemmar i partiet? Vad är det för fel på principen att politiska partier som medlemmar enbart skall registrera de medborgare vilka själva, genom eget beslut, ansökt om medlemskap? Vi har frågat flera gånger, men socialdemokraterna vill inte svara. Vad är det då för fel? Kan inte människorna avgöra saken själva? Kritiken mot kollektivanslutningen ökar, år från år. Professor Leif Lewin har undersökt de LO-anslutnas åsikter i en rad olika frågor. Undersökningen visade att det finns en massiv opinion mot kollektivanslutningen, detta oavsett vilket politiskt parti man röstade på. 64 % ansåg alt kollektivanslutningen var en felaktig form för medlemskap i politiskt parti.

Leif Lewin visade vidare att en femtedel av de kollektivanslutna som ej reserverat sig inte röstade socialdemokratiskt. Av 775 000 tvångsanslutna medlemmar i socialdemokratiska partiet röstar närmare 200 000 på ett annat

146 parti.

Fru talman! Jag nämnde tidigare atl kritiken mol kollektivanslutningen ökat bland LO:s medlemmar. Kritiken har nu gått så långt att socialdemokraterna har tvingats tillsätta en arbetsgrupp. Arbetsgruppen sägs bl. a. fundera på hur man skall kunna avskaffa kollektivanslutningen. Ordförande i arbetsgruppen är riksdagsmannen och partisekreteraren Sten Andersson. Beklagligtvis saknar vi honom här. Sten Andersson, som enligt många är utmärkt på att ta ställning och uttala sig på de flesta politiska områden, har tyvärr varit alldeles för tyst i den här frågan. Många befarar att detta beror på att arbetsgmppen egentligen inte kommer att ta itu med tvångsanslutningen, utan att den bara är ett sätt att dämpa kritiken.

I valrörelsen skrev jag och begärde besked om hur långt arbetsgruppen kommit i sitt arbete. Men från Sten Andersson hördes inte ett ljud. I dag lär vi inte heller få något besked från honom. Jag vet inte om Hilding Johansson kan upplysa oss om samma sak: Är arbetsgruppen klar med sitt arbete? Vad blir resultatet? När skall kollektivanslutningen avskaffas?

Erfarenheten har tidigare visat att socialdemokraterna inte är beredda att rätta till missförhållandena. Detta är desto mera anmärkningsvärt som riksdagen gång på gång uttalat att socialdemokratiska partiet bör följa gängse demokratiska principer vid rekrytering av medlemmar. Även om socialdemokraterna i sak anser att riksdagens beslut är felaktigt, är det en obegriplig nonchalans mot riksdagen att inte respektera de uttalanden som en majoritet av folket och dess riksdagsmän står bakom.

Nu är det dags att närmare granska folkpartiets och centerpartiets roll i den här frågan. Varför vägrar dessa partier att vidta åtgärder för att skydda den enskilde medborgaren mot att bli medlem i ett politiskt parti, vars idéer personerna kanske inte alls delar? Varför accepterar dessa partier att deras väljare och sympatisörer ansluts till det socialdemokratiska partiet?

Kanske finner man en ledtråd i riksdagens tidigare uttalande. Där säger centern och folkpartiet att "nuvarande missförhållande i första hand bör bringas att upphöra genom åtgärder från socialdemokratiska partiets sida".

De nuvarande reglerna för kollektivanslutningen skapades i början på del här seklet. Del är inte att undra på att allt fler ställer sig den klassiska frågan: "När är tiden mogen?" När kommer mellanpartierna atl på allvar värna om de enskilda medborgarnas fri- och rättigheter på detta område?

Skall vi fortfarande tro på det besked som folkpartiets representant i fjol gav i tvångsdebatten? Där meddelade herr Tarschys att "vårt tålamod håller länge. Vi är mycket tålmodiga när vi kämpar för en rättvis sak. Vi framhärdar i vår tro att det finns dolda fonder av anständighet inom socialdemokratin." Det vore värdefullt om folkpartiet i dag kunde klargöra om man funnit dessa dolda fonder av anständighet hos socialdemokratin.

Vad folkpartiets medlemmar och förtroendevalda anser om dessa fonder av anständighet är helt klart. På folkpartiets landsmöte förelåg det en motion som krävde att partiet skulle ansluta sig till det av moderaterna länge drivna kravet beträffande lagreglering av de politiska partiernas förfarande vid medlemsrekrytering. Vid utskottsbehandUngen stöddes motionskravet med

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

147

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

röstsiffrorna 19 mot 1.

På landsmötet däremot lyckades arbetsmarknadsminister Eliasson få röstdellagarna att överge sin principiella övertygelse. Landsmötel avslog den här gången motionen med motiveringen atl man måste värna om herr Eliassons relationer med det socialdemokratiska partiet och arbetsmarknadens parter.

Det är faktiskt litet oroande att ett liberalt parti som folkpartiet säljer ut sin ideologi i den här frågan för några påstådda fördelar för arbetsmarknadsministern. Förlorarna i det här spelet är de närmare miljonen svenskar som har blivit infösta som en skock kor i det socialdemokratiska partiet.

Fru talman! Det är min övertygelse atl kollektivanslutningen kommer att försvinna under 1980-talet. När man då ser tillbaka, kommer man att säga atl vägen fram till en av alla partier respekterad medlemsvärvning varit både lång och mödosam. Många kommer säkert också atl ställa sig frågan: "Varför ställde inte de två övriga borgerliga partierna upp på del moderata kravet om lagändring?"

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 av Anders Björck m. fl.

148

Anf. 104 MARGOT HÅKANSSON (fp):

Fru talman! Jag är litet förvånad över en del saker i den här debatten. Även utskottsbetänkandet förvånar mig något. I det har den socialdemokratiska majoriteten bara presterat 2,5 rader i den här viktiga frågan. De få ledamöterna i kammaren kan konstalera alt ulskollel bara i de sista 2,5 raderna i del 15 rader långa stycket säger vad man tycker i delta ärende.

Det tycker jag är mycket dåligt. Likaså är del förvånande att Hilding Johansson genom all hänvisa till historisk tradition försöker rättfärdiga så flagranta ingrepp i den enskilda människans fri- och rättigheter som det här är fråga om. I allmänhet är det intressant att höra vad Hilding Johansson säger här i kammaren, men i dag tycker jag all han har haft en ohållbar situation att försvara. Det har också märkts.

Fru talman! Del har sagts många gånger i dag, men jag upprepar del: Varje människa måste ha en grundläggande demokratisk rättighet alt själv bestämnia om hon eller han vill tillhöra ett politiskt parti och i så fall vilket detta parti skall vara.

Riksdagens under sex år återkommande uppmaningar har haft föga effekt på socialdemokratiska parfiets kollektivanslutning av medlemmar till sitt parti. Jag skulle kunna berätta ganska mycket om delta, ge exempel som några talare har gjort tidigare. Jag har varit ordförande i sjuksköterskornas fackliga förening i Blekinge i fem år och har rätt många exempel. Jag skall bespara kammaren dem - dagen är långt liden.

Jag tror inle alt socialdemokratiska partiet kommer alt ta större hänsyn till ett sjunde uttalande än till de övriga sex som riksdagen har gjort. Därför vill jag göra en röstförklaring, att jag i första hand kommer att stödja moderata samlingspartiets reservation nr 5, som innebär att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning mot kollektivanslutning till politiskt parti.

Om lagstiftning mot kollektivanslutning kränker föreningsrätten, så

kränker den nuvarande ordningen den enskilda människans integritet och frihet. Delta är av avgörande betydelse för mitt ställningslagande i frågan.

Tyvärr kommer reservation nr 5 inte atl samla majoritet, och därför kommer i realiteten denna debatt atl utmynna i stöd för ett sjunde uttalande mol kollektivanslutningen. Och, fru talman, i valet mellan att göra något eller ingenting är ett uttalande ändå något. I andra hand kommer jag därför alt ansluta mig till reservation nr 6 från folkpartiet och centern.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Vissa grundlagsfrågor

I detta anförande instämde Karin Ahrland (fp).

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 19 för motion 1979/80:263 av Lars Werner m. fl. 3 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 2

Utskottels hemställan bifölls med 261 röster mot 63 för reservation 1 av Bertil Fiskesjö m. fl.

Mom. 3

I en förberedande votering biträddes reservation 2 av Hilding Johansson m. fl. med 143 röster mot 18 för motion 1979/80:151 av Lars Werner m. fl. 162 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 164 röster mot 161 för reservation 2 av Hilding Johansson m.fl.

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls med 306 röster mol 18 för mofion 1979/80:203 av Lars Werner m. fl.

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 35 för reservation 3 av Daniel Tarschys och Esse Petersson.

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls med 181 röster mol 143 för reservation 4 av Hilding Johansson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 9

I en första förberedande votering biträddes reservation 5 av Anders Björck m. fl. med 73 röster mot 18 för det av Tommy Franzén under överläggningen framställda yrkandet. 234 ledamöter avstod från att rösta.

I en andra förberedande votering biträddes reservation 6 av Bertil Fiskesjö m.fl. med 90 röster mol 74 för reservation 5 av Anders Björck m.fl. 160 ledamöter avstod från alt rösta.

I huvudvoteringen bifölls reservation 6 av Bertil Fiskesjö m. fl. med 163

149

Nr 27 röster mot 144 för utskottets hemställan. 18 ledamöter avstod från alt

Onsdagen den rösta.

19 november 1980
_____________ Övriga moment

Ändringar i sek- Utskottets hemställan bifölls.

retesslagen

11 § Ändringar i sekretesslagen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1980/81:4 om ändringar i sekretesslagen m. m. (prop. 1980/81:18).

150

Anf, 105 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Grundlagsprinciper kan man betrakta på två olika sätt.

Man kan se dem som paroller, avsedda atl användas på högtidsdagar och partikongresser.

Man kan se dem som samhälleliga levnadsregler, vars praktiska innehåll man dag för dag måste försvara och återvinna.

Försöker man se dem på det sistnämnda sättet - då skall man inte vänta sig gehör bland ledamöterna i konstitutionsutskottet.

Offentlighetsprincipen hör till demokratins grundstenar. Det är därför oroande, att den steg för steg urholkas och inskränks. Det är illa, när detta sker till följd av den nya datatekniken. Det är illa, när de som utbildas i sådan teknik inte i något enda kursavsnitt får lära sig vad offentlighetsrätt är. Men det är direkt farligt, när ett konstitutionsutskott börjar släppa igenom propositioner som den vi behandlar i dag.

Jag vill fråga ledamöterna av utskottet: Funderar ni aldrig över er själva? Över att ni på senare tid utan motstånd har godkänt vartenda förslag från regeringen om att inskränka handlingsoffenfligheten? Eller över er egen trovärdighet? Man kan ju nämligen inte både proklamera högstämda principer och samtidigt i beslut efter beslut minska dessa principers praktiska giltighetsområde.

Vpk yrkar avslag på proposition nr 18. Det är en dålig proposition med slappa och slarviga resonemang. Den innehåller förslag till inskränkningar i handlingsoffentligheten, vilka är onödiga och omotiverade.

Vi skall här i kammaren mer utförligt motivera vårt avslagsyrkande.

Först till beslutsordningen.

Regeringsformen säger att förslag som inskränker offentligheten och tryckfriheten bör remitteras till lagrådet. Så har inte skett. Och detta godtar utskottet utan vidare. Man ställer upp på regeringens påstående, att detta är en fråga där lagrådsremissen saknar betydelse och därför enligt regeringsformen kan underlåtas.

Detta är felaktigt på två sätt. För det första är inskränkningar i offentligheten något som alltid bör betraktas som principiella frågor. Därför bör de regelmässigt bli föremål för lagrådsremiss, till skillnad från rent tekniska anpassningar av lagarna. Propositionen innehåller flera förslag att

inskränka handUngsoffentlighelen. Den borgerliga majoriteten i riksdagen har ju själv drivit tesen om att lagrådet bör höras. Ni kritiserade förr socialdemokraterna för att de underlät alt göra så i tillräcklig utsträckning. Men nu kan ni tydligen svälja inskränkningar i offentligheten utan alt lycka all lagrådsremissen har minsta betydelse.

Det dråpligaste är att ni i betänkandet slår ihjäl er egen argumentering. På s. 7, fjärde stycket, säger ni alt de aktuella frågorna inte är så viktiga att de påkallar en lagrådsremiss.

Men så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där? Jo, där gäller det rätt för medborgare att ta del av uppgifter om sig själv i vissa register. Den förstärkningen av medborgarens rätt vill ni inte gå med på. Ni säger att med hänsyn till frågans grannlaga karaktär och till att det gäller en väsentlig förändring i gällande regler, så måste saken bli föremål för remiss.

Alltså: vad som är en bagatell på s. 7 har förvandlats till ett väsenfligt problem på s. 8. Vad som på s. 7 icke föranleder remiss måste på s. 8 oundgängligen bli föremål för remissförfarande.

Denna märkliga logik hos utskottet blir förklarlig, när man ser vad de båda sakerna handlar om. I det första fallet gäller det inskränkningar i medborgarnas rättigheter. Då behövs ingen remiss, då skall det hafsas igenom så snabbt som möjligt. I det andra fallet gäller det att stärka medborgarens rätt. Då gäller det att med alla tillgängliga procedurer försvåra och förhala.

Säga vad man vill om sådana manövrer, men till någon demokratisk trovärdighet bidrar de inte.

Propositionen är märklig också i ett annat avseende. Den består av två delar. Dels finns yrkanden och motiveringar till dessa i texten. Dels innehåller texten vissa stycken, där statsrådet Petri utvecklar sina personliga synpunkter på vissa sekretessfrågor. Dessa sistnämnda avsnitt utmynnar inte i några yrkanden. De bara finns där som statsrådets privata tyckande.

Då uppslår frågan: Vad är det egentligen riksdagen beslutar om? Vad ingår i riksdagens beslut? Ingår även de filosoferande avsnitt som statsrådet hakat på utan att de utmynnar i något förslag? Eller faller de utanför beslutet?

Den frågan är intressant. Det rör sig om två avsnitt, s. 20, andra stycket, och s. 22, fjärde stycket, i proposifionen.

I båda fallen diskuteras eventuella framtida inskränkningar i offentligheten. I ena fallet säger statsrådet, att han är beredd att skärpa stafisfiksekre-tessen, om det visar sig att domstolarna i ökad utsträckning begär fram sådant material. Men han har inga förslag fill riksdagen. I det andra fallet är det än värre. Där uttalar sig statsrådet om en skrivelse från televerket, i vilken man föreslår, att förvaltningen skall få överklaga, när en medborgare erhållit rätt att ta del av material. Det vore en helt ny ordning i svensk offentlighetsrätt. Den skulle allvarligt inskränka på offentligheten och medborgarnas rätt. Delta lar statsrådet upp. Men han ställer sig inte på medborgarrättens sida, vilket hade varit del självklara. Han säger atl han inte nu anser någon ändring befogad.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

151

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

152

Del vill säga: I båda fallen ger statsrådet uttryck för en ifrågasättande eller restriktiv hållning till rådande medborgerliga rätfigheter.

Nu vill jag fråga konstitutionsutskottet; Vet ni vad det innebär att godkänna propositionen i dessa avsnitt? Ni säger i betänkandet som ett svar på anmärkningar i vår motion, alt sådana här diskuterande inslag i en proposition inte kan göra anspråk på att räknas som förarbeten. Men varför skall de då över huvud taget finnas med? Hur skall folk ute på förvaltningarna veta, vilka delar av proposifionen de skall rätta sig efter och vilka delar de inte behöver bry sig om? Skall ett statsråds personliga filosoferande plötsligt flyta in i proposifioner? En förvaltningstjänsteman som läser det här har ju nära fill slutsatsen, att här ges uttryck för en skärpt restriktivitet i praxis beträffande vissa officiella uppgifter och deras utlämnande.

Här måste ju konstitulionsulskottet klarlägga för kammaren och medborgarna vad man menar. Ingår statsrådels reflexioner i riksdagens beslut eller gör de del inle? Om de inle skall anses ingå, så måste ni väl markera detta. Och om de skall anses ingå - då har alltså ni ställt er bakom tankar som helt skulle förändra offentlighetsprincipens tillämpning, om de realiserades.

Nu vill jag veta av konstituiionsulskotlels ordförande: Är han anhängare av atl statsförvaltningen skall få rätt atl överklaga beslut i sekretessfrågor? Om han inte är det, varför låter han då statsrådets underliga tankegångar stå kvar i propositionen?

När vi från vpk:s sida anmärker på detta märkliga inslag i propositionen har utskottet inget bättre att komma med än att säga atl del är värdefullt alt man diskuterar. Men, snälla vänner, propositioner är väl inte atl likställa med diskussionsklubbar för statsråden. Propositioner är till för alt riksdagen skall ta ställning till dem. Qm vi gör propositionerna till diskussionsinlägg, hur skall vi då kunna veta vilka delar av texterna som ingår i vårt beslut? Till sist vet man ju varken ut eller in, om man gör på det sättet. Jag hävdar den meningen, all när riksdagen tar ställning och godkänner en proposition, så godkänner riksdagen både klämmarna och hela den text som finns i propositionen. Vill man inte göra så, måste man särskilt ange vilka delar av texten man inle ställer sig bakom.

Med den ordning som nu tillämpas här finns del all risk för den tolkningen att statsrådets diskuterande anses ingå i riksdagens beslut, och då kan det tas fill intäkt för just en mer restrikfiv hållning mot medborgarna från förvaltningens sida. Detta är inte önskvärt, och del är förvånande att utskottet inle har anmärkt på det.

Än mer förvånande tycker jag det är att inte utskottets socialdemokrater har reagerat på statsrådet Petris privata diskussionsseminarier i propositionstexten. I del ena fallet handlar det ju om alt man eventuellt i framfiden skall skärpa slalisfiksekretessen. Om domstolarna i landet begär fram mer uppgifter av det här slaget, då kan det bli aktuellt, säger nämligen statsrådet, atl utvidga statisfiksekrelessen. Mol denna bakgrund vill jag fråga socialdemokraterna i utskottet: Hur kan ni låta sådant passera? Ni måste väl ändå läsa handlingarna så pass mycket atl ni förslår vad det gäller. Vad del handlar om är nämligen att domstolarna kan ha intresse av vissa uppgifter om företag

och ekonomiska intressen. Och vad statsrådet säger är ju, atl om domstolarna visar alltför stort intresse för sådana uppgifter, så skall man skärpa sekretessen, dvs. minska rättsväsendets möjligheter till insyn i de rikas och mäktigas affärer.

Hur kan ni sitta och blunda för den sortens idéer?

Så till de konkreta ändringsförslagen i propositionen.

Utskottet godtar utvidgad sekretess i patent- och registreringsärenden. Utskottet godtar utvidgad sekretess i frågor som sammanhänger med ärenden under lagen om illojal konkurrens. Utskottet godtar utvidgning av sekretessen när del gäller insyn i biomedicinsk forskning.

Här visar konstilufionsulskottels politiker, liksom statsrådet Petri, sitt ansikte. Det är hela liden fråga om utvidgad sekretess - om inskränkning av offentlighetsprincipen - och del är hela fiden fråga om alt skydda affärsintressen från insyn och kontroll. Särskilt stötande är denna hänsyn till affärsintressena när del gäller biomedicinsk forskning. Det vill på ren svenska säga försök med människor! Det är själva del rättsliga problemet det gäller i detta fall.

Sådan forskning måste naturligt nog slå under strikt offentlig kontroll. Det finns också procedurer för hur den efiska granskningen på detta område skall gå till. Vad herr Petri nu vill göra är all skydda läkemedelsindustrins intressen genom att undanta alla affärsuppgifter. Delta måste betyda att granskning och insyn försämras. Så fort man kan åberopa atl uppgifter om något läkemedel är alt betrakta som affärshemligheter, då skall de uppgifterna hemlighållas. Sagt på rakt språk: Människors och pafienlers välfärd skall stå tillbaka för privata vinstintressen.

Återigen vill jag fråga konsfitutionsulskottets socialdemokrater: Hur kan ni släppa förbi sådant?

På ett flertal punkter är förslagen underligt formulerade. Det verkar råda en allmän hafsighel och brist på juridisk stringens hos proposifionsförfaltar-na på detta vikliga område.

När statsrådet i texten diskuterar besvärsrätt ocb statistiksekreless sker del utifrån förutsättningen alt del är sekretessen som är regel och offentligheten undantag och inle - som del skall vara - tvärtom.

Vad beträffar den föreslagna ändringen i 8 kap. 2 § heter del i texten all sekretessen bara avser uppgifter hos dem som i försäkringshänseende är egenföretagare. Men av lagtexten får man intrycket all det gäller alla, vilket alltså är en vidare definition av sekretessområdet.

Beträffande bestämmelsen i 7 kap. 9 § fjärde stycket gäller atl den är vilseledande formulerad. Första meningen där kan tolkas som atl alla uppgifter inom verksamhetsområdet är sekretessbelagda. Definitionen av själva sekretessområdet, som sedan följer i den andra meningen, ger vid handen atl det skaderekvisit som där är uppställt enbart skulle avse uppgifter som omtalas där, dvs. i andra meningen. Första meningen kan alltså tolkas som atl en mer allmän sekretess gäller och då ulan skaderekvisit.

9 kap. 9 § har en logiskt felaktig utgångspunkt. Bestämmelsen ger också här intryck av atl normalfallet är sekretess och undanlaget är offentlighet.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

153

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

154

när det skall vara tvärtom.

20 och 21 §§ i 9 kap. är två paragrafer som på ett märkligt säll har fått olika utformning. Enligt den första av dessa paragrafer gäller sekretess för vissa uppgifter i jämställdhetsärenden beträffande både den som uppgiften avser och hans närstående. I den andra av dessa paragrafer gäller sekretessen bara den enskilde själv och inte närstående. Varför skall det vara olika skydd i domstol för samma uppgift jämfört med hos jämställdhetsombudsmannen? Och vad mera är: skaderekvisitet är också olika utformat i de två paragraferna. I den gamla 20 §, som alltså skall fortsätta alt gälla, gäller sekretess bara om någon tillfogas avsevärd skada eller betydande men. Men i den nya paragrafen räcker det med bara skada eller men. Del behöver alltså inte vara avsevärt eller betydande. Detta är ju rörigt och krångligt. Del försvårar för medborgarna atl förstå lagen och att rätt bevaka sina rättigheter. Det finns ingen anledning till alt en uppgift som är offentlig när den förekommer hos domstol skall vara sekretessbelagd när den förekommer hos jämställdhetsombudsmannen. Dessutom visar del hela alt man i den nya paragrafen har en strängare sekretess än i den gamla, dvs. en mindre generös attityd fill offentlighetsprincipen.

Jag frågar: Hur kan konstitulionsulskottet släppa igenom en så illa genomarbetad materia? Inte kan man väl bara sitta still inför hafsigheter och oklarheter på ett så viktigt område som del här gäller.

Mycket märkligt är statsrådets resonemang när det gäller offentligheten för de uppgifter som förekommer på vissa polisiära institutioner. Här erkänner statsrådet indirekt att grundlagen inte följs. Han erkänner därmed också att den kritik som vpk tidigare framfört beträffande tillgänglighet till offentliga datalagrade uppgifter är helt riktig. Han erkänner alt riksdagens uttryckliga uttalande om att datoriseringen skulle användas för all stärka den offentliga insynen inte har respekterats i förvaltningen. Och vad som är ännu mer häpnadsväckande: Han använder detta för atl fördröja ett förslag om registrerades insynsrätt.

Detta är avslöjande ur två synvinklar.

För det första visar det alt man numera även på statsrådsnivå börjar betrakta offentlighetsprincipen inte som en grundlagsfråga utan som en penningfråga. Om man har råd, om det finns resurser, då skall vi tillämpa den. Blir det för dyrt får vi låta bli att tillämpa den. Och sådant skriver konstitutionsutskottets ledamöter under. De godkänner ju utan invändningar statsrådels värdering.

För det andra visar det hur klassamhället påverkar tillämpningen av grundlagen.

Här är det på flera punkter fråga om atl öka sekretessen för atl skydda privata affärsintressen, t. ex. läkemedelsindustrin. När det gäller det här ändamålet löper herr Petri, snabbfotad som en liten hind, atl verkställa önskemålen. Då är det inte tid alt skriva noggranna texter. Då är det inte tid att höra lagrådet eller att låta domstolarna få bedöma om de nya bestämmelserna ger problem vid tillämpningen. Då skall allt gå så fort som möjligt för att man skall kunna inskränka offentligheten. Men när del gäller

att någon fattig stackare skall få ta del av registeruppgifter om sig själv, då måste det remissas, då måste det undersökas om det finns resurser, då måste man vänta och se - och detta trots att man under tiden bryter mot grundlagen genom att förhindra tillgänglighet till dataterminal för att ta del av uppgifter som redan är offentliga. Regering och konstitutionsutskott godtar detta, trots att det nu finns ett regeringsrättsbeslut på att tillgång till dataterminal ingår i den medborgerliga rätten till offentlig insyn.

Herr talman! Det är lätt att skriva en högtidlig paragraf i en grundlag. Det är svårare att hindra att etablerade maktintressen urholkar och tar tillbaka den proklamerade rättigheten steg för steg. I dag finns starka och tydliga tendenser i samhället till att så sker. Vpk godtar inte en sådan nedbrytning av offentlighetsprincipen och de medborgerliga rättigheterna. Vi menar att det hade varit konstitutionsutskottets plikt att motsätta sig uttrycken för denna tendens. Man borde ha givit regeringen ett bakslag. Detta är ju en rättighetsfråga, där man från olika partier och olika ideologiska ståndpunkter borde ha kunnat samlas om ett gemensamt intresse för att slå vakt om offentligheten. I stället har utskottspartierna ställt sig på byråkratins och affärsintressenas sida mot medborgarna. Vi godtar inte detta utan yrkar bifall till vår motion och avslag på propositionen och utskottets hemställan i betänkandet.

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Ändringar i sekretesslagen

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas kl. 19.30.

12 § Anmäldes och bordlades Motionerna

1980/81:130 av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:32 med förslag till ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsavyltring

1980/81:131 av Olof Palme m. fl. 1980/81:132 av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:42 om ändrade regler för villabeskattningen, m. m.

1980/81:133 av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:50 om skatten på 1981 års inkomster, m. m.

1980/81:134 av Olof Palme m.fl.

med anledning av proposition 1980/81:63 om räntebidrag m. m.

155

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Anmälan av interpellation

1980/81:135 av Olof Palme m.fl.

med anledning av proposition 1980/81:64 med förslag om förlängning av del statliga lånestödet till underhåll av vissa hyreshus

1980/81:136 av Joakim Ollen m. fl.

1980/81:137 av Johan Olsson m.fl.

1980/81:138 a\ Lars Werner m. fl.

1980/81:139 av Erik Wärnberg m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:39 om stimulans av aktiesparandet

1980/81:140 a\ Gertrud Sigurdsen m. fl. 1980/81:141 av LflM Werner m./7.

med anledning av proposition 1980/81:41 om förmånlig kreditgivning till u-länder

1980/81:142 av Ivar Franzén m.fl. 1980/81:143 av Johan Olsson m. fl. ' 1980/81:144 av Ingvar Svanberg m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:49 om stöd för åtgärder för alt ersätta olja, m. m.

13 § Anmäldes och bordlades Finansutskottets betänkande

1980/81:10 om besparingar i statsverksamheten, m. m., såvitt avser omfattningen och inriktningen av besparingarna

14 § Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 19 november

156

1980/81:51 av Inga Lantz (vpk) till socialministern om barnomsorgen:

Fortfarande råder på de allra flesta håll i landet en skriande brist på platser inom den kommunala barnomsorgen. 49 % av barn i åldrarna 0-6 år köar för plats, i första hand på daghem. 29 % av lågstadiebarnen behöver men har inte beretts plats på fritidshem, allt enligt statistiska centralbyråns barnomsorgsundersökning 1980. Av denna framgår också tydligt alt det föräldrar i första hand efterfrågar är dag- och fritidshem. Trots delta fortsätter kommuner att satsa på andra former av tillsyn. I vissa, företrädesvis borgerligt styrda, kommuner är antalet platser hos dagmammor större än del totala antalet daghems- och frilidshemsplalser - en tendens, som vi inom vpk vill bryta.

Inte ens ett barn av tre i förskoleåldern kan i dag beredas plats inom den kommunala barnomsorgen. Bara 17 % av dessa barn har i dag daghemsplats. 13 % har annan kommunal tillsynsform. Av barnen i åldern 7-10 år har bara 16 % plats inom den kommunala barnomsorgen. 9 % - dvs. knappt ett barn av tio - har fritidshemsplats.

Det här är siffror som talar sitt tydliga språk. Det krävs i dag krafttag för att bygga borl bristerna, såväl kvantitativa som kvalitativa, inom barnomsorgen.

Riksdagen anslöt sig 1976 till regeringens överenskommelse med Kommunförbundet att bygga 100 000 platser i daghem och 50 000 platser i fritidshem. Vpk ansåg att de då uppställda planerna var alUför begränsade. I dag vet vi att inte ens detta oacceptabelt låga mål kommer all nås före 1981 års utgång.

Utbyggnadstakten måste höjas. Kommunerna måste åläggas att åtminstone följa den plan för utbyggnaden som fastslogs av riksdagen 1976. Samtidigt med denna kvantitativa satsning krävs åtgärder för atl bibehålla, alternativt höja, kvaliteten av omsorgen. Motsatta tendenser kan i dag skönjas. Utökade grupper och överinskrivning är några av de metoder kommuner i dag tar till för att minska köerna. Vpk tillbakavisar bestämt sådana lösningar av den akuta barnomsorgen. Över huvud taget är det i dag nödvändigt att tillmötesgå personalens behov av drägliga arbetsvillkor. Den stora personalomsättningen inom barnomsorgen är ett uttryck för en otillfredsställande arbetssituation. Samhället har med andra ord allt att tjäna på att utbyggnaden kvantitativt sker parallellt med satsningar på kvaliteten.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga socialministern:

1. Ämnar socialministern vidta några åtgärder för att trygga en kvantitativt hög utbyggnad av barnomsorgen, så att åtminstone den begränsade planen från 1976 kan hållas?

2. Vilka initiativ ämnar socialministern ta för att kommunerna skall prioritera byggande av daghem och fritidshem på bekostnad av familjedaghem?

3. Hur ser socialministern på de kvalitafiva försämringar av barnomsorgen som planeras inom vissa kommuner?

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Meddelande om frågor

15 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 18 november

1980/81:120 av Gunnar Olsson (s) till försvarsministern om verksamheten vid AB Norma Projektilfabrik i Åmotfors:

På uppdrag av Sveriges militära idrottsförbund (SMI) sker av försvarets materielverk (FMV) en upphandling av 1 250 000 7,62 mm-patroner.

157

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Meddelande om frågor

Norma Projektilfabrik i Åmotfors i Värmland, som i dag sysselsätter 320 personer men som riskerar förlora ett 60-tal arbetstillfällen, har den 15 oktober 1980 lämnat anbud.

Försvarets materielverk har munfligen meddelat att beställningen kommer att placeras hos en finsk tillverkare, med mofiveringen att "den finska ammunifionen är den enda som har kunnat utprovas tekniskt".

Med tanke på att Norma Projektilfabrik genom sammanslagningen med FFV avhänt sig möjligheten att i framtiden få leverera militär ammunition och därigenom tvingas överleva på tillverkning av ammunition för jakt- och tävhngsändamål, är det att beklaga om inte ens det mycket begränsade svenska stafliga behovet av dessa ammunitionstyper kan beställas från en svensk tillverkare.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga statsrådet om han anser det vara förenligt med vår sysselsättningspolitik att ett svenskt konkurrenskraftigt företag på detta sätt ställs åt sidan i ett av arbetslöshet så svårt drabbat län som Värmland. Vad anser statsrådet att man kan göra för att förhindra defta?

den 19 november

1980/81:121 av Olle Svensson (s) till industriministern om Nyby Uddeholm AB:s verksamhet i Torshälla:

Nyby Uddeholm AB vill dra ner sin arbetsstyrka med ca 500 i Torshälla, Eskilstuna kommun. Med anledning därav vill jag fråga industriminister Åsling:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av den uppkomna prekära sysselsättningssituationen i berörd region och vilken ståndpunkt har statens representant i styrelsen intagit till den föreslagna strukturrationaliseringen?

158

1980/81:122 av Lars-Ove Hagberg (vpk) till statsministern om nationalisering av silverfyndigheterna i Garpenberg;

En av Europas största silverfyndigheter har upptäckts i Garpenberg i södra Dalarna. Denna fyndighet har med nuvarande priser ett värde av ca 3 miljarder kronor.

Denna naturrikedom skall nu exploateras av det privata storbolaget Boliden. Bolaget beräknas varje år göra vinster i 50-miljonersklassen på fyndigheten.

Det vore rimligt att naturrikedomar tillhörde hela folket och att vinsterna tillföll samhället i stället för att, som nu planeras, bli en privat angelägenhet för aktieägarna i Boliden.

Med anledning härav vill jag fråga statsministern:

Är regeringen beredd att skyndsamt vidtaga erforderliga åtgärder för att nationalisera silverfyndigheterna i Garpenberg, så att vinsterna av brytningen tillfaller hela folket?

1980/81:123 av Kerstin Nilsson (s) till.jordbruksministern om jordbruksnäringen i Norrbottens län:

Det är bistra tider för jordbrukarna i Norrbotten. Många jordbruk i länet hotas av konkurs. Det allvarUga i situationen är att det är unga jordbrukare som drabbas värst.

Med anledning härav vill jag till jordbruksministern ställa följande fråga:

Vad ämnar statsrådet göra för att vända den mycket negativa utveckUngen inom jordbruksnäringen i Norrbotten?

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Meddelaride om frågor

1980/81:124 av Anna Wohlin-Andersson (c) till socialministern om etableringen av privatlandläkare:

På många håll i landet är tandvårdssituationen i dag bekymmersam och köerna för att erhålla tandvård långa. Samtidigt måste landstingen av ekonomiska skäl begränsa sin volymökning. Med tanke på detta och på att tillgången på tandläkare stadigt ökar borde förutsättningarna för privateta-blering i bristorterna finnas. En lättnad i fråga om sådan etablering är därför önskvärd.

Mot bakgrund av detta vill jag till socialministern ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd medverka till att möjligheter skapas för etablering av privatlandläkare i bristorter?

2. Anser statsrådet att ett samarbete mellan folktandvården och privat-landläkarna bör stimuleras?

1980/81:125 av Sune Johansson (s) till industriministern om Nyby Uddeholm AB;s verksamhet i Storfors:

Nyby Uddeholm AB:s styrelse har beslutat att dra ner antalet anställda mycket kraftigt. Totalt rör det sig om över 1 100 arbetstillfällen, fördelade på fyra orter. Särskilt för Storfors skulle konsekvenserna av neddragningen bli förödande. Av Storforsverkens ca 700 arbetstillfällen skulle 450 stycken försvinna.

Nyby Uddeholm bildades med hjälp av ett massivt stöd från statsmakterna. Totalt har staten bidragit med ca 800 milj. kr. De privata ägarnas bidrag har varit ytterligt begränsade.

Anledningen till det statliga engagemanget var en strävan att trygga sysselsättningen på de berörda orterna. I samband med bolagets bildande uppskattades den erforderliga sysselsättningsminskningen till ca 400 personer. Denna siffra har nu tredubblats.

Mot denna bakgrund vill jag fråga industriministern:

Har industriministern genom den statliga styrelserepresentanten eller på annat sätt vidtagit några åtgärder för att den nämnda sysselsättningsutvecklingen skulle komma till stånd och vilka åtgärder avser industriministern

159

Nr 27

Onsdagen den 19 november 1980

Meddelande om frågor

vidtaga för all trygga sysselsättningen i Storfors, om företagels neddragning blir verklighet?

1980/81:126 av Magnus Persson (s) till industriministern om Nyby Uddeholm AB;s verksamhet i,Blombacka;

Enligt vad som meddelats i styrelsebeslut från Nyby Uddeholm AB avser nämnda bolag atl genomföra en omfattande neddragning av sysselsättningen. Därigenom skulle 60 arbetstillfällen i Blombacka inom Karlstads kommun försvinna, och den nuvarande verksamheten skulle helt upphöra.

Vilka konkreta åtgärder avser industriminislern atl vidta för atl trygga sysselsättningen i Blombacka?

160

16 § Kammaren åtskildes kl. 17.58.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert