Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:49

Tisdagen den 11 december

Kl. 10.30

§ 1 Justerades protokollet för den 3 innevarande månad.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

0/71 de politiska förhållandena på Cypern

§ 2 Om de politiska förhållandena på Cypern

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för atl besvara Birger Ros-qvisis (s) den 14 november anmälda fräga, 1979/80:118, och anförde:

Herr talman! Birger Rosqvist har frågat mig om regeringen anser alt Cypernproblemets lösning är en viktig fråga för freden, för mänskliga rättigheter och för tilltron till FN-beslut och om regeringen anser del vara riktigt all Sverige i internationella sammanhang uppmärksammar Cypern-problemet.

Svaret på frågans samtliga delar är ja.

En lösning av Cypernproblemet förutsätter att de båda befolkningsgruppernas företrädare genom samtal kan enas om landels politiska framtid. Sverige stöder därför FN :s generalsekreterare i hans ansträngningar att få lill stånd förhandlingar mellan de grek- och turkcyprioliska parterna på grundval av den lO-punktsdeklaration som dessa enades om i maj i år.

Sverige har ocksä ställt sig bakom FN:s uppmaningar alt de utländska trupperna skall dras tillbaka från Cypern. Vi har uttalat vårt stöd för Cyperns suveränitet och territoriella integritet.

Sverige har i FN åtskilliga gånger tagit upp de allvarliga humanitära och sociala problem som Cypernkonflikten fört med sig, däribland frågan om de många saknade personernas öde. Även i Europarådet har vi, i samband med Cypernmålets behandling i detta forum, verkat för atl mänskliga rättigheter respekteras pä Cypern.

Sedan mer än 15 är deltar Sverige med en bataljon i FN-styrkan pä Cypern. Därutöver tillhör vi den begränsade krets FN-slater som lämnar frivilliga bidrag till styrkans finansiering. På detta sätt hoppas vi kunna ge ett bidrag till atl konflikten mellan de båda folkgrupperna inte tar sig uttryck i öppet våld.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka utrikesministern för svaret på frågan.

När Republiken Cypern 1960 blev en självständig stat efter det atl ön hade varit en koloni skedde inte detta utan konvulsioner. Lång tid av kolonialt herravälde hade inte skapat den bästa grogrunden för att den nya nationen skulle fä en framtid ulan problem. Det fanns fortfarande olika starka intressen frän andra nationer, såväl militära som ekonomiska. Och då Cypern bestod av en befolkning med olika språk och olika religion var det

6 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om de politiska förhållandena på Cypern

inte så underligt alt olika kretsar kunde underblåsa och förstärka inre motsättningar.

Efter tre ar utbröt strider som fick en sådan omfattning att FN fick skicka fredsbevarande styrkor till ön. Militärjuntans senare tillkomst i Grekland gjorde inte situationen bällre. 1974 gjordes en statskupp på Cypern inspirerad av den grekiska militärjuntan. Förvånansvärt snabbt ingrep militär från Turkiet i stridigheterna. Från cypriotiskl håll har del sedermera öppet hävdats alt kuppen var stormaklsinspirerad och att det var ett stonnaktsintresse att fä ytterligare främmande trupper allierade med NATO till ön.

40 % av Cypern, den norra delen, är sedan 1974 ockuperat av turkiska trupper. I FN har med stor majoriiei antagits resolutioner där ockupationen har fördömts och där man slagit fast alt Cyperns självständighet och integritet skall respekteras och att främmande trupper skall bort. Men situationen är ändå densamma. Och lösningen blir allt svårare alt uppnå ju längre tiden går. Starka utländska krafter synes vilja acceptera alt ön förblir delad. Flyktingar, saknade personer, militärmakt och ett delat land med opasserbara gränser för befolkningen på ömse sidor tillhör fortfarande bilden.

I internalionella sammanhang hävdas att den uteblivna lösningen beror på dålig förhandlingsvilja från inblandade parter. Den legala cypriotiska regeringen vill förhandla från sin utgångspunkt - så länge det finns främmande trupper och därmed främmande inblandning på den delen av ön blir det inga fria förhandlingar. FN:s medlarroll har inte medfört något påtagligt resultat. Förtroendet för FN sviktar. Befolkningen upplever Cypern som en liten och utlämnad nation och lycker sig ha blivit en bricka i stormaktsspelet.

För några veckor sedan sades vid en kongress som ett av parlamentspartierna höll i Nicosia att det var bekant all spaningsflyg för en stormakts räkning nu hade en del av Cypern som bas. Man misstänkte att kärnstrids-spetsrakeier höll pä alt installeras och alt Cyperns territorium skulle bli en ersättning för förlorade baser i Iran - allt detta milt i ett område där världsfreden i övrigt är hotad.

I år väcktes nya förslag i FN. innebärande annan förhandlingsordning, om den hittills brukade misslyckas. Då gick Sverige emot.

Problemen på Cypern är kanske allvarligare för freden än vad som uppmärksammats. Anser utrikesministern atl frågan om Cypern riskerar att ännu mer inflammeras och att den blir ännu mer angelägen atl lösa efter de händelser som utspelas i Mellanöstern och litet längre österut?

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr lalman! Jag kan naturligtvis bara uttrycka förhoppningen alt det inte skall bli pä detta sätt.

Den svenska ståndpunkten är ju att alla främmande trupper skall dras tillbaka från Cypern. Därav följer givelvis att vi måste inta en myckel kritisk attityd till alla tankar på alt installera andra trupper, och i annat syfte än vad som i dag är aktuellt.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Denna fräga är som sagt åtskilliga år gammal, och den blir bara värre atl lösa ju längre man dröjer.

Elt av de besvärliga problemen som byggs upp i det här systemet är den invandring som sker från Turkiet till norra delen av Cypern. Man ändrar de demografiska förhållandena, och det innebär att lösningen blir svårare och svårare. Man har infört annan valuta, man har annan lid, man ligger en timme före på den norra delen i förhållande till den södra delen, för alt ta några exempel.

Det är alltså ett systematiskt lillvägagängssält frän ockupationsmaktens sida att bevara ändringen, och del är angeläget, anser jag, att vi frän svensk sida i olika sammanhang noga observerar frågan, för det är en fråga som iiite bara berör det cypriotiska folket utan världsfreden i stort.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om vissa balters dubbla medborgarskap

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 3 Om vissa balters dubbla medborgarskap

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Per-Olof Strindbergs (m) den 27 november anmälda fräga, 1979/80:165, och anförde:

Herr talman! Per-Olof Strindberg harfrågal mig om nya förhandlingar har upptagils med Sovjetunionen i syfte att befria de balter i Sverige som har dubbelt medborgarskap från detta, eller när sådana i annat fall kan beräknas tas upp.

Sverige har föreslagit Sovjetunionen att förhandlingar skall inledas i syfte att få till stånd en reglering av de frågor rörande medborgarskap som Per-Olof Strindberg lar upp. Vår förhoppning är alt förhandlingarna skall kunna påbörjas i februari nästa år.

PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka utrikesministern för svaret pä min fråga.

Av svarel framgår ju alt några förhandlingar ännu inte har upptagils men atl sädana skulle kunna tänkas komma till stånd i februari nästa är. Jag vill starkt understryka, herr utrikesminister, det angelägna i att man verkligen försöker få lill stånd förhandlingar och att man snarast kan komma till ett positivt resultat.

Låt mig erinra kammaren om atl delta är en väldigt gammal fräga. Jag vet inte hur mänga gånger den har diskuterats i riksdagen sedan krigsslutet, men redan i mitten pä 1960-talel, närmare bestämt 1966, vädjade ju inte mindre än 7 500 balter här i Sverige till den dåvarande regeringen att de skulle bli befriade från det dubbla medborgarskapet. Man ville av naturliga skäl, som måste respekteras, inte vara lojalilelsbunden till en nation som med våld har ockuperat Estland, Lettland och Litauen.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om ett regeringsingripande för att utröna Dagmar Hagelins öde

Jag hade debatter med dåvarande utrikesministern Sven Andersson för fyra år sedan i samma fräga. Han uttryckte då förhoppningen att förhandlingarna snart skulle leda lill posilivl resullal.

Jag hade en debatt lidigare i år - den 14 mars - med dåvarande utrikesministern Hans Blix. som också hoppades att man snart skulle kunna komma till förhandlingar och atl de skulle leda till resultat.

Lät mig understryka alt i dag upplever balterna i Sverige med lika stor olust som lidigare det dubbla medborgarskapet. Idens. k. Baltikumappellen, som kom för ett par år sedan, var det inte bara fråga om att man i FN skulle arbeta för att Estland, Lettland och Litauen skulle bli fria slaler. utan ocksä frågan om det dubbla medborgarskapet ansågs vara av utomordentligt stor betydelse.

Vi engagerar oss. herr talman, utomordentligt hårt i vår solidaritet med olika människor som är förtryckta runt om i världen; det gäller Sydamerika, Sydafrika och Asien. Vi måste emellanåt och med kanske större intresse ocksä ägna oss ät det politiska förtryck som finns österut, det förtryck som de här människorna i Sverige anser att det dubbla medborgarskapet innebär.

Jag vill vädja lill utrikesministern: Gör allt för alt den här frågan äntligen får en positiv lösning!

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 4 Om ett regeringsingripande för att utröna Dagmar Hagelins öde

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för atl besvara Mals Hellströms (s) den 29 november anmälda fråga, 1979/80:177, och anförde:

Herr talman! Mot bakgrund av en ny argentinsk fiyktingrapport har Mats Hellström frågat mig vilka kontakter med den argentinska regeringen som Sveriges regering avser la för atl utröna Dagmar Hagelins öde.

Vi är i färd med att bearbeta de uppgifter som lämnas i den nya rapport som Mals Hellström hänvisar till. Detta arbete tar med nödvändighet viss tid. Bl. a. krävs samråd med bedömare i utlandet. När vår utvärdering är klar. kommer vi att bestämma vilka kontakter som skall tas med den argentinska regeringen.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min fråga. Tidigare när frågan om Dagmar Hagelins öde har diskuterats i riksdagen, har man ofta från regeringens sida hänvisat till värdet av vad som ibland kallas ""den tysta diplomatin". Något av del ligger även i det här korta svaret.

Jag respekterar i högsta grad att man från regeringens sida använder den metod som ger det bästa resultatet. I den här typen av tragiska frågor är det sakfrågan som är del viktiga. Och de metoder som bäst leder till en lösning av sakfrågan bör respekteras och användas när det gäller att utröna Dagmar

Hagelins Öde och, om hon fortfarande är i livet, möjligheten att i så fall få henne frisläppt. Men de hittillsvarande metoderna har ju inte lett till någol som helst resultat, tyvärr.

Jag menar att den nya rapport från argentinska fiyktingar som jag refererat i min fråga - Teslimonio de sobrevivientes del campo de concentracion de prisioneros de la escuela mecanica de la armada - bekräftar vad andra oberoende uppgifter under de senaste åren kommit fram till.

Man kan dra en väldigt viktig slutsats, nämligen att Dagmar Hagelin faktiskt har vistats på marinens tekniska högskola i Buenos Aires under en lid efter den 27 januari 1977. Detta är första gången som vi från oberoende källor har något konkret att ta fasta på i affären Dagmar Hagelin. Detta är någol nytt atl ta på, en konkret uppgift bland alla de rykten och oklara uppgifter som har funnits tidigare. Den här uppgiften har alltså tidigare presenterats för drygt ett år sedan i en annan rapport, oberoende av den här rapporten. Enligt tidningsuppgifter har den dåvarande borgerliga regeringen avvisat de uppgifterna med hänvisning till att källan skulle vara alltför vänsterinriklad, en i och för sig uppseendeväckande synpunkt. Därför har tydligen inte heller de här uppgifterna tagits upp av den svenska regeringen i dess kontakter med den argentinska regeringen.

I dag är det, som sagt, en ny situation. Vi har fått en ny oberoende rapport som visar att Dagmar Hagelin fanns på skolan. Då måste den viktigaste frågan vara: Hur skall den svenska regeringen bäst kunna utröna Dagmar Hagelins öde? Regeringens svar är att man vill återkomma efter del att en utredning är klar. Jag vill då fråga: Kommer regeringen i de överväganden som den avser att göra atl ta fasta pä de förslag som har lämnats från olika håll om att den svenska regeringens representanter tillsammans med argentinska representanter skulle systematiskt besöka fängelserna i Argentina?

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om eU regeringsingripande för att utröna Dagmar Hagelins öde

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Den rapport som den här debatten föranletts av innehåller förvisso många intressanta uppgifter. På den punkten ärjag helt överens med Mats Hellström. Vi är nu färdiga att börja bearbeta den. Hur långt uppgifterna kan leda oss vet vi ännu inte. Mals Hellström sade att de hittillsvarande metoderna inte har gett några resultat, och det är dess värre riktigt. Vi kan inte heller vara säkra på att de kan göra det i fortsättningen eller atl någon annan form av diplomati kommer atl lyckas. Vi är emellertid inne i ett skede av intensiv verksamhei när det gäller fallet Dagmar Hagelin, varvid den här rapporten och andra uppgifter bildar underlag. Vi arbetar med utgångspunkten atl Dagmar Hagelin fortfarande är vid liv och att det är vår uppgift att försöka få henne fri.

Vi har aldrig uteslutit atl uppgiften all hon skulle ha vistals vid marinens verkstadsskola är korrekt. Det finns i själva verket stor anledning atl fästa tilltro till den uppgiften.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om vissa ändringar i reglerna om skogskonto

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det viktiga med den här uppgiften är alt den bekräftar atl Dagmar Hagelin verkligen har vistals hos den argentinska militären. Den argentinska regeringen har ju hela liden hävdat all hon inte har så att säga varit i myndigheternas våld. Detta ger en formell utgångspunkt för regeringen att fortsätta sina efterforskningar. Del är naturligtvis bra atl regeringen säger sig ta de här uppgifterna pä allvar, men jag vill ändå fråga utrikesministern, eftersom jag tidigare inte fick någol svar: Bedömer regeringen det, med tanke på de olika handlingsmöjligheter som den nu har, som en möjlig väg att kräva att svenska representanter tillsammans med argentinska representanter systematiskt får besöka landets fängelser för att utröna hennes och andra försvunnas öde? Jag tror alt detta skulle vara en viktig framgångsväg utöver de tidigare s. k. lysta diplomativägarna som hittills inte har gett resultat.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herrlalman! Det är dess värre så i ett sådant här fall altdet är svårt för mig, ja, det vore också fel av mig, att precisera på vilket sätt vi tänker gä till väga i fortsättningen. Men jag kan försäkra Mats Hellström att den metod han nämnde på intet sätt behöver uteslutas. Om vi har någon möjlighet all den vägen bringa ytterligare klarhet i fallet och om vi alls kan gå den vägen, ser jag inget skäl till varför vi skulle tveka. Vi kommer att utnyttja alla möjligheter. Ju fler konkreta och ovedersägliga fakta som vi har, desto större tilltro kommer vi naturligtvis alt vinna vid våra demarscher i Buenos Aires. Jag hoppas atl så blir fallet i högre grad i fortsättningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om vissa ändringar i reglerna om skogskonto

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för aU besvara Bertil Jonassons (c) den 16 november anmälda fråga, 1979/80:128, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om jagar beredd alt medverka till sådana ändringar i reglerna om skogskonto - alternativt till inrättande av en katastroffond - atl skattelagstiftningen inte motverkar ett effektivt bekämpande av granbarkborrens härjningar i Värmland.

Under det innevarande året har statsmakterna fatlat flera viktiga beslut som gäller skogsbeskatlningen. I februari beslöt riksdagen att särskilda skogskontoregler skall få tillämpas, om avverkning måste ske till följd av insektsangrepp eller andra skador pä skogen. Reglerna innebär atl insättning på skogskonto i skadefallen får göras med en större del av ersättningen för såld skog än normalt, nämligen med 80 % i stället för 60 % vid rotförsäljning och 50 % i stället för 40 % vid försäljning av leveranstimmer. 1 maj fattade riksdagen beslut om en omläggning av skogsbeskatlningen. Omläggningen

tog i första hand sikte på avdragsreglerna vid försäljning av skog. Slutligen har nu i höst utfärdats direktiv för en kommitté som skall utreda skogsindustrins virkesförsörjning. En uppgift för kommittén blir att ta ställning till om del av skogspolitiska skäl finns behov av principiella ändringar i skogsskatlesystemet.

Den analys av skogsbeskattningen som skall utföras av kommittén bör enligt min mening omfatta också skattereglerna vid svåra skador på skogen. De framställningar i detta ämne som har getts in till regeringen kommer därför alt överlämnas till kommittén.

Jag vill slutligen också erinra om vårens riksdagsbeslut belräffande företagsbeskattningen. Fr. o. m. 1980 års taxering kan enskilda skogsägare och andra egenföretagare göra avsättning till allmän investeringsreserv. Genom att först utnyttja skogskonto och sedan investeringsreserven kan skogsägaren jämna ut inkomsterna under nästan tjugo år.

Mot den nu redovisade bakgrunden är jag inte beredd att för dagen tillmötesgå Bertil Jonassons önskemål om ändringar i skogsbeskattningen.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om vissa ändringar i reglerna om skogskonto

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få lacka statsrådet Mundebo för svaret på min fräga.

Stormfällningarna 1969 liksom övergången till stordrift i skogen med nya avverkningsmetoder synes vara huvudorsaken till de katastrofala granbark-borreskador som speciellt hårt har drabbat Värmland. För vissa markägare har mer än hälften av skogen förstörts och fått huggas bort. Frän 1971 till 1979 har över 3 miljoner granar dödats, vilket innebär över I miljon kubikmeter virke. Om man räknarmedatldet torkade virket får sitt värde försämrat med 50 kr. per kubikmeter- vilket är lågt räknat - innebär detta ändå en förlust på över 50 milj. kr.

Och förödelsen fortsätter på de kvarvarande markinnehaven. Bekämpningen av granbarkborrens härjningar pågår från skogsvårdare och markägare, men man ser trots allt ingen möjlighet till lösning. Staten bidrar här med stora belopp. Markägarna har gjorl slora insatser. Allt detta är behövligt och tacknämligt.

Men skall man lyckas komma till rätta med verkningarna av den här katastrofen måste samtidigt skatteproblematiken in i bilden - och i större omfattning än hittills. Det blir slora tvångsavverkningar, som leder till skatteproblem. Den skadade och hotade skogen måste bort. Tvängsavverk-ningarna leder till speciella åtgärder på skatteområdet. Det är man ocksä på det klara med och överens om frän skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas sida.

De stora avverkningar som gjorts på stormfälll och granbarkborreskadat virke har hittills föranlett stora insättningar pä skogskonton. Dessa faller nu efter 10 år ut till beskattning samtidigt som nya tvängsavverkningar tränger sig på. Det är tacknämligt att de drabbade fått möjligheter att göra höjda insättningar på skogskonto, vilket budgelminislern också pekar på. Det kan

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om vissa ändringar i reglerna om skogskonto

nödtorftigt klara de nya avverkningarna. Men tiden för de skogskonton som faller ut liksom för de nya måste förlängas eller också mäste särskild lagstiftning till genom någon sorls katastroffond.

Ur skogsvårdssynpunkt och produktionssynpunkt måste det finnas pengar till fastigheternas upprustning med ny skog. De utgifterna kommer framöver i 30-40 års tid. Samtidigt har skogen fått lagas bort, och nya inkomster finns ej att tillgå.

Jag är tacksam för det som har gjorts, men det kommer ju att dröja innan det hela blir klart om man överlämnar också denna fräga till den nya kommittén. Därför vill jag fråga om man inte kan gå in för elt tillfälligt uppskov när det gäller de gamla kontona för att klara övergångstiden. Jag vill ocksä fråga: Vilka möjligheler har man att tillämpa det nya systemet vad gäller förelagsbeskattningen i ett sådant här fall?

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag tror atl man kan klara av, eller i vart fall minska, flertalet av de problem som oroar både Bertil Jonasson och mig genom de nya reglernaom allmän invesleringsreserv. De innebär ju, som jag kort antydde i mitt första svar, att man får möjlighet att redan vid 1980 års taxering avsätta medel till en allmän investeringsreserv.

Om en skogsägare under detta är tar ul medel från skogskonto, får han alltså inte omedelbar beskattning för hälften av det belopp som tas ul genom att han gör denna omsättning. Det bör alltså vara möjligt för de skogsägare, som i dag har pengar på skogskonto som nu löper ut, att ta ut medlen och flytta in dem i en allmän investeringsreserv fr. o. m. 1980 års taxering.

I avvaktan pä del arbete som skall göras i den nya kommittén tror jag alltså atl vi kan klara, eller i varje fall minska, de problem som finns.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag är tacksam för det kompletterande svar som budgetministern har lämnat. Jag är fortfarande något rädd för atl man ändå. trots denna möjlighet, inte kan klara av att sätta undan pengar i sådan utsträckning att det inte blir fråga om något som kan liknas vid en konfiskation. Det viktigaste är atl rädda pengarna lill de här bygderna, sä att man får skog tillbaka i en framlid. Vi får räkna med alt skogen för många skogsägare huggs ned totalt inom en tioårsperiod. Sedan är det bara arbete och bara utgifter under 10, 20, 30, ja kanske ända upp till 40 är utan att det blir inkomster från skogen. Därför ärdet nödvändigt atl man inte "lar livet" av dessa människor med en beskattning utan att de får möjlighet atl behålla en del pengar för att plantera och producera. Vi vet att både landet i sin helhet och industrin behöver råvara, och därför måste vi ge skogsägarna möjligheter alt förnya skogen.

Jag är som sagt tacksam för det kompletterande svaret, men jag tror ändå att det kan bli nödvändigt atl vidta speciella åtgärder. Vi får undersöka den saken.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Nu kanske Bertil Jonasson tog i litet i överkant. Jag är medveten om att vi har ett hårt skattetryck, och jag verkar för att på olika områden minska del. Men när Bertil Jonasson talar om konfiskering och om att ta livet av skogsägarna i Värmland, tycker jag del är litet av överdrift i beskrivningen av verkligheten. De regler om skogskonto och allmän investeringsreserv, som alltså nu finns, innebär en möjlighet atl jämna ut inkomsten under närmare 20 år. Det tycker jag ändå är rätl generösa regler.

Än en gång: 1 utredningen skall man ytterligare se över vilka förändringar som eventuellt kan bli erforderliga för framtiden. Anledningen till att vi inte nu vill göra sådana förändringar är, som vi redovisade i en proposition i vintras, att ytterligare förlängningar och mera väsentliga ändringar reser ett antal principiella problem som ytterligare bör utredas. Den uppfattningen delade också skaUeutskottet och riksdagen vid den tidpunkten. Men vi kommer som sagt igen när utredningsarbetet är fullföljt.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om samarbetet mellan förskola och skola

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Budgetministern får förlåta mig om jag tar i litet hårt, men vi som på ort och ställe har följt denna fråga kan konstatera den hemska katastrof som föreligger. Det är en katastrof för den enskilde individen men ocksä för den kommun som vederbörande bor och verkar i. Det är också en katastrof för framlida skogsproduktion och skogsvård.

Det är klart alt om man tar skogskontot och de bättre insättningsmöjlig-helerna på investeringskonto i beaktande så måste man konstalera att det har sketl förbättringar. Det är jag tacksam för, och det ger jag budgelministern ett erkännande för.

Det kan hända att det för många skogsägare blir möjligl att klara följderna av kalastrofen genom de här tvä förbättringarna, men för vissa andra är det intesäkert altdet går. Vi får titta pä den frågan. Det härar ocksåen fråga inte bara för de människor som direkt drabbas av skadorna utan det är ocksä en fråga för alla omkringboende, som helt enkelt blir tvungna att hugga bort skogen därför att granbarkborrens härjningar inte stoppas.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om samarbetet mellan förskola och skola

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för all besvara Kerstin Göih-bergs (c) den 21 november anmälda fråga, 1979/80:143, och anförde:

Herr talman! Kerstin Göthberg har frågat mig när utredningen om samverkan mellan förskola och skola som aviserades i propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan kan komma till stånd. Hon har vidare frågat mig om utredningen kommer att få till uppgift att se över huvudmannaskapsfrågan.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om samarbetet mellan förskola och skola

Jag delar den uppfattning som uttrycktes av föredraganden i propositionen om läroplan för grundskolan att olika frågor rörande samverkan mellan förskola och skola bör utredas närmare. Jag avser att inom den närmaste framtiden begära alt regeringen bemyndigar mig att tillkalla en kommitté. Den bör fä till uppgift att utvärdera den försöksverksamhet med närmare samarbete mellan förskola och skola som bedrivits på olika håll i landet och mol bakgrund härav söka utforma en helhetssyn på verksamheten i förskola och skola, samt samarbetet mellan de båda verksamhetsformerna. Jag är i dag inte beredd att gå närmare in pä innehållet i kommitténs direktiv.

KERSTIN GÖTHBERG (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Samverkan mellan förskola och lågstadium behandlades ju - som Britt Mogård mer än någon annan av oss vet - redan i SIA-utredningen och även i den proposition som byggde på den. Barnstugeutredningen framhöll också vikten av denna fördjupade samverkan för alt underlätta övergången från förskola lill grundskola.

Såsom även sägs i svaret har man pä många håll i landet bedrivit försöksverksamhet med en sådan samverkan. För att ta ett exempel frän mitt eget län, som jag ju bäst känner till, kan jag tala om att samtliga kommuner där har deltagit i sådana projekt under åren 1970/71 t. o. m. 1975/76. I Västerås kommun har man haft ett alldeles speciellt projekt på gång, det s. k. Bäckbyprojektel, med en i möjligaste mån integrerad skolform mellan förstadium, lågstadium och mellanstadium.

Syftet med försöken har bl. a. varit att utjämna de skillnader som finns, åtminstone i praktiken, mellan förskola och lågstadium, framför allt när det gäller metoder och innehåll i undervisningen. Skolan måste, tycker jag, upplevas som en naturlig fortsättning på förskolan. I dag kan emellertid skolstarten för många elever faktiskt bli en negativ upplevelse, vilket kan bero pä de skillnader som jag tidigare nämnde.

Någon samlad utvärdering av dessa försök har inte gjorts. Därför noterar jag med tillfredsställelse att statsrådet nu är beredd att inom den närmaste framliden lillsälla kommittén.

Jag beklagar dock att statsrådet inte an.ser sig kunna lämna något svar på min andra delfråga. Men jag vill ändå säga atl om utredningen skall syssla med frågor som enligt den förra skolministern rör gemensam pedagogisk grundsyn, lärarsamarbete, konsekvensen även flexiblare skolstart, lokalnormer och statsbidragsbestämmelser, ler det sig enligt milt sätt all se naturligt -ja, nästan ofrånkomligt - att även huvudmannaskapsfrågan måste ses över. Jag tror också att det vore av stort värde att få en utvärdering av hur det delade huvudmannaskapet påverkar denna samverkan och hur olika grupper upplever den.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Det har framgått atl Kerstin Göthberg och jag är helt överens om att det är angelägel alt samarbetet mellan förskola och skola intensifieras

och utreds, så att man kan få den helhetssyn som jag talade om tidigare. Del finns alllsä ett utmärkt underlag för utredningen att starta frän i de olika försöksverksamheter som Kerstin Göihberg talade om.

Jag är inte beredd atl gå in närmare pä direktiven, men jag har alltså nu med tacksamhet tagit del av Kerstin Gölhbergs synpunkier.

KERSTIN GÖTHBERG (c):

Herr lalman! Jag accepterar naturligtvis de skäl som Britt Mogård kan ha för att inte i dag gä närmare in pä kommitténs direktiv, men del har uttryckts önskemål frän många håll om alt få någon form av utvärdering när det gäller det dubbla huvudmannaskapet. Bl. a. har den grupp i Europarådet som sysslar med förskola och lågstadium i sin resolution en punkt där man går så långt att man säger atl det vore önskvärt atl ha samma huvudman för de här två skolformerna. Jag lycker inte att man i dag kan ta ställning i denna fråga, men mot denna bakgrund tycker jag atl det finns många skäl som talar för atl det nu är dags att se över huvudmannaskapet.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

0/77 avskaffande av de graderade betygen inom lärarutbildningen

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om avskaffande av de graderade betygen inom lärarutbildningen

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara Roland Sundgrens (s) den 29 november anmälda fråga, 1979/80:176, och anförde:

Herr talman! Roland Sundgren har frågat mig vad jag ämnar göra för atl påskynda att frågan om betygsättningen i lärarutbildningen får sin lösning.

1974 års lärarutbildningsutredning (LUT 74) lämnade i juni 1977' till regeringen ett förslag till betygsättningen i lärarutbildningen och meritvärderingen vid tillsättning av tjänst i skolväsendet. Sedan förslaget remissbehandlats överlämnades det till universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i maj 1978 av dåvarande regeringen. UHÄ fick samtidigt i uppdrag att vidta de åtgärder i anledning av förslaget som ankommer på ämbetet. Det är nämligen UHÄ som har att i utbildningsplan fastställa de föreskrifter om betyg som skall gälla för en allmän utbildningslinje i högskolan.

Regeringen föreskrev vidare i sitt beslul atl några förändringar av betygssättningssystemet inte fick träda i kraft förrän meritvärderingsreglerna vid tillsättning av lärartjänst hade anpassats till förändrade betygsregler. Det är skolöverstyrelsen (SÖ) som fastställer merilvärderingsreglerna.

Min företrädare som skolminister omtalade i ett svar till Roland Sundgren under föregående riksmöte, att SÖ:s arbete med alt fastställa nya meritvärderingsregler beräknades vara avslutat före utgången av juni månad 1979. Arbetet har blivit fördröjt och pågår fortfarande. Jag anser att det f. n. inte är lämpligt alt ingripa i det arbete som pågår hos SÖ, vilket innefattar samråd med arbetstagarorganisationerna.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om avskaffande av de graderade betygen inom lärarutbildningen

ROLAND SUNDGREN (s):

Herrlalman! Jag måste säga atl jag lycker att det var ett överraskande lamt svar jag fick av Britt Mogård. Det verkar som om Britt Mogård genomgått en personlighetsförändring sedan hon senast var skolminister. Britt Mogård den första visade i den här frågan handlingskraft. Del intrycket får man åtminstone när man läser de tilläggsdirektiv lill lärarulbildningsulredningen som hon skrev i februari 1977 och genom vilka hon ryckle ul den här frågan. Hon skrev bl. a. i direktiven

"Jag bedömer del som angelägel att betygssättningen inom lärarutbild
ningen fär en enhetlig och samlad lösning De sakkunniga bör därför

med förtur behandla betygsätlningen i lärarutbildningen Arbetet bör

bedrivas skyndsamt och i samråd med berörda personal- och elevorganisationer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
uppdrar åt 1974 års lärarutbildningsutredning att skyndsamt lägga fram
förslag om betygsättningen inom lärarutbildningen ".

Orden "förtur" och "skyndsamt" finns på flera ställen i tilläggsdirektiven till lärarutbildningsutredningen. Och lärarutbildningsutredningen tog Britt Mogård på orden och arbetade snabbi. Redan den 22 juni 1977 kom förslaget att de nuvarande betygen i lärarskicklighet och pedagogik samt i förekommande fall metodik skulle slopas och ersättas med en notering på utbildningsbeviset att den praktisk-pedagogiska utbildningen genomgåtts med betyget godkänd eller underkänd, att betygsskalan i ämnesutbildningen skulle reduceras till graderna godkänd och underkänd samt att det totala antalet betyg i ämnesutbildningen inte borde bli för stort.

Detta förslag tillstyrkte samtliga remissinstanser. Som Britt Mogård säger i svarel överlämnade hon utredningsförslaget och remissyttrandena, som var helt eniga på denna punkt, lill UHÄ. Där har förslaget nu legat i ett och ett halvt år.

Som Britt Mogård också säger i silt svar ställde jag när ärendet hade legat ett år efter överlämnandet en fråga till "mellanskolministern" Birgit Rodhe om hur länge lärarutbildningen skulle behöva dras med de graderade betygen. Jag tyckte då att hon verkade litet generad över att det hade dröjt så länge. Hon sade alt det dock skulle komma ett förslag före utgången av juni månad. Man väntade, som det också heter i svaret, på meritvärderingsreglerna. Sedan dessa framlagls skulle det vara klart för UHÄ att utfärda bestämmelserna.

Av Britt Mogårds svar i dag verkar del som om hon nästan gett upp i denna för vår framtida skola så viktiga fråga. Ute på lärarhögskolorna är man förtvivlad över att ingenting händer. De graderade betygen är ett hinder för förbättringar och förnyelse i lärarutbildningen, och det går inte att utbilda lärare för den nya roll de skall ha i vår framtida skola - där arbetet skall inriktas på samverkan lärare emellan, mellan lärare och föräldrar och mellan liirnv',- 'v;!"' elever och där också lärarna skall ha en vikligare social funktion -'■•■ ; ■:;. '■._ z'■'<}': y-ii'-: betvuen finns kvar.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag tror atl Roland Sundgren har iakttagit fel. Jag har inte genomgått någon personlighetsförändring. Jag är fortfarande en högst handlingskraftig person. Det är riktigt att den dåvarande regeringen använde orden "förtur" och "skyndsamt". Jag vill också påstå att regeringsbeslutet kom skyndsamt efter del all förslaget hade remissbehandlats. Jag har dock aldrig tidigare tänkt och tänker inte heller nu bli så handlingskraftig atl jag lägger niig i bl. a. SÖ:s samråd med arbetstagarorganisationerna. Det finner jag vara både dumdristigt och olämpligt.

Jag förutsätter att skolöverstyrelsen meddelar mig om ett totalt dödläge uppstår, och då lovar jag. herr Sundgren. att återigen visa handlingskraft.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om avskaffande av de graderade betygen inom lärarutbildningen

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag tycker att Britt Mogård kan bevisa den handlingskraften redan i morgon. Visserligen är det riktigt att i brevet till UHÄ reglerna för betygsättningen görs beroende av ett meritvärderingssystem, men jag menar att det när SÖ inte klarat detta på ett och ett halvt år finns ett underlag för atl skriva ett nytt brev till UHÄ. Utredningen skrev bl. a. att behovet av meritvärderingsinstrument vid tjänstetillsättning inte kan utgöra elt avgörande argument för att bibehålla graderade godkänd-belyg vare sig i lärarskicklighet eller i ämnesutbildning. Jag tycker därför all det inte finns någon anledning att hålla fast vid kravet på meritvärdering, när nu SÖ och också de fackliga organisationerna inte på ett och ett halvt är kunnat klara vad som vid en läsning av utredningens betänkande ändå måste bedömas som en ganska enkel sak. Det måste finnas gränser för hur niycket byråkratin får hindra utvecklingen.

Vi ser i dessa dagar upprop i tidningarna om att skolan lever. Jag hoppas att ocksä skolministern lever. Det är viktigt både med en skola och med en skolminister som lever. Det här är en myckel angelägen och viktig fråga.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Del förefaller mig som om Roland Sundgren förespråkar en högst okonventionell hantering och som om han förväxlar detta med handlingskraft. Jag tror inte att det är samma sak. Jag anser att det är skolöverstyrelsen, inte Roland Sundgren, som skall meddela mig när ett ingripande frän mig är befogat. Jag menar att Roland Sundgren talar mot bättre vetande, om han föreställer sig all del är något slags ohanterlig byråkrati som försenar handläggningen. Jag tänker inte gå närmare in på det.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag anser atl en regering skall regera. Vad skall man annars ha en regering till? Anser man inte att det är länipligt ätt ingripa i en fräga. som en utredning behandlat med förtur och där ett förslag snabbt arbetats fram på fyra månader - dessutom på order av Britt Mogård - och som sedan fått lisga stilla hos skolöverstvrelsen i ett och ett halvt år mäste vi ställa oss

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om statsbidragen till griwdskolan

frågan: När skall en skolminister ingripa, om inte vid ett sådant tillfälle? Det är ändå en fråga av stor betydelse för skolans framtid. Lärarkandidater och lärarutbildare säger att lärarutbildningen f. n. fungerar dåligt för deras framtida roll som lärare. Betygen hindrar nämligen en utbildning för SIA-skolan med de krav den ställer på en demokrati i skolan som ger eleverna de kunskaper och den fostran de behöver för atl sedan kunna bidra till att påverka samhällsutvecklingen.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag anser också att regeringen skall regera men enligt normal praxis och normala regler. Skulle jag inte följa de principerna skulle nog Roland Sundgren ställa en fråga till mig om varför jag bär mig åt på det sättet. Jag anser att om regeringen har givit ett uppdrag och uppdraget fullföljs, låt vara att det har blivit försenat av skilda orsaker, skall regeringen inte ingripa förrän ifrågavarande myndigheter ber regeringen ingripa.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Visserligen ärdet UHÄ som Britt Mogård givit uppdraget atl fastställa betygssystemet i lärarutbildningen, nien det ärju regeringen som bestämmer när UHÄ skall göra det. Det finns alltså möjligheter alt äter ta upp ärendet. Jag tror atl man på UHÄ är förtvivlad över alt man inte har fått ordna upp den här frågan. Det är på SÖ arbetet blivit fördröjt, och SÖ sorterar ju under skolministern.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 8 Om statsbidragen till grundskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels Lars Gustafssons (s) den 21 november anmälda fråga, 1979/ 80:147, dels Karl-Erik Svartbergs (s) den 22 november anmälda fråga, 1979/80:157, och anförde:

Herr talman! Lars Gustafsson harfrågal mig huruvida Jag. om kvarstående skillnader mellan tidigare och nuvarande statsbidrag till grundskolan genomgående visar sig vara betydande i hela Storstockholmsregionen, avser ta några initiativ för atl komma till rätta med den avsevärda nedgång i statsbidragstäckning som ifrågavarande kommuner råkat ut för. Han har vidare frågat mig vilka åtgärder jag i så fall avser vidta.

Karl-Erik Svartbeig har frågat mig vilka omedelbara åtgärder jag avser vidta för att rätta till de missförhållanden i statsbidragssystemet som påvisades redan 1978 och som fortfarande finns kvar.

De båda frågorna avser samma ämne. Jag besvarar dem därför gemensamt.

När det gäller det nya statsbidragssystemet finns det ännu erfarenhet av utfallet för bara ett läsår, nämlicen år 1978/79. Vid en jämförelse mellan

kommunernas totala statsbidrag till driften av grundskolor för åren 1977/78     Nr 49
och 1978/79 svarar skillnaden i huvudsak mot löneutvecklingen för lärare     Tisdaeen den
samtökningenavanlalet elever i grundskolan. Jag har då tagit hänsyn till alt     jj december 1979
regeringen under hösten höjt veckolimpriserna för läsåret 1978/79.

Om statsbidragen till grundskolan

Som förutsågs vid riksdagens beslut om det nya statsbidragssystemet kan det inte uteslutas alt någon kommun erhåller ett lägre statsbidrag än vad den skulle ha fått enligt de regler för statsbidrag som gällde tidigare. Utgångspunkten är dock att det nya statsbidragssystemet skall innebära oförändrade villkor för kommunerna.

Statsbidrag utgår endast för vissa kostnader för en kommuns skolväsende, medan andra kostnader, nu liksom tidigare, är ett kommunalt åtagande. Beräkningar som redovisas i skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1980/81 ger vid handen att ca hälften av kommunernas totala kostnad för skolväsendet täcks av statsbidrag. En jämförelse av skillnaden i utfall för en viss kommun mellan det äldre och det nuvarande statsbidragssystemet förutsätter en detaljerad analys av vilka kostnader som ingår i jämförelsen, så atl endast kostnader som var statsbidragsberättigade i det äldre systemet ingår i jämförelseunderlaget.

SÖ har i uppdrag att utvärdera det nya statsbidragssystemet. Vidare kommer inom utbildningsdepartementet att göras en undersökning av effekterna av det nya statsbidragssystemet när santtliga beslut frän länsskolnämnderna om slutgiltigt statsbidrag för 1978/79 föreligger. Dessa kan förväntas inom den närmaste månaden. Vid denna undersökning kommer en detaljgranskning att ske av vissa kommuner, bl. a. kommuner från såväl Storstockholms- som Göteborgsområdet.

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka statsrådet Mogård för svaret. Jag noterar med tillfredsställelse att man i departementet skall granska bl. a. just kommunerna i Storstockholms- och Göteborgsområdet. Det lycker jag är bra. Vi får väl se vad den granskningen ger vid handen.

I svaret sägs att det inte kan uteslutas att det finns någon kommun som erhållit lägre statsbidrag men att utgångspunkten varit att det nya systemet skulle ge oförändrade villkor. Jag håller med om att man får vara försiktig med tolkningen av utfallet eftersom det gått bara ett läsår. Men del som oroat mig är framför allt all man även vid en mycket hastig titt på mönstret för fördelningen på arvodesgrupper av kommunerna i de olika länen ser bestämda regionala skillnader mellan t. ex. Stockholms län å ena sidan och ett antal andra län i riket åden andra. Man kan då fundera över om det beror på beräkningsmetoden eller på sättet att plocka fram mätveckor för löner och liknande. Jag tänkeri. ex. på en del kranskommuner till Stockholm, om vilka man vet att studiebenägenheten och sjukfrånvaron är högre än i andra kommuner. Man vel också att ålderssammansättningen i lärargruppen är en annan: det är myckel yngre lärare där. Sådana faktorer kanske medverkar till en snedhet.

Jag hoppas alltså att man kan komma orsakerna på spåren. Jag är inte

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om statsbidragen till grundskolcm

säker på all man gör det bara genom alt detaljgranska vissa kommuner i Storstockholms- och Göteborgsområdena. Det är bra om man gör del, men jag tror att man ocksä måste titta på hela landet för alt utröna om skillnaderna beror på några regionala faktorer. Även om det sagts att enskilda kommuner det ena eller andra året kunde komma under eller över den tidigarestatsbidragsläckningen.så var väl ändå inte avsikten med det nya systemet atl hela regioner skulle kunna ligga avsevärt lägre i statsbidrags-täckning? Jag undrar om statsrådet Mogård har någon kommentar till detta, och om hon när hon märker del mönstret är beredd att göra undersökningar.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet Mogård för svarel.

Redan när vi fattade beslutet här i kammaren om det nya statsbidragssystemet för grundskolan påpekade Jag att kommunerna i Göteborgsregionen skulle komma att göra bidragsförlusler i storleksordningen 30 milj. kr. Jag kunde hänvisa till beräkningar som gjorts i kommunerna och som också överlämnats till departementet och utskottet. Statsrådet Mogård anförde då att kommunerna räknat fel och att regeringen inte funnit anledning revidera systemet.

Det visade r,ig vid budgetarbetet hösten 1978 atl kommunerna räknat rätt och att departementet hade räknat fel. Bidragsförlusterna blev stora, trots vissa uppräkningar av veckotimpris och tilläggsbidragsprocent.

Även vid budgetarbetet efter 1979 pekar det mot stora bidragsförluster. Låt mig ta några exempel! Stenungsund får 1 milj. kr.. Partille 2 milj. kr.. Mölndal 3 milj. kr. och Göteborg 50 milj. kr. i bidragsförlusler.

En beräkning som gjordes i april i år visade att veckotimpriset borde höjas med ungefär 300 kr. och att tilläggsbidraget borde räknas upp med i genomsnitt 3-4 % för att kommunerna skulle fä täckning.

När vi behandlade statsbidragssystemet här i riksdagen hade vi ulbildningsuiskoiiets betänkande som underlag. Där fanns en rätt klar anvisning till regeringen. Där stod:

"Utskottet utgår från all regeringen, om SÖ:s studium av det nya statsbidragets ekonomiska effekter ger anledning till det, vid nästa riksmöte lägger fram erforderliga ändringsförslag."

Del kom inget vid förra riksmötet. Av svaret alt döma ser del ut som vi får vänta förgäves på det nu ocksä.

Svaret är inte särskilt uppmuntrande. Hur länge skall kommunerna behöva vänta på alt regeringen rättar till så uppenbara missförhållanden som de som redovisas från Göteborgsregionen? Hur många miljoner skall kommunerna behöva förlora?

Vi har inte funnit anledning atl överväga någon revidering, sade statsrådet Mogård i april 1978. Finns inte den anledningen nu? Betyder "oförändrade villkor" minus 1 miljon för Stenungsund. minus 2 för Partille. minus 3 för Mölndal och minus 50 miljoner för Göteborg?

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Till Lars Gustafsson vill jag säga att avsikten självfallet är alt göra en helhetsgranskning över hela landet men därutöver att detaljgranska vissa kommuner. Då fanns det ju, mot bakgrund av frägarnas hemvist, skäl att nämna just Storstockholms- och Göteborgsområdena.

Timpriserna är satta för att klara skillnaderna i ålder. Om vissa kommuner har förlorat på det nya statsbidragssystemet, är väl den troliga orsaken atl hänföra till att kommuner i storstadsområdena t. ex. har högre vikariekostnader än genomsnittet.

Karl-Erik Svartberg räknar upp vissa kommuner och ger ifrån sig mycket bestämda siffror pä de förluster som de skulle ha drabbats av. I de uppgifter som tidigare har lämnats från vissa kommuner om hur det nya statsbidragssystemet skulle utfalla har det fakfiskt funnits ganska stora felaktigheter, Därför finns det, menar jag, anledning att göra en detaljerad genomgäng av utfallet för de kommuner som klagar, innan man gör bestämda uttalanden om hur det nya statsbidragssystemet slår. Vi har ännu inte fåll slutgiltiga beräkningar för läsåret 1978/79 till departementet och kan inte börja förrän vi har fält dem. Som jag sade i mitt svar räknar vi med att de skall ha kommit fram inom någon manad.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om statsbidragen till grundskolan

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr lalman! Jag noterar naturligtvis atl Britt Mogård sade atl man både skulle titta över hela landet och specialstudera vissa storstadskommuner. I det avseendet har jag ingen anledning att gå in i någon polemik. Båda de metoderna är väl nödvändiga mot bakgrund av vad jag sade förut.

Jag vill tolka Britt Mogård så - del var ju sä jag ställde sista delen av min fråga - atl hon, om det visar sig stå kvar mycket bestämda regionala skillnader när det gäller statsbidragsläckningen, omedelbart är beredd att gä in och korrigera systemet sä att man jämnar ut de regionala skillnaderna. Det är alltså inte fråga om skillnader för en enskild kommun utan om regionala, systematiska skillnader som visar att systemet har slagit fel.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Kommunerna i Göteborgsregionen har inte räknat fel. De fick det påpekandet av statsrådet förra året, och det visade sig att de inte hade räknat fel. När man gör avstämningen för 1978/79 framgår det också att bidragsförluslerna kvarstår, men de har blivit mindre än de ursprungligen beräknade efter de påpekanden som har gjorts från olika håll, eftersom veckolimpriset och tilläggsbidragsprocenten har räknats upp.

I budgetarbetet nu pekar det ändå klart mot stora bidragsförluster, som jag har redovisat här lidigare. i jämförelse med det material som fanns för föregående statsbidragssystem. Man har alltså inte räknat in några nya uppgifter, ulan det är samma underlag man rör sig med.

Om jag får tolka statsrådels svar positivt, skulle jag möjligen kunna läsa ut alt del kommer en framställning till riksdagen om några månader, när underlaget är klart. Frågan är då bara: Kommer kommunernas förluster för

7 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

1978/79 och 1979/80 aU rättas till? Kan man räkna med att rättelse sker åtminstone för innevarande år? Att rätta till för året dessförinnan lär väl vara

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979 omöjligt med tanke på den nuvarande ekonomiska situationen

Om statsbidragen till grundskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Om del visar sig atl detta statsbidragssystem är behäftat med slora felaktigheter, skall vi självklart rätta till dem. Det framgår väl av att vi har ändrai veckotimpriserna och är beredda alt ändra tilläggsbidragen. Jag vill ännu en gång påpeka att del inte går att uttala sig tvärsäkert om föriuster -eller eventuella vinster, fast dem hör man aldrig talas om; någon kommun måste dock ha vunnit, för fortfarande kostar det faktiskt lika mycket för atl inte säga mer.

En jämförelse mellan del lidigare och det nuvarande statsbidragssystemet är ytterst vansklig att göra för en enskild kommun. Det gamla systemet innefattade ju en omfattande detaljgranskning från länsskolnämndernas sida. Det nya systemet utgår från vissa schabloner. Skall man göra en rättvisande jämförelse, måste man göra en liknande delaljgenomgång av kostnaderna för 1978/79 i den enskilda kommunen. Det har man faktiskt inte gjort. Ingen har heller begärt att kommunerna skall göra det. Den översyn som jag talade om kommer atl innebära en sådan delaljgranskning, varvid man ser till att inte poster är frånräknade som rätteligen skall finnas med.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Kommunerna i Göteborgsregionen har gjort dessa detalj-jämförelser både förra året och i år. De har alltså konstaterat dessa bidragsförlusler. Detta är fakta. Men låt mig bara peka pä en detalj. Tilläggsbidragen skall bl. a. klara vikariekostnader. Kommunförbundet redovisade förra hösten att behovet av tilläggsbidrag varierade mellan 9 och 19%. Ocksä detta är klarlagt. Det visar sig all kommunerna i bl. a. Göteborgsregionen med hänsyn till högre studiebenägenhet, kanske svårare arbetsmiljö osv. har ett mycket större antal tjänstlediga lärare. Det slår hårt. Mölndals kommuns behov i. ex. var förra året 17.5 %.

LARS GUSTAFSSON (s):

Herrlalman! Jag har inte uttalat mig tvärsäkert annat än pä de punkter där jag har ett säkert underlag. Det tycker jag mig ha när de gäller kommunernas fördelning på arvodesgrupper inom de olika länen. Där är det alldeles påtagligt att bl. a. Stockholms län ligger ovanligt lågt jämfört med en rad andra län. Får jag efter vad Britt Mogård sade i sitt senaste inlägg dra den slutsatsen att hon kommer att se till att detta rättas till när man har fått undersökningen färdig och genomgången.

Stalsrädet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Det är litet besvärligt när man svarar tvä personer. Jag har inte sagt att Lars Gustafsson är tvärsäker. Sedan kan man dra vilken slutsats

man vill av del påslåendet.

Göteborgsundersökningen förra året var behäftad med vii;sa felaktigheter. Årets Göteborgsundersökning är inte presenterad för departementet. Det vore väldigt bra om vi kunde få se den, så kunde den tas med i underlaget för den utvärdering som nu skall göras.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Tvärsäkerheten fanns förra året hos statsrådet Mogård. Statsrådet sade då alt Göteborgsregionens kommuner hade räknat fel och gav exempel. Jag kunde direkt redovisa atl det exempel som statsrådet Mogård hade anfört i debatten var felaktigt. Kommunerna hade rätt och departementet hade fel. Jag tror alt statsrådet bör fundera litet allvarligare på detta och försöka komma till rätta med problemen i stället för att hänvisa lill felräkningar. Kommunerna bör rimligen inte förlora miljoner år efter är.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Om statsbidragen till grundskolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag har icke hänvisat till felräkningar. Jag har hänvisat till en detaljerad analys som skall göras, och den skall göras.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag skall ciiera statsrådet Mogård från debatten den 28 april 1978:

"Det har visal sig att i så gott som alla fall vi hört talas om där man hävdat alt man skulle göra miljonförluster, så har det berott på felräkningar. Det har alltså i introduktionsskedel inte varil sä lätt atl räkna rätt. Men vi har icke funnit anledning, i varje fall inte ännu, alt överväga någon revidering av det statsbidragssystem som riksdagen nu skall fatta beslut om."

Där fanns tvärsäkerheten, men den tvärsäkerheten är förbytt.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 9 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskotlets belänkande 1979/80:27 Skatteutskottets betänkande 1979/80:14 Justitieutskottets betänkande 1979/80:15 Lagutskottets betänkande 1979/80:17 Socialutskottets betänkande 1979/80:20 Utbildningsutskottets belänkande 1979/80:7 Trafikutskottets belänkande 1979/80:7 Näringsutskottets betänkande 1979/80:20

§ 10 Föredrogs och bifölls Interpellafionsframslällning 1979/80:104

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan,

777. 777.

§ 11 Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskoltets betänkande 1979/80:7 med anledningav propositionen 1978/79:159 med förslag till lagom rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m., jämte motioner.

I propositionen 1978/79:159 (utbildningsdepartementet) hade framlagts förslag lill lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Förslaget i propositionen innebar alt en arbetstagare skulle ha rätt atl vara ledig från sin anställning upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av förening som han tillhörde medverka under skoldagen i grundskolan eller inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen. Arbetsgivare skulle ha rätt alt vägra ledighet som översteg 20 timmar under en kalendermånad eller tog i anspråk mer än 15 procent av den anställdes tjänstgöringstid under månaden. Därutöver skulle enligt lagförslaget en arbetsgivare kunna vägra ledighet som medförde "allvarlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet".

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2588 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats

1. atl riksdagen beslutade avslå propositionen 1978/79:159,

2. att riksdagen beslutade anhålla att regeringen snarast återkom till riksdagen med elt nytt förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan med beaktande av vad som i motionen anförts om inriktning, ledighetens omfattning och lagens tillämpning,

1978/79:2620 av Börje Hörnlund (c), vari yrkats att riksdagen beslutade avslå propositionen 1978/79:159 med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m.,

1978/79:2621 av Ingrid Sundberg (m) och

100

.1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m), vari yrkats atl riksdagen skulle avslå regeringens proposition 1978/79:159.

Utskottet hemställde

1. beträffande avslag pä propositionen m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2588, 1978/79:2620 och 1978/79:2622,

2. beträffande utvidgning av lagen till enskilda skolor att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2621,

3. beträffande lagens utformning att riksdagen skulle anta det i propositionen 1978/79:159 framlagda förslaget till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m., med den ändringen atl 5§ och

ikraftlrädandebestämmelsen skulle få av utskottet föreslagen lydelse, innebärande bl. a. en mindre ändring i de regler som gav en arbetsgivare rätl att under vissa förutsättningar vägra ledighet. En arbetsgivare skulle sålunda kunna vägra ledighet bl. a. om denna medförde "väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet".

Reservation hade avgivits beträffande avslag på propositionen m. m. av Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

A. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2588 yrkandet 1 samt
med anledning av motionerna 1978/79:2620 och 1978/79:2622 skulle avslå
proposifionen 1978/79:159,

B. att riksdagen med bifall till molionen 1978/79:2588 yrkandei 2 begärde
alt regeringen snarast skulle lägga fram förslag fill ny lag om rätt till ledighet
för vissa föreningsuppdrag inom skolan och därvid beakta vad reservanterna
anfört.

Om reservationen bifölls, förföll utskottets hemställan i övrigt.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (samtliga m).

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det betänkande som riksdagen nu skall behandla är en senkommen uppföljning av riksdagens beslut i maj 1976 om skolans inre arbete, SIA.

En av SIA-reformens delar var att öppna skolan mot omvärlden och la hjälp av människor utanför skolan - inom folkrörelser, arbetslivet och samhället, liksom naturligtvis av föräldrarna.

Att delta är nödvändigt borde alla inse i en tid dä skolan behöver hjälp i sitt arbete och dä barn och ungdom behöver känna att vi vuxna bryr oss om dem och deras skolarbete och fritid, även om vi inte tillhör skol- och fritidspersonalen.

Jag vill betona att denna samverkan och öppenhet mäste eftersträvas oavsett om samlad skoldag införs eller inte. Medverkan utifrån får inte begränsas till de s. k. fria aktiviteterna utan skall avse skolarbetet i dess helhet. Eftersom det senare ofta kommer bort i skoldebatten vill jag citera ur SlA-proposilionen från 1976: "Jag vill också understryka viklen av att eleverna får möta representanter för folkrörelser i undervisningen. Med sin erfarenhet och sitt engagemang har folkrörelseföreträdarna goda förutsättningar alt berika undervisningen och levandegöra aktuella frågeställningar. Det kan t. ex. ske när företeelser behandlas där folkrörelseföreträdare har speciell sakkunskap eller där skilda värderingar ska belysas."

Samtidigt som sådan medverkan utifrån är nödvändig i skolarbetet är det svårt att fä den till sländ. Inom skolan är de flesta ovana att arbeta med kontakter utåt och att samarbeta med utifrån kommande personer.

101

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Människor utanför skolan har ä andra sidan vant sig vid inställningen alt skolans arbete behöver man inte lägga sig i eller la ansvar för.

Slutsatsen av detta är att menar vi allvar med att vilja öppna skolan utåt och stimulera andra än skolpersonalen att ta elt ansvar för och i skolarbelei, mäste vi politiker göra mer än atl i ord uttala välvilja över dessa tankar. Detta måste med i fortbildningen av skolpersonalen. Ersättningsfrågorna för dem som medverkar i skolan måsle lösas. Och en rejäl rätt till ledighet för föreningsuppdrag i skolan måste införas.

Vad jag nu sagt om skolan gäller naturligtvis ocksä den allmänna fritidsverksamheten i anslutning till skoldagen.

De borgerliga regeringarna tog tre år på sig alt följa upp SIA-beslutet med en lag om rätt till ledighet för föreningsuppdrag. Från socialdemokratiskt håll har vi är efter år i motioner och frågor efteriysi sådan lagstiftning. Nu när lagförslaget äntligen finns på riksdagens bord, är det dess värre begränsat vad gäller helheten, trots att det är fyllt av detaljstyrning som gör att det avviker från annan arbetsmarknadslagstiflning om rätt till ledighet. Lagförslaget är synnerligen arbetsgivarvänligt och kommer alt leda till mycket krångel ute på arbetsplatserna.

Herr talman! Man skall verkligen inte ha stora anspråk på rätt till ledighet om man skall acceptera regeringsförslaget.

För oss socialdemokrater räcker det inte med detta lagförslag. Vi menar allvar med alt öka skolans kontakter utåt och ge människor en möjlighet att medverka i skolan och den allmänna fritidsverksamheten. Vi yrkar därför avslag på föreliggande lagförslag och kräver i stället att förslaget i grunden omarbetas så alt föréningsuppdrag inom skolan och den allmänna fritidsverksamheten skall kunna stödjas av en rejäl rätt till ledighet från arbetet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

102

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Arbelsmarknadsutskottets betänkande nr 7 behandlar elt lagförslag om rätl lill ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m. jämte motioner. Förslaget i propositionen innebär all en arbetstagare skall ha lagstadgad rätt alt vara ledig 90 timmar om året för atl på uppdrag av den förening som han tillhör medverka i grundskolan. Medverkan kan avse aktiviteter under skoldagen eller allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Utgångspunkten i regeringsförslaget är utredningen om skolans inre arbete, SIA, som föreslog atl sådan lagfäst rätt skulle vara tillämplig för enskild arbetstagare för att delta i föreningsverksamhet i skolan, detta i avsikt atl förbättra skolans och samhällets kontakter. Det sades också att skolan och organisationslivet behöver ha nära och täta förbindelser.

Riksdagen förutsatte för sin del när SIA-reformen beslöts att frågan om ledighet vid föreningsmedverkan i skolan skulle bli föremål för regeringens prövning och alt förslag skulle föreläggas riksdagen.

Lagförslaget upptar, utöver de inledande bestämmelserna, vilkor för

ledigheten, anställningsskydd och övriga bestämmelser.

I anslutning lill propositionen väcktes tre motioner som yrkade avslag på propositionen. Tvä av dem ansåg att förslaget var alltför långtgående och för näringslivet betungande, och den iredje motionen, den socialdemokratiska med nr 2588, ansåg att förslaget var alltför begränsat. Socialdemokraterna kräver i stället ett nytt förslag baserat på de synpunkter som redovisas.

Det är framför allt på två punkter som de socialdemokratiska motionärerna är kritiska. Man säger att det är en överdriven detaljreglering samt atl de fackliga organisationerna har getts en alltför återhållen ställning i sammanhanget.

Utskottet säger för sin del att belräffande det fackliga infiylandet är det möjligl alt teckna kompletterande kollektivavtal och atl det går att påverka ledighetsfrägorna inom ramen för den utvidgade förhandlingsrätten enligt MBL.

När det gäller ledighetens omfattning är ju denna lagbestämmelse en minimiregel som garanterar arbetstagarna rätt till ledighet för medverkan i skolarbetet.

Den socialdemokratiska motionen är oprecis i sin kritik. Inte heller säger man klart om man anser att ledigheten skall vara mer än 90 limmar enligt lag.

När det gäller påståenden om alt förslaget skulle medföra en för hög grad av detaljreglering har motionärerna inte anvisat någon väg som skulle göra det hela enklare.

När Lena Hjelm-Wallén yrkar bifall till den socialdemokratiska motionen, som skulle vara utgångspunkt för ett förslag, är det ju verkligen tunna saker man för till torgs.

Utskotlels majoritet menar att lagstiftning som inte ger någon närmare precisering Ivärtom medför betydande tillämpningssvärigheter och stor osäkerhet och risk för tvister.

S-motionen bortser också ifrån det faktum att det här gäller inte bara arbetsmarknadens parter ulan omfattar hela arbetsmarknaden, dvs. ocksä det stora antal mindre arbetsplatser som står utanför kollektivavtalsreglering.

Därför har utskottet den uppfattningen att det var riktigt alt regeringen valde att utifrån uppdraget både i SIA-utredningen och riksdagsbeslutet utforma rätten till ledighet sä att den inte kan inskränkas genom avtal. Att det finns en garanterad minimiregel kan ju inte vara till nackdel vare sig för den enskilde arbetstagaren eller för de fackliga organisationerna.

När det gäller de båda motioner som ansåg atl lagförslaget var för långtgående har arbetsmarknadsutskottet erinrat om att del inte är fråga om någon obegränsad rätl till ledighet. Här måste man la praktiska hänsyn. Då gäller bl. a. den tumregeln att större arbetsplatser självfallet har bättre möjligheter till generös tillämpning av bestämmelserna. Likaså bör man ofta kunna undanröja problem genom att ledigheten förläggs till tidpunkter som går att passa in i företagets produktion.

Utskottet har gjort den samlade bedömningen att det har varil nödvändigt

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt ull ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan,

777. 777.

103

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

att avvisa den "budgivning" som legat både över och under regeringsförslagei. Propositionen gör en rimlig avvägning när det gäller att förverkliga de intentioner som varil vägledande för både utredare och tidigare propositionsskrivare. Det gäller alltså atl få ett starkare samband mellan skolan, arbetslivet och samhället över huvud taget. Där har inte minsl de många föreningarna en myckel central roll.

Beträffande motionen 2621, atl lagförslaget också borde omfatta enskilda skolor, har vi pekat på alt denna problematik gäller även andra skolformer, t. ex. specialskolan, särskolorna och sameskolorna. Vi delar föredragande statsrådets uppfattning att en utvidgning av lagen till ytterligare skolformer behöver prövas. Denna prövning skall ju ske bl. a. av skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd. Därför har utskoltet inte heller funnit skäl alt bifalla motionsyrkandet.

Herr lalman! Jag ber atl få yrka bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 7.

104

LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Detta lagförslag är egentligen ganska försåtligt. Propositionen inleds med en alldeles utmärkt beskrivning av hur viktigt det är alt skolan och föreningslivet kan samarbeta och att föreningsmedlemmar skall ha rätl lill ledighet för föreningsuppdrag i skola och allmän fritidsverksamhet. Men så snävar man till det hela när propositionen går över till atl behandla denna rätt. Fortfarande finns en första paragraf som ser ganska lovande ut, men sedan följer paragraf på paragraf, specialmotivering efter specialmolivering som snävar lill rätten.

Vad rör det sig dä om? Jo, det rör sig om den totala liden. SIA-utredningen föreslog 200 timmar. Nu ligger förslaget pä 90 limmar.

Inte nog med det. 13 och 5 §§ begränsas ocksä uttaget i den här tiden. I 4 § har man en krånglig varseltid fastslagen. I 5 § sägs atl arbetsgivaren får med lagens hjälp rätl att förvägra ledighet om denna skulle medföra allvarlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Vi har en detaljreglering f. ö. som är till arbetsgivarens förmån, som kommer all innebära krångel och som dessutom kommer atl innebära att man omöjliggör för mänga att få ut den önskade ledigheten.

Denna detaljreglering innebär ocksä alt man vill begränsa de fackliga organisationernas inflytande i dessa frågor. Genomgående tycks lagstiftaren vilja göra det lill en fråga om elt förhällande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren ulan alt ta hänsyn till alt det finns fackliga organisationer. Av facket kan ändå den enskilde få hjälp och stöd. Facket har upparbetade kanaler till arbetsgivaren och en vana att hantera ledighetsfrågor.

Sedan nöjer sig utskoltsmajoriteten inte med alt tillstyrka propositionen, utan man beskär ytterligare möjligheten till ledighet genom att ändra begreppet "allvarlig olägenhet" för arbetsgivaren till "väsentlig olägenhet". Man gör det alltså ännu svårare att fä rätt till ledighet för föreningsuppdrag i skolan.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Fru Lena Hjelm-Wallén säger atl lagförslaget är försåtligt för det inleds med vackra ord som sedan tas tillbaka.

Möjligen skulle man kunna säga att delta gäller i ännu högre grad det som Lena Hjelm-Wallén presenterade här i sin inledning genom att tala vackert om hur nödvändigt del var med detta samarbete mellan skolan och samhället i övrigt - men ändå landa på ell avslag. Man har en del krystade och konstiga motiv för att komma fram till denna ståndpunkt - man säger att regeringsförslaget är för litet i volymen och att det är för mycket detaljer. Men ändå ger motionen ingen vägledning om hur detta skulle kunna la sig ut, man har inte preciserat vare sig omfattningen eller andra punkter.

Vi i utskottet har i slället sagt oss: Låt oss pröva detta och lål oss slå fast principen. Om detta sedan inte är tillräckligt är jag självfallet inte obenägen -och det tror jag inte heller utskoltsmajoriteten är-att se över vad som skulle kunna förändras. Det ingår också i förslaget att såväl siatens ungdomsråd som skolöverstyrelsen och Kommunförbundet skall pröva detta efter en tid.

Jag har inte heller kunnat instämma i Lena HJelm-Walléns påstående att en minimiregel som garanterar en rätt skulle vara en begränsning för den fackliga aktiviteten i dessa frågor. Tvärtom - minimiregeln kan ju bli ett stöd för de fackliga överläggningarna.

Jag upplever, herr talman, atl skillnaden mellan utskoltsmajoriteten och den socialdemokratiska oppositionen är alt vi vill komma fram med en positiv lösning, medan det avslagsyrkande som Lena Hjelm-Wallén instämt i inte leder fram mot de mål som hon i andra sammanhang säger sig förespråka.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan,

777. 773.

LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Både i motionen och i frågor har jag alltså fört fram krav på lagstiftning under hela den tid vi har haft borgerliga regeringar. Det är därför jag är sä väldigt besviken när jag ser lagförslaget - jag inser atl det inte alls kommer alt kunna ge det stöd som arbetstagarna behöver för atl kunna fullgöra sina föreningsuppdrag i skolorna. Vi är inte beredda att ta en halvmesyr nu, ulan vi måste ha en ordentlig lag. Detta förslag räcker inte alls.

Lagen skall naturligtvis vara tvingande till arbetstagarnas förmån och sedan kompletteras med avtal mellan arbetsmarknadens parter. Men då skall man inte försl i själva lagen kringgärda så myckel till arbetsgivarens förmån, vilket har skett här. Det är den detaljregleringen vi vänder oss emot.

Det är bra att man såväl i propositionen som i utskottsbetänkandet talar om att man är osäker. Jag menar att ni verkligen har anledning alt vara det. Jag hoppas fortfarande alt avslagsyrkandet skall gå igenom, för det vore olyckligt atl ge denna reform den start den kommer att få med denna lagstiftning.

105

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan,

777. 77J.

106

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Om nu fru Hjelm-Wallén anklagar utskottet för att vara osäkert, så gäller det inte minst den socialdemokratiska motionen, som jag i mitt inledningsanförande sade icke har anvisat någon väg atl gä för atl klara detta problem. Kvar står att utskottsmajoriteten förordar en positiv lösning, som vi i och för sig är beredda att se över men som vi ändå är övertygade om för oss närmare de mål som vi påstår oss vara helt överens om.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Vi har f. n. 14 olika lagstadgade anledningar att vistas på annan plats än på arbetsplatsen. Del förslag som kammaren nu har alt la ställning till innebär atl vi fr. o. m. den 1 juli 1980 kommer alt ha den femtonde lagstadgade rättigheten att vara frånvarande frän arbetet.

Förutom sjukledighet och setnester finns i dag följande lagstadgade ledighetsformer:

Dellagande i svenskundervisning för invandrare, deltagande i vårt internalionella biståndsarbete, deltagande i facklig utbildning, deltagande i facklig verksamhet, deltagande i nämnd- och kommittéarbete, offentliga uppdrag, tjänstgöring inom totalförsvaret, studier, vård av barn - och frän årsskiftet upp till 60 dagar per är för vård av sjukt barn -, en särskild lagstiftning om ledighet vid smitiosamma sjukdomar, ledighet vid amning samt garanterad viss sammanhängande veckovila.

Utan alt lägga några som helst värderingar pä alla dessa lagar vill jag dock konstatera atl vakanser uppslår på arbetsplatser inom näringsliv och förvaltning med de följdverkningar detta innebär.

Med vällovliga och angelägna reformer kan emellertid följa andra sidor. Tillsammans med korttidsfrånvaron beroende på sjukdom utgör den utökade rättigheten till ledighet från arbetet en allt större belastning på i synnerhet små och medelstora företag - dels på grund av de ökade kostnaderna, dels på grund av det ökade behovet att finna ersättare för alla vakanser.

När man vidgar anställningstryggheten för vissa arbetstagare minskar utbudet av fasta anställningar för dem som i stället måste fungera som vikarier. I sammanhanget kan nämnas atl kammaren inom korl får ta ställning lill ytterligare en utvidgning av anställningsskyddet.

Vi håller på atl få en stor sektor inom arbetsmarknaden som omfattar vikarier vilka saknar varje form av anställningstrygghet. Trygghet för den ene blir otrygghet för den andre. Lagstiftaren kan inte bortse frän sådana följder!

Det är ett allvarligt memento, när utomstående bedömare kommenterar utvecklingen med frågan: När får vi en lag om anställningstrygghet för vikarier?

De här refererade synpunkterna utvecklas vidare i motionen nr 2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. Motionärerna anför bl. a. atl det från såväl samhällsekonomisk synpunkt som ur det enskilda företagets synvinkel är hög tid att tänka mer pä hur vi skall öka produkiion och produktivitet för atl klara

redan gjorda åtaganden än all föreslå nya utgifter såväl för offentlig förvaltning som för enskilda företag.

De moderata ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet har funnit att många skäl talar för atl man bör följa upp synpunkterna i motionen. Detta sker i ett särskilt yttrande, som delvis har karaktären av en röstförklaring.

Vi vill inte medverka till en situation -som uppenbarligen kan bli följden av en tekniskt sett logisk propositionsordning - innebärande elt mer långtgående krav i förhållande lill propositionens förslag.

Ett ytterligare skäl till att vi trots allt har valt att stödja propositionen är atl utskottet betonat att det inte fär ställas för stora krav när det gäller rätten för arbetsgivare att vägra ledighet. Det innebär att utrymmet för ledighet inom bl. a. småföretag blir begränsat. Vi har också fäst vikt vid att ikraftträdandet har skjutits fill den 1 juli 1980.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

I detta anförande instämde Filip Fridolfsson (m).

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! När riksdagen fattade beslut om skolans inre arbete. SIA, förutsattes att föreningsmedverkan lill icke oväsentlig del skulle ske genom insatser från medlemmar som har sitt ordinarie arbete på annat håll. 1 en sådan förutsättning ligger att de ordinarie arbetsplatsernas intressen i någon män får träda tillbaka för intresset av föreningsmedverkan.

Del är med delta som utgångspunkt som vi från centerns sida har ställt oss bakom folkpartiregeringens förslag till lag om rätt tiil ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan.

Vi anser det vara mycket värdefullt och angeläget att människor som har sitt ordinarie arbete pä annat häll ges en lagstadgad rätt att medverka under skoldagen i grundskolan eller inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen. Det är ett viktigt samhällsintresse atl föreningsmedlemmar får denna möjlighet. Enligt vår uppfattning är föreliggande förslag om rätten atl under 90 timmar per år vara ledig från sin anställning väl avvägt i dagens läge. Men om det skulle visa sig att arbetstagare inte kan fä ledighet i tillräcklig omfattning för att föreningarna skall kunna medverka i önskad utsträckning är del självklart atl frågan får tas upp på nytt. Del uppdrag som siatens ungdomsråd och skolöverstyrelsen får när det gäller alt redovisa erfarenheterna av den nya lagen efter en iväärsperiod är garantin för att vi får se om lagens omfattning är tillräcklig eller inte.

I utskottsbetänkandet behandlas bl. a. Börje Hörnlunds motion med avslagsyrkande pä förslaget med motiveringen alt arbetsmarknadens parter själva skulle kunna träffa överenskommelse om antalet timmar. I och för sig kan man ha sympatier för en sådan ordning, men detta skulle emellertid leda till att många arbetstagare, som inte är bundna av kollektivavtal med arbetsgivaren, då skulle stå vid sidan om denna rätt lill ledighet. Därför har vi icke kunnat ställa upp bakom nämnda motion.

Enligt vår uppfattning är det viktigt atl på olika säll förbättra kontakterna mellan skola och arbetsliv. Ledighetslagen bör kunna ge en positiv effekt i

107

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Räu till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

det hänseendet.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:7.

LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Jag beklagar att centern så lätt faller undan, när arbelsgi-varvänliga krafter ställer upp här. Som jag nämnde lidigare har man skärpt lagförslaget i utskottet. Tidigare hette det alt man kunde förvägra rätl till ledighet om "allvarlig" olägenhet för arbetsgivaren skulle uppstå. I utskottets förslag är detta ändrat till "väsentlig" olägenhet. Man har alltså mjukat upp förslaget till arbetsgivarens förmän. Detta bekräftas av det som Sten Svensson sade, nämligen alt nu kunde han ställa sig bakom förslaget, för nu innebar del inte atl man ställde alltför stora krav på arbetsgivaren.

Som det har sagts här är del fräga om en balansgäng. Man får väga de olika intressena mot varandra. Centern accepterar tydligen att vägskälen fär väga tyngre för arbetsgivaren än för arbetstagaren och för skolan.

ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr talman! Jag kan inte se atl vi skulle ha fallit undan för några arbetsgivarintressen. Det är naturligtvis en fråga om avvägning, och vi har från centerpartiets sida gjort vår bedömning. Självfallet bör man följa utvecklingen med uppmärksamhet, och det anges ju både i propositionen och i utskollsbetänkandel att statens ungdomsråd och skolöverstyrelsen skall göra det och all de efter en Iväärsperiod skall redovisa hur det hela har utfallit. Skulle det, som jag sade i mitt anförande, visa sig att föreningarna inte fär möjlighet alt i tillräcklig utsträckning medverka i skolan, då är det en självklarhet att man bör ompröva frågan om antalet timmar.

Det är ju så alt vi i dag på många olika sätt bereder våra anställda möjlighet till ledighet, och jag tycker detta är helt riktigt. Men man kommer till slut i ett skede då det är nödvändigt att som nu göra en viss avvägning. Jag lovar emellertid Lena Hjelm-Wallén alt om det visar sig att antalet limmar per år inte är lillräckligt. då kommer vi från vårt håll att vara beredda alt ställa upp och stödja en linje som går längre än den som vi kan ställa oss bakom i dag.

LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Det jag tog upp. Arne Fransson, var att arbetsmarknadsutskottet har skärpt lagen till arbetsgivarens förmän. Jag ser det som Sten Svensson nyss sade som en bekräftelse på detta.

108

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Med anledning av proposition 1978/79:159 med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m. har Ingrid Sundberg väckt motionen 1978/79:2621. och jag vill beträffande behandlingen av denna motion säga följande:

Lagen anger hur och i vilken utsträckning arbetstagare har rätt all begära

ledighet för alt inom skolan utföra uppdrag som representant för en ideell förening eller annan jämförlig sammanslutning. I motionen hemslälls alt riksdagen beslutar all lagen om denna räu till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan utformas sä att rätt lill sådan ledighet ges för uppdrag inom skolor även med annan huvudman än kommunen. Enligt de förslag som presenterats i betänkandet skall sådan ledighet endast kunna erhållas för uppdrag inom kommunal grundskola.

Motionären hänvisar till förekomsten av olika slag av enskilda skolor, av vilka vissa uppfyller högt ställda krav på undervisning, god elevmiljö och en förtjänstfull insats i pedagogiskt utvecklingsarbete. Att dessa skolor under årens lopp vunnit förtroende inte bara hos statliga och kommunala myndigheter ulan kanske framför allt hos elever och föräldrar bevisas bl. a. av det förhållandet atl mänga av dem har långa antagningsköer och att de beviljats bidrag från såväl stat som kommun.

I det arbete som f. n. pågår i våra skolor för att successivi genomföra den samlade skoldagen - en av reformerna inom SIA-skolans ram - utgör anknytningen mellan skola och föreningsliv ett väsentligt inslag. Det vore mycket otillfredsställande om en del av våra ungdomar under en obestämd tid framåt skulle utestängas från denna kontaktmöjlighet. Jag avser då dem som går i enskilda skolor liksom dem - vilket har berörts lidigare i debatten -som går i sär-, special- eller sameskolor. Ett sådant förhällande skulle kunna uppfattas som en diskriminering av dessa skolor och dess elever.

Utskottet understryker i silt betänkande den betydelse som SIA-utredningen fäst vid föreningslivets medverkan i skolans fria eller frivilliga akrivileier. Utskoltet hänvisar till SOU 1974:53 och anför:

"Närmare förbindelser mellan skolan och organisaiionslivel ansågs som särskilt betydelsefullt i del sammanhanget."

Mig lycks det därför både ologiskt och felaktigt att här undandra en del av våra elever en reform som för den kommunala grundskolans vidkommande anses vara av största betydelse.

Förutvarande statsrådet Rodhe har menat all man innan fagen utvidgas till de nu undantagna skolorna bör avvakta den utvärdering av reformen som SÖ och statens ungdomsråd har fått i uppdrag atl ulföra. Såväl stalsrädet Rodhe som utskottet är således i princip positiva till motionärens förslag, men vill skjuta frågan på framtiden.

Det finns enligt min uppfattning en viss risk att den aviserade utvärderingen låter vänta pä sig - sådant har ju hänt tidigare - och att därmed de undantagna skolornas elever gär miste om denna för dem positiva kontakt med föreningslivet.

Jag har här velat redovisa min principiella syn. men jag har samtidigt förståelse för utskottets ställningstagande, bl. a. med tanke på dagens ekonomiska situation. Jag har därför inte för avsikt atl framställa något eget yrkande, men jag hoppas naturligtvis att man inom departementet gör vad som är möjligt för alt ge samtliga våra grundskolor möjlighet att utnyttja föreningslivet på lika villkor, oavsett vilken grundskola det gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

109

Nr 49 Mom. 1

-pj . . Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalio-

11 riecemhp 1979 "" '' Anna-Greta Leijon m. fl., och förklarades den förra propositionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt

Höjning av skatten °''''"g upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

på energi, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskoltets hemställan i

betänkande 7 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Anna-Greta Leijon

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 155

Avstår - 2

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 12 Föredrogs

Konstilutionsutskotiets betänkande

1979/80:28 med anledning av motion om kommunernas arkivering av allmänna handlingar

Utskotlels hemställan bifölls.

§ 13 Höjning av skatten på energi, m. m.

Föredrogs skaiteutskollets betänkande 1979/80:15 med anledning av propositionen 1979/80:30 om höjning av skatten pä energi, m. m., jämte motioner.

110

Regeringen (budgeidepartementet) hade i propositionen 1979/80:30 föreslagit alt riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i lagen (1979:533) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

3. lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601),

4. lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtrafikskatt pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket,

5. lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att den allmänna energiskatten höjs med 1 öre per kilowattimme för elektrisk kraft och med 40 kr. per m-' för olja. Bensinskallen höjs enligt förslaget med 25 öre per liter. En motsvarande höjning föreslås av kilometerskatten pä såväl svenska som utländska fordon och av fordonsskatten för vissa fordon.

Vidare föreslås att den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter höjs med 5 öre per liter bensin och med 5 kr. per m-* motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja.

Höjningarna föreslås träda i kraft den 21 december 1979. Höjningen av fordonsskatten och kilometerskatten skall dock av praktiska skäl träda i kraft först den 1 februari 1980.

Åtgärder för atl inte de som bor i glesbygden skall få en i förhållande lill andra försämrad situation genom de höjda energiskatterna kommer alt föreslås i annat sammanhang under hösten 1979."

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:106 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. avslå propositionens förslag om lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. avslå regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1979:533) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, dock med undantag för den förtydligande ändringen i paragraf 2,

3. avslå regeringens förslag om lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601).

4. avslå regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtrafikskalt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som i molionen anförts om
behovet av åtgärder som tryggade oljeförsörjningen under den kommande
vintern samt av åtgärder som i övrigt kunde vara påkallade i elt läge då olje-
och bensinförsörjningen hotades, och

1979/80:107 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen beslutade avslå propositionen 1979/80:30 om höjning av skatten på energi, m. m., punkterna 1-4,

2. atl riksdagen hos regeringen begärde ulredning om sambandet mellan prisvariationer på energi och förbrukningen av energi samt av taxepolitiken beträffande el,

3. atl riksdagen uttalade att elt sparande av energi endast kunde bli verksamt med en styrning och planering frän samhällets sida i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begärde förslag om överförande i samhällelig ägo av hela energisektorn.

111

Nr 49 Utskottet hemställde

Tisdapen den - beträffande höjd beskattning av elkraft, oljeprodukier m. m. att

11 december 1979 riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:106 yrkandena l~i i vad

yrkandena avsåg skattehöjningar och 1979/80:107 yrkandet 1 skulle anta de

Höjning av skatten ' propositionen 1979/80:30 fogade förslagen till

» • ,„ „, 1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med den

LrC% %C flK f ii % I I t m flit

ändringen att ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av utskoltet föreslagen lydelse,

2. lag om ändring i lagen (1979:533) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt med den ändringen atl ikraftträdandebestämmelsen skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

3. lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601),

4. lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtrafikskatl pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket,

b. beträffande höjd beredskapsavgifl för oljeprodukter all riksdagen
skulle anta det vid propositionen fogade förslaget lill lag om ändring i lagen
(1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter med den
ändringen att ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet
föreslagen lydelse,

c. beträffande övriga frågor atl riksdagen skulle avslå

1. motionen 1979/80:106 yrkandet 5,

2. mofionen 1979/80:107 yrkandena 2-A.

Utskottets ändringar av ikraftlrädandebestämmelserna innebar atl elskal-tehöjningen skulle gälla fr. o. m. den 1 januari 1980 och atl de höjda bensin-och oljeskatterna skulle tas ut fr. o. m. den 18 december.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Krislenson, Rune Caristein, Olle Westberg i Hofors, Bo Forslund, Anita Johansson och Bo Södersten (samtliga s) som ansett att utskottet under a och c bort hemställa a. belräffande höjd beskattning av elkraft, oljeprodukter m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:106 yrkandena 1-4 och motionen 1979/ 80:107 yrkandet 1 skulle avslå de vid propositionen fogade förslagen till

1. lagen om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

2. lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601),

3. lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtrafikskatl på vissa fordon, som icke är registrerade i riket

och anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1979:533) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskall med den ändringen atl 2 § och ikraftträdandebestämmelsen skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

c. belräffande övriga frågor alt riksdagen skulle

1. med bifall till molionen 1979/80:106 yrkandei 5 som sin meing ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av åtgärder som tryggade oljeförsörjningen under den kommande vintern samt av åtgärder

112

som i övrigt kunde vara påkallade i ett läge då olje- och bensinförsörjningen Nr 49
hotades, Tisdagen den

2. avslå motionen 1979/80:107 yrkandena 2-. 1 december 1979

BO FORSLUND (s):

Herr talman! Sä sent som den 6 juni i är avslog kammaren folkpartiregeringens proposition om höjda energiskatter.

Vid det tillfället var de borgerliga mycket djupt splittrade. Moderaterna gav också sitt stöd ät det socialdemokratiska avslagsyrkandet. Vad har dä hänt sedan den 6 juni som i dag gör att man i stort sell anammar det ursprungliga folkpartiförslaget, dessutom med ytterligare päbackning i form av höjda skatter på bensin?

Gösta Bohman sade sä sent som den 27 november i en interpellationsdebatt med Kjell-Olof Feldt att oljepriserna ökat kraftigt efter riksdagens avslutning den 9 juni. Frän moderaternas sida avstyrkte man höjda energiskatter i juni månad. Vad ärdet då som gjorl att man ändrat inställning på denna korta tid?

När man anslöt sig till socialdemokraternas avslagsyrkande i utskottet i våras, så skedde det med motiveringen alt höjda energiskatter skulle fördyra levnadsomkostnaderna och dessutom slå hårdast mot glesbygdens befolkning. Anser man frän moderat sida att löntagarna blivit köpstarkare sedan den 6 juni?

I valrörelsen gav man dessutom sken av att moderaterna ville sänka och inte höja skatterna.

Vad beträffar centern, så argumenterade ju dess representant så sent som den 6 juni i denna kammare mol höjd oljeskall. Jag skall ciiera vad centerns representant Tage Sundkvist sade: "Under våren har vi - av skäl som vi i riksdagen inte rår pä - redan fält mycket kraftiga prishöjningar på olja, och just därför finns det inte någon anledning att nu också höja skatten." Tror verkligen centerns representant i dag att dessa skattepålagor kommer att begränsa konsumtionen?

Skälet till moderaternas omsvängning är givetvis atl man nu kan lägga fram förslag om sänkta marginalskatter, lill glädje och förljusning för de högsta inkomstgrupperna.

Men det är de vanliga familjerna som i första hand drabbats de senaste aren. Barnfamiljer och låginkomsttagare har varit och är de mest utsatta grupperna. De grupperna har verkligen fått känna av Bohmans svångrems-politik. Det är dessa grupper som inte kan kompensera fördyringar med att sänka sina övriga skatter genom ränteavdrag, för alt nämna ett exempel. Det är också dessa konsumentgrupper som starkast fått vidkännas de många hyreskostnadshöjningarna under 1979, vilka varit nödvändiga för att täcka värmekostnader genom oljeprishöjningar.

För att nämna elt exempel, så har de genomsnittliga höjningarna för drygt 200 SABO-förelag- alltså de allmännyttiga bostadsföretagen - under en sä kort tid som från mars till november 1979 ökal från 21 kr. per kvadratmeter lill 31 kr. per kvadratmeter - alltså en höjning med 10 kr. per kvadratmeter,

8 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

Höjning av skatten på energi, m. m.

113

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

114

vilket innebär en direkt hyreskostnadshöjning med 750 kr. för en normal trerunislägenhet i flerfamiljshus. Men det finns företag som under samma lid tvingats höja värmekostnaderna med 20 kr. per kvadratmeter. Till detta skall nu läggas regeringens ytterligare pålagor, samtidigt som OPEC aviserat kraftiga höjningar efter nyår.

Men det är inte nog med detta, utan härtill kommer regeringens förslag om höjda elskatter, samtidigt som kommunala taxehöjningar beslutats, vilka i de fiesta fall träder i kraft den 1 januari 1980. Dessa laxehöjningar innebär ökningar pä mellan 20 och 30 %. I min egen kommun - Sundsvall - uppgår höjningen lill inte mindre än 25 %.

När det gäller höjningen av bensinskatten med 25 öre per liter plus 5 öre i beredskapsavgift, så är det en skatt som drabbar dem som bor i glesbygd mest. Regeringen säger all man under hösten 1979 kommer att lämna förslag som innebär kompensation för glesbygdsbor. I dag är det den 11 december, och hösten är så gott som slut. Fortfarande har vi dock inte hört någol från regeringen på den här viktiga punkten. Visserligen meddelades i går i TV i den ena kanalen att budgetministern avser att den 19 december presentera ett förslag som sedan skulle tas upp till behandling i riksdagen i februari och där man utlovar kompensation för dem som bor i glesbygd. 1 den andra kanalen redovisades att det inte kommer något förslag från regeringen. Det är minst sagt anmärkningsvärl att propositionen nu inte föreligger för behandling här i kammaren när vi ändå diskuterar energiskatter.

Vi kan inte dela regeringens uppfattning, att man genom bensinskattehöj ning skall kunna åstadkomma besparingar. Den besparingseffekten torde i så fall bli väldigt kortsiktig. Bensinpriset har under de senaste sex åren ständigt stigit. Trots del kan jag inte se att användningen av bilen som transportmedel har minskat i omfattning. Dessutom är bensinskatten ytterst orättvis. Den är en straffskatt som drabbar glesbygdens folk. och den är ytterst en förmån för dem som bor i storstäderna. Inte bara de bilburna ulan även de som utnyttjar den kollektiva trafik som håller på atl utvecklas kommer att drabbas mycket hårt.

Herr talman! För att kunna klara sysselsättningen och våra utlandsaffärer måste vi öka industriproduktionen. Konsekvensen härav blir obönhörligen en ökad energianvändning. Företräder man dessutom skogslänen vet man att ökade skattebelastningar när det gäller energin leder lill att sysselsättningen hämmas främst inom de energikrävande industrierna. En ökning av industrins energikostnader är många gånger ett led i nedläggningen av industrier och bortfiytlningen av folk i första hand från Norrland och skogslänen. Därför väger energikostnaderna i dessa delar av vårl land tungt. Det är ändock sä att tillgången till relativt billig energi har varit en styrka för oss gentemot våra konkurrenter.

Vi har således all anledning att slå vakt om våra industrier for framtiden. Då bör vi också slå vakt om de konkurrensfördelar som vi har. I del sammanhanget utgör tillförseln av relativt billig energi en viktig faktor.

Vad vi nu skulle behöva mer än nägot annat är en samlad översyn av vårt skattesystem. Hade vi det är jag övertygad om alt det skulle finnas mycket

bällre ålgärder atl ta till än atl lägga skatter pä energin. Tilltäppning av avdragsmöjligheler, indragning av oförtjänt värdestegrirg på mark och fastigheter samt spekulationsvinsler av mångahanda slag är vad jag har i tankarna. Men den borgerliga regeringen fortsätter bara med en skattepolitik som för varje dag blir allt orättvisare.

Det är märkligt att en regering som så prisar sig för atl slå vakl om näringslivet och för att hålla dess kostnader nere utan större eftertanke kan medverka till atl fördyra en av industrins viktigaste insalsfaklorer, energin, genom att tanklöst lägga ytterligare pålagor på den faktor som mer än något annal höjt kostnaderna för industrin under senare år.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad vid detta betänkande.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

I detta anförande instämde Iris Mårtensson (s) och Lilly Hansson (s).

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! De borgerliga partierna försöker leka kurragömma med det svenska folkel. Under sken av att vi skall spara energi föreslär regeringen en ökning av skatten på energi. När vpk sedan motionerar om andra former av sparande - former som sannolikt skulle betyda ett verkligt sparande, lill skillnad från regeringens förslag - ja, dä vägrar utskotlels borgerliga majoritet att behandla andra former för sparande än dem som innebär en ökning av skatteintäkterna, intäkter som är avsedda att täcka marginalskattesänkningarna för personer med höga inkomster. Detta gäller speciellt dem som har höga arbetsinkomster och höga arbetsfria inkomster. De redan rika skall bli ännu rikare och därigenom ges möjlighet att öka sitt maktinnehav i samhället, della på det arbetande folkets bekostnad.

Det är ell utsökt dubbelspel som försiggår på den borgerliga planhalvan. När ja-anhängarna till kärnkraft talar om prisökningar på elektrisk energi -och det gör de gärna och med falska argument - kommer del alt leda till kalastrof för mänga företag i landet som konsumerar mycket elektrisk energi, heter det. Men regeringen - med ungefär två tredjedelar kärnkraftsanhängare och en tredjedel kärnkraftsmolslåndare - nämner inte med ett enda ord att en höjning av energikostnaderna kan få konsekvenser för de slora, energislukande företagen. Dä är syftet något helt annat, och dä tvingas man atl hålla inne med de i andra energisammanhang använda slora orden.

Vänsterpartiet kommunisterna har i en moiion yrkat avslag på regeringens ska tehöjningar. Vi gör det från den utgångspunkten alt de inte får den spareffekl som regeringen försöker ge sken av alt de.skulle ha. Dessutom avslöjar regeringen faktiskt själv i propositionen att den räknar med en oförändrad konsumtion. I varje fall utgår regeringen från detta i de ekonomiska beräkningarna. Regeringen avslöjar, troligen litet omedvetet, alt det är fråga om en inkomstförstärkning av statskassan, fast detta inte sägs rent ul.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar dock främst avslag på höjningen

115

Nr 49 därföratl den är avsedd-i likhet med höjningen av skatten pä alkohol m. m.

Tisdaeen den ~ ''' finansiera de rikas marginalskatlesänkningar, sänkningar för dem som

11 december 1979 rdan lever gott på det arbetande folket, för dem som frän sina inkomster

_____________ drar räntor och andra utgifter och därigenom ytterligare "smiter" undan

Höinine av skatten ''" och överlåter den tunga delen av samhällets skatleinkomsler till oå enersi m m personer i de vanliga, normala inkomstskiklen. Det är de rika som regeringen vill ge ytterligare lättnader, och det är de svagaste som får betala genom ökade indirekta skatter. Förslaget medför även ytterligare höjningar av boendekostnaderna, vilket vänsterpartiet kommunisterna inte heller kan acceptera. Sådan är den moderata skattepolitiken som de andra borgerliga regeringspartierna dansar efter.

Utskottet däremot "vågar" inte göra samma grova, väl genomskådade, bluff som regeringen. Utskottet säger litet försiktigt - och delta med anledning av motionerna, där dessa avslöjanden alltså görs - alt skattehöjningen "även kan ses som elt led i finanspolitiken". Men i samma stycke påstår utskottet: "En samverkan mellan höjda skatteroch priser på oljesidan bör kunna medföra ökad sparsamhet, minskad import och elt bättre utnyttjande av alternativa energikällor." Med anledning av detta påstående måsle jag faktiskt ställa några frågor.

Hur stort har sparandet varit när det gäller oljeprodukter sedan 1973-1974, då oljebolagens krig satte in ordentligt för första gängen i fråga om priserna? Oljepriset har ju gäll upp ca 400 % sedan dess. Detta måste väl inneburit enorma besparingar, om man fär tro regeringen, eftersom den påstår atl en ungefär 4-procenlig höjning kommer atl innebära en ytterligare ökning av sparandet.

Hur kommer skaltehöjningen på el att kunna innebära atl vi bättre kan utnyttja alternativa energikällor, exempelvis vindkraften, när även den energikällan beskattas mera?

Varför vägrar utskottet att behandla andra förslag till sparande av energi, som föreslagils i vpk:s moiion? Om del nu verkligen vore så, att ni genom skattehöjningen vill uppnå ett sparande, varför är ni då helt emot att över huvud taget diskutera andra verkligen effektiva sparåtgärder?

I propositionen ullovas att ett förslag skulle komma från regeringen, som skulle ta till vara glesbygdernas problem med höjda bensinskatter. Ett sådant förslag kommer nu inte till stånd, därför atl regeringen tydligen har upptäckt att del blir för krångligt, men enligt upgifter i massmedia i går ullovar man elt annal förslag, ett förslag om en differentierad sänkning av vägskalten. Det blir väl likadant med den som med övriga skalleförändringar atl del är de stora, fina, tunga lyxäken som får den största skattelindringen. De mindre bilarna - som i regel innehas av arbetare och tjänstemän - kommer troligen också här att få den minsta skattelindringen. Men för att uppnå spareffekl kan ju regeringen i stället vända på kakan och öka skatten på de stora tunga lyxåken. Detta kanske i viss mån hjälper till att få bort dem.

Eftersom regeringen utgär från energisparande vill jag hell kort ta upp

vpk:s förslag till sparåtgärder. Den största vinsten för en bättre energihus-

"" hållning står att finna pä konsumtionssidan. Det är framför allt inom tre

områden som väsentliga förbättringar snabbi kan genomföras.

Till att börja med gäller det uppvärmningssektorn. Vpk har här tidigare föreslagit en systematisk inventering av fastighetsbeståndet genom medverkan av kommunala myndigheter samt planmässiga förelägganden till fastighetsägarna atl vidla bestämda åtgärder för bättre hushållning. Vi har däremot gåtl emot ökade bidrag och i stället föreslagit utvidgade lånemöjligheter, eftersom åtgärderna snabbt blir lönsamma för ägarna. Till de viktigaste åtgärderna hör ocksä en samordnad utbyggnad av kommunala kraftvärmeverk. Sådana anläggningar när en hög verkningsgrad genom alt samtidigt producera varmvatten och elström. De kan eldas med olja, kol, gas, torv, sopor eller biomassa. Alltså: dels ell sparande, dels ocksä en övergång till alternativa energikällor såsom utskottet talar om i sitt betänkande.

Inom industrisektorn behövs en systematisk genomgång av olika företag och industribranscher, som snabbi kan leda till minskad oljeförbrukning. Detta bör staten styra och det hela bör ligga inom den samhällsekonomiska ramen och inte enbart ha utgångspunkt i förelagsekonomisk lönsamhet.

Beträffande trafiksektorn rekommenderade energikommissionen att man skulle införa långtgående restriktioner mot privatbilismen i storstäderna och en prioriterad satsning pä utbyggnad av kollekliv trafik. Överförandet av långväga godstransporter till tåg och fartyg och en kraftig utveckling av container- och omlastningssystem hör också till den här delen. En sådan omläggning skiljer sig i högsta grad frän regeringsförslaget. En sådan åtgärd riktar inte sin udd mot dem som har det sämre ställt - vilket regeringsförslaget gör även på denna punkt.

Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare i olika sammanhang framhållit att de åtgärder som måste vidtas för alt man skall åstadkomma en bättre energihushållning inte får tillåtas all ytterligare öka klassklyftorna utan i första hand måste riktas mot minoritetens slöseri och överkonsumtion. Vi vänder oss mot förslaget om höjning av energiskatten på el, bensin och olja samt i konsekvens härmed mel den föreslagna höjningen av kilomelerskat-len osv.

Hela energisektorn bör, som vpk många gånger framhållit, överföras i samhällelig ägo. För att verklig energihushållning skall kunna komma till stånd måste de privata bolagen fråntas sitt maktmonopol. Därigenom skulle också de slora vinsterna på energiproduktionen komma alla medborgare till godo.

Vpk har inte för avsikt att gä emot den föreslagna höjningen av beredskapsavgiften. Men lagren av olja har minskat i samband med oljebolagens kraftiga höjningar av oljepriset. Skyldigheten för oljebolagen atl hålla dessa lager har inte fullföljts på ett tillfredsställande säll. Det finns därför anledning att ytterligare se över oljebolagens uppfyllande av de föreskrivna åtagandena. Den folkpartistiska regeringens opportunistiska och släpphänta politik härvidlag borde öppet fördömas.

Herr talman, jag yrkar bifall till vpk:s motion.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

Nr 49 TAGE SUNDKVIST (c):

Tisdapen den Herr talman! Skatteutskottets belänkande nr 15 om höjning av skatten på

11 Heremher 1979 energi anser jag skall ses som en del av ett skattepaket som riksdagen har att

_____________ ta ställning till under hösten. Det gäller beskattningen under 1980. Jag kan

Höinine av skatten Vtsrligare påpeka att riksdagen i det här paketet redan har tagit beslut om
nå enerei m m höjd sprit-och tobaksbeskattning, och vi kommer under nästa vecka atl fä ta

ställning till sänkt direktbeskatlning, sänkta marginalskatter. Det vi i dag har alt ta ställning till är en höjning av energiskallen.

Det här skatlepaketet fick sin upprinnelse redan i våras, när vi från budgetdepartemenlel fick förslag om sänkta marginalskatter. Vi sade från centerns sida den gången nej till omläggningen. Vi gjorde det främst därför att det inte fanns några finansieringsvägar redovisade i propositionen. Vi vel att del är nödvändigt att göra en omläggning på direktskatlens område så alt marginalskatten sänks, men vi ansåg all förslaget och behandlingen av det skulle skjutas upp lill hösten, när vi ocksä kunde fä ett förslag om hur sänkningen av direklskatterna skulle finansieras.

Utskoltet har ocksä i sin skrivning sagl all det förslag som nu föreligger om en höjning av energiskatterna kan ses som en finansieringsåtgärd.

I reservationen och även i något av de anföranden som vi hört tidigare här i debatten har man försökt göra gällande att vi inte skulle erkänna att det är en finansieringsdel, men O.K., jag kan gärna erkänna att från vårt partis sida ser vi det här som en finansieringsdel av den skatteomläggning som riksdagen skall besluta om. Vi har då valt atl ta ut den här inkomstökningen till staten genom skattehöjningar på varor som är umbärliga för den enskilde konsumenten eller där den enskilde konsumenten har möjlighet alt vara sparsam. Den proposition som riksdagen redan har tagil gäller som vi vet prishöjningar på varor som är i högsta grad umbärliga: sprit och tobak.

Vi vet ocksä att när det gäller energin finns det möjligheler att spara. Det sägs visserligen i den socialdemokratiska reservationen att det är en så pass liten höjning att man ifrågasätter om den kan få någon spareffekl. Kanske jag dä kan få påminna socialdemokraterna om all vi senare i dag kommer att behandla ett jordbruksutskoltsärende, betänkande nr 18, där den socialdemokratiska reservationen föreslär en miljövärdsavgifl och där reservanterna anför: "De prishöjningar som en sådan miljövårdsavgift skulle medföra bör rimligen bidra lill en lägre oljeförbrukning och en snabbare övergång till andra mindre miljöförstörande energiformer."

Jag tycker att socialdemokraterna skall betänka att om man får en energibesparingseffekt i det ena fallet, så får man det ocksä i det andra fallet. Tillsammans med de prishöjningar som har genomförts kan man säkert räkna med att de föreslagna prishöjningarna kommer att stimulera sparandet inom hela energisektorn.

Nä, säger kanske någon, men om vi nu får elt tillräckligt sparande, då

kommer väl inte staten att få de inkomster som man har räknat med? Ja, det

kan ju vara riktigt; det är klart att om vi blir bönhörda så lill vida atl folk

slutar upp att röka och att supa, så kan staten naturligtvis inte få in några

11° pengar på ökade skatter. Men det fina med de här förslagen är all även om vi

blir generöst bönhörda och lyckas åstadkomma en kraftigt dämpad konsumtion, så kommer staten att tjäna på det i alla fall - i den andra änden.

I ulskottsbetänkandel redovisas alt en enprocentig nedgång i energikonsumtionen visserligen betyder ett bortfall på elt hundratal miljoner på inkomstsidan, men det betyder ocksä en avsevärd förstärkning av bytesbalansen, nämligen med ca 375 milj. kr. Det är den delen bara på energisidan. Hur mycket man skulle tjäna på en kraftig dämpning av förbrukningen av sprit och tobak kan del vara svårt atl ange i kronor och ören, men jag tror atl alla i den här kammaren är medvetna om de bekymmer som vi har inom det området och medvetna om all en kraftig minskning av förbrukningen skulle komma att medföra samhällsinkomsler för både stal och kommun.

Naturiiglvis är det på samma sätt med den här medaljen som med alla andra medaljer, att den har en baksida. Låt mig då erkänna att det som för min del är svårast atl acceptera är det som Bo Forslund redan har kritiserat, nämligen att den bensinskaitehöjning som genomförs här kommer att drabba glesbygdernas människor i betydligt större utslräckning än den korhmer att drabba dem som bor i tätorterna, där man har bättre tillgång till kollektivtrafik och dessutom kortare avstånd att färdas för att komma till de serviceinrättningar som man måste besöka.

Jag vill ändå peka på en sak beträffande bensinpriset. Vi ligger i Sverige fortfarande - även efter den senaste höjningen av bensinpriset och även efter den här skattehöjningen - lågt i jämförelse med utlandet. Ocksä efter 25-öreshöjningen kommer vi sålunda exempelvis inte i fatt broderiandel Norge. Detta förhållande kan naturligtvis ha viss betydelse för den gränshandel som förekommer här och där med just de här varorna.

Låt mig också säga att vi ser fram emot att del skall komma ett förslag från regeringen om ålgärder som kommer att mildra effekterna för folkel i glesbygderna i det avseendet. Det sägs i den socialdemokratiska reservationen att det ur administrativ synpunkt är mycket besvärligt alt genomföra en sådan åtgärd. Detta kan vi hälla med om. Det är just därföratl det föreligger problem ur administrativ synpunkt som förslaget inte föreligger i dag, men vi har blivit lovade att få det så tidigt all vi kan behandla del i början på nästa år. Jag förutsätter - och jag är rätl övertygad om det också - att det kommer ett sådant förslag. Del är möjligt atl det inte får formen av sänkt bensinpris i glesbygderna, men en kompensation bör befolkningen där ändå kunna fä.

Jag vill sedan svara på Bo Forslunds framställning. Han redovisade alla svårigheter som kommer atl drabba människorna genom de här skattehöjningarna. Men det gär egentligen inte riktigt ihop med vad socialdemokraterna själva säger i sin reservation. Inledningsvis sägs det att det är bara blygsamma höjningar, och man talar om en fördyring med 4 % på oljan, med 13 % pä bensinen och med knappt 5 % pä elenergin. Men ärdet så blygsamt i den ena änden är det väl det ocksä i den andra? Låt mig dessutom säga atl stora delar av den lunga industriverksamheten inte berörs av höjningen av energiskalten frän 2 till 3 öre, eftersom betydande delar av vår industri

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

119

Nr 49 kommer att kunna rädda sig bakom den 1,3-procentsregel som finns och

Tisdagen den vilken gör att man aldrig behöver betala högre energiskatt än 1,3 % av värdet

11 december 1979 P ' varor som man producerar. Del betyder alltså alt de stora tunga

_____________ industrierna, som finns bl. a. i Bo Forslunds hemort, kommer alt klara sig

Höjning av skatten ''''" helskinnade från den här energiskattehöjningen,
o pppj Lät mig sedan till Tommy Franzén säga atl det är rikligt att utskottet vid

del här tillfället inte har behandlat andra föreslagna sparåtgärder. Det gäller framför allt vpk-motionen, men det gäller även den socialdemokratiska motionens förslag angående sparåtgärder. Delta är frågor som bör tas upp i silt rätta sammanhang. Så har också skett och kommer atl ske. Rena sparåtgärder av detta slag hör i och för sig inte hemma i skatteutskottet, men jag vill gärna understryka vad Tommy Franzén säger på denna punkt. Vi är även inom mitt parti verkligen beredda att medverka till sparåtgärder och lill att alternativ las fram.

Herr talman! Slutligen vill jag sammanfattningsvis konstatera att det råder en ganska stor enighet i denna kammare om alt någonting mäste göras åt marginalskatteproblemet, framför allt i de vanliga inkomstlägena. Vi har från vår sida sagt att vi är beredda all vidla åtgärder härför. Förslag härom kommer vi atl få tillfälle alt diskutera i nästa vecka. Vi har emellertid inte velat försvaga budgeten utan har försökt finna inkomster för staten i stället fördel bortfall som uppkommer genom justeringen av marginalskatterna. Vi har valt att la ul dessa inkomster på områden där en eventuell dämpning av konsumtionen till följd av skattehöjningen skulle komma samhället till godo.

Jag yrkar bifall till vad utskottet hemställt.

BO FORSLUND (s) replik:

Herr talman! Jag tycker atl Tage Sundkvist har en myckel ihålig argumentation. Jag förstår framför allt inte varför han lar upp frågan om sprit- och tobaksskatten, som vi redan tidigare har fattal beslut om i enighet.

Tage Sundkvist påpekar att vi i vår reservation medger att det är rätt blygsamma höjningar som föresläs. Men vad vi har invändningar emot är att dessa höjningar drabbar de mest utsatta grupperna. Det var det jag ville redovisa i mitt första inlägg, där jag bl. a. framhöll att bostadskonsumenterna kommer att drabbas ännu hårdare än under 1979.

Dessutom drabbas glesbygden ofrånkomligen väldigl häri. Centern säger sig värna om glesbygden. Det är högst tvivelaktigt. När nu regeringen vill lägga en sådan här slraffskatt - jag vill kalla den sä - pä glesbygden. anser inte Tage Sundkvist att del dä hade varil hederligt av regeringen att infria sitt löfte i propositionen och alt förslag till kompensation för glesbygden borde ha legat pä riksdagens bord i samband med behandlingen av denna fråga?

Jag kan ha viss förståelse för alt Tage Sundkvist inte känner sä myckel för

vare sig glesbygden eller i synnerhet Norrlands- och skogslänen. Det är ju

ändå så atl höjningen av energiskatten mycket hårt drabbar Norrlandslänen

120 och skogslänen. Det är ofrånkomligt pä grund av de länga transporterna och

inte minst på grund av det kyliga klimatet - för att nu nämna ett par olägenheter för dessa län. De borgerliga riksdagsmännen från de här länen har nu verkligen möjlighet att på mycket sakliga och försvarbara grunder ställa sig bakom den socialdemokratiska reservationen. Gör ni inte det - åk då inte hem till era län och gör sken av att ni tar lill vara glesbygdens intressen och arbetar för Norrlandsproblemen.

Får jag till sist säga till Tage Sundkvist atl vad vi motsätter oss är atl höjningen av skatten på olja och bensin skall finansiera den föreslagna marginalskaiiesänkningen, som skall behandlas av kammaren i nästa vecka. Vi tycker att den föreslagna marginalskattesänkningen är högst orättvis, och det är glesbygdsbefolkningen och bostadskonsumenterna som får stå för fiolerna.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Tage Sundkvist har redan erkänt alt förslaget om höjda energiskatter enligt den uppfattning som centerledamöterna i utskottet har -därmed inte sagt att det gäller också beträffande ställningstagandet i regeringen - har tillkommit för att förstärka statsinkomsterna. Han menar all man föredrar att förstärka statsfinanserna på detta sätt som kompensation för det bortfall som uppstår på grund av det förslag till marginalskatlesänkningar för de höga inkomsttagarna som framlagls.

Men detta är ett i vart fall från en centerpartist synnerligen märkligt påstående. Som Bo Forslund sade drabbar ju de ökade bensinpriserna människorna i glesbygdslänen, där man tvingas ha bil för att kunna la sig lill och från sitt jobb, eftersom det inte finns någon kollektivtrafik. Det är dessa människor som centern vill straffa genom att höja bensinskatten, så att man kan sänka marginalskatterna för dem som befinner sig i de högre inkomstskikten.

Tage Sundkvist framhöll vidare all del inte skulle ge några inkomster om folk slutade att röka och atl supa men att samtidigt samhällets utgifter skulle minska. Om man skulle använda samma resonemang på energisparområdet, skulle det väl kunna uttryckas så att man nu får sluta elda och börja frysa.

Det vore ocksä intressant om man frän utskotlshåll ville ta upp en diskussion om sparåtgärderna, men dess företrädare säger bara att man skall ta upp detta i sitt rätta sammanhang. Men vad är då det rälla sammanhanget? Regeringen går nu ut med en proposition där den redogör för hur den vill alt vi skall spara energi. Men om regeringen väljer att lägga fram sådana förslag i en skatteproposition, harju regeringen bestämt alt det är i de former som där föreslås som vi skall spara energi, och vi fär då lägga fram våra förslag i anslutning till den propositionen. Det är alltså regeringen som i detta fall har bestämt i vilket sammanhang vi skall diskutera energisparandet.

TAGE SUNDKVIST (c) replik:

Herr talman! Bo Forslund frågade varför jag tar upp frågan om skatten på sprit och tobak, som vi redan har behandlat och enhälligt beslutat om.

121

Nr 49 Anledningen är, som jag också inledningsvis sade. att de olika förslagen

Tisriappn den tillsammans utgör elt paket och skall betraktas på det sätlel.

11 december 1979 ' ' sedan gäller frågan om huruvida oljeprishöjningen ökar boslads-

_____________ kostnaderna är jag lilet grand förvånad över att man just denna gång menar

Höinhip av skatten '"'■' oUprishöjningen drabbar bostäderna. Vi skall senare under eftermidda-nå enerpi m m gen ta ställning till socialdemokraternas höjningsförslag, som enligt vad man tydligen menar inte kommer att drabba bostadskostnaderna. Jag tycker att man borde bestämma sig för vad som skall gälla.

Det är vidare inget tvivel om alt vi slår vakt om glesbygden på samma sätt som vi hargjort tidigare. Det är därför som vi också har krävt och kommeratt se lill att det framläggs ett förslag som motverkar den effekt som bensinskattehöjningen fär för glesbygden.

Låt mig lill Tommy Franzén också säga att det inte är något påhitt av mig eller av skatleutskollets centerledamöter all det framlagda förslaget skall ses som en statsfinansiell åtgärd avsedd att finansiera skatteomläggningen. Det gör man även i regeringen. Den som inte hade tillfälle att lyssna pä statsminister Fälldin i förra veckan kan plocka fram protokollet från debatten mellan statsministern och Olof Palme. Den som läser protokollet frän den debatten kommer att märka att den här uppfattningen har inte bara centerpartisterna i skatleutskottet utan den har hela partiet.

BO FORSLUND (s) replik:

Herr lalman! Tage Sundkvist uttrycker förvåning över att vi nu motsätter oss denna oljeprishöjning, men det kan väl inte ha gått Tage Sundkvist helt förbi att det har skett enorma oljeprishöjningar under 1979. Jag försökte beskriva det i mitt första inlägg. Om vi ser på hur dessa prishöjningar slår för den vanlige bosladskonsumenten i elt flerfamiljshus kan vi förslå att hyresgästerna har enormt stora svårigheter. Bara under 1979 har hyrorna i stort sett stigit med 20-25 kr. per kvadratmeter. Oljeprishöjningarna svarar för en mycket stor del av den kostnadsökningen. Går vi litet längre tillbaka och ser på förhållandena i slutet av 1976 finner vi atl hyran för en tvårumslägenhet sedan dess har stigit med ungefär 400 kr. i månaden. Jag tycker att Tage Sundkvist och ni andra på den borgerliga sidan borde inse att det håller på atl bli kaos lill följd av de skatter och utgifter som ni lägger på de vanliga konsumenterna.

Får jag till sist, herr talman, sammanfatta vår ståndpunkt. Vi tror inte att den här propositionen ger några spareffekter. Propositionens förslag drabbar de människor som bor i glesbygd och ger ökade boendekostnader. Vi anser helt enkelt att det ur fördelningssynpunkt inte är acceptabelt atl höja dessa energiskatter för alt finansiera en skatteomläggning som innebär ökad disponibel köpkraft för de allra högsta inkomstgrupperna.

TAGE SUNDKVIST (c) replik:

Herr talman! Bo Forslund frågar mig om jag inte har märkt att oljepriset

har stigit. Jo, det har vi märkt i mitt parti. Jag kan ställa motfrågan: Har inte

122 socialdemokraterna i jordbruksutskottet märkt att oljepriset har stigit? De

vill ju tydligen höja det. Den frågan har jag ställt två gånger förut, medan Bo Forslund hade replikrätt. Det är ju det som är egendomligt atl man från socialdemokraternas sida uppträder pä ell sätt i jordbruksutskottet och på ett annat sätt i skatleutskoltet.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill bara beröra en enda punkt för alt informera om en fräga som varit föremål för gissningar och spekulationer här under debatten, och den gäller de höjda energiskatternas effekt för dem som bor i glesbygder. Regeringen har sagt alt vi skall framlägga förslag för alt mildra de effekterna.

Låt mig försl notera att skillnaderna då det gäller arbetsresor enligt gällande skattesystem är rätl små. De finns emellertid dä det gäller arbetsresor och än mer i fråga om andra slag av resor och då del gäller distribution. Därför har vi inom regeringen sagl att vi skall komma med förslag till utjämning. Vi arbetar med ett alternativ som skulle innebära en differentiering av fordonsskatten. Det är möjligl all gå den vägen och alt nå målet att de som bor i glesbygd inte skall komma i en i förhällande till andra försämrad situation genom de höjda energiskatterna och detta ulan att betydande administrativa problem uppstår. Administrativa problem finns förvisso när del gäller alla skatter, men man tar fel när man här talar om atl det är betydande administrativa problem som skulle uppkomma till följd av ett sådant här förslag. Vi har inte lagt fram förslaget ännu, därför att vi under beredningen ocksä har övervägt de förslag som lagts fram av en ulredning rörande utjämning av regionala och lokala skillnader i priset på eldningsolja och bensin. Det beredningsarbetet är ännu inte slutfört. Vi har velat se vad de olika remissinstanserna har att säga innan vi tar slutlig ställning i denna senare fräga. Vi återkommer emellertid under detta riksmöte.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Höjning av skatten på energi, m. m.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Bo Forslund undrade i silt inledningsanförande varför vi moderater nu accepterar en höjning av skatten pä energi, när vi sade nej i våras. Han undrade också varför vi nu accepterar en skattehöjning, när vi i valrörelsen talade varmt för skattesänkningar.

När det gäller det sista vill jag understryka - och det känner Bo Forslund säkert till - att vi från moderat håll sagt oss gå med på konjunklurbelingade åtgärder pä beskattningens område.

Svaret på den första frågan är alt läget ute i världen belräffande oljeförsörjningen väsentligt förändrats sedan i våras. Jag kan bl. a. hänvisa till upprepade allvarliga rekommendationer alt minska oljeförbrukningen.

Bo Forslund kritiserade bensinskattehöjningen. Jag vill då erinra om all socialdemokraterna gick med på en sådan skattehöjning både 1977 och 1978.

Bo Forslund vill hålla industrins energikostnader nere, och det tycker jag är bra. Men sä lät det inte 1977. när elenergiskatten höjdes med 1 öre och industrin undaniogs - dä ville socialdemokraterna höja för alla, alltså även

123

Nr 49 för industriföretagen. Och när socialdemokraterna 1978 krävde höjd

Tisdaeen den fordonsskatt med 40 % ville de undanta bilar och motorcyklar, medan

11 december 1979 däremot lastbilar alltså skulle drabbas, och det gynnade sannerligen inte

_____________ industrin.

Höinine av skatten höjningar av energiskatten som nu föreslås i proposition 80 drabbar i nå enersi m m mindre utsträckning näringslivet. Det har Tage Sundkvist tidigare redogjort för, men jag kan upprepa det. För den del äv näringslivet som konkurrerar med utländska företag gäller som bekant en klausul, enligt vilken energi-skattebelastningen inte får överstiga 1,3 % av försäljningsvärdet på de tillverkade produkterna. Det medför att energiskattehöjningen i mindre utsträckning drabbar dessa förelag.

Med det sagda vill jag yrka bifall till skatleutskollets hemställan i betänkande nr 15.

BO FORSLUND (s):

Herr talman! Jag skall inte gä in i polemik med Knut Wachtmeister, eftersom han bara höll sig till historien. Men jag lycker ändå att Knut Wachtmeister kunde erkänna att det är de vanliga människorna som drabbas hårdast av förslagen i den här propositionen. Knut Wachtmeister och den borgerliga majoriteten borde därför ha stött vårt yrkande om avslag på propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. a och c 1

Proposifioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bo Forslund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkande

15 mom. a och c 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bo Forslund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 157

Avslår - 1

Mom. b
124 UlskoUels hemställan bifölls.

Mom. c 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motion 107 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tommy Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkande

15 mom. c 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 107 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter har röstat för ja-propositionen. Då Tommy Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 19

S 14 Föredrogs

Lagutskoltets betänkanden

1979/80:7 med anledning av motion om tillsyn av medel tillhörande barn som

omhändertagits för samhällsvård 1979/80:10 med anledning av motioner om utformningen av lagtext

Kammaren biföll vad utskoltet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Lagfartsplikten

§ 15 Lagfartsplikten

Föredrogs lagutskottets belänkande 1979/80:11 med anledningav motioner om lagfartsplikten.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag skall be alt få meddela atl jag inte har något yrkande och atl jag kommer att tala bara några minuter. Det har blivit elt missförstånd på talarlistan.

I fråga om lagfartsplikten har utskottet, efter vad jag kan finna 'av behandlingen, under åren egentligen inte haft någon negaliv inställning till själva sakfrågan. Däremot har man vid de tillfällen då vpk motionerat i frågan hänvisat dels till att överväganden pågår, dels lill att ett genomförande av förslagen skulle ge väsentligt ökad arbetsbelastning vid inskrivningsmyndigheterna. Del senare anför utskottet även i är. Men samtidigt säger utskottet att del är angeläget att stifta lagar pä området för att motverka ekonomisk brottslighet. I utskoltstexten förordas också en utredning.

I motsats till föreaående år avslvrker utskottet inte vår moiion ulan skickar

125

Nr 49 med den till regeringen med en hänvisning till vad man har sagt om den i

Tisdaeen den utskoltstexten. Läser man utskottstexlen riktigt noga, finner man att den

11 december 1979 säger både ja och nej till motionen. Men hur som helst är vi från vpk glada

_____________ över motionens behandling och ser den såsom en framgång för oss och

PLO:s representation i Sverige,

777. 777.

framför allt för hyresgästerna, som ytterst drabbas av fastighetsspekulationerna och även har krävt åtgärder mot dessa.

överläggningen var härmed avslutad.

126

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Lagutskottets betänkande

1979/80:16 med anledning av propositionen 1979/80:48 om fortsatt giltighet av lagen (1959:157) med särskilda bestämmelse om makars gemensamma bostad och av lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad

Utrikesutskottets betänkande

1979/80:10 med anledning av motion om riktlinjer för den framtida utrikeshandeln, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 17 PLO:s representation i Sverige, m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1979/80:11 med anledning av motion om stöd till Demokratiska folkrepubliken Yemen. m. m. (avsnittet om PLO).

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:247 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga (yrkandena 3 och 4) föreslagits riksdagen

3. alt hemställa hos regeringen om att PLO erkändes som det palestinska folkets enda legitima representant och som en följd därav bereda PLO:s representation möjlighet alt upprätta ett s. k. förbindelsekontor i Sverige,

4. att hos regeringen hemställa om alt Sverige i FN verkade för att Genévekonferensen om fred i Mellanöstern snarast kom till stånd och att PLO där gavs plats som fullvärdig förhandlingspartner.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle avslå yrkandena 3 och 4 i motionen 1978/79:247.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det palestinska folkets rättigheter har ofta debatterats här i kammaren så länge frågan har varit aktuell. Vi i vänsterpartiet kommunisterna har flerfaldiga gånger haft uppe just det palestinska folkels rättigheter och representation samt ett erkännande av PLO, som alla partier - vilket man också kan se i utskottets betänkande-betraktar som palestiniernas enda representativa organisation.

Utskottels skrivning i belänkandet är positiv i ordalagen. Utskoltet hänvisartill del svar som utrikesminister Ullslen lämnade fören tid sedan här i kammaren. Men när utskottet kommer lill de faktiska förhållandena och det gäller atl la ställning lill de propåer som vi har framfört i vår motion, finner utskottet sig inte bundet av dessa uttalanden utan avstyrker våra förslag.

Jag tänker inte uppehålla mig någon längre tid vid en beskrivning av bakgrund eller historia. De flesta känner till förhållandena väl - de har som sagt varil aktuella under mänga år- men det har hänt vissa saker under den senasle tiden som förtjänar att påpekas.

I belänkandet talas om överenskommelsen i Camp David och om att det på något sätt skulle ha blivit ett ändrat förhållande genom det fredsavtiil som har träffals mellan Egypten och Israel. Men diskussionerna och överenskommelsen har inte alls fört frågan om palestinierna framåt. Man kan kanske snarare säga att deras situation härigenom har försämrats - lill följd av uppgörelsen mellan Egypien och Israel har palestinierna kommit i en mera klämd situation än tidigare.

Det finns alltså all anledning att stödja PLO i dess kamp för det palestinska folkets rättigheter, och vi har i vår motion, i de två yrkanden som behandlas i det här sammanhanget, begärt dels atl PLO:s representation i Sverige skulle få slalus som förbindelsekonlor. dels att regeringen skulle verka för att en Genévekonferens om fred i Mellanöstern snarast kommer till stånd.

Utskottet avstyrker yrkandet om förhöjd status för det informationskontor som PLO f. n. har i Stockholm. Motiveringen är den att förbindelsekontor inte är ett normalt diplomatiskt arrangemang. Det kan man naturligtvis säga och på del sättet klara sig undan formellt. Men om man vill göra verklighet av de stolla deklarationer som gjorts i bakgrundstexten och andra uttalanden, borde PLO få den utökade status som vi har begärt. Det skulle förbättra PLO:s sak högst avsevärt i Europa och naturiiglvis ocksä efter världsmåttstock.

Vi kan därför inte se något skäl till att inte låta PLO upprätta ett s. k. förbindelsekontor i Sverige, något som Ju skulle ge organisationen bättre utgångsläge för fortsatt aktivitet och som sagl givetvis högre internationell status.

Utskottet avstyrker också yrkandet att Sverige skulle ta iniliativ till att inkalla en ny Genévekonferens. och utskottet skriver följande: "I det dödläge som rådde före den egyptiska presidenten Sadats förhandlingskontakt med Israel för två år sedan, stödde Sverige tanken på ett ålerinkallande av Genévekonferensen. F. n. saknar emellertid tanken på en ny Genévekonferens aktualitet."

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

PLO:s representation i Sverige, m. m.

127

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

PLO:s representation i Sverige, m. m.

Vi anser att resonemanget inte är logiskt. Om problemen inte är lösta, om det palestinska folkets rättigheter fortfarande inte har blivit beaktade och om uppgörelsen i Camp David och fredsavtalet mellan Egypten och Israel har gjorl att palestiniernas ställning snarare har försvagats, så är väl inkallande av en Genévekonferens mera aktuellt nu än tidigare. Vi kan alltså inte acceptera utskottets skrivning härvidlag.

Riksdagen kommer förniodligen många gånger ännu alt få anledning att debattera frågan om det palestinska folkets rättigheter. För dagen nöjer jag mig med att yrka bifall till vpk-motionen 247.

128

STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Utskottet framhåller att PLO måste vara med när del palestinska folkets framtid avgörs. I dag finns det inte någon annan än PLO som enligt svensk uppfattning kan betraktas som talesman för hela del palestinska folket.

PLO har sedan några är ett informationskontor i Stockholm. Ett sådant kan inrättas utan alt man formellt upprättar diplomatiska förbindelser. Ett s. k. förbindelsekontor, som motionärerna efterlyser, har inte formell status enligt 1961 års Wienkonvention.

Det finns alltså ingen anledning att pä den punkten nu tillmötesgå motionärerna. PLO har full möjlighet att verka i detta land, och PLO har för sin verksamhet som representant för det palestinska folkel full svensk uppslutning.

Jag ber. herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 247 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderc|vist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesuiskottets hemställan i betänkande 11 röstar ja. den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motion 247 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 18

§ 18 Ändring i den preliminära tidsplanen

Nr 49

TALMANNEN:

De konstitutions- och arbetsmarknadsutskoltsbetänkanden, som enligt lidigare meddelanden skulle behandlas i kammaren fredagen den 14 december, kommer att bordläggas redan i dag och kan alllsä upptas lill avgörande i kammaren torsdagen den 13 december. Med ändring av den preliminära tidsplanen blir kammarens sammanträde fredagen den 14 december därför ett bordläggningssammanträde. Därvid besvaras ett antal frågor.

Tisdagen den

11 december 1979

Ändring i den preliminära tidsplanen

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

§ 19 Utvecklingen av hälso- och sjukvården

Föredrogs socialutskottets betänkande 1979/80:13 med anledning av motion om utvecklingen av hälso- och sjukvården.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:1847 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga (yrkandena 1, 2 och 4) hemställts att riksdagen beslutade

1. att med instämmande i motionens allmänna syfte anhålla hos regeringen om tillsättandet av en parlamentariskt förankrad utredning med syfte att utreda sjukvårdens innehåll och samhälleliga funktioner,

2. atl uttala sig för en snabb ulbyggnad av den öppna vården i enlighet med motionens riktlinjer,

4. alt uttala sig för att all sjukvård borde ställas under landslingens huvudmannaskap.

Utskoltet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1847 yrkandena 1, 2 och 4.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Sjukvården har under de senaste åren fått utstå skarp kritik. I debatten om sjukvärden har man i stor utsträckning diskuterat de stigande vårdkostnaderna. Vpk menar att sjukvården i stället skall kritiseras för sin sociala passivitet, för sin oförmåga att påverka grundläggande orsaker till ohälsa, för sin auktoritära och institutionsbundna struktur.

Dagens sjukvård står passiv inför de vikliga orsakerna lill sjukdom och död. Ett exempel på sjukdomsframkallande faktorer är den stora utslagningen av människor pä arbelsmarknaden, som i sin tur kan bero pä att människor tvingas arbela i hälsofarliga arbetsmiljöer. Den stora arbetslösheten bland ungdomar, de torftiga och socialt dåliga livsmiljöerna leder till alkohol-och narkotikamissbruk. Inför sådana här situationer står sjukvärden handfallen och lamslagen.

Dåliga trafikmiljöer, luftföroreningar och spridning av farliga ämnen pä arbetsplatserna och i naturen är andra exempel på typer av sjukdomsorsaker.

129

9 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

130

Det lör sig om samhälleliga problem som inte kan värdas bort. Där behövs ekonomiska och politiska förändringar och beslut för att ändra på förhållandena. Men del måste vara sjukvärdens uppgift att kartlägga dessa problem, atl ta upp debatten om dem och slå larm om hälsoriskerna i samhället.

Tvärtoni är det emellertid sä att just denna typ av hälsovård och sjukvård, den förebyggande, har en undanskymd plats inom dagens sjukvård. I stället föreslår man friskvärdskampanjer med allmänna råd om mer motion och bättre mat.

Herr talman! Det behövs en annan sjukvårdsplanering än den som vi har i dag. Det behövs en diskussion om vårdens innehall. Och vänsterpartiet kommunisterna föreslår att en parlamenlariskl sammansatt utredning med denna inriktning tillsätts.

Som det nu är finns det en klar åtskillnad mellan det medicinska och det ekonomiskt-politiska ansvaret inom sjukvården. Och den nuvarande sjukvårdsplaneringen är i huvudsak kvantitativ och orienterad mot diagnoser och existerande specialiteter. Det verkar ocksä som om språkbruket inom sjukvården är direkt hämtat från det kommersiella näringslivet. Man talar t. ex. om vårdprestationer, om vårdkonsumtion och värdproduktion. Vpk menar att all sjukvårdsplanering måste vara samordnad med den övriga samhällsplaneringen, därför att många hälsoproblem kan mötas med andra åtgärder än med värd.

Tyvärr måste man konstatera atl sjukvården just genom sin passivitet kan bidra till att konservera och förlänga en sjukdom. Människor som slås ut från arbetsmarknaden blir för det mesta längtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Dessa grupper är i dag 300 000 vardera. De registrerat arbetslösa är omkring 100 000.

Möjligheterna till pension och sjukskrivning är viktiga sociala rättigheter som inte skall ifrågasättas. Men i dag döljs en allt större arbetslöshet under medicinska diagnoser, och de sociala problemen förvandlas till enskilda människors individuella problem. Konsekvenserna av alt en stor del av den arbetsföra befolkningen ställs utanför arbetslivet kommer i längden att bli förödande.

Förskrivningen av mediciner inom sjukvården är omfattande och ökar hela liden. En stor del av den totala läkemedelsförskrivningen är sannolikt onödig från medicinsk synpunkt. Det förekommer överförskrivning av läkemedel och vilka följderna blir av denna överförskrivning vet ingen i dag - man kan bara ana. Vissa debattörer har talat om en kemisk miljöförstöring av den mänskliga organismen - människans kropp. Del är framför allt lugnande mediciner och sömnmedel som människor av olika anledningar tvingas att överanvända. Man har beräknat att förbrukningen av lugnande medel och sömnmedel varje år uppgår till 300 miljoner doser. Dessa mediciner eller preparat har en beroendeskapande verkan. Dessa medel används också vid de ca 1 000 självmord och de mångdubbelt fler självmordsförsök som begäs varje år i vårt land.

Mycket i sjukvärden kan kritiseras, och till stor del beror sjukvärdens

brister på den organisatoriska vårdstrukturen. Man har koncentrerat sjukvården lill stora institutioner, som ofta är isolerade från det vanliga samhället. Fortfarande arbetar mindre än 5 % av alla sjukvårdsanställda inom den öppna vården utanför sjukhusen.

Sjukvården har fått en teknisk-medicinsk inriktning. Det har varit lättare att argumentera för en utbyggnad av en högspecialiserad apparalkrävande vård än för en mänskligare vård som bygger på direkt kontakt mellan människor. Till stor del beror detta på atl mäktiga ekonomiska intressen finns inom läkemedels- och sjukvärdsmaterialinduslrin.

Denna tekniska inriktning av sjukvården får märkliga följder. Om t. ex. en patient tas in på ett sjukhus efter atl ha överdoserat tabletter får han eller hon en utomordentlig vård så länge hon eller han är medvetslös. När patienten vaknat till liv och då han eller hon behöver hjälp med de sociala och psykologiska problemen sjunker kvaliteten raskt. Patienterna skickas så gott som alltid tillbaka till sin gamla sociala miljö med stor risk för att samma sak händer igen.

Vi har i vårt land en åldrande befolkning, men det är inte bara antalet åldringar som ökar, utan det sker ocksä en förskjutning mot allt fier i högre ålder. Detta ställer ökade krav inom åldringsvården. Det rationaliseringstänkande och den löpandebandsprincip som karakteriserar långvården i dag är en spegel av samhället i stort. Det har alt göra med vår syn på människor och respekten för människor. Slår man i produktionen och är i produktiv ålder har man ett värde som samhället och kapitalel har intresse av att bevara. Men som patient inom långvården har man hamnat å andra sidan produklionsåldern och anses inte värd atl salsa resurser pä. Del är elt njuggt och cyniskt sätt att värdera människor på.

I dag hänvisas äldre människor till ålderdomshem, servicehus eller långvård. 1 dagarna kom det en forskningsrapport på läkarstämman, som visade att bara 5 % av människorna över 65 år behöver medicinsk omvårdnad i strikt bemärkelse. Alla de andra skulle kunna må bättre av alt bo kvar i sina gamla miljöer, om del bara fanns förutsättningar för det, t. ex. elt tillräckligt antal hemsamariter.

Vpk menar att sjukvården måste inriktas på mer öppenvård och att utbyggnaden av denna måsle ske i mycket snabbare takt än i dag. Vi menar också atl sjukvården skall vara lättillgänglig. Vårdcentralerna skall ligga nära människornas bostad, och alla skall tillhöra en bestämd vårdcentral. Vi menar att hälsokontrollerna skall göras på dessa centraler och att öppethåll-andetiderna skall vara generöst tilltagna. Hembesökssystemet bör byggas ul liksom hälsoundervisningen. Vi menar att sjukvårdsarbetet pä vårdcentralerna skall bygga på vårdlagsprincipen, där alla får ta ett större ansvar för sjukvården.

I mitten av 1980-talet bör dimensioneringen av sjukvärden pä dessa värdcentraler vara så bra att den räcker till för ett tiotal besök per är för varje invånare. Varje år skall en hälsoundersökning göras. Väntetiderna skall minskas, och jourverksamheten skall också knytas direkt till centralerna.

Herr lalman! I sjukvårdsdebatten har det förts fram krav pä en

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

131

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

tillbakagång till det s. k. husläkarsystemet som ell alternativ till den öppna vårdens utbyggnad. Denna tanke skall tillbakavisas. Husläkarsystemet är historiskt utlevat. Pä sin tid var det den privilegierade minoritetens metod att köpa tjänster av en bestämd läkare. Samtidigt hänvisade man de flesta människorna till överfyllda polikliniker eller till provinsialläkarn-iottag-ningar. oin de över huvud taget fick vård. Med rimliga krav på vidareutbildning, kompensationsledigt efter jourljänstgöring, kortare arbetstid m. m. är det orimligt att tro att en beslående palienlläkarkonlinuilet skall kunna bli möjlig. Däremot, herr talman, ärdet möjligt att upprätthålla kontakten med en och samma personalgrupp vid en vårdcentral.

Utbildningen av värdpersonal är otillräcklig, och utbildningskapaciteten måste ökas utan att kvaliteten för den skull försämras. Frågan om kvaliteten i vården och i vårdutbildningen skall, om jag inte tar fel, debatteras i kammaren i morgon. Därför skall jag inte argumentera mera i denna fråga.

Till sist vill jag ta upp spörsmålet om privatläkarna. Privatläkarna finns i allmänhet i storstäder och i områden med höginkomsttagare, där läkartätheten redan tidigare är hög. 1 andra delar av landet har del lidvis uppstått en situation med konkurrens mellan företagshälsovårdens och distriktsvårdens utbyggnad. Det behövs en enhetlig planering, och för att den skall kunna bli bra krävs att landstingen blir huvudmän för all sjukvård. De privatläkare som finns och de s. k. frilidspraktikerna bör erbjudas att arbeta i den offentliga sjukvården.

Sjukvård skall inte vara en verksamhet där privata ekonomiska vinstintressen får göra sig gällande. Privat läkemedelsindustri, sjukvårdsmaterial och andra ekonomiska intressen med anknytning till sjukvården har haft en styrande inverkan på vårdens utformning. Man har dessutom kunnal tjäna stora summor pengar pä människors sjukdom och behov av värd. Hela del sjukvårdsindustriella komplexet måsle. enligt vänsterpartiet kommunisterna, överföras i samhällets ägo och stå under samhällets ansvar.

Herr talman! Utskoltet föreslär avslag pä vpk-motionen 1847 på ett raffinerat sätt. Utskottet säger atl motionen inte påkallar någon åtgärd frän riksdagens sida.

I den krissituation, i många avseenden, som sjukvården befinner sig i i dag är del nödvändigt att regering och riksdag tar sitt politiska ansvar och inte frånhänder sig det.

Det räcker inte med de utredningarsom utskoltet hänvisartill. Del behövs en rikspolitisk förankring när det gäller sjukvärden, och därför behövs det en parlamentariskt förankrad ulredning, som tar upp de saker som jag tidigare behandlat i detta anförande.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 1847.

132

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag hoppas att Inga Lantz ursäktar om jag säger att slutet pä hennes anförande blev något av en antiklimax. Del lät ungefär sä här: Sjukvården är i kris. Det räcker inte med de utredningar som ulskollel hänvisar till. Det behövs en utredning till!

Jag har inget emot utredningar. Jag har varit med om att föreslå och tillsätta åtskilliga, men jag tror faktiskt inte att den utredning som begärs i den här vpk-motionen skulle föra utvecklingen inom sjukvärden framåt. Sammanfattningsvis kan jag säga att den här motionen, bortsett från ett konkret besked, innehåller två beståndsdelar. Den ena är ett antal uttalanden till förmän för allmänna principer som redan är accepterade och håller på att förverkligas. Den andra är ett antal uttalanden, som är mycket oklara till sin innebörd. De innehåller en massa fina ord och uttryck, men man förstår inte riktigt vad som avses. Jag skall ge exempel på bådadera.

Här talas om alt vi behöver mer forskning kring sjukdomsorsaker, att vi behöver fästa uppmärksamheten mer på sjukdomsframkallande inslag i arbetsmiljön osv. Det är en allmänt accepterad sanning. Det pågår sådan forskning. Det satsas varje är mer och mer pä att åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Vi har en särskild myndighet som ägnar sig just åt delta och som har vuxit snabbt på senare år.

Det talas om viklen av förebyggande arbete. Det är ocksä en sak som numera är allmänt erkänd. Landslingen håller på att bygga upp miljömedicinska resurser.

Det talas om att sociala synpunkter behöver komma med i samhällsplaneringen. Det är ett viktigt inslag i flera av de regeringsförslag som nu behandlas av riksdagen. Det är alltså inget kontroversiellt.

Det talas om att vi behöver en omstrukturering, sä att det blir en annan balans mellan de stora sjukhusen - den slutna vården - och den öppna vården, till förmän för mer öppenvård. Detären utveckling som pågår sedan flera är och som alla bekänner sig till. Det är också det område som har släppts fram när vi har haft brist pä resurser, t. ex. i fråga om läkare eller investeringar. Det är alltså ingenting som vi behöver utreda, utan de målen häller redan pä atl förverkligas.

Det talas också om att man skall överlåta uppgifter från läkare lill annan personal. Även det är någonting som redan har påbörjats, vilket f. ö. nämns i motionen. Utredningen om sjukvärdens inre organisation har just lagt fram ett betänkande.

Det finns andra betänkanden om sjukvården som håller pä att remissbehandlas. Ett handlar om en ny sjukvårdslagstiftning, där även dessa saker nämns. Socialstyrelsen häller pä att utarbeta ett nytt principprogram för hälso- och sjukvården, HS 90.

Det finns alltså i motionen en rad allmänna tankegångar, som jag tror att alla här kan instämma i. För att vidareutveckla dem behövs ingen parlamentarisk utredning. Det gäller tvärtom att förverkliga förslagen.

Men den här motionen reser ocksä en rad frågor. Den är oklar pä åtskilliga punkter.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

133

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

Först skulle jag vilja protestera mot talet all medicinska framsteg har "en marginell effekt när del gäller alt påverka livslängd och sjuklighet". Inga Lantz spädde på i dag med atl säga atl den apparalkrävande vården har fått för mycket utrymme. Jag skulle önska att Inga Lantz och fler av riksdagens ledamöter hade varil med pä läkarstämmans öppningsmöte nyligen. Där framträdde en rad företrädare för just den tunga apparalkrävande sjukvärden och visade vad medicinska landvinningar kan betyda t. ex. för den grupp som Inga Lantz här nämnde - de äldre, de som inte står i produktionen och som man alltså inte längre satsar pä, enligt Inga Lantz. Vad som kan betyda mycket för äldre är bl. a. just den tunga apparalkrävande sjukvården. En pacemaker för en person som har svagt hjärta är en apparat som kostar omkring 10 000 kr. Men det är vad man kan behöva för all kunna klara sig själv, vare sig man står i produktionen eller inte. Det kan innebära skillnaden mellan atl kunna stå i produktionen och att inte kunna det. Alt få en total höftoperation gjord eller att få en ny knäled eller en benprotes kan för en gammal människa vara avgörande för om han skall vara på långvården eller vara kvar i sitt eget hem. Vi fick se en film på läkarstämman som visade en kvinna, över 75 är gammal, som hade en inopererad höftled pä ena sidan och underbenprotes och ny knäled på andra sidan. Tack vare den apparalkrävande sjukvården, som man ibland talar illa om, kunde hon reda sig helt och hållet själv.

Det finns som sagt en del frågetecken i denna motion. Det talas t. ex. om att planeringen måsle göras mer problemorienterad. Det talas om atl det behövs en genomgripande diskussion grundad på en kartläggning av vårdens innehåll. Del talas om att man måste angripa de nuvarande vattentäta skotten mellan medicinskt och ekonomiskt-politiskt ansvar. Jag måste erkänna att jag trots vissa ansträngningar inte förstår det här. Vad menas med att planeringen skall vara mera problemorienterad? Vad menas med atl man skall la bort de vatlentäta skotten mellan medicinskt och ekonomiskt-politiskt ansvar inom sjukvården? Jag tror detta är exempel på den gamla tesen att del dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Jag anser atl den här motionen inte kan ligga till grund för någon ny utredning.

Jag ber med detta att få yrka bifall till utskottels förslag.

134

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag förstår atl den här vpk-mofionen lar upp saker som är obehagliga för de övriga partierna här i riksdagen. Vi har pekat på att det i värt samhälle finns inbyggda sjukdomsframkallande faktorer. Vi har den slora utslagningen på arbetsmarknaden. Vi har de dåliga bostadsmiljöerna. Vi har den enorma miljöförstöringen. Det här är saker som gör människor sjuka och som gör att de vantrivs i samhället. Det behövs en helhetssyn både när det gäller samhällsplaneringen och när det gäller sjukvårdens sätt att möta de här negafiva förhållandena i vårt samhälle. Det krävs att sjukvården tar sitt ansvar i de här frägorna och initierar en debatt om dem och påvisar de hälsorisker som finns inbyggda i det system som vi tvingas leva med i dag.

Sjukvården befinner sig i en kris. Hur niycket Gabriel Romanus än argumenterar för att den inte gör det, så är det så. Så upplever mänga människor det. Det är årslånga köer. Jag träffade för någon vecka sedan en äldre kvinna som sade: Jag förstår inte det här. Jag har fått vänta tio år på atl få mina åderbråck opererade. Hon tillhörde upptagningsområdet för det sjukhus som lär vara Europas modernaste och största, nämligen Huddinge sjukhus. Sådan är situationen för många människor. Det är också så de fiesta uppfattar det. Krisen inom sjukvården slår mycket hårt, och köerna för behandling är synnerligen långa.

Jag tror att det behövs att man tar ett rikspolitiskl ansvar för den här dåliga situationen. Därför föreslår vi en parlamentarisk utredning pä rikspolitisk nivå för atl fä den ordentligt förankrad och för alt fä regering och riksdag att ta sitt ansvar för del som inte fungerar inom sjukvården i dag.

Det är klart att det behövs tekniska hjälpmedel. Det har vänsterpartiet kommunisterna alltid sagt. Men nu är det ju så att den tekniska apparalkrävande vården har fått breda ut sig på bekostnad av den värd som är mer personalkrävande, den mänskliga vården, som det behövs nog så mycket av. Det är därför man också måste utbilda mer personal och omstrukturera hela sjukvården efter andra arbetsmetoder. Det behövs en helhetssyn inom sjukvården. Jag tror man ocksä måste utreda varför människor mår så dåligt i dag och varför allt fler människor blir sjuka.

Det här är grunden för vår motion, och jag upprepar vad jag sade tidigare: Jag förstår atl det här är obehagligt alt medge för de andra partierna här i riksdagen, men de saker vi påpekar i vår länga motion är väsentliga saker, som man måste ändra på om man skall komma någonstans och fä en bra sjukvård som fungerar för människor.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag är ledsen, jag måste tydligen ha uttryckt mig oklart.

Jag tycker inte alls att det är några obehagliga saker som sägs i motionen, och jag tror inte heller att jag sade det. Jag sade att hälften är självklarheter och allmänt accepterade sanningar och att resten är oklart. Några obehagligheter finns det således inte - utom pä en punkt. Jag kan ta upp den med detsamma, så blir det sagt: del är när vänsterpartiet kommunisterna ger ett klart besked om att de inte vill arbeta för någon kontinuitet mellan patienter och läkare.

Vi vet genom undersökningar att det som människorna är minsl nöjda med är att de ständigt får träffa nya läkare och alt det krav som de ställer på sjukvården i dag är att få behålla samme läkare. Det kravet ligger bakom mycket av den sjukvårdspolitiska debatt och det arbete som vi har haft på senare tid. Där ger kommunisterna elt klart besked. De vill inte vara med och verka för att det blir en kontinuitet mellan patient och läkare, utan de anser att man skall tillhöra en vårdcentral - och det skall för säkerhets skull också vara en stor vårdcentral; det står i motionen. Det är en obehaglig åsikt atl man skall strunta i patienternas krav.

I övrigt tycker jag inte det som sägs i motionen är obehagligt. Jo, kanske på

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

135

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

en punkt lill. Det är när man säger att landstingen skall vara huvudmän för all sjukvård. Men så heter det i nästa mening: "Existerande privatpraktiker inkl. de s. k. fritidspraktikerna bör därför erbjudas inträde i den offentliga sjukvärden."

-Ja, men det behöver inte erbjudas. Det får de redan. Det är säkert ingen fritidspraktiker som inte fär fullgöra den tjänstgöringen hos sin sjukvårdshuvudman, och det finns säkert ingen privatpraktiker som inte kan fä jobb hos landstingen. Men frågan är: Skall man förbjuda privatsjukvård? Den frågan har inte blivit besvarad. Är detta vad ni menar, borde ni ha sagt ut det.

Jag fick inte någon upplysning om vad de här konstiga sakerna betyder: alt planeringen skall göras mera problemorienterad, alt det skall föras en diskussion som skall grunda sig på en kartläggning av vårdens innehåll och att man skall angripa de vattentäta skotten mellan medicinskt och ekonomiskt-politiskt ansvar inom sjukvården. Vad betyder del sista? Betyder det alt läkarna skall få ett större ekonomiskt-politiskt ansvar eller betyder det att politikerna skall få mer medicinskt ansvar? Inga Lantz kanske kan tala om för oss vad man syftar pä.

Det är typiskt, tycker jag, att när Inga Lantz ger exempel på krisen inom sjukvården nämner hon just en person som inte kan bli opererad. Jag har aldrig förnekat atl det är kris inom sjukvärden på många håll, utan jag har bara sagt att vpk:s motion inte innebär någon lösning. En parlamentarisk ulredning löser inte krisen, ulan del behövs en fortsättning av arbetet enligt de riktlinjer som man arbetar efter nu, med bl. a. en satsning pä öppenvård. Varför skall man behöva sätta till en parlamentarisk utredning för att satsa pä öppenvård? Vi har redan haft en utredning. Och vi har fört en diskussion där riksdagen har begärt ett handlingsprogram för all få fram en öppenvård med kontinuitet, vilket kommunisterna tydligen inte anser vara så viktigt.

Vpk talar om att det behövs en helhetssyn och ett samlat grepp. Det är vad man brukar göra, när man inte har så många konkreta förslag att komma med.

Nu heter det också att vi skall ta vårt rikspolitiska ansvar. Men pä vilket
sätt skulle vi ta ett större rikspolitiskl ansvar genom att tillsätta en
utredning? :

136

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det har ju visal sig att de utredningar som har gjorts inte har räckt till. Det räcker inte med det som man håller på med, utan det krävs alt man för upp det här arbetet pä rikspolitisk nivå för att få en ändring till stånd.

Sedan klagar Gabriel Romanus över att han inte förstår. Det är inte första gängen han inte förstår. Han tar upp frågan om husläkarsystemet. Det systemet har kritiserats mycket hårt. Det var väl det förslaget som den folkpartistiska regeringen fick utstå mest kritik för, eftersom del är ett gammalt utlevat system för de välbeställda i samhället. Sedan försöker man hänga upp elt nytt husläkarsystem på en kontinuitet. Jag tycker det är

orimligt att tänka sig att gå tillbaka till det gamla systemet. Nr 49

Vad man i stället skall göra är förstas, såsom jag också sade, alt bygga ul Tjsdaeen den den öppna vården och att bygga ul vårdcentralerna sä att de får ökad 11 Hecember 1979

kapacitet att ta emot människor när dessa behöver det. Man skall förstås ____

organisera vården sä att man inte knyter upp den alltför hårt till läkare, utan Utvecklingen av så alt man får ett vårdlag. På det viset skulle man kunna få den kontinuitet hälso- och siuk-som Gabriel Romanus vill ha när det gäller läkare även i fråga om en större vården personalgrupp. Det skulle kännas tryggt för människorna.

Sedan vet jag inte om det mest besvärande för människorna är alt de möter olika läkare. Jag tror atl det i stället är det förhållandet att man inte får den vård man behöver, vare sig del gäller akut hjälp eller en operation - man får vänta i köer alldeles för länge. Det problemet tror jag inte att man löser genom att bygga ut husläkarsystemet.

Den situation vi har på detta område visar att det behövs nya grepp och en rikspolitisk förankring för att få sjukvården atl fungera.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Det skulle väl inte vara så farligt om det bara var jag som inte begrep vad som stär i den här motionen. Men jag undrar om det är någon häri kammaren som förslår vad som menas med de här sakerna som jag läste upp. Inga Lantz förstår det kanske-men förklara det dä för oss andra! Vad menar man t. ex. när man säger atl planeringen skall göras mera problemorienterad? Eller vad menas med atl man skall angripa de vattentäta skotten mellan medicinskt och ekonomiskt-politiskt ansvar inom sjukvården? Betyder det att läkarna skall fä mer ekonomiskt-politiskt ansvar eller betyder del att politikerna skall fä élt större medicinskt ansvar? Etldera måste det väl vara, men vilket vet jag inte. Och är detta bra för patienterna?

Sedan står det att en del av socialstyrelsens överordnade funktioner skall föras över till landstingen. Vilka funklioner är det som skall föras över till landstingen och som inte redan har föreslagits bli överförda? Det måste väl vara några nya funktioner som ni tänker på. Vilka är det?

Vidare stär det atl vi skall ha en genomgripande diskussion, som skall grundas på kartläggning av vårdens innehåll. Vad syftar det lill? Jag tycker aU allt detta är oklart.

Jag ställde ocksä en konkret fråga. Ni talar om alt landslingen skall ha ansvar för all värd, och sä sägs del altman skall erbjuda läkarna att få inträda i den offentliga sjukvården. Men det erbjudandet finns ju redan. De flesta läkare har möjlighet att få jobb inom landstingen - ingen tvingas att driva privatpraktik. Men frågan är: Skall vi förbjuda privatsjukvård? Är del det som avses? Det framgår inte av texten, men det kunde vi kanske få besked om nu.

Alt man jämt kommer till en ny läkare och till ny personal är väl
naturligtvis inte det allvarligaste man kan räka ul för. Det är klart att fär man
ingen värd så är det allvarligare. Men vad jag sade var atl - och det är lätt atl
kontrollera- när man i undersökningar frågar människor vilka önskemål de
har på sjukvärden, så kommer det kravet främst, att de vill ha samma läkare '3

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

och gärna samma sköterska och samma personal över huvud taget. Det är delta som vi syftar till med det pågående arbetet för ett husläkarsystem, som f. ö. finns med igen i regeringsförklaringen. Avsikten är inte att införa något slags gammall system, där varje läkare sitter för sig, utan meningen är att vårdcentralerna skall organiseras pä ett sådant sätt att man får en personlig anknytning till en läkare och en sköterska för all planerad sjukvård. Om man blir sjuk på natten fär man naturligtvis acceptera den personal som är jour, men för all planerad sjukvård skall man få höra lill en läkare och en sköterska.

Detta är inget system bara för de välbeställda. Det gär atl ordna arbetet sä här, och det finns redan vårdcentraler som arbetar på det sättet. Det uppseendeväckande i kommunisternas motion är att ni säger nej till detta -man skall inte få höra lill en läkare, utan man skall bara höra till en vårdcentral, till en större grupp. Det är det enda klara beskedet i den här motionen, och det är ett negativt besked för patienterna.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall bara försöka svara pä Gabriel Romanus fråga om problemorienterad planering. I dagens sjukvård bortser man från de hälsorisker som är direkt förknippade med de levnadsbetingelser som människor lever under. Man måste utreda de hälsorisker som hänger samman med dåliga bostadsmiljöer, utslagning på arbelsmarknaden och miljöfarliga faktorer i arbetet och i vår natur. Med en problemorienterad planering av sjukvården menas alltså alt man lar med också sådana faktorer och inte som nu nöjer sig med att komma in i ett mycket sent skede, nämligen när människor redan är sjuka.

När det gäller privatläkarvården menar jag att privatläkarna på sikt måste överföras lill den allmänna sjukvården, på samma sätt som man i dag för att fä folktandvården att fungera orienterar privatpraktiserande tandläkare över till den verksamheten.

Jag tror alltså att de åtgärder som vi har pekat på i motionen är viktiga för alt vi skall kunna få en annan inriktning på sjukvården och möla den kris som i dag råder på det området.

138

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Del var tacknämligt atl vi fick besked beträffande en av oklarheterna. Att planeringen skall göras mer problemorienterad betyder alltså att man skall syssla mer med hälsorisker i arbetsmiljö och i natur, dvs. att man skall fortsätta med del arbete som pågår t. ex. i arbetarskyddsstyrelsen, i yrkesinspektionen och vid omgivningshygieniska avdelningen inom naturvårdsverket som nu skall bli ett miljömedicinskt laboratorium. Jag förstår att avsikten alltså är att de olika instanser som i dag skall syssla med delta skall göra det mera intensivt. Det kan ingen ha något emot. men det behövs ingen parlamentarisk utredning för detta. En sådan skulle bara försena arbetet.

Vad som menas med att man skall angripa de vattentäta skotten mellan medicinskl och ekonomiskt-politiskt ansvar inom sjukvården är fortfarande

förborgat.

Vi fick också, om jag nu tolkade Inga Lantz rätt, ytterligare ett besked, nämligen alt det måste införas ett förbud mot privatsjukvård. I sä fall vill jag deklarera att jag anser att det vore olyckligt. Självfallet måste landstingens sjukvårdsorganisation precis som nu vara ryggraden i vår sjukvård, men det är viktigt att vi ocksä haren privat sjukvård. Vi har mycket atl lära av den. Jag tror att anledningen till att människor sä gärna vill gä till privatläkare är att de har klarat en del av de uppgifter som den offentliga vården inte har lyckats så väl med. Det är inte alls bara människor som har det bra ställt som går till privatläkare, utan det gör också andra som vill ha en bättre garanti för anonymitet och för att inte ständigt möta ny personal. De vill ha just den kontinuitet i patienl-läkar-relationen som vpk säger nej till. De vill kunna gä för undersökning till samma gynekolog frän år till år, för att ta ett konkret exempel. De vill inte, när det gäller en sä intim undersökning, ständigt möta nya människor. Vi har mycket att lära av den privata sjukvärden, och det är bra att den finns som en tumme i ögat pä den offentliga sjukvården. Den privata sjukvården skall inte ha någon dominerande roll - den kan ha ungefär samma omfattning som nu, men att förbjuda den vore olyckligt.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Utvecklingen av hälso- och sjukvården

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I det föregående inlägget kom det mycket tydligt fram hur borgerlig Gabriel Romanus är. Han värnar mer och mer om privatläkarna. Man behöver inte vara socialist för att inse att en socialiserad sjukvård är den bästa för de allra flesta människor. Jag har inte talat om förbud mot privatläkare utan sagt atl man på sikt måste överföra privatläkarna till den allmänna sjukvården och att detta är en samhällelig angelägenhet.

Jag vill ocksä ta upp frågan varför den allmänna sjukvården inte har fungerat. Gabriel Romanus rosar nu privatläkarna och lackar dem för att de fungerat för det lilla fätal som har råd och möjlighet atl besöka dem. Men anledningen till alt man vänder sig till dem är ju att det allmänna har fält för små resurser till sjukvården. Jag har ocksä här i debatten nämnt en del andra orsaker.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! För att det inte skall råda någon oklarhet vill jag än en gång understryka, att jag anser att den allmänna sjukvården är ryggraden i värt sjukvårdssystem, men atl jag tror att den privata värden gör nytta dels som ett alternativ, dels och framför allt därför att vi kan lära oss en del av den. Jag menar också att den privata sjukvården skall ha ungefär samma omfattning som nu. Inga Lantz skall inte påslå att den privata sjukvården i dag är sä dyr atl den är till bara för de välbeställda.

Jag efterlyser fortfarande ett besked om var vpk stär. Man vill tydligen inte, som vi nyss kunde fä intryck av, ha ett förbud mot den privata sjukvården, men man vill ändå att den på sikt skall försvinna. Men hur skall del gå till om människor vill ha den kvar och vpk inte vill förbjuda den?

Överläggningen var härmed avslutad.

139

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

En professur för forskning rörande kooperation

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 1847 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkande

13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1847 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291 Nej - 18

§ 20 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1979/80:15 med anledning av propositionen 1979/80:37 om avtal om läkarutbildning vid kommunala undervisningssjukhus

Kulturutskottets betänkande

1979/80:22 med anledning av propositionen 1979/80:25 iiied förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvitt propositionen hänvisats till kulturulskottet

Utbildningsutskottets betänkande

1979/80:8 med anledning av motion om ändrad beteckning pä bergsvetenskapslinjen vid tekniska högskolan i Siockholm

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 21, En professur för forskning rörande kooperation

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1979/80:9 med anledning av motion om en professur för forskning rörande kooperation.

140

HANS ALSÉN (s):

Herr talman! I moiion 1978/79:730. som behandlas i utbildningsutskottets betänkande 1979/80:9. yrkas att riksdagen vid omprövning av olika professurer beaktar inriktningen på den kooperativa basformen, som del är uttryckt, inom svenskt ekonomiskt liv. Förslaget i föreliggande betänkande synes kunna tillgodose motionens syfte, varför jag inte har något annat

yrkande än utskottets. Nr 49

Praktiskt taget alla remissinstanser har också i princip varit positiva till fjcftoppp Hpn

motionens synpunkter på behovet av ökade insatser på det kooperativa i ■, „pp u„ 1070

forskningsområdet, vilket jag hälsar med tillfredsställelse.

Lål mig först fä konstatera atl det sedan några år finns ell växande iniresse r- r f

för forskning i kooperativa frågor vid universiteten. Forskningsutvecklingen c yr ■ ■■

har skett i huvudsak vid Stockholms universitet och närmast genom dess ;

kooperation

företagsekonomiska institution. Det ökade intresset för dessa frågor har förmodligen vuxit fram bl. a. genom kooperationsutredningens pågående arbete.

Samtidigt som jag uttrycker positiva värderingar kring detta förhållande tvingas jag slå fast att undervisningen om kooperativa organisations- och företagsformer är i stort sett obefintlig i vårt skolsystem. På lägre skolnivåer nämns ibland kooperationen i form av Konsum, OK osv. i läroböckerna, men ofta sker del pä ell anmärkningsvärl bristfälligt sätt. Oftast nämns kooperationen inte alls. Delta kan lätt iakttas vid en läroboksgranskning. Samma förhållande gäller pä universitetsnivå, där kanske i ännu högre grad. Kooperativa företagsformer existerar med andra ord knappast i universitetsundervisningen. Dessa allvarliga brister kan säkert hänföras till det samband som finns mellan forskning och läroböcker-undervisning. När det gäller forskning kan man nämligen konstatera att framtill 1975-1976 värden sä gott som obefintlig. Man kan i sammanhanget notera att det som hittills åstadkommits pä forskningsområdet mest ligger inom avsnitten historia, statskunskap, ekonomisk historia och sociologi. Däremot saknas forskning i ekonomiska discipliner, vilket är anmärkningsvärt eftersom kooperationen är en speciell form av ekonomisk verksamhet.

Om man gar utanför Sveriges gränser finner man atl forskningslägel är helt annorlunda. Låt mig ytterst kort få beröra detta. 1 de flesta länder pä den europeiska kontinenten finns för kooperativ forskning och utbildning olika organisationsformer. Det finns t. ex. institut med anknytning till universiteten, särskilda institutioner för kooperation, tjänster med ansvarighet för kooperativ forskning och utveckling osv. Vi har sådana lösningar vid åtta olika universitet i Tyskland. Det existerar likartade förhållanden i Frankrike, Belgien och England. I Östeuropa finns det i varje land särskilda kooperativa institut. Går man utanför den europeiska kontinenten finner man särskilda forskningsinstitutioner i Canada. USA. Japan och i en del av länderna i Bortre Asien.

Konstruktionerna och de praktiska formerna vid de utländska universite
ten är som sagt olika. Också ämnesanknytningen växlar. Mest förekommer
ekonomi, men även juridik och sociologi förekommer. Många universitet är
specialinriktade. En del är exempelvis inriktade på kooperativa utvecklings
problem för u-länder och bedriver då undervisning för biståndsarbetare till
kooperativa utvecklingsprojekt. Del finns även i våra grannländer forsk
ningsverksamhet pä kooperativa områden. Finland har en professur i
kooperation. Norge har betydligt mer forskning än vad vi har och lär snart få
en professur i ämnet, Danmark planerar någon form av institut på området '1

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Försök med boendeparkering på gatumark

med anknytning till universiteten.

Lät mig till slut konstatera att när man frän kooperativt häll klagar över atl det är dåligt med forskning och undervisning på området, så har det silt berättigande - inte minst i elt internationellt perspektiv. Det finns mycket som talar för alt ett så kooperativt starkt land som Sverige borde ligga före på det här området. Del borde rent av finnas en - skulle jag vilja säga -skyldighet alt bedriva sådan forskning som bl. a. kan användas för u-ländernas utvecklingsproblem. Och jag har faktiskt sett av SIDA-annonser i tidningarna där biståndsarbetare söks all man räknar kooperativ utbildning vid universitet som en merit. Men f n. finns ju ingen som helst sådan utbildning eller undervisning här i landet.

Utan alt gå vidare in på skilda önskvärda forskningsområden vill jag säga att jag hoppas den väg utskoltet valt i sitt förslag skall ge betydande möjligheter till utveckling av den kooperativa forskningen och utbildningen vid olika läroanstalter i värt land.

Jag yrkar således bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

UlskoUels hemställan bifölls.

§ 22 Försök med boendeparkering på gatumark

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1979/80:6 med anledning av propositionen 1979/80:34 om försök med boendeparkering på gatumark m. m.

142

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Lät mig i all korthet uttala att det är med stor tillfredsställelse jag såsom tidigare ledamot av Stockholms kommunfullmäktige konstaterar, atl propositionen 1979/80:34 om försök med boendeparkering på gatumark m. m. rönt en i allo positiv behandling.

Vi har i Stockholm under elt flertal år efterlyst denna möjlighet att lösa en del av de trafikproblem som återfinns i våra större tätorter, kanske framför allt i Stockholm.

Redan under mandatperioden 197.3-1976. med kommunikationsminister Adelsohn som gatuborgarräd, och under perioden 1976-1979. med Ulf Adelsohn som finansborgarråd, har den moderata fullmäktigegruppen med kraft drivit frågan om boendeparkering.

Under 1970-lalets valrörelser har väljarna visal sig myckel intresserade av boendeparkeringens möjligheler. Det kunde jag själv vid ett flertal tillfällen konstatera vid torgmöten.

Såväl ur trafiksynpunkt som ur den lika viktiga miljöaspekten har vi efterlyst denna parkeringsreform. I dag tvingas mänga köra sin bil till arbetet på morgonen, då de inte har någonstans att ställa den under arbetstidens

timmar, och sedan måste de också köra den tillbaka vid arbetstidens slut, då de inte heller kan lämna den under nattetid i anslutning till arbetsplatsen. Och resultatet? Jo, naturligtvis mångdubbelt fier körda kilometer och mil, större mängder av avgaser och andra negativa miljöeffekter.

Herr talman! Lät mig än en gång uttrycka min uppskattning av den förtjänstfullt snabba behandling som frågan under kommunikationsministerns ledning har erhållit. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23 Bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:15 med anledning av propositionen 1978/79:217 om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden jämte motioner.

I propositionen 1978/79:217 hade föreslagits att riksdagen i enlighet med de riktlinjer som där angetts medgav atl den mark staten ägde eller framdeles förvärvade inom angivna områden av Skuleskogen och Tiveden fick avsättas till nationalparker.

1 della sammanhang hade behandlats

dels en under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckt moiion 1978/79:1452 av Birgitta Johansson m. fl. (s), vari hemställts 1. alt riksdagen fattade ett principbeslut om att bilda en nationalpark i Tiveden i enlighet med naturvårdsverkets förslag, 2. att riksdagen hos regeringen begärde att den mark inom den föreslagna nationalparken som förvaltades av domänverket överfördes från domänfonden till naturvärdsfonden samt 3. atl riksdagen hos regeringen begärde att naturvårdsverket fick i uppdrag att snarast inleda förhandlingar med Munksjö AB om statligt förvärv av bolagels mark inom den föreslagna nationalparken,

dels en med anledning av propositionen väckt moiion 1978/79:2718 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade att, med godkännande av propositionen 1978/79:217 i övriga delar, uttala att nationalparken i Tiveden borde fä den omfattning naturvärdsverket föreslagit-

Utskottet hemställde

1. beträffande Tiveden

a) atl riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag pä motionen 1978/79:1452 yrkandet 1 såvitt avsåg nationalparkens omfattning och motionen 1978/79:2718 medgav att den mark inom angivna områden av

143

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

144

Tiveden som staten ägde eller slutgiltigt förvärvade avsattes till nationalpark i enlighet med de riktlinjer som angetts i betänkandet,

b) atl riksdagen lämnade motionen 1978/79:1452 yrkandet 1 i återstående del och yrkandena 2 och 3 utan vidare åtgärd,

2. belräffande Skuleskogen att riksdagen med bifall till regeringens förslag medgav att den mark staten ägde eller framdeles förvärvade inom angivna områden av Skuleskogen avsattes till nationalpark i enlighet med de riktlinjer som angetts i betänkandet.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Tillsammans med partikamrater från Skaraborgs och Örebro län har jag motionerat om bildandet av en nationalpark i Tiveden.

Både 1978 och 1979 har vi socialdemokrater under den allmänna motionstiden försökt förmå regeringen att besluta om bildandet av en nationalpark i Tiveden för atl därmed skydda det unika landskap som finns i den s. k. Görtiven.

Molionen 1977/78:1266, som väcktes under den allmänna motionstiden 1978. behandlades i jordbruksutskottels betänkande 1978/79:10, och därvid reserverade sig de socialdemokratiska ledamöterna lill förmän för motionen. Ur de motiveringar som fanns i den socialdemokratiska reservationen vill jag här citera ett par meningar: "Utskottet anser det angeläget att området blir föremål för sädana skyddsåtgärder som är ägnade att för framliden bevara den vildmarkskaraktär som utmärker i synnerhet den s. k. Trollliven. Utskottet är dock i nuvarande läge inte berett att gå närmare in på storleken av det område som närmast bör komma i fräga. Sedan frågan om Trolltivens bevarande väcktes i motionen har naturvårdsverket hemställt alt regeringen skall föreslå riksdagen alt falla principbeslut om bildandet av Tivedens nationalpark."

Under den allmänna motionstiden 1979 skrev vi socialdemokrater i Skaraborgs och Örebro län en ny motion om bildande av nationalpark i Tiveden. I maj manad 1979 lämnade folkpartiregeringen en proposition om bildande av nationalparker i Tiveden och Skuleskogen. Nu kanske några av kammarens ledamöter undrar varför jag gör denna tillbakablick. Ja, kanske har det gått litet troll i frågan. Men det är trots allt ganska fantastiskt atl den reservation som socialdemokraterna fogade lill betänkandet 1978/79:10 blir bifallen ett år efter. Mot bakgrund av vad jag här har beskrivit biträder vi motionärer utskottets hemställan i betänkandet 1979/80:15.

När vi nu i dag fattar beslut om bildande av nationalpark i Tiveden och därmed skyddar det unika landskap som Görtiven utgör, är beslulet smått historiskt vad gäller Skaraborgs län. Skaraborgs län fär sin första nationalpark. Denna nationalpark blir tillsamnians med andra unika naturvärden i Skaraborgs län intressant från turistsynpunkt. Jag vill i detta sammanhang peka på upprustningen av Hornborgasjön och Göta kanal, som socialdemokraterna i Skaraborg tidigare drivii aktivt.

Vad gäller Tiveden och allmänhetens möjlighet att nå denna märkliga trollskog bör regeringen nu aktivt medverka till att Tivedsgruppens förslag

blir verklighet. Tivedsgruppen har beställ av representanter för Askersunds, Laxå och Karlsborgs kommuner. Kommunerna har från det Tivedsgruppen lämnade sitt förslag i maj 1978 inte kunnal göra sä mycket för atl ordna med serviceutbud åt allmänheten. Man har hela liden väntat pä atl regeringen skulle falla beslut om nationalpark.

Jag kan i delta sammanhang nämna att socialdemokraterna i Karlsborgs kommun har tillstyrkt en viss försiktig ulbyggnad i Granviksområdet och dess omgivningar. Det är nu av allra största vikt att regeringen genom att ge kommunerna hjälp med viss serviceutbyggnad tar sill ansvar för förlängningen av del beslul som vi i dag kommer atl fatta.

Herr talman! Det är inte varje dag, månad eller år som riksdagen fattar beslut om nationalparker. Senaste gången riksdagen fattade ett sådant beslut var 1962. Det är tillfredsställande att riksdagen nu tar sig an trollen i Tiveden.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

I detta anförande instämde Paul Jansson (s) och Sven-Gösta Signell

(s).

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I det nu förevarande betänkandet nr 15 frän jordbruksutskottet behandlas bildande av nationalparker i Skuleskogen i Västernorrlands län och inom Tiveden, som berör Örebro och Skaraborgs län. Förslaget bygger på folkpartiregeringens proposition från i varas, och den tycks ha gått igenom utskottsbehandlingen oförändrad.

Med anledning av propositionen har vpk väckt motionen nr 2718. I denna krävs, med bifall till propositionens förslag i övrigt, atl den tilltänkta nationalparken i Tiveden skall ha den areal som naturvärdsverket har föreslagit. Detta förslag avstyrker jordbruksutskottet.

Såsom grund för sill avstyrkande anför utskottet synpunkter som har framförts under förslagets remissbehandling. Hänsyn har tagits till remisser som har klart ekonomiska intressen i området som bevekelsegrund. Både domänverket och Munksjö bruk har iniresse av att kunna avverka så mycket skog som möjligt i till nationalparken angränsande områden.

Sedan propositionen skrevs har domänverket förvärvat den skog som tidigare tillhörde Munksjö. Det förhällandet borde underlätta genomförandel av en nalionalparksutläggning i enlighet med naturvårdsverkels förslag. Som ett samhällsägt företag borde domänverket inse betydelsen av atl en nationalpark ges tillräcklig areell omfallning.

Vad gäller storleken pä det område som skall omfattas av Tivedens nationalpark föreslår naturvårdsverket en areal av 1 500 hektar. Detta förslag stöds, som också föredragande statsrådet säger i propositionen, av flertalet remissinstanser. Det är bara de instanser som har ett avverkningsintresse i områdets omedelbara närhet som vill gå in och nagga den tilltänkta nationalparken i kanten. Övervägande skäl borde därför tala för att nationalparken i Tiveden ges den utsträckning som naturvårdsverket föreslagit.

145

10 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

Nr 49 För att nationalparken i Tiveden skall kunna fylla den dubbla funktionen

-|-j . I som dels ett objekt för forskningen kring vårl skogsbruk, dels ell område

Il I . 1U7Q ' enastående naturvärden för det rörliga fritidslivel. måste parken ges

tillräcklig omfattning. Dä blir det ocksä lättare atl freda de mest känsliga

n/J j ,• delarna av området från den nötning som alltför talrika besökare kan

Bildande av natio-

, , ■ , förorsaka. För en tillräckligt stor areal talar också den kraftiga omgivnings-

I , , . påverkan som del moderna skogsbrukets metoder leder till.

leskogen och Tive-
I Att helt skydda området från kantinflylelser från omgivningen lorde vara

svårl. Men nalionalparken måsle ges en sådan ulsträckning all ålminslone

viktiga kärnområden i parken förblir opåverkade av infiylelser från

omgivningen. Motionärerna har utgått ifrån alt naturvårdsverket har gjort

sådana avvägningar, och därför har vi velat stödja verkels förslag lill areell

utslräckning av Tivedens nationalpark.

Jag vill slutligen också framhålla atl samtidigt som nationalparkens område undandras skogsbruket, tjänar den skogsbruket i andra områden. Den tjänar skogsbruket genom att ställa ett opåverkat område till den skogliga forskningens förfogande. Inser man det. då franistär kravet på att hålla området opåverkat soiii särdeles angeläget, och då måste det också ges tillräcklig storlek.

Herr talman! Med det jag nu anfört ber jag att fa yrka bifall till vår moiion 2718.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jagskall bara helt kort be atl få uttrycka min stora glädje över det enhälliga betänkande som utskottet har avgivit om bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden. Det är klart alt det kan anföras synpunkter pä områdenas storlek, men mot bakgrund av det omfatlande beslutsunderlag som jordbruksutskottet har haft som grund för att tillstyrka propositionen i oförändrad omfattning vill jag säga all jag hoppas atl områdena skall motsvara de ambitioner som är gemensamma för alla intressenter.

Med det. herr lalman. ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag har inte särskilt mycket att tillägga. Jag bara konstaterar alt utskottet har troll på den version i fråga om storlek på nalionalparken som propositionen innebär.

Om förslaget likväl går igenom, vilket väl är del troliga, vill jag i alla fall innan debatten är slut framhålla betydelsen av att skogsbruket runt det akluella området bedrivs med aktsamhel irols alt det där inte är fråga om någon nationalpark. Jag befarar att om man bedriver skogsbruk alldeles intill nationalparken med de metoder som numera används så finns det risk för påverkan.

Jag såg nyligen i ett nummer av tidningen Vi. kooperationens tidning, som
146 utkom i oktober en artikel just om denna tilltänkta nationalpark. Där visade

man bilder på kalhyggen och skogstraktorer som gjorde djupa diken i naturen när de släpade ut virke frän området. Det får enligt min mening inte ske sådan påverkan ens i närheten av den här nationalparken, ulan där måste skogsbruket bedrivas med aktsamhel.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Både i samband med utskottets besök i de tvä aktuella områdena och i andra sammanhang har just del resonemang varil aktuellt som Per Israelsson tar upp. Jag vill gärna säga att jag inte har någon som helst anledning att invända emot de förhoppningar som Per Israelsson uttalar här. Tvärtom vill jag göra det uttalandet, som förhoppningsvis har en verkan på den fortsatta hanteringen, att man bör visa hänsyn även lill omgivande områden som inte direkt är involverade med nationalparkerna.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Bildande av nationalparker i Skuleskogen och Tiveden

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna 1452 av Birgitta Johansson m. fl. i motsvarande del och 2718 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

betänkande 15 mom. 1 a röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall lill motionerna 1452 av Birgitta Johansson m. fl. i

motsvarande del och 2718 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Per Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej - 17

Mom. 1 b och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 24 Föredrogs

Jordbruksutskottets belänkande

1979/80:16 med anledning av motion om biocidkontroll av grönsaker

Utskottets hemställan bifölls.

147

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Fritidsbåttrafiken

Vattenvård m. m.

§ 25 Fritidsbåttrafiken

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1979/80:17 med anledning av moiion om lillsyn och övervakning i skärgärd, m. m.

ÅKE WICTORSSON (s):

Herr lalman! I elt särskilt yttrande till jordbruksuiskoiieis betänkande 17 framhåller de socialdemokratiska ledamöterna i jordbruksutskottet vikten av att förslag snarast framläggs i anledning av fritidsbåltrafikulredningens förslag.

Utredningen kom redan 1974, och dess förslag har sedan successivt förhalats. Vid upprepade tillfällen har det framhållits att regeringsförslag skall komma - utan att så har skett. Samtidigt fortgår en snabb utveckling av båtlivet, ett båtliv som är viktigt för stora grupper av vår befolkning, inte minst därför att det kan utövas ocksä av människor med begränsade resurser. Därför är det viktigt alt samhället går in och länkar in utvecklingen pä riktiga vägar och förbättrar möjligheterna till rekreation samtidigt som naturen skyddas och näringslivet i skärgärden främjas. Fritidsbåttrafikutredningen framlade förslag i den riktningen. Även de förslag som lagils upp i moiion 1977/78:1394 omfattar sådana åtgärder.

Nu utlovas en proposition till våren 1980. Vi socialdemokrater vill kraftigt understryka betydelsen av att en sådan proposition verkligen läggs fram och att man inte förhalar nödvändiga åtgärder pä grund av någon inbördes oenighet i regeringskretsen eller på grund av beslutskramp inom samordningskanslierna.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls.

148

§ 26 Vattenvård m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:18 med anledning av motioner om vattenvård m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:282 av Sture Ericson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om åtgärder för att motverka försurningen av landets sjöar och vattendrag,

1978/79:1462 av Kjell Nilsson m. fl. (s), vari föreslagils att riksdagen hos regeringen hemställde om ulredningar och förslag som på såväl kort som läng sikt löste de problem med försurning av vattendrag och jordbruksmark som påtalats i motionen.

1978/79:1464 av Evert Svensson m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 3) hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde en särskild utredning om de samlade utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund,

1978/79:1465 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Jan Bergqvist (s), vari föreslagits alt riksdagen hemställde hos regeringen om initiativ till en samlad undersökning av petrokemiindustrins utsläpp i Stenungsund, samt

1978/79:1672 av Magnus Persson m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkande 1).

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Vattenvård m. m.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen beträffande försurningen av sjöar och vattendrag m. m. ansåg motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462 besvarade med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen belräffande utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund ansåg motionerna 1978/79:1464 yrkandei 3 och 1978/79:1465 besvarade med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen beträffande kartläggning av miljöfarliga transporter på Vänern lämnade motionen 1978/79:1672 yrkandei 1 ulan åtgärd.

Reservation hade avgivits av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemställa

1. att riksdagen beträffande försurningen av sjöar och vattendrag m.m. som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna med anledning av motionerna 1978/79:282 och 1978/79:1462 anfört,

2. att riksdagen beträffande utredning om utsläppen från den petrokemiska industrin i Stenungsund som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna med anledning av motionerna 1978/79:1464 yrkandet 3 och 1978/79:1465 anfört.

HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr talman! Att stora delar av vår natur häller på att förstöras genom det ökade nedfallet som sker vid förbränning av kol och olja börjar väl alltmer stå klart för de allra flesta. Del är inte bara genom mätningar vi kan konstatera detta. Vi kan ocksä direkt konstalera del genom de förändringar som skett i vår natur, både på växtlivet och pä djurlivet. Vi vet också att denna negativa förändring fill största delen förorsakas av förbränningen av fossila bränslen.

I det nu föreliggande belänkandet behandlas ett antal motioner som pekar jusl på de problem som sammanhänger med den alltmer ökade försurningen av våra vattendrag och med del miljösiörande utsläpp som sker.

Delta är i och för sig inte nägot nyll. Redan den socialdemokratiska regeringen insåg riskerna med det ökade utsläppet av svaveldioxid och vidtog en rad ålgärder, både internationellt och här hemma. Den socialdemokra-

149

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Vattenvård m. m.

150

tiska regeringen hade också ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med de problem som den ökade försurningen medför. Men tyvärr måste jag konstatera att detta program inte har fullföljts. Ej heller har de nya och alarmerande rapporter som pä senare tid framkommit föranlett regeringen alt la ytterligare initiativ. Det dokument som är att betrakta som de borgerliga regeringarnas reformpolitik på miljövårdens område har ju blivit tämligen tunt, och skall vi döma av utskottsmajoritetens behandling av de socialdemokratiska motionerna i jordbruksutskottets betänkande nr 18, så kommer denna passivitet att fortsälta.

Det är riktigt, som utskottet skriver, atl problemet till mycket stor del är internationellt och att Sveriges läge är speciellt utsatt. En mycket stor del av del utsläpp av svaveldioxid som orsakar försurningen av vattendragen i värt land kommer från andra länder. Vi mäste på olika sätt försöka nå internationella överenskommelser som förhindrar ett fortsatt fritt importerat nedfall över värt land.

Men vi måste också försöka att på olika sätt åstadkomma ett minskat utsläpp från våra egna föroreningskällor, och om vi kunde finna lösningar för att återställa redan försurade områden, sä skulle vi avsevärt kunna förbättra den situation vi befinner oss i.

I de socialdemokratiska motionerna 282 och 1462 pekar motionärerna pä den allvarliga situationen när det gäller den alltmer ökade försurningen och pä att vi snabbt måste vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen, om de inte skall bli oss helt övermäktiga.

I motion 282 påtalas försurningssituationen i bl. a. Örebro län och alt försurningen av sjöarna har ökat. 1976 var 65 % av länets sjöar försurade pä grund av svavelutsläpp. 1977 hade siffran stigit till 80 %. och enligt de senaste rapporter som nu kommit fram visar 89 % av landssjöar påtaglig försurning. Liknande resultat redovisas ocksä från andra län. En minskning av pH-värdet från 7 lill 6 innebär atl vattnet blir tio gånger surare. Om pH-värdet minskar från 7 till 5, blir försurningen av vattnet hundra gånger större. Detta om något visar hur allvarlig situationen är.

Men motionerna 282 och 1462 lar inte bara upp problemen utan pekar också på åtgärder som skulle kunna förbättra den rådande situationen. Tyvärr nöjer sig utskottets borgerliga ledamöter med alt i betänkandet genom att hänvisa till vissa utredningar som arbetar på området säga att riksdagen kan avfärda motionerna.

Visst finns det utredningar pä området, men varför inte. eftersom vi här har värt kanske allvarligaste miljöproblem, låta det gamla bevingade uttrycket lål hundra blommor blomma gälla genom att ta vara på alla de idéer och all den fantasi som finns för alt försöka bemästra problemen.

Ta exempelvis förslaget om avgifter på förbränning av olja utan filtrering. Förslaget har tidigare avvisats, men det kan vara dags för omprövning, då vi pä andra områden har den meningen att kostnaden för miljöförstöring skall bäras av den som förorsakar kostnaden. Och då vi vet atl det i den rådande ekonomiska situationen är oerhört svårt att få fram medel till nya åtaganden frän samhällets sida kan förslaget vara värt att pröva på nytt.

Alla hittillsvarande rapporter pekar pä att kalkning är ett effektivt medel Nr 49

för att minska försurning. Men om den skall nå effekt, krävs slora och Tisdaeen den

kostnadskrävande insatser under länglid framöver. Genom att. som föreslås 11 Aprpmber 1979

i motion 1462, intensifiera kalkningen på andra områden, exempelvis i_________ _

jordbruksmarker i avrinningsområdena till våra sjöar, skulle man få en Vattenvård m m dubbel effekt och även minska försurningen i våra sjöar.

Eller ta exempelvis förslaget om övergäng till kalk vid avfällningen vid våra reningsverk. Denna övergång till atl använda kalk i slället för aluminiumsulfat hör inte till de mest kostsamma men har. där den prövats, visat sig leda till en förbättring när det gäller försurningssiluationen.

Det bidrag pä 10 milj. kr. som årligen betalas ut till kalkning är inte på långt när av den storleksordning som skulle behövas för att bemästra situationen. Enligt beräkningar som nyligen har gjorts av kalkningsbehovet i Örebro län-jag vill återigen la elt exempel därifrån - skulle det behövas 60-70 milj. kr. under en femårsperiod för att komma lill rätta med den försurning som nu sker. Dessutom tillkommer bidrag för underhåll under en lång tid framöver, till den dag vi har lärt oss att bemästra problemet med det ökade svavelutsläppet.

I motion 1464 pekas del på hur vikligt det är alt få en samlad undersökning av det utsläpp som förekommer från den petrokemiska industri som är belägen vid Stenungsund. En sådan utredning har även länsstyrelsen i Göteborg i en skrivelse begärt alt få, men regeringen har hittills avvisat delta med att det görs undersökningar beträffande vissa utsläpp frän Stenungsund. Men när det gäller en så tung industri med sä mänga kemiska produkter som i Stenungsund delar vi socialdemokrater i utskottet motionärernas och länsstyrelsens i Göteborg mening atl del inte räcker med vissa punktinsatser för att utröna vissa produkters inverkan på miljön. Vad som här är nödvändigt är en samlad undersökning av hela den process som sker i Stenungsund. Det är viktigt att få belyst vad olika kemiska produkter i förening med varandra kan ha för inverkan på miljön.

Herr lalman! Jag har här pekat pä några punkter i de motioner som vi socialdemokrater i jordbruksutskottet samlat i vår reservation. Vi tycker alt det finns många synpunkier i dessa molioner som är värda att beakta i det fortsatta arbetet med alt komma till rätta med de problem som jag här har tagitupp. Delborde vara angeläget för oss alla atl inte bara tro all problemen löser sig själva. Vi måste i slället ta till vara olika erfarenheier och i olika sammanhang pröva och väga samman olika lösningar. Dä tror jag. även om problemen är svära, att de bör kunna bringas lill en lösning. Det är den synen som finns i den socialdemokratiska reservationen, som jag. herr talman, ber att fä vrka bifall till.

LENNART. BRUNANDER (c):

Herr talman! I den socialdemokratiska reservationen krävs att regeringen skall ta kraftfulla initiativ. Reservanterna kräver en miljövärdsavgifl på olja. och man vill atl regeringen med större kraft skall fullfölja det arbete som man anser atl den socialdemokratiska regeringen påbörjade. Reservanterna vill

151

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Vattenvård m. m.

också alt regeringen pä del internationella planet skall försöka få till stånd överenskommelser.

När det gäller de kraftfulla initiativen som man talar om är det väl pä det sättet, atl kraftfulla iniliativ för att göra någonting ät försurningen och börja med kalkning har tagits sedan vi fick en annan regering än den socialdemokratiska. Det är riktigt som det står här, alt den socialdemokratiska regeringen påbörjade vissa saker, men de stora satsningarna har ju gjorts först därefter genom en proposition 1976/77.

Håkan Strömberg säger atl man skall försöka lägga kalken också pä jordbruksmarken. Det är ju något som man redan jobbar med. nägot som man i praktisk handling redan börjat försöka med. Det är väldigt litet som man i dag placerar direkt i sjön - man kalkar lillrinningsområdena och lägger i stort sett bara krossad kalksten i lekvattnen. Men man har, efter de senaste rönen, börjat diskutera om man inte skall göra det heller, därför att när kalkstenen kommer i vattnet oxiderar den. Den blir ganska beständig dä och slutar alt vittra. Men det är väl inte helt klart-det är bara iakttagelser under försöken.

Sedan säger man att det skall göras en större satsning på det internalionella planet, för det är därifrån som de flesta föroreningarna kommer. Här tycker jag att utskottsskrivningen är betydligt starkare än reservanternas skrivning. Utskottet skriver Ju, med utgångspunkt i det avtal som undertecknades av företrädare för ECE-länderna i november 1979:

"Det torde i förevarande sammanhang böra understrykas atl det är viktigt att ECE-sekretariatet för miljövärdsfrägor ges tillräckliga resurser för atl kunna genomföra det interimistiska arbete som krävs i avvaktan pä ratificeringen av konventionen. Utskottet förutsätter att man från svensk sida med kraft kommer alt verka härför."

Jag tycker som sagt atl den skrivningen är starkare än den som reservanterna redovisar.

När del gäller miljövårdsavgifler på olja, så är det ju någonling som kommer att verka i exakl samma riktning som socialdemokraterna motsatte sig tidigare här i dag. Avgifterna kommer alt höja priset pä olja och därmed också höja hyrorna och kostnaderna för förelag och industrier som nyttjar olja.

I fräga om Stenungsund är det naturligtvis ett väldigt stort problem med petrokemisk industri och den miljöförstöring som den innebär. Men här har ju hänt en hel del sedan 1977, då man begärde dessa utredningar. Man häller, som Håkan Strömberg också sade, på med utredningar i dag. Stenungsunds kommun och industrierna där satsar varje är ca 100 000 kr. på att undersöka vad som händer. Skall man göra någonling måste man väl ta elt större område än bara Stenungsund, för miljöpåverkan sker över elt betydligt större område. Vi har ju ocksä andra koncentrationer av industrier som vi borde se på, inte minst då i Göteborgsområdet. Regeringen handlägger f. n. en hel del frågor som har anknytning till detta, och i utskottet utgår vi från atl

152

man i varje fall delvis kommer att ta hänsyn till de synpunkter som motionärerna framfört. Med vad jag anfört yrkar jag bifall till utskollets förslag.

HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:

Herr talman! När Lennart Brunander säger att det var den borgerliga regeringen som införde kalkningsbidragen vill jag framhålla att det ändå var den socialdemokratiska regeringen som tog initiativet och beslutade salsa 50 milj. kr. på försökskalkning under en femårsperiod. Det skulle dä göras en utvärdering. Men det är riktigt som Lennart Brunander säger, att det också funnits vissa betänkligheter mot alt använda kalk. De resultat som hittills nåtts är emellertid så positiva att man redan nu bör kunna utvärdera detta och sedan fortsälta efter femårsperiodens slut.

Vi har ingenting att erinra mot utskottets skrivning om de internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till och som man anser vara nödvändiga. Där är vi helt eniga i utskottet. Oenigheten gäller de inhemska problemen - såväl försöken att medverka lill ett bekämpande av utsläppen som försöken att pä olika sätt åstadkomma förbättringar när det gäller redan förstörd miljö. I det avseendet tycker vi reservanter att vi gäll hårdare fram i vår skrivning. Vi begär inga orimligheter av regeringen, utan vad vi begär är alt regeringen, när man tar itu med dessa frågor, beaktar de synpunkier och förslag som finns i den socialdemokratiska reservationen.

Jag tror atl vi är överens om att det rör sig om mycket allvarliga problem och om atl vi bör tillgripa all tänkbar fantasi och ta till vara all den kunskap som vi kan komma fram till pä del här området. Det är vad vi velat ge uttryck för i vår reservation. Även om utskottsmajoriteten inte nu har velat sluta upp bakom våra krav vågar jag ändå hoppas att kammarens ledamöter skall bifalla den socialdemokratiska reservationen.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Vattenvård m. m.

LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Jag sade inte atl det var problem med kalkningen i dess helhet. Jag delar Håkan Strömbergs uppfattning, att man natt goda resultat med kalkningen och att man med kalkningen i framför allt lillrinningsområdena nått del bästa resultatet. Då har det varit lilet större problem med den kalkning som gjorts direkt i vattnet. Men när det gäller lekvallen för fisk kan det vara riktigt att göra så.

Om vi nu är överens om skrivningen när det gäller del internationella engagemanget tycker jag nog att det var litet onödigt att reservera sig pä den punkten. Ser man på problemkomplexet i dess helhet tror jag inte att det rader någon större skillnad i uppfattningarna. Vi måste alltså göra nägot här. Den enda skillnaden skulle väl i så fall vara alt vi inom ulskotlsmajoriteten har lilet större tilltro till den sittande regeringen än vad socialdemokraterna har.

153

Nr 49 HAKAN STRÖMBERG (s) replik:

T- j j Herr talman! Jae vill bara t;öra ett tillrättaläegande. I vår reservation

Fisdagen den -

1, j . 1070 föreslår vi en ändring av den del av utskottets yttrande som pås. 6 börjar med

"1 budgetpropositionen" och på s. 7 slutar med '"utskottei anfört". Här

1/ OJ utelämnas helt frågan om det internationella åtagandet.

154

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Den fråga som Hakan Strömberg m. fl. har tagit upp i sina motioner är ytterligt allvarlig och kommer atl bli en mänsklighetens ödesfråga om ingenting sker. Vad som i motionerna sägs av Håkan Strömberg, Kjell Nilsson m. fl. är tyvärr skrämmande riktigt. När det gäller Blekinge kan jag omtala alt av de 1 200 sjöar som där finns är 750 sjöar mer eller mindre svårt försurade. En del av dessa är redan nu tomma på fisk.

Om jag har någol att invända emol historieskrivningen skulle det i så fall vara att jag själv år 1974 väckte en motion med samma innebörd som den Strömbergska molionen i är i vad gäller en särskild miljövårdsavgift. Jag för min del föreslog att denna borde utgå enligt liknande principer som gäller för vattenlagens s. k. 2:10-medel. Men underliga äro vägarna i detta hus. Den motion som jag väckte i frågan 1974 avstyrktes av utskottei med Hakan Strömberg som värderad ledamot under motiveringen att ingen skulle kunna köpa sig fri frän miljövården. I år återkommer en moiion med samma innehåll men med socialdemokratiskt förtecken, och då avstyrks den av mina egna kumpaner. Sedan kan man beroende på utgångspunkten diskutera vem av oss det är som sig omvänt och sig bättrat haver.

Jag har inte följt den socialdemokratiska reservationen i år. vilket ju annars borde ha legat ganska nära lill hands. Orsaken är att del har hänt ganska mycket på den här fronten sedan dess - inte något som direkt tagit sig uttryck i omfattande åtgärder, det kan jag hålla med Håkan Strömberg om. Men inte minsl pä den internationella fronten har del hänt ganska mycket. Det senaste som hänt är just den här överenskommelsen som miljöministrar skrev under i mitten av november.

Den kalkning som ofta nämns i motionerna är kanske inte alltid det allena saliggörande botemedlet. Den hjälper - det är sant - men inte för någon • längre lid. Den ger ganska kortvariga uppgångar i pH-värdet. Vi vet inte riktigt vilka följder användningen av kalk kan fä. Det kan exempelvis uppstå mekaniska skador på de för fiskens lek så väsentliga kransalgerna. Vi vet inte heller vilka kalksorter som skall användas var. om det skall vara släckt eller osläckt kalk. om det skall vara mjölmalen kalksten, om det skall vara singelniald eller ännu grövre kalk. Det är en hel mängd saker som behöver utforskas. Likaså gäller frågan var vi skall sprida kalken. I vissa sjöar är det kanske lämpligast att sprida den mitt i sjön. i andra är det bäst att sprida den vid strandbältet och i somliga bör den spridas i lillrinningsområdena.

Under den allra senaste tiden har Lundalimnologerna kommit med en hell ny metod, som har kallats för contracidmetoden. Grovt förenklad kan den beskrivas så. alt man harvar del översta sedimentet på sjöbottnen och byter ut det mot en natriumladdad jonbytare. Fräga mig inte vad en jonbytare är.

fördel drömmer jag inte om alt kunna säga . Man haremellertid kunnat läsa i Nr 49 Lunds universitets meddelanden - som vi ju får här i huset - om den här TicHaeen den metoden och hur mycket man väntar sig av den. Operation Rädda Lilla ii Hecember 1979

Galtsjön, som det heter, kommer enligt universitetets meddelanden att fä en _

enorm betydelse för vattenvården runt om i världen. Därför skall vi kanske Vattenvård m m vänta lilet med att sätta i gång åtgärder i full skala med andra metoder.

1976 bestämde ju riksdagen om ett tiomiljonersanslag för kalkning av sjöarna. Kalkningen skulle försöksvis ske under en femårsperiod. Vi har nätt och jämnt börjat med dessa försök och vet egentligen inte någonling annal än att kalken hjälper omedelbart på mindre områden. Men verkan pä lång sikt-med hänsyn lill allt det som jag nyss nämnde - vet vi ingenting om ännu. Därför kan det, som sagt, vara skäl i att vänta lilet. Vi bör också avvakta och se vad contracidmetoden kommer att innebära.

Men sedan måsle någonling verkligen ske - det håller jag helt med Håkan Strömberg om. Men vi bör inte föregripa några försök och vidta åtgärdersom kan visa sig olämpliga. Det är av denna orsak som jag nu har gäll ifrån den uppfattning som jag hade 1974 och ansluler mig till utskotlels hemställan lill vilken jag yrkar bifall.

LARS-INGVAR SÖRENSON (s):

Herr lalman! Jag begärde ordet närmast för att ta upp en liten diskussion med Lennart Brunander om Slenungsundsindustrin och de krav soni länsstyrelsen och vi som står bakom motionerna 1465 och 1464 har ställt för att fä en samlad undersökning av Stenungsundsregionens utsläpp.

Om utskoltsledamöterna och Lennart Brunander har läst ordentligt i Göteborgs och Bohus läns länsstyrelses promemoria, som beskriver utvecklingen i Stenungsund. tycker jag att de har tagit litet lättsinnigt på det hela.

Vi har ju fält fram nya metoder som gör det niöjligt att mäta utsläppen på ett annat sätt. Del är ett mera finmaskigt nät än tidigare. Läser man på rätt sätt förstår man alt de koncessioner som nu beviljats sannolikt aldrig skulle ha beviljats, om man hade haft tillgång till dagens mätteknik. Den samlade mängden utsläpp i Stenungsundsområdet är egentligen redan nu större än vad som borde vara tillåtet.

Utskottets konstaterande atl det finns mänga andra industriutsläppsom-råden i värt land som behöver kontrolleras är riktigt. Del är lika riktigt atl säga att det inte finns något annat område i Sverige som har en så stark koncentration av processlekniska industrier som Stenungsundsregionen. Del är också riktigt alt konstalera att Stenungsundsregionen är så relativt nyutbyggd att man har tillfälle alt göra forskningar som kanske inie kan utföras på något annat ställe i världen just nu. Trots detta bör man inte säga all ingenting skall göras pä andra häll.

Länsstyrelsen påpekar också att Göteborgsregionen är starkt utsatt. 1 hela
väslkustområdet är naturen myckel ömtålig. Det är ell kalkfattigt område
med mycket stor risk för försurning. Jag tror inte atl jag gör mig skyldig till
någon överdrift, när jag säger atl det kanske är bara ett fåtal eller någon 55

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Vattenvårå m. m.

enstaka sjö i hela västkustområdet, frän Göteborgsregionen över Stenungsundsregionen upp till Uddevalla, som fortfarande inte är försurad. Med de metoder och möjligheler man har i dag skulle man kunna gä in och göra en samlad undersökning av den processtekniska industrins koncentration till Stenungsundsområdet. Den skulle kunna bli av betydelse för värt land, inte bara när det gäller utvecklingen av regionen som sådan, sedd ur hälso- och miljövårdssynpunkt, utan ocksä när det gäller möjligheler alt la fram nya metoder. Jag tror nämligen pä en utveckling av den processtekniska industrin och den petrokemiska industrin - delvis som en fortsättning av den strukturförändring som är pä gäng, där västkustens tidigare starkt dominerande verkstadsteknologi häller pä att reduceras, som alla känner till, och efterträdas av processtekniska industrier, inte minst av den typ som finns i Stenungsund.

Vad vi vill åstadkomma med en ulredning och med en observans härvidlag är alltså dels att man här kan kontrollera ett tidigare orört område, som nyligen har börjat högexploateras, dels att man kan göra rön som man kan använda för att säkra en petrokemisk industri även i fortsättningen.

Herr lalman! Jag yrkar med detta bifall till den socialdemokratiska reservationen.

1-56

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Svante Lundkvist m.fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Håkan Strömberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottels hemställan i

betänkande 18 mom. 1 och 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Svante Lundkvist

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Håkan Strömberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 154

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 27 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

1979/80:20 med anledning av motion om spillvirket i vissa kustområden

1979/80:21 med anledning av motion om förbud mot plantering av giftiga

växter 1979/80:22 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 i vad avser

jordbruksdepartementets verksamhetsområde 1979/80:23 med anledning av propositionen 1979/80:47 om lån till vissa

trädgårdsföretag jämte motion

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Varuförsörjn ings-planer m. m.

Kammaren biföll vad utskottei i dessa beiänkanden hemställt.

§ 28 Varuförsörjningsplaner m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:13 med anledning av motioner om varuförsörjningsplaner m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:209 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk),

1978/79:758 av Hans Alsén m. fl. (s) såviu gällde hemställan

1. alt riksdagen ålade kommunerna atl upprätta varuförsörjningsplaner,

2. att riksdagen för detta ändamål skulle anta ett i bilaga till motionen upptaget lagförslag och

1978/79:2025 av Birger Rosqvist m. fl. (s).

Utskottet hemställde

1. belräffande varuförsörjningsplaner alt riksdagen skulle avslå

a) motionen 1978/79:758 yrkandena 1 och 2,

b) motionen 1978/79:209,

2. beträffande ändringar i byggnadslagstiftningen m. m. alt riksdagen
skulle avslå molionen 1978/79:2025.

Reservation hade avgivits beträffande varuförsörjningsplaner av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) med anledning av molionen 1978/79:758 yrkandena 1 och 2

dels anta av reservanterna framlagt förslag till lag om kommunal planering av varuförsörjningen, innebärande att varuförsörjningsplaner skulle upprättas av alla kommuner, alt kommuner vid behov skulle samråda om planerna

157

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Varuförsörjningsplaner rn. m.

158

och att länsstyrelserna skulle hållas underrättade om även denna gren av den kommunala planeringen

dels hos regeringen anhålla om förslag till lagstiftning om anmälningsskyldighet för näringsidkare m. fl. i enlighet med vad reservanterna anfört,

b) avslå mofionen 1978/79:209.

LENNART PETTERSSON (s):

Herrtalman! Socialdemokraterna häri näringsutskottets betänkande nr 13 reserverat sig till förmän för upprättandet av kommunala varuförsörjningsplaner. Vi anser alt det är viktigt att kommunerna här, liksom på andra för medborgarna vitala serviceområden, känner ett planering.sansvar och i möjligaste män ser till alt kommuninvånarna har tillgång lill en god varuförsörjning, speciellt beträffande livsmedel och övriga dagligvaror. Detta är tyvärr något som inte längre är .självklart. Del är inte bara de konsumentgrupper som saknar bil och har svårl att gå långa sträckor som nu drabbas.

Värt förslag om kommunala varuförsörjningsplaner skall alltså ses mot bakgrunden av den snabba strukturomvandlingen inom handeln under 1960-och 1970-talen och vad den har inneburit i form av ökande problem både för glesbygdsbefolkningen och för dem som bor i städernas bostadsområden. Antalet butiker fortsätter nu att minska. Därmed ökar utglesningen av butiksnätet och problemen för utsatta konsumentgrupper.

Genom atl riksdagen fattar beslul om en lag om kommunala varuförsörjningsplaner, som vi önskar, skulle kvaliteten pä kommunernas planering pä detta område väsentligt kunna höjas. Med en varuförsörjningsplan i bollen och med möjlighet alt inhämta de uppgifter som kan behövas skulle kommunerna pä ett betydligt bättre sätt än som f. n. är möjligt kunna planera dagligvaruservicen i nya bostadsområden. Man skulle också mot bakgrunden av den totalbild som man har av dagligvaruförsörjningen bättre kunna ta ställning till byggplaner som innebär byggande av stora varuhallar och stormarknader- när det är rimligt alt dessa byggs resp. när del med hänsyn lill omständigheterna är klart olämpligt.

Vi har tyvärr sett alltför många exempel pä hur enskilda företagare, genom att ge en överdriven bild av vad konsumlionsunderlaget tål i en viss kommun, har lyckats förmå kommuner atl ge klartecken lill stora varuhallar. Sedan har de smä butikerna i angränsande bostadsområden fallit som käglor. Med en ordentligt utarbetad varuförsörjningsplan hade man bättre kunnat överblicka konsekvenserna redan från början.

Låt mig sedan gå över till en annan fråga som har tagits upp i samma betänkande. Det gäller Birger Rosqvists ni. fl. motion med förslag atl riksdagen beslutar att hos regeringen begära snara förslag i syfte att ge kommunerna verkligt inflytande över buliksetableringarna.

Bakgrunden till den socialdemokratiska iriotionen är såvitt jag kan förstå brislfälligheterna i nuvarande bygglag med dess i princip eviga byggrätter oavsett ändrade omständigheter. Vi har sett exempel på hur industri- och lagerlokaler bildligt talat över en natt kan förvandlas till stormarknader och

stora varuhallar. trots en enhällig opinion frän kommunala förtroendemän. Nr 49 köpmän och löntagarrepresentanter och trots atl alla har varit överens om att Tisdaeen den stora skadeverkningar på existerande butiksnät kommer att bli följden. Man n december 1979

har ändå inte kunnat göra någonting pä grund av den nuvarande bygglag- ___

sliftningens stela utformning. Varuförsörjnings-

Motionärerna tar upp problemet och säger att det sannolikt krävs en planer m m kommunal tillståndsprövning av all nyetablering och utbyggnad av detaljhandeln med livsmedel enligt särskild lag.

De socialdemokratiska ledamöterna i ulskollel har ansett att eftersom en särskild arbetsgrupp inom bostadsdepartementet nu har lagt fram förslag till en ny plan- och bygglag, som ger kommunerna väsentligt större möjligheter att styra markanvändningen än f. n.. kan vi för dagen nöja oss med del. Jag vill dock peka på att det förslag som har lagts fram inom bostadsdepartementet säger att den byggnadsrätt som del kommande delaljplaneinstilutel ger blir tidsbegränsad. Om arbetsgruppen fär som den vill blir det också fråga om mera preciserade ändamälsbestämningar i detaljplanen framöver än vad som nu är möjligt. Man kan dä redan i planen skilja mellan exempelvis stormarknader och annan handel. Bvggnadsnämnden får vidare möjlighet att göra en allmän lämplighetsprövning av planer, såvida det är fråga om ett väsentligt ändrat sätt all använda byggnader.

En ny plan- och byggnadslagstiftning enligt arbetsgruppens förslag skulle ganska långt tillmötesgå motionärernas krav på att komma till rätta med de problem sorn f. n. uppslår när man har att ta itu med bulikseUibleringar som av alla bedöms vara lill bestämd nackdel för kommunens invånare.

Med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag kan man säga atl den socialdemokratiska motionen i allt väsentligt tillgodosetts. Därmed vill vi läta oss nöja.

Jag vill, herr talman, avsluta mill anförande med att yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen i närinasulskottets betänkande nr 13.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Så sent som hösten 1977 beslöt riksdagen om riktlinjer för åtgärder pä distributionsområdet. Riktlinjerna innebär bl. a. att kommunerna frivilligt kan upprätta s. k. varuförsöijningsplaner. En kommunal planering av varuförsörjningen är samtidigt en förutsättning för statligt stöd till kommersiell service i glesbygder.

Trots att endasi tvä år förflutit sedan riksdagen beslöt om dessa riktlinjer har utvecklingen gäll snabbt. Konsumentverket har i september 1979 redovisat atl varuförsörjningsplaner finns klara i ett 50-tal kommuner och atl arbetet med att upprätta sådana planer pägär i ytterligare ca 80 kommuner.

Erfarenheterna av det är 1977 beslutade systemet med frivilliga varuförsörjningsplaner är således mycket goda. Mot den bakgrunden är det svårt att förstå atl socialdemokraterna framhärdar i sin vilja att införa obligatorium för kommunerna på detta område. Det är svårt att uppfatta socialdemokraternas inställning annat än som utslag av den regleringskista som vi redan har övernog av i del här samhället.

159

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Varuförsörjningsplaner 777. 777.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till näringsutskoilets hemställan i dess betänkande nr 13.

LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vet inte om det är alt anse som ett utslag av regleringslusta att kämpa för att människor skall ha tillgång till närservice i bostadsområdena och för atl inte all varuhandel skall las över av stora varuhallar. stormarknader och liknande. I sä fall tar vi nog pä oss den här regleringslustan. Vi anser alt det är så viktigt atl ntänniskorna har sin varuförsörjning tryggad pä ett tillfredsställande sätt i bostadsområdena och i kommunerna atl det fär ta över alla de svepande epitet som man från moderat håll riktar mot oss pä den här punkten.

Jag vill säga till Margaretha af Ugglas all vi i så fall inte är ensamma om den här regleringslustan. Del erkänns av alla-även.av utskottets majoritet-att kommunerna har ansvaret alt se till att kommuninvånarna har sin varuförsörjning tryggad. Men då måste man också se lill att kommunerna får de medel till sitt förfogande som de behöver. Del är skillnad mellan de medel som kommunerna har till sitt förfogande om de har en lagstiftning bakom ryggen och om de inte har det. Kommunerna har f. n. inga möjligheter att från butiksinnehavare inhämta de uppgifter om planerad förändring som de anser sig behöva. Därför kan man inte sätta likhetstecken mellan de möjligheter som kommunerna har med en lagstiftning bakom ryggen och de mer begränsade möjligheter de har oni de skall arbeta helt utan stöd av en lagstiftning.

Den s. k. frivilliglinjen är alltså ett betydligt sämre alternativ för kommunerna, eftersom de då mänga gånger inte kan fä in de uppgifter de behöver.

Sedan vill jag säga alt vi befinner oss i gott sällskap i arbetet för varuförsörjningsplaner i alla kommuner. I utskottets belänkande finns en uppgift om atl jämslälldhetskommittén har presenterat en nationell plan för jämställdhet i vilken det sägs atl man bör upprätta varuförsörjningsplaner i alla kommuner för att säkra kommuninvånarna tillgäng lill rimlig kommersiell service.

Det finns alltså mänga starka skäl soni talar för atl man nu tar tag i det här. Problemen blir bara värre och värre, och de löser sig inte automatiskt med hjälp av marknadskrafterna, något som Margaretha af Ugglas möjligen tror.

160

MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Visst är vi ense om alt arbela för varuförsörjningsplaner. Lennart Pettersson. Jag har själv varit med om del här betänkandet från jämställdhetskommittén. Vi tycker alt detta är alldeles utmärkt. Men vi har setl att man med frivilliglinjen är pä väg alt åstadkomma den ulveckling som vi eftersträvar. Jag frågar mig då: Varför skall man två är efter det att riksdagen fattade detta beslut - två år under vilka sä mycket har hänt - gä in och kräva ett obligatorium? Det är detta jag tycker är utslag av regleringslusta.

LENNART PETTERSSON (s) replik: Nr 49

Herr talman! Det förhållandet atl sä många kommuner har salt i gäng Tisdagen den verksamhet av della slag visar alt det finns elt stort behov av atl gripa sig an H december 1979

detta och att det av många kommuner bedömts som en viktig angelägenhet. -

Men tyvärr får vi nog räkna med atl inte alla kommuner kommer att la på sig Varuförsörjnings-denna uppgift, om inte riksdagen uttalar att detta är en sä viktig angelägenhet planer m. m. alt den skall vara obligatorisk.

Faklum kvarsiår atl del i varje kommun finns invånare och att invånarna i samtliga kommuner behöver en god varuförsörjning. Den uppgiften klarar man inte, oavsett om det gäller en glesbygdskommun eller en lälortskom-mun, utan en ordentlig varuförsörjningsplan. Vi ser i kommun efter kommun -Jag kan tala av viss egen erfarenhet, eftersom Jag sitter med i styrelsen för ett konsumentkooperativi företag - att dessa problem blir allt viktigare för kommunerna. Dessa behöver de ökade möjligheter som en lagstiftning på detta område skulle ge. Denna lagstiftning innebär inte bara atl kommunerna åläggs att upprätta varuföisörjningsplaner utan också att kommunerna ges möjligheter att inhämta uppgifter för alt kunna åstadkomma hyggliga varuförsörjningsplaner. Detta kan aldrig bli fallet med den ordning som f. n. råder. Det är därför som vi behöver en lagstiftning på detta område. Det skall inte införas en mängd byråkratiskt krångel, men ett minimum av lagreglering måste vi ha. om kommunerna skall kunna sköta denna uppgift pä ett tillfredsställande sätt.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! I motion 1978/79:2025 som behandlas i näringsutskottets belänkande nr 13 tar vi upp frågan om behovet av kommunall inflytande på etablering av större enheter inom dagligvarubranschen, dvs. detaljhandeln med livsmedel. Vi har begärt snara förslag frän regeringen vilka skulle ge kommunerna ett verkligt inflytande pä detta område.

En koncentration av butiker och varuhus till ett kommuncentrum medför nackdelar. Det medför extra investeringar för tillfartsvägar, gator och parkeringsplatser. Annan trafik hindras. Problem med avgaser från bilar, och inte minst trafikolyckslillbud, kommer in i bilden. Koncentrationen medför också att mindre butiker i ytterområden slås ut i konkurrensen, och det får lill följd att icke bilburna människor får problem med sin tillgång på dagligvaror. För den bilburne kommer också resekostnaden in i bilden.

Om en kommun i dag säger nej till en buliksetablering kan beslutet inte grundas på någon lag. Beslulet kan överklagas och undanröjas. Vi har funnit det angeläget att kommunerna och inte marknadsintressena ges möjlighet att avgöra sä viktiga delar av samhällsutvecklingen som slorbutiksetableringen utgör.

Nu kan jag läsa i utskottsbetänkandet atl ytterligare en utredning tillsatts och också hunnit lämna förslag sedan vår motion väcktes i januari. Det framhålls också atl förslag skall framläggas sä småningom. År 1985 skall vi kunna fä en ny bygglag, som ger kommunerna möjlighet atl bättre styra markanvändningen. Del dröjer alltså fem år innan vi är där.

11 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

161

Nr 49 Jag kan bara säga, herr talman, all i den kommun varifrån jag kommer

Tisdaeen den hade vi behövt den möjligheten redan nu. Om distributionsuiredningens

11 december 1979 förslag från 1975 hade följts, skulle den möjligheten ha funnits nu. även om vi

_____________ hade fäll räkna med en viss "karenstid".

Varuförsörjnings- Herr talman! Jag vill till slut bara konstalera att etableringen av större

planer m. m. varuhus med livsmedelsförsäljning går snabbare än vad vi har möjlighet att

reglera via lagstiftning här i riksdagen. De borgerliga regeringarna har inte gjorl sig någon brådska att avhjälpa det problemet.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Pä den här punkten är utskottet enigt. Från socialdemokratisk synpunkt kan jag naturligtvis extra understryka de problem som Birger Rosqvist har pekat på. Det är inte bra som del är f. n. med de många kryphål som finns i nu gällande bygglagstiftning. I och för sig hade del varil befogat med en speciell lag när det gäller tillstånd för större butiksetableringar. Å andra sidan har vi från socialdemokratiskt håll ansett att en sådan här fräga egentligen löses bäst inom ramen fören generell lagstiftning på planområdel. Det har varit vårt motiv för atl nöja oss med utskottets skrivning pä den här punkten. Det är klart alt vi är lilet tveksamma inför den långa ikraftträdan-detid som har aviserats. Man kan i och för sig fräga sig om det skall vara nödvändigi all dröja sa länge som till 1985. Men den saken får vi väl i så fall ta upp i annal sammanhang. Det viktigaste är dock alt näringsutskottel enhälligt har erkänt de problem som existerar och redovisat vad som är pä gång. Därmed har man också sagt alt man hyser förståelse för motionärernas önskan alt komma lill rätta med problemen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskollets hemställan, dels reservationen av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskotteis hemställan i betänkande 13 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg m. fi.

162

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lennart Pettersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 156

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

S 29 Föredrogs

Näringsulskotteis belänkande

1979/80:14 med anledning av regeringens proposition 1979/80:44 om ändring

i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och om

stadshypoteksföreningar

Arbetsmarknadsutskottets belänkande

1979/80:12 med anledning av regeringens skrivelse 1979/80:53 med redogörelse för tillämpningen av lerrorisllagstiftningen

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

§ 30 Den fysiska riksplaneringen

Föredrogs civilutskottels betänkande 1979/80:6 med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1978/79:213 (bostadsdepartementet), beslutad den 17 april 1979,

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i regeringsproiokollet förordats beträffande utformningen av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten såvitt avsåg

1. hushållning med jordbruksmark,

2. utveckling av fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer, dels berett riksdagen tillfälle atl ta del av i regeringsprotokollet upplagen

redovisning i övrigt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen lämnas en kortfattad redogörelse för det arbete som under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har bedrivits i län och kommuner för atl fullfölja riksdagens beslut år 1972 och år 1975 om riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Vidare redovisas översiktligt de utgångspunkter soni regeringen har angett för det fortsälta arbete som bör ske i län och kommuner inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Härvid förordas vissa anpassningar lill nu rådande förutsättningar av riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark och vissa förtydliganden av riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i vissa områden. Riksdagen föresläs godkänna vad föredraganden härvid förordar.''

163

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:487 av Bengt Kindbom m. fl. (c).

1978/79:2077 av Fritz Börjesson m. fi. (c),

1978/79:2079 av Anna Eliasson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag med innebörd att statsmakternas godkännande erfordrades för slutande av avtal om ledningssträckningar och fasta leveranser av elkraft med andra länder.

164

dels en med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken väckt motion

1978/79:2406 av Thorbjörn Fälldin tn. fi. (c) såvitt nu var i fråga.

dels de med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m.m. väckta niotionerna

1978/79:2462 av Gösta Bohman m. fl. (m) säviu nu var i fräga, 1978/79:2465 av Thorbjörn Fälldin m. fl. säviu nu var i fråga.

dels de med anledning av propositionen 1978/79:213 under våren 1979 väckta motionerna

1978/79:2698 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (rn),

1978/79:2699 av Fritz Börjesson (c),

1978/79:2700 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställts

1. att riksdagen inte godkände vad bostadsministern förordat om utformningen av riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att uppdraget lill länsstyrelserna i Skåne all upprätta ett markhushällningsprogram borde återkallas och ersättas med ett uppdrag all snarast ta ställning till i vilka avseenden de ansåg all kommunala anspråk stred mot av riksdagen godkända riktlinjer för den fysiska riksplaneringen,

3. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att den kommunala tätortsplaneringen inte skulle påverkas av andra statliga intressen än sädana som godtagits som riktlinjer i den fysiska riksplaneringen,

4. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att vad i övrigt i motionen anförts skulle beaktas vid bedömningen av planeringsfrågor,

1978/79:2701 av Ove Karlsson m. fl. (s),

1978/79:2702 av Ove Karlsson m. fl. (s). vari hemställts atl riksdagen inför det fortsatta planeringsarbetet som sin mening uttalade att Väslerdalälven borde undantas från sådana utbyggnader alt dess stora värde för friluftsliv och naturvärden spolierades,

1978/79:2703 av Eric Krönmark (m) och Lars Schötl (m).

1978/79:2704 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m).

dels de med anledning av proposistionen 1978/79:213 under hösten 1979 ''' '*
väckta motionerna Tisdagen den

1979/80:1 av Rolf Dahlberg (m), H december 1979

1979/80:2 av Per-Olof Strindberg (m),

1979/80:11 av Per Bergman m. fl. (s), vari föreslagits att riksdagen med £)e,j fysiska riks-avslag på propositionen 1978/79:213 i motsvarande del inte godkände vad i planeringen regeringsproiokollet förordals beträffande utformningen av rikllinjerna för hushållning med mark och vatten såvitt avsåg hushållning med jordbruksmark,

1979/80:12 av Torsten Gustafsson (c),

1979/80:13 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m),

1979/80:37 av Raul Blucher (vpk) och Tore Claeson (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade att en utredning om bevarandevärdena i de större vattendragen i södra Sverige snarast borde ske och att i avvaktan pä sådan utredning inget beslut fick fattas om det s. k. Kymmenprojektet,

1979/80:38 av Karl Boo (c) och Rolf Rämgärd (c),

1979/80:39 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Tore Claeson (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade att Västerdalälven borde undantas frän utbyggnad av sådana projekt som kunde äventyra ett säkerställande av naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvärdens intressen,

1979/80:40 av Bo Lundgren (m) om Wiggo Komstedt (m),

1979/80:41 av Gunnar Oskarson (m) och Sven Eric Lorentzon (m),

1979/80:42 av Rune Rydén (m),

1979/80:43 av Rolf Rämgärd (c) och Karl Boo (c), vari hemställts aU riksdagen i samband med behandling av propositionen 1978/79:213 uttalade att Västerdalälven borde undantas från ytterligare utbyggnad av vattenkraften, samt

1979/80:44 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m).

Av ovannämnda motioner hade 1978/79:487 samt 1978/79:2406, yrkandena II.4.C och II.6.N, hänvisats till näringsulskottet men sedermera överlämnats till civilulskottet.

Utskottet hemställde

1. beträffande vissa principiella frågor alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2462 yrkandet 2 samt 1979/80:40 och 44 yrkandet 2,

2. beträffande anspråken på kommunala planeringsinsatser att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2700 yrkandei 4 och 1979/80:38 båda i motsvarande del,

3. beträffande riktlinjer för hushållning med jordbruksmark att riksdagen med bifall lill regeringens förslag, med anledning av motionerna 1978/ 79:2700 yrkandet 1 och 1979/80:11 samt med avslag pä motionerna 1978/79:2699, 1979/80:1 och 44 yrkandet 1 a skulle godkänna vad i regeringsprotokollet förordats och som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande riktlinjer för fritidsbebyggelse atl riksdagen med avslag på

165

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

166

motionerna 1978/79:2699 i motsvarande del samt 1979/80:1 i motsvarande del, 2 och 44 yrkandet 1 b godkände vad i regeringsprotokollet förordats,

5. beträffande utformningen av vissa länsbeslul alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2462 yrkandet 3, 2465 yrkandet 6, 2699 i ovan inte behandlad del, 2703, 2704 samt 1979/80:12, 38 i motsvarande del och 41,

6. beträffande utbyggnad av nedre Västerdalälven alt riksdagen skulle med anledning av motionerna 1978/79:2702 samt 1979/80:39 och 43 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande utredning om vattenkraften i södra Sverige att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:37 i motsvarande del,

8. beträffande prövningen av ulbyggnad av Rottnaälven m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:37 i motsvarande del,

9. beträffande effektutbyggnader i Indalsälven atl riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2406 yrkandei I1.6.N,

10. beträffande planeringen på Hogdalsnäset att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

11. beträffande planeringen i Skåne alt riksdagen skulle

a. avslå motionen 1978/79:2700 yrkandet 2,

b. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottei anfört om
redovisning till riksdagen m. m.,

12. beträffande planeringen på Sydbillingen atl riksdagen skulle avslå
motionerna 1978/79:2698 yrkandena 1 och 2 samt 1979/80:13,

13. beträffande de regionapolitiska riktlinjerna, m. m., att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2700 yrkandet 3 och yrkandet 4 i motsvarande del,

14. belräffande vägningar mellan den fysiska riksplaneringen och statliga regionalpolitiska riktlinjer atl riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:38 i motsvarande del,

15. beträffande grunderna för samordning av vissa riksintressen att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

16. beträffande nalurvärdslagstiftningen m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2698 yrkandena 3 och 4,

17. belräffande ersättningsmark alt riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:487 och 2698 yrkandet 5,

18. beträffande våtmarker atl riksdagen skulle avslå molionen 1979/ 80:42.

19. beträffande skifferbrytning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2406 yrkandet II.4.C,

20. belräffande planering för kraftledningar att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2079 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande fjällområden i Malung och Älvdalen atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2701,

22. beträffande Skarpnäcksfältet m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2077,

23. belräffande regeringens redovisning i övrigt att riksdagen lade propositionen 1978/79:213 i motsvarande del till handlingarna.

Reservationer hade avgivits

/. belräffande ulbyggnad av nedre Väslerdalälven av Rolf Dahlberg, Knut Billing och Jan Eric Virgin (samtliga m) som ansett att utskottet under 6 bort hemställa

au riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2702 samt 1979/80:39 och 43,

2. belräffande ulbyggnad av Kymmens kraftverk m. rn. av Per Bergman,
Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s) som ansett att utskottei under
8 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:37 i motsvarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande planeringen på Hogdalsnäset av Karin Ahriand (fp) och
Bertil Dahlén (fp) som ansett all utskottet under 10 bort hemställa

atl riksdagen lade propositionen 1978/79:213 i motsvarande del till handlingarna,

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

4. beträffande Vallhamn av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (samtliga s) som ansett att utskottet under 23 bort hemställa

belräffande regeringens redovisning i övrigt att riksdagen skulle

a. som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om
planfrågor i Vallhamn,

b. lägga propositionen 1978/79:213 i här inte behandlade delar till
handlingarna.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Riksdagen har nu att ta ställning till regeringens förslag om fortsatta riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Här finns vissa konflikter mellan olika intressen. Begreppet brukningsvärd jordbruksmark är onekligen värdeladdat. Per Bergman kommer senare att redogöra för vår principiella syn pä konflikten mellan brukningsvärd jordbruksmark och andra intressen och behandlingen av vissa motionskrav i den delen. Vattenkraftsutbyggnaden är elt annal kontroversiellt område. Jag skall i mitt anförande lill större delen uppehålla mig vid dessa båda frågor.

Propositionen har aktualiserat en rad motioner med blandade krav på dessa båda områden. Civilutskoltel föreslår ändringar i vissa avsnitt av propositionen. Utskottet föreslår bl. a. väsentliga ändringar när det gäller planerade utbyggnader i Väslerdalälven.

Utskoltsmajoriteten - socialdemokraterna, centerpartisterna och folkpartisterna - menar atl tungt vägande intressen talar för den aktuella älvsträckans undantagande från ulbyggnad.

Civilulskoilets belänkande handlar ocksä om den framlida valtenkraftsutbyggnaden i hela vårl land. Del finns en rad molioner om att vissa

167

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

168

älvsträckor skall undantas frän kraftverksutbyggnad. Jagskall uppehålla mig vid två projekt.

Västerdalälven nedanför Hummelforsen söder om Vansbro ned till sammanflödet med Österdalälven anser vi bör räddas från en framtida kraftverksutbyggnad. Fem olika kraftverksprojekt berörs av det ställningslagande riksdagen i dag stär inför. Striden om den aktuella älvsträckan har kommil i elt nytt läge. Jag kan i det sammanhanget citera en lokaltidning i Dalarna som använde rubriken '"Älvräddarna närmare segern". Den lokala folkopinionen kan efter dagens riksdagsbeslut andas ul - den kommer att kunna inkassera en välförtjänt framgång efter sin målmedvetna, närmare tolv är länga kamp.

Opinionen längs Västerdalälven mot en utbyggnad har tilltagit under årens lopp. Civilulskottet har pä ort och ställe tagil del av aktuella utbyggnadsplaner och lyssnat på människornas argument mot en utbyggnad.

När frågan behandlades i utskottet och vi socialdemokrater yrkade bifall till motionerna uppstod viss förvirring i det borgerliga lägret. Först efter bordläggningsyrkande kröp centern och folkpartiet gemensamt till korset och gick pä vårt yrkande.

Folkpartiet och centern har därmed tagil silt förnuft lill fånga. De har i slutomgången följt motionärernas krav och tillmötesgått den opinion och de stämningar som vi i civilutskottet mötte vid resan i Kopparbergs län sommaren 1979.

Herr talman! Med tillfredsställelse konslalerar vi nu att det av allt att döma finns en betryggande majoritet i riksdagen mot en utbyggnad av de aktuella sträckorna i Västerdalälven. Moderaterna är isolerade i sin strävan att offra oersättliga naturvärden i Västerdalälven. Jag noterar att inte mindre än sex moderater är anmälda på talarlistan, och jag skall självfallet med intresse ta del av deras argument.

Moderaternas reservation nr 1 angående Västerdalälven tyder pä alt debatten kommer att beröra kontroversiella älvutbyggnader. Reservanterna talar om ensidiga bevarandeiniressen m. m. Och visst kan man tala om ensidighet - frågan är bara på vilken sida den finns. Jag har svårt att tro all Tore Nilsson i Agnas och Hans Wachtmeister m. fl. stär bakom moderatreservationen och villkorslöst följer nämnda tolkning. Lika svårt har jag all tro att dessa båda moderater går med på atl offra Kymmen med -dess ekologiska värden, som skulle spolieras för all framtid.

Det andra projektet, Kymmenprojektet. hör hemma i Sunne och Torsby kommuner i Värmlands län. De vatten det här gäller verkar de borgerliga vara ense om att offra. Vi socialdemokrater har i en reservation klart deklarerat vår ståndpunkt. Vi menar att även de här vattnen bör undantas från utbyggnad.

Vårt ställningstagande är till stor del baserat på remissinstansernas yttranden i det aktuella ärendet. Många remissinstanser förordar ett nej till planerad utbyggnad av Kymmen och därmed sammanhängande sjösystem. Värmlands naturvårdsförbund. Svenska naturskyddsföreningen, naturvårdsverket m. fl. säger nej lill ulbyggnad.

Länsstyrelsen i Värmlands län har vid tvä tillfällen behandlat frågan. Båda gångerna har den gått emot en utbyggnad. Landshövding Rolf Edberg, en mycket uppskattad naturvän och miljökämpe, har tillsammans med den socialdemokratiska majoriteten i länsstyrelsen sagt nej till ulbyggnad. Landshövding Bengt Norling har med samma majoritet i remissyttrande till jordbruksdepartementet upprepat kravet pä att Kymmenprojektet inte skall komma till stånd.

Om kammaren i dag följer majoritetsskrivningen, kommer jordbruksminister Anders Dahlgren och den borgerliga regeringen att slutligen avgöra ärendet. I dag är LRF, Lantbrukarnas riksförbund, huvudintressent i projektet. Det är mot den bakgrunden jag menar att det borde vara riksdagen som avgör ärendet och inte regeringen. I varje fall kommer Anders Dahlgren atl delta i regeringsbeslutet och slutligen påverka detta.

Herr talman! Partiordförande Olof Palme och vår gruppordförande i civilulskottet, Per Bergman, har i samband med behandlingen av Sölvbackaströmmarna klart och tydligt redovisat socialdemokraternas principiella syn på dessa frågor.

Både det tidigare och det nu aktuella ställningstagandet speglar värt partis uppfattning om hur man bör gä fram när det gäller en framtida utbyggnad av vattenkraft. Vi menar atl de mindre vattendragen bör undantas - och det av mänga skäl. För del första anser vi atl en utbyggnad av dem innebär oacceptabelt stora ingrepp ur miljösynpunkt. Fördel andra ger de alltför smä tillskott av elektrisk kraft. De har varken var för sig eller ens tillsammans någon avgörande betydelse för landels framtida kraflförsörjning. För det tredje växer kravet frän den lokala opinionen. Allt fler upplever vattenkraftsutbyggnader som ytterst kränkande åtgärder i deras traditionella livsmiljö, i synnerhet när de ser hur litet av energi som blir resultatet.

Vi socialdemokrater har gjorl vår avvägning. Oftast finner vi att den här typen av utbyggnader inte står i någon rimlig proportion till den övriga samhällsnyttan. En sammanvägning av de sakliga argumenten ger tillräckligt lunga och avgörande skäl för all exploateringen av exempelvis Västerdalälven och Kymmen inte skall komma lill stånd.

Vad är dä det mångomtalade projektet Kymmen?

Herr talman! Kymmenprojektet är elt kombinerat reglerings- och överledningsprojekt, som berör sjöarna Rollnen. Kymmen. Slora Gransjön och Lekvattensjön samt älvarna Rotinan. Granän och Kymsälven. Nalur-vårdsinlressena menar med all rätt all oersättliga ekologiska värden gär till spillo om projektet kommer till stånd.

Ett förverkligande av projektet innebär att man för all framtid spolierar oersättliga naturtillgångar. Länsstyrelsens majoritetsbeslut är baserat inte minst på de oacceptabla konsekvenser projektet får för landskapet i elt stort och myckel vackert naturområde. En ulbyggnad skulle innebära en sänkning av nuvarande vattennivå med inte mindre än sju meter. Rottnaälven är den längst outbyggda älvslräckan i södra Sverige och har mycket höga naturskydds- och rekreationsvärden. Bl. a. finns här en för Värmland och troligen för hela landet unik sloröringsstam. som är av mvcket stor belvdelse

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

169

Nr 49 för fritidsfisket. Ca 5 mil av älvsträckan förstörs. Inte mindre än 3 mil

Tisdagen den torrläggs helt inkl. Granän och Kymsälven. Alla borde inse vad det skulle

11 december 1979 betyda. Sist, men inte minst, ger projektet Kymmen relativt låg energilill-

_____________ försel och betydligt mindre än de omstridda Sölvbackaströmmarna.

Den fysiska riksplaneringen

Älvräddarnas samorganisalion har i skrivelse till civilutskottet framfört sina synpunkter. De kan inte se några skäl för atl projektet skall tillålas. Centerns ställningstagande lill Kymmen är för många ett stort frågetecken. Man vill å ena sidan vara ett miljöparti, i varje fall utåt. I nästa andetag offrar man oersättliga naturvärden. Trovärdigheten står verkligen pä spel, herr talman!

Inför den förestående voteringen hoppas alltjämt många att någon eller några från de borgerliga partierna skall känna sitt ansvar och för framtida generationer spara de naturvärden som Kymmenprojektet annars kommer all förslöra. Var står mina borgerliga kolleger pä Värmlandsbänken: Karl Erik Eriksson. Karl-Eric Norrby m. fl.?

Det fanns en majoritet i kammaren mot en utbyggnad av Sölvbackaströmmarna. Vi socialdemokrater ställde upp även den gången. Tillsammans med rätt många från del borgerliga lägret gav vi den 21 november i år regeringen i uppdrag alt förhandla med kraftverksbolaget om alt Sölvbacka inte skall komma lill stånd. Det kommer atl kosta pengar, och till den frågan fär vi återkomma senare. Dagens aktuella fräga är intressant så till vida alt riksdagen nu har möjlighet atl säga nej - innan regeringen över huvud tagel avgjort frågan. Det är med den utgångspunkten jag menar att ni som inte följde partilinjen förra gången även i dag bör känna ert ansvar. Även den här gången borde sakfrågan för många borgerliga gå före partipolitiken. Kommer ni som stöder utbyggnaden av Kymmen verkligen att kunna möta människorna och känna atl ni gjort en för den enskilde och för samhället riktig avvägning?

Den 21 november var det Sölvbackaströmmarna i Jämtland. 1 dag är det Kymmen i Värmland. Jusl i den debatten sade Eivor Nilson altdet är dags för oss politiker atl lyssna pä människorna. Hon sa vidare, att striden om Sölvbacka inte var någon gröna-vågen-romanlik.

Jag har velat påminna kammarens ledamöter om dessa ord. herr talman. Jag är övertygad om att vi i denna kammare kommer att få lyssna lill liknande tongångar och debattinlägg i framtiden.

Eivor Nilson och mänga andra! Till er vill jag säga: Ställ upp pa Kymmen i dag ! Rösta med den socialdemokratiska reservationen! Det bör vara ännu lättare för oss att enas den här gången, eftersom det inte kostar skattebetalarna några pengar genom förhandlingar med kraftintressen.

Inom kort går vi lill votering - i varje fall om några timmar eller i morgon förmiddag. Jag vädjar än en gång till Eivor Nilson, Tore Nilsson, Hans Wachtmeister m. fl.: Lät sakfrågan vara avgörande och bortse från partitaktik och prestige. Med liknande argument sade riksdagen nej till Sölvbacka. Därför bör riksdagen i dag säga nej till utbyggnad av Västerdal-älven och Kymmen. 170

Med detta, herr talman, vädjar jag än en gäng till mina kolleger att i den ''' '*"
kommande voteringen rösta för den socialdemokratiska reservationen. Tisdagen den

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2 av Per Bergman m. fl. H december 1979

Herr talman! Till sist skall jag helt kort beröra reservation nr 4 som tar upp -----

frågan om en aktuell utvidgning av hamnen i Vallhamn på Västkusten. Den fysiska riks-Folkpartiregeringens beslut av den 13 september i är har tidigare varit planeringen föremål för kritik i denna kammare. Vi socialdemokrater anser alt regeringen borde ha avvaktat med detta beslut, sä att vi därmed hade kunnat realbehandla frågan i samband med dagens riksdagsdebatt.

Inför regeringens handläggning av ärendet var del pä remiss hos bl. a. planverket och naturvårdsverket. Båda dessa centrala organ avstyrkte förslaget och menade att skadeverkningarna av den planerade utbyggnaden inte är försvarbara ur samhällssynpunkt.

Med andra ord, en utvidgning av Vallhamn anses innebära alltför stora konflikter med övrig samhällsplanering.

Herr talman! Vi reservanter beklagar regeringens redan fattade beslut, som f. ö. togs tre dagar före valet den 16 seplember, och vi menar atl den nuvarande regeringen nu i efterhand bör så långt möjligt begränsa effekterna av folkpartiregeringens förhastade beslut. Faslställelsen bör inte tas som intäkt för utvidgning av hamnverksamheten i Vallhamn.

Riksdagen har behandlat frågan om den framtida trafikpolitiken och bl. a. krävt nya riktlinjer för den framtida hamnplaneringen. Således bör ytterligare avväganden och ställningstaganden avvaktas i väntan på en samordnad hamnplanering i vårt land.

Herr lalman! Med vad jag här anfört yrkar jag bifall lill såväl reservation nr 2 som reservation nr 4 av Per Bergman m.fl. vid civilutskottels betänkande nr 6.

BERTIL JONASSON (c) replik:

Herr talman! Jag ber kammaren om ursäkt för att jag tar till orda. men Magnus Persson har angripit både oss i centern och andra borgerliga ledamöter och också namngivit bl. a. Karl Erik Eriksson och Karl-Eric Norrby, som inte har möjlighet atl svara. Jag vill därför ha sagt följande.

Vi har lidigare diskuterat sysselsättningen i Värmland. Här finns nu en möjlighet att skapa sysselsättning. Magnus Persson. Ni har frän socialdemokratiskt håll starkt kritiserat oss för att vi skulle göra för litet för sysselsättningen. Här finns ell projekt som ger 150 anslällda arbete i tre år. dvs. 450 årsverken.

En utbyggnad ger också sysselsättning på sikt. och den ger ett energitillskolt av 58 GWh. Måhända kan det betecknas som marginellt för riket som helhet, men för Rottnerosindustrin är del betydelsefullt.

De flesta remissinstanser har tillstyrkt Kymmenprojektet, och jag vill erinra om att både Torsby och Sunne kommuner har gjort det. Torsby kommun är socialdemokratiskt styrd, och socialdemokraterna i Sunne har också varil med om alt tillstyrka utbyggnad.

Magnus Persson bör besinna att vi frän den icke-socialistiska sidan vill se

171

Den fysiska riksplaneringen

Nr 49_________ jjll sysselsättningen i del här fallet och atl vi har stött oss pä en princip som vi
Tisdagen den___ brukar följa, nämligen att lyssna på den lokala opinionen. Här har som sagl
11 december 1979 både Sunne och Torsby kommuner, som har del akluella områdel inom sina
_____________ landamären, tillstyrkt utbyggnad, förmodligen med tanke pä sysselsätt
ningen. Det är anledningen till att jag är positiv till Kymmenprojektet - även
om frågan inte direkt avgörs här i dag.

Det är här fräga om sysselsättningstillfällen, och vi betecknar inte skadorna som sä slora. utan vid den avvägningen förordar vi sysselsätlnings-alternativet. Det skulle se ärligt och rejält ut. om man ocksä gjorde det frän socialdemokratisk sida.

Jag ber kammarens ärade ledamöter att läsa protokollen från den 25 oktober och den 12 november i är. Dä ser man hur socialdemokraternas resonemang haltar betänkligt.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Det var Magnus Perssons ganska häftiga anförande, där han angrep oss borgerliga, som gjorde att jag bad om replik.

Jag sitter bl. a. med i länsstyrelsen i Värmland, som har tagit ställning till detta ärende. Jag kan i korthet berätta att det var ett minst sagt förvånat kansli på länsstyrelsen som vid detta tillfälle fick lov att skriva om det yttrande som man hade tänkt sig frän länsstyrelsens sida. Den avdelning pä länsslyrelsen som handlade della ärende ansåg nämligen all del var alldeles klart att det skulle bli en enig tillstyrkan frän länsstyrelsens sida. Socialdemokraterna hade nämligen inte redovisat några som helst invändningar mol det ställningstagande soni hade gjorts i Torsby och Sunne kommuner.

När Magnus Persson nu våldsamt kritiserar dem som går emol hans ställningstagande kritiserar han framför allt den lokala opinionen. Det var inte någon socialdemokrat i Torsby kommun som vid fullmäkligesamman-trädet i augusti i fjol gick emot majoriteten som tillstyrkte atl Kymmens kraftverk skulle få uppföras. I Sunne avgavs ocksä ett klart majorilelsytlran-de. Det är betecknade att det. i varje fall i Torsby. inte heller var någon från vpk som gick emol denna ulbyggnad.

Jag mäste. herr talman, fråga Magnus Persson - någon annan socialdemokrat från Värmland kanske också kan känna sig manad all svara - hur del kan koini7ia sig all socialdemokraterna blev så angelägna om att stoppa detta projekt när det dök upp en vpk-motion. Socialdemokraterna hade inte motionerat själva. Vad hade hänt om det inte hade funnits nägon vpk-motion i detta ärende?

Med tanke på den korta tid som stär till förfogande för denna replik vill jag hänvisa lill vad Bertil Jonasson har sagt. Det rör sig om 150 arbetslillfiillen. och ingreppen i naturen för Kymmenprojektet blir utomordentligt små. Det gäller också en minst sagl sysselsättningssvag bygd. och den lokala opinionen vill hell enkelt ha detta projekt till sländ.

172

MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag näirinde aldrig Bertil Jonassons namn. utan Jag ställde

frågan: Var står de borgerliga? Jag är förvånad över hans inhopp i denna ''"

del. Tisdagen den

Bertil Jonassons deklaration från denna talarstol visar klart och entydigt, i ] 1 december 1979

likhet med Göthe Knutsons anförande, all man från deras sida är redo all-----------

offra oersättliga naturvärden för kortsiktiga lösningar pä sysselsättningspro- Den fysiska riks-
blemen. planeringen

Det är majoriteten i länsregeringen i Värmland som har fattat detta beslut. Och den har gjort en för länet allomfattande sak av det hela och sagt nej till Kymmens kraftverk. Det är vad den sittande länsregeringen gjort.

Herr lalman! Göihe Knutsons argument om ett förvänal kansli på länsstyrelsen kan vi väl lägga ät sidan, för det är självfallet de politiskt förtroendevalda som kommer med yrkanden vid plena i olika frågor. Den konstruktionen kommer vi i varje fall frän värt håll att hälla fast vid.

Närdet gäller varifrån de olika motionerna kommer vill Jagsäga. allom vi i slutomgången anser att det är fråga om en vettig motion som det iir viktigt att stödja, så gör vi det. Därför har vi gjort detta slällningslagande och sagt nej till Kymmens kraftverk.

Jag vet inte. herr talman, om Bertil .lonasson själv äi medlem i LRF. som i skrivelse till utskottet uttryckt sympati fören utbyggnad. Det fär väl han själv svara pä. Men vi har gjort helhetsbedömningen, att det ger en så pass kortsiktig sysselsättning, ur både driftsynpunkt och anläggningssynpunkt, alt de energivinster vi fär inte pä någol sätt står i rimlig proportion till naturvärdena. Det är därför den socialdemokratiska riksdagsgruppen och den socialdemokratiska gruppen i utskottet har intagit denna ståndpunkt. Det rör sig f. ö. om en principfråga, som vi klart deklarerat vid tidigare tillfällen då vattenkraftsutbyggnaden behandlats.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Magnus Persson tyckte att det var egalt varifrån en motion kommer, om den är riklig. Ja. det är det. Men om det inte hade förelegal en motion frän vpk-håll hade del inte funnits nägot motionsyrkande för Magnus Persson och andra socialdemokrater i civilulskottet alt hänga upp silt ställningstagande i reservationen pä. Min fräga - och den är faktiskt väldigt intressant - gällde då: Varför motionerade inte Magnus Persson om detta? Det är inte bara en akadeniisk fråga, utan frågan är som sagt synnerligen intressant.

Detta anknyter också till det som Jag nämnde inledningsvis, nämligen den förvåning som det väckte i länsstyrelsen, dä det visade sig atl den socialdemokratiska majoriteten, som består av enbart landshövdingen - del är hans röst som avgör - lämnade sina partibröder i Torsby och Sunne och gjorde en helomvändning. Det var den totala helomvändningen som väckte sådan förvåning. Del hade uppenbarligen hänt någonting: det var en ny iniage man ville ha.

Man kanske hade lyssnat på en lokal opinion. Ja visst - jag har mött den opinionen. Jag har sell landskapet otaliga gånger. Och vi vel allesammans alt man kan inte bvgga ut vattenkraft utan alt det sker en viss försämring av

173

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

landskapsbilden. Men man kan ocksä på ett helt annat säll än förr ställa det hela till rätta och förvandla ett landskap i positiv riktning.

Det är fråga om mycket små ingrepp - jag upprepar det - samtidigt som det blir ett icke föraktligt krafttillskoll. Jag noterar att uppgiften på s. 14 i civilulskottets betänkande icke är riklig. Del rör sig-ifall jag minns rätt-om 65 eller 68 GWh och inte om det tal som anges i belänkandet. Vi måste ta vara på vartenda uns som det ligger inom möjligheternas gräns att ta till vara med hänsyn till den balansgång vi får lov att gå när del gäller valtenkraftsutbyggnaden. Vi måste ta vara pä de möjligheter som ges, och här finns ett projekt som genom varsamhet med naturen ända kommer att ge oss ett nödvändigt krafttillskott.

Till sist, herr talman, skulle det vara intressant att höra Magnus Persson förklara varför han går till sä krafligl angrepp och underkänner både känslor och inlelligens hos sina partivänner i fullmäktigeförsamlingarna i de båda berörda kommunerna. Där finns den lokala opinionen.

BERTIL JONASSON (c) replik:

Herr tahnan! Man har ju tagit den principen atl vissa ärenden kan fä avgöras i vattendomstolen. Men regeringen har rätt att ta lill sig ett ärende. Jag tycker att det är märkligt atl Magnus Persson angriper mig och säger alt jag skulle vara sä att säga part i målet eftersom jag är medlem i LRF.

Jag röstar för att regeringen skall få avgöra den här frågan - det är det som saken gäller. Vid det första tillfället då länsstyrelsen behandlade den här frågan var det ett något mer omfatlande projekt än vad som nu är fallet. Till detta sade Torsby kommun nej. Jag var också med den gången och sade nej. Sedan gjordes del hela om. Man log bort vissa delar och man bantade ner projektet nägot. och man gick miljöintressena lill mötes en hel del. Dä sade Torsby kommun liksom Sunne kommun ja till frågan. Socialdemokraterna i Torsby och Sunne insäg naturligtvis nödvändigheten av arbete i dessa områden, och när länsstyrelsen i Värmland - jag satt med - tog sitt andra beslut i frågan, som nu var ett nedbantat projekt, var det med den knappaste majoritet som man kan tänka sig.

Den här frågan är betydelsefull för sysselsättningen i Värmland - inte bara för just byggandet. Del är också en fråga om vidareförädling av våra råvaror som kan få stor betydelse i framtiden. Det är den aspekten som vi på den icke-socialistiska sidan har som utgångspunkt när det gäller att ta ställning i denna fråga.

174

MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr lalntan! Jag skall börja nied att be Bertil Jonasson att han redogör inför kammaren för atl han har bytt ståndpunkt. Den 3 maj 1976 sade Bertil Jonasson nej till projektet. Sedan har han ändrat sig. Del var det Jag menade - att under den här tiden har del skett ett ägarskifte och atl det nya ägarförhållandet möjligen kan ha påverkat Bertil Jonassons ställningslagande.

När Jag. herr talman, hör Göthe Knulssons agitatoriska och arga

framträdande i kammaren frågar jag mig: När har Göthe Knutson och Bertil '*'' Jonasson varit sä lyhörda för opinioner - opinioner när det gäller Tisdagen den sysselsättning och opinioner när det gäller naturvärden? Jag är medveten om 11 december 1979

att Göthe Knutson hemma i Värmland är känd för att stå kraftinlressenterna ---

nära. Han har ocksä i kamniardebatten i dag klart redovisat att han även i Dg/j fysiska riks-fortsättningen kommer all slå dem nära. Lyssna. Göihe Knuison, på de planeringen lokala opinionerna för sysselsäilning lika lyhört som Göthe Knutson i dag tar upp diskussionen om den lokala opinionen i de här bygderna!

Torsby kommun säger i sitt yttrande att den för sin del inte har något att erinra mot projektet. Men nian säger i sitt remissyttrande att det för grannkommunens räkning - Sunne komnnin - betyder ytterst stora ingrepp. Vi har självfallet följt länsregeringen, den socialdemokratiska majoriteten som tillsammans med bäde Rolf Edberg och Bengt Norling har bedömt den här frågan från b-åde natursynpunkt och sysselsättningssynpunkt. Därför står vi fast vid vår uppfattning.

Bertil Jonasson säger alt delta kommer att ha betydelse för den framtida sysselsättningen i länet. Men Roitneroskoncernen har väl i och för sig inte någonting att göra med det här projektet. LRF har ju aktiemajoriteten i kraftverksförelaget, och enligt vad platschefen vid Rottneros har sagt vid kontakter med honom är det inte fräga om nägon specialdestination dit.

Sammanfattningsvis vill jag säga alt jag hoppas alt Göthe Knutson är lika aktiv hemma i värt län när det gäller sysselsättningsfrågor som beträffande naturvårdsfrågor.

Tredje vice talmannen anmälde att Göthe Knutson och Bertil Jonasson anhållit alt till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Hittills har man fäll intrycket av debatten att fysisk riksplanering är samma sak som planering av vallendragen i norra Värmland. men så enkelt är det ända inte.

Grundprincipen i svensk plan- och bygglagstiftning är all markens ägare har elt avgörande inflytande över markanvändningen. Men ägaren måste ocksä underkasta sig vissa lagar som tillgodoser allmänna intressen. Kommunerna upprättar t. ex. olika planer och beviljar byggnadslov.

Men det finns naturligtvis också behov av att samordna planeringen inom en region, liksom del finns intressen som är av rikskaraktär och diirför särskilt måste beaktas vid planerandet. Men nägon fysisk riksplan har vi i Sverige aldrig haft och kommer inte heller att få det. om vi därmed avser en plan med självständig rättsverkan.

Den fysiska riksplaneringen är en metod atl kartlägga vilka krav på niark-och vattenresurser som kan vara ett riksintresse. De riktlinjer som arbetats fram. f. ö. i samarbete med kommuner och länsorgan, är tänkta som vägledning och hjälp vid den kommunala och regionala planeringen.

Som även anges i den inom bostadsdepartementet upprättade proniemo-

175

Nr 49 rian av den 7 seplember 1978 - den s. k. allmänna prontemorian - sker

Tisdagen den verksamheten med fysisk riksplanering utan att dess former lagfästs. De

11 december 1979 verksamhetsanknutna och geografiska riktlinjer som har antagits av riksda-

_____________ gen har således inte getts lagform. Den fysiska riksplaneringen innebär ett

Den fysiska riks- förberedande kunskapsinsamlande samt överväganden av översiktlig art. De
planeringen översiktliga bedömningar som sker i anslutning till denna planering utgör en

del av förberedelserna till beslut i detalj. Härvid är rikllinjerna för hushållning med mark och vatten all betrakta som vägledande men inte rättsligt bindande för myndigheterna. Vid beslut i detalj mäste således gällande lagstiftning, t. ex. byggnadslag, naturvårdslag och skogsvärdslag, tillämpas. Det är angeläget all de berörda niyndighelerna beaktar detta förhällande. Beslut i det enskilda fallet kan alltså inte fattas under hänvisning till överväganden i den fysiska riksplaneringen, utan beslut måste i varje särskilt fall baseras på tillämpligt lagrum i berörd lagstiftning.

Arbetet med den fysiska riksplaneringen har medfört att konimunerna nu har arbetat fram översiktliga planer, som tidigare ofta saknades. Planer täcker nu praktiskt tagel hela landet. Mot denna bakgrund skall man se moderata samlingspartiels motionsyrkande om att staten nu borde börja avsluta planerandet. 1 flera motioner frän olika partier framkommer ocksä oro för att det statliga inflytandet över kommunernas planering skall bli alltför stort, vilken naturligtvis är en befogad oro. om planerandet fortsätter och får en alltmera dominerande ställning. I många motioner kan man utläsa att det fortsatta statliga planerandet är bra, bara det inte drabbar motionärernas intressen, deras hemlän eller hemorter. Och här har vi alltså kärnpunkten i den problematiken. Ökar vi styrandet från statens sida minskar hell naturligt del kommunala inflytandet i motsvarande män. Det är nägot som ingen kan motsäga eller bestrida. Propositionens text är därför lämligen oprecis, och man kan tydligt följa en viss balansgång i det här avseendet.

Under dessa är av planerande har. som utskottet påpekat, rått och råder en osäkerhet i mänga hiinseenden ute i kommunerna. Man har intagit en avvaktande hållning till olika planförslag och objekt, vilket har lett till en uppfattning bland allmänheten att man nu generellt är restriktiv. Det är viktigt att detta övergångsskede förkortas, sä att kommunala översiktliga planbedömningar kan undanröja ovisshet om anspråkens precisering. Utskottet fortsätter sedan på s. 6 i sill betänkande:

"Detta är delvis en resursfråga, delvis en fråga otn atl tid också måste tas fören nödvändig förankring av planinlentionerna. Det är emellertid också en fråga om synsättet i de statliga övervägandena - en önskan om alltför noggranna överväganden kan leda till alt det avsedda översiktliga syftet skyms av detaljfrågor och frågor som hell bör läggas pä kommunala lämplighetsavgöranden."

Den sista meningen i utskottets skrivning i denna del vill jag särskilt understryka.

Några viktiga klarlägganden har dock gjorts i ulskottsbetänkandel. vilket
'76 har gjort att utskottet är enigt om skrivningen i de större huvudavsnitten.

Kvar står dock det faktum att man förmodligen nu nätt den punkt där det ' **"
börjar bli besvärligt med ytterligare central planering på detta område. Tisdagen den

Avsnittet om fritidsboende kommer atl behandlas av Knut Billing i ett H december 1979

senare inlägg, och jag vill bara göra elt par korta kommentarer. Ofta talas om -

risker för konfiikt mellan del s. k, rörliga friluftslivet och fritidsboendet. Den fysiska riks-Delta är mänga gånger en helt felaktig syn. Friiidsboendei i ell område kan planeringen mänga gånger vara en förutsätlning för ett rörligt friluftsliv, t. ex. att området blir tillgängligt genom tillkomsten av nya vägar osv. Mycket av det rörliga friluftslivet kommer dessutom från fritidsboendet. Del är därför olyckligt om man med denna motivering försöker skapa motsättningar mellan olika grupper av fritidsmänniskor.

I propositionen finns ett resonemang om enskild och övrig fritidsbebyggelse. Det är vikligt atl påpeka att utskottet här har funnit anledning att förtydliga propositionens skrivsätt. Föreskrifter om ägarförhållanden skall naturligtvis inte finnas i de fysiska rikllinjerna.

När det sedan gäller frågorna om utnyttjandet av vattenkraften vet jag atl Margareta Gärd kommer atl närmare kommentera dem. men jag vill peka pä att reservation 1 från de moderata ledamöterna i civilutskottet är av principiell art. Vi har inte nu sakprövat de olika objekt som där är aktuella. Prövningen kommer att göras av vattendomstolen eller regeringen enligt det av riksdagen är 1977 fattade beslutet. Det var f. ö., såvitt jag kunnal förstå, nära att det också blev den inställning som utskottet intog i just den här frågan.

Avslutningsvis vill jag dock säga några ord beträffande Västerdalälven. Om man gär in i en sakprövning av Västerdalälven är del ganska nalurligl att man då särskilt tittar pä forsarna i Djura och Björbo, som är klassade som forsar med elt högt bevarandevärde. Om man skall undanta nägot från slutgiltig prövning, bör alltså dessa forsar prövas i första hand. Här har man stannat för all undanta hela äb'sträckan -ett ställningstagande som verkligen kan diskuteras.

Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till civilutskottels hemställan med undantag av mom. 6 där jag yrkar bifall till reservation 1.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! När det gäller fritidsbebyggelse kan jag hälla med Rolf Dahlberg om att det i stort sell råder enighet om de framlida rikllinjerna. En rad molioner med varierande krav och innehåll har avstyrkts. Vi skall ju fortsälta med det här arbetet, och vi fär se när vi börjar närma oss pudelns kärna.

1 fråga om Västerdalälven och reservation nr 1 är det precis som Rolf Dahlberg sade - att han och några andra i det längsta trodde atl man skulle fä majoritet för alt inte undanta denna älv. Nu blev det ju inte sä. Moderaterna

12 Riksdagens protokoll 1979/80:48-49

\11

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

var isolerade i den här frågan. Vi finner all en stark opinion vid Västerdalälven - inkl. de lokala moderaterna - pä många orter har sagl nej lill utbyggnad. Då tycker jag att det är anmärkningsvärt, med tanke på den diskussion vi tidigare hade, alt man säger att nu skall älven byggas ut.

Vi har som sagl funnit alt Väslerdalälven inte skall byggas ut. och det är med tillfredsställelse vi konstaterar atl del finns en betryggande majoritet för ett bevarande av alla fem forsarna.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Fru talman! När del gäller vattenkraft harvi onekligen fätlen ny situation i höst i och med alt riksdagen fattade sitt beslut om Sölvbacka häromveckan.

Det har väckts enskilda motioner med det naturligtvis i och för sig lovvärda syftet att försöka rädda Västerdalälven från utbyggnad. Men vi har i det här sammanhanget, Magnus Persson, aldrig gjort någon avvägning, som man bör göra när man skall la ställning lill dessa frågor. Vi har hela tiden bara haft tillgång till motionerna, som är byggda pä bevarandeintressena. Man har aldrig vägt frägorna. som man normalt gör när det gäller vattenkraftsutbygg-nad. mot energiproduktionens intressen. Det är det principiella felet som vi lycker atl man gör när man så att säga rycker ut detta ärende och särbehandlar det på det här sättet. Som jag tidigare sagl har vi av den anledningen inte frän vår sida sakprövat varje bit av del här ärendet. Vi har sagt att man borde ha väntat med behandlingen av dessa frågor till elt senare fillfälle.

MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! Socialdemokraternas principiella uppfattning redovisade vi redan 1977. Vi anser alt man bör gå varsamt fram med dessa mindre vattendrag - av mänga skäl. som jag lidigare här har anfört.

Rimligen bör det vara bättre att göra ett fåtal ingrepp i större vattendrag. Dels får man pä så sätt ut mer energi, dels får man inte alltför mänga lokala opinioner. Det är, fru lalman, vår principiella uppfattning, och den har vi alltså fastställt redan 1977. Jag råder Rolf Dahlberg att verka för atl också moderaterna skall hävda en klar principiell uppfattning i dessa frågor.

178

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Fru talman! Vi haren mycket klar principiell uppfattning i de här frägorna, vilken vi har redovisat.

Däremot är det väl tveksamt om socialdemokraterna är att lita på när det gäller principen. Ni har ju varit med om att besluta bevara de fyra stora orörda Norrlandsälvarna, men vad är det ni håller pä med nu? Ni säger: Vi tar och säljer Kalixälven, sä slipper vi bygga i Sölvbacka, vid Kymmen osv. Ni hoppar alltså av er lidigare princip och tänker ge er pä en helt orörd älv - som ni tidigare har varit med och beslulat att den skulle bevaras.

Jag undrar om de som arbetar för bevarandeinlressena kan lita pä socialdemokraterna - för lilet längre fram i tiden blir det naturiiglvis den

nästa av de tre älvar som sedan är kvar som ni då plockar bort. Eller hur, '"

Magnus Persson? Erkänn det! Erkännocksäait det dåinle blir så roligt att ha Tisdagen den

att göra med dem som ni nu kanske tycker det är glädjande atl ha lill hjälp i H december 1979

debatten. De människorna kommer naturligtvis atl dyka upp även när ni------------ --

skall till atl bygga ut Kalixälven. Kom ihåg det! Oen fysiska riks-

Förste vice talmannen anmälde alt Magnus Persson anhållit alt til protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

planeringen

KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! När riksdagen nu skall ta ställning till folkpartiregeringens proposition med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen känns det angelägel att först uttrycka tillfredsställelse över atl civilutskottet har kunnat uppnå enighet i de flesta detaljfrågorna och i stort sett tillstyrker folkpartipropositionen. Jag tänker då främst pä riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark och rikllinjerna för den framtida fritidsbebyggelsen.

Med anledning av vissa bestämda uttalanden av moderaternas partiledare i valrörelsen är det särskilt glädjande alt notera att samma partis ledamöter i civilutskottet har läst på bättre än vad Gösta Bohman hade gjorl när de nu ansluter sig till de riktlinjer som förordas i propositionen. Jag erinrar mig att Gösta Bohman, som delade ut mycket valfläsk, påstod: Birgit Friggebo idiolsloppar nya fritidshus. Birgit Friggebo replikerade atl Gösta Bohman inte kan läsa innantill. Om han nu hade läst själv. Det är bra att hans partivänner i civilulskottet kan läsa bättre och att de har upptäckt all det inte handlar om ett fullständigt idiotstopp utan om en hushållning med de markområden som alla vill ha tillträde till.

Fru talman! Med hänsyn till den långa raden av talare här skall jag inte kommentera utskottsbetänkandet mer än på ett par detaljpunkter.

Den första är frågan om Hogdalsnäset. där Bertil Dahlén och jag har reserverat oss till förmän för folkpartiregeringens bedömningar men där utskottsmajoriteten uttalat att ett dockläge vid Hogdalsnäset kan anses förenligt med rikllinjerna i den fysiska riksplaneringen.

Hogdalsnäset ingår som bekant i norra Bohusläns kustområde, där vi har en s. k. obruten kust. Det är ett område som har stor betydelse för rekrealionslivet och naturvärden. Dessutom är områdel av särskilt värde med hänsyn till djupet i havet. Just på grund av havsdjupet har man tvingats godkänna atl områdel får användas för viss industriell verksamhet, nämligen tillverkning av oljeutvinningsplattformar. Men det är en tillverkning som innebär att återställningsåtgärder kan vidlas när tillverkningen upphör.

Folkpartiregeringen ansåg därför att elt dockläge i Kälvik-Lunneviken inte stämde överens med gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Folkpartiregeringen ville behälla detta område sä orört som möjligt. Jag beklagar att civilutskottets majoriiei inte är lika intresserad av atl bevara området, utan nu är beredd alt godkänna atl det får användas även för ett dockläge. Därmed följer automatiskt att delar av områdena kommer att fä

179

Nr 49 upplåtas till verksamhet som har anknytning till en eventuell framtida docka.

Tisdagen den Ett sådant beslul innebär att man tar i anspråk 300 ha mark på den obrutna

11 december 1979 kusten. Det är mer än 300 fotbollsplaner som går ät för den industriella

_____________ verksamhei som man vill förlägga till norra Bohuslän. Det är beklagligt all

Den fysiska riksplaneringen

utskottsmajorileten har intagit den ståndpunkten. Det är, fru talman, kanske särskilt förvånansvärt med lanke pä den socialdemokratiska reservationen i fråga om Vallhamn litet längre söderut i Bohuslän. Här riktar man anmärkningar mot folkpartiregeringen för en planändring, som medgav en viss, liten utvidgning av den hamn som redan finns där. Den utvidgningen är i jämförelse med vad socialdemokraterna nu vill tillåta pä Hogdalsnäset sannerligen synnerligen liten. Det handlade i Vallhamn om 5 ha, och det var fråga om att möjliggöra en rationell godshantering i en verksamhet som redan pågår. De här tvä ståndpunkterna gär inte ihop. När del gäller Vallhamn ifrågasätter man folkpartiets vilja att stödja naturvården, men när del gäller Hogdalsnäset har man själv inget intresse av att skydda den obrutna kusten. 300 ha släpper man fritt, medan man samtidigt grälar om 5 ha. Sådant, fru talman, kallar jag för dubbelmoral.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter utom vad beträffar punkten 10, där jag yrkar bifall till reservationen av Bertil Dahlén och mig själv.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Fru lalman! Karin Ahriand säger att Gösta Bohman i valrörelsen sade att Birgit Friggebos proposition betydde ett idiotstopp för fritidsbostäder. Det vet jag inte om han sade, men jag vet att han sade ungefär sä här: 1 vårt land har vi så mycket mark att alla som vill skaffa sig elt fritidshus bör kunna få den mark som behövs för att uppföra det fritidshuset.

Efter hand som människor fär bättre ekonomiska möjligheter att skaffa sig ell fritidshus anser vi moderater atl det är ett mycket bra sätt att placera pengar - i ett fritidshus kan familjen vila upp sig och stressa av.

Sedan skall vi också komma ihåg, Karin Ahriand. att vi i utskoltsarbetet -låt vara med ett visst motstånd från Karin Ahriand - fått med en del förtydliganden när del gäller friiidsboendei, någol som Knut Billing senare kommer atl beröra. Genom dessa förtydliganden är del nu ganska klart atl del i fortsättningen inte skall bli mer restriktivt, något som många trodde att propositionen syftade lill. Om del var propositionen som var luddigt skriven eller om folk hade svårl att falla vad man skriver i kanslihuset kan jag inte bedöma. Men faktum är att mänga uppfattade det på del viset. Det är bra alt detta blir klarlagt, och det var därför bra att Karin Ahriand gjorde det här lilla påhoppet pä oss moderater. Som Karin Ahriand själv noterat står den uppfattning som vi moderater för fram säkerligen i överensstämmelse med många människors önskningar, inte minst när del gäller friiidsboendei.

180

KARIN AHRLAND (fp) replik:

Fru talman! Jag vill absolut inte beskylla Gösta Bohman för att tillhöra dem som har svårl för alt fatta. Vad jag sade var alt han uppenbarligen har

svårt föratt läsa innantill eller atl han inte gjort det-det senare är kanske mer ''' "

troligt. Jag har faktiskt i min hand ett pressmeddelande från moderaterna. Tisdagen den

vilket publicerats under valrörelsen och i vilket det stär jusl vad jag citerade. J] december 1979

Det står också: "Totalstopp för att bygga enskilda fritidshus i slora delar av-------- --

landet." Del har informationsavdelningen i Gösta Bohmans parti påstått. Den fysiska riks-
Alla vet att detta ideligen framfördes i valrörelsen. planeringen

Det är riktigt atl jag i utskottet stred en-'ot alt vi skulle skriva så förskräckligt mycket. Den här allmänna promemorian, som vi lagit in vissa delar av, tyckte jag t. ex. att vi inte behövde ta med. eftersom jag visste att den redan tidigare hade gått ut tillsammans med regeringsbeslutet.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Fru talman! Men det är många. Karin Ahriand. som när propositionen presenterades i våras fick den uppfattningen att den gav uttryck för en oerhört restriktiv inställning till vad som i propositionen felaktigt betecknades som enskild fritidsbebyggelse. Man fick den uppfattningen att det var enskilt ägda fritidshus som därvid åsyftades. Annan form av ägande skulle däremot kunna tillåtas.

Den typen av underligheter i propositionen gjorde att man ganska allmänt hade den uppfattningen att propositionen var mycket restriktiv. Nu har utskottet i sina skrivningar gjort tillrättalägganden, som visserligen går emol Karin Ahrlands uppfattning, men jag vill ändå säga: Tack och lov för det! Nu kan folk i alla fall känna sig någorlunda trygga för alt det inte skall bli nägot idiotstopp, även om det naturiiglvis. om vi skall vara ärliga, mäste erkännas alt det finns områden av ivpen Öland, där vi fortfarande måste vara mycket restriktiva. Del kan finnas särskilda anledningar till del. Men jag lycker alt vi nu i stort har kunnat lugna dem som är oroliga på denna punkt, och de är mänga. Dessa människor skall vi inte rycka pä axlarna åt, Karin Ahriand.

KARIN AHRLAND (fp) replik:

Fru lalman! Självfallet uppfattar många det som oroande när en propaganda frän den motsatta sidan ständigt försöker trumma i dem att del är fräga om elt idiotstopp. Det är mycket bra att vi här kan enas om att sä inte är förhällandet och att folk skall fä bygga fritidshus i vårt land. Men det hade varit bättre öm moderaterna inte hade försökt skrämma upp alla människor på det säu som man gjorde i valrörelsen.

Det är ocksä myckel bra alt även Rolf Dahlberg håller med om alt det är nödviindigt alt vi skall vara restriktiva i vissa delar av landet. Det handlar inte om idiotslopp men om en stor restriktivitei med hänsyn till uti vi måste skvdda vara kuster.

TORE CLAESON (vpk):

Fru talman! Motiven för en fysisk riksplanering är fortfarande mycket starka, och del finns därför skäl all fortsäua arbetet med denna. Vpk har här en annan mening än vad moderaterna, nu senast genom Rolf Dahlberg, har

13 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

181

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

182

gett uttryck för. Det är betydelsefullt och viktigt att man fortsätter arbetet, och det finns inget som säger att man nu skulle kunna avsluta det hela utan att det i sä fall skulle få menliga verkningar.

1 mänga delar av landet gör skilda intressen anspråk pä att fä använda samma naturtillgångar. Ofta är dessa naturtillgångar ocksä känsliga för miljöpåverkan. Våra vattendrag är en sådan tillgång, för vilken del med hänsyn till riksintresset är motiverat att dra upp särskilda riktlinjer i samband med arbetet för hushållning med mark och vallen.

Den proposition som riksdagen i dag har alt ta ställning till på detta område innehåller väsentliga inslag av betydelse för den fortlöpande fysiska riksplaneringen.

Jag skall i detta sammanhang fortsättningsvis uppehålla mig bara vid frågan om vattenkraftsutbyggnaden och dä närmast utbyggnaden av Väslerdalälven.

Vi har under senare är kunnat märka ett ökat motstånd mot fortsalt valtenkraftsutbyggnad i landet. Denna opinion hänger säkerligen samman med en ökad medvetenhet om behovet av att hushälla med naturresurserna. Man kan heller inte bortse ifrån att den valtenkraftsutbyggnaden speciellt i landets norra delar har varil ganska omfattande under de senasle decennierna. Många människor känner oro för att de resterande fiskevattnen eller strövområdena skall spolieras av forlsalla slörre uibyggnader av kraftstationer eller av sjöregleringar. En fortsatt och kanske total exploatering av vattenkraften i Norrland och i norra Svealand kan bara fä en relativt marginell sysselsällningseffekl under några är i var och en av de kommuner som berörs. Utbyggnad av vattenkraften löser inte sysselsättningskrisen. Arbete mäste i stället skapas genom statliga och kommunala insatser i syfte att bygga upp ett samhälleligt, differentierat näringsliv.

Från vpk:s sida har vi tidigare anfört, och jag vill upprepa det. att vi anser att 66 TWh f. n. är den övre gränsen för en acceptabel vattenkraftsutbyggnad. Möjligen kan man i framliden med ytterligare ombyggnad av äldre anläggningar och förbättringar i olika avseenden åstadkomma något mer, men väsentligt är atl de fyra orörda huvudälvarna hälls fria frän exploatering. Man måste alllsä enligt vår uppfattning iaktta sträng restriktivitei vid bedömningen av ytterligare vatlenkraflsutbyggnad i våra älvar. Det råder redan nu en knapphet pä orörda älvsträckor. Riksdagen bör därför klart uttala alt vissa objekt bör undantas från utbyggnad genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen.

Den proposition som vi nu behandlar ger anledning till många vikliga erinringar, bl. a. vad gäller riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen för våra vattendrag. En av de älvsträckor som det finns mycket starka skäl att undanta frän ytterligare kraflverksutbyggnad är Väslerdaliilven. Vi har frän vpk i olika sammanhang föreslagit det.

I anslutning lill propositionen 1977/78:57 föreslogs atl projekten Kvarn-holsforsen. Fänforsen och Djurforsen i Västerdalälven skulle undantas frän utbyggnad.

Nedre Västerdalälvens rekreationsvärde är mvcket högt. Ingen älvsträcka

i landet av den kvaliteten är mera lättillgänglig, oavsett om man färdas med Nr 49

bil eller med kollektiva medel. Fiskeförutsättningarna är enligt all expertis Tisdaeen den

mycket goda. Älvsiräckningens betydelse är inte begränsad lokalt eller 11 december 1979

regionalt till Falun eller Borlängeomrädet utan är av ett nationellt värde _____

genoin sin närhet till stora befolkningskoncentrationer i Mälardalen och r)g„ fvsiska riks-Sydsverige. En förlust av älvsträckan måste ur friluftslivssynpunkt betecknas planerinsen som myckel allvarlig.

Ännu allvarligare är kanske atl man med kraftverksutbyggnader enligt olika planer som föreligger kan åstadkomma allvarliga och oreparerbara skador för Västerdalarnas främsta jordbruksbygd. Detta har också framgått av bl. a. den Sehlstedska utredningen. Dessa utbyggnadsprojekt bedöms därför bl. a. av lokalbefolkningen som helt samvetslösa.

Vidare berörs starka kulturminnesvårdsintressen liksom naturvärdsvärden av mycket betydande omfattning. Det finns alllsä bevarandeintressen som medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd ur nationell synvinkel.

De berörda kommunernas och den större delen av befolkningens inställning till en utbyggnad av Västerdalälven är i dag starkt negativ, vilket på olika sätt dokumenterats. Slutsatsen vid en sammanvägning av de omständigheter jag har nämnt och andra blir att det föreligger så starka skäl mot en utbyggnad att älvsträckan bör bevaras.

Utskottet harockså uttalat att enligt utskottets mening är skyddsintressena för den akluella älvslräckan så tungt vägande att allmänna planeringssynpunkter motiverar dess undantagande. Jag har med tillfredsställelse konstaterat att vpk-motionen - liksom s-motionen och centermotionen - har tillstyrkts av utskottet. Jag yrkar givetvis bifall lill utskottets hemställan i den del som gäller vpk-motionen nr 39.

Rolf Dahlberg sade angående Väslerdalälven alt man eventuellt skulle kunna tänka sig andra utbyggnadsobjekt, att del var angelägel att bevara forsarna men inte hela den akluella älvsträckan. Det är en bedömning som enligt min uppfattning är felaktig. Oavsett vilka uibyggnader som kan bli aktuella då det gäller den sträcka vi nu diskuterar kommer de att påverka älvsträckan i dess helhet. Inte minst därför är det angeläget atl man nu beslutar i enlighet med utskottets förslag.

KJELL MATTSSON (c):

Fru talman! När man ser det slora antal inlägg som kommeratt göras i den här debatten innan vi gär till votering skulle man tro att utskottets betänkande innebar alt de olika partierna var djupt oense. Titlar man i betänkandet finner man alt det finns fyra reservationer, reservationer som behandlar i och för sig viktiga men mycket små bilar av vad som totalt sell är den fysiska riksplaneringen.

Del. som jag ser. mest intressanta med civilutskottels betänkande om den
fysiska riksplaneringen är att det i väsentliga och grundläggande delar har
antagils av ett enhälligt utskott. Här är del ju i länga stycken fräga om beslut
som skall verka i ett ganska långt tidsperspektiv - på klart längre sikt än 183

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

184

valperioden. Därförärdet särskilt vikligt attvi kan lägga fast utgångspunkter och riktlinjer, sä att vi inte låser fast oss vid motsättningar - motsättningar som dä mäste komma fram vid varje tillämpning av principerna.

Sedan är det väl också så att vi naturligtvis inte skall inbilla oss att vi löst alla motsättningar genom atl bli sams om de allmänna formuleringarna. Planeringen och planläggningen innebär i sig atl motstående intressen bryts mot varandra, och så kommer det alllid alt vara. Det som nu är vikligt är atl vi fält gemensamma utgångspunkter för hur intressena i den fysiska riksplaneringen bör hävdas i den kommunala, översiktliga planeringen. Utifrån den har vi dä också klarare utgångspunkter för kommunernas egen hantering av detaljplaner m. m.

Det är ocksä viktigt att utskottet betonar att del är bedömningar i översiktlig skala man riktar in sig på. Vi skall alltså inte döma den fysiska riksplaneringen efter dess effekter i det första skedet - ett skede som skulle leda till just översiktliga bedömningar. Underdel skedet ärdet naturligt alt vi fär vissa konflikter, när man i planeringen och i enskilda ärenden försöker undvika atl binda sig sä att översiktsbedömningarna inte kan göras.

Det jag sagt är också elt uttryck för vad vi i civilutskoltel sedan länge försökt lägga lill grund för debatten. Vi måste skilja ut den naturliga motsättning som kan komma upp när samhället vill begränsa en markägares rättigheter att utnyttja sin mark. Den motsättningen har i sig inte med den fysiska riksplaneringen att göra - den är innebörden i byggnadslagstiftningen som sådan. Lagstiftningen innebär ju just atl samhället tar över en del av ägarbefogenheterna och därmed t. ex. kan hindra en viss markanvändning. När det ä andra sidan gäller den fysiska riksplaneringen är det i stället fräga om en avsikt frän statens sida att söka påverka den kommunala planeringen genom atl i den föra in intressen som är förankrade i bedömningen i ett vidare perspektiv än när man ser till endast de specifikt kommunala intressena. Vi rör oss alllsä hela tiden inom de befogenheter som samhället har redan förut i lagstiftningen. Det här- i och försig självklara- förhällandet tycks dock inte alltid stå klart i debatten. Jag tänker då närmast pä de moderata molioner i allmänna principfrågor som utskottet enhälligt avstyrkt. Milt intryck är att dessa motioner lill stor del egentligen är inlägg i en allmän debatt om samhällets allmänna planeringsbefogenheter enligt planlagstiftningen och sålunda inte hör lill den fysiska riksplaneringen som sådan.

När det sedan gäller de konkreta riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark är det glädjande att vi har kunnat komma överens även där. Beredningen i utskottet har helt enkell lett till att vi börjat tala samma språk och mena samma saker med orden. Här skulle vi eljest ha kunnal grundlägga en stående motsättning utifrån endasi olika läsarter, fast vi i sakfrågan hade en enhetlig uppfattning.

På samma sätt har vi kunnat bli eniga om den nödvändiga preciseringen av riktlinjerna för behandlingen av fritidsbebyggelsen. De lidigare riktlinjerna yar ju allmänt restriktiva - av naturliga skäl i utgångsläget. När sedan de översiktliga bedömningarna görs i kommunerna och övriga riksintressen ocksä preciseras har vi fält möjligheter att göra de nyanseringar och

preciseringar som förslaget innebär. Att vi sedan fortfarande kanske har behov av ytterligare preciseringar är en sak. För min del tror jag atl de kommunala planeringsinsatserna nu i alla fall har lett till alt grunden lagts för en planering som också kan sikta in sig på genomförandet. Fritidsboendeutredningen kommer här att tillföra ett ytterligare material som ocksä kommer att påverka de här bedömningarna.

I de här allmänna sammanhangen vill jag också ta upp frägorna om tälorlsplaneringen. Dessa frågor är väl mest aktuella när det gäller jordbruksmarken. Vi kan inte blunda för atl det i vissa områden i landet krävs ett regionalt synsätt som bakgrund för bedömningar av omrädesplaner m. m. som avgränsar den skyddsvärda jordbruksmarken. Men vi kan inte heller blunda för alt del även med de snart godkända riktlinjerna för jordbruksmarken återstår oklarheter i systemet för den fysiska riksplaneringen. En sådan är alt riktlinjerna i sig är formulerade utifrån en allmän jordbrukspolitisk synvinkel men i den kommimala fysiska planeringen ställs pä sin spets, kanske närmast i en förenklad omrädesplan för en viss tätort. Anknytningen till samhällsbyggnadsstrukturen ligger inte direkt i riktlinjernas formuleringar - de ligger i uttalanden frän regeringens sida som formellt innebär önskemål om en viss kommunal planeringsteknik. Jag tror alt det i praktisk hantering är viktigt att vi skiljer på detta, så alt vi i konkreta diskussioner kan tala om samma sak. 1 praktiken är det sedan svårare än sä. Där förs in synpunkier t. ex. från den i sig statliga regionalpolitiska planeringen, där man inte alllid har klart försig vad det i sak är fråga om. Del är en sak att jämföra med planeringstal och ortsplaner när det gäller att bedöma den fysiska planeringens allmänna realism. Del är en annan sak att utifrån markhushållningssynpunkter gä en motsatt väg och ställa krav pä t. ex. planeringstalen. Det är en tredje sak att frän statligt håll hävda atl den kommunala samhällsstrukturen skall se ut pä ett visst sätt med hänvisning till intressen som inte alls eller bara delvis finns utsagda i byggnadslagstiftningen. Det är bl. a. mot den bakgrunden som utskottet förordat överväganden och preciseringar av hur dessa intressen skall behandlas och beaktas i den kommunala fysiska planeringen. Utskottets förslag anger ingen riktlinje för detta arbete. Det är väl dock klart atl här finns del inbyggda motsättningar. För min egen del har jag en klar uppfattning, att det är de kommunala bedömningarna som skall vara avgörande. Men del blir ju inte bättre av alt vi går som kallen kring hel gröt och undviker att nämna motsättningarna. Det är därför viktigt, tycker jag, alt vi fär ett klarläggande av motsättningarna och en debatt i ett senare skede.

Fru talman! Jag skall också i korthet beröra reservationerna vid betänkandet.

I reservationen I görs frän moderat håll invändningar mol beslutet att ta undan även nedre Västerdalälven frän utbyggnad. Rent allmänt setl är det givetvis riktigt alt avvägningarna bör göras i samlade sammanhang och inte efter hand som frågorna kommer upp. Ä andra sidan är det ju här givet att en klar riksdagsmajoritei önskar bevara älvsträckan. Dä är det kanske bra atl riksdagen ger det beskedet så snart som möjligt och hindrar onödigt arbete.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

185

Nr 49 Närdet gäller reservationen nr 2 om Kymmens kraftverk villjag framhålla

Tisdaeen den '**' utskottet har fått en klar uppgift om att tillståndsfrågan inte skall

11 december 1979 behandlas av regeringen förrän i ett senare sammanhang. Därmed har

_____________ motionärernas krav i sak blivit tillgodosedda - de begär ju bara ett

Den fysiska riks- anstånd.

planerinsen socialdemokratiska reservanterna gär emellertid formellt längre

genom att yrka på undanlagande. Den något förläckta hänvisningen till "slörre sammanhang" får väl uppfattas som atl man vill ha Kalixälven i utbyte. Problem med sä stora sammanhang bör man inte lösa genom en votering om Kymmens kraftverk - även om det var vitt omskrivet enligt Magnus Perssons inlägg - utan då krävs en grundligare genomgång av fakta.

Reservationen nr 3 från folkpartisterna gär i sak ut på atl riksdagen inte skall godta en planering pä Hogdalsnäset. som kan inrymma också ett dockläge, och alt man därför inte heller skall godta det av kommunen föreslagna reservområdet vid Europavägen. Reservationen innehåller ju i sak inga direkta argument mot utskottets bedömning. Jag fattar det t. v. så att man i folkpartiet känner olust inför att gå ifrån ett länsbeslut, som har skrivits under av ett folkparlistiskl statsråd.

Civilutskottet står fast vid den ståndpunkt som det tidigare intagit i denna fråga och som har vunnit riksdagens anslutning - den gången enhälligt. Vi upprepar detta ställningstagande. Regeringen har gått in och gjort en variant, som strider mot elt tidigare riksdagsultalande. Det sägs att 300 ha skall tas i anspråk för ett dockläge. Det är en ganska kraftig överdrift. Att det är ett stort område beror pä terrängförhållandena. Karin Ahriand och andra är välkomna till Strömstad för att se hur mänga hektar som har ätgått för elt dockläge. Det är bara ett fåtal hektar. Det finns slora möjligheler alt återställa området så att man inte har en aning om alt ett dockläge har funnits där lidigare. Inför de uppgifter som Karin Ahriand lämnade såsom motiv för folkpartiels ställningslagande finns det all anledning att man ändrar inställning innan man gär till omröstning.

Slutligen harvi reservationen nr 4 om Vallhamn. Jag kan inte förslå vad de socialdemokratiska reservanterna egentligen vill. Elt beslut är fattat av regeringen. Reservanterna kan inte kräva att del upphävs och gör det inte heller. Kvar står då bara att man har gjort en markering av en ståndpunkt att man tycker illa om beslulet. Egentligen vore det riktigast att ge detta till känna i form av ett särskilt yttrande, eftersom vi då inte hade behövt votera om denna synpunkt från socialdemokraterna.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill civilutskottets hemställan i alla delar.

186

MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru lalman! Jag vill ta upp tvä saker. Vi är helt överens med Kjell Mattsson när det gäller de gemensamma synpunkterna i den översiktliga planeringen. Det är bara atl konstatera - precis som Karin Ahriand tidigare sade till Rolf Dahlberg - att där har Gösta Bohmans motioner inte vunnit gehör bland regeringsbröderna och regeringssystrarna. Det hedrar samtliga borgerliga

ledamöter i utskottet alt man har avstyrkt motionerna beträffande fritidsbe-

byggeisen. Tisdagen den

Jag vill kommentera vad Kjell Mallsson sade om reservationerna. Närdet 11 december 1979

gäller Kymmen är Kjell Mattsson medveten om atl riksdagen har fattal ett---------- --

beslut om att vi skall bygga ul 65 TWh. Vi står kvar vid detta. Centern och Den fysiska riks-vpk ville bygga ut 66 TWh. Vi anser alt det finns bara två vägar. Den ena är planeringen att man bygger ut större vattendrag pä ett par ställen och fär slörre energimängder, och den andra är att man gör smärre utbyggnader i Västerdalälven, Kymmen etc. Där är vår ståndpunkt sakligt riktig. Vi står fast vid 1977 års beslut.

Departementschefen skriver på s. 84 i propositionen att hamnutbyggnaden skall samordnas med övrig samhällsplanering, och vi anser att realbehandlingen av frågan om en eventuell hamnutbyggnad i Vallhamn bör ske i riksdagen i samband med ett förslag frän trafikutskoltet och alt man bör avvakta till dess en samordning har skett.

Därför tycker vi all det är fel att regeringen pä grund av pålryckningar frän privatkapilalistiska intressen i slutomgången ger klartecken för en utbyggnad. Det är vår sakliga ståndpunkt, och den harvi velat redovisa i reservation nr 4. Tyvärr har regeringen redan fattat beslutet. Vi anser atl den nuvarande regeringen så långt det är möjligt bör lindra verkningarna av den tidigare regeringens beslut.

KARIN AHRLAND (fp) replik:

Fru talman! Kjell Maltsson säger alt vi inte har redovisat några direkta argument mot Högdal. Jag vill bara erinra om att vi har hänvisat till propositionen, och den är välmotiverad.

Där stär det också om tidigare beslut i riksdagen, och då handlar det om oljeutvinningsplattformar, vilket är någonting helt annat än docklägen. Plattformar kan man flytta bort när verksamheten har upphört, men del är annal med en docka som är inbyggd i landskapet. Del är klart alt man kan återställa naturen även efter den. men det tar mycket längre tid och det är mycket besvärligare.

Det har ocksä varit en diskussion om de 300 hektaren. Ja, jag har mätt pä kartan och räknat och funnit att det blir 300 ha. Om siffran blir överdriven pä grund av kartan kan jag inte svara på, men jag tror inte del, även om jag vel alt del är en gammal sanning att när kartan och terrängen inte stämmer skall man lila på terrängen.

Men det handlar inte bara om själva dockläget. Det handlar ocksä om verksamhet som har anknytning till dockläget. Det kanske inte blir av att bygga ul på 300 ha, men kvar står att det finns möjlighet alt göra del, och del är detta vi vill stoppa.

KJELL MATTSSON (c) replik:

Fru lalman! Magnus Persson och jag har skilda uppfattningar om hur utbyggnaden av vattenkraften skall gä till här i landet. Socialdemokraterna vill ta någon av de slörre älvarna som en riksdagsniajoritet har sagt inte skall byggas ut.

187

Nr 49 När det gäller övriga vattendrag lycker jag att det är viktigt alt hälla fast vid

Tisdagen den '" principiella uppläggningen alt vattendomstolen fär pröva de olika

11 december 1979 intressena eller - om det är ett viktigare ärende där motsättningarna kan vara

_____________ större - att regeringen har möjlighet att göra en lillållighetsprövning. Då får

Den fysiska riks- ''"'> intressenter tillfälle att framföra sina synpunkter.
planeringen ■''•B tmr att det vore fel alt tillämpa det förfarandet att riksdagen skulle ta

ställning till det ena lilla vattenfallet efter del andra. Jag hade ingen aning om att det fiinns nägot som hette Kymmen förrän det hade väckts motioner om utbyggnaden där.

Lät mig sedan säga beträffande Vallhamn all man måsle ha klart för sig atl del rör sig om tvä projekt pä den platsen. Man får inte blanda ihop dem. för då hamnar man i den typ av reservationer som man har avgivit här.

Det finns ett stort, mera visionärt projekt med kolhamn och slålhamn. järnvägsförbindelse via tunnel under fjorden. Della har de myndigheier i Bohuslän som hillills behandlat ärendet ställt sig helt avvisande till.

Det regeringen har givit tillåtelse till aren liten utvidgning inom den redan etablerade hamnverksamheien. Del borde inte väcka till liv sådana väldiga motsättningar att del voteras om saken här i kanimaren.

Karin Ahriand var inte med pä den studieresa som civilutskottet gjorde för att titta pä hur det gär till alt tillverka oljeplatlformar. Hon säger att dockläge är nägot helt annat. Nej, del förhäller sig sä alt man tillverkar bottendelen till en plaltforin i något som kallas elt dockläge. Det är inte en docka av det slag som brukar finnas vid ett varv, utan nian har vallat in ett område.

Om svensk industri skaffar sig order pä oljeplattformar, behövs både dockläget, som inte fär ha sä stort vattendjup, och en arbetsplats där vattendjupet är stort. Alltsammans måsle finnas pä ett och samma ställe, och det är därför det beslul mäste till som civilutskottets majoritet nu föreslår riksdagen atl fatta.

Jag vill understryka på nytt att civilutskottels förslag står i överensstämmelse med den ståndpunkt som riksdagen intog när frågan behandlades förra gången, vid 1975/76 års riksmöte.

188

MAGNUS PERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill bara till Kjell Mattsson säga att centerns ståndpunkter är och förblir oförenliga när det gäller dessa miljökonfiikter. Vi kommer inte frän att det allt oftare bildas opinion. Kjell Mattsson sade att han inte vissie vad Kymmen var. Jag vill inbjuda Kjell Mattsson till Värmland och Kymmen för alt se denna underbara trakt och förstå vad denna konfliktfråga gäller. Det finns bara två vägar att vandra - antingen atl bygga ut ett större vattendrag med ett fätal ingrepp eller ocksä att ta det ena projektet efter det andra. Väljer man den andra vägen, kommer man i konflikt med miljöintressena. Dessa intressen anser vi vara av sä stor vikt att vi bör ta hänsyn till dem. Allt fler kommeratt säga samma sak som Eivor Nilson sade i debatten om Sölvbackaströmmarna: Jag vill slå vakl om min hembygd. Därför lycker vi att del är bällre att följa den första vägen.

Kjell Mattsson betecknade förslaget till utbyggnad av Valihamn som

visionärt. Jag vet inte om detta stora projekt är visionärt eller ej, men det är ''* "

fräga om en utvidgning av nuvarande Vallhamn. Och del är del som vi vänder Tisdagen den

oss emot. Planverket och naturvårdsverket sade nej på grund av de konflikter \\ december 1979

som här har förevarit. Det är mol denna bakgrund som vi, fru lalman, har----------- --

utvecklat värt yrkande i reservation nr 4.

Den fysiska riksplaneringen

KARIN AHRLAND (fp) replik:

Fru talman! Nu verkar det som om Kjell Maltsson börjar tala om oljeutvinningsplattformar igen. men i fråga om dem råder det ju ingen oenighet mellan oss. Vad utskottet har talat om är ett dockläge och därtill anknuten verksamhet, vilket såvitt jag förstår kan bli ett nyll varv, och det kanske vi inte skall ha.

KJELL MATTSSON (c) replik:

Fru talman! Vi skall nog inte föra denna debatt. Jag tror att den blir litet ojämn, eftersom jag bor i detta område och har haft möjlighet att se hur detta arbete tillgår. Som jag beskrev i mitt föregående inlägg görs detta arbete på två helt olika arbetsplatser. Märkvärdigare är det alltså inte.

Jag behöver nog inte, Magnus Persson, åka till Kymmen för att se att det är vackert, för del är Värmland i allmänhet. Sveriges turistråd påstår ju att Sverige är fantastiskt. Vi har betalat åtskilliga miljoner för all tala om det för både oss själva och andra. Och jag tror alt man säkert kan uppleva fantastiska skönhetsvyer även vid Kalixälven. Därför menar jag all del är vettigt att vi, på vilken plats vi än bygger ut ett vattenfall, låter de intressen som finns prövas i ett sammanhang och vägas mot varandra för att se om den skada som uppstår är tillåtlig.

PER BERGMAN (s):

Fru talman! Först vill jag klart markera alt jag helt ställer mig bakom de synpunkter som Magnus Persson här har framfört och de yrkanden som han har ställt.

Jag delar dessutom den ståndpunkt som Kjell Mattsson framförde i det avsnitt av hans anförande som gällde Högdal. Ibland är det. som en del säger, bra att inte säga sä mycket, Det blir svårt i efterhand, när man kanske börjar undersöka hur det hela hänger ihop. Dä kanske man även pä så hög nivå som på departementsnivå inser att verkligheten kanske inte är sådan som den framställs skriftligt. Kjell Maltssons tillrättaläggande gör det pinsamt för departementels taleskvinna i denna debatt. Värt beslut förra gången var exakt detsamma som denna gång. De som tror någonting annal har missuppfattat det förra beslutet. När det gäller den praktiska verklighet som ligger bakom beslutet att bygga sädana här oljeplatlformar, som har föranlett denna debatt, delar jag helt det resonemang som Kjell Mattsson har fört.

Lät mig notera atl de moderata motionerna- inkl. partimotionen -om alt den fysiska riksplaneringen praktiskt taget skulle avskaffas avstyrkts av ett enhälligt utskoU.

Beträffande de mer specifika förslagen till formuleringar av riktlinjer, sä

14 Riksdagens protokoll 1979180:48-49

189

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

190

gäller för fritidsbebyggelse atl utskottet ocksä enhälligt kunnat tillstyrka propositionsförslaget. Jag tycker för min del att del är tacknämligt att moderaternas ensidiga markägarintressen inte slår igenom. Nu vet vi ju av tidigare erfarenhet atl ansvariga statsråds värderingar lätt slår igenom i regeringsbeslut i enskilda ärenden. Moderaterna i utskottet harockså försökt trycka på att det finns utrymme för avvägningar i det enskilda fallet. Jag vill redan i det här sammanhanget stryka under att detta självfallet inte fär uppfattas som någon allmän brasklapp och sedan användas som grund för atl gå ifrån riktlinjerna. Vi får väl hålla ett vakande öga pä de här besluten ocksä frän riksdagens sida, när ärendet byter departementschef.

Sedan skall jag göra några kommentarer lill utskottets betänkande dä det gäller hushållningen med jordbruksmark. Vi har i utskottet kunnat ena oss om att godta formuleringarna i propositionen som grundtext, Det innebär att riktlinjerna gäller all "brukningsvärd" jordbruksmark och atl den skall få användas för byggande bara när det inte går att fä en "tillfredsställande" lösning pä annan mark. När vi nu frän socialdemokraternas sida ansluter oss till det enhälliga betänkandet beror det pä att utskottei gjort en del ullalanden om tolkningen av de här begreppen.

I fräga om begreppet "brukningsvärd" konstaterar utskoltet att det fortfarande i den praktiska hanteringen finns gradskillnader också inom detta begrepp. Det kommer alllsä atl finnas områden där jordbruksintresset väger tungt, liksom det kommer all finnas fall då bevaringsintressel är mycket svagt. När vi vände oss mot de här formuleringarna värdet inte för all vi ville gä ifrån grundtanken i rikllinjerna. Men vi var kanske litet rädda för all det skulle uppslå en planeringsförlamning så fort det finns en - om än aldrig så dålig-jordbruksfastighet inom ett aktuellt område. Nu utgär vi från att det på den punkten i praktiken inte skall bli så slora skillnader jämfört med det äldre begreppet "högvärdig". Planverket och lanlbruksslyrelsen skall ju tolka det här ytterligare. Vi har gäll ut ifrån atl deras kommande anvisningar gör del möjligl att få fram avgöranden utan alltför stora undersökningar då det gäller den inte högvärdiga marken.

Närdet sedan gäller kravet pä utredning om att del inte går alt finna någon annan "tillfredsställande" lösning har utskottet ocksä tillfört ett nytt lolkningsunderlag. Utskottet gör klart att del inte räcker med alt peka pä en lösning som man tycker lill nöds kan duga för bebyggelsen. Utskottet säger att det för att hindra bebyggelse skall finnas ett annat "fullt godtagbart" alternativ. Detta är viktigt - inte minst för att slippa en eventuell kohandel med halvdäliga alternativ i potten.

Sammantaget har det alltså blivit riktlinjer som är klarare tolkade och som kan tillfredsställa, hoppas jag, ocksä de långsiktiga samhällsbyggnadsintressena pä ett bättre sätt.

Det är sedan en annan fråga hur man kan hävda de här kraven med stöd av 9 § byggnadsstadgan och dess formuleringar. Riktlinjerna i della fall har ju en myckel speciell konstruktion - de är i grundläggande delar inte endast konfliktlösningar utan de är ocksä krav på kommunala planeringsinsatser. Jag lycker för-min del atl det är viktigt att man skiljer pä det ena och del

andra. Vi fär hoppas atl planverkets kommande tolkningar ocksä gör detta.

Sedan är det ju sä att vi kommit in i en situation i fråga om tätortsplaneringar där man inom den fysiska planeringen har all i praktiken ta hänsyn lill en mängd faktiska förhållanden som formellt ligger inom andra planeringssektorer - regionalpolitik och trafikpolitik t. ex. Utskottet har begärt ett arbete som skall klargöra också de formella sammanhangen. Även om det sagts från regeringens sida under hand till utskottei atl man inte hinner fa in resultaten i den nya planlagstiftningen får vi väl hoppas atl vissa grundläggande saker ändå kan ge utslag i det kommande lagförslaget.

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

I detta anförande instämde Oskar Lindkvist, Per Olof Håkansson, Thure Jadestig, Birgitta Dahl, Erik Johansson och Magnus Persson (samtliga s).

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Fru talman! Per Bergman säger alt han gläder sig över att de moderata motionerna har blivit avstyrkta. Jaja, Per Bergman, men vi skall ocksä komma ihåg atl det är mänga andra motioner än moderata sädana som man behandlar i det här belänkandet, bl. a. en mycket tung socialdemokratisk motion som väckts av Per Olof Håkansson och hela den skånska socialdemokratiska riksdagsgruppen - om man så får kalla den.

Jag skall citera en bil ur den socialdemokratiska molionen för alt visa hur farligt det är att göra så svepande formuleringar som den Per Bergman nyss gjorde. Så här står det nämligen pä ett ställe om propositionen: "Genom propositionen 1978/79:213"-alltså den proposition vi nu talarom- "sätts pä pränt och kodifieras en ulveckling som riskerar att förvandla kommuninvånare och kommunala nämndsledamöter till regeringsstalister. Detta är en utveckling som icke kan accepteras." Det är alltså vad socialdemokrater skriver, och den motionen har ocksä Per Bergman varil med och spolat.

Del är på del viset, som jag tidigare sagt, atl vi tillsammans i utskoltet har tillrättalagt en mängd felaktiga uppfattningar som mänga fick när de läste propositionen. Därför kan vi inte springa omkring och vara glada och säga att det är skönt atl moderata motioner har avstyrkts. Det är skönt alt också socialdemokratiska motioner avstyrkts, Per Bergman.

PER BERGMAN (s) replik:

Fru talman! Skillnaden är att utskottei på den här punkten tagit ett initiativ. Jag hoppas verkligen atl Rolf Dahlberg inte smyger sig ifrån det faktum att vi varil eniga i utskottet när det gäller åkermarken och Skånemarken. Detta för alt vi skall kunna hantera frågorna när del gäller Skåne. Det är någol helt annat än att avstyrka moderaternas motion om markägarintressen. Vi har alltså skrivit oss samman på den här punkten, och det är det väsentliga.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Fru lalman! Det här citatet ur den socialdemokratiska motionen är ett

191

Nr 49 allmänt uttalande. Man är sä kritisk att jag tror atl del inte gär atl hitta något

Tisdaeen den motsvarande i någon moderat motion. Det mäste väl Per Bergman hälla med

11 december 1979 °"-

Den fysiska riksplaneringen

PER BERGMAN (s) replik:

Fru talman! Jag hade inte tänkt säga del jag nu kommer alt säga. Vi är ju eniga när det gäller frågan om åkermarken. Rolf Dahlberg. Men ett tidigare statsråds hantering av denna fräga föranledde den här skrivningen i motionen som inte bara jag har formulerat. Men den saken är glömd nu.

192

KNUT BILLING (m):

Fru talman! Som framgår av utskottets betänkande pä s. 11 skall den utformning av riktlinjerna för fritidshusbebyggelse som förordas i propositionen inte ses som elt uttryck för en mera restriktiv inställning lill tillkomsten av enskild fritidsbebyggelse. Mol bakgrund av Karin Ahrlands inlägg ärdet viktigt atl del här ullalandet verkligen betonas. En begränsning i tillkomsten av fler enskilt ägda fritidshus skulle strida mot medborgarnas klart uttalade efterfrågan.

Antalet fritidshus uppgår i dag till runt 650 000 av vilka de flesta är enskilt ägda. Det årliga tillskottet är dock mycket lägre i dag än pä l96()-talet. Detta beror dä inte på minskad efterfrågan utan på dålig planberedskap och pä svårigheter att fä byggnadslov utanför stadsplanelagda områden. Atl det är sä framgår inte minst av prisutvecklingen pä fritidshus.

Efterfrågan pä ett eget fritidshus är nämligen sä stor alt priserna har skjutit i höjden pä ett oroväckande sätt-oroväckande, därföratl en begränsning av tillgången pä fritidshus främst går ut över människor i vanliga inkomstlägen. En undersökning som gjordes 1973 bland personer som dä köpte fritidshus-tomter i utbyggnadsomräden inom pendlingsavslånd frän Stockholm visar att den genomsnittliga hushällsinkomslen låg pä ca 40 000 kr. Detta innebär att de som dä köpte fritidshuslomter hade en lägre genomsnittlig hushällsin-komst än normalhushållen hade i värt land. Sedan dess har priserna tredubblats. I dag är del därför främst andra, ekonomiskt bättre ställda hushåll som har råd att efterfråga fritidshus och fritidshustomter.

En undersökning, som genomfördes av Tekniska högskolan 1977. visar atl befintliga fritidshus i stor utslräckning innehas av personer med låga inkomster. Därav framgår atl del tidigare varit möjligt för människor i vanliga inkomstlägen att skaffa sig ett eget fritidshus. När nya eller befintliga fritidshus i dag säljs blir det i första hand till människor med goda inkomster och i goda ekonomiska förhållanden i övrigt. En begränsning av enskild fritidsbebyggelse skulle därför vara en i vid mening fördelningspolitisk felriktad och orättvis åtgärd.

Fru talman! Enligt moderat uppfattning är det synnerligen angelägel att medborgarnas efterfrågan på fritidsbostäder tillgodoses. 1 värt vidsträckla Och glest befolkade land räcker marken mycket väl till för att uppfylla detta krav. Knappast någonstans kan man finna någon trängsel ute i markerna. Trängseln hittar man vid badplatser, efter iordninggjorda stigar, spär. platser

med "konstgjord natur" och möjligen i vissa slora fritidsbyar. ' '*"

Den nuvarande fritidsbebyggelsen återfinns främst längs kuster och runt Tisdagen den vissa sjöar och med tyngpunkten runt Stockholm och pä västkusten. u december 1979

Exempelvis finns omkring 60 % av alla fritidshus inom 15 mil frän ------

Den fysiska riksplaneringen

Stockholm. Göteborg och Malmö, och närmare hälften ligger inom 1,5 km frän kust. Förutsättningarna fören väsentlig utökning av fritidsbebyggelsen pä västkusten och på sydkusten och i slora delar av Stockholms skärgärd är uppenbarligen starkt begränsade. Stora delar av inlandet - även i anslutning lill sjöar och vattendrag - utnyttjas däremot i ringa ulsträckning. Här borde all efterfrågan kunna tillgodoses.

Detta framgår även av bil. 2 i propositionen. 1 den där redovisade, av regeringen i september 1978 antagna, s. k. allmänna promemorian framgår att kommunernas redovisningar visar atl många områden i landet är lämpliga för utökad fritidsbebyggelse. Vi moderater inslämmer hell i della. Som exempel på områden som kan utnyttjas för fler fritidshus vill jag hänvisa till en undersökning frän Jönköpings län år 1974. Där anges, att om man för fritidsbebyggelse endast tar i anspråk en tjugondedel av länets strandområden, med en 200-500 m bred från bebyggelse fredad strandzon, skulle man inom 1-1.5 km från strand kunna inrymma 75 000 fritidsbosläder. I dag finns det mindre än 15 000 fritidshus i Jönköpings län.

Det hävdas ofta att fjällvärlden snabbt häller pä att bli överexploaterad. Verkligheten talar ett annat språk. I slutet av 1975 fanns det exempelvis 24 000 fritidshus i Jämtlands län. Av dessa hade ca 1 800 tillkommit i själva fjällvärlden mellan 1970 och 1975. Härjedalen, där trycket av många anses vara särskilt hårt. hade inte fler än 5 000 fritidshus, vilket kan jämföras med 3 500 i Östersunds kommun, ca 15 000 i Jönköpings län och ca 95 000 i Stockholms län.

Fru talman! Civilulskottet har pekat på en annan del i den allmänna promemorian. Där slår bl. a. följande:

"Fritidsbebyggelse i form av enstaka hus eller mindre husgrupper i anslutning till befintlig bebyggelse pä landsbygden är ofta en lämplig form för fritidsboende i slora delar av landet. Betydande möjligheter torde finnas att för sådan bebyggelse utnyttja improduktiva arealer. Lämpligt utförd kan sådan fritidsbebyggelse på ett värdefullt sätt berika och komplettera tidigare befintlig fast bebyggelse och därigenom bidra till kulturlandskapets bevarande. Olika upplåtelseformer för sådan bebyggelse bör kunna komma i fråga."

Jag vill helt instämma i detta uttalande. F. ö. överensstämmer det helt med av oss moderater under många är framförda synpunkier.

Fru talman! Det finns i vårt land ett stort intresse för nalur och fritidsboende. Behov av avkoppling och av att få komma närmare naturen är grundläggande motiv för dem som efterfrågar en egen fritidsbostad. Det råder, som framgår av utskottets betänkande, inget tvivel om att vi i mycket stora delar av värt land kan tillgodose dessa önskemål - nägot som vi moderater hälsar med stor tillfredsställelse.

Rolf Dahlberg har redan utvecklat vår principiella syn i vad gäller

193

Nr 49 Västerdalälven och avslutningsvis vill jag därför yrka bifall till civilulskottets

Tisdaeen den hemställan, med undantag för mom. 6 där jag yrkar bifall till reservation

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

194

RAUL BLUCHER (vpk):

Fru talman! Kymmenprojektet innebär en omfattande torrläggning av Rottnaälven i Värmland. De vatten som berörs har mycket stort värde frän s. k. bevarandesynpunkl, och detta gäller bäde själva älven och den närmaste omgivningen. De båda sjöarna Rollnen och Kymmen kommer enligt planerna all kortlidsregleras.

Rotlnaälvens nederbördsområde skulle komma att utnyttjas. Det för med sig alt Rottnaälven dams upp omkring två mil och därefter leds vattnet i en 10 km läng tunnel till Kymmen för all via kraftverket gå ner till Rollnen.

På del här sättet skulle den vackra älven ersättas med en två och en halv mil lång regleringssjö. Nedanför dammen skulle älven torrläggas, sä när som pä en viss minimilappning. Den nästan vattentomma älvfäran skulle mynna ut i sjön Rollnen i Gräsmarks kyrkby. Vacker natur förstörs och det kan bli problem även för vatten och avlopp i Gräsmark. Det är detta som Göthe Knutson lidigare i debatten kallade för "utomordentligt små ingrepp".

Fru talman! Det rör sig enligt Kymmenprojektet om en sammanlagd torrläggning på omkring tre mil om man räknar med Granän och Kymsälven. Rottnaälven är den längsta kvarvarande outbyggda älvsträckan i södra Sverige. Den har erkänt höga naturskydds- och rekreationsvärden. I Rottnaälven finns en slam av storöring, som sannolikt är unik i det här landet. I denna bygd, som är beroende även av turismen, har fritidsfisket en stor betydelse.

För elt par veckor sedan diskuterade kammaren Sölvbacka strömmar i Härjedalen, och bland argumenten för att undanta Sölvbacka från utbyggnad framfördes också det jämförelsevis ringa tillskott av energi som en utbyggnad skulle ha medfört. Samma resonemang kan med fog anföras när det gäller Kymmenprojektet i Värmland. Tillskottet blir här ännu mindre än i fallet Sölvbacka eller bara 0,058 TWh per är - med reservation för atl den uppgift som Göthe Knutson här lämnade tidigare skulle visa sig vara riktig, vilket skulle innebära en mindre korrigering till 0,068 TWh. Del är dock en liten energimängd i rikssammanhang, där det planeras att vi 1990 skall ha valtenkraft utbyggd som skall ge 65 TWh. F. n. har vi 62 TWh. Hundra gånger sä mycket energi som Kymmen ger skulle vi kunna spara i det här landet enbart genom atl införa varvlalsreglering pä motorer inom industrin. Mot detta skall alltså bevarandevärdena i detta primära rekreationsområde ställas.

Sä, fru talman, till detta med sysselsättningen. Bertil Jonasson talar om den icke-socialistiska sidans intresse för sysselsättningen i samband med ett kraftverksbygge i Rottnadalen. För det är väl kraftverksbygget som icke-socialisterna frän Värmland tänker på i sammanhanget? Det kan ju inte vara jobben inom skogsindustrin som plötsligen röner detta momentana intresse från borgerligheten.

Förra veckan föreslog vpk här i kammaren att en moiion skulle få väckas redan nu och remitteras lill utskott - för atl man skulle kunna vidta omedelbara stödåtgärder till den del av skogsindustrin som nu är i akut kris. Dit hör Vänerskogs industrier och alltså även Rottneros som Kymmen skulle kunna ha betydelse för. Det förslaget avslogs av hela det stora ickesocialistiska blocket här i kammaren och stöddes följaktligen endasi av det socialistiska partiet, vänsterpartiet kommunisterna. Annars är del väl bara Göthe Knutson, av mina värderade värmländska riksdagskolleger, som i sin trosvissa hängivenhet för teorin om de självläkande krafterna inte upptäcker att skogsindustrin f. n. befinner sig i en svår omställning med en mycket oviss framtid.

LRF talar i ett brev till utskottet om Kymmenulbyggnad som elt betydelsefullt bidrag till energiförsörjningen men berör inte Rottneros bruk i det sammanhanget.

Tyvärr lyder inte den rådande situationen för Vänerskogs industri på nägon förestående ökning av produktionen.

Det finns alltså inte fog för det borgerliga resonemanget om Kymmenpro-Jektets bestående betydelse för sysselsättningen. Den kortsiktiga betydelse som man skulle kunna tala om gäller ju faktiskt vilka byggen som helst - även kärnkraft, Bertil Jonasson!

Däremot finns det all anledning att beakta de vinstintressen som skyndar till när det gäller vattenkraftsutbyggnad. Det är på kraftsidan som bolag som Uddeholm och Billerud har haft vinster att hämta mitt i nedgång och sirukturkris, och det är den delen av Vänerskog som ocksä utan samhällets stöd kan ge vinst i dag. Del förklarar att kapitalägarnas mest utpräglade klasspolitiker i Värmland, Göthe Knuison, gör en så energisk insats för denna utbyggnad.

Vi har från vpk:s sida redan framhållit att del beslutsunderlag som riksdagen nu har för del fortsatta planeringsarbetet inom den fysiska riksplaneringen måste förbättras pä olika områden. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att effeklivera de vattenkraftverk som redan finns borde undersökas. En utredning om bevarandevärdena i de större vattendragen i södra Sverige är nödvändig, och en sådan utredning borde vara jämförbar med de tidigare som gjorts på området - Sehlstedtska och Ekströmska utredningarna om norra Svealands och Norrlands älvar.

Vi har aktualiserat de här synpunkterna i motion nr 37 med anledning av den proposition vi nu behandlar, och vi begär en snar ulredning om bevarandevärdena i de större vallendragen i södra Sverige.

I betänkandet sägs: "Utskottet kan i och för sig dela uppfattningen att ett samordnat utredningsmaterial av föreslagen typ skulle vara värdefullt för kommande bedömningar. Del närmare värdet även sådan utredning jämfört med eljest tillgängligt material och därmed utredningsbehovet bör enligt utskottets mening dock bedömas av regeringen."

Fru talman! Jag delar inte den uppfattningen - alt regeringen skall få avgöra utredningsbehovet. Det borde i stället ankomma pä kammaren att bedöma behovet av utredning. Jag vill i det sammanhanget erinra om de

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

195

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Den fysiska riksplaneringen

tänkvärda ord som Gunnar Biörck i Värmdö för några dagar sedan yttrade om kammarens självständighet gentemot regeringen. Principiellt delar jag den uppfattningen med lillämpning på del akluella fallet.

Från vpk:s sida saknar vi inte skäl alt vidhålla kravet på en utredning.

I reservation 2 av Per Bergman m.fl. framhålls Kymmenprojektels begränsade värde för elproduktionen och hävdas uppfattningen atl detta värde inte kan väga upp de skador som uppstår på Rottnaälven. Reservanterna föreslår aU riksdagen skall undanta detta område frän utbyggnad. Om riksdagen nu bifaller reservation 2 blir ju Rottnadalen räddad, och det är huvudsyftet med vår motion.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill reservation nr 2 av Per Bergman m. fi. och bifall till moiion nr 37 i den del som avser utredning om vattenkraften i södra Sverige, dvs. mom. 7 i utskottsbetänkandet.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Fru talman! Jag har här blivit angripen av Raul Blucher. Då jag är medveten om att talmannen hade för avsikt atl bryta debatten vid den här tidpunkten, skall jag avstå frän att ens utnyttja de fä minuter som jag nu har lill förfogande.

Raul Blucher har haft en framgång så till vida att han med sin motion lockat socialdemokraterna i utskottet in i en situation som innebar att de fick gä vpk:s ärenden i den här frågan. Därmed kom de pä kollisionskurs med sina egna partikamrater i Sunne kommun och Torsby kommun.

Opinionen bör rimligen företrädas av de demokratiskt valda församlingarna. Man har alltså i den bygd beslutet verkligen gäller tagit ställning för en utbyggnad av Kymmen. Jag har konstaterat delta lidigare i denna debatt i anslutning till belänkandel.

Nu påstår Raul Bliicher också atl jag bara hänvisar lill de självläkande krafterna osv. Ja, jag har ingenting emot att diskutera den kommunistiska vokabulären, och jag skall göra det i morgon, eftersom mitt namn finns upptaget pä talarlistan då, men jag låter nu kammaren få chansen atl bryta debatten för middag.

RAUL BLUCHER (vpk) replik:

Fru talman! Jag avsäg ju närmast den liberala vokabulär som Göthe Knuison hänger sig ät.

En majoritet i länsstyrelsen har styrkt kravet på att undanta Rottnadalen. Från vpk:s sida har vi inte sneglat på några allianser, men vi ser det som ett framsteg för saken att vi får stöd från alla som vill stödja oss. Det kan tänkas all vi också får del från partivänner lill Göthe Knuison.

196

GÖTHE KNUTSON (m) replik: Fru talman! I all korthet till Raul Bliicher återigen. Majoriteten i länsstyrelsen bestod av halva antalet ledamöter plus landshövdingen, som därmed kom att utgöra majoritet.

När det gäller de opinioner som föreligger har vi redovisat dessa.

När del gäller situafionen för Värmland skall jag be au få återkomma till

den i morgon. Tisdagen den

Men del slår kvar atl del alldeles övervägande antalet remissinstanser har H december 1979

tillstyrkt detta då det gäller ingrepp i landskapet mycket begränsade projekt.----- --

Till dem som har tillstyrkt Kymmenprojektet hör också Raul BliJchers Den fysiska riks-partikamraler i bl. a. Torsby kommunfullmäktige - samtliga där röstade för, planeringen ingen emot. Raul Bliicher, vpk, och socialdemokraterna här med Magnus Persson i spetsen har kommit snett och är på kollisionskurs med opinionen. Man vill ha den här kraftulbyggnaden i de kommuner som berörs.

RAUL BLUCHER (vpk) replik:

Fru talman! Göthe Knutson och jag kan ju för att spara tid stå här vid sidan av varandra och växla repliker.

Jag vill, fru talman, erinra Göthe Knutson om att länsstyrelsen i Värmland har sin beslutsordning liksom kammaren här har sin. Är det en rösts övervikt, ärdet majoritet. Landshövdingen ingår i länsstyrelsen och torde väl inte vara någon mindre värdig medlem av länsstyrelsen.

Pä förslag av förste vice lalmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 31 Förste vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle

dels justitieutskottels betänkande 15 uppföras närmast efter justitieutskottets betänkande 12,

dels näringsulskotteis betänkande 20 sättas närmast efter justitieutskottets betänkande 18.

§ 32 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1979/80:29 med anledning av propositionen 1979/80:59 om ändring i vallagen (1972:620)

1979/80:30 med anledning av propositionen 1979/80:36 om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätlen atl utbekomma allmänna handlingar

1979/80:31 med anledning av motion om respekten för människolivet m. m.

1979/80:32 med anledning av motioner i författningsfrägor m. m.

1979/80:33 med anledningav motioner om vidgad rösträtt för invandrare som inte är svenska medborgare, m. m.

1979/80:34 med anledning av moiion om folkomröstningsinstitulet

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1979/80:9 med anledning av propositionen 1979/80:29 om åtgärder för att

trygga folktandvårdens utbyggnad, m. m., jämte motioner 1979/80:10 med anledning av propositionen 1979/80:42 om höjning av det

197

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

allmänna barnbidraget, m. m., såvitt propositionen hänvisats till socialförsäkringsutskottet, jämte motioner

Socialutskottets betänkanden

1979/80:17 med anledning av propositionen 1978/79:120 med förslag om

inrättande av statens miljömedicinska laboratorium jämte motioner 1979/80:18 med anledning av propositionen 1979/80:10 om kontroll av

hybrid-DNA-teknikens användning, jämte motioner 1979/80:19 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag till

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80, såviu avser

anslag till arbetarskyddsstyrelsen 1979/80:21 med anledning av propositionen 1979/80:42 om höjning av del

allmänna barnbidraget, m. m., såvitt propositionen hänvisats lill socialutskottet, jämte motioner 1979/80:22 med anledning av propositionen 1979/80:38 om ersättning till

kommunerna för hjälp till flyktingar m. fl., jämte motioner

Jordbruksutskottets belänkande

1979/80:19 med anledning av motioner om naturvårdslagen, m. m.

Näringsutskottets betänkanden

1979/80:15 med anledning av motion om gästkontroll på hotell

1979/80:16 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 i vad avser anslag inom handels- och industridepartementens verksamhetsområden

1979/80:17 med anledning av regeringens skrivelse 1979/80:11 med överiäm-nande av årsredovisning för Svenska Varv AB jämte motion

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1979/80:9 med anledning av propositionen 1979/80:4 om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd m. m. jämte molioner

1979/80:10 med anledning av propositionen 1979/80:56 med förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, m. m. jämte motioner

1979/80:11 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag om medelsanvisning pä tilläggsbudget I för budgetåret 1979/80 m. m. såvitt angår bilaga 9, arbetsmarknadsdepartementet, anslagen C 7 och C 8

198

§ 33 Anmälan av interpellation ''"

Tisdagen den
Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammar- n december 1979
kansliet

den 11 december

Anmälan av interpellation

1979/80:105 av Sven Andersson (fp) till budgetministern om räntekostnaderna inom avbetalningshandeln:

Den allmänt tilllagande okänslighet mot höga låneräntor som mer och mer breder ut sig inom avbetalningshandeln har sin orsak i atl de är avdragsgilla och starkt påverkar progressiviteten i beskattningen.

Att räntoi skall vara avdragsgilla är det myckel som talar för, inte minst alt den som lånar ut pengar måste betala skatt på ränteinkomsterna samt att villamarknaden är beroende av ränteavdragen. Men man kan starkt ifrågasätta om man verkligen skall acceptera avdrag för hur höga räntesatser som helst lill konsumtionskrediler. inte minst om man beaktar den från olika håll uttalade nödvändigheten av återhållsamhet i den privata konsumtionen.

Det saknas inte exempel på hur man vid avbetalningsköp bakar in fasta avgifter och kallar det för ränta, vilket medför att alla avbetalningskostnader blir avdrag.sgilla. Pä så sätt kan man i vissa fall komma upp till en effektiv avbelalningsränla på 30-40 %, som köparen accepterar därför att den är avdragsgill vid beskattning.

F. n. saknas möjligheter att effektivt stoppa missbruk av sä höga räntekostnader vid beskattning. Därför borde övervägas om en övre gräns för ränteavdrag kan införas, baserad på räntesatsens storlek och inte pä det totala räntebeloppet. Detta skulle inte drabba villaägarna, som i regel har "normala" låneräntor.

Det finns således motiv för alt kunna fä bukt med den allmänna ränteokänslighet som breder ut sig och som medför alt pengar från länemarknaden utanför banksystemet - den grå marknaden - kan lånas ut till snart sagt hur höga räntor som helst.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fräga till budgetministern:

Anser statsrådet det vara rimligt att räntekostnader som är avsevärt högre än dem som bankerna tar ul och där olika fasta kostnader är inbakade skall vara avdragsgilla vid beskattning?

199

Nr 49

Tisdagen den

11 december 1979

Meddelande om fråga

§ 34 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 10 december

1979/80:218 av Sven-Erik Nordin (c) till arbetsmarknadsministern om AMS egenregiverksamhel i Norrlandslänen:

Enligt uppgift pågår en neddragning av AMS egenregiverksamhel i Norrlandslänen. Ett stigande antal arbetsledare har av denna anledning erbjudits förflyttning lill syd- och mellansvenska regioner.

Även om AMS verksamhet inte skall utgöra nägot sjiilvändamål inger dock neddragningen en känsla av oro. Det gäller här inte bara en förflyttning av ett antal arbetsledare frän norr till söder. Del gäller ocksä den arbetskraft som varit sysselsatt i främst s. k. SA-arbeten. Denna arbetskraft står på grund av ålder och ortsbundenhet inte till den öppna arbetsmarknadens förfogande på rimliga villkor och kan därför inte sysselsättas om AMS verksamhet dras ned.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor lill arbetsmarknadsministern:

1. Anser statsrådet atl AMS har nägon grund för den kraftiga neddragningen av egenregiverksamheten i Norrlandslänen?

2. Vilka initiativ avser statsrådet atl vidta för att säkerställa tillgängen pä arbetsplatser för s. k. SA-arbeten?

§ 35 Kammaren åtskildes kl. 17.39.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert