Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1979/80:45 Onsdagen den 5 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:45

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:45

 

 


Onsdagen den 5 december
                                 

Kl 19.30                                                                                        

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Lärarvikarier i gymnasieskolan

Föredrogs ulbildningsuiskoiiets betänkande 1979/80:6 med anledning av molioner om gymnasieskolan m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:226 av Ulla Ekelund (c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde förslag till åtgärder i anslutning till vad i motionen anförts om utbildning i hantverksyrken,

1978/79:319 av Olle Aulin (m) och Ingrid Sundberg (m),

1978/79:367 av Georg Andersson (s),

1978/79:369 av Per Olof Håkansson (s),

1978/79:371 av Birgitta Rydle (m),

1978/79:519 av Britta Bergström (fp),

1978/79:567 av Ingrid Diesen m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (yrkandet

2),

1978/79:625 av Inga Lanlz m. fl.(vpk), vari yrkats all riksdagen hemställde hos regeringen att förslag om lärarvikarier inom gymnasieskolan snarast förelades riksdagen,

1978/79:738 av Ivan Svanström (c),

1978/79:739 av Ivan Svanström (c) och Bengl Bengtsson (c),

1978/79:908 av Arne Andersson i Gamleby m. fl. (s),

1978/79:912 av Lennart Bladh m. fl. (s),

1978/79:925 av Ove Nordstrandh m. fl. (m),

1978/79:1337 av Gösta Bohman m. fl. (m), såvitt nu var i fråga (yrkandet 3),

1978/79:1341 av Georg Danell (m) och Birgitta Rydle (m),

1978/79:1361 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m),

1978/79:1364 av Kari Leuchovius (m) och Slen Svensson (m),

1978/79:1366 av Anna-Lisa Nilsson (c) och Erik Johansson i Hållsta (c),

1978/79:1377 av Rune Rydén (m) och Olle Aulin (m),

1978/79:1390 av Rune Ångström (fp),

1978/79:1894 av Bertil Fiskesjö (c),

1978/79:1904 av Erik Johansson i Simrishamn (s) och Lennart Bladh (s)

samt

1978/79:1923 av Rune Rydén (m).

133


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Lärarvikarier i gymnasieskolan


Utskottet hemställde

1.   beträffande samverkan mellan gymnasieskola, kommunal vuxenut­bildning och arbetsmarknadsutbildning atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:925,

2.   beträffande vidgad musikutbildning av individuell karaktär atl riksda­gen skulle avslå motionen 1978/79:369,

3.   belräffande naturvetenskaplig och teknisk utbildning i gymnasieskolan att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1337 yrkandei 3,

4.   belräffande utbildning i allmän djurkunskap och djurskötsel atl riksda­gen skulle avslå molionen 1978/79:1364,

5.   beträffande körkortsutbildning i del allmänna skolväsendets regi att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:739,

6.   beträffande översyn av den treåriga ekonomiska linjen att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:371,

7.   belräffande linjebenämning av tvåårig trädgårdskurs att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:738, 1978/79:912, 1978/79:1361 och 1978/ 79:1366,

8.   belräffande utvärdering av musiklinjen atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1341,

9.   belräffande lokalisering av musiklinje lill övre Norriand att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:367,

 

10.   belräffande lokalisering av musiklinje lill Skellefteå atl riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1390,

11.   belräffande lokalisering av utbildning inom turism och rekreation till Kalmar att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:908,

12.   beträffande lokalisering av fiskeutbildning till Simrishamn alt riksda­gen skulle avslå motionen 1978/79:1904,

13.   beträffande statsbidrag till lärlingsutbildning att riksdagen med anled­ning av motionen 1978/79:226 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskoltet anfört,

14.   beträffande dansamtbildning alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:567 yrkandet 2,

15.   beträffande resurser för stödundervisning att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1923,

16.   beträffande institutionsföreståndare m. m. för yrkesinriktade linjeratt riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:319 och 1978/79:519,

17.   beträffande lärarvikarier i gymnasieskolan att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:625,

18.   beträffande meritvärdet av hemteknisk kurs alt riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1377,

19.   beträffande meritvärdering vid tillsättning av lärartjänst att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1894.


 


134


INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I febmari 1978 fick skolöverstyrelsen i uppdrag au utreda frågan om vad ell syslem med lärarvikarier i grundskolan skulle kosta. Ett


 


halvår senare var den arbetsgrupp som tillsattes för uppgiften klar med sitt arbete och föreslog att man skulle räkna med en korltidsfrånvaro på 4 96 för lärare i läroämnen och för lärare i gymnastik, musik och teckning.

AU beräkna frånvaron till bara 4 96 -eller till 3 96 som man gör f n.-är för litet. Ungefär 12 96 av lärarkåren har löpande tjänstledighet av olika orsaker, och 5 96 av dessa 12 ärav s. k. korttidskaraktär. Man kan förmoda att siffran 5,% kommeratt öka allteftersom ledighet förbi. a. facklig förtroendeman blir allt vanligare.

Alltnog, kostnaden för reservvikariesystemet i gmndskolan beräknades av arbetsgruppen till 200 milj. kr.

Om man skulle utvidga reservvikariesystemet lill att omfatta även gymnasiet, skulle det kosta ytteriigare 39 milj. kr. Det måste betraktas som en blygsam kostnad jämfört med de 200 miljonerna. Del är dessutom inte givet att kostnaderna för lärarvikarier i gymnasieskolan verkligen behöver uppgå till ens det. Enligt 5 § i förordningen om statsbidrag lill driftkostnader för viss kommunal utbildning utgår statsbidrag till 100 96 av lönekostnaderna för bl. a. lärare och skolledare i gymnasieskolan, dvs. även för vikariekostnader. Under förutsättning atl lärarvikarierna i gymnasieskolan tjänstgör i stället för tjänstledig lärare blir del inga merkostnader för staten. Det är bara under förutsätlning att Ijänstledighetsfrekvensen i kommunen är låg i förhållande lill föreslagen andel lärarvikarier som det uppstår merkostnader.

Utskoltet avstyrker vpk-motionen 625, som föreslär att det skall finnas ett reservvikariesystem också på gymnasiet. Ulskollel hänvisar till atl skolöver­styrelsen på nytt har fått i uppdrag att kostnadsberäkna denna fråga.

Vpk anser alt det skall finnas fasta reservvikarier på alla skolstadier. Del innebär en trygghet och en bättre pedagogisk situation. Att eleverna kan känna den trygghet som ligger i att omges av samma människor måste ha stor betydelse för hur skolresultaten blir, och det har också stor betydelse för hur eleverna trivs i skolan. För lärarna betyder ett reservvikariesystem en trygghet i anställningen. Man skulle ocksä med ett utbyggt syslem få en bättre geografisk samordning i fråga om behöriga lärare.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till motionen 625.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Lärarvikarier i gymnasieskolan


 


STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Inga Lantz har säkeriigen rätl när hon talar om att det vore värdefullt med ell system med reservvikarier i gymnasieskolan. Det är bara det atl det kostar mycket pengar, och man kan i dagens ekonomiska läge inte säga alt 39 miljoner är en blygsam summa. Att det kostar mycket pengar är skälet till att utskottet inte tillstyrker moiionsyrkandei.

Beräkningsgrunden när del gäller kostnaderna är ocksä någol osäker, och skolöverstyrelsen kommer därför att få i uppdrag att göra om beräkningarna. När det är klart vet vi vad ett syslem med reservvikarier i gymnasieskolan kommer alt belöpa sig till, och så fär vi vid ett senare tillfälle bedöma om vi har råd atl anslå det beloppet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.


135


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Lärarvikarier i gymnasieskolan


INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Del var ju roligt alt Stig Alemyr och jag är överens om behovet av reservvikarier i gymnasieskolan. Del är inte första gången vi debatterar den här frågan här i kammaren. Förslag har tidigare förts fram av vänsterpartiet kommunisterna när del gällt grundskolan, och det har resulterat i atl systemet nu tillämpas där. Del finns ingenting som säger atl man inte skulle behöva ha systemet ock.sä på gymnasieskolan.

Vikariekostnaderna måsteju ändå betalas, och jag lycker därför atl det är svårt att förstå varför man inte kan anslå medel för ett system med fasta reserv vikarier. Medel borde kunna utgå för ett fullt utbyggt sådant system, där hela behovet av korttidsvikarier tillgodoses både i grundskolan och gymnasieskolan. Om utskottet delar vår uppfattning i sak, borde man också ha kunnal göra ett uttalande om det.

Det system som tillämpas nu betyder för eleverna ständiga avbrott i relationerna till lärarna. Jag tror att det skulle innebära stora pedagogiska fördelar för en skola, om man kunde ha ett system med fasta reservvikarier. Frågan om personalpooler och reservvikariesystem diskuteras Ju också i andra sammanhang, eftersom man har insett betydelsen av att ha en sådan här fast kår av anställda. Lika väl som eleverna i grundskolan behöver en fast lärarkår, behöver förstås också eleverna pä gymnasieskolan det. En sådan tror jag skulle inverka positivt på hela skolarbetet både när det gäller undervis­ningen och när del gäller trivseln och arbetsmiljön i skolan över huvud laget.

Jag har som sagl svårt att förstå njuggheten frän utskottets sida. Särskilt mot bakgrund av att utskottets talesman nu säger atl vi är överens på den här punkten och atl de argument som framförts är riktiga lyckerjag atl utskottet borde ha kunnat bifalla motionen.


STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Den lapp som Inga Lantz nu läste från har hon ju skrivii innan hon hörde milt inlägg. Hon fortsätter aU argumentera helt i onödan. Jag har inte invänt emot önskemålet om ett system med reservvikarier, men skolöverstyrelsen har räknat ut alt detta innebär en utgiftsökning för samhället på 39 miljoner, och det har vi inte råd med nu. Vi har beU om nya beräkningar, som kanske visar atl det skulle kunna bli billigare, och sedan får vi se vad resultatet blir av det.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det ärju ändå så att kostnaderna för vikarierna, vare sig de utgår för en fast reservvikariepool eller inte, skall betalas. Jag tycker det argument som framförts är väl tunt.

Om det här aren onödig argumentation därför att jag har alldeles rätt i vad jag säger, då lyckerjag det är ännu märkligare att man inte från utskottets sida har framhållit detta starkare och bifallit den här molionen.


136


Överiäggningen var härmed avslutad.


 


Mom. 1-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 625 av Inga Lanlz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med över­vägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet 6 mom. 17 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 625 av Inga Lantz m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lanlz begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej -   17

Ao/77. 18 och 19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


§ 2 Transportstöd

Föredrogs Irafikutskotteis belänkande 1979/80:5 med anledning av pro­positionen 1978/79:152 om transportstöd jämte molioner.

1 propositionen 1978/79:152 hade regeringen (kommunikationsdeparte­mentet) föreslagit riksdagen att

1. anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag med
bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,

2.   godkänna de av föredragande departementschefen i propositionen förordade riktlinjerna för ett fortsatt transportstöd lill Norrland,

3.   godkänna de av föredragande departementschefen  i  propositionen förordade riktlinjerna för fortsalt transportstöd lill Gollandstrafiken.


Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen behandlas transportstödet till Norriand och transportstö­det till Gotlandstrafiken.

När det gäller transportstödet lill Norriand föreslås atl nuvarande tre iransportslödszoner skall ersättas med sex iransportstödszoner, vilket ger möjlighet till att i högre utsträckning differentiera stödet mellan inlands- och kustregionerna. Den kortaste bidragsgrundande transportsträckan föresläs


137


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


bli sänkt från 251 km lill 151 km när del är fråga om transporter som berör det nuvarande inre stödområdet. När det gäller bidragssalserna föreslås atl dessa skall höjas dels för transporter som berör den nordligaste transportslödszo-nen, dels för transporter som berör de inre delarna av Kopparbergs län och Torsby kommun i Värmlands län.

Intransportstödet föreslås i fortsättningen bli i huvudsak branschanknutet och inte som nu varuanknutei, vilket innebären utbyggnad och förenkling av stödet. Den nedre viktgränsen föresläs bli sänkt från 250 kg till 100 kg. Samtidigt föreslås atl kravet om verklig vikt slopas och att i fortsättningen den frakldragande vikten skall läggas lill grund för bedömning av bidrag. Härigenom uppnås större rättvisa för företag med volymlätt gods och en förskjutning av stödet till små företag. Del sammanlagda bidragsgrundande belopp som krävs för atl bidrag skall kunna utgå föresläs bli höjt från 3 000 kr. per år lill 10 000 kr. perär. Utbetalning av stödet föreslås ske två gånger per år i stället för en gäng per år.

Den sammanlagda kostnadsökningen för de föreslagna åtgärderna för transportstödet lill Norrland har beräknats till ca 14 milj. kr. per år.

När del gäller transportstödet till Gotlandstrafiken konstateras i proposi­tionen att detta, tillsammans med andra ålgärder som vidtagits, lett till så förmånliga avgifter för trafikanterna all den s. k. vägprincipen kan betraktas som genomförd. Bl. a. mot denna bakgrund föreslås alt nuvarande stöd bibehålls lills vidare. För att eliminera viss överkompensation till transport­förmedlingsföretagen lill följd av del s. k. Gotlandstillägget föreslås atl regeringen eller den myndighet som regeringen utser får möjlighet att meddela föreskrifter om högsta tillåtna Gotlandstillägg i inrikes fjärrtrafik. Vidare föreslås att statligt bidrag skall utgå lill transportförelag föratt täcka de merkostnader som inte kompenseras av intäkterna av Gotlandstillägget. Det statliga bidraget har beräknats lill ca 2 milj. kr. per är."


I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:528 av Lilly Hansson m.fl. (s), vari föreslagits att riksdagen beslutade alt den lägsta bidragsgrundande sändningsvikten för erhållande av transportstöd skulle tas bort,

1978/79:951 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c), vari såvitt nu var i fråga (yrkandei 3 e) hemställts atl riksdagen hos regeringen gav till känna vad som anförts i motionen angående transportstödets framlida utformning.

1978/79:1399 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställts atl riksdagen uttalade dels alt sjötransporter borde inräknas bland slödberätligade trans­portmedel, dels att pappersprodukter av stapelvamkaraklär borde inräknas bland slödberätligade varukategorier.


138


1978/79:1401 av Georg Danell (m) och Lars Schötl (m).


 


1978/79:1410 av Filip Johansson (c) och Torsten Stridsman (c), vari     Nr 45
hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om utbyggt Irans-     Onsdagen den
portstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,             5 december 1979


1978/79:1420 av Göte Pettersson (fp) och Rune Ångström (fp), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde alt de i motionen framförda förslagen om utvidgning av transportstödet övervägdes vid den översyn som pågick.


Transportstöd


1978/79:1429 av Håkan Winberg m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde att det regionala transportstödet utformades sä att det skulle utgå för

1.    sjötransporter,

2.    transporter med s. k. firmabilar,

3.    transporter med sådana pappersprodukter som från den 1 Januari 1978 undantagits från slödel,

4.    transporter av glas lill stödområdet,

5.    vissa persontransporter,

6.    transporter i det inre stödområdet som översteg 101 km,

7.    transporter vars sändningsvikt inte uppgick till 250 kg verklig vikt,

8.    transporter av rundvirke inom och ut frän stödområdet,

1978/79:1950 av Jan-Ivan Nilsson m. fi. (c, m), vari föreslagits att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde en snabb prövning av ett fraktstöd för massavedi Norrlands inland så att förutsättningar för jämnare skogsuttag och sysselsättning skapades,

dels de med anledning av propositionen under våren 1979 väckta motionerna

1978/79:2516 av Gunnar Björk i Gävle m. fi. (c), vari hemställts atl riksdagen i skrivelse till regeringen skulle föreslå atl Hofors och Ockelbo skulle ingå i iransporlslödszon 1,

1978/79:2517 av Torslen Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s),

1978/79:2518 av Yngve Nyquisl m. fi. (s), vari hemställts alt riksdagen uttalade sig för att transportstödet borde utvidgas till att även gälla förelag i Ludvika och Smedjebackens kommuner i Kopparbergs län,

1978/79:2519 av Johan Olsson m. fi. (c), vari hemställts aU riksdagen beslutade atl del sammanlagda bidragsgrundande belopp som krävdes för alt transportstöd skulle utgå angavs lill 6 000 kr. per år.


1978/79:2520 av Arne Persson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i molionen om utformningen av transportstödet.


139


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


1978/79:2521 av Magnus Persson m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde

1.   atl transportstödet skulle omfatta fartygstrafiken pä Vänern, Mälaren och inre vallenvägar i övrigt,

2.   att transportstödet skulle utvidgas till alt omfatta även skogsindustri-produkter som framställts inom skogslänen.


1978/79:2522 av Per Petersson (m) och Tore Nilsson (m), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna

1.   att personfraktstöd borde införas enligt förslag i molionen,

2.   att temporärt transportstöd borde införas för massavedslransporter,

3.   atl sjölransportstöd borde införas enligt Norrbottendelegalionens för­slag,

4.   att Jokkmokks kommun borde överföras till frakistödszon 6,

5.   atl lägsta fraklslödsberätligade sträcka borde fastställas lill 101 km,

1978/79:2523 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagils

1.                           att riksdagen med ändring i propositionen beslutade

a.                        att Iransporlslödszon 6 skulle bestå av Gällivare, Kiruna, Kalix,
Överkalix, Haparanda, Övertorneå, Pajala, Arjeplogs, Arvidsjaurs och Jokk­
mokks kommuner,

b.                        alt den kortaste bidragsgrundande transportsträckan skulle vara 101
km, atl gälla inom det nuvarande inre stödområdet,

c.                        atl transportstödet t. v. skulle gälla också jordbruks- och livsmedelspro­
dukter även på transportsträckor under 251 km,

d.                        att transportstödet skulle omfatta jämväl transporter som utfördes med
fartyg,

2.   atl riksdagen hemställde hos regeringen om att eventuella effekter av regeringsförslaget om en inskränkning av transportstödet för jordbmks- och livsmedelsprodukter inom avslåndsintervallel 101 km till 251 km utreddes,

3.   atl riksdagen hemställde hos regeringen om ulredning och förslag beträffande införande av persontransportstöd.


140


1978/79:2524 av  Håkan  Winberg (m), vari  hemställts atl  riksdagen skulle

1.    uttala atl Kramfors och Örnsköldsviks kommuner borde placeras i Iransportstödszonen 4,

2.    uttala atl Sollefteå och Ange kommuner borde placeras i transportslöds-zonen 5,

3.    uttala alt lägsta bidragsgrundande transportsträcka i transportstödszo­nerna 3, 5 och 6 borde vara 101 km,

4.    uttala all det fraktbidrag för vissa pappersprodukter som slopades fr. o. m. den 1 januari 1978 borde återinföras,

5.    uttala alt transporter med s. k. flrmabilar borde vara bidragsberätti­gade,

6.    uttala atl sjötransporter borde vara bidragsberättigade.


 


1.   ultala all den myndighet som handlade frågor om transportstöd borde vara lokaliserad till något av Norriandslänen,

2.   hos regeringen begära atl frågan om persontransporislöd skyndsamt ytterligare utreddes,

dels de med anledning av propositionen under hösten  1979 väckta motionerna 1979/80:5 av Filip Johansson (c) och Arne Lindberg (c), vari hemställts

1. atl riksdagen beslutade begära alt regeringen inrättade ett företagsinrik-
tat persontransporislöd avseende transportstödszonerna 4,5 och 6 i Norr- och
Västerbotten och med de procentuella bidragssatser frän 15 till 50 vilka
föreslagits tillämpas för godsiransportstödet,

2.   alt riksdagen anvisade erforderiiga medel härför.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


1979/80:21 av Essen Lindahl m. fl. (s), vari hemställts

1.   att riksdagen skulle avslå regeringens förslag om transportstöd lill Norrland,

2.   att riksdagen hos regeringen skulle begära förslag lill transportstöd lill Norriand i enlighet med de riktlinjer som angavs i molionen,

1979/80:22 av Rune Torwald m. fl. (c), vari föreslagils alt riksdagen beslutade

1.   atl transporter av jordbruks- och livsmedelsprodukler skulle omfattas av transportstöd också i avståndsiniervallel 151-250 km,

2.   alt ett transportstöd infördes för massavedslransporter,

3.   atl hos regeringen begära en snabb prövning av möjligheterna att införa transportstöd för ur energisynpunkt viktiga skogsbaserade råvaror som exempelvis torv och flis,

 

4. all indelningen i iransportslödszoner utformades i enlighet med vad som i molionen föreslagits,

5. att avgränsning av iransportslödszoner, iransporlslräckor och bidrags­satser utformades i enlighet med vad som i molionen föreslagits,

 

6.  att den nedre viktgränsen för bidragsberättigade frakter sattes lill 50 kg frakldragande vikt,

7.  att det lägsta bidragsgrundande beloppet sattes till 5 000 kr.,

8.  alt transporträdet lokaliserades lill Östersund, och

1979/80:23 av Håkan Winberg (m), vari hemställts att riksdagen uttalade att Jämtlands län borde placeras i iransportstödszonen 5.


Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle anta inom kommunikaiionsdepartemeniet upprät­tat förslag lill lag med bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,

2.   att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:152 samt motionerna 1978/79:528, 1978/79:951 yrkandet 3 e,  1978/79:1399, 1978/


141


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


79:1410, 1978/79:1420, 1978/79:1429, 1978/79:1950, 1978/79:2516, 1978/ 79:2518-2523, 1978/79:2524 yrkandena 1-6 och 8, 1979/80:5, 1979/80:21, 1979/80:22 yrkandena 1-7 och 1979/80:23 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskoltet anfört om de i propositionen och motionerna förordade rikllinjerna för fortsatt transportstöd till Norrland,

3.   all riksdagen skulle

a. avslå motionen 1978/79:2517 om prissättningen för personbefordran i
färjetrafiken enligt den s. k. vägprincipen, m. m.,

b. avslå molionen 1978/79:1401 om viss översyn av transportstödet till
Gotlandstrafiken,

c. med bifall lill propositionen 1978/79:152 godkänna de i propositionen
förordade riktlinjerna för forlsall transportstöd till Gollandstrafiken,

4. att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:2524 yrkandet 7 om
transportrådets lokalisering till något av Norriandslänen och 1979/80:22
yrkandei 8 om iransporlrådets lokalisering lill Östersund.


Reservationer hade avgivits

1.                         belräffande transportstöd till Norrland av Rolf Sellgren (fp) och Eric
Rejdnell (fp) som ansell att utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen skulle

a.                         lämna motionerna 1978/79:1410, 1978/79:1420 och 1978/79:1429
yrkandet 4, samtliga molioner om transportstöd lill Norriand, utan åtgärd,

b.                         med bifall till propositionen 1978/79:152 samt med avslag på motioner­
na 1978/79:528, 1978/79:951 yrkandei 3e, 1978/79:1399, 1978/79:1429
yrkandena 1-3 och 5-8, 1978/79:1950, 1978/79:2516, 1978/79:2518-2523,
1978/79:2524 yrkandena 1-6 och 8, 1979/80:5, 1979/80:21, 1979/80:22
yrkandena 1-7 och 1979/80:23 godkänna de i propositionen förordade
riktlinjerna för fortsatt transportstöd lill Norrland,

2.                        beträffande transportrådets lokalisering av Bertil Jonasson, Rune Torwald
och Anna Wohlin-Andersson (samtliga c) som ansell alt utskottet under 4
bort hemställa

att riksdagen med bifall lill molionen 1979/80:22 yrkandet 8 och med anledning av motionen 1978/79:2524 yrkandet 7 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om transportrådets lokalise­ring.


142


KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! När man som norriändska - och kanske speciellt som företrädare för inlandskommunen Sorsele - skall kommentera trafikutskot­tets belänkande 1979/80:5 beträffande transportstödet, så är man rov för stridiga känslor. Det finns ju elt par klart positiva förslag i proposition 1978/79:152, såsom ändrade vikt- och avståndsgränser, som man gärna skulle vilja se genomförda så snabbi som möjligt. Men å andra sidan innebär den föreslagna zonindelningen sådana nackdelar för i första hand kommun­erna i Norrlands inland, all den inte kan accepteras. Det är emellertid min


 


förhoppning all kommunikaiionsdepartemeniet skall arbeta snabbi, så att ell nyll förslag kan föreläggas vårriksdagen så tidigt atl de nya reglerna för transportstöd kan träda i kraft den 1 Juli 1980. Utskottets skrivning lyder Ju dess bättre på atl man även där har samma önskan. De erforderliga justeringarna synes mig inte heller vara av den storleksordningen eller svårighetsgraden, att de bör bereda departementet några större svårighe­ter.

Varför anserjag-och centerpartiet-att den föreslagna zonindelningen inte kan accepteras av oss som bor och verkar i Norrlands inland? Del ärju alllid svårt atl med ord tillfredsställande belysa ekonomiska och geografiska förhållanden. Folkpartiregeringen föreslog att stödet skulle fördelas på 6 zoner, där övre Norriand tillhör zonerna 4-6. Zon 4 utgörs av vissa norrländska kustområden, under det alt zonerna 5 och 6 i stort utgörs av inlandskommunerna i norra Norrland. I sistnämnda zoner utgår elt trans­portstöd på 15 96 för transporter inom avslåndsiniervallen 15-25 mil. någol som däremot inte kommer de kuslbaserade förelagen inom zon 4 lill godo. För företagen inom zon 6 tillkommer, att de vid iransporlslräckor översti­gande 70 mil får ell transportstöd på 50 % Jämfört med 35 % i zonerna 4 och 5.

Jag har givetvis inget att erinra mot att transportstöd med 15 96 utgår för transporter inom intervallen 15-25 mil men hävdar, all de kommer au få mycket marginell betydelse för inlandsföretagen eftersom dessa som regel inte har några större marknader inom dessa avstånd. Tvärtom måste de avsätta huvuddelen av sina produkter till Mellansverige, där de slora marknaderna finns.

Del finns ett förhållande, som inte har berörts i propositionen och som enligt mitt och centerns förmenande måste påverka transportstödets utform­ning. De kuslbaserade företagen i Norriand kan som regel avsätta ca 40 96 av sin produktion på hemmamarknaden, dvs. inomen räjongmed 15 mils radie. Inlandsföretagen däremot - möjligen med undanlag för vissa företag i Östersund och Kiruna-Gällivare - kan som regel bara avsätta ca 10 96 av sin produktion på hemmamarknaden. Ett transportstöd i intervallen 15-25 mil ger bara marginella ökningar av denna "hemmamarknad". Inlandsförelagen måste alltså som regel avsätta bortåt 90 96 av sin produktion till marknader som ligger merän 70 mil bort, underdel att företagen inom zon 4 bara behöver avsätta ca 50 % pä så avlägset liggande marknader. Detta gör naturligtvis, atl transportkostnaderna får olika tyngd i resp. företags totala utgiftskalkyl beroende på hur stor hemmamarknad man har.

Det är mot denna bakgrund centerpartisterna i utskoltet under hand lagt fram ett förslag. I grova drag innebär förslaget alt samtliga inlandskommuner i Norr- och Västerbotten hänförts till zon 6 samt atl Jämtlands län hänförts lill zon 5. Anmärkas kan kanske att zon 6 skulle få en ganska god överensstäm­melse med stödområdet 6 för sysselsällningsslödel. Enligt min mening skulle detta förslag pä ett radikalt och rättvist sätt ha ökal inlandsföretagens konkurrenskraft på de stora marknaderna i Syd- och Mellansverige. Tyvärr har förslaget bedömts alltför kostsamt föratt kunna inrymmas inom de snäva


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd

143


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


anslagsramar som i nuvarande budgetläge bedömts nödvändiga. I den situationen har vi arbetat vidare för alt under alla förhållanden söka bättra situationen i de allra värst utsatta inlandskommunerna. Folkpartiregeringens förslag innebar Ju atl zongränserna löper i stort setl från sydost mot nordväst, något som ju leder till en diskriminering av de kommuner som befinner sig i del nordvästra hörnet av resp. zon. Det ärju också klart visal att just dessa kommuner dras med de svåraste sysselsättningsproblemen.

Jag vill därför här redovisa ett "minimiförslag", som stöds av hela centerns riksdagsgrupp och som kallas centerns andra kompromissförslag. I förslaget har vi strävat efter att gränserna mellan zonerna 6, 5 och 3 skall gå i sä öst-västlig riktning som möjligt. Gränserna kan naturiigtvis även diskuteras i vårt förslag, men de har satts för att hålla kostnaderna nere samtidigt som man förbättrar situationen i de i resp. regioner mest trängda kommunerna. Vi föreslår alltså atl Norrbottenkommunerna Jokkmokk, Arjeplog och Arvids-jaursamt Väsierbottenkommunerna Sorsele och Storuman hänförs till zon 6 samt atl Jämtlandskommunen Strömsund hänförs till zon 5. Jag vill nu uttrycka den förhoppningen, atl departementet åtminstone söker tillgodose della värt "minimiförslag", när man gör sin överarbetning av transporlstöds-propositionen.

Fp-regeringen föreslog att minimibeloppet för transportkostnader för alt transportstöd skall kunna utgå höjs från 3 000 kr. lill 10 000 kr. Jag haren viss förståelse för att de gångna årens inflation gör en höjning av minimibeloppet rimlig. Men jag vill ifrågasätta om inte minimibeloppet borde vara olika i zon 1-3 i jämförelse med minimibeloppet i zonerna 4-6.1 zonerna 1-3 torde det genomsnittliga transportstödet vara omkring 20 96, vilket innebär att företa­get normall inte kan gå miste om ett större transportstöd än 2 000 kr. Jag skulle därför vilja föreslå att minimibeloppet, i varje fall i zonerna 4-6, sänks till 6 000 kr.

Till sist vill jag ansluta mig lill centerns reservation, där del yrkas på alt transporträdet skall lokaliseras till Östersund. Riksdagen har ju fattat ett principbeslut att nya statliga organ bör placeras utanför Stockholmsregionen. Men varje gång detta löfte skall infrias av riksdag och regering är del nästan bara centerpartiet som står fast och föreslår lokalisering till annan lämplig ort. Jag kan inte finna annat än alt Östersund vore en mycket lämplig lokaliseringsort för transportrådet.

Herr talman! Med hänvisning till vad Jag här har anfört ber jag atl fä yrka bifall lill centerns reservation och i övrigt lill utskottets förslag.


 


144


ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Transportstödet lill Norriand har fyllt och fyller fortfarande en viktig uppgift som stimulansmedel för näringslivet inom området. Även om del har ifrågasatts i ERU:s utredning och i diskussioner i främst sydligare delar av landet är det ostridigt atl det i mycket hög grad har främjat näringslivet.

Jag har själv direkta erfarenheier av att företag har etablerats i Norrland till följd av transportstödet. 1 än högre grad har delta medverkat lill att behålla


 


redan etablerad verksamhet, vilken - om stödet inte hade funnits - skulle ha drabbats av nedläggning eller flyttning till landels södra delar På gmnd av transportstödet har, blygsamt bedömt, hundratals anslällda kunnat behålla sina jobb.

Redan för elt halvt år sedan utgick perioden för nu gällande regler för transportstödet. Den utvärdering som har sketl i samband med revidering av reglerna har lett till att den proposition som vi behandlar i dag egentligen är försenad. Den avsägs att träda i kraft den 1 januari 1980.

Detta lycks nu inte bli fallet. En majoritet inom ulskollel begären förnyad översyn med hänsynslagande till vissa motioner som väcktes i samband med propositionens avlämnande i våras och till motioner som väcktes vid delta riksmötes början.

Jag finner den här handläggningen egendomlig eller rättare sagl helt onödig. Del borde i ulskollel och i riksdagen finnas tillräckligt med insikt om vilka resurser samhället har i dag och om att man med dessa inte har slora möjligheter att ytteriigare öka omfattningen av transportstödet i pengar räknat. Efter många års engagemang i den här frågan anser även jag att stödet borde ha fått en större omfattning när det gäller produktslag, zonindelning osv. Inom de knappa ekonomiska marginaler som har stipulerats för fortsalt transportstöd till Norrland har vi ändå lyckats skapa en markerad småföre-tagarprofil, som därmed ökar bredden och effekten av stödet.

Några exempel: Den föreslagna förkortningen av bidragsgrundande sträcka, liksom höjningen av bidragsprocenten förde nordligaste kommun­erna enligt Norrbottendelegalionens förslag, innebär en så väsentlig förbätt­ring atl de bör genomföras snarast. Detsamma gäller sänkningen av den ned re viktgränsen för enskild sändning från 250 kg verklig bruttovikt lill 100 kg fraktdragande vikt. Sänkningen medför alt även sändningar med myckel låg vikl men med stor volym får transportstöd. Härigenom ökar antalet fraklslödsberätligade sändningar med ca 150 000 per år.

Vad som är särskilt förvånande, för atl inte säga anmärkningsvärt, är atl kostnadskrävande motioner inlämnades vid höstsessionens början av partier som var medvetna om all de skulle ingå i den nya regeringen. Nog kan man ställa berättigade krav, men partier i regeringsställning bör dä också vara medvetna om huruvida det är realistiskt atl kunna genomföra dem. Den här bristande medvetenheten om förhållandet mellan berättigade önskemål och tillgängliga resurser anserjag vara den främsta orsaken lill alt våra förelag i Norrland inte får den förbättring av transportstödet som skulle börja utgå redan den 1 januari 1980.

Socialdemokraternas avslagsyrkande har givelvis också påverkat utskot­tets ställningstagande. Jag inslämmer hell med landshövding Ragnar Lassinanlti, som kallar den motionen för en politisk tragedi. Jag liksom han hoppas på en bättre bedömning av ledamöterna på Norrboitensbänken.

Jag är, herr talman, inte heller säker på atl anslaget alls har kunnat höjas när propositionen så småningom återkommer för förnyad behandling i riksda­gen.

Herr talman! I reservationen nr 1 har Eric Rejdnell.och jag reserverat oss för


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd

145


10 Riksdagens protokoll 1979/80:445


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


att riksdagen redan i dag godtar propositionens förslag och atl de motioner lämnas utan åtgärd som i allt väsentligt blivit tillgodosedda i propositionen samt avslår övriga motioner på sätt som vi föreslagit i reservationen under punkten nr 2. Jag yrkar sålunda bifall till reservationen.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan under punkterna 1,3 och 4.


 


146


SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Det föreliggande ulskotlsförslaget innebär att hela frågan om ändring av reglerna för transportstödet återremitteras lill regeringen för ytteriigare överväganden. Skälet uppges vara att utskottet inte anser sig kunna godta vare sig de i propositionen framlagda förslagen eller motionernas yrkanden. Kraven i motionerna betecknas i flera fall som angelägna och välmotiverade, och man har anledning hoppas all dessa krav -jag tänker då närmast på dem som vi i vänsterpartiet kommunisterna har framfört i vår motion - beaktas i samband med den nya prövning som hela frågan kommer atl bli föremål för.

Vi vill från vpk:s sida framföra några synpunkter som bl. a. återfinns i vår motion 1978/79:152.

Samtidigt som transportstödet betraktas som ett vikligt regionalpolitiskt instmmenl synes regeringen vilja använda delta instrument enbart för att utjämna konkurrensskillnaderna mellan företag i och utanför stödområdet.

Från värt partis sida anser vi delta synsätt vara alltför begränsat. De delar av landet som skall åtnjuta stödet har i själva verket på sikt goda förutsäuningar atl utvecklas i form av nalurtillgångar av olika slag.

Siktet måste vara inställt på atl med hjälp av en offensiv och planmässig ulveckling stoppa försöken till avveckling av hela landsändar. Men atl reducera Iransportkostnadsskillnaderna mellan Norrland och övriga delar av landet kan ändå, liksom åtgärder för goda kommunikationer i allmänhet, vara nyttiga grepp om man vill åstadkomma en viss utjämning dä det gäller förutsättningarna.

Vad det gäller förslaget lill utökning av antalet transportslödzoner från 3 till 6 utgår vi från all kommuner som har likartade förhållanden skall tillhöra samma zon. Det betyder att regeringen bl. a. bör beakta de synpunkter som vpk framfört i sin moiion, dvs. att även Arvidsjaur, Arjeplog och Jokkmokk rimligen bör tillhöra slödzon 6. Norrbottendelegaiionen, som lämnat en hel rad förslag lill främjande av näringslivet i länet, har kommit fram lill au den kortaste bidragsgrundande sträckan bör sättas till 101 km. Atl stödet därvid även kommer det lokala näringslivet till del kan inte vara någon nackdel, utan tvärtom tjäna en aktiv regionalpolitik. Vpk uttalar sitt stöd för det här förslaget, som ursprungligen framlades av Norrbottendelegaiionen, men vi är däremot tveksamma lill den lanke som framförs i propositionen all jordbruks- och livsmedelsprodukter på avstånd under 251 km inte skall kunna få transportstöd.

Det ärju ändå sä atl man i Norrbotten gör beiydande ansträngningar för atl utveckla sådan livsmedelsproduktion som trädgårdsodling och insjöfiske.


 


Dessa lovvärda ansträngningar måste uppmuntras, och vid den av utskoltet föreslagna översynen bör regeringen beakta bl. a. detta förhållande och medge transportstöd för här nämnda produkter även under 251 km.

Herr talman! Del är enligt vår mening märkligt att sjötransporter undantagits från transportstöd med tanke på den utomordentliga betydelse som sjötransporter har för den långa Norrlandskusten men även för insjöhamnarna.

Det förslag som framförts från moderalhäll och cenlerpartihåll om alt transportstöd även skulle utgå för virke vill vi i hög grad ifrågasätta. Lägel är nämligen det, atl del pågår en kamp om råvarorna från skogen mellan de stora förelag som behöver dessa råvaror. Förslaget blir ännu svårare alt förstå när strävandena måste gå ut på atl trygga råvaruförsörjningen för den befintliga skogsindustrin och för den skogsindustri som vi hoppas få i inlandsregionen. Vad vi behöver är inte en uppmuntran atl exportera bort virket pä ett lättvindigt sätt, ulan vi behöver Jusl nu i stället en lolal och landsomfattande hushällningsplan för virket. Del skulle vara intressant att vela vad företrädare för de partier som motionerat i denna fråga egentligen har för gmndargument för sitt förslag alt stödet även skulle gälla virkestransporter. Jag skulle förslå förslaget om del gällde transporter internt inom de slödberätligade regionerna för att förse sågar i regionerna med virke. Men när stödet även skall gälla transporter lill industrier i andra landsdelar, måste man sätta ell stort frågetecken för förslaget.

Slutligen vill vpk framhålla det angelägna i atl regeringen vid en kommande översyn också beaktar betydelsen av ett personlransportstöd i syfte all minska resekostnaderna för förelag i norra Sverige. Resekostnaderna för dessa förelag är flera gånger större än motsvarande kostnader för mellansvenska företag.

Herr lalman! Hela frågan om transportstödet gäller en strävan att förbätlra arbelsmarknaden, inte minsl i Norrlands inlandsregion. I detta sammanhang kan man inte komma ifrån det faktum atl Jämtland, som har en rekordlåg förvärvsgrad - den är ungefär hälften av riksgenomsnittet - brottas med betydande sysselsätlningsbekymmer. Staten har medverkat till alt andra Norrlandslän fält statliga förelag, och del ärju väl befogat, men så är inte fallet med Jämtland. Det finns bl. a. av den anledningen goda skäl atl lokalisera del planerade iransportrådei till Östersund.

Från vpk:s sida stöder vi alltså ulskotlsförslaget om nya överväganden om transportstödets regler, och då det gäller frågan om transportrådets lokalise­ring vill vi i den röstning, som vi förutsätter kommer lill sländ, från vpk-gruppens sida stödja reservation 2.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


 


WIGGO KOMSTEDT (m):

Herrlalman! Trafikutskottet behandlar i sill belänkande nr 5 propositionen om förändringar och förnyelse av transportstödet till Norrland och Got­land.

Under den period som transportstödet funnits har del onekligen visat sig att stödet haft en positiv inverkan pä näringslivet i Norrland och på Golland.


147


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd

148


Utskottet finner därför atl en fortsätining av transportstödet är både önskvärd och nödvändig.

Ulskollel har haft atl behandla ett stort antal motioner, väckta såväl under den allmänna motionstiden i ärsom i anledning av propositionen. I många av motionerna föreslås förändringar i förhållande lill propositionen - det gäller transportområdets indelning, förändring av viktgränser, transportsiräckorna, bidragssatser osv.

Jag vill gärna säga att många av dessa förslag innehåller vettiga synpunkier. Motiveringarna för de skilda förslagen ansluter i stort setl lill de förslag som Norrbottendelegaiionen och länsstyrelserna i de berörda länen jämte andra organ - som handelskammaren - har givit uttryck för. Motionärerna vänder sig främst mol föredraganden i propositionen, som enligt deras mening har framfört synpunkier som inte går tillräckligt långt och som avviker från remissyttrandena.

Men skulle utskottet ge sig till att biträda alla dessa förslag, utöver propositionens förslag, skulle det fl ekonomiska konsekvenser, vilkas verkningar man i dag inte kan överblicka. Det ekonomiska klimatet i värt land är som bekant i dag sådant att det inte ger utrymme för några ytteriigare långtgående ekonomiska åtaganden.

Utskottels majoritet har funnit att det uppenbariigen föreligger ett behov av förändringar av de i propositionen framlagda förslagen. Mot bakgmnd av vad som anförts i betänkandet har utskottet inte varit berett atl biträda vare sig de i propositionen framlagda förslagen eller motionsyrkandena. Utskottet föreslär därför att berörda frågor ytteriigare övervägs inom regeringens kansli samt all de motioner som väckts vinner beaktande. I avvaktan härpå föreslår utskoltet att de nu gällande reglerna för transportstödet lill Norrland skall äga fortsatt giltighet.

Vi har inte gjort några lidsangivelser, men vi har sagl atl vi finner del angeläget att behandlingen sker sä snabbt som möjligl - vi förutsäller alt den äger rum under våren.

När del gäller stödet till Gollandstrafiken har utskottet inte haft några delade meningar utan tillstyrkt propositionens förslag.

Jag skall inte ge mig in på några långtgående kommentarer av de synpunkter pä propositionen och utskottets betänkande som framförts här tidigare. Lål mig bara säga några ord till Rolf Sellgren. Han sade alt han inte tror alt anslaget alls kommer att ha kunnat höjas, när ärendet kommer tillbakatillriksdagenigen. Jag förutsätter inte helleraU det kommeratt höjas, men utskottet fömtsälter alt man inom den ram som propositionen föreslår kanske kan göra vissa förändringar som bättre gagnar vissa regioner och vissa delar som berörs av förslaget.

Till centerpartiets företrädare som tog upp transportrådets placering villjag säga atl anledningen till alt utskottet inte föreslår någon förändring är alt vid det tillfälle dä beslutet fattades om att iransporlrådets verksamhet skall föriäggas till Stockholm ansågs det atl transportrådets samordnande funktion skulle må väl av att snabbi kunna komma i kontakt med andra myndigheier som direkt berörs av Iransporlrådets verksamhei. I det utbyggnadsskede som


 


Onsdagen den 5 december 1979

nu pågår finner vi ingen anledning alt ändra vårl lidigare ställningstagan-     Nr 45 de.

Därmed, herr talman, ber jag atl fä yrka bifall till utskottets hemställan pä samtliga punkter.


ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! Den enda motiveringen för att utskoltsmajoriteten inte kunde behandla propositionen nu ulan säg sig föranlåten alt av departemen­tet begära en överarbetning var alt del hade kommil så många motioner med förslag till bra förändringar, sade Wiggo Komstedt. Ja, Wiggo Komstedt, vilka propositioner brukar föranleda motionsförslag som inte är vettiga? Det är alldeles självklart alt det i samband med propositioners avlämnande framförs mänga förslag motionsvägen som är behjärtansvärda och väl grundade. Men i delta sammanhang liksom i andra liknande sammanhang görs en avvägning mellan önskemål och ekonomiska resurser. Den beskriv­ning som Wiggo Komstedt gav bekräftar min bedömning, atl utskoltsmajo­riteten varit tvehågsen. Det är ganska ovanligt, och del måste ha varit elt tämligen kraftlöst utskott som inte har kunnal ta ställning till molioner utan velat översända dem till departementet för att få hjälp med bedömningen.

Wiggo Komstedt påstod attjag hade sagt att anslaget inte kommer att ha höjts, när propositionen kommer tillbaka till riksdagen. Jag sade så här: Jag är inte heller säker på att anslaget har kunnal höjas, när propositionen så småningom återkommer. Det kan förhoppningsvis bli några marginella förändringar men inga stora. Men, Wiggo Komstedt, som ju själv räknade med att det inte skulle kunna bli någon förändring på anslagsnivän, tala om för mig vilka förändringar, baserade pä de motioner som avlämnats, som man kan göra i den här propositionen utan alt de verkar koslnadshöjande!


Transportstöd


KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Till Wiggo Komstedt: Kravet på att transporträdet skall placeras i Östersund är inget nytt krav frän centerpartiet - det är ett upprepat krav. Vi lycker alt det är hell berättigat. När man har möjlighet att sprida och decentralisera verksamhet skall man ta den möjligheten. Transportrådet utgör en sådan realitet som skulle kunna bevisa att man menar vad man säger.

Här avbröts talaren av tredje vice talmannen, som erinrade om att replik måste avse närmast föregående talares anförande.


WIGGO KOMSTEDT (m) replik:

Herr talman! Låt mig säga lill Rolf Sellgren att det är ovanligt all en proposition av den storlek som del här handlar om föranleder så många motioner och totalt 62 olika yrkanden. En proposition som föranleder så många yrkanden måste uppenbarligen vara dåligt förberedd och dåligt genomarbetad. Vi har funnit att det bästa är att låta departementet göra de förändringar som behövs. Det är inte ullryck för någon tvehågsenhet.


149


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


Här har frågats vilka förändringar som inte skulle innebära några merkostnader. I motionerna som vi skickar med finns en läng räcka av förslag och yrkanden som vi vill alt departementet skall ta skälig hänsyn till. All vissa gränser, enligt dem som kan bedöma del här bättre, måste ändras behöver icke betyda att det måsle kosta mera pengar. Det är inte alltid nödvändigi.

Till Karin Israelsson vill jag säga att jag inte sade atl detta var ell nytt centerkrav. Jag sade ivärtom atl det funnits yrkanden om samma sak lidigare, men aU utskottet inte hade funnit någon anledning alt ändra den uppfattning det lidigare framfört. Jag förstår atl centern följer upp det här yrkandet. Utskottet tycker atl del finns en myckel stark saklig motivering för all bibehålla sin uppfattning från tidigare.


ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! Det är inte alls ovanligt att det väckts många motioner med anledning av en proposition av den här arten, där del finns så starka regionalpoliiiska intressen. Vad som är anmärkningsvärt - del nämnde Jag ocksä i min anförande - är att eU av de mest kostnadskrävande motions­yrkanden som ställts i samband med den här propositionen gjordes i början av delta riksmöte av ett parti som visste att del skulle ingå i regeringen. Om man räknar in vad transportstödet för massaved och liknande skulle kosta uppgår förslagen i cenlermotionen till 110-115 milj. kr. Det ligger nära den summa förslagen i propositionen i dess helhet i nuvarande skick omfattar. Del är verkligen anmärkningsvärt.

WIGGO KOMSTEDT (m) replik:

Herr lalman! Jag har motiverat varför vi vill skicka tillbaka den här propositionen för överarbetning. Jag tycker inte det finns anledning upprepa del.

Jag försvarar inte alla yrkanden i de olika motionerna. Men den totalbild motionerna ger gör alt vi vill ha en ny, genomgripande syn på transportstödet. Jag vidhåller mitt lidigare påslående atl en proposition som föranleder så många yrkanden från dem som är inblandade icke är speciellt väl förberedd och genomarbetad.

Nu får ju även de som Rolf Sellgren åberopar i regeringen chansen att anlägga andra synpunkter på della. Den möjligheten fanns ju inte lidiga­re.

Tredje vice talmannen anmälde alt Rolf Sellgren anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.


150


OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Sedan jag nu lyssnat pä det här lilla grälet mellan företrädarna för de tre regeringspartierna skall jag utveckla den socialdemokratiska synen pä transportstödet och vad vi förväntar av ett nytt förslag, som vi räknar med skall komma myckel snabbt.


 


Det är naturligtvis ingen som ifrågasätter atl transportstödet varit en viktig del av regionalpolitiken pä grund av den utjämning det åstadkommit av kostnaderna för de långa transportavstånden. Men samtidigt måste man konstatera all de senaste årens olika utvidgningar har skapat ett mycket svåröveröverskådligl och byråkratiskt system för beräkning av stödet. Som exempel kan nämnas att med de ytterligare utvidgningar som nu föreslås och som endast skulle förbättra stödet med 14 milj. kr. kommer enbart den föreslagna sänkningen av viktgränsen frän 250 lill 100 kg atl öka antalet slödberätligade sändningar med 150 000 lill närmare 600 000 per år. Del här skapar hell naturiigt ell omfattande administrativt krångel både för transport-rådet och för de förelag som söker stöd. Fortsätter del på della vis kommer för varje är större och större belopp au gå åt för all administrera stödet. Därför, herr lalman, är del myckel angeläget atl kraftfulla åtgärder vidtas för all med mer generella medel, i likhet med vad som skett inom teleiaxeområdei, skapa en rättvisare kostnadsfördelning.

Dessa tankegångar las inte alls upp till övervägande i denna proposition. Det är givetvis alt beklaga, för vi måste på ett varaktigt sätt neutralisera Sveriges extrema utseende på transportområdet.

Statsmakternas långsiktiga ansträngningar måste därför inriktas på en trafikpolitik som medger generellt förbättrade kommunikationsbeiingelser för befolkning och näringsliv i Norrland. Målet måsle vara alt generellt reducera avståndets inverkan på person- och godstaxor lill och frän Norrland och samtidigt medge en bättre transportsiandard över huvud laget i befolknings- och näringslivssvaga områden. Det här harockså framhållits av länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Del äralliså nödvändigt alt pä sikt åstadkomma en radikalt förändrad syn pä kommu­nikationernas roll i regionalpolitiken. Frän socialdemokratiskt håll delar vi till fullo länsstyrelsernas uppfattning i delta avseende.

Herr lalman! Det nu föreliggande förslaget innebär också risk för försäm­ringar i fiera avseenden. Genom den föreslagna zonindelningen kommer exempelvis Arjeplogs, Arvidsjaurs och Jokkmokks kommuner i stryk­klass.

Genom den föreslagna varuavgränsningen mister Svenskt Stål AB helt det transportstöd som man nu har vid köp av stålband av Domnarvet för förädling i Luleå.

Den föreslagna höjningen av del sammanlagda bidragsgrundande beloppet från 3 000 kr. till 10 000 kr. kommer att drabba många små företag. Till detta kommer - som tidigare nämnts - att det motionsledes har framförts närmare 60 förslag till förändringar i propositionen.

Del enda rälla i delta läge är alltså, som vi socialdemokrater föreslår i vår motion, att riksdagen avvisar det föreliggande förslaget och begär att regeringen snarast inkommer med ett nytt förslag. Delta vårt förslag har ocksä en majoritet i utskottet ställt sig bakom.

En myckel betungande utgiftspost för företagen i Norriand är också persontransporikostnaderna. Undersökningar, som Norrbottendelegationen låtit ulföra, visar att dessa kostnader är tre gånger så höga för företag i


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd

151


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


jämnhöjd med Sollefteå som i Stockholm. För förelag norr om Skellefteå är de fyra gånger så höga vid samma Jämförelse.

Ett persontransporislöd skulle alltså innebära omfatlande kostnadsminsk­ningar. Därför anser vi från socialdemokratiskt håll att man omgående bör pröva ett personlransportstöd i huvudsak enligt Norrbottendelegalionens förslag.

Så några ord om ett sjötransportstöd. Jag tror all liden nu är mogen för alt snabbi utreda frågan om ett sjölransportstöd i vårt land liknande den finska modellen. Därmed fär man ocksä likartade regler för sjöfarten i hela Bottenviken. Den nuvarande och förväntade situationen pä energiområdet motiverar en sådan ulredning.

Herr lalman! När vi nu får tillbaka ett nytt förslag lill transportstöd, så förutsäller vi från socialdemokratiskt håll all de sy npunkler jag framfört här i dag blir beaktade. Elt nytt förslag bör givetvis läggas senast under våren, så alt de nya reglerna kan träda i kraft så snabbi som möjligl och senast den 1 juli 1980.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.


ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! På en enda punkt vill jag ställa några frågor till Olle Östrand. I hans anförande nu liksom i socialdemokraternas motion talas del om generella medel som skall sänka transportkostnaderna för förelag i Norrland. Det är en av de mera förbluffande omsvängningarna i socialdemokraternas uppfattning. Socialdemokraterna har alltid talat för selektiva ålgärder, och så är ju också del nuvarande transportstödet utformat. I sill anförande upprepade emellertid Olle Östrand tre fyra gånger kravet på generella medel. Jag vill att Olle Östrand svarar på två frågor.

För det första: Kan Olle Östrand ge ett exempel på hur detta generella stöd skall se ut? Något sådant besked ges inte i er moiion, som på denna punkt är synneriigen svävande.

För det andra: Den socialdemokratiska gruppen förväntar sig atl proposi­tionen kommer tillbaka överarbetad. Kräver ni atl den då skall presentera selektiva eller generella åtgärder?


152


OLLE ÖSTRAND (s) replik:

Herr talman! Hell följdriktigt har vi i vår moiion inte tagit upp några detaljerade förslag när del gäller de generella medel som bör tillgripas. Om herr Sellgren hade lyssnat bättre på milt anförande, hade han kanske inte behövt ställa dessa frågor. Jag sade att statsmakternas långsiktiga ansträng­ningar måste inriktas på en sådan trafikpolitik som ger generellt förbättrade kommunikationsbeiingelser för befolkning och näringsliv i Norrland. Del gäller att skapa bättre betingelser för de människor som bor i Norriand och har länga avstånd - alltså inte bara för företagen ulan generellt för befolkningen i Norriand. Ett exempel pä hur man har kunnat åstadkomma en utjämning är teleiaxeområdei.

Rolf Sellgren är naturiiglvis besviken över alt riksdagen inte har godtagit


 


propositionen. Efter vad jag förstår har Rolf Sellgren själv medverkat till den. Men har man medverkat till eU så här dåligt förslag, måste man väl också finna sig i att riksdagen återförvisar det och förväntar sig ett bättre förslag.

ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr lalman! Jag konstaterar att Olle Östrand fortfarande är lika svävande när det gäller dessa frågor. Vad han menar med generella ålgärder vill han exemplifiera med teletaxan. Men skulle vi sänka godstaxan generellt inom Norrland, skulle det bli helt andra kostnader, Olle Östrand.

Vidare lyckerjag inte alls atl denna proposition är dålig. Propositionen är inom ramen för de medel som var möjliga att tillgå utomordentligt väl disponerad. Den inriktar sig i synnerhet pä de mindre företagens behov. Det är väsentligt för den norrländska företagsamheten alt man satsar på de mindre företag som har möjlighet att växa. Den fördröjning som ni nu åstadkommer gagnar inte alls näringslivet i Norrland. Del flr vänta ytteriigare en tid. Tänk på della och begrunda del lilet grand.

OLLE ÖSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag vill till herr Sellgren säga atl han inte alls behöver sväva i tvivelsmål om var socialdemokraterna står när det gäller regionalpolitiken. Transportstödet är en del av regionalpolitiken, och under den senaste treårsperioden har vi inte i värt land haft en regionalpolitik värd namnet. Flyttbussarna har gått i en allt stridare ström söderut, och Norriand har uttunnats medan Stockholms befolkning, om jag inte är alldeles felunder-rältad, har ökat med 20 000 människor. Vi socialdemokrater ser mycket allvarligt på denna utveckling och vill pä allt sätt försöka förbättra regional­politiken i linje med de mål vi salt upp.

Transportstödet är en viktig del i regionalpolitiken. Kan vi få ett nytt förslag, som tillgodoser våra önskemål på del området, har vi, Rolf Sellgren, förutsättningar att fä ett mycket bättre transportstöd än vad det förslag som vi nu behandlar skulle ge. Därför förutsatte jag i mitt anförande atl de socialdemokratiska synpunkterna så snabbi som möjligt kommer att tillgo­doses när förslaget i propositionen, som vi förutsätter, kommer tillbaka i bearbetad form. Då får vi ett mycket bättre transportstöd än vad vi har f n.

Tredje vice talmannen meddelade att Rolf Sellgren anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


 


TORSTEN GUSTAFSSON (c):

Herr lalman! Vi har nu under en stund diskuterat transportstödet lill Norrland, och många intressanta synpunkier har anförts i samband därmed. 1 del belänkande som vi nu behandlar berörs emellertid också frågan om transportstödet till Gotlandstrafiken. De gotländska riksdagsmännen har väckt en moiion i anslutning lill den proposition som ligger till grund för


153


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd

154


betänkandet, nämligen propositionen 1978/79:152. I molionen ställs yrkan­den om

1.   all frågan om prissättning i enlighet med vägprincipen i persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor ytterligare bör övervägas,

2.   atl förnyade överväganden bör ske om möjligheterna att införa samma biljettpriser för alla Gotlandsresenärer,

3.   att överväganden bör ske om möjligheterna att införa genomgående taxor vid resor frän och till Gotland,

4.   alt en översyn sker av taxorna i flygtrafiken på Gotlandslinjerna, så all dessa fastställs med hänsyn till regionalpolitiska och sociala bedömningar samt atl pågående lågprissalsning också kommer Gotland till del.

Utskoltet anför nu när det gäller tillämpningen av vägprincipen atl denna i enlighet med propositionens uttalanden får betraktas som genomförd. Detta uttalande är enligt min mening fotat pä felaktiga premisser. Vägprincipen är genomförd i godstrafiken men inte i persontrafiken. Utskottet hänvisar f ö. i sill betänkande till att priserna i persontrafiken har sin utgångspunkt i SJ:s taxor. Detta system har i och för sig medfört stora förbättringar i prissätt­ningen men kan knappast sägas vara i överensstämmelse med den tänkta vägprincipen.

För del första flr bilen i delta system inte samma användbarhet i Gotlandstrafiken som vid färd på allmän väg i övriga delar av landet. Bilförare harju att lösa såväl "järnvägsbiljett" för sin person som "personbilsbiljetl" för bilen.

För det andra ulgår inte den speciella Gotlandsrabatten till fastlänningar som besöker Gotland, varför deras resor blir åtskilligt dyrare. Detta kan givetvis inte anses vara i linje med vägprincipen, då ju kostnaderna för bilresa på väg i allmänhet inte är olika slora beroende på mantalsskrivningsorten.

Som anförs i betänkandet sker emellertid en förbättring i det sist nämnda avseendet i och med att lika pris införs under lågsäsongen från den första december till den 31 maj. Vi hälsar detta med tillfredsställelse och betraktar det som elt steg på vägen mot likapriser året mnt och därmed som en bit i pusslet alt åstadkomma vägpriser även i persontrafiken.

När det gäller frågan om införande av genomgående taxor i Gotlandstra­fiken hänvisar utskottet till en aviserad utredning angående bl. a. möjlighe­terna atl åstadkomma en sä långt möjligl gemensam lägr och busstaxa. Utskottet skriver: "Även taxorna i Gotlandstrafiken torde i princip komma att beröras av utredningens arbete." Della är tacknämligt, men utskottet aviserar inte någon egen åtgärd för atl åstadkomma detta resultat. Jag vill i samband med delta ställa en fråga till utskottets talesman: Är skrivningen enbart atl betrakta som ett allmänt uttalande, eller kommer t. ex. motionen 2517 atl överlämnas till utredningen eller frågan pä annat sätt atl aktualiseras av utskottet?

Beträffande taxorna i fiygtrafiken pä Gollandslinjerna finns det åtskilliga problem. Linjefiygs s. k. lågprissatsningar har i liten utsträckning kommit Gollandslinjerna lill del. Man kan se del, om man läser tidtabellerna. I tabellerna förövriga delar av landet ärdet myckel rött, medan det är lilet rött i


 


Gollandstabellen. Vidare hårde ordinarie priserna under oktober höjts med närmare 12 96. Ett problem är också atl samordningen mellan flyg- och färjetraflken inte fungerar tillfredsställande. Det reducerade priset på flygel gäller enbart tur- och returresor, vilket innebär alt del reducerade priset på flyget inte kan utnyttjas om man exempelvis önskar färdas med flyg Visby-Stockholm men använda båt vid återresan till Visby. Detta är ett problem som vi från gotländsk sida har arbetat mycket med.

Utskottet uttalar när det gäller flygtrafiken atl man förutsätter att "utvecklingen i fråga om trafikens utformning m. ra. även i fortsättningen uppmärksamt följs av regeringen med vederbörligt hänsynstagande till regionalpolitiska och andra synpunkier av det slag motionärerna omnämnt". Min förhoppning är alt man i regeringskansliet uppmärksammar denna skrivning. Elt faktum ärju att gotlänningarna är ojämförligt mer beroende av fiyget än befolkningen i någon annan del av landet.

Herr lalman! Jag har inget yrkande.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Det är inte min avsikt att förlänga denna sena debatt, men jag har funnit anledning all i några avseenden förtydliga vad jag sade belräffande virkeslransporier.

Timmer kan användas som massaved då priserna på massa går upp. Erfarenheten visar att man då, i trängtan efter att förse massainduslrierna med råvaror, bortser frän atl virket har säglimmerdimensioner.

Vi har här i landet 3 400 sågar. Av dessa är en del små, men belägna Jusl i inlandsregionen, som är i behov av detta stöd. Det vore tacknämligt om vi kunde finna en form för transportstödet som hjälper dessa industrier i inlandet att fä en sänkt kostnad närdet gäller til I transporten av virke, råvaror. Del bör nog belänkas i samband med att det görs en översyn.

Men jag vill påminna om atl det häri landet pågåren jakt på virke, virke av alla slag. Det är finansiella problem som vi här har. Det vore därför, som någon sade, slöseri all använda dessa medel lill atl stödja fräntransporter av virke till exempelvis avlägsna mellansvenska sågar eller t. o. m. andra länder. En uppmuntran av detta vore enligt vårt sätt atl se felaktig.

Jag vill också innan jag slutar uttala förvåning över atl Rolf Sellgren säger att ålerremissen är någonting negativt. Jag tycker del är positivt all man lar hänsyn lill en rad goda förslag som har lagls fram i motionsform och atl man förstår all dessa verkligen kan bearbetas ytterligare. Och det går att göra transportstödet till ett betydligt effektivare medel i regionalpolitiken än vad det har varit. Del hoppas vi skall ske genom en överarbetning och ett nogsamt övervägande av de mänga förslag som här har framlagts i molioner och som även finns i propositionen.


KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Sven Henricsson ifrågasatte vissa centermotioner med krav pä transportstöd för virke, och han har även förklarat atl virket kan vara praktiskt taget vad som helst. Vad centermotionären menade var atl det inte


155


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Transportstöd


gällde virkeslransporter ulan massaved. Och den som har motionerat i denna fråga är väl insatt i förhållandet när det gäller skillnader mellan virke och massaved och har nogsamt penetrerat delta med dem som är berörda.

I Norriands inland är faktiskt situationen på många ställen sådan att de höga fraktkostnaderna gör aU avverkningarna medför en föriust för skogs­ägarna. Della i sin lur innebär naturiigtvis aU man inte avverkar. Å andra sidan ärdet av sysselsäitningsskäl viktigt atl vi får i gång avverkningen i dessa områden. Men då krävs del elt stöd i någon form. Motionären föreslår ett transportstöd. En annan väg kan vara alt man ger gallringsstöd. Jag vill inte ta ställning till vilken metod som ärden bästa, utan jag vill bara understryka hur angelägel det är med en stödform av någol slag för att man skall fä i gång dessa avverkningar.

Vi behöver dem för all ge befolkningen där arbete, och vi behöver dem för atl ge sågverken virke och massafabrikerna massaved. Naturiigtvis vill vi ocksä atl de råvaror som vi producerar i Norriands inland skall förädlas på platsen. Men för dagen har vi inte de förädlingssiällena, utan vi måste ta hänsyn lill de industrier i kusttrakterna som är i starkt behov av massa­ved.

Herr talman! Till sist får jag än en gång uttrycka förhoppningen att kommunikationsdepartementet snabbi återkommer med ett nyll förslag till transportstöd och atl man där beaktar också de synpunkter som jag pä centerpartiets vägnar har framfört.


SVEN HENRICSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill bara ställa en kort fräga lill Karin Israelsson: Vem är del som avgör om mndvirket är av massavedskaraktär eller om del är såglimmer?

Jag har också sysslat med transport av virke och har den erfarenheten atl det är säljaren som beroende pä marknaden bedömer huruvida han skall låta sälja virke ur sin skog som massaved eller som såglimmer. Del är alltså en prisfråga, en fråga om marknaden. Därför harjag sagt alt vi skall tänka oss för, Karin Israelsson, så au vi inte med dessa åtgärder motverkar ändamålet med och tanken bakom åtgärderna, nämligen en lokalisering och en förstärkning av regionalpolitiken i vårt eget inland. Del är del vi skall se upp med och se till all bidragel får sådana former att del stimulerar just detta. Någol mer harjag inte velat göra gällande med mitt inlägg beträffande massaved och timmer.


156


KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Jag håller med Sven Henricsson när han säger att det är den som levererar som bedömer om del är massaved eller timmer och att det är ekonomiska skäl som avgör. Dagens situation i exempelvis Sorsele är den atl man själv fär betala, om man skall leverera massaved, och del har gjort att avverkningarna har uteblivit.

Jag har inte tagit ställning för aU det skall vara med hjälp av Iransporlslödet som detta skall förändras, utan Jag lycker att det är en öppen fråga. Någonling


 


måste göras, och Jan-Ivan Nilsson, som står som första namn under     Nr 45
molionen, har gjort den bedömningen all det är fullt tänkbart med eU     Onsdagen den
transportstöd.                                                               5 december 1979


WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag skall bara svara pä de frågor som Torslen Gustafsson ställde angående utformningen av stödet till Gollandstrafiken.

De problemställningar som Torsten Gustafsson tar upp fömlsatte vi skulle åtgärdas redan i och med alt utskottet och sedermera riksdagen fattade beslut med anledning av den trafikpolitiska propositionen. Kommunikationsminis­tern har också helt nyligen givit uttryck för att sä skulle ske. Direktiven är klara. Jag vågar inte säga om utredningsman har tillsatts, men om så inte är fallet förutsätter jag atl del kommer atl ske inom den närmaste liden.

TORSTEN GUSTAFSSON (c):

Herr lalman! Jag lackar Wiggo Komstedt för svaret på mina frågor. Vi ägnar oss ofta endasi åt landlrafiken med bil, buss och låg och glömmer lätt färjetrafiken. Det är därför tillfredsställande att man nu tänker sig atl vid behandlingen av frågorna om genomgående taxor också ta med färjetrafi­ken.


Transportstöd


 


Överiäggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Rolf Sellgren och Eric Rejdnell, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rolf Sellgren begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

5 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Rolf Sellgren och Eric

Rejdnell.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä Rolf Sellgren begärde rösträk­ning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej -   33


157


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.


Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 2 av Bertil Jonasson m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Karin Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:


 


158


Den som vill all kammaren bifaller trafikuiskollets hemställan i betänkande

5 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Bertil Jonasson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Karin Israelsson begärde rösträk­ning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245 Nej -   83

§ 3 Föredrogs

Jordbruksuiskotiets betänkande

1979/80:9 med anledning av motion om åtgärder för att göra fridlysning mer effektiv

Utskollets hemställan bifölls.

§ 4 Stora Sjöfallet m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:12 med anledning av moiion om Slora Sjöfallet m. m.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:754 av Göthe Knutson (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om 1. att de s. k. turisttappningarna i Stora Sjöfallet upphörde, 2. att Vattenfall fick avsätta ca 1,5 milj. kr. årligen lill vissa ålgärder i SJaunjaomrädet och i nationalpar­kerna Stora Sjöfallet, Padjelania och Sarek, 3. att naturvårdsverket flck i uppdrag all förvalla fonden och i samråd med berörda kommuner och vaiienfallsverkei besluta om fondmedlens användning.

Utskottet hemställde

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskoltet anfört med anledning av motionen 1978/79:754.


 


TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! När man tar del av det här ärendet och vet lilet om bakgmnden till varför det blivit som det blev med Stora Sjöfallet - olika diskussioner i samband med vattenkraftsulbyggnader, överledningar, till-loppstunnlar och regleringsdammar-ser man med viss oro på alla förslag till ytteriigare förändringar i det enastående och storslagna naturområde, där de s. k. turisttappningarna i Stora Sjöfallet utgör en värdefull del.

Vad vi framför allt oroas av i detta och andra ärenden som gäller ingrepp eller förändringar i naturen är det sätt som man ofta går till väga pä för att motivera sädana åtgärder. Det är den försåtliga sleg-för-steg-lakliken som ofta används. Man förtiger vissa fakta, snedvrider dem eller använder felaktiga uppgifter. Det är sättet att inte redovisa tidigare ingrepp och deras omfattning, sättet alt över huvud taget frän exploatörers och statsmakters sida förfuska miljöbevarandets tanke och idé, som har gjort miljövårdsopi­nionen allt vaksammare.

Det är också denna miljövårdsopinion i form av Älvräddarna och en del av lokalbefolkningen mnt Stora Sjöfallet som gjort mig uppmärksam på farorna i tidigare sammanhang och som nu återkommit i det aktuella fallet. Man har också erinrat om nuvarande utrikesministern Ola Ullslens engagemang för några är sedan och vad han bl. a. gav uttryck för i en tidningsartikel med rubriken "Stora Sjöfallet får vi aldrig glömma bort!"

Det finns i den motion som nu behandlas och i ulskottsbetänkandel ett faktaunderiag som är sådant alt det måste ifrågasättas. Utskottet har ganska ingående redogjort för tidigare riksdagsbehandling och sakförhållandena angående de s. k. turisttappningarna. Jag har inget alt invända mot vad som där sägs mer än i ett par avseenden. För det första har utskottet tydligen ulan närmare undersökningar accepterat uppgifter från naturvårdsverket om att tappningarna skulle vara av ringa betydelse för turism, landskapsbild och naturvärd. För del andra har utskottet tydligen godtagit uppgiften om att endasi ett hundratal turister årligen skulle besöka Stora Sjöfallet för att se del i aktion.

Jag har via Älvräddarna och lokalbefolkningen erhållit helt andra uppgif­ter, nämligen att besöksfrekvensen vid Stora Sjöfallet inte uppgår till omkring 100 personer utan till 3 000 ä 3 500 personer per år. Ja, att det t. o. m. kan röra sig om uppemot 5 000. På de turistanläggningar som finns har man uppskattat antalet dygnsgäsler till ca 1 500 per är, och från flera anläggningar gick flera extraturer varje vecka till Stora Sjöfallet under sommaren 1979.

Vattenfall och naturvårdsverket har tydligen inte bemödat sig om att diskutera den här frågan med lokalbefolkningen och de miljövårdsintressen som finns i det berörda områdel. Naturvårdsverket har lagt fram ett förslag om atl del som återstår av Stora Sjöfallet i form av s. k. turisttappningar skall upphöra och atl de pengar som beslutals för delta ändamål skall användas till en fond och andra naturvårds- och turislbefrämjande åtgärder. Det förslaget bör mot bakgrund av knapphändiga och felaktiga uppgifter och därav följande felaktiga värderingar inte genomföras. Förslaget återspeglar möjligen något av de problem som naturvården har när det gäller atl erhålla pengar för sin


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet

/??. /77.

159


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.


verksamhei, men de bör inte få lösas på detta säll.

Herr lalman! Ärendet bör enligt vpk:s mening återremitteras till utskottet för alt vi skall få ett fullständigare och - vill jag påstå - riktigare underlag. Dessutom vore det rimligt att avvakta ärendets behandling vid vattendom­stolen, där det enligt uppgift skall prövas den 6 februari 1980.

Del finns enligt min mening även andra orsaker än dem jag nämnt som gör att ärendet inte borde avgöras nu. Det gäller negativa miljöeffekter i form av igenslamning och påväxt av vegetation samt effekter på fisket i sjön Langas, som enligt den bofasta ortsbefolkningen och samerna - som är beroende av fisket - troligen kommer att försämras.

Jag har, med vad Jag nu har sagt, i och för sig inte velat rikta någon anmärkning mot utskoltet för vad man sagt i sitt ganska utföriiga betänkan­de, utan mer velat uppmärksamma vad man inte sagt och vad som uppenbarligen är felaktigt i beslutsunderlaget, dock utan utskottets egen förskyllan.

Jag hoppas givetvis alt utskottets ledamöter och övriga kammariedamöter anser sig kunna biträda det yrkande Jag härmed vill framställa: Jag yrkar alt ärendet återförvisas till jordbruksutskottet för ytteriigare beredning. Om kammaren inte skulle bifalla yrkandei om ålerförvisning yrkar jag i andra hand att riksdagen avslår motionen 754.

Jag skulle också, herr lalman, vilja tillägga atl jag under hand har sökt tala med några av utskottets ledamöter för alt försöka få dem att förstå att man borde kunna la tillbaka ärendet till utskoltet, la in ytterligare sakuppgifter och få en bättre beredning av ärendet. Jag har då förställ att man i och för sig kan hysa sympati för detta förslag men att man tycker att man skall vara mycket försiktig med ati återförvisa ärenden till utskott - att det måste finnas myckel tungt vägande skäl för att göra det.

Jag vill gärna säga att jag har förståelse också för detta. Jag menar inte att man skall försöka missbmka rätten atl återförvisa ärenden till utskott. Men jag tycker att det som kommit fram och det som jag sökt redovisa mycket kortfatiai här ändå bör anses väga så pass tungt atl del borde vara möjligl all bli sams i kammaren om att återförvisa ärendet lill jordbruksutskottet.


 


160


HANS WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Lät mig framhålla att riksdagen inte kan föreskriva hur turisltappningarna i Slora Sjöfallet skall gå lill. Det är pä regeringen del kommer an alt fastställa villkor härför och alltså även att ändra dem. Vad vi här säger är för den skull inte betydelselöst, eftersom det kan tjäna som en viss fingervisning för vederbörande regering.

Naturvårdsverket har gjort en utredning av de förhållanden som påverkar och påverkas av tappningarna. Därvid har verket vägt mot varandra fiskets, bålfartens, landskapsbildens och turismens intressen, naturvetenskapliga skyddssynpunkter inte undantagna. Det kan f ö. i sistnämnda sammanhang förtjäna påpekas all slora tappningar kan vara direkt negativa när del gäller alt skapa så konstanta förhållanden atl en ny och om möjligt hög produktion kan utvecklas i vattnen.


 


Verket harockså diskuterat fördröjningseffeklerna i fråga om liden till dess full effekt näs i Stora Sjöfallet sedan en tappning frän Suorvamagasinet skett. Man har kommit fram till atl om full effekt skall nås vid de olika fallen kan man läcka in endast ett veckoslut eller möjligen tvä, om man bygger en spardamm ovanför falltröskeln i Kårljejaure. En sådan damm skulle medföra vissa fördelar för fisket uppe i Kårljejaure men samtidigt kräva ytterligare ingrepp i nationalparken, som sanneriigen är tillräckligt misshandlad redan nu.

Tore Claeson är orolig för för atl vi i utskottet handlagt den här frågan på felaktiga premisser, främst beträffande det antal turister som skulle få glädjen atl se fallen i deras urspmngliga mäktighel. Jag erkänner villigt att del är stor skillnad mellan hans siffror och dem som utskoltet fått av naturvårdsverket. Tore Claesons argumentation för en återremiss till utskoltet är bestickande, men jag kommer trots delta att yrka pä bifall till utskottets förslag, därför att de siffror som här har nämnts ändå bara är en liten detalj i det stora sammanhanget. Jag kan inte se att någonling skulle vara att vinna på att återförvisa frågan till ny utskottsbehandling.

F. n. gäller särskilda villkor för turisttappningarna. Utskottet har mot bakgmnd av tillgängligt material funnit atl starka skäl talar för en ompröv­ning av ifrågavarande villkor. Härvid utgår vi ifrån alt de olika besökssiff­rorna, Tore Claesons och utskottets siffror, kommer att analyseras och att samråd sker med länsstyrelse och kommuner liksom med berörda samebyar. Man får väl också fömlsätla alt vid omprövningen kontakt tas med företrädare för fisket och turismen, för älvräddarorganisalioner, för veten­skapen m. m., så atl - som utskottet uttalat - alternativa möjligheter att gottgöra de intressen som skadats i samband med valtenkraftsutbyggnaden kan komma under övervägande. Som ett exempel på sådana alternativa möjligheter må nämnas en komplettering av den lokala tillrinningen till elt relativt konstant vattenflöde om ca 20 mVsek.

Det är med andra ord en ytterligt mångsidig prövning som skall till innan tappningsvillkoren ändras. Låt mig lill sist fästa kammariedamöternas uppmärksamhet på atl om regeringen av denna prövning drar slutsatsen att de regelbundna turisttappningarna kan upphöra, dessas slopande inte innebär någon oåterkallelig föriust. Utskottet uttalar nämligen atl tappningar vid enstaka tillfällen skall kunna genomföras. Därför, herr talman, yrkar jag härmed bifall till utskottets hemställan.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

5/0/0' Sjöfallet m. m.


 


TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr lalman! Låt mig först säga alt jag gärna vill understryka Hans Wachlmeisters uttalande att vad vi säger här i riksdagen inte är betydelselöst. Det måsteju vara någon mening med alt riksdagen behandlar olika frågor och alt vi lar ställning eller ullalar oss i en viss riktning. Det ärjust med tanke härpå som Jag befarar atl det ställningstagande som kan utläsas ur ett bifall till utskottets förslag kan komma att tolkas så, att väsentliga förändringar av de rådande förhållandena däruppe kommer att göras.

Utskottet skriver: "Med hänsyn till de uppgifter som framkommit rörande


161


11  Riksdagens protokoll 1979/80:445


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Slora Sjöfallet m. m.


turisltappningarna i Stora Sjöfallet finner utskottet för sin del atl starka skäl föreligger för en omprövning av tappningsvillkoret." Detta skulle alltså innebära en förändring av de nuvarande förhållandena. Sedan kommer det en brasklapp: "Skulle en sådan prövning leda till slutsatsen atl de regelbundna luristlappningarna kan upphöra bör enligt utskottets uppfattning möjligheten dock hållas öppen atl vid enstaka tillfällen genomföra tappningar som kan ge en föreställning om Slora Sjöfallets ursprungliga mäktighel."

Sedan till det som Hans Wachtmeister anförde om atl stora tappningar också kan skada fisket. Jovisst, men del harjag inte alls bestritt. Jag framhöll tvärtom alt också det motsatta förhållandet, nämligen stillastående vatten, kan vara mycket negativt för fisket och fiskens fortplantning, något som Hans Wachtmeister också väl känner till såsom sakkunnig på området.

De siffror som har nämnts är ändå, säger Hans Wachtmeister, även om det är stor skillnad mellan dem, bara en liten del i det stora sammanhanget. Ja, men bakom den lilla delen, de här siffrorna, döljer sig människor. Del är inte betydelselöst om man som beslutsunderlag felaktigt använder siffran 100 personer, medan det i verkligheten kanske rör sig om uppemot 5 000 människor. Det får då ganska stor betydelse när det gäller att behandla sakförhållandet.

Jag förutsätter givetvis också att kontakter fortsättningsvis, oavsett ärendeis utgång i dag, kommer alt tas mellan olika intressen och med människorna själva. Jag vill påminna om att det för det mesta finns en allmän benägenhet alt alltför sent la kontakt med de människor som berörs i de här sammanhangen.


HANS WACHTMEISTER (m) replik:

Herr lalman! Jag har ingenting atl invända mol det Tore Claeson sade. Jag tror alt vi är överens i det mesta här. Vi är båda oroliga, men vi kanske ser pä framliden på litet olika sätt.

Det är bara en sak till som Jag skulle vilja säga: Tore Claeson kanske ocksä borde se på siffrorna med viss skepsis. Det gäller främst när han talar om hur många tusen människor som hade kommit dit med busslaster osv. Vi vet inte - i varje fall har vi inte haft tillgång till den statistiken i utskottet - hur många av dessa människor som kommil enbart för att se på Stora Sjöfallet och hur många som kommit därför alt del är en bekväm inkörsporl till hela Lappmarken just där uppe.

Del aren sådan sak somjag menaratt regeringen skall beakta och analysera vid den omprövning som vi förordar.


162


TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill bara säga att jag inte har talat om några busslaster, ulan vad jag har sagt är atl del varje vecka under sommaren gick transporter av olika slag - med båt företrädesvis - med människor som ville besöka Stora Sjöfallet. Del var huvudsakligen från tvä platser som de där transporterna gick, nämligen från Björkudden och frän Salloluokla.


 


GÖTHE KNUTSON (ra):

Herr talman! Låt mig försl instämma med Hans Wachtmeister i hans inlägg här.

Jag haralltså väckt den moiion som vi nu behandlar i jordbruksutskottets betänkande nr 12. Jag kan, herr talman, glädja mig ål någonling så ovanligt här i kammaren som alt molionen i både sak och princip blivit tillstyrkt i utskoltet.

Det är emellertid inte alls märkvärdigt alt utskottet har behandlat molionen så posiiivt. Det rör sig om användningen av den resurs som under de senasle åren - och speciellt pä senasle liden - blivit särskilt värdefull och fokuserad, nämligen energi. Då visar del sig att vi i Slora Sjöfallet i Slora Lule älv bokstavligen talat slösar bort energi. Det är inhemsk energi i form av vattenkraft lill ett värde av 1,5 milj. kr. per är som går förlorad i de s. k. turisltappningarna.

Vad Tore Claeson nu försöker ifrågasätta är riktigheten i de uppgifter som Vattenfall och naturvårdsverket lämnar om besöksantalet däruppe. Mening­en med dessa turisltappningar var-och är fortfarande, antar jag- all skapa underlag för turistnäringen i området. Vattenfall och naturvårdsverket uppger all knappt 100 personer om året ser dessa turisltappningar under de fyra dagar som det pågår. Utslaget per åskådare blir detta 15 000 kr. Man tappar här alltså ut vatten - en värdefull energi som lillspilloges för silt egentliga ändamål - till ett värde av 15 000 kr. per åskådare.

Om vi ett ögonblick skulle ta fasta pä de uppgifter som Tore Claeson kommer med, nämligen alt det rör sig om 1 000 eller 2 000 eller upp till 5 000 åskådare - det var synneriigen approximativa tal som herr Claeson rörde sig med -, förstår vi atl det ändå måste bli mycket höga kostnader per åskådare för denna form av turistattraktion. Denna verksamhet har nu alltså pågått i fem år, sedan Vattendomstolen fällde sitt utslag och fastslog alt man på prov skulle möjliggöra detta evenemang för turistnäringen.

Vi kan räkna vidare i Tore Claesons siffror. Säg alt dessa busslaster verkligen skulle ge åskådare till fallen och atl det finns någon sanning i de uppgifter som Tore Claeson säger sig förmedla från ortsbefolkningen! Säg atl del är 3 000 personer som ser på dessa lappningar! Kostnaden blir då 500 kr. per person. Vid en hastig beräkning finner jag atl 500 kr. motsvarar 16 ä 17 biljetter på Dramaten. Det är alltså en ganska avsevärd attraktion som man här bjuder. Och det rör sig fortfarande om energi, en produkt vars värde vi så småningom kanske inte ens kan mäta i pengar.

Vad jag velat åstadkomma med min motion är atl fästa uppmärksamheten på detta, somjag tycker, energislöseri, samtidigt somjag föreslår- märk väl! -atl motsvarande summa, 1,5 milj. kr. per år, skall användas till nationalpar­kerna däruppe. Jag föreslår en bättre användning av dessa pengar, som dä Vattenfall fär lov all belala. Använder man vallenkraften får man in dessa 1,5 milj. kr., och då bör man rimligen kunna lägga de pengarna sä alt de blir lill verkligt gagn för turistnäringen.

Man har alltså konstaterat atl turisltappningarna inte dragit människor i den utslräckning som man hade trott. Jag håller mig fortfarande till de


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.

163


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.


uppgifter som naturvårdsverket har lämnat. Dessa uppgifter har naturvårds­verket lämnat även i en skrivelse till regeringen i början av februari, alltså efter del alt min motion skrevs.

Till sist villjag erinra om atl tidningen Miljöaktuellt konstaterat alt detta är ett onödigt skådespel. Detta har varil känl under åtskilliga månader i Tore Claesons bygder, men man har inte reagerat förrän nu då ulskollel behandlal min moiion så välvilligt.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.


TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr lalman! Får Jag försl konstatera atl det är alldeles tydligt att Göthe Knutson har en annan uppfattning än utskollets talesman beträffande angelägenheten av atl bevara Slora Sjöfallet i någon form, åtminstone vid några tillfällen. Del är hell klart atl Göthe Knutson är ute efter alt man skall sälla stopp för den livligt uppskattade turistattraktion som del här är fråga om.

Göthe Knutson säger atl man slösar med energi genom de turistsatsningar som sker, och del skulle vi inte ha råd att fortsätta med. Jag vill erinra om vad riksdagen beslutade 1971 och vad som har uttalats i olika sammanhang när det gäller Stora Sjöfallet, nämligen atl man har beklagat alt man genom kraftverksulbyggnaden lät mig säga förstörde så myckel av naturen. Det ärju också med utgångspunkt i all man ändå ville bevara någonting som man har tagit ställning för och beslutat om de turisttappningar som nu har sketl och som man har kunnat glädja sig ål där uppe.

Jag lycker faktiskt att det är små uppoffringar, mätt i både energi och pengar, som man gör för den berörda befolkningens och för turismens del. Turismen är inte oväsentlig i del här sammanhanget-jag tänker på turismens effekter bl. a. för lokalbefolkningen och dess möjligheter atl fä utkomst på hemorten.

Göthe Knutsons jämförelse med besök pä Operan eller Dramalen hallar väldigt. Såvitt Jag förslär talar Göthe Knutson bara om biljettpriserna, och han glömmer bort att vi i denna kammare beslutar om anslag av myckel betydande storieksordning till Operan och Dramaten som, om man slår ut beloppen pä antalet besökare, kanske blir högre än om kostnaderna för Stora Sjöfallet slås ul pä motsvarande antal personer. Jag vill inte göra några invändningar mol anslagen till teatrarna, ulan Jag lycker att den verksam­heten skall få fortsätta, men det måste vara någon rim och reson i resonemanget.

Jag menar att de här turistsatsningarna har vi råd att kosta pä mol bakgrund av den förstöring som skett.


164


GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Jag poängterade i mitt inlägg nyss alt jag ser mycket positivt pä de ansträngningar som görs i denna bygd kring Slora Sjöfallet för att skapa en god turistnäring. Det hörde säkerligen hela kammaren - utom möjligen herr Claeson.


 


Jag har konstaterat att det naturiigtvis finns värden även i en turistattrak­tion som tappningarna i Stora Sjöfallet, men alt priset blir orimligt högt. Inom parentes sagt, så är den subvention som staten genom riksdagens välvilja beviljar Dramaten drygt 100 kr. per biljett. Det kan vi ju också, om vi så vill, ifrågasätta i en diskussion då vi skall pröva om en kostnad är rimlig.

Jag ville låta göra en avvägning beträffande turisltappningarna, och det är vad regeringen nu får lov att göra. Min uppfattning står inte i något motsatsförhållande till vad utskottet anfört och vad Hans Wachtmeister sagt frän talarstolen. Jag konslalerar alt den femåriga försöksperioden har passerat, och Jag upprepar: De uppgifter som ligger till gmnd för utskottels ställningstagande kommer från naturvärdsverket, och de har varit offentliga nu i åtskilliga månader utan att man ifrågasatt deras riktighet.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.


EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Lät mig först säga att det är vikligt alt utskottets betänkande tolkas exakt så som det är skrivet. Utskottet har gjort en ganska mjuk skrivning kring frågan om vad som skall hända i framtiden med Stora Sjöfallet.

Tore Claeson föreslår att ärendet skall återförvisas till utskoltet, hänvisan­de till alt utskottets beslulsunderiag skulle ha varit för svagt. Jag vill då erinra om att möjligheten att återförvisa ett ärende bör användas med mycket stor restriktivitei. Utskottet har inte haft anledning att misstro de informationer som ulskollel fått frän naturvårdsverket. Vi harockså inom utskottet fått la del av en ganska enhällig bedömning frän de kommuner som är berörda. Mot bakgmnd av att utskottels formulering i betänkandet, som vi hoppas skall bli riksdagens beslut, är så pass mjuk, kommer vårt beslut, om underiaget för det skulle vara felaktigt eller bristfälligt på något sätt, alt kunna rättas till. Vad del hela går ut på är en förhandlingsomgäng i flera olika skeden. Del handlar om vattendomstolens ställningstagande, naturvårdsverkets förhandlingar och till sist regeringens ställningstagande. Mol den bakgrunden vill jag, liksom tidigare talare här har gjort, framhålla att vi hoppas atl tillräckligt och rikligt beslutsunderlag kommer fram i dessa förhandlingsomgångar.

Jag vill också betona att utskottels formulering atl starka skäl föreligger för en omprövning inte innebär något ödesdigert eller definitivt. Om del visar sig atl de uppgifter vi har byggt vårt beslut på skulle vara felaktiga kommer dessa nya uppgifter att få vara avgörande vid det slutliga, definitiva ställningstag­andet.

Med detta, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall till ulskottels hemstäl­lan.


TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr lalman! Helt kort, herr talman, vill jag bara uttrycka den förhopp­ningen att - oavsett utgången av ärendet - de uttalanden som gjorts av företrädare för utskoltet i den här debatten utöver vad man kan utläsa av själva betänkandet skall ha haft det positiva med sig atl de kan bidra till aU man vid denna omprövning kommer underfund med atl del finns skäl aU


165


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.


bibehålla turistlappningarna i Stora Sjöfallet i deras nuvarande omfall­ning.

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herrlalman! Jag harlyssnat pä debatten häroch har väl intesärskill myckel att tillägga. Jag kommer jusl från Gällivare kommun som har denna attraktion inom sill område. Här har nu talals om värdet av turisttappning­arna, och jag skall säga några ord om det utifrån den bedömning som vi gör i kommunen.

Först och främst vill jag framhålla alt del är kommunens uppfattning - den har på olika sätt också framförts - all det är elt slöseri att tappa sä mycket vatten till skådespel för sä fä människor. Vi har då sagt att även om Stora Sjöfallet är ell riksintresse-och det skall del väl vara-kunde man måhända byta valtentappningarna mot något annal som kunde vara av större intresse både för de människor som besöker områdel och för kommunen och dess lurislväsende. Jag har ingen anledning atl lägga mig i diskussionen om humvida det är 100 eller 5 000 människor som ser dessa vattenmassor. Det finns emellertid en ganska ulföriig statistik, och de uppgifter som bygger på dem är förmodligen riktiga. Vi har gjort undersökningar i kommunen och funnit att det är rikligt att säga att det är ett fåtal människor, åtminstone genomsnittligt, som ser vatlentappningarna. Vi tycker därför att det vore rimligt att göra en omprövning, och det har kommunen hemställt om alt man skall göra. Vi har då också dristat oss föreslå vad man enligt vår uppfattning skulle kunna använda dessa medel till, nämligen till något som inte bara för turisterna utan också för den egna befolkningen skulle vara av väsentligt större värde än den här vattentappningen kan anses vara. Det finns andra saker i de här områdena som är betydligt mer intressanta, både för kommunens eget folk och för dilresande turister, än atl under några dagar eller vid någol enstaka tillfälle titta på ett vattenfall som genom en stunds vattenlappning nödtorftigt återställts lill vad del en gång var eller näst intill.

Naturvårdsverket föreslår atl man skall fondera medlen och använda dem lill andra åtgärder i samråd med kommunerna och naturiigtvis ocksä andra intressenter. Jag är angelägen atl fråga utskottets ledamöter om samrådet verkligen kan anses vara värt någonting. Jag menar alt samråd kan vara till olika grad förpliktande. Jag skulle bli väldigt besviken om utskottet med samråd i delta sammanhang menar någonling formellt för alt sedan naturvårdsverket skall kunna göra som man själv finner för gott. Det är angeläget atl kommunen och andra berörda fär ett avgörande inflytande över hur de här medlen skall användas.

Jag ser ingen anledning atl återremittera ärendet till utskottet för förnyad prövning. Utskottsförslagel överensstämmer i varje fall med kommunens uppfattning. Men jag fömtsälter alt det blir elt mycket starkt hänsynslagande lill bland annat kommunernas synpunkier på hur medlen skall användas. I


166


 


utskottets hemstäl-     Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Stora Sjöfallet m. m.

den förvissningen kan jag för min del yrka bifall lan.

Överiäggningen var härmed avslutad.

TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande det av Tore Claeson under överläggningen framställda yrkandei om ålerförvis­ning av ärendet till jordbruksutskottet för ytteriigare beredning. Om detta yrkande avslås företas utskottets hemställan till avgörande i elt samman­hang.

Jag erinrar om au det i 4 kap. 9 § riksdagsordningen föreskrives följande: "Ärende, i vilket utskott har avgivit betänkande, skall från kammaren återförvisas lill ulskollel för ylleriigare beredning, om minsl en tredjedel av de röstande ansluter sig till yrkande om det."

Propositionergavs pä dels bifall till, dels avslag på äterförvisningsyrkandet, och förklarades atl mindre än en tredjedel av de röstande hade besvarat den försl framställda propositionen med ja och atl kammaren alltså avslagit äterförvisningsyrkandet. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill atl kammaren avslår det av Tore Claeson under överiäggningen framställda yrkandei om ålerförvisning av den i jordbruksutskottets betän­kande 12 upptagna frågan lill utskottet för ytteriigare beredning röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Erhåller nej minst en tredjedel av de avgivna rösterna har kammaren bifallit äterförvisningsyrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades atl mer än två tredjedelar av de röstande hade besvarat den försl framställda frågan med ja och att kammaren alltså avslagit äterförvisningsyrkandet. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej -   18

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet om återförvisning av ärendet till ulskollel för ytteriigare beredning.


Propositionergavs därefter på bifall till dels utskottets hemställan, dels del av Tore Claeson under överiäggningen framställda yrkandet atl riksdagen skulle avslå motion 754 av Göthe Knutson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:


167


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Miljöfarligt avfall


Den som vill  atl  kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan  i belänkande 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Tore Claeson under överiäggningen framställda yrkandei om att riksdagen avslår motion 754 av Göthe Knut­son.


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträk­ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej -   18

Avstår -     3

§ 5 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:13 med anledning av motioner om fiskefrågor m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Miljöfarligt avfall

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:14 med anledning av motioner om miljöfariigt avfall.


168


JAN FRANSSON (s):

Herr lalman! Jordbmksutskoltels belänkande nr 14 behandlar miljöfariigt avfall. Påförslagav den socialdemokratiska regeringen beslöt 1975 års riksdag om en rad ålgärder för atl bällre ta hand om kemiskt avfall. Tyvärr tvingas vi nu liksom vid föregående riksmöte konstatera atl besluten från 1975 inte har fullföljts. Ansvaret för delta vilar pä de borgeriiga regeringarna. Frågan om en central behandlingsanläggning har ännu inte fält sin lösning. Den s. k. avfallsdeklarationen har inte fullt ut genomförts, vilket allvariigt försvårar för såväl kommuner som samhällsföretaget Svensk Avfallskonvertering AB alt bedöma arten, sammansättningen, mängden och hanteringen av del miljö­farliga avfallet.

Jag tvekar inte alt påslå att den nuvarande hanteringen av det kemiska avfallet tenderar atl bli elt av våra allvariigaste och mest akuta miljöproblem. Del handlar om ett'växande problem i ordets verkliga mening. SAKAB tvingas nu att temporärt lagra avfall och även utnyttja utländska behand­lingsanläggningar. Den kemiska industrin har stora bekymmer med sitt avfall.

Vi beklagar, herr talman, atl de borgerliga regeringarna ännu inte har löst dessa viktiga frågor. Vi socialdemokrater har genom ett särskilt yttrande till


 


utskottets belänkande velat understryka dels atl frågan om omhändertagan­de av del miljöfariiga avfallet är en miljöfråga av högsta prioritet, dels atl regeringen nu måsle ta krafttag för atl ulan ytteriigare tidsförskjutning lösa frågan om en central behandlingsanläggning så atl avfallsdeklarationen genomförs i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Jan Fransson gör det ganska lätt för sig, när han går upp och beklagar sig över att någon anläggning inte har kommil lill sländ enligt vad riksdagen hade räknat med. Det är lätt atl beklaga sig. Men detta är ett överklagningsärende. Det måste man trots allt la hänsyn till. Vi har i andra sammanhang för inte sä länge sedan tagit en viss hänsyn till vad befolkningen i området har sagt och vad kommunerna har yttrat. I detta besvärsärende har de kommuner som ligger runt omkring Norriorp klart meddelat atl de inte vill ha denna anläggning.

Den förra folkpartiregeringen tillsatte en särskild utredare, som i dag har lagt fram förslag om var man skulle kunna placera denna anläggning. Utredaren fick i uppdrag att försöka la fram en alternativ lokalisering av den destmktionsanläggning som tidigare var planerad till Norriorp. Han har arbetat raskt. I dagens radiosändningar frän Örebrosändaren kunde man höra alt befolkningen både i Kumla och i Örebro, de som representerade Norrtorpsområdel, tyckte att han hade arbetat för snabbt.

Jag lycker all folkpartiregeringen gjorde rätl i all la hänsyn lill befolk­ningens Önskemål och rädsla för att fä denna destrukiionsanläggning. Det förslag som i dag har framlagts visar att man med ett slutet system kan lösa destmktionsproblemel på ett annat sätt än man tidigare har tänkt sig. Så till vida är det bällre. Jag instämmer i Jan Franssons beklagande. Men orsaken till dröjsmålet är hell enkell att del gäller elt överklagningsärende och atl berörda kommuner och länsslyrelsen har gått emol den föreslagna föriägg­ningen.

En sak gör del hela ännu besväriigare. En stor livsmedelsindustri ligger i närheten av den tänkta destruktionsanläggningen. Det har man tagit hänsyn lill. Men ännu återstår, såvitt jag kan förstå, en remissomgång beträffande denna ulredning. Ingen vill ha denna anläggning. Man log upp en diskussion med Cemenla för att få anläggningen placerad i Stora Vika. Det har också funnits andra alternativa lokaliseringsorter, men ingen har velat ha denna anläggning. I dag står vi med utredarens förslag om all anläggningen skall ligga i Norrtorp.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

Miljöfarligt avfall


 


JAN FRANSSON (s):

Herr lalman! Jag är helt medveten om problemen, men det är jusl utredningen om en alternativ lokalisering som borde ha kunnat drivas fram snabbare. Vi har för vår del inte tagit ställning lill någon speciell lokalisering av anläggningen. Del går väl ändå inte atl komma ifrån, Sven Andersson, atl borgeriiga regeringar från 1976 haft ett odelat ansvar för verkställandet av riksdagens beslut. Vårl beklagande beror närmast på att det rör sig om


169


12 Riksdagens protokoll 1979/80:44-45


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

AB Asea-Atoms verksamhet


hantering av avfall med utomordentligt stora risker ur både hälso- och miljösynpunkt.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr lalman! Jag vill inte hålla med om atl denna utredning har tagit lång tid på sig. Den tillsattes i maj, och del har - som jag tidigare sade - i dagens debatt om utredningens förslag i Örebro lokalradio klagats över atl den gått alltför snabbt fram.

Vidare har vi alla elt ansvar för detta ärende, och del skall vi självfallet inte undandra oss. Del är angeläget alt vi flr en destrukiionsanläggning av detta slag. Men vad både trepartiregeringen och folkpartiregeringen tagit hänsyn till är alt det är fråga om ett överklagningsärende. Vi har tagit hänsyn lill befolkningen i området, berörda kommuner och länsstyrelsen, som alla gäll emot lokaliseringen till Norrtorp.


 


170


Överiäggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 AB Asea-Atoms verksamhet

Föredrogs näringsutskouels betänkande 1979/80:8 med anledning av propositionen 1979/80:14 om AB Asea-Atoms verksamhet jämte molio­ner.

I propositionen 1979/80:14 (industridepartementet) hade regeringen före­slagit riksdagen alt

1.   bemyndiga regeringen atl godkänna ell i propositionen redovisat konsortialavtal mellan staten och ASEA i vad det innefattade en utvidgning av AB Asea-Atoms verksamhetsområde,

2.   lill Energiteknisk forskning och -.ilveckling vid Sludsvik Energiteknik AB pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föresläs all regeringen skall bemyndigas att godkänna ell konsortialavtal mellan staten och ASEA om atl det av parterna gemensamt ägda AB Asea-Atom skall kunna bedriva verksamhet även utanför del kärntekniska området. I propositionen läggs vidare fram förslag om medels­anvisning på tilläggsbudget I med anledning av att Asea-Atoms verksamhei enligt avtalet skall bedrivas även under är 1980. Till följd härav bör ytteriigare 6 milj. kr. anvisas för Energiieknisk forskning och utveckling vid Sludsvik Energiteknik AB."


 


I detta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen     Nr 45
väckta motionerna                                                         Onsdagen den

1979/80:90 av Ivar Franzén (c) och                                  5 december 1979

1979/80:91 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställts au riksdagen    AB Asea-Atoms
skulle
                                                                           verksamhet

1.   avslå propositionen 1979/80:14 om AB Asea-Atoms verksamhet,

2.   uttala sig fören successiv avveckling av Asea-Atoms verksamhet inom kärnenergiområdet,

3.   begära att regeringen utformade ett nytt avtal mellan staten och ASEA enligt i molionen framförda synpunkter.

Utskottet hemställde

1.   belräffande 1979 års konsortialavtal rörande Asea-Atom all riksdagen med bifall lill propositionen 1979/80:14 mom. 1 och med avslag på motionen 1979/80:91 yrkandet 1 i ifrågavarande del bemyndigade regeringen alt godkänna konsortialavialel mellan staten och ASEA i vad det innefattade en utvidgning av Asea-Atoms verksamhetsområde,

2.   beträffande avveckling av Asea-Atoms verksamhet inom kärnener-giomrädet att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:91 yrkandei 2,

3.   belräffande nytt avtal mellan staten och ASEA all riksdagen skulle avslå molionen 1979/80:91 yrkandet 3 i ifrågavarande del,

4.   beträffande viss utvidgning av Asea-Atoms verksamhetsområde att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:90 i ifrågavarande del,

5.   beträffande krav pä enighet i styrelsen för Asea-Atom som villkor för vissa beslut att riksdagen skulle avslå

 

a)  molionen 1979/80:90 i ifrågavarande del,

b) motionen 1979/80:91 yrkandet 3 i ifrågavarande del,

6. belräffande anslag alt riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:14
mom. 2 och med avslag på molionen 1979/80:91 yrkandet 1 i ifrågavarande
del lill Energiieknisk forskning och utveckling vid Sludsvik Energiteknik AB
pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fjortonde
huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 6 000 000 kr.


HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Energifrågorna anses av de flesta tillhöra vår tids allra största frågor. Diskussionen om kärnkraftens vara eller inte vara har pä ett utmärkt sätt ställt framlidsfrågorna i förgrunden. En bred folkopinion utvecklas nu mot en marsch in i ett av väridens mest omfatlande kärnkraflsprogram. Sverige har alltid legat väl framme i energiteknik, och vi har tidigt vunnit elkraft ur våra älvar. Vi har tidigt elektrifierat landet och löst distributionen av elkraft, vilket än i dag pä sina håll i världen är ett stort hinder för utvinnande av elkraft ur t. ex. vatten.

Vi har också haft och har inom landet ett stort kunnande i vad gäller energiproduktion, och del företag som nu är inblandat i detta ärende, ASEA, har i varje fall under vår industriella uppgångsperiod efter kriget haft världsrykte.


171


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

AB Asea-Atoms verksamhet

172


Medan man ännu trodde blint på kärnkraftens möjligheter alt försörja oss med billig energi och flera år innan någon ens nämnde alt del fanns svåra avfallsfrågor förenade med kärnkraften, ingicks elt konsortialavtal mellan staten och ASEA om samarbete på reaktor- och bränsleomrädet, innebärande alt man tillskapade Asea-Atom.

Nu är det alltså dags alt förnya avtalet. Och trots alt halva befolkningen är mot kärnkraft och vill avveckla den helt, medan den andra halvan talar om en bortre parentes för kärnkraften någonstans vid tolv aggregat, innebär det föreslagna avtalet ingen rejäl ny satsning för Asea-Atom. Tvärtom säger man att för att företaget skall kunna börja arbeta inom områden utanför kärnkraften måste styrelsen vara helt enig. Detta skulle bli ett unikt förhållande, som alltså innebär att en enda person kan sälla stopp för en utveckling som, om man skall tro vad som sägs i energidebatten, praktiskt taget alla - oavsett om de är ja- eller nej-anhängare - anser är nödvändig. Del är alllsä fråga om en utveckling av alternativen. Detta är helt fantastiskt.

Del energikunnande som jag nämnde finns inom ASEA och Asea-Atom måste nu ställas i samhällets tjänst för att tillsammans med kunnande inom andra områden -jag tänker t. ex. pä folk som kan vindteknik utifrån sina flygtekniska kunskaper etc. - skapa möjligheter för oss atl nå de alternativ som det talas om. Och jag poängterar atl det inte bara är nej-sidan som talar om alternativ, utan del gör man också från det andra hållet.

Sysselsättningen vid Asea-Atom är ständigt på tapeten hemma i Västman­land, där förmodligen en av Sveriges mest kärnkraflsvänliga tidningar inte missar chansen aU ständigt tala om hur illa det skall gä för teknikerna vid Asea-Atom, om vi avvecklar kärnkraften. Aldrig har man haft så slora bekymmer för så få, skulle man kunna säga för att travestera en känd politiker. Sysselsättningen där kan ju inte räddas genom atl man låser fast Asea-Atom vid kärnkraften, som ändå inte har någon egentlig framtid. Hur gärna förespråkarna än vill atl man skall bygga ut, så måste de inse atl det i Sverige är i stort setl färdigbyggt. Och i utlandet står man inte precis i kö för att köpa nya reaktorer. T. o. m. i del land som i del socialistiska blocket är ledande när del gäller kärnteknologi, civs. Sovjetunionen, har del nu salts i gång en debatt, där man så svagt har börjat ifrågasätta kärnkraften och om det verkligen är vettigt all för framtiden satsa pä den.

Den enda vettiga lösningen för Asea-Atom är all ell nyu konsortialavtal tecknas som innehåller besked om samarbete inom atomleknologin bara så långt alt man kan klara underhåll och säkerhet vid de sex eller tolv reaktorer som det för överskådlig framtid är fråga om i Sverige. Därutöver måste man omedelbart sälta i gång med en rejäl satsning på alternativen. Och då kan man ju inte ha ett avtal med en skrivning som säger alt denna satsning bara kan göras om ingen i styrelsen inlägger sitt veto. Del är Ju i princip innebörden i atl alla skall vara eniga - inte en enda får vara emot - för atl man skall satsa på alternativen. Detta är elt onödigt hinder, om man menar allvar med det bortre parentestecknel och med atl man skall satsa på alternativ utveckling.

Nej, bästa riksdagsledamöter - ni som eventuellt sitter på era rum och lyssnar på detta: hela delta avtal andas en helt annan politik än den som i dag


 


diskuteras ute bland folk och bland politiker i allmänhet.

Jag är starkt oroad över atl avsikten med denna proposition, som lades fram av folkpartiregeringen, egentligen inte alls var atl sälta det bortre parentes­tecknet, som det nu diskuteras om i de båda alternativen inför omröstningen. Avtalsförslagel har inte den inriktningen, utan vi kan i slället befara att regeringen vill hålla Asea-Atom fast vid atomtekniken så länge alt företagel skall hinna få fram och marknadsföra bl. a. de små tätortsreaktorer som av någon anledning kallas för Secure. Det är alldeles klart all Asea-Atom självt arbetar efter den linjen. Häromveckan fick ledamöterna i Västerås kommun­fullmäktige en mycket elegant broschyr med information om Secure, trots all Securereakiorerna inte alls finns med i dagens energidebatt eller i de förslag som hittills har förts fram när det gäller folkomröstningen. Dessa reaktorer har över huvud laget inte diskuterats vid energidebatten, ulan de förs fram av Asea-Atom.

Herr talman! Detta konsortialavtal måste skrivas om. Propositionen måsle avslås, och riksdagen bör besluta om en successiv avveckling av Asea-Atoms verksamhet inom kärnenergiområdet. Del måsle skrivas elt nytt avtal som ger möjlighet lill omfattande ulveckling inom andra områden av energipro­duktionen. Då räddar man verksamheten vid Asea-Atom - inte annars.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill molionen nr 91.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

AB Asea-Atoms verksamhet


 


IVAR FRANZÉN (c):

Herr lalman! Det är mycket positivt att Asea-Atom nu enligt ulskoUels hemställan ges möjlighet aU verka utanför det kärntekniska området. Därmed kan den stora kunskap och den speciella kompelens som finns inom Asea-Atom även på sikt nyttiggöras och utvecklas. De anställda ges därigenom en möjlighet till tryggad anställning och ett meningsfyllt arbete. Sakförhållandet är ju ändå det, au oavsett om det inom tio år blir en avveckling av de sex kärnreaktorer som nu är i drift eller om parentestecknet sätts efter tolv reaktorer, så är kvarvarande arbete för Asea-Atom inom det kärntekniska området myckel begränsat.

I avvecklingsalternativet kommer kravet på och behovet av allernaliv energi aU ge Asea-Atom en omedelbar och långsiktig chans till tryggad sysselsättning. Jag vill påpeka aU jag inte syftar på tillverkning av kompo­nenter till koleldade kondenskraftverk. En storsatsning på kolkraft skulle bli precis samma felinvestering som kärnkraften; det är med inhemska förny­elsebara energikällor som bas som vi måste forma morgondagens energipro­duktion. Övergångsmässigl måsle vi bl. a. salsa hårt på värmepumpar, hushållning och äteranvändande av energi. Inom detta område finns mycket avancerad värmeteknik, som kräver de kunskaper och den speciella kompe­tens som finns hos Asea-Atom.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet har tolkat det nya konsortialavialel sä, atl det inte utgör något hinder för en förändring av Asea-Atoms verksamhet enligt de riktlinjer som redovisats i centerns energimotion 1978/79:2406.

Det är ocksä positivt att del, enligt utskottets skrivning, inte föreligger


173


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

AB Asea-Atoms verksamhet


någon vetorätt för enskild styrelseledamot - det är parterna som skall vara överens - vad gäller beslut om upplagande av verksamhei utanför det kärntekniska området.

Genom utskottets skrivning har min moiion, trots avstyrkandet, blivit mycket positivt behandlad. Med anledning av det vill jag, herr talman, avslutningsvis yrka bifall lill utskottets hemställan.

TAGE ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Hans Petersson i Hallstahammar slår in öppna dörrar med det anförande vi nyss fick lyssna lill. Del Hans Petersson efterlyser är en alternativ produktion vid Asea-Atom. Del finns klart uttryckt i avtalet och i det utskottsbetänkande som vi nu behandlar att sådan produktion kan komma till sländ.

Vidare kritiseras den del av avtalet som förutsäller aU den fyramannasty-relse som finns inom Asea-Atom skall vara enig när del gäller beslut om denna alternativa produktion. Jag är övertygad om alt de avialsslutande parterna i della sammanhang vel vad de talar om och vel vad det innebär. Jag bara konstaterar, herr lalman, alt bakom formuleringarna och bakom detta avtal står också elt enhälligt näringsutskott, och jag ber därmed att få yrka bifall till hemställan i näringsutskouels betänkande nr 8.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Tage Adolfsson säger alt jag slår in öppna dörrar. Men det kan man väl inte säga, när det i den föreslagna avtalsskrivningen sägs all för atl sådan verksamhei utanför kärnenergiområdel skall kunna komma i gång måste bolagels styrelse vara enig. Varför i all världen har man med denna passus? Varför har man inte inom en styrelse normala förhållanden med enkell majoritetsbeslut? Det måste Ju vara någol sjukt när man vill sälta broms genom en enda persons veto. Det är ett helt onormalt förhållande inom ett område som ju de flesta borde vara överens om - utom möjligen moderaterna, som inte vill sätta den bortre parentesen.

TAGE ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Våra erfarenheter av arbetet inom styrelsen för Asea-Atom är sådana att vi lugnt kan lämna styrelsen det förtroende som den här avialsskrivningen innebär.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Det vore ju klädsamt om man kunde visa del förtroendet för oss som har en annan uppfattning att man tog bort passusen om enighet i styrelsen, så att vi slipper vara oroliga för alt avtalet inte kommer all utnyttjas pä del sätt som man bör göra.

Det är oerhört viktigt atl det nu kommer i gång alternativ utveckling. Det är det enda sättet atl rädda jobben.


174


 


TAGE ADOLFSSON (m):

Herr talman! Det kanske vore mera klädsamt om vi här i kammaren insåg allvaret i den situation vi nu befinner oss i några månader före en folkomröstning. Kanske kommer vi till det resultatet in på nästa år att vi inser hur pass beroende av energi vi är i det här landet och därmed också tvingas atl inse hur viktigt det är att Asea-Atom kan få verka för det ändamål som företaget från början är avsett att verka för.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

AB Asea-Atoms verksamhet


HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Vi är ändå ganska överens om att det nu inte finns någon egentlig marknad för kärnkraft här i landet, ifall rnan då inte undantar ett alternativ i folkomröstningen som ännu inte har presenterats, nämligen en ohämmad utbyggnad. Håller vi oss till de alternativ som i dag finns, dvs. sex aggregat med avveckling under tio år eller tolv aggregat och avveckling under en längre tid, måsle vi ha klart för oss att marknaden för Asea-Atoms verksamhet, som den nu är upplagd, är oerhört liten.

Konstruktionsarbetet är färdigt för reaktorerna 11 och 12, och jag ser ytteriigt små möjligheter atl exportera i den omfallning som sagts vara nödvändig för atl förelaget skall bli lönsamt. Det harju talats om atl man behöver leverera en reaktor per år.

Hela västväriden står i kris vad beträffar kärnkraften och har inte lagit ställning för framtiden. I USA hade antalet beställningar på kärnkraftsreak­torer allvariigt gäll ner redan före Harrisburg -ja, inte allvarligl som jag ser det, men avsevärt minskat.

Jag har fält uppgifter om alt det s. k. smarta kapitalet, del som lätt flyttar sig från en lönande verksamhet till en annan, nu har satts in i den företagsamhet som sysslar med solenergin, där man räknar med att framtiden finns.

Enda sättet atl rädda jobben vid Asea-Atom och få lill stånd den utveckling som är nödvändig - enligt de två allernaliv som i dag är kända i alla fall - är att ge fritt fram för en ulveckling vid företaget av alternativa energislag. Och då serjag inte något som helst skäl för att ha kvar passusen om atl en enda person i slyrelsen skall kunna hejda det.

TAGE ADOLFSSON (ra):

Herr talman! Jag förutsätter atl Asea-Atoms styrelse har bättre möjligheter alt bedöma den framlida utvecklingen för förelagel än vad vi har frän våra bänkar här i riksdagen. Jag tror atl del också är säkrare att överiäta den uppgiften till bolagets styrelse i stället för alt vi ägnar oss ät något slags verklighetsflykt som inte hör hemma i den här debatten.


HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr lalman! Verklighetsflykt, del kan man kalla Tage Adolfssons senaste inlägg, om han menar atl Asea-Atom skall fortsälta sin verksamhet efter styrelsens uppfattning, oberoende av hur samhällsdebatten går och oberoen­de av vad vi beslutar i fråga om energipolitiken. Det är ju utifrån de förutsättningarna som företagets verksamhei måsle läggas fast.


175


 


Nr 45                    Asea-Atoms styrelse måste väl ändå följa samhällsutvecklingen i övrigt.

Onsdagen den     Eller hade Tage Adolfsson tänkt sig atl företaget skulle fungera som någol

5 december 1979      '8 självständig energipolilisk maktfaktor i framtiden?-


AB Asea-Atoms

verksamhet


TAGE ADOLFSSON (m):

Herr talman! Jag föreställer mig atl Asea-Atom skall fungera som ell av de många goda redskap som är nödvändiga i del här landet för alt vi om möjligl skall kunna tillförsäkra oss den energi som vi behöver i framtiden. Jag tror all vi har väldigt små utsikter atl ens med Asea-Atom och alla de övriga resurser vi kan begagna oss av klara upp den situationen. Vi får inte förstöra de tillgångar vi har, och jag tror att vi skulle göra klokt i atl inse allvaret i situationen, sådan den ser ul i dag.


HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Vi hävdar inte att man skall förstöra tillgångarna. Vi säger atl det skall vara en successiv avveckling i en sådan takt all man kan klara service och säkerhetsfrågor för det antal aggregat som det kommer att beslutas om i folkomröstningen. Därutöver skall man satsa på alternativen.

Jag måste säga atl det senasle beskedel från Västerås, nämligen att Asea-Atom går ul och bedriver marknadsföring - det måste man kalla det -genom alt lämna broschyrer om en reaktor som inte diskuteras i energide­batten och som inte alls har förankring i de alternativ som i dag har presenterats, inger vissa farhågor. De bekräftas av Tage Adolfsson, när han säger att vi skall låta Asea-Atom sköta frågorna om vår framtida energi. Del skall man tydligen inte göra den politiska vägen.

IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Del är viktigt atl komma ihåg all del är fräga om ett ettårigt avtal och atl parterna skall vara överens. Parterna representeras i styrelsen av vardera två ledamöter. Och det är väl kanske inte orimligt all ha bestäm­melsen orn att parterna skall vara överens.

Men del finns också möjlighet - och det har jag vägt in som någonting posiiivt - att göra ytterligare justeringar i detta avtal inför de förhandlingar som ganska snart måsle tas upp. Jag tror atl vi borde kunna vara överens om att om vi äriigt menar atl vi vill trygga framtiden för Asea-Atoms anställda, så borde alla goda krafter verka för alt så snabbt som möjligt föra över verksamheten på de framtida energikällorna, på alternativen. Först då kan Asea-Atom faen realistisk framtid. Det får man inte,om vi halsslarrigt håller fast vid en felaktig satsning på kärnkraften.

Överläggningen var härmed avslutad.


176


Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motion 91 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Petersson i


 


Hallstahammar begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-     Nr 45

proposition:                                                                  Onsdagen den

5 december 1979

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i betänkan-__ __

de 8 mom. 1 röstar ja,                                                   AB Asea-Atoms

den del ej vill röstar nej.                                                 verksamhet
Vinner nej har kammaren bifallit moiion 91 av Lars Werner m. fl. i
motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Petersson i Hallstahammar begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej -   18

Mom. 2 och 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels moiion 91 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Petersson i Hallstahammar begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskotteis hemställan i betänkan­de 8 mom. 2 och 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 91 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Petersson i Hallstahammar begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300 Nej -   18

Mom. 4

Utskottels hemställan bifölls.


Mom. 5

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 91 av Lars Werner m.fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Petersson i Hallstahammar begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:


177


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

A rbe tsskadeskydd för deltagare i arbetsmarknads­utbildning m.fl.


Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskouels hemställan i betänkan­de 8 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit motion 91  av  Lars Werner m. fl.  i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Hans Petersson i Hallstahammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 301 Nej -   18


Mom. 6

Ulskottels hemställan bifölls.

§ 8 Arbetsskadeskydd för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m. fl.

Föredrogs socialförsäkringsulskollets betänkande 1979/80:8 med anled­ningav motioner om arbetsskadeskydd för deltagare i arbetsmarknadsutbild­ning m. fl.

I delta betänkande behandlades motionerna

1978/79:427 av Gustav Lorentzon (vpk) och Kari Hallgren (vpk),

1978/79:793 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fräga (yrkandei 1) hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag som innebar att övergångsbestämmelserna mellan de olika försäkringarna (1929, 1954 och 1977) för arbetsskada utformades så atl alla skulle kompenseras efter likvärdiga regler i enlighet med 1977 års arbetsskadeförsäkringslag, oavsett yppandedag,

1978/79:1667 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) såvitt nu var i fräga (yrkandet 1) samt

1978/79:1812 av Rune Rydén m. fl. (m).


178


Utskottet hemställde atl riksdagen skulle

1.   beträffande äldre skadefall avslå molionen 1978/79:793 yrkandei 1,

2.   belräffande arbeisskadeförsäkring för elever i arbetsmarknadsutbild­ning avslå motionen 1978/79:427 yrkandei 1 och molionen 1978/79:1667 yrkandei 1,

3.   belräffande retroaktivt försäkringsskydd avslå motionen 1978/79:427 yrkandei 2,

4.   belräffande arbetsskadeförsäkring för alla studerande avslå motionen 1978/79:1812.


 


KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I anslutning till propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag väckte vpk en omfattande motion som tog upp hela problemet med de risker som de anställda dagligen utsätts för i sitt arbete. Den tekniska utveckling som arbetslivet genomgått har inte utnyttjats för atl förbättra de anställdas arbetsförhållanden, även om vissa tunga arbetsuppgifter har försvunnit. Kapitalisternas sländigajaki efter högsta möjliga profit har nödvändiggjort en effektivisering av arbetsprocesser. Specialisering av arbetsuppgifter, skiftar­bete i ökad omfallning, användandet av allt fier kemiska ämnen, allt delta har sammanfattningsvis medverkat till en ökad sjukdoms- och skadefrekvens och direkt utslagning av människor från arbetslivet.

De konkreta ändringsförslag som ställdes av vpk i samband med behand­lingen i syfte atl förbättra lagförslaget röstades ner av riksdagen. I upprepade motioner har vpk sedan ställt olika förslag pä grundval av de skadeverkningar som allt oftare avslöjas och som har sin grund i en dålig arbetsmiljö. Men i ett kapitalistiskt samhälle med privat ägande används människor i arbetslivet som en handelsvara, som inte ens anses behöva den konlinueriiga översyn som exempelvis maskiner anses behöva för att fungera. När de anställda inte längre är produktivt lönande, då läggs ansvaret över pä samhället. Med ulpressningshol om företagsnedläggning ges frän ansvariga myndigheter dispens för fortsatt drift utan åtgärdande av skaderisker, trots medvetande om de konsekvenser detta kommer att innebära för arbetare.

Sammanfattningsvis var anledningen lill vpk:s kritik av arbeismiljölagen alt lagförslaget överiämnadealla viktiga beslut lill arbetarskyddsstyrelsen och inte gav de fackliga organisationerna någon avgörande maktbefogenhet att hävda arbetarnas intressen. Arbetsmiljöfrågor har i anslutning lill olika vpk-motioner diskuterats i kammaren vid ell fiertal tillfällen under hösten, ochjag finner nu ingen anledning lill en upprepad debatt. Men jag vill erinra om atl vpk kommer all fortlöpande bevaka arbetsmiljöfrägorna i de arbetandes intresse.

Jag skall därför bara kort beröra de två vpk-motioner som behandlas i socialförsäkringsutskottets betänkande - motioner som har sin grund i dålig arbetsmiljö, men som lar upp brister i den arbetsskadeförsäkringslag som fr. o. m. den 1 juli 1977 ersatte lagen om yrkesskadeförsäkring.

Moiion 793 yrkande 1 som rör registreringen av arbetsskador, där vi kräver atl övergångsbestämmelserna mellan de olika försäkringarna (1929,1954 och 1977) för arbetsskada utformas så att alla kompenseras efter likvärdiga regler som 1977 års arbetsskadeförsäkringslag, oavsett yppandedag. Del är otids­enligt all en förbättrad lagstiftning som den avseende skadereglering inte slår igenom för samtliga anställda som drabbas av en arbetsskada. En stor del av de arbetsplatsskador som nu uppmärksammas kan hänföras till långvarig vistelse i en farlig arbetsmiljö. Det borde vara en självklarhet all full ersättning för inkomstbortfall vid arbetsskada alllid skall utgå. Della oavselt om del är ett olycksfall eller en skada lill följd av en inverkan som sketl före lagens ikraftträdande. Och del är anmärkningsvärt att vissa skadefall fortfarande kan handläggas efter 1929 års yrkesskadeförsäkringslag pä grund


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

A rbelsskadeskydd för deltagare I arbetsmarknads­utbildning m.fl.

179


 


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

A rbelsskadeskydd för deltagare I arbetsmarknads­utbildning m.fl.


av övergångsbestämmelsernas utformning.

Enligt utskottet tillämpades samma princip år 1955 när yrkesförsäkrings-lagen ersatte 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar-en princip som det nu vore dags alt överge. De svårigheter i bedömningen om vilket som är en arbetsskada, som utskottet anför i sitt betänkande, borde i dag vara möjligt att lösa.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill motion 793 yrkande 1.

När det gäller motion 427 om försäkringsskydd för elever som deltar i arbetsmarknadsutbildning harjag inget yrkande. Enligt utskottets betänkan­de kommer ett utredningsresultat från riksförsäkringsverket att föreligga inom kort.

Vi vill gärna tro atl riksförsäkringsverket uppmärksammat den brist i lagen som inte bara vpk har påtalat och att denna brist också omedelbart rättas till. Vpk avvaktar därför men återkommer i annat sammanhang om så blir nödvändigt. Jag vill ändå tillägga alt det är otillfredsställande atl del tar så lång tid all åtgärda en uppenbar brist i en lagstiftning. För exempelvis AMU-eleverna innebar den nya lagen om arbetsskadeförsäkring en uppenbar försämring, som kunde ha rättats till ulan att föregås av en utredning.


 


180


ARNE LINDBERG (c):

Herr talmän! Jag vill endasi med en minimal motivering yrka bifall lill utskottets hemställan.

Socialförsäkringsutskottet har vid arbetet med de frågor som behandlas i betänkandet nr 8 funnit alt man i yrkesskadeförsäkringen på elt tillfredsstäl­lande säu har angripit problemet yrkesskada före den 1 juli 1977.

Genom medel från yrkesskadefonden kan kompensation ges i de särskilda fall där den gamla lagen begränsar försäkringens verkningsområde.

Utskoltet framhåller även atl det numera inte är den medicinska ulan den ekonomiska invaliditeten som grundar rätt till ersättning, varför det knappast är möjligt atl göra en omprövning av alla äldre livräntor i enlighet med den nya lagens grundsatser.

Vidare finns det anledning all erinra om alt en stor del av de äldre livräntorna grundar sig på en så låg medicinsk invaliditetsgrad atl någon ersättning enligt lagen om arbeisskadeförsäkring knappast förelegal.

På grundval av vad som nu har anförts finner utskottet att den generella metod som har valts för att kompensera äldre skadefall är den lämpligas-le.

Beträffande olika siuderandekategorier konstaterar utskottet atl studeran­de som genomgår utbildning, vari ingår moment med särskild risk för yrkesskada, redan omfattas av obligatoriskt arbetsskadeskydd under denna del av utbildningen. Au därutöver vidga försäkringsskyddet till atl omfatta elever i utbildning som ej är förenad med särskild risk för yrkesskada vill utskoltet avstyrka.

Herr lalman! Med denna korta motivering vill jag alltså yrka bifall till utskottets hemställan.


 


KARIN NORDLANDER (vpk):

Herrlalman! Även jag har läst utskottets belänkande. Jag kan förslå atl de som skriver lagtext inte alltid kan överblicka alla de konsekvenser som en lag kanfäförsamlligaberörda. Men vad jag inte kan förstå och acceptera är atl det skall vara så svårt och så tidsödande att ändra på uppenbara brister i en lag som negativt drabbar en viss kategori människor, att självklara och konkreta förslag alltid först måsle in i utredningskvarnen som bara innebär ell fördröjande av beslut, som beträffande den nu behandlade frågan.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels moiion 793 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan i

betänkande 8 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 793 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 299 Nej -   18

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Föredrogs

Näringsutskoilets betänkande

1979/80:11 med anledning av regeringens skrivelse 1979/80:8 med överläm­nande av årsredovisning för Statsföretag AB

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 På förslag av iredje vice talmannen beslöts all kammarens förhand­lingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.


Nr 45

Onsdagen den 5 december 1979

A rbelsskadeskydd .för deltagare I arbetsmarknads­utbildning m.fl.


181


 


Nr 45                 § II Kammaren åtskildes kl. 22.29.

Onsdagen den

5 december 1979      Jn fidem

_____________    TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen

Tillbaka till dokumentetTill toppen