Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1980/81:105

Fredagen den 27 mars

Kl. 09.00

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

öm regeringsåtgärder med anledning av vissa uttalanden av statssekreterare

1 § Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1980/81:320 om regeringsåtgärder med anledning av vissa uttalanden av statssekreterare

Anf. 1 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Olof Palme har frågat mig om regeringen ämnar vidta några åtgärder med anledning av de uttalanden som gjorts av statssekreteraren i utbildningsdepartementet i anslutning till Birgitta Ulvhammars tjänstledighet från uppdraget att vara generaldirektör i skolöverstyrelsen.

Jag vill till att börja med konstatera att de förordnanden som utfärdas för generaldirektörer i regel löper på sex år. Bara om generaldirektören själv begär det, kan regeringen avbryta förordnandet. Frågor om tjänstledighet från en generaldirektörstjänst är infe heller något som kan dikteras av regeringen.

Vad gäller Birgitta Ulvhammars tjänstledighet får jag hänvisa till ett uttalande för pressen av statsrådet Britt Mogård, Hon har i detta uttalande gett uttryck åt regeringens uppfattning och bekräftat atf en överenskommelse träffats mellan henne och generaldirektör Ulvhammar, Överenskommelsen omfattar eff uppdrag som särskild sakkunnig i utbildningsdepartementet i frågor som rör invandrarbarns utbildning, Britt Mogård underströk samtidigt att Birgitta Ulvhammar ambitiöst och lojalt fullgjort sina uppgifter som chef för skolöverstyrelsen. Någon annan uppfattning har aldrig kommit till uttryck från regeringens sida.

Anf. 2 OLOF PALME (s);

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret, även om det inte precis var rakt.

Jag vill till att börja med klargöra atf jag självfallet inte ifrågasätter regeringens rätt aft i samråd med vederbörande omplacera verkschef på andra arbetsuppgifter under löpande förordnandeperiod. Men när statssek-

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om regeringsåtgärder med anledning av vissa uttalanden av statssekreterare

reteraren uttalar att Birgitta Ulvhammar aldrig återkommer i tjänst, dvs. att hon aldrig skall återkomma till det verk på vilket Birgitta Ulvhammar var förordnad för sex år, är det faktiskt i strid med de rättigheter som ämbetsmän har i detta land. Av statsministerns svar framgår också atf han inser aft en tjänstledighet infe kan dikteras av regeringen.

Det andra uttalandet av statssekreteraren innebar ett förklenande omdöme om Birgitta Ulvhammars kompefens, som enligt min uppfattning aldrig hade gjorts om det hade varit fråga om en manlig generaldirektör.

Det är utomordenfiigt tveksamt om en statssekreterare skall uttala sig om en verkschefs kompetens och uppgifter. Om eff statsråd skulle göra def, gör vederbörande det i alla fall under politiskt ansvar. Men så sker inte i detta fall. Statsministern säger att något annat än positiva omdömen infe har kommit till uttryck från regeringens sida. Det är eft indirekt sätt att desavouera denna statssekreterare.

En borgerlig tidning skrev häromdagen på ledarplats:

"Ytterligare några dagar har gått - och episoden med statssekreteraren tycks vara överstånden ufan aft lämna synliga spår efter sig. Så borde infe ha skeft. Hade händelsen inträffat för låt oss säga tjugo år sedan, så skulle den skyldige statssekreteraren ha fått lämna sitt jobb ufan mycken tövan."

Jag kräver inte atf statssekreteraren skall lämna sitt jobb. Ni fär utse vilka politiska förtroendemän ni vill i den innersta regeringskretsen. Men min fråga var: Har någon åtgärd vidtagits? Det finns ingen åtgärd redovisad i svaret, men faktum är att regeringen har vidtagit en åtgärd.

Några dagar efter denna händelse gick utbildningsdepartementet ut med en presskommuniké, där det står att statssekreterare Arfwedson skall vara ordförande i den organisationskommitté som skall förbereda översynen av skolöverstyrelsens organisafion. Han belönas alltså för en omdömeslöshef genom aft göras till chef för en kommitté :5om skall utreda organisationen för det verk vars chef han just har, mer eller mindre, missfirmat.

Jag vill fråga statsministern; Tänker ni verkligen fullfölja deffa och utnämna denne statssekreterare till ordförande i organisationskommittén för SÖ?

Anf. 3 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Det är riktigt, som Olof Palme säger, aft statssekreterare Arfwedson gjorde uttalanden som strider mot regeringens uppfattning. Det bekräftas också av Britt Mogårds uttalande. Hon säger i defta uttalande atf hon beklagar att Birgitta Ulvhammars kompefens ifrågasattes. Jag har instämt i Britt Mogårds uttalande och beklagar att statssekreterarens uttalande gjordes.

Detta var def andra ledet av de påpekanden som Olof Palme gjorde här. I det första ledet är vi uppenbarligen helt ense, och där kan det inte heller råda något tvivel. Vi har hela tiden haft den insikten atf förordnandet gäller för sex år, och det är generaldirektören själv som kan avbryta förordnandet. Och tjänstledighet förutsätter samförstånd.

På Olof Palmes direkta fråga om åtgärder vill jag svara att den här frågan

har gett mig tillfälle att än en gång klargöra regeringens uppfattning, och def är för mig det viktigaste. Genom atf jag har fått tillfälle att åberopa Britt Mogårds uttalande och än en gång understryka att det är regeringens uppfattning, kan det inte föreligga några som helst missförstånd om regeringens uppfattning i denna fråga. Åtgärder därutöver är av mera intern karaktär, och jag menar att man inte skall diskutera det här i kammaren,

Anf. 4 OLOF PALME (s):

Herr talman! Här hade en statssekreterare dels förklarat att Birgifta Ulvhammar icke var kompetent för sitt arbete, dels förklarat atf hon aldrig skulle återkomma i tjänst. Om deffa sade regeringen ingenting förrän jag gick ut med min fråga. Och det är i och för sig bra atf ni nu direkt säger att statssekreteraren infe har räft atf uttala sig om tjänstledighet och aft han har fel i fråga om kompetensen. Det är i och för sig eft minimikrav.

Sedan säger Thorbjörn Fälldin att han inte tänker redovisa några interna åtgärder. Men det struntar jag i, I vad män ni skäller uf varandra internt inom familjen, så att säga, har jag infe med atf göra.

Men jag frågade om åtgärder. Och den enda åtgärd som regeringen har vidtagit har karaktären av en klar belöning. Dagen efter det atf jag ställde min fråga går utbildningsdepartementet uf med en presskommuniké, där man förklarar att just denne statssekreterare skall vara ordförande i en organisationskommitté för SÖ - för det verk vars chef han enligt min mening nästintill har missfirmat, där just personalen och de fackliga organisationerna kraftigt har reagerat mot denna politiska omdömeslöshet. Just denna, om jag fnrsägaså, bock skall sättas till trädgårdsmästare i skolöverstyrelsen! Det här är ingen intern fråga, eftersom ni har gått uf i pressen och meddelat atf er avsikt är att utnämna honom fill defta jobb.

Jag vill fråga: Kan def vara riktigt att efter det som har inträffat utnämna denna statssekreterare fill def känsliga jobbet på skolöverstyrelsen? På vår fid - som den borgerliga fidningen skrev - hade en statssekreterare knappast kunnat vara kvar i jobbet under sådana förhållanden. De kraven ställer jag inte på er, men minimikravet är att utnämningen av statssekreteraren till ordförande i organisationskommittén för skolöverstyrelsen icke skall fullföljas.

Jag frågar igen: Tänker ni fullfölja utnämningen eller inte?

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

3 § Svar på interpellation 1980/81:105 om förbättrat miljöskydd

Anf. 5 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN, som före sammanträdet låtit fill kammarens ledamöter utdela svaret i sfencilerad form, föredrog nu en kort sammanfattning därav. Det inom kammaren utdelade svaret var av följande lydelse;

Herr falman! Kurt Ove Johansson har frågat mig om jag, mof bakgrund av vad som förekommit vid eft företag i Hököpinge söder om Malmö i samband med hantering av miljöfarligt avfall, anser att de ändringar i miljöskyddsla-

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

gen som föreslagits i proposition 1980/81:92 är tillräckligt långtgående för atf man skall kunna komma fill rätta med företags giftufsläpp, Kurt Ove Johansson har vidare frågat mig om jag kommer att vidtaga några särskilda åtgärder med utgångspunkt från vad som hänt i Hököpinge, Slutligen har Kurt Ove Johansson frågat mig om jag är beredd medverka till atf de myndigheter som utövar tillsyn över lagarna för den inre och yttre miljön får ökade resurser.

Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits vid miljöskyddslagens tillämpning och av den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor som har ägt rum sedan lagens fillkomst har regeringen nyligen lagt fram förslag om ändringar i lagens system för förprövning, tillsyn och påföljder.

Den förprövning som i dag sker innan en miljösförande verksamhet får påbörjas utvidgas och skärps. Miljöskyddsprövningen skall föregås av att berörda myndigheter och allmänheten ges möjligheter fill information och samråd för atf i ett tidigt skede kunna påverka planerna pä etablering av miljösförande anläggningar. Krav ställs på atf den fillståndssökande skall presentera en beskrivning av miljöeffekterna av den planerade verksamheten och lämna förslag fill skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått, I en sådan miljöeffektbeskrivning är det av särskild vikt att avfallsfrågorna blir noggrant belysta.

För aft man skall kunna tillse atf villkor som uppställts för en förprövad verksamhet följs samt övervaka miljöfarlig verksamhet som inte varit föremål för förprövning enligt miljöskyddslagen krävs en väl fungerande tillsyn. Jag är övertygad om aft tillsynsmyndigheterna gör ett bra arbete med hänsyn till befintliga resurser. Klart är emellertid att tillsynen måste effektiviseras och tillföras ytterligare resurser. Därför föreslås i propositionen om ändring i miljöskyddslagen aft hälsovårdsnämnderna ges möjlighet aft ta ansvar för fillsynen av miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämnderna fär därmed jämfört med nuläget vidgade befogenheter atf ingripa mot miljöfarlig verksamhet, Defta bör kunna bidra fill både en effektivare tillsyn och eff bättre utnyttjande av de samlade resurserna hos statliga och kommunala organ,

1 budgetpropositionen avseende budgetåret 1981/82 intar tillsyrisarbefet pä miljöskyddslagens område en prioriterad ställning. Sålunda föreslås att länsstyrelsernas naturvårdsenheter tillförs 15 nya tjänster för miljöskyddsarbetet. Vidare kommer genom den föreslagna avvecklingen av länsläkarorganisationen 26 länshälsovårdskonsulenter att fr, o, m, den 1 juli 1981 inordnas i naturvärdsenheferna, vilket är ägnat aft ytterligare stärka länsstyrelsernas insatser på miljöskyddsområdet,

Pä central nivå tillförs statens naturvårdsverk medel dels för ytterligare direkta insatser på tillsynsområdet, dels för fortsatt utbyggnad av def ADB-system för informafion frän tillsynsverksamheten som nu finns hos vissa länsstyrelser som sföd i tillsynsverksamheten.

Samhällets syn pä överträdelser av miljöskyddslagens regler har skärpts under de år lagen varit i kraft. Det är av flera skäl angeläget att åtgärder vidtas mot miljöbrotfsligheten. Regeringen har i en särskild proposition

1980/81:108 om ändringar i brottsbalken (miljöbrott) föreslagit atf straffbestämmelser för miljöbrotf införs i brottsbalken. Straffansvar för miljöbrotf kan sålunda inträda när nägon uppsåtligen förorenar mark, vatten eller luff på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som infe är av ringa betydelse eller också annan betydande olägenhet i miljön. Vidare omfattar straffansvaret fall när någon förvarar avfall eller annat ämne på sätt som kan medföra hälsorisker eller skador. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grova fall av miljöbrott finns en särskild straffskala som omfattar fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Preskriptionstiden är för grova miljöbrott tio år.

Vidare har regeringen i propositionen om ändring i miljöskyddslagen föreslagit aft straffmaximum vid överträdelse av lagen höjs från ett fill två års fängelse. Preskriptionstiden förlängs därmed från två till fem år, I syfte att eliminera den ekonomiska vinningen av brott mof miljöskyddslagens regler föreslås att en miljöskyddsavgift skall tas ut. Genom avgiften skall vinsfen av en överträdelse av miljöskyddslagen dras in, varvid frestelsen att bryta mot lagen av ekonomiska mofiv motverkas. Avgiften kan påföras även aktiebolag och andra juridiska personer.

Miljöskyddsutredningen, vars utredningsarbete ligger till grund för de ändringar av miljöskyddslagen som jag här har redovisat, kommer i sitt fortsatta arbete aft bl, a, ägna sig åt de mycket vikfiga frågorna om åtgärder för att återställa miljö som skadats genom miljöfarlig verksamhet.

En väsentlig fräga i förevarande sammanhang är resurserna för atf omhänderta miljöfarligt avfall. Def kommunala renhällningsmonopolet i fråga om miljöfarligt avfall byggs successivt ut. Def är därvid väsentligt aft det sålunda insamlade avfallet kan behandlas på eft ur miljösynpunkt betryggande sätt. Resurser härför skapas när nu SAKAB skall uppföra en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall i Kumla.

Med hänsyn till vad jag ovan anfört vill jag som svar på Kurt Ove Johanssons första fråga därför säga att miljöskyddslagen, med de ändringar jag ovan redogjort för, bör utgöra eff effekfivt medel i def fortsatta miljöskyddsarbetet.

Vad gäller Kurt Ove Johanssons fråga om jag kommer att vidta några särskilda åtgärder med utgångspunkt från vad som hänt i Hököpinge vill jag säga följande.

Länsstyrelsen har med stöd av miljöskyddslagen stoppat verksamheten vid det aktuella företaget och undersöker f, n, vilka verkningar den aktuella verksamheten haft pä miljön. Det ankommer därefter i första hand pä tillsynsmyndigheterna, länsstyrelsen och naturvårdsverket att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas. Def är samfidigt angeläget att se vilka allmänna erfarenheter för miljöskyddsarbetet som det kan finnas anledning att tillgodogöra sig från def aktuella ärendet. Jag vill dock erinra om att miljöskyddsufredningen arbetar bl. a. med frågan om åtgärder för att återställa skadad miljö. Det kan därför enligt min mening vara lämpligt atf frågan tas upp inom miljöskyddsutredningen.

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Som svar på Kurt Ove Johanssons fråga om ökade resurser till tillsynsmyndigheterna vill jag vad gäller den yttre miljön hänvisa fill vad jag här tidigare sagt. Genom de av regeringen framlagda förslagen kommer en förstärkning av fillsynsresurserna att ske. För atf underlätta bl. a. kommunernas framtida arbete med tillsynen är det, som jag har anfört i propositionen om ändringar i miljöskyddslagen, angeläget aft kostnaderna i ökad utsträckning täcks genom avgifter. Naturvårdsverket bedriver f, n, på regeringens uppdrag ett utredningsarbete om prövnings- och tillsynsavgifter för miljöskyddsområdet. En första rapport i frågan har redovisats. Jag avser inom kort föreslå regeringen atf uppdra åf verket att fullfölja utredningsarbetet och lägga fram förslag om avgifter som här avses.

När det gäller den inre miljön vill jag erinra om atf arbefarskyddsverket under det senaste decenniet tillförts kraffigt ökade resurser. Verket har i själva verket fördubblats under denna tid. Den nya ekonomiska situationen gör det emellertid infe längre möjligt aft fortsätta satsningen på arbetarskyddet genom att tillföra verket ytterligare personal. Däremot tillförs alltjämt betydande resurser för att öka effektiviteten infe minst hos yrkesinspektionen. Ett exempel på en sådan åtgärd är def datorbaserade samordnade arbetsställeregisfref (SARA), som bl, a, skall göra det möjligt för yrkesinspektionen atf på ett tidigt stadium få kunskap om nya arbetsställen.

Jag vill slutligen kort beröra den fräga om deklaration av miljöfarligt avfall som Kurt Ove Johansson tar upp i interpellationen. Enligt förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall är den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer skyldig aft årligen lämna uppgift om avfallefs art, sammansättning, mängd och hantering. Deklarafionen har inhämtats för avfall som uppkommit åren 1976, 1978 och 1980.

Naturvårdsverket har nu föreslagit atf uppgiftsskyldigheten inte skall gälla för åren 1981 och 1982. Verket anser att resultatet och erfarenheterna av deklarationen 1980, som är mycket omfattande, bör fas till vara innan en ny deklarationsomgång genomförs. Jag vill för egen del säga att det är angeläget att en ordentlig kontroll av def miljöfarliga avfallet finns. Deklarationerna spelar här en betydelsefull roll. Jag menar dock, liksom naturvårdsverket, aft för aft deklarationerna skall fylla den avsedda funktionen och motivera det stora arbete som läggs her hos myndigheter och kommuner och på de enskilda arbetsställena måste noggrann utvärdering ske av 1980 års deklarationsomgång innan en ny deklarafionsomgäng genomförs.

Anf. 6 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr falman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaren på mina frågor.

Jordbruksministern har i sitt skriftliga svar utförligt och föredömligt redovisat sin syn på frågan om ett bättre miljöskydd. Den redovisningen har varit värdefull och visar att vi är överens i vissa avseenden, Defta bör betonas, eftersom jag i fortsättningen huvudsakligen tar upp problem där vi tydligen har olika uppfattningar,

I interpellafionen har jag anklagat regeringen och jordbruksministern för

passivitet i miljöskyddsfrågor. Det finns ingenting i jordbruksministerns svar som föranleder mig atf mildra denna anklagelse. Regeringsskiftet 1976 medförde tyvärr att det arbete som pågick inom miljöområdet nära nog avstannade. Den passivitet när det gäller miljöområdet som regeringarna efter 1976 visat är anmärkningsvärd, Proposifionerna 108 och 92, som nu ligger på riksdagens bord, förändrar ingenting i detta avseende.

Eftersom jordbruksministern kommer aft sitta kvar på sin post ytterligare en tid, vill jag ge honom några råd för den närmaste framtiden.

För det första; Bryt passiviteten, den är kostsam för samhället. Försök att fullfölja och utveckla de inifiativ på miljöpolitikens område som socialdemokraterna dragit upp riktlinjerna för.

För def andra; Överlämna inte ansvaret och utvecklingen av den inre och yttre miljön till kortsiktiga ekonomiska intressen.

För det tredje: Ge samhället ökade medel och möjligheter till utveckling, så aft vikfiga miljövärden kan säkerställas för framfiden.

För några år sedan chockades hela landet av miljöskandalen i Teckomatorp, och det var lätt atf förstå, Def var närmast ofattbart aft ett företag så hänsynslöst kunde åsidosätta samhällets miljökrav och hota ett helt samhälles välbefinnande och hälsa. Det fanns de som trodde atf det som inträffat i Teckomatorp var en engångsföreteelse. En lång rad miljöarbetare och experter varnade dock för att vad som kommit i dagen endast var toppen på ett isberg. Man befarade aft det runt om i landet gjorts liknande brott mof miljön som i Teckomatorp, Allmänheten krävde därför bättre kontroll och effekfivare miljölagsfiftning, för atf man skulle kunna komma till rätta med problemen.

Av allt atf döma har ett nytt omfattande miljöbrotf avslöjats. Ett företag, strax söder om Malmö, misstänks ha hanterat gifter på eft minst sagt skandalartat sätt. Stora mängder vatten med giftig kromhalt antas ha släppts uf i marken. Enligt tidningsuppgifter har man funnit tunnor med def mycket farliga giftet cyanid av en sådan omfattning att det skulle räcka att döda 40 000 människor. Uppgifter tyder på atf ägaren till företaget köpt och lagrat cyanid sedan många år tillbaka utan tillstånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har med stöd av nu gällande lag stoppat verksamheten vid företaget i Hököpinge, Företaget har överklagat länsstyrelsens beslut till regeringen. Det vore därför intressant att få veta jordbruksministerns uppfattning i frågan. Delar statsrådet min mening atf länsstyrelsens beslut skall ligga fast?

Man kan med fog fräga sig hur många giftskandaler det behövs för aft de som har det yttersta ansvaret skall vakna fill insikt om atf det behövs kraftfulla åtgärder för aft värna vår miljö. Egentligen borde def ha räckt med BT Kemi-skandalen för att fä "tummarna loss". Förhållandena vid företaget i Teckomatorp visade klart och tydligt att samhället måste styra hanteringen av miljöfarligt avfall, I sitt svar anför jordbruksministern att de förslag till lag som lagts på riksdagens bord "bör utgöra ett effektivt medel i det fortsatta miljöskyddsarbetet".

Vore jag i jordbruksministerns kläder, skulle jag nog uttrycka mig

6 Riksdagens protokoll 1980/81:104-105

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

betydligt försiktigare. Vad som är effekfivt eller inte beror naturligtvis ytterst på vilken vikt man lägger i orden. Ordet effektivitet har för mig ett starkare innehåll än det tydligen har för jordbruksministern. Enligt min mening är regeringens förslag i flera avseenden svaga och till intet förpliktigande. Def finns förslag i proposifionerna som leder fill förbättringar, det medgav jag redan inledningsvis. Ett exempel härpå är atf tiden för åtalspreskripfion vid grova miljöbroft blir fio år. För miljöbrotf i övrigt föreslås i proposifion 108 en åfalspreskriptionsfid på fem år. På denna sistnämnda punkt är jag dock kritisk. Def borde också här, enligt min mening, ha varit fio år.

När def gäller de nya lagarnas tillämplighet borde nog regeringens ledamöter ha varit litet mera lyhörda för de remissvar som lämnats av länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län och distrikfsåklagaren i Landskrona, De har ju genom BT Kemi-skandalen fått erfarenheter av den hittillsvarande lagstiftningen och är, som jag uppfattat det, rätt tveksamma fill om de nya lagarna blir särskilt mycket bättre. Socialdemokraterna har sedan länge drivit frågan om en "Lex BT Kemi", Innebörden av denna lag är väl känd i kanslihuset. Det är för mig närmast obegripligt att jordbruksministern, som säger sig vilja värna miljön, infe har nappat på def förslaget. Vad kan det vara för motiv som ligger bakom regeringens ovilja att genomföra den "Lex BT Kemi" som de socialdemokrafiska ledamöterna föreslog i en reservafion fill miljöskyddsutredningens delbetänkande 1978? Det vore faktiskt intressant aft få höra jordbruksministern redogöra fördefta. Hur bra lagar vi än stiftar på miljöskyddets område så kommer vi att misslyckas om vi infe är beredda att satsa på en effekfiv fillsyn och kontroll. Och när def gäller tillsyn och kontroll så ger regeringens propositioner infe särskilt mycket. Det borde jordbruksministern kunna erkänna.

När tillsyns- och kontrollfrågorna förs på tal, då formligen flyr jordbruksministern bort från problemen, I förslaget fill ny miljöskyddslag överlåter han tillsynsfrågan till kommunerna utan atf ge dem en enda ny resurs. Kommunerna får infe en enda krona i kompensation. Resultatet av en sådan åtgärd kan infe bli annat än en oförändrat dåligt fungerande miljötillsyn.

De lokala hälsovårdsnämnderna skulle naturligtvis kunna spela en viktig roll för den lokala miljötillsynen om de fick ordentliga resurser. Men def vill ju inte den borgerliga regeringen ge dern. Regeringens ekonomiska politik och ständiga dråpslag mof kommunernas ekonomi kan infe skapa nägon god grund för en lokal miljövårdstillsyn med hälsovårdsnämnderna som bas. Jordbruksministern är naturligtvis fullt medveten om detta. Han bär därför ett stort ansvar om miljöpolitiken och rniljöfillsynen misslyckas.

Regeringen kommer inom kort, enligt vad jag har erfarit, att lägga förslag till ny hälsoskyddslag. Min fråga blir därför: Borde inte den kommunala miljöfillsynen synkroniseras med den nya hälsoskyddslagen?

Socialdemokraterna i miljöskyddsufredningen har i syfte att förbättra tillsynen föreslagit ett organ kallat Svensk Miljökontroll. Detta organ skulle enligt förslaget tilldelas' betydande arbetsuppgifter. Organet skulle ges möjligheter fill bl. a. egen forsknings- och utvecklingsverksamhet och svara för den vikfiga uppgiften atf fa fram det faktamaterial som är ett nödvändigt

underlag för myndighetsutövande inom fillsynsområdef. Det är allmänt känt att de borgerliga ledamöterna i miljöskyddsufredningen länge försökt förhala tillskapandet av ett AB Svensk Miljökontroll. Man kan fråga varför. Jordbruksministern har kanske ett svar?

Samhällets kostnader för BT Kemi-skandalen har varit stora. Det påstås atf den hitfills kostat samhället bortåt 30 milj. kr. - kanske ännu mera. Det måste vara helt orimligt att enskilda skattebetalare och samhället skall stå för de kostnader som förorsakas genom värdslös hantering av miljögifter. De som orsakar miljöskador borde ocksä få betala vad en restaurering kosfar. En särskild fond, som byggs upp med avgifter från de företag som omfattas av miljöskyddslagen, bör därför enligt min mening tillskapas. Är jordbruksministern beredd att ansluta sig till ett sådant förslag?

Till sist, herr falman, måste jag fa upp en mycket allvarlig fråga med jordbruksministern. Han har själv berört den i sitt skriftliga interpellationssvar.

Riksdagen beslutade 1975 om en förbättrad hantering av kemiskt avfall. Obligatorisk skyldighet infördes för företagen atf lämna uppgifter om miljöfarligt avfall. Det skulle ske varje är. Den första deklarafionen genomfördes i enlighet med riksdagens beslut 1976.

Jordbruksministern har i sitt svar tvingats medge att någon deklarationsgenomgång infe genomförts vare sig 1977 eller 1979. Vidare har han bekräftat uppgiften aft man inte avser aft genomföra nägon deklarafion för 1981 och 1982.

Svaret som jordbruksministern har givit är graverande i tvä avseenden: dels ur miljösynpunkt, naturligtvis, dels utifrån konstitutionella utgångspunkter. Jordbruksministern säger rent uf atf han struntar i riksdagens beslut. Det är inte desto mindre anmärkningsvärt atf han gör def medvetet. Som ledamot i riksdagens konstitutionsutskott måste jag säga atf en sådan nonchalans mot riksdagen är häpnadsväckande.

Jordbruksministern säger också atf deklarationerna spelar en betydande roll för en ordentlig kontroll av var def miljöfarliga avfallet finns. Och det håller jag med honom om. Men då blir def också svårare atf förstå varför han underlåter att följa riksdagens beslut. Jag väntar, herr talman, fakfiskt med stort intresse på aft få höra vad jordbruksministern har att anföra på denna punkt.

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Anf. 7 JOHN JOHNSSON (s):

Herr talman! 1 jordbruksministerns svar på Kurt Ove Johanssons interpellafion berörs även den inre miljön - arbetsmiljön - genom framhållande av de kraftiga resursförstärkningar som skett under det senaste decenniet. Def är riktigt, och det har varit en välbehövlig förbättring på området. Men def hade varit betydligt angelägnare att statsrädet hade berört sakfrågan, dvs. det som hände nere i Hököpinge, där def tydligen har förekommit kontaktsvårigheter mellan olika myndigheter. Företaget i fråga har ej haft någon större respekt för myndigheternas krav pä åtgärder, utan först inte vidtagit några åtgärder alls och sedan, efter förnyade påstötningar.

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

vidtagit vissa åtgärder. Anser ni att defta förfaringssätt är tillfredsställande?

Herr falman! Jag skall här också något beröra de märkliga turer som förekommit i den aktuella frågan, som statsrådet undvikit att belysa, Def är otvivelaktigt så att den yttre miljön regleras av miljöskyddslagen och skall bevakas av länsstyrelse och hälsovårdsnämnd, medan den inre miljön, arbetsmiljön, sedan 1978 regleras av arbetsmiljölagen - dessförinnan reglerades den av arbetarskyddslagen - där yrkesinspektionen utövar tillsynen och där är skyddsombuden är en viktig faktor.

Förhållandena i det här aktuella fallet avslöjar att det tydligen har funnits -och tydligen finns - brist på samarbete i sådana frågor. Det är synnerligen anmärkningsvärt atf två myndigheter som är så närstående ej har utvecklat ett samarbete, något som jag trodde att statsrådet med hänsyn fill interpellafionen skulle belysa i sitt svar. Men så blev def inte.

Enligt uppgift har följande hänt; Derr 9 mars 1970 inlämnades av företaget en dispensansökan, som beviljades. Är 1981 stoppades företaget. Däremellan hade flera besök gjorts av länsstyrelsens representanter, men först i mars 1978 kopplades yrkesinspektionen in. Är inte detta ett märkligt förhållande? Hälsovårdsnämnden i Vällinge kommun underräftadess först 1977 - samma märkliga förhållande.

Tycker statsrådet inte atf def är anmärkningsvärt att de som skall granska skyddet för de anställda kopplas in först åtta år senare och den som har den kommunala bevakningen sju år senare? Borde infe alltid eff obligatoriskt samråd ske mellan dessa organ i sådana här fall? Är statsrådet beredd atf vidta åtgärder så aft samrådet kommer atf fungera, eller anser ni atf def har varit tillfredsställande i det här fallet?

I februari 1976 översände eft regionalf skyddsombud anmärkningar mof företaget till yrkesinspektionen, vilket ledde till ett besök i mars 1978, dvs, två år senare. Detta medförde sex anmärkningar, som företaget mer eller mindre struntat i trots nya påtryckningar.

Tycker statsrådet att yrkesinspektionens resurser är tillräckliga, såsom def antytts i svaret, när det går två år innan det blir besök efter anmärkningar från ett skyddsombud? Anser ni aft utnyttjande av straffpåföljd i def här fallet borde ha fillgripifs?

Det är också beklagansvärt aft de anställda i företaget, vilka varit ovetande, i pressen kallas giffdumpare, på grund av atf myndigheterna infe har samarbetat och att det inte fungerat konf rollmässigf, Anser statsrådet def var rikfigt?

Anf. 8 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr falman! Jag har begärt ordet i denna debatt därför aft den på ett insfrukfivt sätt anknyter fill gårdagens debatt här i kammaren angående avfallshanteringen i stort, I jordbruksministerns svar på Kurt Ove Johanssons interpellafion sägs bl, a, atf jordbruksministern tycker att tillsynsmyndigheterna gör ett bra arbete med hänsyn till de befinfiiga resurserna men aft arbetet med tillsynen borde effektiviseras. Han hänvisar till atf den nya

miljöskyddslagen skulle ge hälsovårdsmyndigheterna möjlighet atf ta ansvar för tillsynen. Då skulle jag vilja säga till jordbruksministern att det inte blir någon bättre tillsyn därför att en annan myndighet tar över verksamheten, om resurserna inte blir större. F. n. håller ju regeringen på med att på alla de sätt ta ifrån kommunerna ekonomiska resurser. Def är alltså föga hopp om att det skall bli bättre på detta sätt.

Jag tror atf det många gånger behövs mycket bättre samarbete mellan stat, kommun och regionala myndigheter för att vi skall få en bättre ordning på miljöområdet.

Det som ligger bakom hela problemet är att vi i landet som sådant har alldeles för dåliga resurser att omhänderta miljöfarligt avfall. Så det hjälper kanske infe så mycket atf man hänvisar till att hälsovårdsnämnderna skall fa över. I debatten i gär sade vi bl. a. aft vi tycker att jordbruksministern måste ta ett initiativ till överläggningar med Kommunförbundet och med kommunerna för atf med dem diskutera hur de skall kunna klara sitt utvidgade renhållningsmonopol när det gäller def miljöfarliga avfallet. Man bör vidare sfimulera till ytterligare insamlingsstationer på olika håll i landet, så atf infe olika företag, på grund av aft de befinner sig i en situafion där de inte kan bli av med sitt avfall, tycker att det går lika bra aft gräva ned det eller aft stoppa undan def i eft mörkt rum, kanske - som i Hököpingefallet - bakom en vägg till ett lunchrum för de anställda. Det är faktiskt upprörande förhållanden, och det kan inte få fortsätta. Mot denna bakgrund skulle jag också vilja säga fill jordbruksministern att vi inte bara kan tro atf det skall bli bättre därför aft vi överflyttar fillsynen från den ena till den andra.

1977 var jordbruksministern med på FN;s vattenvårdskonferens, där man bl. a. berörde i-ländernas förstöring av grundvattnet genom förorenade utsläpp. Då lovade vi fakfiskt aft aktivt ta itu med sådana här frågor. Man skulle vilja fråga när man ser eft sådant här ärende: Hur många gifttunnor skall behöva döljas i jorden eller i mörka rum innan det händer någonfing? Vad man frågar sig runt omkring är; Vad skall man göra med det miljöfarliga avfallet? Def är ju bara ca en tredjedel av landets kommuner som i dag har uppsamlingsanläggningar.

Den uppmaning som jag skulle vilja rikta fill jordbruksministern med
anledning av det aktuella upprörande fallet är faktiskt: Skärp tonen i fråga
om miljövårdsarbetet! Gå infe uf och säg att vi infe har råd med miljövård!
Man kan fråga sig: Hur långt måste dispensförfarandet gå med hänsyn fill de
statliga åtgärderna och det bristande samarbetet med kommunerna? Qm vi
ser på vad länsstyrelsen har gjort i detta fall, så kan vi konstatera att det gång
på gång varit fråga om nya dispenser, nya besiktningar och nya brister. Hur
länge skall det pågå? '

Jag tror att det på sikt blir mycket | dyrare om vi inte gör någonfing i miljövårdsarbetet nu. Vi måste ju fa hand om de drabbade fills deras lidande är slut. Def blir mycket dyrare och mycket mera kännbart för samhället att vänta med åtgärder i stället för atf göra mycket mera aktiva insatser än vad som hittills varit fallet när det gäller det miljöfarliga avfallet.

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Anf. 9 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Jag tänker inte ge mig in i ett gräl här med Kurt Ove Johansson. De frågor han tar upp kommer riksdagen nämligen inom de allra närmaste veckorna att diskutera i anslutning till behandlingen av regeringens proposifion om förändringar i miljöskyddslagen. Def skulle vara oriktigt mot riksdagen och framför allt mot utskottet att föra den stora debatten i dag. Den skall vi föra när utskottet lagt fram sitt betänkande.

Jag skulle ändå vilja säga till Kurt Ove Johansson att def kanske finns skäl för honom atf fala med litet mindre bokstäver när han angriper mig och regeringen för passivitet etc. Jag kommer väl ihåg hur det var när fallet med BT Kemi AB i Teckomatorp diskuterades en gång för rätt länge sedan i riksdagen. Då försvarade partikamrater till Kurt Ove Johansson företagets verksamhet där. Det talades lyriskt om att man på ort och ställe hade sett svalorna bygga bo under takåsen på fabriken. Det kunde således inte vara nägon farlig verksamhet som där bedrevs, menade man. Den dåvarande regeringen gjorde inte heller något. Ett antal år därefter var miljöskandalen en verklighet.

På den direkta frågan om jag anser att länsstyrelsens beslut skall ligga fast vill jag svara att det vore oriktigt av mig att göra uttalanden i ärendet innan regeringen formellt har tagit ställning till deffa. Ärendet har helt nyligen kommit in till jordbruksdepartementet. Men jag kan ändå säga att det skall mycket fill för att någon förändring i länsstyrelsens beslut skall ske.

När det gäller deklarationerna vill jag säga aft sådana inte görs för sin egen skull, ufan därför att man med ledning därav skall kunna dra slutsatser och göra värderingar till nytta för hela miljövårdsarbetet. Det är ju inte särskilt meningsfullt atf göra deklarationer som sedan används som någon sorts kuliss att gömma sig bakom. Det är fel att tro att bara därför atf deklarationerna har gjorts så är all rättfärdighet uppnådd - så är det ju infe. Det viktiga är att deklarationerna ger en rättvis och god bild av det som de är avsedda aft avspegla. Kommunerna har faktiskt anmält stor tveksamhet inför en ny deklarationsomgång, och naturvårdsverket hemställer om att få slippa en sådan. Även om deklarationer skulle göras varje år, varje månad, ja, varje dag, så skulle vi ändå inte kunna komma till rätta med de människor i samhället som har brottsliga avsikter.

Vad ni pekar pä i def här fallet är ju def lilla fåtal som infe är beredda att följa de lagar vi har, utan gör sig skyldiga fill rent brottsliga handlingar. Och dem kommer vi inte åt med aldrig så många deklarafioner. Jag får väl avvakta inför hotet i Kurt Ove Johanssons framställning, där han säger att det här skall minsann konstitutionsutskottet fa itu med. Ja, är det konstitutionsutskottets uppgift så har jag bara att vänta på konstitutionsutskotfefs dom. Hotet är ju redan uttalat.

När det gäller resursfrågorna, som Grethe Lundblad tog upp, är det så att jag i den miljöskyddslag som vi snart skall diskutera här i kammaren har föreslagit aft fillsynen skall läggas mer på det lokala planet. Jag anser nämligen att sådana här beslut skall ligga så nära människorna som det över huvud taget är möjligt, eftersom de berör dem i mycket hög grad. Det är

rikfigt aft regeringen inte har ställt några nya pengar till kommunernas förfogande för detta ändamål, I dagsläget är det ju fråga om en frivillig uppgift, och def är klart att hälsovårdsnämnderna har goda möjligheter atf prioritera en del av sitt nuvarande arbete till förmån för fillsynen enligt miljöskyddslagen.

Regeringens förslag på denna punkt är vidare så utformat att kommunerna kan begränsa den fillsynsuppgift, som hälsovårdsnämnden skall ta ansvaret för, till en omfattning som är anpassad till befinfiiga resurser. Regionalt har länsstyrelserna fått ökade resurser i anslutning till den nya miljöskyddslagsfiffningen, och centralt har även naturvårdsverket fått det. När vi fått ett avgiftssystem, som förvisso inte är enkelt aft utforma men som jag hoppas att vi skall få, har ju kommunerna möjlighet att ta ut de kostnader som förorsakas kommunerna för tillsynen. Jag hoppas att vi skall kunna nå enighet om aft det är kommunerna som är bäst lämpade att lokalt ha hand om fillsynen.

Sedan fog Grethe Lundblad upp den kanske väsentligaste frågan av alla, nämligen den om hur vi tar hand om och förstör det miljöfarliga avfallet. Jag beklagar aft det har tagit så lång tid att få fram eff beslut om den centrala destrukfionsanläggning som SAKAB skall bygga. Det var ju redan 1975 som riksdagen fattade beslutet, men alla som har följt ärendet vet hur ytterligt besvärligt det har varit atf hitta en lämplig lokalisering, Alla vet också hur besvärligt det har varit med prakfiskt taget alla kommuner. Så snart SAKAB velat ha lagringsplatser har def bildats lokala opinionsgrupper, som kommunpolitikerna har böjt sig för. Jag tror att det här är en fråga som vi alla måste diskutera på allvar. Menar ni - och jag tror aft ni som har yttrat er här i dag gör det - att defta är en stor fråga, vilket jag anser, då måste vi naturligtvis också ha politiskt mod att kommunalt, regionalt och centralt fatta beslut som av grupper kan uppfattas som kontroversiella och politiskt besvärande. Vi kan aldrig driva miljöarbetet på eft riktigt sätt, om vi infe visar def polifiska modet.

Jag vill gärna säga att jag personligen känner en styrka i och tacksamhet över att de politiska parfierna, som jag uppfattar def, står bakom beslutet om förläggningen av den centrala avfallsanläggningen. Jag har inte på riksplanet mött någon kritik för det beslutet, och det känner jag som en styrka. Det vore bra om man också kunde uppträda så lokalt, i kommunerna. Då skulle det här arbetet gå mycket snabbare.

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

Anf. 10 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jordbruksministern säger att han ogärna vill diskutera de frågor som jag har tagit upp, med hänsyn till att propositioner har lagts på riksdagens bord och att vi så småningom, när ärendena kommer fillbaka från utskotten, skall ha en omfattande debatt - och det hoppas jag- om defta här i riksdagen.

Så långt är det naturligtvis rätt, att propositioner föreligger och aft utskottbehandling pågår. Men nog är det ganska egendomligt, när statsrådet ändå har lämnat ifrån sig propositioner och tagit ställning i de frågor som jag

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

har berört, att han inte skulle vara beredd att diskutera huvudinnehållet i propositionerna. Det är en tillfällighet att min interpellafion har sammanfallit med de här proposifionerna. Det som föranledde min interpellation var vad som hände i Hököpinge. Och diskuterar man Hököpinge lär det vara mycket svårt att inte diskutera de teman och synpunkter som har framförts i propositionerna. Därför tycker jag aft det är litet underiigt atf jordbruksministern vill smita undan debatten nu baia därför att riksdagen vid en senare tidpunkt kommer att behandla frågorna.

När det sedan gäller den konstitutionella delen skall jag inte göra mycket mer väsen av den. Jag bara erinrar om aft andra statsråd - när de har varit här i samband med dechargedebatfer och när de i andra sammanhang blivit anklagade för att ha brufit mot riksdagens beslut - hela fiden hävdat att det som de har gjorf som statsråd alltid har stått i överensstämmelse med riksdagens beslut. Men hernDahlgren gör alltså motsatsen. Han går ut och säger klart och tydligt i sitt skriftliga svar atf han har brutit mot riksdagens beslut. Alla statsråd måste ju veta aft det är en allvarlig sak atf inte följa riksdagens beslut. Vad som kommer aft bli följden av detta får vi ta upp vid ett annat tillfälle.

Sedan kommer då statsrådet in på bl. a. SAKAB och talar om nödvändigheten av att ha polifiskt mod. Def är precis vad jag under mycket lång fid har försökt efterlysa hos nuvarande regering - det politiska mod som herr Dahlgren talar om. Som jag sade redan i mitt inledningsanförande har regeringens passivitet i miljövårdspolitiken blivit kostsam för samhället, och den av SAKAB planerade behandlingsanläggningen är eft utmärkt exempel på detta.

Först i januari har regeringen visat modet att samla sig fill ett beslut i lokaliseringsfrågan, men i själva verket har regeringens dragande i långbänk och oförmåga att komma i gång med att bygga en central behandlingsanläggning kraftigt ökaf kostnaderna för samhället. Kostnadsstegringen från november 1977 till mars i år beräknas vara nära 100 milj. kr. En mer handlingskraftig regering hade kunnat bespara sarrihället åtskilliga miljoner. Det hade t. o. m. kunnat bli pengar över för en önskad satsning på tillsynspersonal både i kommuner och i länsstyrelser. Kommunerna hade kanske kunnat få de 35 miljoner som de - när den här frågan på sin tid diskuterades mellan Kommunförbundet och staten - sade sig behöva för att tillsätta de nödvändiga tjänsterna vid de lokala hälsovårdsnämnderna. Kommunerna begärde då 180 tjänster och ville att staten skulle betala 35 milj. kr. - i och för sig, som jag ser det, inget orimligt krav.

Hade man inte dragit SAKAB-frågan i långbänk hade man kanske t. o. m. fått litet pengar över att satsa på de här sakerna. Det hade t. o. m. kunnat bli tillräckligt med pengar för att satsa litet mer på länsstyrelserna.

Anders Dahlgren tycker aft han är storslagen när han ger länsstyrelserna 15 nya tjänster på naturvårdsenheferna. Vi har 24 länsstyrelser. Skall man fördela de här tjänsterna solidariskt över hela linjen, kommer de inte att räcka ens till en ny tjänst i varje länsstyrelse. Det är alltså infe några storslagna åtgärder jordbruksministern föreslår på det här området.

Naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Malmöhus län - jag hoppas aft Nr 105

statsrådet lägger detta på minnet - har, tror jag, tio handläggare för Fredagen den

miljöskyddsärenden. De har, om jag minns rätt, ungefär 1 000 anläggningar 27 mars 1981

att bevaka enligt miljöskyddslagen. Utöver detta har de många andra______ ____

uppgifter. Man inser lätt att dessa tio handläggare har en omöjlig uppgift. Jag Qf förbättrat

hoppas alltså att jordbruksministern beaktar deffa när de nya tjänsterna i miUöskydd
sinom fid skall fördelas.

Anf. 11 JOHN JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag bevärdigades infe med något svar av jordbruksministern på mina frågor. Jag får väl då göra konstaterandet att han anser att det har fungerat fillfredsställande i Hököpinge och aft samrådet fungerar väl. Jordbruksministern tycker tydligen också aft straffet för företag som inte fullföljer ålägganden inte skall tas ut. Eftersom han inte svarade anser han väl också att def var räft att kalla de anställda i Hököpinge för giffdumpare.

Anf. 12 GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Redan 1975 fick vi en lagstiftning om hur man skulle hantera det miljöfarliga avfallet. Enligt den skall producenten ha def primära ansvaret. Men samhället måste ocksä skapa möjligheter aft pä ett säkert sätt ta hand om avfallet. Jag tror infe vi kan dölja problemen bakom diskussion om deklarationerna - det är viktigt att vi vet hur mycket miljöfarligt avfall det finns och var det finns.

Vi vet aft Plateline fick upprepade dispenser med bestämda villkor, men atf företaget ändå bröt mof dem. Man hanterade bl, a, 125 kg cyanid som man inte hade räft att hantera, Def leder fill slutsatsen atf vi måste försöka lösa problemet vad vi skall göra med det miljöfarliga avfallet.

Vi socialdemokrater hälsar med stor fillfredsställelse aft def har fattats eff beslut om en central anläggning för omhändertagande av miljöfarligt avfall. Men vi är fortfarande väldigt osäkra på hur def kan samlas in och transporteras från kommun fill regional anläggning och vidare fill den centrala anläggningen. Därför finns det också fortfarande mycken oro ute bland människorna.

Att man lokalf ute i kommunerna demonstrerar med skräckblandade paroller beror bl. a. på att människorna ute i kommunerna känner en mycket stor maktlöshet med tanke på de katastrofer som inträffar. Vi får inte underkänna den oro som finns bland människorna. Vi måste se till att tryggheten på detta område ökar. Därför skulle jag vilja fråga jordbruksministern: Har jordbruksministern haft överläggningar med Kommunförbundet i frågorna om lagring av det miljöfarliga avfallet och transport från kommunerna till regionala stationer och vidare fill en central behandlingsanläggning?

Jag tror nämligen att det är farligt för människornas oro om den ansvarige miljöministern säger - som han vid något fillfälle gjorf - atf man inte har räd att ställa härda miljökrav.

Jag tror tvärtom att det är mycket viktigt att jordbruksministern utåt visar

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Om förbättrat miljöskydd

atf han far nya inifiativ och aft han skärper tonen mof dem som kanske tar litet lätt på dessa frågor - och inte försöker vara ursäktande. Def är mycket allvarligt när stora mängder farligt gift göms bakom väggar, i skorsfenssfock-ar, tunnlar och pä olika sätt.

Vi vet faktiskt inte hur det kommer aft se ut med dricksvattnets kvalitet i Skåne i framtiden. Det är en fråga som bäde hälsovårdare och miljövårdare och framför allt landets miljöminister borde ta mycket allvarligt på.

Anf. 13 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill säga till John Johnsson i Blentarp aft jag svarade på frågan hur jag såg på länsstyrelsens överklagande. Beträffande den andra frågan, om samråd, menar jag atf myndigheterna själva bäst avgör vilket behov av samråd de har. Det är så det skall fungera - atf vi inte skall behöva gripa in centralt med pekpinnar. Huruvida det skall vara eft samråd måste bedömas av de ansvariga myndigheterna.

Påståendet om att de anställda har kallats giffdumpare har jag inte hört förrän i dag-det är väl som vanligt en massmedieuppgiff. Jag vill bara betona atf def naturligtvis inte är de anställda som har ansvaret, utan att det är företaget som är formellt ansvarigt för vad som har hänt.

Till Grethe Lundblad vill jag säga: Jag har inte uppfattat aft det hon far upp - hur man skall klara transporterna från kommunerna till regionala stationer och därifrån till en central anläggning- egentligen är något problem ännu. De uppgifter som jag har fått säger att SAKAB klarar detta än så länge. Men jag har också sagt i tilläggsproposifion att jag är beredd atf ge SAKAB hjälp om man behöver gå vidare och utveckla den här biten.

Man skall komma ihåg att avsaknaden av den centrala anläggningen tyvärr har gjort att det hela har stannat upp. Jag hoppas nu aft vi skall kunna bygga anläggningen snabbt, att den skall komma i drift och att vi får i gång verksamheten så som det har avsetts. Dä är def en stor framgång.

4 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1980/81:163 till finansutskottet 1980/81:174 fill kulturutskottet

5 § Föredrogs och hänvisades Motionerna

1980/81:2099 till utrikesutskotfet 1980/81:2100 och 2101 till näringsufskottet

6 § Föredrogs och bifölls
Interpellafionsframställningarna 1980/81:122-124

7 § På hemställan av talmannen beslöt kammaren kl. 09.59 att ajournera sina förhandlingar till kl. 14.00, dä de till dagens bordläggning anmälda utskotfsbetänkandena väntades föreligga.

8S Kammarens förhandlingar återupptogs kl. 14.00. Nr 105

Fredagen den

9 § Anmäldes och bordlades 27 mars 1981

Proposition____________________________________________________

1980/81:167 om villkoren för lönsparande på vinstsparkonfo

10 § Anmäldes och bordlades
Konsfitutionsutskoffets betänkande
1980/81:21 om riksdagens arbetsformer

Finansutskottets betänkanden

1980/81:24 om vissa anslag för budgetåret 1981/82 inom ekonomidepartementets verksamhetsområde (prop. 1980/81:100)

1980/81:25 om riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1980 (redog. 1980/81:2)

1980/81:26 om anslag för budgetåret 1981/82 till riksdagens revisorer och deras kansli (prop. 1980/81:100)

Skatfeutskotfets betänkande

1980/81:25 om ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av

inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m. (prop. 1980/

81:68)

Jusfitieutskottets betänkanden

1980/81:24 om polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (prop.

1980/81:13) 1980/81:25 om inferneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt

narkotikabrott m. m. (prop. 1980/81:76)

Lagutskottets betänkande

1980/81:11 om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder m. m. (prop. 1980/81:48)

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1980/81:20 om föräldraförsäkringen (prop. 1980/81:100)

1980/81:21 om anslag till folkpensioner m. m. (prop. 1980/81:100)

Socialutskottets betänkanden

1980/81:19 orn anslag m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde

såvitt avser hälso- och sjukvård m. m. (prop. 1980/81:100) 1980/81:20 orn anslag m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde

såvitt avser alkoholpolitik och missbrukarvärd (prop. 1980/81:100) 1980/81:21 om anslag m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde

såvitt avser ungdomsvård m. m. (prop. 1980/81:100) 1980/81:22 orn lag om radioaktiva läkemedel m. m. (prop. 1980/81:74) 1980/81:23 orn hälso- och sjukvården i krig m. m. (prop. 1980/81:57)

Nr 105

Fredagen den 27 mars 1981

Meddelande om fråga

11 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 27 mars

1980/81:351 av Kurt Hugosson (s) till jordbruksministern om ökad avskjutning av älg;

Omkring 40 % av alla trafikolyckor som rapporteras till polisen är vilfolyckor och då huvudsakligen kollisioner mellan bil och älg. Sedan mitten av 1970-falet har viltolyckorna ökat mycket kraftigt. År 1975 utgjorde de 17 %, 1977 25 %, 1979 35 % och förra året 39 % av alla olyckor. Åriigen dödas 10-15 människor och ca 500 skadas i viltolyckor.

Älgolyckorna är alltså eft av våra största trafiksäkerhefsproblem, och orsaken till aft det blivit så är den snabba ökningen av älgstammen, som nu beräknas uppgå till 400 000 djur. Enda botemedlet som radikalt minskar trafikolyckor förorsakade av viltet är att öka den årliga avskjutningen av älg.

Årligen fastställer länsstyrelserna de avskjutningskvoter som skall tillåtas i resp. län. Def synes därför angeläget att nu vidta åtgärder för att kraftigt öka avskjutningen innevarande år.

Med hänvisning fill vad jag anfört vill jag ställa följande fråga till jordsbruksministern;

Kommer jordbruksministern att vidta några åtgärder för att kraftigt öka avskjutningen av älg under innevarande år?

12 § Kammaren åtskildes kl. 14.01.
In fidem

BENGT TORNELL

ISolveig Gemert