Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:99

Tisdagen den 11 mars

Kl. 15.00

§ 1 Meddelande om val

TALMANNEN:

Jag får meddela att vid morgondagens sammanträde val kommer att företas av ombud och suppleanter i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Meddelande om val

Meddelande om interpellationssvar

Om regeringsåtgärder för att lösa Cypernfrågan

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1979/80:145 om ökade resurser för njursjukvården

Statsrådet ELISABET HOLM;

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap. 1 § riksdagsordningen får jag meddela att jag inte kunnat besvara interpellationen av Kurt Hugosson om ökade resurser för njursjukvården inom föreskriven tid på grund av att interpellanten var förhindrad att ta emot svaret planerad dag. Jag har kommit överens med Kurt Hugosson om att besvara interpellationen den 19 mars.

§ 3 Om regeringsåtgärder för att lösa Cypernfrågan

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Alexander Chrisopoulos (vpk) den 21 februari anmälda fråga, 1979/80:344, och anförde:

Herr talman! Alexander Chrisopoulos har frågat mig vad regeringen avser göra för alt motverka sådana åtgärder som försvårar en lösning av Cypernfrågan i enlighet med FN:s strävanden.

Som jag nyligen redovisat i denna kammare verkar Sverige genom FN på flera sätt för en lösning av Cypernproblemet.

Vi stöder generalsekreterarens ansträngningar att få till stånd nya förhandlingar mellan parterna.

Vi har i flera år gett vårt stöd åt de FN-resolulioner i vilka generalförsamlingen kräver att de utländska trupperna på ön dras fillbaka. Vi har uttalat vårt stöd för Cyperns suveränitet, oberoende och territoriella integritet.

Resolutionen under den senaste generalförsamlingen innehöll emellertid nya element, bl. a. tillsättande av en FN-kommitté, som vi hade goda skäl tro

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om regeringsåtgärder för att lösa Cypernfrågan

skulle försvåra generalsekreterarens ansträngningar. Därför avstod vi på den senaste Cypernresolutionen.

Sverige deltar sedan många år med en bataljon i den FN-styrka vars uppgift är att upprätthålla del lugn på Cypern som möjliggör för parterna all förhandla om en politisk lösning.

Vi har i FN upprepade gånger uppmanat parterna att också utnyttja denna möjlighet.

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Sex år efter invasionen på Cypern är fortfarande 40 % av Cyperns territorium ockuperat av turkiska trupper. Tiotusentals människor lever långt från sina hem och sina egendomar. Över 2 000 människor saknas fortfarande. FN:s generalförsamling har upprepade gånger och med enhälliga resolutioner fastslagit en lösning som innebär att alla utländska trupper bör lämna landet, att alla invånare bör återgå till sina gamla bosättningar och att Cyperns territoriella integritet, självständighet och oberoende bör respekteras. De resolutionerna har hittills nonchalerats. Orsaken fill den nuvarande situafionen är att Cypernproblemet inte är ett problem som bara berör den inhemska befolkningen och de inblandade länderna utan att det är förknippat med utländska militärstralegiska intressen i ett krisområde som kan betraktas som ett permanent hot mot världsfreden, där varje rubbning av styrkeförhållandena kan få ödesdigra konsekvenser.

Mot denna bakgrund är en snabb lösning av Cypernfrågan som garanterar Cyperns territoriella integritet, självständighet och nationella oberoende ytterst angelägen för alla fredsälskande krafter.

I november 1979 behandlades i FN ett förslag av de alliansfria staterna som bl. a. innebar ett krav på bildandet av en kommission som skulle utarbeta konkreta förslag fill åtgärder för en lösning av Cypernfrågan i enlighet med FN-resolutionerna. I den efterföljande omröstningen röstade USA och vissa andra NATO-Iänder emot förslaget, och Sverige lade ner sin röst.

Med anledning av detta skulle jag vilja fråga utrikesminisiern om detta ställningstagande bidrar till en snabb lösning av problemet i enlighet med FN-resoIufionerna och om regeringens fortsatta agerande kommer att ha samma inriktning.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Anledningen fill att vi lade ner vår röst i FN när denna resolution var uppe till beslut var att den FN-kommitté som föreslogs skulle försvåra generalsekreterarens arbete. Vi röstade nej i de förberedande omröstningarna på de paragrafer som avsåg upprättandet av denna kommitté. Och när sedan i slutomgången de paragraferna likväl var kvar ansåg vi det nödvändigt all lägga ner vår röst.

Vi menar alt vi skall fullfölja den svenska politiken att kräva de utländska truppernas tillbakadragande och att stödja FN:s generalsekreterares arbete

på att få till stånd förhandlingar och en lösning av Cypernproblemet. Det är Nr 99

en politik som Sverige har drivit länge i Cypernfrägan och som vi tycker del Tisdagen den

finns alla skäl alt fortsätta. \i mars 1980

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Om jag är rätt underrättad sä var en av orsakerna till atl Sverige lade ner sin röst i denna omröstning att man ville att det skulle föras direkta förhandlingar mellan de inblandade parterna. Nu hör del fill saken alt sådana här direkta förhandlingar ägde rum i början av våren, och de hade bl. a. som målsättning att visa en god vilja för att underlätta en omprövning och ett avskaffande av embargot mot Turkiet. Sedan har dessa direkta förhandlingar strandat och uppskjulits på obestämd tid. Det var bl. a. det som var orsaken till att de alliansfria staterna lade fram ett förslag till generalförsamlingen för att skapa en kommitté som skulle utarbeta konkreta förslag. Atl lägga ned sin röst i detta sammanhang gynnar ju de krafter som vill förhala en lösning av Cypernproblemet, med hänsyn till den militärstralegiska betydelse som Cypern har, och som samtidigt vill rusta upp och omvandla Cypern till en militärbas för att tillfredsställa NATO:s och USA:s strategiska intressen.

Om arbetsförhållandena för den svetjska nedrustningsdelegationen i Geneve

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Skälet till alt vi röstade som vi gjorde var att vi visste alt en sådan här kommitté skulle få svårigheter. Vi visste t. ex. all den turkiska sidan inte skulle komma atl samarbeta med en ad hoc-kommilté från FN. Vi såg då inget skäl att komplicera generalsekreterarens redan komplicerade förhandlingsunderlag genom att rösta för en sådan kommitté. Det var det som var skälet till vårt ställningstagande.

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Men alternativet kunde ha varit att det åter blivit ett dödläge i förhandlingarna och atl inga positiva resultat över huvud tagel hade nåtts under sådan handläggning som utrikesministern här redogjort för.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 4 Om arbetsförhållandena för den svenska nedrustningsdelegationen i Geneve

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Gunnel Jonängs (c) den 21 februari anmälda fråga, 1979/80:348, och anförde:

Herr talman! Gunnel Jonäng har frågat mig om jag är beredd att medverka fill att skyndsamt underlätta lokal- och arbetsförhållandena för personalen vid den svenska nedrustningsdelegationen i Geneve.

Svaret är ja.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om arbetsförhållandena för den svenska nedrustningsdelegationen i Geneve

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Del var ett kort och bra svar, och jag tackar för del.

Den svenska nedruslningsdelegationen i Geneve är mycket trångbodd, som utrikesministern känner till, och det upplever man när man som riksdagsman är där och deltar i arbetet. Förhållandena påminner litet om fiden i den gamla riksdagen, när man inte hade någon egen arbetsplats ulan gick runt med papper under armen och letade efter lediga stolar och skrivbord.

Riksdagsmännen är i Geneve under korta fider, och det är naturligtvis inte för vår skull jag har tagit upp frågan, ulan det är för de anställda vid delegationen. Lokalerna var väl anpassade när man började arbetet vid delegationen. Men under dessa år har Sveriges internationella engagemang vuxit betydligt, och det pågår ständigt parallella konferenser där nere. Det innebär att del blir brist på utrymme när alla delegater skall trängas med de anställda. De administrativa åtgärderna har naturligtvis blivit fler, och antalet anställda har utökats. Goda arbetsförhållanden är ju något som såväl de anställda som delegaterna har rätt atl kräva, och därvid är självfallet tillräckliga lokaliteter en nödvändighet.

Som utrikesministern känner till har en av de anställda inte längre något eget arbetsrum. Hans rum överlogs av annan svensk personal utan att han dessförinnan hade fått information om detta och utan atl någon kontakt tagils med honom. Han har därefter fått ambulera och sitter tidvis i det konferensrum där folk sammanträder, studerar eller samtalar. Sådana förhållanden är naturligtvis oacceptabla.

Herr talman! Jag tvekade litet innan jag ställde den här frågan i kammaren eftersom jag tyckte att den i någon mån berörde interna förhållanden, men å andra sidan har jag som riksdagsledamot ett ansvar i det här sammanhanget. Jag har på nära håll dels upplevt trångboddheten och den därigenom försvårade arbetssituationen på delegafionen, dels erfarit hur godtyckligt behandlad en anställd har blivit, och då har jag ansett mig böra protestera mot detta.

Den svenska nedruslningsdelegationen i Geneve med ambassadören i spetsen har gjort och gör allt vad de kan när det gäller att komma till rätta med lokalfrågorna, och jag ville bl. a. med min fråga här i kammaren understödja dem i denna strävan. Jag är glad all utrikesministern nu skyndsamt lar sig an ärendet, och jag tackar för det. Del känns betryggande.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om försvarets nya robotsystem

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för alt besvara Kerstin Ekmans (fp) den 28 februari anmälda fråga, 1979/80:356, och anförde:

Herr talman! Kerstin Ekman har frågat mig om bakgrunden till vissa uppgifter i massmedia nyligen om träffsannolikhelen för det svenska försvarels nya robotsystem, robot 70. Hon frågar om tekniken inte har infriat förväntningarna eller om det har visat sig atl robot 70 kräver en mer omfattande utbildning och träning än som kan inrymmas i nuvarande utbildningslider.

Robolsystem 70 utgör en betydelsefull del av arméns luftvärn. Ett luftvärnsrobotsystems effekt hänför sig dels fill att en angripare i största möjliga utsträckning måste undvika områden som är försvarade med luftvärnsrobotar, dels till de förluster som i praktiken tillfogas anfallande flygplan. Beträffande den senare effekten vill jag framhålla att det inte är möjligt för något luftvärnsrobolsystem att uppnå en träffsannolikhel på 100 %. Det är icke heller nödvändigt från avskräckningssynpunkt.

Robolsystem 70 är ett syslem för begränsade höjder, dagsljus och god sikt. En övervägande del av en angripares flygstridskrafler kräver likaledes god sikt för att kunna bekämpa våra arméförband. Stafistiska beräkningar visar att siklen under dager i Sverige är god under ca 80 % av liden. Del är därför vi av ekonomiska skäl hitfills har utformat detta robolsystem främst utifrån kravet på dagerkapacitet.

De uppgifter om robotsystem 70 som förekommit i massmedia hänför sig till en samövning mellan flygvapnet och luftvärnet under 1979. Denna övning genomfördes av utbildningsskäl trots dåliga väderförhållanden. Den fältmässiga situationen vid detta tillfälle motsvarade således inte normala insalsför-hållanden för detta vapensystem. För all ge balans åt bedömningen bör framhållas att attackflygel i liknande vädersituationer inte heller har möjlighet fill en effektiv insats.

Motsvarande övning under 1978 avhölls under goda väderförhållanden. Därvid uppnåddes resultat som överträffade förväntningarna på systemet. En sammanvägning av resultaten från 1978 och 1979 års övningar visar alt robotsystem 70 väl svarar mot de taktiska och tekniska krav som ställts. De erfarenheter som nu finns efter mer än tre års utbildning visar vidare att tillfredsställande ulbildningsresultat kan nås inom den tid som är avdelad för robotutbildning vid luftvärnsförbanden.

Mot denna bakgrund finner jag alt robotsystem 70 väl svarar mot de krav som ställts från det svenska försvarets sida.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om försvarets nya robotsystem

KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Jag ber atl få lacka försvarsministern för svaret på min fråga.

Anledningen till frågan är den oro som man känner över uppgifter som framkommit om robot 70, uppgifter som eventuellt visar alt något som man

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om försvarets nya robotsystem

har bedömt som framfidens försvarsvapen inte alls motsvarar förväntningarna. I Sverige är vi beroende av vapen som precis som robot 70 är bärbara, enkla och kan passa in i vårt värnpliktsförsvar. Roboten har, alldeles som försvarsministern sade, sin begränsning. Den är ett vapen för vackert väder och dagsljus, och den skall avskjutas mot mål på låga höjder. Vid disigt väder kan det bli sämre resultat. Även om försvarsministern i svaret säger atl dagerkapaciteten är tillräcklig, pågår det försök för all få fram en version som möjligen kan skjuta i mörker.

Försvarsministern sade all det inte är möjligt att få en 100-procentig träffsäkerhet, naturligtvis inte. Det var därför bra när de teoretiska studierna av vapnet ingav förhoppningar om att man skulle kunna träffa en gång på två robotskolt. Arméchefen har också i tidskriften Värnplikt och Folkförsvar framhållit alt detta kan vara riktiga siffror. När övningarna i det aktuella fallet inte alls motsvarar förväntningarna, vill man ju få orsakerna klarlagda.

I vissa kommentarer har det sagts atl det dåliga övningsresullatet berodde på dålig sikt. Försvarsministern säger att detta var fallet, och då blir den självklara frågan: Är det riktigt alt genomföra en övning, om man redan från början förstår att resultatet blir dåligt? Del måste vara verkligt bekymmersamt för de värnpliktiga som genomför övningen atl få så dåliga resultat. Del är, såvitt jag förslår, fråga om värnpliktig personal i slutet av sin utbildning, varför de alltså bör ha de allra bästa förutsättningar att nå ett gott resultat. Om de vid ett sådant här fillfälle möts av dåliga siffror, kan de fundera över hur resultatet blir när de kommer tillbaka till repelilionsljänslgöringarna. Frågan blir naturligtvis: Varför genomför man övningen? Enligt försvarsministerns värdeprognoser skulle de inte ha behövt vänta sä lång tid på vackert väder. Under 80 % av liden är visst vädret gynnsamt, men det ställer man sig kanske litet undrande till som göteborgare. Kanske även skåningarna gör det med tanke på hur disigt de har det.

Nu säger försvarsministern atl de sammanlagda resultaten är positiva, men det är naturligtvis ändå av stort intresse för oss hur årets och kommande års övningar genomförs och vilka resultat som då uppnås. Kan vi ha några förhoppningar?

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Först vill jag säga atl man alltid kan diskutera effekten av ett sådant här robolsystem. Träffar man med vart tredje skott är det, enligt min mening, ett utomordentligt bra syslem. Jag har i andra sammanhang varnat för vad jag har kallat robotromantik, delta att man tror atl man i robottekniken har funnit ett Columbi ägg. Det förhåller sig inte så, men robotar är ett utomordentligt effektivt hjälpmedel vid försvar av ett territorium, den saken är helt klar.

Fru Ekman frågade, om det var rikligt atl genomföra en övning under de här betingelserna. Skulle man bara göra en operaliv utvärdering av systemet hade det varit fel. Men övningen hölls i samband med utbildning av åldersklasser. Del gällde alltså att öka färdigheten hos dem som skall sköta

robotsystemel. Man höll alltså övningen av utbildningsskäl. Vi måste ju tillvarata utbildningstiden pä bästa möjliga sätt. Därför blev det detta resultat.

För att man skall kunna klara exempelvis ett altackflygplan, med den hastighet som ett sådant som regel har i sådana här sammanhang, behöver man ca 4—5 km marksikt, om man vill ha stor sannolikhet för träff. Den sikten hade man inte i detta läge. Hade det varit fältmässiga förhållanden, hade man alltså inte avlossat några skott. Å andra sidan talar allt för att atlackflygel i del här fallet inte heller hade kunnat verka. Det är klart all man. när man av utbildningsskäl genomför en sådan här övning, riskerar att få förhållanden som inte motsvarar de verkliga. Jag tror emellertid alt de som utbildas har förtroende för det här vapensystemet. Säkerligen blev de informerade om all del vid tillfället i fråga rådde speciella förhållanden.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linjeflyg A B :s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Då kanske det är bra alt vi i alla fall får en debatt, så att förhoppningarna på ett sådant här vapen inte ställs för högt. Vi får hoppas att de värnpliktiga var införslådda med förhållandena, så all de inte blev för nedstämda utan ser tiden an och ser fram mot nästa övning.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag reagerar kanske litet mot att fru Ekman säger atl vi inte skall ställa förhoppningarna på detta vapen alltför högt. Jag vill säga atl det här är ett alldeles utomordentligt vapen, men det har den begränsningen alt det i dag bara kan verka under goda siktförhållanden. Som komplettering till detta har vi faktiskt här i Sverige ett kanonluftvärn som är väderoberoende. Jag vågar alltså säga att vi, med det tillskott som svenska armén har fått i och med robot 70, har ett tekniskt sett utomordentligt effektivt luftvärn i Sverige. Det är en sak alt man skulle kunna önska alt vi hade ett kvantitativt bättre luftvärn - men jag vill hävda att den tekniska kvaliteten är bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om Linjeflyg AB:s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för all i ett

sammanhang besvara följande frågor, nämligen 1979/80:329, anmäld den 14 februari, av Margit Odelsparr (c), 1979/80:335, anmäld den 15 februari, av Eva Winther (fp), 1979/80:339, anmäld den 19 februari, av Karl-Erik Häll (s) och 1979/80:347, anmäld den 21 februari, av Nils-Olof Grönhagen (s),

och anförde: Herr talman! Margit Odelsparr har frågat mig om regeringen är beredd att,

om framställning görs, lämna bidrag till Linjeflygs drift för alt därmed

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linjeflyg AB:s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

garantera fortsatt matartrafik på sträckan Kramfors-Sundsvall.

Eva Winther har frågat mig om jag anser det är rimligt att lägga ned flyglinjen Gällivare-Luleå.

Karl-Erik Häll har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd alt vidta för alt förhindra den hotande nedläggningen av Gällivare flygplats.

Nils-Olof Grönhagen, slutligen, har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkerställa en fortsatt flygtrafik på de linjer Linjeflyg ifrågasatt, bl. a. Kramfors.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Linjerna Kramfors-Sundsvall och Gällivare-Luleå utgör s. k. malarlinjer i Linjeflygs trafiknäl. Linjeflyg, som har koncessionerna på dessa linjer, har uppdragit ål Swedair alt utföra trafiken. Så länge Linjeflyg innehar koncessionerna har bolaget också trafikplikl på linjerna.

Linjeflygs sekundärtrafik, i vilken malarlinjerna ingår, ger enligt Linjeflyg ett årligt underskott på ca 15 milj. kr., vilket är en stor belastning för bolaget. Mot den här bakgrunden diskuterar Linjeflyg f. n. med olika intressenter hur detta underskott skall kunna minskas. Det är min förhoppning atl det skall gå att finna former för en fortsatt trafik. I avvaktan på atl de pågående diskussionerna slutförs är jag inte beredd alt i dag närmare kommentera frågorna.

I sammanhanget vill jag erinra om luftlransportutredningen, som bl. a. har fill uppgift atl se över det nuvarande interregionala flyglinjenälet. Med denna utgångspunkt skall utredningen föreslå en lämplig struktur när det gäller flygplatserna i del här landet, som i första hand tillgodoser kraven på tillfredsställande interregionala transporter. Utredningen skall dock, del vill jag betona, utgå från atl luftfarten även i framliden skall bära sina kostnader.

MARGIT ODELSPARR (c):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Anledningen till atl jag framställt denna fråga är de uttalanden som gjorts från Linjeflyg om att det finns risk för atl trafiken på bl. a. sträckan Kramfors-Sundsvall kan komma att läggas ned på grund av dålig lönsamhet. En sådan utveckling kan inte accepteras. En nedläggning av malarlinjen Kramfors-Sundsvall skulle få allvarliga konsekvenser för näringslivet i Kramforsbygden. Motivet för en flygplats i Kramfors var atl man genom goda och snabba förbindelser skulle kunna få till stånd industriutvecklingen i området, som en längre fid har drabbats av alt sysselsättningsmöjligheterna har minskat. Kommunen satsar därför stora belopp på flygplatsen. Flygplatsen har med andra ord en stor regionalpolitisk betydelse. F. n. är ca 20 personer sysselsatta på flygplatsen, och under år 1979 omfattade trafiken ca 43 000 passagerare. Detta är mycket starka skäl för att flygtrafiken skall bibehållas i oförändrad omfattning.

Enligt Linjeflyg är ett alternativ för att möjliggöra fortsatt trafik att staten täcker förlusterna. Ett annat alternativ är att trafiken överlämnas till ett annat flygbolag, som skulle få flyga på egna villkor till de priser som erfordras

för alt täcka kostnaderna.

Det senare alternativet skulle innebära atl en flygbiljett exempelvis från Kramfors till Stockholm sannolikt kommer atl kosta mer än en flygbiljett för motsvarande sträcka på en linje som trafikeras av Linjeflyg. Linjeflyg har koncession och därmed också trafikplikl på flygsträckan. Det kan i en sådan situation inte anses självklart alt företaget endast skall bedriva trafik på de linjedelar som är lönsamma.

Av kommunikationsministerns svar framgår alt det är regeringens förhoppning att det skall gå atl finna former för en fortsatt trafik. Jag utgår därför ifrån all man från regeringens sida vidtar sådana åtgärder att inga förändringar i flygtrafiken sker innan luftlransportutredningen lagt fram sitt betänkande och riksdagen fattat beslut.

Del skulle vara värdefullt om kommunikationsministern här i dag ville klargöra om man från regeringens sida är beredd alt handla på det sätt som jag angivit, och då i sin bedömning också väga in regionalpolitiska hänsyn.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linje fly g A B:s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Del är inte länge sedan vi diskuterade inrikesflyget, kommunikationsministern och jag, men då gällde del höjda flygpriser. Nu gäller del en eventuell nedläggning av flyglinjen Gällivare-Luleå. Jag skall inte så mycket uppehålla mig vid den regionalpolifiska målsättning som jag förutsätter all vi är överens om, men jag vill framhålla viklen av alt åtgärder på olika områden verkar i målels riktning och inte fördärvar förutsättningarna alt uppnå del.

För Norrbottens del, med en öppen arbetslöshet på 4 %, med uppemot 18-20 % av befolkningen utanför den ordinarie arbetsmarknaden och med stort behov av ett mer differentierat näringsliv för att få fler jobb till länet, är väl fungerande kommunikationer en viktig del i en strategi för överlevnad.

Som jag redovisar i min fråga till kommunikationsministern sågs anläggandet av flygplatsen i Gällivare .som ett led i arbetet på atl göra Sverige rundare. Linjen Gällivare-Luleå-Stockholm har inte enbart fungerat till glädje för gällivareborna utan har också underlätlat tillvaron för kirunaborna. En nedläggning av linjen innebär ett direkt hot mot bl. a. den nya statliga datacentralen SIGA som skall starta i vår. Beslutet om Gällivare som lokaliseringsort för SIGA byggde på atl del fanns tre dagliga flygförbindelser i båda riktningarna. Ett annat företag, Gällivare Data, får ingen möjlighet atl hålla sina leveransplaner om det blir en nedläggning. Ur näringslivets synpunkt får flygförbindelserna inte försämras.

När det gäller beläggningen så hade man förra året ungefär 27 000 passagerare, av vilka 75 % flög längre än sträckan Gällivare-Luleå. Beläggningen på den linjen är ungefär 70 % vinlertid och 100 % under sommarmånaderna. Hundralappsresenärerna brukar inte rymmas på den linjen.

Nu säger Linjeflyg att denna linje är olönsam, och kommunikationsmi-

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linjeflyg A B:s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

nistern anger all Linjeflyg har ett årligt underskott på ungefär 15 miljoner. Enligt de uppgifter jag har fått har företaget faktiskt gått med vinst det senaste året. Den är visserligen liten, drygt 2 miljoner, men nu vill Linjeflyg inte la ansvaret för denna linje. Jag tycker del är felaktigt. Man borde faktiskt med hänsyn fill det totala resultatet kunna driva även linjer som blir relativt dyrare.

Nu diskuterar man att överlåta koncessionen på Swedair AB. Vad det kommer att innebära får vi se. Kommunikafionsministern säger atl det "är

min förhoppning- ". Jag kan väl säga atl del också är min förhoppning alt

flygningen på denna linje skall fortsätta. Men det räcker ju inte med förhoppningar.

Jag vill fråga om kommunikationsministern kommer att bevaka all den här flygförbindelsen får leva vidare. Del är helt nödvändigt för utvecklingen i den delen av landet.

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

För en tid sedan framstod Jan Carlzon i Linjeflyg som räddaren av del svenska inrikesflygel, och det var vi nog glada för. Men jag har nu upptäckt att' det i räddningsplanen - som tydligen mera verkat för att rädda lönsamheten för Linjeflyg än för att klara inrikesflyget - också ingår att lägga ners. k. icke lönsamma linjer. Nu förefaller det som om linjen Gällivare-Luleå har blivit en sådan linje, men del fick kommunen inte reda på, vare sig av Linjeflyg eller av Jan Carlzon, ulan både vi i kommunen och de anställda fick reda på detta genom Sveriges Radio - och del var ju bra att vi fick reda på det över huvud taget.

Till att börja med kan jag till en del instämma i vad Eva Winther har sagt om flygets betydelse, men jag skulle vilja komplettera bilden litet.

Först dock något om bakgrunden.

Det är helt rikligt att del är Linjeflyg som har koncession och alt vi har ett trafikavtal med Linjeflyg för den här linjen. Under den tid som avtalet har fungerat har Linjeflyg skaffat underleverantörer - först Crown Air, som sedermera har ändrat namn - och del har förekommit ett par pilolstrejker, som jag tror i och för sig var försvarbara. Allt delta har gjort atl flyglinjen så att säga ständigt har varit under upparbetning med kommunala medel.

Vi hade också ett garantiavtal - del är ju så med Linjeflyg, alt förelaget inte sätter i gång atl flyga ulan att först ha fått garanti för att man i varje fall inte skall göra förluster-vilket upphörde att gälla 1973. Vi trodde då atl saken var klar. Man utökade utan några kommunala garantier antalet flyglinjer högst väsentligt, och då var det inga som helst mörka moln.

Sedan är det, som del också har sagts här, så atl det i kommunen har vidtagits åtgärder som baserar sig på flygförbindelserna. Eva Winther nämnde ett företag, och jag kan också nämna turistnäringen. Vi försöker nu, inte minst sedan LKAB fått bekymmer, skaffa ny sysselsättning och skapa ny livskraft i kommunen, och del är klart atl vi då i myckel bygger på snabba förbindelser, eftersom avstånd och övriga kommunikationer inte är någonting alt skryta med.

Linjeflyg skall nu lägga ner flygplatsen. Det sägs i svaret all man med olika intressenter diskuterar en lösning och att statsrådet för sin del hoppas på atl man skall kunna fortsätta atl flyga på linjen.

Jag vill säga att kommunen redan har lagt ner belopp i flygplatsen som kan anses vara ganska betydande. Vi betalar 5,5 milj. kr. netto och svarar för alla kostnader för personalen. Vi går t. o. m. så långt att vi betalar flygplatsens telefon-och telegramkoslnader, och så betalar vi alltså även löner och sociala förmåner för all personal. Qm Linjeflyg på den här linjen kan redovisa miljonförluster, ja, då vet jag inte hur svenskt inrikesflyg skall se ul för att vara lönsamt.

Till slut, herr statsråd, menar jag att här hjälper varken tro eller förhoppningar eller böner, höll jag på att tillägga, men vi väntar på ett krafttag från statsmakternas sida, eftersom jag inte kan se att det går ihop att från samhällets sida göra satsningar i en bygd och samfidigt klippa av livsnerven.

Jag vill gärna få ett kompletterande svar, om det är möjligt.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linjeflyg AB.s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret. Del är kort och koncist. Och jag vill gärna tolka detta som en fördel i den här debatten. Ju kortare ett sådant svar som del som har levererats i dag är, desto mer posifivt skall man tolka kommunikationsministerns syn på frågan.

Får jag i det sammanhanget säga - som det redan tidigare har sagts här av de andra frågeställarna - att för sådana orter som berörs av de här flygförbindelserna har flygplatserna i allra högsta grad kommit fill ur regionalpolitisk synpunkt. Det innebär atl kommunerna har satsat rätt stora pengar för att åstadkomma detta och naturligtvis hyser en tro på att det har en posifiv inverkan när det gäller kommunernas regionalpolitiska strävanden. Därför är det negafivt att man i detta skede går ut med de här uppgifterna. Jag vill säga att det sätt på vilket statsrådet själv uttalat sig för pressen i det här ärendet inte är särskilt sfimulerande för de människor som arbetar kommunalt med dessa frågor, t. ex. när han säger fill en lokalfidning: "Åk tåg, kramforsbor! Glöm flygfältet!"

I svaret säger statsrådet att det pågår en utredning på detta område, nämligen lufltransporlutredningen. Det skulle ha varit skäl för Linjeflygs chef i första hand och för kommunikafionsministern i andra hand att avvakta luftlransportutredningens synpunkter på dessa flyglinjer innan man går ut och irriterar och oroar invånarna och kommunalmännen i de kommuner som berörs.

Så sent som i fjol behandlade riksdagen dessa frågor. Med anledning av mofion 1978/79:1418 skrev trafikutskottet: "Eftersom Linjeflyg AB innehar koncession, därmed trafikplikl, på de berörda linjerna och då koncessionen ej har återlämnats, förutsätter utskottet alt flygtrafiken på berörda hnjer kommer att upprätthållas i enlighet med koncessionsvillkoren. Utskottet finner därför f. n. ingen särskild åtgärd påkallad från riksdagens sida i anledning av motionen."

5 Riksdagens protokoll 1979180:98-99

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linjeflyg A B :s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

Får jag komplettera min frågeställning till kommunikationsministern på följande sätt - eftersom min lalelid nu är slut ber jag att få återkomma med min följdfråga.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Får jag först med intresse notera den lovsång till det svenska näringslivet som sjungs från alla tänkbara parfier och bänkar i dag. Om samma lovsång sjöngs när vi beslutar om t. ex. arbetsgivaravgifter och andra pålagor på näringslivet, skulle näringslivet säkerligen kunna betala de obetydliga ökningar av flygkostnaderna som gör linjerna lönsamma. Men i dag är det viktigare att sjunga näringslivets lov - i dag går man armkrok med näringslivet.

"Krafttag", "klargörande i dag", "inte säga någonfing om låg" - det är vad som krävs. Vad vore enklare för mig som kommunikationsminister än alt säga: Självklart, var lugna allihop - jag skall föreslå precis de miljoner som behövs för att vi i det här landet skall få behålla trafiken på alla de orter som riksdagsmän vill alt vi skall behålla den på. Ingenting är enklare - frågan är bara vad det kostar.

Vad jag förstått har alla fyra talarna i den här debatten varit helt och entydigt inställda på atl vi i Sverige väl kan ha ett olönsamt flygnäl och att detta skall betalas med skattemedel. Jag kan förslå den inställningen, men om det är det man avser med krafttag, så är det krafttag som det är mycket lätt för mig att ta. Jag kan säga: Herr talman! Jag avser att föreslå riksdagen all bevilja exakt det antal miljoner som Linjeflyg kräver.

Riksdagsledamoten Odelsparr har frågat om jag i dag är beredd alt omedelbart biträda en ansökan, om en sådan kommer. Nej, det är jag verkligen inte! Om någon sade att får vi inte statsbidrag så försvinner detta och jag omedelbart svarade att del är självklart och atl man inte behöver vara orolig, staten skall träda in med alla medel - vad skulle jag då spela för roll?

Luftfartsverket har också intresse av atl trafiken upprätthålls, eftersom man annars förlorar pengar. Kommunerna förlorar pengar om vi inte har någon trafik. Flygbolagen förlorar också en del. Vad jag skall försöka göra är att få alla dessa intressenter atl gå samman för att pressa priserna och finna en turlista som gör det möjligt all upprätthålla den här trafiken utan atl man behöver fillskjuta skattemedel. När de diskussionerna är klara kan rnan ta ställning fill om det över huvud laget behövs några statsbidrag. Men att utlova skattebelalarmiljoner från den här talarstolen i dag kallar jag inte för krafttag. Del kallar jag för släpphänthel som leder till större underskott än 55 miljarder.

MARGIT ODELSPARR (c):

Herr talman! Jag måste begära ordet, eftersom kommunikationsministern tydligen litet grand hade missuppfattat vad jag sade i mitt anförande. Jag framhöll där först och främst att jag tyckte alt det var glädjande alt regeringen skulle försöka finna former för ett fortsatt genomförande av

trafiken. Men jag sade också att jag utgår från att man inte kommer atl vidta några förändringar i flygtrafiken innan dels lufttransportutredningen lagt fram sitt betänkande, dels riksdagen fattat ett beslut i frågan. Anledningen fill denna inställning är att man har blivit myckel oroad över det utspel som Linjeflyg gjort. Jag ställde sedan till kommunikafionsministern frågan om man är beredd alt vid denna bedömning även väga in regionalpolitiska hänsyn.

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Visst sjunger vi en lovsång fill näringslivet, herr kommuni-kafionsminister. Vi är medvetna om alt näringslivet, inte minst småföretagen, är av stor betydelse för utvecklingen i olika delar av vårt land. I de intenfioner som nu diskuteras med Swedair ingår som en förutsättning att flygtrafiken på sträckan Luleå-Gällivare skall läggas ned under sommartid, nämligen den 28 juni-10 augusti. Det är en ganska märkhg förutsättning, eftersom en sådan nedläggning skulle inträffa under en tid då det reses som aldrig annars under året och när man verkligen har behov av flygmöjlighe-ler.

Som Karl-Erik Häll påpekade är turisten ett viktigt inslag i utvecklingen av en landsdel. Linjeflyg och ett resebyråföretag har annonserat en paketresa upp till Dundret, inkluderande en veckas vistelse där med olika aktiviteter. Avsikten är naturiigtvis att sådana resor i första hand skulle komma atl genomföras under sommartid, och det föreligger anmälningar fill sådana resor. Det vore synnerligen olyckligt om en viktig del i detta paket, flygresorna, skulle inställas. Vi förutsätter all flygtrafiken, vilken överenskommelse som än träffas, kommer alt få fortsätta.

Kommunikationsministern säger nu att det låter som om vi allesammans är beredda på att ha ett olönsamt flygnät. Jag vill på det svara att vi väl ändå måste ta hänsyn fill de regionalpolitiska mål som vi har. Vi måste alltså koppla samman frågan om lönsamheten med de regionalpolifiska målen och försöka leva upp till dem.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linjeflyg AB.s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

KARL-ERIK HÄLL (s);

Herr talman! Jag skall fill ätt börja med beröra talet om lovsånger till näringslivet. Jag sjunger för min del inte någon lovsång till näringslivet i Norrbotten, men jag slåss för dess fortsatta existens. Det är också vad det handlar om när det gäller den flygplats som jag har tagit upp, dvs. Gällivare flygplats.

Jag sade i niitl tidigare anförande att LKAB har stort behov av den flygplatsen. Jag kan nämna atl LKAB efterfrågar ca 1 000 enkelresor om året. Boliden, ett expanderande och likaså flygberoende förelag, kommer fillsammans med en del andra företag inte att kunna fortsätta att existera utan alt flygtrafiken pä Gällivare flygplats fungerar. Gällivare Tryck, ett annat företag som har lyckats expandera, har ullalat att man klarar verksamheten tack vare de täta flygturerna. Det är alltså fråga om att försöka rädda en livsnerv i ett näringsliv som i dag är utsatt för ganska stora påfrestningar.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om Linfeflyg AB :s flygtrafik på vissa mindre flygplatser

Mot denna bakgrund säger statsrådet atl det skulle vara ett uttryck för slapphet atl lova miljoner från denna talarstol. Men om inte Linjeflyg sköter denna trafik, skall väl förhoppningsvis någon annan stå för den, och jag skulle då vilja veta vem det skall bli. På vilket sätt skall kostnaderna för detta täckas? Skall man banta ned antalet flygturer och lägga ned trafiken under vissa tider av året för att på det sättet uppnå en lönsamhet? Jag menar att det är en utveckling som garanterat leder till en nedläggning av flygplatsen.

Om svansen skall kuperas, skall det ske på en gång, inte styckevis. Annars förlänger man bara plågan. Har statsrådet egentligen någon förhoppning om att det ulan några som helst statliga medel skall bli möjligt att åstadkomma ett reguljärt flyg på den linje som jag talar om? Qm det inte kan ske, är det då möjligt för statsrådet att krama fram de bidrag som behövs för att upprätthålla denna livsviktiga flyglinje?

NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s):

Herr talman! När statsrådet litet hånfullt säger att vi går armkrok med näringslivet vill jag säga till statsrådet att jag som kommunstyrelseordförande i Kramfors under 16 års fid inte bara har fått lära mig utan också har tvingats att sträcka fram armen för att om möjligt gå armkrok med del näringsliv som vi har haft men som vi nu saknar. Men jag har ofta fått räta ut armen när andra inte har velat hålla den.

Herr talman! Jag tolkar del nu, liksom i andra sammanhang när jag ställt frågor till industriminislern, så atl den här regeringen helt saknar ambitioner när det gäller alt föra en regionalpolitik i vårt land. Kan statsrådet möjligen, för all åstadkomma en bättre ekonomi, medverka till atl Linjeflyg får koncession på de övriga Norrlandslinjerna, dvs. de som tidigare har varit och som i dag är bärande? Jag tror alt del skulle vara till gagn för svenskt inrikesflyg om man på del sättet kunde koncentrera allt inrikesflyg till ett förelag, som också vid tillfälle kan bära kostnaderna för mindre lönsamma linjer.

Jag hemställer alltså att statsrådet lar initiativ till att Linjeflyg får koncession på de övriga linjerna.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag vill säga till herr Häll att jag anser att det absolut finns förhoppningar om att reguljärt flyg kan behållas på den linje han åsyftar. Jag anser också att diskussioner skall föras i en posifiv anda för att om möjligt leda till ett resultat som innebär att man kan komma överens.

Vidare anser jag att vi bör avvakta luftlransportutredningen innan slutgiltigt beslut fattas och framför allt atl berörda kommuner skall höras innan det sker. Om folk som förr vill resa på denna linje mellan den 28 juni och den 10 augusti tror jag inte att man lägger ned trafiken under den tiden, för det är ju då som del är särskilt lönsamt att upprätthålla trafiken. Så agerar faktiskt Linjeflyg.

Till riksdagsman Nils-Olof Grönhagen: Ja, det är klart att vi, om tiden medgav det, skulle kunna ha en diskussion om att den här regeringen inte har

någon regionalpolitisk målsättning, och allt sådant. Nu diskuterar vi emellertid en sakfråga, och jag tänker därför inte la upp den handsken. Det skall jag gärna göra när vi har litet bättre tid.

Men det är inte bara fråga om dessa linjer. Vi har en regionalpolitisk målsättning i alla diskussioner som vi för. Det finns fler linjer som inte heller de går med vinst, och jag skall här nämna några: Trollhättan-Slockholm, Västervik-Stockholm, Oskarshamn-Stockholm, Kalmar-Göteborg, Linköping-Stockholm, Örebro-Göteborg, Karlstad-Göteborg, Borlänge-Karlstad, Ronneby-Göteborg, Sandviken-Stockholm samt Ljungby-Anders-torp-Stockholm m. m.

Vad som kostar så mycket pengar är just all ha en regionalpolitisk målsättning som täcker hela landet. Mitt jobb är trots allt att försöka att se det här översiktligt för hela landet.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om lämpligheten av ackordslön för transportfordonsförare

EVA WINTHER (fp):

Herr talman! Enligt uppgifter som jag i dag har fått ingår del fakfiskt som en förutsättning i de diskussioner man f. n. har med Swedair att trafiken läggs ned just under sommartid. Jag är glad att kommunikationsministern är lika förvånad som jag över det, och jag hoppas alt del inte blir allvar av dessa planer.

Jag är litet oroad av lufttransportutredningens direktiv, eftersom det där sägs att utredningen har att utgå från att luftfarten även i framtiden skall bära sina kostnader. Det är i och för sig bra. Men jag skulle vilja fråga: Finns det i direktiven till denna utredning någon regionalpolitisk målsättning?

Överläggningen var härmeJ avslutad.

§ 7 Om lämpligheten av ackordslön för transportfordonsförare

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara John Anderssons (vpk) den 21 februari anmälda fråga, 1979/80:350, och anförde:

Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag anser det förenligt med främjandet av trafiksäkerheten att förare vid transporter med landsvägsfordon betalas med ackordslön.

Jag håller med om att olika slag av stressande faktorer är en fara i trafiken. Avlöning som bygger på ackord kan i vissa fall inverka negativt på trafiksäkerheten.

Frågan om vilket lönesystem som skall fillämpas i olika sammanhang är svårlöst. Ingående överväganden och hänsynstaganden av såväl facklig som företagsekonomisk art krävs nalurhgtvis. Arbetsmarknadens parter har att lösa frågor av det slaget.

Jag vill emellertid peka på atl arbetsmiljölagsfiflningen ger arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att förbjuda en arbetsmetod, om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt. Till arbetsmetod som kan förbjudas bör.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om lämpligheten av ackordslön för transportfordonsförare

enligt lagstiftningens förarbeten, kunna räknas arbetsmetod som bygger på ett från skyddssynpunkt klart olämpligt ackordssystem.

Qm något av de lönesystem som tillämpas i dag för t. ex. bilförare kan hänföras till en sådan klart olämplig arbetsmetod får bedömas enligt den gällande lagstiftningen.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret. Av del framgår alt arbetsmiljölagsfiflningen ger arbelarskyddsslyrelsen möjlighet att förbjuda en arbetsmetod om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt. Jag är inte lika säker på detta som kommunikationsministern är. Kommunikationsministern tillstår i varje fall all ackordslönesystem i vissa fall kan inverka negativt på trafiksäkerheten.

Låt mig kort citera vad de berörda bilförarna själva anser om ett sådant lönesystem. De säger:

"-Trafiksäkerhetsverket skärper kraven på yrkeschaufförer otroligt .

Det har vi inget emot men det rimmar illa så länge vi har kvar ackord i-samband med bilkörning. Som det nu är får man sämre betalt om man skall bh en bättre trafikant."

"- Ackorden är satta så att man jobbar till bristningsgränsen. Stress vid lassning och lossning, dessutom köra så fort det bara går- då kan man öka sin förtjänst."

Trafikforskare ifrågasätter om folk med stressiga jobb över huvud taget borde få sätta sig i en bil och köra hem efter arbetet.

Frågan om löneform är en förhandlingsfråga, vilket även kommunikationsministern påpekar. Men jag anser att frågan om vilken löneform man skall ha i trafiken skiljer sig från frågan om lönerna på den övriga arbetsmarknaden. Jäkt och stress i trafiken kan ju få följder även för övriga trafikanter. Man behöver inte misstänka yrkeschaufförerna för alt vara lagbrytare, men iakttagandet av trafikföreskrifterna innebär för deras del både längre arbetsdag och sänkt lön, och detta anser jag oacceptabelt. Det angår inte bara denna yrkeskår utan alla de människor som vistas på våra gator och vägar. Huruvida arbetarskyddsstyrelsen gör en bedömning av deras säkerhet ställer jag mig mycket tveksam till. Av den anledningen vill jag fråga kommunikationsministern om det inte finns anledning att undersöka eller utreda dessa förhållanden ytterligare.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Enligt min mening är de flesta yrkesförare erfarna, omdömesgilla och skickliga och vill säkert inte i onödan riskera sina körkort eller trafiktillstånd, som de är beroende av för sin försörjning. Jag anser därför trots allt inte alt del här är en så stor risk.

Även de chaufförer som har fast lön är i rätt hög grad fria i sin yrkesutövning. Deras arbetstid blir beroende av hur fort de utför sitt jobb. En långtradarchaufför som kör mellan Stockholm och Göteborg blir ledig tidigare om han kör sträckan litet snabbare än om den tar längre tid.

Renhållningsarbetare här i Stockholm blir klara betydligt tidigare på dagen om de kör snabbare och utför jobbet snabbare. Det är alltså inte bara ackorden som kan få den här effekten. Arbetets frihet gör all ju snabbare man jobbar desto fidigare blir man ledig. Man får alltså längre frilid i stället för högre lön, som vid ackordssätlning.

Jag har ingen möjlighet att bedöma vad som menas med berörda bilförare. Men de är ju alla organiserade i Transportarbetareförbundel. Jag tillhör inte dem som bedriver en klappjakt på det förbundet. Vid de kontakter jag har haft med såväl förutvarande ordföranden som ombudsmännen har jag funnit atl del är mycket klokt och omdömesgillt folk. Jag har ingen anledning att tro att Transportarbetareförbundel driver en helt annan politik än berörda bilförare vill ha. Jag tycker att yrkesförarna skall kunna anförtros atl genom sin fackliga organisafion sluta avtal om anställningsvillkor precis som alla andra jobbare här i landet.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Meddelande om interpellationssvar

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag hade inte tänkt anställa någon klappjakt på yrkeschaufförerna. Alla chaufförer är inte heller anslutna till Transportarbetareförbundet, utan Handelsanställdas förbund organiserar åtskilliga av dem.

Chaufförerna säger själva atl skillnaden i förtjänst kan bli så stor som 3-4 kr. i timmen mellan en som stressar och en som inte gör det, alltså mellan en som kör på ackord och en som kör på timlön.

Vad jag vill få klarhet i är lämpligheten av atl man så att säga har ackord på bilkörning. Är del förenligt med trafiksäkerheten? Det är vad jag närmast är ute efter, inte att leta syndabockar.

Det kan vara dåligt väglag eller dåligt väder så alt man måste förlänga körtiden, och avstånden är långa t. ex. i Norrland. Det innebär alt den chaufför som tar hänsyn fill trafiksäkerheten i detta läge blir tvingad att sänka sin inkomst. Delta tycker jag inte kan vara rimligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 8 Meddelande om interpellationssvar

1979/80:151 om bilavgasernas hälso- och miljöeffekter

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill meddela att jag hade för avsikt att besvara interpellationen 1979/80:151 av Maj Britt Theorin om bilavgasernas hälso-och miljöeffekter i dag. Interpellanten är emellertid förhindrad att ta emot svaret i dag på grund av sjukdom. Efter överenskommelse kommer interpellationen atl besvaras den 28 april 1980.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om möjligheterna att leva kvar i glesbygdsbyar

§ 9 Om möjligheterna att leva kvar i glesbygdsbyar

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för alt besvara Sven Henricssons (vpk) den 21 februari anmälda fråga, 1979/80:343, och anförde:

Herr talman! Sven Henricsson har frågat mig om regeringen är beredd att la initiativ som innebär att rätten att leva vidare för byar i glesbygden ges företräde när den kommer i konflikt med bolagsintressen.

Alltsedan trepartiregeringens tillträde år 1976 har betonats viklen av en aktiv regionalpolitik med syfte alt ge människor i olika landsdelar allsidig sysselsättning och service. Jordbrukspolitiken skall till skillnad från tidigare ses som ett led i denna aktiva regionalpolitik. På olika sätt har dessa mål fullföljts genom initiativ och förslag från regeringens sida. Förslagen har riksdagen sedan ställt sig bakom.

I linje med målen i 1977 års jordbrukspolitiska beslut infördes år 1978 ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd i norra Sverige för atl stimulera investeringar i jord- och skogsbruksförelag samt i verksamheter som kan ingå som en lämplig kombination i sådana företag. I samband med riksdagens beslut om regionalpolitiken i fjol förbättrades detta stöd. Det samordnades också med övriga glesbygdsstöd.

I fjol beslutade riksdagen också om en ny jordförvärvslag. Avsikten med den är bl. a. atl stärka sambandet mellan brukande och ägande. I det syftet har möjligheterna för bolag alt köpa mark inskränkts väsentligt i förhållande till tidigare. I princip tillåts bolagsförvärv bara om annan mark lämnas i byte och marken inte är lämpad atl användas för atl bygga upp eller förstärka enskilda jord- och skogsbruk. Särskilda regionalpolifiska bestämmelser har också införts i lagen i syfte att öka möjligheterna till markförvärv för dem som bor i glesbygderna eller har för avsikt alt bosätta sig där.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om den skogsvårdslag som nyligen har trätt i kraft och om det utökade statliga stödet till skogsbruket. De är båda uppbyggda på sådant sätt att de särskilt främjar skogsskötseln och sysselsättningen i glesbygderna.

Som framgår av vad jag nu har sagt har ett målmedvetet arbete bedrivits för atl främja utkomstmöjligheterna i glesbygderna och härigenom ge förutsättningar för en befolkningstillväxt där. Detta arbete kommer atl fortsätta.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.

Min fråga var föranledd av en dramatisk händelse i Ramsele i Västernorrlands län, där man mitt i vintern kom för att vräka en jordbrukarfamilj från ett skogsboställe. Det är inte min avsikt att här diskutera de formella och juridiska skälen för vräkningen i Taråberg i Västernorrland. I alla tider har mark- och husägare som regel kunnat anföra juridiska skäl för sina vräkningar. I praktiskt taget alla norrländska byar kan folket berätta om bolagens framfart vid mark- och skogsfångst i början på det här seklet. Det

var då som skogsbolagen kunde komma över skogen för nästan ingenting i vederlag. Alla upptänkliga medel användes av bolagens agenter. När uppköparen vinlertid kom till gården i rissla efter häst medfördes inte sällan brännvinskaggen under fårskinnsfällen, om gårdens folk gillade en fest. Men var folket i gården religiöst sinnat, användes kanske psalmboken eller ibland nymodigheter som vevgrammofonen med andliga sånger på skiva. Allt för att uppköparen skulle få ett kontrakt. I en by i Ångermanland, ej långt från Ramsele, köptes Rotnäsels skog pä 6 000 ha för 1 000 riksdaler och en tunna råg till vardera av de fyra bönder som ägde skogen.

Så blev torpare och småbönder arbetare i bolagsskogen, och vid tredska hade bolaget ofta medel att ta till i höga arrenden och laga utmätning av sista kon vid försummad likvid.

Jag har velat ta med detta i sammanhanget, eftersom sådana händelser lever starkt i folkels minne. Graningeverken är ett bolag vars handel och vandel i denna anda är väl känd ända fram till våra dagar. Det kan många skogsarbetare och småtorpare intyga av egen hårdhänt erfarenhet.

När i dessa sena dagar kronofogden med följe kommer till fjällbostället Taråberg i 30 graders kyla för atl avhysa en barnfamilj som inget annat vill än odla en gammal gård, då måste man förslå alt folket i byarna än en gång upplever bolagsväldets hela massiva tryck. Den meningen görsiggällande att i stället för alt riva och bränna gårdar i en lid då det är svårt med jobb i Norrland och då f. ö. svälten i världen är en brutal verklighet borde man underlätta för de människor som vill hävda brukbar jord all också göra det.

Visserligen har lagstiftningen ändrats genom de riksdagsbeslut som logs bl. a. i fjol, men det har inle lett till några förbättringar.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om dumpningen av radioaktivt avfall i haven

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 10 Om dumpningen av radioaktivt avfall i haven

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara Britta Hammarbackens (c) den 21 februari anmälda fråga, 1979/80:352, och anförde:

Herr talman! Britta Hammarbacken har frågat mig om svenska atomsopor ingår i den till sommaren 1980 planerade dumpningen av radioaktivt avfall i Nordatlanten och om så inte är fallet hur detta avfall hanleras inom landet. Vidare har Britta Hammarbacken frågat vilka åtgärder som planeras inom regeringen för att via internafionella organ hejda ytterligare sådan nedsmutsning av haven.

Beträffande den första frågan vill jag slå fast att något svenskt avfall inle ingår i den planerade dumpningen. Den svenska lagstiftningen förbjuder också alla former av dumpning. Export av avfall i syfte att dumpa del i havet är heller inle tillåten. Vidare får svenska fartyg inte engageras i dumpning. Enligt regeringens uppfattning är dumpning inte någon ur miljösynpunkt

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om dumpningen av radioaktivt avfall i haven

acceptabel form för avfallsbehandling vare sig det gäller radioaktivt avfall eller andra typer av avfall.

I Sverige behandlas denna typ av radioaktivt avfall genom ingjulning i cement eller genom förbränning under strikt kontroll. Avfallet förvaras sedan anfingen i särskilda byggnader på kärnkraftverken eller i anslutning till förbränningsanläggningen vid Studsvik.

När det gäller den andra frågan, om den internationella behandlingen av dessa problem, vill jag framhålla alt regeringen under flera år verkat inom de olika internationella organ som arbetar med dumpningsfrågor för all om möjligt få till stånd ett förbud mot dumpning av olika typer av miljöfarligt avfall.

Regeringen avser även fortsättningsvis alt inom berörda internationella organ aktivt verka för skärpta krav när det gäller dumpning med målsättningen atl denna verksamhet helt skall upphöra.

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svaret på min fråga. När det gäller den första delfrågan var svaret rakt och enkelt, och jag har ingen anledning att kommentera det ytterligare. Jag förutsätter alt regeringen också i fortsättningen bevakar utvecklingen, speciellt när det gäller behandlingen av det lågradioakliva avfallet i Sverige.

Svaret på den andra frågan fordrar faktiskt en kommentar från min sida. Del är ju så alt det är radioekologerna som undersöker de radioaktiva isotopernas vandring i näringskedjan, men jag tycker inte att man behöver vara radioekolog för att reagera när man studerar frågan.

För del första: Vad gäller del egentligen ytterst? I vid bemärkelse gäller det ansvar och internationell solidaritet, och i speciell bemärkelse gäller del anrikningen i näringskedjan. Det är ju så atl ett ämne med låg koncentration i vatten många gånger kan få en mycket högre koncentration genom atl det lagras i alger och i fortsättningen också stegvis via exempelvis plankton, räkor, småfisk och stora fiskar - och så småningom hamnar del hos människan. Det här resonemanget gäller också radioaktiva isotoper. Frågan gäller alltså ytterst människan och hennes villkor för framtiden - då tänker jag inte enbart på atl vi utgör sista ledet i näringskedjan.

För del andra: Vad är del som har hänt? Ja, jag vet atl dumpningen har skett under de senaste 30 åren. Det rör sig mest om sopor och avfall med låg radioaktivitet men troligen också med inblandning av högaktivt avfall, bl. a. plutonium. Bara sedan år 1967, då man fann del nödvändigt att bilda ett kontrollorgan, har det dumpats 60 000 ton i Atlanten - ironiskt nog under övervakning av det här kontrollorganet. I somras dumpades 5 655 lon i Nordostatlanlen, och i sommar planeras 5 800 ton att singlas ner på 4 500 meters djup. Del är en förvaringsplats som ingen kan överblicka. Del är den gamla filosofin som gäller här: Borta ur öga, borta ur sinn.

Vi vet alt havet är ett ständigt rörligt element med sina strömmar och sina egna hemlighetsfulla vägar, och vi vet också alt det inle innehåller några särskilda fack eller avskärmade soprum. Vi vet att havet är en stor resurs, och

även om denna resurs än så länge är rätt litet utnyttjad kommer den troligen atl få mycket stor betydelse i framliden. Vi har anledning alt vara rädda om havet - det är allas vårt ansvar och allas vår resurs. Eftersom min talefid nu är slul ber jag atl få återkomma.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Vi är naturligtvis överens om del förkastliga i att dumpa radioaktivt och annat miljöfarligt avfall i havet. Men enligt den s. k. Londonkonventionen är dumpning av högakfivl avfall förbjuden, medan dumpning av medel- och lågaktivt avfall fordrar ett tillstånd av nationell myndighet i varje särskilt fall. Vid konventionens fillkomst och alltsedan dess ikraftträdande 1975 har de svenska delegationerna strävat efter all få fill stånd successivt strängare bestämmelser och gränsvärden för vad som får dumpas. Målsättningen är naturligtvis att vi skall få ett förbud mot dumpning av sådant avfall, och det är också skälet till alt Sverige deltar i det här internationella arbetet, trots atl svenskt avfall inte får dumpas. Men vi tror alt vi genom alt delta i detta internationella arbete kan påverka utvecklingen. Det är emellertid bara atl konstatera alt hitfilldags har vi inte lyckats.

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet med anledning av en artikel i Miljöaktuelll nr 2 1980. Jag antar atl statsrådet känner till den artikeln. Det var just de internationella överenskommelserna som avsågs där, och det står:

"Dumparländernas gamla 5-årsavtal gick ut redan förra året. De fick inget nytt fem-årsavlal eftersom de då inte ens uppfyllt minikraven." Sedan heter det i artikeln att man fick ett ettårigt avtal och all del är detta som nu gått ut och förlängts med ytterligare ett femårsavlal.

Min fråga är: Vad ar anledningen till, förutom atl man hoppas påverka utvecklingen, att man gick med på ett femårsavlal, trots atl man alltså enligt tidigare konstateranden inle ens uppfyllt minimikraven? Det är där den internafionella solidariteten kommer in och det internationella ansvaret, som också är Sveriges ansvar.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Det är bara all konstalera atl Sverige är ett litet land i det internafionella samarbetet, och vi har inga möjligheter alt tvinga andra länder atl avslå från dumpning. Vad vi har att göra är all försöka få dem att förslå att vi måste hitta andra metoder för att förstöra avfallet, och vi kan inte göra mer än alt energiskt arbeta i dessa internationella sammanhang. Det försäkrar jag att den här regeringen och föregående regeringar har gjort.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om dumpningen av radioaktivt avfall i haven

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om sanering av radioaktivt nedsmittade områden, m. m.

BRITTA HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Jag är tacksam för klarläggandet från statsrådets sida och är glad över atl kunna konstatera atl vi har gemensamma målsättningar och gemensamt ansvar för framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 11 Om sanering av radioaktivt nedsmittade områden, m. m.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för all i eft sammanhang besvara dels Stina Anderssons (c) den 28 februari anmälda fråga, 1979/80:359, till statsrådet Carl Axel Petri, dels Ingvar Carlssons (s) den 10 mars anmälda fråga, 1979/80:364, och anförde:

Herr talman! Stina Andersson har frågat statsrådet Carl Axel Petri om han är beredd att ta initiafiv fill forskning om hur radioakfivl nedsmittade områden efter en kärnkraftsolycka skall kunna saneras. Frågan har överlämnats fill mig för besvarande.

Ingvar Carlsson har med anledning av att osäkerhet råder om effekterna av en s. k. ångexplosion frågat vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för atl såväl remissinstanserna som regeringen skall få ett korrekt beslutsunderlag.

Del problem som tas upp i Stina Anderssons fråga behandlas i den rapport Effektivare beredskap som statens slrålskyddsinstitul lade fram i december 1979. Rapporten är f. n. föremål för remissbehandling. Regeringen kommer därefter all la ställning till förslagen i rapporten.

Också Ingvar Carlssons fråga berör strålskyddsinstilulets rapport. Ingvar Carlsson uppger atl vetenskapsmän har visat att en ångexplosion inte kan få de allvarliga konskvenser som institutet utgått från i sin rapport. Enligt vad jag erfarit är detta emellertid en fråga där betydande osäkerhet fortfarande rader. När remissbehandlingen avslutals får ställning tas till om det underlag som då föreligger är tillräckligt för att beslut skall kunna fallas eller om kompletterande utredningar behövs när del gäller vissa frågor.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Det var ett kort svar, men jag har viss förståelse för atl jordbruksministern hänvisar till att han vill invänta remissvaren och statens strålskydds-instituts rapport Effektivare beredskap, innan han svarar på min ställda fråga.

De beskrivningar som i den nämnda rapporten görs beträffande skador på husdjur och livsmedelsproduktion tycker jag är skrämmande. Visserligen hör man ibland ordet skrämselpropaganda nämnas i kommentarer till rapporten, men del är en verklighet som beskrivs.

Enligt rapporten blir de viktigaste skadeverkningarna vid en stor reaktorolycka bl. a. akulaskador på djuren till följd av strålningen, indirekta

skador genom svårigheter atl sköta djuren i områden med kraftig markbeläggning, förorening - i första hand med jod-131 - av mjölk i mycket stora områden, markbeläggning så att vistelse inom vissa jordbruksområden måste begränsas, tillfällig ytförorening av frukt och grönsaker, långvarig förorening av marken så alt foderväxter, spannmål och vegetabilier blir radioaktivt förorenade med framför allt cesium-137 samt förorening av fisk.

Man kan fråga sig vad befolkningen inom dessa områden skall äta. I en eventuell verklig katastrofsituation kan möjligheten att överleva helt bero på hur produktionen av mat kan säkras.

I närområdet kommer effekter atl uppträda i form av skador på djur, och det kommer att ske på ungefär samma avstånd från olycksplatsen som kan innebära fara för akuta strålskador på människor. Särskilt jodföroreningen av mjölk kan beröra områden på myckel stora avstånd från olycksplatsen. Jag skall inte närmare gå in på de skador som redovisas i rapporten, men vi kan konstatera att skadorna på mark, husdjur och vilda djur skulle bli betydande. Och stora arealer riskerar bli oanvändbara för livsmedelsproduktion. Vad görs i en sådan situation? Vilka saneringsåtgärder behövs i dylika fall, och vilken saneringsberedskap finns? Jag tror atl bl. a. många jordbrukare känner sig oroliga inför de i rapporten skisserade förhållandena. Jag vill därför gärna höra jordbruksministerns svar på mina senaste frågor.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om saneritig av radioaktivt nedsmittade områden, m. m.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Strålskyddsinsfitutets rapport Effektivare beredskap är f. n. föremål för remissbehandling. I rapporten beskrivs den s. k. värsta tänkbara olyckan. Den skulle orsakas av en ångexplosion i reaktorlanken. Jag ber att få tacka statsrådet för det svar som jag med anledning av min fråga om denna rapport har fått.

I kommuner och länsstyrelser diskuteras just nu vilka beredskapsålgärder som med anledning av rapporten behöver vidtas. Samtidigt har forskningsresultat i bl. a. Västtyskland och USA visat att en ångexplosion inte kan få den styrka atl reaktortanken och reaktorinneslutningen skulle brista.

Är dessa nya uppgifter riktiga, skulle de allvarligaste följderna av en kärnkraftsolycka vilka man hittills räknat med inte behöva bli verklighet. Vare sig vi vill använda kärnkraften i 10 eller 25 år vore delta myckel glädjande. Dessutom skulle det kanske stilla den oro Stina Andersson gav uttryck åt nyss.

Det är därför vikfigt all inte minst berörda kommuner och länsstyrelser samt regeringen får fullständig information och kunskap om de nya forskningsresultaten, som ju faktiskt bygger på experimentella undersökningar. Jag vill därför fråga jordbruksminister Dahlgren om regeringen är beredd att tillsälta en arbetsgrupp med våra bästa tekniker och forskare på ångteknik, någon skicklig melallurg samt fysiker. En sådan arbetsgrupp skulle ha till uppgift att utvärdera de senaste internationella forskningsresultaten och eventuellt göra egna kompletterande undersökningar. Utredningens material och slutsatser skulle sedan ställas till remissinstansernas,

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om sanering av radioaktivt nedsmittade områden, m. m.

regeringens och riksdagens förfogande. Delta bör givetvis ske innan dessa instanser tar ställning till lämpliga åtgärder.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Stina Andersson frågar vad man gör när del gäller åtgärder för att sanera markområden som blivit belagda med radioaktivitet. Svaret är naturligtvis att det i dag inte tycks finnas några praktiskt användbara metoder för atl sanera stora områden som blivit kraftigt radioakliva. Två tänkbara metoder nämns i strålskyddsinstitutets rapport, nämligen plöjning, om radioaktiviteten är låg eller måttlig, och borlforsling av jordlagret, om radioakfiviteten är hög. Allt detta kan naturligtvis gå för sig på åkermark. Hur man gör med skogsmark är för mig ganska oförklarligt. Det leder mig till den uppfattningen atl ytterligare forskningsinsatser är angelägna. Bristen på saneringsmetoder och forskningsresurser framhålls också i några av remisssvaren som redan har kommit in, exempelvis från lanlbruksstyrelsen och lantbruksuniversitetet.

Får jag sedan säga till Ingvar Carlsson atl när det gäller den allvarligaste olyckstypen som institutet har använt för all beskriva konsekvenser och beredskapsbehov så utgår man från alt en ångexplosion inträffar som allvarligt skadar reaktorinneslutningen. Jag förstår att det är denna typ av explosion som Ingvar Carlsson åsyftar i sin fråga. Den debatt som nu pågår visar att stor osäkerhet fortfarande råder när del gäller hur man skall beskriva sannolikheten för sådana mycket stora olyckor. Men enligt min mening förändrar det inte på något sätt det remissförfarande som nu är i gång. Även om man efter något år skulle komma fram till atl denna typ av olyckor inte kan inträffa, så kan ändå så stora olyckor inträffa som motiverar all man skaffar sig en bättre beredskap.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka för det kompletterande svaret från jordbruksministern. Jag fick egentligen svaret alt vi i dag inle kan vidta några praktiska åtgärder för alt sanera jordbruksmarken, förutom de två tänkbara metoder som beskrivs i rapporten. Men då är del ytterst angeläget att vi satsar pä forskningen. Av jordbruksministerns svar kunde jag inle utläsa hur jordbruksministern ser på en satsning på sådan här forskning, något som jag tycker är väldigt viktigt och angeläget. Jag har den uppfattningen atl forskningen rörande mark och jord bör startas så snart som möjligt, och den forskningen kunde då leda till en organisation för beredskap när del gäller i första hand marksanering. I vilken utsträckning är då jordbruksministern beredd alt satsa på forskning på delta angelägna område?

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Läget är ju det, all den riskbild som länsstyrelser och kommuner nu arbetar med har varit känd sedan 1974 utan atl åtgärder vidtagits. I slutet av 1979 forceras arbetet oerhört, och remissförfarandet råkar komma i slutskedet av förberedelserna inför folkomröstningen.

Del har spekulerats i all jordbruksministern skulle ha försökt lägga upp arbetet så att det skulle passa in i linje 3:s skrämselpropaganda före folkomröstningen. Jag tror inte all Anders Dahlgren, som jag har lärt känna från en helt annan sida, spelar med en så viktig fråga på del sättet. Men då är del desto vikfigare atl la borl varje misstanke om någonting sådant och att jordbruksministern medverkar till all kommunerna och länsstyrelserna verkligen får del av de senaste forskningsresultaten, så atl man arbetar och planerar utifrån verkliga risker- del är klart all det finns sådana när del gäller kärnkraften.

Vi är väl ändå överens om att kommunerna och länsstyrelserna skall planera för olyckor som åtminstone teoretiskt kan inträffa. I annat fall skulle de ju inle handskas med säkerhetsfrågorna på ett rikligt och ansvarsfullt sätt. Del har ju nu bland världens främsta forskare kommit fram uppgifter om all en viss typ av olycka, som kan kallas den värsta tänkbara olyckan, inle kan inträffa. Om detta är rikfigt är det väldigt viktigt att vi utgår från der också på kommunal, decentraliserad nivå och att vi inriktar oss på vad som kan inträffa. Det var därför jag ställde frågan: Vill jordbruksministern se fill all de lokala instanserna får del av detta innan de lägger fast sina ståndpunkter?

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om sanering av radioaktivt nedsmittade områden, m. m.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill erinra Ingvar Carlsson om all remisstiden för strålskyddsinstitutets rapport snart är utgången. Den utgår nämligen den 1 april. Många remisser har redan inkommit. Atl nu avbryta remissarbetet och påverka det genom att tillsätta en arbetsgrupp som skulle utreda en enskild fråga, om vilken forskarna inte är eniga, finner jag inte meningsfullt. Regeringen får göra sin bedömning när remisstiden har gått ut och remisserna har inlämnats, och då är det myckel möjligt att del kan resultera i att en arbetsgrupp tillsätts.

Jag vill emellerfid erinra om atl kärnkraffinspektionens yttrande icke var enhälligt. Man har ifrågasatt om den här uppgiften, som Ingvar Carlsson försöker göra till en stor och sensationell sådan, egentligen var ny. Jag hävdar att den inte var det. Jag vill inte pådyvla Ingvar Carlsson någon särskild reaktion, men reaktionen på den här uppgiften kan synas vara typisk för dem som försvarar kärnkraften. Reaktionen kan i varje fall inte tolkas på annat sätt än att Ingvar Carlsson ansluter sig till dem som vill att riskerna med kärnkraften skall tystas ner. Men sä kan det vä) ändå inle förhålla sig?

INGVAR CARLSSON (s);

Herr talman! Jag tror inte atl jordbruksministern på en enda rad i min fråga eller av något som jag anfört här i debatten kan utläsa atl jag vill undandra allmänheten några uppgifter. Jag säger tvärtom att jag vill atl allmänheten, kommunerna och länsstyrelserna skall få del av forskningsresultaten.

Inle någon framstående forskare har förnekat riktigheten av de senaste påståendena. Men jag tycker, Anders Dahlgren, atl vi i stället för atl gräla om rikligheten av dessa påståenden skall tillsätta en arbetsgrupp där Sveriges

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om ett kondemneringssystem för skrotning av äldre fiskefartyg

främsta forskare får göra sin bedömning. Del är vad jag har begärt - inle all Anders Dahlgren och jag skall göra någon bedömning, för det klarar varken Anders Dahlgren eller jag.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Det sista ber jag atl få instämma i.

När det gäller den första delen av Ingvar Carlssons yttrande erinrar jag om att kärnkraftinspektionen i sitt remissvar uttalat att vi möjligtvis om något år kan få svar på frågan om del förhåller sig så som exempelvis professor Becker har sagt. Mot den bakgrunden är det föga meningsfullt alt i det här ögonblicket tillsätta en arbetsgrupp. Men jag försäkrar Ingvar Carlsson all vad på mig ankommer skall kärnkraftens risker varken överdrivas eller underskallas. Det är sanningen vi skall ha fram, så långt det nu är möjligt alt nå fram till den, när osäkerheten tycks vara så stor.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 12 Om ett kondemneringssystem för skrotning av äldre fiskefartyg

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara Jens Erikssons (m) den 14 februari anmälda interpellation, 1979/80:144, och anförde:

Herr talman! Jens Eriksson har frågat mig om och när jag avser alt införa ett kondemneringssystem för fiskefartyg i Sverige i enlighet med framlagt förslag från fiskeristyrelsen,

Fiskeristyrelsen överlämnade i juni 1979 ett förslag om nya regler för statligt stöd till fiskets rationalisering. Förslaget rör huvudsakligen fiskeflottans förnyelse och innehåller bl. a. bestämmelser om bidrag vid skrotning av äldre fartyg, s. k. kondemneringsbidrag.

De myndigheter som yttrat sig vid remissbehandlingen av förslaget ställer sig tveksamma eller avvisande till införande av ett kondemneringsbidrag. Sveriges fiskares riksförbund är dock positivt till förslaget. Remissmyndigheterna har bl. a. menat att konsekvenserna av systemet måste klarläggas ytterligare.

Jag vill påminna om att frågan om förnyelse av fiskeflottan fanns med i riksdagens beslut om en ny fiskepolitik för mindre än två år sedan. Ralionaliseringsstödel till fisket är nu i hög grad inriktat på åtgärder som förbättrar effekfiviteten hos de äldre fiskefartygen. Delta kan ske bl. a. genom atl fartygen förses med starkare motorer och arbelsbesparande eller effektivare utrustning. I den proposition som låg till grund för riksdagsbeslutet fäste jag särskild vikt vid utvecklingen av nya typer av fiskefartyg, som på längre sikt kan ersätta föråldrade, medelstora irätrålare. Regeringen gav i samband därmed fiskeristyrelsen i uppdrag alt i samarbete med bl. a. styrelsen för teknisk utveckling och Sveriges fiskares riksförbund närmare

utreda förutsättningarna för utveckling av nya fartygstyper.

Mot bakgrund av remissinstansernas kritik mot att införa ett kondemneringsbidrag och i avvaktan på fiskerislyrelseris utredning om utveckling av nya fartygstyper är jag inle beredd ätt nu la ställning till om ett system med kondemneringsbidrag skall införas eller inte.

JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret, även om del var negativt.

Olaliga är de framställningar fisket under åren gjort för alt få möjlighet atl skrota de gamla och sämsta fartygen och ersätta dessa med nya och därigenom öka effektiviteten och förbättra arbetsförhållandena ombord. Särskilt i lågkonjunkturer har detta varit angelägel. I de kriser som vi har upplevt har vi alltid stått där med del sämsta båtmaterialel när krisen varit över. De bästa och modernaste bålarna har då som regel hört hemma i något av våra grannländer, sålda dit till låga priser. Där har man sedan lång tid tillbaka haft ett kondemneringssystem. Ett sådant möjliggör ju även att man vid överkapacitet eller ersällningsproblem minskar fiskeflottan genom kondemnering av båtar samtidigt som nyanskaffning bromsas.

Jagvillpekapåalt just deltat, n. pågår både i Danmark och i Norge, vilka länder har ett starkt behov av atl skära ned sina fiskeflottor. I Sverige har vi inte längre plats för någon utökning av fångslkapacitelen. Vi har en överkapacitet inom sill- och strömmingsfisket på 20-25 %. Vi har litet utrymme kvar inom torskfisket på sydkusten, men där finns del tyvärr avsättningssvårigheter, trots att vi har en stor import av torskfilé. Den underliga situafionen råder all vi i dag kan sälja torsken hel fill Danmark och köpa den tillbaka som filéer.

Den arbetsgrupp som arbetat med framtagande av nya båtlyper har hunnit långt i sitt arbete. Ett 90 fots och ett 65 fots fiskefartyg har tagits fram och ligger klara i ritning. Sakkunskap och teknik har samarbetat för atl få fram verkligt funktionsdugliga båtar, som kan byggas i serier.

Några ytterligare bålar kan enligt min uppfattning inte tillföras vår flotta i dag med mindre än atl äldre fartyg las ur produktionen. Och visst behöver en del av flottan slås ut. Över 80 % av fiskfiskeflottan - ca 160 bålar - och räkfloltan på västkusten byggdes före 1950. Med fiskfiskeflotlan menar jag den flotta som fiskar vilfisk. I fiskarkretsar skiljer vi pä fisk, sill och makrill. Över 80 % av fiskeflottan på syd- och ostkusten är lika gammal. Den enda kategori som har en acceptabel ålder är västkustens sillfiskeflolta.

Jordbruksministern säger i sitt svar atl ralionaliseringsslödet till fisket nu i hög grad är "inriktat på åtgärder som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen. Delta kan ske bl. a. genom att fartygen förses med starkare motorer och arbelsbesparande eller effektivare utrustning." Denna form av rationalisering har pågått och pågår.

Den ca en tredjedel, 160 bålar, som är mer än 40 år borde egentligen inte bli föremål för denna form av rationalisering. Ofta är konditionen sådan att båten inle tål starkare motorer, ulan blir i stället för en effektivare och bättre

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om ett kondemneringssystem för skrotning av äldre fiskefartyg

6 Riksdagens protokoll 1979/80:98-99

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om ett kondemneringssystem för skrotning av äldre fiskefartyg

arbetsplats en fara för fiskaren ombord, då den inle håller för mera molorkrafl. Fiskerikommittén säger också all denna del av flottan bör ersättas av bättre fartyg före 1990. Förslaget är alltså alt den tas ur produktionen under en tioårsperiod, och även om inte jordbruksministern i propositionen 1977/78:112 direkt uttalade sig för detta förslag, finns inle heller, såvitt jag har kunnat finna, något som talar emot.

Dessa äldre fartyg kommer dessutom inte alt bli bra arbetsplatser. De risker som alllid följer med yrket blir större i äldre fartyg där rost och röta salt sina spår. Vid gång i is och vid dåligt väder blir risken för liv och egendom flerdubbelt större. Ett dåligt fartyg frestar både hälsa och nerver mer än om bålen är i god kondition.

Jordbruksministern säger i sitt svar alt de myndigheter som remissbehand-lal förslaget ställt sig tveksamma eller avvisande till ett kondemneringsbidrag. Jag har läst remissvaret från statens jordbruksnämnd och har som ledamot av nämnden deltagit i beslutet angående skrivelsen. Jag beklagar atl jag ej reserverat mig - jag frestas att säga som vanligt. Visst är den negativ, men del är min förhoppning alt inte detta skall bli avgörande och förhindra en utveckling inom fisket som vi har sett fram emot men aldrig lyckats förverkliga under någon socialdemokratisk jordbruksminister - trots olaliga framställningar. Jag vill också peka på den tyngd och den sakkunskap som ligger bakom fiskeristyrelsens framställning. Jordbruksnämndens kunskaper angående fiskets arbetssituation, fångstkapacitel och båtar över huvud taget är starkt begränsade. Alltför stor vikt bör därför inle fästas vid denna typ av remissvar. Fiskeristyrelsens kunskaper om fisket, dess situation och fångst-kapacitet i förhållande till fångslkvoler och fiskets utveckling bör enligt min mening vara vägledande för fiskels rationalisering.

Även de övriga remissinstanser som ställt sig kritiska till införande av kondemneringsbidrag - riksrevisionsverkel och lanlbruksstyrelsen - saknar enligt min bedömning den ingående kännedom om fiskels speciella förhållanden som krävs. Del är att djupt beklaga om det är denna bakgrund som gjort att jordbruksministern är tveksam att införa en åtgärd som vi anser nödvändig.

På en punkt har fisket emellertid fått besked. Det är inte fråga om när kondemneringsbidrag kommer att införas utan om det över huvud taget kommer all införas. Vi förväntar atl så sker och alt det sker snart.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Får jag säga till Jens Eriksson alt anledningen till atl jag i dag är negaliv till atl införa stödet omedelbart är atl förutsättningarna, tillämpningen och konsekvenserna när det gäller ett sådant bidrag måste ytterligare klarläggas.

Del är exempelvis angelägel att få en beskrivning av de kondemneringssystem som tillämpas i våra konkurrentländer. I Norge och Danmark t. ex. har nedgången i fisket varit så stor all man där lämnar kondemneringsbidrag för atl reducera flottan. Fiskeristyrelsens förslag tar däremot sikte på en förnyelse av den svenska flskeflollan, och i motsats till vad som gäller i andra

länder torde del föreslagna programmet med kondemneringsbidrag och Nr 99

nybyggnation medföra en ytterligare ökning av fiskets totala fångstkapacitel, Tisdaeen den

vilket naturligtvis i nuvarande läge kan ifrågasättas. mars 1980

Jag har så sent som i dag diskuterat den här frågan med chefen för

fiskeristyrelsen, och jag har försäkrat mig om atl man nu arbetar vidare med q inrättande
den. Jag har då särskilt tryckt på behovet av ett säkrare underlagsmaterial högstadium

och en ytterligare belysning av olika konsekvenser av det här förslaget. inom srundskolan

i Saxnäs JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Vi begär inte en utökning av fångslkapacitelen. Vi begär en förbättring av fiskarnas arbetsplatser och möjligheter atl bedriva sitt fiske.

Jag vill också erinra om att de kondemneringssystem som finns i exempelvis Norge och Danmark nu används för all reducera flottan - men de har tidigare, så länge de har funnits, använts för rationalisering av fiskeflottan. Jag tycker dock atl jordbruksministerns senaste inlägg är betydligt mer positivt än del första.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 13 Om inrättande av högstadium inom grundskolan i Saxnäs

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för aft besvara Georg Anderssons (s) den 21 februari anmälda fråga, 1979/80:341, och anförde:

Herr talman! Georg Andersson har frågat mig om regeringen är beredd all ställa erforderliga medel till förfogande för alt högstadium skall kunna inrättas i Saxnäs.

Ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet. Skolstyrelsen i Vilhelmina har för drygt en månad sedan inkommit med kompletterande uppgifter i ärendet. Regeringen kommer under våren atl fatta beslut i frågan.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Svaret var kort och föga upplysande. Det gav så litet alt det är en aning svårt att ens lacka för del. Men del var ju vänligt av Britt Mogård alt komma hit och tala om atl ärendet bereds i departementet.

Jag tycker atl byråkratins kvarnar mal långsamt hos Britt Mogård. Framställningen gjordes från Vilhelmina i maj 1978. Länsskolnämnden fillslyrkte i april 1979, och SÖ tillstyrkte i augusti 1979. Vid en uppvaktning i december 1979 lär Britt Mogård ha uttalat sig välvilligt, och hon skulle efter kontakter med övriga berörda departement lämna besked. Men det dröjer.

Regeringens brist på meriter på det här området är litet oroande. I
statsrådsberedningens proposifionsförleckning från januari 1979 anmäldes
atl en proposition om flexiblare skolplanering skulle avlämnas i slutet av
mars 1979. Det blev nu inle något av detta. Sedan kom det ett storsfilat 83

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om inrättande av högstadium inom grundskolan i Saxnäs

pressmeddelande i valrörelsen, där det talades om färre elever i de största skolorna, tvåparallelliga högstadieskolor, små glesbygdsskolor och annat. "Detta är huvudpunkterna i den förslagspromemoria - - - som en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet lägger fram inom kort", hette det då. Något sådant förslag har inte offenfliggjorts.

Jag tolkar delta så att Britt Mogård har lagt locket på i en fråga som för glesbygden är myckel väsentlig. Del inger oro också i det konkreta fallet, beträffande framställningen om glesbygdshögsladium i Saxnäs. Det finns starka skäl för atl åstadkomma en sådan lösning av skolproblemen i denna glesbygdskommun. Jag skall gärna återkomma och redovisa de skälen. De är f. ö. redovisade i den framställning som är lämnad till departementet.

Nu skall alltså besked komma under våren. Jag hoppas då alt del beskedet verkligen kommer, så atl del inte går som för övriga löften om besked i hithörande frågor. Och naturligtvis hoppas jag att beskedet blir positivt.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag är väl införstådd med skälen till Vilhelminas anhållan om atl få inrätta ett högstadium i Saxnäs, och jag är välvilligt inställd till defta.

Den arbetsgrupp som Georg Andersson hänsyftar på har tillsalts på mitt initiativ. Del har dock tyvärr visat sig att frågorna är mer komplicerade än man hade vänlat sig. Jag kan försäkra Georg Andersson atl jag försöker atl skynda på arbetet så mycket som del är möjligt just för all fä till stånd en flexiblare skolplanering än vad vi har f. n. Vi har ju inte möjligheter att tillmötesgå de skiftande intressen som finns i vårt land.

Del är alltså fortfarande min avsikt att bringa den här frågan till en lycklig lösning.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag är tacksam om Britt Mogård vill skynda på det här ärendet mer än vad som skett tidigare.

Delta är inte bara en administrativ fråga. Jag kan förstå atl del kan resas invändningar, men här gäller det atl hitta en undantagslösning. Förhållandena är nämligen så speciella, och samhället har tagit på sig skyldigheter i del här området. Här har ett samhälle etablerats genom alt gruvdrift tagils upp i Stekenjokk - del är detta som är utgångspunkten. Den verksamheten tillför naturligtvis landet viktiga resurser, men människorna i området där verksamheten bedrivs måste ju också få leva i en samhällsbildning som så långt möjligt är likvärdig med övriga delar av landet.

Problemet är alt kommunen inte orkar med de stora kostnader del gäller för den här relativt begränsade elevgruppen, och där måste samhället i sin helhet ta sitt ansvar.

Jag upplever inte atl detta är ett speciellt administrativt problem, utan menar att del framför allt är ett ekonomiskt problem. Och där gäller det all regeringen visar god vilja och tar fram de pengar som erfordras för atl ge eleverna möjligheter till högsladieutbildning i Saxnäs.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag har betraktat Saxnäs som ett undantag och alltså sökt en undantagslösning. Del var Georg Andersson som vidgade frågan och försökte angripa mig med påstående om långsamhel när det gäller en mer allmän förändring av skolplaneringen. Jag ansåg det vara min skyldighet atl svara på det angreppet.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det var naturligt all ta in det vidgade perspektivet i det här sammanhanget, eftersom man kan konstatera att de allmänna och storstilade vallöftena när del gäller åtgärder i övrigt för atl underlätta etableringen av glesbygdsskolor och mindre skolenheter inte har uppfyllts. Därför kunde man befara atl inte heller ett sådant litet samhälle som delta, långt uppe i norr, skulle ägnas stor uppmärksamhet. Det ges väl i Saxnäs inte många röster ät moderaterna. F. ö. vet jag inle om del alls finns några moderater där.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag tycker nog atl man kunde kräva en något större blygsamhet från Georg Andersson i hans angrepp, för det är faktiskt den stelbenta socialdemokratiska skolplaneringen som jag försöker förändra till större flexibilitet.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om lärarutbildningen i Örebro

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 14 Om lärarutbildningen i Örebro

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för all besvara Ann-Cahtrine Haglimds (m) den 28 februari anmälda fråga, 1979/80:357, och anförde:

Herr talman! Ann-Cathrine Haglund har frågat mig vilka åtgärder jag avser atl vidta för att tillgodose behovet av lärarutbildning i Örebro.

Behovet av lärarutbildning är väl fillgodosetl i Örebro. Av årets budgetproposition framgår att Örebro vid sidan av de stora universitetsorterna är en av de bäst tillgodosedda högskoleorterna vad gäller lärarutbildning. Utbildning avses under läsaret 1980/81 ske vid frilidspedagoglinje, förskollärarlinje, gymnastiklärarlinje - och inom denna såväl ettämnes- som tvåämnesutbildning-, musiklärarlinje samt ämnesleoretisk utbildning inom ämneslärarlinjerna.

Jag har i budgetpropositionen föreslagit all vissa ämneslärarutbildningar anordnas temporärt för dem som saknar föreskriven utbildning och som tjänstgjort länge som lärare. De medel som avsatts för utbildningarna i fråga fördelas av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), efter förslag från regionstyrelserna, till berörda högskoleenheter.

UHÄ har den 24 januari 1980 fått i uppdrag atl undersöka vilka särskilda utbildningsåtgärder som bör vidtas för andra lärare än ämneslärare som

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om lärarutbildningen i Örebro

tjänstgjort länge inom skolväsendet men som saknar föreskriven utbildning. I uppdraget ingår att beakta den regionala variationen i efterfrågan på lärare av olika kategorier. Först när detta uppdrag blivit utfört är det möjligt atl säga om Örebro är en ort som kan komma i fråga för utvidgade utbildningsinsatser för obehöriga lärare.

När del gälld' frågan om var den avslutande praktisk-pedagogiska utbildningen för blivande ämneslärare och lärare i gymnastik och annat ämne skall förläggas, kan denna lösas på olika sätt inom ramen för tillgängliga medel. Universitetet i Uppsala och högskolan i Örebro bör själva kunna finna en lösning som inte bara är tillfredsställande ur ekonomisk och administrativ synvinkel utan också innebär goda förutsättningar för de studerande atl avsluta sina studier.

Slutligen vill jag framhålla atl det vore oklokt att nu la ställning till en etablering av nya lärarutbildningslinjer i Örebro. 1974 års lärarutbildnings-utrednings förslag bereds f. n. i regeringskansliet, och i samband med all proposition i denna fråga läggs fram kommer en samlad bild av hela lärarutbildningssektorn att presenteras.

ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

Även om viss lärarutbildning sker i Örebro, är dock behovet av lärarutbildning vid högskolan stort, dels på grund av den stora bristen på behöriga lärare i hela Örebroregionen, dels på grund av att det vid högskolan pågår ämnesleorefisk utbildning av gymnastiklärare med ytterligare ett ämne och av övriga ämneslärare.

150 studerande finns f. n. i försöksutbildningen av gymnastiklärare med ytterligare ett ämne. Den första gruppen får sin grundutbildning klar i och med innevarande vårtermin. Det praktiska lärarutbildningsårel återstår. Del uppstår stora olägenheter för de studerande om de ej får fullgöra den praktisk-pedagogiska avslutande utbildningen i Örebro utan måste göra delta i Uppsala. Högskolan i Örebro har goda förutsättningar alt genomföra den praktisk-pedagogiska utbildningen.

Samma svårigheter uppstår för lärarkandidaterna i den traditionella ämneslärarutbildningen. Det fjärde året utgörs av den praktisk-pedagogiska utbildningen som fullgörs i Uppsala. Högskolan i Örebro har goda möjligheter atl ordna sådan utbildning i nära samverkan med gymnasliklä-rarnas praktisk-pedagogiska utbildning.

Det råder stor brist på behöriga lärare i hela Örebroregionen -ämneslärare, vårdlärare och speciallärare såväl inom specialskolorna som på grundskolans olika stadier och inom särskolan. Enligt beräkningar från länsskolnämnden i Örebro ligger andelen icke utbildade lärare betydligt över genomsnittet för landet.

En riktad lärarutbildning i halvfart är ytterst angelägen. Högskolan är beredd att svara för en sådan utbildning om resurser ställs till förfogande. Goda förutsättningar finns också atl skaffa såväl lämpliga lärare för denna utbildning som lokaler.

Bristen på specialutbildade lärare är myckel besvärande, i synnerhet inom den gymnasiala utbildningen för hörselskadade. Läsåret 1978/79 hade endast 34 av totalt 135 lärare inom området specialutbildning. Ett stort antal klasslärare inom regionen tjänstgör på tjänster som speciallärare ulan alt ha behörig utbildning. I Örebro finns en omfattande specialskoleundervisning: för döva, för hörselskadade och för synskadade.

Speciallärarulbildning i Örebro är myckel angelägen. Inom Örebro kommun har man också diskuterat möjligheterna alt organisera en riktad speciallärarutbildning i halvfart för just denna lärargrupp, och förutsättningarna för delta bedöms som gynnsamma.

De som utbildas inom en region har en tendens alt stanna kvar. Många är också bundna till regionen redan innan de påbörjar studierna. Lärarutbildning vid högskolan i Örebro är därför myckel viktig för Örebroregionen. Den skulle också innebära en stimulans och förstärkning av högskolan, där vissa ämnen inom den naturvetenskapliga sektorn har brist på studerande. Del fjärde året i Örebro skulle sannolikt locka fler studerande all påbörja sina studier i Örebro, eftersom de då kan fullgöra hela sin utbildning där.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! När det gäller den praktisk-pedagogiska utbildningen måste man ta hänsyn till om del är möjligt alt skapa undervisningsgrupper av sådan storlek som från kostnadssynpunkt är försvarbar. Det förhåller sig så att lärarkandidaterna i Örebro är splittrade på så många ämnen all det endast i mycket liten utsträckning går alt skapa sådana försvarbara grupper. Därför var mitt svar att ett samarbete mellan universitetet i Uppsala och högskolan i Örebro bör etableras, så alt man i mån av möjlighet lar hänsyn till berättigade intressen från Örebro.

Vad beträffar bristen på lärare för döva och hörselskadade för den gymnasiala utbildningen torde Ann-Cathrine Haglund vara felunderrältad. Det är brist på speciallärare i Örebroregionen, men inle brist på dessa lärare.

Dövlärare för gymnasiet utbildas vid speciallärarlinjen i Stockholm. Där är antagningen flexibel; uppslår det en brist, kan man inom nuvarande ramar ändra antagningen så alt fler utbildas just för del gymnasiala stadiet.

Det är faktiskt mindre lämpligt att splittra speciallärarutbildningen så alt viss del - t. ex. dövlärarulbildningen - förläggs till annan ort. Speciallärarutbildningarna bör integreras med varandra. Dövlärarulbildningen måste ske i Stockholm, eftersom utbildningen måste ha närhet till medicinska, sociala och tekniska laboratorier. Utbildningen är också i hög grad beroende av de fonetiska och lingvistiska institutionerna vid universitetet i Stockholm, där det bedrivs viss forskning rörande språkinlärning för döva.

Jag vidhåller alltså mitt ursprungliga svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Om lärarutbildningen i Örebro

Nr 99_________ § 15 Föredrogs och hänvisades
Tisdagen den___ Propositionerna
11 mars 1980__ 1979/80:70 och 86 till skatteutskottet
_____________ 1979/80:88 till näringsuiskoltet

1979/80:89 till trafikutskottet

1979/80:90 till finansutskottet

1979/80:91 till jordbruksutskottet

1979/80:98 till arbetsmarknadsutskottet

1979/80:99 till socialförsäkringsutskoltet

1979/80:104 till utbildningsutskottet

1979/80:116 bil. 2 till utbildningsutskottet i övrigt till socialutskottet

§ 16 Föredrogs och hänvisades

Redogörelserna

1979/80:12 till finansutskottet

1979/80:14 till utbildningsutskottet

§ 17 Föredrogs och hänvisades

Motion

1979/80:1910 till utbildningsutskottet

§ 18 Föredrogs men bordlades åter Konsfilutionsulskoilets betänkanden 1979/80:38-40 Finansutskottets betänkanden 1979/80:16-19 Justitieutskottets betänkanden 1979/80:23, 24 och 26 Lagutskottets betänkanden 1979/80:20 och 21 Ulrikesuiskoliels betänkande 1979/80:18 Försvarsutskottets betänkanden 1979/80:11 och 12 Socialförsäkringsutskotlets betänkande 1979/80:11 Socialutskottets belänkande 1979/80:27 Trafikutskottets betänkanden 1979/80:13, 14 och 16 Näringsulskoiiets belänkande 1979/80:32 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:16

§ 19 Talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle arbetsmarknadsutskottets belänkande 16, socialförsäkringsutskotlets belänkande 11 och näringsutskottets belänkande 32 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 20 Anmäldes och bordlades Propositionerna

1979/80:80 om föijdlagstiflning till den nya sekretesslagen 1979/80:92 om bestridande av kostnader för jämslälldhetsombudsmannens och jämslälldhelsnämndens verksamhet under budgetåret 1980/81 88

1979/80:93 om vissa kompletterande åtgärder i fråga om anställning med Nr 99

lönebidrag, yrkesinriktad rehabilitering, m. m. Tisdaeen den

1979/80:94 om statsbidrag till stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret jj mars 1980

1980/81

1979/80:96 med förslag till ny utlänningslag, m. m.

1979/80:97 om åtgärder mot strålrisker i byggnader

1979/80:106 om Stockholms internationella fredsforskningsinsiituts (SIPRI)

organisation och verksamhetsformer, m. m. 1979/80:107 om godkännande av 1979 års internationella naturgummiav-

lal 1979/80:109 om stöd till glesbygden för vissa energikostnader 1979/80:110 om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå 1979/80:113 om fortsatt garanti till Aktiebolaget Aerotransporl 1979/80:114 om verksamheten vid allmänna reklamalionsnämnden 1979/80:115 om lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m. 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret 1979/80:140 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgetåret

1980/81

§ 21 Anmäldes och bordlades Redogörelse

1979/80:11 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksbankens verksamhet under år 1979

§ 22 Anmäldes och bordlades Motionerna

1979/80:1911 av Kjell-Olof Feldt m. fl. 1979/80:1912 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposifion 1979/80:85 om skattelättnader vid lönsparande i aktier

*) 23 Anmäldes och bordlades Konstilulionsulskottets belänkande

1979/80:37 med anledning av propositionen 1979/80:2 med förslag till sekretesslag m. m. jämte motioner

Kulturutskottets betänkande

1979/80:24 med anledning av proposition 1979/80:100 såvitt gäller medelsanvisningen till radio och television, m. m., jämte motioner

Civilutskottels betänkanden

1979/80:12 med anledning av propositionen 1979/80:72 om bostadsanvis-

ningslag, m. m., jämte motioner 1979/80:13 med anledning av motioner i hyresfrågor m. m.

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Anmälan av interpellationer

§24 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till
kammarkansliet . •■

den 10 mars

1979/80:159 av Inga Lantz (vpk) till socialministern om kortare väntetid för tandvård, m. m.:

Sverige har en mycket hög landläkartälhet, kanske den högsta i världen. Del finns nära 8 000 landläkare, varav ca 4 200 finns inom privatlandvården och ca 3 700 inom folktandvården. Rent statistiskt borde dessa knappt 8 0(10 tandläkare klara tandvården för en befolkning på 8 miljoner invånare, om varje tandläkare svarade för 1 000 patienter. Så enkelt är det nu inte. Tillgången på tandläkare varierar kraftigt, och köerna till tandvården är på många håll helt skandalöst långa. Sämst är tillgången på tandläkare i Kronobergs, Kalmars, Älvsborgs, Värmlands och Västmanlands landstingsområden.

I den totalinventering som gjordes 1975 av kösituationen för hela landet visade det sig att 600 000 personer väntade på alt få tid hos folktandvården. Av dessa beräktias 30-40 % ha lyckats få vård på annat sätt. Vid en rundringning till landstingens landvårdschefer i februari i år framkom alt 250 000 personer köar till folktandvården.

Kötiderna varierar kraftigt. På flera håll är kötiden upp till åtta år, och genomsnittligt ligger väntetiden på två år. Kötiden varierar med tillgången på tandläkare, men det finns exempel på områden där läkartätheten är hög och kötiden ändå oändligt lång. II. ex. centrala Huddinge är kötiden åtta år. Man kan alltså konstatera att tandvården inle fungerar tillfredsställande och all tandvårdsreformen inte blivit vad man hoppats, trots att tillgången på tandläkare i och för sig är god.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga socialministern:

Vad tänker regeringen göra för att alla som behöver tandvård skall kunna få sådan utan läng väntetid?

Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för atl den förebyggande tandvården skall få resurser för atl kunna fungera tillfredsställande?

den 11 mars

1979/80:160 av Stina Andersson (c) till kommunministern om kommuns rätt atl anordna lokal folkomröstning:

Kommunfullmäktige i Täby, Stockholms län, beslutade vid sill sammanträde den 17 januari 1980 att genomföra en lokal rådgivande folkomröstning i enlighet med 2 kap. 18 § kommunallagen.

Kommunens motiv för genomförandet är att man, som ett led i beredningen av frågan om sladsplaneläggning för tunnelbanans eventuella

framdragning inom Täby, vill efterhöra kommuninnevånarnas uppfattning

om nordostsektorns kolleklivtrafikförsörjning.

I Kommunfullmäktiges beslut har emellertid överklagats i länsstyrelsen.

Styrelsen har instämt i klagandens uppfattning, atl beslutet inte tillhör

fullmäktiges handläggning. I avvaktan på besvärens slutliga prövning har

länsstyrelsen meddelat verkställighetsförbud av kommunfullmäktiges

beslut.

■■ Med hänvisning till del anförda hemställer jag alt till kommunministern få

ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att redovisa sin tolkning av kommunallagens intentioner vad gäller kommunernas rätt och möjligheter atl anordna lokala folkomröstningar, som ett led i en beredning av en kommunalpolitisk fråga?

2. På vilket sätt anser statsrådet all tillämpningen av kommunallagens bestämmelser vad gäller kommunernas rätt alt ordna lokala folkomröstningar kan följas upp?

1979/80:161 av Evert Svensson (s) till utrikesminisiern om regeringens syn på viss skogsplantering i Israel:

På juldagen 1979 visades i TV 2 en film om "Jerusalem - siad utan gräns". Däri förekom ett avsnitt om planteringen av "Per Ahlmarks skog" i Israel.

Bakgrunden var alt det gjordes en särskild insamling av vänner till Per Ahlmark vid hans avgång som vice statsminister och partiledare. I samarbete med Judiska nationalfonden användes pengarna till bl. a. denna skogsplantering. Planteringen kom - med eller ulan Per Ahlmarks vetskap - att ske på av Israel ockuperat område. En svensk flagga placerades ut vid den högtidlighet då planteringen invigdes.

Per Ahlmark förnekade i filmen att det var ockuperat område. Jag återger hans svar in exlenso (utskrift från Sveriges Radio): "Nej, men det är inle det. Det här ligger alltså på den sida av gränsen som Israel har haft allt sen stålen bildades, och hade också före sexdagarskriget. Så att det är inle ockuperad mark i något som helst avseende, ulan det är en del av den judiska nationen under 31 år."

Programmet väckte debatt, och den 22 februari 1980 följde i TV 2 en diskussion mellan Per Ahlmark och de två producenterna PeÅ Holmquist och Sigberl Axelson. Därvid hävdade Per Ahlmark att han hade stöd av UD;s sakkunnige på folkrätt docent Bo Johnson, atl planteringen icke skedde på ockuperat område.

Självfallet är del viktigt alt få klarhet i denna fråga. Per Ahlmark hade nyss avgått som vice statsminister och kunde rimligen inte betraktas som privatperson. När han sedan hävdar att han har stöd av utrikesdepartementet förstärker det behovet av ett klarläggande. Skulle planteringen av skog, därtill förstärkt av ulplaceringen av den svenska flaggan, ha skett på ockuperat område - eller vad som också kan kallas ingenmansland efter

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Anmälan av interpellationer

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Anmälan av interpellationer

vapenslilleståndet 1949 - är detta högst anmärkningsvärt och måste anses strida mot Sveriges ställningstagande i Mellersta Östern-konflikten. Sverige har ju bl. a. starkt kritiserat bosättningarna på ockuperat område.

Med anledning av vad som anförts vill jag till utrikesministern ställa följande fråga;

Är utrikesminisiern beredd alt göra ett klarläggande vad gäller skogsplanteringen i Israel i enlighet med vad som anförts i interpellationen?

1979/80:162 av Hans Alsén (s) till statsrådet Elisabet Holm om landels indelning i sjukvårdsregioner;

Företrädare för Uppsala läns landsting och Akademiska sjukhuset i Uppsala informerades den 15 februari i år av sjukvårdsministern rörande del planerade innehållet i en proposition med förslag om landets indelning i sjukvårdsregioner. Propositionen var avsedd atl föreläggas riksdagen under mars månad.

De närvarande representanterna från landstinget och sjukhuset hade starka invändningar mot förslaget i fråga, som i avgörande delar avvek från såväl regionsjukvårdsulredningens belänkande som Landstingsförbundets och Uppsala läns landstings yttrande över betänkandet.

Propositionsförslaget synes ha utarbetats inom socialdepartementet ulan någon kontakt med berörda sjukvårdshuvudmän. Detta förhållande är enligt min mening ytterst anmärkningsvärt och inger starka tvivel på regeringens vilja atl lyssna och la intryck. Ett nära och förtroligt samråd med företrädare för landstingen hade enligt min mening varit en naturlig arbetsform vid beredningen av detta ärende, som i så hög grad påverkar sjukvårdshuvudmännens verksamhet och de ekonomiska grunderna för densamma. Det bristfälliga - eller rättare sagt obefintliga - samrådet blir så myckel mer märkligt mot bakgrund av vissa regeringsmedlemmars återkommande tal om samhällets strävan till decentralisering och minskad centraldirigering. Det förtjänar också påpekas all Landstingsförbundets styrelse i sitt yttrande 1979-09-27 över regionsjukvårdsutredningens betänkande bl. a. anförde följande; "Enligt styrelsens mening bör särskilda överläggningar snarast tas upp mellan staten och berörda huvudmän för atl få till stånd en samförståndslösning." Socialdepartementets ansvariga tycks helt ha ignorerat Landstingsförbundels uppfattning. Beteendet blir särskilt märkligt mot bakgrund av alt Akademiska sjukhuset är ett statligt undervisningssjukhus. Dessutom pågår just nu mellan Uppsala läns landsting och staten förhandlingar syftande till ett landstingsövertagande av huvudmannaskapet.

Den krifik som från olika håll riktals mot det inledningsvis omnämnda propositionsförslaget synes ha medfört alt sjukvårdsminislern avser att ompröva sina ställningstaganden och senarelägga proposifionen. Om så är fallet måste detta hälsas med tillfredsställelse. Jag förutsätter alt statsrådet i så fall inte underlåter all begagna tillfället till överläggningar med berörda sjukvårdshuvudmän "för att få till stånd en samförståndslösning" i denna stora och viktiga fråga.

Regionsjukvårdsnämnden i Uppsalaregionen, med representanter för berörda landsting och från socialdepartementet, har i skrivelse 1980-02-26 till socialdepartementet givit sin mening till känna. Jag vill ur skrivelsen citera följande:

"Regionsjukvårdsulredningen har föreslagit en förändrad indelning av landels sjukvårdsregioner, vilket skulle medföra ett splittrande av den nuvarande Uppsalaregionen och ett sammanförande av de södra delarna av regionen med en starkt förminskad Örebroregion. Om detta genomfördes skulle det komma all innebära alt Uppsalaregionen innefattade två regionsjukhus, UAS och RSÖ, i en region med ett befolkningsunderlag i stort sett motsvarande nuvarande Uppsalaregionen med bara ett regionsjukhus, UAS.

Regionsjukvårdsnämnden vill påpeka att delta får stora ekonomiska konsekvenser för de i regionen ingående landslingen med hänsyn till gjorda investeringar och ingångna avtal. Nämnden förutsätter därför att man från regeringens sida medverkar till en lösning av de ekonomiska konsekvenserna av ett genomförande av förslaget innan proposition i ärendet förelägges riksdagen. En förändring skulle också komma att innebära all ett väl fungerande sjukvårdssamarbele bröts. Av geografiska och kommunikafions-tekniska skäl skulle man också komma alt få påtagligt negativa effekter för invånarna i Jämtlands län.

Del är regionsjukvårdsnämndens förhoppning atl Socialdepartementet vid sitt utarbetande av den slutgiltiga propositionen till Riksdagen tar största möjliga hänsyn till de synpunkter som framförts från representanterna för de olika landsfingen i Uppsalaregionen och att man speciellt beaktar behovet av ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för Uppsalaregionen om den komme atl innefatta tvä regionsjukhus."

Med hänvisning till del anförda ber jag alt till sjukvårdsministern få rikta följande fråga:

Avser statsrådet atl omedelbart uppta överläggningar med företrädare för Uppsala läns landsting och Akademiska sjukhusels direktion samt övriga berörda sjukvårdshuvudmän i anledning av den aviserade propositionen rörande landets indelning i sjukvårdsregioner?

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Meddelande om frågor

§ 25 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 11 mars

1979/80:368 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) till kommunikationsministern om utbjudande av statligt informationsmaterial:

Sedan ett 40-tal år tillbaka har Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), i egenskap av en folkrörelse för frivilligt irafiksäkerhels-

Nr 99

Tisdagen den 11 mars 1980

Meddelande om frågor

arbete, förmedlat informationsmaterial och läromedel i stor omfattning till skolor. Det är en allmän uppfattning att delta fungerat bra, och skolmyndigheterna har medverkat och uttryckt sitt gillande av den gällande ordningen. NTF säljer sina läromedel enligt självkoslnadsprincipen. För all presentera materialet har man tryckt upp en enkel katalog till en kostnad av ca 1:70 kr. per styck.

Myckel överraskande har nu trafiksäkerhetsverket framställt och tryckt upp en kostbar katalog där man utbjuder informationsmaterial och läromedel gratis till skolor. Dessa stora kostnader påtar sig alltså ett statligt organ alldeles i onödan med effekt atl man tränger tillbaka en del av den verksamhet i fråga om läromedel som NTF bedrivit i över 40 år med skolmyndigheternas medverkan och gillande.

Med hänvisning till del anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Anser kommunikationsministern atl det i dagens ekonomiska läge är riktigt att en statlig myndighet ikläder sig nya ekonomiska åtaganden och samtidigt undergräver en del av den ekonomiska grundvalen för en sedan mer än 40 år bedriven framgångsrik frivillig verksamhet i trafiksäkerhetens tjänst?

1979/80:369 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) till handelsministern om försäljning till Libyen av visst fjärrslyrningssyslem för motorbåtar:

Det statliga företaget Telub - som i dagarna börjar en utbildning av närmare 100 libyska militärer i bl. a. radarteknik och telekommunikation -har skrivit kontrakt om försäljning av ett syslem för fjärrstyrning av snabbgående motorbåtar till Libyen. Systemet ökar Libyens möjligheter till bl. a. terrorattacker mot de många grannländer som landet befinner sig i konflikt med, t. ex. Egypten, Tunisien och Israel.

Är det statsrådets uppfattning all försäljning till Libyen av fjärrstyrningssystem för motorbåtar slår i överensstämmelse med den svenska krigsmate-rielförordningen?

1979/80:370 av Rune Torwald (c) till arbetsmarknadsministern om kontorsserviceföretagens verksamhet:

Den 29 november 1979 beslöt riksdagen att hos regeringen begära en utredning för atl kartlägga arbetsmarknaden för korllidsanslällda inom konlorsområdet. Denna utredning borde också belysa kontorsserviceföretagens verksamhet m. m.

Mot denna bakgrund finner jag del anmärkningsvärt all bl. a. ett ca 30 år gammall konlorsserviceförelag med många anställda för någon vecka sedan kontaktades av företrädare för AMS och rekommenderades "att upphöra med sin ambulerande verksamhet'' för atl därmed slippa att bli dragna inför domstol för prövning av huruvida dess verksamhet var förenlig med gällande lag eller ej. För egen del har jag närmast fattat uppdraget så, atl utredningen skulle klarlägga om del eventuellt behövdes några justeringar av lagen, för

att seriösa företag inom kontorsservicebranschen skulle kunna fortsätta en av Nr 99

såväl kunder som anställda uppskattad service. Tisdaeen den

Under hänvisning till del anförda ber jag alt få ställa följande fråga till 11 „„_„ loon arbetsmarknadsministern:

Är statsrådet beredd alt vidta åtgärder för att säkerställa att seriösa Meddptnndp om kontorsserviceföretag inle tvingas upphöra med sin ambulerande service, frågor innan ifrågavarande utredning hunnit slutföra sitt uppdrag och eventuellt föreslagna åtgärder i fråga om lagstiftning o. d, blivit vidtagna?

§26 Kammaren åtskildes kl, 16,57.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert