Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:46

Torsdagen den 6 december

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollet för den 28 november.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om finansieringen av valrörelsen inför folkomröstningen av kärnkrqfl

§ 2 Om finansieringen av valrörelsen inför folkomröstningen om kärnkraft

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för au besvara Carl-Henrik Hermanssons (vpk) den 21 november anmälda fråga, 1979/ 80:144, och anförde:

Herr lalman! Cari-Henrik Hermansson har frågat mig om jag delar uppfattningen all kommersiell inblandning i valrörelsen inför folkomröstningen är stötande och olämplig.

Som svar på frågan vill jag erinra om alt regeringen kommer alt föreslå riksdagen att ekonomiskt stöd utgår till de kampanjorganisalioner som bildas bakom de olika alternativen i folkomröstningen. Omfattningen och principerna för det stödet kommer att behandlas i de fortsatta överiäggningarna med riksdagspartierna. Hur företag och organisationer väljer att agera inför folkomröstningen avgörs av dem själva och de olika kampanjkommittéerna. Det finns f ö. inte möjligheter alt förhindra förelag och ekonomiska sammanslutningar atl lämna sädana bidrag.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Som jag har erinrat om i motiveringen för min fråga säger samtliga politiska partier nu nej till penningbidrag frän storföretagen lill sina valrörelser. Del gäller, om jag har fattat saken rätt, även moderata samlingspartiet, som tidigare tog emol sädana bidrag och för vilket de tydligen spelade en viktig roll. Atl de politiska partierna har intagit denna ställning och avvisar ekonomiska bidrag från storföretagen är ett uttryck för demokratisk renlighet, och det är ett mycket viktigt principiellt ställningstagande. Kapital och storföretag skall inte genom pengar kunna påverka den demokratiska processen. Demokrati och folkvilja skall om möjligt inte heta pengar. Del är bakgrunden lill detta principiella ställningstagande.

Samma sak bör gälla vid folkomröstningen om kärnkraft den 23 mars. Det är givet att förbud mot penninggåvor från företag inte kan genomföras med nu gällande lagstiftning. Jag vill i förbigående göra den anmärkningen att lagstiftningen på denna punkt nog borde behöva revideras. Men de olika kampanjkommittéerna borde enligt min mening avge deklarationer om atl de inte tänker ta emol pengar från företag. Detta är som sagt en demokratisk renlighelsfråga.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om finansieringen av valrörelsen inför folkomröstningen av kärnkraft

Samtidigt som jag tackar statsministern för svarel vill jag fråga honom om han är av den meningen att sådana deklarationer som jag här har talat om borde avges från de olika kampanjkommittéerna och all del från demokratisk synpunkt är viktigt all detta görs inför folkomröstningen.

Herr talman! Del är ytterligare ett moment i denna fråga som har kommil in i bilden, nämligen att ja-sidan inför folkomröstningen tydligen vill splittra upp sig organisatoriskt. Om det blir pä två eller tre grenar eller kanske ännu fier, det återstår ännu atl se. Man begär nu penningbidrag lill var och en av dessa organisationer. Det skulle vara en orimlighet, om ett flertal organisationer på ja-sidan skulle få sådana ekonomiska penningbidrag från staten, medan nej-sidan bara fär en del av del som eventuellt skulle ges till ja-sidan. Jag vill understryka att ja-sidan och nej-sidan i den kommande folkomröstningen bör ges lika möjligheter, vilket förutsätter lika stora bidrag från staten till båda sidorna.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talmän! Den utveckling som vi har haft och som har lett till att inget politiskt parti numera tar emol bidrag av den lyp Cari-Henrik Hermansson talar om lyckerjag är bra och riktig. Jag sade i mitt svar att kampanjkom-mitléerna har samma möjligheter att agera som de politiska partierna. Jag vill gärna tillägga attjag för min del tycker det vore riktigt om kampanjkommiltéerna gjorde det, men de harju att själva avgöra.

Den följdfråga som Carl-Henrik Hermansson log upp hör till de frågor vi skall diskutera i partiöveriäggningarna, där vi kommer all la ställning lill både alternativens utformning och samhällets stöd till de kampanjkommittéer som bildas bakom alternativen. Jag är i dag inte beredd all göra någol kategoriskt uttalande utan hänvisar till atl vi får ta upp den frågan i partiöveriäggningarna.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talmän! Jag vill tacka Thorbjörn Fälldin för första delen av hans deklaration i det andra inlägget, där han ställer sig bakom ståndpunkten all de olika kampanjkommittéerna i folkomröstningen bestämt bör säga nej till bidrag från företag. Jag tror det är väldigt viktigt att detta sägs ut av landets statsminister, och jag hoppas att han pä den punkten har hela regeringen bakom sig.

Vad gäller den andra delen av frågan skall jag inte ta upp någon ytterligare diskussion. Det är riktigt, som Thorbjörn Fälldin påpekar, atl detta skall behandlas vid de kommande partiledaröveriäggningarna som sker nästa vecka. Men jag tror del är vikligt atl ytterligare understryka den synpunkt jag framförde, att det vore helt orimligt om vi skulle få ell sädanl läge atl ja-sidan organisatoriskt splittrade upp sig i tre delar och varje del gjorde anspråk pä lika myckel pengar som nej-sidan tolall fär, och kanske ocksä lika mycket lid i television, i radio och i andra massmedia. Del skulle ju skapa en ojämnhet i läget inför folkomröstningen som inte är bra ur demokratisk synpunkt. Jag tror atl eventuella partitaktiska hänsyn här borde vika inför del gemensamma

kravet att det skapas rättvisa utgångspunkter förde båda sidorna i den vikliga folkomröstningen om kärnkraften.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 3 Om förstärkning av statsinkomsterna

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för au besvara Olof Palmes (s) den 22 november anmälda fråga, 1979/80:156, och anförde:

Herr talmain! Olof Palme har frågat mig dels vilka inkomstförstärkningar regeringen planerar att genomföra som elt led i en politik för atl minska det allvarliga underskottet i statens budget, dels om regeringen står fast vid de utfästelser att inte höja momsen som de tre regeringspartierna gjorde i valrörelsen.

Försl vill jag påminna om alt riksdagen på regeringens förslag nyligen beslutat om höjd alkohol- och tobaksbeskattning. Regeringen har vidare lagt fram förslag om en höjning av energibeskattningen. Sammanlagt beräknas dessa åtgärder ge staten ett inkomstlillskolt på drygt 4 miljarder kronor. Det motsvarar gott och väl del inkomstbortfall, som följer med regeringens förslag lill ändringar av inkomstbeskattningen. De av regeringen föreslagna ändringarna i skattesystemet för 1980 leder därför inte - som Olof Palme påstår i sin fråga - lill något ökat budgetunderskott.

Statens inkomster och utgifter för nästa budgetår är därutöver på vanligt sätt Just nu föremål för prövning inom ramen för budgetarbetet. Risken för fortsatt stora budgetunderskott gör del därvid nödvändigi att på allt sätt begränsa utgiftsökningarna utan att de mest utsatta grupperna i samhället för den skull kommer i kläm. Resultatet av budgeibehandlingen kommer i vanlig ordning att framgå av budgelproposilionen i januari. Jag kan dock redan nu föruiskicka, alt budgetpropositionen inte kommer att innehålla något förslag om höjd mervärdeskatt.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/7? förstärkning av statsinkomsterna

OLOF PALME (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Samtidigt vill jag säga att det är litet trist att konstalera att svarel lämnas försl nu. Jag ställde min fråga i så god lid alt vi räknade med att vi skulle kunna ha svaret som underiag vid utarbetandet av vår motion i skattefrågan. Det framhåller jag också i min fräga. Enligt riksdagsordningen bör svar lämnas inom en vecka från det alt en fråga ställts. Så skedde inte i del här fallet. Någon kontakt togs inte heller med oss, vilket är vanligt om det uppstår problem i sädana här sammanhang. Jag tyckeratt regeringschefen borde kunna ta sig hit till riksdagen inom den tid som riksdagsordningen föreskriver och ge svar på frågor.

Vad sedan gällersjälva innehållet i svarel framgår det ju all statsfinanserna går emot ett nästan katastrofalt budgetunderskott. Vi socialdemokrater har klokt nog inte fallit för frestelsen att bjuda över, ulan i slället hållit värt skalteförslag inom rimliga statsfinansiella gränser. Vi erbjuder inte heller

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/7? förstärkning av statsinkomsterna

några stora fördelar för de högsta inkomsttagarna.

Men kravet på besked om inkomstförstärkningarna kvarstår. Första etappen i lönerörelsen är avklarad, men nu står arbetsmarknadens parter inför den utomordentligt svåra uppgiften alt försöka sluta ett löneavtal för 1980. Det är oerhört vikligt att de dessförinnan får besked om hur regeringen tänker behandla budgetens inkomstsida. Det är inte minsl vikligt ur fördelningssynpunkt. Regeringens skatteförslag innebär som bekant atl man ger myckel litet i ökning av disponibel inkomst lill de mindre inkomstlagarna, men man ger väldiga ökningar både i kronor och i procent på disponibel inkomst till höginkomsttagarna - tjänar man 200 000 kr. fär man en skattelättnad pä, om jag minns räU, 11 eller möjligen 9 %, motsvarande 6 000-7 000 kr. Detta måste regeringen försöka kompensera sig för. Samlidigl kan man läsa i tidningarna att budgetunderskottet kommer att öka dramatiskt nästa är. Del rör sig om över 50 miljarder kronor. Och utgiftssidan är som alla vet i praktiken låst vid den här tiden.

Då frågar man naturiigtvis: Pä vilket säu tänker ni under nästa år förslärka inkomstsidan? Tänker ni höja momsen eller blir del någonling annat? - Del är en fullkomligt legitim fråga, som landets löntagare har anledning att ställa.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talmain! Skalteförslaget och utformningen av det får vi ju anledning att diskuiera här i riksdagen om några dagar. Jag går alltså inte in på den delen av Olof Palmes anförande.

Olof Palme efterlyste besked om inkomstförstärkningar. Jag har gett besked om att något förslag om höjd mervärdeskatt inte kommer atl ingå i statsbudgetförslaget.

Beträffande budgetens utformning i övrigt vill jag säga att vi inte avviker från den traditionella principen atl budgeten redovisas i sin helhet i början av januari.

Pä den fräga som Olof Palme har ställt har Jag alltså gett ett klart besked.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Jag hoppas atl alla observerade atl statsministern sade att han givit ett klart besked på min fråga om momsen: det kommer inte i budgetpropositionen.

Så sade ni också 1977, men knappt hade bläcket på avtalet mellan löntagare och arbetsgivare torkat förrän ni genomförde jusl en kraftig momshöjning. Då blir ju min fråga: Innebär det här s. k. klara beskedel också att det under 1980 icke kommer atl bli fråga om någon momshöjning?

Jag kan utveckla resonemanget litet grand pä en punkt. Om en stund kommer kammarens ledamöter alt ta ställning lill ell utskottsbetänkande om kapitalmarknaden, i vilket den borgerliga majoriteten mycket veklagar över riskerna med det stora budgetunderskottet, över inflationen och över de låga investeringarna. Snart kommer man, heter det, till en gräns som det kan

innebära stora katastrofer att överskrida, en situation där endasi en hårdhänt begränsning av underskottet i statsbudgeten kan lösa detta dilemma. Då blir min fråga: Vilken är den hårdhänta begränsning som den borgeriiga majoriteten talar om, då den nu läser pä utgiftssidan? Är det momsen eller

ej?

Jag kan gå lill en kanske mindre auktoritet, men dock auktoritet, centerns huvudorgan Skånska Dagbladet, som i förrgår skrev: "Vi kommer nog inte ifrån en momshöjning i vilket fall som helst." Pratar tidningen i nattmössan?

På dessa tre punkter ber jag atl få en förklaring av det s. k. klara beskedet om momsen. Innebär della alt någon momshöjning icke kommer alt ske under 1980?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Olof Palme ställer nu en fråga utöver den som han har fått ell klart svar pä.

Vi alla känner ju till behovet av att begränsa budgetunderskottet. Jag kan försäkra Olof Palme att del har lagls ned myckel arbete pä att begränsa utgiftsökningen. Olof Palme vet lika väl som alla andra atl del är en svår ekonomisk-politisk balansgång att klara den nuvarande situationen med bl. a. den större oljeräkningen. Jag har gett besked att vi inte har någol förslag om höjd moms i budgelproposilionen, men jag är alldeles övertygad om atl Olof Palme ä det socialdemokratiska partiels vägnar inte vill avväpnas i alla möjliga avseenden med tanke på vad som kan komma att hända framdeles. Vi vet atl OPEC-länderna sammanträder och känner inte till vilken utveckling det kan bli i världen som en följd därav. Det besked som Jag har gett gäller.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Nu fick vi besked om all det klara beskedet inte är så klart. Det avsåg bara budgetpropositionen och upphör atl gälla den 15 januari. Under resten av året kan det bli en momshöjning. Men säg det då, och påslå inte atl det var ett klart besked! Jag inser fuller väl att läget är bekymmersamt och besvärligt, men om ni nu, som det sägs, drar ål för låginkomsttagare, handikappade och för andra utsatta grupper och låter slora matprishöjningar slå igenom, hur kan ni då moraliskt försvara skattesänkningar av storieksordningen 6 000-8 000 kr. lill de allra bäst ställda inkomstlagarna i värt land, de människor som har de allra högsta inkomsterna? Detta vill ni driva igenom nu, och sedan vill ni komma tillbaka den 10 januari med härda åtdragningar för utsatta grupper, samtidigt som ni är beredda atl senare under året klippa till med momsen. Var finns rättvisan och hänsynen lill de svaga i della?

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 förstärkning av slalsinkomsierna

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Nu är Olof Palme antingen en dålig lyssnare eller ocksä ägnar han sig ål att medvetet förvanska vad jag har sagt. Till att börja med: skaltedebatlen får vi ta sedan, men del är fel att påstå att

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 förstärkning av statsinkomsterna

regeringens förslag innebär skallelättnader pä 6 000-7 000 kr. för dem som har de högsta inkomsterna.

Del blir hård åtstramning förde utsatta grupperna, säger Olof Palme. I mitt svar Slår del alt åtstramningen måste ske så all de mest utsatta grupperna inte kommer i kläm, och del kommer atl framgå av budgetpropositionen. Del är allmänt känl atl regeringen för barnfamiljerna föreslår ett höjt barnbidrag. Olof Palmes beskrivning stämmer alltså inte med vad jag har sagt från denna talarstol under de här minuterna dä vi har haft värt meningsutbyte.

OLOF PALME (s): • Herr talman! Häromdagen sade budgetministern i TV, att visst får barnfamiljerna matkostnaderna ökade med 500 kr., och det drabbar låginkomsttagarna. Men skulle man ta det på skatten skulle del drabba dem som har höga inkomster. Del var också en fördelningspolitik! Jag konslalerar bara som ett faktum, att enligt regeringens skalteförslag fär den som tjänar 200 000 kr. en skattesänkning med 6 000 kr., och den som tjänar 500 000 kr. får en skattesänkning med 12 000 kr. Det kan man utläsa av tillgängliga tabeller. Och det är icke en rättvis fördelningspolitik.

Thorbjörn Fälldin har gjort anspråk pä att det skall anses alt han ger klara besked. Mol den bakgrunden vill jag fråga: Om ni nu bortser från budgetpropositionens innehåll -det löftet täcker bara liden till den 10 januari - kan ni i dag utfästa er till löntagarorganisationerna att inte efter avtalet, som sist, komma med en momshöjning eller liknande ökningar av den indirekta beskattningen?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! De tillgängliga tabeller som Olof Palme talar om är tabeller som upprättats av socialdemokraterna. Där har ni då räknat in indexregleringen såsom en skattelättnad, medan indexregleringen har till syfte - och också verkar så - att åstadkomma att infiationen inte driver upp skatterna utan man färden skall man skulle ha haft om penningvärdet hade varil fast. Del är icke möjligt atl säga att detta är en skattelättnad. 1 de tabeller socialdemokraterna upprättat föreslås en ytterligare skärpt beskattning i de avseendena.

Fär jag till sist påminna om att det är viktigt atl också socialdemokraterna ger besked med någon räckvidd i liden. Det yrkande ni har om avslag på energiskatten skapar bevisligen ell stort hål i budgeten och ökar budgetun-derskoliet. Ägna den omständigheten en tanke, och gör själva några deklarationer som har räckvidd i liden!

OLOF PALME (s):

Herr talman! Om regeringen höjer skatten på brännvin och därigenom höjer prisnivån samt som kompensation för delta sänker skallen för höginkomsttagare, sä är del en skattesänkning. Den tar vi alltså med i våra tabeller. 1 era tabeller undviker ni oerhört noga atl la med det s. k. marginalskaiieiakel som ger de stora effekterna. Det är lur alt vi finns, sä alt

medborgarna via våra tabeller fär reda pä vad ni verkligen har för er, för det försöker ni dölja sä gott ni kan.

Jag kommer tillbaka till min fräga, eftersom Thorbjörn Fälldin berömde sig av att ge klara besked. Vad ger ni för besked till löntagarna? Kan ni garantera, som de borgerliga i sak gjorde i valrörelsen, all det efter avtalet inte blir några höjningar av momsen eller av andra indirekta skatter? Kan ni ge lönlagarna det beskedet, eller lämnar ni dem i fullständig oklarhet?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Än en gång, Olof Palme, vad frågan har gällt är: Skulle man finansiera skattelättnaden med en momshöjning? Svaret är: det gör vi inte. Vi finansierar den genom energibeskattningen.

Dessutom harjag tillagt atl vi icke kommer atl föreslå mervärdeskatiehöj-ningar i budgetpropositionen. Men på samma sätt som alla andra regeringar måste vi ha möjlighet att med ekonomisk-politiska åtgärder försöka korrigera utvecklingen i samhället. Det har varje regering förbehållit sig, också regeringar som har letts av Olof Palme. Det är ingen nyhet. I det avseendet har vi exakl samma inställning. Det kan som bevis härför anföras citat från finansministerSlrängsomhadeatttaställning till sådana här frågorgängefter annan.

OLOF PALME (s):

Herr lalman! Jag har inte frågat hur regeringen skall finansiera sin skatteomläggning. Jag har frågat hur ni skall finansiera budgetunderskottet. Det är det jag har begärt svar på - om den finansieringen skall ske via momsen. Det är klart att en regering måste behålla handlingsfriheten i förhållande till vad som händer i världen. Visst! Men det föreligger en fundamental skillnad, och del är aU ni har ställt till med eu katastrofalt budgetunderskott genom er politik, från 3 miljarder när socialdemokraterna lämnade regeringsställningen lill över 50 miljarder. Och jag frågar: Hur tänker ni rätta till del? Vilka inkomstförstärkningar tänker ni göra? Tänker ni höja momsen? Ni svarar: Inte i budgetpropositionen. Då frågar jag: Vad tänker ni göra under 1980? Jag fär på denna enkla fråga icke någol svar. Denna totala oklarhet när del gäller allting efter den 10 januari är också ett slags besked -och ett rätt dystert besked - till landets arbetare och tjänstemän.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om följderna av kärnkraftens avveckling

§ 4 Om följderna av kärnkraftens avveckling

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för alt besvara Kjell-Olof Feldis (s) den 27 november anmälda fråga, 1979/80:163, och anförde:

Herr lalman! Kjell-Olof Feldt har med åberopande av konsekvensutredningen frågat mig om jag stär fast vid att kärnkraftens avveckling inte leder

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om följderna av kärnkraftens avveckling

till vare sig arbetslöshet, elbrist eller höjda energipriser.

Som framgår av regeringsdeklarationen vidhåller regeringspartierna sina skilda uppfattningar om vilken roll kärnkraften skall spela i energiförsörjningen. Vi är eniga om att folkomröstningen blir utslagsgivande i dessa frågor.

Det uttalande Kjell-Olof Feldt åberopar ger uttryck för min och centerns uppfattning i denna fråga. Jag slår fast vid denna uppfattning av bl. a. följande skäl.

Konsekvensutredningens ekonomiska beräkningar m. m. avser år 1990, dvs. det år dä avvecklingen enligt nej-alternativet Jusl skall vara slutförd. Redan detta innebär att man inte kan ta konsekvensutredningens beräkningar för gott. I elt längre perspektiv ställer sig avvecklingsalternativet fördelaktigare.

Utredningens avvecklingsalternativ har underkänts av nej-sidans ende ledamot. Han har tillsammans med två ledamöter i den parlamentariskt sammansatta referensgruppen lämnat utredningen under arbetets gång. En ytteriigare ledamot har i en reservation bl. a. påtalat att det inte finns grund för antagandet om elt knapphelspris på elkraft och därmed inte heller för anlaganden om sysselsättnings- och regionala effekter.

Till utredningens brister hör enligt min uppfattning också att de samhällsekonomiska beräkningarna inte beaktar de framtida kostnaderna för avvecklingen av uttjänta kärnkraftverk, avfallshanteringen eller den slutliga förvaringen.

Jag anser alltså alt det inte är visat alt alternativet med en avveckling av kärnkraften inom tio år skulle ge sämre sysselsättning och högre energipriser än fortsatt utbyggnad av kärnkraften.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag tackar statsministern för svarel.

Av det framgår att han slår fast vid sitt uttalande i Dagens Nyheter den 15 november. Då garanterade han att en avveckling av kärnkraften "leder inte till arbetslöshet, el-brist eller höjda energipriser". - "Det är ingen samhällsekonomisk kostnad au avveckla den svenska kärnkraften", sammanfattade statsministern. Han lovade t. o. m. ökad sysselsättning i de delar av landet där arbetsbristen är stor.

Sedan dess har Thorbjörn Fälldin gjorl ett nytt uttalande. Det var en kommentar lill konsekvensutredningen i en radiointervju den 27 november. Men dä lät det litet annorlunda. Dä sade han: "Konsekvensutredningens beräkning av kostnaderna för kärnkraftens avveckling - mellan 70 och 75 miljarder- är för hög." I Ekointervjun sade han också att även om kostnaden är 70 miljarder så fär vi ta den, eftersom den sprids ul under en läng följd av år.

Men, herr Fälldin, är inte det någonling annat än all lova svenska folket all kärnkraften skall kunna avvecklas utan kostnader?

Efter de här turerna återgår Thorbjörn Fälldin till sin absoluta garanti. Jag måste få påpeka atl för en stund sedan kunde statsministern inte lova

någonling efter den 10 januari 1980. Nu är han beredd aU ställa ut utomordentligt långtgående garantier för sysselsättning och levnadsstandard under hela 1980-talet. Hur går det ihop, Thorbjörn Fälldin?

Jag måste ställa följande ganska konkreta fråga när det gäller sysselsättningen: Vägar Thorbjörn Fälldin ge sin sysselsättningsgaranti lill dem som Jobbar med produktion av aluminium, ferrolegeringar och grafitelektroder i Trollhättan, Vänersborg, Sundsvall, Ange och Härnösand? Vägar han lova atl jobben skall bli fier i Väslernorrlands län? Där är detju arbetsbrist, och där skall avvecklingen av kärnkraften ge flera Jobb. Åk dit upp och lova, Thorbjörn Fälldin! Och vågar han lova alt alla får behålla jobben inom massa-och pappersindustrin i Klemensnäs, i Umeå, i Härnösand, i Lindesberg och i Lilla Edet? Åk dit också och lova, Thorbjörn Fälldin!

Nu har emellertid Thorbjörn Fälldins garantier i det förflutna aldrig visat sig kunna klara mötet med verkligheten. Det gällde garantin att inte ladda Barsebäck. Del gällde garantin atl aldrig så åtrå några statsrådsposter, atl man behövde ifrågasätta kärnkraftsmotståndet. Det gällde löftet om 400 000 nya jobb och allt del andra. Jag är rädd för att den här garantin är av precis samma slag.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om följderna av kärnkraftens avveckling

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt har naturiigtvis läst den där DN-inlervjun och lagt märke till att den rubriceras som en garantisedel. Men Kjell-Olof Feldt har väl dä ocksä lagt märke till alt det inte finns något citat av mig därjag utfärdar någon garanti.

Vad jag försökte visa där var att om man inte går vägen att öka uppvärmningen av lokaler och bostäder med el får man ett totalt setl lägre elbehov i det svenska samhället, och dä får industrin den el som den behöver för atl driva sin verksamhet och kunna expandera. Del är ju en av nyckelfrågorna i det här sammanhanget.

Det är också värt att lägga märke till att medan utredningarna talarom ett pris pä kärnkrafls-el är 1990 på 12 öre, så är del helt andra priser som man måste räkna med för Forsmark 3. Det i sin lur bör jämföras med amerikanska undersökningar som kommit till priser på 20 öre per kWh.

Om Kjell-Olof Feldt lägger samman allt detta skall han finna atl det inte finns någon risk för sysselsältningsbrisl på grund av alt man väljer en tryggare väg när del gäller energiförsörjningen.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! 1 DN-artikeln stod del i texten: "Avveckling av kärnkraften i
den takt som centern vill leder inte lill arbetslöshet, el-brist eller höjda
energipriser. Stiger el-priserna i framtiden sker det oavsett om landet har
kärnkraft eller inte. Den garantisedeln vågar statsminister Thorbjörn Fälldin
skriva ut lill svenska folkel i dag ."

Därmed är det väl belagt att Thorbjörn Fälldin själv avsåg alt delta skulle vara en garanti.

Nu kan man ha olika uppfattningar om den exakta höjden på energipri-

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om följderna av kärnkraftens avveckling

serna i framliden. Men del är någonting helt annat atl diskutera den frågan, som är svårbedömd - det erkänner alla -, än atl som chef för landets regering gå och säga lill folk: Jag garanterar all det inte blir några höjda energipriser.

Redan en höjning av energipriserna med 25 % leder lill utslagning av de industrier Jag räknade upp. Jag namngav dem, och Thorbjörn Fälldin känner själv till detta - det står i konsekvensutredningen. Analyser av olika branscher visar att redan den höjningen av elpriserna i Sverige, isolerat från omvärlden i övrigt, kommer att få de här konsekvenserna.

Jag vill be Thorbjörn Fälldin atl tala om för oss om han vågar åka hem till Härnösand och lova dem som jobbar i dessa företag: Jag garanterar er alt ni fär behålla jobben, oavsett vad som händer med kärnkraften under 1980-talet. -Del är innebörden av elt löfte, en garanti.

Thorbjörn Fälldins företrädare på statsministerposten utfärdade en ungdomsgaranti. Det visade sig vid närmare betraktande vara något slags filosofiskt önskemål. Nu har Thorbjörn Fälldin filosoferat och funderat kring kostnaderna för kärnkraftens avveckling. Jag undrar om inte det tillhör samma kategori som Ola Ullslens ungdomsgaranti.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr lalman! Jag tror nog atl kammarens ledamöter observerade atl det som Kjell-Olof Feldt återgav ur Dagens Nyheter inte var något citat av mig. "Den garantisedeln vågar statsminister Thorbjörn Fälldin skriva ut" - detta är vad tidningen själv ger uttryck för efter det samtal vi hade.

På tal om vad jag vågar göra i Härnösand försäkrar Jag Kjell-Olof Feldt atl även om det här arbetet i stor utsträckning kräver min närvaro i Stockholm, så ärjag nog oftare i Härnösand och Västernorrland än vad Kjell-Olof Feldt är. Och det råder inget tvivel: Jag vågar åka hem.

Kvar slår alt om man inte går vägen över alt disponera mera el för bostädernas uppvärmning, vilken kan ske med enklare energislag, uppstår inte denna brist på el i industrin som kärnkraftsanhängarna talar om.

Får jag sedan göra en liten bemärkning. Kjell-Olof Feldt tar stöd av konsekvensutredningen och säger alt han hämtat sina uppgifter där. Finns det någon annan ulredning som Kjell-Olof Feldt är beredd att svära på har träffat rätt? Den här utredningen är inte remissbehandlad. Del förekommer där motstridiga uppfattningar om de avgörande punkterna, vilket framgår av reservationen. Jag tillåter mig alltså ha denna uppfattning om vad som händer i det svenska samhället, om vi väljer en tryggare energiförsörjning än kärnkraften.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Del var ingen garanti, säger Thorbjörn Fälldin nu -jag har inte utfärdat någon garanti. Men vad är innebörden om man, som en sammanfattning, säger sådana här ting som att det innebär ingen samhällsekonomisk kostnad att avveckla den svenska kärnkraften? Statsrninisterns uttalande måste väl ha någon innebörd, och del måsteju upplevas som atl

detta var allvarligt menat-det upplevdesju så a v Journalisten. Nu flr vi höra att det här var mera en beskrivning av en uppfattning, vars innebörd vi inte skall ta så allvarligt på.

Det är ju så, herr talman, atl regeringens ekonomiminister har en hell annan bedömning av saken. Han liknar kärnkraftens avveckling vid det som drabbade Sverige under digerdöden och 1800-talets massemigration. Jag vill bara konstatera atl större gap mellan landets regeringschef och landels ekonomiminister har vi väl hittills inte upplevt, och jag undrar hur herrarna skall kunna samsas om den ekonomiska politiken efter den 10 Januari, när den här skillnaden är så enorm.

Åk inte bara hem till Härnösand, Thorbjörn Fälldin! Åk också hem och lova dem som bor där uppe atl de fär behålla jobben, om kärnkraften avvecklas! Jag tror att de vill ha det beskedel.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om följderna av kärnkraftens avveckling

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Ja, det är hell rätt - del är skilda uppfattningar i regeringspartierna om kärnkraftens roll i del framtida samhället. Delta har vi sagl ifrån i regeringsdeklarationen, och det åberopar jag i mitt svar

Men det är också mycket möjligt atl det finns elt grundläggande gemensamt synsätt hos moderater och socialdemokrater, hos Gösta Bohman och Kjell-Olof Feldt, i den här frågan. Dä fär vi utgå från det och ge svenska folket en redovisning, och så fär folket la ställning i en folkomröstning. Därefter skall vi här i riksdagen följa folkomröstningens utslag. Det är inte svårare än sä.

Sedan tror jag aU Kjell-Olof Feldt kan vara lugn för attjag och centern ge/-besked - inte bara i Väslernorriand utan runt om i landet - om det synsätt som vi har i denna fråga.

Och än en gäng: Den garantisedel somjag tillskrivs, den tillskrivs Jag ju i ingressen till artikeln. Hur många gånger skall jag behöva upprepa atl det finns inget citat av något uttalande av mig därjag har sagt att jag utfärdar denna garantisedel? Nog kan Kjell-Olof Feldt fatta skillnaden här.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Vi har vant oss vid alt när Thorbjörn Fälldin lovar någonting, så är det inga löften. När han påstår att någonting skall ske, dä inträffar det inte - dä inträffar motsatsen. Jag lycker atl delta meningsutbyte visar atl det är precis vad som kommer alt bli fallet den här gången också.

Men varför då göra så där långtgående utfästelser? Thorbjörn Fälldin upprepade ju nu till kammarens protokoll genom frågesvaret all han slår fast vid dessa uttalanden: Ingen arbetslöshet, inga höjda energipriser, ingen elbrist, inga samhällsekonomiska kostnader över huvud tagel, om vi avvecklar kärnkraften.

Del senare ärju ett helt orimligt ställningstagande, som Thorbjörn Fälldin inte kommer att kunna leva vidare med, och i varje fall kommer han inte atl kunna äta lunch varje dag med Gösta Bohman, om ni skall diskuiera den frågan.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Om ulbyggnad av torrdockan i Guslafsvik

Här gäller det Ju inte någon nyansskillnad. Thorbjörn Fälldin säger all det blir ett tryggare och rikare samhälle utan kärnkraft. Gösta Bohman säger att vad som inträffar utan kärnkraft kan närmast jämföras med digerdöden. Hur skall ni tillsammans kunna administrera kärnkraftens avveckling, för det är ju det Thorbjörn Fälldin vill uppnå? Och del skall han göra tillsammans med Gösta Bohman - den ena med digerdöden i perspektivet, den andra med ett tryggare samhälle!

Det är en omöjlig regering vi har.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om utbyggnad av torrdockan i Gustafsvik

Industriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Rolf Sellgrens (fp) den 20 november anmälda fråga, 1979/80:137, och anförde:

Herr talman! Rolf Sellgren har frågat mig omjag är beredd alt medverka lill att den föreslagna utbyggnaden av torrdockan i Gustafsvik snarast kommer till stånd.

I frågan nämns särskilt att utredningsarbetet avseende de mindre och medelstora varven nu slutförts.

Kommissionen överiämnade sitt betänkande till regeringen den 14 november 1979. Kommissionens förslag bereds f n. inom industridepartementet med sikte på atl de skall behandlas i den varvsproposition regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen våren 1980.

Jag kommer i det sammanhanget att ta ställning till bl. a. behovet av statliga stödåtgärder för de varv som omfattats av kommissionens arbete. Jag är därför inte nu beredd all uttala mig i ärenden som rör dessa frågor.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret, men det var väl magert. Industriministern borde av fiera skäl ha intresse av att Lunde Varv o Verkstads AB skall få resurser atl möla de tekniska kraven på service åt det tonnage som trafikerar ostkusten.

Lunde Varv o Verkstads AB är det enda varvet vid kusten utmed Bottenhavet och Bottenviken. I vår skall offerter avlämnas om underhåll av statsisbrytarna för den kommande treårsperioden. För möjligheterna att klara den uppgiften har redan nu tåget nästan gått. Ytteriigare dröjsmål med utbyggnaden av torrdockan, som ägs av staten, skulle innebära fyra förlorade år. Därför är ett besked nödvändigt nu. Här kan man tillämpa ordspråket att medan gräset gror dör kon - medan remissförfattarna bryr sina hjärnor finns det risk för all vi föriorar elt strategiskt beläget förelag i branschen. Och som följd därav finns del risk för ylleriigare ell myckel hårt slag för den redan krisdrabbade Ådalen. Det ansvaret kan vi inte ta på oss.

Kommittén för de mindre och medelstora varven föreslår klart och entydigt alt isbrylarunderhållet föriäggs till Ådalsvarvet. Från det hållet ärdet

alltså grönt ljus. Det är, som jag ser det, politiskt omöjligt för regeringen att ställa sig negativ till det förslaget. Därför är det min uppfattning att industriministern, trots att remisstiden inte gåtl ut och man alltså ännu inte har bedömt remissvaren, har råd att här i dag avge åtminstone någon positiv meningsyttring. Jag förväntar mig ett sådant uttalande här och nu.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Del är gammal god praxis i vårt arbete att inte föregripa remissbehandling av utredningar och den beslutsprocess som rimligen måste ligga till grund för regeringens åtgärder. Denna ordning måste gälla också i det här fallet. Det finns inte någon anledning alt bryta mol vad som gäller sedan länge för regeringens arbete. Jag kan myckel väl vitsorda atl Lunde Varv är av stort regionalpolitiskt värde, men vi får ta ställning till frågan om utbyggnad i samband med varvspolitiken i stort.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 nedläggningen av nybyggnadsverksamheten vid AB Lödöse Varf

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! En liten positiv glimt i den här repliken frän industriministern var all han betygade varvets stora regionalpolitiska värde. Av detta vill jag dra den slutsatsen att det hos industriminisiern finns tankar i den riktning som Jag har talat för här. Det vore emellertid olyckligt om gammal god praxis om hur ärenden skall hanteras med utredningar, remisser och sädanl skulle vara mer eller mindre den direkta orsaken till att en verksamhet föriorar sina framtidsutsikter. Här är del fråga om lidsnöd. Ett besked om ulbyggnad av den statligt ägda dockan skulle ha kommit redan i oktober månad för atl man skulle ha haft möjlighet att konkurrera om underhållsservicen på de statliga isbrytarna.

Om industriministern inte kan ge ett mera entydigt svar utan bara intyga varvels regionalpolitiska betydelse, hoppas jag att vi gemensamt vid sidan av debatten här i riksdagen skall kunna verka för en klarsignal för utbyggnad av lorrdockan i Gustafsvik, så att varvet inte föriorar chansen alt konkurrera om isbrylarservicen för den kommande treårsperioden.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om nedläggningen av nybyggnadsverksamheten vid AB Lödöse Varf

Industriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Kerstin Anderssons i HJärtum (c) den 22 november anmälda fråga, 1979/80:153, och anförde:

Herr talman! Kerstin Andersson i Hjärtum har frågat mig om jag medverkat till alt Lödöse Varf lagt ned sin nybyggnadsverksamhet redan innan kommissionens förde mindre och medelstora varven utredningsarbete var klart.

Svaret är nej.

2 Riksdagens proiokoll 1979/80:467

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 nedläggningen av nybyggnadsverksamheten vid AB Lödöse Varf

KERSTIN ANDERSSON i Hjärtum (c):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka industriminister Åsling för svaret. Kortare kunde det knappast ha varit - möjligen en bokslav mindre, men jag är tacksam att svaret inte var ja.

Anledningen till min fråga äratt fackordföranden vid Lödöse Varf enligt en tidningsartikel påstått alt regeringen med Nils Åsling i spetsen sagl åt ägarna att de, om de lade ned nybyggnadsdelen vid Lödöse Varf, skulle få hjälp lill Oskarshamns Varv, som de ocksä äger. Fackordföranden anser sig ha belägg för detta på grund av att kommissionen föreslagit precis de åtgärder för varvet som ägarna diskuterat fram. Fackel är kritiskt till alt avvecklingen skett innan utredningen är färdig. Industriministern kan kanske ge en kort information om hur kommissionen arbetar. Har man kontakt med företag och fack under utredningens gång?

Riksdagens beslut gick ju emot dåvarande industriminister Huss förslag om en kapaciielsminskning med minst 30 % för de små och medelstora varven under de närmaste åren. Enligt propositionen skulle branschen själv vidta lämpliga åtgärder föratt åstadkomma reduktionen. Riksdagen motsatte sig detta och beslöt all en kommission skulle tillsättas som skulle utarbeta förslagom statligt stöd och omfattningen av detta. Vidare skulle varv med en dominerande ställning på orten få statsbidrag lill löner och sociala avgifter med 75 % lills elt strukturprogram faslsiällls. Ägarna lill Lödöse Varf avböjde denna hjälp och började avveckla nybyggnadsdelen, därför atl man inte kunde få beställning på några nya bålar. Nu finns inte ens de 130 man kvar som kommissionen anser bör finnas för att bygga seklionsdelar lill Oskarshamns Varv och sedan gä över till legotillverkning.

Lödöse Varf har i motsats till t. ex. Finnboda Varv gått med vinst och borde därför haft större chans alt fortsätta om man haft längre tid på sig. Kommissionen för de mindre och medelstora varven föreslär att staten skall stå fören del av ansvaret vid strukturrationaliseringen. Nu är hela Lilla Edets kommun, dit Lödöse Varf hör, i en mycket besvärlig situation, sedan styrelsen i Södra Skogsägarna i måndags beslöt alt Göta bruk i samma kommun hell skall läggas ned. Tidigare har ca 175 man fått sluta där.

Låt mig därför fräga industriministern - även om det delvis går utanför min första fräga - om Lödöse och Lilla Edets kommun, trots atl ägarna lill varvet gått händelserna i förväg, kan räkna med statlig hjälp for atl komma lill rätta med de problem som uppstår för orten och människorna där när förelags-nedläggelse sker?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Får Jag först något rekapitulera händelseförloppet när det gäller Lödöse Varf Enligt vad jag har inhämtat beslöt ledningen för Lödöse Varf redan i juni 1978 alt ta upp förhandlingar med de anställda om nedläggning av nybyggnadsverksamheten och i samband därmed övergäng till alternativ produktion - vilket också Kerstin Andersson i Hjärtum påminde om.

Industridepartementel underrättades om planerna. Föratt avvecklingen av

fartygsproduktionen vid Lödöse Varf skulle ske under socialt acceptabla former beviljade folkpartiregeringen på min företrädares inrådan beställarstöd till vissa nybyggen.

Utöver delta vill jag erinra om alt jag inte har några formella möjligheter att ingripa mot beslut som fattas av styrelsen i ett privatägt varv. Relationerna mellan samhälle och företag måste skötas på del sättet alt den ansvariga företagsledningen tar konsekvenserna och ansvaret för de beslul den träffar.

Till sist vill jag på Kerstin Anderssons fråga om möjligheterna för samhället att hjälpa de kommuner som drabbas av sådana här situationer svara att sådana möjligheter självfallet finns. I första hand blir det fråga om arbeismarknadspolitiska insatser. Men naturligtvis slår också andra möjligheter till buds till alternativ sysselsättning och produktion.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 regeringens prövning av visst tillståndsärende

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om regeringens prövning av visst tillståndsärende

Statsrådet GEORG DANELL erhöll ordet för att besvara Marie-Ann Johanssons (vpk) den 22 november anmälda fräga, 1979/80:154, till justitieministern, och anförde:

Herr talman! Marie-Ann Johansson har frågat justitieministern om han anseratt regeringens beslut den 5juli 1979 om tillstånd till EKA AB i Bohus att producera bensylprodukier vid en planerad anläggning i Stora Viken i Ale kommun vid Göta älv är lagenligt och, om så ej är fallet, vilka åtgärder justitieministern ämnar vidtaga. Arbetet inom regeringen ärsä fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Det beslut som frågan gäller är den dåvarande regeringens beslut den 5 juli 1979 om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (BL) för EKA AB att bygga en fabrik för tillverkning av bensylprodukier i Stora Viken i Ale kommun. Nyanläggning av en kemisk fabrik av det slag som det här är fräga om skall alltid prövas av regeringen enligt delta lagrum, om inte regeringen meddelar särskilt undanlag frän prövningen. Skall verksamheten prövas enligt 136 a § BL får koncessionsnämnden för miljöskydd inte påbörja den prövning av verksamheten som krävs enligt miljöskyddslagen förrän regeringen har tagit ställning i ärendet.

I samband med alt EKA AB under våren 1979 för regeringen redovisade sina planer på att bygga den aktuella fabriken ansökte bolaget i första hand om undantag från prövningsskyldighelen enligt 136 a § BL. I andra hand begärde bolaget att få tillstånd enligt samma lagrum.

Regeringen fann i sitt beslut den 5 juli 1979 inte skäl alt bifalla bolagets förstahandsyrkande om undantag från prövning enligt 136 a § BL. Däremot fann regeringen vid prövningen av verksamheten att den kunde bifalla bolagels andrahandsyrkande. Innan regeringen meddelade sitt beslut, hade yttrande inhämtats frän Ale kommun, eftersom tillstånd enligt 136 a § BL

19-

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 regeringens prövning av visst tillståndsärende

kan ges endast om den berörda kommunen har tillstyrkt detta. 1 yttrandet tillstyrkte kommunen alt tillstånd gavs.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Som jag påpekade redan i frågan har ärendet om tillstånd för EKA att få tillverka bensylklorid fått en mycket märklig handläggning i regeringen Ullsten. I stället för att, som bolaget begärde, pröva frågan om undantag från prövningsskyldighelen enligt 136 a § BL gav regeringen tillstånd för EKA att producera bensylprodukier i anläggningen. Koncessionsnämnden, som skulle ha prövat både tillåtligheten och villkoren för en sådan verksamhet, har nu alltså kvar bara möjligheten alt pröva villkoren, inte möjligheten att pröva om de klorerade kolvätena skall släppas ut i vattnet eller i luften.

Jag har ställt frågan om det beslut som regeringen Ullslen fattade är lagenligt. Enligt min mening är det inte del. Enligt miljöskyddskungörelsen från 1969 är frågan om produktion av bensylklorid i elt företag en fråga som skall prövas enligt miljöskyddslagen. Den typen av fabriker fär inte anläggas utan tillstånd eller dispens.

Med tillstånd avses i miljöskyddskungörelsen sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd efter prövning enligt miljöskyddslagen. Medgivande av undantag från skyldigheten att söka tillstånd kallas i denna kungörelse dispens. Dispens lämnas av statens naturvärdsverk eller, i fall som anges i 12 §, av länsslyrelsen.

Någon sådan dispens hade inte EKA fått. 1 miljöskyddskungörelsen står inte att regeringen kan sälla miljöskyddslagen ur spel. Jag ställde mig därför tvivlande till lagenligheten i regeringen Ullslens beslul av den 5 juli 1979.

Men regeringen fattade inte bara beslut man inte skulle ha fatlat. Man förbigick också vid sill beslut samtliga remissinstanser som kunde ha någon kunskap om miljön - koncessionsnämnden för miljöskydd, naturvårdsverket, de berörda länsstyrelserna, vattenverket i Göteborg, osv. Trots detta gav regeringen tillstånd för verksamheten. Bensylklorid är mycket miljöfarligt. Det kan bl. a. ge cancer och fosterskador och kan påverka arvsanlagen.

Jag hinner inte i det här inlägget gå in på alla miljöaspekterna, men jag vill ändå nämna atl regeringen alltså givit tillstånd till denna fabrikation alldeles i närheten av Göta älv, en av Göteborgs vattentäkter. Del kan få myckel allvariiga effekter på Göteborgs dricksvatten.

Jag beklagar alt jag inte fått ett svar i den riktningen atl regeringen vill ompröva den här frågan och få en riklig behandling av ärendet. Jag vill ändå fräga statsrådet ännu en gång om man i den nuvarande regeringen verkligen anser att ärendet är riktigt skött. Jag vill ocksä fråga statsrådet om han anser att sådana ämnen som bensylklorid med lanke på miljöriskerna över huvud laget skall tillverkas.

■20

Statsrådet GEORG DANELL:

Herr lalman! För det första vill Jag konstatera att varje gäng regeringen prövar enligt 136 a § har den i sig att avgöra ärendet. Koncessionsnämnden har sedan atl bedöma verksamheten och sätta upp särskilda krav för den. Detta ger en möjlighet för regeringen att pröva frågan i ett vidare sammanhang än vad som kan bli fallet i koncessionsnämnden.

För del andra kan man inte med prövning enligt 136 a §, om jag så får sammanfatta denna prövning, ta ställning till produkten i sig. Sådan prövning sker enligt lagen om miljö- och hälsovådliga varor. Vi har vid prövning enligt 136 a § att ta ställning till om lokaliseringen av en industriell verksamhet står i överensstämmelse med de krav som gäller i fråga om hushållning med mark-och vattenresurserna.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

0/77 regeringens prövning av visst tillslåndsärende

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Statsrådet säger att regeringen prövat frågan i ett vidare sammanhang än vad koncessionsnämnden kan göra, men jag kan inte finna alt så är fallet. Den enda remissinstans regeringen vänt sig till är Ale kommun. Man har inte brytt sig om att fråga vad andra instanser anser om den här tillverkningen, och resultatet av regeringens prövning är atl förelaget har fält tillstånd all tillverka bensylklorid i Bohus.

Jag ställde min fråga lill justitieministern. Jag har fält svar frän miljöministern eller vad man skall kalla honom, och därför ställde jag en följdfråga: om statsrådet anser att bensylklorid över huvud taget skall tillverkas. Jag tänker pä effekterna såväl på arbetsmiljön i fabriken där tillverkningen sker som för dem som skall använda produkterna men ocksä på bieffekterna för miljön omkring, och jag vill upprepa min fråga till statsrådet Danell: Är del vettigt atl tillverka produkter med sä skadliga effekter på miljön som bensylklorid har?

Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! Som Jag konstaterade alldeles nyss ligger en bedömning av det slag som Marie-Ann Johansson tar upp i del senasle inlägget inte inom ramen för en prövning enligt 136 a §.

Jag vill dessutom informera om alt regeringen hade att ta ställning lill ell ärende avseende samma företag på samma ort företl är sedan, alltså 1978. Då gällde del dels en fabriksenhet för tillverkning av en produkt som kallas fozzil, dels en fabriksenhet för mekanisk blandning av kemiska produkter. Vid prövningen av det ärendet var det en bred remissomgång, som det brukar vara. Delta gör naturligtvis atl underiaget för beslutet 1979 var större än bara den remissomgång som nu begränsades till Ale kommun.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Alt man remissbehandlat helt andra frågor ett år lidigare behöver inte innebära all synpunkterna skulle vara precis desamma som belräffande just bensylklorid, som har myckel specifika miljöfarliga effekter. Det verkar irriterande på andningsorgan, hud, slemhinnor och ögon. Det kan

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Motion 1979 f 80:136 av Lars Werner m.fl. om åtgärder för atl rädda sysselsättningen vid vissa skogsföretag

orsaka förstörelse av lever, njure, hjärimuskulatur och nervsystem. Och det är också ur arbelsmiljösynpunkl ell mycket farligt ämne. Jag kan dessutom nämna atl del nu i efterhand - när frågan redan är avgjord av regeringen -framkommit att vattenverket i Göteborg är emot denna industri.

Den tidigare remissomgången tycker Jag inte är något all anföra som försvar, och Jag tycker inte attjag fick svar på frågan om vad statsrådet anser om tillverkning av just den här typen av produkter.

Statsrådet GEORG DANELL:

Herrlalman! Den senare frågan ligger inte inom ramen förden prövning vi nu diskuterar.

Beträffande utsläppen i vattendragen kring anläggningen ärdet angelägel alt konstalera att det i regeringsbeslutet står: "Från den med tillståndet avsedda verksamheten får inga utsläpp av förorenade vatten ske till Göta älv eller Nordre älv." Därmed har man - utöver en del andra begränsningar och krav på verksamheten - beaktat frågan om vatlenutsläppen och föroreningarna i samband med dem.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1979/80:55 till konstitutionsutskottet

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1979/80:132-135 till näringsulskollel

§ 10 Motionl979/80:136avLarsWernerm. fl. om åtgärder för att rädda sysselsättningen vid vissa skogsföretag

Föredrogs motion 1979/80:136.

TALMANNEN:

Motion 136 av Lars Werner m. fi. har väckts med stöd av bestämmelsen i 3 kap. 15 § riksdagsordningen om motion med anledning av händelse av större vikt som ej kunnat förutses eller beaktas under den allmänna motionstiden. Jag finner emellertid inte de av motionärerna åberopade händelserna utgöra grund för motionsrätl enligt ifrågavarande stadgande. Jag anser mig därför förhindrad atl framställa proposition pä yrkande om remiss till utskott av motion 136 av Lars Werner ra. fl.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Södra Skogsägarna skall uppta sedvanliga förhandlingar om nedläggning av ett antal bruk i Kalmar, Kronobergs och Älvsborgs län. Över 1 000 människor berövas därmed sina Jobb. Lägger man till delta de familjemedlemmar som berörs indirekt blir antalet drabbade mångdubbelt större. Dessutom är de flesta bruken belägna pä sådana orter som är helt beroende av den nedläggningshotade industrin för sin existens. Vidare finns långt framskridna planer om inskränkningar och nedläggningar hos NCB och Vänerskog, och förhållandet är detsamma vid de stora privata skogsbolagen.

Detta betyder atl den viktigaste basnäringen i vårt land håller på att halveras när det gäller antalet jobb.

Den borgeriiga regeringen sitter mer eller mindre passiv, samtidigt som kapitalägarna låter skogsindustrier och bruk falla som käglor runt om i landet.

Vad som nu håller på att ske med skogsnäringen måste anses vara en händelse av större vikt, som avses i 3 kap. 15 § riksdagsordningen, om särskild molionsräu med anledning av inträffad händelse.

De anställda på de drabbade bruken och industrierna och människorna pä de drabbade orterna sätter nu sin lit till riksdagen. Vi kan ställa upp för dessa tusen och äter tusen, som nu håller på att berövas sina utkomstmöjligheter, genom alt läta molionen remitteras lill vederbörande utskott och efter utskottsbehandling fatta beslut om atl inga nedläggningar eller inskränkningar inom skogsindustrin får göras förrän riksdagen fått möjlighet atl ta ställning till regeringens aviserade proposition för den svenska skogsindustrins framtid.

Många är de riksdagsledamöter från andra partier som har åkt omkring på de berörda orterna och lovat att göra allt för alt förhindra nedläggningarna. Nu har ni chansen. Låt nu inte parlipresligen styra er! Duperas inte av den kyliga formalismen, som inte vill se arbetslöshet för tusentals som händelse av större vikt! Låt oss gemensamt göra allt för de berörda människorna och se till att inga blir avskedade förrän riksdagen har fltt ta ställning till frågan om skogsindustrin i hela dess vidd. Det är nu vi har chansen att göra något - om några minuter kan ni vara med och möjliggöra initiativ frän riksdagen.

Men om ni bidrar till att vägra motionen remiss till utskottet, drabbar della inte motionärerna merän möjligen som en liten, formell näsknäpp. Men ni är med om att utdela härda slag mot sysselsättning och utkomst för tusentals arbetande och mol de berörda orterna.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag anfört och lill 3 kap. 15 § riksdagsordningen yrkar jag atl motionen remitteras till vederbörande UtskoU.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Motion 1979/ 80:136 av Lars Werner m.fl. om åtgärder för att rädda sysselsättningen vid vissa skogsföretag

Förste vice talmannen INGEGERD TROEDSSON (m): Herr talman! I förarbetena till det stadgande som nu åberopas som grund för motionsrätt hävdades starkt bestämmelsens undantagskaraktär och betydelsen av att stadgandet tillämpas på ett sådant sätt att regeln om

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Motion 19791 80:136 av Lars Werner m. fl. om åtgärder för att rädda sysselsättningen vid vissa skogsföretag

tidsbegränsning av rätlen att väcka fristående motioner inte urholkas. Stadgandet har också i praxis tillämpats mycket restriktivt.

Av dessa skäl kan de i den föreliggande motionen åberopade händelserna inte anses utgöra grund för motionsrätt enligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen. Jag hemställer därför att kammaren avslår Bertil Måbrinks yrkande att kammaren skall påfordra proposition på remiss lill utskott av motion 136.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag vill gärna inför kammaren betyga att också vi socialdemokrater ser mycket allvariigt på utvecklingen inom skogsnäringen. Vi har emellertid tvingats konstatera att konstitutionella fömtsättningar icke föreligger för alt nu motionera i frågan, och vi återkommer därför i annat sammanhang.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag deltog i måndags kväll i ett stort sammanträde i Fridafors. Där ställde vpk:s ombudsman kravet att vi skulle motionera i den här frågan, och vi sade dä atl det inte går av konstitutionella skäl. Vi hoppas att vi skall kunna arbeta vidare för alt lösa skogsnäringens problem i Kronobergs och Blekinge län.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det behövs faktiskt en klarare definition av denna paragraf om motionsrätl med anledning av särskild inträffad händelse. Jag måsle ställa frågan: Hur många fler skall drabbas? Hur många tusen jobb skall försvinna, innan del anses vara en "händelse av större vikl"?

Regeringen har till våren aviserat en proposition med förslag om hur den svenska skogsindustrins framtid skall se ut. Kan det dä vara rimligt atl en mängd privata skogsbolag på denna punkt skall få förekomma regeringen och nu börja slå ut en mängd industrier och kasla ul lusentals människor i arbetslöshet? Det är väl ändå orimligt. Och bara del borde vara elt starkt argument för alt riksdagen nu fattar ett beslut om atl stoppa dessa planerade nedläggningar.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på dels på bifall till det av Bertil Måbrink framställda yrkandet att kammaren skulle påfordra remiss lill utskott av motion 136 av Lars Werner m. fl., dels avslag på delta yrkande, och förklarades den sistnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren avslår Bertil Måbrinks yrkande alt kammaren

skall påfordra remiss lill utskott av moiion 136 av Lars Werner ra. fi. röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit Bertil Måbrinks ifrågavarande yrkande.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290 Nej - 20

Motionen lades lill handlingarna.

§ 11 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkanden 1979/80:22-26 Finansutskottets betänkanden 1979/80:9-13 Försvarsutskottets beiänkanden 1979/80:7-9 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:7

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningarna 1979/80:95-98

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

§ 13 Den svenska kapitalmarknaden

Föredrogs finansutskottets betänkande 1979/80:8 med anledning av propositionen 1978/79:165 om den svenska

kapitalmarknaden såvitt avser rikllinjerna jämte motioner, m. m.,

skatteutskottets betänkande

1979/80:10 med anledning av dels propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden Jämte motioner, dels propositionen 1979/80:32 om inskränkt skattskyldighet för Fonden för industriellt utvecklingsarbete m. fl. och

näringsulskotteis betänkande

1979/80:10 med anledning av vissa delar av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden jämte molioner.

TALMANNEN:

Finansutskottets betänkande 8, skatteutskoltets belänkande 10 och näringsutskottets betänkande 10 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

I det följande redovisas endast de betänkanden, beträffande vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Finansutskottets betänkande 8

I propositionen 1978/79:165 hade regeringen (ekonomidepartemenlet)-efter föredragning av budgelministern Ingemar Mundebo - såvitt nu var i fråga (hemställan under 1 och 7) föreslagit riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer som hade förordats i propositionen i fråga om politiken på kapitalmarknadens område,

dels anta förslag lill lag om ändring i lagen (1974:922) om kredilpoliliska medel.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen dras riktlinjerna upp för hur den svenska kapitalmarknaden bör fungera. En principiell utgångspunkt är att krediterna bör fördelas så atl de mest räntabla och angelägna investeringsprojekten gynnas. Delta har en positiv effekt pä den svenska ekonomins tillväxt och därmed på möjligheterna att upprätthälla och förbättra levnadsstandarden. För all skattesystemets effekter på olika investeringsprojekts räntabilitet skall kunna balanseras är det dock inte möjligt att nu övergå till en kapitalmarknad helt utan regleringar.

Under de närmaste åren är det särskilt angeläget att industrins investeringar inte hämmas av brist på långfristiga krediter eller riskvilligt kapital. I propositionen understryks atl industrins räntabilitet och soliditet måsle förbättras. Nyemissionsvolymerna måste öka. För att detta skall kunna ske måste bl. a. hushållen stimuleras atl placera mera riskvilligt kapital i företagen. En höjning av den ersättning som del riskvilliga kapitalet ger utöver vad en riskfri placering ger är mol den bakgrunden nödvändig.

I propositionen fastslås vidare atl bostadssektorn liksom hittills måste inta en prioriterad ställning på kredilmarknaden. För att renodla prioriteringssystemet förordas att bosladsinstituten emiilerar två obligationsserier. Den ena skall avse del prioriterade byggandet, dvs. allt byggande med stöd av statliga lån och all övrig nyproduktion av bosläder. Den andra serien skall avse det oprioriierade byggandet, såsom uppförande av affärs- och kontors-fasligheter samt reparation och ombyggnad utan stöd av statliga lån.

I propositionen behandlas också de allmänna rikllinjerna för statsskulds-politiken. Denna måste inriktas pä atl begränsa effekten av statsbudgetunderskotten på penningtillgången i ekonomin. När det gäller kommunernas finansiering görs den bedömningen i propositionen, alt kommunerna inte kan påräkna någon nämnvärd ökning av sitt utrymme på kredilmarknaden.

För de olika kreditinstitut som uppträder på kapitalmarknaden föreslås vissa ändringar, främst i de placeringsregler som gäller för dem.

I fräga om AP-fondens verksamhet behandlas bl. a. de s. k. ålerlånen. Den möjlighet företagen nu har att äterlåna hälften av vad de närmast föregående år har betalat i ATP-avgifier behålls. En ny möjlighet öppnas, närmast avsedd för mindre förelag, atl intill elt belopp av 500 000 kr. åleriäna avgifter för de fem föregående åren. Räntan på de lån genom vilka bankerna hos AP-fonden får refinansiera lämnade åierlän knyts lill statsobligaiionsräntan i slället

som nu till bankernas inlåningsränia.

För Oärde AP-fonden föreslås en 10-procentsgräns för innehavet av aktier i ett och samma bolag. Fonden behöver dock inte avyttra några aktier i de fall där innehavet redan nu överstiger 10-procenlsgränsen. Fjärde fondstyrelsen som svarar för fondens placeringar i aktier och i skuldebrev, som kan omvandlas till aktier, har f n. - lill skillnad från de andra fondstyrelserna -ingen skyldighet att della i pensionsutbetalningarna. Fjärde fondstyrelsen föreslås få en sådan skyldighet såvitt gäller 4/5 av avkastningen av de medel slyrelsen förvaltar. Samtidigt införs skaltefrihet för fjärde fondstyrelsen i samma utsträckning som gäller för de övriga styrelserna.

I propositionen framhålls att del är motiverat att inrätta en femte AP-fond. Avsikten är au frågan skall utredas inom regeringskansliet så all regeringen skall kunna återkomma med ett konkret förslag lill riksdagen. Inrättande av en femte fond hindrar inte att eventuella kapiiallillskoll till Gärde delfonden senare kan övervägas.

Försäkringsbolagens möjligheter att välja placeringar ökas genom atl den s. k. fria sektorn inom försäkringsfonden utvidgas från 10 till 20 % av fonden. Inom den bundna sektorn ersätts taxeringsvärdet för fast egendom med ett uppskattningsvärde. Någon ändring av reglerna om försäkringsbolagens rätt atl placera i aktier föreslås däremot inte. 1 stort sell motsvarande ändringar görs i placeringsreglerna för understödsföreningarna. Vidare höjs det högsta medgivna kapitalförsäkringsbeloppet för dem.

För bankernas del införs en möjlighet att ge ut s. k. bankcertifikai - dvs. kortfristiga obligationer med en löplid pä högst ett är- och andra obligationer. I samband därmed slopas emissionssiämpeln pä alla obligationer och liknande skuldebrev liksom fondstämpeln i sin helhet. Nu gällande förbud för bankerna atl förvärva förlagsbevis avskaffas praktiskt laget helt.

Verksamheten i de halvslatliga kredilaktiebolagen AB Industrikredil och AB Företagskredit slås samman och skall i fortsättningen bedrivas endast av AB Industrikredit. Aktiekapitalet i AB Industrikredit ökas till 80 milj. kr. De båda bolagens sammanlagda aktiekapital är f n. 44 milj. kr. Garanlikapitalet pä sammanlagt 204 milj. kr höjs till 400 milj. kr. Även verksamheten i Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och Lanbruksnäringarnas sekundärkredit Ab slås samman.

De föreslagna lagändringarna avses i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1979."

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

I propositionen 1978/79:209 hade regeringen såvitt nu var i fråga (hemställan under 2) föreslagit riksdagen alt godkänna vad som i propositionen förordats i fråga om bostadslån till pantvärdelokaler. Enligt propositionens förslag skulle i låneunderiagel vid såväl ny- som ombyggnad fä ingå även de lokaler som nu endast kunde räknas in i panivärdet.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1978/79:165 väckta motionerna

1978/79:2527 av Gösta Bohman m. fi. (m), vari såvitt nu var i fråga

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

(yrkandena 1, 3-6 och 9) hemställts alt riksdagen skulle besluta

1. all ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om successiva lättnader i fråga om kapitalmarknadsregleringarna,

3. alt avslå vad som i propositionen föreslagits om borttagande av nu gällande regler atl 10 % av bostadsfinansieringsinstituiens upplåning fick avse icke prioriterad utlåning och ersättandet av detta system med tvä obligaiionsserier,

4. alt hos regeringen anhålla om tillsättandet av en utredning med uppgift att utarbeta förslag till ålgärder ägnade att underlätta finansieringen vid köp av äldre villafasligheter,

5. alt hos regeringen anhålla om tillsättandet av en utredning om hur skattesysiemel påverkade sparandel samt hur nuvarande snedvridnings-effekter skulle kunna motverkas,

6. alt hos regeringen ahålla om förslag till regler för utgivande av sparobligationer med förmånlig skatteberäkning,

9. att godkänna de i motionen förordade riktlinjerna för politiken på kapitalmarknadens område.

1978/79:2528 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såviu nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts att riksdagen beslutade atl hos regeringen anhålla om förslag till bosiadsbank i enlighet med motionen,

1979/80:24 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 2) hemställts att riksdagen beslutade att

1. med avslag på propositionens förslag lill riktlinjer i fräga om politiken pä
kapitalmarknadens område anhålla att regeringen tillkallade en ny ulred
ning med uppgift att i enlighet med vad som i motionen anförts analysera
kapitalmarknadens struktur med hänsyn lill den nya situation som nu
uppstått (såvitt angick företagens finansiering),

2. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen om
behovet av statlig lotalfinansiering samt om finansieringen av bosläder som
byggdes utan statliga lån,

dels de med anledning av propositionen 1978/79:209 väckta motionerna 1978/79:2697 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga

hemställts au riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:209 och begära

nytt förslag i ärendet snarast möjligt,

1979/80:36 av Erik Wärnberg m. fi. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1)

hemställts atl riksdagen skulle avslå propositionen 1978/79:209,

dels de med anledning av propositionen 1978/79:170 med förslag lill lag om finansbolag, m. m., väckta motionerna

1978/79:2487 av Anton Fågelsbo m. fl. (c) i vad avsåg yrkandei 1, 1979/80:26 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) i vad avsåg yrkandei 2,

dels de under allmänna motionstiden vid \91S/19 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:396 av Lars Werner m. n.(vpk), vari såvitt nu vari fråga (yrkandet 10) hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna alt förslag snarast borde läggas fram till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och dessföljdinvesleringargenomenhetslån med läng amorteringstid samt till låg och fast ränta från en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank till allmännyttiga och sådana bostadsrättsföreningar som nu kunde få 99-procentig belåning,

1978/79:488 av Maj-Lis Landberg (s) och Per Olof Håkansson (s) såvitt nu var i fråga (yrkandei 3),

1978/79:788 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 20 a och 21) hemställts

20 a. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att län för enskilt finansierat byggande inte skulle prioriteras pä lånemarknaden,

21. atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om statlig totalfinansiering av bostäder och bostadskomplement,

1978/79:790 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla att sådana åtgärder vidtogs att kreditinstitutens möjligheter att bevilja lån i äldre småhus vidgades när förvärv av sådan fastighet kombinerades med omfattande energibesparande renovering,

1978/79:1111 av Gösta Bohman m. fl. (m),

1978/79:1128 av Hans Wachtmeister m.fi. (ra) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1, 3 och 4),

1978/79:1570 av Gösta Bohman m. fi. (m),

1978/79:2081 av Pär Granstedt (c) och Ivar Nordberg (s) samt

1978/79:2099 av Per Sljernström (c), vari såvitt nu var i fråga hemställts alt riksdagen begärde hos regeringen all bostadslånereglerna förändrades i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Av dessa ärenden hade överlämnats till finansutskottet

från näringsutskottet motionerna 2487 yrkandet I och 2528 yrkandet 4,

från civilutskoltel - med eget yttrande -

propositionen 209 hemställan under 2 och

motionerna 396 yrkandet 10 såvitt nu var i fräga, 488 yrkandet 3, 788 yrkandena 20 a och 21, 790, 1570,2081, 2099 såvitt nu var i fråga, 2697 såvitt nu var i fråga och 36 yrkandei 1 såvitt nu var i fråga.

Utskottet hemställde

1. beträffande s. k. bankcertifikai att riksdagen skulle anta del i propositionen 1978/79:165 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:922) om kredilpoliliska medel såvitt avsäg 17 §,

2. beträffande komplettering av lagen om kreditpolitiska medel att även omfatta finansbolag

a. att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2487 yrkandet 1,

b. atl riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:26 yrkandet 2,

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

3. belräffande jordbrukets kapitalförsörjning

a. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1111,

b. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1128 yrkandena 1, 3 och
4,

4. belräffande totalfinansiering av bostäder att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:788 yrkandei 21 såvitt nu var i fräga och 1979/80:24 yrkandet 2 .såvitt nu var i fråga samt med anledning av propositionen 1978/79:165 såvitt nu vari fråga som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. belräffande statlig bostadsbank all riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:396 yrkandei 10 såvitt nu var i fråga och 1978/79:2528 yrkandet 4,

6. beträffande bostadsinstitutens finansieringsmöjligheter atl riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2527 yrkandet 3 skulle anta del i propositionen 1978/79:165 framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel såvitt avsåg 9 § samt som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

7. att riksdagen skulle anta det i propositionen 1978/79:165 framlagda förslaget till lagom ändring i lagen(1974:922)om kredilpoliliska medel i den mån det inte omfattades av vad utskottet hemställt under 1 och 6 med den ändringen att ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande i huvudsak atl lagen skulle träda i kraft, såvitt avsåg 17 §, den 1 januari 1980 och i övrigt den 1 juli 1980,

8. beträffande enskilt finansierat byggande atl riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:788 yrkandei 20 a och 1979/80:24 yrkandet 2 såvitt nu var i fråga,

9. beträffande bostadsbyggandets följdinvesleringar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:396 yrkandet 10 såvitt nu var i fråga,

10. beträffande finansiering av bostadskomplement

a. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:788 yrkandet 21 såvitt nu
var i fräga,

b. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:488 yrkandei 3,

11. belräffande lokaler som nu endasi kunde räknas in i panivärdet att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2697 såvitt nu var i fråga och 1979/80:36 yrkandei 1 såvitt nu var i fråga godkände vad i propositionen 1978/79:209 hemställan 2 förordals i fräga om bostadslån till pantvärdelokaler,

12. beträffande statliga bostadslån för långvårdsavdelningar och ålderdomshem

a. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2081,

b. alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1570,

13. beträffande utredning om finansieringen vid förvärv av äldre småhus alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2527 yrkandet 4,

14. beträffande finansieringen vid förvärv av äldre småhus i samband med ombyggnad m. m.

a. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:790,

b. att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2099 såvitt nu var i fråga,

15. beträffande utgivande av sparobligationer med förmånlig skatteberäkning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2527 yrkandet 6,

16. beträffande utredning om skattesystemels påverkan pä sparandet att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2527 yrkandet 5,

17. belräffande lättnader i fråga om kapilalmarknadsregleringarna att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2527 yrkandei 1,

18. beträffande rikllinjerna att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:2527 yrkandei 9 och 1979/80:24 yrkandei 1 skulle godkänna de riktlinjer för politiken pä kapitalmarknadens område som förordats i propositionen 1978/79:165 samt som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Reservationer hade avgivits

1. belräffande lotalfinansiering av bostäder av Kjell-Olof Feldt, Paul
Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Torsten Karls
son och Karin Flodström (samtliga s) som ansett alt utskottet under 4 bort
hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:165 såvitt nu var i fråga och motionerna 1978/79:788 yrkandei 21 såvitt nu var i fråga och 1979/80:24 yrkandet 2 såvitt nu var i fråga som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande bosladsinstiiutens finansieringsmöjligheter av Kjell-Olof
Feldt, Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren,
Torsten Karisson och Karin Flodström (samtliga s) som ansett att utskoltet
under 6 bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79:2527 yrkandei 3 skulle anta det i propositionen 1978/79:165framlagda förslaget till lagom ändringi lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel såvitt avsåg 9 §,

3. belräffande enskilt finansierat byggande av Kjell-Olof Feldt, Paul Jans
son, Per-Axel Nilsson, Anila Gradin, Roland Sundgren, Torsten Karlsson
och Karin Flodsiröm (samtliga s) som ansett au utskottet under 8 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:788 yrkandet 20 a och 1979/80:24 yrkandet 2 såvitt nu vari fråga som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

4. belräffande finansiering av bostadskomplement av Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Torsten Karlsson och Karin Flodström (samtliga s) som ansett att utskottet under 10 a bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1978/79:788 yrkandet 21 såvitt nu var

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

i fråga som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

5. belräffande ulredning om finansieringen vidföivärv av äldre småhus av Lars Tobisson, Bo Siegbahn och Mona S:t Cyr (samtliga m) som ansell att utskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1978/79:2527 yrkandei 4 hos regeringen skulle anhålla om tillsättandet av en utredning med uppgift alt utarbeta förslag till ålgärder ägnade att underiätta finansieringen vid köp av äldre villafastigheter.

6. belräffande finansieringen vid förvärv av äldre småhus i samband med
ombyggnad m. m. av Lars Tobisson, Bo Siegbahn och Mona S:l Cyr (alla m)
som - under förutsättning av bifall till reservation 5 - ansett all utskottet
under 14 bort hemställa

alt riksdagen med anledningav motionerna 1978/79:790 och 1978/79:2099 såvitt nu var i fråga som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande riktlinjerna av Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Per-Axel
Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Torsten Karlsson och Karin
Flodsiröm (samtliga s) som ansett atl utskottet under 18 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:24 yrkandei 1 skulle avslå motionen 1978/79:2527 yrkandet 9 och förslageli propositionen 1978/79:165 om riktlinjer i fräga om politiken pä kapitalmarknadens område samt hos regeringen anhålla om tillkallande av en ny ulredning med uppgift au i enlighet med vad reservanterna anfört analysera kapitalmarknadens struktur med hänsyn lill den nya situation som nu uppstått.

Till belänkandel hade fogals ett särskilt yttrande beträffande finansieringen vid förvärv av äldre småhus i samband med ombyggnad m. m. av Torsten Gustafsson, Rolf Rämgärd och Christina Rogestam (samtliga c).

Näringsutskottets betänkande 10

I detta betänkande behandlades propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden (ekonomidepartementet), såvitt den hade hänvisats till näringsutskottel, dvs. i vad avsäg dels förslag lill ändringar i banklagstiftningen, lagarna om försäkringsrörelse och om understödsföreningar samt reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning, dels förslag till åtgärder avseende AB Industrikredit och vissa andra s. k. mellanhandsinstilut.

I propositionen hade såvitt här var i fräga föreslagils att riksdagen skulle dels anta de i propositionen framlagda förslagen lill 2. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse.

3. lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

4. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

5. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse,

6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

8. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, dels bemyndiga regeringen atl träffa avtal om

13. AB Industrikredit och AB Företagskredii enligt de grunder som föredragande statsrådet hade förordat,

14. Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas sekundärkredit AB enligt de grunder som föredragande statsrådet hade förordat,

dels

15. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorel att utfärda garantiförbin
delser pä 200 000 000 kr. att ingå i garantifonden för AB Industrikredit i stället
för nuvarande förbindelser på 80000 000 kr. i garantifonden för AB
Industrikredit och 22 000 000 kr. i garantifonden för AB Företagskredit,

dels

16. till Teckning av aktier i AB Industrikredil på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för statens aktier anvisa
ett investeringsanslag av 18 000 000 kr.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2527 av Gösta Bohman m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet 8),

1978/79:2528 av Lars Werner m. fl. (vpk) såviu gällde hemställan au riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om förslag till förstatligande av affärsbankerna
och de stora försäkringsbolagen,

2. hos regeringen anhålla om förslag lill omorganisation av AP-fonderna i enlighet med motionen,

3. avslå förslaget till ny 12 a § i propositionens förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

1979/80:24 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) såviu gällde hemställan all riksdagen skulle

3. avslå den under propositionens punkt 8 föreslagna ändringen i reglementet (1958:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning såvitt gällde den föreslagna paragrafen 12 a,

4. anvisa ytterligare 1 000 milj. kr. till fjärde AP-fonden,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om de små och medelstora företagens kapitalförsörjning samt

3 Riksdagens protokoll 1979/80:46-47

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

1979/80:25 av Johan Olsson (c) och Stig Josefson (c), vari hemställts att riksdagen begärde att regeringen skyndsamt skulle utreda frågan om småföretagens finansiella silualion och framlägga erforderliga förslag i syfte att säkra en god sysselsättningsutveckling inom den viktiga småföretagssektorn.

Utskottet hemställde

1. belräffande banklagstiftningen atl riksdagen med anledning av propo
sitionen 1978/79:165 mom. 2-4 skulle anta

a) förslag lill lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse enligt utskottels förslag,

b) förslag till lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker enligt utskottets förslag,

c) förslag till lagom ändringi lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen enligt utskollets förslag,

2. belräffande försäkringsrörelselagen all riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:165 mom. 5 skulle anta del i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, dock med ändrad lydelse av ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag,

3. beträffande lagen om understödsföreningar all riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:165 mom. 6 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar, dock med ändrad lydelse av 6 § och ikraftträdandebestämmelsen enligt utskottets förslag,

4. beträffande allmänna pensionsfondens förvaltning att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:165 mom. 8 och med avslag på motionen 1978/79:2527 yrkandet 8, motionen 1978/79:2528 yrkandet 3 och motionen 1979/80:24 yrkandet 3 skulle anta förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning enligt utskottets förslag och därvid som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om översyn av 11 §,

5. beträffande omorganisation av allmänna pensionsfonden atl riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2528 yrkandet 2,

6. beträffande överföring av medel lill fjärde fondstyrelsens förvaltning att riksdagen skulle avslå molionen 1979/80:24 yrkandei 4,

7. beträffande vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet alt riksdagen skulle avslå molionen 1979/80:24 yrkandei 5,

8. beträffande vissa mellanhandsinstilut att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:165 momenten 13-16 skulle

a) bemyndiga regeringen alt träffa avtal om AB Industrikredit och AB Förelagskredit enligt de grunder som angetts i propositionen,

b) bemyndiga regeringen att träffa avtal om Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och Lanibruksnäringarnas sekundärkredii AB enligt de grunder som angetts i propositionen,

c) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorel atl utfärda garantiförbindel-

ser på 200 000 000 kr. all ingå i garantifonden för AB Industrikredit i stället för nuvarande förbindelser på 80 000 000 kr. i garantifonden för AB Industrikredit och 22 000 000 kr. i garantifonden för AB Företagskredit,

d) lill Teckning av aktier i AB Industrikredil på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 18 000 000 kr.,

9. belräffande utredning om de mindre och medelstora förelagens finan
siella situation atl riksdagen med bifall till motionen 1979/80:25 som sin
mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande regionaliserad långivning lill mindre och medelstora företag atl riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:24 yrkandet 6,

11. beträffande förstatligande av affärsbanker och försäkringsbolag att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2528 yrkandet 1.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Följande fem reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (samtliga s):

/. beträfjånde allmänna pensionsfondens förvaltning, vari reservanterna ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:165 mom. 8, med bifall lill motionen 1978/79:2528 yrkandet 3 och motionen 1979/80:24 yrkandet 3 samt med avslag på motionen 1978/79:2527 yrkandet 8 skulle anta förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning enligt av reservanterna framlagt förslag och därvid som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om översyn av 11 §,

2. beträffande överjoring av medel till.fjärde fondstyrelsens förvaltning, vari
reservanterna ansett att utskottet under 6 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1979/80:24 yrkandei 4 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

3. belräffande vissa riktlinjer JÖr fjärde fondstyrelsens verksamhet, vari
reservanterna ansett atl utskoltet under 7 bort hemställa

all riksdagen med anledning av motionen 1979/80:24 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande utredning om de mindre och medelstora företagens.finansiella
situation, vari reservanterna ansett att utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:25,

5. beträffande regionaliserad långivning lill mindre och medelstora företag, vari reservanterna ansett att utskottet under 10 bort hemställa

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:24 yrkandei 6 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande beträffande förstatligande av affärsbanker och försäkringsbolag av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (samtliga s).

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! 1 den socialdemokratiska reservationen vid finansutskottels betänkande föreslås atl riksdagen avslår de riktlinjer för kapitalmarknadspolitiken som läggs fram i propositionen och alt en ny utredning görs om kapitalmarknadens problem. Del förslaget motiveras inte av atl vi anser att kapilalmarknadsulredningens analyser och förslag i princip skulle vara felaktiga och i sin helhet måste göras om. Men utredningen analyserade en verklighet som inte längre existerar, och dess förslag log sikte på delvis helt andra problem än de som nu måste lösas på den svenska kapitalmarknaden.

När utredningen tillsattes 1968 rådde förhållanden som i dagens perspektiv ter sig närmast idylliska. Den svenska ekonomin befann sig i hygglig jämvikt, det rådde framtidstro och gynnsamma tillväxtbetingelser. Utredningens huvuduppgift blev således att undersöka förutsättningarna för en fortsatt utveckling efter i huvudsak redan etablerade linjer - hur ett inhemskt sparande skulle så effektivt som möjligt kanaliseras lill utbyggnad av näringslivet, bostadsbyggande och den offentliga sektorns investeringar. En väsentlig utgångspunkt var alt sparandet för åtskillig tid framåt skulle finnas inte minst i AP-fonderna och att statens finansiella sparande ocksä skulle vara positivt.

Under utredningsarbetets gång började förutsättningarna i alla de här avseendena alt ändras. För första gången under efterkrigstiden uppstod en betydande brist på sparande i den svenska ekonomin. Det kom till ullryck i växande underskott i vår utrikeshandel. Utredningen ändrade också successivt inriktningen av sitt arbete, så att det alltmer kom att handla om behovet au öka del inhemska sparandet och komma till rätta med de externa balansproblemen.

De verkligt avgörande förändringarna i kapitalmarknadslägel har emellertid inträffat sedan utredningen 1977 avslutade sitt arbete. Under de tre åren 1977, 1978 och 1979 har ell ackumulerat underskott på nära 30 miljarder uppstått i bytesbalansen. Det statliga budgetunderskollel har mellan 1976 och 1979 vuxit från 5 till 45 miljarder. Den totala offentliga sektorn, inkl. AP-fonderna, som ännu 1976 hade ett sparandeöverskolt på 12 miljarder, har i år ett samlat underskott på 15 miljarder. Prognoserna lyder på en ytterligare försämring av sparandesituationen nästa år, med större underskott både i bytesbalansen och i statsbudgeten. Den enorma statsupplåningen har skapat en situation på kreditmarknaden som snabbt närmar sig ett krisläge. Vi har rekordhöga räntor, en väldig likviditelsuppladdning i näringslivet och en

svällande grå kreditmarknad, som i realiteten gjorl riksbanken mer eller mindre maktlös och kreditpoliliken i stora delar ineffektiv.

Fantastiskt nog berörs dessa förhållanden och deras konsekvenser knappast alls i propositionen, trots all den lades fram på våren 1979, när den statsfinansiella krisen ändå varett ofrånkomligt faktum. Men finansutskottets borgerliga majoritet instämmer faktiskt med oss motionärer i alt myckel slora förändringar har inträffat i svensk ekonomi sedan kapital marknadsutredningen slutförde sitt arbete 1977. Man konslalerar hell riktigt att det snabbt växande underskottet i statsbudgeten ställer krav på kreditpolitiken som är, som man säger, av en annan dimension än tidigare. Man säger sig t. o. m. inse all det finns en gräns för budgetunderskottets storlek, bortom vilken det får sådana dimensioner att inte ens en aldrig sä skicklig statsskuldspolilik förmår balansera de negativa effekterna. Antingen blir likviditeten i samhällsekonomin sä stor att en effektiv stabiliseringspolitik blir omöjlig eller ocksä går räntan upp till en nivå där få investeringsprojekt bedöms som lönsamma, skriver majoriteten.

Det är oklart huruvida man anser alt den här gränsen har passerats eller om vi fortfarande har en bit kvar till den. För egen del ärjag böjd alt tro att regering och riksbank redan befinner sig i det dilemma som utskottet talar om. Infialionstaklen ser ut alt i år på nytt gå över 10-procentsnivån. I en analys utförd inom Industrins utredningsinstitut gör man den skräckinjagande prognosen atl med förutsebara budgetunderskott och fortsatt snabb likvidilelsökning kan infiationen 1981 ligga mellan 15 och 20 %. Det finns tyvärr föga som tyder på annal än att en effektiv slabiliseringspolitik redan är omöjlig.

Samtidigt finns del myckel som tyder på att den förda kreditpoliliken redan är i full färd med atl allvariigt snedvrida investeringsverksamheten-bort från produktiva realinvesteringar och över lill finansiella placeringar och spekulativ verksamhet av olika slag. Utskottsmajoriteten grubblar själv över vad orsakerna kan vara till atl industrins investeringar, trots den kraftigt förbättrade likviditeten, ännu 1979 ligger långt under nivån för fyra år sedan. Det kan tyda på, säger utskoltsmajoriteten, atl det vid nuvarande räntenivå är mer lönande för företagen atl placera pengarna finansiellt än i egna projekt.

Herr talman! Man behöver sanneriigen inte leta efter bevis på att denna förmodan är riktig. Stora industriförelag kan nu låna ut pengar till de svenska varven mot statlig kreditgaranti till räntor som ligger på 13 Pé, ja, ända upp till 18 96. Staten erbjuder .själv företagen avkastningen 13% på de s. k. likviditetsindragningskoniona i riksbanken. Del senaste statliga sparlånet. Spar 79, ger så god avkastning atl alternativa placeringar för att konkurrera måste ha räntor över 20 %. Inom avbetalningshandeln för bilar tillämpas i dag effektiva räntor på 35 %, ja, det finns fall där avbetalningsräntan satts till 45 %. Det är inte konstigt alt marknaden för finansbolag, kontokortsföretag och fastighetsbolag sväller i en tidigare oanad omfattning.

Det råder alllsä inget som helst tvivel om att företag och enskilda i det här landet i dag jagar finansiella placeringsobjeki, lånar ut pengar och köper

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

fastigheter, samtidigt som den produktiva investeringsverksamheten stär och stampar Atl del blir sä är inte all förundra sig över, när de reala investeringsprojekten skall konkurrera med helt riskfria finansiella placeringar, garanterade av staten, som ger en avkastning pä minst 13 %, ofta avsevärt högre.

Vi måste dessutom inse atl del kan bli åtskilligt värre. Med en statlig upplåning på 4-5 miljarder kronor i månaden - det är lika myckel som staten för tre år sedan lånade upp på ett hell år- kommer penningfloden atl rinna allt stridare, samtidigt som riksbanken måsle trissa upp räntenivån ytteriigare för att skydda vår valuta och skapa utrymme för statsupplåningen.

Det är faktiskt ingen tröst alls atl vi socialdemokrater alltsedan den första borgerliga budgeten lades i januari 1977 har varnat för den här utvecklingen. Det känns enbart bittert att behöva konstalera att problemen hade varit avsevärt mindre allvarliga i dag, om den borgerliga riksdagsmajoriteten hade lyssnat till de här varningarna, om våra förslag till en mindre expansiv, mindre slösaktig finanspolitik hade tagits upp till seriös prövning. Förblindade av sin strävan att sä snabbi som möjligl föra över sä mycket pengar som möjligt till del privata näringslivet, alt privalisera sparandel i landet, rusade man rakt in i en stalsfinansiell kris. Det var denna kris som den stora mörkläggningsoperalionen under valrörelsen syftade till alt dölja, då man förnekade behovet av räntehöjningar, talade osanning om storleken av valutautflödel - över huvud taget svek väljarnas krav på hederlighet och öppenhet i politiken.

Men nu är alltså krisen här - det erkänns också när borgerliga politiker redovisar läget. Vilken är då deras lösning, vilken kapilalmarknadspolilik vill man att riksdagen i dag skall besluta om?

Någon omprövning av regeringens proposition behövs inte, försäkrar majoriteten. Därför avstyrker man vårt förslag om en ny utredning, nya riktlinjer för kreditpoliliken, som är bällre anpassade till dagens och morgondagens problem. Men resultatet blir en utpräglad lorftighet i frågaom konkreta förslag. Den enda lösning utskoltet kan hitta på kapitalmarknadens elände är "en hårdhänt begränsning" av underskottet i statsbudgeten. Denna sanning skall ges regeringen till känna, förklarar man. Frågan är vad delta betyder. Är det riktlinjer för det pågående budgetarbetet som riksdagen förväntas avge i dag? I så fall måste regeringen skyndsamt ompröva sitt budgetförslag, att döma av den information som har läckt ut frän kanslihuset om en ökning av budgetunderskottet nästa är på ungefär 10 miljarder kronor.

Förvisso har de borgerliga ledamöterna av finansulskollet rätt i att grundorsaken till kapitalmarknadens och krediipolitikens problem är den statsfinansiella krisen. Men även om man skulle sälla in en resolut politik för att sanera statsfinanserna - vilket kan betvivlas - kommer det att ta lång tid atl reparera de skador som det borgeriiga slöseriet har orsakat. Vi måste alltså, hur mycket vi än kan beklaga det, inrikta arbetet på att fä kapitalmarknaden och kreditpoliliken att fungera så hyggligt som det över huvud taget är möjligt under trycket av en stor stalsupplåning.

Och då finns det en rad frågor vi behöver svar pä och flera problem som måste lösas - där varken svaren eller lösningarna finns i propositionen eller i majoriletsbetänkandei. Ell är hur rimliga förutsättningar skall kunna skapas för en effektiv och säker finansiering av bostadsbyggandet. Här har majoriteten i civilulskottet i ett välawägt yttrande lill finansutskottet föreslagit att frågan om en integrerad lotalfinansiering av bostadsbyggandet skall utredas. Till della säger finansutskottets borgerliga majoritet nej med den, såvitt jag förslår, helt ogrundade motiveringen att allt i dag fungerar bra. Per Bergman kommer senare i debatten alt ta upp den frågan.

Ett annat problem gäller hela ansvällningen av den grå, oreglerade kredilmarknaden. Den öppna, institutionaliserade kredilmarknaden utsätts i dag för en närmast omöjlig konkurrens, där resultatet kan bli en allvarlig snedvridning av hela kredilstrukturen, samtidigt som riksbankens möjligheter att styra kreditslrömmarna blir allt mindre. Hela den frågan måste bli föremål för en ordentlig genomgång.

En tredje fräga av grundläggande betydelse är hur sparandel och kapitalbildningen skall kunna fås alt öka, dessutom i sädana former all det gynnar de produktiva investeringarna. Den borgerliga ulskotlsmajoriteten lar här, som vanligt, sin tillflykt till s. k. sparslimulerande ålgärder. Men att della skulle vara någon lösning på våra kapitalbildningsproblem förefaller inte troligt. Trots stora skatiesubventioner och höga räntor har hushållens sparande minskat både 1978 och 1979. Och konjunkturinstitutet väntar sig en fortsatt nedgång av sparkvoten också 1980- detta trots alla ansträngningar som har gjorts med sparprogram, sparprojekt, skatiesubventioner och höga räntor.

Enligt vår mening kan en mer substantiell och varaktig höjning av kapilalbildningsnivän bara uppnås genom en kollektiv insats, som bygger pä de stora löntagargruppernas medverkan. En sådan insikt antyddes också i propositionen, som ju författats av en folkpartistisk regering, där man säger att inrättandet av löntagarfonder eller medborgarfonder kan bidra lill en lösning av kapitalbildningens problem. Här får sig emellertid Ingemar Mundebo och hans partivänner en snubba av del återupprättade borgeriiga blocket. Moderaternas kritik av propositionen refereras i majoritetsbetänkandet ulan några som helst invändningar, och propositionens uttalanden avfärdas med att några "egentliga" ställningstaganden nu inte behövs frän riksdagens sida. Det kan var nog så riktigt. Men all utredningsarbetet om löntagarfonder måsle slutföras så snart som möjligt, med sikte på ett positivt resultat, ger den eländiga situationen på kapitalmarknaden ett myckel klart besked om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! Utgångspunkten i regeringens proposition 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden är att krediter för de mest räntabla och angelägna investeringsobjekten skall finnas tillgängliga. Detta gynnar tillväxten i ekonomin och därmed också våra möjligheter att bibehålla en hög levnadsstandard.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

I propositionen understryks atl industriinvesteringarna inte får hämmas av brist på långfristiga krediter eller riskvilligt kapital. Industrins räntabilitet och soliditet måste förbättras. Nyemissionerna måste öka och hushållen stimuleras alt placera mera riskvilligt kapital i företagen. Om dessa önskemål skall kunna tillgodoses måste de som sparar ihop och tillhandahåller det riskvilliga kapitalel få skälig ersättning.

Bostadssektorn skall enligt propositionen ges fortsatt prioritet pä kredilmarknaden. Prioriteringssystemet renodlas genom att bostadsinstituten ger ut två skilda obligationsserier, den ena för det prioriterade byggandet, dvs. allt byggande med stöd av statliga län och all övrig nyproduktion av bosläder, och den andra för det oprioriterade byggandet, affärs- och kontorsfastigheter samt reparation och ombyggnad ulan statligt lånestöd.

I propositionen behandlas också slalsskuldspoliliken. Syftet äratt begränsa budgetunderskottens inverkan på penningtillgången i ekonomin.

För de olika krediiinslilulen föreslås vissa ändringar, bl. a. i fråga om placeringsreglerna.

Vid finansutskottets behandling av propositionen harjag tyckt mig finna ganska stor enighet vad gäller ganska vikliga punkter i beskrivningen av lägel på den svenska kaptialmarknaden. Vi är eniga om att det inte är möjligl att nu övergå till en kapitalmarknad helt utan regleringar. Detsamma gäller kravet på tillräckligt kreditulrymme för två viktiga sektorer. Industriinvesteringarna - det är den ena sektorn - måste öka. Endast då kan industrin bevara och återvinna marknader utomlands och här hemma i konkurrens med andra länders produktion. Den andra sektorn gäller bostäderna, där vi alla är eniga om att bostadsbyggandet måsle behälla sin prioriterade ställning på kreditmarknaden.

Av de sju reservationer som fogats vid finansutskottets betänkande gäller de sex första finansieringen av bostäder eller bostadskomplement. Eftersom andra deltagare i den här debatten kommeratt behandla bostadsfinansieringen, nöjer jag mig för min del med att ganska kortfattat kommentera dessa sex reservationer. Alla gäller egentligen frågan om man skall krympa eller utvidga den prioriterade sektorn för bostadsbyggandet.

I de socialdemokratiska reservationerna nr 1 om lotalfinansiering av bostäder och nr 4 om finansiering av bostadskomplement är det fråga om en utvidgning av den prioriterade sektorn. Även i moderaternas två reservationer, nr 5 och 6, synes inriktningen vara en utvidgning av den prioriterade sektorn, men där gäller del förvärv av äldre småhus.

I socialdemokraternas reservationer nr 2 och 3 är del däremot fråga om alt krympa lånemöjligheterna. I reservation nr 2 vill man inte vara med om utskottsmajoritetens tillkännagivande till regeringen bl. a. om atl emissions-tillstånd bör lämnas i en omfattning som medger kreditgivning i samma omfattning som hittills för ifrågavarande oprioriterade ändamål. I reservation nr 3 vill socialdemokraterna utesluta del enskilt finansierade byggandet från den prioriterade lånemarknaden.

Jag kan, herr talman, i all korthet motivera utskottsmajoritetens ställningstagande till yrkandena i de sex reservationer som jag nu har nämnt på följande

sätt. Vi anser atl den prioriterade sektorn inte bör utvidgas. Motivet är framför allt den ökade trängsel som därigenom skulle uppstå inom övriga sektorer, framför allt i fråga om industriinvesteringarna. Med hänvisning till detta och till vad som i övrigt anförs i betänkandet yrkar jag bifall till finansutskottels hemställan på de punkter som jag nu talat om, och avslag pä socialdemokraternas reservationer nr 1 och 4 och moderaternas reservationer nr 5 och 6.

I reservationerna nr 2 och 3 vill socialdemokraterna ha en snävare prioriterad sektor genom att utesluta enskilt finansierat byggande. Utskottsmajorileten har motsatt uppfattning, bl. a. av del skälet atl det enskilt finansierade byggandet faktiskt bidrar till fler bostäder utan anspråk -och det är det vikliga - på subventionskrävande statslån.

Det är min avsikt, herr talman, att någol ulföriigare behandla de meningsskiljakligheler inom finansutskotiei som lagit sig ullryck i reservationen nr 7 av utskottels socialdemokratiska ledamöter. Del gäller inriktningen för hur den svenska kapitalmarknaden bör fungera. Jag uppfattade Kjell-Olof Feldts inlägg sä att vi i vår diskussion här i huvudsak skulle hålla oss till reservationen nr 7, som gäller rikllinjerna.

Reservanterna vill till atl börja med utesluta elt avsnitt i utskottets betänkande som finns pä s. 23 och 24. Där tar utskottet upp och diskuterar tre huvudproblem. Det första gäller räntabiliteten inom industrin. Den ärf n. för låg och måste förbättras om investeringar skall komma till stånd i tillräcklig utsträckning.

Det andra huvudproblemet gäller den sjunkande solidileten i svensk industri. UtskotlsmaJoriteten ansluter sig till den uppfattning som redovisas i propositionen, nämligen att den procentuella andelen eget kapital bör öka och atl man därför bör vara återhållsam med garantigivning och mjuka län från statliga institutioner.

Den tredje frågan, som las upp i del avsnitt som socialdemokraterna vill utesluta, gäller med vilka medel man skall öka utbudet av riskvilligt kapital. Utskottet nämner här modifieringar av den s. k. Annell-lagen, företagsbeskattningen och ett eventuellt inrättande av en femte AP-fond. Näringsulskollel har yttrat sig över de här frågorna. I likhet med näringsutskottel finner finansutskottets majoritet atl det rör sig om frågor som befinner sig på utredningssladiet och att några ställningstaganden från riksdagens sida därför nu inte behöver göras. Detta konstaterade ju också Kjell-Olof Feldt alldeles nyss.

Socialdemokraterna vill alltså utesluta avsnittet om förelagens räntabilitet och soliditet. De vill inte heller ha med vad majoriteten skriver om det bristande utbudet av riskvilligt kapital. Jag har inte hittat några motsvarande skrivningar med synpunkier eller alternativ. Del föranleder mig atl ställa frågorna: Förnekar ni socialdemokrater alt de här problemen existerar? Eller vill ni inte höra talas om dem? Det är fråga om faktiska och obestridliga problem. Och därför ärjag förvånad över att ni inte ens vill nämna dem i finansutskottets betänkande om den svenska kapitalmarknaden. Det kan möjligen vara sä att socialdemokraterna förnekar räntabililetsproblemet.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

endera därför alt de ogillar marknadsekonomin eller därför alt ägandet är för koncentrerat. Delta senare är ett faktiskt problem. Men det löser man inte med att pressa räntabiliteten ulan genom all försöka sprida ägandet.

1 socialdemokraternas reservation nr 7 finns ell avsnitt angående tvä av de yrkanden som ställs i moderaternas pariimotion 1978/79:2527. Del gäller utgivande av sparobligationer med förmånlig skatteberäkning och krav på en utredning om skaliesyslemels inverkan på sparandet. Här kan vi notera att reservanternas text vad gäller sparobligationerna är exakt densamma som uLskottsmaJoriteiens. Vi hänvisar till del nya sparobligationslånet SPAR 79 -som Kjell-Olof Feldt också nämnde nyss-och som ger en årlig lotalränta på 13 9é. Motionärerna har i betydande utsträckning blivit bönhörda, och någol initiativ från riksdagens sida erfordras alltså inte.

När det gäller kravet på utredning om skattesystemets inverkan på sparandel finns dock en skillnad mellan utskottsmajoritet och reservanter. Utskottet hänvisar lill en redan befintlig ulredning om real beskattning av räntor och kapitalvinster. Reservanterna vill alt den nya utredningen om kapitalmarknaden som de förordar i sin reservation skall utreda frågan.

Jag kan alltså konstalera all avsnittet i reservationen 7 om sparobligationer med förmånlig skatteberäkning och om utredning av skattesystemels inverkan på sparandel inte innebär några delade meningar. Skrivningen är ordagrant densamma som utskottets, slutsatserna likaså, nämligen avslag pä moderaternas yrkande. Enda skillnaden äratl reservanterna underkänner atl utredningen får göras av en redan tillsatt kommitté, vars direktiv täcker vad det är fräga om.

Vad som nu återstår i reservation nr 7 är i stort sett en historieskrivning av vad som hänt på den svenska kapitalmarknaden sedan kapilalmarknadsut-redningen lillsaiies år 1968. Jag kan konstatera atl Kjell-Olof Feldts anförande nyss också till stor del handlade jusl om en sådan historieskrivning. Så länge Kjell-Olof Feldt håller sig till fakta och kalla siffror harjag självfallet ingenting atl invända. Vi ser alla med allvar pä underskotten i statsbudgeten och i vår bytes- och handelsbalans.

Men när reservanterna skall beskriva orsakerna till utvecklingen och den nuvarande situationen kommer de med ganska häpnadsväckande påståenden. Jag vill kommentera några av dessa.

Budgetunderskollel och stalsuppläningen driver upp räntenivån, påstår reservanterna, och del upprepades i Kjell-Olof Feldts anförande alldeles nyss. Ett visst samband finns - det skall inte förnekas. Men avgörande är värt beroende av omvärlden. Innan riksbanken för 14 dagar sedan höjde diskontot frän 8 till 9 % hade vi ett lägre diskonto än alla övriga viktigare länder inom den s. k. korgen, med undanlag för Schweiz och Västtyskland. I dagsläget är det förutom dessa två bara Finland och Nederländerna som ligger lägre. De har båda 8 1/2 procents diskonto. Medeltalet för "korg"-länderna, med hänsyn tagen till den andel varje land har av Sveriges totala handelsutbyte, ligger på 10 % - eller t. o. m. en aning över 10 %. Det är väl ändå klart alt räntenivån i Sverige inte kan vara oberoende av vår omvärld.

Vidare säger socialdemokraterna följande i reservation nr 7: "Den borger-

liga politiken under perioden 1976-1979 har fört in ekonomin i en ond cirkel där växande budgetunderskott, stigande räntor och allt svagare investeringar utgör de styrande leden. För att man skall kunna bryta denna onda cirkel krävs en helt annan inriktning inte endast av politiken på kapitalmarknaden utan av den ekonomiska politiken i stort."

Reservanterna anser förmodligen att detta citat återger själva poängen i reservationen. Därför vill jag litet noggrannare skärskåda denna s. k. poäng.

Först har vi dä den lika korlfallade som felaktiga beskrivningen om varför vi fått nuvarande problem. Orsaken påstås vara den borgerliga politiken efter regeringsskiftet 1976. Men detta kan inte ens reservanterna själva tro på. Vi hade i Sverige under åren 1974-1976 en koslnadssiegring som vida översteg våra konkurrentländers. De svenska varorna blev för dyra. Vi förlorade marknader både i exportländerna och här hemma i konkurrens med andra länders varor. Därav följde besvärande underskott i bytes- och handelsbalans.

Till delta bidrog oljeprishöjningarna, som sammantaget orsakat ca hälften av underskottet i bytesbalansen.

Mot den här bakgrunden måste jag fråga socialdemokraterna: Vidhåller ni ert påstående i reservation nr 7 att den borgerliga regeringspolitiken fört svensk ekonomi in i en ond cirkel? Om ni gör det fordrar faktiskt anständigheten att ni förklarar hur de borgeriiga regeringarna kan göras ansvariga för de kostnadsstegringar som drabbade svensk industri före regimskiftet 1976. Vidare måste ni förklara-ochjagriklarmigframförallt till Kjell-Olof Feldt - på vad säll dessa regeringar kan göras ansvariga för oljeländernas hantering av oljepriserna. Ni talar ju själva i er reservation om effekten av oljeprishöjningarna.

Herr talman! Om reservanterna har varil minsl sagl oförsiktiga när det gäller hislorieskrivningen, har de varil så mycket försiktigare då det gäller framliden. Del "krävs en helt annan inriktning", säger de, "inte endast av politiken på kapitalmarknaden utan av den ekonomiska politiken i stort". Men vari denna inriktning kan tänkas bestå - del får man inte vela.

Vi befinner oss därför i den något egendomliga debatisiiuationen att reservanterna yrkar avslag på propositionens riktlinjer men inte ger ens en antydan om vilka riktlinjer man vill ha i stället. De anser alt en ny utredning bör tillkallas med uppgift att "analysera kapitalmarknadens stmktur med hänsyn lill den nya situation som nu uppstått".

Den här tomhäntheten hos socialdemokratin kan tolkas pä flera sätt. En välvillig tolkning är att ni är på väg bort ifrån er våldsamt kritiska hållning mot de borgeriiga regeringarnas ekonomiska politik. Den ulredning ni kräver kan möjligen uppfattas som någol slags vändskiva för det socialdemokratiska partiet vad gäller ekonomi och kapitalfrågor. Om det är fallet, så är det en välkommen sinnesändring.

Det finns en och annan vändning i reservationen 7 som tyder på en omprövning. Jag citerar en av dem: "Utsikterna för de närmaste åren pekar på klara risker för ytterligare ökande underskott - om man inte lyckas skapa

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

förutsättningar för en växande industriproduktion och positiv exportutveckling."

Det ni säger här är precis del som varil vägledande förde båda regeringarna Fälldin och Ullslen under de tre gångna åren. Men praktiskt taget alla de åtgärder som vi har vidtagit för att nå detta syfte har utsatts för en våldsam kritik från den socialdemokratiska oppositionen. Devalveringarna ansåg ni onödiga. Ni gick emot avskaffandet av den 4-procentiga löneskatten. Och ni kritiserade hårt de inflationsskyddade skatteskalorna och sänkningen av marginalskatterna, som var nödvändiga för att vi skulle få till sländ ansvarsfulla tvååriga avtal på arbelsmarknaden. Sammanlaget har dessa åtgärder avsevärt stärkt den svenska industrins konkurrenskraft.

Om ni socialdemokrater fortfarande anser att dessa ålgärder var felaktiga, då blir frågan: Hur skulle ni har burit er ät för alt återupprätta den svenska industrins konkurrenskraft i den utsträckning som faktiskt har skett under den borgeriiga regeringstiden från ell mycket besvärligt utgångsläge är 1976?

Jag ställer de här frägorna till Kjell-Olof Feldt som företrädare för reservanterna, därför att det svar Kjell-Olof Feldt ger kan belysa hur ni tänker er framtiden och vad ni egentligen menar när ni talar om "en hell annan inriktning inte endast av politiken pä kapitalmarknaden utan av den ekonomiska politiken i stort".

Nu använder Kjell-Olof Feldt i sitt anförande uttrycket "utpräglat nödtorftigt" om de borgerliga åtgärderna. Ja, del kan med fullt fog sägas om den redovisning som har givits i motionen, i reservationen och i det anförande som Kjell-Olof Feldt nyss har hållit. Och det vore väldigt bra, herr talman, om den här debatten kunde skingra de dimmor som vilar över den socialdemokratiska reservationen nr 7 i utskoltsbetänkandet.

Herr talmän! Jag yrkar bifall till hemställan i finansulskoUels betänkande nr 8 på alla punkter.

KJELL-OLOF FELDT (s) replik:

Herr talman! Jag måste påminna Eric Enlund om all vad vi faktiskt diskuterar här i dag är en regeringsproposition. Del är den som skall utsättas för granskning. Det är den som riksdagen skall ta ställning för eller emot. Och skälet till alt vi vill ha nya riktlinjer är ju atl de riktlinjer som finns i propositionen knappast på någon punkt behandlar dagens problem pä kapital-och kreditmarknaden.

Eric Enlund lyckades i sitt inlägg i stort sett också gå förbi de problemen. Jag sade inte alt del var "nödtorftigt". Del kanske är eu bra uttryck när det gäller herr Mundebos propositioner. Nej, det var en lorfiig beskrivning av vilken kapitalmarknadspolitik som skall föras i del här landet under de närmaste åren.

Men på en punkt, herr talman, skall det inte föreligga någol som helst tvivel om utgångspunkterna för det fortsatta arbetet med de här frågorna, och det gäller ansvarei för budgetunderskottet. Eric Enlund lyckades i sitt inlägg undvika delta problem. Han nämnde en gäng i anförandel all det kanske ändå

finns elt underskott i budgeten. Detta underskott existerade inte den dag dä trepartiregeringen tog över 1976, ulan fiertalet av de svårigheter vi har i dag och som jag beskrev i mitt inlägg har sin grund i budgetunderskottet.

Riksbankschefen själv tvingas ju erkänna att situationen hade varit ganska radikalt annorlunda, om man inte hade varit tvungen att varje månad driva fram 5 miljarder kronor, som skall pumpas in i statskassan från kreditmarknaden. Och lägel på de utländska kapitalmarknaderna hade bekymrat oss långt mindre, om det inte hade varil på det sätlel. Del gör all det vi nu måste ha som förutsätlning för lösningar på kapitalmarknadsproblemel är att delta underskott existerar. Jag tror alltså inte atl del går all avskaffa det särskilt snabbt. Det är den förutsättningen som varken Ingemar Mundebo i sin proposition eller utskoltsmajoriteten i sitt betänkande egentligen vill erkänna finns där. Man talar om atl vi kan nå en gräns där man inte längre bemästrar situationen. Jag anser atl man befinner sig vid den gränsen eller t. o. m. redan har passerat den.

Sedan undrade Eric Enlund varför vi inte har tagit upp räntabiliteten osv. i näringslivet. Han måste grundligt ha missförstått del somjag talade om och innehållet i vår reservation. Ett av grundproblemen är i själva verket all möjligheterna att få fram reala produktiva investeringar allvarligt hämmas av bristen pä kapital och de höga räntorna för finansiella placeringar. Det är grundproblemet. Vi kan ju inte öka vinsterna i näringslivet genom kapitalmarknadspolitik, men vi kan göra det mera lönsamt atl investera realt, om vi ändrar kapitalmarknadspolitiken.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

ERJC ENLUND (fp) replik:

Herr talmän! Vi är helt klara över alt vi behandlar regeringens proposition om kapitalmarknaden. Men om oppositionen och Kjell-Olof Feldl ogillar propositionens förslag i allra högsta grad kan ju diskussionen omkring det inte bli särskilt meningsfull om inte alternativ skisseras. När det gäller budgetunderskottet, som vi är helt överens om är mycket allvariigt, skulle jag vilja ställa frågan: På vilka punkter skulle socialdemokraterna ha velat ändra regeringens politik, så atl den på ett väsentligt sätt skulle ha minskal budgetunderskottet? Huvuddelen av pengarna har nämligen gäll lill att upprätthålla sysselsättningen, och jag kan inte påminna mig något enda tillfälle här i kammaren då socialdemokraterna önskat pruta sådana anslag.

Del kan väl ändå inte råda några delade meningar om att den förbättring som skett av den svenska industrins konkurrenskraft under de gångna tre åren har varil helt nödvändig och att socialdemokraterna under hela denna tid i vart fall inte i praktisk handling har givit någol uttryck för insikt om detta. Det kan Jag bara beklaga. Ni har, som jag sade förut, gått emot praktiskt tagel alla de åtgärdersom regeringarna Fälldin och Ullsten har vidtagit, och ni har inte angivit några alternativ som skulle ha kunnat ge en motsvarande effekt. Nu ärdet min förhoppning att ni under den mandatperiod som ligger framför oss inte skall göra om samma misstag. För del långsikliga arbetet på all stärka den svenska ekonomin, för att fä lill stånd nödvändiga investeringar och eu

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

lillräckligt bostadsbyggande, är del önskvärt alt vi med gemensamma krafter tar itu med uppgiften att ge svenskt näringsliv den konkurrenskraft som är nödvändig inte bara för en fungerande kapitalmarknad ulan också för hela det svenska välfärdsbygget. För en meningsfull debatt kring den uppgiften är det nödvändigt att socialdemokratin klarare än hittills talar om vilka alternativ man har.

KJELL-OLOF FLEDT (s) replik:

Herr talman! Jag vel inte om Eric Enlund har varil närvarande här i riksdagen de senasle tre åren. Det verkar inte så. Vi har lill varje budget gjorl konkreta, genomarbetade alternativ. En enkel summering av skillnaderna mellan budgetunderskotten under de här åren lyder på att de med vår politik skulle ha varit 20 å 25 miljarder lägre. Allt finns i riksdagens protokoll. Del är bara alt läsa.

Nu säger man -och det skall liksom vara ursäkten för alt vi befinner oss i den här krisen - att budgetunderskottet beror på de enorma satsningar som regeringen har gjorl för alt klara sysselsättningen. Tack vare de framgångsrika devalveringarna, tack vare alt man tagit bort arbetsgivaravgifter, osv., har man nu fört industrin ut ur krisen. Men då måsle Eric Enlund förklara en sak för mig. Om dessa åtgärder för atl klara sysselsättningen nu inte längre behövs borde budgetunderskottet rimligen börja minska. Om hela förklaringen är att ni var tvungna att satsa så stora pengar för att klara sysselsättningen - varför minskar då inte budgetunderskottet nu? Varför sjunker inte statsutgifterna? Detta är det slora mysterium som Ingemar Mundebo aldrig lyckats förklara för någon.

I tre är satsade regeringen enorma summor för atl rädda Sverige ur den dy del hade sjunkit ned i under socialdemokratisk regeringstid. Nu är vi ju uppe ur den, pä fast mark igen. Alla kurvor pekar åt rätt håll, sades det i valrörelsen. Varför minskar dä inte budgetunderskottet? Varför ökar det med omkring 10 miljarder lill nästa budgetär?

Nej, ni har gjort någonling helt annat. Ni har kraftigt försvagat inkomsterna genom ganska vettlösa och meningslösa skattesänkningar, framför allt för företag och andra som inte har använt dem lill någonting annal än atl låta marknaden överflöda av pengar, jaga fastigheter och dyra lån och spekulera. Ni har skapat en pervers kreditmarknadssiiuation. Ni har inte åstadkommit investeringar, produkiion och sysselsäilning - ni har åstadkommit ett land där folk med pengar bara jagar efter högsta möjliga ränta, snabbaste sätt att tjäna pengar. Det är resultatet av att ni släppt loss de fria marknadskrafterna. Nu är de i gång, Eric Enlund. Och resultaten kommer alt förskräcka oss än mer framdeles.

Till sist: Inbjud inte lill samarbete, Eric Enlund, efter behandlingen av våra förslag den här hösten! Som ordförande i flnansutskottet har ni icke tillåtit ens en diskussion om dessa förslag. Den motion som kommer alt behandlas i kammaren i morgon avverkades i finansulskollet på åtta minuter, efter alt ha väntal på den behandlingen i sju veckor. Ni tillät icke någon diskussion, ni

gjorde över huvud taget icke ell försök atl granska de förslag vi hade lagl fram. Inget hyckleri, om jag får be!

ERIC ENLUND (fp) replik:

Herr lalman! Det är riktigt atl här har lagls fram förslag som skulle förstärka budgeten. Det knepiga är bara att en god del av de förslagen skulle ha inneburit all man på nytt försvagat de svenska företagens konkurrenskraft. Och vi är överens om att det viktiga är atl behålla de marknader vi har och återvinna vad vi har förlorat.

Den här debatten har varit föga upplysande när del gäller socialdemokratins avsikter och önskemål. Folkpartiregeringen har i proposition 165 lagt fram förslag till riktlinjer för svensk kapitalmarknad. Finansutskottets majoritet har tillstyrkt dessa riktlinjer. Socialdemokraterna har yrkat avslag på dem. Men den kritik ni har fört fram gäller knappast de föreslagna rikllinjerna. 1 stället kritiserar ni våldsamt regeringarna Fälldin och Ullslen för deras ekonomiska politik under de gångna tre åren. Ni säger all den fört in svensk ekonomi i en ond cirkel. När jag frågar vad socialdemokraterna skulle ha vidtagit för ålgärder som skulle ha kunnat återställa den svenska ekonomins konkurrenskraft i samma utsträckning som våra åtgärder -devalveringarna, borttagandet av löneskatten och sänkningen av marginalskatterna, sä atl kapitalbildning och investeringar kunnat förbättras - fär jag intet svar Socialdemokraterna har inte ens svarat på frågan, om ni vidhåller den kritik som ni hela liden anfört på de här tre punkterna och som också finns med i reservation 7 i belänkandet.

Ni säger att del krävs en helt annan inriktning, inte endast av politiken på kapitalmarknaden utan av den ekonomiska politiken i stort. Och när jag då frågar: Vilken då inriktning? svarar socialdemokraterna och Kjell-Olof Feldt alt de vill ha en ny utredning med uppgift atl analysera kapitalmarknadens struktur med hänsyn till den nya silualion som uppstått. Något mindre upplysande kan man inte tänka sig.

Jag har en väldig respekt för Kjell-Olof Feldts kunnande och vältalighet. Men jag måste säga all i den här debatten har vältaligheten vida överglänst del sakliga innehållet. Hans inlägg har inte givit några besked om vad socialdemokraterna egentligen vill.

TORSTEN GUSTAFSSON (c):

Herr talman! Den svenska kapitalmarknadens struktur och utveckling har självfallet ett avgörande inflytande över vårt samhälles ulveckling. Del torde vara få frågor som behandlas här i kammaren som sä genomgripande påverkar förhållandena för samhället liksom för enskilda individer som just denna fråga.

Det råder en bred enighet om att sparandel i samhället måste öka. Det råder en lika stor enighet om au delta sparande måste kanaliseras till produktiva investeringar, om vi långsiktigt skall kunna klara vår välfärd. Men när det sedan gäller/??//-kapitaltillgångarna skall kanaliseras till produktiva insatser i industrin, jordbruket och hantverket, då är vi inte ense längre.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Det är helt självklart för varje sparare alt pengarna placeras sä all man fär en trygg förräntning på kapitalet. Tar man en större risk krävs en större ersättning. Om de största favörerna finns i all placera pengarna i improduktiva spekulationsobjekl, placeras en ökande del av sparandet pä delta vis. Om vi ulgår från atl vi avvisar Ivängsmässiga åtgärder för hur enskilda människor bör disponera sitt kapital, blir den enda lösningen all vi måste tillåta de produktiva investeringarna atl bli mera lönsamma för atl de skall komma till stånd.

I propositionen 1978/79:165, som vi nu behandlar, redovisas mycket klart hur kapitalmarknaden successivt hårdnat under 1970-lalet. Delvis har detta varil en följd av att staten själv tagit i anspråk en sä beiydande del av marknaden. Resultatet har blivit atl främst de mindre och medelstora företagen understundom haft beiydande problem att tillgodose sina finansieringsbehov. Detta är allvarligt inte minsl i en tid dä industrin står mill i en kraftig omstrukturering, samtidigt som stora behov av nya arbetstillfällen anmäler sig. Blickarna riktas ju då emot de mindre och medelstora företagen där den främsta expansionskraften finns.

Just denna aspekt bör tillmätas ökad betydelse när det gäller hur man hanterar den framtida kapitalmarknaden. I utskottets belänkande presenteras förslag om all ökade äterlänemöjligheter skall ges de mindre och medelstora företagen i fråga om AP-fondsmedlen. Detta är tillfredsställande.

I en lid när investeringsviljan allmänt setl är låg - bl. a. beroende på lönsamhetsproblem i vissa mycket stora projekt - har vi dock en sektor där investeringsobjekten står i kö. Jag tänker på jordbruket. När vi i dagsläget har problem med investeringsviljan i industrin och samtidigt har problem med att fä i gäng ett tillräckligt byggande, borde del vara angelägel att ulnyilja den drivkraft i ekonomin som investeringsviljan inom jordbruket utgör. Vi harju ocksä fått bättre insikter om detta under senare år. Det är enligt centerns mening mycket tillfredsställande att en utredning om jordbrukets kapitalförsörjning nu tillsätts.

Bostadssektorns finansieringsfrågor skall ju enligt ordningen pä talariislan behandlas något senare. Men jag lar mig friheten au redan nu ge några synpunkter pä även den delen av vårt betänkande.

Bostadssektorns finansiering har, som finansutskottet påpekar, under senare år fungerat hyggligt. Detta beror väl tyvärr bl. a. på atl volymen kraftigt minskat. Inte desto mindre kan det enligt utskottet finnas goda skäl atl se över denna del av kapitalmarknaden - särskilt eftersom staten själv i nuvarande system i så hög grad fungerar som bank. Ett säu att begränsa denna del av statens åtaganden vore onekligen om instituten kunde överta hela den långfristiga finansieringen. Utskottet anser ju också atl denna fråga behöver ses över - delta även med sikte pä att försöka åstadkomma rationaliseringar i administrationen.

Propositionen föreslår oförändrade möjligheter för bosladsinstituten atl finansiera opriorilerad långivning i samband med överlåtelser, om- och tillbyggnader utan statliga lån och icke statsbelånade affärs- och kontorshus.

Det är bra att utskottet på denna punkt föreslår ett tillkännagivande av alt de nya reglerna skall medge samma möjlighet till kreditgivning till dessa ändamål som tidigare.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill finansutskottets hemställan pä samtliga punkter.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! En av de viktigaste uppgifterna för svensk industripolitik är att klara den satsning på framtiden som är en förutsättning för att Sverige skall kunna behälla sin ställning som industrination under 1980-lalet. Del handlar om att stimulera teknisk forskning och utveckling, om att tillvarata löntagarnas erfarenheter och kunskaper, om alt utnyttja kunnandet inom den gemensamma sektorn. Men det handlar framför allt om att hälla industrins investeringar på den höga nivå som möjliggör den nödvändiga industriella utvecklingen, en utbyggnad av produktionskapaciteten, en ökad produktion och en full sysselsättning. Därmed ges investeringsnivån en nyckelroll när det gäller Sveriges ställning som industriland i framtiden.

Industriinvesteringarna måste höjas väsentligt. Om det säger sig alla vara överens. Men det räcker med ett enkelt studium av statistik för de senaste åren för att konstatera att utvecklingen i stället gått åt andra hållet. Industriinvesteringarna har rasat.

De vikande industriinvesteringarna är nog de borgeriiga regeringarnas största motgång och besvikelse. De borgeriiga regeringarnas oförmåga alt hålla industriinvesteringarna uppe har inneburit slora skador på vårt lands ekonomi och näringsliv.

Det är befogal atl tala om en katastrofal utveckling för vårt land när det gäller investeringssidan, och det är svårt att förstå varför de borgeriiga regeringarna varit så motvilliga och så handfallna när det gällt all möta investeringsraset. Herrar Fälldin, Ullsten och Bohman får ta på sig det fulla ansvaret för att investeringsraset har blivit den allvariigaste frågan i vårt näringsliv och i vår ekonomi. Det är fullt befogat atl säga att regeringen nu föriorat kontrollen över utvecklingen.

Fram lill är 1976 upprätthölls en i jämförelse med omvärlden hygglig investeringsnivå. Men år 1977 gick investeringarna tillbaka för första gången pä lång lid. Utvecklingen i fråga om investeringarna blev katastrofal. Minskningen under 1977 och 1978 blev över 30 %.

Under 1979 har möjligen en viss återhämtning skett från detta rekordlåga läge, men det är ännu osäkert hur det blir. SCB:s nationalräkenskapsberäkningar visar att någon ökning av industrins investeringar inte skedde under första halvåret i år. Investeringsenkäterna däremot tyder på en viss uppgång.

Ännu osäkrare är uppgifterna om det kommande året, om 1980. De nuvarande uppgifterna tyder på en volymökning av industrins investeringar, men någon större förändring i återhämtningstakten väntas inte. Och-detta är det viktiga - även om man antar en relativt kraftig volymökning på ca 8 96, som t. ex. LO-ekonomerna gör, blir investeringsnivån 1980 ändå inte

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

4 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

tillnärmelsevis den vi hade i mitten av 1970-lalel och som vi nu skulle behöva för en industriell återhämtning.

Dessa år av extremt låga industriinvesteringar kommer all kasla en slagskugga över svensk industri under många år framåt. Det har gett oss ett utomordentligt dåligt utgångsläge för atl möta 1980-talets problem och framtidens krav på vår industri.

1980-talets problem för vår industri är svära, och framtidens krav på industrin är myckel slora. Vi har genomlevt några är av slrukturkriser och ibland brutala omställningar. Men utvecklingen under den kommande tioårsperioden kommer atl bli än svårare. Vi har upplevt hur nya producentländer börjat konkurrera på de marknader som vi vant oss vid att betrakta som våra. I framtiden kommer denna nya konkurrens all bli än härdare. Och den tekniska utvecklingen med automalisering, datorer och robotar kommer att gå än snabbare. Kraven på att utveckla vår industri kommer atl ställa stora anspråk på kapital och nysatsningar, om vi skall hänga med, om vi skall kunna erbjuda människorna jobb.

Det är mot denna bakgrund den låga investeringsnivån, investeringskrisen, är mycket allvarlig.

De borgeriiga regeringarna har hittills visat föga förståelse för allvaret i detta problem. Visst håller man med om att en ökning av investeringarna är önskvärd. Men det kommer inga förslag för att komma lill rätta med problemen, inga åtgärder. Man är låst i de traditionella marknadsekonomiska föreställningarna om atl högre lönsamhet skall ge högre investeringar. Därför inskränker man sina åtgärder till en ekonomisk politik som syftar till kraftigt ökade vinster i företagen. Och därmed visar man en handlingsföriamning och en ovillighet att ta itu med problemen. Della har blivit dyrt för Sverige.

Jag hävdar att varken nu eller lidigare har del funnits något automatiskt, bundet samband mellan företagens vinster och investeringsvolymen. Under 1960-talet och början pä 1970-lalel ökade industrins investeringar trots att en viss nedgång av industrins vinster ägde rum. I dag upplever vi del motsatta förhällandet.

Del är inte bristen pä kapital som sådan som orsakat nedgången i investeringarna. Tillgången pä pengar i banksystemet och i företagen är god. Inom företagssektorn är det befogat all tala om en överlikviditet som verkar klart inflationsdrivande. Men varken företagens pengar eller företagens vinster investeras i ny produktion, de ger inga nya arbetstillfällen. I stället sätter man in sina pengar i projekt som ger snabba vinster. Och industriinvesteringarna ger oftast inte det. Jag skulle vilja beteckna den nuvarande situationen som närmast absurd. Pengar finns, men inte för induslrisatsning-arna.

En kraftig ökning av industriinvesteringarna aktualiserar omedelbart frågan om förelagens kapitalförsörjning. Eftersom en stor del av investeringarna måste ske i form av ökad satsning på forskning och ulveckling, utveckling av nya produkter och nya marknader, och andra satsningar på investeringsområden där möjligheterna till länefinansiering är begränsade, uppstår elt stort behov av riskbärande kapital. Detta behov hänger inte

samman med förelagens lönsamhet eller med om tillgången på likvida medel i banksystemet är god eller dålig.

Jag vill återigen göra hell klart från den här talarstolen att vi från socialdemokratiskt håll - i motsats till vad som ibland sägs - inte har några invändningar mot alt företagen går med vinst. Vinstgivande företag är en förutsättning för industriell ulveckling och för trygga jobb för de anslällda. Men vi ställer ell bestämt krav på att vinsterna skall användas i företagen för att skapa ny produkiion och nya jobb. Jag hävdar att det inte sker i dag. I stället för att investera i maskiner och annat realkapital använder en del företag -jag skall inte generalisera och säga alla - i stället sin likviditet till rent finansiella placeringar. Ren spekulation - det är inte för hårda ord i sammanhanget.

Situationen kräver i dag en bättre tillgäng på långsiktigt riskvilligt kapital. Det krävs atl samhället mer aktivt engagerar sig i finansieringen av företagens framtidsprojekt.

Vi har frän socialdemokratiskt håll presenterat en rad förslag som syftar till att direkt stödja sådana framtidsprojekt. Vi har fört fram dessa förslag tidigare här i riksdagen, utan att få gehör för dem. Många av dem finns i den industripolitiska moiion som vi lade fram i våras. Den borgerliga majoriteten har av olika anledningar sagl nej, och under tiden har investeringskrisen blivit allt djupare.

Nu reser vi på nytt förslag om att ge den Ijärde AP-fonden ett rejält tillskott. Alltsedan sin tillkomst har fonden spelat en stor roll för att öka tillgången på riskvilligt kapital på den svenska kapitalmarknaden. I dagens läge är det angeläget att fonden får ökade resurser. Vi föreslår därför att ytteriigare 1 miljard kronor anvisas för detta ändamål. Sä skapas - och det är viktigt - en möjlighet lill mer långsiktig planering av fondens verksamhet.

Behovet av riskvilligt kapital kommer att bli allt större. Vi kommer att behöva mycket pengar för att se till att omställningarna inom utsatta branscher i svensk industri sker i socialt acceptabla former, och - framför allt -mycket pengar för framtidssatsningarna, föratt skapa framlidens jobb. Därför är det angeläget att fonden nu får ytteriigare medel för all kunna planera och göra satsningar för framtiden.

Jag vill, herr talman, kort ta upp ytteriigare några frågor som är föremål för socialdemokratiska reservationer i näringsutskottet.

Regeringen föreslår att en I O-procentsgräns införs för fjärde AP-fondens innehav av aktier i ett och samma bolag. Enligt vår uppfattning finns det inte några som helst skäl för att införa ylleriigare begränsningar i fondens verksamhei. Vi menar alt detta är en onödig klåfingrighet från regeringens sida för atl göra det svårare för fonden att arbeta. Förslaget om en begränsning innebär en försvagning av fondens möjligheter atl bidra med effektiva lösningar av de väsentliga finansieringsproblemen för svensk industri. Vi avvisar därför regeringens förslag.

En fräga av stort intresse arom den fjärde AP-fonden skall kunna engagera sig i andra företag än de största och de börsnoterade. Det är viktigt att även de mindre och medelstora företagen kan komma i fråga. Del talas så vackert från

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

den borgerliga sidan om satsningar på små och medelstora företag. Dä tycker vi att man från den borgerliga sidan också borde ställa upp för åtgärder som skulle kunna underlätta för de små och medelstora företagen alt arbeta. Men det verkar ju faktiskt inte som om man gör det.

Ett viktigt krav är atl de anslällda i berörda förelag skall höras om hur de bedömer de investeringar som fondstyrelsen överväger all göra. Vi anser alt fondstyrelsen bör fästa särskild vikt vid de anställdas synpunkter.

Pä socialdemokratiskt initiativ beslöt riksdagen under våren 1979 om en statsgaranti för att göra det möjligt för de regionala utvecklingsfonderna att ta upp lån i bl. a. AP-fonden. Denna regionalisering av AP-fondens verksamhet är av stor betydelse för i synnerhet de små och medelstora företagen. Vi föreslår nu att man undersöker om det är möjligl att gå vidare med en ökad regionalisering.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1, 2, 3, 4 och 5 i näringsulskotteis belänkande nr 10.

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! 1 denna samlade debatt som berör flera utskottsbetänkanden skall Jag plädera för vpk-motionen 2528 i vad gäller yrkandena 1,2 och 3, som behandlas i näringsutskoilets betänkande nr 10. I dessa yrkanden krävs att riksdagen, för det första, gör hemställan till regeringen om förslag till förstatligande av affärsbankerna och de stora försäkringsbolagen och, för det andra, gör hemställan till regeringen om förslag till omorganisation av AP-fonderna lill en gemensam fond. För det tredje yrkas avslag på förslaget till ny 12 a § i propositionens förslag lill lag om ändring i reglementet 1959:293 angående allmänna pensionsfondens förvaltning. På samtliga punkter går utskottet emot motionsyrkandena.

Sedan läng tid har del pågått en koncentration av ägande och makt inom det svenska näringslivet. Den processen fortgår alltjämt och har nu antagit sådana proportioner att den numera också måste erkännas av borgeriiga ekonomer, även om erkännandet sker molvilligi. Men i längden går det ju inte atl söka blunda för den faktiskt existerande verkligheten.

Samtidigt med koncentrationen av makt och ägande har del skett en sammanväxning av industri- och bankkapital till ett finanskapital. Alla stora privatägda industriföretag är numera knutna till något kreditinstitut, i första hand till affärsbanker. Denna nära anknytning leder till att det är ell avgörande intresse för privatkapitalet att behälla ägandet av och greppet över affärsbankerna. Skulle dessa förstatligas, kunde samhällets demokratiskt valda organ väsentligt öka sin styrning av och kontroll över den industri som alltjämt ägs av del privata kapitalel.

Vid en diskussion om hur kapitalmarknaden skall se ut och hur investeringarna skall läggas går det inte att komma ifrån frågorna om makt och inflytande över landets näringsliv. Ett av de första stegen i en långsiktig strategi för överförande av produktionsmedlen i det arbetande folkets händer utgörs av all samhället övertar ägandet och kontrollen över affärsbankerna och de stora försäkringsbolagen.

Vi från vänsterpartiet kommunisterna menar alt investeringarna inte skall få styras av kortsiktiga vinstförväniningar. Tidigare i deballen har del antytts alt förelagen använder fritt kapital till spekulation i improduktiva placeringar i Slället för au placera pengarna i produktiva och nyttiga investeringar. Vi menar atl investeringarna i stället skall styras av vad som är socialt nyttigt för det slora flertalet av landets befolkning. Som det nu är dras kapitalet dit där det för tillfället går att få den högsta profiten, hell oberoende av om det rör sig om produktion eller ej eller om produktionen är socialt gagnelig för människorna eller ej. Ger militär utrustning den högsta vinsten, så satsar man på den. Ger meningslösa lyxartiklar den högsta vinsten, ja, dä dras kapitalel dit.

Under den växande kris som kapitalismens världssyslem genomgått och ännu genomgår har diskussionen om vårl industrisamhälles framtid trängt sig allt närmare inpå envar av oss. Ell framlidssamhälle som vill vara ett gott samhälle för de många människorna låter sig inte formas av del profitstyrda privatkapitalet och dess kreditinrättningar. Det samhället måste i stället medvetet formas av en långsiktig plan med utgångspunkt i det arbetande folkets intressen. En sådan plan leder över lill planhushållning och socialism. Det innebär förlorad rikedom och makt för ett fåtal, och det betyder trygghet, jämlikhet och fördelad makt för folkflertalet.

På denna grund avvisar vi regeringens föreslagna riktlinjer för hur den svenska kapitalmarknaden bör fungera. På samma grund kräver vi ett förstatligande av landets kreditväsende.

Fördelen, från folkflertalets synpunkt, med ett förstatligande av kreditväsendet är att storfinansens maktställning åsamkas ett allvarligt slag. Möjlighet skapas fören av samhället styrd kreditmarknad, som i sin tur möjliggör en från samhället medvetet styrd vidareutbyggnad av landels näringsliv.

Med ett, i huvudsak, förstatligat kreditväsende följer att helt andra principer måsle komma till uttryck i banklagstiftningen och lagstiftningen om försäkringsrörelsen. Av detta följer att man inte nu behöver ta ställning till föreliggande ändringsförslag från regeringen i vad gäller denna lagstiftning.

I utskottsbetänkandet tas också AP-fonderna upp. I motionen yrkar vi på all AP-fonderna skall omorganiseras och läggas under en styrelse, i vilken de fackliga organisationerna skall ges majoritet. Vi menar ocksä att AP-fondsmedel skall användas till långsikliga satsningar i investeringsprogram på eftersatta områden. Används medlen på det sättet behövs ju inte någon gräns för aktieköp i företag. Men om riksdagen ändå vidhåller möjligheten alt AP-fondsmedel skall kunna användas för aktieköp i privata bolag kan vi inte finna någon anledning till att det skall finnas en 10-procentsgräns som diskriminerar just AP-fonden.

Vi yrkar i konsekvens med detta avslag på förslaget till ny 12 a § i propositionens förslag till lag om ändring i reglementet 1959:293 angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

Herr lalman! Med det anförda som bakgrund yrkar jag bifall till motionen 1978/79:2528, yrkandena 1, 2 och 3.-

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Det sista yrkandei kommer Tore Claeson senare i debatten att återkomma

till.

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Den del av kapitalmarknadspropositionen som har hänvisats till näringsutskottet gäller främst ändringar i banklagstiftningen, lagen om försäkringsrörelse och reglerna om allmänna pensionsfondens förvaltning liksom förslag till ändringar i mellanhandsinstilutens arbetsformer. Dessutom har det väckts motioner som lar upp de mindre och medelstora företagens problem i samband med kapitalmarknaden.

Jag vill först notera att det som är positivt med de förslag vi nu går att besluta om äratt mindre företag kan fä ackumulerat äterlån under fem år från AP-fonden. Det ärett förslag som inte minst centerpartiet hardrivit härunder mänga år. Detta gör det meningsfullt för mindre företag att använda den lånemöjligheten.

Jag ser del ocksä som en positiv utveckling alt mellanhandsinslitulen nu rationaliseras liksom att man ökar aktiekapitalet och garantikapitalet för Industrikredil AB, som blir det nya namnet på de sammanslagna instituten.

Näringsulskottet har haft alt yttra sig till finansutskottet över avsnittet om företagens finansiering. Jag vill ytterligare understryka vad utskottet där har betonat, nämligen atl del är av utomordentlig vikt att man kan uppnå en förbättrad lönsamhet i näringslivet och förelagen. Företagen måste ges möjlighet att dra lill sig det erforderliga riskkapitalet från dem som kan placera kapital, så alt vi får en ulveckling som medför en säkrad ekonomi framöver och därmed också en tryggad sysselsättning.

Det finns många problem på det här området. Tidigare talare i denna debatt har berört en del av dem, bl. a. den minskade lönsamheten och den sämre solidileten. Elt problem som också berörts är också tendensen hos allmänheten atl minska sina placeringar i aktier och övergå lill placeringar lill exempelvis statsobligationer, sparlån och annal. Della är en ulveckling som inte är bra, och den visar alt man måsle göra någonting för atl komma ål det här problemet. Jag anser att del är bra alt regeringen har aviserat en utredning om dubbelbeskattningen och frågor som hänger samman med dem. Del är möjligt alt man därigenom kan komma fram till lösningar som gör det mera attraktivt att satsa pengar i aktier och andelar i företagen. Vi anser alt del är av utomordentligt stor vikl alt man kan uppnå elt breddal aktieägande, och i det avseendet pågår utredningar av olika slag. Man bör då sträva efter att göra det attraktivt och lönsamt för konsumenterna, för den stora allmänheten, att placera en del av sitt sparande i aktier.

Givetvis måste man här liksom i andra sammanhang beakta den regionala fördelningen i samband med näringslivets utveckling liksom också de fördelningspolitiska aspekterna. Men del är viktigt alt konstatera nödvändigheten av alt vi har någonting att fördela. Det ärju ändå det grundläggande.

Thage Peterson berörde investeringsfrågorna. Jag är överens med honom

om all vi har otillräckliga industriinvesteringar och atl investeringsviljan är otillfredsställande. Men jag vill hävda atl Thage Petersons historieskrivning inte är riklig. Thage Peterson menar alt sedan trepartiregeringen tillkom 1976 -och, underförstätl, som en följd därav - har inveslerin-jarna i näringslivet minskat katastrofalt, och del har vi fåll dras med, eftersom den regeringen inte gjorl någonting för atl motverka det. Men som så många gånger har påpekats för Thage Peterson och andra är verkligheten den att vi redan 1974-1975 nådde toppen i industrikonjunkturen. Under den socialdemokratiska regeringens tid fick vi den kraftiga nedgång som innebar atl vi förlorade marknader genom au köparna pä världsmarknaden vände sig till andra leverantörer, och vi fick en stagnerande indusiriförsäljning. Detta skedde redan före 1976. Som en följd av dessa förlorade marknader fick givetvis våra industriföretag än sämre lönsamhet, och detta medförde i sin tur en bristande investeringsvilja.

Man kan inte kategoriskt säga att del endast är tillgång på pengar som avgör investeringsviljan, utan jag vill betona att det kanske är vikligare att det finns lönsamma investeringsprojekt. Det var sådana som saknades under tiden 1976-1977. Men det varändå trepartiregeringen som åstadkom en vändning i den här utvecklingen, och därigenom fick förelagen en annan lönsamhetsbild sä alt de kunde börja konkurrera på nytt. Det är först nu som vi inom industrin kan se en stigande investeringsvilja, och det är en följd av en lönsamhelsförbältring som många bidragit till, inte minsl trepartiregeringen.

1 det här betänkandet finns en hel rad reservationer. I fiera av dem behandlas AP-fondernas verksamhet. Två av reservationerna kommer Sven G. Andersson strax atl som utskottets talesman kommentera. Vissa av de problem som berör AP-fonderna torde med säkerhet få utredas ytteriigare. Regeringen har aviserat att en utredning tänker pröva frågan om en femte AP-fond. Där fattar utskottet inte nu ställning i sak. Föregen del villjag hälsa utredningen med tillfredsställelse. Centern har flera gånger väckt den här frågan. Enligt vår mening skulle en femte AP-fond kunna bidra till en decentralisering av kapitalutbudet. Det skulle bli en större mångfald och risken för konceniralion skulle bli mindre. Möjligen skulle man kunna pröva om inte en femte AP-fond kunde placera kapital i de mindre och medelstora företagen, dvs. de förelag som inte finns på börsmarknaden. Vidare skulle man, om man har en sådan här fond, kunna pröva en regionalisering av kapitalulbudet.

I reservation 3 riktar socialdemokraterna viss kritik mot utskollets ställningstagande. Här gäller del Just placeringar utanför den börsnoterade marknaden. På denna punkt villjag hänvisa till vadjag nyss sadeom en femte AP-fond. Det är, enligt min mening, riktigt att pröva frågan i hela dess vidd. Vi är väl överens om målsättningen, men vi bör avvakta utredningen om en femte AP-fond. Därför anser jag att den här reservationen inte är befogad.

I en annan del av reservationen framhålls atl man i den fjärde fondstyrelsen bör fästa särskild vikt vid de anställdas synpunkter i det företag där det är

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

fråga om nyemission. I motionen underslröks alt man borde tillmäta de anställdas synpunkter avgörande infiylande, men i reservationen har man ändrat lill att man bör lägga stor vikt vid de anställdas synpunkier. Så långt är vi överens i utskottet. Enligt min mening är också den här delen av reservationen onödig. Det är alldeles självklart all fondstyrelserna skall ta hänsyn till de anställdas synpunkter både i detta och i andra sammanhang. Om den principen har vi varil överens länge.

Reservation 4 gäller en utredning om de mindre och medelstora förelagens finansiella situation. Här rör del sig om en motion som näringsulskottet har behandlal och lillslyrki. Alla är vi överens om de mindre och medelstora företagens betydelse. De har visat uthållighet, inte minst under de gångna lågkonjunkturåren. Här måsle man konstatera -jag hoppas att vi också är överens om det - alt samhällets struktur inte är så väl anpassad till de mindre företagen som till de större. De mindre företagen lider av många problem pä det här områdel. Solidileten och lönsamheten är lägre, och det är svårare att få kapital utifrån. De har inte någon aktiemarknad, och det är också svårigheter med lanke på aktiebeskaltningsreglerna atl få andra än dem som kan arbela i företagen alt placera pengar i dessa. Man kunde räkna upp ännu fier sådana här saker.

Bankernas utlåning lill småföretagen har successivt minskat under årens lopp. Frän 1965-1975 har affärsbankernas utlåning tredubblats, men till företag med färre än 50 anslällda har utlåningen minskat från 27 % till 17 %. Under de senasle två åren har man konstaterat en accelererad utveckling av den här negativa trenden för småföretagen. SIND har nyligen i en utredning konstaterat, atl medan utlåningen från bankerna till de större förelagen ökat, har den under de senaste två åren minskat ganska kraftigt till förelag med under 100 anslällda.

Jag är litet förvånad över atl socialdemokraterna har vänt sig emot utskoltsmajoritelens förslag att riksdagen skall tillskriva regeringen och framföra som sin uppfattning att man måste kartlägga de mindre och medelstora företagens silualion och föreslå åtgärder. Jag försökte åstadkomma enighet i utskottet om den här frågan, men del gick tyvärr inte.

Reservationen 5 är näraliggande. Den lar upp frågan om regionalisering av AP-fondernas och Investeringsbankens allmänna verksamhet. Vi menar att detären fråga som prövas i samband med utredningen om en femtedelfond. Jag kan nämna atl Invesieringsbanken redan arbetar aktivt med en regional verksamhet och ger kombinationslån i samarbete med utvecklingsfonderna, som nått en ganska stor omfattning vid det här laget. Det är alltså en hel del på gång. I övrigt menar vi i ulskotlsmajoriteten alt den här frågan får prövas i samband med utredningen om en femte AP-fond och om småföretagens finansiella situation.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill näringsutskoilets hemställan pä samtliga punkter.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr talman! Johan Olsson försökte sig pä att korrigera historien när det gäller industriinvesteringarna.

Det verkliga förhållandel för åren 1977 och 1978 äratl minskningen under dessa år blev över 30 % - närmare 34 %. Det är alltså ett invesleringsras med över en tredjedel. Och utvecklingen har troligen inte vänt.

Johan Olsson säger, att nu däremot finns en ökande vilja till investeringar inom industrin. Om det vore sä väl! Del hoppas vi alla all del skulle vara, men hur kan Johan Olsson utläsa detta? Det finns inga tecken pä det, utan uppgifterna om det kommande året, 1980, är ännu mycket osäkra. De tyder på en myckel obetydlig volymökning när det gäller industrins investeringar, men man kan inte tala om någon som helst förändring i återhämtningstakten. Det är detta son-i skrämmer mig lilet: att de borgeriiga företrädarna när vi diskuterar investeringar - särskilt då industriinvesteringar - verkar så nöjda med läget, precis som om man inte insåg att vi här diskuterar en av de allvariigaste frägorna i svensk ekonomi och svenskt näringsliv i dag.

Vidare säger Johan Olsson: När företagen börjar gå bättre fär vi investeringar. Men det är detta samband som vi underkänner. Det har vi pekat pä, och vi har sagl alt det sambandet är en illusion. Det finns inget samband mellan vinster och investeringar.

När den borgeriiga trepartiregeringen tillträdde 1976 tog den bort den allmänna arbetsgivaravgiften med motiveringen atl vi skulle få i gång ekonomin och då särskilt investeringarna i näringslivet. Och vi fick ökade vinster i de svenska storföretagen, men vi fick inga ökade investeringar. Tvärtom fick vi samtidigt investeringsraset. Jag pekade också på i mitt inledningsanförande att det fanns en period under 1960-talets slut och början av 1970-talet dä vi hade dålig lönsamhet i industrin men ändå hyggliga investeringar. I dag är det ett omvänt förhållande. Vi har god lönsamhet i industrin, men vi har dålig investeringstakt. Investeringarna är vårt byggande för framtiden, och varnar vi inte om investeringarna får hela Sverige betala ett högt pris för del.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

JOHAN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag häller med om att siffrorna för 1977 och 1978 visade ett kraftigt ras för investeringarna. Del har vi givelvis inte varit nöjda med -tvärtom har vi varit väldigt besvikna. Men sedan har trenden vänt, och vi räknar för 1979 med en viss ökning av investeringstakten. Den är emellertid osäker, och vi har alla anledning atl följa frågan med stor uppmärksamhet.

Socialdemokraterna säger atl del finns inget samband mellan lönsamhet och investeringsvilja. Del är en helt orimlig lanke. Jag vill betona att det är lönsamma projekt som är avgörande för investeringsviljan. Och för att få lönsamma projekt måste man ha en växande marknad. Det var en del av den marknaden som gick förlorad under den socialdemokratiska regeringens sista år men som sedan i någon män har återvunnits så altman har fåll balans igen på marknaden tack vare trepartiregeringens ålgärder. Detta kan leda till en

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

successivt ökad efterfrågan på våra varor och därmed lönsamma projekt för investeringar.

Borttagandet av arbetsgivaravgiften gav ingen effekt på investeringsviljan, sade Thage Peterson. Jag vill hävda au om man inte hade avskaffat arbetsgivaravgifterna skulle investeringsviljan ha varit ännu lägre. Är det verkligen någon som i längden kan hävda att det skulle vara ointressant för företagen i deras framtida planering, i deras satsning på riskabla projekt, om vi skulle lägga pä 4 % på deras kostnader? Ju större lönsamhet och ju bredare marginaler man har, desto större risker tar man naturiiglvis och desto mer arbete lägger man ned på all hitta de lönsamma projekten.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr lalman! Jag noterar med ett visst välbehag alt Johan Olsson nu medgav att det kraftiga investeringsraset är allvariigt och atl han i silt senasle inlägg inte var lika säker som i det förra inlägget pä atl utvecklingen skulle ha vänt under 1979. Kanske framliden alltså inte är rikligt så ljus som man har antytt från de borgerliga talarstolarna.

Jag noterar också atl Johan Olsson strök under att vi saknar riskvilligt kapital. Det var likaledes med ett visst välbehag som jag hörde del -del ärjust föratt få riskvilligt kapital för långsiktiga och produktiva investeringar som vi har lagt vårt förslag om en miljard lill den fjärde AP-fonden.

Sedan kom Johan Olsson tillbaka till sambandei mellan vinster och investeringar. Det är ändå så, Johan Olsson, att vi har en hög vinstnivå i flertalet stora förelag i det svenska näringslivet. Det saknas inte vinster, del saknas inte tillgång på pengar, men likväl görs det inga investeringar.

Vad vill då den borgeriiga regeringen, vad vill de borgerliga ledamöterna i riksdagens berörda utskott göra ål det förhållandel? Jo, de säger: Öka vinsterna ännu mer! Man ökade vinsterna när man tog bort den allmänna arbetsgivaravgiften och de borgerliga regeringarna har vidtagit andra åtgärder, inte minst pä skaltesidan, som har ökal företagens vinster. Om det hade varil så väl att detta hade resulterat i en ökning av industriinvesteringarna och av annan investeringsverksamhet i samhället! Men det har inte blivit någon ökning. I stället har pengarna använts till icke produktiva investeringar, till kortsiktiga satsningar som har givit myckel kraftiga vinster. Men de har inte givit några nya jobb, ingen ny produktion, inga framtidssatsningar.

Jag är litet orolig över alt man på den borgerliga sidan tar så lätt pä den bristande investeringsviljan atl man bara gör den till en fräga om vinstnivån i de svenska förelagen. Vi måsle med ett ökal samhällsengagemang, ett ökat samhällskapital få snurr pä industriinvesteringarna, annars går vi ett dystert 1980-lal lill mötes.

JOHAN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Det är ingen skillnad på mina bägge inlägg i fråga om investeringarna. Jag har noterat atl vi inte är nöjda med den invesleringsut-veckling som ägt rum de senaste åren. Men Jag har förhoppningar om att de åtgärder som har vidtagits, med en förbättrad marknadstäckning som följd.

också skall leda till ökade investeringar.

Det är inte bara vinstfrägorna som vi tillmäter betydelse. Om man fär en bättre lönsamhet över huvud taget i näringslivet, innebär det atl flera förelag utvecklas, inte minst mindre och n-iedelstora förelag. Vi vet av erfarenhet att för att fä fram lönsamma och intressanta projekt, som kan säljas på världsmarknaden, är det viktigt alt människorna har en positiv bild av lönsamheten och möjligheterna atl klara upp en investering inom näringslivet i stort. Därför kan det betyda oerhört myckel om vi kan förbättra lönsamheten för de mindre företagen. Där kan del bli mänga projekt som kan bidra till ökade investeringar.

Vad gäller fjärde AP-fonden anserjag att 1 miljard till den inte löser några problem för dagen, eftersom det redan finns kapital i den fonden för de närmaste åren. Med den samsyn som vi har: Lät oss se pä vad en femte fond kan göra här! Kanske kan den bidra till alt stimulera de mindre företagen till atl skapa lönsamma projekt som en grund för ytterligare investeringar.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Innan Jag går in på mill anförande skulle Jag vilja säga några ord med anledning av Thage Petersons och andra socialdemokraters stora vurm för fonder, alltifrån den fond som likt galten Särimner är efter år har dykt upp i olika sammanhang och vars kapital från 400 milj. kr. successivt har ökal lill miljardbelopp. Eftersom socialdemokraterna i näringsutskottel har avgett en reservation om ytterligare I miljard till fjärde AP-fonden skulle jag vilja ställa en fråga till honom.

Tanken bakom fjärde AP-fondens aktieköp var ju att höja börsvärdel pä aktierna för att därmed stimulera lill nyemissioner. Fjärde AP-fondens inhopp pä fastighetsmarknaden genom att nyligen köpa aktier i Fabege Faslighets AB Birger Guslavsson - man köpte 5 % av aktierna lill kursvärdet - medförde atl Fabeges aktiekurs steg med 14 % enligt Affärsväriden. För min del skulle jag dock inte med bästa vilja i världen kunna påstå alt fjärde AP-fondens inhopp på fastighetsmarknaden är att betrakta som offensiva industrisatsningar. Men det är alldeles klart att ulan pengar är inte fiärde AP-fonden, och därför vill Jag fråga Thage Peterson: Kan man betrakta det som en offensiv investering när man går in pä fastighetsmarknaden?

Men, herr talman, det är viktigt atl kapitalmarknadspolitikens inriktning slår i samklang med den allmänna ekonomiska politikens inriktning. Eftersom den senare är avhängig av den existerande ekonomiska problembildningen, finns det emellertid ändå visst fog för påståendet att kapitalmarknadsutredningen inte ensam kan ligga lill grund för kapitalmarknadspolitikens riktlinjer. Detta våren av anledningarna till att den finansiella analysen i långtidsutredningen 1978 gavs ett så stort utrymn-ie-långt mera omfatlande än i lidigare långtidsutredningar. 1 ett "medelsikligt" perspektiv gavs således inte bara en bild av ramarna för den allmänna ekonomiska utvecklingen ulan också en lämligen ulföriig analys av den finansiella uivecklingen och de kredilmarknadsproblem som måste lö.sas för att den eftersträvade utvecklingen skulle underlättas.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Vid utformningen av kapitalmarknadsproposiiionen fanns sålunda tillgäng till ett förnämligt underlagsmaterial: dels kapitalmarknadsutredningens genomgripande analyser av den existerande insliiuiionella strukturens funktion och brister, dels långtidsutredningens färska analys av såväl de reala som de finansiella ramarna för utvecklingen under den kommande femårsperioden.

Det är tveksamt om en föredragande någonsin skulle kunna ha ett bättre underlag än både en färsk bedömning av de framlida ramarna för det samlade agerandet hos kapitalmarknadens institutioner och en genomträngande analys av dessa institutioners begränsning och möjligheter.

Del bör tilläggas alt det naturligtvis i och för sig är sant att vi i dag har vissa icke önskvärda fenomen på kapital- och kreditmarknaden som ännu inte var fullt utvecklade när kapitalmarknadsuiredningen skrevs och som heller inte behandlades i långtidsutredningen 1978. Dessa fenomen, son-i dock inte berörs av socialdemokraterna i deras motion, har i de fiesta fall sin orsak i skattesystemets brister. De är också i de fiesta fall f. n. föremål för separata utredningar eller inomdepartementala analyser.

När Jag lyssnade lill Thage Petersons anförande kunde Jag inte riktigt känna igen den historieskrivning han gav när det gäller forskningen och de mindre förelagen. Thage Peterson sade - och delta är en vanlig myt från socialdemokraternas sida - atl det hade gjorts så litet när det gäller forskningen och de mindre företagen.

Både Johan Olsson och Jag har suttit i en hel del utredningar, som initierades av den tidigare industriministern Rune B. Johansson. Vi har även suttit i företagarföreningen, och vi har sysslat med dessa frågor under ett fiertal år här i kammaren. De tillskott som de socialdemokratiska regeringarna ville ge till de mindre förelagen i form av lån, servicehjälp osv. var ytterst blygsamma i förhållande till det som ges i dag. De regionala fonderna har tillförts betydande personalresurser och beiydande kapitalresurser. Detta har, tillsammans med den koppling som görs med Investeringsbanken när det gäller lånefrågorna, varit av avgörande betydelse för de mindre förelagen.

Jag häller med Thage Peterson om atl vi måsle satsa mycket på forskning. Framförhällning är ulomordenlligl viktig. Men dä frågar man: Satsar vi sä väldigt dåligt här i Sverige pä forskning och utveckling i förhållande lill omvärldens industriländer? Thage Peterson har säkerligen en uppfattning om detta. Är det fel del som skrivs i OECD-rapporten om forskning och ulveckling i industriländer? Vi fick i december förra året pä IVA:s lilla julfest en redogörelse för vad OECD hade kommit fram till. Det visade sig där all Sverige låg i topp om man undantar de amerikanska försvarsforskningarna. Sedan kom statistiska centralbyrån i våras med en rapport som visade ungefär samma resultat.

Vi skall inte förtrollas, utan självfallet skall samhället hjälpa till på forskningsområdet. Väsentliga insatser har också gjorts under senare är. Jag salt i STU-ulredningen, och jag har därför ett ganska klart begrepp om hur mycket de socialdemokratiska regeringarna satsade i förhällande till bruttonationalprodukten och i förhållande lill vad samhället satsar i dag. Det är en

väsentlig skillnad. Delta är emellertid pengar som går åt - del finns utrymme för att utnyttja dem.

Vi som under flera år fört de näringspolitiska debatterna här i kammaren märker hur svårt del är att vara innovatör. Vi flr i regel höra samma gamla argument. Sådana argument kommer självfallet både frän borgeriigt häll och från socialdemokratiskt håll. När det gäller industripolitiken har man här i kammaren inte så där riktigt klara uppfattningar om hur marknaden fungerar. Detta är emellertid väsentligt. Thage Peterson riktade en bitter kritik mot regeringarna Fälldin och Ullslen för atl de gjort alldeles för litet for att stimulera industriinvesteringarna. Här har samhället gått in med olika former av skattelättnader för investeringar, t. ex. genom investeringsavdrag. Man har vidare geU investeringsbidrag, och det har förekommit andra typer av statliga stödåtgärder. Företagen har alltså fåll olika morötter för att investera mera.

Då kan man också fråga sig: Vad beror del pä att man inte får hästen att dricka, när man har en stor ho med vatten? Thage Peterson har sagt här tidigare att del saknas verkligen inte pengar i bankerna. Johan Olsson ochjag .som sitter i Invesieringsbankens styrelse harju litet hum om hurdet ligger lill i Invesieringsbanken. Jag kan nämna att vi under första halvåret fick in mer pengar i inbetalningar av räntor och avbetalningar på lån än vad vi kunde låna ut. Det är en statistik som är lätt tillgänglig. Men det har vänt under hösten, och man fårju vara väldigt tacksam för atl industrin har större intresse av reella inve.steringar och inte bara av lån till rörelsekapital.

Men det är inte en riktigt sanningsenlig beskrivning som Thage Peterson ger när han säger atl den dåliga investeringslusten har berott pä den borgeriiga regeringen. Jag tror fastmer att det har berott pä att man haft kapacitetsutrymme som inte utnyttjats. Jag kan som exempel la de år då man inom bl. a. massaindustrin byggde upp enorma lager, medan massaindustrin samtidigt i Västeuropa förlorade en marknad som motsvarar 1,2 miljoner ton. Det innebar atl den industrin som ju haft problem - vilket vi väl känner till - fick ytteriigare problem.

Jag skall sä, herr lalman, gå över till de reservationer vid näringsulskotteis betänkande som Johan Olsson nämnde att jag skulle ta upp, nämligen reservationerna 1 och 2.

I reservationen I behandlar de socialdemokratiska ledamöterna allmänna pensionsfondens förvaltning. I propositionen harju föreslagits en gräns vid 10 % för allmänna pensionsfondens innehav av aktier i elt och samma bolag, och i det fall dä företag har aktier med olika röstvärden avser 10-procentsgränsen röstetalet. Det här är en fråga som vi tidigare diskuterat vid ett fiertal tillfällen, och det har varit förslag om en 5-procentig gräns. 10-procentgränsen anser vi emellertid vara rimlig, och har man ett 10-proceniigt aktieinnehav i ett förelag kan man stärka del förelagel väsentligt.

I reservationen 2 begärs ytteriigare 1 miljard lill fondstyrelsens förfogande, så att man skall fä möjligheter au på ett mer väsentligt säll vara med och placera i aktuella projekt under de närmaste åren.- Det var mot den

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

bakgrunden Jag nämnde notisen i Affärsvärlden, av vilken det ju framgår att det finns pengar i AP-fonden så alt det räcker för de närmaste åren. Det behövs alltså inget omedelbart tillskolt, och skulle elt sådant behövas får regeringen aktualisera frågan. Den uppfattningen har majoriteten i utskottet.

I utskottsbetänkandet redovisas vänsterpartiet kommunisternas motion med anledning av kapitalmarknadspropositionen. Man är allmänt kritisk mot pensionsfondens inriktning och verksamhet, och Per IsraeLsson har Ju här framfört vpk:s synpunkter.

Inom utskottsmajoriteten har vi uppfattningen att den verksamhet och inriktning som fonden har finns det inte någon anledning alt ändra på. De yrkanden och de motiv som förs fram i vpk-motionen går ut på att man skall satsa på samhälleliga investeringsprogram av olika slag. Det är klart att det är viktigt att vi har fjärde AP-fonden som kan satsa på olika typer av företag. Vpk vill atl satsningarna bara skall gälla statliga företag, men vi anser all alla företag skall få del av fondens kapitalresurser.

Herr talman! Det är självklart vikligt atl man har en väl fungerande kapitalmarknad i landet, som skall skapa utrymme även för industrins satsningar. Jag håller gärna med Thage Peterson och andra som varit kritiska mot den låga investeringstakten. Att denna är elt problem vill jag hålla med om. Nu räckerdet förvisso inte med alt skapa utrymme. Det måste-även om Thage Peterson menar att lönsamhet inte har någon större betydelse - finnas morötter som lockar till framtidssatsningar, till realinvesteringar, utvecklingsinsatser och marknadsföring. Tidigare under den här debatten har det Ju talats om de kraftiga nedgångarna i realinvesteringarna under 1977 och 1978. Dessa är naturiigtvis, som Jag tidigare sagt, en följd av det dåliga kapacitets-utnyttjandet i industrin. Kapacilelsulnyttjandet harökat nu, men osäkerheten om framtiden kvarstår. Tillväxttrenderna frän 1950- och 1960-lalen har trots allt brutits. Många gissningar om 1980-talet är ganska pessimistiska. Med den längsta och djupaste lågkonjunkturen efter kriget i färskt minne är det inte konstigt om många drar sig för att satsa framål med lånade pengar.

Min slutsals är att även om vi har en väl fungerande kapitalmarknad här i landet krävs det en ökad självfinansiering i företagen - både genom större vinster och genom en ökad nyemissionsverksamhet. Det aren viktig uppgift för politiker att klargöra vinstens roll i detta sammanhang och finna ökad förståelse föratt ökade vinster Just nu inte nödvändigtvis skapar något större utrymme för ökade löner. Vinsterna kan verka höga jusl nu, särskilt om man sätter dem i relation lill vinsterna de närmast föregående åren. Faktum ärju alt vinstnivån genomsnittligt setl inte är särskilt hög i industrin. Vissa bedömningar för verkstadsindustrin tyder t. ex. på att man i år, som ju ändå anses vara elt mycket gott är, har ungefär samma vinstnivå som 1976. Det borde inte behöva riva upp någon allvariig fördelningspolitisk debatt i år om företagens vinster.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall till näringsutskoilets hemställan på samtliga punkter.

Under detta anförande övertog tredje vice lalmannen ledningen av kanmiarens förhandlingar.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr talman! Jag berörde tydligen så många ömma punkter för Sven Andersson att han helt kom ur gängorna och glömde alt föra fram sitt eget budskap. Han koncentrerade sig i sitt anförande mest på angrepp på socialdemokratin och pä vad Jag fört fram.

Näringsutskottet harju, Sven Andersson, goda möjligheteratt följa fjärde AP-fondens verksamhei. Vi har haft sammanträffanden med fondstyrelsen, och man gav oss en ulföriig föredragning den 6 november. Mig veterligi ställde inte Sven Andersson då någon fräga om det problem som han nu tog upp. Han tar ett placeringsfall lill intäkt för att angripa fondens verksamhet. Det är litet betecknande, lyckerjag. Fjärde AP-fonden harju engagerat sig i byggnads- och byggnadsämnesindustrin, järn-, stål- och metallverk, kemiskteknisk industri, trä-, massa- och pappersindustri, i verkstadsindustrin och i rörelsedrivande investmentbolag. Allt annat upptar endasi 3 %. De fall som Sven Andersson tog upp ligger tydligen inom de där tre procenten. De fallen tar han upp utan att ange att vårt förslag ligger på 1 miljard kronor för all göra del möjligl att läcka ett svårt finansieringsproblem i svensk industri, behovet av riskkapital, och att ge fjärde AP-fondens styrelse ordentliga möjligheter att planera sin verksamhet.

En annan sak var företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vi harbakom oss några årdå företagens forsknings-och utvecklingsverksamhet har stagnerat och t. o. m. gått tillbaka. Sven Andersson säger att vi i Jämförelse med andra länder ändå ligger högt. Jag visste inte att den borgeriiga ambitionen var att fä ned den svenska nivån på utvecklingsområdet till andra länders. Är det den ambitionen man har, förstår jag ett och annal i den borgeriiga politiken bättre.

Men detta är ett farligt resonemang. Stöttandet av forsknings- och utvecklingsverksamhet-vare sig det gäller den som äger rum i industrin eller den som äger rum på institutionerna - ärju vår satsning på framliden. Jag är en aning oroad över förnöjsamheten hos Sven Andersson och övriga borgerliga företrädare när de säger alt investeringarna är tillräckliga, atl utvecklingen när del gäller forskning och teknik är bra och att utvecklingssidan är tillräckligt tillgodosedd. Var skulle vår industri ha stått i dag om vi inte hade satsat pä framtiden, om vi inte hade tagit till vara de olika idéer och uppslag som kommit fram i industrin genom atl stötta utvecklingsverksamheten? Investeringssidan och forsknings- och utvecklingssidan är några av de allra tyngsta bitarna i svensk industripolitik.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

PER ISRAELSSON (vpk) replik:

Herr talman! Sven Andersson tog bara uppen del av vad Jag sade. Han log inte upp bankerna, men han tog upp AP-fonderna.

Sven Andersson sade atl ulskotlsmajoriteten anser att de nuvarande AP-fonderna fungerar bra. Vi anser för vår del alt de frän de anställdas

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

synpunkt skulle kunna fungera bättre och mera offensivt i den samhälleliga näringspolitiken, om fonderna omorganiserades pä det sätt som vi har föreslagit: en gemensam fond med elt ökat majoritetsinflytande för de fackliga organisationerna.

Sedan kom Sven Andersson in på hur man skall fä i gång investeringar med pengarna. Del måste finnas morötter som lockar om del skall göras framlidssatsningar, som han uttryckte sig. Han liknade också investerarna vid hästar som inte vill dricka vatten.

Jag har redan i mitt första anförande framhållit att vi harolika filosofier. Vi vill ha en ulveckling mot en planerad ekonomi, där man satsar pä det som är nyttigt för folkel och ser till vad som behöver produceras och inte lill vad som för tillfället är mest lönsamt. Där går våra uppfattningar isär, och det gör all vi hamnar på olika linjer. Jag vidhåller yrkandena frän milt första anförande.

SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Herr talman! När man är tredje, fjärde eller femte talare i en sådan här näringspolitisk diskussion, som även berör AP-fonderna och anslag till dem, finner man som regel atl tidigare talare har skummat av det mesta. Det kan man då lämna ät sidan. Jag underiät alltså alt upprepa vad som redan var sagt.

Mitt anförande var inte inriktat pä alt skälla på socialdemokraterna. Jag tog bara upp de motsättningar som trots allt finns mellan våra båda synsätt. Thage Peterson anser uppenbarligen att den industriella expansionen skall stimuleras fram framför allt av politikerna. Det lyckerjag hans anförande givit belägg för.

Jag har inte i mitt inlägg varit speciellt förnöjsam vare sig med industriinvesteringarna eller med insatserna pä forskningsområdet. Jag är den förste atl understryka hur viktigt det är med en ytterligare satsning på bägge dessa områden. Jag tror alt man från borgeriigt håll vill starkt understryka atl sådana behövs.

Nu skall Jag gå tillbaka till olika länders forskningsnivå, något som i och för sig är rätl intressant. Thage Peterson talade om nivån i Japan och USA. Av OECD-rapporten framgår atl när samtliga länders satsningar pä forskning och ulveckling inom industrin sjönk 1975 hade de svenska satsningarna den ovanliga trenden alt de ökade. Av OECD-rapporten och även av statistiska centralbyråns rapport kunde man dra den slutsatsen att vi låg väl till - och vi skall ligga väl lill, eftersom vi är beroende av att ha ett försprång pä olika sätt i fräga om forskning och utveckling.

Per Israelsson och vpk förespråkar en planekonomi, som går ut på ett förslatligande av samtliga företag. Ni har motionerat om ett förstatligande av Wallenbergsgruppen och samtliga större basindustrier här i landet. Därav följeratt UtskotlsmaJoriteten haren hell annan uppfattning. 1 utskottet har ni inte fått något gehör för era synpunkter. Det finns inte heller någon anledning för oss inom ulskoltsmajoriteten att utveckla någon större filosofi och bemöta vpk än jag har gjort i detta anförande.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! En del skattefrågor i proposition 165 om den svenska kapitalmarknaden har hänvisats till skalleutskoitei. Eftersom vi inte har fogat någon reservation till skatteutskottels betänkande, skall jag begränsa mig till att säga några ord om ett av oss moderater avlämnat särskilt yttrande.

Alla ansvariga politiker torde vara av den uppfattningen att det är livsviktigt för vårt näringsliv aU ha en väl fungerande kapitalmarknad. En viktig del av denna är aktiemarknaden. Ingen lär kunna bestrida att vi i dag har Slora problem när det gäller denna aktiemarknad. Förtroendet för aklieägandel såsom sparform har otvivelaktigt minskat, och det beror inte bara pä atl en hel del förelag har haft sä låg lönsamhet att de inte kunnat lämna någon utdelning. Eu annal skäl till spararnas bristande vilja att investera i aktier är utan all tvekan de ogynnsamma skattereglerna - regler som gör det mera fördelaktigt alt spara i exempelvis premieobligationer än i aktier och där investeringar i improduktiva föremål såsom frimärken, konst och ädla stenar ter sig mer lockande.

Visserligen har det gjorts en del för att förbättra aktiespararandels villkor, men den viktigaste reformen, den atl avskaffa dubbelbeskattningen på aktieavkastningen, har man ännu inte lagit itu med. I proposition 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten har emellertid budgelministern skrivit att han nästa år ämnar återkomma med förslag till åtgärder för att öka intresset för aktiesparande med - och det är min kommentar- förhoppningsvis bättre skattevillkor.

Mot bakgmnden härav och i väntan härpå har vi moderater i skatteutskottet inte reserverat oss lill förmån för vårens moderatmolion med krav på atl slopa dubbelbeskattningen. Därför, herr talman, harjag inget särskilt yrkande i denna fräga. Jag nöjer mig med aU understryka vikten av atl någol verkligen görs nästa är och yrkar bifall till skatteutskottets hemställan i dess belänkande nr 10.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Varken propositionen 1978/79:165 i den del som remitterats till skatteutskottet eller propositionen 1979/80:32 har mött några större invändningar i utskottet, även om slopandet av fondstämpeln och emissionsstämpeln innebär skattebortfall som kan beräknas till 60 milj. kr. per år. Utskottet har kommil fram till att de praktiska vinsterna med borttagande av stämplarna motiverar åtgärden och motiverar skattebortfallet. Bl. a. kan vi peka på de nya s. k. bankcertifikalen.

Med anledning av Knut Wachlmeisters anförande vill jag bara tillägga att utskottets avslagsyrkande på moderalmotionens krav om dubbelbeskattningens avskaffande vid aktieutdelning inte bara är eU formellt avstyrkande i avvaktan på en utredning eller i väntan på att en proposition skall effektuera motionskravet. Utskoltet som sådant avvaktar vad en förutsättningslös utredning kan komma fram till eller vad som kan komma i en proposition, och för socialdemokraternas del skulle jag vilja säga att det går åt utomor-

5 Riksdagens protokoll 1979/80:46-47

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

dentligt starka skäl för atl ändra nuvarande princip som för korl tid sedan granskals av förelagsskalteberedningen.

Jag delar Knut Wachlmeisters åsikt att det i dag är fel relationer mellan beskaliningen av aktier och beskattningen när det gäller placeringar i diamanter o. d. Jag är helt överens med honom om alt ändringar måste komma till sländ, men de kan komma lill stånd pä många olika sätt, och vi får se när den dagen kommer på vilket sätt vi skall kunna lösa problemet.

Jag ber atl få yrka bifall till skatleutskollets hemställan i belänkandet nr 10.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Jag skall i mill inlägg göra några kommentarer lill civilut-skoiiets yttrande till finansutskotiei och finansutskottets förslag lill riksdagen belräffande totalfinansiering av bostadsbyggandet. I vissa avseenden är utskotten ense, men i vissa avseenden har förslagen fått olika utformning.

Enighet råder om au del nuvarande systemet fungerar relativt bra nu, och med ledning av detta vill finansulskollet att propositionens förslag om finansieringssystemet även fortsättningsvis skall gälla. Här har civilutskoltel uttryckt en annan uppfattning i yttrandet till finansutskottet, nämligen alt det definitiva beslutet inte borde las nu på gmnd av det uppdrag om översyn av systemet som man föreslär att riksdagen skall ge regeringen. I praktiken har det dock inte någon betydelse, eftersom nuvarande system kommer atl gälla intill dess riksdagen får möjlighet atl ta ställning till det förslag som man begär frän regeringen.

Del råder också enighet om atl de administrativa formerna i bostadsfinan-sieringssyslemet bör ses över. Finansutskottet har sagt atl härvid kan övervägas om de statliga bostadslånen skulle kunna överföras lill instituten. Det är vagt uttryckt och bör, som jag ser det. ge utrymme för tolkningen all alternativa möjligheter kan tänkas.

Finansulskottet har i sitt förslag också tagit upp frågan om byggnadskre-ditiven. Någon ändring i formerna bör inte ske, säger man. Den viktigaste frågan är dock inte formen, för den måste antagligen vara kvar alldeles oavsett vilket syslem vi har, ulan innehållet i kreditivgivningen-om kreditiven skall vara en särskild finansieringsform endast under byggnadstiden eller samordnas med den slutliga finansieringen, villkoren kostnadsmässigt under kreditivtiden, osv. Civilutskoltel har inte yttrat sig särskilt över den frågan, eftersom den knappast kan förbigås i ett integrerat och samordnat finansieringssystem.

Oavsett om riksdagen nu följer det förslag som framlagts av majoriteten i finansutskottet eller reservanternas förslag på den här punkten kommer det att ske ett tillkännagivande till regeringen om utredning angående lotalfinansiering av bostadsbyggandet.

Även om jag, som framgår av del jag sagl nu, hade önskat atl finansutskottets förslag varit annoriunda i vissa avsnitt, så avser Jag att vid voteringen följa det ställningstagande som centern har gjorl i finansutskottet.

1 della anförande instämde Sven Eric Åkerfeldl (c).

Nr 46

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag har varil med i riksdagen väldigt länge - kanske alltför länge - och jag tyckte alt Jag hade upplevt det mesta. Men det jag upplevde Jusl nu var väl något av del jag hade hoppats få vara befriad från.

Jag vet inte hur Jag skall tolka Kjell Mattssons deklaration när han sade alt han skulle följa centerns ståndpunkt i finansutskottet.

Vi träffade en uppgörelse i civilutskoltel, och den byggde pä det faklum alt vi som träffade uppgörelsen var kunniga i frågan. Vi hade tillsammans varil med och utrett den, och vi blev sedan eniga om att civilulskottet skulle föreslå all man borde komma fram till en, som det hette, integrerad och fullständig finansiering - som ibland kallas en totalfinansiering.

Jag har ingen anledning att tvivla på att Kjell Mattsson menade detta när han verkade för den uppgörelsen i civilulskottet. Och alla våra samtal därefter stärkte mig i den föreställningen. Med min kännedom om Kjell Mattssons personliga egenskaper hyser Jag stor tillit och förtroende för honom och har haft anledning göra del. Men jag blev väldigt bekymrad nu, närjag hörde vad Kjell Mattsson sade - atl han ändrat ståndpunkt.

Jag har mycket svårt -jag måste säga det - att tro att del är fråga om en åsiklsförändringhos Kjell Mattsson. Jag kan inte tro det. I sä fall borde jag ha fått veta det tidigare på något sätt. Det måste vara något annat som hänt-och hänt nyligen. Och det är detta jag är lilet bekymrad över.

Det är klart: Livet i riksdagen kan väl vara hårt och kantigt, det vi sysslar med verkar kanske ibland litet omänskligt, och det är inte allt som gördel lätt all Jobba. Men Jusl detta alt vi kan umgäsfrill, tala öppet och lila på varandra i de olika frågorna ärdet som gör umgänget här litet mänskligare och lättare för oss.

Jag kan bara som en förklaring se den ömtålighet den sittande regeringen har med silt bräckliga underlag. Och detta är märkligt, eftersom regeringen och statsministern gick ut och sade att man skulle söka breda lösningar, gå över blockgränserna och över huvud taget vara tillmötesgående för all finna lösningar.

Här fanns just en sådan lösning, byggd på saklig diskussion och inte på politiskt lakiikspel, intriger och finuriigheter. Del var en klar, rak och enkel frågeställning som hade penetrerats bl. a. av Kjell Mattsson och mig i boendeulredningarna. Ola Ullslen var också med där och uttalade klart samma uppfattning. Det var alltså ingenting som låg dolt någonslans.

Vi vet också att Kjell Mattsson inte var ensam i centerpartiet om sin åsikt då. Vi talar visserligen aldrig om vad vi har för oss i våra resp. partier, men vi vel Ju ändå väldigt myckel om det. Jag har fått många vittnesbörd av mina partivänner om hur centerpartister tycker i den frågan. Jag har naturiiglvis också fått sådana vittnesbörd direkt -jag vissie ju de åsikter som fanns bland civilutskottels centerpartister.

Jag har alllsä fått veta hur andra tänkt och tyckt i den här frågan. Ochjag vet att om det skulle röstas här efter vad man tycker och tänker så skulle vi få en

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

förkrossande majoritet i sakfrågan - det är jag hell övertygad om. Jag förmodar också att de i folkpartiet som inte tillhör byggmäsiarmaffian skulle rösia likadant. Ola Ullsten kände inte den tillhörigheten på den lid han var med i utredningen. Då var han en av dem som såg på byggfrågan socialt-det finns som bekant två grupper i folkpartiet.

Jag kan bara tolka del hela så au partipiskan tydligen har vinit hårt och hänsynslöst mot någon som jag trodde var rätt okänslig för della slags dirigering i sådana här frågor. Vi har alla partilojaliteter i oss, vi följer ju partiernas intressen - del ärjag alldeles klar över, även om Jag inte tror att Jag orkar med sådant i alla lägen.

Men delta gällde ju en sakfråga, där åsikten fanns förankrad i partiet. Så får man plötsligt finna sig i att del blir något annal. Gösta Bohman styr alltså -det är Ju så. Herr Bohman tycker illa om delta förslag. 1 utredningen var det moderaterna och byggmästarna som var emol förslaget, vi andra var eniga. Det har varil så ocksä här. Men nu skall tydligen regeringsförklaringen pä den här punkten inte tolkas så som den är läst av Thorbjörn Fälldin här i talarstolen. Jag fattar inte att Gösta Bohman är mer värd än Kjell Mattsson. Men det är andra värderingar som styr, och del är inte jag som skall avgöra vikten. Jag trodde att de egna partivännernas värderingar i en sakfråga var mer värda än hänsynen lill de krafter i regeringen som alltså har fått ett övertag.

Det är inte mer atl säga om detta. Det är en praktisk angelägenhet, det är inte en fråga om ideologier, som många kan tro. När man läser handlingarna, finner man att mycket av det egentliga innehållet har förvanskats.

Ursprunget finns i ett belänkande-Toialfinansiering SOU 1975:12-som bara omfattar 100 sidor och som är lättläst. Det är inte särskilt populärt i etablissemanget, för det är inte krångligt och inte omfatlande. Vi var överens om atl föreslå en integrerad och fullständig finansiering. I vilka former det borde ske skulle kapitalmarknadsuiredningen se pä. Vi hade överläggningar med den utredningen och kom överens med den om detta. Det är en särskild historia som kunde föranleda en särskild diskussion - det var nämligen många lustiga inslag. Vi tyckte alt det var dumt atl vi skaffade del slags sakkunskap som det här var fräga om. Ola Ullsten ville det, men vi andra sade att vi skall spara pä pengarna - kapitalmarknadsutredningen har kapaciteten. Vi överlät alltså åt kapitalmarknadsuiredningen att göra delta arbete. Vi sade inte någonting om statlig totalfinansiering. Jag vel inte hur det skall gä till, men det talar man ofta om och del vill man utreda. Formerna för lotalfinansiering är för mig ointressanta. Atl den sker är det väsentligaste. Därför var det för mig lätt atl komma fram till detta ställningstagande i utredningen, och vi var alltså eniga om det.

Vad får man då läsa i kapitalmarknadsuiredningen, som innehåller 1 000 sidor mer än vår utredning, nämligen 1 100 sidor? Det stär på latin, engelska och tyska i den, och det finns krångliga tabeller. Del är alltså inte lätt atl läsa den. Men det står all vår utredning har föreslagit statlig lotalfinansiering. Även Ingemar Mundebo har skrivit det i sin proposition. Jag begär inte att han skall läsa sädana här handlingar. Men gräddan av bankvärlden satt i

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

utredningen, frän riksbankschefen och - jag höll pä att säga ner - till Nr 46 Browaldh. Del salt mycket sådant "fint" folk i denna utredning. Man får hoppas alt de inte handskas med pengarna så som de handskas med tankar och texter. Del äralliså inte sant atl vi föreslog statlig totalfinansiering-del är motsatsen. Jag vet inte om jag får säga det med andra ord i riksdagen - det kanske inte passar sig närdet var sä "fint" folk med i utredningen. Men del är alltså inte sant. Det står på fiera ställen. Vi sade bara att man vill ha en integrerad och fullständig finansiering.

Del har sedan blivit litet av ideologi över del hela, litet av rädsla för socialism-folk fårju gåshud när de bara hör ordet-och de bekymmer som är förenade därmed. Del håller man på och ältar. Men detta aren praktisk fräga, sor-njagserdet,och ingen ideologisk fräga. Det finns faktiskt små guldkorn av .sanning också i det här tjocka betänkandet. Jag skall bara läsa det som jag tycker är värt all läsa. Det står på s. 356 i betänkandet - SOU 1978:11.

"Likväl står det klart att om ett system för bostadsfinansiering skulle byggas upp från grunden utan bindningar av historisk natur så skulle knappast den nuvarande uppdelningen pä tre olika kreditgivare förordas. Troligen skulle då någon form av fullständig finansiering införas med eller utan integrering av byggnadskrediterna."

Och det ärju sä. Det system vi har är en kvarleva frän förgängen lid, frän den lid då bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsförvaltningen var en marknad, fylld av spekulation, med allt av äventyrlighet som del innebar, med krascher i byggnadsstadiet och förvaltningsstadiei, då bankerna måste ha grepp över vad som skedde - och innan staten gick in. Då var det olika kreditgivare med granskningsuppgifier under hela skedet. Sedan staten har gåtl in är hela denna situation annorlunda. Mänga har varit glada över delta och hoppats atl vi skulle finna former som passar för den verklighet som vi i dag befinner oss i pä bostadsfinansieringssidan. Jag skall inte fördjupa mig i detta -Jag är rädd atl tiden dä rinner ifrån mig.

Det inlressanla är alt vi har haft krångliga system. Tänk om staten skulle handskas så kinesiskt, invecklat och tilltrasslat med byggnadsverksamheten som man gör på penningmarknaden, som i mänga avseenden dock är styrd av det allmänna. Det är inga fula privatbanker som dominerar denna marknad, utan det är många andra bankinstiiut. Många bankmän - frän riksbanksdirektören ner till snälla kamrerare i föreningsbanker - sitter och håller i sina skrivbord i skräck för alt någonling skall hända i deras vardag, om vi lägger om detta. Den faran är alldeles överdriven - Jobb finns det säkert för dem.

Nu gäller det alltså en fräga som har utvecklats under helt andra betingelser. År efter år har frågan tagits upp, och riksdagen har uttalat sig posiiivt. Tvä utredningar har lidigare sagt att förslaget är bra. Och vi var alltså överens i bostadsfinansieringsutredningen, som var politiskt sammansatt. Somjag sade var nuvarande utrikesministern - förutvarande statsministern -Ola Ullsten, Kjell Mattsson och socialdemokraterna med på delta förslag. Det var bara moderaterna och byggmästarnas företrädare som gick emol förslaget.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nu har man lyckats kleta pä ett för många "full" ord, nämligen statlig totalfinansiering - en död hand. Del har vi inte föreslagit, och det har inte varit uppe i diskussionen. Och del är inie del som riksdagen haraii ta ställning lill, del ingår inte i del yttrande som civilulskottet har avgivit. Det är bara att notera alt det som Jag hade glatt mig åt-utsikten att fä denna fråga behandlad på det sakliga sätt som vi har behandlat den pä i civilutskoltel och i denna ulredning, dä vi föriden fram sä alt man kunde faen hanterlig behandling av finansieringen av bostadsbyggandet - är borta i och med att partipiskan skall vina. Det lyckerjag är tragiskt. Men det är så, och det är inget att göra ät. Vi får återkomma i denna fråga, och vi kommer, herr lalman, alt göra det med engagemang.

BO SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Jag vill ta upp några frågor som behandlas i finansutskottets betänkande nr 8 och som rör bostadsfinansieringen. 1 propositionen 165 rörande den svenska kapitalmarknaden föreslogs att det hittillsvarande systemet, enligt vilket nyutlåning till omkring 90 % avser prioriterade objekt och återstoden andra krediter, skulle ändras. I stället skulle två obligations-serier utges avseende de två olika kreditgarantierna. Såväl vissa s. k. tunga remissinstanser som vi moderater har varit oroliga för att ett sådant system skulle medföra att finansieringen av oprioriierade låneobjekt försvårades eller kanske t. o. m. omöjliggjordes. Dessa farhågor har uttryckts i en moderat partimotion, nr 2527, och i en avvikande mening, nr 5, lill civilutskottets yttrande i denna fråga.

Finansutskotiei har i sitt betänkande tagit upp dessa frågor på ett sätt som tillfredsställer våra önskemål. Man hänvisar nämligen till propositionens uttalande om alt det nya systemet inte är avsett alt motverka bostadsinsli-tutens möjligheter atl ge krediter för berörda ändamål och tillägger alt della enligt utskottets mening innebär "att emissionstillsländ bör lämnas i en omfattning som medger kreditgivning i samma omfattning som hittills". Enligt utskottets hemställan p. 6 skall detta ges regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna. Därmed är våra önskemål tillgodosedda.

Jag vill därefter med några ord beröra de tvä moderata reser\'ationerna till utskottsbetänkandet. Den första har nr 5 och gäller finansieringen vid förvärv av äldre småhus. Närdet gäller försäljningen av äldre småfastigheter har slora svårigheter att ordna finansieringen förelegat, vilket ställt säljarna i besväriiga ekonomiska situationer. Det antas att säljarna i dagens läge får ligga kvar med ägarhypotek till elt årligt belopp på omkring 3 miljarder kronor och alt det totala värdet av utestående ägarhypotek uppgår till närmare 15 miljarder kronor. När dessa efter ganska kort tid skall inlösas råkar i stället köparen i akuta svårigheter. Enighet har förelegat om att det existerat problem som man måste finna någon vettig lösning på. I propositionen föresläs att dessa frågor skall studeras av den särskilda bostadsrällsulredningen. Vi anser att de berörda problemen icke har något rimligt samband med bostadsrättsfrågorna och yrkar därför på atl finansieringsproblemen i samband med försäljning av småhus utreds särskilt.

Reservationen nr 6 har nära samband med nämnda problem. Det gäller här finansiering vid förvärv av äldre småhus i samband med ombyggnad eller en omfattande energisparande renovering. Reservationen anknyter här dels lill en motion från moderat håll, dels vad beträffar energibesparing lill en cenierpartimolion. Majoriteten har ansell alt även dessa frågor skulle kunna las upp inom ramen för bostadsrällsulredningen, under del all vi anser all de lämpligen bör utredas tillsammans med frågorna under reservation nr 5.

Herr talman! Jag ber att med det här sagda få yrka bifall till reservationerna nr 5 och 6 i finansutskottets betänkande nr 8.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

TORE CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag kommer all i delta inlägg uppenhälla mig vid vad som handlar om bostadsbyggandets finansiering i finansutskottets betänkande nr 8 och de vpk-motioner som behandlas där.

Jag vill emellertid börja med ett problem som intimt hänger samman med bostadsfinansieringen och dess villkor, nämligen bostadsbyggandets slora minskning och några konsekvenser av delta.

Bostadsbyggandet har sjunkit lill samma nivå som efter andra världskriget - det byggs i dag omkring 50 000 lägenheter per år. Samtidigt skjuter många kommuner utbyggnaden av daghem och annan samhällsservice pä framtiden. Kapitalismens planlöshet understryks av att många yrkesskickliga byggnadsarbetare har tvingats lämna silt yrke. Antalet byggnadsarbetare anställda för att bygga bostadshus har under 1970-talet minskat med hälften, från ca 50 000 lill ca 25 000.

Byggsektorn haren central roll inte bara när del gälleratt bygga bort sociala brister utan ocksä i kampen mot arbetslösheten. Ett ökat byggande skapar jobb inte enbart för byggnadsarbetare. Del påverkar också direkt en rad andra branscher-cement-, trä-,järn-,stål-,jord-,sten-, kemisk-teknisk, verkstads-och sanitetsvaruindusiri. Också transportsektorn och branscher som ger tjänster åt byggandet påverkas. Byggbranschen är jämförd med andra industrigrenar föga importberoende, vilket gör att varje investering ger förhållandevis mycket arbete inom landet.

Bostadsbyggandet styrs i dag i stor utsträckning av bank-, bygg- och fastighetskapitalet. Detta gynnar småhusbyggandet. De allmännyttiga bostadsföretagen har hamnat i ett allt sämre läge, och de hotas nu på många håll av nedrustning och försäljning. Kommunernas markpolitik är i allmänhet passiv. Planberedskapen är ofta dålig.

Vi har nu fåll en ny bostadsbrist som det genom avrustningen på byggnadssektorn blir svårt att snabbt bygga i fatt.

Bostadsbristen är en klassfråga i elt samhälle där köpkraften och inte människornas behov bestämmer var och hur vi bor. De som framför allt drabbas av bostadsbristen i Sverige i dag är de ungdomar som skall flytta hemifrån. Ofta gäller del de ungdomar som samtidigt är arbetslösa.

Bostadsbebyggelsen och bostadsområdena representerar ett stort samhälleligt värde. Den mängd arbete som där finns nedlagd måsle förvaltas och användas pä ett för folkfierlalet riktigt och rättvist sätt. Arbetsresultatet

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

måste återföras lill dem som har skapat det, lönarbetarna och folkets flertal. Detta är, herr lalman, grunden för kravet på en statlig tolalfinansering genom en bostads- och samhällsbyggnadsbank och kraven på överförande av mark och hyreshus i kommunal ägo. Försl därigenom skapas fullt ut förutsättningarna för en social bostadspolitik och även för en utformning av bostadsmiljön som tillgodoser grundläggande sociala och kulturella behov för de boende.

Vänsterpartiet kommunisterna menar alt alla hyreshus bör överföras i samhällets ägo. Denna överföring underiällas om inga nya subventioner ges till privata hyreshus. Således bör de ränle- och amorteringsfria tilläggslån som vpk i olika sammanhang föreslagit för att stoppa hyreshöjningarna komma endasi allmännyttan till godo. Underhållslån till hyreshus skall likaså bara ges lill allmännyttiga bostadsföretag. Länen skall vara ränle- och amorteringsfria och kunna utgå lill alla årgångar. De allmännyttiga företagen har bestämda uppgifter som instrument för en social bostadspolitik och därmed ett större behov av stöd. Det är därför som vi i våra motioner har utformat förslag då det gäller bostadsfinansiering med en sådan bestämd inriktning. Allmännyttan har i regel ett nyare bostadsbestånd, högre underhållsstandard, högre allmänna och sociala kostnader på grund av bl. a. fler barnfamiljer och tätare omflyttning. De har inte privata fastighetsägares möjligheter alt laborera med skatteavdrag. Genom bmksvärdesbestämmelserna har dessa kostnader för allmännyttan förvandlats till en extra profil ål privata fastighetsägare.

Ett ekonomiskt stöd lill enbart allmännyttan innebär att en kraftfull hyresgästopinion kan utnyttja bruksvärdesreglerna mot de privata värdarna. Därigenom skulle deras vinster minska och det privata fastighelsägandel bli mindre intressant.

Bostädernas finansiering, räntans sloriek, lånelidens längd och systemet för belåning har avgörande betydelse för boendekostnaderna. De bostäder som byggs är dyra investeringar för samhället och de enskilda människorna. De skall användas i åtskilliga årtionden. Därför är del ocksä så viktigt att fä bort profilerna på det kapital som behövs. Det gäller att få "billigare" pengar till bostadsbyggande och följdinvesleringar och atl göra slut på del privata bankkapitalets miljardvinster.

Hyresgästernas och den fackliga rörelsens gamla krav på en statlig bostadsbank och en statlig lotalfinansiering av bostadsbyggandet har alltid stötts av kommunisterna. En låg och fast ränta är ocksä en förutsättning för låga boendekostnader liksom ett system för belåning som innebär atl alla pengar kan erhållas på ett ställe och i den takt som de behövs. Privata banker och kreditinrättningar skall ha skyldighet all bidra med kapital till bostads-banken till låg fast ränta. De privata hyreshusen måste ställas vid sidan av den statliga lånegivningen, och inga statliga lån skall medges för ny- eller ombyggnad av enskilt ägda flerfamiljshus. Enskilt ägda småhus bör få statliga lån endasi om de skall bebos av låntagaren och om de byggs där småhusbyggande är den lämpligaste formen för bostadsförsörjningen. Särskilda lågränlelän med högst 3 % ränta utan äriig höjning och med 60 års

amorteringslid skall enligt vår mening ges till hyres- och flerfamiljshus hos de allmännyttiga och kooperativa bostadsföretagen.

Herr lalman! Enligt vpk:s mening kan bara en socialistisk planekonomi skapa förutsättningarna för en riklig och slutlig lösning av bostadsfrågan. Trots detta är det inte ointressant att se vad som kan göras inom ramen för ell kapitalistiskt system, hur bostadsfinansieringen kan förbättras. Arbetarrörelsens, eller skall vi säga den svenska vänsterns, krav har sedan 30-40 år tillbaka varit en låg och fast ränta till bostadsbyggandet, en statlig bostadsbank och en statlig tolalfinansering av nybebyggelse.

Motargumenten mot dessa krav har bl. a. varit att en låg och fast ränta blir för dy r för staten. Men redan i dag satsar ju staten miljarder på räntebidrag och garanterad ränta till bostadsbyggandet. En aktuell diskussion som har förts och som förs f n. - bl. a. med utgångspunkt i hyresgästernas bostadspolitiska programförslag - gäller ändring av låneformerna, nytt bosladslånesyslem, reallän eller indexlån. Gemensamt för den diskussionen och för de förslag som framförs är all man förutsätter elt nytt och långsiktigt statligt bosladslånesyslem som den enda realistiska vägen att på sikt pressa ned boendekostnaderna och stimulera lill elt ökat bostadsbyggande.

Ell gammall krav är också all staten skall stå för alla lån lill nybyggnader av kommunalt eller kooperativt ägda hus och att lånen skall anpassas till de faktiska byggkostnaderna, så att man slipper de dyra topplånen. I finansulskoUels belänkande förs utifrån civilutskottels yttrande angående lotalfinansiering ett resonemang om eventuella fördelar med alt övergå till en sådan finansiering av bostadsbyggandet. Finansutskottet synes inte ha samma uppfattning som civilutskoltel om de fördelar ett sådant syslem kan innebära.

Per Bergman pekade på det anmärkningsvärda i att ledamöter av civilulskottet, som har ställ bakom en skrivning och ett ställningslagande, i dag när finansutskottets betänkande behandlas har ändrat inställning. Han var med all rätl mycket upprörd över della och dessutom mycket förvånad. Jag måste säga atl man ändå inte har anledning att vara sa förvånad. Det här är ju inte det första exemplet på att centerpartister under trycket från högerdominansen i regeringen vikl sig i sådana här frågor och ändrai uppfattning. För min del är jag alltså inte så förvånad som Per Bergman verkade vara.

Enligt vpk:s mening finns del även klara administrativa fördelar med att staten tar över hela bostadsfinansieringen och att man får ut det "rikliga" länet redan under byggnadstiden. Till skillnad frän Per Bergman fäster jag stort avseende vid all staten tar över hela bostadsfinansieringen och atl del blir fräga om en statlig lotalfinansiering. Jag anser det vara självklart atl medborgarnas bostadsförsörjning är en så betydande samhällsuppgift att staten måste ha ansvarei. Del centrala kravet och det viktigaste är naturiigtvis en låg och fast ränta, billigare pengar till bostadsbyggandet. Frågan om de tekniska lösningarna måste naturiiglvis alltid underordnas delta grundläggande krav.

Även frågan om de privata bankernas och kreditinrättningarnas roll har en

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

stor betydelse. Vpk har i andra sammanhang lagit upp frågan om förstatligande av affärsbankerna och de stora försäkringsbolagen. Den frågan har f ö. Per Israelsson tidigare tagit upp i den här deballen, och han har belyst vår inställning därvidlag.

Vad som enligt vpk:s mening stär helt klart är att införandet av eu nytt bostadsfinansieringssystem eller genomgripande förändringar i nuvarande system snabbt måste genomföras. Vi behöver ell syslem som kan ge bällre förutsäuningar för lägre kapitalkostnader både i nyproduktionen och vid ombyggnad och sanering av framför allt de allmännyttiga bostadsföretagens bostäder.

I avvaktan på sädana förslag bör de i olika vpk-niotioner framförda förslagen genomföras. Del innebär ell uttalande för en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar-genom enheislån med lång amorteringstid lill låg och fast ränta från en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank till allmännyttan och bosladskooperalionen i form av HSB och Riksbyggen.

Jag vill med det här sagda, herr talman, yrka bifall lill de vpk-motioner som behandlas i finansutskottets betänkande nr 8.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Såväl propositionen som utskollets majoriielsbeiänkande, och kanske särskilt den moderata motionen 2527, präglas enligt min uppfattning av en aningslös tro på och föreställning om kapitalmarknadens funktionssätt. Man ser framför sig alt i del ögonblick som marknadskrafterna får operera mer fritt kommer också en mer ralionell ordning att inträda.

I många avseenden är det en illusion som man ger uttryck för både i moderatmotionen och i utskottsbelänkandet. Det har tidigare i deballen påvisats hur extremt stora budgetunderskott vi har i Sverige. Och statens åtgärder för atl täcka in de budgetunderskotten har sannerligen inte lett till upprättandet av några mer rationella marknadsmekanismer. I verkligheten har effekterna av den borgeriiga regeringens politik gått i helt annan riktning och kommer atl gå i helt annan riktning än vad som beskrivs i del retoriska resonemang kring upprättandet av marknadskrafter och liknande som förs i utskoltsbetänkandet och moderatmotionen.

Det finns en parallell, nämligen utskottsmajoritetens syn på den inierna-uonella kapitalmarknaden. En aningslös och naiv, och därför fariig, föreställning om de internationella kapitalmarknadernas funktionssätt finns här återigen hos moderaterna, men också hos utskottsmajorileten i övrigt. Jag avser inställningen alt marknadskrafterna skall få slå igenom också pä valutaområdet, dvs. att valularesiriklioner i grunden är ell ont.

Del är, enligt min uppfattning, en utomordentligt orealistisk syn på vad som sker och har skett i världen under det senaste decenniet. Betingelserna förde internationella valutamarknaderna och kapitlmarknaderna har nämligen förändrats synnerligen kraftigt under 1970-talel - med återkommande valutakriser, med ökad anarki pä mänga av delmarknaderna, som har lett till stora svårigheter för nationerna när det gäller atl upprätthålla en effektiv

inhemsk ekonomisk politik. En av orsakerna härtill, men bara en, ärden s. k. eurodollarmarknadens framväxt under slutet av 1960-talet och under 1970-talel - alllsä i en av riksbankerna helt okontrollerad väldig penningmarknad, vars tillkomst förorsakades bl. a. av USA:s underskotlsfinansiering i slutet av 1960-talel. Bara mellan 1969 och 1972 fördubblades de internationella monetära reserverna. Till en väsentlig del ärdet de stora multinationella företagen som har kontroll över den s. k. eurovalutamarknaden. Man har uppskattat all de siora multinationella förelagen har lältröriiga likvida tillgångar som är dubbelt så stora som världens samlade valutareserver. Det ger kanske en bild av storleksordningen på och effekterna av de kapitalslröm-mar som kan förorsakas av dessa maktfaktorers spel på marknaden.

Bara för någol år sedan, 1978, var den totala omslutningen av eurovalutamarknaden omkring 500 miljarder dollar. Marknaden hade då på elt år haft en nettotillväxt på 75 miljarder dollar. Det är väl belagt att denna marknad är okontrollerad av riksbankerna i de olika nationerna och alltså försvårar regeringarnas möjligheter atl t. ex. bedriva slabiliseringspolitik. Del är ocksä känt atl stora multinationella företag och banker har använi sin makl under olika skeden för atl genom valutaspekulation försvåra regeringarnas möjligheter att föra en ekonomisk politik.

Delta är en av de slora förändringar som har inträffat under 1970-talel. En annan förändring, som naturligtvis hänger samman med den men som ändå är en separat fråga, är att det fasta internationella valutasystemet brakade ihop omkring 1971-1972 med den osäkerhet och ökade spekulation som detta fick till följd.

Här finns också en viktig synpunkt på marknadens funktionssätt när del gäller valutan och växelkurserna som är viktig att ta upp när vi diskuterar kapitalmarknaden. I teorin förutsätts att med fria växelkurser blir det de verkliga förhållandena på varu- och tjänstemarknaderna som bestämmer vilken kurs en valuta fär. Ett lands kostnadsläge och exportmöjligheter bestämmer var valutan kommer att hamna. Men om det, som bl. a. bankekonomen Leif Backlund har påpekat, är ett stort kapitalfiöde samtidigt som krafterna på kapitalmarknaden går i motsatt riktning mol de krafter som styr varumarknaden, ja, dä kan vi fä en helt pervers prisbildning. Då kan vi få en bestämning av växelkurserna som går på tvärs mol vad de borde göra om varumarknaden skulle bestämma var valutorna skulle hamna. Fria växelkurser kan således leda lill att regeringarna fär svårare all föra en ekonomisk politik. Och del ärjust vad som har hänt under olika skeden av 1970-talet. Till alla dessa faktorer, som har skapat denna slora osäkerhet på valuta- och kapitalmarknaden, kommer naturiigtvis de kraftiga förskjutningarna i beial-ningsströmningarna mellan olika länder som en följd av oljekrisen - men del skall jag av lidsskäl inte gå in pä.

Allt detta har nu givit bankerna en ny roll, både internationellt och i Sverige. Den internationella valutahandeln och valutaspekulationen harökat Ulomordenlligl kraftigt. Det är en hell ny situation som har uppstått under 1970-lalei. År 1960 hade 8 USA-banker utlandsgrenar med tillgångar på 3,5 miljarder dollar. År 1976 hade mer än 100 USA-banker utlandsgrenar med

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

tillgångar på över 180 miljarder dollar - en ohyggligt snabb utveckling.

Bankerna har blivit multinationella företag. Ell typexempel är Chase Manhattan, där ullandsaffärernas andel av bankens vinst ökade från 22 % är 1970 till 64 % är 1975. Ocksä i Sverige-fast i mindre skala-ser vi en liknande rörelseriktning. Valutahandelns betydelse för vinsten i bankväsendet ökar kraftigt.

De allra senaste åren har dessutom en annan faktor kommit till, nämligen atl staten har tagit över mycket av riskerna och därmed givit bankerna en separat möjlighet atl öka vinsterna. Men atl ullandsrörelsens andel av vinsten är en viktig faktor under 1970-lalel är obestridligt, och inom utlandsrörelsen är det dä valutahandeln, och inte kundaffärerna, som står för den helt dominerande delen. Detta skapar en osäker situation i bankerna, med beroende av vinster, som i sin lur måste genereras genom en valutahandel av spekulativ karaktär. Den debatt om valutaspekulationer i Sverige som har förts under de senasle åren har också väl belagt atl bankernas naturliga intressen av vinst kan motverka den samhälleliga valutapolitikens syften och målsättningar genom köp och försäljning av valutor som försvagar kronans ställning. Här finns en klar intressekonflikt inbyggd. Och det rör sig ju om en utomordentligt omfattande valutahandel, också i Sverige- för några år sedan uppskattade man att valutabankerna i Sverige varje arbetsdag omsätter valutor i samma storleksordning som hela den svenska valutareserven.

Jag har velat nämna dessa omständigheter för att motivera varför det sannerligen inte är en minskad kontroll av de inlernalionella valutamarknaderna och kapitalmarknaderna som behövs. Jag har då av lidsskäl inte nämnt - och Jag kommer inte heller att beröra - den andra mycket vikliga frågan i sammanhanget, nämligen om den kontroll som behövs för att motverka kapitalflykt lill utlandet. Det ärju en separat fräga.

Att släppa spärrar och restriktioner på valutaområdet när det gäller de internationella kapitalmarknaderna skulle innebära atl man utsätter Sverige för stora påfrestningar beträffande våra möjligheter att föra en oberoende inhemsk politik. Vi skulle bli mer beroende av de utländska stora bankerna och de multinationella företagen, och vi skulle också bli mer utsatta för påfrestningar och för spekulation mot oss, med den anarki som råder på delar av de internationella kapital- och valutamarknaderna.

Jag skall sluta med en kommentar om någonting som har förbryllat mig.

Jag tycker det är ganska fantastiskt, som framgått både av debatten i dag och av utskoltsbetänkandet, hur centerpartiet har lagt sig alldeles platt här. Vad är detta tal om internationalisering av kapitalmarknaderna och om att släppa restriktioner pä valuta- och kapitalmarknaderna? Del går ju emot allt vad centerpartiet i andra sammanhang säger sig värna om: möjligheterna all föra en oberoende inhemsk ekonomisk politik, atl föra en politik med småskalighet, osv. 1 fräga om kapitalmarknaden och de inlernalionella valutafrågorna gör man sig så att säga med öppna ögon mer beroende av starka utländska multinationella krafter. Del är en politik på kapitalmark-nadsomrädet som går på tvärs med all den agitation som centerpartiet annars

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

för fram - och som ibland kan vara sympatisk - om det samhälle man önskar Nr 46 skapa i Sverige.

Herr talman! Del finns konkreta förslag om alternativ på de områden som jag har talat om. Del har lagls fram förslag om bättre styrmedel för valulahandeln, bl. a. i en socialdemokratisk motion frän i våras, en moiion som nu ligger hos den valularegleringsutredning som f n. arbetar. Den utredningen bör ta del konkreta uppdraget från i våras på större allvar än den bör la den borgeriiga utskottsmajoritetens suddiga och naiva tilltro till de internationella kapital- och valutamarknaderna.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

ROLF RÄMGÅRD (c):

Herr talman! Jag ber au fä yrka bifall lill finansutskottets hemställan i dess betänkande nr 8 pä alla punkter.

Vad Jag närmast begärde ordet för var för atl tala om det särskilda yttrandet frän centerledamöterna i finansutskottet beträffande finansieringen vid förvärv av äldre småhus i samband med ombyggnad m. m. Dessa frågor har också tagits upp i motionerna 790 av Per-Olof Strindberg och Per Sljernström.

Man påpekar i motionerna svårigheterna alt finansiera äldre småhus i kombination med upprustning och omfattande energisparande renovering. Moderaterna har reserverat sig för bifall till dessa molioner och tillstyrkt en särskild utredning av hela problemet med finansiering av äldre småhus. Vi vet att del i dag är beiydande svårigheter för en ung familj all köpa ett äldre småhus, där lånen är låga och där det fordras en hög kontanlinsats.

Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning i själva sakfrågan men stryker under alt del är det realt planerade byggandet som skall prioriteras på kreditmarknaden. Vi har heller inte någon annan uppfattning i princip.

Frågan om atl underlätta förvärv av äldre småhus får prövas av den nu sittande bostadsrättsulredningen, vilken bör ha bättre möjligheter att få fram snabba förslag än en nytillsatt ytterligare utredning. Det är ocksä angelägel att bostadsrättsulredningen tar upp frågan om möjligheterna till behovsprövade prioriterade lån för förvärvskostnader i samband med ombyggnad, modernisering och energisparande renovering - frågor som tagits upp i motionerna 790 och 2099.

Däremot har finansutskottet i sill belänkande, liksom civilutskoltel i sitt yttrande, i huvudsak gåtl förbi den i motionen 2099 berörda frågan om amorteringsvillkoren för boltenlån vid nybyggnad, där byggnationen sker utanför detaljplanelagt område och där kreditinstituten inte ger lån upp lill de statliga bostadslånens undre gräns.

För nyproduktion på landsbygden i områden där utomplansbeslämmelser gäller är länemöjligheterna i dag ofördelaktigare än när det gäller nybyggnation inom stadsplanelagl område. Där utomplansbeslämmelser gäller kan boltenlån erhållas vid 30 % av pantvärdet, medan motsvarande siffra närdet gäller stadsplanerade områden är 70 96. Länsbostadsnämnden garanterar

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

resterande krediter upp till 95 96 av panivärdet. Vid denna fördjupning av statslänen blir emellertid amorteringstiden kortare än när bottenlän upp till 70 96 kan avlyftas i särskilda låneinstituts boltenlån. Följaktligen blir den årliga boendekostnaden högre vid nybyggnation inom områden där utom-plansbestämmelser gäller.

Herr lalman! Vi anser alt denna orättvisa för människor som bor eller vill bosätta sig på landsbygden bör avskaffas.

Överläggningen var härmed avslutad.

Finansutskottets betänkande 8

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Kjell-Olof Feldt m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkandet 8 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Kjell-Olof Feldt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 161

Avstår - 1

Mom. 5

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna 396 av Lars Werner m. fl. och 2528 av Lars Werner ra. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller finansulskoUels hemställan i betänkande Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

8 mom. 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna 396 av Lars Werner m. fi. och

2528 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 307 Nej - 19

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

2 av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

8 mom. 6 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Kjell-Olof Feldt m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 163

Avslår - 1

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

3 av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägandeja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldt begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

8 mom. 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Kjell-Olof Feldt m. fl.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 162

Avstår - 1

Mom. 9

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 396 av Lars Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

8 mom. 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiion 396 av Lars Werner m. fi. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305

Nej - 20

Avstår - 1

Mom. 10 a

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemställan, dels reservation 4 av Kjell-Olof Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldl begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkande

8 mom. 10 a röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Kjell-Olof Feldt m. fl.

Ja - 163

Nej - 162

Avstår - 1

Mom. 10 b

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionerna 2697 av Lars Werner m. fl. och 36 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Den som vill alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

8 mom. 11 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna 2697 av Lars Werner m. fl. och

36 av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304

Nej - 20

Avstår - 1

Mom. 12

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels reservation 5 av Lars Tobisson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars Tobisson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

8 mom. 13 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Lars Tobisson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen.

Mom. 14-17

Kammaren biföll vad utskoltet i dessa moment hemställt.

6 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Mom. 18

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

7 av Kjell-Olof Feldl m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägandeja besvarad. Sedan Kjell-Olof Feldl begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller finansutskottets hemställan i belänkande

8 mom. 18 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 7 av Kjell-Olof Feldt m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Kjell-Olof Feldt begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 163

Nej - 162

Avstår - 1

Skatteutskottets betänkande 10

Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 10

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsulskotteis hemställan i betänkande 10 mom. 4 röstar Ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 162

Avslår - 1

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motion 2528 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 10 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 2528 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Per Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305

Nej - 20

Avstår - 1

Mom. 6

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation

2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskotteis hemställan i belänkande 10 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 162

Avstår - 1

Mom. 7

Propositionergavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägandeja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Den svenska kapitalmarknaden

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 10 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 162

Avstår - 1

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 9

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservation

4 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande Ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkande 10 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Ingvar Svanberg m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 162

Avstår - 1

Mom. 10

Propositionergavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservation

5 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes
och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 10 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Ingvar Svanberg m. fi.

Ja - 163

Nej - 162

Avslår - 1

Mom. II

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 2528 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i betänkande 10 mom. 11 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 2528 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä Per Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305

Nej - 20

Avslår - 1

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i marknadsföringslagen , m. m.

§ 14 Ändring i marknadsföringslagen, m. m.

Föredrogs näringsutskottets belänkande 1979/80:12 med anledning av molioner om ändring i marknadsföringslagen m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:766 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Bengl Silfverstrand (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om en lagändring syftande lill alt förbjuda "kombinerade utbud",

1978/79:767 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s),

1978/79:1077 av Arne Blomkvist m. fl. (s),

1978/79:2004 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och

1978/79:2010 av Grethe Lundblad m. fl. (s).

Utskoltet hemställde

1. beträffande skärpt förbud mot kombinerade utbud all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:766,

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i marknadsföringslagen, m. m.

2. beträffande informationsplikt i fråga om tjänster inom byggnadsbranschen att riksdagen skulle avslå molionen 191/19:161,

3. beträffande prisangivelser på varor atl riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2010,

4. belräffande innehållsangivelser på varor att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2004,

5. belräffande översyn av marknadsföringslagen att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1077.

Reservation hade avgivits beträfjånde skärpt JÖrbud mot kombinerade utbud av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Sivert Andersson (samtliga s) som ansett alt utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledningav molionen 1978/79:766som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

LENNART PETTERSSON (s):

Herr talmän! Syftet med samhällets konsumentpolitik är, som jag ser del, att steg för steg flytta fram konsumentens position på marknaden. Näringslivet har överlägsna resurser till sill förfogande när det gäller att övertala och locka och därmed ocksä snedvrida och försvära rationella köpbeslut från konsumenternas sida.

Konsumenten är den svaga parten i sammanhanget, och det är därför en viktig uppgift för samhället att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden.

Marknadsekonomins effektivitet ärju bl. a. beroende av i vilken utsträckning som den kan tillgodose konsumenternas önskemål, om dessa ges möjlighet till elt självständigt och rationellt val av produkter. Nu är det tyvärr så alt de metoder som förelagen använder i sin marknadsföring till stor del är inriktade pä atl inskränka konsumenternas fria och självständiga ställning. Det gäller både i praktiken och - vad värre är - i de läroböcker som morgondagens förelagsledare använder, i sin utbildning. I motsats till vad som görs gällande är den undervisning som vanligtvis ges vid handelshögskolorna i det här landet klart inriktad på att försämra marknadsekonomins funktionssätt i stället för tvärtom. Det sker genom att lära ut olika knep och metoder att med marknadsföringens hjälp försvära rationella beslut för konsumenterna.

Detta har pä elt övertygande sätt visats bl. a. i en kritisk granskning av läroböcker i marknadsföring som gjorts av nationalekonomidocenien Ernst Jonsson vid Stockholms universitet. Redovisningen görs i boken Konsten att förföra konsumenten, och den är väl värd att läsas också av de borgeriiga ledamöterna i näringsutskottel, när vi nu behandlar motioner som har att. göra med förbättringar i marknadsföringslagen.

Det finns för vår del anledning all återkomma vid ett senare tillfälle lill de slutsatser som kan dras av Ernst Jonssons rapport. Den visar ändå, tillsammans med alla andra vittnesbörd, vilken jätieuppgift som den statliga

konsumentpolitiken ännu har framför sig.

De fem molioner som vi behandlar i dag angående förbättringar av marknadsföringslagen innehåller i och för sig allihop angelägna konsumentkrav. I de flesta av de frågor motionerna tar upp pågår dc':k utredningar och förhandlingar, där konsumentverket är inblandat. Vi har därför för dagen inte velat driva de här frägorna vidare frän socialdemokratiskt håll, utan vi avvaktar resultatet av pågående överläggningar.

Pä en punkt har vi dock en reservation. Del gäller kravet i den socialdemokratiska molionen 766 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengl Silfverstrand på skärpta ålgärder mol kombinerade utbud, som aren av de finuriiga åtgärder som företagen använder sig av för att vilseleda konsumenterna. Ett kombinerat utbud är t. ex. alt den som prenumererar pä Damernas Värid får en flaska fransk parfym så att säga på köpet.

Vi vill pä samma sätt som konsumentverket ha en lagstiftning som ger möjlighet all inskrida mot kombinerade utbud som i första hand härtill syfte atl försvåra för konsumenten. Sådana möjligheter finns inte med nuvarande marknadsföringslag.

Utskoltsmajoriteten säger dock nej till en skärpt lagstiftning mot kombinerade utbud, med motiveringen atl utvecklingen inte på någol avgörande sätt visal pä ett behov av någon skärpning i lagstiftningen. Vi hävdar dock atl delta stämmer dåligt med verkligheten, och det tycker vi ocksä att konsumentverket visat i sitt remissvar till utskottet över molionen.

Den borgeriiga majoriteten i näringsulskollel har alltså här valt att ställa sig i motsatsställning inte bara till konsumentverket och de synpunkter verket redovisar i sitt remissvar utan också till konsument- och löntagarrepresentanterna i marknadsdomstolen. Konsumentverket redovisar i sill remissyttrande att man fått in över SOOanmälningar på delta område men inte kan göra särskilt myckel med hänsyn till nuvarande lagtext och den inställning som marknadsdomstolens majoritet har. Därför tycker vi alt kravet på en skärpt lagstiftning är befogat.

Vi kan också jämföra situationen med den i våra nordiska grannländer. Motsvarande lagstiftning på det här området finns nämligen i Danmark, Finland och Norge. Den syftar till att motverka användning av kombinerade utbud i strid med konsumentintresset.

1 Danmark är kombinationserbjudanden tillåtna om varorna ärav samma slag eller lilläggsvaran har obetydligt värde. I Finland krävs atl varorna har ett uppenbart sakligt samband för att den här typen av utbud skall tillåtas. I Norge är det tillåtet atl kombinera varor under förutsätlning alt de har ett brukssamband och att det är naturiigt att köpa dem ihop. Det är sålunda tydligt att dessa länders lagstiftning präglas av en restriktivare inställning än den svenska lagstiftningen på den här punkten.

Vi tycker från socialdemokratiskt håll atl vi i varje fall borde försöka nå upp till nordisk nivå när det gäller att skydda konsumenten och driva en aktiv konsumentpolitik. Som regel ligger vi ju före de andra nordiska länderna. Här är ett område där vi klart ligger efter.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i marknadsföringslagen,

m. 777.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i markna dsförlngslagen, m. m.

Med detta, herr talman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen i näringsulskotteis belänkande nr 12.

INGEGÄRD OSKARSSON (c):

Herr talman! I näringsutskoilets belänkande 1979/80:12 behandlas fem motioner frän föregående riksmöte, med anknytning lill marknadsföringslagen.

Marknadsföringslagen, som infördes 1970, har bl. a. till ändamål alt främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyiiigheter och all motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. För tillämpningen av lagen svarar konsumentverket, KO och marknadsdomstolen.

På del konsumentpoliliska området sker, som Lennart Pettersson nyss har påpekat, ständigt ett arbete för att förbätlra och förstärka konsumenternas ställning. Ett omfatlande lagstiftningsarbete har ägt rum under de senaste tio åren. Detta arbete har karakteriserats av att man steg för steg sökt värna konsumenternas ställning och successivt sökt vägleda dem till rationella val.

Flera utredningar arbetar också med alt se över olika konsumentfrågor. Utskottet har i belänkandet redovisat en del av del arbete som pågår för all förbättra konsumenternas ställning, då speciellt med inriktning inom marknadsföringslagens områden.

Utskottet är helt överens om behandlingen av motionerna 767,1077,2004 och 2010. De frågor som aktualiseras i dessa motioner ingår i de uppgifter som olika ulredningar har att se över eller är på annat sätt föremål för uppmärksamhet, då främst från konsumentverket.

I motion 766 föreslås en ändring av marknadsföringslagen med syfte "alt helt förbjuda s. k. kombinerade utbud". I dag kan man genom 8 § marknadsföringslagen reglera kombinerade utbud och även strafföelägga sädana erbjudanden där varorna saknar naturiigt samband och förfarandet försvårar för konsumenten att bedöma erbjudandets värde. När frågan om en skärpning av marknadsföringslagen senast var under övervägande - det var 1976 - instämde utskoltet i den socialdemokratiske handelsministerns uttalande, vilket innebar atl en skärpning av lagen inte var befogad. Handelsministern anförde atl de slraffsanktionerade specialbestämmelserna i lagen måste ha ett klart angivet tillämpningsområde och atl detta var en anledning till alt inte förändra lagen.

Vid behandlingen av motion 766 har majoriteten i utskottet ansett atl del fortfarande är tillräckligt med den möjlighet som marknadsföringslagen ger alt utöva kontroll och sanktioner mol missbmk vid marknadsföring av s. k. kombinerade utbud. Utskottet delar konsumentverkets uppfattning att eu totalförbud mot kombinerade utbud i enlighet med motionärernas yrkande inte är påkallat; dessa kan i vissa fall vara förmånliga för konsumenterna. Ett allmänt förbud mot alt marknadsföra kombinerade utbud skulle också kunna hindra en i och för sig önskvärd lansering och utveckling av nya produkter.

Majoriteten i ulskollel anser alt utvecklingen sedan frågan senast var uppe till behandling inte ger anledning till den förändring i syfte atl skärpa marknadsföringslagen som socialdemokraterna i utskottet föreslår i den reservation som man fogade till utskottsbelänkandet.

Lennart Pettersson påpekar atl konsumentverket och KO sedan 1971 har handlagt ungefär 800 ärenden. Ja, det stämmer. Men när man ser på dessa 800 ärenden skall man i beräkningen ocksä ta med atl varje anmälan oftast blir ett ärende i det statistiska materialet. Om t. ex. 25 personer lill KO anmäler samma erbjudande, kan del bli 25 ärenden, på grund av att olika befattningshavare handlägger ärendena eller till följd av atl de inte är identiskt lika. Varje ärende förs alltså in i statistiken. Det är något som man skall la med i bedömningen, när man titlar på dessa 800 ärenden som konsumentverket har handlagt. Jag försvarar i och med detta inte de kombinerade utbuden, utan påpekar bara alt del är viktigt all ta med detta i bedömningen.

Utskottet instämmer med remissorganen när det gäller att möjligheterna lill kombinerade utbud måste bevakas och beivras när de missbrukas, men vi anser att den nuvarande lagstiftningen ger konsumeniverkel-KO och marknadsdomstolen möjligheter atl pä elt effektivt sätt bevaka och åtgärda missbruk. Utskottet är f n. inte berett atl förorda någon översyn av bestämmelserna i 8 § marknadsföringslagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i näringsutskoilets belänkande nr 12.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Å näring i marknadsföringslagen , m. m.

LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr talman! Ingegärd Oskarsson sade alt den borgeriiga majoriteten instämmer med remissinstanserna, såvitt Jag förslår närmast konsumentverket, närdet gälleraii missbruken av de kombinerade utbuden måste bevakas. Det hade dä varil lämpligt om majoriteten hade fullföljt instämmandet genom atl följa den linje som remissinstansen tycker är riktig, nämligen att få fram en skärpt lagstiftning för atl jusl beivra missbruken.

Här Slår alltså intressenter mot varandra - konsumentverket, som värnar om konsumenternas ställning i marknadsekonomin, och näringslivets organisationer, främst företrädda av en underavdelning lill Industriförbundet. Centerpartiet och övriga borgerliga partier har, trots de missbruk som konsumentverket har kunnal påvisa att det inte kan beivra, ställt sig på Industriförbundets sida. Det verkar inte vara fräga om någon större omsorg om konsumenterna frän ulskousmajoritetens sida.

Dessutom gäller inte längre den hänvisning som ulskoltsmajoriteten gör till förre handelsministern Kjell-Olof Feldts bedömning att man i samband med behandlingen av propositionen 1975/76:34 inte skulle företa den skärpning som då påyrkades. Handelsministern hänvisade i det lägel till att marknadsföringslagen var ny och alt lagpraxis inte hade utvecklats. Nu vet vi hur den har utvecklat sig, och vi vet att konsumentverket inte kommer ät det missbruk som verket borde komma ät. Det finns mänga exempel på det i verkets remissyttrande. Därför borde den borgeriiga utskottsmajorilelen ha

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring I marknadsföringslagen, m. m.

gått med på den förändring som den socialdemokratiska ulskottsminorileien här pläderar för.

Vi har inte velat gå så långt som motionärerna. Ett förbud jäms över mol kombinerade utbud kan innebära atl ell och annal kombinerat utbud som är renodlat till fördel för konsumenten också skulle försvinna. Men vi erbjöd den typ av kompromiss som konsumentverkets linje innebar. Utskottsmajorilelen kunde ha gått pä den linjen i stället för all bara sopa problemen under mattan.

INGEGÄRD OSKARSSON (c) replik:

Herr lalman! Marknadsföringslagen infördes 1970, och del jag hänsyfiade till var atl handelsministern inte ansåg det vara lämpligt med en skärpning av denna lag. Det var 1976, och då hade man ju redan en viss erfarenhet av hur marknadsföringslagens tillämpning utföll. Dessutom har vi utredningar på gäng, och del finns möjlighet för dessa ulredningar att även ta upp denna fråga och ytteriigare studera hur tillämpningen av marknadsföringslagen fungerar.

LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag vill säga lill Ingegärd Oskarsson att det finns inga utredningar på gäng pä detta område. Del finns utredningar på gäng som berör övriga områden, och det är andra motioner som behandlas i samma betänkande som tar upp dem.

Vad del är fräga om är alt ta ställning lill ett klart uUryckt önskemål från konsumentverkets sida au del skall bli en lagändring son-i innebär alt man kan ta itu med klart missvisande kombinerade utbud, som nu kan fortgå därför att lagtexten är alltför snäv. Dessutom har problemet förvärrats just genom att konsument- och löntagarintressena i marknadsdomstolen inte har kunnal få gehör för sin uppfattning all man bör göra en någol vidare lagtolkning när det gäller 8 § i marknadsföringslagen än som marknadsdomstolens majoritet har velat ansluta sig till. Vi har haft teslfall, och de visar klart atl den snäva lagtolknitigen gäller fortfarande. Hade man frän utskottsmajoritetens sida varit intresserad av att värna om konsumentintresset hade man kunnat ställa sig bakom del förslag till lagändring som konsumentverket och reservanterna för fram. Det är rena undanflykter som Ingegärd Oskarsson för till torgs när hon talar om ulredningar. Det finns inga ulredningar på detta område som är i verksamhet. Vad del är fråga om är en klar framställning och ett klart önskemål frän konsumentverkets sida.

INGEGÄRD OSKARSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill än en gäng betona au det faklum atl majoriteten i utskottet inte är överens med minoriteten om au skärpa lagen inte betyder att vi är ointresserade av dessa frågor eller att vi inte ser allvarligt på detta. Men vi anser all man genom marknadsföringslagens nuvarande utformning har möjlighet atl både komma åt och beivra överträdelser på detta område.

Tredje vice talmannen anmälde alt Lennart Pettersson anhållit atl till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätl lill ytterligare replik.

HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Ingegärd Oskarsson säger att 800 ärenden har varit hos konsumentverket för behandling just vad gäller de kombinerade utbuden. Det stämmer ju, men sedan finns det en hel rad ärenden ute hos de lokala konsumentnämnderna som har handlagts och behandlats där. Jag kan inte siffrorna i dag, men del är en myckel stor andel av de kombinerade utbuden som hamnar där. Jag tror alltså inte man skall säga att det bara är dessa 800 ärenden.

I det utskottsbetänkande vi nu diskuterar behandlas två molioner som jag tillsammans med några partivänner har väckt. Den första, nr 766, handlar om de kombinerade utbuden. Vi begär en ändring av marknadsföringslagens 8 § pä det sättet att de kombinerade utbuden inte blir tillåtna.

I 8 § står att näringsidkare kan dömas "om varorna uppenbart saknar naturligt samband och förfarandet försvårar för konsumenten att bedöma erbjudandels värde". Del är två rekvisit som måste uppfyllas för all man skall kunna lagsöka en näringsidkare som har de kombinerade utbuden på ett felaktigt sätt. Det är del vi vill angripa. De här kombinerade utbuden kan ta sig många olika former. De gäller kanske oftast kapitalvaror som frysboxar, TV-apparater, bilar och t. o. m. villor. Man kan se annonser där det sägs: Om du köper en frysbox hos oss sä får du en halv gris på köpet. Det talas inte alls om pris, men man kan utan tvivel säga atl del finns ell samband, och den här näringsidkaren klarar sig just genom del här sambandei. Men hur myckel den här grisen är värd talar man inte om, och konsumenten har väldigt svårt att bedöma värdet av denna affär.

Andra exempel är TV-handlare som ofta annonserar: Om du köper en TV hos oss så fär du en TV-bänk pä köpet. Här finns ett samband, för en bänk skall man ha för au ställa TV:n på. Men i annonsen finns ingen uppgift om vilket värde TV-bänken har. Dä kommer konsumenterna i en litet egendomlig situation. Även här klarar sig näringsidkaren från lagsökning genom alt bara elt av rekvisiien är uppfyllt. * Jag har under de många ärjag jobbat med konsumentfrågor träffat pä ell otal fall av kombinerade utbud, där konsumenten i efterhand kunnal konstatera att om han hade köpt varor var och en för sig så hade han gjorl en mycket bällre affär.

I dagens nummer av Dagens Nyheter finns införd en annons med "Månadens erbjudande". Om man köper en Luxor Colorama 26" sä fär man en klockradio värd 300 kr. på köpet. 1 annonsen anges: Värt julpris 4 495 kr.

Jag frågar mig: Vad har en klockradio och en televisionsapparal för samband? Jag tycker inte del finns något samband. Här klarar sig TV-handlaren genom all säga att denna klockradio kostar 300 kr Alla vet ju atl man i dag kan köpa en klockradio för 150 kr., och jag är säker på all man kan pruta pä priset för TV-apparaien ocksä om man köper den enskilt. Vi menar

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i marknadsföringslagen , /??. m.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i marknadsföringslagen , m. m.

atl dessa kombinerade utbud försvårar för konsumenten att bedöma det rätta värdet av affären. Därför har vi föreslagit atl man skall ta bort den här möjligheten för näringsidkaren. Vi vill alt varje vara skall åsältas silt pris så alt konsumenten, när han köper varan, vel vad han får belala för.

Konsumentverket har också i sitt remissyttrande konstaterat att det är stora olägenheter med de kombinerade utbuden. Den borgeriiga ulskotlsmajoriteten ville inte gä oss motionärer till mötes utan man vill läta den här paragrafen kvarstå oförändrad. Jag ansluler mig till mina partivänners reservation och har inget annal yrkande.

Man kan konstatera atl om den av reservanterna föreslagna lagparagrafen i dag hade varit i kraft så hade den här annonsen varit föremål för lagsökning. Här finns det ena rekvisitet, nämligen att det inte finns något samband. Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen. Men Jag vill ocksä förbehålla mig rätten att sedermera komma tillbaka i ärendet.

I den andra motionen, 1978/79:767, kräver vi alt näringsidkare - i del här fallet inom byggbranschen - skall ha skyldighet att informera konsumenten om vem som har arbetsgivaransvaret när arbeten utförs på exempelvis småhus.

Vi har som exempel nämnt elva småhusägare i Åstorps kommun som anlitade en murare för att sälta upp tegelväggarna kring sina hus. I detta fall hade man kommit överens om en timpenning för arbetets utförande, och räkningen slutade pä nära 11 000 kr. för varje husägare. Sedan kom det som en kalldusch för husägarna när riksförsäkringsverket krävde var och en av dem på 3 500 kr. i form av sociala avgifter. Au sådana skulle tillkomma visste inte husägarna om när de gjorde upp avtalet. Sädana besked kommer efteråt, ofta efter många månader, och då står man helt oskyddad som konsument. Detta är endast ett fall av den osunda hantering som de s. k. skullarna sysslar med.

Del finns många andra som ställt till med mycket större bekymmer för konsumenten. Jag skall inte gå in på alla de ärenden som behandlas i konsumentnämnderna i olika kommuner med anledning av atl ell undermåligt arbete utförts. Det ligger litet utanför ramen för den här frågan. Jag försäkrar att det ställer till myckel stora bekymmer för många konsumenter. Arbetsgivaransvaret innebär att den som anlitar en skuttare har ansvaret inte bara för de sociala avgifterna ulan också för om en näringsidkare råkar ul för olycksfall under ell arbete som han gör för en konsument. Han får nämligen slå för kostnaden vid elt sådant olycksfall. Olycksfall där konsumenterna verkligen har råkat illa ul har också inträffat.

Motionärerna tror alt vissa av de här problemen skulle kunna lösas, om dessa skuttare tvingades informera konsumenterna om vem som har arbetsgivaransvaret och vad detta ansvar innebär. Det här skulle kunna ske på ell myckel enkelt sätt. Den som erbjuder sina tjänster skulle kunna överlämna riksskalleverkets broschyr Vem är arbetsgivare och vem är arbetstagare. Den beskriver på ett utomordentligt sätt förhällandet mellan de båda parterna. Del skulle kunna bli någonting i likhet med vad som i dag gäller enligt lagen om hemförsäljning. Den sortens försäljare är skyldiga all

informera om den s. k. ängerveckan. Informerar försäljaren inte om ångerveckan tolkas avtalet till konsumentens fördel. Denne kan alltså säga upp affären när han vill.

Nu hänvisar utskoltet till konsumenlljänstlagen och menar atl den när den träder i kraft kommeratt lösa just de problem som vi motionärer intresserat oss för. Jag har botaniserat i ulredningsbetänkandel, men kan inte finna något förslag som skulle tvinga någon att informera om exempelvis arbetsgivaransvaret.

Vissa avtal som sluts mellan konsument och näringsidkare behandlas på ett mycket bra sätt i förslaget. Del är bra alt man tar upp de här frågorna. Men jag är säker på att även efter genomförandet av lagen kommer konsumenterna atl stå lika oskyddade mot överraskningar som det vi kallar arbetsgivaransvaret medför i dag. Del är möjligl alt jag inte har hittat rätl i det mycket digra betänkandet. Kanske Ingegärd Oskarsson, som har haft större möjligheter att gå igenom det hela, vet ungefär var det står att läsa om detta. Hon kan kanske upplysa mig om det rätta förhållandet.

Skullarna blir emellertid fler och fler. För varje dag som går etablerar sig nya skuttare pä marknaden. De lurade konsumenternas skara växer mycket mer. Vi kommer tillbaka i den här frågan. Fackföreningsrörelsen är djupt oroad över den nuvarande utvecklingen. Kanske borde man gå mera drastiskt till väga och tänka sig en etableringskontroll när det gäller den här verksamheten dels för atl skydda konsumenterna, dels för atl få till stånd en förbättring med tanke på den skatt som i dag inte betalas in av den här sortens näringsidkare.

Utskottet har varil enigt vid behandlingen av motionen. Jag tror alt man har litat alldeles för mycket på konsumenlljänstlagen. Man förväntar sig att denna lag skall kunna lösa de här problemen. Men jag är, som sagl, säker pä att konsumenterna kommer atl stå lika oskyddade efter lagens genomförande när det gäller arbetsgivaransvaret.

Herr talman! Det är meningslöst att yrka någonting. Jag avvaktar konsumentljänsllagens genomförande.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Ändring i marknadsföringslagen, m. m.

INGEGÄRD OSKARSSON (c):

Herr talmän! Med anledning av moiion 767 frågade Hans Pettersson i Helsingborg mig om jag vet var någonslans i konsumenlljänstlagen det slår som utskoltet hänvisat lill. Tyvärr kan jag inte exakl tala om var det slår. Jag vet emellertid att lagförslaget f n. är ute pä remiss och att det kommer att läggas fram ett förslag. Men jag kan också garantera - med hänsyn till den noggrannhet som utskottets tjänstemän arbetar med - att del är säkert förankrat när det står i betänkandet att man kan finna detta i konsument-tjänsllagen. Vi får väl avvakta vad den lagen ger i detta avseende.

Utskottet hänvisar alltså till att den aktualiserade frågan redan är föremål för uppmärksamhet i konsumenttjänstlagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Anmälan av inter-jjellationer

Mom. 1

Propositionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lennart Pettersson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskouels hemställan i betänkande 12 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Lennart Pettersson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 162

Mom. 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 15 Tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets betänkanden 10, 9 och 11-13 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 16 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 6 december

1979/80:99 av Eva Winlher (fp) lill utbildningsministern om utbildning i invandrarkunskap:

Genom den invandring som skell efter andra väridskriget har Sveriges befolkningssammansättning i hög grad förändrats. Utöver de inhemska minoriteterna finns nu ungefär en miljon personer som har invandrat eller är barn eller barnbarn till invandrare. Mer än hälften av dem är svenska medborgare. Del finns i Sverige i dag drygt 30 etniska minoritetsgrupper. Antalet nationaliteter uppgår till ungefär 130.

Invandringen har hell naturligt på olika sätt präglat utvecklingen inom hela värt samhälle, men låt mig bara nämna industrin, sjukvården, utbildningen.

Utvecklingen mot elt mångkulturellt samhälle sker inte ulan problem, och invandringen ställer stora krav på åtgärder inom alla samhällssektorer.

Del gäller atl försöka förebygga motsättningar och därför har pä senare år fiera ålgärder vidtagits för en utveckling mol större jämlikhet, förståelse, respekt och samverkan mellan invandrare, minoriteter och befolkningen i övrigt.

Del har gällt information lill invandrarna om Sverige, satsning på invandrarnas egna organisationer, undervisning pä hemspråket m. m.

För alt motverka diskriminering av och misstroende mol invandrarna är det viktigt att vi svenskar får lära oss mer om de olika invandrargrupperna och deras kulturella bakgrund. Vi behöver korl sagt invandrarkunskap. Det är därför önskvärt att invandrarkunskap ingår som en del av utbildningen i värt land, eftersom vi alla under vårt dagliga liv kommer i kontakt med invandrarna och deras barn.

Mot bakgrund av del anförda ber Jag att få fräga utbildningsministern:

Delar utbildningsministern min uppfattning atl invandrarkunskap bör ingå som en del av all utbildning i värt land?

Vilka åtgärder vill utbildningsministern i så fall vidta för att detta skall bli verklighet?

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Anmälan av interpellationer

\919/SQ:\Q0av RaulBliicher(vpk)li\\ kommunikationsministern om statens kostnadsansvar för kollektivtrafiken:

De nya länsomfaltande organisationerna av kollektivtrafiken på väg utreds och är under uppbyggnad i landstingen.

Utredningsgruppen i Värmlands län räknar med ett underskott för det första verksamhetsåret pä 35 milj. kr. och att staten här skall skjuta till 10 milj. kr. Det statliga kostnadsansvaret blir följaktligen mindre än en tredjedel av underskottet.

Värmlands län har drabbats hårt av struklurkrisen inom länets basnäringar och en tilltagande arbetslöshet. Det har ocksä ökat trycket på landsting och kommuner. Kollektivtrafiken i länet är i dag klart underförsörjd, och en utbyggnad skulle otvivelaktigt få stor betydelse som stimulans fören för länet nödvändig industriell utveckling. Kollektivtrafikens allmängiltiga betydelse för energiförsörjning, trafikbelastning och hälsovård och som alternativ till privatbilismen är allmänt omvittnad.

Den i Värmland gjorda utredningen pekar fram mot relativt höga resekostnader för allmänheten. Med tanke pä det beräknade underskottet kan vidare befaras att standarden på den planerade kollektivtrafiken blir eftersatt och att det nya företaget hämmas redan i uppbyggnadsskedet.

Värmlands län utgör ett exempel pä svårigheterna att med den organisationsform och del stöd som riksdagen beslutade om 1978 utveckla den kollektiva trafiken till en godtagbar standard. Situationen är likartad i de flesta landsting, även om konsekvenserna är särskilt svåra i skogslänen.

För all en ökad satsning på kollektivtrafiken skall bli ett starkt alternativ till privatbilismen krävs bl. a. en tillfredsställande turtäthet, men också konkur-

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Meddelande om frågor

renskraftiga resekostnader för trafikanterna. För alt åstadkomma detta är det nödvändigi att staten lar på sig en större del av kostnadsansvaret för den kollektiva trafiken.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fräga till kommunikationsministern:

Avser kommunikationsministern alt ta initiativ för att öka statens kostnadsansvar för den lokala och regionala kollektivtrafiken?

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 6 december

1979/80:203 av Ingemar Konradsson (s) till industriministern om verksamheten vid mineralprocesslaboratoriel i Stråssa:

Genom riksdagsbeslut i våras tillfördes SSAB 18,5 milj. kr. för fortsatt verksamhet vid mineralprocesslaboratoriel i Stråssa. Enligt tidningsuppgifter nyligen vill SSAB nu - endast ett halvår efter riksdagsbeslutet - göra sig av med laboratoriet.

Mineralprocesslaboratoriel i Stråssa är enligt min mening inte en intern SSAB-fråga utan en angelägenhet för hela den mellansvenska järnhanteringen.

Jag vill därför fråga industriminisiern om han är beredd atl försäkra atl frågan om den framtida verksamheten vid mineralprocesslaboratoriel i Stråssa ges en lösning som tillgodoser hela den mellansvenska gruv- och stålhanteringens intressen.

1979/80:204 av A'//sSe/-/7rf?so/? (vpk) till statsrådet Cari Axel Petri om planerna på viss kraftledningsbyggnad:

Trots att frågan om kärnkraften blir föremål för en folkomröstning pågår satsningar som förutsätter att kärnkraften byggs ut. Sålunda planeras en kraftledning på 800 000 volt som skall förbinda kärnkraftverken i Sverige.

Nu har sträckningen genom Östergötland aktualiserats. Södermanlands och Kalmar län berörs också. Den aktuella sträckningen genom Östergötland berör fyra av länets kommuner och går över såväl Jordbruksmark som fritidsområden och i närheten av bebyggelse.

Både internationellt och i Sverige har de risker som är förenade med kraftledningar av denna dimension uppmärksammats. Delta talar för att planerna borde stoppas.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga energiministern:

Är regeringen beredd alt mot bakgrund av den förestående folkomröstningen om kärnkraften och de oroande rapporterna om i-niljöriskerna sloppa den planerade kraftledningen?

1979/80:205 av Ulla Orring (fp) lill kommunikationsministern om bemanningen av isbrytare och sjömätningsfartyg:

Inför vintersäsongen återkommer frågan om isbrylarfloltans bemanning och kapacitet.

En fungerande sjöfart året om är för våra norrländska hamnar livsviktig. I ett Bottenhav täckt av is är det en gemensam fråga att föra fartygen från Bottenviken - med bl. a. hamnarna Umeå, Skellefteå och Vasa - genom Bottenhavet och ut på fritt vatten. Lika viktig är sjöleden tvärs över Bottenviken.

Det behövs därför ett ökal samarbete mellan Sverige och Finland i vad gäller isbrytarverksamheten. Den finska isbrytarflottan är civilt bemannad, medan däremot den svenska bemannas av värnpliktig personal genom marinen. Isbrytningen måste anses som en civil verksamhet, som huvudsakligen skall tjäna civila hamnar och den handelsflotta som angör våra hamnar.

Det råder f n. stora nackdelar med befintligt bemanningssystem på grund av atl de värnpliktiga byts ut varje år och därmed ej kan besitta det yrkeskunnande och den erfarenhet som en civil besättning har. De kompetenskrav som man ställer på bemanningen av fartyg inom handelsflottan bör även gälla för isbrytaren.

Med civil bemanning både för sjömätning och isbrytning kommer personalrekryteringen att ske från erfaret sjöfolk. Därigenom erhålles ökade sysselsätlningstillfällen för de anslällda inom den svenska handelsflottan.

Med anledning av del anförda vill jag ställa följande fräga till kommunikationsministern:

Ämnar stalsrädet framlägga förslag om en ändring av nuvarande förhållande dä del gäller bemanning av de svenska isbrytarna och även sjömäl-ningsfartygen?

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Meddelande om .frågor

1979/80:206 av Tyra Johansson (s) till försvarsministern om värnpliktigas rätt till hyresbidrag:

Värnpliktig har under sin tjänstgöring rätl att erhålla hyresbidrag om han har haft egen bostad i mer än sex månader.

Har värnpliktig emellertid haft egen bostad i mindre än sex månader, har han inte rätl lill något hyresbidrag. Delta upplevs som mycket orättvist - i vissa fall kan del gälla tider endasi några veckor under sex månader.

En förändring av nuvarande lagstiftning, sä att rätten gäller frän en tidpunkt då man har haft sin bostad kortare tid än sex månader, borde vara en framkomlig väg. På sä sätt skulle värnpliktig efter någon tid i tjänst kunna bli berättigad till bostadsbidrag.

Därför vill jag fråga försvarsministern:

Är statsrådet beredd att ändra 8 § tredje punkten Familjebidragslagen i syfte alt uppnå större rättvisa när det gäller värnpliktigas rätt till hyresbidrag?

7 Riksdagens protokoll 1979/80:467

Nr 46

Torsdagen den 6 december 1979

Meddelande om frågor

1979/80:207 av Pär Granstedt (c) till bostadsministern om väntetiderna för energispariån:

Väntetiderna för energispariån är f n. enligt uppgift fyra fem månader. Delta förhållande verkar naturiigtvis bromsande på de energisparande investeringarna i bostadsbeståndet.

Är statsrådet beredd att vidta ålgärder för alt förkorta väntetiderna för energispariån?

1979/80:208 av Pär Granstedt (c) till jordbruksministern om sänkning av blyhalten i bensin:

Blyet i bensinen förorsakar en av de allra farligaste formerna av luftföroreningar. Enligt riksdagsbeslut skall blyhalten i högoktanig bensin sänkas till 0,15 gram per liter från den 1 juli 1981. Del innebär en betydligt lägre ambitionsnivå än den som gäller t. ex. i USA.

Är statsrådet beredd atl medverka lill alt frågan om en lidigareläggning av sänkningen av blyhalten i bensinen las upp lill prövning?

1979/80:209 av Kun Ove Johansson (s) lill industriministern om import av naturgas:

Swedegas har hittills i allt väsentligt inriktat sin verksamhet på förhandlingar avsedda att åstadkomma inköpsavtal om naturgas och transportavtal för all erhålla gasen till Sverige.

Det är ytterst angeläget att Swedegas bedriver sitt arbete skyndsamt och målmedvetet. I delta arbete måste även den utomnordiska marknaden bearbetas för eventuella lämpliga förslag till överenskommelser.

Ulredningar utförda under 1979 av Sydgas/Malmö Energiverk visar alt Västskäne, ett minimeral Sydgasomräde, skulle kunna ulgöra elt lämpligt introduklionsområde för naturgasanvändning. Av såväl energi- och miljö-som sysselsäitningsskäl är det angeläget att siktet för naturgasanvändning ställs in på första hälften av 1980-talet. Det förutsätter emellertid en mycket snabb handläggning av frågan från regeringens sida.

Mot denna bakgrund vill Jag ställa följande fråga till industriminisiern:

Efter vilken tidsplan arbetar regeringen i naturgasfrågan och vilka ålgärder kommer alt vidtagas för att snabbt nå överenskommelser och avtal om naturgasimport?

1979/80:210 av Pär Granstedt (c) lill statsrådet Britt Mogård om skolornas informationsmaterial rörande energifrågan:

Centrala driftiedningen sprider f. n. ensidigl kärnkraflsvänligl material i skolorna alt användas i undervisningen. Folkkampanjen Nej till kärnkraft har helt naturiigt inte motsvarande möjligheter alt ställa påkostade skrifter lill skolornas förfogande för atl presentera sin syn pä energiförsörjningen.

Pä vad sätt avser statsrådet att garantera atl det undervisningsmaterial som     Nr 46
används i skolorna ger en allsidig och balanserad bild av de olika uppfaU-     Torsdagen den
ningarna i energifrågan?                                                  6 december 1979

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 17.26. Meddelande om

frågor In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen