Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:69

Onsdagen den 23 januari

Kl. 13.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

S 2 Upplästes följande inkomna ansökan:

Till riksdagen

Härmed anhåller jag om ledighet från uppdraget som riksdagsman under tiden den 6 februari-den 21 mars 1980 för publicistisk verksamhet. Stockholm 1980-01-17 Hans Lindblad

Kammaren biföll denna ansökan.

Andre vice talmannen anmälde all Margit Jonsson (fp) under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Hans Lindblad.

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om internationella adoptioner

§ 3 Om internationella adoptioner

Socialministern KARIN SÖDER erhöll ordet för att besvara Ulla Johanssons (s) den 14 januari anmälda fråga, 1979/80:257, och anförde:

Herr talman! Ulla Johansson har frågat mig vilka kvalifikationer sorn krävs för alt en ideell organisation skall bli auktoriserad för att lämna internationell adoptionshjälp. Hon har också frågat onr det är förenligt med regeringens intentioner att man förutom höga kostnader för adoptivbarnens ankomst till landet ockstr skall betala medlemsavgifter i en eller flera organisationer på upp till 1 000 kr, för all kunna accepteras som adoptivförälder.

Riksdagen antog våren 1979 en lag om internationell adoptionshjälp. Enligt denna lag får internationell adoptionshjälp lämnas endast av ideella sammanslutningar sorn år auktoriserade enligt lagen. Föratt få auklorisalion krävs att sammanslutningen har stadgar, styrelse och revisorer, Auklorisalion får ges endast otn sammanslutningen har lill huvudsakligt syfte all lämna internationell adoptionshjälp och om del slår klart alt den kominer all lämna hjälpen på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med barnens bästa som främsta riktmärke. Socialstyrelsen skall i samband med beslutet om auklorisalion utse minst två personer att företräda allmänintresset i sammanslutningens arbete tned internationell adoptionshjälp.

Före lagens tillkomst utgick statsbidrag till den dä enda godkända organisationen, Adoptionscenirum, med 350 000 kr, I stimband med

Nr 69 riksdagsbeslutet höjdes statsbidraget lill 850 000 kr, all fördcltrs av nämnden

Onsdaeen den o*" inlernationellti adoptioner bland de olika auktoriserade orgtinisationer-

23 januari 1980 "a.

_____________ Ett av syftena med riksdagsbeslutet var att genom ökat ekonomiskt stöd

Om internationella kanalisera de internationella adoptionerna i Sverige via organisationer som
adoptioner står under insyn och kontroll av del allmänna.

Socialstyrelsen har auktoriserat sex sammanslulningtir. Ulla Johansson har uppgivit all elt ärende rörande auklorisalion har varit föremål för regeringens prövning. Besvär har nyligen inkommit frän en sammanslutning. Dessa besvär har dock ännu ej prövats.

Del är förenat med ganska höga kostnader all få adoptivbarn från ett anntit land. Det kan nämnas all de totala kostnaderna, där resekostnaden är den tunga delen, ofta överstiger 10 000 kr. I speciella fall ktin de uppgå till mer än 20 000 kr. De auktoriserade organisationerna har valt olika ersättningssystem för sina kostnader för förmedlingsverksamheten. Man tar ut medleirrs-avgift, anmälningsavgift och särskilt avgift för administration, den senare endast i samband med all familjen har fält ta emot ett barn.

Den högsta medlemsavgift som har redovisats av de hittills auktoriserade organisationerna uppgår till 100 kr. per år. Däremot har organisationernti beräknat de totala administrationskostnaderna för den som får adoptivbarn genom ifrågavarande organisation till mellan 500 och 2 500 kr. Dessti uppgifter lämnades innan statsbidrag tilldelades organisationerna. Någon uppgift om hur statsbidragen inverkar på dessa kostnader gflr ännu inle all fä. Kostnaderna är ju också beroende av hur mänga barn som genom organisationerna kommer till landet.

Den nya lagstiftningen började gälla den 1 juli 1979. Del är ännu för tidigt all yttra sig ohi erfarenheterna av den nya lagstiftningen. Enligt vad jag har inhämtat har socialstyrelsen lämnat auklorisalion endast för ett är för all möjliggöra förändringar om verksamheten inom en sammanslutning i något avseende kan komma all framstå som mindre ändamålsenlig.

ULLA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka socialministern fördel svar jag har fått på min fråga om de internationella adoptionerna och den nya organisationen för dessa.

Jag tillhör dem som beklagar alt ansvaret för anskaffandet av adoptivbarn har fördelats på flera organisationer, som trlllid kan förvirnlas göra olikti bedömningar, även otn var och en handlar seriöst. Del hade varit tillräckligt om de frivilliga organisationerna fortsatt med stöd, utbildning och organisation av adoptivföräldrar i samband med barnens ankomst och införlivande i det svenska samhället. Vi kan aldrig bortse frän en ökad konkurrenssituation, eftersom vi alltid kommer att ha en begränsad tillgång på fosterbarn.

Men man gav efter för trycket från organisationerna, rned motiveringen all
man skulle förkorta väntetiderna och underlätta för barnen alt snabbare
88 komma hit.

Jag vill fråga: Märks det någon förändring efler det gångnti halvåret? Har     Nr 69
antalet adoptioner ökat som en följd av den nya organisationen? Har     Onsdagen den
väntetiderna förkortals?                                                                 23 januari 1980

Det kan ju utomlands upplevas som alt vi underlättar för svenskar att ta _____ ..

deras barn ifrån dem. Ärdet inle fler länder som har reagerat negativt på det Om internationella
nya syslemef? adoptioner

De nya godkända organisationerna förväirtas arbeta seriöst rned uppföljningen av de adopterade barnens möjligheter att klara den nya situationen. De första adoptivbarnen som kommit lill Sverige börjar bli stora, och nu skulle man kunna avläsa resultat och se vilkti fcjrstiirkiiingar sorn behövs när det gäller språk, kultur, skola m. m.

Vad som trots allt är svårt för mig att acceptera är de ekonomiska förutsättningarna för att bli adoptivförälder. Det kostar många lusen till få hem ett barn, så ekonomiska skäl gör elt urval redan innan adoptionsorganisationen blir aktuell. Skall man sedan betala medlemsavgifter i en, ktinske flera organisationer för säkerhels skull blir det dvrt.

Jag skulle vilja fråga; Måste antalet barn som är tillgängliga för adoption kvoleras på organisationerna ined hänsyn till medlemsantal, eller hur arbetar man rent praktiskt ined fördelningen tiv adoptivbarnen?

Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag delar Ulla Johanssons uppfattning, så sorn hon uttryckte den här, all det är en väldigt ömtålig och grannlaga uppgift vi ålar oss i vårt land, både när vi sorn samhälle aukloriserirr sådana här adoptioner och när vi som enskilda individer lar på oss ansvaret för alt la hand om barn från främmande länder och kulturer. Vi måste iindå i dag konstalera att när beslutet om den nya organisationen togs här i riksdagen skedde det under stor enighet, eftersom vi ansåg all man måste komina till rätta med de mänga adoptioner som genomfördes under omständigheter som vi inte kunde stå lill svars för.

Nu håller den nya organisationen på all ta form. Jag tycker det ännu är för tidigt att utläsa något resultat, eftersom lagen sä nyligen har trätt i kraft. Det är dock min uppfattning all vi kommer all få elt bra underlag för all kunira följa upp dels om adoptionernit går till på elt rikligt sätt. dels vad som hiinder med de adopterade barnen.

Ulla Johansson efterlyser en utvärdering av vad som har häirt rned de först adopterade barnen. Det pågår ett forskningsarbete på delta område, och snart kan vi alltså få bekräftelse pä hur dessti barn fatt det i sitt nya hemland.

Reaktionen på den nya organisationen från de liinder från vilka de adopterade barnen kommer har inle vtirit negativ utan snarare positiv. Vad som har inträffat är däremot alt de länder som tillåtit adoption till Sverige har blivit alltmer återhållsamma över huvud taget när del giiller alt låta mäniriskor från främmande länder adoptera dertis barn.

Vi följer också upp kostnadsaspekten i denna fråga. Det pågår tilltså. som jag antydde tidigare, en undersökning av hur inan fördeltir de oliktt

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om internadonella adoptioner

avgifterna i samband med auktorisalionsansökan. Eftersom aukloristilioiren gäller bara ett är får man alltså en kontinuerlig uppföljning av kostnadsaspekten.

ULLA JOHANSSON (s);

Herr talman! Jag ber all få tacka socialministern för dessii kompletteringar.

Del står i svaret alt allmänintresset skall ha minst två representanter, och jag vill fråga: Har de vetorätt i nämnden?

En annan fråga som jag skulle vilja ställa rör ekonomin för de här sex organisationerna. Den måste ju ha blivit avsevärt sämre i förhållande lill vad sotn gällde tidigare, när en organistilion fick ett statsbidrag på 350 000 kr. Hur kommer organisationerna alt klara de ekonomiska frågorna framgent?

Jag hade också en tredje fråga, som gällde fördelningen av barnen mellan de olika organisationerna. Jag undrar om socialministern har några synpunkter på detta.

Slutligen vill jag säga alt jag tycker del är glädjande all del finns en ptissus om att auklorisationen skall omprövas och all den gäller endast elt är i taget. Jag tror det är värdefullt om vi kan utvärdera denna verksamhet så ofta sonr möjligt.

Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Företrädarna för allmänintresset har inle direkt vetorätt, men otn man i samband med ett auktorisationsärende inle blir enig och om allmänintresset haren motsatt uppfattning i förhållande till de övriga, så förs frågan lill nästa nivå, dvs, till nämnden för internationella adoptionsfrågor, NIA, Man kan säga all det på del saltet finns ett slags vetorätt.

När det gäller fördelningen av adoptionerna vill jag säga alt man inte tillämpar kvotering, ulan fördelningen baseras pä tillgängligheten av barn. 1 vilken takt man får fram handlingar och annat iir också avgörande för hur många adoptioner som äger rum i den ena eller den andra sammanslutningen. Sedan ankommer det på NIA alt fördela de pengar som står lill förfogande. Den senaste fördelningen ägde rum i december.

ULLA JOHANSSON (s):

Herr talman! Del skulle vara intressant alt också få veltr hur mångti adoptivbarn som har kommit lill Sverige under det senaste halvåret, om socialministern barden siffran med sig. Om inte. vill jag lacka för de svar jag fått, och jag ber all få återkomma när utvärderingarna har gjorts. Jag kominer all tned intresse följa resultatet av den nya organisationerrs arbete.

Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Jag kan ge ett exenrpel på hur nrånga btirn som har anliint genom NIA under de senaste åren. och det giiller de koreanska barnen, som har dominerat mycket länge. Man kan konsltilera alt det är en sjunkande

kurva. Under 1978 kom det 289 barn, och under 1979 var antalet 129, Nr 69

Utvecklingen visas också av alt det sammanlagda antalet barn som anlänt Onsdagen den

genom NIA är 1979 var 157 mot 353 år 1978. 23 januari 1980

När det gäller de medel sotn fördelades genom NIA under föregäerrde år-------

fick Adoptionscenirum 332 000 kr. De återstående medlen fördelades sedan Qm fosterbarns-på de övriga fem organisationerna. Den större delen gick alltså till vården Adoptionscenirum.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 4 Om fosterbarnsvården

Socialministern KARIN SÖDER erhöll ordet för an besvara Ulla Johanssons (s) den 14 januari anmälda fråga. 1979/80:258, och anförde:

Herr talman! Ulla Johansson har frågat rnig om jag kan svara på frågan huruvida uppgifterna om bolag som övertagit foslerbarnsvården är med sanningen överensstämmande och, om sä är fallet, vad jag avser att göra för alt förändra och förstärka fosterbarnens ställning.

Uppgifter om att storfoslerhem av bl. a. skattetekniska skäl bildar handelsbolag har förekommit i massmedia under den senaste tiden. Av vad jag har kunnat inhämta lyder inget på att del skulle vara en vanlig företeelse när det gäller storfoslerhemmen. Del finns endast ett fåtal kända fall.

Under senare år har nya vårdformer vuxit frarn. Storfosterhernmen kan sågas utgöra en mellanform mellan traditionella fosterhem och små institutioner. Storfoslerhemmen lar sig an mera vårdkrävande barn och ungdomar än fosterhemmen och har därför också högre ersättningar för såväl arbete som kostnader för vården. Det är naturligt att olika ersättningsformer prövas innan inan kommer fram till ett system i,om fungerar bra.

En orsak till alt del förekommit och i viss utsträckning fortfarande förekommer olika ersiittningsformer till storfosterhem iir bl. ti. svårigheten alt skilja storfosterhemmen från mindre institutioner. Gränsen mot institutioner har i vissa fall varit svär att dra.

Enligt socialtjänsiproposilionen skall enskild eller sammanslutning sotn vill inrätta ett hem för vård eller boende söka tillstånd hos länsstyrelsen. Till sådana hem räknas de privata storfoslerhemmen där verksamheten bedrivs yrkesmässigt eller där antalet vårdade barn överstiger fyra.

Ulla Johansson berör också frågan om stödet lill och tillsynen över storfoslerhemmen sarnt frågan orn fosterbarnens ställning behöver förslärkas.

Gjorda undersökningar visar att kommunernas stöd och tillsyn beträffande bl. a. storfoslerhemmen är av skiftande slag och alt del många gånger iir begränsat. Storfosterhemmen torde dock under senare år hti utarbetat fastare kontakter rned de kommuner som anlitar dem. och det är min förhoppning all dettti arbetssätt skall utvecklas vidare.

Enligt regeringsförslaget till socialtjänstlag bör del direkta lillsynstinsvaret

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om fosterbarnsvården

överflyttas frän vislelsekominunen lill placeringskoirrrnuireir. Detta torde bl. a. innebiira elt öktit ansvar för placeringskoirrnrunen niir del giiller stöd och handledning lill fosterhemmen. När del gäller de barn som vårdas mot sin eller föräldrarnas vilja torde förslaget i lagen om vård tiv ungii om regelbunden omprövning av vårdbehovet varje halvår också medföra öktide krav på uppföljning och tillsyn i fråga om geiromfördtr placeringar av barir i fosterhem.

Socialstyrelsen arbetar f. n. med elt material som avses bli ett hjälpir-redel för de socialarbetare som handhar foslerbarnsvården i kommunerna. Bl. a. föreslås att fosterföräldrar skall ges stöd och handledning genom alt samlas i grupp för geineirsam diskussion under ledning av socialiirbeltire. Det kan också ses som en form av studier och utbildning. Dessutom kan nämnas all Kommunförbundet f. n. utarbetar maleritil som skall airvärrdiis sonr underltig för diskussioner om metodutveckling inorn foslerbarnsvården. Även elt studieförbund har efter initiativ från fosterföräldrar inom Fosterföräldrarnas riksförbund utarbetat ett studiematerial för dem som arbetar med fosterbarn. Sådana insatser som de här nämnda torde bidrii lill all försliirkti fosterbarnens ställning.

ULLA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att fä lacka socialministern också för det här svaret. Jag har ställt min fråga av flera skäl. Det är nästan exakt åtta år sedttn fosterföräldrarna bildade sin riksorganisation, och jag var sjiilv inbjuden all närvara i Alvesta vid det tillfället. Den enda diskussion vi därvid förde giillde den ekonornisktr sidan av foslerföräldraskapet. Vi diskuterade beskattningen av fosterlöner och över huvud laget kostnadsdelen. Sederinerii har dettti förbunds arbetsområde utvidgats lill att även omfatta andrti uppgifter, såsom kurser, konferenser, in. m.

Efter all ha tagit del av uppgifter om all handelsbolag skulle ha bildats för alt åstadkomma lättnader ur skatlesynpunkt är jag litet orolig. Senast i går var jag dock i kontakt med Sveriges organiserade familjehem, och nu förslår jag att den här bolagsformen redan är föremål för avskrivning. I vissa fall har taxeringsmyndigheterna uppmanat föräldrarna all bilda sådana bolag. Men del har även förekommit fall där taxeringsmyndigheterna har avrått föräldrarna från alt bilda boltig.

Vi får hoppas att uppdragsgivarna - i första hand kommuner och landsting -tar över hela ansvaret för ekonomin, de sociala avgifterna etc, och därmed undanröjer grunden för bildande av handelsbolag med syfte att bedriva vård av fosterbarn.

Det förhållandel att fosterföräldrarna kan fa ta emot upp lill fyra svårt skadade barn gör mig dock litet bekymrad. Två vuxna skall alltså på heltid la hand om och hjälpa dessa barn lill elt tillfrisknande. Det är få människor förunnat att orka med en sådan uppgift och att samtidigt kunna behålla sin egen psykiska och fysiska hälsa.

1979 fick Sveriges organiserade familjehem från kommunerira ta emot 1 000 förfrågningtrr som giillde barn med placeringsbehov, nrerr mair kunde

bara tti ernot 20 nya barn och ungdomar. Konrmunernti siitter tydligen en Nr 69

väldigt stor tilltro till de stora privaihemmen. men i de flesiti fiill saknas Onsdagen den

sådana. Man kan dä frågti sig hur det skall bli med tilla barn och ungdomar 23 januari 1980

som inte kan placeras. De ungdomar sonr nyplacertis iir få lill anltilel. _______

Dessutom får foslerföräldrtirna ringa stöd och hjälp. Fosterföriildrtirna får t;i q fosterbarns-rådgivning och utbildning i egna hiinder. och i iriånga fall kiinner de sig vården utlämnade. Vem vet vad som egentligen händer också med de ungdomtir som får en pUits genom i. ex Sveriges orgiiniserade firrniljehem? En del av dem konrnrer från institutioner, en del htir bvtt fosterhenr många gånger-och vem lar ansvaret för all de och fosterföräldrarna får sådan hjälp att de sa fort och bra som möjligt kan lösa konflikternti?

Finns det inget radikalt medel för en socitilininisler att skynda på kommunerna när det giiller all tti den kontakt med fosterföriildrarnti som behövs?

Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! I sådana här sammanhang, när det gäller vård av människor, är del tyvärr ofta svårt alt ta verkligt radikala grepp för att komma till rätta med problem. Icke desto mindre rnåste man arbeta intensivt för alt komma till rätta med olika problem. Den nya ordning som skall gälla efter det alt det förslag som nu ligger på riksdagens bord har behandlats- i varje fall kominer väl den del som gäller kommunernas ansvar alt antas - kommer förhoppningsvis att innebära en bättre kontinuitet i vården av fosterbarn. Jag delar helt uppfattningen all det är oerhört betydelsefullt att fosterföräldrar fär det stöd och den hjälp sorn är nödvändig både för deras personliga del och för alt de skall orka vara goda föräldrar.

Som jag sade tidigare är systemet alt bilda bolag i del här sammanhanget pä tillbakagång. Såvitt vi vet existerar f. n. bara fyra stycken. Del får därför ses som en provisorisk lösning, som man har använt sig av. Även onr det hiir systemet har haft en mycket begriinstid omfattning iir det enligt min mening önskvärt att bolagsfornren för vårdinstitutioner upphör och att vi får andrti lösningar, sonr bättre fyller de krtiv som nran htir rätt att stiillti.

Detär helt riktigt att del är brist på fosterhem. Jtrg tror titt lösningen på del problemet ligger just i alt fosterföräldrarna ges ökat stöd och utbildning. Det finns många som skulle vilja åtaga sig den hiir uppgiften, men vet man inte att man får stöd och hjälp och en nära kontakt med de ansvariga för btrrnavärdeir i kommunen vågar rnttn inle göra del. Diirför är det betydelsefullt all åstadkomma större närhet mellan kornrnuneirs ansvariga och fosterförttld-rarna.

ULLA JOHANSSON (s);

Herr ttilman! Det iir uppenbart till det iir något fel niir fosterföriildrarirti
1. ex. själva skall reda ut sin arbelssilutiiion genom att orgtiniserti avbvtar-
svstein. utbildning, rådgivning etc. och vi inte fiån stiinhiillets sidti htir riklig
insyn i verksamheten. Vi måste kunna paverkti helti situationen för
fosterbarnen på ett annoi lundti sätt. Jiig hopptis att de hiir frågorirtr konnner 93

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om fosterbarnsvården

all lösas ordentligt genom den nya socialtjänsten. Jag hoppas att också fosterbarnen kominer titt få kiinna öppenhet från samhällets sidti, all de får känna all man bryr sig om just dem. Mänga fosterbarn sorn utsätts för samhällets stöd och hjälp känner nog inle alltid den värme som egentligen borde strörnina emot dem. De svårtisl skadade barnen, de soiri har placerats för titt få en ordentlig hjälp, har vi inte kunnat klara. Kan vi klara de litet tnindre skadade barnen, som för liingre eller kortare lid placeras i fosterhem därför att fiitniljen behöver hjälp?

Jagtror att vi med allvar måste se över de här frågorna vid behtindliirgen av propositionen om den nya socialtjänsten. Vi får aldrig tillålas alt inle ta ansvar för våra barn. Vi ktrnske skulle ha ökat insatserna litet mer under förra året - del internationella barnåret - för att visa titt vi brydde oss om dem ordentligt.

Nu får socialarbetarna det nya studiematerialet från socitilslyrelsen. Vi hoppas alt del kommer att leda lill alt baltre kontakter inleds mellan samhällets sociala myndigheter, fosterföräldrarna och barnen.

Vi hoppas att den här htilvårsprövningen niir det gäller vården skall leda till all man åtminstone får de besök som behövs för all göra den prövningen och att man fårsådanti kontakter all man ser vad som inträffar med barnen. Vi får hoppas alt det blir fler besök och alt del blir tillfälle för barnen och fosterföräldrarna all söka upp samhällets myndigheter. Vi har ju inle direkt avvisat dem, men vi har heller inte hälsat dem välkomna. Vi rnåste se lill alt fosterbarn och fosterföräldrar fär ett mycket bättre stöd än de hittills fått. Jag tror liksom socialministern att del då blir lälttire alt få fosterhem. Sådana htir vi en enorm brist på ute i kommunerna.

Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talinanl! Det är alldeles klart att det är kommunens stöd och tillsyn som är den viktigaste förutsättningen för att man skall rrppnå goda vårdresultat. Jag tror också all det är på den punkten inan måste söka orsaken lill all så många fosterbarn måste byta fosterhem ett stort antal gånger och därmed kommer in i en mycket olycklig kedja.

Men del är naturligtvis också viktigt att det material som nu kommer fram genom socialstyrelsens försorg blir så utformat, att del underlättar kommunernas arbete med alt utbilda sin personal på delta känsliga område, och alt vi har en helhetsbild av vad det egentligen är som vi vill åstadkomma med fosterhem. Det år en rehabilitering av barnen så att de får den trygghet och den ro under känsliga är som de har rätt all fä. Det hjälper som sagt inle att bara stödja barnet och se till all det får materiell omvårdnad, utan inan måste också stödja föräldrarna så all de blir den resurs som de har en önskan all fä vara men som de inte alla gånger orkar leva upp till.

Vi är alltså eniga om alt vi skall arbeta vidare med dessa frågor för barnens bästa.

ULLA JOHANSSON (s);

Herr talman! Del jag egentligen vill ined min frågti iir att understryka att vi bör återgå lill den situation då vi htide ett absolut tinsvar för våra fosterbarn. Nu har vi under lång lid liimnat dem åt sill öde. Vi nråste tti hand om dem igen.

Överläggningen var hirrrned avslutad.

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om sista tidpunkt för avlämnande av allmän självdeklaration

§ 5 Om sista tidpunkt för avlämnande av allmän självdeklaration

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Anna Eliassons (c) den 15 januari anmälda fråga, 1979/80:263, och anförde:

Herr talman! Anna Elitisson har frågtit mig otn jag iir beredd titt tnedverkti till all liden för avlämnande av allmän självdeklaration förlängs till den 18 februari tned hänsyn lill alt den 15 februari i år infaller på en fredtig.

Deklarationstidpunkten den 15 februari giiller sedtin lång tid tillbtiktt och är viil inarbetad i allmänhetens medvetande. Den omsliindighelen till den 15 februari vissa år infaller på en fredag är enligt min mening inle något tillräckligt skäl föratt flytta fram deklarationstidpunkten de.ssti år. 1 frågti om årets deklarationer gäller dessutom att den 15 februtiri är angiven som sista deklarationstidpunkl i tillt del infortntitionsmaterial som redtrn har siints ut.

ANNA ELIASSON (c):

Her-r talman! Jag ber att fä lacka budgetminislern för svaret på min frågti. Det som budgetminislern sade innebar i sak ingenting nytt. Men i dag har det ju via massmedia framkommit all riksskatteverket kominer all utfiirda anvisningar med innebörd att förseningsavgifter inte konimer att påföras några deklarationer som är skattemyndigheterna till hända sentisl irrorgonen den 18 februari.

Jtrg utgår från att budgetminislern har nåtts tiv de här uppgifternti. Jag vill därför be budgetminislern att kommentera dem. eftersom det har stcr betydelse för alla deklaranter. 1 praktiken kommer sådana hirr anvisningar nämligen att få samma resultat som en förlängning av deklarationstiden.

De uppgifter som har framkommit från riksskatteverket via massmediti till alla de människor som har börjat eller mycket snart kommer all börja sitt deklaralionsarbete är välkomna. 1 stället för att skattemyndigheterna skall ha alla sjalvdeklaralioner liggande hos sig under ett helt veckoslut iniitin granskningsarbelet kan inledas, skulle därmed den bredti tilliniinhelen få möjlighet all utnyttjtr tjden för all slirtförti och kontrollera sinti mödosamt hopplitade deklarationer.

Del är utan tvivel en ordning som rimmar bättre med sunt förnuft och strävandena alt förbättra koirtaklenra mellan inyndigheterna och allmänheten att mtin ktin förfarti på del hiir siillel. i stiillet för titt det skall varti ett

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om sista tidpunkt för avlämnande av allmän självdeklaration .

absolut krtiv att alla deklarationer skall vara irryndigheterna till htinda före lördngsdygnets inbrott. Det kommer alt innebärti till cnskildti miiniriskor slipper oroa sig för hur just deras egen lokala skiittemyiidighet kominer alt agerti. dvs. om den kominer att slrtiffa under helgeir inkoirrna dekltiriitioner med förseningsavgifter eller inte.

Alldeles oavsett hur man tekniskt går till viiga när sådana situationer uppstår är det tingelägel att del ktin råda fullständig klarhet, sä att deklaranter behandltis lika oavsett var i Itindet tie bor. Här bör samma regler gälla överallt.

Herr talman! Del är inle första gången jtig tar upp den här frågtin i riksdagen. År 1974 ställde jiig en frågti ined samma innebörd lill finansminister Gunnar Sträng. Även då utfärdades - onr iin inle förrän sent omsider - -anvisningar av begärt slag frän riksskatteverket. Det iir min förhoppning att diskussionen i år skall bidra till att vi får kltirare besked och en bättre ordning i frtimliden. så att det inle råder någon osiikerhel om hur reglerna för avliiinnande av självdeklaration och förseningstrvgifier skall tillämpas.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO;

Flerr talman! Det är rikligt all vad jag säger i stik inle är någonting nytt. Del framgår också av svaret att del sedan lång lid gällt all den sista tidpunkten för avliimntindel är den 15 februtiri. Så har del varit, så ärdet och så bör det vara också i framliden. Det iir ju riksdagen som fiislställer tidpunkten, och det år sålunda enbart riksdagen som kan tindra den. Jag anser, liksom min företrädare gjorde år 1974. all del inle finns lillräckligti skäl för att vända sig till riksdagen med begiiran om en nv tidpunkt.

Nu iir del i sak inte heller någonting nytt i vad riksskatteverket säger. Den senaste lidpunkten för avlämnande av självdekltiraiioner iir alltså den 15 februari. Enligt de gällande reglerna om förseningsavgift skall sådiin avgift dock inle påföras deklaranterna om det bara handlar om en eller annan dags försening med avlämnandet. Så iir tilltid fallet, oavsett på vilken veckodtig den 15 februari infaller. Det är riksskatteverket so:n beslutar om hur dessa bestämmelser skall tillämpas, men något sådant beslut har ännu inte fallats för 1980 - det kommer i dagarnti - men jag kan näinnti all beslutet förra året innebar alt förseningsavgift inte skulle påföras dekitiranl förrän från den 19 februari.

Jag hoppas all deklarationernir iindå kommer all inläinntis till den 15 februari. Det är värdefullt för den fortstiita hanteringen att sä sker. Med den 15 februari som sista dag är det iindå två helger i februari då intin kan deklarera, om man skulle vilja utnyttja helgerna just lill alt förfalla sin deklaration. Och varför då inte ulnylljti den tredje helgen, den 16-17 februari, till tindra aktiviteter, sedan mtin med gott samvete har fullgjort sin dekltrralionsskvldighet?

ANNA ELIASSON (c);

Herr talman! Avsikten är självfallet inte titt dekltiraiionsarbeiet skall försenas utan att man skall hinna slutföra det i god tid. Men i år finns

ytterligare en omständighet som gör all det finns skäl för att allmänheten bör få all möjlig tid till sill förfogande, nämligen all tryckningen och utsiind-ningen av deklaralionsbliinkellerna allvarligt har försenats.

Jag vill tacka budgetminislern för klargörandena i inliiggel här. Jtig hoppas all vi för kommande år, när sådana situationer uppslår, skall få en bättre ordning som gör all anvisningar beträffande förseningsavgifter och liknande saker kommer ut till tillmänhelen i god lid, sä all både människorna och de lokala skaiiernyndighelerna vet vad de har tttl rätta sig efler. Oavsett hur man tekniskt löser problemet - genom förändring av laxeringsförordningen eller via anvisningar från riksskatteverket - får del inle vara sa att miinniskor kan bedömas olika beroende på vilken den lokala skattemyndigheten är eller var någonstans i landet de bor. På den punkten hopptis jtig att budgetrninistern !rar samma uppfattning som jag.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara elt par tillägg.

Den 15 februari är alltså den tidpunkt som vi bör rätta oss efter. Sedan finns det ju på delta område just för att underlätta för människor, ifall speciella problem skulle uppslå, reglerom alt förseningsavgift inte skall utgå vid en eller annan dags försening. Dessa regler är generella för hela landet, och de skall alltså inte tillämpas olika i olika laxeringsdistrikt.

Till sist vill jag tillägga att deklarationsblanketterna sedan några dagar är under utsändning. De bör under denna vecka eller i början av nästa vecka nä landets deklaranter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om ersättning för skador vid kärnkraftsolyckor

§ 6 Om ersättning för skador vid kärnkraftsolyckor

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för att besvara Ingvar Carlssons (s) den 15 januari anmälde fråga, 1979/80:265, och anförde:

Herr talman! Ingvar Carlsson har frågat mig om jag vill lämna en redogörelse för de regler sorn gäller för ersättning vid skador till följd av kärnkraflsolyckor.

Rätten till ersättning för skador lill följd av kärnkraftsolyckor (s. k. atomskada) regleras i 1968 års atomansvarighelslag. Atornansvarighelslagen bygger på 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på atomenergins område och 1963 års konvention om statsansvar. Sistnämnda konvention utgör elt komplement till Pariskonveniionen och brukar kallas tilläggskonventionen. Dessa konventioner har utarbetats inom OECD.

Atomansvarighetslagen gäller beträffande skada som uppkommer genom drift av atomanläggningar. Ansvarigheten för atomskada åvilar innehavaren av atomanläggningen. Enligt atomansvarighetslagen utgår ersättning även om atomanläggningens innehavare inle har orsakat skadan genom oaktsamhet. Undanlag från denna regel föreligger endast beträffande olycka som är

7 Riksdagens protokoll 1979/80:67-72

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om ersättning för skador vid kärnkraftsolyckor

en direkt följd av krigshandling eller likntinde handling uirder viipnad konflikt, inböi-deskrig eller uppror eller sonr har oistikats tiv tillvarlig niiturkataslrof tiv osedvanlig tirt. Atomansvariglretslageir skiljer sig från vad som allmiint gäller inom skadesländsriitlen. Vid en titonrolycka måste sålunda den skadelidande inle bevisa all skadegöraren eller httns anstirllda har htrndlal vårdsUist.

Alomanläggningsinnehavtirens tinsvarighel enligt iitointinsvariglretslirgen är begränsad till 50 milj. kr. per olycka. Niir titomansvaiigheislageii tillkom, fastställdes detta belopp med hänsyn till till kiinrkraftsiiidustrin i begynnelsen inle borde belastas nred sä höga förstikriiigskostnader titt verkstiinhelens utveckling hämmades sarnt rned hiinsyn lill den nordiska försäkringsmarknadens kapacitet. För dödsfall eller personskada utgår ersättning med hiigsl 1 milj. kr. per skadad person. Anläggningsinnehavareii är skvldig till ha ansvarsförsäkring. Försäkringen sktill godkänntis tiv regeringen eller föisäk-ringsinspektionen. Försäkringsplikt åvilar dock inte staten. Om ansvarsförsäkring inte tecknas för statlig alomanläggning. svarar staten direkt för ersiitlning lill skadelidande på samma sätt som en försäkringsgivare.

Atomansvarigheislagen innehåller också regler om siipplertinde ersättningsansvar för staten. Dessa regler bvgger på lilläggskonventioiiens ersättningssystem. Det sammanlagda belopp som står lill förfogiinde för ersättning av skador till följd av alomolvckti uppgår sålunda till ca 650 milj. kr. Först utgår ersättning ur tinläggningsinnehavtrrens försiikring rrpp lill 50 milj. kr. Diirutöver utgår ersiitlning av sltilsmedel med högst 600 milj. kr. upp till ett sammanlagt belopp på 650 milj. kr. Av beloppet på 600 milj. kr., svarar svenska staten i enlighet med tilläggskonvenlionens bestämmelser för ca 330 milj. kr. medan återstoden-cti 270 milj. kr. - beliiliisgemensttml av de stater som har tillträtt tilläggskonventionen.

Jag vill framhålla all de ersättningsbelopp sonr jag htrr nämnt får anviindas endtrsl för all ersätta skador som tredje inan har åsamkats. De får tilltså inte tas i anspråk för all ersätta sktidor på själva atomanläggningen. Sådtrnti skador läcks av särskilda försäkringar. Försäkriiigsintirkntidens kapacitet är begränsad till ca 1,9 miljarder kronor per anläggningsområde, mediin uppförande av en ny reaktor kostar 3-5 miljarder kronor.

Vanliga hemförsäkringar omfattar inte skada till följd ti\' alomolycka. Anledningen lill delta undantag är all dylika skador tiicks av del särskildti ersättningssystem som jag nyss redogjorde för och därigenom omfiiltas av anläggningsinnehavarens ansvarsförsäkring. Det kan emellertid inte uteslutas all även del högsta ersättningsbeloppet enligt atomansvarigheislagen vid en myckel stor olycka visar sig vara otillräckligt för att ge alla sktidelidairde full ersättning. Del kunde naturligtvis i ett dylikt fall ha varit av visst viirde för de skadelidande, om hemförsäkringarna hade omfattat atomsktidor.

Jag vill i delta sammanhang nämna alt en särskild skadeståndsreglering finns också på andra områden än kiirnkraftsområdel. Så reglertis t. ex. ansvarigheten för oljeskador till sjöss också i siirskild ordning. Även för sådana skador gäller ansvar oberoende av vållande, försäkringsplikt och ansvarsbegränsning. För oljeskador föreligger del inle något sttilsansvar.

På nordiskt initiativ togs i mitten av 1970-lalel upp frågan orn en revision av Pariskonveniionen och tilläggskonventionen. Initiativet föranleddes av att den inflation som hade ägt rum sedan konventionerna kom till hade minskat ersättningsbeloppens värde, och huvudsyftet med revisionen var alt höja dessa belopp. Under är 1979 lyckades man uppnå enighet mellan konven-lionsstalerna om en väsentlig höjning av beloppen, och de reviderade konventionstexterna kommer troligen att antas under våren 1980,

Enligt den reviderade tilläggskonventionen kommer del sammanlagda ersättningsbelopp som står till de skadelidandes förfogande att höjas från nuvarande ca 650 milj. kr. till ca 1 600 milj. kr. Revisionen medför inte skyldighet för konventionsstaterna att höja anläggningsinnehavarens ansvarighet. Avsikten är emellertid för Sveriges del att utnyttja den ökade kapacitet som numera finns pä försåkringsmarknaden till all väsentligt höja anläggningsinnehavarens ansvarighet samtidigt med all lagstiftning grundad pä den reviderade tilläggskonventionen genomförs.

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om ersättning för skador vid kärnkraftsolyckor

INGVAR CARLSSON (s);

Herr talman! Jag vill tacka energiministern försvaret pä min fråga. Det är i stort sett elt bra svar. Genom energiministern har vi fäll klart besked; ägaren till en atomanläggning är strikt ansvarig för skador som uppkommer pä grund av en alomolycka. Genom delta ansvar är den skadelidande garanterad ersättning oavsett hur olyckan uppkommit. Genom en för försäkringsbolagen gemensam atomförsäkringspool. genom statliga garantier och genom ett internationellt samarbete inom ramen för OECD tryggas ersättning även vid stora olyckor.

Min fråga föranleddes av statsminister Thorbjörn Fälldins anförande i Vindeln i Västerbotten för drygt en vecka sedan, där han enligt TV 2;s nyhetsprogram Rapport pä allvar gav sig in i kampanjen inför folkomröstningen orn kärnkraften. Ta fram ert försäkringsbiev och läs det finstilta där! sade statsministern. Då skulle man nämligen finna all försäkringsbolagen inle vägar la något ekonomiskt ansvar för en olycka i sarnbtrnd med kärnkraftsproduklion. Statsministern ville alltså för det första ge intrycket att den här verksamheten är sä farlig att försäkringsbolagen inle vägar ta dessa risker. Thorbjörn Fällin nämnde särskilt hemförsäkringen och brandförsäkringen. Det andra syftet med anförandet var att ge människorna intrycket att den enskilde stär helt oskyddad, oförsäkrad, vid en kärnkraftsolycka.

När vi nu har fäll energiministerns besked framstår statsministerns anförande som lindrigt sagt en smula svårförståeligt. Två alternativ tycks finnas:

Det första är att landets statsminister inte brytt sig om att ta reda på sakförhållandena innan han tog till orda. Det är i så fall i hög grad uppseendeväckande och oansvarigt. Thorbjörn Fälldin har då genom sin underlåtenhet all kontrollera fakta spritt oro och osäkerhet bland många människor.

Det andra alternativet är all landets statsminister känt till sakförhållandena men ändå hållit sitt anförande. Det är i så fall i än högre grad

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Om ersättning för skador vid kärnkraftsolyckor

uppseendeväckande och oansvarigt. Dä har Thorbjörn Fiilldiir medvetet förvrängt verkligheten och misslett svenska folket. Det skulle betyda tilt landels statsminister medvetet söker sktipa en riidsla ultin grund i eir av ile mest inflainmerade poliliskti frågorna.

Oavsett vilket tiv dessa alternativ som är korrekt iir del ett sjiilvkltirt krtiv att landets sttitsminister korrigerar sina felaktiga uppgifter, när energiministern i hans egen regering nrr redovisat fiiklti.

Jiig ber all än en gång få ttickit för svaret på nrin fråga.

Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Yttranden sotn iindra har fällt bör intin ju helst koirnnentera när de som har fiillt yttrandena iir närvarande. Det är så liitt trtt nyairser och avsikter med andras yttranden inte kommer fram när man tar ut yttrandena från deras sammanhang. Jag vill alltså inte kommentera del som Ingvar Carlsson anförde om statsministern. Jag iir emellertid övertygtrd onr att statsministerns yttrande bör ses i ett större sarnmanhting iin det som kom frtim i det inslag som Ingvar Carlsson niiinnde.

För egen del har jag här inriktat mig på titt kltirlåggti rättsläget, och del tycker jag är vad man kan göra i dagens läge.

INGVAR CARLSSON (s):

Herr talman! Jag begär inte nrer av ener'giminislern än titt han skall redovisa fakta. Jag kunde för min del ha inskränkt mig lill all konstatera alt dessa fakta vtir en kraftig dementi av vad statsminislerir hade trllaltrt. Men en statsminister måste räkna rned att htins politiska uttalanden kommenteras i Sveriges riksdag. Dessutom har de ansvariga på försäkringsområdet via massmedia reagerat mycket kraftigt. Det är inte sista gången vi får tillfälle att debattera i Sveriges riksdag. Jag vill gärna skicka med statsrådet Petri ett meddelande lill stalsnrinistern, att vi har en allmänpolitisk debatt här i riksdagen i nästa vecka. Jag skrtlle med glädje höra slalsminislern kommentera denna fråga, och jag slår då lill förfogande för debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

100

S 7 Föredrogs och hänvisades Motionerna

1979/80:456-464 till konstilutionsulskotlet 1979/80:465 till finansutskottet 1979/80:466-471 till skatteutskottet 1979/80:472-475 fill justilieutskollel 1979/80:476-480 till utrikesutskottet 1979/80:481-483 till försvarsutskottet 1979/80:484-488 till socialförsäkringsulskotlet 1979/80:489-502 till socialutskottet 1979/80:503-515 till kulturutskottet 1979/80:516-528 lill utbildningsutskottet

1979/80:529-538 fill trafikutskottet 1979/80:539 lill kulturutskottet 1979/80:540-549 till trafikutskottet 1979/80:550-555 till jordbruksuiskonei 1979/80:556-566 fill näringsutskottet 1979/80:567 till socialutskottet 1979/80:568-579 lill arbetsmarknadsulskonel 1979/80:580-585 till civilutskottet 1979/80:586 fill kulturutskonet

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

§ 8 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1979/80:122

§ 9 Andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle propositionerna nr 100 och 101 sättas sist.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Motionerna

1979/80:587 av Bertil Danielsson om beslutsordningen vid länsstyrelser

1979/80:558 av Torkel Lindahl och Kerstin Ekman om personalval

1979/80:589 av Torkel Lindahl och Olle Wästberg i Stockholm om irådsänd-ningar av radio- och TV-program

1979/80:590 av Joakim Ollen m. fl. om ytterligare sekreterarhjälp ål riksdagsledamöter

1979/80:591 av Karin Ahriand om redovisning av skatteavdragens budgeteffekter rn. rn.

1979/80:592 av Arne Andersson i Gamleby m. fl. om lekmannastyrelse för kammarkollegiet

1979/80:593 av Arne Andersson i Ljung in. fl. orn långfristiga krediter lill lantbruket

1979/80:594 av Helge Hagberg och Owe Andréassoii om en levnadsnivåundersökning

1979/80:595 av Stig Josefson och Ingemar Hallenius om en översyn av konsumentprisindex

1979/80:596 av Jan Prytz om åtgärder för all hindra olaga utförsel och nedsmältning av svenska silvermynt

1979/80:597 av Margaretha af Ugglas om 1980 års folk- och bostadsräkning m, m,

1979/80:598 av Torsten Bengtson om visst förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker

1979/80:599 av Jan Bergqvist m. fl. om beskattningen av ädelstenar m, m.

1979/80:600 av Ulla Ekelund om beskattningen av belöning lill anställd för förslag om förbättringar

1979/80:601 av Thure Jadestig och Evert Svensson om sammanslagning av AB Vin- & Spritcentralen med Systembolaget

101

Nr 69 1979/80:602 av Torkel Lindahl och Hans Petersson i Röstånga om momsbe-

Onsdagen den '■''J försäljning på flygplats

23 ianuari 1980 1979/80:603 av Joakim Ollen om riktade nyemissioner av aktier till
_____________ anställda

1979/80:604 av Johan Olsson m. fl. om skallefrihet för inkomst av plockning av försäljning av vilda bär

\919/80:605 av Birgitta Rydle m. fl. om beskattningen av belöning till anställd för förslag om förbätlringar

1979/80:606 av Sten Svensson m. fl. om arbetsgivares medverkan i skatteuppbörden m. m.

1979/80:607 av Ake Svensson och Arne Fransson om slopande av mervärdeskatten pä ved som bränsle

1979/80:608 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. om rättvisa schablonavdrag för egenföretagare

1979/80:609 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. om beskattningen av småhus som hyrs ut

1979/80:610 av Knut Wachtmeister m. fl. om arvs- och gåvobeskattningen av bostadsrätt

1979/80:611 av Lars Werner m.fl. om en progressiv statskommunal enhetsskatt

1979/80:612 av Blenda Littmarck och Margareta Gärd om inskränkning av möjligheterna till åtalsunderlålelse vid vissa förmögenhelsbrott, m, m.

1979/80:613 av Helge Hagberg och Evert Hedberg om TV-program för utlandssvenskar

1979/80:614 av Helge Hagberg och Håkan Strömberg om hyresrätten till lägenheter som tidigare tillhört Bysta fideikommiss

1979/80:615 av Knut Wachtmeister om viss översyn av skadeståndslagen

1979/80:616 av Börje Hörnlund om SIDA:s samarbete med småföretagare

1979/80:617 av Knut Wachtmeister m. fl. om dispensreglerna för investeringar i Sydafrika och Namibia

1979/80:618 av Lars Werner m. fl. om en ny internationell ordning inom informationens och masskommunikationens område

1979/80:619 av Nils Hjorth m.fl. om oljelagring i Hargshamn

1979/80:620 av Marianne Karlsson m.fl. om byggnad för ett flygvapenmuseum i Linköping

1979/80:621 av Anita Persson m. fl. om militär medverkan i viss civil verksamhet

1979/80:622 av Arne Andersson i Falun m. fl. om viss ersättning till gravida kvinnor

1979/80:623 av Owe Andréasson m. fl. om ersättning för skada på glasögon

1979/80:624 av Lennart Brunander om slopande av skyldigheten att ansöka om folkpension

1979/80:625 av Lahja Exner m. fl. om rätten till föräldrapenning vid tillfällig
vård av barn
102 1979/80:626 av Maria Lagergren om rätten till ersättning för arbetsskada

1979/80:627 av Maria Lagergren om rätten till vårdbidrag för vård av Nr 69
handikappat barn Onsdagen den

1979/80:628 av .Maj-Lis Landberg m. fl. om samor-dning mellan bostadsbi- 23 januari 1980
dragssyslernen

1979/80:629 av Yngve Nyquist in. fl. orn sjukpenningen till beredskapsarbetare

1979/80:630 av Margit Odelsparr m.fl. om vuxenulbildningsnärnndernas sammansättning

1979/80:631 av Maj Pehrsson m. fl. orn pensionstillskott oberoende av anslutning till ATP-systeirret

1979/80:632 av Sonja Rembo m. fl. om studiestöd till fosterbarn

1979/80:633 av Maj-Lis Lööw m.fl. om hjälp lill misshandlade kvinnor

1979/80:634 av Maja Ohlin m. fl. om synundersökningar vid fyraårskonlrol-len och i grundskolan

1979/80:635 av Gunnar Olsson in. fl. om fördelningen av läkarresurser enligt en ny sjukvårdslagstiftning

1979/80:636 av Catarina Rönnung och Ingegerd Elm om viss blodprovstagning på gravida kvinnor

1979/80:637 av Rune Torwald om möjlighet för socialvården att uppbära grava alkoholmissbrukares sjukpenning och pension

1979/80:638 av Rune Torwald om bibehållande av kommunala nykterhels-nämnder

1979/80:639 av Lars Werner m. fl. om mödrahälsovård och smärtlindring vid förlossning

1979/80:640 av Lars Werner m.fl. om visst förbud mot användande av förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner

1979/80:641 av Lars Werner m. fl. om översättning av skyddsanvisningar m. m. till invandrarspråk

1979/80:642 av Bengt Wiklund m.fl. om åtgärder mot langning av alkohol

1979/80:643 av Ulla Ekelund m.fl. om präster för döva

1979/80:644 av Sture Ericson om Radio Örebro

1979/80:645 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson om rekommendation lill radio och TV att verka för nykterhet

1979/80:646 av Lena Hjelm-Wallén ni. fl. om försöksverksamhet med en byggnadshytla i Karmansbo

1979/80:647 av Rune Johansson m.fl. om lokalradion i Västsverige

1979/80:648 av Gunnel Liljegren in. fl. om TV:s bevakning av kvinnliga tävlingsidrolter

1979/80:649 av Gunnar Nilsson tn. fl. om höjt anslag till vissa teater-, dans-och musikinstitutioner

1979/80:650 av Gunnar Olsson m.fl. om stödet lill turismen

1979/80:651 av Hans Petersson i Hallstahammar och Eva Hjelmström om ökat stöd till alternafiv produktion av serier

1979/80:652 av Catarina Rönnung m. fl. om bättre resurser lill lokalradion

103

Nr 69 1979/80:653 av Per-Olof Strindberg m.fl. om invandrarprograrnmen i TV

Onsdaeen den 1979/80:654 av Lars Werner m. fl. om inrättande i Jokkmokk av en samisk

23 januari 1980

teater

1979/80:655 av Lars Werner m.fl. om stöd lill fria musikgrupper rn. m.

1979/80:656 av Margareta Andrén och Börje Stensson om förbud rnol polishämtning av grundskoleelev

1979/80:657 av Olle Aulin m.fl. om lokalisering till Malmö av en särskild högskoleenhet

1979/80:658 av Olle Aidin m. fl. om intagning till högskoleutbildning

1979/80:659 av Bonnie Bernström om ökad ADB-utbildning

1979/80:660 av Elisabeth Fleetwood och Ann-Cathrine Haglund orn en vertikal skolorganisation

1979/80:661 av Anita Johansson m. fl. om utbildning m. m. för långtidssjukvård

1979/80:662 av Yngve Nyquist m. fl. om utbyggnaden av nya högskolor

1979/80:663 av Rune Rydén och Per Stenmarck om hemspråklärares m. fl.

behörighet för skolledartjänst 1979/80:664 av Birgitta Rydle om behörigheten för talpedagogulbildning 1979/80:665 av Mona S:t Cyr om utvidgning av försöksverksamheten med

särskilda samordnade gymnasieskolor 1979/80:666 av Mona S:t Cyr och Margareta Gärd onr obligatorisk

ANT-undervisning för lärare 1979/80:667 av Per Stenmarck och Rime Rydén om behörighet för lärare från

övriga nordiska länder 1979/80:668 av Sten Svensson m.fl. om lärlingsutbildningen 1979/80:669 av Lars Werner m. fl. om grundutbildning m. m. för invandrarlärare 1979/80:670 av Lars Werner m.fl. om den kommunala vuxenutbildningen 1979/80:671 av Stina Eliasson och Eivor Nilsson om en ambulerande

bilbesiktning 1979/80:672 av Hans Gustafsson m. fl. om bemanningen av fyrplatser 1979/80:673 av Rune Jonsson m. fl. om upprustning av järnvägslinjen

Forsrno-Hoting 1979/80:674 av Rune Jonsson m. fl. om anläggande av industrispår mellan

Örnsköldsvik och Husum 1979/80:675 av Marianne Karlsson om postverket som serviceinrättning 1979/80:676 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad orn flygväderrapporte-

ring 1979/80:677 av Ingemar Konradsson m. fl. om bättre kollektivtrafik för

arbetsresor 1979/80:678 av Iris Mårtensson m.fl. om automatiska dörröppningsanoid-

ningar på obemannade järnvägsstationer 1979/80:679 av Elvy Nilsson m.fl. om elektrifiering av järnvägssträckan

Kil-Torsby 1979/80:680 av Margit Odelsparr och Martin Olsson om SJ:s pensionärsbiljetter

104

1979/80:681 av Ingegärd Oskarsson m.fl. om fortsatt persontrafik på järnvägssträckan Älrnhult-Sölvesborg

1979/80:682 av Birgitta Rydle m. fl. om vägvisningen

1979/80:683 av Roland Sundgren m. fl. om de svenska kanalernas framtid

1979/80:684 av Sten-Ove Sundström m. fl. om vägverkets vägstalioner m. m.

1979/80:685 av Rune Torwald och Sug Josefson om samarbetet mellan postverket, televerket och statens järnvägar

1979/80:686 av Knut Wachtmeister om restriktivitet vid förändringar av postnummersystemet

1979/80:687 av Lars Werner m. fl. om förbud mot ulfiaggning av svenska fartyg till stater med s. k. bekvämlighelsflagg

1979/80:688 av Lena Öhrsvik m. fl. om texttelefon

1979/80:689 av Stig Alftin m.fl. om skogsbruket i Gävleborgs län

1979/80:690 av Torsten Bengtson m. fl. om viss befrielse från erlaggande av förmalningsavgift

1979/80:691 av Bonnie Bern.ström rn. fl. om åtgärder mot kadmium i konstgödsel och batterier

1979/80:692 av Bonnie Bernström in. fl. om viss forskning beträffande fosfalgödsel

1979/80:693 av Sture Ericson m. fl. om åtgärder för att reducera joniserande strålning

1979/80:694 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson om inbjudan lill representanter från industriområdena i Mellaneuropa all ta del av luftföroreningarnas följder

1979/80:695 av Erik Hovhammar om ersättning till skogsägare pä grund av älgskador

1979/80:696 av Ake Svensson om en större fiskehamn pä Öland

1979/80:697 av Lars Werner rn. fl. om ökat anslag lill skogsvårdsstyrelserna

1979/80:698 av Torsten Bengtson om inrättande av en industrins utjämningsfond

1979/80:699 av Nils Berndtson och Marie-Ann Johansson om en utvecklingsplan för svensk gummiinduslri m. rn.

1979/80:700 av Lennart Brunander och Maj Pehrsson om tekoindustrin

1979/80:701 av Rolf Dahlberg om en demonstrationsanläggning för framställning av metanol

1979/80:702 av Karin Flodslröm m. fl. orn höjt anslag för främjande av landsbygdens elektrifiering

1979/80:703 av Sven Henricsson otn en Iräförädlingsindustri i västra delarna av Sollefteå kommun

1979/80:704 av Börje Hörnlund om åtgärder för att främja energihushållningen, m, m,

1979/80:705 av Marianne Karisson om vidgad inmutningsrält

1979/80:706 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson om en forsknings- och utbildningsslation vid rikssågverksskolan i Skoghall

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

105

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

106

1979/80:707 av Maj-Lis Lööw m. fl. om Ceaverken

1979/80:708 av Eivor Marklund om inventering och br-ylning av smärre

rnineralfyndigheter 1979/80:709 av Karl-Gustaf Mathsson och Olle Göransson om regionala

investmentbolag 1979/80:710 av BertU Måbrink m. fl. om tillvaratagande av sjunktimmer och

cellulosafibrer 1979/80:711 av Yngve Nyquist m. fl. om Dala Invest AB:s resurser 1979/80:712 av Yngve Nyquist m. fl. om investeringar i Stollbergsfältet 1979/80:713 av Yngve Nyquist m. fl. om stöd lill gruvhanteringens framlida

utveckling 1979/80:714 av Margit Odelsparr m. fl. om varudeklaration 1979/80:715 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. om ett branschregisler

över näringsidkare inom byggbranschen 1979/80:716 av Roland Sundgren m. fl. om kontokort 1979/80:717 av Ivan Svanström och Ulla Ekelund orn tillvaratagande av

träavfall vid röjning av kraftledningsgator 1979/80:718 av Margaretha af Ugglas m. fl. om domänverkels framtida

utveckling och förvaltningsuppgift 1979/80:719 av Lars Werner in. fl. om etableringskontroll för städförelag 1979/80:720 av Lars Werner m. fl. om förbud mot engångsförpackningar av

aluminium 1979/80:721 av Lars Werner m. fl. om verksamheten vid forskningsstationen

för gruvbrytning 1979/80:722 av John Andersson om försök med kombinationssysselsättning i

Västerbotten 1979/80:723 av John Andersson m. fl. om ett regionall utvecklingsinstitut för

Norrland 1979/80:724 av Wivi-Anne Cederqvist och Olle Westberg i Hofors om åtgärder

för ett differentierat näringsliv på bruksorterna i Gävleborgs län 1979/80:725 av Kerstin Ekman och Karin Ahrland om viss rätt till ledighet vid

fullgörande av repetitionsljänslgöring inom frivilligförsvaret 1979/80:726 av Lahja Exner rn. fl. om invandrares rätt till fortsalt anställning

efter militärtjänstgöring 1979/80:727 av Kjell-Olof Feldt m.fl. om näringslivet i Kopparbergs län 1979/80:728 av Lars Hedfors m.fl. om AMS energiverksamhel 1979/80:729 av Börje Hörnlund om ändrad stödområdesindelning i Skellefteå

kommun 1979/80:730 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson om lokaliseringsstöd till

energianläggningar baserade på inhemska bränslen 1979/80:731 av Karin Israelsson och Börje Hörnlund om sysselsättningsskapande åtgärder i Västerbottens inland och övriga glesbygder 1979/80:732 av Paul Jansson m. fl. om sysselsättningsskapande åtgärder i

Skaraborgs län 1979/80:733 av Birgitta Johansson m. fl. om Karlsborgs kommuns rekreationsområde

1979/80:734 av Gunnel Jonäng m. fl. om arbetshandikappades anställningar

1979/80:735 av Eric Jönsson m. fl. om sysselsättningen inom Malmöregionen

1979/80:736 av Karl-Gustaf Mathsson och Lena Hjelm-Wallén om distrikls-arbetsnärnnder och lokala arbetsförmedlingskonlor i Västmanlands län

1979/80:737 av Yngve Nyquist m. fl. om stödområdesindelningen i Kopparbergs län

1979/80:738 av Joakim Ollen om anställningsskyddet för personer i företagsledande ställning

1979/80:739 av Birgitta Rydle och Gunnel Liljegren om tillvaratagande av flyktingars utbildning m. m.

1979/80:740 av Rolf Rämgård m.fl. om glesbygdsstödet lill hemarbete

1979/80:741 av Mona S:t Cyr om drivmedelshandeln i glesbygd

1979/80:742 av Martin Segerstedt m. fl. om lidigareläggning av vissa investeringar på järnvägssträckan Ånge-Bräcke nr. m.

1979/80:743 av Martin Segerstedt m.fl. om åtgärder mot viltolyckor

1979/80:744 av Knut Wachtmeister m. fl. om skyldighet att ta erbjudet arbete

1979/80:745 av Olle Westberg i Hofors m. fl. om regionalpolitiska åtgärder i Gävleborgs län

1979/80:746 av Axel Andersson m. fl. om utnyttjande av fiberråvaror för uppvärmning

1979/80:747 av Wivi-Anne Cederqvist och Anita Persson om den lokala lantmäteriverksamheten

1979/80:748 av Margareta Gärd och Sonja Rembo om lån och bidrag vid övergång till vedeldning

1979/80:749 av Hans Gustafsson in. fl. om flygräddningen

1979/80:750 av Bengt Gustavsson m.fl. om samordning mellan militär och civil räddningstjänst

1979/80:751 av Helge Hagberg och Lars Svensson onr viss översyn av energisparlånen

1979/80:752 av Marianne Karlsson om medbestämmandelag för hyresgäster

1979/80:753 av Marianne Karlsson om statens planverk

1979/80:754 av Marianne Karlsson om experimentbyggande m. m.

1979/80:755 av Göthe Knutson m.fl. om räddningstjänsten m. m.

1979/80:756 av Mona S:t Cyr och Elisabeth Fleetwood om bostadsbyggande med sikte på ökat generationsboende

1979/80:757 av Sten-Ove Sundström m. fl. om dygnsberedskap med räddningshelikopter i Söderhamn och Luleå

1979/80:758 av Olle Östrand om amorteringstiden för markförvärvslån, m. m.

1979/80:759 av Lars Werner m. fl. om ökad läkemedelskontroll

1979/80:760 av Lars Werner m. fl. om förstatligande av läkemedelsindustrin

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

107

Nr 69 1979/80:761 av Lennart Brunander om ökad alkoholinformation i radio och

Onsdagen den "

23 ianuari 1980 1979/80:762 av Lennart Brunander om utbildningen för samhällsplanerande

_____________ uppgifter

Anmälan av interpellationer

§ 11 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 23 januari

108

1979/80:123 av Ingrid Sundberg (in) lill utrikesministern om Sveriges inflytande på FN-organens biståndsverksamhet, m. m.:

Avvägningen mellan vad Sverige anslår lill mullilaierall resp. bilateralt sairrarbele disktrteras fortlöpande. Sverige avsätter en i förhållande lill andrtr länder hög andel av vår BNP lill biståndssamarbete samtidigt som våra adirrinislrativa möjligheter trtl klara av ett starkt ökat bilateralt bistånd iir begränsade. Vi har därigenom kommit all bli ett av de länder som bidrar mest lill FN-organens ulvecklingstirbete i u-länderna. Även i fortsättningen kan Sverige förväntas vara en myckel stor bidragsgivare lill FN-organen även om denna del av vår biståirdsbudget ktrapptisl kan väntas öka särskilt snabbi i reala termer under de närmaste åren. För titt vår relativa andel skall sjunka fordras emellertid att andra länder visar vilja lill större avsällningiir.

De bidragskonferenser, omfattande flertalet FN-organisationer. som inleddes 1978 har inle utgjort ljuspunkter i det inultiltilerala biståndsarbetet. Del svenska initiativet alt göra förutsiigelser om bidrag för tre år i rad har inte följts upp av tindra länder, trots att ett system med fleråriga bidragsutfästelser i många avseenden borde underlätta arbetet inorn FN-orgtrnen och bidra till aU få fram ett mer allmänt system för långsiktig finansiering av de interntitionellii organens operativa verksamhet. Inte heller har de olika organens önskemål om en höjning av bidragen rned viss procentsats, utgörande villkor för att inte verksainheteii skall skäras ner. bifallits.

Så kan nian förvänta sig en ökning med endtist 6 % av del totala bidraget lill UNDP för 1980, och även den siffran bedöms som osäker. Sverige är genom ett bidrag pä totalt 350 milj. kr. den största bidrtrgsgivaren näst USA och Holland. För UNICEFts verksamhet erhälles mer än 20 % från vårt land.

Man kan fråga sig i vad mån vi har elt inflytande på FN-organens verksamhet som svarar mot storleken av vårt bistånd.

Styrelseposterna i FN:s fackorgan fördelas efter olika kriterier, bl. ti. geogrtifiska men också i praktiken efler ländernas tindel av organens reguljära budget. De stora i-länderna svarar för mellan 6 och 25 % av fackorganens reguljära ( = ultaxerade) budgetar. Detta har av hiivd givit nrånga av de stora i-länderna en permanent plats i slyrelsernir.

Sverige svartir för ca 1,25 % av ftickorgtinens reguljära budget. Större Nr 69

delen av dessa organs bistånd finansieras emellertid med frivilliga bidrtig Onsdagen den

antingen från UNDP eller direkt från enskilda länder. 23 januari 1980

Sverige liimirtir stora frivilliga bidrag både via UNDP och i form av inullibi.______ ___

Räknar man in delta bistånd kominer vi upp i en andel av fackorganens Anmälan av inter-omslulning på minst 5 % - samtidigt som andelen för de större i-liinderna. nellatioiter som inte har lika stora frivilliga bidrag, sjunker i motsvtirtinde mån.

De frivilliga bidragen "berätligtir" emellertid inte till några slyrelseplat-ser.

Även om vår styrelserepresentation med det formella beräkningssättet inte är dålig - särskilt som vi ofta kan itila genom något annat nordiskt, i styrelsen representerat land - borde vårt inflytande i förhålltinde lill de stora bidrag vi faktiskt ger kunna förbältrtis,

Sverige skulle också positivt kunnti påverka effektiviteten i del intillilate-rala biståndet. Den ständigt viixande reservationen i den svenska statsbudgeten visar pä alt svårigheter finns hos FN-organen all utnyttja av oss anslagna medel. För de senaste budgetåren har del genomgående funnits nästan lika nrycket medel reservertrde som vad som föreslagits för kommande budgetår. Så uppgår reservationsanslaget på posten Bidrag lill internationella biståndsorgan i arets budgetproposition till 1 425 831 153 kr. samtidigt som det för det kommtinde budgetåret föreslås ett anslag på 1 471 000 000 kr.

Med anledning av det anförda får jag anhålla om ktimnrarens tillstånd att ställa följande frågor till utrikesministern:

1. Anser utrikesministern del önskvärt all Sveriges inflytande pä FN-organens biståndsverksamhet ökar. och hrrr skall detta i så fall kunna ske''

2. Vad är orsaken till all en så stor andel av medel anslagna till de internationella biståndsprogrammen inte tagils i anspråk, och hur bedönrer ulrikesnriiristern möjligheterna till ett snabbtire utnyttjande av ansUigira medel?

1979/80:124 av Ingrid Sundberg (rn) lill jordbruksministern om behandlingen av miljöfarligt avfall:

1975 års riksdag (prop. 1975:32, JoU 1975:10) beslutade om inrättande av ett förelag för behandling av miljöfarligt avfall. Det nya behandlingsföretaget avsågs få en principiell ensamriilt till behandla och långlidsförvara sådant avfall. Enligt departementschefen skulle bolaget bvggtis upp successivt och anpassas till de behov av omhänderlagtinde sorn skapas genom det kommunala renhållningsmonopolet i fråga om miljöfarligt avfall, som förutsattes vara genomfört i hela landet inom fem år.

1 propositionen uppgavs alt Svensk Avfallskonverlering AB (SAKAB) borde bilda stomme i det nya förelaget. SAKAB. som bildtides år 1969 för alt lösa vissa avfallsproblem beträffande i första hand kemiskt industriavfall, oljeavfall och annat kemiskt avfall, drev vid denna tidpunkt genom del helägda dotterbolaget AB Induslrideslilltilion en behandlingsanliiggning för

109

Nr 69

Onsdagen den 23 januari 1980

Anmälan av interpellationer

kemiskt avfall i Lövsla utanför Stockholm.

SAKAB har för att kltira de skyldigheter som följde av riksdagens beslut vidtagit en rad åtgiirder. Fem rnotlagningssltitioner har inrättats, men kapaciteten räcker ändå inte lill. Möjligheter har också öppntits all behandlti avfallet utomlands, bl. a. hos Kornmunekerni i Danrntirk.

När det gäller del slutligti omlitinderlagandet av avfallet har storti svårigheter uppstått. I mars 1977 besluttide SAKAB all biista pltilsen för en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall skulle vara Norrtorp. Efter koncessionstinsökan tillstyrkte liinsstyrelsen i Örebro län och Kumla kommun i slutet av nraj 1978 SAKAB;s ansökan om koncession för en anläggning i Norrtorp. Ärendet skicktides emellertid fram och tillbaka mellan olika myndigheter och Cementas anläggning i Stora Vika kom in i bilden. Situationen i dag är alarmerande. Kirinla kommun har ändrat insliillning och framställningar lill andra kommuner har besvarats negativt. Tillståndet för anläggningen i Lövsla att behandla miljöfarligt avfall går ut nästa är. Ingenstans tycks del gä alt bygga en central avfallsanläggning.

Runt om i landet sker därför en upplagring av miljöfarligt avfall i kommuner och industrier. SAKAB, som beslutat inrätta fler temporära insamlingsstationer för all lagra avfallet tills en slutbehandling kan ske, har genom kommunernas vetorätt stora svårigheter all ens få till stånd sådana lager. Enligt naturvårdsverket produceras per år 500 000 lon miljöfarligt avfall varav en del återvinns. SAKABts kapacitet är endast 50 000 lon och resten lagras eller exporteras utomlands. Andra länder har enrellerlid också svårigheter all ta emot vårt avfall vilket resullertit i att miljöfarligt avfall i dag förvaras på sätt som i mänga fall är i högsta grad otillfredsställande.

Genom SAKABts monopol hindras kommuner och industrier alt själva förstöra det giftiga avfallet. Genom det kommunala vetot har del blivit praktiskt taget omöjligt för SAKAB att svara för del slutliga omhändertagandet. Svårigheterna växer för varje dag och måste nu lösas. Jag får därför tinhälla om kammarens tillstånd all till jordbrrrksminislern ställa följande frågor;

1. Vilka åtgärder ämnar jordbruksministern vidta för alt riksdagens beslut om en anläggning för behandling av miljöfarligt avfall skall kunna komma till stånd?

2. Anser jordbruksministern alt mot bakgrund av den växande mängden miljöfarligt avfall det statliga monopolet för slutbehandling av sådant avfall bör bestå?

110

§ 12 Meddelande om fråga "

Onsdagen den

Meddelades att följande fråga framställts 23 januari 1980

den 22 januari Meddelande om

fråga 1979/80:283 trv Cari-Henrik Hcrma/isson (vpk) lill indusiriminislenr onr regeringsåtgärder med anledning av Electrolux förvärv av Grängesberg:

I det år 1978 avlämnade betiinkandet tiv konkurrensuiredningen (SOU 1978:9) föreslås regler för prövning av företagsförvärv. Bakgrunden ar den starka koncentration som ägt rum inom näringslivet. Regeringeir skulle enligt förslaget kunna ingripa mot förvärvet med förbud eller åläggande för viss tid eller tills vidare. Denna lagstiftning aktualiseras tiv Electrolux uppköp av Grängesberg.

Avser industriininisterir all vidta några åtgärder för all sökti förhindra Electrolux uppköp av Grängesberg?

Vilka åtgärder avser indirslriminislern att vidta för tttt molverkti fortsatt koncentration inorn näringslivet och i stället friimjii en decentralisering av makten?

§ 13 Kammaren åtskildes kl. 13.49.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert