Riksdagens protokoll 1979/80:47 Fredagen den 7 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:47

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:47

Fredagen den 7 december

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 29 november

§ 2 Föredrogs och bifölls Interpellalionsframställningarna 1979/80:99 och 100

§ 3 Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande 1979/80:10 med anledning av motion om åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

Med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen väcktes vid riksmötets början motionen 1979/80:4 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle

1.  godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordals i motionen,

2.  hos regeringen anhålla om ett skyndsamt förslag till skatteomläggning för 1980 med en utformning som i huvudsak överensstämde med vad som i molionen anförts och med det uttalade syftet att underlätta den nu föreslående avtalsrörelsen,

3.  hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag till åtgärder för atl stimulera industriinvesteringarna i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,

4.  hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag till åtgärder för att stimulera bostadsbyggandet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,

5.  hos regeringen begära skyndsamma förslag lill åtgärder på arbetsmarknadsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

Finansutskottet hade sedermera beslutat att lill skatieutskotiei överiämna motionen i vad avsäg yrkandet 2 och yrkandet 3 i viss del.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå molionen  1979/80:4 yrkandena 1, 3 säviu nu var i fråga, 4 och 5.

Reservation hade avgivits av Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Anila Gradin, Roland Sundgren, Karin Flodström och Per Olof Håkansson

101

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

(samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:4 yrkandena 1, 3 såvitt nu var i fråga, 4 och 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogals ett särskilt yttrande av Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland Sundgren, Karin Flodström och Per Olof Håkansson (samtliga s).

102

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Vid riksmötets början den 2 oktober väckte vi socialdemokrater en bred motion om den ekonomiska politiken. Vi stödde oss på riksdagsordningens bestämmelse om att särskild händelse som inträffat kan motivera en moiion. Denna händelse var den kraftiga försämring av vårl lands ekonomiska läge som skett sedan riksdagen senast tog ställning till den ekonomiska politiken. Vår motion syftade till klara riktlinjer. För alt detta syfte skulle nås våren snabb behandling av motionen nödvändig - del var ju åtgärder som omedelbart skulle sättas in.

I vårt tycke var detta en mycket viktig motion, först och främst naturiigtvis pä gmnd av det sakligt sett mycket dåliga läget i vår ekonomi. Den var dessutom ett uttryck fördel största oppositionspartiets vilja all i elt besväriigt läge vara med och la ansvar för landels ekonomi. Vid nämnda lid uttalades från de borgerliga partierna många vackra ord om nödvändigheten av samförstånd och breda lösningar i ett bekymmersamt läge. Dessa borgerliga partier hade tillsammans gåtl klart tillbaka i valet och hade också knappast möjliga majoritet i riksdagen. Det borde mana till försiktighet och till en vilja att brygga över motsättningarna.

Vad hände? I sju veckor underlät den borgeriiga majoriteten atl över huvud laget behandla del socialdemokratiska förslaget. Man har berättat för mig att när det till slut togs upp i finansutskottet ägnades åtta minuter åt behandlingen av denna myckel omfatlande moiion.

När molionen nu diskuteras i kammaren kan man av talarlistan se att den inte väcker något större intresse för dialog frän den borgerliga sidan. Det är några få borgeriiga talare anmälda. Och det är naturiigtvis ingen från regeringen anmäld. Regeringschefen lyser med sin frånvaro, men del kanske inte förvånar någon. Ekonomiministern, den närmast ansvarige, är också borta. En av hans hejdukar har låtit meddela atl när det är fråga om att slakta socialdemokratiska motioner anser icke ekonomiministern alt hans närvaro är nödvändig, atl han skall bevärdiga deballen med sin närvaro. Det är bara Ingemar Mundebo som sitter här som något slags evig panelhöna vid riksdagsdebatterna. Det är i och för sig hedervärt, och det skall han ha beröm för.

Nu vill jag inte påstå atl den socialdemokratiska molionen innehåller fullständiga lösningar på alla våra problem. Jag vill inte ens påstå atl vi pä alla punkter har rätt i våra förslag. Del är ytterligt svårbedömda ting det är fräga om. Men jag vill påstå att våra förslag är värda en seriös behandling. Jag vill

påstå au i en parlamentarisk demokrati kräver oppositionens förslag en viss respekt i behandlingen. Och jag vill påstå atl den borgeriiga regeringen genom sitt handlande visat au den inte menar ett dyft med del vackra talet om samförstånd, alt dess syfte är att driva en lika förstelnfd blockpolilik som under den förra trepartiregeringens tid.

I och för sig, herr talman, behandlades skallefrågan på samma sätt.

När de borgeriiga partiledarna i den allmänpolitiska debatten talade som allra varmast om samförstånd förklarade jag atl "vi socialdemokrater, i ett läge där landet står inför stora problem, självfallet är intresserade av breda lösningar lill gagn för de slora folkgrupper som vi representerar. Del väsentliga är då icke orden, det väsentliga är det sakliga innehållet i de lösningar som diskuteras. Elt samförstånd för rättvisa och solidaritet kan vi alllid vara med om, men icke ett samförstånd om ökade klyftor."

Jag förklarade också att behandlingen av skalieförslagei skulle bli prövo-stenen på regeringens samförständsvilja. Jag förklarade atl vi socialdemokrater inte kan räkna med atl i denna kammare få våra förslag genomförda i alla delar. "Vi får vara beredda alt ge och ta. Men då flr regeringen förklara sig beredd icke till deialjjusleringar ulan till betydande och ganska genomgripande förändringar i sitt skatteförslag." Del visade sig snart att de inte var beredda till några diskussioner med oss om skattepolitiken. Del visade sig att de inte var beredda alt i något avseende gå oss lill mötes, om man nu inte skall räkna med den lilla justeringen av skalorna. Nu hör jag atl de borgeriiga är beredda atl utan egentlig diskussion driva igenom sina förslag. Dem skall vi behandla här i kammaren nästa vecka, så del skall jag inte gå in på.

Jag vill med all skärpa, herr talman, understryka atl jag på intet sätt bestrider den borgeriiga majoritetens rätt att driva en blockpolitik av denna lyp. Och ni har möjlighet därtill så länge ni kan fä hit alla riksdagsmän till voteringar och vi är någoriunda hyggliga i kviiiningarna. Dä kan vi hålla pä i hundratals voteringar med i princip en rösts majoritet. Däremot ter det sig som elt ganska kväljande hyckleri när ni i nästa andetag söker uttrycka en vilja att gä oppositionen lill mötes och eftersträva ett brett samförstånd.

Jag har svårt att tro att det skall vara klokt atl handla på det sättet. Det vore lättare att förslå om regeringen hade en bastant majoritet och dessutom seglade pä framgångens vingar.

Men, herr lalman, majoriteten är liten, och framgångarna har sannerligen uteblivit.

Mina kamrater kommer att i diskussionen mera ulföriigt ta upp den ekonomiska situationen lill behandling. Låt mig säga följande.

Valrörelsen i höstas kom att handla mycket om ekonomi. Det var naturligt efter flera är med reallönesänkningar, rekordinflation och en rad allvariiga strukturkriser. Vi socialdemokrater gick ut lill väljarna och talade om de många problem som vi hade framför oss. Vi kunde varken lova stora skattesänkningar eller ställa ut fagra löften om vårdnadsbidrag eller andra förmåner.

De borgeriiga partierna valde en annan linje. Gösta Bohman och Ola Ullslen talade om att alla kurvor som 1976 pekade nedåt nu i stället pekade

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

103

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för alt stabilisera ekonomin, m. m.

104

uppåt. Thorbjörn Fälldin meddelade att trepartiregeringens framgångsrika ekonomiska politik måste fullföljas. I den borgerliga pressen överträffade man varandra i beskrivningen av hur den borgeriiga politiken fört Sverige ul ur krisen.

Moderaterna lovade sänkta skatter. En räntehöjning saknade aktualitet. Det var inte lal om atl höja momsen. Våra påpekanden om underskotten i statsfinanserna och utlandsaffärerna sades bottna i vidskepelse eller bristande omsorg om sysselsättningen. I stort sett var alla problem lösta.

En tidning i Sydsverige hade dagen före valet en anslående bild av de tre borgeriiga partiledarna under en ek med texten: Vår politik har fört landet ut ur krisen.

Nu torde de vackra gröna bladen på den där eken ha vissnat, för sedan kom valdagen. Det dröjde inte merän ett par dagar efter valet förrän tonfallet blev ett annat. Industriförbundet framlade en utredning som i TV kallades för en chockrapport om ekonomin och som förutspådde hög infiaiion och ett rekordstorl underskott i bytesbalansen.

När röstsammanräkningen var klar och del visade sig att vi hade fått en fortsatt borgerlig majoritet, om än så liten, i denna kammare, då bylte de borgerliga partiledarna raskt skjorta. Då blev deras samfällda budskap att vi lever i en ekonomisk kris. Det var inte längre fråga om att lova förbättringar, utan då aviserade man i slället nedskärningar av olika slag.

Nu måsle medborgarna räkna med både dyrare mat och högre hyror, och Gösta Bohman vill också försämra sjukförsäkringen. I går rapporterades i TV alt man räknat ut att en vanlig löntagarfamilj får en försämring pä, om jag minns rätt, 3 000 kr. under 1980. Och då hade de förmodligen inte hört Thorbjörn Fälldin slingra sig om momsen, förom den höjs kan försämringen bli ännu större.

Varför teg man då om allt detta i valrörelsen och undanhöll väljarna viktig information om vän ekonomiska läge? Svaret är på sitt säu mänskligt. Man ville inte gärna tillstå ett misslyckande i den ekonomiska politiken.

Herr talman! Självfallet är vi beroende av den ekonomiska utvecklingen i världen. Den internationella handeln är betydelsefull för vårt land, och den internationella lågkonjunkturen drabbar oss hårt - del är en självklarhet, och det måste vi alllid ta hänsyn lill. Och visst kommer de stora oljeprishöjningarna som ett förödande streck i räkningen för alla regeringar i alla industriländer. Men det svåra läge som vi har i vårt land ärju också ell resultat av den ekonomiska politik som de borgerliga själva förde i regeringsställning. Del går inte att skildra de slora reallönesänkningarna, rekordinflationen och del jättelika budgetunderskottet enbart såsom olyckor som drabbat oss utifrån. De är också ett resultat av den dåliga ekonomiska politik som de borgeriiga partierna förde under sina tre år vid maklen och som lett till induslrivärldens största budgetunderskott, ett växande underskott i utrikeshandeln och något av ett ras i industriinvesteringarna. Visserligen har den borgeriiga regeringens företrädare varit mästare i att skylla ifrån sig. Det har på något sätt varit deras bästa gren; de har skyllt på araberna, de har skyllt pä konjunkturen, de har skyllt på socialdemokraterna, och de har talat om allting

annat än om sig själva. Men det finns ändå gränser även för detta.

Nu, herr lalman, sitter vi där vi sitter. Vi har alt möta 1980-lalel med sämre förutsättningar än vi haft på många, många decennier i vår ekonomi. 1973 och 1974 kunde vi möta den första oljekrisen med överskott i vår utrikeshandel och myckel starka statsfinanser. Genom en ansvarsfull politik hade vi byggt upp en situation som ledde lill att vi i motsats till praktiskt laget alla andra länder kunde rädda sysselsättningen och levnadsstandarden för breda grupper. Men den borgeriiga politiken har raserat statsfinanserna och försvagat industriinvesteringarna i ett läge dä vi behöver kraftiga investeringar mer än egentligen någon gång under efterkrigstiden. Ni har raserat reserverna. Det finns inga reserver i statsfinanserna. Inte heller finns det några reserver i utrikeshandeln som fallet var 1973 och 1974. Det finns ingen uppbyggnad av industriinvesteringarna som vi kan leva på.

1 stället för atl rädda landels ekonomi har ni, i ett läge som redan i och för sig var svårt, allvarligl skadat landets ekonomi. I stället för att ha byggt ett fast värn mot oljekrisen och mot ett växande hot mot vår sysselsättning har ni försämrat våra möjligheter att lösa 1980-talets problem. Ni bär ansvaret för deua.

Det är trist men nödvändigi att i dag behöva konstatera atl den borgeriiga regeringen och den borgeriiga riksdagsmajoriteien i ett besvärligt läge för landet återfallit i övermod och i elt stelbent blocktänkande. Ni har möjlighet till delta övermod och grundlagsenlig rätt till blockpolitiken. Men en dag kanske krukan spricker.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera eko tio-min, //?. //?.

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Fär jag göra ett par kommentarer lill Olof Palmes inlägg. Min erfarenhet hör visserligen inte till den längsta, men jag har ändå varit med i riksdagsarbetet sedan mitten av 1960-talet och har ocksä läst ett och annat om vad som har hänt i svenskt politiskt liv dessförinnan. Jag har medverkat i många riksdagsdebatter och talat för många viktiga partimotioner inför en obesatt statsrädsbänk och inför en ganska tunt besatt kammare. Del finns skäl atl erinra om detta, dä vi nu har lyssnat på Olof Palme. Jag har varit med om flera höslriksdagar, dä det inte har lagts fram någon ekonomisk proposition, och Jag har varit med om skeden då vi har haft en besväriigare ekonomisk silualion än jusl nu, t. ex. några år under 1970-talets början. Jag har t. o. m. varit med om januarimånader då det inte har lagts fram någon fyllig redovisning av svensk ekonomi och då några klara riktlinjer för den ekonomiska politiken inte har presenterats, trots atl detta borde ha skett. Olof Palme erinrar sig kanske 1974 då riksdagen fick en ofullständig finansplan i Januari, en finansplan som saknade försörjningsplan och nationalbudget. Vi menar alt läget nu i väsentliga avseenden är detsamma som då. Det är svårt alt, mot bakgrund av den internationella situationen bl. a. på oljemarknaden, ge en fyllig och hållbar redovisning av det ekonomiska läget, nu som då. Därför kom vi till slutsatsen atl vi som underiag för förslagen om fortsatt reformering av inkomstskatten skulle redovisa några utgångspunkter för den ekonomiska politiken och sedan återkomma i sedvanlig ordning med en

105

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Ålgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

106

finansplan - och då med en fullständig finansplan, som kan bygga på elt väsentligt säkrare underlag än det som nu finns. Den finansplanen kommer vi all redovisa om ungefärligen en månad.

Olof Palme menade att vi skulle vara ovilliga frän de tre regeringspartiernas sida alt debattera viktiga ekonomiska frågor. Får jag påminna om alt vi denna höst som vanligt har haft en omfattande allmänpolitisk debatt, som i hög grad handlade om ekonomisk politik. Vi har med utgångspunkt i propositioner, interpellationer och frågor haft debatter om ekonomisk politik, bostadspolitik,arbetsmarknadspolitik,skatteroch kapitalmarknad. Vi kommeratt under de närmaste 10-12 dagarna ha debatter om energiskatter och inkomstskatter. Olof Palme och andra har haft och kommer att fä rikliga tillfällen att debattera med olika statsråd och med representanter för olika riksdagsutskott.

Nu har denna partimotion, som förvisso innehåller mänga intressanta synpunkier, behandlats av fem riksdagsutskott. Den har granskats, och utskotten har avgett yttranden och betänkanden. De förslag som har lagts fram i molionen har f ö. också lidigare granskats i olika riksdagsutskott och debatterats i denna kammare, inte en utan fiera gånger. Jag tror all del är för åttonde gången som vi nu behandlar förslag om struktur- och utvecklingsfond. Så nog har det funnits rikliga tillfällen alt penetrera argumenten för och emot!

Och så i sak: Del är rikligt alt förutsättningarna förden svenska ekonomins utveckling har kraftigt förändrats sedan riksdagen senast behandlade den ekonomiska politiken. Men det behöver inte, som finansutskottet också säger, föranleda någon genomgripande omprövning av den ekonomiska politikens huvudsakliga inriktning. De tidigare riktlinjerna kan alltfort gälla, med de ökade krav som utvecklingen i olika avseenden har ställt. De är också de bidragande motiven till en del av de förslag som under hösten har lagts fram här i riksdagen och som kammaren har behandlal eller kommer alt behandla - t. ex. när del gäller energibeskattning och inkomstbeskattning. Ganska snart fär vi, som sagt, tillfälle alt granska en budgetproposition och en finansplan.

De fyra områden som motionen handlar om -skatter, investeringar, arbete och bostäder - har vi alltså haft och kommer all fä rikliga tillfällen alt behandla. Vi har också kunnal analysera svensk ekonomis styrka och svagheter. Jag lycker att finansutskottet på ett bra sätt pekar på bådadera. Del är ingalunda så att regeringen, vare sig denna gång eller tidigare gånger, i propositioner eller finansutskotismajoriieten i beiänkanden redovisat bara den ena sidan, utan man har pekat på både styrka och svagheter i ekonomin.

Olof Palme menar au vi har gett en sä ensidig bild av ekonomin och av ansvaret för problemen - det är i stort setl araber och socialdemokrater som skulle vara orsak till problemen. Låt mig då-för etlhundratjugofemte gängen eller däromkring - säga atl en del av de problem som vi har i svensk ekonomi skaffade vi oss redan under 1960-talel. En del av dem fick vi åren 1974-1976. En del av dem har vi fortsatt atl skaffa oss åren 1976-1979, och en del av dem beror på den internationella utvecklingen. Partier-observera attjag använder

pluralis - och organisationer har ett gemensamt ansvar för mänga av de Nr 47

problemen. Del må vara naturligt all en regering på flera punkter har ett Fredagen den

förstahandsansvar, efter 1976 liksom före 1976.                  7 december 1979

Det talas så myckel om samförstånd. Vi har haft skeden under 1970-talet__ __

då delta samförstånd har varil mer omfattande än vad det är i dag. Jag    Åtgärder for att beklagar starkt att del inte flnns utrymme för all på ett mera konstruktivt och     stabilisera ekono-öppet sätt resonera om de problem som vi har att hantera nu och under    ,,,/,;_ ,j, ,„ 1980-talet.

Låt oss ändå inte idealisera i fråga om omfattningen av del samförstånd som fanns tidigare under 1970-talet. Jag var med pä ett hörn redan dä, ochjag vet att det haae sina givna begränsningar. Likväl skulle Jag gärna se all man över gränser kunde Jusl på elt mera öppet och konstruktivt sätt resonera så som man har kunnal göra i tidigare skeden av svensk politik. Vi är beredda atl göra det. Elt öppet och konstruktivt samarbete måste bygga på en vilja atl lyssna, atl resonera, att ta och ge sakskäl. 1 många debatter som Jag medverkat i harjag försökt ha den inriktningen. Vi kommer, som Jag sade, alt få mänga tillfällen under den närmaste tiden att resonera om den ekonomiska politiken. Då kan de resonemangen bygga på ett mera genomarbetat underlag, i form av en fullständig finansplan, än vad som varit möjligt atl redovisa i dag.

OLOF PALME (s) replik:

Herr talman! När herr Mundebo skulle förklara sig bekräftade han en gammal tes, atl med förklaringar blir det bara värre. Vad herr Mundebo visade var ju Just det atl när ett parti, som ändå omfattar över 43 96 av väljarkåren, lägger fram ett förslag som bygger på en samlad bedömning av synen på den ekonomiska politiken, så fär det av den ytteriigt lilla borgeriiga majoriteten icke någon seriös behandling. Vidare visade herr Mundebo atl man icke har varit beredd att på någon punkt gå oss lill mötes. Det är den stora skillnaden när man Jämför med 1970-talets första är, då vi inbjöd er till överiäggningar. På den tiden var herr Mundebo en mycket konstruktiv och skicklig medlem av den dåvarande oppositionen. Del var innan han hade snorkat upp sig i sin nuvarande position. Nu är han inte längre tillgänglig för resonemang.

Erfarenheterna från de senasle åren visar all vi icke pä någon punkt har mött gensvar frän regeringens sida när del gäller våra förslag. Herr Mundebo kan i dag, när Gösta Bohman icke är närvarande, säga atl om det finns svårigheter så är det inte bara socialdemokraternas eller den internationella utvecklingens fel. Han kan i alla fall la ordet samförstånd i sin mun. Det är tveksamt om han skulle våga göra del om Gösta Bohman var närvarande. Däremot kan han absolut inte handla i den riktningen så länge som moderaterna i realiteten har makten i kanslihuset.

De här få minuterna som Jag har till mitt förfogande vill Jag utnyttja lill någonting annat. Det är fel att säga all det många gånger lidigare har varil besväriigare än det är i dag när del gäller vår ekonomi. Vi har haft bekymmer tidigare också, särskilt 1971 och 1972 då vi fick känna av påfrestningar i

107

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

efterfrägehänseende, därför att det dröjde med en internationell konjunkturuppgång. Men det bemästrade vi på ett års sikt. Vi hade svårigheter också 1974 när oljekrisen slog hårt. Det löste vi på elt sådant sätt alt della ledde lill atl den svenske finansministern utnämndes lill väridsmästare i ekonomisk politik. Vi har aldrig lidigare varil i ett läge dä industriinvesteringarna har rasat med närmare 30 %, dä valutareserven på ell år har tappat 4 miljarder kronor, då ulrikesaffärerna går mol ett underskott på bortåt 16 miljarder kronor, då framför allt statsfinanserna är totalt raserade, då vi enligt pressen går mol ett budgetunderskott pä en bra bit över 50 miljarder kronor. Vi har icke heller befunnit oss i ett läge dä det skett en så dramatisk förändring i de internationella bedömningarna av ekonomin som den som nu sketl från våren till hösten. Vi haraldrig befunnit oss i ett läge där nyhetsmedia kan tala om atl löntagarna nästa år fär räkna med en real standardsänkning pä 3 000 kr. I vilken tillvaro lever budgelministern egentligen inslängd på sitt rum när han säger: Ja, det har varit mycket besvärligare förr? När har vi haft ett underskott i utrikeshandeln på 16 miljarder kronor, ett budgetunderskott pä över 50 miljarder kronor,en real standardsänkning på låt oss säga upp lill 3 000 kr., elt sådant ras i industriinvesteringarna? Det har i alla fall icke hänt sedan 1932.

Då säger budgelminislern: Ja, det där får vi resonera om. Vid olika tillfällen kommer regeringen alt lägga fram sina förslag. Att ni socialdemokrater har en samlad bedömning kan inte på någol sätt föranleda oss alt ingripa eller alt delta i debatten eller alt framlägga några förslag.

Men nu harju budgelministern ändå tagit sig hit, och då får jag väl lov alt ställa några frågor till honom: Vad ämnar regeringen göra när del gäller industriinvesteringarna? Bit för bit undergrävs ju vår produktionskapacitet här. Den lilla ökning man nu fär kan inte på något sätt kompensera raset under de senaste åren.

Vad gör ni åt underskottet i betalningsbalansen? Hur länge och hur mycket kan ni låna på de inlernalionella marknaderna?

Vad gör ni åt underskoltel i budgeten? Under Ingemar Mundebos lid som budgetminister har underskottet stigit från 3,6 miljarder kronor lill, som vi nu förslär, en bra bit över 50 miljarder kronor. Det har blivit västvärldens uslaste statsfinanser - det finns inte någon motsvarighet i hela västväriden. Men ändå säger Ingemar Mundebo: Det är inte sä besvärligt nu som del varit förut. I vilkas sfärer befinner sig Ingemar Mundebo? Jag förstår att om man ser så sangviniski pä verkligheten, kan man vara övermodig mot oppositionen. Så hänger del ihop.

108

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Del är rätl atl det finns mänga besväriiga problem i den svenska ekonomin. Det är också rätt alt det finns åtskilligt av styrka i den svenska ekonomin. Vi har, som jag sagt, redovisat båda dessa sidor Vi kan se på ett 1979, som i flera avseenden är ell av 1970-talets bästa år i den svenska ekonomin. Vi kan också se på ett 1979 med pä elt par områden växande och besvärliga problem. Jag har ingalunda sangviniski förringat de problemen.

Jag har tvärtom gäng pä gäng pekat på vilka allvarliga problem som de politiska partierna här har alt möta när det gäller underskotten i våra utrikes betalningar och underskotlen i den offentliga ekonomin.

Det avgörande är emellertid om det i dag finns anledning all på väsentliga punkter ändra inriktningen i den ekonomiska politiken. Det har vi inte underlag för att göra. På viktiga områden kan vi förändra de metoder och de medel som vi har atl arbela med. Det är därför som både regering och opposition har gåtl till riksdagen med förslag på några väsentliga områden.

Det mest betydelsefulla - del gäller skatterna - har vi haft debatter om och kommer all få debatter om under de närmaste tio tolv dagarna. Här framläggs ett förslag som blir av betydelse när det gäller att reducera underskottet i bytesbalansen. Olof Palme vill inte medverka ens lill den insatsen och har inte heller framlagt några alternativa förslag som är av betydelse för att reducera underskottet i vår bytesbalans. Han säger tvärtom nej till ett konkrel förslag, som riksdagen har att behandla i nästa vecka. Det beklagar jag mycket.

Industriinvesteringarna har efter flera är av nedgång - en nedgång som började under Olof Palmes senaste regeringsperiod - vänt uppåt. Uppgången är alltför liten, men det är dock en vändning. Vändningen beror bl. a. på alt lönsamheten har kunnat återvända i stora delar av svenskt näringsliv och på att vi kunnal undvika atl lägga en så hög beskattning på arbetskraften som bl. a. Olof Palme förordat alt vi skulle göra.

Statsbudgeten kommer vi alltså att möta om ungefäriigen en månad, och då har vi det underlag vi behöver för alt diskuiera den. Den visar förvisso slora underskott, och jag kan försäkra attjag ingalunda ser sangviniski pä de underskotten. Men jag mä säga atl jag skulle vara glad om man kunde fä konstruktiva förslag som bidrar till att reducera underskotten. Vad vi har mött i kammaren under de här åren är en läng rad av förslag som skulle ha ökal underskotten i vår statsbudget. Vi kan nämligen inte skallehöja oss till balansen. Om vi lade så höga skatter på vår arbetskraft alt vi får än svårare atl ute på världsmarknaden sälja våra svenska varor, skulle underskotten i statsbudgeten vara långt större än vad de i dag är.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för alt stabilisera ekonomin, m. 777.

OLOF PALME (s) replik:

Herrlalman! I vissa stycken måsteju pastor Jansson bli grön av avund om han hörde pä herr Mundebo. Här säger Ingemar Mundebo atl en del är bra, en del är dåligt och sedan får vi se. Därtill lade Ingemar Mundebo några tankar om oppositionens uselhet och liksom fäktade mol dess mer eller mindre upplänkta förslag.

Men i sak, bakom slöjorna, bekräftade ju Ingemar Mundebo allt vad jag har sagl. Visst-industriinvesteringarna har sedan 1970-talels första hälft gåtl ned kraftigt. Underskouet i betalningsbalansen är utomordentligt stort - det största vi har haft. Statsbudgeten visar de i västvärlden uslaste statsfinanser som finns. Det här bekräftar Ju Ingemar Mundebo. Och så går månad efter månad. Vi ville på riksmötets första dag säga: Lät oss ta ett samlat grepp! Låt

109

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

oss resonera: Hur bemöter vi den här krissituationen?

Och så går månaderna. Bostadsbyggandet rasar, valutareserven tappar 4 miljarder, priserna börjar skjuta fart så att vi kanske passerar 10-procents-strecket i år, statsfinanserna föröds ytterligare, den inlernalionella bedömningen har försämrats, underskottet i utrikeshandeln växer.

Här går veckorna, här går månaderna.

Och sä säger herr Mundebo: Det var inte på rätl dag och pä rätl sätt som er motion kom. Men om en månad har vi underlag, då kommer budgeten -denna väl bevarade hemlighet som man i tidningarna kan läsa om allt vad den innehåller! Dä kan vi börja resonera.

Min fråga är: Hur skall 55 miljarder - eller vad det kan vara - i underskoll kunna förenas med samhällsekonomisk stabilitet, kamp mol inflation och balans i utrikeshandeln? Hur skall vi nå balans i utrikeshandeln? Kom ihåg, Ingemar Mundebo, det är ert ansvar.

Vi bjöd möjligheten att resonera ulifrån ett förslag, som kanske inte är det allra bästa förslaget men som ärett rejält försök från socialdemokraterna pä skattepolitikens område och på hela den ekonomiska politikens område genom alt säga: Så här lycker vi. Låt oss resonera: Hur skall vi försöka forma politiken? Ni gav det förslaget åtta minuter i finansutskottet, och i och för sig skulle ni väl ha velat underiäta att alls diskuiera del i kammaren.

Därmed är rollfördelningen given. Ni har ansvarei. Vi kommer att utkräva det ansvaret av er, för vi tycker att ni missköter Sveriges ekonomi. Och det är till skada för landet.

110

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag kan förslå om också Olof Palme är grön av avund, då han möter resonemanget alt det ena är bra och det andra är dåligt. Del sättet att resonera använder inte Olof Palme när det gäller sakfrågor. Däremot använder han det flitigt när det gäller att spalta upp ansvaret för samhällsutvecklingen. Då är skiljelinjerna helt klara.

Det är ni som har ansvaret, säger Olof Palme till de tre regeringspartierna. Det är de tre regeringspartierna som har ansvaret för vad som har hänt i svensk politik efter 1976 - också för sådant där vi kan söka grunderna i 1970-lalets början och i 1960-talets ekonomiska politik.

Jag säger i stället: Det är vi, partier och organisationer, som bär ansvaret för många av de problem som vi har i svensk ekonomi i dag. Vi har ocksä i riksdagen i mänga debatter denna höst resonerat om olika sätt att möta de problem som vi stär inför.

Jag vände mig inte mot Olof Palmes moiion. Det är väl bra atl riksdagen får också det underiaget för debatt. Och det är fel värdemätare att räkna ut hur många minuter som en motionsbehandling lar inför ett sittande utskott. Jag skulle förvisso kunna ge inte ett ulan dussintals exempel frän tio å tolv års riksdagsarbete på enminutsbehandlingar av partimotioner i utskott. Det där tycker jag all vi kan bortse ifrån. Eftersom Jag inte har medverkat i utskoitsarbelet övertåler jag med förtroende den debatten lill ulskottsleda-mölerna.

Det är alltså inte mot motionen som jag vänder mig. Del är bra alt riksdagen fär del arbetsunderiaget. Vad jag vänder mig mol är att Olof Palme sägeratt regeringen inte vill ge något underlag för debalier och atl regeringen inte vill medverka i debatter. Jag har pekat på att vi har haft ett stort antal debatter, och vi kommer att ha flera sådana i fortsättningen. Att regeringen denna höst, liksom den socialdemokratiska regeringen gjorde vid tidigare tillfällen under 1970-talet, har kommit till uppfattningen alt vi inte nu skall lägga någon ekonomisk-politisk proposition beror på att det finns sä många osäkerheter i det underlag som en sådan proposition bör ha. Olof Palme måste ändå kunna erinra sig tillfällen under 1970-talet, då hans egen regering inte har kommit till riksdagen med sådana propositioner, och även tillfällen under 1970-talet då man inte ens gjorde det i januari -den tidpunkt då man alltså bör göra det. Jag kan försäkra att vi kommer atl möta riksdagen i januari med en fullständig finansplan.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Ålgärder för all stabilisera ekonomin, m. m.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Finansutskottets borgerliga majoritet anser att Sveriges riksdag denna höst inte skall befatta sig med landets ekonomiska läge, ännu mindre fatta några beslut som skulle kunna beröra den ekonomiska politiken.

Motiveringen för denna ståndpunkt är att det nu inte är den lämpligaste tidpunkten - som man säger - att fastställa nya riktlinjer för den ekonomiska politiken. Den lämpligaste lidpunkten skulle i stället vara slutet av februari, då riksdagen skall behandla den budgetproposition som läggs fram i Januari.

Är då detta en i sak rimlig ståndpunkt? Har landet råd, har vi tid att vänta ytteriigare nästan tre månader? Finns del inga ekonomisk-politiska beslul som behöver tas nu? Jag vill dä tillägga au om inte finansulskoUels borgerliga majoritet direkt saboterat behandlingen av vår motion, hade riksdagen kunnal ta ställning till den frågan för minst en månad sedan.

Förra gängen riksdagen behandlade den ekonomiska politikens inriktning var den 9 juni i år. Visserligen skedde då ingenting, togs inte ett enda nytt initiativ. Men lät oss ändå se vad som hänt sedan dess, i vilken utslräckning ekonomin följt de riktlinjer riksdagen dä antog, hur den ekonomiska politik lyckats som då fastställdes.

Den gången, i Juni, trodde man alt tillväxten i svensk ekonomi skulle bli över 5 % - rekord för 1970-talet, skröt man med. Nu ser den ul atl bli högst 4 96. Dä talade man om den förbättrade handelsbalansen. Nu blir underskottet i bytesbalansen minst lika stort som 1977. Då ansåg man att infiationen skulle dämpas till 6 ä 7 96. Nu kommer den atl överskrida 10 96. Dä trodde man på en uppgång av industrins investeringar med 10 96. Nu får vi vara glada om de stiger med 4 96. Då satte man målet för bostadsbyggandet lill 60 000 lägenheter. Nu spörjs det om det skall kunna bli mer än 55 000 lägenheter.

Så här skulle jag kunna fortsätta ett bra tag till. Men delta räcker föratt visa att det ekonomiska läge som riksdagen i Juni satsade på existerar inte längre. 1

111

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. m.

112

själva verket existerade del inte heller i juni - den borgeriiga majoritetens skildring av vår ekonomi var en blandning av önsketänkande och valtaktik.

Den förklaring till alla dessa misslyckanden, som de borgerliga partigrupperna och den borgeriiga regeringen nu klamrar sig fast vid, är de höjda oljepriserna. Och visst har de slora oljeprishöjningarna försämrat både värt ekonomiska läge och de internationella konjunkturutsikterna. Men i sin propaganda tilldelar de borgeriiga partierna oljeprishöjningarna en orimligt stor roll som orsak till alla olyckor och som ursäkl för att man inte företar sig något för alt förbättra läget. Av den totala prishöjningen i år pä ca 10 96 svarar de ökade oljekostnaderna inte för mer än knappt 2 %. Alt Sverige har en alldeles hemmatillverkad inflation framgår också av att prisstegringstakten nu är högre i Sverige än i flertalet andra länder, som Ju drabbats av samma oljeprishöjningar. Av försämringen i vår handelsbalans på 8 miljarder kronor mellan 1978 och 1979 beror, enligt konjunkturinstitutets beräkningar, ca 5 miljarder pä alt exporten ökal för litet och importen för myckel, dvs. på helt andra faktorerän oljeprishöjningarna. Och misslyckandet närdet gälleraii fä i gång industriinvesteringarna och krisstituationen för bostadsbyggandet har ingen som helst grund i den där oljenotan, som herrar Fälldin och Bohman talar så mycket om.

Allt delta har således inträffat i den svenska ekonomin mellan juni och december. Men i den ekonomiska politiken har desto mindre sketl. Det enda som uträttats är att riksbanken i etapper höjt räntan med 3 % för alt hjälpligl hålla tillbaka valutautflödel och för atl kunna pressa fram de uppemot 4 miljarder kronor per månad som staten måste låna upp. F. ö. har man passivt låtit utvecklingen rulla vidare.

Nu sitter Ingemar Mundebo här i sin bänk. Och om han har några krafter kvar efter debatten med Olof Palme skulle jag vilja la upp en fråga speciellt med honom.

I augusti månad ställde Jag några frågor till Ingemar Mundebo om läget för den svenska valutan. Del gällde storieken av valutautflödel och vilka åtgärder som skulle behöva vidtas. Herr Mundebo förnekade då - och vid åtskilliga tillfällen senare under valrörelsen - all det pågick något valutauiflöde, och han förnekade alt det skulle krävas några åtgärder för alt motverka ell valutautflöde.

Nu kan vi konstatera - vi har den 7 december - all valutautflödel ur Sverige under 1979 har varit nära 12 miljarder kronor, ungefär 1 miljard i månaden. Den föriusten av valuta har till 4 miljarder tagits ur valutareserven, och 8 miljarder har staten lånat upp i utlandet.

Sedan Ingemar Mundebo så många gånger förnekat alt det fanns några problem på det här området har räntan höjts med 2 96. Den 23 november höjdes räntan senaste gången. Det skedde med den uttryckliga motiveringen alt det gällde alt förhindra ett utflöde av valuta på grund av skillnaden i ränta mellan Sverige och ullandel.

Nu finns det en rapport om valulaulvecklingen mellan den 24 november och den 30 november, dvs. veckan efter den senaste räntehöjningen. Utflödet

av valuta under denna vecka var 550 miljoner, dvs. en fyrdubbling av takten jämfört med året i övrigt.

Jag skulle vilja fråga budgelminislern: Vad hände? Fungerade inte räntehöjningen? Varför ökade taklen i valutautflödel omedelbart efter det att räntan höjdes? Varför rann 550 miljoner ut ur landet på en enda vecka? Och jag vill fråga honom: Tyder detta på atl det finns ett stort förtroende för den svenska kronan och för den svenska riksbankens förmåga att hantera situationen? Och lyder det pä att läget är stabiliserat vad gäller räntenivån och nödvändigheten av att vidta ytterligare åtgärder?

Inför framtiden växer också oron. Allt fier väntar sig en ny nedgång av de ekonomiska konjunkturerna både här hemma och i utlandet under 1980. Frän de mest olika håll uttrycks det farhågor för att underskottet i våra utrikesaffärer kommer att öka ytteriigare, atl inflationslakten tilltar och att sysselsättningsproblemen åter växer under nästa år. Alla i bostadsproduktionen engagerade, snart t. o. m. bosladsministern, talar om en kris för bostadsbyggandet, i fråga om både kostnadsutvecklingen och igångsättningen. Samtidigt står arbetsmarknadens parter inför en löneförhandling som beskrivs som den svåraste vi har haft på många år.

Visst finns det spår av denna oro ocksä i finansutskottets majoritetsbetänkande. Men till någon som helst aktivitet tänker de borgerliga partierna inte låta sig förledas. Riksdagen skall med tålamod och förtröstan vänta tills man i slutet av februari kan behandla regeringens finansplan och budgetförslag. Det är alltså inte lämpligt att nu företa sig något. Skälen för den ståndpunkten är atl oljepriserna kan stiga ännu mer nästa år och att OECD:s rapport om det internalionella ekonomiska lägel ännu inte föreligger.

Till delta vill jag säga följande. 1 vår motion har vi föreslagit åtgärder på tre områden - stimulans for ökade industriinvesteringar, åtgärder för ett ökat bostadsbyggande och effektivare insatser mol ungdorasarbetslöshelen. Ingen - inte heller finansutskottels borgeriiga ledamöter - hävdar väl annat än all det vore önskvärt att i samtliga dessa tre hänseenden uppnå en bättre utveckling 1980 än vi haft 1979. Men varför skall vi dä vänta med åtgärder, och vad är det vi skall vänta på?

Om man nu fruktar ytteriigare höjningar av oljepriserna - och jag tror atl del är en ganska berättigad fruktan - så kan jag inte begripa annat än att ytteriigare oljeprishöjningar - och därmed en ytteriigare försvagning av konjunkturen utöver den redan väntade - stärker motiven för snabba åtgärder på alla de här tre områdena. Försvagas konjunkturen krävs med säkerhet speciella stimulanser, om vi inte skall få ett nytt ras i industriinvesteringarna. Och försvagas arbetsmarknaden, drabbas ungdomen ännu hårdare än vad som redan skett.

Och Jag kan över huvud tagel inte alls begripa vad OECD-sekretarialets rapport skall säga oss när det gäller behovet och möjligheterna att öka bostadsbyggandet - eller bara förhindra en ytteriigare nedgång.

Ingemar Mundebo talar om osäkerheter som gör att nu vågar man inte företa sig någonting. Vad är del för osäkerheter som råder när det gäller bostadsbyggandet? Vi vet atl de planer man hade för 1979 inte har infriats och

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

alt riskerna är enorma atl det nästa år går ännu sämre.

Inte heller lär väl en rapport frän OECD befria oss från skyldigheten alt försöka la hand om de nära 100 000 ungdomar som redan i dag behöver jobb på den öppna marknaden. Det behövs väl inga rapporter från Paris för att konstalera au del måsle vi göra någonting ål! Väntar man på mirakel, ett under från Paris, eller vad är det egentligen frågan om?

Dessutom vet vi ju alla atl del lar tid innan ekonomisk-politiska åtgärder hinner genomföras och ännu längre tid innan de börjar verka. Au tro au beslul av riksdagen i slutet av februari skulle ha någon reell chans alt göra någonting åt industriinvesteringarna eller bostadsbyggandet under 1980 är helt enkelt inte realistiskt.

Det är någonting overkligt över hela den här situationen, herr talman. Alla i riksdagen vet, eller borde åtminstone veta, alt svensk ekonomi befinner sig i en kris. Samtidigt inser vi att vissa saker är omöjliga att uppnå, i varje fall på kort sikt. Vi kan inte befria oss från verkningarna av höjda oljepriser eller av en internationell konjunkturnedgång. Inte heller kan vi hux flux eliminera våra stora underskott eller sloppa inflationen bara genom några enkla beslut. Men desto viktigare då atl vi gör det som faktiskt är möjligl. Och dit hör atl vi gör vad vi kan för att ta igen vad som gått föriorat i förstärkning av vår industriella kapacitet, atl vi bygger bostäder som folk faktiskt behöver och efterfrågar, att vi ingriper mot en ungdomsarbetslöshet som annars hotar att permanentas och antagligen också förvärras.

Del är möjligl att de förslag vi har lagt fram inte är de mest effektiva, de mest ändamålsenliga. Vi har varit beredda alt diskutera och pröva också andra lösningar. Men del enda vi har mött under den här hösten är passivitet, förhalningstaktik och en monumental ovilja atl ens diskuiera den ekonomiska politiken med den socialdemokratiska oppositionen.

Jag tycker alt organisationen av dagens debatt i kammaren är en stilenlig avslutning på hela den här bedrövliga historien. Medan generalerna trycker i högkvarteret borta i Gamla stan, har man ställt en ensam Sven Dufva vid bron i Eric Enlunds skepnad.

På detta kan det bara finnas en förklaring. Maktkampen rasar just nu i kanslihuset mellan en maktberusad höger och de krafter i de övriga regeringspartierna som fortfarande eventuellt orkar göra motstånd mot kraven på svängremspolilik och social nedrustning. Innan den striden är avgjord, får de borgeriiga riksdagsgrupperna huka sig och tiga still.

Detta är i och för sig fullt uthärdligt. Det är inte över brislen på borgeriiga debattörer som vi beklagar oss, utan det är bristen på vilja att föra en konstruktiv politik, att i tid försöka lösa vårt lands ekonomiska svårigheter, som är del beklagansvärda. De som får sitta emellan, de som får belala priset för del borgeriiga blockels sammanhållning, är nämligen de arbetslösa, de bostadslösa och de som för sitt jobb och sin trygghet är beroende av atl ekonomin fungerar. Det är inför dem som ni får ta ansvaret för er lystnad och er passivitet.

Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

114

ERIC ENLUND (fp):

Herr lalman! Eftersom det flera gånger har påståtts att finansutskottet förhalat behandlingen av den socialdemokratiska molionen 1979/80:4, och eftersom Olof Palme i början av sitt första anförande nämnde denna märkliga tidrymd på sju veckor skall jag börja med atl ge en fullständig redovisning av det tidsschema som gällt för flnansutskollets behandling av den här molionen.

Motionen väcktes, som redan har nämnts, den 2 oktober. Den 23 oktober beslöt finansutskottet atl remittera molionen i tillämpliga delar lill skatte-, närings-, arbetsmarknads- och civilutskoiten. Vi begärde då alt yttrandena skulle lämnas snarast möjligt. Detta ägde mm vid del första sammanträdet med finansutskottet dä jag fungerade som ordförande. Här kan man möjligen tala om några dagars försening, som hade samband med regeringsskiftet och de förändringar i ulskottels sammansättning som följde därav. Men jag hoppas ändå på en sä pass stor generositet från socialdemokraternas sida att denna andhämtning må vara de borgeriiga partierna förlåten.

Vi hade alltså begärt att resp. utskotts yttrande över motionen 4 skulle lämnas till finansutskottet så snart som möjligl. Skatteutskottets yttrande är daterat den 6 november, civilutskottels den 15 november, närings- och arbetsmarknadsutskottens yttranden är daterade den 20 november. Samma dag påbörjades behandlingen i finansutskottet, och vårt betänkande sluijus-terades en vecka senare, den 27 november. Samma dag, alltså tisdagen den 27 november, hölls här en interpellationsdebatt mellan Kjell-Olof Feldl och ekonomiminister Gösta Bohman. Vid del tillfället hörde jag Kjell-Olof Feldt stå i talarstolen och säga följande: "Är del försvariigl av landets regering alt läta alla ekonomiska beslut vänta i fyra månader till den 23 mars 1980, dä budgetpropositionen skall behandlas här i riksdagen?"

Vilket sakligt underiag hade Kjell-Olof Feldt för alt ställa denna fråga?

Av den redovisning jag skall ge i det följande kommer det att framgå att åtskilliga av de ekonomiska beslul som Kjell-Olof Feldl efteriysle redan har fattats eller kommer att fattas här i kammaren före juluppehållet. Men om Kjell-Olof Feldt tror att budgetpropositionen kommer att behandlas här i kammaren den 23 mars, måste jag faktiskt tala om för honom att han dä blir ensam här i kammaren, för enligt alla almanackor som delades ut till kammarens ledamöter i går är den 23 mars en söndag. Den dagen kommer det dessutom här i landet att hållas en folkomröstning om kärnkraften.

Jag har nämnt detta för atl belysa hur vårdslös Kjell-Olof Feldl kan vara i sin iver alt kritisera regeringen. Dä tänker Jag naturiigtvis inte främst på detta med datumet - det kan Ju vara någon form av kortslutning - utan pä påslåendet att inga ekonomiska beslut kommer alt fattas här i kammaren under hösten.

Jag vill något återgå till finansutskottets tidsschema. Jag nämnde att vi påbörjade behandlingen samma dag som man i näringsutskottel och arbetsmarknadsutskottet hade justerat sina yttranden. Vari består nu förseningen i denna behandling från finansutskottets sida? Vad finns det förgrund för följande påstående, som finns i det särskilda yttrandet till betänkandet?

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för att stabilisera ekonomin, m. m.

115

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

116

"Eftersom det visade sig att regeringen inte ville lägga fram någon proposition om den ekonomiska politiken, kunde en behandling i utskottet av motionen lill slut framtvingas." Här påstår ni socialdemokrater atl motionen skulle ha blivit obehandlad, om det hade kommit en proposition om den ekonomiska politiken. Läser ni inte själva vad ni skriver i era särskilda yttranden och reservationer? Detta ärju tvärtemot vad majoriletssidan i utskottet hela tiden försäkrade, nämligen att motionen skulle behandlas tillsammans med propositionen, om en sådan skulle komma alt läggas fram.

Den 15 november fick vi besked från budgetdepartementet att del inte skulle komma en särskild proposition om den ekonomiska politiken. Närings- och arbetsmarknadsutskottens yttranden fick vi alltså den 20 november. Det betyder att del förhållandet att propositionen uteblev inte innebar någon som helst försening av behandlingen här i kammaren av motion nr 4.

Herr talman! Jag går nu över lill alt kommentera några av de frågor som har ställts och de påståenden som har gjorts i reservationerna och i den hittillsvarande debatten.

Varför avstår vi från finanspolitiska beslut nu i december? Kjell-Olof Feldt, som själv har suttit i en regering, kan inte vara omedveten om atl regeringar så här års förbereder sin finansplan med en fullständig bedömning av det ekonomiska läget och förslag till finanspolitiska ålgärder. Som har nämnts tidigare var osäkerheten vid årsskiftet 1973-1974 så stor all den dåvarande socialdemokratiska regeringen i sin redovisning till riksdagen avstod från att lägga fram försörjningsbalans och nationalbudget för det kommande året. Osäkerheten är i år kanske inte lika stor som vid den tidigare oljekrisen, men att del, vilket utskottet har understrukit, just nu inte är den lämpligaste tidpunkten för alt fastställa nya riktlinjer för den ekonomiska politiken sammanhänger jusl med den beiydande osäkerhet som råder på några viktiga punkter, som jag vill nämna.

De länder som ingår i karlellen av oljeproducenler, OPEC, kommer vid ett möte i Caracas om några dagar sannolikt atl fatta beslut om nya oljepriser. Storieken på höjningarna kan få en genomgripande inverkan pä de ekonomiska utsikterna för del kommande året. Den svåra inre oron i Iran eller andra plötsliga händelser i oljeproducerande länder kan ytterligare öka osäkerheten när det gäller oljeförsörjningen och därigenom påverka förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Konjunkturinstitulets analys av ekonomin och prognos för det kommande året, som ju brukar ligga till grund för regeringens och riksdagens överväganden, är mot denna bakgrund nödvändigtvis behäftad med större osäkerhet än vad vi är vana vid.

Regeringen har dä, och utskottet instämmer i den uppfattningen, menat att det finns skäl att avvakta den bedömning av utvecklingen som OECD kommeratt redovisa under december. Utvecklingen av konjunkturerna och den ekonomiska politiken i vår omvärld är f. n. osäker, och inom OECD-sekrelariatet har bedömningen av utvecklingen under 1980 reviderats nedåt.

Jag går därmed, herr talman, över till frågan om huruvida majoriteten har

förvägrat motionärerna en meningsfull prövning av molionen enligt den i riksdagsordningen förutsatta handläggningsordningen. 1 ett särskilt yttrande av Paul Jansson m. fl. påslås alt så skulle vara fallet.

Det har ansetts riktigt att motionen skulle tas upp till behandling. Det ger emellertid inte motionärerna någon rätt alt vare sig fä motionen bifallen eller kräva av riksdagsmajoriteien att förslag i olika delfrågor, som är under behandling i annan ordning i riksdagen eller regeringskansliet, skall lyftas ut ur dessa sammanhang och las upp till avgörande i samband med Just denna motion.

Motionen väcktes med motiveringen att det fanns anledning till en ändring av den finanspolitiska bedömningen lill följd av den ekonomiska utvecklingen. Motionen innehåller emellertid både yrkanden av direkt betydelse för den mera kortsiktiga finanspolitiken och - snarast i högre utsträckning -andra förslag av mer långsiktig karaktär, t. ex. den ständigt återkommande strukturfonden. När del gäller de mera omedelbara finanspolitiska åtgärderna kan vi först och främst konstatera att regeringen lagt fram ett förslag lill skatteskalor som ger förutsättningar för nästa års avtalsrörelse och underlättar genomförandet av densamma.

När det gäller motionens förslag lill skatteomläggning för 1980 skall vi om några dagar diskutera detta motionsförslag ingående här i kammaren.

Vad gäller finansieringen av skattereformen har kammaren redan beslutat om höjning av skatten pä alkohol och tobak. Regeringen har lagt fram förslag om skallehöjningar på energi. Trots den allvarliga utvecklingen närdet gäller oljepriser och försörjningsirygghel på oljeområdel har socialdemokraterna, som ju i andra sammanhang inte brukar vara omedvetna om oljeberoendets faror, avvisat dessa åtgärder.

Det centrala kommer alt vara atl spara olja, att få en fortsatt positiv utveckling av Sveriges internationella konkurrenskraft för atl vi skall kunna upprätthålla sysselsättningen i näringslivet och visa en återhållsamhet i privat och offentlig konsumtion i sådan utsträckning atl konsumtionens utveckling överensstämmer med vad som krävs för en bällre samhällsekonomisk balans.

Den socialdemokratiska motionen kännetecknas inte av någon större medvetenhet om vare sig vikten av att spara olja, vikten av att upprätthålla konkurrenskraften eller vikten av en väl avvägd utveckling av den privata och den offentliga konsumtionen. Detta är ytteriigare skäl för all riksdagen inte bör ta ställning till motionens yrkanden separat utan göra det först i samband med behandlingen av regeringens förslag i finansplanen för nästa år.

Ett av förslagen i motion 4 gäller strukturfonden. Näringsutskottel har i sitt yttrande ännu en gång upprepat de fundamentala invändningar man har mot detta förslag. Man måste också ha i minnet atl strukturfonden är kopplad lill införandet av en arbetsgivaravgift pä någon procent. Finansutskottet har anslutit sig till näringsutskottets uppfattning och avstyrkt förslaget om struktur- och utvecklingsfond. Det förslaget har alltså behandlals.

Förslaget om ytteriigare medel till fjärde AP-fonden, som finns med både i

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för att stabilisera ekonomin, m. m.

117

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. /??.

motion 4 och i motion 24, avslog riksdagen i går då vi behandlade kapitalmarknadspropositionen. Även det förslaget är alltså behandlat.

Av del jag nu har sagt torde framgå att ni socialdemokrater har fel när ni pastarätt majoriteten i finansutskotiei har förhalat behandlingen av motion 4. Det tidsschema jag redovisat ger besked om snabbaste möjliga behandling. Ni har också fel när ni påstår atl vi nonchalerat förslagen och vägrar att behandla dem. Åtskilliga frågor har behandlals redan eller blir behandlade före jul. Marginalskaitefrågan, finansieringen av skattereformen, frågan om ytteriigare medel till fjärde AP-fonden, struktur- och utvecklingsfonden samt gärdagens beslut angående de mindre företagens äterlänemöjligheter av ATP-avgifterna är exempel på frågor som har behandlats. Det finns alllsä inte något som helst underiag för de socialdemokratiska påståendena atl regering och riksdag skulle ha avstått eller kommer atl avstå från att fatta ekonomiska beslut under hösten.

Den kritik som Olof Palme och Kjell-Olof Feldl framfört lyder emellertid på att de inte nöjer sig med för riksdagsledamöter vanliga villkor och rättigheter, dvs. att motionsvägen framföra sina förslag här i kammaren. De kräver också atl fä diktera i vilken ordning och under vilka former deras förslag skall behandlas. Och på några punkter tycks de t. o. m. kräva alt deras förslag skall bifallas för att de skall erkänna att förslagen fått en seriös behandling. Sädana anspråk anser finansutskottets majoritet att del är nödvändigt och naturiigt att tillbakavisa.

Herr lalman! Med det jag nu har anfört yrkar jag bifall lill hemställan i finansutskottets betänkande nr 10.

118

KJELL-OLOF FELDT (s) replik:

Herr talman! Eric Enlund ägnade mycken lid ål att försöka visa att ingen orätt har vederfarils oss motionärer och att tidsschemat varit sådant alt behandlingen har varit den snabbaste möjliga. Jag vill erinra om att skälet till atl den här motionen över huvud taget kan behandlas här i dag är all riksdagen beslöt atl tillåta alt den lades fram i särskild ordning. I del beslutet låg faktiskt ett besked om att här fanns det sädana särskilda omständigheter som också kunde motivera en särskild behandling av motionen.

Motiveringen för motionen var att det var bråttom med vissa ålgärder. Det gällde inte att regeringen skulle lägga fram en ny budget eller skriva enorma finansplaner - sådana övningar får ni ägna er åt i godan ro under julen - utan del handlade om att beslut skulle fattas på vissa områden där vi vet alt saker och ting måste göras. Fattar vi inte de besluten nu, så kommer det att vara för sent till våren.

Efter allt det som Eric Enlund sade här kom till slut sanningen fram, när han sade att majoriteten ansåg alt motionen skulle behandlas i an.slutning lill propositionen om den ekonomiska politiken. Ja, jusl del! Vi upptäckte nämligen atl del var detta man ville göra, och därmed försköts behandlingen av molionen lill en mycket sen tidpunkt. Sedan visade det sig atl det inte kom någon proposition, och därför blev man tvungen att ta upp motionen i särskild ordning.

Stämmer del inte, Eric Enlund, att vi socialdemokrater ville ha en snabb behandling, men atl majoriteten tyckte alt del kunde vänta? Stämmer det inte atl jag protesterade mot det beslutet? Stämmer det inte ait motionen avstyrktes utan diskussion i finansutskottet?

De socialdemokratiska förslagen har behandlals, säger Eric Enlund, och med det menar han alt de samt och synnerligen har avstyrkts. Det är klart alt vi ulgår ifrån att majoriteten gör vad den finner vara riktigt. Detta stämmer emellertid väldigt dåligt med de fömtsättningar för riksdagens arbete som angavs i regeringsdeklarationen, där man talar om att förankra sina förslag i breda uppgörelser och där regeringschefen har beskrivit hur omöjligt det är alt regera mot ena halvan av svenska folket. Men, all right! Behandlingen av den här molionen och dagens debatt har i alla fall visat vad del handlar om: Våra förslag skall bli behandlade i riksdagen, de skall avslås och därmed skall vi vara nöjda. Del spelar kanske mindre roll för oss. Problemet är de människor som drabbas av att den ekonomiska politiken fortsätter att förfalla.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för att stabilisera ekonomin, 777. m.

ERIC ENLUND (fp) replik:

Herr talman! Av den redovisning jag gav framgick ganska klart att den omständigheten att det inte kom någon speciell proposition om den ekonomiska politiken inte innebar någon försening. Vi hade begärt yttranden frän berörda utskott och angivit att vi ville ha dem sä snart som möjligl. När vi fick dessa yttranden, hade vi redan fått besked om ait en proposition inte skulle lämnas.

Kjell-Olof Feldl och även Olof Palme återkommer gång på gäng till den snabba behandlingen av förslagen. Men Jag skall ge ett exempel på vilka orimliga anspråk ni har när det gäller alt era förslag skall diskuteras, och jag gör det genom att ciiera några rader ur er reservation pä s. 28 i betänkandet. Där stär det "atl förslagets vedersakare konsekvent har undvikit att diskutera de grundläggande motiveringarna för att en stmktur- och utvecklingsfond bör tillskapas". Det är exakt samma formulering som den som fanns i en reservation till näringsutskoilets betänkande. Det var i samband med att näringsutskottel behandlade den stora näringspolitiska propositionen i våras.

Nog torde frågan om en struktur- och utvecklingsfond vara diskuterad. Jag skall ytteriigare belysa detta genom att citera ur näringsutskottets majoritets-skrivning beträffande struktur- och utvecklingsfonderna. Del slår bl. a. följande:

"I partimolionerna 1978/79:2020 och 1978/79:2427 lägger socialdemokraterna för sjätte och sjunde gången sedan januari 1977 fram förslag om inrättande av en stmkturfond. Utskollets gmndläggande invändningar mot förslaget, senast redovisade i yttrande till finansutskottet i november 1978

--- kvarstår. Förslagets huvudsakliga innebörd är, som ulskollel då

framhöll, att staten fär ytteriigare ett instrument för stmkturpoliliska insatser. Emellertid har varken genom motionerna och deras föregångare eller av förslagets förespråkare inom utskottet i erforderlig mån klargjorts vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Vad motionärerna begär är

119

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

sålunda att regeringen skall fä elt långtgående bemyndigande atl för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av dem som redan finns och vid sidan av den omfatlande verksamhet lill stöd för särskilda branscher och förelag som statsmakterna är engagerade i. Utskottet anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant beslul av riksdagen." Sedan klagar Kjell-Olof Feldt över atl behandlingen går snabbt. Har en fråga behandlats sju åtta gånger förut i riksdagen kan det inte vara konstigt om behandlingen går fort. Del räcker tydligen inte med alt i riksdagen diskutera och avslå s-förslagen. För att tillfredsställa Olof Palmes och Kjell-Olof Feldts deballlust fordras det tydligen att regeringen för riksdagen lägger fram förslag som de själva har dikterat. Men är inte detta, Kjell-Olof Feldt, väl mycket begärt? Har ni inte pä tre år hunnit vänja er vid alt ni inte sitter i kanslihuset?

120

KJELL-OLOF FELDT (s) replik:

Herr talman! Vi har haft tre år pä oss att vänja oss vid att vi inte sitter i kanslihuset, men vi har väldigt svårt att vänja oss vid de besynnerliga regeringar som vi återfår.

Nu kan allt det här talet om procedurer, tidpunkter och remisser inte dölja den enkla sanningen atl hade den borgerliga majoriteten velat hade den här motionen varit behandlad för länge sedan. Det skall inte behöva ta över två månader att fä en sådan här fräga avgjord, om viljan verkligen finns.

Nu har försynen utsett Eric Enlund till ordförande i finansutskottet och då kunde man vänta sig att han ocksä hade någon uppfattning i sak om Sveriges ekonomi och vad som behöver göras ät denna. Jag måste fräga honom om han är nöjd. Anser finansutskottets ordförande att det är riktigt och rimligt att riksdagen inför våra ekonomiska perspektiv, utan att yttra en enda stavelse, bara avslår de socialdemokratiska förslagen?

Är Eric Enlund nöjd med utvecklingen när del gäller bostadsbyggandet? 1 går uppvaktades bosladsministern -och del kommer andra talare atl belysa närmare - av företrädare för samtliga slora förelag, organisationer och hyresgästföreningar som är engagerade i bostadsbyggandet. De uppvaktade regeringen med en skrivelse. Av denna framgår det atl krisen i bostadsbyggandet när det gäller kostnaderna och hyresnivån nu är så utbredd all man nästa år fruktar något av ett sammanbrott för bostadsbyggandet. Det har utgått en depesch från bostadsdepartementet, där det sägs au bostadsministern följer utvecklingen. Jag har en känsla av all del är utvecklingen som har dragit iväg från bosladsministern. Hon hinner inte alls med. Men har Eric Enlund ingen synpunkt på del problemet - den synpunkten t. ex. aU här krävs det verkligen snara och resoluta åtgärder om inte bostadsbrist och hyreskostnader skall skapa en ny bostadssocial kris i Sverige? Är Eric Enlund nöjd med att industrin, trots sina goda vinster, trots den stora mängd pengar den förfogar över, tydligen inte vill investera? Borde del inte vara en fråga för riksdagen att försöka göra något åt det?

Jag sade, att del är möjligt atl våra förslag inte är de mest ändamålsenliga. Vi har varit beredda aU diskutera dem. Men det enda man gör i näringsut-

skottet är alt rapa upp vad man skrev för ett år sedan, med samma      Nr 47

motiveringar. Man ägnar inte våra förslag något ytteriigare intresse. Och i        Fredagen den

finansulskottet sade man inte ell ljud frän den borgeriiga majoritetens sida        7 december 1979

när man röstade nej. För ett par år sedan-när den nya borgerliga majoriteten            

tillträdde - präglades ett uttryck frän finansutskottet: Här diskuterar vi inte.    Åtgärder fÖr alt här voterar vi. Jag kan bara konstatera atl Eric Enlund har fört den traditionen     stabilisera ekono-vidare.

/77?/?, /??. m.

ERIC ENLUND (fp) replik:

Herr talman! Nej, jag är visst inte nöjd, Kjell-Olof Feldt. Del finns många saker som vi båda är bekymrade över, och del har ocksä anförts lidigare. Men en hel del av de ekonomiska beslul som ni efteriyser i er motion har faktiskt fattalsellerkommeratt fattas här i kammaren. De som återstår är beroende av den finansplan som vi kommer att få på nyåret.

Milt sista inlägg i den här omgången kommer kanske att bli litet ovanligt, herr talman. Men jag ger det en något annoriunda form av det skälet alt huvudkritiken i detta sammanhang, såsom jag har fattat Kjell-Olof Feldt, riktas mot del förhållandet atl det inte har lagts fram någon finansplan i höst. Jag kan bemöta det genom att läsa innantill vad jag skrev ned ganska sent på kvällen den 30 januari 1974:

Remissdebatten inleddes av statsminister Palme med ett femminutersan-förande. Han bad om ursäkt för att han därmed frångick den ursprungliga talariislan, men han hade starka skäl. Om han avstått från femminuterstalet hade han enligt egen utsago skapat slora svårigheter i debatten. Däri hade han rätt. Del är onekligen svårt alt länka sig en remissdebatt ulan att oppositionen får veta någonting om regeringens avsikter i den viktigaste frågan, den ekonomiska politiken. Nu presenterades regeringens ekonomiska stimulanspaket muntligt. Det kostar statskassan 2,8 miljarder kronor och innehåller fem punkter. Statsministern ägnar i genomsnitt en minut ät varje punkt. Regeringen har emellertid sörjt för att åtminstone partiledare någon halvtimme före debattens början fär veta vad de skall debattera. De har fltt ell par stencilerade blad med de fem punkterna. Övriga riksdagsledamöter som vill haskriftligt pä vad regeringen tänker göra fär vänta lill påföljande dag. Dä kan de i tidningarna läsa vad regeringen har för avsikter. Del blir sämre och sämre. Hösten 1971 delades regeringsförslaget om den ekonomiska politiken ut till ledamöterna sedan debatten dragits i gäng. Nu delas det inte ut alls. När delta skrivs lider första debattdagen mot silt slut och flertalet riksdagsmän har inte en enda skriven rad i sina händer angående regeringens syn på dagens viktigaste debattämne. Längre kan regeringens nonchalans gentemot riksdagen knappast drivas.

Herr lalman! Det här skrevs i ett läge då det normalt skulle ha förelegat en fullständig finansplan, men jag har ändå ii-iget minne av att det den kvällen förekom sä mycket av indignation som har kommit till uttryck här i Olof Palmes och Kjell-Olof Feldts anföranden och i Kjell-Olof Feldts replikskifte med mig. Jag finner denna indignation ganska omotiverad, och jag tycker att del är märkligt om den spelas upp med ännu större styrka. Del finns tecken

121

Nr 47                 som tyder på det, bl. a. det sällsynt stora antalet tunga kanoner som

Fredagen den      socialdemokraterna har bogserat fram till dagens debatt om finansutskottets

7 december 1979      betänkande nr 10.

Åtgärder Jör alt stabilisera ekonomin, m. m.

122

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jaghar inga dagboksblad med mig att läsa upp, men jag skall börja med en liten nutidshislorisk erinran.

När vänsterpartiet kommunisterna hade 19 ledamöter i riksdagen var jag medlem i finansutskottet. Nu har vi 20 ledamöter och vi har ingen medlem i finansutskottet, beroende på den egendomliga uppfattning om demokrati och proportionell representation som råder hos en del av riksdagens partier. Delta har emellertid den fördelen med sig att Jag kan uttala mig mera fritt om det material som kommer frän utskottet. Det ärju bekant för alla alt det inte är ledamöterna som svarar för texten i ulskottsbetänkandena utan kanslierna. Lål mig då säga attjag tycker alt finansutskottets kansli har gjort en förnämlig sammanfattning i del här betänkandet av de olika rapporter som kommil under hösten om del ekonomiska läget och de ekonomiska utsikterna i Sverige. Jag har inte samma positiva omdöme om vad som sedan sägs i sak i belänkandet och i reservationen, men lill det fär jag återkomma.

De socialdemokratiska motionärerna har klagat över att behandlingen av deras motion fördröjts. Jag förslår deras klagomål och finner dem berättigade. Något sädanl hade naturiiglvis inte kunnat förekomma med motioner från andra partier pä den tiden då socialdemokraterna hade majoritet i finansulskollet.

Det är beklagligt, herr talman, att vi först nu fär en ekonomisk debatt i riksdagen. Del är betecknande att ekonomiminister Bohman flytt frän denna debatt, därmed illustrerande det gamla ordspråket Bättre fly än illa fakta. Det är nämligen en bedrövlig politik regeringen svarar för på det ekonomiska området. Jag vill därmed inte påstå atl regeringen Fälldins politik är bra på andra områden, men pä det ekonomiska fältet är det speciellt illa ställt.

Vad .som redan yppats om innehållet i den statsbudget som läggs fram i Januari gör ju inte bilden ljusare för löntagare, barnfamiljer, pensionärer- korl sagt folkets överväldigande majoritet. Industriförbundets rapport om ekonomin talar klarspråk om hur arbelsköparna vill att 1980 skall gestalta sig för löntagarna. Man skriver: "1980 kommer att bli ett år med sjunkande realinkomsler för den förvärvsarbetande befolkningen". Och helt cyniskt uttrycker man alternativen i den ekonomiska politiken pä följande sätt: "lönestegringstakien under 1980/81 blir på kort sikt närmast en fråga för löntagarkollektivet om man önskar realinkomstsänkningar genom skattehöjningar kombinerade med snabb inflation, eller genom att läta det ske en återgång till en mer normal vinstnivå inom industrin". Det är det bekanta valet mellan pest och kolera, här pä elt nytt område.

Detta är alltså vad den kapitalistiska ekonomin har atl erbjuda lönlagarna under vad som betecknas såsom ett är av uppsving och högkonjunktur. Om vi hade en regering som vägar stå försitt fögderi sä borde den tvingas svara på frågan: Vilken av dessa strategier för den ekonomiska politiken är det som

regeringen Fälldin-Bohman-Ullsten tänker söka genomföra? Är del sänkning av realinkomsterna genom skattehöjningar och inflation eller är del .sänkning av realinkomsterna genom ökning av industrins proflier? Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen-deiverkarju vara de som stär för den ekonomiska politiken i värt land f n. -svarar nu i regeringens ställe. De säger: Hårdhänt motstånd mot varje förbättring av lönerna. Men deras politik kommer atl ge oss både pest och kolera, både snabb inflation och stark vinstslegring.

Jag vill med en gång säga all de åtgärder som föreslås i den socialdemokratiska motionen förefaller helt otillräckliga för all kunna svara mot de krav på förändringar som är nödvändiga i den ekonomiska politiken. Det betyder inte att alla detaljförslag skulle vara felaktiga. Tvärtom måste de i mänga fall bedömas posiiivt. Men sammanlaget såsom program för en ny ekonomisk politik är de otillräckliga. Om man av riksdagen beviljas förmånen att väcka en motion "med anledning av inträffad händelse", som det heter enligt riksdagsordningen - en förmän som ju inte alla partier beviljas, inte ens om tusentals arbetare hotas med avsked som i del i går här i riksdagen akluella fallet med Södra Skogsägarna - sä borde enligt min mening ett någorlunda heltäckande ekonomiskt program kunna presenteras.

Den socialdemokratiska molionen griper emellertid lika lilet som finansutskottets betänkande tillräckligt djupt föratt finna roten till det onda. Vilken är dä huvudorsaken till de nuvarande problemen? Jag tycker del ger alltför lättköpta poänger atl hävda, som de borgerliga partierna gjorde under flera år, att huvudorsaken var den dåliga ekonomiska politiken under den socialdemokratiska regeringstiden eller, som socialdemokraterna nu hävdar, att huvudorsaken är den dåliga ekonomiska politik som förs av Gösta Bohman och Ingemar Mundebo. Det är naturligtvis sant atl vi länge haft dåliga regeringar och atl den nuvarande regeringen är speciellt dålig, men detta ger ändå inte förklaringen till Sveriges ekonomiska problem.

Delta problem beror enligt vår mening i grunden på den skärpning som ägt rum av alla motsättningar inom det kapitalistiska produktionssystemet. Jag kan inte i ett korl anförande skildra hela denna process, somju också innebär atl de senaste årens ekonomiska kris utvecklats pä elt speciellt sätt och att det nuvarande relativa uppsvinget inte är något verkligt och långvarigt uppsving utan endasi en kort period av viss uppgång för vissa faktorer i ekonomin, medan andra tendenser typiska för tidigare högkonjunkturer lyser med sin frånvaro. Nästa kris väntar därför också runt dörren, och varken borgerlig eller socialdemokratisk politik kan förhindra detta.

De kapitalistiska kriserna har helt enkelt ändrai karaktär i en rad stycken beroende på monopolens allt starkare makt, överackumulalionen av kapital, den permanenta inflationen och andra dekadensfenomen inom kapitalismen. Det finns ett klassiskt citat från Kari Marx, där han skildrar hur kapitalismen genom sina egna mekanismer lyckas resa sig ur den ekonomiska krisen eller med andra ord hur krisen utgör ett naturligt led i kapitalismens ulveckling. Citatet slutar så här: "Och så skulle kretsgången börja på nytt. En del av det kapital, som avskrivits därför alt det upphört alt fungera, skulle återvinna sitt

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. m.

123

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för att stabilisera ekonomin, m. tn.

124

gamla värde. I övrigt skulle man genomlöpa samma onda cirkel, men med utvidgade produktionsbetingelser, ulvidgad marknad och höjd produktiv-kraft."

Mycket kapital har minskat i värde under de senaste krisåren - del gäller varven, delar av Järn- och stålindustrin, delar av textilindustrin osv. Men stora delar av den tidigare produktionsapparaten ligger fortfarande öde. Det är mycket svårt, för alt inte säga omöjligt, för dessa att återvinna sitt gamla värde. Produktionsbetingelserna har egentligen inte utvidgats, marknaderna inte utvidgats och produktivkraften inte stegrats. I varje fall är utvecklingen synnerligen ojämn. Det har inte skett någon allmän uppgång. Knappast någon väntar sig heller att så skall ske innan nästa ekonomiska kris kommer.

För alt kunna lösa de stora problem, som finns i dag och som kommer att bli ännu svårare i morgon och som kommer att prägla hela 1980-talet, krävs det enligt vår mening kraftfulla insatser av en målmedveten och handlingskraftig folkmajoritet för ett antikapilalistiskt krisprogram, som börjar föra det svenska samhället ul ur den kapitalistiska oordningen och in i en medveten socialistisk planering. Det är enda vägen alt gå om man vill lösa krisens problem. Kampen mot den kapitalistiska krisen kan inte föras till seger om den begränsas till aktuella dagskrav. De utgör endast första ledet av den politik som är nödvändig. Det gäller alltså atl skapa en massrörelse, vilken som första uppgift ställer att slå tillbaka storkapitalets och den borgeriiga regeringens angrepp pä Jobben och levnadsstandarden och som därefter utvecklas vidare till en rörelse för en ny ekonomisk ordning som varaktigt kan säkra full sysselsättning för alla och en god livsmiljö. Kraven måste gälla en ny kvalitet för det sociala livet och inte enbart kvantitativa förbättringar.

Följande uppgifter står i förgrunden:

Aktioner fören offensiv avtalsrörelse som minsl skall syfta till all återvinna reallöneförlusterna under 1977, 1978 och 1979, ge full kompensation för väntade prisslegringar under 1980 och för ökad arbetsintensitet.

Kamp mot inflationen: Effektivt prisstopp. Hyresstopp och en bostadspolitik som möjliggör hyressänkningar. Stopp för mark-, faslighets- och valutaspekulationer. Angrepp på monopolistisk prissättning. Ökat bostadsbyggande för alt avvärja den katastrof som i dag hotar pä bostadsmarknaden.

En demokratisk skattepolitik: Progressiv ståtlig-kommunal enhetsskalt. Slopande av mervärdeskatten på mat. Skärpt beskattning av kapital och spekulationsvinster. Upprensning i avdragsdjungeln. Stopp för skatteflykt. Kamp mot ekonomisk brottslighet.

Kamp mot utslagning: Mänskligt arbetstempo och övergång till tidlön. Sanering för bättre bostäder, boendemiljö och levande statskärnor. Kraftigt ökade insatser för atl stödja utslagnas återkomst till normalt arbetsliv. Bekämpning av drogideologin och av social passivitet.

Kamp för allas rätt till arbete: Facklig vetorätt mot avskedanden och nedläggningar. Stopp för induslriutflyltning och kapitalflykt till utlandet.

Styrning av investeringarna för att åstadkomma ökad förädling inom landet. Utbyggnad av statliga företag. Vad Sverige behöver i dag är framför allt en induslrialiseringspolitik som ger nya Jobb i stället för den politik med avinduslrialisering som bedrivits under de senaste åren. Kamp för regional rättvisa - stopp för utarmningen av glesbygden. Sju timmars arbetsdag nu med full lönekompensation. Utbyggd kollektivtrafik. Offensiv miljövård. Ökad satsning pä sjukvård och annan samhällsservice. Bra och gratis barnstugeplats ät alla barn.

Kamp mot ungdomsarbetslösheten: Garantier för ungdom till utbildnings-eller arbetsplats. Allmän arbetslöshetsförsäkring. FörbäUrad ungdomsförmedling. Varvad utbildning, teori och praktik med ersättning efter principen lika lön för lika arbete.

Försvar och vidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna: Försvar av yttrandefriheten mot reaktionär likriktning. Mot byråkrati och godtycke inom polis- och rättsväsende. Demokratiska rättigheter för de arbetande på arbetsplatserna. Bort med strejkförbud och alla repressalier mot lönarbetarna och fackföreningarna. Kamp mot utlänningsförakt och mot manssamhällets kvinnomyter.

Kamp mot monopolens styrning av konsumtionen: Begränsning av kommersiell reklam, utbyggd samhällelig konsumentupplysning. Kamp mot kvalitetsförsämringar, märkesspekulationer och manipulation av konsumenterna.

Herr lalman! Detta är ett helt ekonomiskt-politiskt program, men det är nödvändigt om man verkligen skall la itu med de stora problem som i dag existerar och som kommer alt vara ännu större i morgon.

Dessa kampuppgifleroch krav ulgör en ny kurs i politiken i vårl land. Den kan endast framtvingas med en bred folklig mobilisering. Den fordrar gemensamma ansträngningar av arbetarorganisationer och folkrörelser, av lönarbetarna och övriga arbetande folkgrupper, av arbetslösa och utslagna, av pensionärer och hemarbelande, av alla som drabbas av kapitalismens kris och den borgerliga politiken. Att medverka till en massrörelse som öppnar vägen för en ny kurs i politiken ser vänsterpartiet kommunisterna som sin avgörande uppgift. Därför verkar vi på arbetsplatser och i bostadskvarter, men också här i riksdagen. Våra programmatiska krav vad gäller den ekonomiska politiken kommer atl ånyo presenteras här under den allmänna motionstiden i januari.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. m.

GUNNAR STRÄNG (s):

Herr talman! Låt mig börja med alt hälsa Eric Enlund välkommen till våra ekonomiska debatter här i kammaren i hans viktiga funktion som ordförande i det så betydelsefulla finansutskottet. Jag hade kanske, om jag skall vara ärlig, väntat mig litet mera av vännen Eric Enlund. Vi fick en redovisning av tidsschemat i utskottet, en minutiös redovisning av de olika faserna i utskottets behandling av motioner och propositioner och vi fick t. o. m. en redovisning av almanackans veckodagar längre fram pä våren - i och för sig naturligtvis intresseväckande ting men av liten samhällsekonomisk bely-

125

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

126

delse. Jag hoppas därför atl det blir bättre när Eric Enlund så småningom blir varm i kläderna.

Herr talman! Vi har under det senaste halvåret och under de senaste debatterna både här i kammaren och utanför kammaren upplevt argumentation frän regeringen av de mest motstridande slag. Man har talat om de lysande framsteg som den förda politiken har givit nation och folk -budgetministern var inne pä det när han nyss konstaterade atl ell av de bästa åren i svensk ekonomi har varil just är 1979. Det är en sanning med utomordentlig modifikation. Under 1979 har vi levt på andra nationers sparade pengar. Staten harvarittvingadatt låna, jag uppskattar det till nära 10 miljarder, utomlands för att försvara vår valutakassa. Del har vi ändå inte lyckats med utan tvingas konstalera en ganska väsentlig avtappning av den.

Det håller inte att presentera utvecklingen i dessa ljusa toner, och del rimmar inte heller med atl man samtidigt brer ut sig i dystra prognoser om vad som väntar oss alla i en härd och bekymmersam framtid. Framför allt är adressen de svenska löntagarna inför de förhandlingar som nu stundar.

Gösta Bohman, som lilet vulgärt uttryckt leder skrytvalsen, brukar hänvisa till de ekonomiska prognoser som kommer frän olika håll och som visar en uppgång under 1979 och förhoppningsvis även under 1980. Så långt är väl prognosen riktig som alt 1979 blir ett bättre åran 1977 och 1978 var. Men en uppgång från ett uselt bottenläge är i och för sig inte så remarkabelt. Vi stod dock och stampade på samma fiäck efter nedgången under 1977 fram till 1979, och det innebär två definitivt förlorade år för det svenska folkhushållet. Hur läget blir 1980 är svårt att säga med hänsyn till dagens osäkra bedömnings-gmnd. Vi kan välja mellan olika försiktiga förslag och prognoserom graden av den eventuella tillväxttakt som vi förhoppningsvis kan räkna med. men det blir sanneriigen inga rekordsiffror.

Det började 1979 med mänga tröstens ord från regeringsbänken om den halverade infiationen och om uppåtgående kurvor i ekonomin. Efter påfrestningarna 1978 och 1979 skulle de glada dagarna vara här igen. I dag är Ju tongångarna betydligt mer modererade. Den inflation som skulle stanna vid 5ä6 % tycks bli den dubbla under innevarande år, och det finns inte några grundade motiv för att anta att den skall bli lägre 1980. Bytesbalansens negativa resultat häller i sig. Gissningarna ligger, som vi alla vet - det har anförts tidigare här i dag- på ett minus om 12 å 13 miljarder innevarande år. Tyvärr kan underskottet öka till 15 ä 16 miljarder 1980.

Den av de borgeriiga partiernas företrädare under valrörelsen flitigt omvittnade framgången för svensk industri, föranledd av - som det då brukade heta - återbetalning av arbetsgivaravgifter och övriga stimulanser, har inte blivit vad man hoppades. Industrins investeringsuppgång uppskattas till mellan 4 och 5 96 under innevarande är. Det skall ses mot bakgrund av nedgången med 35 96 underde lidigare åren. Investeringstakten ligger långt ifrån den aktivitet och framslegsanda inom svenskt näringsliv och industri som man med givmild hand utlovade i de båda senaste valrörelserna från alla de borgeriiga propagandisternas sida.

I detta dystra utgångsläge tröstar sig ekonomiministern varje gång frågan förs pä tal med följande budskap: Svångremspolitiken under 1977 gav avsett resullal, så till vida atl vi nedbringade underskottet i bytesbalansen frän 12,5 miljarder till i runt tal 4 miljarder. Den satsen har trumpetats ut utan urskillnad och utan närmare studium av vad som egentligen har skett. Den har framförts av såväl herr Bohman som herrar Fälldin, Ullsten och Mundebo.

Jag är medvelen om att jag kanske stör sinnesfriden, om Jag talar om vad som i själva verket ägde mm. Det låg så till att vi 1978 exporterade frän en lagerhållning av alldeles ovanligt stor volym, en varukvantitet som vi hade producerat under åren 1975 och 1976 och lagrat i stor utsträckning med statsstöd. Denna lagerförsäljning gav oss ett tillskott om 6,5 miljarder i 1978 års handels- och bytesbalans. Den är således inget uttryck för en ökad aktivitet inom det svenska näringslivet eller en ökad produktion utan helt enkelt ett besked om att vi fick in dessa 6,5 miljarder och bokförde dem under 1978, trots att vi hade producerat motsvarande varuvärde under åren 1975 och 1976. Det envisa och nedslående beviset för stagnationen i vår ekonomi har vi genom att konstatera de reella bytesbalansföriusterna under åren fram lill 1977-1979. De siffror jag nu anför är reviderade med hänsyn till vad Jag nyss nämnde om lagemtförsäljningarna. Då visar underskoltel för 1977 12,5 miljarder och för 1978 10 miljarder. För 1979 är vi tyvärr tillbaka i ett underskott på 10-12 miljarder. Vi riskerar en ännu större negativ balansredovisning för 1980.

Utan alltför invecklade funderingar kan man dra den enkla slutsatsen att om vi fortsättningsvis ärefterårtilläterdenna utveckling finns det ingen logik i att samtidigt försöka göra gällande att vi återvinner marknadsandelar och alt den svenska industrin, med den inriktning som industrin har och i den atmosfär som vi har i dag, visar tecken alt komma tillbaka i det gamla kända mönster som vi var vana vid före de borgeriiga regeringarnas entré i kanslihuset.

Jag kan inte uraktlåta atl ägna mig ell ögonblick åt frågan om marknadsandelarna. I Industriförbundels årsrapport, som avlämnades pä försommaren i är, finns en intressant bilaga som analyserar vad jag här talar om. Man ser på marknadsandelarna som värdeandelar, och det är ju det enda som har avgörande betydelse när man talar om bytesbalansens utveckling. Då är utvecklingen som sagt ett sorgligt kapitel. Sätter man indexsiffran år 1975 till 101, sä sjunker den visseriigen 1976 till 96. Socialdemokratin hade ansvaret för tre fjärdedelar av del året. Men det stora fallet kommer 1977, då indexsiffran blir 88. för atl 1978 sjunka ytteriigare till 82.

Här har man den snabba nedgång som sedan avsätter sig i de negativa talen i handels- och bytesbalans. Riktar man då blicken mot framtiden och frågar sig hur en ändring skall kunna komma lill stånd, så är det naturligtvis också en fräga om den industriella slagkraften och våra förutsättningar på världsmarknaden. 1 redovisningen från Industriförbundet lar man med den totala exporten, således även råvamexporlen - inte enbart de bearbetade varorna, som redovisas av Konjunkturinstitutet. Man tar med väridshandeln

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. m.

127

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

128

och inte enbart den del som är relaterad lill OECD-stalerna. Jag lycker att den redovisningen på något sätt är riktigare.

Detta ställer stora krav pä den ekonomiska politiken för framtiden. Den industripolitik som måste föras innebär kraftiga satsningar på de avsnitt av näringslivet där föruisällningarna för expansion föreligger. 1 den politiken innefattas större satsningar på forskning och utveckling - man talade mycket om det under gårdagen -än vad som hittills har praktiserats. I den politiken liggeratt la initiativ pä nya områden, där svensk teknik inte har utnyttjat alla exportmöjligheter. Socialdemokratin har motionsledes redovisat en del sådana områden som kan komma i fråga-medicinsk teknik, undervisningsmedel, kollektiva transporter, för atl ta några exempel. Det bör föreligga möjligheter atl i samarbete mellan stat och näringsliv initiera och vidareutveckla dessa och liknande produktionsområden. Hela tiden är det fråga om au balansera aktiviteten i samhälleiså atl folk i slörslamöjligautsiräckning har arbete - och har det på den vanliga arbetsmarknaden. Vi måste utnyttja den positiva effekt som ligger i att del hos människor finns köpkraft och efterfrågan, som grundlägger aktivitet och framsteg på alla områden inom landet vid sidan om den mera exklusiva exportindustrin.

Trots allt är det en bastant majoritet av de svenska löntagarna som tar sin inkomst i hemmamarknadsindustrin, genom handel. Iransport och servicenäringar. Naturligtvis kommer här byggnadsindustrin och bostadsbyggandet i förgrunden. 1 det senare avseendet har vi ju möjligheter att expandera verksamheten ulan att det egentligen kostar en enda krona pä importsidan, då vi i allt väsentligt är självförsörjande när det gäller material och varuproduktion som har med bostadsbyggandet att göra.

Vad som varit det stora misstaget under de gångna åren är den onyanserade och panikartade svångremspolitiken 1977 och 1978, som föranledde atl samhällsutvecklingen och den industriella aktiviteten helt stagnerade. Följdverkningarna av denna stagnation har sedan spritt sig som ringarna på vattnet. Slutresultatet har blivit del ovedersägliga faktum att vi som praktiskt tagel enda nation i OECD-kretsen under 1977 gick tillbaka och inte ens i dag har återvunnit den industriella aktivitet och produktionsförmåga som vi hade åren 1975 och 1976.

Del gäller atl initiera en politik som hos de breda folklagren uppfattas som rättvis och riktig. Därvid kommer skattepolitiken in pä ett alldeles särskilt sätt. Vi skall debattera den frågan om ett par veckor, och jag avstår frän att ge mig in på en detaljdiskussion i dag. Jag vill bara understryka den avgörande betydelse som skattepolitiken för 1980 har när del gäller att bedöma möjligheterna lill en fredlig uppgörelse pä avtalsfronten. 1 det förslag som regeringen har framlagt och som vi snart får tillfälle atl diskutera ligger inbakat elt så starkt inslag av fördelningspolitisk orättvisa att det tvärtemot vad som görs gällande blir- för den händelse regeringen fär riksdagens accept för sina tankegångar - en besvärande komplikation i den kommande lönerörelsen.

Nu finns det andra områden än bara löntagarnas inkomster som skall uppmärksammas när man bedömer möjligheten lill en stabil ulveckling av

samhällsekonomin och vill undvika den fördärvliga infiationen. Tveklöst är det pä del sättet att åtskilliga av våra stora industrier redovisar en mycket gynnsam vinstutveckling under 1979 och väl har förhoppningar om atl den skall fortsäua också under 1980. Jag missunnar dem inte det, under förutsättning att de använder sina pengar och sina vinster till investeringar och industriell utbyggnad, som i sin tur skapar möjligheter till såväl sysselsättning som bättre exportinkomster.

Tyvärr har vi f n. en situation för förelagen som lockar dem till alt bli placerare i stället för investerare. Jag tänker pä möjligheten att på särskilt konto i riksbanken avsätta ett belopp motsvarande de båda senaste årens konjunkturfondsavsättningar, frysa dem under två år framåt och av staten honoreras för denna sin uraktlåtenhet alt använda sina pengar för industriell utbyggnad med en ränteavkastning som i kombination med skattefavörerha ger ett utbyte av 13 96 på de insatta pengarna. Jag är medvelen om att åtskilliga av våra storindustrier i dag använder sin stora överiikviditet till att etablera en ullåningsverksamhet vid sidan om det reguljära banksystemet till ytterst fördelaktiga räntevillkor. Del kan röra sig om en avkastning på pengarna på både 13, 14 och 15 96 och kanske t. o. m. däröver.

Jag ställer den enkla frågan: Vad är det då som lockar till investeringsansträngningar, när man i egenskap av placerare kan sitta stilla, rulla tummarna och hämta hem den utomordentliga avkastning på kapitalet som jag här beskrivit? Detta är naturligtvis en invesleringsfientlig politik som drivs i det tysta.

Vi hade en situation som i viss män påminner om dagens när vi 1974 hade den exceptionella högkonjunkturen för de svenska företagen. Vi gick då från regeringens sida ut och tog i två steg hand om övervinsterna, i första omgången 20 % och i andra omgången 15 96 av dem. Del innebar en avsättning på mellan 3,5 och 4 miljarder. Pengarna stod räntelösa men fick tas ut och användas för investeringar dels för att förbätlra miljön pä arbetsplatserna, dels för beslällningsarbeien avseende förbättringar av maskinutrustningen och produktionsapparaten i övrigt. Vi gjorde också del intressanta experimentet atl vi förde in lönlagarna och de anställda som beslutande part i avseende på dispositionen av dessa övervinster. Vi vann vårl syftemål och fick en större grad av stabilisering i ekonomin och ett resultat som vi alla har nytta av genom den investeringsaktivitet som här aktualiserades. Vi kan inte inregistrera delta i dagens läge, där industrin helt enkell blir, som Jag nyss omnämnde, placerare eller någonting av bankfilialer, alldeles oavsett för vilket ändamål pengarna disponeras. Man bör rimligtvis kunna upprepa åtgärden från 1974. Socialdemokratin har i motion lagt förslag härom.

Naturiigtvis finns det ett alternativ, och del är alt det förbättrade vinstläget tar sig uttryck i en serie av utdelningshöjningar lill aktieägarna. Jag tror att en sådan utveckling från många utgångspunkter vore djupt olycklig. Om inte alla tecken slår fel blir Svenska arbetsgivareföreningen svårflörtad när man kommer in i den stora och avgörande löneförhandlingen. Jag är också övertygad om att debatten kommer att garneras med en myckenhet av s. k. ansvarsfulla  förmaningar riktade till  löntagarna att ålägga sig all  den

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder jör att stabilisera ekonomin, m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för alt stabilisera ekonomin, m. m.

130

moderation som man från företagarsidan anser alt lägel kräver. Jag skulle inte bli överraskad om man här har atl räkna med goda supporters också från regeringen, den borgerliga pressen och mänga som sysslar med ekonomiska funderingar i sin dagliga verksamhei. Jag skulle därför vilja rikta regeringens uppmärksamhet på en som jag menar ganska aktuell fräga: Har man från regeringens sida för avsikt alt aktualisera någon form av begränsning av aktieutdelningarna till aktieägarna-delta för atl få konsekvens och harmoni i rekommendationen om återhållsamhet från löntagarnas sida?

Jag rekommenderar regeringen all fundera på frågan, även om svarel inte kan ges i dag.

Slutligen vill jag säga ytterligare en sak. Det finns anledning all följa utvecklingen på förelagsomrädet icke allenast i fräga om vinsterna ulan tillika i fräga om förelagens prissättning.

Vi har i officiella skrifter fått besked om att svårigheterna för svensk företagsamhet alt återta marknadsandelar i sina exportansträngningar ligger däri att man avstått från att utnyttja kursförändringarnas möjligheter under 1977 till all skärpa sin konkurrenskraft. Man har i stället använt situationen till all höja sina priser och därmed också sin privata avans. Nu var ju inte det meningen, men det blev tyvärr sä. Vi kan på vissa avsnitt av näringslivet uppleva ständigt fortgående produkiprisstegringar, som gör den fortsatta och kommande inflationen lill någonting av ett obligatorium i framtidsperspektivet. Ingenting kan vara mera olyckligt.

Hur många av kammarens värderade ledamöter vel att vi under den gångna hösten har haft en prisstegring pä virkesrävaran till massaindustrin och sågverken som varierar mellan 15 och 25 96? Man kan fråga sig: Hur är det nu möjligl? Förklaringen är helt enkell den au vi på del senaste halvåret har haft en stadig höjning av konjunkturen och priserna på skogsindustrins produkter. 500 dollar per ton blekt massa, som kommer att gälla efter den 1 Januari 1980, är väl i skogsindustrins historia någonling av en absolut rekordnotering, även om man beaktar kurslägel på dollarn.

Inom sågverksindustrin är den industriella apparaten utan tvivel överdimensionerad med hänsyn till råvarutillgången, i varje fall med hänsyn till det utbud vi har att räkna med frän skogsägarnas sida. I valet mellan att slå igen på grund av brist pä råvara och att överbeiala och försöka hänga med väljer man i allmänhet, vilket jag inte är överraskad över, atl i varje fall försöka del senare alternativet.

Den prisstegring jag här talar om slår igenom i byggnadsindustrin, i bostadsproduktionen, i hyrorna och följs av prisstegringar pä övriga råvaror inom denna väsentliga sektor. Vi har sedan långt tillbaka krävt ett prisstopp och en hårdare priskontroll för atl förebygga den här utvecklingen men med dålig hörsamhet från regeringens sida. Regeringen har fullmakt att handla men uraktlåter alt bruka den. Varför är regeringen sä tyst dä priserna rusar i vädret på dessa strategiska avsnitt?

Intressant är vidare att anonymiteten och diskretionen är sä påtagliga när det gäller de prisrörelser jag här har berört. Har någon av oss hört en anmaning från regeringen om återhållsamhet i prissättningen, riktad till de parter som

säljer inte bara råvaran utan även den färdiga varan?

Det är med en slik utveckling och i vetskap härom som del är så svårt för löntagarorganisationerna att acceptera de ensidiga förmaningar som flitigt utfärdas i, som man brukar säga, samhällssolidaritetens intresse.

Vi kommer att behöva en annan aktivitet från regeringens sida i den -jag erkänner det gärna - svåra kampen att hälla inflationen nere. Vi kommer atl behöva en bällre aktivitet när det gäller all initiera och stimulera näringslivet till att bygga ut sin produktionsförmåga, och del bör vara en aktivitet som drivs med urskillnad och som är inriktad på områden där vi har grundad anledning att räkna med att expansionsmöjligheter föreligger. Den selektiva regeringspolitiken visavi näringslivet är bättre än vad som provades under åren 1977 och 1978 och som med en dramatisk boktitel har beskrivits under namnet "Huggsexan". Jag kan i och för sig uttala lillfredsställelse med atl huggsexepolitiken nu lycks vara ett passerat skede. Vi finner inte vår värderade industriminister Åsling längre som permanent gäst i TV-rutan, generöst utdelande gåvor lill höger och vänster. Han har i stället intagit attityden att hålla sig vid sidan om de industriella besväriigheterna med konstaterandet: Det är slut pä pengarna. Men ej heller den attityden är försvarbar. Regeringen kan aldrig avsvära sig uppgiften att med bedömningar som går utanför de rent vinst- och profitmässiga ingripa där tusentals och äter tusentals anställdas existens står pä spel. Vad vi med säkerhet vet är att konjunkturer och efterfrågan växlar och all del många gånger kan vara den riktiga politiken att hålla ut i väntan pä nästa växling. Marknadsekonomin räcker inte lill som rättesnöre för en anständig industripolitik, där erforderlig hänsyn måste tas till människorna. Folkhushållet har ocksä pä vissa områden ett beredskapsintresse atl beakta. Det är inte bara jordbruket som har exklusiva intressen i detta avseende.

Jag upplevde i går kväll, när jag av en händelse slog pä TV-apparaten, en debatt från Landskrona där 400 varvsanställda ställde upp djupt oroade över sin framtida existens, med lanke på talet om att vissa varv måste läggas ned och all Landskronavarvet är ett av dessa. Vad jag framför allt lade märke lill var atl talare efter talare ställde sig upp och sade: Ja, men Nils Åsling lovade oss för ett par år sedan att vi inte behövde vara oroliga. Den här frågan skulle lösas sä atl vi får en allernaliv produktion i form av en tung industri. Vi har inte sett någonting av detta. Det ger mig anledning att säga - eftersom Nils Åsling inte var närvarande vid den här debatten men förhoppningsvis läser vad Jag har sagl här- alt man bör vara varsam med att ställa ut löften, om man inte anser sig ha absoluta möjligheter att uppfylla de löften man ställer ut, oavselt om man sitter i regeringen eller var man sitter. Det är inte hälsosamt att få detta över sig. Det gäller faktiskt för hela det politiska livet att inte ställa ut löften som man sedan ganska ogenerat går ifrån. Det är bättre att redan på förhand konstatera atl här kan man inte göra någonling och tala om det, så blir man i varje fall inte beskylld för att vara löftesbrytare.

Allra sist: Glädjande nog tycks regeringen, av de officiella deklarationerna att döma, nu efter mycken tveksamhet och förhoppningar om att underskott i budgeten är sekundära och gammalmodiga ting, ha kommil fram till att en för

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. tn.

131

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Ålgärder för atl stabilisera ekonomin, m. rn.

stor statlig upplåning, en för klen budgetpolitik, ett för stort beroende av statslån och utlandslån i längden är en omöjlig politik. Det är från den utgångspunkten som regeringens sk-aueförslag är så djupi otillfredssiällande, dä man med extra statsutgifter för 1980 pä 6,8 miljarder kronor, som skalteförslaget från regeringen innebär, redovisar en kompenserande inkomstförstärkning till statskassan på 2 ä 2,5 miljarder. Mycket talar for atl även den beräkningen är tilltagen i överkant. Den skaltereform som har presenterats innebär en ytterligare dränering av statsfinanserna och måsle, enligt vad jag förstår, öka på dagens enorma budgetunderskott.

Även om jag inte skall dra några slulsatser nu - vi fårju budgetförslaget omkring den 10 januari - så harjag en känsla av att det kommer att bli dålig korrespondens mellan ord och åtgärder, då man från regeringens sida talar om behovet av att sanera statsfinanserna och nationens ekonomi. Vill man göra det bör man dessutom tala om det, med hänsyn lill att det är önskvärt all spela med öppna korl inför den mycket osäkra situation som vi upplever på den svenska avtals- och arbelsmarknaden.

Det är naturiiglvis, herr lalman, litet för tidigt all föra en inträngande ekonomisk debatt i dag och så nära inpå en kommande allmänpolitisk debatt - den kommer ju i slutet på januari, och då har vi mer sakmaterial framför oss. Men eftersom jag helt avslod från att ge mig in i den förra ekonomiska debatten harjag ändå velat föra fram en del principiella synpunkter pä den ekonomiska silualion som vi möter i dag.

132

LARS TOBISSON (m):

Herr talmän! Från socialdemokratiskt häll gör man här i debatten eu siori nummer av alt finansutskottels behandling av moiion 4 skulle ha förhalats och varit lättvindig i största allmänhet.

Gunnar Strängs anförande utgjorde pä den punkten ett välkommet undanlag, och jag tror att han får räu i sin förmodan atl de synpunkterna kommer alt läsas med intresse och alt de ocksä kommer alt vara av värde i kommande debatter om den ekonomiska politiken.

Men som ledamot av finansutskottets majoritet känner jag ett behov av atl ta upp de anklagelser som uttalades tidigare och som också återfinns i reservationen och det särskilda yttrandet från socialdemokraterna.

Nu kan man ju säga att utskottets ordförande redan har klargjort hur del förhåller sig, och jag har inga avvikande synpunkter pä det. Jag skall bara mycket kortfattat rekapitulera att sä snart utskottet hade organiserats i höstas sändes motion 4 pä remiss till skalleutskoitei, näringsutskottel, arbelsmarknadsutskottel och civilulskottet. Vidare beslöt finansutskottet alt avvakta förutskickade propositioner på några av de områden som berördes i motionen, främst rörande den ekonomiska politiken och skattepolitiken.

Beträffande skattepolitiken kommer ju motionsyrkandet som berör denna att behandlas i anslutning till deballen om och ställningstagandet lill den skatteomläggning som regeringen har föreslagit. Så snart det i utskottet stod klart att någon ekonomisk-politisk proposition inte skulle avges beslöt utskottet all la upp moiion 4 i övrigt lill behandling snarast möjligt.

Sedan yttrandena kommit in från övriga utskott har det visat sig att om någon tid hade gått förlorad, var del i praktiken ingen förlust. Samtliga yrkanden i olika sakfrågor hade nämligen avstyrkts av de tillfrågade specialorganen. Det var, som det har påmints om tidigare här, inte heller första gången - del rörde sig om förslag som prövats vid åtskilliga tillfällen under den föregående mandatperioden, förslag som socialdemokraterna gått till val på men misslyckats med att vinna folkflertalels stöd för.

De här förhållandena tycker jag borde räcka som förklaring till att finansutskottet inte behövde grubbla så länge över sitt ställningstagande.

Mot den bakgrunden kan man verkligen ocksä ifrågasätta det meningsfulla i att föra en lång debatt i dag om tidpunkten för atl fastställa riktlinjer för den ekonomiska politiken, detta sä mycket mera som de socialdemokratiska reservanterna i utskottet faktiskt anfört atl den omprövning vi är ute efter i det läge som föreligger måste göras i anslutning till riksdagens behandling av den kommande finansplanen. Det var f ö. också elt konstaterande som Gunnar Sträng gjorde i anförandet nyss.

Herr talmän! Alt avvakta den kommande budgetpropositionen är också utskottsmajoritetens ståndpunkt. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för alt stabilisera ekonomin, m. m.

KJELL-OLOF FELDT (s) replik:

Herr talmän! Jag tyckte att Lars Tobissons inlägg var symtomatiskt för den behandling av riksdagen som den borgerliga majoriteten tycker vara lämplig och riklig: för formens skull stiger man upp och säger några saker, sä atl del skall finnas med i protokollet.

Men om nu herr Tobisson finns här som något slags ombud för moderata samlingspartiet och dess ordförande - som tydligen har andra och antagligen viktigare saker att göra i dag än atl vara här- måste jag fräga honom om en sak. Har de här förslagen, som han med så stor tillfredsställelse konstaterar har avstyrkts av de olika utskotten och som han hoppas skall avslås här i kammaren, ingen som helst anknytning lill våra ekonomiska problem?

Låt oss ta bostadsbyggandet om igen. Det är rikligt alt det förslag vi lade fram i höst har varil framlagt tidigare. Vad syftade det lill? Jo, lill atl skapa en åtminstone rimlig förutsätlning för att riksdagens egna beslut när det gäller bostadsbyggandet kan komma alt realiseras, dvs. att uppnå de bostadsbyggnadsplaner som man har ställt upp. Det förslaget var såvitt jag förslår väl motiverat för elt år sedan. Då hävdade majoriteten atl del skulle gå bra atl klara programmet på 60 000 lägenheter. Del har nu visal sig att man har misslyckats med det.

Bedömningen för nästa år är ännu myckel dystrare. Och när vi då kommer tillbaka med förslaget säger man: Det harvi sett förut. Det behövdes inte förra gängen, och då behövs det Ju inte heller den här gången. Ja, visst kan man göra sä, Lars Tobisson, men finns det då ingen ansvarskänsla hos denna majoritet på ett mandat som nu behärskar riksdagen? Känner inte moderata samlingspartiet någol som helst ansvar för vad som händer i ekonomin? Är det nog med bara formalia? Här har man lagit upp ett förslag. Man har

133

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för alt stabilisera ekonomin, m. m.

remitterat det, och det har avstyrkts. Nu avslår man det - och sedan har riksdagen fylli sin uppgift! Ärdet allt riksdagen skall göra, för alt sedan bara sitta och vänta på denna fantastiska budgetproposition - denna hell otroliga finansplan, som skall läggas fram i januari? Där skall lösningarna finnas på alla problem. Det blir ju eu rent skämt med riksdagsbehandlingen i fortsättningen, om detta blir svaret på alla förslag och alla propåer som vi gör.

Till slut: Lars Tobisson sade att de förslag som vi har framlagt inte har vunnit folkfiertalets förtroende. Kan Lars Tobisson nämna ett enda borgerligt förslag som i det gångna valet vann folkflertalets förtroende? Finns det någon folkmajoritet som har godkänt en borgerlig politik? Hur ser den i sä fall ut?

LARS TOBISSON (m) replik:

Herr talman! Jag trodde inte att vi skulle behöva diskutera valutgången här, men jag kan väl bara påminna om det förslag om skatterna som kommer att behandlas och som var framlagt i valrörelsen och lill vilket vi från moderata samlingspartiet också hade uttalat vår huvudsakliga anslutning.

Kjell-Olof Feldt menar alt man måsle ha synpunkier på de olika förslagen och inte bara kan säga att i finansutskottet har de kunnat avvisas. Vi har ju inte gjort det utan någon grund. Grunden har varil den behandling som har skett i de olika utskott där de här frågorna har handlagts. Det fall som Kjell-Olof Feldl berörde, bostadsbyggandet, har alltså varit föremål för prövning i civilutskoltel, varifrån vi har fått ett uttalande. Man har där kommit fram till atl de av socialdemokraterna i motion 4 föreslagna åtgärderna har avstyrkts.

Jag har fäst mig vid en sak - och jag skulle gärna vilja vända mig till Kjell-Olof Feldt och fråga hur det här hänger ihop. Visserligen står inte Kjell-Olof Feldts namn på reservationen, men i alla fall. I den text som man där har utformat och som enligt vad jag förstår är tänkt atl i sin helhet ersätta utskottels majoritelsutlätande, låtsas man liksom inte om att de andra utskotten faktiskt har avstyrkt. I alla fall finns det inga referat av dessa ståndpunkter, utan del slår bara all i anslutning lill en avvikande mening vill man bifalla förslag från motionen. Hade det inte varil rimligt atl i utskoltstexten i alla fall tala om vad fyra andra utskott har anfört i sina majoritetsutlåtanden?

134

KJELL-OLOF FELDT (s) replik:

Herr talmän! Det är hell fantastiskt- här flyr man från en sakdiskussion för alt bråka om hur vi i en reservation refererar olika utskottsbetänkanden! Del kan inte vara någon hemlighet för kammarens ledamöter och andra vad de olika utskotten har uttalat, och majoriteten refererar aldrig de avvikande meningarna från utskotten när de inte tar upp dem och stöder dem.

Om man inte kan skapa en konformitetens lystnad på någol annal sätt här i landet så kan man ålminslone försöka göra det här i riksdagen - det är tydligen avsikten. Den demokratiska oppositionens enda forum för debatt

försöker man sä gott del går att lysta genom atl gä förbi de väsentliga frågor som tas upp.

Det var inte jag som förde in valutgången i diskussionen - det var Lars Tobisson själv. Han påstod att vi inte kunde lägga fram förslag, därföratl de bara stöddes av 43 96 av folket.

Hur var det med skatterna? Lars Tobisson säger nu alt moderaterna anslöt sig till mittenpartiernas skalteförslag. Därmed vissie folk vad som väntade dem i höst. Är det sant del, Lars Tobisson? När ni hade era plakat uppe med löfte om sänkta skatter, talade ni då om för svenska folkel alt det som skulle inträffa i höst var atl en del skatter visserligen skulle sänkas med 2,8 miljarder kronor men att andra skatter samtidigt skulle höjas med 4,3 miljarder? Det är innebörden av det skattebeslut som riksdagen skall fatta den 19 december. Talade ni om för folk au del ni anslöt er till var en höjning av skattetrycket? Del är innebörden av det förslag som regeringen framlagt och som Lars Tobisson ansluter sig till.

Hade ni talat om detta, Lars Tobisson, hade ni fåll riva ned alla era slora plakat med texten "sänkta skatter". Men ni talade inte om det. Framför allt Gösta Bohman sade att moderaterna inte skulle gå med på några höjda skattesatser. Men del har ni gjorl i höst, och det kommer ni säkert atl göra i framliden också.

Hur skall ni förklara er för de människor som visade moderata samlingspartiet sill förtroende i valet den dag ni i denna riksdag voterar för en höjning av mervärdeskatten? En sådan kunde man nämligen ana bakom alla de undflyende besked som statsministern lämnade i går.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

LARS TOBISSON (m) replik:

Herr lalman! Kjell-Olof Feldts senaste inlägg var av samma slarviga karaktär som vi sett prov pä här tidigare i dag. Det stod inte "sänkta skaller" på våra plakat. Det stod "lägre skatter". Kjell-Olof Feldt kan vara helt övertygad om atl vi står för del nu, lika väl som vi gjorde det i valrörelsen. Med moderat politik blir det utan tvivel lägre skatter än om socialdemokraterna får hållas.

Skallerna är någonting som vi i dag kanske kan avstå från att la upp i detalj, eftersom det blir en särskild debatt om skatterna här i kammaren den 19 december.

Här har del inte varit fråga om atl tysta den demokratiska oppositionen -jag vill återigen säga det. Del har förts åtskilliga debatter här i kammaren som rört de ekonomisk-politiska problemen. Det var huvudinnehållet i den allmänpolitiska debatten vid riksmötets början. Här fördes nyligen en interpellationsdebatt mellan ekonomiministern och Kjell-Olof Feldt som berörde just det som vi kör ett varv till om här i dag, nämligen tidpunkten för framläggande av förslag på den ekonomiska politikens område. Och vi får som sagt en skalledebatt som avslutning före juluppehållet.

Jag lycker det är litet pretentiöst -jag återkommer lill del - atl efter det att man i eu val misslyckats med att vinna majoritet för sin politik utan fått 43 96, som Kjell-Olof Feldt sade, ändå vänta sig att de förslag som man lägger fram

135

Nr 47                 skall bifallas, om inte helt så i alla fall lill största delen. Det är vad det handlat

Fredagen den      ° ' ''S- ' tycker jag inte riktigt stämmer med den uppläggning man

7 december 1979      lade väntat sig.

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. 777.

136

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! En punkt i det betänkande frän finansutskottet som i dag behandlas gäller ungdomsarbetslösheten. Över 100 000 ungdomar går i praktiken arbetslösa, och tyvärr ser det ul som om de länge än skall förbli arbetslösa.

I valrörelsen sades det mycket om ungdomsarbetslösheten och om ungdomens rätl till arbete. De borgerliga partierna berömde sig av att som ingen regering och riksdagsmajoritet tidigare ha satsat pengar på att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Della upprepas också i belänkandet i dag.

Samtidigt sade man frän de borgerliga partiernas sida, framför allt och ivrigast moderaterna, att ungdomarna var arbetsovilliga och kräsna vid val av arbete. De föredrar atl leva på arbetslöshetsunderstöd, påstod de borgeriiga mot bättre velande. Faktum är - och del borde faktiskt också de borgeriiga talarna vela, eftersom del gång på gång sagts av arbetsförmedlare och av AMS - att ungdomen över lag inte alls får några understöd och att det är företagen som är kräsna och avvisar arbetssökande ungdomar.

Moderaterna, som gick längst av de borgeriiga också i den här frågan, sade t. o. m. att man måste se över reglerna och skärpa attityden mol de arbetslösa ungdomar som vägrar ta anvisade jobb. Aldrig hörde man elt ord frän deras och de andra borgeriiga partiernas håll om all företagen inte skulle vara så kräsna ulan i stället anställa de arbetslösa ungdomar som sökte jobb.

Sanningen är den att det inte finns arbete lill ungdomen. Del har konstaterats att av de fä lediga Jobb som finns på arbetsförmedlingarna är del elt lilet fåtal som ungdomarna kan ta ulan särskild utbildning. Vidare är många jobb besatta redan när de utannonseras i arbetsförmedlingens blad över lediga jobb, och slutligen vill förelagen inte ha ungdomar pä de eventuella lediga jobben. - Så är situationen i landet, så är det med ungdomsarbetslösheten.

Och om del är illa i landet i stort, vet jag inte vilka ord jag skall använda för att beskriva situationen i mitt hemlän, Norrbotten. Där är inte bara ungdomsarbetslösheten mångdubbelt högre än i landet i övrigt. Där saknar ungdomarna t. o. m. förhoppningar om att över huvud taget kunna få ett arbete i sitt hemlän.

Olika undersökningar visar på fortsatt utflyttning av arbetslillfällen och fortsatt ökning av ungdomsarbetslösheten - delta trots att Norrbotten och Norrlandslänen över huvud laget är rika på naturrikedomar och arbetsuppgifter.

Men den borgerliga majoriteten berömmer sig inte bara av att ha satsat storstilat på att skaffa jobb åt de unga - man berömmer sig också alldeles väldigt högljutt av alt ha satsat på Norrbotten. Men likväl har Norrbotten en långt högre arbetslöshet än andra delar av landet. Och likväl är framtiden för ungdomen ännu dystrare i Norrbotten än på andra håll i landet. Man skulle

kunna säga att ju mer de borgerliga anstränger sig att "ställa till rätta", desto värre blir det i slutänden.

Atl detta inteäröverord framgår redan av den enkla uppgiften från Kiruna, all ungefär 30 ungdomar varje månad fiyttar söderut med AMS hjälp. Kiruna förlorar alllsä i genomsnitt en skolklass varje månad.

Ungdomsarbetslösheten kan komma att fä allvarliga konsekvenser för framtiden.

Genom alt en hel generation ungdomar uteslängs från arbetsmarknaden förloras också en hel generation yrkesarbetare. I dag behöver inte företagen ungdomarna, men hur blir det i morgon? Detta lycks dock inte ha fält företagen alt fundera över vad de sysslar med i dag. Deras planering, om man nu skall kal la den så, går uteslutande ut på att göra sä stora vinster soin möjligt sä snabbi som möjligt. Och då struntar de i arbetskraftsbehovet i morgon.

De här bristerna på olika yrkesområden märks redan i dag, och hur del då skall bli längre fram, om några är, kan man bara med fasa föreställa sig. Det är alltså ett högt, mycket högt pris som företagens utstuderade och kortsiktiga anställningspolilik betingar. Dels går 100 000 ungdomar i landet i praktiken arbetslösa med allt av tristess och hopplöshet som det innebär, med risker för social utslagning och för alt komma fel i tillvaron, dels kan det komma atl uppstå brist på kvalificerade yrkesarbetare om något eller några är

Det är en sida av saken. En annan är den kapitalistiska krisen och den kapitalistiska strukturomvandlingen, som slår ut massor av småföretag och småindustrier, som avfolkar hela landsändar, som medför rationalisering och automalisering med fler maskiner och färre anställda.

Staten och regeringen har passivt nöjt sig med alt bara hjälpa förelagen över krisens allra värsta verkningar. Man har försett dem med statliga bidrag och kreditgarantier, utan några krav på ulveckling för framliden eller på alt anställa fler, och då också fler unga människor. Den kapitalistiska krisen, ungdomsarbetslösheten och utslagningen har därför fält fortgå i alltmer stegrad takt.

De borgeriiga partierna står för kapitalism och marknadsekonomi - det är en sak. Men när en hel generation unga människor ställs utanför arbelsmarknaden och riskerar alt komma på glid och bli socialt utslagna kan man inte bara nöja sig med atl konstatera detta.

Företrädare för regeringspartierna hävdar naturligtvis ihärdigt och besläml atl de gör allt för att ordna jobb ät ungdomen. Men fakta kvarstår ju -ungdomsarbetslösheten förblir på en hög nivå, ungdomar får inga Jobb och allt fler unga är i dag socialt utslagna.

Nu har detju t. o. m. gåtl så långt att AMS-medlen börjar sina litet varstans i landet, så nu är väl ocksä beredskapsjobben i fara. Alt döma av de s. k. läckorna från budgeidepartementet kommer budgetpropositionen atl innehålla ytteriigare skärpningar. Svångremmen skall dras åt några hål lill. Hur drabbar det de unga arbetslösa?

Unga människor har själva börjat driva sina krav. En akliviiel av beundransvärda mätt växer fram, och i Norrbotten har den komn-iil till uttryck inte bara i att allt fler ifrågasätter flyttning utan också i att man lar

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. m.

137

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för atl stabilisera ekonomin, m. m.

fram konkreta förslag lill åtgärder. De ungas engagemang måste mötas med motsvarande engagemang frän beslutsfatlarna. De måste få hållfasta svar pä sina frågor:

Vad gör politikerna åt ungdomsarbetslösheten?

Hur skall det bli med ungdomen i Norrbotten?

Hur många unga skall behöva gå arbetslösa under det kommande året?

Hur många skall tvingas bli socialt utslagna innan det verkligen görs någonling?

Jag tror inte att man behöver vara bosatt i Kimna och själv förälder till en arbetslös ung människa för alt skakas av slutorden i ett kvällstidningsreportage häromdagen frän Kiruna:

"Under några dagar i Kiruna hinner man uppleva en annorlunda svensk verklighet. Mänga av de unga talar med en billerhel som svider. Del är som om del gällde ell hell annal land, med andra lagar och andra villkor. En del svarar med lystnad och avståndstagande när man vill prata om problemen. 1 deras situation har inte diskussioner om skatteskalor och andra ekonomiska detaljproblem något berättigande. För dem handlar det om det mest gmndläggande: ett jobb.

Med rätt eller orätt upplever de situationen som om myndigheterna bara ville ha bort dem södeml, frän den skrämmande arbetslöshetsstatistiken."

Det är, fru talman, enligt vpk:s mening med all rätt som ungdomar i Kiruna lika väl som i landet i övrigt kräver sin rätl till arbete. Den rätten säkras inte med vad som redovisas i finansutskottets betänkande.

I vpk:s program fören ny ekonomisk politik, som Carl-Henrik Hermansson redovisat tidigare i debatten, finns också konkreta förslag för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. De kraven återkommer till riksdagen. Jag tror alt det finns anledning för kammarens ledamöter atl betänka att det inte minsl bland landels unga människor finns ett starkt stöd för de kraven.

Under detta anförande överlog förste vice talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

138

ARNE PETTERSSON (s):

Fru talman! Först en kommentar till fru Marklunds inlägg nyss. Det är dess värre sä, fru Marklund, att inte ens det gamla receptet fiytlning söder ul är användbart längre, för sä illa sköts i dag politiken att vi även i de tidigare överhettade regionerna dras med stora svårigheter. Den största arbetslösheten, länsvis räknad, i landet i dag finns i den tidigare myckel expansiva västra delen av Skåne i Malmöhus län. Så illa är del. Det finns icke ens hjälp med flytllass.

Sä ett ord till herr Tobisson i hans frånvaro. När Jag har lyssnat och sett pä vad som har skett i kammaren i dag har det påmint mig om en upplevelse som Jag har praktiskt taget varje morgon när jag är hemma i Maln-iöoch tittar ut på häckarna och sandbiten på gårdsplanen. Jag ser rörelser ibland i buskagen, och sä sticker det fram någonting två tre meter ut pä sandplanen. Ibland

kommer det två, ibland samlas de tre och tre. Det är de små kaninerna, ivriga men rädda. Så fort någonting händer försvinner de i buskagen igen. Jag tycker att dagens upplevelse är av precis samma sort.

Fru talman! Herr Tobisson missar en väldigt viktig sak när han ger sin beskrivning av förhalningen av behandlingen av denna motion i finansulskottet. Det kommer någon efter mig. Jag skulle vilja fråga: Var det möjligen ell samspel mellan utskottets borgeriiga majoritet och den borgeriiga regeringen, som tillsammans åstadkom denna förhalning? Vi upplystes, när vi den 1 oktober lade fram vår moiion och när vi vid vårt första utskottssammanträde tog upp behandlingen av den, att sä skall vi inte göra nu, utan vi skall vänta på den proposition om den ekonomiska politiken som kommer från regeringen. Det kom ingen proposition. Jag konstaterar det.

Värdet någonsin avsikten att det skulle komma någon proposition? Eller var det bara en fint för atl undvika en behandling av denna tunga motion? Jag är rädd föratljag kommer sanningen ganska nära närjagsäger, attjag tror atl detta var en fint för att slippa ifrån en redovisning av den egna ekonomiska politiken.

Vår moiion innehåller en mycket härd kritik av den förda politiken, både metoderna och effekterna. Vi harockså påtalat människornas upplevelser av resultaten av denna politik. Del spännande är att när man studerar ulskousmajoritetens skrivning i detta belänkande, finner man att den i långa stycken instämmer i vår kritik. Utskoltet skriver: "Utskoltet delar motionärernas uppfattning att förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling kraftigt förändrats sedan riksdagen senast behandlade frågan om inriktningen av den ekonomiska politiken." Efter den vanliga lyriska beskrivningen av det goda tillståndet, den ökade efterfrågan och den stigande bruttonationalprodukten fortsätter utskoltet:

"Å andra sidan finns i det längre perspektivet mörka inslag i bilden. Utvecklingen på oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt på flera sätt. Den leder med största säkerhet till en avmattning i den internationella konjunkturen med försämrade exportulsikler för svenska företag som följd." Utskoltet skriver vidare: "Genom den kraftiga tillväxten i

den inhemska efterfrågan ökar importvolymen starkt        ." Utskottet säger

ocksä: "Investeringsulvecklingen utgör fortfarande ett bekymmer." I första hand gäller delta bostadsmarknaden, där ingen förbättring sker mellan de två åren. Den förbättrade sysselsättningsutvecklingen leder inte heller till någon radikal förbättring pä arbetsmarknaden. Slutligen bör nämnas atl priserna utvecklas ogynnsamt - utskottsmajorileten pekar på en prisstegring på 10 96 år 1979.

Detta är en hård kritik, och den rimliga slutsatsen borde ha blivit atl det nu är hög tid att se över denna politik, dess metoder och verkningarna av den. Men nej, utskoltsmajoriteten konstaterar alt det inte finns någon anledning atl ändra huvudlinjen i den ekonomiska politiken.

Det påminner mig om en sångtext, som lyder ungefär så här: Huset är plundrat, stallet har brunnit, tjänstefolket har flytt, men bortsett från del, min nådiga grevinna, är allt bra, ganska bra.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för atl stabilisera ekonomin, m. m.

139

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för all stabilisera ekonomin, m. m.

Vi är angelägna om att få en ändring av den ekonomiska politiken, en ändring av den nuvarande politiska huvudinriklningen i vårl land. Del hänger samman med all den borgeriiga regeringens lilllräde och den borgerliga riksdagsmajoriletens bildande 1976 ledde till en radikal förändring av den politiska utvecklingen i vårt land. Under årtionden hade del förts en politik som byggde på en idé om att med bestämd vilja sä reformera samhället atl människorna skulle bli mer jämlika och ett större mätt av rättvisa skulle prägla samhället. Det skedde genom ett brett socialt reformprogram, som gav oss en för alla kostnadsfri utbildning och byggde upp ett system med socialförsäkringar, som skapade trygghet för alla, även de som var gamla, sjuka och handikappade. På område efter område lades gmnden till social trygghet och utvecklades i politikens namn rätlfärdighel och rällvisa.

Den borgerliga regeringen har radikalt brutit med den politiken. Nu går utvecklingen åt del andra hållet. Man fullföljer inte, som man ibland påstår, det sociala reformverkel. Nej, nu går man t. o. m. öppet till angrepp mot de stora reformerna och säger atl liden är kommen att börja se över det som har gjorts tidigare. Därutöver har man lagl om skattepolitiken sä att företag och företagare har gynnats - miljarder har givits. Å andra sidan har Sveriges löntagare, som låntagare och som garanter för de lån som samhället har tagit och delat ut till företag och företagare, fått se sin standard sänkas. Det har skett en omfördelning till löntagarnas nackdel och till företagarnas fördel.

Men delta, fru talman, är inte del vi upplever som del härdaste i denna omläggning, utan det äratl politiken medvetet eller omedvetet har förts pä ell sådant sätt alt majoriteten av svenska folket inte nämnvärt har farit illa. De besuttna, de välavlönade och de hyggligt avlönade har endera fått fördelar eller också icke nämnvärt känt av de pålagor som har lagls ut. Nej, de som har fåll bära bördan har varit den tredjedel-eller kanske något mera-av svenska folket som tidigare hade del sämst. Det är de lågulbildade, de unga och de medelålders kvinnorna som i första hand har fått bära arbetslösheten. Låginkomsttagarna och barnfamiljerna med små inkomster har inte fått del av marginalskaiiesänkningen, så ej heller folkpensionärer. Men de har lill fullo fält betala de kostnadsökningar som har kommil genom jordbruksprisstegringar, genom devalveringar, genom en oskicklig ekonomisk politik, vars resultat har blivit inflation.

Delta är inte bara en orättvis politik -del aren orättfärdig politik. Och jag är övertygad om att långt inne i centerpartiets och folkpartiels väljaried finns det människor som liksom vi med vämjelse upplever denna omläggning av politikens inriktning. Det kan förklara varför vi har varil så angelägna om att sä snabbt som möjligt faen ändring och att vi väckte vår stora motion samma dag som riksdagen började. Det beklagansvärda är att man inte ens velat diskutera frågan om atl i höst fä lill sländ en begynnande ändring av denna politik. Den möjligheten hade funnits med ett bifall till den socialdemokratiska motionen. Så är inte möjligt i dag, men Jag ber, fru talman, atl fl yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen som är fogad vid belänkandet.

140

TORSTEN GUSTAFSSON (c):

Fru talman! Under dagens debatt och i elt särskilt yttrande fogat till betänkandet nr 10 har socialdemokraterna uttalat sitt missnöje med den behandling som molionen nr 4 har fåll. Nu instämmer Arne Pettersson också i denna kör, och han uttalar t. o. m. en förmodan att det skulle ha varit något samspel mellan regering och utskotlsledamöter som har förorsakat förseningen. Jag försäkrar Arne Pettersson, att så ligger det inte lill. Både Arne Pettersson och vi i centerpartiet läste givetvis propositionsförteckningen, och där fanns ju den väntade propositionen om den ekonomiska politiken med. Vi vel nu samtliga atl en sådan proposition inte kom. Den kommer i slället i januari.

När det gäller formaliteterna kring behandlingen i utskoltet har utskottels ordförande Eric Enlund förklarat och motiverat varför behandlingen av motionen har dröjt, och det finns inte särskilt mycket att tillägga i den delen. Del haremellertid ocksä sagts här att det inte tillåtils någon debatt i utskottet. Detta påstående är för mig helt obegripligt. Jag har i varje fall inte varit med om alt ordföranden vägrat någon ordet vid behandlingen av olika frågor i finansutskottet.

Anledningarna lill att propositionen om den ekonomiska politiken inte lades fram nu i höst har redovisats här i riksdagen dels av ekonomiministern i en interpellationsdebatt den 27 november, dels av budgetministern i dagens debatt. Jag tycker all skälen är sädana atl vi måste acceptera dem. Det är väl ändå så atl vi alla kan konstalera att det internationella läget är utomordentligt svåröverskådligt, särskilt med hänsyn till situationen pä oljemarknaden -vi kan varje dag läsa om händelserna i arabväriden.

Som ekonomiministern anförde i den nämnda interpellationsdebalten ville regeringen avvakta ett beslut som kommer atl fattas vid OPEC:s möte i Caracas den 17 december. Man ville vidare avvakta OECD-sekretarialets bedömning av den internationella utvecklingen liksom betalningsbalansdele-gationens definitiva resultat beträffande bytesbalansens sloriek. Jag tycker alt detta är skäl som man borde kunna acceptera även från socialdemokratiskt håll.

1 betänkandet lämnas en översiktlig redogörelse för dagens ekonomiska läge. Vi vet alla all där finns både ljuspunkter och problem, men med tanke på alt sä många socialdemokratiska talare deltagit i dagens debatt är det kanske naturligt au det främst är problemen som har betonats och belysts. Det har självfallet ocksä förts en debatt här om vem som bär skulden till de svärigheler som finns. Jag tycker för min del all budgetministern i det sammanhanget höll ett välbalanserat anförande, som var välgörande att höra. Vi är dock utomordentligt beroende av många faktorer som vi inte själva råder över. Som har sagts här i dag har problemen i mycket också sin grund i den politik som har förts tidigare, inte minst under åren 1974-1976. Jag haren minnesbild från den liden, dä den allmänt ansedde industriledaren Arne S. Lundberg gjorde följande uttalande: Vi har delat den kaka som fanns att dela och därutöver en kaka till - som inte fanns.

1 det uttalandet pekas på en av de största anledningarna till dagens

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för alt stabilisera ekonomin, //?. 777.

141

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

problem.

1 debatten i dag har ocksä sagts alt vi inte kan vänta på åtgärder för att komma till rälla med dagens problem. Detta är riktigt. Det kan vi inte. De viktigaste uppgifter som nu ligger framför oss-och påden punkten tror jag vi är ense - är alt minska vårt oljeberoende och atl förbättra konkurrenskraften. Vi måste vara återhållsamma med såväl privat som offentlig konsumtion och därigenom bereda utrymme för ökad export, och vi måste genomföra de nödvändiga strukturomvandlingarna i socialt rimliga former.

Man torde kunna konstatera att regeringen inte på något sätt har varit overksam. Riksdagen har förelagts förslag om ändringar såväl i energibeskattningen som i inkomstbeskattningen i syfte dels alt spara energi, dels alt underlätta avtalsrörelsen. Propositionen 58 komiiier Ju senare att behandlas här i kammaren.

Det har talats mycket härom budgetarbetet och vad som läckt ut om det. Genom de läckor som kommit till uttryck här har det talals om restriktivitei i budgetarbetet i syfte all dämpa takten i utgiftsökningarna. Jag tror atl vi skulle kunna vara överens om alt detta säkerligen är nödvändigi.

Vidare har vi den kommunala sektorn som växer i en alltför hög takt. Överenskommelserna häller inte. Här har regeringen aviserat alt den i början av 1980 kommer alt la upp nya överläggningar med kommunförbunden.

Fru lalman! Jag tänker inte närmare gå in pade frågor som behandlas i det föreliggande betänkandet. Vi återkommer ju lill dem i andra sammanhang.

ARNE PETTERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag har hört mänga underliga uttryck i samband med kommunernas expansion på sitt ålagandeornråde, men det är första gången somjaghar upplevt alt en man, som jag vett. o. m. är kommunalt engagerad, kallar kommunernas expansion för förfärande. Det är alltså förfärande all man bygger ut den kommunala omsorgen om människorna. Det är en mycket intressant beskrivning av centerns syn pä kommunalpolitiken - pä sjukvård, omsorgsvärd, barntillsyn osv.

TORSTEN GUSTAFSSON (c) replik:

Fru talman! Jag tog upp denna synpunkt i samband med en allmän betraktelse över värt ekonomiska läge. Då måste detju konstateras atl man vid överläggningarna mellan statsmakterna och kommunerna kom överens om en volymmässig ökningstakt på 3 96. I dag kan vi konstalera att den blir 5,4 % 1979.

142

ARNE PETTERSSON (s) replik:

Fru talman! Man skulle kunna säga mycket om det här. Till dels kan jag förstå kommunerna. Kan man inte lita på regeringen i andra avseenden kan man fråga sig hur kommunerna skall kunna lila på den i del här fallet. Det finns exempel frän tidigare dä liknande överenskommelser träffades mellan kommunerna  och  en  annan   regering.   Då  höll  de  parter som   träffat

överenskommelse sina åtaganden. Del kan, Torsten Gustafsson, bero på Nr 47

tilliten lill den sittande regeringen.                                     Fredaeen den

7 december 1979

TORSTEN GUSTAFSSON (c) replik:                                   

---

Fru lalman! När del gäller omtanken om kommunernas verksamhei tror Åtgärder JÖr att

jag att propositionen om den kommunala skatleutjämningen som riksdagen stabilisera ekono-

antog för en lid sedan talar sitt lydliga språk. ffjjfj  ffj_ fyi

ANNA-GRETA LEIJON (s):

Fru lalman! Jag kommer i milt anförande atl behandla den del av vår motion och av utskoltsbetänkandet som handlar om ungdomens utbildning och arbete.

Kulmen på den svåra situation på arbetsmarknaden som vi nu har haft ' under några är nådde vi någon gång i maj-Juni 1978. Vi kan konstatera att det sedan dess har blivit bättre när del gäller antalet lediga platser. Siffrorna på arbetslösheten harblivit litet lägre. Men den här förbättringen är egentligen väldigtliten. Det ärdet mest dominerande intrycket, Närsitualionen i många företag har förbättrats ekonomiskt, har delta ännu inte lett till atl vi på elt effektivt sätt kunnat minska arbetslösheten. Den förstärkning som vi ändå har kunnal registrera på arbetsmarknaden sedan ungefär mitten av 1978 bärs upp av den offentliga sektorn. Det borde kanske Torsten Gustafsson ha haft i tankarna när han nyss stod här och talade om den förfärande ökningen ute i kommunerna. Hade vi inte fått denna ökning skulle inte heller arbetslösheten ha minskal.

Trots den här lilla förbättringen på arbetsmarknaden är Ju situationen mycket allvarlig, kanske framför allt för de unga människorna.

Tyvärr måste man konstatera atl det inte har blivit bättre utan egentligen sämre sedan vi skrev den här motionen och lade fram den för riksdagen i början av oktober. Flera socialdemokratiska talare har stått här i dag och berättat hurden ena prognosen efter den andra justerats, hur bedömningarna inför 1980 blir dystrare både här hemma i Sverige och i vår omvärld. Del är alltså inte någon särskilt ljus framtid som vi kan vänta på arbetsmarknaden heller Just nu.

Fortfarande är det närmare 100 000 unga människor som står utanför den vanliga arbetsmarknaden, utanför den ordinarie ungdomsskolan. Och hur man än vänder och vrider på siffror, hur man än resonerar om internalionella jämförelser, sä är det här ändå ett oerhört allvariigt problem för oss här i Sverige och nu: närmare 100 000 ungdomar som inte får plats pä den vanliga arbetsmarknaden eller i den vanliga ungdomsskolan.

Det är inte första gången som vi i den här kammaren diskuterar ungdomsarbetslösheten. Vi har gjort det många gånger förut. På hösten 1977 lade sysselsättningsutredningen - mot bakgrund av den allvarliga situationen för de unga på arbetsmarknaden - fram förslag om varvad utbildning. Den lade fram förslag som rörde ungdomens behov av atl få praktik ute pä arbetsmarknaden. Det här var konkret utarbetade förslag, men vad har hänt sedan dess? Det log väldigl läng lid innan regeringen över huvud lägel gjorde

143

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för alt stabilisera ekonomin, m. m.

144

någonting ät förslagen från sysselsättningsutredningen. Sä småningom var man tvungen, efter upprepade framstötar från oss socialdemokrater här i riksdagen och frän många ungdomsförbund, atl ändå göra någonting. Och regeringen lade fram ett förslag som, tyvärr, mest innehöll ord men ocksä en försöksverksamhet med varvad utbildning-en försöksverksamhet som kom i gäng så småningom på våren 1979 och omfattade sju kommuner, maximall 200 elever. Sedan tyckte kanske regeringen atl det var litet väl litet och lade fram ett ytterligare förslag. Nu har vi en försöksverksamhet som omfattar hela 400 elever!

Det var alltså 1977 som sysselsättningsulredningen lade fram ett förslag om varvad utbildning och praktik för ungdomar. Jag tror inte alt utredningens ledamöter ens i sin livligaste fantasi kunde föreställa sig att det förslaget på sluttampen av 1970-talel inte skulle ha resulterat i mer än en ynka försöksverksamhet med 400 elever i hela landet.

Det har talats väldigt mycket om en garanti för ungdomarna. De skulle få antingen arbete, praktik eller utbildning. Men det blir inte så mycket mer än ord av det. Och varje gäng vi tar upp det här i riksdagen möts vi frän borgerligt håll av framför allt tre olika argument för all ingenting skall göras.

För del första säger man all situationen när det gäller arbetslösheten egentligen är ganska bra i det här landet, och sä hänvisar man lill statistik frän andra länder.

För det andra brukar man säga: Aldrig har någon regering i Sverige satsat så myckel pä arbeismarknadspolitiska åtgärder som de borgerliga regeringarna.

Fördel tredje brukar man hänvisa till något utredningsförslag som man har pä gäng inom departementen.

Men Jag tror atl ungdomarna skulle vara mer betjänta av all vi i stället för den här ständigt återkommande diskussionen i den här kammaren fick se de konkreta resultaten. Vi kan inte längrola med frågorna på del här sättet, därför all under tiden är det många unga människor som tappar tron pä samhället, tappar tron pä att de själva någon gång skall kunna fä en ordnad tillvaro.

Fru lalman! Jag tror att det är ganska många människor, även inom de socialdemokratiska leden, som menar atl en hel del av de ungdomar som i dag går utan arbete gör del därför att de själva är slöa. Del är många som tror atl det är mycket lätt att bara gä till någon samhällelig institution och fä ett konlantslöd från samhället och inte behöva arbete.

Jag vill påstå att den bilden stämmer ganska illa med verkligheten ute. Del finns nu ganska många lediga jobb ute på arbetsmarknaden. Del är mänga förelag som säger att de söker arbetskraft. Men de söker inte den arbetskraft som de här 16-, 17-, 18- och 19-äringarna kan erbjuda. De kan inte komma i fräga för de lediga jobben. Det är yrkeskunniga människor som man vill ha framför allt.

Vi måste ställa krav på ungdomarna. Del är nödvändigt både fördem själva och för samhället. Men när ungdomar som ingenting hellre vill än att få ett arbete, får sig itutal frän vuxenvärlden att de är slöa och att det är deras egel fel

alt de är arbetslösa, är vi inne på farliga vägar

Situationen är allra allvariigast för de unga filekorna. Den relativa arbetslösheten i oktober i år bland flickor under 20 är var 8,4 9n. Del är en siffra så hög alt den borde stämma till eftertanke och omedelbara insatser. Och del kanske vore något att tänka på för folkpartiet, somju ärdet parti som högljuddare än andra har talat om ungdomar och talat om kvinnor och som dessutom sedan 1976 har haft ansvar för arbetsmarknadsdepartementet.

När det gäller föreställningen att det är så många ungdomar som bara kan gå och hämta bidrag för sin existens och alt de därför inte anser det mödan värt atl ta ell jobb, vill jag bara anföra en enda siffra för all visa att det oftast är mera tro än velande bakom de påståendena. Av de 16-17-äringar som var arbetslösa i oktober var del 80 % som inte fick något kontant stöd. Del är alltså den hell dominerande delen av dem som inte har möjlighet att fä kontant stöd.

Vi har i dag 33 000-34 000 öppet arbetslösa ungdomar. Vi har ännu fler ungdomar som har beredskapsarbeten. Hur kommer det atl gå med de ungdomarna framöver?

Pä länsarbetsnämnd efter länsarbetsnämnd har man nu slut på pengarna för de här beredskapsarbetena, och arbetsmarknadsstyrelsen har vänt sig till regeringen för att få mera pengar. Jag har ställt en fräga, somjag kommer atl få svar pä innan riksmötet är slut. Men det är lilet märkligt atl man skall behöva ställa en sådan fråga till en regering som gång efter annan har ställ i denna talarstol och slagit sig för bröstet och sagl: Ingen regering har satsat så myckel som vi på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men många ungdomar som idag har beredskapsarbete eller som hoppas kunna få beredskapsarbete kanske under den närmaste månaden, vet ännu inte om regeringen kommer atl ge arbetsmarknadsverket de pengar som krävs. I dag finns det inga pengar.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill den socialdemokratiska reservation som bl. a. också innebär krav på att regeringen snabbt vidtar åtgärder för att den stora gmppen av ungdomar skall få bättre möjligheter till utbildning och arbete.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för alt stabilisera ekonomin, m. m.

OSKAR LINDKVIST (s):

Fru lalman! Bostadspolitiken är elt dystert kapitel. Nog märks det atl många bostadsministrar ränt över Norrbro sedan Ingvar Carisson för fem år sedan signerade socialdemokraternas bostadsreform.

Så stär det i tidningen Byggnadsarbetaren nr 34. Del uttrycker stämningsläget bland byggnadsarbetarna och inom deras fack, som inte ser några ljuspunkter i bostadspolitiken. Under tre borgeriiga regeringar har bostadsbyggandet stabiliserats på en låg och synneriigen otillräcklig nivå. Del finns inte några ljuspunkter i regeringens bostadspolitiska syn. Det sker ingenting som väcker förhoppningar om ett ökat bostadsbyggande.

Som framgår av finansutskottets betänkande har bosiadsslyrelsen nyligen frågat länsbostadsnämnderna om omfattningen av långivningen 1979. Igångsättningen av„statligt belånade projekt kan i år beräknas uppgå till ca 53 000 lägenheter. Vi känner lill atl en del byggprojekt - avsedda att sättas i

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för alt stabilisera ekonomin, m. m.

146

gång under fjärde kvartalet - inte kommer i gäng förrän tidigast under 1980. Del är lätt att dra slutsatsen att antalet icke statligt belånade bostäder blir mindreändet prognoserade. Som det ser ut Jusl nu kommer antalet påbörjade bostäder att uppgå till 55 000-56 000. Del betyder att vi har ett bostadsbyggande som ligger på en nivå där vi måste gå tillbaka till 1930-talet för atl få en rättvis jämförelse. Likheten med det för löntagare och därmed jämställda gmpper så olyckliga 1930-lalet präglar i särskilt hög grad bostadssituationen. Del lägsta bostadsbyggandet i modern tid, de högsta priserna och därmed ocksä de högsta boendekostnaderna någonsin leder i en allt snabbare takt bort från bostadspolitikens sociala ärende.

De statsråd som vid lämpliga tillfällen uppträder som förespråkare för en fortsättning pä en socialinriktad bostadspolitik blir allt sällsyntare. Och när regeringen hör av sig pä delta område sä består det i all man söker åstadkomma hinder för en rättvisare bostadspolitik. När riksdagen under gärdagen diskuterade kravet pä en ulredning om lotalfinansiering av bostadsbyggandet kom inte den majoritet till uttryck som fanns i samma ärende när civilutskoltel behandlade den socialdemokratiska motionen. Någon där uppe hade gett kontraorder. Statsministern påstod i regeringsförklaringen atl man skulle föra en politik i folkflertalels intresse - Jo, pytisan!

Bostadspolitiken präglas i hög grad av fätalets intressen gentemot de slora boendegrupperna. Därför kan vi i tidningarna läsa annonser om atl Verkstadsföreningen inhandlar nya fastigheter i Siockholm för alt bredda sitt fastighetsinnehav, att en DN-direktör lämnar sitt jobb för all pä heltid ägna sig åt egna lasiighetsaffärer och all ell fastighetsbolag med enskilda ägare som för några månader sedan introducerades på börsen ett halvår efteråt noterades med sädana aktiekurser au del gav vederbörande intressenter en vinst på 100 milj. kr. Direktörerna slåss i dag om atl fä placera sina pengar i fastigheter i Stockholm. Ingen av de agerande är kända för atl idka någon social verksamhei. Det lönar sig för direktörerna att ta över. Det belyser allt tydligare vart Sverige är på väg under den borgerliga regeringen.

Från socialdemokratiskt håll har vi lagt seriösa förslag i syfte att återföra bostadspolitiken i dess traditionellt sociala riktning. Våra krav är konkretiserade och ulföriigt motiverade: Bostadsbyggandet måste öka. Det måste snarast omfatta ca 70 000 påbörjade bostäder åriigen. Vi har föreslagit prisstopp pä byggområdet, skärpt prisövervakning och entreprenadpriskon-troll, ökade resurser till statens pris- och kartellnämnd för viktiga undersökningar om prisrörelserna på boendeområdet samt ställt krav pä särskilda tilläggslän i syfte atl sänka produktionskostnaderna med rimligare hyror som följd. Allt detta hårde borgeriiga sagt nej lill. Regeringen ger inte ens pris- och kartellnämnden de resurser som behövs för atl snabbi genomföra undersökningen - naturligtvis därför alt man själv inte tillmäter den någol intresse. Nej, regeringens politik flyter omkring som valutorna i den s. k. valutakorgen. Ingen kan med bestämdhet säga hur regeringen tänker i bostadsfrågan. Resultatet är dock tydligt: Sverige är på väg in i en bostadskris av väldig omfattning, och för den är den borgeriiga regeringen och de borgeriiga

riksdagsgrupperna ensamma ansvariga.

En sak till bör dock noteras i detta .sammanhang. Det gäller ungdomen. Många bostadssökande råkar i sociala svårigheter när bostadsmarknaden inte fungerar och när kostnaderna är så höga att man inte orkar med alt belala hyran. Hålen i svångremmen har tagit slut. Dessa personer är inte i behov av svepande förklaringar eller frasradikala inlägg. Och ändå tänker man särskilt på de unga - morgondagens föräldrar. I Stockholm saknas det ca 30 000 bosläder, köerna blir längre och längre, och bostadsbyggandet har pressats ned till absolut boitennivå. Förvåna er inte om ungdomen gör revolt och sätter i gång en samlad proteströrelse mot det borgerliga misslyckandet! Vad skall vi ge dessa ungdomar för råd, damer och herrar i regeringen? Tala om för oss vad receptet är från regeringen till alla de ungdomar vilkas elementära krav är rätten till en god bostad.

Fru talman! Med det sagda yrkar jag bifall lill den socialdemokratiska reservationen, som står i full överensstämmelse med det yttrande som gjorts av de socialdemokratiska ledamöterna i civilutskottet.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder.för alt stabilisera ekonomin, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c):

Fru talman! Det finns frågor där del råder verkliga åsiktsskillnader mellan de politiska partierna här i kammaren och mellan regering och opposition. Det finns andra frågor där vi alla i grund och botten egentligen har samma åsikt och samma vilja lill ålgärder men där man av olika skäl finner det intressant att försöka måla upp en bild av åsiktsskillnader. Jag vill påslå att frågan om ungdomsarbetslösheten hör till den senare kategorin. Jag tror att vi alla är lika myckel pä det klara med vilket oerhört allvarligt problem ungdomsarbetslösheten utgör. Vi är alla på det klara med atl arbetslöshet alltid är ett stort problem men att det är ett större problem när den drabbar ungdomar, eftersom den då kan få mycket långtgående sociala konsekvenser som kan påverka hela deras framtid. Därför tror jag att det är en gemensam stark vilja hos samtliga politiska partier alt få till stånd åtgärder som kan begränsa arbetslösheten bland ungdomar så mycket som möjligt.

Regeringen har ock.så under årens lopp vidtagit en lång rad åtgärder för att förbättra sysselsätlningssituationen för ungdomar. Jag tror inte att jag behöver ta upp kammarens tid med att gå igenom listan av insatser från de icke-socialistiska regeringarna under de senaste åren för att förbättra ungdomens sysselsätlningssituation. Vi vet ocksä atl situationen skulle vara betydligt värre än den är i dag utan dessa åtgärder. Det handlar om beredskapsarbeten, utbildningsinsatser, stödinsatser för företag osv.

I del betänkande som kammaren i dag har aU ta ställning lill framförs några förslag från socialdemokraterna som, påstås del, skulle medföra en förbättring av sysselsättningssilualionen för ungdomen. Anna-Greta Leijon, som talade här för en stund sedan, gick försiktigtvis inte in på innebörden av de socialdemokratiska förslagen. Hon valde också att lämna kammaren omedelbart efter sitt anförande. Jag tror att orsaken till det möjligen kan vara det faktum att socialdemokraterna här som på sä många andra punkter slår in öppna dörrar. Det man föreslår i sin motion är sådant som redan är pä väg au

147

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder Jör att stabilisera ekonomin, m. m.

148

hända, deras förslag förutan.

Ett av dessa förslag är en satsning pä varvad utbildning. Ett arbete med detta är på gång. Riksdagen har redan tidigare ställt sig bakom förslag frän bl. a. centerpartiet om att vi skall försöka utveckla varvad utbildning i Sverige. Det är alltså ingenting nytt. Dessutom har det utarbetats ell förslag om en inbyggd företagsutbildning, vilket riksdagen snart får la ställning till. Del innebär att ungdomar skall kunna slussas ut pä arbelsmarknaden samtidigt som de fär en utbildning som är väl anpassad till de krav som ställs och de behov som ungdomarna har på arbetsmarknaden.

I den socialdemokratiska molionen krävs också förbättrat studiestöd. Det har redan lämnats tilläggsdirektiv till studiestödsutredningen i syfte att ordna ett bättre studiestöd Just för de ungdomar som genomgår gymnasial utbildning. Det är alltså ingenting nytt i det förslaget heller.

Det föreslås också att man skall införa ett syslem för att omvandla beredskapsarbetena lill fasta jobb. Det är naturiiglvis en intressant fräga som man bör diskutera vidare. Vi harockså sagt i arbetsmarknadsutskotlel att vi förutsätter atl man lar upp den frågan i samband med alt man på det nya året lägger fram förslag om beredskapsarbeten och inbyggd förelagsutbildning. Det är bara pä det sättet att detta skapar i och för sig inga nya Jobb. Vad man kan göra med ylleriigare bidrag är i praktiken att förlänga beredskapsarbetstiden. Poängen med beredskapsarbete är Ju att del skall röra sig om arbetsuppgifter som inte ryms inom arbetsgivarens normala verksamhet och som arbetsgivaren normalt inte har förutsättningar alt få utförda. Det går alltså inte atl utan vidare förvandla beredskapsarbeten lill fasta Jobb utom i den mån man ger fortsatta anslag - och dä är det inte fråga om vanliga fasta jobb utan bara om föriängt beredskapsarbete. Allt beredskapsarbete syftar Ju lill att man successivt skall kunna gå över till fasta jobb i den takt sådana står lill buds på arbetsmarknaden. Därför bör man naturligtvis alltid pröva olika vägar för alt underlätta och påskynda övergången från beredskapsarbeten lill fasta Jobb.

Vi måste säkert länge än arbela med olika typer av vad Jag vill kalla provisoriska lösningar för alt förbättra de ungas sysselsättningssituation. Men ännu viktigare är alt vi seriöst diskuterar hur vi mera långsiktigt skall kunna ge de unga en starkare position på arbelsmarknaden. Utbildningsinsatser och beredskapsarbeten är inte alltid sådana långsiktiga lösningar. En viktig sak där är naturligtvis den allmänna sysselsättningsutvecklingen. Är det dåligt med jobb totalt sett är det ofta ungdomarna som drabbas i första rummet. Vill vi förbättra ungdomarnas situation måste vi öka tillgängen pä arbete. Vi har en expansion inom den offentliga sektorn, men vi måste ocksä ha en expansion inom näringslivet. En förutsättning för att vi skall få en ökad sysselsättning i näringslivet är naturligtvis att företagen får en rimlig lönsamhet, så att de uppfattar det som meningsfullt atl utvidga sin verksamhet. Där vill jag bara konstatera att socialdemokraterna har en tendens au konsekvent motsätta sig alla åtgärder som skulle kunna ge näringslivet denna rimliga lönsamhet och därmed förutsättningar för fier arbetstillfällen inom näringslivet.

Del andra viktiga fältet, där vi måste vidta mer långsiktiga ålgärder, är utbildningsområdet. Vi måste se lill att de unga får en utbildning som bättre än i dag ger dem den bas som behövs för att de lätt skall kunna komma in på den öppna marknaden.

I centerpartiets utbildningspolitiska motion, som vi lade fram i våras, ägnade vi denna fråga mycken uppmärksamhet. Vi betonade vikten av atl öka möjligheterna lill praktiskt inriktad utbildning och alt tyngdpunkten mer bör läggas på sädana kunskaper som skulle underlätta ett inträde på arbetsmarknaden. Det är naturligtvis vår förhoppning att utvecklingen inom vårl utbildningsväsen skall gå i den riktningen. Ungdomsarbetslösheten sådan den ser ut i dag och det faktum att ungdomar ofta är handikappade på arbelsmarknaden är ganska mycket av ett underbetyg pä det sätt på vilket vi i dag utrustar våra ungdomar, när de skall ut i livet. Del kanske är den allvariigaste frågan, och den måste vi gripa tag i för att ändra pä den svära situation som vi i dag upplever.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Ålgärder Jör att stabilisera ekonomin, m. m.

IVAR NORDBERG (s):

Fru lalman! Det råder stor enighet om att bostadsbyggandet har legat pä en alltför låg nivå sedan ett antal år tillbaka. Det hade varit bra om samma enighet hade rätt om nödvändigheten av att vidla olika åtgärder för alt komma till rätta med detta allvarliga problem.

Men när den borgeriiga majoriteten i civil- och finansutskotten avstyrker socialdemokraternas förslag om prisstopp och prisövervakning för att dämpa byggprisstegringarna och förslaget om atl samtidigt införa temporära tilläggslån i syfte att stimulera ett ökal byggande av fierbostadshus - ja, då hänvisar den borgerliga majoriteten till att regeringen redan har möjlighet att vidta erforderliga åtgärder för att skapa en bättre prisstabilitet inom byggsektorn. Och i fråga om lilläggslånen säger man all det just nu inte råder sådana förhållanden inom bl. a. bostadssektorn som motiverar sådana åtgärder.

Man frågar sig naturligtvis hur verkligheten skall se ut, för att den borgerliga majoriteten skall inse nödvändigheten av atl åtgärder vidtas.

Produktionskostnaderna har nämligen nu nått en så hög nivå, att det även med fullständig statlig belåning ter sig ytterst svårt att klara socialt godtagbara boendekostnader i nyproduktionen. Detta förhällande är naturiiglvis en av de primära orsakerna till att byggandet av bostäder och framför allt av fierbostadslägenheter ligger pä en så krisartat låg nivå.

För varje år ökar klyftan mellan det socialt motiverade bostadsbyggandet och del faktiskt genomförda byggandet. Bostadsbristen är i dag för många människor - inte minst för ungdomar och andra som för första gången skall skaffa sig en egen lägenhet -jämförbar med den svåra bostadsbristen under stora delar av 1950- och 1960-talen.

Inför denna verklighet och medveten om att regeringen håller sig oansvarigt passiv - en passivitet som vi fält bekräftad av den reaktion som avgelts på den uppvaktning som SABO, HSB, Riksbyggen och Hyresgästernas riksförbund gjorde så sent som i onsdags - tillbakavisar den borgeriiga

149

Nr 47                 majoriteten i utskotten kravet atl man av regeringen skall begära nödvändiga

Fredagen den      åtgärder på bostadsbyggandets område.

7 december 1979    ' behöver utan tvivel i dag ett prisstopp på byggsektorn, vi behöver en

_____________   skärpt prisövervakning, och vi behöver omedelbart ränle- och amorterings-

Åtgärderför att    ""' tilläggslån för att vi skall kunna bygga fierbostadshus i del här landet.

stabilisera ekono-     '' beklaga att den borgeriiga majoriteten i civil- och finansutskotten

min, m. m.          säger nej lill de föreslagna åtgärderna. Men eftersom det inte lycks vara

åtgärderna i sig som ter sig motbjudande, skulle man kanske kunna hoppas på all det bland kammarens borgeriiga ledamöter finns några som med praktisk erfarenhet från problemen på sina hemorter gör en bedömning liknande den som vi socialdemokrater gör när det gäller nödvändigheten av alt vidla ålgärder för att förbättra situationen på byggsektorn.

Därför skall jag inte bara inskränka mig till aU yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen i dess helhet. Jag vill samtidigt hemställa om alt yrkande nr 4 i motionen 1979/80:4 av Olof Palme m.fl., som behandlas i särskilda avsnitt i utskottets betänkande på s. 23 och överst på s. 24 samt i reservationen på s. 29 och 30, ställs under särskild proposition. Då har de borgeriiga ledamöter som delar vår uppfattning - i varje fall om de problem som råder pä bostadssektorn - en klar möjlighet atl ge uttryck för viljan att aklivi medverka för atl avhjälpa de problem som finns och möjliggöra elt ökat byggande av fierbostadshus.

GERTRUD SIGURDSEN (s):

Fru talman! De svenska löntagarna har fåll det allt sämre de senasle åren. Under de tre senaste åren har reallönerna för heltidsarbetande industriarbetare sjunkit, sammantaget så mycket som 6 96. Det är första gången under hela 1970-talet som vi har fått reallönesänkningar före skatt. Även efter skatt har reallönerna sjunkit.

Ocksä prisökningarna har varit våldsamma. 13 % år 1977 var ett rekord, men också i år flnns del risk för en pi;isstegring på omkring 10 96.1 så fall får vi en genomsnittlig prisökning per år med 10 % sedafi vi fick borgeriiga regeringar i det här landet.

Särskilt allvarligt är det naturligtvis att priserna pä livsmedel stigit extra kraftigt, eftersom vi vet atl det är utgifter som särskilt hårt drabbar låginkomsttagare och barnfamiljer.

Vi har ocksä fält uppleva en högre arbetslöshet än på många är, och den har ju särskilt drabbat industriarbetare och byggnadsarbetare. I september i är hade arbetslöshetskassorna för industrial-betai-e drygt 70 % fier arbetslösa registrerade än för tre år sedan. Och antalet industrijobb minskade med 120 000 från 1975 lill 1978.

Vad har då den borgerliga regeringen gjort för atl angripa dessa problem?

Ja, vi har fått uppleva en förändrad subventionspolilik när det gäller
livsmedel, som innebär atl man tillåter prishöjningarna atl slå igenom och
drabba konsumenterna.
150                      Vi  har  fått  uppleva  ett  skrämt-nande  lågt  bostadsbyggande  och  en

bostadspolitik som drabbar både byggnadsarbetarna i form av arbetslöshet och hyresgästerna i form av kraftigt stigande hyror

Vi har fäll uppleva en regering soi-n egentligen inte har uträttat någonting för atl få fart på industriinvesteringarna och pä så sätt skapa Jobb och utrymme för ekonomisk expansion i framliden. Däremot har man låtit vinsterna i företagen stiga kraftigt utan att göra något för alt få pengarna att användas för produktiva investeringar.

Sist men inte minst har vi fått känna på en skallepolitik som ytteriigare har ökal klyftorna i samhället och försvårat avtalsrörelserna.

Vad vill då regeringen göra i det läget?

Jo, man fortsätter på exakl sai-iima väg. De optimistiska beräkningarna i början av året om prishöjningarna har grusals. Vi riskerar nu en prisstegring på runt 10 % innanåretärslul. Och ekonomiministern har förutskickat att vi inte kan vänta oss några vidare ökningar av livsmedelssubvenlionerna.

Och skatteförslagen missgynnar fortfarande låg- och mellaninkomsttagar-na, medan de högre inkomsttagarna ges betydande lättnader Några grepp för atl komma ål den låga investeringsnivån och nedrustningen av vår industri har vi inte fått. Och vi riskerar att fä försämrade bostadsbidrag och en rad taxehöjningar.

Fru talman! Del här kan läta som en fruktansvärd klagovisa, men Jag tvingas konstatera atl delta är en faklabaserad redovisning som gäller något som radikalt har försämrat de flesta löntagares vardag.

Och nu stär vi inför en avtalsrörelse. Arbetsgivarna meddelar alt de saknar förmåga att betala högre löner, trots att vi vet att reallönerna sjunker medan vinsterna har ökal kraftigt. Och regeringen manar lill återhållsamhet.

Ändå måste de vara medvetna om all det för fackföreningsrörelsen inte finns någol val. Om inte regeringen är villig att driva en politik som medger reella förbättringar för lönlagarna och därmed skapar fömtsättningar för en lugn avtalsrörelse, då måsle åtminstone fackföreningsrörelsen slåss för sina medlemmars intressen. Och då blir det inga stillsamma avtalsrörelser. I är ser del mycket värre ut än på länge!

Fru talman! Skall vi fä lugn på arbelsmarknaden måste vi få en politik som hårdhänt tar itu med prisstegringarna. Då måste vi få en skatte- och avdragspolilik som tar itu med orättvisorna och medger reella förbättringar för de stora löntagargrupperna. Och då måste vi få en offensiv sysselsättningspolitik som utvecklar vår industri och ger fiera jobb.

Här har socialdemokratin och fackföreningsrörelsen lagt fram en hel del förslag. Jag skall nämna några som har stor betydelse för avtalsrörelsen.

Vi måste få en effektiv prisövervakning och priskontroll. Vi måste fl en skattepolitik som gynnar de breda låg- och mellaninkomslgmpperna. Och vi måste H en industriell expansion så all vi kan hävda vår export. Detta måste samhället ta initiativ till.

Bara en sådan politik kan lägga grunden till lugna lönerörelser, sä alt näringslivets konkurrenskraft kan förslärkas. Fackföreningsrörelsen är ingen vän av stora nominella löneökningar som kan ätas upp av inflationen. Men del förutsätter alt vi kan få en inhemsk expansiv politik med god tillväxt och

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

151

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Åtgärder för att stabilisera ekonomin, m. m.

full sysselsättning som medger reallöneförbältringar för löntagarna. Det skulle också ge oss en efterfrågan som kan medföra ökade produktiva investeringar och ocksä positivt påverka det väldiga budgetunderskollel.

Fru lalman! Skall stundande avtalsrörelser kunna fä lyckliga slut krävs det atl regeringen lyssnar inte bara till arbetsgivarna utan också till löntagarna!

I detta anförande instämde Lahja Exner, Lennart Nilsson, Anila Persson, Maria Lagergren, Sture Thun, Lars Ulander, Håkan Strömberg, Birgitta Johansson, Elvy Nilsson och Helge Karisson (samtliga s).

KJELL-OLOF FELDT (s):

Fru talman! Ivar Nordberg har ställt ett yrkande om all punkten 4 i hemställan i den socialdemokratiska motionen blir föremål för en särskild votering. Jag vill stödja det yrkandet.

Sedan villjag bara konstatera atl budgelminislern inte fann det vara värt att besvara mina frågor om orsaken till atl utflödet av valuta ur landet ökade kraftigt omedelbart efter det all en ny räntehöjning genomförts.

Budgelministern har för länge sedan lämnat kammaren, tydligen nöjd med sina insatser. Det var kanske lika bra. Förut tog han till bedyranden och osanningar för att dölja det verkliga ekonomiska läget. Nu väljer han alt tiga.

Del var pä sitt sätt också ett besked. Det var dessutom representativt för den debatt som inte fick föras här i dag.

Överiäggningen var härmed avslutad.

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande yrkandena 1, 3 i viss del och 5 i motion 4 av Olof Palme m. fl. och därefter beträffande yrkande 4 i samma motion.

Yrkandena 1. 3 i viss del och 5 i motion 4 av Olof Palme m.fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Paul Jansson m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansulskoUels hemställan i betänkan-del 10 såvitt avser yrkandena 1,3 i viss del och 5 i molionen 4 av Olof Palme m. fi. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Paul Jansson m. fl. i motsvarande del.

152

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 142

Avstår -   20

Yrkande 4 i moiion 4 av Olof Palme m.fl

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Paul Jansson m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Ivar Nordberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Godkännande av en statskredit till Turkiet

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet 10 såvitt avser yrkande 4 i motion 4 av Olof Palme m. fi. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av Paul Jansson m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Ivar Nordberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 157

Avstår -     5

§ 4 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

1979/80:9 med anledning av propositionen 1979/80:27 om förlängd i ning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)

lamp-

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Godkännande av en statskredit till Turkiet

Föredrogs finansutskottets belänkande 1979/80:11 med anledning av propositionen 1979/80:41 om godkännande av en statskredit till Turkiet.

I propositionen 1979/80:41 hade regeringen (ekonomidepartemenlet) efter föredragning av ekonomiministern Gösta Bohman föreslagit riksdagen atl

1.   bemyndiga regeringen atl i överensstämmelse med vad som förordats i propositionen träffa ett kreditavtal med Turkiet,

2.   till Kredit till Turkiet på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag om 25 000 000 kr.

153

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Godkännande av en statskredit till Turkiet

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås riksdagen bevilja anslag fören svensk statskredit lill Turkiet. Krediten, som avses uppgå till 50 milj. kr., skall enligt förslaget finansieras dels med särskilt an visade anslagsmedel, dels med redan beviljade biständsmedel. Krediten ingår i eU bland OECD-länderna samordnat belalningsbalansslöd för Turkiel, beräknat till ca 670 milj. US dollar motsvarande ca 2 815 i-nilj. kr."

Utskottet hei-riställde all riksdagen skulle

1.   bemyndiga regeringen all i överensstämmelse med vad som förordats i propositionen träffa ett kreditavtal med Turkiet,

2.   till Kredit lill Turkiet pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fonden för läneunderstöd anvisa elt invesieringsanslag av 25 000 000 kr.

154

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru talman! Regeringen föreslär i sin proposition 1979/80:41 alt riksdagen beviljar anslag för en svensk statskredit lill Turkiet pä 50 milj. kr., varav 25 miljoner av biständsmedel.

Denna åtgärd är unik. Endast vid ett tidigare tillfälle har en sådan aktion gjorts, och det var i anledning av händelseutvecklingen i Portugal. Jag vill erinra om vad som sades vid det tillfället, nämligen följande: "Vårt deltagande i denna aktion måste betraktas som ett undantag, föranlett av vårt starka engagemang för Portugals demokrati under de senasle årens svårigheter."

1 den nu aktuella propositionen erinras om denna stödaklion till Portugal, dock utan att man åberopar några av de motiveringar som då angavs för åtgärden. Och måhända hade det varil väl magslarkl också för den borgerliga regeringen alt göra det, eftersom man svårligen kan påstå att händelseutvecklingen i Turkiet under högerregimen Demirels ledning skulle innebära några demokratiseringssträvanden. Tvärtom - del är en sant bakätsträvande regim som nu tagit makten, en sann förtryckarregim. Det är ett land med undantagslagar som erinrar om 1930-talets Italien.

Fru talmän! Över huvud taget saknas i propositionen och utskottsbetänkandet motiveringar för denna unika åtgärd. Därför får man söka sig bakom orden för atl finna den verkliga anledningen. Lål mig då inledningsvis konstatera några saker:

För det första: Turkiet skall alltså stödjas med biståndsmedel, visserligen inte i denna första omgång, men senare. All Turkiet skall stödjas med biståndsmedel strider mot samtliga de principer som riksdagen fastlagt för vår biståndspolitik. Här skär regering och riksdag ner Cubas anslag med motiveringen alt del inte tillhör de fattigare länderna men medger alltså ulan vidare Turkiet pengar. Del är, fru talman, märkligt alt inte ledamöterna i Ulrikesutskoltet har reagerat mot denna reaktionära behandling av principer fastlagda  av  riksdagen.  Och  del  är märkligt  att socialdemokraterna  i

finansulskottet över huvud laget inte har reagerat. Anser de verkligen alt Turkiet under Demirels ledning tillhör de länder som Sverige skall stötta?

För det andra: Anslaget knyts till Internationella valutafondens program. Är det rimligt alt vi går in med svenska statsmedel och föreskriver Internationella valutafondens recept för andra länder? Har inte Mals Hellström och andra, även centerpartister, tidigare reagerat mol detta? Och vilket är Internationella valutafondens recept i detta fall? Därom står intet i propositionen. Vad händer om Turkiel inte följer IMF:s ofta myckel hårda villkor, villkorsom drabbar de breda folklagren i form av ålsiramningspolilik och ökad fattigdom? Skall Sverige då dra in krediten  tänker regeringen skicka ner Viggenplan eller vad har man tänkt sig?

För det tredje: Turkiels svärigheler, liksom många andra länders, beror självfallet inte bara på vilken regim som sitter vid makten utan också på det multinationella kapitalets och finanskapitalets spel. Man kan misslänka atl en del av nuvarande finansiella svårigheter hänger samrrian med all bankerna, bl. a. i Västtyskland, pressar på när det gäller de kortfristiga skulderna. Och jag frågar dä: Är det rimligt att stater, bl. a. den svenska staten, går in och på detta säll stöttar del internationella finanskapitalet?

Nej, fru lalman, den verkliga anledningen bakom regeringens proposition och utskottets tillstyrkan är naturligtvis alt regeringen vill vara med och leka bland de stora. Den kredit som föreslås ingår i ett bland OECD-länderna samordnat betalningsstöd för Turkiet. Idén kläcktes vid de fem ledande imperialistiska stormakternas toppmöte i Guadeloupe i december 1978. Man var allvarligt bekymrad över situationen i Turkiet och händelseutvecklingen i Iran. Därför beslöt man all stötta Turkiet, för atl därmed stödja NATO:s södra flank. Frågan fördes sedan fram lill OECD, där fiera länder lovade atl ställa upp. Sedan haralltså Internationella valutafonden förhandlat fram ett ekonomisk-politiskt handlingsprogram med Turkiet av det slag som traditionellt är villkoret för dess stöd, nämligen åtstramning, som ytteriigare drabbar arbetarklassen. Detta sker i en situation där människor dagligen och stundligen utsätts för terror, där fackliga ledare mördas eller kastas i fängelse och där all opposition förtrycks.

Fru talman! Är detta regeringens nya biståndspolitik? Går vi snart helt i USA:s ledband? Var finns nu den av den borgerliga regeringen så omskrutna utrikespolitiska trovärdigheten, när det är så uppenbart alt Sverige deltar i detta för att främja västmakternas säkerhetspolitiska intressen? Och varför är socialdemokraterna så tysta? Var finns nu kritiken mol förtryckarregimer?

Jag lycker det vore politisk ynkedom om inte denna fräga ylleriigare får begrundas innan några beslut fattas. Jag tror och hoppas nämligen att vissa av kammarens ledan-iöter tidigare har blivit förda bakom ljuset i denna fråga. Och jag anser atl utrikesutskottet måste få yttra sig innan man beviljar krediten och därmed åsidosätter våra biständspoliliska mål. Därför, fru talman, yrkar jag i första hand pä återremiss av ärendet - så all man kan inhämta också utrikesutskottets synpunkter - i andra hand på avslag.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Godkännande av en statskredit till Turkiel

155

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Godkännande av en statskredit till Turkiel

ERIC ENLUND (fp):

Fru talman! Det väcktes icke några molioner i anledning av propositionen 1979/80:41 - inte heller frän vpk. Delta förslag innebär atl Sverige med en liten del deltar i ell inlernalionellt samordnat betalningsbalansstöd till Turkiel. Det sker enligt samma modell som tidigare har tillämpats beträffande Portugal.

Fru talman! Jag yrkar avslag pä Eva Hjelmströms ålerremissyrkande och bifall till hemställan i finansutskottets betänkande nr II.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru talman! Jag noterar att det inte heller nu ges några motiveringar. När det gällde Portugal, som är det enda övriga fall där man har gäll med på en sådan här internationell stödaktion, fanns del mycket utförligt beskrivet i propositionen av föredraganden och i uiskoitsbetänkandet vilket skäl som låg bakom, nämligen att man ville stötta den demokratiseringsprocess som hade börjat i det landet. Man framhöll att del var en myckel unik aktion -därmed underförstått alt den inte skulle upprepas.

Vi har inte väckt någon moiion nu. Jag är medvelen om det, för vi uppmärksammade inte propositionen när den kom. Men del får ju inte föranleda alt man inte reagerar när man väl upptäcker missförhållanden - atl riksdagen är pä god väg att bryta mot sina egna fastlagda mål och principer för bistånden.

Jag lycker fortfarande det är ynkligt att ingen socialdemokrat deltar i denna debatt. Jag tyckerdel är egendomligt att ingen av utrikesutskottets ledamöter deltar i en debatt som så uppenbart berör utrikespolitiska frågor. Jag vidhåller att detta är en åtgärd som inte bara strider mot våra biständspoliliska målsättningar, utan den minskar klart trovärdigheten för vår utrikespolitik. Vad det hela nämligen gäller är de facto all man stödjer de stora imperialistiska staternas strävanden att stötta NATO:s södra fiank.

Överiäggningen var härmed avslutad.

FÖRSTE VICE TALMANNEN: Under överläggningen har yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels. av Eva Hjelmström, i första hand att ärendet skall återförvisas till finansutskottet för ytterligare beredning, i andra hand - om äterförvisningsyrkandet avslås - avslag på utskottets hemställan.

Propositioner ställs först beträffande yrkandei om återförvisning av ärendet till finansutskottet för ytterligare beredning. Jag erinrar om all det i 4 kap. 9 § riksdagsordningen föreskrives följande: "Ärende, i vilket utskott har avgivit betänkande, skall från kammaren återförvisas till utskottet för ytterligare beredning, om minsl en tredjedel av de röstande ansluter sig till yrkande om det."

156

Propositioner gavs först pä bifall  till del av Eva Hjelmström  under överläggningen  framställda  yrkandei om  återförvisning av ärendet  till

utskottet för ylleriigare beredning samt vidare på avslag på åierförvisningsyr-kandel, och förklarades att mindre än en tredjedel av de röstande hade besvarat den först framställda propositionen med ja och att kammaren alltså avslagit äterförvisningsyrkandet. Sedan Eva Hjelmsiröm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren avslår det av Eva Hjelmström under överläggningen framställda yrkandet om ålerförvisning av den i finansutskottets belänkande 11 upptagna frågan till utskottet för ytterligare beredning röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Erhåller nej minst en tredjedel av de avgivna rösterna har kammaren bifallit äterförvisningsyrkandet.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Godkännande av en statskredit till Turkiet

Vid omröstning genom uppresning förklarades alt mer än två tredjedelar av de röstande hade besvarat den först framställda frågan med ja och atl kammaren alltså avslagit äterförvisningsyrkandet. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej -   20

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet om ålerförvisning av ärendet lill ulskollel för ytteriigare beredning.

Propositioner gavs därefter på dels bifall till, dels avslag på utskottels hemställan, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

11 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren avslagit utskottets hemställan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstning.sapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej -   20

§ 6 Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1979/80:12 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag om tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvitt avser

157

Nr 47                                       budgetdepartementels verksamhetsområde

Fredagen den__ 1979/80:13 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag om
7 december 1979 tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvitt avser
_____________ __________ avskrivning av oreglerade kapitalmedelsföriuster

Den 6 Juni som

nationaldag         Konsiiiutionsutskottets beiänkanden

1979/80:22 med anledning av motion om öppen redovisning av de politiska

partiernas finansiering 1979/80:23 med anledning av moiion om ökad offentlighet kring beslutsfattares ekonomi 1979/80:24 med anledning av moiion angående kunglig persons titulatur

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 7 Den 6 juni som nationaldag

Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande 1979/80:25 med anledning av moiion om den 6 Juni som nationaldag.

158

JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Frågan om Sveriges nationaldag tillhör inte de stora frågorna, men när den ändå las upp på annat håll kan några blygsamma erinringar vara berättigade. Det är en aning svårt att driva polemik i frågan. Motionären, professor Biörck i Värmdö, har nämligen i motionen yrkat atl den 6 juni skall bli helgdag, medan han i ulskotlsbetänkandel har skrivit under pä all den 6 Juni inte bör bli det. Sä jag vel inte rikligt var den formella utgångspunkten befinner sig, men det spelar inte så stor roll för vad jag har att säga.

1956 sade allmänna beredningsutskottet att det var tveksamt om 6 juni hade sådan anknytning att den allmänt uppfattades som nationaldag. I dag säger konstilulionsutskottel, att 6 juni allmänt kommit atl uppfattas som nationaldag. Del är en ny åsikt som riksdagens konstitutionsutskott här för fram. Detärioch för sig förvånande. Men mest förvånande är, att denna åsikt nog saknar förankring hos breda skikt av nationen.

En nationaldag måste för att fylla någon funktion ha en emotionell förankring hos folkets flertal. Den förankringen måste grundas i realiteter, inte i konstlade, oäkta traditioner, som blåses upp av vissa särintressen.

Svenska flaggans dag har ingen sådan reell tradition i folkets liv atl utgå från. Dess ursprung är tvärtom rätt tvivelaktigt. Tanken föddes av ultrana-tionalistiska kretsar i nationalromantikens och reaktionens 1890-lal. De kretsar som bar upp den sedermera var samma kretsar som ville underblåsa anliparlamentariska och antidemokratiska strömningar, som ville anknyta Sverige till Kaiserns Tyskland, som ville upprustning och krig med Norge. Det var folk som predikade åsikten alt i Sverige och Norden bodde en ras, som var förnämligare än andra människor. Och när Svenska flaggans dag firades officiellt för första gången 1915, så värdet när kampen mellan kungamakten

och folkmakten stod som hårdast här i landet. Och dagens firande riktade dä sin udd mol liberalismen och mot arbetarrörelsen.

De som här i landet ivrigast har sökt att drapera sig i nationalsymbolen har inte heller alltid visal sig vara de bästa patrioterna. Alltför myckel har del kopplats till första världskrigets tyskaklivism, alltför ofta blev en braskande nationalism en skylt bakom vilken n-ian krökte rygg för Hitlerlyskland. Och vad var det för patriotiskt i när dessa kretsar pä 1930-talet framträdde som värnare av den svenska rasen genom att motsätta sig alt Judiska flyktingar fick en fristad i Sverige?

Jag minns själv, när jag som pojke betraktade 6 juni-paraderna i min hemstad. Vi barn som kom frän arbetarstadsdelarna kände ett väldigl främlingskap inför dessa tillställningar och vi var redan så pass medvetna atl vi under de blågula fanorna kunde känna igen alltför många prominenser, sorn vi vissie i sina hjärtan bar andra färger.

Med detta vill Jag inte misstänkliggöra hedervärda personer som i dag är engagerade i Svenskafiaggansdag-arbetet - ingen skugga över dem. Jag har bara velat påminna om, atl den historiska traditionen bakom 6 juni är sådan, atl den faktiskt har förblivit främmande för stora delar av folkel och atl den framförallt aldrig har slagit rot bland arbetarrörelsens folk. Patriotismen har inte varit verklig, den har varit konstlad lill sin natur.

T. o. m. i handlingarna till dagens ärende kan man faktiskt se hur 6 Juni kopplas ihop med en historisk tradition, som både är ovetenskaplig och saknar anknytning till folkets verklighet och folkets liv i det förflutna.

Om nu Gustav Vasas kungaval skedde den 6 Juni, vad har det för emotionell anknytning lill folkets historia och folkets villkor? Vad kan en ärlig och uppriktig svensk patriot ha för samhörighet med en person som Gustav Vasa? Denne man, som t. o. m. i sin skrupelfria tid uppträdde som en ovanligt skrupelfri lönnmördare. En man som slog ned bondefriheien och gjorde slut på den gamla svenska landskapssjälvsly relsen. Och vad har f ö. de en och en halv miljon människor som bor i de sydligaste landskapen över huvud tagel för anknytning till de kungliga hjältar som gäng efter annan gåtl sina härjariåg i deras bygder?

1809 års författning antogs den 6 Juni, sägs det. Det var den författning som tre generationer i den svenska arbetarrörelsen fick ägna sina Ii v ät alt bekant pa -en författning, som tillhörde de mer efterblivna i Europa pä sin lid, som med sina urmodiga rösträtisbestämmelser ända fram lill 1918 l.o. m. fick del gamla preussiska treklassystemei atl förblekna. Vad har delta för positiv anknytning till folkets liv och folkfriheten? Ingen, såvitt jag kan se.

Årtalen 1523 och 1809 har inget med folkets historia alt göra. Det är därför som den 6 juni inte har någon bred känsloanknytning och inte heller relevans för folkets verkliga upplevelser och föreställningsvärld. Jag kan se lill mina egna förfäder bara två generationer tillbaka. En av dem föddes i en syskonskara på 14. Fem av dem dog innan de blev sex är gamla - det blev deras upplevelse av fosterjorden. Fyra emigrerade till Tyskland, för de kunde inte klara sig här i landet. En emigrerade lill okänt land och har aldrig återfunnits. En drunknade till sjöss. Tre av de 14 blev kvar och fick se

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Den 6 Juni som nationaldag

159

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Den 6 Juni som nationaldag

fosterlandet förändras till det bättre.

Med denna lilla skildring försökerjag inte vara patetisk eller kokettera, ulan jag vill bara erinra om att folkets historia är en annan än den officiella nationalromantikens. Det är i denna folkels historia man måsle söka anknytning, om man vill nå den äkta patriotismen.

Vi vet alla atl del ligger en symbolik i musiken. När folk i svensk arbetarrörelse har demonstrerat första maj har det av olika omständigheter inte fallit sig naturligt atl spela svenska nationalsånger. Men del finns en annan nationalsång, som alltid har spelats där, nämligen Marseljäsen. Den spelas fortfarande ibland.

Varför det? Jo, därför att den har anknytning till en folkfrihetens fyrbåk -den franska revolutionen. Därför atl den 14 juli, Bastiljdagen, i Frankrike firas till minne av politiska fångars befrielse i kamp för folkfriheten. Därför att Bastiljdagen är ett exempel på en äkta patriotisk anknytning utan några konstlade inslag.

Fru talman! Jag tror atl det är dags att söka helt nya hållpunkter för det nationella och del patriotiska. Den nattslåndna nationalromantiken har ingen uppgift atl fylla längre. Vi måsle börja värdera historiska bakgrunder och rötter pä ett nytt sätt. Vi måste försöka erinra oss att vi har en miljon människor i landet som har silt ursprung i andra länder. De är våra landsmän och våra landsmaninnor. Del är därför nödvändigt atl ge en helt ny innebörd ät begreppet patriot. Kanske kan den innebörden bäst hittas i kampen för demokratiska fri- och rättigheter, för folkfrihet och för nationell befrielse i världen. Lyckas man inte med del, kan man kanske göra som österrikarna. De har dragit den lätt desillusionerade konsekvensen av sin växlingsrika historia genom alt inte ha någon nationaldag alls.

160

GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Fru talman! Man kan vara emot nationaldagar av fiera skäl. Ett skäl är all man är emot sädana över huvud taget, och del var väl egentligen den ståndpunkten som Jörn Svensson allra sist kom fram till. Jag har undersökt vilka länder som har nationaldagar, och jag har då kunnat finna alt sädana firas i bl. a. Cuba, Ungern, Tanzania, Tjeckoslovakien, Irak, Polen, Egypten, Rumänien, Libyen, Vietnam, Bulgarien, Guinea Bissau, Etiopien, DDR, Zambia, Algeriet, Sovjetunionen, Angola, Albanien och Jugoslavien. Del finns alltså länder, i varje fall inom det socialistiska blocket, som anser atl det kan vara värt atl ha en nationaldag.

En annan orsak till all man inte vill ha en nationaldag eller lill att man polemiserar mot del förslag som nu framlagls är all man ansett att fel dag har valls. Om man försöker se vilka motiv olika länder haft för valet av nationaldag, kan man finna att elt sådant motiv är befrielse- eller självständighetsförklaringar, ett annal motiv är antagande av författningar och ett tredje motiv är kungars och drottningars födelsedagar. Kungars födelsedagar firas nämligen i Thailand, Nepal och Japan. Drottningars födelsedagar firas i Danmark, Holland och England.

Närdet gällerden 6 Juni-del ärden 6 Juni jag här talar om, inte begreppet

Svenska fiaggans dag- sä förenas i den 6 juni faktiskt två av de nämnda tre motiven, nämligen nationell befrielse och antagande av författning. Vi kan nog inte komi-na ifrån all Gustav Vasas insatser innan han 1523 blev vald till kung innebar en befrielse frän det danska väldet.

När det gäller det konstitutionella elementet kanjag hänvisa till den 6 juni dels som dagen för antagandet av 1809 års regeringsform, dels som den dag dä den författning vi nu arbetar under för första gången antogs vid 1973 års riksdag.

Jag har velat anföra dessa synpunkier för atl i någon mån belysa varför man både tidigare och nu har samlat sig kring den 6 juni.

Ett tredje skäl atl vara emol förslaget att göra den 6 juni till nationaldag kan vara att fel person har lagt fram delta. Jag vill då erinra om alt den som motionerade i frågan första gången, 1948, kom från samma för 300 år sedan erövrade provins som Jörn Svensson här representerar. Motionären i fräga var därtill socialdemokrat och kvinna, Olivia Nordgren - en radikal person som Jag i min ungdom hade förmånen atl få träffa. Det är hennes initiativ jag nu följt upp, om än i blygsammare format.

Jag har inte, som doktor Svensson påstod, framfört önskemål om att nationaldagen skall vara helgdag. Tvärtom står det i min motion: "Enligt min mening är det alldeles onödigt alt göra nationaldagen arbelsfri."

Konslitutionsutskottet anför nu - mer än 30 år efter det att frågan först logs upp-att den 6junis karaktär av nationaldag är så etablerad all den åtgärd som min moiion syftade till, nämligen elt formligt beslut av riksdagen, inte kan anses behövlig. Jag har accepterat della konstaterande och anslutit mig till ulskottels enhälliga skrivning. Fru talman! Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan i konstitutionsutskotlets betänkande nr 25.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Den 6 Juni so/n nationaldag

JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Gunnar Biörck i Värmdö vill inte riktigt förstå vad jag menar. Han har inte förstått del djupa främlingskap som finns och som alllid har funnits hos den svenska arbetarrörelsen och hos breda skikt av det svenska folket gentemot hela den falska nationalromaniiska hislorieskrivningen och den politiska tradition som det speciella svenska nalionaldagslänkandet har varit anknutet till. Del är vad del handlar om.

Gunnar Biörck vill inte heller förstå de problem som ligger i att vi i dag i värt moderna Sverige inte kan åberopa en sådan nationalistisk historieskrivning när vi har över en miljon människor som har sitt ursprung i andra länder och för vilka det patriotiska begreppet framtonar påetl helt annat sätt. Jag kan inte förstå alt det skall vara i enlighet med modernt länkande och med demokratiska principer atl insistera pä att en ovetenskaplig historieskrivning, som blåsts upp lill falska proportioner av punschpatrioter och ultranationa-lisler på högerkanten i det här landet, skall få vara vägledande för hur svenska folket skall uppfatta sin patriotism. Jag kan bara säga, professor Biörck, att på det sättet härden svenska folkmajoriteten aldrig uppfattat begreppet patriot, och man kommer heller aldrig att göra det. Däri ligger främlingskapet inför 6 juni-firandet.

161

Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Den 6 Juni som nationaldag

Däremot ärdet möjligl-vilket jaghar försökt att antyda-alt pä en helt ny grundval, med en helt ny tolkning av begreppet patriot och patriotism, skapa en äkta anknytning mellan firandet av en nationaldag och firandet av folkfrihetens tradition och folkfrihetens principer. Men i dag finns ingen sådan anknytning, och då skall man inte försöka atl sätta fram skyltar genom att motionera om all den 6 juni skall bli helgdag.

En liten detalj i sammanhanget, eftersom ändå talet faller pä den svenska nationalsymbolen. Halvt pä allvar, halvt på skämt vill jag fästa uppmärksamheten pä det moderata energimärkel, som i sitt sätt atl framställa nationalsymbolen faktiskt strider mol författningsbestämmelserna, vilka säger att sådana nationalsymboler skall ha bestämda proportioner och framställas pä ett bestämt sätt. Sä är inte fallet med det här lilla märket.

Fru talmän! Jag finner inte saken värd något yrkande. Jag har bara genom alt framföra mina synpunkter velat understryka för Gunnar Biörck i Värmdö och för andra här i kammaren atl det finns en annan nationell och patriotisk tradition än den som är den officiella här i landet. Vi borde kanske under historiens gång och i synnerhet i nuet lyssna mer pä den.

162

Överiäggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Konsiiiutionsutskottets belänkande

1979/80:26 med anledning av motion om en översyn av lagen om rikels vapen

Försvarsutskottets betänkanden

1979/80:7 med anledning av motion om inrättande av musikpluloner inom

försvarsmakten 1979/80:8 med anledning av motion om övergångsbestämmelser för vissa

fanjunkare m. fi. 1979/80:9 med anledning av propositionen  1979/80:25 med förslag om

tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvitt avser

försvarsdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 På förslag av förste vice talmannen beslöts att behandlingen av på föredragningslistan återstående två gånger bordlagt ärende skulle uppskjutas till ett senare sammanträde.

Andre vice lalmannen övertog härefter ledningen av kammarens förhandlingar

§ 10 Om regeringsåtgärder med anledning av vissa krigshandlingar av Sydafrika och Sydrhodesia

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara följande frågor, nämligen

1979/80:119, anmäld den 14 november, av Axel Andersson (s), 1979/80:122, anmäld den 15 november, av Pär Granstedt (c), och 1979/80:173, anmäld den 29 november, av Eva Hjelmsiröm (vpk), och anförde:

Herr talman! Axel Andersson har frågat mig om regeringen avser att inom den närmaste tiden uttala sitt fördömande av de övergrepp mot civilbefolkningen i de s. k. frontslaterna som Sydafrikas och Sydrhodesias intensifierade terrorattacker innebär.

Pär Granstedt har ställt en annan fräga - om vad regeringen planerar göra för att öka det svenska stödet till fronlstaterna och för att få till stånd en massiv, internationell insats för atl avvärja den hotande hungerkatastrofen i Zambia.

Eva Hjelmström har slutligen frågat vilka initiativ regeringen vidtagit med anledning av Sydrhodesias och Sydafrikas terrorbombningar mot civila mål, och vilka ytterligare ålgärder regeringen anser nödvändiga. Axel Anderssons fråga ställdes den 14 november. Den 9 november fördömde jag med skärpa i ett ullalande de rhodesiska och sydafrikanska angreppen mot Angola, Mopambique och Zambia.

Nu synes dock en ny ulveckling vara pä väg. I onsdags kom beskedet om att parterna i Londonkonferensen om Rhodesia-Zimbabwe kommit fram till en principöverenskommelse om eld upphör. Vi hoppas alla alt härigenom ett vikligt steg tagits mot fred, majoritetsstyre och självständighet för Zimbabwe.

Vad beträffar Zambias försörjningssituation är den, som Pär Granstedt framhåller, mycket oroande. Dålig skörd har ökat behovet av import av livsmedel samtidigt som Zambias importvägar avskurits eller skadats.

Alla de s. k. frontslaterna, däribland Zambia, bär en tung börda på gmnd av konflikterna i södra Afrika. Sverige har därför också sedan flera år kraftigt ökat biståndet till Angola, Botswana, Mozambique, Tanzania och Zambia. Utöver det reguljära biståndet, som i år uppgår till sammanlagt 720 milj. kr., har Sverige lämnat ell omfattande katastroföiständ. Under 1979 uppgick detta till sammanlagt 76,5 milj. kr., varav 26 milj. kr. till Zambia och 14,5 milj. kr. till Mozambique.

Efter den senaste tidens rhodesiska attacker har Zambia vänt sig till bl. a. Sverige med begäran om ytteriigare katastroföiständ. Framställning om katastrofbistånd har också kommil från Mozambique. Regeringen kommer att behandla dessa framställningar i positiv anda. Med det anförda harjag även besvarat Eva Hjelmströms fråga.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringsåtgärder med anledning av vissa krigshandlingar av Sydafrika och Sydrhodesia

163

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringsåtgärder med anledning av vissa krigshandlingar av Sydafrika och Sydrhodesia

AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka utrikesministern för svaret.

Det är nog inte alldeles vanligt - om det ens någon gång har inträffat - atl någon i den här kammaren har fått svar på en fräga redan innan den är ställd. Men den här gängen har det hänt.

Egentligen borde jag i dag- med skammens rosor brännande på kinderna -så tyst och obemärkt som möjligt ha försökt dra tillbaka min fråga.

Att jag i stället framhärdar beror på att säkert många med mig har missat utrikesministerns fördömande den 9 november av Sydafrikas och det vita Rhodesias angreppskrig mot de s. k. frontslaterna Angola, Mozambique och Zambia. Vad var det vi såg och hörde om detta i svenska massmedia? Ja, efter energiskt letande sedan jag hade ställt frågan - då jag upplystes om atl utrikesministern hade uttalat sig den 9 november - hittade jag i en Stockholmstidning en liten notis om fördömandet. Det var allt. Fördömandet passerade obemärkt förbi inte bara flertalet svenskar utan också den internationella pressen, därjag inte hittat någol om delta fördömande.

Mot den bakgrunden ansägjag att frågan ändå kunde ha sitt berättigande ur ren opinionsbildningssynpunkl, inte minst därför alt Sveriges agerande i sådana här frågor spelar stor roll när det gäller den internalionella opinionsbildningen.

Några ord om sakfrågan - Sydafrikas och det vita Rhodesias fleråriga och systematiska angreppskrig på frontslaterna. Den förhandlingsuppgörelse som träffades i London i miuen av november överträddes omedelbart. Redan den 19 och 20 november anföll och förstörde rhodesiska och sydafrikanska commandos tre huvudvägar in mol Zambias huvudstad Lusaka. Bl. a. sprängdes flera broar.

Den uppgörelse om eld upphör som har träffats den här veckan vilar pä mycket bräcklig grund. Den sydafrikanska regeringen har under hela den Smilhska eran -så gott som 14 är- olaliga gånger visat alt man inte tvekar atl med vapenmakt uppehålla sin närmast totala dominans i området.

Det är därför min förhoppning all utrikesministern med uppmärksamhet följer händelseutvecklingen i södra Afrika och snabbt och med kraft reagerar mol fortsatta övergrepp, om sådana återigen iscensätts från Sydafrikas sida.

Enbart i Mozambique uppgår antalet zimbabwiska flyktingar nu till drygt 150 000. 1 hela området är det minsl en kvarts miljon flyktingar. Normaliseringen kommer alt ta tid.

1 fjol lämnade Sverige 76 milj. kr. i extra bistånd för stöd till flyktingarna, som utrikesministern nyss informerade oss om. Om en begäran om sådant extra stöd kommer i år hoppas jag atl beredskap finns och att en sådan begäran också bifalls.

Om behovet av svenskt stöd råder minsann ingen som helst tvekan.

164

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talmän! Jag ber alt få tacka utrikesministern för svarel pä min fråga.

Del råder som vi vet en myckel svår situation i alla frontsialer och kanske särskilt i Zambia, där något av en hungerkatastrof hotar. Det är resultatet av en medveten politik från det vita eller övervägande vita Rhodesias sida. Man har valt att föra ett krig mot civilbefolkningen inte bara i Zimbabwe utan också i grannstaterna. Och syftet med den krigföringen har naturligtvis varit all försvaga frontslalernas stöd till Patriotiska fronten.

Zambia är särskilt utsatt på grund av sitt geografiska läge. Man är i hög grad beroende av Sydafrikas territorium för tillförseln av livsförnödenheter. Även om det också har öppnats förbindelsevägar via Tanzania är det mycket svårt atl den vägen få fram förnödenheter i tillräcklig omfattning.

Detta gör att stöd just till Zambia har dubbel motivering, dels genom synpunkten att det stärker Zambias möjligheter lill en oberoende position, dels genom det rent humanitära motivet alt undvika mycket av mänskligt lidande.

Vi vel att situationen i Zambia Just nu är kritisk, att landets tillförselvägar-precis som det slår i utrikesministerns svar - är blockerade på olika sätt. Därför behövs kraftfulla insatser för all hjälpa Zambia jusl nu.

Det är riktigt och värt all notera alt Sverige har en läng tradition när det gäller stöd lill frontslaterna och att vi alltsedan den första regeringen Fälldins tillträde 1976 har vidareutvecklat detta stöd. Det är därför naturligt för oss att agera så positivt som möjligt också här.

Det hade naturiigtvis varit värdefullt att få ett mer preciserat svar från utrikesministern,ett något klarare beskedom vilka slags svenska stödinsatser som är tänkbara. Nu säger utrikesministern all framställningarna om bistånd kommer att behandlas i positiv anda, och det uppfattar jag naturligtvis som värdefullt. Vi fär väl avvakta och se vad den positiva andan kommer att innebära i mer konkreta termer för den lidande befolkningen i Zambia.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringsåtgärder med anledning av vissa krigshandlingar av Sydafrika och Sydrhodesia

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! I likhet med Axel Andersson hade inte heller jag upptäckt att utrikesministern besvarat min fråga redan innan den var ställd och fördömt det terrorkrig som Rhodesia och Sydafrika bedriver mol frontslaterna. Här får massmedierna ta på sig en stor del av ansvaret, lyckerjag.

Massmedierna harockså påstått atl bombningarna av fronlstaterna skulle rikta sig huvudsakligen mol gerillan och mot militära mål, vilket inte är riktigt. De har framrör allt riktats mot civilbefolkningen, mot kommunikationerna, mol försörjningssituationen såväl i Angola och Mozambique som i Zambia.

Nu skall jag inte förlänga diskussionen, för jag uppfattar utrikesministerns svar som myckel positivt. Där utlovas ytterligare stöd till de här länderna i en för dem väldigl svår situation. Jag vill alltså tacka utrikesministern för svaret.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag har heller inget otalt med dem som ställt frågorna, men lål mig komplettera svaret på det sätt som Pär Granstedt ville atl Jag skulle göra.

165

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 upprättande av diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh

Han undrade vad vi gör mera konkret för Zambia.

Sverige har under det här budgetåret redan satt av 20 milj. kr. till katastrofbistånd till Zambia, 15 milj. kr. för alt avhjälpa elt stort underskott i betalningsbalansen och 5 milj. kr. till inköp av majs. I juni 1979 har därutöver 6 milj. kr. lämnats för upprusining av den del av Benguelajärnvägen som går genoi-ii Zambia.

Sedan har alltså nya framställningar gjorts om svenska insatser. Vi behandlar dem i positiv anda, och jag tror atl jag vägar säga all de kommer all bli bifallna. Vad som redan hänt är att SIDA har sänt ner en transportkonsulent till området för att närmare pröva vilken lyp av insatser som behöver göras.

Det är riktigt som Pär Granstedt har sagt att vi har en gammal fin tradition när det gäller atl hjälpa Zambia och de övriga s. k. fronlstaterna, och den traditionen tänker vi vidmakthålla.

166

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag är medvelen om att Sverige redan har gjort betydande insatser för att stödja såväl Zambia som övriga frontsiater, precis på det sätlel som utrikesministern beskrev här. Det är naturiiglvis värdefullt. Behovet har varil stort under en mycket lång tid.

Min fråga gällde närmast del konkreta resultatet av den nu aktuella förfrågan från Zambia och de övriga frontslaterna. Jag tolkar utrikesministerns svar sä alt förfrågningarna i praktiken kommeratt bli bifallna. Jag förstår atl utrikesministern inte kan uttrycka sig mera definitivt innan några beslut är fattade, men jag tolkar hans svar så alt allt talar för att framställningarna kommer att bifallas. Det noterar jag som någonting myckel posiiivt och mycket glädjande.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 11 Om upprättande av diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvisis (vpk) den 16 november anmälda fråga, 1979/80:131, och anförde:

Herr lalman! Oswald Söderqvist har frågat mig om jag är villig att medverka lill all åtgärder vidtas för atl upprätta fulla diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh.

Så nyligen som den 23 oktober svarade jag på en liknande fråga av Oswald Söderqvisi att del enligt den svenska regeringens uppfattning inte fanns någon regering som legalt kunde sägas representera Kampuchea. Jag finner inte att det sedan dess inträffat något som skulle ge anledning lill en ändrad bedömning.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag tackar utrikesministern för svarel på min fråga. Del är alldeles rikligt att vi nyligen hade uppe samma sak, men utvecklingen går snabbt i Sydöstasien f n., och det finns anledning att hålla frågan levande och aktuell. Jag tror all vi ganska snart kommer alt bli tvungna atl ta ställning till den på ett nier besläml säll.

Alla rapporter som vi får och har fått under de senaste veckorna talar entydigt om att den regim som har kontroll över det kampucheanska området, som förmår atl administrera hjälpverksamheten och som är i färd med alt fl i gång administrationen i övrigt och bygga upp landet är regimen Heng Samrin i Phnom Penh.

Alla rapporter som vi får talar också om all inflytandet för den lidigare regimen Pol Pol, både när det gäller kontroll över territoriet och kontroll över befolkningen, blir allt mindre och mindre. Man kan väl säga att de senaste rapporterna tyder pä att den regimen inte upprätthåller någon kontroll längre. Det gör att det härar högaktuellt. Vi vel alt Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Cambodja, som nyligen haft en delegation där, har lämnat samma uppgifter. 1 morse hörde jag i min radio alt Englands regering har sagl upp förbindelserna med Pol Pol. Del är intressant i sammanhanget om det är pä del sättet.

Jag skulle vilja ställa två följdfrågor lill utrikesministern.

Den första är om utrikesministern är beredd att medverka till atl Sverige som elt första steg bryter förbindelserna med Pol Pol.

Den andra frågan avser ytterligare en sak som kommit fram efter den svenska kommitténs besök. Del gäller frågan om att bereda den nationella enhetsfronten för Kampucheas ställning, FUNSK, möjlighet all öppna elt informationskontor här i Stockholm.

De följdfrågor jag vill ställa lill utrikesministern gäller alltså frågan om all bryta förbindelserna med Pol Pol och om att inrätta ett informationskontor här i Stockholm.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? upprättande av diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Det hördes också i min radio atl engelsmännen hade om inte, som Oswald Söderqvist uttrycker saken, "sagt upp sig hos Pol Pol", så i varje fall i formell mening brutit förbindelserna. Storbritannien intar nu alltså samma position som vi när del gäller diplomatiska förbindelser med Kampuchea.

Oswald Söderqvist sade vidare att det snart blir lid att ta ställning. När den tiden kommerskall den svenska regeringen också ta ställning. Vi kommer dä atl göra del enligt gammal hävdvunnen praxis, dvs. vi skall hälla oss lill principen att erkänna stater och upprätthålla diplomatiska förbindelser med de regeringar som på rimlig grund kan sägas ha kontroll över det territorium som de gör anspråk på.

167

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 verksamheten vid Chiles ambassad i Stockholm

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Vad beträffar det sista är det väl ganska klart att regimen Heng Samrin har rimlig kontroll över Kampucheas territorium. Sä långt är väl kriterierna uppfyllda.

Vad det gäller den andra saken så är den ändå en ganska tydlig markering. Jag vill dä fråga: Vilka slags förbindelser har den svenska regeringen med Pol Pol? Vilka kontakter kvarstår där?

168

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr lalman! Jag kan svara på samma sätt somjag gjorde förra gången som Oswald Söderqvisi och jag pratades vid på kammarlid, nämligen alt vi upprätthåller de förbindelser som vi anser oss behöva för atl kunna göra en rejäl insats i det hjälparbete som pågår och som skulle behöva bli av större omfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 12 Om verksamheten vid Chiles ambassad i Stockholm

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 16 november anmälda fråga, 1979/80:132, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvisi har frågat mig om verksamheten vid Chiles ambassad i Stockholm - särskilt den registrering av chilenska flyktingar som uppges äga rum där - kan tolereras som normal diplomatisk aktivitet och, om inte, vad jag tänker göra åt saken.

Jag är medveten om de klagomål som riktats mot vissa delar av verksamheten vid Chiles ambassad. Utrikesdepartementet har kallat upp den chilenske beskickningschefen och fäst hans uppmärksamhet pä saken. Vi har därvid framhållit att vi förväntar oss att ambassaden bedriver sin verksamhet på sådant sätt atl den inte strider mot svensk lag och folkrättens regler.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret även pä denna senare fråga. Jag är myckel nöjd med del svaret. Det är bra att den svenska regeringen har gjort detta påpekande och på det sättet visal silt missnöje med de här tendenserna, som vi har sett exempel på tidigare på andra ambassader och även då ingripit mol.

Jag hoppas självfallet också att regeringen även i forlsällningen kontrollerar verksamheten vid ambassaden och har kontroll över atl sådan verksamhet inte fortsättningsvis kan bedrivas.

Jag tackar än en gång.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 13 Om situationen i Uganda

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Inger Lindquists (m) den 16 november anmälda fråga, 1979/80:133, och anförde:

Herr talman! Inger Lindquist har frågat mig hur jag bedömer situationen i Uganda, och vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att snabbi bistå Ugandas folk.

Aminregimens fall innebar för Uganda slutet pä en period av brutalt förtryck, då även ekonomin vansköttes och en stor del av samhällsfunktionerna lamslogs. De krigshandlingar som föregick Amins fall åtföljdes på många häll av omfattande kaos och brottslighet.

Ugandas nya regering såg som sin första uppgift att återställa säkerheten i landet. Man håller nu på att inleda ett program för att på nytt bygga upp Ugandas administration, industri. Jordbruk och transportapparat. Denna återuppbyggnad kräver naturligtvis sin tid i det illa sargade landet.

Ugandas regering har utlovat demokratiska val inom tvä är. Till dess styrs landet av ett nationellt råd, där representanter för olika befolkningsgrupper ingår. Det är min förhoppning att del i Uganda skall komma till stånd en politisk, social och ekonomisk utveckling lill gagn för folkfierlalet.

Sverige härefter Amins fall lill Uganda anslagit nära 8 milj. kr. i humanitärt bistånd. Dessa medel har lämnats via Röda korset, FN:s utvecklingsprogram, FN:s flykiingkommissarie. Frikyrkan hjälper, World Universily Service och Sjundedagsadventisterna.

Vid ett av Väridsbanken nyligen ordnat möte om Ugandas ekonomi framhölls särskilt landets mycket stora behov av stöd för betalningsbalansen. Den svenska regeringen överväger f n. elt bidrag avsett atl underiätta den för Uganda nödvändiga importen.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0//7 situationen i Uganda

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! Tack för svarel!

Under fiera års tid och lill för ungefär ett halvår sedan visade väriden elt påtagligt intresse för förhållandena i Uganda, men när Amins skräckvälde tog slut dalade inlressel. Jag lycker atl det förefaller som om många nu tror alt förhållandena där är sådana all man kan lämna Uganda och dess folk ål silt öde.

Men verkligheten är ju den att landet faktiskt är nära en kollaps. Transporterna fungerar inte, och man har stora svårigheter att klara sin vattenförsörjning. Kraftsiluaiionen är utomordentligt dålig. Också sop- och avfallshanteringen har slora brister. Livsmedelssituationen är ansträngd: det kan gå veckor utan atl man har tillgång lill kött och fisk, och priserna är skyhöga - priset på en höna motsvarar ungefär en halv månadslön.

I landet finns del 265 000 hemlösa och 25 000 flyktingar frän andra länder.

Till detta kommer en administration, som enligt vittnesmål arbetar utomordentligt långsamt. Fortfarande är säkerhetssituationen inte tillfredsställande.

169

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om situationen i Uganda

Här behövs alllsä ytterligare pengar och också annan hjälp.

Enligt flyklingkommissariens appell i juli i är behövdes del 13,3 miljoner dollar, men enligt en uppgift i går från Uganda går del dåligt med del tillskottet. Man har ännu bara fält in 3 miljoner dollar. Nu redogör utrikesministern för vad den svenska regeringen hittills har gjort. Jag tycker atl anslaget på 8 milj. kr. i humanitärt bistånd är bra. Del sägs i svaret också att man vid ett möte anordnat av Väridsbanken från svensk sida har övervägt ell bidrag.

Jag skulle ändå gärna vilja fråga om utrikesministern ytterligare kan redogöra för detta. Eller skall del lämnas ytteriigare humanitärt bistånd pä olika sätt från Sverige lill Uganda?

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Det är ofta så att ell land som genomgår en demokratisk utveckling, som den i Uganda, fär myckel sympatier under liden som detta speglas i massmedia, men sedan glömmer man bort det. Jag hoppas att detta är någonting som begränsar sig lill massmedia och att världens regeringar och inlernalionella hjälporganisationer inte gör likadant. Jag delar hell Inger Lindquists uppfattning att Uganda behöver hjälp efter de fruktansvärda är landet genomlevt, både med hänsyn till hur människorna haft det när det gäller sin säkerhet och hur de haft det när det gäller den sociala situationen.

Vi kan, bör och kommeratt göra insatser inom ramen fördel program som Inger Lindquist själv nämnde - Hur stora kan jag inte säga nu, men de är någorlunda jämförbara med dem jag utgår ifrån att andra länder kommer atl göra. Här som i andra liknande situationer gäller atl det krävs en samlad internationell insats om det skall få någon betydelse för mottagarlandet. Vad Sverige ensamt kan åstadkomma är - även om det vore generöst tilltaget -inte sä mycket.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag lackar för den kompletteringen av svaret.

Utrikesministern säger all de andra länderna gör myckel. Men har de inte gjort väldigl litet? Det har alltså kommil in 3 miljoner dollar, och det är väl väldigl litet! Kan inte Sverige försöka påverka även andra länder att bidra?

En fräga som varit uppe i deballen är alt man skulle kunna tänka sig all vi från svenskt håll bidrog med en beredskapsstyrka. De svenska delegater som finns i Uganda säger att det är vad man egentligen skulle behöva i del landet. Jag undrar om utrikesministern är beredd att uttala sig för att ge hjälp på det säuet?

170

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag sade inte att andra länder ger niycket, ulan jag sade attjag hoppas att det svalnande intres.se för situationen i Uganda som man kan iaktta i massmedia inte också skall gälla förde regeringarsom harett ansvar-

moraliskt om inte annat - för återuppbyggnaden.

Närdet gällerden särskilda katasirofstyrka som Inger Lindquist talade om har vi sagt atl vi är beredda atl ställa en sådan till förfogande, om önskemål om delta uttrycks från Röda korset, som då främst kommer i fråga. Någol sådant krav har inte kommil till oss, och därför har saken inte heller aktualiserats. Men vi är beredda all göra den insatsen, liksom alt göra en ekonomisk insats. Vi överväger precis i dagarna vilken omfattning den skall fä.

INGER LINDQUIST (m):

Herr lalman! Utrikesministern säger att Röda korset skulle begära en särskild beredskapsstyrka. Men Röda korset kan inte administrera den typen av hjälp. Här rör del sig om experter på eldistribution och liknande frågor. Men Jag tror att både utrikesministern ochjag vel att del finns ett behov av en sådan beredskapssiyrka. Dä kanske man inte behöver vara så stelbent, utan kunde väl framkalla en begäran från Uganda om en sådan.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 hjälp åt de svältande på Östra Timor

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 14 Om hjälp åt de svältande på Östra Timor

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Hans Peterssons i Hallstahammar (vpk) den 20 november anmälda fråga, 1979/ 80:135. och anförde:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har frågat mig vilka initiativ regeringen tänker ta för all snabbt få lill stånd en hjälpaktion till de svältande på Östra Timor.

Regeringen fattade i oktober beslut om ett svenskt bidrag pä 1 milj. kr. till del hjälpprogram som Inlernalionella rödakorskommitlén (TCRC)genomför i Östra Timor. Därutöver har Svenska röda korset frän egna medel bidragit med 200 000 kr. Regeringen är beredd all överväga ytterligare bidrag till ICRC:s hjälpinsatser i området.

Först i somras fick Internationella röda korset efter fiera års fåfänga försök tillstånd atl tillsammans med Indonesiska röda korset bedriva ell hjälpprogram i Östra Timor.

Sverige underströk i Golärets FN-församling att det var angelägel atl öppna kanaler för effektiv humanitär hjälp till den så hårt drabbade befolkningen i Östra Timor. Vi har välkomnat atl församlingens resolution delta år lade stark tonvikt pä Östra Timors behov av humanitär hjälp.

Sedan Indonesien 1975 invaderade Östra Timor har den indonesiska kontrollen över området allt starkare befästs. FN:s krav på respekt för befolkningens självbestämmanderätt har inte hörsammats, och det internationella stödet för FN:s hållning har ständigt försvagats.

Sverige har ställt sig bakom FN:s resolutioner. Vi måste emellertid i dag erkänna att det nu råder en de faclo-situation i Östra Timor lill vilken vi inte

171

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om hjälp åt de svältande på Östra Timor

kan se något realistiskt alternativ. Vad det internationella samfundet i dag kan uträtta ligger på del humanitära området.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Jag vill passa på att erinra om all det i dag är fyra år sedan de indonesiska trupperna invaderade Demokratiska republiken Östtimor och satte i gången fyra års elände, som har resulterat i att - enligt trovärdiga australiska bedömningar- hälften av befolkningen inte längre finns kvar.

Den 28 november 1975 förklarade sig Demokratiska republiken Östtimor självständig, och under ledning av Fretilin försökte man bygga upp en stat som skulle tillgodose medborgarnas elementära behov av politisk, ekonomisk och social utveckling. Man skapade enkla skolor, som beskrivs som atl man samlas under ett träd, där det är lämpligt, och skaffar sig en griffeltavla. Man satte i gång en omfatlande alfabetiseringskampanj. Det här passade inte del fascistiska Indonesien. En vecka senare invaderade man, och i dag är det alltså årsdagen.

När kriget på Östtiiiior hade pågått i två år började västmakterna - framför allt USA men ocksä Sverige - au leverera vapen till Indonesien. Sverige har sedan dess ökat sin vapenexport till Indonesien, och den är i dag enligt uppgifter uppe i 40 milj. kr.

I röstförklaringen i FN säger man att vi erkänner att det i dag finns en de faclo-situation i Östtimor till vilken vi inte kan se något realistiskt alternativ. När man har levererat vapen och därmed hjälpt till att skapa en sådan situation som i dag råder på Östtimor säger man alliså au vi måsle erkänna situationen.

Situationen i dag innebär au stora delar av befolkningen lever i koncentrationsläger, s. k. strategiska byar. Den indonesiska ockupationsmakten har tagit över USA:s kända Vietnamtaktik, som innebär inte bara strategiska byar utan också bombning, avlövning, miljöförstöring osv. Svälten är oerhört stor.

Jag skall ställa några frågor till utrikesministern med anledning av svarel jag fick:

Vilka initiativ till kontakter har tagits för alt öppna de kanaler som nämns i svaret? Är siffran 40 milj. kr. för vapenexport till Indonesien riklig? Hur ser utrikesministern på relationerna mellan vapenexport och hjälp, dvs. hjälp lill både bödel och offer med 40 milj. kr. i vapenexport och 1 milj. kr. i stöd till dem som lider under vapnen?

172

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herrlalman! Detärrikligt som har sagts att situationen för befolkningen på Östtimor är svär. Dess bättre har efter hand rapporter inkommit som lyder på att det trots allt är på väg atl ske en normalisering, rapporter som talar om atl man drar tillbaka trupper, att man har påbörjat avbrutna vägbyggen igen och att man öppnar skolor. Vi hoppas att dessa rapporter är korrekta och atl förhållandena skall förbättras.

Vad kan Sverige göra i della område? Ja, väsentligen kan vi här arbeta via de internationella organisationerna, via opinionspåverkan, genom FN-resolutioner och genom alt ställa egna ekonomiska resurser till förfogande -och det har vi också gjorl.

Till sist, herr talman, lar inte jag ät mig - och säkerligen inte heller någon annan i regeringen-av beskyllningen att regeringen skulle ha bidragit till den situation som nu råder i Östra Timor. Den beskyllningen tillhör de mer fantasifulla inslagen när det gäller frågeställarens sätt att lägga ut texten.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? hjälp åt de svältande på Östra Timor

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Tala om fantasifulla uppgifter! Levererar Sverige vapen lill ockupationsmakten eller inte, Ola Ullsten? Det finns alltså officiell statistik på att vapenexporten förra året uppgick till 27 milj. kr., och jag frågade om uppgiften atl den i år uppgått till 40 milj. kr. är sann. Man måsle inse atl vapenexport bidrar till alt upprätthålla ockupationen av Östtimor. Det kan väl inte vara något som helst tvivel om det.

När del gäller kontakterna vill jag erinra om vad Ola Ullsten sade i en frågedebatl med Oswald Söderqvist om Kampuchea: För att nä ut till de människor som lider nöd i Kampuchea, oavsett pä vilken sida om slridslinjen som de befinner sig, är det en fördel alt ha kontakt med båda sidor. Då kan man nå frai-i-i med hjälpen pä ell effektivt sätt.

Vilka initiativ har utrikesministern tagit för att fä kontakt med befrielserörelsen FRETILIN för all förse den med den hjälp som den behöver och vill ha? Den hjälp som i dag kanaliseras över Indonesiska resp. Internationella röda korset går i huvudsak lill "fångarna" i de strategiska byar som har upprättats.

Uppgiften all kriget skulle vara slut kan direkt motsägas av de uppgifter som finns frän Östtimor. I slutet av förra året dödades 1 200 östlimoresiska molståndskämpar samtidigt med alt deras ledare dödades. Sä sent som i april i är fanns det rapporter från Indonesien där det sades all försvarspersonal hade besökt "fronten", som ligger 3 km utanför huvudstaden Dili. I april i år ansåg alllsä Indonesien att det fanns en front. Kriget är inte slut, Ola Ullsten. Och det kommer inte att ta slut sä länge vapenleveranserna fortsätter.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag har inte uttryckt mig på del sättet att kriget,skulle vara slut. Jag har inga uppgifter om atl alla krigshandlingar har upphört, och jag har heller inte vidarebefordrat några sådana uppgifter i denna debatt.

Den svenska vapenexporten följer den lagstiftning och de regler som finns - en lagstiftning som f ö. just nu ses över i en ulredning och som möjligen kan komma att ändras. Under den tid som jag har haft insyn har vi haft en mycket restriktiv lillämpning av våra krigsmaterielexportregler.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Svenska politiker, i varje fall de fiesta, brukar vanligtvis kännetecknas av ett djupt engagemang i internationella frågor och när

173

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? hjälp åt de svältande på Östra Timor

människor lider svår nöd. Men närdet gäller vapenexport som möjligen faller inom ramen för befintliga lagar - som naturligtvis har stiftats av lidigare regeringar-menar Ola Ullsten all man är oförhindrad alt fortsätta exportera. Har inte Ola Ullslen någon som helst moral?

Jag måsle fråga: Hur kan Ola Ullslen somna när han vet att 40 milj. kr. avsätts för vapen till ockupationsmaklen medan 1 miljon går till dem som lider i fängelserna eller i lägren? Hur i all väriden kan Ola Ullslen göra detta? Hur kan Ola Ullsten slå ut med detta? Har Ola Ullslen ingen åsikt om vad som är rätt eller fel när han kryper bakom en ulredning om att man möjligen skall stoppa denna export?

Jag har fortfarande inte fått svar på denna fräga: Vilka kontakter har tagits för att få fram hjälp lill den andra sidan? - del som var så viktigt när man uppehöll kontakten med Pol Pol.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Vi har tagit de kontakter med Fretilin som är möjliga atl la -inte minst i New York.

Vad sedan gäller förekomsten av min moral, sä vill jag säga till Hans Petersson att den finns där, och även engagemanget för människor som har det svårt finns. Dessutom harjag respekt förde lagar som denna församling har stiftat,

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Om en regering upplever alt stiftade lagar och förordningar är uppenbart oriktiga, alt de inte stämmer med människors uppfattning om vad som är rätt och riktigt och vad som kan anföras vara en god moral när del gäller umgänget med andra människor i andra delar av världen, då är man oförhindrad att lägga fram förslag om att ändra de reglerna - om man inte törs sälta stopp för vapenexporten på annat säu. Det behöver man inte utreda i delta fall, Ola Ullsten. Det vore bra med ett erkännande av atl det är felaktigt alt bedriva denna vapenexport och alt den inte kan accepteras.

När det gäller kontakterna med Fretilin, så har organisationens företrädare sagt alt den svenska regeringen är välkommen all kontakta dem, och då skall de se till att det bistånd de får kommer fram. Hur det kommer fram kan man av säkerhetsskäl inte yppa, men att hjälpen komraer fram är säkert.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Det är riktigt att när regeringen upplever att lagar utsätts för berättigad kritik finns det anledning att se över de lagar eller beslämmelser som det är fråga om. Jag vill inte påstå att den kritik som kommer frän Hans Petersson och frän hans parti i regel tillhör kategorin berättigad kritik, men faklum är att dessa beslämmelser just nu är under översyn.

174

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Kan jag då tolka utrikesministern sä, atl det snarast kommer eu förslag om förändringar av reglerna för vapenexport och all det snarast

kommer ell förslag om alt denna skall upphöra vad gäller t. ex. Indonesien? Kan vi snarast få ett besked från utrikesministern om att kontakter med Fretilin har upptagits och en redovisning av hur stor hjälp som går den vägen för atl nå alla sidor?

Del är bra att man satsar på Röda korset, men man når bara de av Indonesien kontrollerade områdena.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringsåtgärder med anledning av.förhållandena i Umguay

§ 15 Om  regeringsåtgärder med  anledning av förhållandena  i Uruguay

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Benil Måbijnks (vpk) den 21 november anmälda fråga, 1979/80:149, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidla med anledning av den uruguayska diktaturens systematiska brolt mot demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Förhållandena i Uruguay har ganska ofta tagits upp i riksdagen. Mina företrädare har vid flera tillfällen uttalat stark kritik mol de svära kränkningar av mänskliga rättigheter som sedan flera är tillbaka sker i Uruguay.

Såsom medlem av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har Sverige aktivt engagerat sig i strävandena alt uppnå ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i världen. Inte minsl har den svenska regeringen drivit frågan om Uruguay. Vi kommer självfallet att även i fortsättningen verka i internationella sammanhang för att respekten för grundläggande mänskliga rätligheler återupprättas i Uruguay.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svarel.

Uruguay kallas i dag för Latinamerikas tortyrkammare: Där finns 4 000 politiska fångar. 55 000 människor har passerat fängelser och häkten sedan 1973.1 invånare av 60 har utsaus för tortyr. 50 96 av nationalbudgeten går till militära ändamål. En halv miljon invånare har lämnat landet. 500 familjer äger all jord. Arbetslösheten är 12 96.

Della är Uruguay i dag.

Under början av 1900-talet, fram till slutet av 1960-talet, var Uruguay en demokrati och t. o. m. en välfärdsstat. I dag är bilden en annan, och vad som Just nu ärdet allvarliga i Uruguay är att den politiska, ekonomiska och sociala situationen blivit alltmer kritisk. Diktaluren är hårt trängd, och detta drabbar naturiigtvis hela befolkningen, men särskilt de politiska fångarna. Deras situation har försämrats märkbart.

Militärdiktaturen är naturiiglvis medveten om att dess brutalitet och ekonomiska svältpolitik inte håller i längden. De vet atl de kommer au hamna i samma situation som Somosaregimen i Nicaragua. I elt sisla desperat

175

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 reformering av den högre musikutbildningen

försök häller de nu på att göra sig av med de politiska fångarna. De godtyckliga bestraffningarna ökar, tortyren har intensifierats, disciplinen har skärpts och våldsapparatens psykologiska tryck över de fängslade har blivit alltmer hotande.

Utrikesministern känner säkert väl till detta dels genom information från föreningen Uruguay i Sverige, dels genom all den svenske ambassadören i Uruguay - om jag inte är felinformerad - har besökt ålminslone ett av militärfängelserna.

Jag tycker del är bra att Sverige har agerat i internationella sammanhang och tänker fortsälta atl göra del. Men med tanke på den situation som just nu råder i Uruguay och på de förhållanden som råder för de politiska fångarna anser Jag alt en påtryckning från den svenska regeringen direkt till militärdiktaturen i Uruguay har betydelse. Del är vikligt att regeringen gör klart fördem alt man är medveten om vad som häller pä alt ske med fångarna. Trots allt är även en militärdiktatur känslig för sådana påtryckningar.

Jag skulle vilja fråga utrikesministern om han har någonting att informera om när det gäller den svenske ambassadörens besök i fängelset - om jag är rätt informerad var det i det här fallet flera diplomater som besökte det. Jag är naturiigtvis medveten om all en militärdiktatur kan "städa" fängelser inför sådana besök, men det skulle ändå vara intressant atl höra om utrikesministern har någonting att rapportera i det avseendet.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Jag delar naturligtvis Bertil Måbrinks förhoppning om att även diktaturer kan vara känsliga för internalionella opinionsyttringar. Del är ocksä med den förhoppningen som vi deltar i sådana.

Vad gäller förhållandena i fängelserna finns det i och för sig rapporter som tyder på alt antalet politiska fångar har minskat, men det finns också rapporter som vi har anledning att la på allvar och som tyder på att förhållandena för de fångar som fortfarande finns där är myckel svära. Som Bertil Måbrink nämnde fick den svenske ambassadören tillfälle all tillsammans med andra besöka Libertadfängelset. Det föranledde inte oss alt ändra vår uppfattning om situationen i landet. Vi har också, till den verkan det kan ha, gjort framställningar direkt till de uruguayska myndigheterna och därvid framfört den oro vi känner för landels fångar.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 16 Om reformering av den högre musikutbildningen

176

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara Af Wennetjbrs (m) den 26 november anmälda fråga, 1979/80:162, och anförde:

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig om vilka ålgärderjag ämnar vidta för att förhandlingarna i statens arbetsgivarverk om en ny ijänsteorga-

nisation för den högre musikutbildningen skall kunna genomföras i rimlig tid.

Siatens arbetsgivarverk fick i juni 1978 med kompletterande underlag i juli samma år i uppdrag att föra de förhandlingar som behövs om ansiällnings-och arbetsvillkor för vissa lärare vid musiklärar-, musiker- och kyrkomusikerlinjer i högskolan. Av förhandlingsunderiagel framgår att vissa provisoriska anordningar pä den tjänsteorganisatoriska sidan torde få vidtas i avvaktan på alt tjänsteorganisationen allmänt inom högskolan ges en förändrad utformning som resultat av lärartjänstutredningens arbete.

Enligt vad jag har inhämtat påbörjades förhandlingarna på eflersommaren 1978 och pågår fortfarande. Representanter för regeringskansliet har på begäran av parterna gjorl vissa klariägganden med anledning av förhand-lingsuppdragel. Jag beklagar att avtal med anledning av uppdraget ännu inte kunnat träffas.

Om Alf Wennerfors med sin fråga velat påkalla elt ingripande från min sida, vill jag erinra om att Jag av formella skäl inte har möjlighet all ta sådana initiativ.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? reformering av den högre musikutbildningen

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag skall först be att få tacka utbildningsministern för svaret.

Det är faktiskt så, au så gott som hela 1970-talel har gått utan attilåra förhoppningar beträffande den högre musikutbildningen har infriats. Det är ett halvt decennium sedan OMUS-kommilién - organisationskommittén för högre musikutbildning - kom med sina förslag, och det är några år sedan riksdagen fattade beslul om reformeringen pä det här området. Det är mer än elt och elt halvt är sedan regeringen gav siatens arbetsgivarverk i uppdrag att föra förhandlingar om en ny tjänsteorganisation. I dag är det den 7 december 1979. Om de informationer som jag har är riktiga - och jag har ingen anledning alt tro någol annal - har faktiskt förhandlingarna inte ens påbörjats. Visserligen sade slaLsrädet att de skulle ha påbörjats i somras, men enligt de informationer som Jag fått har det enbart varil fråga om s. k. sonderingar. Jag är rätt säker på att man ännu inte har suttit mnt ett förhandlingsbord.

Det här är uppseendeväckande. Men del är ändå, herr talman, mycket tillfredsställande attjag har fäu ett sä positivt svar av utbildningsministern. Jag noterar att utbildningsministern beklagar atl avtal med anledning av uppdraget ännu inte har kunnal träffas. Jag hade inte tänkt mig alt del skulle bli fråga om någol slags ingripande från utbildningsministerns sida, eftersom det su inie är möjYigi. Jag är fullt nöjd med svaret.

Til! sist villjag bara säga all det har hänt oerhört mycket i svenskt musikliv. Dagligen annonseras det i tidningarna runt om i landet om olika slags musikaktiviteter. Se bara på de många ungdomar som är med i körer och orkestrar av olika slag, se bara på hur våra egna ungdomar får uppleva ett helt annal n-iusikliv än den äldre generationen kanske har fått vara med om. Mycket tyder på atl vi har fält ett Musiksverige som del finns stor anledning

177

12 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 åtgärder för att garantera synskadade tillgång till dagspressen

att slå vakt om, inte minst att utveckla. Därför är del viktigt att vi ser lill atl de uppdrag som myndigheterna har fått fullgörs.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 17 Om åtgärder för att garantera synskadade tillgång till dagspressen

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Eivor Marklunds (vpk) den 29 november anmälda fråga, 1979/80:175, och anförde:

Herr lalman! Eivor Marklund har frågat mig när regeringen kommer att för riksdagen framlägga förslag som garanterar de synskadade tillgång till dagspressen.

Sedan flera år tillbaka har ljudband använts för alt ge information av olika slag till synskadade. Numera finns ell rikstäckande nät av s. k. ersättnings-tidnittgar. som innehåller intalade artiklar från dagspress och dessutom speciell information till synskadade. Självfallet ärdessa ersättningslidningar värdefulla för de synskadade. Från de synskadades sida reses emellertid också krav på att få ta del av innehållet i samma dagstidningar och samma tidskrifter som alla andra.

F. n. pågår på ett antal håll i landet försöksverksamhet med att läsa in och på olika sätt distribuera innehållet i tidningar till synskadade. Denna verksamhei har i stor utsträckning möjliggjorts genom anslag som regeringen beviljat ur allmänna arvsfonden. De synskadades riksförbund avser att under våren 1980 publicera en rapport om pågående projekt. Redan i höst har förbundet publicerat en delrapport, som i huvudsak behandlar försöksverksamheten med tidningen Kronobergaren på kassett.

Del finns ingen anledning atl dölja atl del är dyrt atl special redigera en tidnings innehåll för inläsning på kassett och distribution till synskadade. Årskostnaden för Kronobergarens del ligger pä åtminstone en halv miljon kronor.

Det är angeläget att man undersöker på vilka sätt man kan göra det möjligt för synskadade alt ta del av tidningarnas innehåll. Inom utbildningsdepartementet utarbetas f n. riktlinjer för hur elt kommande utredningsarbete bör bedrivas.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på den fräga som jag har ställt under hänvisning till det uttryckliga löfte som gavs av representanter för två av de i regeringen ingående partierna, folkpartiet och moderaterna, vid en utfrågning hos Synskadades riksförbund under valrörelsen 1979. Löftet innebar att frågan om synskadades tillgång till dagspress skulle lösas redan under del

178

kommande riksmötet. Löftet stöddes också av representanterna för socialdemokraterna och mill parti, vpk. Det innebär att det bör finnas en klar riksdagsmajoritet för att åstadkomma en lösning.

Till saken hör ocksä atl de huvudfrågor som skulle las upp vid utfrågningen - dit hörde bl. a. denna om dagspressen - hade sänts ul lill parlirepresen-lanterna god lid i förväg. Man hade således rätt atl förmoda alt dessa hade försäkrat sig om atl det som de framförde inte var personliga uppfattningar utan atl det verkligen var partiernas ståndpunkter.

Mol den bakgrunden lycker jag inte att utbildningsministerns svar är särskilt uppmuntrande. Nu skall man undersöka och utreda.

Yttrandefrihet och informationsfrihet tillhörde rättigheter som i regeringsformen tillförsäkras varje medborgare. 1 rikllinjerna för den statliga kulturpolitiken, som antogs 1974, sades det att man skulle skapa reella möjligheter för att yttrandefriheten skall kunna utnyttjas. I utredningen Kultur åt alla framförs som en huvudprincip atl handikappade skall ha rätt lill samma kultur som andra.

På det här sättet upprepas riktiga och viktiga principer för vår demokrati i olika sammanhang. Tyvärr stannar det alltför ofta vid atl man bekänner sig till principer. Man tycks inte vilja förstå att del ibland fordras speciella åtgärder för att förverkliga dem. Och när man förstår del så uppenbaras det plötsligt att principer som i andra sammanhang betecknas som oskattbara är i högsta grad uppskattbara och har ett pris. För dem som är väl utbildade, har godekonomi,jobb,kanse,höraoch tala och kan röra sig fritt i samhället-för dem räcker det långt att de här principerna finns och lever. Men del gör del inte när det gäller de ca 200 000 människor som har så svåra synskador atl de inte alls, eller med största svårighet, kan läsa en dagstidning. För dem gäller att samhället, i demokratins namn, måste iklä sig skyldigheten att se till att de på ett annat sätt än nu och efter eget fritt val fär ta del av informationen.

Utbildningsministern hänvisar lill kostnaderna. Det har beräknats att det kostar ungefär 75 milj. kr. att genomföra kassettutgivning av dagspressen. Centerpartiet har vid den utfrågning som Jag hänvisade till sagt att man tycker att det är ett för högt pris för alt ge de synskadade dessa rättigheter. Utbildningsministern vill inte heller dölja alt del är dyrt. Men är det enligt utbildningsministerns mening för dyrt?

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om ålgärder för att garantera synskadade tillgång till dagspressen

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! F. n. pågår tre försök med ersättningstidningar. Kronobergaren i Växjö och Veslmanlands Läns Tidning läses in på kassett efter särskild redigering och distribueras lill 200 resp. 120 synskadade, som får tidningen samtidigt med ordinarie utbärning. Kronobergaren startade sina försök på julafton 1977, Veslmanlands Läns Tidning i oktober 1979.

Norriändska Socialdemokraten har en distribution via radionätet till tio försökspersoner. Man läser under natten in delar av tidningen på mottagarnas bandspelare. Detta försök startade i september i är.

Direktiven till en utredning om hela denna verksamhet är praktiskt taget klara, och vice radiochefen Jan-Otto Modig har lovat åla sig den utredningen.

179

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen I Europa, m. m.

Det gäller inte bara en fråga om kostnader utan ocksä vilken metod som är den rikliga och hur man skall gå till väga för atl genomföra den. Intill dess att vi blir klara med en sådan utredning bör självfallet den pågående verksamheten understödjas, och det har hittills skett genom allmänna arvsfondens försorg.

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr lalman! De ersättningslidningar som utbildningsministern hänvisar till har naturligtvis haft och har betydelse, men de har även sina begränsningar- vilket också de synskadade själva har framhållit -1, ex. atl de inte tar politisk ställning. Därmed begränsas ocksä de synskadades debatlmöjlighe-ter, deras möjligheter att själva få den politiska information som de naturligtvis lika väl som andra har rätt till.

Jag känner också till de försök som pågår. Det senaste, som avser Norrländska Socialdemokraten, har startat i mitt egel län. Det är naturiigtvis viktiga satsningar, ochjag menar inte heller annal än att man skall stödja dem och driva dem vidare. Men det räcker inte. Även de är begränsade och visar alt de synskadade inte har tillgång till all den information som vi seende får.

Min fråga var, somjag sagl, baserad pä det förhållandet atl representanter för politiska partier vid en utfrågning som hade anordnats av just denna särskilda gmpp i samhället sade sig vara beredda att se till att denna fråga skulle lösas under del riksmöte som dä förestod. Mot denna bakgrund upprepar jag alt det är märkligt alt man fortfarande anser sig vara pä utredningssladiet.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 18 Om regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

180

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för alt besvara Lars Werners (vpk) den 27 november anmälda interpellation, 1979/80:83, och anförde:

Herr talman! Lars Werner har i en interpellation till mig frågat hur regeringen ser på den forcerade kapprustning som NATO nu planerar, med särskild hänsyn till den nya kryssningsroboten, om regeringen - som vissa stater, även NATO-stater - tänker protestera mot denna upprustning och uppmana till fortsatta förhandlingar med Sovjet och Warszawapakten. Vidare har Lars Werner frågat vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att påskynda en militär nedrustning i Europa.

Den svenska regeringen har vid fiera tillfällen uttalat sin oro över de militära rustningarna i Europa. Denna oro har vi framfört i internationella sammanhang och direkt lill kärnvapenslaterna. I ett inlägg den 29 oktober i FN:s debatt om nedmslning berörde jag den akluella utvecklingen, inkl. satsningen på nya kärnvapen, även i vårl närområde. Jag beklagade då de

tendenser i den riklningen som gjort sig märkbara inom de båda stormakts-blocken. Det finns i dag i Europa omkring 10 000 kärnvapenstridsspetsar. Dessa vapen moderniseras fortlöpande och blir allt röriigare och mera träffsäkra.

Häri ligger en risk för att kärnvapen inte främst kommer att tjäna som avskräckningsmedel utan i stället vid en konfiikt i Europa verkligen kommer lill användning. Delta skulle alltså innebära en sänkning av kärnvapentröskeln, dvs. den nivå vid vilken en insats av kärnvapen kan bli aktuell. Denna ödesdigra utveckling måste brytas. Ömsesidiga och reella nedskärningar av såväl kärnvapen som konventionella styrkor måste uppnås.

I det aktuella lägel är del av stor vikl alt förhandlingar omgående inleds belräffande de kärnvapentyper som ännu inte omfattas av pågående samtal om ruslningsbegränsningar mellan blocken. Från svensk sida har vi noterat parternas uttryckliga vilja att förhandla. Denna vilja har manifesterats i bl. a. Wienkommunikén den 18 juni vid undertecknandet av SALT Il-avtalet och därefter i den sovjetiske presidentens tal den 6 oktober samt på västsidan i uttalanden från ett fiertal ledande politiker.

Det är härvid av grundläggande betydelse att SALT II snarast ratificeras så att vägen därefter öppnas fören omfattande SALT Ill-förhandling innefattande även vissa kärnvapen i Europa. Jag vill ocksä i detta sammanhang påminna om vikten av ett fullständigt stopp för kärnvapenprov.

Vi hoppas sålunda, herr talman, atl det skall bli möjligt att nå fram till en ömsesidig begränsning av kärnvapnen i Europa. Det gäller inte minsl de vapen som införts under de senaste aren eller som kan komma att införas under de närmaste åren inom de båda militärallianserna. Med sådana ömsesidiga begränsningar skapas förutsättningar för den nödvändiga balansen, undviks nya rustningsbördor och öppnas vägen för reella steg i riktning mot en minskning av de bägge supermakternas kärnvapenarsenaler i Europa.

Olika uttalanden från såväl väst som öst inger oss också förhoppningar om atl truppreduktionsförhandlingarna i Wien (MBFR) snart skall kunna avsätta vissa definitiva om än begränsade resultat.

Båda sidor har i MBFR-samtalen lagt fram förslag till rustningsbegränsningar. Bl. a. har västsidan för några år sedan erbjudit sig att göra vissa inskränkningar i sin kärnvapenarsenal i utbyte mol en nedskärning av antalet sovjetiska stridsvagnar i reduktionsområdet.

I detta sammanhang välkomnar vi del sovjetiska beslutet att dra tillbaka 20 000 soldater från Tyska demokratiska republiken.

För svensk del kommer vi att arbeta vidare för en utbyggnad av de förtroendeskapande åtgärder som överenskommits inom ramen för den europeiska säkerhelskonferensen och som berör bl. a. förhandsinformation om och ömsesidig observation av större manövrar. Sambandet mellan säkerhetspolitik, förtroendeskapande åtgärder av det slag jag har nämnt och nedrustning betonades ocksä i ett svenskt anförande i nedmstningskommit-tén i Geneve den 20 juli 1978.

Vi är därutöver villiga att stödja och själva la realistiska initiativ lill

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

181

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, /??. /77.

182

rusiningskontroll och nedmslning i Europa. Ett antal förslag härom har framförts av olika länder. Våra egna planer beträffande förtroendeskapande åtgärder avses tjäna samma syfte. Det är vår förhoppning att bl. a. den europeiska säkerhetskonferensen i Madrid nästa höst och det fortsatta arbetet inom denna ram skall möjliggöra överenskommelserom nya förtroendeskapande ålgärder liksom eventuellt utarbetande av ett för alla acceptabelt mandat för framtida europeiska nedruslningsförhandlingar.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Världen över oroar sig människor över den militära kapprustningen. Det finns också all anledning till oro. Kapprustningen fortsätter i ökad takt och är nu uppe i en kostnad av 5 milj. kr. per minut. Det gör tolall 2 000 miljarder kronor årligen som satsas på militär upprustning, samtidigt som viktiga sociala behov ej kan tillgodoses och andra önskvärda insatser uteblir med motiveringen att det inte finns pengar för dem. Del är således fråga om ett enormt vansinne och slöseri med begränsade resurser. Men det är ocksä fråga om ett ständigt ökal hot mot avspänningen och freden.

Kapprustningens centmm är Europa. Här stär totalt 10 000 kärnvapen riktade mol varandra och utgör ett ständigt hot mot säkerheten i vår världsdel. Viktiga överenskommelser har träffats mellan de båda militärblocken, NATO och Warszawapakien,om begränsningarav kapprustningen. Men arbetet här går långsamt därför att det finns inflytelserika ekonomiska och politiska krafter som försvårar avspänningssträvandena och de konkreta nedmstningsförhandlingarna.

Det finns i dag ocksä en betydande opinion mot ruslningsraseriet i de flesta europeiska länder. Arbetarrörelsen liksom kristna, progressiva och andra gmpper utgör tillsammans en växande fredsrörelse som kräver ett stopp för kapprustningen samt förhandlingar om nedrustning. Denna växande folkrörelse har tvingat fram överenskommelser om en begränsning av kapprustningen mot inhemska, aggressiva militärer och politiker och mol den mäktiga rustningsindustrin.

Nu planerar NATO att införa ett nytt raket- och kärnvapenprogram i Västeuropa. Det är fräga om den s. k. kryssningsroboten. Från NATO-häll hävdar man alt det endast är fräga om en "modernisering" av vapenarsenalen, av ungefär samma slag som Warszawapaklens införande av den s. k. SS-20-roboten.

Jag menar alt del resonemanget inte är hållbart. Det stämmer atl Warszawapakten byter ut gamla kärnvapen mot nya, dvs. mol s. k. SS-20-robolar. Men NATO:s nya kryssningsrobot kan inte jämföras med Warszawapaktens robot. NATO:s nya kryssningsrobol är nämligen ett helt nyll vapen. Del är fräga om en kvalitativ uppmstning. Därför kan man inte mekaniskt Jämföra NATO:s nya vapen med Warszawapaktens. Medvetet har detta fördolts i olika sammanhang.

Men det är här heller inte bara fräga om statistik och siffror. Diskussionen om avspänning och nedmslning får inte bara göras till en lek med siffror.

Detta gäller också frågan om de kärnvapenbärande robotarna. Vad del handlar om ärju att på allt sätt undanröja del misstroende som finns mellan staterna och mellan de olika militärpakterna, eftersom det misstroendet försvårar nedrustningen.

NATO:s nya kryssningsrobot innebär inte bara atl man .sätter ny fart pä kapprustningarna och på en kvantitativ och kvalitativ upprustning. Den utgör ocksä ett direkt hinder rör fortsatta nedmstningsförhandlingar.

Warszawapakten har förklarat att man är beredd att förhandla om nedmstningsåtgärder För att understryka detta och för att förbättra "klimatet" för sådana förhandlingar har man genomfört ensidiga nedrustningsåtgärder NATO-ledningen har dock vidhållit sin avsikt att besluta om införandel av den nya roboten och det nya kärnvapenprogrammet. Trängd av en växande opinion, ocksä bland NATO-medlemmar, har man förklarat att detta inte är liktydigt med att programmet skall genomföras. Det skulle dock "förstärka" NATO:s förhandlingsposilion gentemot Warszawapakten - det har man sagl rent ut.

Ingen behöver därför tvivla om inställningen pä del hållet till förhandlingar om nedrustning. NATO-ledningens inställning har utsatts för stark kritik ocksä av NATO-medlemman Dessa underkänner således NATO-ledningens argument om "stärkta förhandlingsposilioner" och inser att det här är fråga om en kvalitativ uppmstning frän NATO:s sida, som allvariigt försvårar nedrustningsförhandlingarna.

Nu är N ATO:s nya raket- och kärnvapenprogram, som Jag framhöll i min interpellation lill utrikesministern, inte enbart en fråga för de paktbundna länderna. Det aren fråga som i lika hög grad gäller andra länder. Den gäller i lika hög grad vårt land, vår försvarsförmåga och vår säkerhet. Den nya kryssningsroboten ulgörell direkt hot också mot Sverige, men hittills har den svenska regeringen förhållit sig förvånansvärt passiv i den här frågan. Den svenska regeringen har inte heller utnyttjat Sveriges internationella anseende och möjligheter alt som neutralt land spela en aktiv och positiv roll i denna fräga.

I utrikesministerns svar på min interpellalion sägs det:

"Den svenska regeringen har vid flera tillfällen uttalat sin oro över de militära rustningarna i Europa."

Det är bra, och det har vi aldrig kritiserat regeringen för- tvärtom. Men om man känner oro över utvecklingen borde man väl också vara lillräckligt motiverad för all handla aktivt i saken. Jag anser alt regeringen har visat en förbluffande passivitet. Man har 1. o, m. gjort mindre än vad många NATO-medlemmar gjort. Ändå har ju Sverige som ett neutralt land stora möjligheter all agera och påverka utvecklingen på ett positivt sätt. Men regeringen har hittills varit passiv. Det är anmärkningsvärt, och jag anser också att det är oroande.

Tyvärr går utrikesministern förbi min första fråga, nämligen hur regeringen ser på NATO:s forcerade kapprustning och då särskilt med hänsyn till den nya kryssningsroboten. Det försju ändå f n. en intensiv debatt i hela Europa just om kryssningsrobotens betydelse för de nordiska länderna. Del pågår en

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringens syn på den militära upprustningen t Europa, m. /??.

183

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

184

debatt i Sverige,det pågåren debatt i Finland. Men den debatten har tydligen inte trängt genom väggarna på huset vid Gustav Adolfs torg.

Olika militära experter hävdar med besiämdhei att dessa robotar kommer alt ta vägen över svenskt och finskt territorium om de riktas mot vissa mål i Sovjetunionen. Därför är det extra anmärkningsvärt och beklagligt att utrikesministern inte med ett ord kommenterar denna debatt eller över huvud taget har något att säga om kryssningsroboten, särskilt somjag frågade just om den. Jag hoppas dock att utrikesministern i sitt nästa inlägg här i kammaren vill ta upp den frågan mot bakgrund av den uppenbara risk som kryssningsroboten utgör för värt land. Likaså hoppas jag atl utrikesministern vill redogöra för regeringens avsikter när del gäller atl försvara vårl lands säkerhetsintressen.

NATO:s planer på atl införa kryssningsroboten i Västeuropa har, som jag sade, väckt omfattande protester runt om i Europa. I nästan alla västeuropeiska länder har det genomförts demonstrationer mot NATO:s upprusl-ningsplaner. Den danska regeringen har krävt att beslutet om ett nytt raket-och kärnvapenprogram skall skjutas upp minst ett halvår för atl underlätta förhandlingar mellan NATO och Warszawapakten, Den norska regeringen har accepterat NATO:s program men har av en stark opinion tvingats att ta kontakter med USA och Sovjet inför NATO-mötet. Och i dag nåddes vi av beskedet atl det holländska parlamentet i går sade nej till NATO-program-met. Tidigare hade man vägrat atl placera några robotar på holländskt territorium, men nu säger man alllsä bestämt nej till hela idén om elt nytt raket- och kärnvapenprogram.

I de länder där man har accepterat NATO:s program vet vi atl det förekommer betydande protester från kommunister, socialister, liberaler, kristna och andra krafter i samhället. Samtidigt står regeringspartierna i dessa länder ofta splittrade i denna fråga. Det finns alltså en betydande opinion mol beslutet atl acceptera det nya kärnvapenprogrammel.

Ett införande av kryssningsroboten vore ett svårt bakslag för avspänningspolitiken och nedruslningsslrävandena, inte bara i Europa utan efter världsmåttstock mätt. Del skulle drastiskt försämra förutsättningarna för framgångsrika förhandlingar och sätta ny fart på kapprustningen. Därför denna massiva opinion mot NATO:s uppruslningsplaner.

Det finns i dag inga kända - och experterna ser heller inga inom en överskådlig framlid - sätt att militärt stoppa kryssningsroboten. Robotarna smyger ju fram utan att upptäckas av radar. Det är fräga om ett helt nytt vapen och en helt ny kvalitativ upprustning. Kryssningsrobotarna kan bara stoppas genom politiska beslut, en åsikt som t. ex, försvarsexperten Wilhelm Agrell i Dagens Nyheter i dag helt inslämmer i.

Sverige har som neutralt land slora möjligheter att spela en positiv roll i nedruslningsslrävandena och i arbetet på atl förhindra införandet av dessa robotar i Europa, Vi kommunister menar att värt land inte får tveka alt utnyttja dessa möjligheter. Vi anser t, o. m. all vi har ansvar och skyldighet att använda våra möjligheter alt positivt medverka till avspänning och nedmslning.

Därför är jag besviken över utrikesministerns oklara svar på min fråga vilka ålgärder regeringen tänker vidta för att frärnja och påskynda en militär nedrustning i Europa. Jag hade väntat mig konkreta planer eller idéer från regeringens sida. Av svarel alt döma existerar inga sådana, också del häpnadsväckande och ytterst beklagligt. Jag hoppas dock atl utrikesministern i elt senare inlägg vill beröra de frågor som Jag har ställt.

GUNNEL JONÄNG (c):

Herr lalman! Den militära upprustningen i världen är djupt oroande. Djupt oroande är också de militära upprustningarna i Europa, nära värt land och våra gränser. Här finns i Europa betydande truppstyrkor. Här finns 10 000 taktiska kärnvapen, vardera med en sprängstyrka som är större än vad atombomben över Hiroshima hade.

Det är de tvä supermakterna i världen som slår för rustningen i Europa. Det finns skäl till kritik mol dem båda. Deras vilja till upprustningar betydligt mer framträdande än deras vilja till nedrustning. När deras kärnvapenarsenaler är av den omfattningen att de kan tillintetgöra hela mänskligheten, så tycker man att det borde vara merän nog. Men de kämparoförtrutel vidare i ständig konkurrens och tävlan för att modernisera och skapa nya vapensystem. De beter sig som småpojkar som leker pä en gård - båda vill vara värst. Man kan fräga sig: När skall den dag komma då supermakterna inser sitt ansvar? När skall de inse att den utveckling som skulle ledas av dem i väriden borde gälla att trygga människans existens på jorden i stället föratt föröda den? Närskall de inse atl det är viktigare att ge människor mat, bostäder och utbildning än atl fylla jorden med kärnvapen?

Historiens dom kommer med all säkerhet att bli hård mot dessa supermakter, som är så okänsliga för människors lidande och som är sä okänsliga för människors verkliga behov, dvs. behov inte av kärnvapen utan av mat.

Nu ärdet aktuellt med nya vapen i Europa igen. Nästa vecka-tio dagar före jul, fridens och glädjens högtid - skall NATO:s försvarsministrar i Bryssel besluta om en ny Pershingrobot och om landbaserade kryssningsrobotar att lokaliseras i Västeuropa.

Dessa nya kärnvapen får ses mot bakgrund av att Sovjet förbandslagt ett hundratal SS-20-robotar med räckvidd över hela Västeuropa. SS-20 har tre kärnslridsspetsar och är mycket träffsäker. Dessa robotar finns således på plats inriktade pä bestämda mål i Västeuropa.

Nu vill alltså NATO lokalisera nya kärnvapen i olika NATO-länder. Det nya med denna Pershingrobot är alt dess räckvidd sträcker sig in över Sovjetunionens territorium.

SS-20 innebär upprusining och ökal hol mol Västeuropa - Pershing II innebär upprustning och ökal hot mol Sovjetunionen.

Att försöka utröna vilken av supermakterna som härden största skulden är tämligen meningslöst. De har stor skuld båda.

Vilka är dä effekterna för Sveriges del av en lokalisering i Västeuropa av dessa nya vapen? Ja, som för alla andra europeiska länder både inom

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. //?.

185

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på den militära upprustningen I Europa, m. /??.

186

Warszawapakten och inom NATO innebär lokaliseringen större otrygghet för människorna. Det ärett av resultaten. Det är också uppenbart att kryssningsrobotar mol t. ex. Murmanskbasen kommer atl gå över svenskt och finländskt territorium. Elt annal resullal kan vara en skärpning av del politiska läget i Europa, en ökad spänning och en minskad säkerhet-en ökad misstro mellan supermakterna. Del är helt enkelt fräga om en upprusining, som i sin tur enligt vad Sovjetunionen säger kan innebära motåtgärder i form av ytterligare upprustning från dess sida.

Den finske presidenten Kekkonen tog 1978 upp frågan om kryssningsro-bolar. Han menade alt i en konflikt mellan stater kan neutrala länders luftrum komma atl användas, och han frågade vad det skulle innebära för Finland och Sverige. JuriJ Kommissarov har aktualiserat detta spörsmål i en finsk politisk veckotidning, Suomen Kuvalehli.

Här måste med skärpa sägas frän svensk sida atl den alliansfrihet i fred och den neutralitet i krig som vi är eniga om i värt land skall vi med kraft hävda i en konfiiklsilualion. Men hur klarar vi kryssningsrobolar över vårl territorium? Vi kan aldrig få ett så starkt luftförsvar att vi kan skjuta ned dem. Och vill vi förresten skjuta ned kärnkraflsrobotar över vårt land, med allt vad det skulle innebära?

Sovjetunionen har satt in stor kraft för atl skapa opinion och för all motverka NATO-besluiet nästa vecka.

Warszawapaktens försvarsministrar har varit samlade, och paktens utrikesministrar har jusl i dagarna avslutat ett möte i Berlin med en ■ uppmaning lill N ATO-pakten atl uppskjuta beslutet och gå in i förhandlingar. Artiklar, tal och besök har avlöst varandra. Den intervju som Isvestija gjorde med mig i dag om nedrustningsfrågor kanske också kan visa atl man arbetar på många plan och på många sätt.

När DDR firade 30-ärsJubileum meddelade Sovjetunionens president Bresjnev att de sovjetiska styrkorna i DDR skulle reduceras med 20 000 soldater och 1 000 stridsvagnar. Ett annal länkbart led i avspänningen var atl man inom ramen för ESK skulle försöka nå överenskommelser om lidigare föranmälan av manövrar samt att man skulle sänka gränsen, som nu ligger vid 25 000 man. Det kan vara skäl atl konstatera atl reduktionen på 20 000 man är marginell och inte innebär någon minskning av de totala styrkorna inom Warszawapakten. Del är endast fråga om omplacering från DDR lill sovjetiskt territorium.

Men i nedrusiningssammanhang är vi inte bortskämda med stora rörelser framåt. Också om del bara är lillfingret som räcks fram bör den situationen utnyttjas på elt klokt sätt. Utrikesministern uilalade också i FN alt Bresjnevs uttalande var"mosl interesting". och jag menaratl del kan medverka till att underlätta kommande förhandlingar.

Vad kommer då att hända beträffande de nya NATO-vapnen och deras slationering? Det är klart att Förbundsrepubliken och-som Jag har uppfattat det - Storbritannien säger ja till slationering på sina territorier av dessa vapen.

Belgien torde också vara positivt, liksom Italien. Vi informerades av radion

i går om alt representanter för regeringarna i Holland, Danmark och Norge -del var väl dels statsministrar, dels en utrikesminister - har rest till USA för alt plädera för elt uppskjutande av NATO-beslutet på sex månader, så att förhandlingar skulle kunna äga rum med Sovjetunionen, eller rättare sagt med Warszawapakten. Inom parentes vill Jag säga att det ju inte alls är fråga om lokalisering av kärnvapen pä norskt och danskt område i fredstid - det är ju inte tillåtet.

Dessa tre NATO-länder är kritiska mot atl elt beslul fattas nu utan föregående förhandlingar. I morse fick vi också veta genom nyheterna att Hollands pariament har sagt nej lill NATO-programmet. Det tycker jag är myckel intressant, och det innebär onekligen en öppning i del lästa lägel, en öppning som vi faktiskt borde utnyttja - om jag får säga så - från svensk sida.

Sovjetunionens utrikesminister Gromyko har vid besök i Bonn hell nyligen sammanträffat med utrikesminister Genscher. Vid presskonferensen uttalade Gromyko au Sovjet inte var berett att förhandla om medeldislans-robotarna om NATO log silt beslut i november. Det är naturligtvis tänkbart och troligt att detta kan fördröja förhandlingarna.

Men en sak lyckerjag för min del är klar. Skulle NATO-pakten säga ja till förhandlingar innan beslut fattas om de nya vapnens slationering, så skulle det vara utomordentligt värdefullt. Förhandlingarna skulle kunna komma i gång snabbt, och supermakterna skulle ha stor press pä sig att försöka utnyttja ett moralorium och försöka visa god vilja lill nedrustning och avspänning. 1 själva förhandlingsarbetet ligger ocksä möjligheter lill ökade kontakter, ökal samarbete och på sikt även ökad tilltro till varandra.

Om NATO-pakten uppskjuter beslutet borde ocksä krav kunna ställas aU Sovjetunionen fryser ner ytterligare ulplaceringar av SS-20.

Men den stora, viktiga frågan här i dag är: Vad gör Sverige nu i den uppkomna situationen? Utrikesministern har i sitt FN-tal tagil upp satsningen på nya kärnvapen och kritiserat den. Det är bra. Jag delar också utrikesministerns uppfattning närdet gäller vikten av en snabb ratificering av SALT Il-avlalet och viklen av ell fullständigt provstopp. Jag har vidare förhoppningar att MBFR, dvs. truppreduktionsförhandlingarna, snart skall kunna visa resullal och att vi också skall lyckas bygga vidare på förtroendeskapande ålgärder inom ramen för den europeiska säkerhetskonferensen.

Men frågan återstår: Vad gör vi från Sveriges sida inför NATO-beslutet nästa vecka?

Jag har funderat väldigt mycket på detta.

Skulle ett svenskt uttalande innebära att vi på ett olämpligt sätt klampade in i våra nordiska bröders säkerhetspolitik? Jag kan inte se del på det viset, därför att det är en fråga om mångas säkerhet - och en fräga om upprustning. Och då brukar vi från Sverige säga vad vi tycker och tänker.

Jag skulle önska - och Jag vädjar till utrikesminister Ullslen om det - att den svenska regeringen som ett led i värt nedrustningsarbete uttalar vikten av förhandlingar mellan Warszawa- och NATO-pakterna innan beslut fattas om

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

187

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

slationering av nya, hotfulla vapen i Europa.

Jag lycker det vore all fullfölja värt ansvar och engagemang när det gäller nedrustningsfrågorna. Jag upplever också att ett sådant uttalande skulle vara ett stöd för alla våra nordiska bröder. Inte minsl mot bakgrund av det holländska pariamenieis ställningstagande i går, som ändå ger vissa förhoppningar och öppnar en dörr, tycker jag att vi borde gå in med stöd och göra vad vi kan.

Den passivitet som Sverige Jusl nu ådagalägger lyckerjag är beklaglig och svår att acceptera. Jag vill fråga om utrikesministern vill medverka till atl regeringen gör ett uttalande i denna fråga.

Under delta anförande övertog försle vice  talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

188

ANDERS LJUNGGREN (c):

Fru talman! Låt mig först instämma i Gunnel Jonängs anförande.

Vansinnet när del gäller militära rustningar fortsätter. Allt större personella och ekonomiska resurser undandras från positiva utvecklingsområden till följd av kapprustningen. Fattigdomen blir större och hoten mol våra liv och vår hälsa och miljön blir större för varje dag som går. när denna vanvettiga utveckling rusar vidare.

Det måste betecknas som vanvett och vansinne atl supermakterna, trots att de redan förfogar över överdödningskapacitet, ändå fortsätter såväl den kvantitativa som den kvalitativa utvecklingen på kärnvapenområdei.

Det borde ha slätt klart för alla sedan länge att överiägsenhel frän den ena parten är skäligen meningslös i ett läge där båda de dominerande parterna flerfaldigt kan förgöra varandra och hota civilisationen i dess helhet. Som Alva Myrdal sagt. måste vi konslalera att världens länder nu sysslar med alt till snabbt ökande kostnader köpa sig en än sämre trygghet. Det akluella skeende som diskuteras i dagens debatt ärett nytt steg i denna utveckling, och Sverige måste med kraft agera för atl söka hindra att det utvecklas till än större risk för folkmord i Europa.

Neutrala stater kan inte vara passiva. Det gäller mänsklighetens kollektiva säkerhet, och frågan om kryssningsrobolar och deras motsvarigheter kan inte isoleras tillen fråga för världens två dominerande militärallianser. Än mindre kan den naturligtvis isoleras till en fråga för de två supermakterna i dessa allianser, Sovjetunionen och USA. Kärnvapnen är koncentrerade till Europa. Detsamma gäller det hol som dessa ulgör mol liv, hälsa och miljö.

Jag delar helt utrikesministerns uppfattning när det gäller nödvändigheten av att den utveckling som riskerar orsaka sänkning av kärnvapentröskeln måste brytas. Detsamma gäller självklart också kravet pä att processen som syftar till rustningsbegränsningar måste inkludera alla kärnvapentyper.

Ju snabbare SALT Il-avialet ratificeras och SALT Ill-förhandlingar kan komma i gång, förhandlingar som också inkluderar Europabaserade kärnvapen, desto bättre är det för fredens sak. Ett fullständigt provstopp på kärnvapenområdei är oerhört viktigt, inte minst för att söka begränsa den

kvalitativa upprustningen pä alombombsområdet.

Målet måste vara alt åstadkomma faktiska minskningar av kärnvapenarsenalerna i Europa. En fömlsättning för detta är naturiiglvis att nedrustningsprocessen är ömsesidig. Båda parter är ansvariga för utvecklingen, vilket logiskt innebär att ingen av sidorna kan frita sig från ansvar.

Att jämsides med nedskärningar av kärnvapnen också söka fä lill stånd tmppreduktioner i fråga om den konventionella militärapparaten är en förutsättning för framgång och säkerhetspolitisk stabilitet. Den plan för utökade förtroendeskapande ålgärder som nu bereds från svensk sida inför ESK-förhandlingarna ärett viktigt inslag i den avspänningsprocess vi sä väl behöver för att öka chanserna lill verklig nedrustning.

Samtidigt borde supermakterna förstå att möjligheterna lill avspänning och utveckling av positiva fredliga relationer försämras genom denna upprustning. Risken är stor för alt misstron efter ett beslut om alt lägga ut kryssningsrobolar hos de stående trupperna föder en förgiftad storpolilisk atmosfär som allvarligt minskar möjligheterna till framgång vid ESK-förhandlingarna i Madrid.

Fru talman! Vi fär inte nöja oss med att oroas och beklaga den aktuella utvecklingen pä kärnvapenområdei. Denna hotar den kollektiva säkerheten och tryggheten för alla människor i Europa. Också våra egna säkerhetspolitiska intressen förd raraktivitet,eftersom kryssningsrobotarnas existens såväl i fredstid och så kallad skymningslid som krigslid kan sätta vår förmåga att hävda neutraliteten i fräga på ett säll som ändrar föruisällningarna i hela norra Europa.

Del iniliativ som Just nu bl. a. resulterar i aktivitet frän flera europeiska regeringars sida och som syftar till ett moralorium för atl ge rådrum för överiäggningar militärallianserna emellan måste ges ett kraftfullt stöd från svensk sida. Om Sverige kan bidra till att åstadkomma en förhandlingsöppning som löser upp hårt åtdragna prestigeknutar på något säll, bör den möjligheten utnyttjas.

Fru talman! Den aktuella utvecklingen - kryssningsrobotar m. m. - hotar hela Europas folk. Den hotar såväl de länder som är knutna lill mililäralli-anser i Europa som alliansfria stater. Sveriges folk har därför rätl alt ställa krav på militärallianserna. Ett stopp för kryssningsrobolar och ömsesidiga nedrustningar med målet att totalt frigöra Europa frän atombomber ligger i allas värt intresse.

Låt oss ställa dessa krav, hur avlägset det sistnämnda än kan te sig. Det är pä trots mol alla nedrustningsförhandlingar och tvärt emot allt förnuft länder och allianser köper sig ökad otrygghet lill allt högre kostnader

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. ni.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru talman! Lars Werner påminde om att världen i dag satsar 2 000 miljarder kronor varje år på rustningar. Dess värre är Lars Werners siffra alldeles riktig. Detta kanjämföras med, såsom Jag tror att Lars Werner också gjorde, vad väridens länder i samarbete lyckats åstadkomma för atl hjälpa de fattiga folken ur deras misär - summan av dessa hjälpinsatser motsvarar inte

189

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Oiu regeringens syn på den militära upprustningen I Europa, m. m.

190

mer än en månads rustningsulgifter. Det är alldeles klart atl det här är elt enormt slöseri med resurser, som används pä det minsl meningsfulla och mest destruktiva sätt som man kan tänka sig. Det är ocksä, precis som Lars Werner sade, en upprustning som för varje dag innebär ett ökat hot och som vi därför har anledning alt vara kritiska mot.

Det finns också en opinion här i Sverige, liksom i alla andra länder där opinioner tillåls komma till uttryck, mot det här rustningsvansinnet. Det är därför ganska naturiigt alt det uppstått en livlig debatt i de demokratier som ingår i den atlantiska försvarsgemenskapen och i de andra länder för vilka stormakternas försvarspolitik har betydelse.

Lars Werner var missnöjd med atl jag inte mera direkt svarade pä hans fråga om kryssningsroboten. Lål mig säga all Jag upplever de planer som nu finns i NATO som olyckliga, därför atl de är ett led i en process mol ökad kapprustning. På senare tid har vi haft flera sädana här debatter. De har aktualiserats Just av beslut eller av planerpä vapenområdet som blivit kända. Detta var fallet när det gällde neutronvapnel, och vi hade en sådan debatt om den sovjetiska utbyggnaden av kärnvapenbärare av lyp SS-20. Nu har vi åter en debatt om NATO:s planer på en förstärkning av kapaciteten när det gäller medeldistans vapnen.

I samband med diskussionen om neutronbomben uttryckte den svenska regeringen oro för det nya led i kärnvapenkapprustningen, som det sovjetiska införandel av de s. k. SS-20-robotarna innebar. Vi gjorde det därför atl vi säg detta som elt led i kapprustningsprocessen. Varje steg i kapprustningsprocessen från den ena sidan har lett till nya åtgärder frän den andra sidan. Vad som påden ena sidan ses som en nödvändig reaktion till skydd mot den andra sidans åtgärder uppfattas av denna som ett nytt hot, som kräver nya motåtgärder. De aktuella NATO-planerna är ett nytt led i den här utvecklingen.

Det bygger på ett slags illusion om atl det skulle ligga i någol lands säkerhetsintresse atl vi får en större kärnvapenarsenal än den vi redan har eller en större arsenal av konventionella vapen. Det är klart alt detta inte, vilketjag redan har varit inne på, bara kan anses ha intresse för de länder som ingår i de försvarsallianser där besluten skall fattas. De har också betydelse för Sverige och för svensk säkerhet.

Får jag här inpassningsvis lill Gunnel Jonäng säga alt vi frän svensk sida naturiigtvis måste se lill att vi barett eget försvar som ger oss möjlighet att på den nivå och med de medel som krävs bemöta kränkningar av den svenska suveräniteten. Den politiken måste naturiigtvis gälla oberoende av med vilka vapen som vi hotas.

Det är, fru talman, med insikter om det riskabla i den uppmstningsprocess som pågår som vi bedriver vår politik. Och jag vill påstå atl vi gör det ganska aktivt. Jag tror rent av alt vi kan få erkännande för den saken frän de allra flesta länder

Vi bedriver en politik som innebär atl vi brännmärker kappmstning, även när den "bara" tar sig uttryck i en höjning av kvaliteten på vapnen, vilket givetvis introduktionen av SS-20-robotarna innebar för Warszawapaklsidans

del och som givetvis också de aktuella NATO-planerna innebär t. ex. i vad gäller anskaffningen av kryssningsrobotar.

Vi gör det ocksä genom en aktivitet på nedrustningens område somjag tror har vunnit respekt. Och vi gör det, för del tredje, inom ramen för den europeiska säkerhelskonferensen, där Sverige tillhör de länder som hårdast har tryckt pä införandel av vad som har kallats för förtroendeskapande ålgärder, dvs. åtgärder som skall rycka undan en del av grunden för den misstänksamhet som finris hos de respektive parterna och som Ju åberopas som motiv för den upprustning som pågår. De förtroendeskapande åtgärderna kan vara av olika slag. Som exempel kan nämnas atl man talar om för varandra när manövrar av en viss omfattning äger rum och atl man i övrigt håller varandra underrättade om vad som sker pä det militära området. Ofta är detju misstänksamhet belräffande den andra partens planer som gör atl åtgärder vidlas som hade varit onödiga med bättre kunskaper.

Jag känner alltså inte att det finns någon anledning alt regeringen skall ta åt sig av den kritik för att vara passiv som Lars Werner riktar mot den. Lars Werner sade, och Jag tror atl möjligen Gunnel Jonäng ocksä gjorde det, att vi inte bara kan göra dessa uttalanden, inte bara kan vara aktiva på de nedrustningskonferenser och i de andra internationella sammanhang, där vi agerar utan att vi ocksä måste handla. Men det är faktiskt genom Just dessa aktiviteter som Sverige, såsom stående utanför de mililärallianserna, kan handla.

Fru talman! Vi har noterat alt flera NATO-länder genom sina ställnings-laganden har underslmkit behovet av alt förhandlingar kommer lill stånd mellan NATO-sidan och Warszawapaktsidan. Del har gällt det norska, det danska och i hög grad det holländska ställningstagandet. Del är klart alt vi har all anledning att notera detta med lillfredsställelse. Jag hoppas alt det uttalande frän regeringens sida som Gunnel Jonäng efteriysle därmed ocksä är gjort. Självfallet hoppas vi atl man från NATO:s sida skall agera på sådant sätt att dessa förhandlingar underiällas.

Fär Jag till sist, fru lalman, säga att jag för min del inte drar de säkra slutsatser om karaktären på den nuvarande militärbalansen i Europa som Lars Werner gör. Den enda slutsals Jag vill dra är alt det är upptrappnings-processen som sådan vi nu måste hejda.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, /??. m.

LARS WERNER (vpk):

Fru talman! Jag noterar naturiigtvis med särskilt stort intresse alt ledande representanter för partier som utgör regeringsunderlaget instämmer med mig i min kritik av regeringens passivitet i dessa frågor och vill att regeringen skall göra någonting.

Får jag sedan säga till Gunnel Jonäng, alt alldeles oavsett del speciella ansvar som stormakterna har för rustningarna och nedrustningarna, så kan det aldrig frita små stater som Sverige från atl på allt säu aktivt verka för nedrustning och avspänning. Det är sådana konkreta initiativ och ställningstaganden frän den svenska regeringens sida som jag har efterlyst i min interpellation och i debatten här i dag. Men tyvärr får jag konstatera atl inte

191

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

192 ■

ens i utrikesministerns senaste inlägg kom det några uttryck för att regeringen tänker vidla sådana åtgärder.

De borgerliga regeringar vi har haft -också den nya trepartiregeringen - har varit passiva i säkerhets- och nedmstningsfrägorna. Tyvärr är det så. Regeringarna och olika företrädare för regeringarna har uttalat oro - precis som utrikesministern också gör här i dag, och jag tror säkert att det är en ärligt menad oro som han ger uttryck för. Men det räcker inte, Ola Ullslen, att bara känna oro, därför atl oron måsle följas av konkret handlande, och det är ändå det som slutligen är avgörande för atl vi skall få till stånd en förändring. Men därvidlag har alltså de tidigare borgerliga regeringarna varit passiva, och det kommer tydligen också denna regering att vara.

Ola Ullsten säger att man har varit ganska sä aktiv, all man har brännmärkt kapprustningen. Ja, det är bra, |-i-ien vilka konkreta ålgärder tänker ni vidta?

Jag är klar över att det är en allvarlig kritik som Jag och andra riktar mot regeringen. Och del är en kritik som förts fram inte bara av oss kommunister utan också av andra.

För oss förefaller del som om den nuvarande regeringen har förpassat nedrustningsfrågorna i skymundan, precis som om man inte vore intresserad av dem. Det finns därför skäl alt la nya grepp i dessa frågor, atl gä från ord till handling och börja agera på ett aktivt sätt i stället för att som nu inta en i internationell jämförelse myckel passiv hållning. Sverige har också sådana möjligheler som neutralt och alliansfritt land. Vi kan föra en aktiv neutralitetspolitik. Vi skulle kunna vara långt mer aktiva och pådrivande än vi är i dag. Men de särskilda möjligheterna står helt outnyttjade, och del i en värld med ständigt ökad kapprustning, i en värid med tillräckligt antal kärnvapen för atl förgöra mänskligheten mänga gånger om.

I Dagens Nyheter skri ver Wilhelm Agrell, som jag refererade lill i mitt förra inlägg, sä här:

"Sverige för alltså inte någon aktiv säkerhetspolitik och reagerar mycket

försiktigt eller inie alls på händelser i omvärlden.    Inaktiviteten i frågor

som gäller värt närområde torde åtminstone till viss del kunna förklaras av vår syn på Sveriges roll i Norden. Enligt denna syn råder det i Norden en 'balans' som möjliggör avspänning. Sverige bidrar lill denna balans genom sin neutralitet, baserad pä ett starkt militärt försvar. Mot denna bakgrund är del försvarels betydelse som skjuls i förgrunden, medan aktiv diplomati tilldelas en andraplansroll. Någol förenklat skulle man kunna säga att den svenska politiken gått ut på att om vi bara bevarar elt starkt försvar, kommer stabiliteten i Norden att kunna vidmakthållas."

Det är alltså i första hand en fräga för militären att agera i säkerhets- och avspänningsfrågorna. Sveriges möjligheter alt pä diplomatisk väg la olika initiativ står helt outnyttjade, och uppenbarligen avser inte regeringen atl ändra på det förhållandet. Detta kan inte annat än beklagas, men det kan tyvärr också få direkta följder för vårl land, vilket Wilhelm Agrell hävdar i sin artikel. Han säger i det sammanhanget:

"Inget luftförsvar i världen kan bli tätt mot kryssningsrobolar, även om

man vidtar oerhört kostsamma åtgärder."

Utrikesministern sade i sitt svar atl regeringen är villig att stödja och själv ta realistiska initiativ till rustningskontroll och nedrustning i Europa. Samma sak sägs i regeringsförklaringen. Jag noterar också atl utrikesministern välkomnade och såg posiiivt på det beslut som Sovjetunionen har fattat om ensidiga nedrustningsålgärder, vilka redan har påbörjats. Det är alltså bara de gamla kalla krigsivrarna som försöker föra undan detta initiativ som en propagandagest.

Jag vill avslutningsvis fråga utrikesministern: Om utrikesministern ser positivt på det sovjetiska initiativet och om utrikesministern vill verka för en fortsatt nedrustning, varför är utrikesministern då inte beredd att proteslera och agera emot NATO:s uppruslningsplaner och mot införandet av det nya vapnet?

För egen del och för vårl partis del vill jag deklarera alt vi helt delar de slutsatser Wilhelm Agrell kommil fram till och som han avslutar dagens artikel med. Jag vill gärna läsa in dem i protokollet:

"Rent praktiskt innebär detta att Sverige bör agera för atl Nato inleden 12 december fattar beslut om nya kärnvapenrobotar, att Sovjetunionen som motprestation 'fryser' tillverkning och utplacering av SS-20-robolar och alt förhandlingar snarast sätts i gång kring dessa frågor. Vidare bör den utveckling som ägt rum leda till alt Sverige omprövar sin hittills avvisande hållning till tanken pä en kärnvapenfri zon i Norden."

Delar utrikesministern och regeringen den värderingen?

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på den militära upprustningen I Europa, m. m.

GUNNEL JONÄNG (c):

Fru talman! Lars Werner konstaterade attjag instämde i vpk:s kritik. Det är väl kanske inte riktigt så del förhåller sig, ulan jag har formulerat min personliga syn på hela den här problematiken. Däremot kanjag instämma i del Lars Werner sade när det gäller vikten av alt de små länderna lar sitt ansvar. Jag tog i mitt anförande upp frågan om supermakternas ansvar och anförde att Jag anser atl de har stor skuld till den upprusining som sker i världen, och jag vill som sagl instämma i -jag hoppas det kom fram i mitt förra anförande - att vi som representerar de små länderna verkligen har ett enormt ansvar när det gäller atl göra allt vad som står i vår förmåga för att förbättra förhållandena för människor. Det är också detta som vi från svensk sida gör i så många sammanhang.

Både Anders Ljunggren och jag menade att om vi får kryssningsrobotar utplacerade mnt omkring våra gränser, sä kan det bli svårt för Sverige att hävda sin neutralitet. Ola Ullsten sade då att vi måste ha ett eget försvar som kan möta alla kränkningar av vår neutralitet, oavseu vilka vapen som används. Jag skall inte vara kategorisk pä den här punkten, men jag undrar om det verkligen är så lätt-också om man hareU starkt försvar-aU försvara sig just mol kryssningsrobotar Det skulle ju kunna uppstå enorma skador, om de sköts ned över svenskt territorium - om det nu över huvud taget är möjligt att träffa dem.

Ola Ullsten har sagt atl NATO:s planer är olyckliga. De är eu led i en

193

13 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/7? regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

process för ökad upprustning. Han har ocksä sagt att Sverige understryker vikten av förhandlingar. Jag tycker ändå inte atl utrikesministerns svarar så tillfredsställande. 1 den nuvarande situationen har vårt land en fantastisk möjlighet atl dels gä in och stödja våra nordiska bröder,dels att med kraft säga alt det inte bör fattas något N ATO-beslut nästa vecka. Sätt i stället i gång med förhandlingar och se vad som kan åstadkommas den vägen.

Om den svenska regeringen agerade pä det sättet skulle det vara alt fullfölja våra traditioner i fräga om aktivt utrikespolitiskt handlande och när det gäller den aktivitet som vi alltid brukar utveckla i alla upprustnings- och nedrustningssammanhang.

Jag vill upprepa atl, även om utrikesministern här har gåtl oss litet till mötes, finner jag det inte helt tillfredsställande. Jag tror att en klarare och rakare deklaration frän svensk sida verkligen skulle kunna ha stor betydelse i den här situationen.

194

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru talman! Gunnel Jonäng citerade vad Jag sagl om de akluella planerna. Jag hoppas alt hon korrekt uppfattade vad Jag sade. Enligt min mening är planerna olyckliga, eftersom de är, som jag tillade, ett led i en process som innebär upprusining.

Beträffande Gunnel Jonängs uttalande om vår tradition att stödja de nordiska grannländerna tror jag att hon kan känna sig helt trygg. Vår attityd i säkerhetspolitiska frågor när det gäller de nordiska länderna är i dag densamma som den alllid har varit. Den bygger i hög grad på att Sverige har fullt förtroende för deras sätt att utforma sin säkerhetspolitik.

Lars Werner kom tillbaka till sin tanke att det inte räcker med att jag står här och uttalar min oro -jag måste handla, uppenbariigen på fläcken. Del räcker inte heller med den aktivitet som Sverige faktiskt är ganska berömt för pä nedruslningsområdet, att vi under åtskilliga är - och med bred polilisk enighet - drivit kravet på partiella provstopp när del gäller kärnvapen, fortsätter att driva kravet pä ett totalt provstopp, atl vi hårt drivit kravet på förbud mol särskilt inhumana vapen, kravet pä förbud mot användning av kemiska vapen etc. Som Jag påpekade driver vi också med stor intensitet, inom ramen för del europeiska säkerhetsarbetet, förslagen om s. k. förtroendeskapande ålgärder, som Jag tror tillhör just de områden där ell land som Sverige kan göra nyita.

Men jag skall gärna medge atl i förhållande till den handling som Lars Werner förväntar sig, och som tycks skola innebära atl vi genom egna ålgärder sätter stopp för kappmslningen, ter sig givetvis allt detta resolu-tionsarbele, allt delta trägna harvande vid nedrustningskonferenser och i Förenta nationerna som någonting ganska blekt. Men det tillhör trots allt, Lars Werner, den här verksamhetens betingelser au man inte särskilt snabbt når några stora resullal. I själva verket kan vi alla konstatera att resultaten på nedrustningsområdet mer eller mindre uteblivit eller i varje fall varit ytterst blygsamma.

Men vi tänker fortsätta oförtmlei den väg som vi valt, och som bygger på

den möjligen fåfänga tron att det internationella opinionstrycket skall förmå stormakterna alt la sill förnuft lill fånga.

Jag kan inte underiäta att i dag hälsa också Lars Werner välkommen i den krets av politiker som deltar i den här opinionsbildningen. I varje fall när det gällde debatten kring de sovjetiska SS-20-robotarna saknade vi både Lars Werner och sä hans partikamrater. Men det är möjligt alt det bliren ändring i det avseendet i fortsättningen, och den hälsar vi i så fall med stor tillfredsställelse.

LARS WERNER (vpk):

Fru talman! Eftersomjag är något mer blygsam än utrikesministern är skall Jag erkänna min otillräcklighet beträffande aktivitet i nedmstningsfrägorna -men den delar jag i så fall med folkpartiet, som inte barett lika aktivt förflutet som vi kommunister när del gäller alt slåss för avrustning och nedrustning. Var fanns ni på 1950-lalei, när det inte var så opportunt att gå ut och slåss för Stockholmsappellen? Jag vet inte var Ola Ullsten fanns dä. Jag var inte gammal, men jag var med då.

Jag erkänner dock alt vi har aort alltför litet för nedrustningen och avrustningen, och jag tycker som Gunnel Jonäng att det inte räcker att gå upp och säga alt man är orolig. Del behövs ju något annat. Visst är del riktigt, allt detta som Ola Ullsten räknar upp. Vi är berömda för vår aktivitet i nedrustningsfrågorna, och det är en inställning som jag tror att alla partier delar. Men i den aktuella frågan är ni uppenbarligen passiva, ni är inte beredda att göra någonting annat än att uttrycka er oro. Och det är väl det längsta vi har kommit i dag: Ola Ullslen säger alt NATO:s planer är olyckliga. Del är det som jag betecknar som den oroande passiviteten, i ett läge där det finns risk alt kapprustningen kan skjuta ny fart och då också svenska säkerhetsinlres-sen är hotade.

Jag ställde frågan om kryssningsrobotarna. Jag vet atl UD tidigare har gjorl elt uttalande i den frågan. Man sade då att man utgick ifrån att Sveriges neutralitet skulle komma att respekteras och att robotarna skulle dirigeras utanför landets gränser. Det vore bra som sä blev fallet, men tyvärr är sådana förhoppningar en aning orealistiska. Det nya med kryssningsroboten ärju att den är speciell på så vis atl den söker sig fram i terrängen dit radarns sökande öga inte når. Roboten tar sig fram i svackor i terrängen och flyger på mycket låg höjd över marken. Och om robotarna skulle välja vägen över Östersjön skulle det upptäckas av radarn, och framför allt skulle de ändå tvingas kränka Finlands luftrum.

Jag förslår inte och jag är förvånad över utrikesministerns och regeringens mycket överslätande och ointresserade attityd i denna fråga. Utrikesministern måsle väl ändå medge alt ett införande av kryssningsroboten kan komma att kränka Sveriges neutralitet och definitivt kommer atl få betydande militärpoliiiska följder för länderna i Norden. Hur bedömer regeringen del förhällandet, som de facto innebär en transilering av kryssningsrobotar över svenskt luftrum som är jämföriig med den transilering av svensk trupp under kriget vilken var ett knäfall för den dåtida tyska

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m.m.

195

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. ///.

överheten?

Skall verkligen flathet och passivitet hos den svenska regeringen i denna fråga på nytt medföra att transilering av utländska vapen över svenskt territorium kommer att ske? Har den svenska regeringen ingen mening om det? Tänker man verkligen inte agera för att förhindra införandet av dessa nya vapenslag?

Jag har - det vill jag understryka - kunnal konstatera all utrikesministern på viktiga punkter instämmer i och delar vår oro för upprustningen i världen. Men tyvärr måste jag samtidigt konstalera att utrikesministern och den borgeriiga regeringen inte avseratt agera. Regeringen har uppenbarligen inga planer på atl protestera och agera mot den upprustning av NATO som nu förestår.

Har ni verkligen inga planer på atl i likhet med regeringar i andra länder på ett kraftfullt sätt protestera mot den uppmstning som man avser att fatta beslut om nästa vecka? Har ni ingen avsikt atl innan man går till beslut kräva förhandlingar med pakiländerna? Är det svar som vi har fått i dag, dvs. alt detta är olyckligt, del sista ordet från den svenska regeringen, innan NATO-mötet hålls nästa vecka?

196

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru talman! Det kanske finns anledning atl påminna om vad denna debatt egentligen handlar om. Den handlar om alt den ena försvarspakten. Warszawapakten, har infört ett robotsysiem som av den andra parten har uppfattats som alt man förbättrar sitt vapensystem. Detta har utlöst de planer som nu är akluella. Man svarar på det sätt som man alltid gjort, inte bara under efterkrigsperioden utan sedan myckel lång lid tillbaka.

Den svenska positionen har nu liksom tidigare varit atl inför alla sådana planer och inför varje beslul med anledning av sådana beklaga att upprustningsspiralen fortsätter att vrida sig. Däremot har vi inte alltid pä det sätt som Lars Werner förväntar sig av oss gåtl in och kategoriskt hävdat någon åsikt om styrkebalansen som sådan.

Vi har nu nöjt oss med att varna för att del föreslående NATO-beslutet kan innebära elt nytt led i denna process. Vi harockså understrukil den önskan som uttalats från NATO-ledningen och från de berörda medlemsländerna, nämligen att det skall komma lill stånd förhandlingar mellan Warszawapakien och NATO om medeldistansvapen.

Vi bör kanske också i sammanhanget notera atl det när vi talar om SS-20-robotarna är fråga om redan installerade robotar. När vi talar om Pershingrobotarna och kryssningsrobotarna handlar det om system som är under utveckling. Det kommer alt ta lång tid innan de kan bli installerade. Det finns därför lid för förhandlingar.

Del är min och regeringens bestämda förhoppning, Gunnel Jonäng, att man skall ta vara på del intresse för förhandlingar som nu finns. Det gäller både de förhandlingar som sedan länge pågåU i Wien och förhandlingarom de vapen som inte är inkluderade i dessa s. k. MBFR-samlal. Jag kan inte se, fru Jonäng, all Sverige har någol annat medel att tillgå än att just uttala

förhoppningen om att de här förhandlingarna kan komma til) stånd. Dess värre ligger det inte inom våra möjligheter alt fatta beslul som får någon verkan i det avseendet, vilket kanske både Lars Werner och Gunnel Jonäng till sist ändå inser.

Vad sedan gäller den fråga som Lars Werner lagit upp och som handlar om transiteringen av robotar över svenskt luftrum utgår den svenska regeringen självfallet ifrån att andra länder skall respektera det svenska territoriet. Jag kan inte se att det skulle ligga i något av de här paktländernas intresse att vidta åtgärder på det försvarspolitiska området som skulle förändra den s. k. nordiska balansen och därmed rubba styrkeförhållandena i den här delen av Europa. Det finns rimligen inte något intresse hos någondera sidan atl vidta sådana åtgärder. Därför har jag litet svårt att förstå varför Lars Werner här försöker piska upp en stämning som förutsätts bygga pä att ett sådant intresse skulle finnas. Jag tror inte att Lars Werner sitter inne med sådana informationer all han i det här avseendet har anledning alt dra några andra slutsatser än dem som jag har dragit - i varje fall vill jag gärna hoppas alt det förhåller sig pä del sättet.

Vad slutligen gäller frågan om på vilket sätt det svenska territoriet kan komma att kränkas, är det klart att vi, samtidigt som vi har den här utgångspunkten i vår bedömning i olika sammanhang, även när Lars Werner inte varit med, uttryckt vår oro - föriäl om jag använder uttryckel igen, men det brukar begripas i de här sammanhangen - över alt introduktionen av vapen och vapensystem ändå skulle kunna innebära en sådan risk. Så gjorde vi t. ex. när SALT Il-avialet skrevs under. Detta applåderades som ett framsteg närdet gällde förhandlingar mellan stormakterna på vapenområdet. Men SALT II innebär också all man legitimerar användningen av just den typ av vapen som vi nu talarom, nämligen medeldistansroboten. Man kan f ö. inte utesluta en föriäggning som från den här speciella synpunkten rent av är mera riskabel än de nu aktuella NATO-planerna, en föriäggning som innebär att del - i den män vapnen skall användas i strid mellan de två supermakterna - finns större anledning atl anta att de kommer att passera svenskt territorium.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn på åen militära upprustningen i Europa, m. m.

GUNNEL JONÄNG (c):

Fru lalman! Jag hade faktiskt inte tänkt begära ordet, men utrikesministern sade något som jag tycker all jag måste bemöta.

Utrikesministern sade att det även sedan NATO-beslutet fattals nästa vecka finns utrymme för förhandlingar. Jag lycker atl del faktiskt är en väldigt stor skillnad mellan förhandlingar före ett beslut och förhandlingar efter elt beslul. Jag uppfattade nog utrikesministerns tidigare inlägg sä, atl man från svenskt håll betonat viklen av förhandlingar före ett beslul. Men nu säger alltså utrikesministern klart och entydigt att även sedan beslutet fattats kan det bli förhandlingar. Jag lycker detta är ledsamt, för somjag ser det ärdet utomordentligt vikligt med förhandlingar före ett beslut. Man kan då, som flera NATO-länder önskar, få till stånd ett moralorium, och under liden fram till beslutet kan man föra förhandlingar. Det säger sig självt att förhandlingar

197

14 Riksdagens protokoll 1979/80:46-47

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Om regeringens syn pä den militära upprustningen i Europa. //?. //?.

198

före ett beslut är mycket mer positiva och värdefulla. Sådana förhandlingar kan, som jag ser det, lättare ge resultat. Om man skall förhandla sedan beslutet inom NATO nästa vecka är faltal, måste det ske i en psykologiskt försämrad situation. Det blir då mycket svårare atl åstadkomma resultat.

Jag blev faktiskt litet besviken över utrikesministerns uttalande på den här punkten. Det som är viktigt för oss på svensk sida är atl förhandlingarna hålls innan beslutet fattas och att beslutet därmed kan uppskjutas och man kan få det moralorium som flera NATO-länder önskar.

LARS WERNER (vpk):

Fru lalman! Jag vill uppriktigt beklaga alt utrikesministern hyser så liten oro och inte gör klart för sig vad den här nya upprustningen innebär. Som jag sagt lidigare handlar del härom införandet av ett kvalitativt nytt vapen, som kommer att innebära att Sovjetunionen och Warszawapakten också kommer att skaffa sig detta vapen. Därmed börjar ett nytt varv i kapprustningen, elt varv som kan komma att äventyra del man redan uppnått i nedrustnings-förhandlingarna och drastiskt försämra möjligheterna till nya överenskommelser om begränsningar i kapprustningen och om direkta nedrustningar.

Jag anser att ryssarna f n.gotl kunde avslå från den modernisering av sina medeldislansrobotar som man nu företar. Båda sidor har nämligen så mycket kärnvapen och så myckel av kärnvapenbärare alt de kan utplåna varandra flera gånger om. Men vad del här gäller är alt USA och NATO vill införa en helt ny generation av kärnvapenbärare. Det ärett kvalitativt nytt steg man vill ta. Men del oroar uppenbariigen inte utrikesministern. Han jämställer della nya vapen med de vapen som redan finns och som har funnits i fiera år i Europa.

Börjar man sä här pressar man pä nytt upp den djävulska upprustnings-spiralen, och det är nu liksom tidigare USA som driver på. Återigen talarman i Washington om att det gälleraii förhandla ulifrån en överlägsen styrkeposition. Sädana resonemang har aldrig lett till någonting annat än fortsatt kapprustning.

Vår uppfattning är nu liksom tidigare atl både NATO och Warszawapakten bör upplösas. Världen kan inte hur länge som helst fortsätta att leva i s. k. terrorbalans. Men del stär klart att en sådan paktupplösning måste vara ömsesidig och samtidig. För att komma i elt läge där något sådant blir möjligt måste oundgängligen utvecklingen vändas och rustningarna pressas ned. Vi måste stegvis få till stånd en balans på en myckel lägre nivå med siktet inställt på en upplösning av pakterna. En stegvis fortgående militär uttunning och nedrustning i Europa är del enda som kan leda fram till paktupplösning, och den processen måsle någon gång inledas. Det fanns hopp om alt det skulle bli fallet, men nu vill NATO i slället ha ett nytt vansinnigt upprustningsbeslut.

Jag vill säga som Gunnel Jonäng attjag beklagar att regeringen inte vill göra någonling mera. Jag skulle vilja vädja till regeringen att ta fasta på den oro som finns även inom regeringsunderlaget och som kommit till uttryck i debatten i dag.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Fru lalman! Jag vet inte om Jag har så myckel att tillägga till vad Lars Werner sade senast. I och för sig var det positivt atl han ansåg att ryssarna borde ha avstått från den modernisering av medeldislansrobotar som de har genomfört och som NATO-planerna är ett svar på. Hade de gjort del hade situationen varit en annan i dag. Nu är emellertid ryssarnas upprusining ett faklum, och det är inte överraskande att båda sidorna gör vad de kan för alt få möjlighet att föra förhandlingar ulifrån en styrkeposition. Vi kan ogilla det, både Lars Werner och jag, men dess värte kan vi inte göra så mycket åt det.

Sedan tror jag atl Gunnel Jonäng missförstod mig. Hon uttryckte sin besvikelse över vad jag sade om aU förhandlingar faktiskt kan äga rum, även om ett N ATO-beslut skulle fattas nästa vecka. Jag uttryckte ingen önskan alt det skulle bli den procedurordningen; jag bara noterade som ett faklum atl medan de SS-20-robotar som vi talar om i dag existerar på den sovjetiska sidan, är förbandslagda som det heter, så är de nya NATO-vapnen t. v. bara planer. Därför finns det dess bättre utrymme för förhandlingar ytterligare en tid. Del är, om jag har fattat saken rätt, detta som en del av NATO-medlemmarna har tagit fasta på. Del är fortfarande min förhoppning atl NATO-medlemmarna skall komma överens om en sådan procedur när del gäller fullföljandet av planerna - om de nu skall fullföljas - att de bästa förutsättningar finns för förhandlingar. Och syftet med sådana förhandlingar måste givetvis vara att rustningsspiralen stannar av och atl nya robotar inte behöver anskaffas.

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, m. m.

ANDERS LJUNGGREN (c):

Fru talman! Jag tycker det är bra att utrikesministern klargör atl det är viktigt att få till stånd förhandlingar innan beslut har fatlats om införande av kryssningsrobotar. Samtidigt ärdet självklart att förhandlingar måste föras så länge det finns kärnvapen, så länge kappmstningarna fortsätter.

Man måste emellertid se ytterst allvariigt på kryssningsrobotarna. De kan vara och är troligen ett första steg mol atl den ena supermaklen skall fä en total förslaslagsförmåga. Det skulle innebära det kanske allvariigaste steget i utvecklingen över huvud taget sedan vi fick kärnvapen. Möjligheterna för USA att nå en förstärkt styrkeposition i förhandlingarna genom att försl ta beslut om införande och utläggning av kryssningsrobotar och därefter föra förhandlingar är en illusion, sä länge båda sidor har överdödningskapacitet flera gånger om.

GUNNEL JONÄNG (c):

Fru talman! Jag är naturiigtvis medveten om att det den här veckan enbart är fråga om ett beslul belräffande del aktuella vapensystemet och alt man beräknar atl del kommer alt ta tre till fem år, omjag minns räU, innan det har vidareutvecklats och kan placeras ut.

När Sovjetunionens utrikesminister Gromyko nyligen var i Bonn sade han på en presskonferens att om NATO fattade sitt beslut i december var

199

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

0/77 regeringens syn på den militära upprustningen i Europa, tn. m.

Sovjetunionen inte berett alt förhandla om medeldistansrobotarna. Jag kan inte uttala mig om vad som ligger i Gromykos uttalande, och det är väl möjligt att ett N ATO-beslut i varje fall kan fördröja förhandlingar. Därför villjag bara än en gång upprepa att det är vikligt atl man nu snabbt får i gäng förhandlingar, atl man försöker få till stånd ell moralorium och att man alltså uppskjuter beslutet. Jag är för min del helt övertygad om att det skulle vara den bästa jordmånen för alt verkligen försöka åstadkomma en nedrustning i Europa.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 19 Anmäldes och bordlades Motion

1979/80:137 av Lars Werner /??.,//.

med anledning av propositionen 1979/80:50 om tilläggsanslag till bidrag till förbättring av boendemiljön

§ 20 Anmäldes och bordlades Konstitulionsulskolteis belänkande

1979/80:28 med anledning av motion om kon-imunernas arkivering av allmänna handlingar

Skalleutskottets betänkande

1979/80:15 med anledning av propositionen 1979/80:30 om höjning av skatten på energi, m. m., jämte motioner

200

Justitieutskoltets betänkanden

1979/80:5 med anledning av motioner om ansvar för funktionärer i offentlig

verksamhei m. m. 1979/80:8 med anledning av motion om ålgärder för att bredda rekryteringen

av nämndemän 1979/80:9  med  anledning  av   moiion  om   hanteringen  av  beslagtagen

narkotika samt ett i propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel

och  onödig byråkrati   m. m.   framlagt  förslag  lill   lag  om  ändring  i

narkotikastrafflagen (1968:64) 1979/80:11 med anledning av molioner om klinisk läkarundersökning vid

misstanke om trafiknykterhetsbrott 1979/80:12 med anledningav moiion om kontroll av verksamheten vid vissa

Juridiska byråer 1979/80:16 med anledningav propositionen 1979/80:49 om fortsatt giltighet

av lagen (1952:98) med särskilda beslämmelser om tvångsmedel i vissa

brottmål, m. m. 1979/80:17 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag till

tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såviu avser

jusliliedepartementeis verksamhetsområde

1979/80:18 med anledning av propositionen 1979/80:52 om fortsall giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Lagutskottets beiänkanden

1979/80:7 med anledning av moiion om tillsyn av medel tillhörande barn

som omhändertagits för samhällsvård 1979/80:10 med anledning av molioner om utformningen av lagtext 1979/80:11 med anledning av molioner om lagfarlsplikien 1979/80:16 med anledning av propositionen 1979/80:48 om fortsatt giltighet

av lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad och av lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma

bostad

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Utrikesutskottets betänkanden

1979/80:10 med anledning av motion om riktlinjer för den framlida utrikeshandeln, m. m.

1979/80:11 med anledning av motion om stöd till Demokratiska folkrepubliken Yemen, m. m. (avsnittet om PLO)

Socialutskottets betänkanden

1979/80:13 med anledning av motion om utvecklingen av hälso- och

sjukvärden 1979/80:15  med  anledning av  propositionen   1979/80:37 om  avtal  om

läkarutbildning vid kommunala undervisningssjukhus

Kultumtskottets belänkande

1979/80:22 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såviu propositionen hänvisats till kulturutskottet

Utbildningsutskottets beiänkanden

1979/80:8 med anledning av motion om ändrad beteckning på bergsvelen-

skapslinjen vid tekniska högskolan i Siockholm 1979/80:9 med anledning av motion om en professur för forskning rörande

kooperation

Trafikutskottels betänkande

1979/80:6 med anledning av propositionen 1979/80:34 om försök med boendeparkering på gatumark m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden

1979/80:15 med anledning av propositionen 1978/79:217 om bildande av

nationalparker i Skuleskogen och Tiveden Jämte motioner 1979/80:16 med anledning av motion om biocidkontroll av grönsaker 1979/80:17 med anledningav motion om tillsyn och övervakning i skärgård,

m. m.

201

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Anmälan av Interpellationer

1979/80:18 med anledning av motioner om vattenvård m. m. 1979/80:20 med anledning av moiion om spillvirket i vissa kustområden 1979/80:21 med anledning av motion om förbud mot plantering av giftiga

växter 1979/80:22 med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag om

tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 i vad avser

jordbruksdepartementets verksamhetsområde 1979/80:23 med anledning av propositionen 1979/80:47 om lån till vissa

irädgårdsföretag jämte motion

Näringsutskottets betänkanden

1979/80:13 med anledning av motioner om vamförsörjningsplaner m. m.

1979/80:14 med anledningav regeringens proposition 1979/80:44 om ändring

i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges sladshypolekskassa och om

sladshypoteksfö reningar

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1979/80:12 med anledning av regeringens skrivelse 1979/80:53 med redogörelse för tillämpningen av lerrorisllagstiftningen

Civilutskottels betänkande

1979/80:6 med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen jämte motioner

§ 21 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivils till kammarkansliet

den 7 december

202

1979/80:101 av Marianne Wahlberg (fp) lill statsrådet Britt Mogård om fortbildningen av lärare:

För några veckor sedan publicerades en OECD-rapporl om den svenska grundskolan och högskolan. Fyra internationella experter har gort granskningen och bl. a. konstaterat atl många svenska lärare uppfattar sin situation som mycket utsatt och anser sig sakna stöd i silt arbete. Man pekar på att lärarnas roll har utforskats alltför litet och au de trots MBL inte tillräckligt utnyttjas som resurs när del gäller att förändra och utveckla arbetssätt och kursplaner i den egna skolan. Man gör vidare i rapporten jämförelser med modeller för industriell demokrati. Där skulle det vara naturligt att hävda atl bemyndigandet all utforma kursplaneringen bör ligga hos dem som har ansvaret för alt utveckla och administrera det dagliga arbetet i skolan, dvs. lärarna.

För att stärka lärarnas förmåga lill effektivitet och förnyelse i undervisningen behövs - fortfarande enligt rapporten - alt betydligt större satsning görs pä utbildning och fortbildning av skolans lärare.

Mycket av lärarfortbildningen sker i dag på ett säll, som enligt min mening inte tillräckligt har anpassats lill de slora förändringar som har sketl både i grundskolan och i gymnasieskolan. Ganska mycket pengar satsas t. ex. på alt ge lärare B-avdrag vid tjänstledighet för studier. Enligt den praxis som tillämpas av skolöverstyrelsen medges B-avdrag i huvudsak för ämnesstudier och studier i pedagogik knutna till högskolan. Vissa lärargrupper har betydligt mindre möjligheler än andra all komma i åtnjutande av denna förmån.

Skolstyrelsernas planering försvåras av atl lärares B-avdragsledigheter infaller slumpvis och inte som ett led i en systematiskt planerad fortbildning. Slora problem uppslår inför varje terminsslart atl skaffa fram vikarier. Framför allt gäller detta orter som ligger nära högskolorna.

Annan lärarfortbildning är i hög grad beroende av de lokala skolstyrelsernas intresse och ekonomiska möjligheter. Kommunen måste därvid väga in även andra kommunalanställdas berättigade krav på fortbildning.

I det medbestämmandeavtal för det icke-statliga (ärarområdet (MBA-L) som har slutils mellan arbetsgivarverket och huvudorganisationerna sägs i en protokollsanleckning att parterna skal! gemensamt studera villkoren för studier såvitt avser lärare och skolledare. Med hänvisning till delta och vad Jag i övrigt har anfört ber jag atl till skolministern få ställa följande frågor:

1. Finns det någon samlad bedömning av hur mycket lärarnas B-ledighet för studier kostar stat och kommun?

2. Anser statsrådet atl denna form av fortbildning i relation lill kostnaderna ger det bästa utbytet för alt stärka lärarnas förmåga till effektivitet och förnyelse i undervisningen?

3. Vilken framtida utformning av lärarnas fortbildning anser statsrådet bör ligga lill grund för de fortsatta överiäggningarna med lärarorganisationerna, och i vilket skede befinner sig dessa överiäggningar?

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Anmälan av interpellationer

1979/80:102 av Lars Hedfors (s) lill utbildningsministern om utbildningen av ambulanspersonal:

En viktig del av den svenska hälso- och sjukvården är en effektiv sjuktransporlorganisation. En sådan kan endasi uppnäs om man har en välutbildad ambulanspersonal. Tyvärr har det emellertid visat sig att just utbildningen av ambulanspersonal är försummad hos många sjukvårdshuvudmän. Socialstyrelsen har genom sin "ambulansenkät 1977" visat att hos inte mindre än nio landsting rådde en stark eftersläpning, när det gäller grundutbildning av ambulansförare. Av enkäten framgick också all endasi två sjukvårdshuvudmän bedrev regelbunden fortbildning.

Dessa förhållanden har påtalats i socialstyrelsens utredning Ambulanspersonalens utbildning.

Av denna framgår också att den läroplan som nu används vid vårdskolorna i landet för utbildning av ambulanspersonal är föråldrad. Utredningens arbete

203

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Anmälan av interpellationer

mynnar därför ut i ett förslag till underlag för en ny läroplan för grundutbildning av sådan personal. Med tanke på dels eftersläpningen i ambulanspersonalutbildningen, dels den ålderstigna läroplanen, är det av största vikt alt ny läroplan snarast fastställs, helst så atl den kan användas redan läsåret 1980/81.

Utredningen lägger inte fram någol förslag om vidareutbildningen av redan anställd personal med bristfällig utbildning. Det är en stor brist, inte minst med tanke pä den radikalt förändrade grundsynen på sjuktransporter, som numera inte bara innebär förfiyttning av sjuka utan också sjukvård före och under själva transporten. Det borde därför snarast utarbetas en läroplan även för vidareutbildning av nu verksam ambulanspersonal. Utredningens överväganden torde därvid kunna vara vägledande.

Med hänvisning till det anförda anhåller Jag att till utbildningsministern fl ställa följande frågor:

1.   När kan en ny läroplan för grundutbildning av ambulanspersonal vara klar?

2.   Planeras någon läroplan för vidareutbildning av redan anställd ambulanspersonal?

3.   När kan i sä fall en sådan vara klar?

204

1979/80:103 av Oswald Söderqvist (vpk) lill utrikesministern om regeringsinitiativ i den kurdiska frågan:

Den 28 augusti avrättades 80 kurder i staden Saqqiz i iranska Kurdistan av Khomeinis exekutionspatrull. Ett foto av avrättningen av åtta av dem kablades ul i väridspressen. Nästa dag kunde vi alla se denna bild i våra största dagstidningar. Samma dag, den 29 augusti, uttalade sig dåvarande utrikesminister Hans Blix om läget i Iran och vädjade lill de iranska ledarna att visa skonsamhet: "Det skoningslösa våld, som nu utövas i religionens tecken bl. a. mel kurderna, kan endasi föda mer våld och brutalitet", sade han.

1 dag är situationen i Iran förändrad. Etleld-upphör-avial sedan en månad tillbaka hargivit den 6 miljoner stora kurdiska befolkningen i Iran andrum. Vissa löften frän Khomeini om självstyre har också uttalats. Men läget i landet har inte förbättrats. Efter att ha misslyckats med att krossa kurderna med vapenmakt har Khomeini nu vänt folkels hat mot USA-imperialismen.

Situationen i Mellersta Östern är i dag mycket spänd. Genom schahens fall förlorade USA en av sina starkaste allierade. Där fanns en av Mellersta Österns bäst utbildade och utrustade arméer.

Fortfarande håller USA ett starkt grepp om en av Irans närmaste grannar. Turkiel. Risken för militära ingrepp är stor. I denna situation kläms de 20 miljoner kurder som bor i detta gränsområde mellan olika stormaktsintressen. Den kurdiska frågan är lika viktig som Palestinafrågan för en varaktig fred i Mellersta Östern. Så länge dessa två frågor inte löses och det kurdiska problemet inte las upp lill diskussion i FN kan fred inte etableras.

Kurderna i Mellersta Östern uppgår i dag till omkring 20 miljoner

människor. De är lika mänga som vi i Norden är tillsammans och utgör majoriietsbefolkningen i ett område på över 500 000 kvadratkilometer.

Men i motsats till svenskar, norrmän, danskar, finländare och islänningar har kurderna inget land. Efter de s. k. entenlmakternas seger 1918 över det osmanska väldet delades Mellersta Östern. Nya stater skapades utan hänsyn till befolkningen i området. Främsta orsaken var oljan, som de olika segrarmakterna ville fortsätta att behärska. Därför hamnade de olika delarna av Kurdislan i fyra olika länder: Turkiel, Irak, Iran och Syrien. Gränserna drogs tvärs över det land, där kurderna bott sedan fiera tusen år tillbaka.

I dag lever 10 miljoner kurder i Turkiet, 3 miljoner i Irak, 6 miljoner i Iran och ca 800 000 i Syrien. Och i alla dessa länder lider de sedan över 50 år tillbaka under hårt politiskt, militärt och kulturellt förtryck.

Schahens fall våren 1979 gav kurderna hopp i Iran. När schahens armé upplöstes övertog kurderna makten både civilt och militärt i iranska Kurdistan och krävde i elt ällapunklsprogram politiskt och kulturellt självstyre inom ett demokratiskt Iran. Men Khomeini ville inte acceptera någon form av nationella rättigheter för de olika folken i Iran, där azerbajdjaner, kurder, balucher, araber och turkmener ulgör över hälften av Irans befolkning. Kraven bemöttes med våld.

Samma slags våld använder i dag den irakiska armén mol den kurdiska befolkningen i Irak. Där pågår sedan 1976 ett krig mellan den irakiska armén och kurdiska gerillaenheter. Där ingår kurderna i en front tillsammans med större delen av landets opposition mol Saddam Husseins Baathregim, som alltmer börjar likna Pinochets i Chile.

Sedan 1975 barett område pä 25 000 kvadratkilometer längs gränsen mot Turkiet och Irak rensals från kurder. Byar har förstörts och brunnar cementerats igen. Målet är att arabisera allt större delar av irakiska Kurdislan, där slora oljefyndigheter finns. 600 000 människor har tvångsförfiyttats de tre senaste åren och 1 000 kurdiska oppositionella har avrättats. De irakiska fängelserna är fyllda av motståndare till Saddam Husseins regim. Också barn och kvinnor fängslas. Liksom i Iran kräver kurderna i Irak kulturell och politisk autonomi inom ett demokratiskt Irak.

Del senaste årets händelser i Iran har skrämt den turkiska regeringen. Den 26 december 1978 infördes undantagstillstånd i tre stora turkiska städer, Istanbul, Ankara och Adana, samt i elva kurdiska provinser. Della undantagstillstånd förlängdes den 25 mars 1979 och utökades till au omfatta ytterligare fyra kurdiska provinser. Inför hotel från händelserna i Iran i samband med schahens fall ansåg dåvarande premiärminister Ecevit att det var nödvändigt att förlägga ytterligare turkisk militär lill den turkiska delen av Kurdistan. Där befinner sig nu 400 000 av den 650 000 man starka turkiska armén.

Dåvarande premiärminister BiJlent Ecevit, som i juli 1974 ockuperade 40 % av Cypern för au "rädda" omkring 120 000 lurkcyprioter från Makarios och skaffa en flottbas ät USA i Medelhavet, har aldrig erkänt 10 miljoner kurders existens och krav på mänskliga, kulturella och politiska rättigheter i Turkiet. Ända sedan Aiatiirk förrådde det kurdiska folket och förbjöd det

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Anmälan av Interpellationer

205

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Meddelande om frågor

kurdiska språket 1924 har alla turkiska regeringar utövat härd Ivångsassimi-lering av den kurdiska befolkningen. Men trots inbördeskrig, deportationer, fängelsestraff och förbud har den turkiska statens olika makthavare inte lyckats krossa kurderna i Turkiet. Det senasle året har situationen förvärrats. Allt fier kurdiska politiskt aktiva, författare och journalister har fängslats. Premiärminister Demirel, som nyligen efterträtt Ecevit, har nu lagt ytterligare några lagförslag inför parlamentet som syftar lill än härdare förtryck av kurderna och som naturligtvis ocksä drabbar den turkiska befolkningen.

1.  Säkerhetsdomstolar skall äter införas.

2.  Nya föreningslagar har föreslagils. Dessa syftar lill alt begränsa sådana föreningars, politiska organisationers och fackföreningars aktiviteter, som anses skada den turkiska staten.

3.  Landet skall förklaras i högsta beredskap, vilket ytteriigare kommer alt förstärka militären, som får extraordinära befogenheter

Mot bakgrund av det anförda frågar jag utrikesminister Ullsten:

1.  Är regeringen beredd att i samarbete med andra stater, t. ex. de neutrala eller de skandinaviska, ta initiativet till alt föra fram den kurdiska frågan till FN:s kommission för de mänskliga rältigheterna och andra speciella organ som arbetar med politiskt och kulturellt förtryck och diskriminering?

2.  Är regeringen beredd att ta initiativet till att sammankalla en internationell kongress i likhet med den typ av kongresser som ägde rum under Vietnamkrigets dagar, för all granska de länders politik som utsätter det kurdiska folket för förtryck: Turkiet, Irak, Iran och Syrien?

3.  Är regeringen beredd att, i likhet med de insatser som tidigare gjorts och görs för befrielserörelser i t. ex. Afrika, även stödja kurdiska, demokratiska och progressiva organisationer med bistånd samt medverka till atl ett kurdiskt informationskontor inrättas i Sverige?

4.  Är regeringen beredd att fördöma det förtryck och den assimileringspo-lilik som utövas mot kurderna i Turkiet, Irak, Iran och Syrien, atl fördöma de avrättningar av kurder som sker i Irak och Iran samt att kräva att undantagstillstånd i den turkiska delen av Kurdistan upphör och. därmed också i de turkiska städerna Istanbul, Ankara och Adana?

206

§ 22 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 7 december

1979/80:211 av Torsten Karlsson (s) till arbetsmarknadsministern om regeringens beslut i ärende om lokaliseringsstöd lill viss industri:

Vid regeringssammanträde den 6 december 1979 avslogs AB Solna Offsets begäran om lokaliseringsstöd för alt fiytta en del av sin tillverkning till Motala.

Det måste vara bekant för regeringen hurdant sysselsättningslägel är i Motala. F. n. går ca 800 arbetslösa, 600 är sysselsatta med beredskapsarbeten och andra åtgärder. Det är också bekant för regeringen att flera tusen arbetstillfällen gäll föriorade under den senasle treårsperioden.

Därför vill Jag fråga arbetsmarknadsministern: Vilka är skälen till avslaget på denna begäran om lokaliseringsstöd för industri i Motala?

1979/80:212 av Wiggo Komstedt (m) till industriministern om de statliga stödbeställningarna vid svenska varv:

Trafikutskottet har nyligen tillstyrkt regeringens förslag om ett tilläggsanslag till siatens järnvägar för alt delta företag skall kunna tidigarelägga en beställning av en tågfärja. Beställningen tidigareläggs föratt inte hell äventyra sysselsättningen vid Öresundsvarvei i Landskrona.

Beställningen får inte ses som exempel på atl nuvarande sysselsättnings-nivå skall bibehållas vid svenska varv.

Del är därför ytterst förvånande att i samband med att beställningen sker från SJ så annonserar Öresundsvarvet efter arbetskraft.

Med anledning av detta vill jag fråga industriministern:

Är statliga stödbeslällningar vid svenska varv ägnade atl öka varvskapaciteten?

1979/80:213 av Arne Andersson i Gamleby (s) lill arbetsmarknadsministern om sysselsättningen vid Weslerviks Pappersbruks AB:

För en kort tid sedan meddelade PLM-koncernen atl den avsåg att avveckla driften vid Västerviks pappersbmk. Väslerviksområdel har drabbats mycket hårt av industriella nedläggningar. Under åren 1977-1978 försvann ca 700 sysselsättningstillfällen inom tillverkningsindustrin. Denna utveckling kan inte tillåtas fortsätta.

Är arbetsmarknadsministern villig medverka lill atl de arbetsmarknadspolitiska resurserna insätts i full skala, så att driften vid Västerviks pappersbruk kan fortsälta, för alt därmed skapa tidsmarginaler för överväganden om fortsatt drift och som andra alternativ planera för ersättningsindustri?

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Meddelande om .frågor

1979/80:214 av  Calarina Rönnung (s) lill  statsrådet  Britt  Mogård om föreningslivets medverkan i skolelevernas fritidsverksamhet:

I en TT-intervju från november i år med skolminister Britt Mogård står det:

"Om SIA-ianken genomsyrade planeringen av de fria aktiviteterna, tror Britt Mogård att det skulle smitta av sig på skolarbetet i övrigt. - Ta eleverna till hjälp. Ungdomarna behöver inte entusiasmeras med föreningsledare i spetsen som kostar pengar. De har ofta ett rikt föreningsliv utanför skolan."

Med anledning av skolministerns ullalande vill Jag ställa följande fråga:

207

Nr 47

Fredagen den 7 december 1979

Meddelande om frågor

Skall man tolka uttalandet i TT-intervjun så, att skolministern numera lar avstånd från riksdagsbeslutet om föreningslivets medverkan i största möjliga utsträckning i den allmänna fritidsverksamheten i anslutning till skoldagen?

1979/80:215 av Christina Rogestam (c) till ulbildningsministern om indragningarna av visst överskott för universitet och högskolor:

Regeringen beslutade den 22 november alt hålla inne 27 milj. kr. av del överskott pä 160miljonersom universitetoch högskolor redovisade per den 1 Juli 1979. Detta beslut har ställt lill slora problem pä de universitet och högskolor som berörs av beslutet.

Det är angeläget alt få en närmare motivering till detta beslut.

Jag vill därför fräga utbildningsministern:

1.   Vilken närmare motivering vill utbildningsministern ge för detta beslut?

2.   Efter vilka principer har indragningarna av överskollen gjorts?

3.   Kan de universitet och högskolor som fåll medel indragna räkna med att fä disponera huvudparten av dessa pengar?

4.   Vilka regler kommer att gälla i framtiden för denna typ av dispositioner?

1979/80:216 av Jörgen Ullenhag (fp) till budgetministern om ålgärder för alt undvika felaktiga besked om kvarskatt:

Enligt uppgift tillämpar skattemyndigheterna en automatisk kontroll som förhindrar för höga utbetalningar av skatleåterbäring, medan motsvarande åtgärd inte vidlas för alt förhindra felaktiga besked om kvarskattens storlek.

Är stalsrädet beredd att vidla ålgärder så alt en motsvarande kontroll kan äga rum i syfte au förhindra att slulskaltesedlar distribueras med felaktiga uppgifter om kvarskattens sloriek?

208

1979/80:217 av Jan Fransson (s) lill kommunikationsministern om persontrafiken på Järnvägslinjen Gårdsjö-Håkanstorp:

Även om hotet om nedläggning av persontrafiken på järnvägslinjen Gårdsjö-Håkanstorp för dagen synes vara avvärjt så kvarstår oron för Järnvägens framtid hos berörda kommuner och SJ-anställda. Pä godssidan är problemet det omvända i Mariestad. Bangårdens spårkapacitet är nu fullt utnyttjad samtidigt som Electrolux med stöd av statliga pengar bygger ett stort centrallager från vilket stora godsmängder förväntas fraktas på järnväg.

Därför vill Jag fräga kommunikationsministern:

1. Är statsrådet beredd all verka för en förnyelse av rullande materiel och en upprustning av banslandarden på järnvägslinjen Gårdsjö-Håkanstorp?

2. Ärstatsrädet beredd all verka för en ökad spärkapacitet vid bangården i     Nr 47
Mariesiad?                                                                    Fredagen den

7 december 1979
§ 23 Kammaren åtskildes kl. 16.21.                                   

---

Meddelande om
In fidem frågor

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert