Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:43

Tisdagen den 4 december

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 26 november.

§ 2 Upplästes följande inkomna ansökan:

Till riksdagen

Jag får härmed anhålla om fortsatt ledighet från riksdagsuppdragei från den 16 december 1979 fram lill juluppehållet. Siockholm 1979-12-03 Rolf Clarkson

Kammaren biföll denna ansökan.

Andre vice talmannen anmälde alt Berit Mohlin-Erbeus (m) även fortsättningsvis skulle tjänstgöra som ersättare för Rolf Clarkson.

§ 3 Ändringar i tids- och ärendeplaner

ANDRE VICE TALMANNEN:

Debatten med anledning av finansutskottets, skatteutskottets och näringsutskottets betänkanden om den svenska kapitalmarknaden kommer - med ändring av den preliminära ärendeplanen - att äga rum torsdagen den 6 december.

Finansutskottets betänkande om åtgärder för all stabilisera ekonomin upptas planenligt lill avgörande i kammaren fredagen den 7 december.

Med hänsyn till att ett stort antal interpellationer och frågor kommer atl besvaras måndagen den 10 och måndagen den 17 december kommer sammanträdena nämnda dagar att ta sin början redan kl. 09.00.

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Ändringar i tids-och ärendeplaner

Om statliga medel till valrörelsen inför folkomröstningen om kärnkraft

§ 4 Om statliga medel till valrörelsen inför folkomröstningen om kärnkraft

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för atl besvara Carl-Henrik Hermanssons (vpk) den 21 november anmälda fråga, 1979/80:145, och anförde:

Herr talman! Cari-Henrik Hermansson har frågat mig om jag delar uppfattningen att del från allmän demokratisk synpunkt är otillfredsställande

109

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Om statliga medel till valrörelsen inför folkomröstningen om kärnkraft

atl de olika sidornas ekonomiska förutsättningar i folkomröstningskampanjen är så olika och vilka initiativ som regeringen avser alt ta för all snabbi ge den redan formerade nej-sidan statliga medel.

Lål mig försl konstatera all polilisk enighet råderom alt statliga bidrag skall utgå lill kampanjkommiltéerna för de olika alternativen i den kommande folkomröstningen i kärnkraftsfrågan. Vi vel emellertid ännu inte slutligt hur alternativen kommer alt se ut och hur de olika sidorna kommer att formera sig.

Företrädarna för riksdagspartierna har vid överiäggningar nått fram till att planeringen i kärnkraftsfrägan bör ske med utgångspunkt i att folkomröstningen bör äga rum den 23 mars 1980. Detta innebär att överläggningarna om folkomröstningsproposilionens innehåll måste ske i sådan tid att propositionen kan föreläggas riksdagen före juluppehållet. I propositionen bör enligt min mening frågor om bl. a. röstningsallernativ, kampanjkommittéer och medelstilldelning tas upp. Del är min förhoppning alt man skall kunna uppnå politisk enighet om hur dessa frågor skall lösas.

Med hänsyn lill den lidigare träffade överenskommelsen mellan partierna om tidsplanen fram lill folkomröstningen tror jag att man kan utgå från alt en lösning av dessa frågor är nära förestående. När detta är ett faklum är min strävan alt medel skall ställas lill kampanjkommittéernas förfogande så snart det är praktiskt möjligl.

110

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Petri för svaret. Jag tror atl han håller med mig om att de medel som hittills har stått till förfogande för de olika sidorna inför folkomröstningen har varit synneriigen ojämnt fördelade. Ja-sidan har ett övermått av penningmedel, vilket också har kommit till uttryck i mycket dyrbara annonskampanjer, medan nej-sidan har tvingats att lita till bössinsamlingar.

Del är ur demokratisk synvinkel inte bra med en sådan ojämnhet. Nu kan det genom de statliga bidrag som skall ställas till förfogande bli en viss utjämning när del gäller medlen, även om ja-sidan också i fortsättningen kommer att ha en övervikt, om storbolagen fortsätter alt anslå de stora penningsummor som de hittills gjort till ja-sidans propaganda. Jag tar upp detta speciella spörsmål i en fråga lill statsminister Fälldin. Det är mot denna bakgrund angeläget att statliga medel kan utbetalas snarast. Men dyrbar tid har redan försuttits. Folkkampanjen Nej lill kärnkraft uppvaktade lalmannen så fort denne valls här i riksdagen. Man fick ell positivt svar, men ingenting har sedan hänt. Både utskottsinitialiv och initiativ från regeringens sida hade varil möjliga.

Regeringen borde enligt min mening ha kunnat ge förskottsanslag så fort en kampanjledning hade bildals -och delta var redan före riksdagens början i höstas ett faktum i vad gäller nej-sidan.

Mycken onödig tid har alltså gått. Mänga dyrbara annonser har publicerats för ja-sidan, medan nej-sidans propaganda har hämmats av brist på penningmedel.

Energiministern säger nu atl statliga pengar skall kunna utgå "så snart det är praktiskt möjligt", för att citera det sista i hans svar. Jag tycker det skulle vara angeläget med en närmare precisering här i kammaren av vilken tidpunkt energiministern avser. Redan nästa vecka skall ju partiledarna samlas till överiäggningar för all slutgiltigt nå en överenskommelse om propositionens innehåll - om jag inte är fel underrättad sker detta den 14 december. Enligt min mening borde del vara möjligt atl från denna tidpunkt utbetala statliga medel i förskott till de kampanjorganisationer som redan har bildats. Jag vill fråga energiministern om han kan instämma i denna min mening.

Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talmain! Jag vill bara kommentera herr Hermanssons fråga med atl säga att jag hoppas att vi i de pariiöveriäggningar som skall ske nästa vecka skall kunna bli eniga om medlens fördelning. Jag tror personligen att det sedan så skett skall finnas möjligheter att utbetala förskott.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill tolka energiministerns besked i denna replik som ett posiiivt svar på den fråga jag ställde, och då är jag tillfredsställd på den punkten.

Del kan emellertid uppstå ett problem till, och det är angeläget all energiministern också där kan ge ett besked. Det är uppenbart för alla au ja-sidan har vissa problem när det gäller konstitueringen av olika kampanjkommittéer, atl ena sig om elt allernaliv och alt bilda en kampanjkommitté för detta allernaliv. Om del skulle bli så all det inte omedelbart blir klart med en kampanjledning för ja-sidan efter den 14 december, ärdet ändå möjligl att ge förskotlsanslag till nej-sidan, som redan är konstituerad? Jag lycker atl detta borde vara angeläget. Det kan inte vara riktigt om ja-sidans problem, som delvis kan vara taktiska, skulle få fördröja utbetalningen av medel lill nej-kampanjen, som sedan länge är konstituerad.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 befrielse för fria samfund och frikyrkoförsamlingar från skyldigheten att erlägga arvsskatt

§ 5 Om befrielse för fria samfund och frikyrkoförsamlingar från skyldigheten att erlägga arvsskatt

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Rolf Sellgrens (fp) den 20 november anmälda fräga, 1979/80:136, och anförde:

Herr talman! Rolf Sellgren har frågat mig om jag avser alt lägga fram förslag som befriar de fria samfunden och frikyrkoförsamlingarna från skyldighet alt erlägga arvsskatt.

Svarel är ja. Jag vill i det här sammanhanget påminna om att den förra regeringen i våras lade fram ett förslag om arvsskatlefrihel för trossamfund och församlingar. Förslaget omfattade dem som i sin verksamhei håller

111

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 befrielse för fria samfund och frikyrkoförsamlingar från skyldigheten att erlägga aiysskaii

regelbundna och offentliga gudstjänster (prop. 1978/79:160). Förslaget avslogs av riksdagen. Skatleutskoltet uttalade att utskottet i princip visserligen kunde biträda regeringens förslag. Enligt utskottets uppfattning borde dock möjligheterna alt utvidga skattefriheten även lill andra rättssubjekt prövas. Utskoltet förutsatte att ett nytt förslag i frågan skulle läggas fram. Ett sådant förslag är nu under utarbetande inom budgetdepartemenlel.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber atl få tacka budgelministern för det positiva svaret. Samtidigt vill jag beklaga skalleuiskotlets behandling i våras av propositionen om avdragsrätten.

Del vore beklagligt om den överarbetning av förslaget som pågår i departementet skulle försenas genom en långt utdragen översyn, sä alt vi får vänta ytterligare pä alt få den här frågan löst. Jag känner en viss oro med anledning av det svar jag har fått. Stalsrädet säger visserligen all det skall komma ell förslag, men han säger ingenting om tidpunkten. Det i och för sig positiva svaret skulle fä en bra komplettering, om statsrådet kunde ange en ungefärlig tidpunkt för när vi kan vänta oss ett förslag till riksdagen.

Jag vill tillägga att man borde kunna vara överens om atl frågan om arvsskattens avskaffande för frikyrkor och frikyrkoförsamlingar är en ren rättvisefråga. För svenska kyrkan gäller nämligen skattefrihet för mottaget arv. De många frikyrkoförsamlingarna och deras medlemmar som berörs av delta betraktar det närmast som obegripligt, kanske t. o. m. oförlåtligt, att skattereglerna är så olika för frikyrkorna och svenska kyrkan.

Det är här inte fråga om stora inkomstbortfall för samhället. Det rör sig i stället om närmast marginella kostnader, men om arvsskatten avskaffades skulle det innebära betydelsefulla intäkter för de församlingar och menighe-ler som berörs av det. Jag vill försäkra atl de pengar som därigenom kunde användas av de frivilliga organisationerna skulle användas på ett väsentligt mer effektivt sätt än som är fallet när pengarna går in i statskassan. Inte så att vi som enskilda medlemmar skall befria oss ifrån skatter, för samhället har stora åtaganden där vi solidariskt skall vara med och stödja varandra, men jag är övertygad om att dessa församlingar gör samhällsinsatser som inte kan värderas i pengar. De insatserna när fram till personer och behov som aldrig uppmärksammas av samhällsinstitutionerna.

Jag vore tacksam om budgelministern ville ge ett svar på frågan om när vi kan få det här förslaget.

112

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag hoppas att denna proposition skall vara ett av de förslag som riksdagen kan börja arbeta med, då Rolf Sellgren och andra kommer tillbaka till riksdagen efter elt stärkande och vederkvickande juluppehåll.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om Linjeflygs verksamhet på Bromma flygplats

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet föratt besvara Ingrid Segelströms (s) den 21 november anmälda fråga, 1979/80:141, och anförde:

Herr talmän! Ingrid Segerström har frågat mig om regeringen är beredd att ge luftfartsverket och Linjeflyg erforderliga resurser för att genomföra utflyttningen lill Arianda av Fokker F 28 inom den tid koncessionsnämnden för miljöskydd har fastställt.

Genom beslut den 13 juli i år lämnade koncessionsnämnden för miljöskydd luftfartsverket tillstånd enligt miljöskyddslagen att i enlighet med vissa särskilda villkor driva Bromma flygplats för huvudsakligen inrikes linjefart och allmänflyg. De särskilda villkor som koncessionsnämnden föreskrev för den fortsatta verksamheten pä Bromma innebär bl. a. att trafik med Fokker F 28 skall upphöra senast vid utgången av juni 1981.

Luftfartsverket anförde i september besvär hos regeringen över koncessionsnämndens beslut. Besvären, som handläggs i jordbruksdepartementet, har ännu inte avgjorts.

För egen del ärjag beredd atl föreslå regeringen all medel anvisas för att täcka den statliga andelen av luftfartsverkels investeringar, så atl regeringens beslut efter prövningen av besvären kan genomföras.

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 Linjeflygs verksamhet på Bromma flygplats

INGRID SEGERSTRÖM (s):

Herr talmain! Jag ber atl få lacka herr statsrådet för svarel på min fråga.

Jag känner väl till alt luftfartsverket har besvärat sig hos regeringen över koncessionsnämndens beslut om flygverksamheten pä Bromma, ochjag vet också alt regeringen inte har tagit ställning till luftfartsverkels besvär.

Luftfartsverket hemställde i sina besvär atl regeringen skulle avgöra frågan skyndsamt. Eftersom del är jordbruksdepartementet som handlägger besvärsärendel får Jag väl i nästa vända fråga jordbruksdepartementets chef hur långt man har hunnit. Del är nämligen angeläget, som jag bedömer det, att man får ett beslut. Del finns stor oro bland människorna - inte bara i Bromma ulan i stora delar av Stockholm och dess grannkommuner. Man väntar på ett slutligt besked. Det har varit mänga år av plåga för mänga stockholmare, och vi måste få en ändring lill stånd.

Jag är emellertid tillfreds med den sista delen av herr statsrådets svar, nämligen att statsrådet är beredd att se till att medel anslås, så att utflyttningen kan ske inom föreskriven tid. Jag förutsätter nämligen att regeringen kommer alt avslå luftfartsverkets besvär.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talmän! Fru Segerström anslår ju rätt försiktiga tongångar. Men den här frågan aktualiserar ändå ett par saker.

Jag har i svarel sagl alt jag är beredd att föreslå alt medel anvisas för att täcka den statliga andelen. Stockholms läns landsting, som ju har ansvar för trafikförsörjningen i den här regionen, har visserligen uttalat sig myckel

113

8 Riksdagens protokoll 1979/80:41-43

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 Linjeflygs verksamhet på Bromma flygplats

kraftfullt emot Bromma fiygfäll men i mindre utsträckning varil beredd att bidra lill den del av kostnaderna som landstinget enligt riksdagsbeslut skall täcka. Jag förmodar att det finns en samstämmighet mellan fru Segerström och mig om att Stockholms läns landsting får lov all la de ekonomiska konsekvenser som det skall ta enligt riksdagens beslul - speciellt som ju landstinget är sä ivrigt alt ultala sig i miljöfrågan, som landstinget däremot egentligen inte har med atl göra.

Vad som förvånar mig när del gäller Bromma flygfält är att en lokal opinion, som annars gör sig så stark, är fullständigt tyst om detta. Vad säger exempelvis företrädare för orter som Boriänge, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karistad, Sundsvall, Umeå, Visby, Ängelholm och Örnsköldsvik? Där ställer man i del här fallet inga krav på Stockholm som huvudstad. Del gäller krav som jag tycker det är naturligt för riksdagen att ställa på huvudstaden, nämligen atl plats för kommunikationer skall stå lill förfogande. Jag har sagl förut - och jag säger det också i den här debatten - att jag tycker att bytänkande i det här fallet präglar vissa stockholmare. Framför allt gäller detta de socialdemokratiska Stockholmsförelrädarna, som ju för sin del i sitt kommunala program klart säger att man skall bygga bostäder pä Bromma flygfält. Att Fokkern av miljöskäl kanske måste flytta till Arlanda tills vi fär tystare flygplan - del är någol helt annat än atl man skall lägga ned Bromma för evärdlig tid.

INGRID SEGERSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kan naturiiglvis inte fräga statsrådet om annat än den statliga delen av kostnaderna för utfiyttningen till Arlanda, och jag har inte heller gjort det. Frågan om den del som kommer på landstinget får väl avgöras pä annal håll.

Statsrådet talar om bytänkande. Jag läste i Aftonbladet för en liten stund sedan vad svaret skulle innehålla, och det stämde inte riktigt. Men jag måste säga att del här med bytänkande harjag inte tagit upp i min fråga. Del som koncessionsnämnden har beslulal om är utfiytlning av jetflyget, och det är den enda del som riksdagen har anledning alt ta ställning lill.

Vad gäller Brommas framtid i övrigt lär vi få återkomma till den diskussionen vid ett senare tillfälle och kanske i andra sammanhang.

114

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är riktigt att Aflonblandet inte hade en helt korrekt nyhetsrapportering. Därvid ger jag fm Segerström rätl. De som "läcker" uppgifter till Aftonbladet är tydligen inte så välunderrättade som de borde vara. Men det är i och för sig inte bara fråga om jetflyg, utan jag föreställer mig att riksdagen måste, so öder so, ta ställning till frågan om Bromma flygfält. En del upprustning måsle nämligen göras om man över huvud taget skall bevara flygfältet, och därför kommer ändå frågan om Bromma flygfält förr eller senare att läggas på riksdagens bord.

Frågan i dag gäller, som fru Segerström mycket riktigt påpekar, bara jetflyget, men det är inte lång tid kvar till dess hela frågan om Bromma flygfält

måsle föreläggas riksdagen. Flygfältet kan inte var kvar längre ulan vissa     Nr 43
upprustningar - även om det bara skall bevaras för allmänflyg och annal     TjsHaopn den
inrikesflyg än det som sker med Fokker.                              4 december 1979

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om åtgärder för att bereda arbetshandikappade anställning inom SJ

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet föratt besvara Sune Johanssons (s) den 21 november anmälda fräga, 1979/80:151, och anförde:

Herr talman! Sune Johansson har frågat mig om jag är beredd att verka för att SJ inom ramen för sitt aviserade personalbehov kan bereda även arbetshandikappade anställning.

De krav på säkerhei i verksamheten som SJ måste ställa begränsar de arbetsuppgifter som SJ kan rekrytera handikappade lill. Säkerhetskraven för också med sig ett behov av omplaceringar inom förelagel. Med elt minskande personalantal har detta inneburit alt möjligheterna all anställa arbetshandikappade har varit små.

SJ:s behov av nyrekryteringar kommer atl öka under de närmaste åren. Därmed kommer också möjligheterna att anställa handikappade all öka. Jag ulgår från att SJ kommer alt utnyttja denna möjlighet. Myndigheterna skall vid nyanställningar nämligen verka för atl arbetshandikappade bereds sysselsättning. Det framgår av förordningen (1979:518) om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning m. m.

Om ålgärder för att bereda arbetshandikappade anställning inom SJ

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga, somjag har ställt med utgångspunkt i de verksamhetsberättelser som två av våra statliga organ nyligen har avgett. Det ena är SJ, som i sin verksamhetsberättelse för 1978/79 säger sig ha ett nyrekryteringsbehov av ca 2 000 personer per år. Del andra är arbetsmarknadsstyrelsen, som i sin verksamhetsberättelse för samma år säger att del vid arbetsförmedlingarna varje månad under det senaste året fanns 28 000 arbetshandikappade sökande och att av dessa har kvarstått ca 77 % som man inte har kunnat placera - detta trots det batteri av åtgärdsmedel som riksdagen har utrustat arbetsmarknadsstyrelsen med.

De handikappades självklara rätl lill arbete har inte kunnat tillgodoses, och i del lägel faller det sig naturligt atl av alla arbetsgivare kräva större vilja alt anställa handikappade och ett större ansvar- men särskilt av statliga företag såsom SJ.

Självfallet gläds vi alla åt alt SJ börjar redovisa planer på personalökning. Och en viss del av de arbetsuppgifter som är akluella bör kunna förbehållas arbetshandikappade människor. SJ bör som statligt företag kunna påräkna

115

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 åtgärder för att bereda arbetshandikappade anställning inom SJ

statligt lönebidrag med bortåt 100 96. Därför gäller det endasi atl anstränga sig lilet för all ta fram lämpliga arbetsuppgifter och anpassa arbetsplatserna efter vederbörandes handikapp.

Herr talmän! Kommunikationsministern har i sitt svar till mig åberopat en förordning, vars verkliga innebörd jag inte känner till. Jag skulle därför vilja fråga om den åberopade förordningen i första hand avser skyldighet att bereda arbete ät redan inom SJ befintliga arbetshandikappade eller om den öppnar möjlighet atl ta in människor som ännu inte fått plats på arbetsmarknaden. Del är den senare kategorin som jag avser, och jag vill på det här sättet försöka redovisa mitt intresse för att bidra till atl dessa människor verkligen får möjlighet atl komma in även i statliga företag, såsom statens järnvägar.

116

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag har här 4 § i denna författning, där det slår att myndigheterna skall vid nyanställning verka för alt arbetshandikappade bereds sysselsättning.

Sedan vill jag rent allmänt ge uttryck för en ståndpunkt i de här frågorna, som jag fick från en partikollega till herr Johansson för ett stort antal år sedan. Del var förutvarande socialborgarrådet Sören Carison som åberopade sin anställning vid Folksam och sade att Folksam som ett stort företag ansåg sig ha den personalpolitiken all man skulle anställa människor ur alla grupper och kategorier. Del bör en stor arbetsgivare göra, och det är någonting som -precis som herr Johansson säger - självfallet också bör gälla för statsmakterna.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! I sitt svar till mig säger kommunikalionsminislern alt SJ kommer att utnyttja den här möjligheten. Men då frågar man sig: Vilka initiativ är kommunikalionsminislern beredd till för att SJ nu skall vidta de här åtgärderna? Del är ju ändå kommunikationsministern som inför riksdagen är ansvarig för SJ:s verksamhet, och självklart har vi, som är intresserade av att de arbetshandikappade flr större möjligheter atl komma ul på arbelsmarknaden, också rätt alt kräva besked från kommunikalionsministern om vilka eventuella ålgärder han föreslår under den närmaste perioden.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag har i min hand ett brev från chefen för statens järnvägar, generaldirektör Bengl Furbäck, där han angivit atl förutsättningarna nu ökar i och med atl personalökningen blir större och all man från statens järnvägars sida kommer alt beakta detta. Jag har ej heller i delta fall anledning att på något sätt misstro statens järnvägar utan förutsäller alt man där kommer alt följa de författningar som riksdagen beslutat om.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Men om nu inte sä skulle bli fallet och vi har en trång arbetsmarknad för de handikappade, bör väl ändå kommunikalionsministern vara beredd all vidta åtgärder. Han har som medlem av regeringen ändå ett ansvar för att de arbetshandikappade fär arbetslillfällen. Därför lyckerjag del verkar lål mig säga litet avslaget atl bara vänta på vilka förslag som skall komma från tjänstemän inom SJ. Sädana förslag lyckerjag kommunikationsministern redan bör vara klar med vid den här tidpunkten - om han menar något med atl han är beredd att verka för atl de arbetshandikappade ocksä ges möjligheter lill anställning inom siatens järnvägar.

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Om åtgärder för atl bereda arbetshandikappade anställning inom SJ

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Ånyo kan jag med förvåning konstatera den misstro som tycks råda mot Järnvägens ledning. Nu är det Sune Johansson som hyser sådan misstro. Jag förslår inte pä vilket sätt det är "avslaget" all jag utgår frän att ett stort statligt verk följer de författningar som i laga ordning utfärdats. Om jag i vartenda ärende, där en författning utfärdals, skulle utgå från att de olika verken inte följer författningarna, skulle jag inte kunna sköta någon del av det jobb jag har att sköta.

Jag är mycket förvånad över att en riksdagsman står här och säger att det är avslaget när jag utgår frän att siatens järnvägar följer lagar och förordningar. Jag vet inte hur kolsyrade herr Johansson anser atl statsråd skall vara och vilka förslag man skall pådyvla en förvaltning som i klartext sagl att den nu har fömtsättningar att följa den här författningen vid sina nyanställningar. Fär vi höra vad det är för kolsyra herr Johansson anser skall till, eftersom han inte litar på järnvägen!

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talmän! Jag behöver inte använda vare sig kolsyra eller andra flyktiga ämnen för att framhålla behovet av att de arbetshandikappade får möjligheter lill anställning inom statliga verk. Om vi går litet grand tillbaka i tiden och ser hurdet har varit med möjligheterna för arbetshandikappade alt få jobb inom statliga verk, så finner vi att utrymmet där inte har varit speciellt stort för dem. Därför Iroddejag alt här fanns ett dokumenterat nytänkande i första hand hos kommunikationsministern och att han var beredd atl avge någon form av deklaration, som jag tror all de handikappade i vårt land är ute efter alt få av personer som tillhör regeringen.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag sade nyss lill herr Johansson alt jag har hämtat min uppfattning i de här frågorna från en partikollega till herr Johansson. Nu drabbar kritiken även Sören Carison, förutvarande socialborgarråd i Stockholm. Del var väl litet hurtigt.

117

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 tågresorna under Jul- och nyårshelgerna

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag kan inte känna till vad alla partivänner lill mig har sagt i olika sammanhang, men Jag trodde att vi skulle hålla oss lill sakfrågan.

Jag frågade efter konkreta förslag från kommunikationsministern. Sådana har Jag inte fält, men jag hoppas alt han ändå har en vilja att tillgodose mitt krav, men i första hand de arbetshandikappades krav pä att få sysselsättning vid statens järnvägar.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Jag blir mer och mer förvånad. Jag begär inte att herr Sune Johansson skall känna till vad Sören Carison sagt. Jag begär inte ens alt Sune Johansson skall lyssna på vad jag säger från min stol här i kammaren, men del är väl i alla fall inte orimligt omjag utgår från att Sune Johansson gör det i den debatt som vi två har.

Här gav jag ullryck för en principståndpunkt, vilket herr Johansson bad mig om, tvä repliker efter del alt jag redan hade angivit min principiella ståndpunkt, där jag instämde i vad ett socialdemokratiskt borgarråd i Stockholm sagt.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Nu är det ju inte socialdemokratiska borgarråd i Stockholm som styr regeringspolitiken i landet - även om vi har eu borgerligt f d. borgarråd från Siockholm som nu har hand om kommunikationspolitiken -så vi får kanske inte sätta alltför stor tillit till vad de här borgarråden har tyckt i sin egenskap av borgarråd vid olika tillfällen.

Vad jag har varit ute efter all få från kommunikationsministern har varit en deklaration av den typ som statsråd brukar avge när de säger sig vara posiiivt inställda lill en sak och vilja främja den. I del här fallet borde det lämnas en någol bestämdare deklaration om huruvida kommunikationsministern för sin del är beredd alt påverka de arbetshandikappades möjligheter till ökad anställning vid statens järnvägar.

Överiäggningen var härmed avslutad.

118

§ 8 Om tågresorna under jul- och nyårshelgerna

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet föratt besvara iredje vice talmannen Karl Erik Erikssons(fp)den 28 november anmälda fråga, 1979/80:168, och anförde:

Herr talmän! Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits för atl bereda alla dem som önskar använda låg i anslutning till jul- och nyårshelgerna tillfälle alt också få möjlighet till detta.

Som vanligt verkar del all bli mycket folk pä tågen i jul. Genom alt SJ erbjuder lågpris vissa dagar kommer resandet att spridas mer över helgen än

tidigare är. Därigenom kan järnvägen erbjuda fier människor plats. SJ säller in alla tillgängliga resurser i form av extratåg och exlravagnar för alt klara Julruschen.

Tillgången på lok och vagnar är avgörande för hur myckel folk SJ kan transportera. Nu håller 150 personvagnar och 100 motorvagnar på atl levereras. De kommer, när de blivit levererade, atl öka järnvägens kapacitet under de närmaste åren. SJ planerar ocksä atl beställa nya sovvagnar. Kapaciteten flr byggas ut i den takt vi har råd med.

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Om tågresorna under Jul- och nyårshelgerna

Tredje vice lalmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talmän! I motiveringen lill min fråga harjag framhållit alt det hittills har varit positiva och framgångsrika satsningar som SJ har gjort, såsom lågprissatsningen, en mera serviceinriktad attityd mot resenärerna, rökfria restaurangvagnar och snabbare förbindelser. Allt delta har bidragit lill ett starkt ökat tågresande.

Vi resenärer har känl alt SJ nu är pä väg alt på nyll bli "hela svenska folkets järnväg". Men jag vill, även om detta bara aren korl frågedebatt, ändå säga att vi som åker tåg varje vecka och som åker långa sträckor märker atl gränsen för vad personalen orkar snart är nådd. Även om personalen har satsat friskt på service och varit inspirerad på grund av atl tågen varit fyllda med nöjda resenärer, harjag en känsla av atl SJ:s personal nu blivit ganska sliten på grund av del starkt ökade antalet resenärer på tågen.

Jag kan ge elt färskt exempel. 1 fredags kväll när vi åkte hem med Värmlandståget var varenda sittplats upplagen och hundra personer måsle stå. Jag nämner detta, eftersom det hänger ihop med den fråga jag har ställt som gäller julresandet.

Jag har inför julen fått vittnesbörd frän flera personer som långt före helgen önskat beställa tågbiljetter men fått lill svar all tågen redan varit fyllda. Delta är skälet lill att jag har ställt min fråga, som jag lackar för svarel på.

SJ har gått ut med annonser och sagt: "Var rädd om dig - ta tåget." Jag har ringt till några järnvägsstationer och frågat hur lägel är, och personalen där har sagt atl försäljningen av lågpriskort ökar så fort väglaget blir dåligt. Del är positivt, tycker jag. Men inför Julen har man redan fått avvisa många resenärer.

Nu säger kommunikalionsministern i svaret atl SJ beställt 150 personvagnar och 100 motorvägnar, som håller på atl levereras. Jag vill fråga kommunikationsministern: När blir dessa tillskott disponibla? Vilket är? Jag tror alt vi ganska snart kommer atl ha behov av dessa vagnar.

Lål oss tänka oss in i en vanlig situation. Folk har läst uppmaningen: "Var rädd om dig - ta lågét!" Så har man köpt lågpriskort under hösten, bl. a. med tanke på julresan. Så knallar man ned fyra veckor i förväg lill stationen i sin bygd för atl beställa biljett för julresan. Men då visar del sig att alla tåg de aktuella dagarna är fullbelagda. Vilket råd har kommunikalionsministern att ge en sådan SJ-kund?

119

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Om tågresorna under Jul- och nyårshelgerna

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN:

Herr talmän! Jag vill inte göra som Tage Eriander och ramla i den här fällan. Därför låter jag bli att svara på den sista frågan.

Vad statens järnvägar gör är alt sälta in ca 200 extratåg. Varenda vagn och vartenda lok som finns sätter man in. Dessutom har man somjag sade beställt 150 ny a personvagnar och 100 nya motorvagnar. De kommer all levereras i en takt av två ä tre i månaden under hela 1980-talel. Det kommer alltså att ta elt antal år innan vi fått fram dessa vagnar.

Del lyckade resultatet av lågprissatsningen har föranlett SJ all göra dessa nyinvesteringar. De borde kanske ha gjorts ännu snabbare. Men ingen av oss kunde väl ana att del skulle gä sä bra som del gjort.

Nu har SJ uppgivit för mig- och jag förutsäller att det är riktigt - att det bara är sov- och liggvagnar till övre Norriand den 19-23 december som är fullbelagda. Man säger också från SJ:s sida alt mänga beställer för säkerhets skull. Därför brukar de allra flesta kunna fl plats på grund av all det kommer återbud litet längre fram.

Även om det inte är något bra surrogat för den som vill åka låg så har SJ:s snabbussar lill Norrland fortfarande ledig kapacitet. Dessutom har Linjeflyg lovat att fördubbla sin kapacitet under jul- och nyårshelgerna.

Slutligen kanjag säga till Karl Erik Eriksson all SJ för sin del trots allt inte tror atl det kommer att bli trängre än vanligt på tågen, eftersom resandet blir så myckel mera spritt på grund av det nya lågpriskortet.

Men vissa speciella loppdagar kan det bli omöjligt att få en biljett. Miu råd till en sådan person -om jag nu i alla fall skall ge ett - är atl han försöker skjuta resan en eller annan dag framåt i tiden eller hoppas på ett återbud den speciella dag han vill resa.

Del är ungefär som med taxi i Stockholm. När det är snöstorm går det inte att fä en taxi. Jag kan inte heller ge något råd till den person som då står i blötsnön, herr Eriksson.

120

Tredje vice lalmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Tyvärr är det väl så att kommunikationsministerns antagande atl bara Norrlandstågen är slutsålda inte är riktigt. Jag tycker också att del är lilet för spekulativt att räkna med att det kommer alt bli en rad återbud till julen.

Ingen kan lastas för delta. Det är positivt -jag understryker det än en gång -att SJ :s lågprissalsning och ökade service på allt sätt har gjort all man åker låg mer än lidigare. Del är väldigt stimulerande och värdefullt. Men jag tror att det är viktigt all SJ:s ledning och kommunikalionsministern gör allt för att visa svenska folkel atl man vill bereda så mänga som möjligt tillfälle atl åka tåg och vara rädda om sig.

Kommunikationsministern berättade nu i vilken takt vi skulle fä dessa leveranser. Jag vill ställa den direkta frågan: Har det fina utslag som vi ser varje helg och som vi kommer att få se lill julen - folk åker nu tåg i större utsträckning - gjort atl kommunikationsministern räknar med dels all förslärka SJ:s vagnmaterial, dels att förstärka på personalsidan? Jag tror att

det är oerhört viktigt atl vi inte sliter ned vår personal genom del ökande resandet.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Som Jag sade i en debatt nyss med Sune Johansson kommer man på SJ alt göra en del personalförstärkningar under de kommande åren, vilket delvis är ett resullal av lågprissalsningen. I övrigt vill jag hålla med Iredje vice lalmannen om all ingen skall lastas för atl människor plötsligt börjar åka tåg i större utslräckning. Del är Ivärtom mycket positivt.

Jag vill understryka att det är mycket viktigt att vartenda disponibelt lok och varenda tillgänglig vagn kan tas i anspråk i jul liksom alt SJ säller till alla klutar för all sä många som möjligl skall få en chans att utnyttja dess tjänster. Jag lycker alt det är vikligt atl framhålla detta, eftersom SJ:s personal, från den högste till den lägste, gör ell beundransvärt jobb, något som vi har all anledning atl vara glada över.

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

0/77 lågresorna under Jul- och nyårshelgerna

Tredje vice lalmannen KARL ERIK ERIKSSON (fp):

Herr talman! Kommunikalionsministern ochjag är hell överens om alt den ökade beläggningen pä SJ är något mycket positivt. Jag tolkar vidare hans uttalanden så, alt vi ocksä är överens om atl man kan klandra politikerna, inkl. kommunikationsministern, och SJ-ledningen om inte åtgärder snabbi sätts in för alt genomföra förbättringar och förstärkningar både på den personella sidan och när del gäller materielen.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talmän! Detta tolkar jag som elt mycket positivt besked om riksdagens vilja atl ge anslag på dessa punkter.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1979/80:50 lill civilulskottet

Beträffande delta ärende hade regeringen föreslagit atl riksdagen skulle besluta att motionstiden förkortades lill sju dagar.

Kammaren beslöt förkorta motionstiden till all utgå måndagen den 10 december.

§ 10 Föredrogs men bordlades åter Skatteulskottels beiänkanden 1979/80:11, 13 och 16 Lagutskoltets betänkande 1979/80:14 Socialförsäkringsutskotieis betänkande 1979/80:8 Näringsutskouels betänkande 1979/80:11

121

Nr 43 § 11 Anmäldes och bordlades

Tisdagen den Proposition

4 december 1979 1979/80:60 om ändrade regler för redovisning av kupongskatt

Anmälan av interpellationer

§ 12 Anmäldes och bordlades Motionerna

1979/80:128 av Britta Hammarbacken m..fl

med anledning av propositionen 1979/80:54 om försöksverksamhet med lokala organ för specialreglerad förvaltning i kommunerna

1979/80:129 av Olof Palme m..fl. 1979/80:130 av Lats Werner m.fl

med anledning av propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

1979/80:131 av Elvy Nilsson m.fl.

med anledning av propositionen 1979/80:46 om internationella transporter av lik

§ 13 Anmäldes och bordlades Näringsutskottets beiänkanden 1979/80:10 med anledning av vissa delar av propositionen 1978/79:165 om

den svenska kapitalmarknaden Jämte motioner 1979/80:12 med anledning av motionerom ändring i marknadsföringslagen

m. m.

§ 14 Andre vice lalmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle

dels skalieulskoltets betänkanden II, 13 och 16 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden,

dels lagutskottets betänkande 14 sältas närmast efter utskottets betänkande 12,

dels finansutskottels betänkande 8 och skaiteutskollets betänkande 10 sältas sist.

§ 15 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 3 december

122

1979/80:93 av Margaretha afUgglas (m) till utrikesministern om den svenska flyklinghjälpen:

Flyktingproblemen i väriden har kraftigt förvärrats under det senaste året.

oss nya vittnesbörd om hur krig, konflikter och förtryck av mänskliga rättigheter tvingar människor på flykt under svåra umbäranden.

Det är inte bara i Sydostasien lägel är utomordentligt utsatt för miljontals flyktingar. I Afrika finns det i dag ca 4 miljoner människor som är flyktingar och s. k. displaced persons. Inte minst svår är situationen på Afrikas horn. I Sudan, Somalia, Etiopien och DJibouti finns del nu troligen ca 1 miljon flyktingar. Man räknar med atl del enbart i Sudan -ett av jordens fattigaste länder - finns ca en halv miljon flyktingar, de flesta från Etiopien och Eritrea.

Mot bakgrund av del anförda hemställs att till utrikesministern få ställa följande frågor:

1. Vill utrikesministern lämna riksdagen en redogörelse för vilka åtgärder som Sverige vidtagit under år 1979 för att bistå flyktingar?

2. Vilka planer har Sverige för atl under 1980 öka och effektivisera hjälpen lill flyktingarna?

3. Vilka insatser planerar regeringen för atl hjälpa flyktingarna på Afrikas horn?

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Anmälan av Interpellationer

den 4 december

1979/80:94 av Raul Bliicher (vpk) till kommunministern om inlerpellationsrälten i kommunfullmäktige:

Kommunallagen stadgar atl interpellalion i kommunfullmäktige får ställas i ämne som tillhör fullmäktiges handläggning. Bestämmelsen innebär atl ärenden som avgörs av kommunal nämnd lydande under speciallagstiftning, t. ex. skolstyrelse, byggnadsnämnd, social centralnämnd eller hälsovårdsnämnd, kan undantas från interpellationsrätlen. Det torde vara lagstiftarens mening att därmed bl. a. skydda enskild persons integritet, undvika alt kommunfullmäktige blir forum för debatt om lagstiftning som redan faller under riksdagens kompelens m. m.

Risk finns att kommunallagen i detta stycke ges en tolkning som kan användas för all undvika debatt i fullmäktige i ärenden som har stort intresse i den lokala offentliga debatten. Som exempel kan anföras, att kommunfullmäktige i Karlstad vid silt novembersammanlräde 1979 med en rösts majoritet avvisade en interpellalion angående skolstyrelsens handläggning av frågan om försöksverksamhet med annan form av meddelande än betyg i årskurs 3. Frågan engagerar stora föräldraopinioner. Skolstyrelsens beslut innebar bl. a. all s. k. kvalificerad majoritet (2/3) bland berörda föräldrar fordrades för all försöksverksamhet skulle genomföras. I interpellation efterlystes skolstyrelsemajoritetens skäl för atl kräva 2/3-majorilel. Kommunfullmäktiges knappa majoritet hänvisade till kommunallagens nyss nämnda stadgande.

Då det kan hävdas att ett sådant beslul, att under anförda omständigheter avvisa en interpellalion, är ägnat att hindra debatt i fråga av allmänt intresse vill jag fråga kommunministern:

123

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Meddelande om frågor

1. Anser kommunminislern alt kommunallagen när det gäller interpella
tionsrätlen i ärenden som avgörs av specialreglerad nämnd bör tolkas så att
den offentliga deballen i fullmäktige främjas?

2. Avser kommunministern att ta initiativ lill en rekommendation från
riksdagen i här angivet syfte?

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 4 december

1979/80:191 av Thure Jadestig (s) lill jordbruksministern om hundskatten:

Hundskallen är i dag lägst 10 och högst 100 kr. per år och hund. Önskemål har framförts frän såväl djursjukhusintressenter som hundägare och vissa kommuner alt möjliggöra höjning eller borttagande av hundskaitetakel för att man pä så sätt skall kunna utöka sina ekonomiska insatser för den regionala djursjukvården.

Är statsrådet beredd att medverka till borttagande av hundskattetaket?

1979/80:192 av Essen Lindahl (s) till justitieministern om nya lokaler för polisen i Lidingö:

Lidingö polisdistrikt har hela liden sedan förstatligandet av polisväsendet 1965 varil i behov av nya lokaler. F. n. har distriktet sin verksamhei fördelad i tre icke ändamålsenliga fastigheter.

Arbetsförhållandena för polispersonalen i Stockholmsområdet är, enligt mångas mening, pä grund av befolkningskoncenlrationen mera påfrestande än i glesbebyggda distrikt.

Man har också kunnal förmärka alt de polisdistrikt i Stockholmsområdet som har gamla och utslitna lokaler också har svårare att få personal atl stanna kvar i distriktet.

Jag finner det ytterst angeläget att regeringen ulan dröjsmål kan ge erforderligt projekleringsuppdrag, så all byggnadsarbetena kan starta snarast möjligt.

Av byggnadsstyrelsens framställning till regeringen framgår att om projekteringsuppdrag kan lämnas hösten 1979 beräknas byggstart kunna ske våren 1981, varvid inflyttning beräknas kunna ske första kvartalet 1983.

Jag vill mot denna bakgrund fråga justilieministern:

Kan ett ärende av denna angelägenhetsgrad tidigareläggas?

När kan regeringen beräknas ge byggnadsstyrelsen erforderligt projekteringsuppdrag?

124

1979/80:193 av Tore Claeson (vpk) lill statsrådet Carl Axel Petri om kärnkraftsomröslning i skolorna:

Folkomröstningen om kärnkraft berör bl. a. risker och problem i samband med användningen av kärnkraften och förvaringen av avfallet men ocksä verkningarna på samhällsutvecklingen och hur framtidens samhälle skall utformas.

Folkomröstningen angår därför inte bara de nu röstberättigade utan även de ungdomar som skall la det framtida ansvaret för den energipolitik som nu utformas.

Del är därför angeläget all också skolungdomen fär en möjlighet all ge uttryck för sin mening. En omröstning om kärnkraften bör därför genomföras i anslutning lill den ordinarie folkomröstningen i landets skolor i likhet med skolvalen i anslutning till de allmänna valen.

Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet Carl Axel Petri:

Tänker regeringen medverka lill att även skolungdomen ges möjlighet att sägasin mening om kärnkraften genom alts. k. skolval anordnas i anslutning till den ordinarie folkomröstningen?

Nr 43

Tisdagen den 4 december 1979

Meddelande om .frågor

1979/80:194 av Ingrid Sundberg (m) till arbetsmarknadsministern om den framtida sysselsättningen för anställda vid Tretorn AB:

Tretorn AB:s gummifabrik startades i slutet av förra seklet. Länge utgjorde verksamheten den största och för generationer av helsingborgare mest säkra arbetsplatsen. Som mest fanns 4 000 anställda i tillverkningen, och långt in på 1950-talet arbetade mer än 3 000 vid fabriken. Många anslällda har i dag arbetat flera decennier i företaget, varför medelåldern pä de anställda är förhållandevis hög.

Sedan mitten av 1970-talet har det blivit tydligt att tillverkningen vid fabriken haft svårt alt konkurrera med produktion från låglöneländer, och mänga uppfattade beredskapssatsningen under treårsperioden 1978-1981 som ett sista försök au hålla produktionen i gång. När nu beslutet om nedläggning kommer utan alt treårsperioden är slut medför detta att många anställda som friställs kommer i en oväntad svår situation. Svårigheterna att finna nya arbeten är slora, och bara under den senasle fyraärsperioden har flera tusen arbetsplatser i industriproduktion försvunnit från Helsingborgsregionen. I hela Malmöhus län finns 10 000 arbetslösa, och lika många är föremål för arbeismarknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av detta vill jag fräga arbelsmarknadsminislern:

Hur bedömer statsrådet möjligheterna för de mer än 600 anslällda vid Tretorn att få nya arbeten?

Avser statsrådet att genom arbeismarknadspolitiska åtgärder underlätta anskaffandet av nya arbeten i Helsingborgsregionen?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 15.44.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen