Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:40

Torsdagen den 29 november

Kl. 12.00

§ 1 Val av ledamot och suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Företogs val av en ledamot Jämte suppleant i slyrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

TALMANNEN:

Valberedningen har till ledamot i slyrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond föreslagit riksbankschefen Lars Wohlin och till personlig suppleant för denne bankokommissarien Lars Hansson. Valet gäller för återstående tid av mandatperioden 1974-1980.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Val av ledamot och suppleant I styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond

Anmälan om kompletteringsval till utskott

Kammaren utsåg, enligt valberedningens förslag, för återstående tid av mandatperioden 1974-1980 lill

ledamot

Lars Wohlin riksbankschef

personlig suppleant

Lars Hansson bankokommissarie

§ 2 Anmälan om kompletteringsval till utskott

TALMANNEN:

Socialdemokratiska riksdagsgmppen har som suppleant i försvarsutskottet under Eric Holmqvists ledighet anmält hans ersättare Lars-Erik Lövdén.

Talmannen förklarade vald till

suppleant I försvarsutskottet Lars-Erik Lövdén (s)

§3 Justerades protokollen för den 21 innevarande månad.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

0/77 SJ:s busstaxor

§ 4 Om SJ:s busstaxor

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för alt besvara Lennart Nilssons (s) den 15 november anmälda fråga, 1979/80:123, och anförde:

Herr lalman! Lennart Nilsson har frågat mig om regeringen är villig alt medverka till att människor i glesbygd inte får högre kostnader per mil i samband med bussresor än tågresenärerna.

Jag håller hell med Lennart Nilsson om atl de olika taxorna i kollektivtrafiken kan innebära problem för resenärerna. Det är angeläget atl personer som bor i glesbygd erbjuds kollektivtrafik lill rimlig kostnad och med rimlig standard.

Bakgrunden till SJ:s lågprissalsning ärdet trafikpolitiska beslulet och den avlastning av fasta kostnader som del medförde. Beslutet byggde i sin tur på den samhällsekonomiska analys av väg- och järnvägstransporter som trafikpolitiska utredningen gjort. Utredningen fann alt priserna på järnvägsresor ofta är högre än vad som är motiverat med hänsyn till samhällets merkostnader för atl la med ytteriigare passagerare på tåget. Utredningen fann däremot all priserna inom vägtrafiken i genomsnitt rätt väl följde samhällets merkostnader för resorna. Man kan inte finna någon grund i riksdagens beslul för alt generellt öka subventionerna till busstrafiken. Däremot kan det av trafikpolitiska skäl behövas stöd lill speciella former av busstrafik.

I årets statsbudget finns anslag på ca 135 milj. kr. upptagna för stöd till busstrafik som i stor utsträckning går i glesbygder. Kommunerna bidrar också med stora summor. I takt med atl det samlade huvudmannaskapet för busstrafiken under de närmaste åren genomförs inom resp. län kommer statsbidraget alt öka, och del blir de nya huvudmännen som beslutar om de kommunala bidragen. Det samlade huvudmannaskapet möjliggör nya regionalt samordnade taxor för kollektivtrafiken. Huvudmännen flr bestämma taxenivän och vilka rabatter som kan prövas. Staten eller SJ bör inte föregripa dessa bedömningar.

Då det gäller den kollektivtrafik som går mellan olika regioner har regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag alt utreda samordningen av taxorna. Med tanke på atl det finns flera huvudmän för trafiken och många olika irafikförelag kommer utredningen alt fa lösa komplicerade administrativa problem. Men syftet är att det skall bli mindre krångligt och jämfört med i dag relativt billigare att göra en resa med flera trafikföretag eller trafikmedel.

LENNART NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för svarel pä min fråga. Det andas i varje fall en positiv syn på en del saker.

Lät mig ge några exempel som belyser bakgrunden till min fråga. Dessa exempel kan gälla överallt i detta land.

Om man åker tur och retur Uddevalla-Göteborg, kostar del med lågpris 32

kr. Om resenären åker buss tillbaka lill Uddevalla vid en tidpunkt då det tidigare fanns tågförbindelse gäller lågpriskortet. Om resenären däremot löser en enkel biljett på samma buss från Göteborg gäller inte lågpriskortet. Då blir kostnaden i stället 36 kr. för en enkel resa mol 32 kr. för lur och retur från Uddevalla.

Om en resenär exempelvis skall åka från Strömstad till Stockholm gäller lågpriset frän Uddevalla om det saknas lågförbindelse från Strömstad. Pä bussen flr resenären däremot betala fullprislaxa.

Dessa exempel visar att det blir dyrare för människor i glesbygd alt la sig fram med kollektivtrafiken. Det borde naturiiglvis vara så att kostnaderna skulle utjämnas i hela landet. Med tanke på alt lågprissatsningen blivit en så klar framgång med ekonomiskt överskott, borde naturligtvis en del av dessa pengar kunna omfördelas i syfte att utjämna biljettpriserna på bussar i områden där lågförbindelser saknas. Men del kanske är för praktiskt att resonera på det sättet.

När man diskuterar denna fråga med människor tycker de alt det är konstigt all del skall behöva vara på detta sätt, att bara för att de bor på en ort där det saknas lägförbindelser skall de betala dyrare resor per mil än vad man gör om man bor i en tätort eller en ort där det finns järnvägsförbindelser. Det är helt klart att detta strider mot de syften som riksdagen fattade beslut om under våren, bl. a. den punkt som handlar om att del skall bli starkare social inriktning och bättre regional balans.

I svaret på frågan säger kommunikationsministern atl man har tillkallat en särskild utredare med uppdrag atl göra det mindre krångligt m.m. Riksdagen sade i våras att man ville ha en snar lösning för att fä en gemensam taxa för tåg- och bussresor. Därför vill jag fråga kommunikationsministern: När kommer man från regeringens sida atl föreslå att del blir en gemensam taxa för tåg- och bussresor föratt människor som bor i glesbygd inte skall fl högre kostnader per mil genom bussresor än de har som åker låg?

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om SJ:s busslaxor

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Lät mig först säga alt jag tycker det är en befogad fråga som herr Nilsson tar upp. Det måste ju te sig rätt stötande för många att del är betydligt dyrare atl åka buss än låg.

Fömtsättningarna fören egentlig lågprissalsning på bussar vore intressanta att utreda. Det förekommer ibland alt olika bussföretag försöker att inom vissa sträckor hålla lägre priser, men detta har inte fltt något genomslag. Denna typ av konkurrens har man ännu inte velat släppa fram, och det är väl inte troligt atl den kommer så snart heller.

När det gäller riksdagens beslut i våras är detju klart atl man där avsåg att fortsätta med lågprissatsningen på tåg. Några direktiv vad gäller busstrafik gavs inte direkt.

Som svar på den fråga herr Nilsson ställde på slutet vill jag säga att utredaren skall göra sin utredning, vilket regelmässigt bmkar ta sin tid, och därefter skall utredningen remissbehandlas. Man skall ju inte lova någonting i riksdagen som man inte kan hålla, harjag fått lära mig. Därför kanjag säga

6 Riksdagens proiokoll l979/80:.19-40

Nr 40 att detta inte kommer atl ske inom ett år utan kan ta längre lid. Men jag

Torsdagen den hoppas verkligen att det inte skall behöva ta mycket längre lid än någol år

29 november 1979 innan vi kan få ett sådant förslag.

öm SJ:s busstaxor

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Låt mig tolka kommunikationsministerns svar så, eftersom vi tydligen är överens om atl detta är stötande och alt frågeställningen är befogad, alt kommunikationsministerns syfte i del framtida arbetet är all rätta lill sädana här olägenheter som uppstår för människor som bor i glesbygd, så alt det inte blir dyrare för en människa från exempelvis Strömstad, Hunnebostrand eller någon annan plats i detta land atl åka kombinerat buss-tåg än vad del blir för andra som åker låg. Syftet med kommunikationsministerns arbete är alllsä att man skall utjämna dessa kostnader?

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är alldeles rätt uppfattat, del är mitt syfte. Humvida jag sedan kan fä fram de medel som behövs för delta aren senare fräga. Och dessa medel ärju inte heller enbart statliga, ulan det kan i någon mån bli fråga om hur de lokala och regionala huvudmännen ser pä detta och hur de vill subventionera del hela. Det blir naturiigtvis billigare atl ordna kollektivtrafik i extrema tätorter som här i Stockholm, där man har det inte helt obekanta 70-korlel, än vad det kan tänkas bli i glesbygder, om vi inte skall ta till väldiga subventioner. Men det är som herr Nilsson säger: syftet har vi gemensamt. Hur myckel pengar vi sedan skrapar fram får vi väl tampas om den dagen.

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Jag kommer naturiigtvis atl följa kommunikationsministerns arbete med de här frågorna, och jag kommer väl ocksä atl påminna honom om dem om det skulle behövas.

När det gäller medlen har ju lågprissalsningen blivit en succé, och människor upplever den mycket positivt. Om man tänker någoriunda praktiskt borde det därför finnas möjligheter för SJ att även om man skiljer pä buss- och tågtrafik omfördela medlen från den ena verksamheten till den andra så att kostnaderna jämnas ut. Det borde vara ganska enkelt för SJ, om man bara vill göra del och inriktar sig på att klara det.

Kommunikalionsminislern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Del kan synas så, men ännu så länge förräntar inte SJ sitt kapital helt och fullt, och riksdagen harju framställt sina krav pä bolaget till dess all de gör det, så vi måste vara medvetna om att de arbetar efter dessa riktlinjer. Med den kännedom jag har om järnvägens ledning ärjag emellertid alldeles övertygad om att skulle en lågprissatsning på busstrafik visa sig vara en lönsam investering på samma sätt som när det gäller tågtrafiken, sä kommer man atl göra sådana satsningar.

Detta är en av de saker som jag skall diskutera med järnvägens ledning

framöver, men jag vill redan nu säga att även om vårt syfte nog är mycket Nr 40

gott, så kan vi inte i dag säga hur myckel vi har i penningpungen den dag vi Torsdagen den

skall avhandla detta, ulan det får vi väl se då, herr Nilsson. 29 november 1979

LENNART NILSSON (s):

Herr lalman! Frågan om all SJ skall förränta sitt kapital kan man diskutera utifrån olika utgångspunkter. När det gäller ett län som detjag kommer från med en ganska iniensiv trafik, är det naturiigtvis speciella fördelar med att människor åker tåg. Vi har ju E 6:an där det händer en mängd olyckor, och därförärdet viktigt att människor åker kollektivt. Det böräven totalt sett vara fördelaktigt atl människor åker kollektivt, så atl olycksfallsriskerna på vägarna kan minskas. Men ekonomiskt sett blir del självfallet billigare atl vidta sådana här åtgärder i de större regionerna som Stockholm, Göteborg osv.

Det beslul som riksdagen fattade innebar att trafikpolitiken skulle breddas så atl den får en starkare social inriktning och så att vi flr en bättre regional balans, och mot den bakgrunden måste vi helt enkelt vara beredda att göra omfördelningar så att människor kan bo kvar även i de regioner där det ekonomiska underlaget inte är så starkt som i tätorterna.

Om åtgärder för att anpassa riktnummerområden efter kommungränser

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ § Om åtgärder för att anpassa riktnummerområden efter kommungränser

Kommunikalionsminislern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Stina Anderssons (c) den 20 november anmälda fräga, 1979/80:138, och anförde:

Herr talman! Stina Andersson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för atl anpassa riklnummerområden efter kommungränser.

Denna fråga behandlades av riksdagen under hösten 1978 med anledning av en motion om televerkets organisation. I motionen föreslogs bl. a. att en kommun inte bör uppdelas på flera riklnummerområden. Riksdagen avslog motionen. Trafikutskottet konstaterade att motionärernas förslag skulle medföra högst avsevärda kostnader och även betydande serviceförsämringar för stora abonnentgmpper. Några mera påtagliga fördelar skulle inte kunna uppnås.

För egen del anser jag att del finns vissa mindre ölägenheter med olika riktnummer inom en och samma kommun. Eftersom det skulle krävas investeringar i storleksordningen 1 miljard kronor för att anpassa gränserna, får man emellertid söka andra lösningar. För detta talar också att det skulle uppslå svåra praktiska problem för både abonnenterna och televerket.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om ålgärder för att anpassa riklnummerområden efter kommungränser

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber alt fl tacka för svaret på min fräga, även om det kanske var ovanligt kort.

Den här frågan kan väl i och för sig inte sägas angå större delen av Sveriges befolkning, men förde personer och de hushåll som berörs och som har fier än elt riktnummer som allmänt används inom kommunen är delta ett problem, och så är fallet inte bara i min egen hemkommun ulan även i andra kommuner. Jag kan ta ytteriigare elt exempel, från Småland, varifrån jag urspmngligen kommer. Socknen i fräga heter Torsås. Där har några hushåll närmast Blekingegränsen Karlskronas riktnummer, trots att människorna har sina kontakter inom kommunen och inte inom Kariskronaområdet. Här har man alltså gått t. o. m. över länsgränserna.

Kommunikationsministern säger alt han för egen del anser att det finns vissa mindre olägenheter med olika riktnummer inom en och samma kommun. För min del villjag understryka att dessa ölägenheter inte är sä små förde människor som berörs. I frågan harjag framhållit att det finns problem från bl. a. affärs- och kostnadssynpunkt. Del kan kanske räknas upp ännu fler problemområden.

Kommunikalionsminislern nämner i svaret atl man kan söka andra lösningar. Vilka andra lösningar kan då kommunikationsministern tänka sig för atl om möjligl komma till rälla med de här problemen? Det är klart att de här investeringarna skulle kosta pengar, och 1 miljard kronor är mycket pengar som det i dagens läge inte är så lätt att skaffa fram.

Kommunikalionsminislern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Del är väl som Stina Andersson säger ett kort svar, men detta kan bero på alt jag har försökt fatta mig kort. Vi kan ju fortsälta atl utbyta åsikter när vi kommer till replikerna.

I princip skulle 1 miljon abonnenter vara tvungna alt byta nummer, om del här systemet genomfördes. Det skulle naturiiglvis bli en mycket kostsam reform och dessutom myckel besvärlig för de flesta abonnenter. Man vill ju helst inte byta telefonnummer, framför allt inte om det gäller ett företag.

Belräffande kostnadsfrågan vill jag säga all del om några år, efter det beslut som fattades av den förra trepartiregeringen, kommer att införas ett nytt lelefonlaxesystem. Då blir det en enhetlig taxa för kortväga samtal.

Sedan till frågan om vad man f ö. kan göra på katalogsidan. Viktigare än all man har samma riktnummerområde är egentligen - åtminstone om man får en enhetlig taxa inom samma område-atl man kan hitta i kalalogen. Här har televerket sagt all det blir större problem, om man exempelvis i Slorstockholmsområdet skulle ha alla abonnenter i samma katalogdel. Det skulle då bli svårare all leta, anser televerket. Om jag fär uttrycka en personlig mening vill Jag säga att jag tycker alt man får ta den olägenheten att katalogen blir litet tjockare och svårare att hitta i bara man trots allt finner personen i fråga. Att i dag vela om vederbörande bor i Vaxholm eller i någon annan av de olika kranskommunerna eller i Stockholms kommun är mycket besväriigt. Jag tycker nog, Stina Andersson, att del bästa vore alt man i samma kaialogdel

har personer som bor i samma kommun. Del är det som ärdet väsentliga. Här ärdet, enligt min mening, vissa fördelar atl vinna. Nu har televerket en annan uppfattning, men vi får väl se om televerket vid våra diskussioner kommer atl vara lyhört för den ståndpunkt som Jag här har anfört.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag lackar kommunikalionsministern fördel kompletterande svaret. 1 och för sig kan Jag hålla med kommunikationsministern om vad han sade om svårigheterna atl hitta i katalogen. Det är viktigt. Är då kommunikalionsministern beredd atl verka i den riklningen?

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid kätlingfabriken i LJusne

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN: Herr talman! Ja.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid kätlingfabriken i Ljusne

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Olle Östrands (s) den 16 november anmälda fråga, 1979/80:126, och anförde:

Herr talman! Olle Östrand harfrågal mig omjag är beredd att medverka till alt jobben vid kätlingfabriken i Ljusne tryggas vid en eventuell strukturförändring inom branschen.

Enligt vad jag har erfarit från Svenskt Stål AB, SSAB, kommer diskussionerna om ell eventuellt samgående mellan kättingfabrikerna i Ljusne och Ramnäs att avslutas i början av år 1980.

Eftersom resultatet av diskussionerna mellan SSAB och Bullen Kanlhal kommer alt föreligga först nästa år, är det svårt för mig att nu uttala mig om vilka åtgärder som bör vidtas i de olika situationer som kan uppstå.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag berall få tacka industriministern försvaret, somjag lycker andas en rätt stor passivitet. Det lugnar naturiigtvis inte de oroliga människorna i Ljusne, som ser risken atl mista sina jobb. Jag har mycket svårt att förstå över huvud tagel vilka fördelar man skall kunna uppnå med en sammanslagning av kättingfabrikerna i Ljusne och Ramnäs, speciellt sell ur Ljusnes synvinkel. Man får en känsla av att den här affären är en del i ett större paket.

Anledningarna till alt jag är fundersam är följande: Fabriken i Ljusne sysselsätter f n. 130 personer med de verkstads- och konlorstjänster man köper av Bergvik och Ala. Den är världsledande när det gäller ankarkätling och är dubbelt så stor som någon annan när det gäller offshore-marknaden, alltså tillverkning av kätting lill oljeborrlorn. Man har en fullt modern utrustning och en produktionsprocess som är anpassad till den marknad som

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid kätlingfabriken i Ljusne

finns i dag och som kan komma att finnas inom överskådlig framtid. Man utnyttjar också hela sin kapacitet på 14 000 ton per år. Man arbetar i tre skift. Orderingången räcker också för fullt kapacitetsutnyttjande 7-8 månader framåt.

Med undanlag av 1979, då man enligt prognoserna räknar med atl göra en mindre förlust, har fabriken under hela 1970-lalet gått med vinst, trots alt man bytt ägare fem gånger på 14 år.

Ser man på Ramnäs bmk med sina 400 anslällda, finner man alt det är endast 30 personer som sysselsätts med kätlingtillverkning. Trots atl man även där har en fullt modern utrustning, har man en produktionsprocess med långa omslällningslider och därmed krav pä långa serier. Den är inte anpassad till den marknad som råder. Detta är väl också, som jag förstår, en av huvudanledningarna till atl man utnyttjar endasi 25 % av sin kapacitet, vilket betyder 5 000 ton per år. Därmed får man också en beräknad föriust för 1979 på hela 6 miljoner.

Mot den bakgrunden harjag tyvärr litet svårt atl förstå vilka fördelar man skulle kunna uppnå med ett samgående.

Men om det nu ändå skulle bli ell samgående måste det vara nalurligl att bygga vidare på den mest livskraftiga enheten, som är Ljusne. Där har man visat all man har konkurrenskraft alt hävda sig på en tuff världsmarknad. Dessutom har man i Ljusne redan nu stora problem med sin board- och plywoodtillverkning, där stora personalreduceringar genomförts de senaste åren. Utöver detta har man under 1970-lalet mist både ett sågverk och en småhusfabrik. Man har med andra ord inte råd att mista några fler jobb, utan utvecklingen måsle vända. Däremot har man, såvitt jag förstår, lättare att finna ersättningsjobb för dem som eventuellt drabbas i Mälarregionen.

Som ytteriigare skäl för all behålla fabriken i LJusne kan man nämna att vi nu har närmare 1 000 arbetslösa. Därför kommer vi atl med alla till buds stående medel slåss för jobben vid kätlingfabriken i Ljusne.

Jag vill fräga: Är industriminisiern - mot den här bakgrunden och med hänsyn till de sakuppgifter industriminisiern har fltt - nu beredd atl medverka lill alt den här frågan fär en lösning som är tillfredsställande för de anslällda i Ljusne? Såvitt jag förslår är det lättare att påverka en sådan här fråga på utredningssladiet än efteråt.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag har naturiigtvis all förståelse för de farhågor som Olle Östrand ger ullryck för, men det måste vara vägledande för riksdagens arbete och för utnyttjande av frågeinslitutet alt del ägnas ål konkreta beslut, konkreta dispositioner av företagen.

Här är det uppenbarligen så, som jag säger i mitt svar, att företagen har denna fråga under övervägande. Diskussioner pågår, och det är inte möjligt för mig att blanda mig i förhandlingar mellan företag. Vi har här all avvakta vilket resultat dessa överiäggningar kommer alt leda till. Sedan är jag självfallet beredd - det kan jag försäkra Olle Östrand - all diskutera de konsekvenser som uppgörelsen kan komma att innebära och självfallet är det

ur regionalpolitisk synpunkt angelägel att säkra sysselsättningen i de här orterna.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ser det som naturligt alt regeringen försöker påverka vad som sker i de företag som staten äger eller har ett dominerande intresse i.

Atl vi ser så allvarligt på den här frågan har fiera orsaker, men del kan vara lämpligt atl nämna en myckel viktig orsak för industriministern vid det här tillfället.

Det finns en utredningsgrupp inom Tekniska högskolan som lagl fram en forskningsrapport om den befarade utvecklingen i Söderhamn under 1980-lalet. Den ingår i ett samarbetsprojekl mellan ABF, LO och Söderhamns kommun som utförs av denna arbetsgrupp frän Tekniska högskolan. Arbetsgruppen målar upp en mycket mörk bild av utvecklingen under 1980-talel. Man räknar med all om ingenting görs kommer 2 000 jobb alt försvinna.

Vi är alla medvetna om att en kommuns möjligheter är starkt begränsade när del gäller att försöka vända en sådan ulveckling. Ytterst beror del hela naturiigtvis på viljan och förmågan hos statsmakterna. Finns inte viljan där, utan man bara låter utvecklingen rulla vidare, kan det få ödesdigra konsekvenser för en region som är så helt beroende av silt näringsliv.

Därför är del viktigt atl industriminisiern, som har det yttersta ansvaret, engagerar sig aktivt i varje problem som uppstår på en sådan här ort.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag kan vitsorda alt vi inom industridepartementet väl känner till de fakta som Olle Östrand här informerar om. Men jag vill samtidigt understryka atl vi måste ha vissa klara principer när del gäller våra relationer med företagen. Man kan inte från regeringskansliets eller industridepartementels sida gä in och påverka förhandlingar mellan olika förelag. Del skulle innebära alt man hamnar i en helt orimlig situation. Och det finns inte något som helst stöd fördetta rent konstitutionellt eller i de riktlinjer som riksdagen angett för industripolitiken.

Här har vi alltså, Olle Östrand, atl avvakta vad företagen kommer fram till i sina överläggningar, och när det resultatet föreligger får vi ta en debatt då.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om åtgärder för atl trygga sysselsättningen vid kätting fa bri ken i LJusne

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Jag kommer inte ifrån attjag känner att det ligger en viss fara i all man vid varje tillfälle skall avvakta. Jag tycker alt man mer aktivt skall gå in i de här frågorna. Om man inte från samhällets sida bedriver en aktiv närings- och regionalpolitik kan det innebära en katastrof för vissa orter.

Jag har haft flera debatter med industriministern om sysselsättningsfrågor i Gävleborgs län och min egen hemkommun sedan 1976. Och industriministern är mycket medvelen om att del föreligger ansökningar bl. a. om att få bygga ett pappersbruk i Söderhamn, en ansökning som ännu inte har

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Meddelande om interpellationssvar

Om gravida k\'ln-nors rött lill sjukpenning

behandlats inom departementet. Det finns ocksä ansökningar om atl få starta metanolproduktion i Söderhamn. Det är ocksä en fråga som ännu inte fått sin lösning.

Det finns alltså fiera projekt som är utvecklingsbara i denna kommun, men för att man skall kunna få till stånd en utveckling måste del så atl säga finnas en vilja hos regeringen.

Jag hoppas all industriminisiern nu verkligen greppar tag inte bara i de här problemen utan också i de övriga problem som vi har.

TALMANNEN:

Jag vill fästa uppmärksamheten på de regler som gäller vid besvarande av frågor.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 7 Meddelande om interpellationssvar

1979/80:65 om åtgärder mot missbmk av alkohol

Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap. I § riksdagsordningen vill jag meddela följande.

Min avsikt äratt besvara interpellationen av Stina Andersson om ålgärder mol missbruk av alkohol samtidigt med en fråga av Thure Jadeslig. Jag har kommit överens med Stina Andersson och Thure Jadestig att svar lämnas den 17 december 1979.

§ 8 Om gravida kvinnors rätt till sjukpenning

Socialministern KARIN SÖDER erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara följande frågor, nämligen

1979/80:130, anmäld den 16 november, av Arne Andersson i Falun (c),

1979/80:146, anmäld den 21 november, av Bonnie Bernsiröm (fp) och

1979/80:155, anmäld den 22 november, av Margareta Gärd (m) och anförde:

Herrlalman! Arne Andersson i Falun harfrågal mig omjag är beredd att se över gällande bestämmelser så atl tillämpningen av lagen om allmän försäkring vid sjukskrivning av gravida kvinnor blir lika i alla försäkringskassor.

Bonnie Bernström harfrågal mig om jag anser att sjukpenning skall kunna utgå för komplikationer under graviditetens tidiga skede.

Margareta Gärd har frågat mig om jag är beredd att föreslå sådan ändring i lagen om allmän försäkring som undanröjer lolkningssvärigheterna avseende gravida kvinnors rätt till sjukpenning vid arbetsförmågenedsättande gravidi-

letskomplikalioner.

Jag avser atl besvara frågorna i ett sammanhang.

Huvudprincipen inom sjukförsäkringen är alt sjukpenning utgår vid sjukdom, oberoende av sjukdomsorsak.

Enligt lagen om allmän försäkring är den grundläggande förutsättningen för att sjukpenning skall utgå alt arbetsförmågan på grund av sjukdom är nedsatt med minst hälften. Det är försäkringskassans uppgift alt besluta om sjukpenning. Kassan måste därför ta ställning till om den försäkrade i lagens mening lider av sjukdom och om denna sjukdom sätter ned arbetsförmågan med minsl hälften. Detta gäller oberoende av sjukdomsorsak. Till ledning för bedömningen har försäkringskassan uppgifter från den försäkrade och i förekommande fall från den behandlande läkaren.

Om den försäkrade inte är nöjd med försäkringskassans beslul kan hon överklaga beslutet lill försäkringsrätt och sedan till försäkringsöverdomstolen som är högsta prövningsinstans. Överdomslolens domslut bildar prejudikat som är vägledande för försäkringskassornas tillämpning av ifrågavarande beslämmelser.

När det gäller frågan om sjukpenning vid sådan nedsättning av arbetsförmågan som har samband med graviditet synes del inte finnas något ärende av mera allmän betydelse som har prövats av försäkringsöverdomstolen. En sådan prövning vore önskvärd för att skapa klarhet i tolkningen av gällande lag.

Det är i hög grad angelägel att tillämpningen av lagreglerna bli enhetliga över hela landet. Enligt vad Jag inhämtat kommer riksförsäkringsverket, vid konferenser för bl. a. kassornas förtroendeläkare under våren 1980, atl behandla frågorna om bedömning av rätten lill sjukpenning i samband med graviditet.

Jag vill här också erinra om de nya bestämmelser som gäller för gravida kvinnor fr. o. m. den 1 Januari 1980. De innebär att kvinnorsom pä grund av havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter får rätl till omplacering till mindre ansträngande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Kan kvinnan inte omplaceras får hon rätt till havandeskapspenning i högsl 50 dagar. De nya bestämmelserna bör minska de problem i fråga om sjukpenning under graviditet som funnits hittills.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om gravida kvinnors rätt till sjukpenning

ARNE ANDERSSON i Falun (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka socialministern för svaret pä min fråga.

Den ställdes därför att det bl. a. i mitt eget län förekommit olika tolkningar av frågan, huruvida gravida kvinnor som sjukskrivits av behandlande läkare var berättigade till sjukpenning eller inte. Det har ju uppgivils alt försäkringskassans förtroendeläkare och centralkassans handläggare bedömt ärenden annoriunda än den behandlande läkaren och atl sjukskrivna på det sättet inte fått någon sjukpenning. Delta har medfört irritation, och frågan har tagits upp i massmedia.

Vid efterforskning har det visat sig alt samma förhållanden har varit rådande även vid andra kassor. I lagen om allmän försäkring är sjukdoms-

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om gravida kvinnors rätt lill -Sjukpenning

begreppet inte närmare definierat, men gängse tolkning har enligt uppgift hämtats ur förarbetena till 1955 års lag om allmän försäkring. Där anfördes bl. a. att "de störningar och fysiologiska förändringar som sammanhänger med bl. a. havandeskap och barnsbörd ej är att betrakta som sjukdom". I hälso- och sjukvårdsutredningens betänkande (SOU 1979:78) har man försökt definiera begreppen sjukdom och hälsa. Där framhålls bl. a. alt "begreppet sjukdom inom sjukförsäkringen skall ges en v/V/tolkning. Hänsyn skall tas lill den enskildes egen uppfattning. Om en försäkrad söker läkare därför all han anser sig vara sjuk, anses i försäkringsteknisk mening sjukdom i allmänhet föreligga, även om sådan inte kan fastställas på objektiva grunder."

Jag är glad över alt socialministern säger au det är angeläget au rätten lill sjukpenning vid arbetsoförmåga bedöms så enhetligt som möjligl av de allmänna försäkringskassorna. Socialministern pekar i sitt svar också på möjligheten alt besvärsvägen hos försäkringsrätterna eller försäkringsöverdomstolen fä rättelse. Vi är dock medvetna om att del tar ganska läng lid innan den enskilde då kan få svar på frågan huruvida hon i del här fallet har rätl lill sjukpenning eller inte.

Socialministern visar också på möjligheten atl fr. o. m. den 1 januari 1980 efter viss prövning ulfl havandeskapspenning 60 dagar före föriossningen. Jag tror atl vi också därigenom kan lösa en del av dessa problem, men del skulle ändå vara värdefullt med en undersökning av om den rätten inte bara skall vara knuten lill de 60 dagarna före nedkomslen utan kanske även kunna innefatta längre lid före nedkomslen.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svarel.

I historien har arbetet för atl ge ekonomisk trygghet åt gravida kvinnor och kvinnor som jusl fått barn inte bara varit en ren Jämställdhelsreform ulan också ett vikligt socialpolitiskt arbete. Föräldraförsäkringen, som kom 1974, var en viktig reform i det perspektivet, dvs. att kvinnor inte skulle behöva få en sänkt ekonomisk standard därför att de har fött barn.

En annan viktig bil i della arbete var den reform med rätt till havande-skapsledighet som folkpartiregeringen genomförde i våras och som träder i kraft den 1 Januari 1980.

Det betyder emellertid inte alt man löst alla problem som kan finnas för gravida kvinnor som arbetar. Komplikationer under graviditetens tidiga skede bedöms inte alltid av försäkringskassan som gmnd för sjukpenning, även om läkaren har sjukskrivit kvinnan. Det förekommer skillnader mellan olika försäkringskassor i deras bedömning av rätt lill sjukpenning.

10 av landets 24 försäkringskassor låter inte komplikationer ligga till grund för sjukpenning. Det betyder alt illamåendet och kräkningarna, som kan vara hopplöst tröttande under graviditetens första 20 veckor, inte är likvärdiga med en lätt släng av sommarsjuka, Jusl därför atl det anses som normall att kräkas och må dåligt under graviditetens första tid. Inte ens kvinnor med hotande missfall har rätt till samma ekonomiska trygghet som man har vid en

lättare förkylning, om man nu råkar ha bosatt sig i "fel" län.

Bakgrunden lill detta är tolkningen av del sjukdomsbegrepp som slogs fast i ett regerings förs lag från 1946, dvs. för 33 år sedan, om jag nu räknar rätt i huvudet. Det hävdades då att det var elt normall tillstånd att vara gravid. Det är näppeligen ett normalt tillstånd, när kvinnor under större delen av sitt liv inte är gravida. Därtill kommer att del inte heller finns någon normal graviditet.

Exempel på några försäkringskassor som inte anser atl risk för missfall vara gmnd för sjukpenning är Bohusläns allmänna försäkringskassa och Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa. Om kvinnorna däremot får röda hund eller ryska snuvan har de rätl till sjukpenning i de här länen. Jag förstår inte logiken i detta.

Socialministern har i sill svar hänvisat lill möjligheten atl gä lill försäkringsöverdomstolen föratt faen prövning av frågan. Om nu försäkringsöverdomstolen fattar ett negativt beslul vill jag gärna höra vad socialministern dä kommer att försöka göra i slället. Jag tycker ocksä att det tyder på bristande politisk vilja att bara hänvisa lill en eventuell tolkning av försäkringsöverdomstolen, som kan komma om fiera år. Dessutom får försäkringsöverdomstolen tolka väldigt mänga olika komplikationer. Del handlar ju om både risk för missfall, illamående och många andra komplikationer.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

0/7? gravida kvinnors rätl till sjuk-penning

MARGARETA GÄRD (m):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka socialministern för svarel på min fräga, men jag är tyvärr inte nöjd med del svar jag fäll.

Jag kom i kontakt med den här frågan genom två fall i mitt egel län, Kopparbergs, som visade hur orimliga tolkningarna av bestämmelserna kunde vara. Komplikationer i samband med graviditet anses nämligen inte vara sjukdom och är därmed inte sjukpenninggrundande. Som exempel på vanliga komplikationer anges missfallsrisk, tvillingfödsel, ryggvärk och illamående "och andra lill den normala livsprocessen hörande störningar".

Den definition av sjukdomsbegreppet som vissa försäkringskassor stöder sig på är en kvarleva frän 1944. Här släpar lagstiftningen efter, och del är hög lid alt anpassa lag och tillämpning till del förhållande som råder i dag, och framför allt är det viktigt att lagen tillämpas likadant i hela landet. 1944 var antalet yrkesarbetande gifta kvinnor betydligt lägre än i dag och den förebyggande vårdens betydelse inte så uppmärksammad. Numera vel man atl missfall och för tidig ivillingfödsel kan förhindras med vila. Ryggvärk vid hård arbetsbelastning ärju en vedertagen orsak till vila och sjukskrivning för den icke gravida, men den påfrestning pä ryggen som en graviditet utgör betraktas som helt normal. Visseriigen är den övergående och vållar väl knappast men för framtiden men kan vara nog så påfrestande under en f ö. pressande tid.

Även de hemarbelande kvinnorna berörs av lagen i sä måtto att en sjukskrivning många gånger är deras enda möjlighet till påtryckningar på omgivningen när det gäller behov av hjälp i hemmet.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om gravida kvinnors rätl till sjukpenning

I en lid med oroväckande låga födelsetal är det av största vikt atl samhället visar sitt stöd till de gravida kvinnorna, så att man känner att barnafödandel är betydelsefullt även ur samhällets synpunkt.

Varje åtgärd som minskar den gravida kvinnans möjlighet atl behålla sin hälsa och sill fysiska och psykiska välbefinnande lika väl som alt inte sörja för atl elt friskt barn föds fär ses som en olycklig handling ur samhällets synpunkt.

Jag vill, herr talman, med vad jag här anfört vädja till socialministern om en skyndsam ändring av lagen, så atl alla gravida kvinnor känner sig omfattade av rättmätig trygghet.

Socialministern KARIN SÖDER:

Herr lalman! Jag kan myckel väl förslå frågeställarnas något bristande uppskattning av vissa stycken i mitt svar. Men det ärju faktiskt sä alt vi som bekläder statsrådsämbetena måste följa den rollfördelning som finns idet här landet. Regering och riksdag utformar lagstiftningen, medan tillämpningen i de enskilda fallen ankommer på myndigheter och domstolar, och elt slalsråd skall inte påverka handläggningen av de enskilda fallen.

Jag kan däremot försäkra er alt mitt engagemang för atl söka medverka lill att få denna fråga löst är lika stort som, tror jag, frågeställarnas.

Problemet kan ocksä las upp i en vidare bemärkelse. Det blir ju ett alltmer angelägel problem alt lösa den gravida kvinnans situation i dess helhet. Det gäller alla de hälsorisker som modern och fostrel kan utsättas för, och dessa ägnas allt större uppmärksamhet. Jag tänker på riskerna på arbetsplatsen liksom på riskerna till följd av bruk av narkotika, alkohol, läkemedel och tobak. Riksdagen behandlade Ju dessa frågor sä sent som under våren, och då efterlyste man mera forskning samt uttalade atl resultatet av forskningen måste följas upp med åtgärder av olika slag på de områden som berörs.

Jag delar alltså riksdagens bedömning all den här frågan är myckel angelägen och kräver stor uppmärksamhet.

Jag vill ocksä säga, när det gäller uppföljningen av de ärenden som nu har tagils upp, att riksförsäkringsverket har en särskild ombudsenhet som har lill uppgift att bevaka rättspraxis inom socialförsäkringsområdet. Jag har också blivit underrättad om all verket har för avsikt alt, i syfte atl få en mera enhetlig praxis, verka för att en domstolsprövning kommer lill stånd.

Låt mig, herr talman, lill sist i den här replikomgängen säga alt skulle prövningen utfalla på ett sådant sätt alt den hittills dominerande praxis, som alla här ansluter sig till, inte blir den enhetliga praxis som tillämpas är jag beredd alt ta upp lagstiftningsfrågan och göra det skyndsamt.

ARNE ANDERSSON i Falun (c):

Herr lalman! I silt svar redovisar socialministern alt en konferens för försäkringskassornas förtroendeläkare skall hållas under våren 1980. Jag lycker det är angeläget att sä sker, för när man forskar i den här problemaliken visar del sig all läkare har olika syn på huruvida komplikationer i samband med graviditet är sjukpenninggmndande, och det är ju allvarligt. Därför

hoppas vi all verkets överiäggningar med förlroendeläkarna kan leda lill en mer likartad syn på dessa frågor. Det ärju tyvärr så atl besvärsinstanserna tar lång tid på sig, det dröjer således innan vi får ett utslag från försäkringsrätten och försäkringsöverdomstolen, och under den tiden har de berörda kvinnorna inte särskilt mycken hjälp när det gäller alt fä ersättning för bortfall av arbetsinkomst.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag förslår inte riktigt hur försäkringsöverdomstolen skall kunna tolka lagen annorlunda. I förarbetena till lagen slårdet: "De störningar och fysiologiska förändringar som sammanhänger med del naturliga åldrandet eller med havandeskap och barnsbörd är tydligen inte att betrakta som sjukdomar, enär de stär i samband med den normala livsprocessen." Alltså måsle då försäkringsöverdomstolen göra en myckel vid tolkning av lagen, och här menar jag all del vore bra om det kom eu initiativ frän lagstiftarna.

Jag är emellertid glad över alt socialministern lovade att göra något ät förhållandet, om försäkringsöverdomstolen fattar ett negativt beslul i det här fallet. Vi vet att ärendegången kan ta väldigt lång tid, och därför undrar jag: Hur läng lid skall vi behöva vänta, innan del kommer ett initiativ i denna fråga? Var är det rimligt att sälta en gräns?

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

0/7? gravida k\'ln-nors rätt till sjukpenning

MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Socialministern hänvisar lill havandeskapspenningen, men med hjälp av den löser man på intet sätt de tidiga komplikationerna, dvs. sådana som inträffar lidigare än 60 dagar före förlossningen. Samtidigt ärjag rädd för alt man, om man hänvisar frågan till försäkringsöverdomstolen, i försäkringskassorna återigen kommer ul på irrfärder. Därför lyckerjag atl det enda som man bör göra är alt ändra lagen, så atl man i förarbetena lill lagen får klart utsagt lagens mening. En lagändring är enligt min uppfattning helt pä sin plats i det här fallet.

Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Jag vill när det gäller tidsålgången i första hand hänvisa till den helhetssyn på kvinnan och fostrel som vi måsle ha och som blir alltmer uppmärksammad och där vi får indikationer från arbetsmarknadsmyndigheterna på att något måste göras snabbt för alt få dessa frågor lösta. Däri ingår också den biten på försäkringssidan som gäller att skydda kvinnan och fostrel under hela graviditeten.

Jag delar Margareta Gärds uppfattning alt havandeskapspenningen pä intet sätt löser problemet under hela tiden. Men vad jag har sagt i mitt svar är att den under de sisla graviditelsmånaderna ger ett större skydd. Nu skall vi, som sagt, se till helheten för modern och barnet och därmed försöka hitta en lösning på hela det problemet. Jag är beredd alt återkomma så snart jag har både ett underiag frän försäkringsöverdomstolen och ett underiag, som vi

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

förhoppningsvis snabbt kan få fram, från forskningen om det ofödda barnets situation.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag är rädd föratt det kan bli en väldigt utdragen process, om man skall vänta på atl fl en bild av helhetssiluationen för gravida kvinnor som förvärvsarbetar, eftersom vi ännu inte vet vilka miljögifter som påverkar fostrel. Därför lyckerjag att det vore tacknämligt om man i stället kunde bryta ut de bitar som är helt klara, t. ex. de typiska riskerna för missfall, det typiska illamåendet som del inte går atl ta miste på varken för kvinnan eller för läkarna. Det är viktigt att man får ett snabbt besked pä den punkten, om detta skall vara underlag för sjukpenning eller inte.

MARGARETA GÄRD (m):

Herr lalman! Den här frågan hastar, och jag lycker atl del tar för lång tid att vänta på atl alla dessa instanser skall komma till ett resultat. Som jag ser det är en lagändring den enda lösningen för atl man skall fl klarhet och verkligen fä problemet belyst och inlaget i försäkringslagen på rätl sätt.

Socialministern KARIN SÖDER:

Herr lalman! Jag vill hänvisa lill den delen i mitt frågesvar som rör informationen lill förtroendeläkarna. All gå ut med sådan information är en åtgärd som kan vidtas under de allra närmaste månaderna. Det är således en snabb åtgärd, där vi förhoppningsvis på mycket enkel väg - utan all vi behöver gå igenom hela lagstiftningsprocessen - kan få en enhetlig bedömning över hela landet. Del lyckerjag aren viktig del.

Jag skall inte personligen medverka lill någon tidsutdräkl -Jag skall följa den här frågan med mycket stor uppmärksamhet. Det är angeläget all barnet och modern fär ekonomisk och fysisk trygghet under graviditeten.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 9 Föredrogs och bifölls Interpellationsframslällning 1979/80:86

§ 10 Kontorsserviceföretagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

Föredrogs arbelsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:5 med anledning av motion om konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kun ders kontor.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:2066 av Sven-Olov Träff m. fl. (m, c, fp), vari yrkats

I. alt riksdagen beträffande konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet pä kunders kontor vidtog sådan ändring av arbetsförmedlingslagen att

arbetsförmedling ej skulle anses föreligga dä arbetssökande ingått anställningsavtal av vilket framgick atl kontorsserviceföretaget hade del totala arbetsgivaransvaret oberoende av arbetsplatsens föriäggning,

2. att - om denna hemställan ej bifölls - riksdagen beslutade om ändring i lagen om arbetsförmedling av den innebörden atl konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kunders kontor undaniogs från del generella förbudet mot arbetsförmedling.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2066 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om kartläggning m. m. av arbetsmarknaden för kortlidsanslällda pä konlorsomrädet.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

KontorsservicefÖ-retagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

Reservation hade avgivits av Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Sune Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa atl riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:2066.

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Del här ärendet är baserat på en motion av representanter för de tre borgeriiga partierna. Bakgrunden lill molionen är krav från Sveriges Hantverks- och Industriorganisalion. SHIO:s och motionärernas krav är:

1. att riksdagen beträffande konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kunders kontor vidtar sådan ändring av arbelsförmedlingslagen atl arbetsförmedling ej skall anses föreligga dä arbetssökande ingått anställningsavtal av vilket framgåratt konlorsserviceföretaget hardet totala arbetsgivaransvaret oberoende av arbetsplatsens förläggning,

2. atl - om denna hemställan ej bifalls - riksdagen beslutar om ändring i lagen om arbetsförmedling av den innebörden atl konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kunders kontor undantas från del generella förbudet mot arbetsförmedling.

Den borgerliga majoriteten i utskottet tycker atl de här tankegångarna är så intressanta all en utredning är nödvändig. Från socialdemokratiskt häll finner vi ingen anledning till något annat än ett blankt avslag på molionen.

Vår ståndpunkt delas av de tre löntagarorganisationerna och en majoritet av AMS styrelse. Del är ett starkt stöd, eftersom det är löntagarnas organisationer som bäst kan se riskerna av atl tumma pä de hittillsvarande principerna.

Jag vill citera vad TCO anfört i silt remissvar på SH10:s förslag:

"TCO har tagit och lar bestämt avstånd från att nuvarande lagstiftning ändras så atl arbetsförmedling mot avgift i förvärvssyfte tilläts. TCO anser att det måste vara en gmndläggande princip för den offentliga arbetsförmedlingen atl tillgodose behovet av arbetsförmedling jnom alla sektorer av arbelsmarknaden."

Vidare säger TCO:

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

KontorsservicefÖ-relagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

"Mol bl. a. den bakgmnden är det enligt TCO:s mening omöjligt alt acceptera den försvagning av den offentliga arbetsförmedlingen som skulle följa om del etablerades en mängd av sinsemellan konkurrerande privata arbetsförmedlingar. De arbeismarknadspolitiska intentionerna kan inte fullföljas om arbetsförmedlingen är svag och splitlrad. TCO anser i stället att den offentliga arbetsförmedlingen måste tillvarata det expansionsutrymme som finns och ytteriigare stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Dess andel i arbeiskraftsomsättningen måste öka."

Även LO och SACO är helt kategoriska i sina yttranden mot någon som helst försvagning eller förändring av de nuvarande förhållandena på del här området.

Majoritetens talesman kan naturligtvis säga att del är ofariigl atl tillsätta en ulredning. Men del resonemanget håller inte. En utredning har alltid lill syfte alt förändra rådande situation. Och det motsätter vi oss bestämt.

Jag yrkar, herr talman, bifall till s-reservationen i belänkandel.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Kontorsserviceföretagen sysselsätter-enligt vad branschorganisationen själv uppger-ca 4 000 personer under ett år, vilka utför omkring 1,5 miljoner arbetstimmar. En viktig anledning till den växande marknaden för dessa förelag är den under senare lid ökande frånvarofrekvensen inom arbetslivet. Vi har f n. 14 skilda lagstadgade anledningar au vara på annan plats än på arbetsplatsen. Den ökande frånvaron är vid sidan av sjukfrånvaron en direkt följd av nya lagar, och detta förhållande tenderar atl öka i omfattning.

Inom kort skall vi här i kammaren ta ställning till ett regeringsförslag till lag om rätt lill ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m. Bland de redan gällande lagar som pä senare tid utvidgat rätlen lill ledighet frän arbetet kan bl. a. nämnas semesterlagen, förlroendemannalagen, sludieledighetsla-gen, lag om rätt till ledighet för vård av barn och lag om rätt till ledighet vid deltagande i svenskundervisning. Alla dessa exempel visar att arbetsmarknaden har undergått en snabb förändring i dessa hänseenden under en relativt kort tidsperiod.

Min avsikt är inte atl uttrycka några värderingar om dessa lagar. Jag vill i slället rikta uppmärksamheten på de konsekvenser som den starkt ökande frånvaron får.

Den motion som arbetsmarknadsutskottet har behandlat i föreliggande betänkande, vilket kammaren nu har aU ta ställning till, har tagit upp problem, vilkas omfattning främst har vuxit i styrka på senare tid, ställda i relation lill en lagstiftning som tillkom redan 1935 och som berör jusl den problematik som Jag inledningsvis beskrev.

För mänga företag innebär konlorsserviceföretagen en snabb och säker tillgäng till erfaren personal i situationer dä tillfälliga vakanser uppstår med kort varsel. Vid sådana tillfällen ställer det sig också många gånger billigare och mera rationellt atl anlita skrivbyråernas tjänster än att anställa tillfällig personal.

Att behovet på marknaden är stort bekräftas av det förhållandel all byråerna kan redovisa ett flertal kunder bland såväl statliga som kommunala myndigheter, enskilda och offentliga förelag liksom fackliga organisationer. Till detta kommer del förhållandel att byråerna förfogar över specialmaskiner, som kan erfordras för vissa arbeten av tillfällig karaktär men som ändå kan vara komplicerade.

Del slora antal anställda som kontorsserviceföretagen sysselsätter visar att man ocksä fyller ett angelägel behov på arbelsmarknaden. Genom serviceföretagens etablering har det skapats arbetstillfällen av mer varaktig karaktär, som eljest inte skulle slå lill buds.

Kontorsserviceföretagen arbetar som entreprenörer, vilket innebär att de utför klart avgränsade uppdrag. För att undvika alt komma i konflikt med lagen söker skrivbyråerna - som ocksä påpekas i utskoltsbetänkandet - alt konstruera avtalen med kunderna som uppdrag, vilka i förväg är bestämda och avgränsade. Att pä det här sättet avgränsa och specificera vad som skall ulföras och i vilken omfattning upplever branschen som krångligt, tidsödande och onödigt kostnadskrävande.

Nuvarande förhållanden är, enligt utskottets mening, inte tillfredsställande. Men utskottet vill inte - pä grundval av det material som nu föreligger -tillstyrka något av de yrkanden som framställs i motionen nr 2066. Som redovisas i betänkandet föreslår utskottet atl regeringen låter kartlägga förhållandena på marknaden. Man bör därvid skapa sig en bild av marknadens och berörda arbetssökandes behov och önskemål och söka klarlägga i vilken omfattning dessa kan tillgodoses inom ramen för den nuvarande ordningen. Framkommer därvid behov av att ändra den nuvarande ordningen, bör det då klariäggas om detta i så fall kan ske inom ramen för den gällande lagstiftningen. I sammanhanget bör också nämnas att det även från lagtekniska utgångspunkter kan finnas skäl att se över 1935 års lag.

Från de utgångspunkter som jag här har redovisat har utskottet kommil fram till att riksdagen icke skall göra någol annat ställningslagande med anledning av motionen än att ge regeringen till känna vad som anförts om behovet av karlläggning av de verkliga förhållandena pä koniorsserviceom-rådet. Jag ber därför, herr talman, atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Kontorsserviceföretagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

LARS ULANDER (s):

Herr lalman! När man lyssnar till Sten Svensson flr man den uppfattningen, och den tror Jag är riklig, att meningen med motionen är inte enbart atl slå sig in på skrivbyråverksamheten när det gäller alt utöka antalet privata arbetsförmedlingar, utan det är att gå in på arbetsmarknaden i dess helhet. Annars skulle han naturiigtvis inte ha lagit upp de problem som kan uppkomma när anslällda lar ut lagstadgad ledighet för studier etc. Det gör Ju det hela ännu allvariigare, och jag har hela liden misstänkt atl förslaget i molionen skulle vara en inkörsporl för någonting annal.

Slen Svensson säger atl det finns behov av privat arbetsförmedling. Ja, tills vidare förhäller del sig så. Men det är också därför sådan verksamhet tillåts

7 Riksdagens protokoll 1979/80:390

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

existera på tre områden, som AMS har tillsyn över. 1 förlängningen är naturligtvis kravet att arbetsförmedlingen skall se lill atl del finns folk som utför arbetsuppgifter på företagen, sä atl det inte behöver ske i form av privata arbetsförmedlingar.

Jag tycker atl Sten Svenssons tal, som blir intressant atl läsa när det kommer i protokollet, visar vad motionärerna egentligen är ute efter, och del är oroande.

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Det förefaller som om Lars Ulander vill tolka in betydligt mer i mill anförande än vad jag faktiskt har givit uttryck för. Det ärju på del sättet att skrivbyråverksamhelen liksom artistförmedlingen redan har givits en särställning. Detta betyder då i sin tur att man har åstadkommit en avlastning för arbetsmarknadsverket, och enligt min mening bör man ju utnyttja arbetsförmedlingen på de områden där den fungerar mest effektivt. Nämnas kan exempelvis att arbetsförmedlingen har avstått från alt förmedla lärare inom Stockholmsområdet. Där har i viss utslräckning de kommunala förvaltningarna själva fått svara för den uppgiften.

Vad beträffar lagstiftningen som sådan börden enligt min uppfattning vara väl förankrad hos de berörda för alt kunna vara effektiv. Del är viktigt all ha klart för sig hur de närmast berörda arbetstagarna ser på det här förhållandet. Det är bl. a. delta som utskottet anser atl regeringen bör studera närmare. Bestämmelserna bör inte vara så utformade att de upplevs som alltför långt ifrån vad som kan ligga i del allmänna rättsmedvetandet.

Vad man har påtalat i motionen och som bör vara grunden för den angivna översynen är det förhällandet att avgränsningen av uppdragen vållar problem. Det är delta molionen lar upp, och del är delta som vi har alt la ställning till här i kammaren.

Skall man undvika att bryta mot lagen eller undvika att del uppslår tveksamhet om detta, tillgriper man i dag omständliga åtgärder till förfång för både kunder och anställda och förbyräföretagen. Det upplevs, som det sägs i molionen, som en onödig byråkrati.

Byråerna måste då vägra alt äta sig vissa uppdrag, t. ex. telefonist- och sekreterartjänsl. Skälet härtill är exempelvis atl antalet inkommande telefonsamtal inte kan anges i förväg. Man vet att ett brott mot lagbestämmelserna kan innebära fängelsestraff upp till sex månader, och för atl inte löpa den risken måste man göra myckel omständliga, tidskrävande och kostnadskrävande avgränsningar.

Skall vi, herr talman, minska krångel och byråkrati och samtidigt skapa likvärdiga villkor för alla de förelag som i dag har ansvar för ett stort antal anställda och som dessutom svarar mot ett ullalat marknadsbehov, både hos arbetssökande och hos andra förelag, bör vi rimligen inta den ståndpunkten att undersöka de närmare förutsättningarna för detta.

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Sten Svensson säger alt jag vill tolka in mer i hans första inlägg än vad han har sagt. Det kan jag nu inte finna, därför att vad han säger är ju atl

privat arbetsförmedling erbjuder en möjlighet att ta bort effekten av arbetstagarnas rätt lill ledighet för olika ändamål, som riksdagen har ställt sig bakom.

Det betyder att det kan inte bara röra sig om kontorssidan. Samma förhållande gäller i fräga om byggnadsarbetare, verkstadsarbelare, varvsarbetare osv. Resonemanget om den grå arbetskraften där har vi väl fört tillräckligt mycket för atl alla skall vela vad det i grunden innebär.

Vidare säger Sten Svensson att molionen har tillkommit i syfte alt avlasta arbetsförmedlingarna. Det vore bättre om man lade ned jobb och pengar pä att se till att arbetsförmedlingarna fick sädana resurser att de kunde ta över hela fältet och man slapp ha den dispensgivning som man har. Men del gör man inte - man går Ivärtom in för att mjuka upp del hela.

Sten Svensson säger att lagstiftningen bör förankras hos de berörda. Men vilka är de berörda? Jag anser att det i första hand är TCO, men naturiigtvis också övriga löntagarorganisationer. Hur det ligger till med förankringen visar sig däri alt dessa bestämt går emot att man över huvud tagel rör i dessa frågor.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Konlorsserviceförelagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Lars Ulander och jag kan säkert vara överens om värderingar beträffande den grå arbetskraften, men den handlar det inte om i detta fall. Den har inte nämnts i något sammanhang under detta ärendes beredning.

Här handlar del om de områden som redan i dag givits en särställning. Dit hör skrivbyråerna och dit hör artistförmedlingen.

Jag vill erinra Lars Ulander om atl under beredningen av ärendet i ulskollel hade man tillgäng till ett uttalande från nordiska arbetsmarknadsutskottet, där LO haft en representant, Lars Eriksson. Utskottets uttalande har vi redovisat, och med hänvisning till vad Lars Ulander här gett uttryck för finns det anledning all särskilt citera några meningar

"Arbetsgruppen har emellertid vid sina överväganden funnit att det också finns former av vad som normalt betraktas såsom uthyrning av arbetskraft som ligger mycket nära entreprenadverksamhet. Enligt arbetsgruppens uppfattning finns det inte anledning all förbjuda denna senare lyp av uthyrning när den bedrivs sä atl olägenheter inte uppkommer. Det torde tvärtom vara så alt en del av den verksamhet som går under beteckningen uthyrning av arbetskraft kan fylla en viktig funktion så länge den bedrivs seriöst. Till detta kommer atl det här ofta är fråga om arbete som är svårt atl få utfört på något annat ändamålsenligt sätt."

Vidare säger man: "Skrivbyråverksamheten synes också kunna erbjuda såväl arbetsgivare som arbetstagare vissa fördelar jämfört med den offentliga arbetsförmedlingen. Även om principiella hänsyn talar för alt även denna lyp av arbetskraft bör förmedlas genom den offentliga arbetsförmedlingens försorg, finns det enligt arbetsgruppens uppfattning på detta speciella område anledning atl tillåta uthyrning av arbetskraft, så länge som rekryteringen av arbetskraft inte fullt ut kan tillgodoses av den offentliga arbetsförmedlingen. Genom en sådan ordning kan man tillgodose ett behov hos såväl företagen som de arbetstagare som söker denna typ av anställning."

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

KontorsservicefÖ -retagens uppdragsverksamhet på kunders kontor

Detta ärju ett talande bevis för alt vi inom utskottet verkligen lagit fasta på synpunkter som utgår ifrån en seriös utredning och en översyn som täcker hela Norden och där de fackliga organisationerna varit representerade och medverkat lill alt åstadkomma detta uttalande.

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Jag konstaterar atl majoriteten har hängt upp sitt beslul på en mycket skör tråd som f ö. redan är av. Man hänvisar till atl elt nordiskt utskoU med någon från LO haft en uppfattning, men man bryr sig inte ett dugg om att LO som organisation har sagl ifrån atl man inte på något sätt är intresserad av någon utredning eller av någon annan lagstiftning än den vi har i denna fråga. Detta är ju betecknande. Man lar verkligen fasta på vaga bitar.

Men även i det nordiska sammanhanget och i den citerade utredningen kan man ta in de tre, organisationer som i dag har rätt lill denna verksamhet, nämligen Stockholms handelskammare. Kvinnliga koniorislföreningen och Västsvenska handelskammaren. Vi ärju överens om atl dessa t. v. skall fä hålla på med detta. Men slutsatsen för vår del är ändock - och del vill jag stryka under-alt även denna dispens sä snart som möjligt bör bytas ut mot en resurs för arbetsförmedlingen au ta över dessa bitar.

Grundförutsättningen måsle vara att man inte skall kunna tjäna pengar på atl förmedla arbetskraft. Den uppgiften måste vara en samhällets sak.

Vi kommer inte au bli överens. Därför tänker jag inte fortsätta denna debatt.

100

STEN SVENSSON (m):

Herr lalman! Jag vill påpeka atl utskottet i sitt betänkande ändå uttalat att del inte bör komma i fråga alt rubba våra åtaganden enligt ILO-konventionen på området. Jag har också i mitt anförande påpekat att man skall undersöka möjligheterna att åstadkomma förbättringar inom ramen förden nuvarande lagstiftningen.

Jag vill ocksä peka pä atl delta är ett parallellfall till debatten om artistförmedlingen. Många hävdar ju, som Lars Ulander pekar på, atl den i högre grad borde ägna sig ät förmedlingsverksamhet. Lät mig vidare påminna om att arbetsmarknadsstyrelsen för ett år sedan anmälde ett konlorsservice-förelag lill åtal för olaga arbetsförmedlingsverksamhet. Åklagaren har dock för drygt en månad sedan meddelat att han efter gjorda ulredningar måste avskriva ärendet.

Vi kan konstatera alt skrivbyråerna, till skillnad från de företag som vi nu diskuterar, åtagit sig ett fullständigt arbetsgivaransvar i vad gäller löner och andra anställningsförmåner och -villkor. Vi kan inte komma ifrån det förhållandet alt dessa två företagstyper redan har givits en särställning. Inom ramen härför vill vi ordna förhållandena så lämpligt och med sä små inslag av byråkrati som möjligt, så atl de skall kunna bedriva en seriös verksamhei på

rimliga villkor och med en sä fullständig konkurrensneutralitet som det går Nr 40

all upprätthålla.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Anna-Greta Leijon m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Lars Ulander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsulskotleis hemställan i

betänkande 5 röstar Ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Anna-Greta Leijon

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Dä Lars Ulander begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 167 Nej - 160

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämman -de frågor m.m.

§ 11 Medbestämmandefrågor m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:6 med anledning av molioner om medbestämmandefrågor m. m.

1 delta betänkande behandlades

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:214 av Anton Fågelsbo (c),

1978/79:666 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 1) hemställts atl riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till ändrad lydelse av 60 § medbestämmandelagen, innebärande att enskild arbetstagare ej i något fall kunde ådömas skadestånd med högre belopp än 200 kronor.

1978/79:796 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som innebar alt fackliga representanter och fackligt inbjudna experter gavs laglig rätt all undersöka arbetsmiljön inne på företagen samt la del av alla tillgängliga uppgifter,

1978/79:1039 av Kari Hallgren m. fl. (vpk), vari yrkats au riksdagen med

101

Nr 40---------- bifall till rnotionen beslutade anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om
Torsdagen den- ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet, innebärande att strejkräl-
29 november 1979 '£" skulle vara obegränsad och au endasi arbetsgivare skulle kunna ådömas
--------------- skadestånd,

Medbestämman-

defrågor m. m. 1978/79:1531 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),

1978/79:1537 av Fritz Börjesson (c) och Rolf Clarkson (m),

1978/79:1544 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk),

1978/79:1560 av Eric Rejdnell m. fl. (fp, c, m),

1978/79:2050 av Bertil Lidgard m.fl. (m), vari yrkats att riksdagen hemställde

1. alt regeringen anmodade förhandlande myndigheter att på sätt som angivits i molionen redovisa och budgetera liden för förhandlingar m. m. enligt medbestämmandelagen,

2. att regeringen föranstaltade om en allmän utvärdering av erfarenheterna av nämnda lag såvitt den gällde statens arbetstagare,

1978/79:2062 av Bo Siegbahn m. fl. (m), vari yrkats

1. alt riksdagen beslutade upphäva 380 §§ i lagen om medbestämmanderätt i arbetslivet, innebärande att facklig vetorätt vid entreprenadavtal avskaffades,

2. atl riksdagen skulle - om yrkandei under 1 inte bifölls - hos regeringen anhålla atl motionen överlämnades lill den nya arbeisrättskommiitén för beaktande.

102

1978/79:2069 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. atl riksdagen beslutade att följande sociala målsättningar fördes in i
lagen om medbestämmande i arbetslivet:

överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivets villkor skulle vara trygghet i anställning, allas rätl till ett meningsfullt arbete, riskfri arbetsmiljö utan arbetsheis, utslagning och monotoni, ekonomisk omfördelning mellan kapital och arbete samt alternativ samhällsnyttig produktion; frågan om ökad effektivitet skulle underordnas dessa övergripande målsättningar,

2. alt riksdagen beslutade atl vidla av motionärerna föreslagna förändring
ar i lagen om medbestämmande i arbetslivet, innebärande

a) alt fackförening skulle ha obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor och alt arbetsköparen hade primär förhandlingsskyldighet i alla frågor innan ändring fick vidtas och därmed att 10-12 §§ ändrades,

b)atl den lokala och centrala fackföreningen skulle ha obegränsad strejkräii genom att fredsplikien utgick ur lagen, och därmed att 41 § ändrades samt alt 425 §§ skulle utgå.

c) atl facklig organisation skulle ha vetorätt mot arbetsköparens beslut i
följande frågor:

- vid köp och försäljning samt vid förfiyttning och nedläggning av företag och produktionsenheter

- vid anlitande av entreprenörer

- vid avsked och permiiieringar

- vid rationaliseringar och mot utslagning

- i alla personalfrågor

- vid alla datafrågor och införande av robotteknik

- mot preslalionslöner och merilvärderingssystem

- vid diskriminering av kvinnor och att därmed 38 § ändrades samt att 39 och 40 §§ skulle utgå,

d) all fackföreningen skulle ha rätt till insyn och kontroll utan all hindras
av sekretess och därmed att 21 och 22 §§ skulle utgå,

e) att avtal kunde träffas om anställning, ledning och fördelning samt
förelagets verksamhet i övrigt på grundval av demokratiska rätligheler på
arbetsplatsen och därmed atl 32 § ändrades,

O alt endast arbetsköpare kunde ådömas skadestånd, och därmed att 54 § ändrades samt att 55-70 §§ skulle utgå,

g) atl deltagande i strejk aldrig fick ulgöra grund för uppsägning eller avskedande,

3. att 3 kap. skulle utgå ur lagen om offentlig anställning,

4. att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag all lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och lagen om offentlig anställning tillfördes stadgande enligt motionärernas förslag, innebärande

- atl facklig organisation skulle äga obegränsad rätt lill politiska strejker och internationella fackliga solidaritetsakiioner,

- alt lokal facklig organisation ägde rätt atl på arbetsplatsen genomföra möten på betald arbetstid, bedriva forskning och ha fritt tillträde för sina fackliga förtroendemän och forskare,

- att anställda hos företag och myndigheter hade rätl till polilisk verksamhei på arbetsplatsen,

5. att riksdagen skulle anta ändringar i MBL enligt vad motionärerna i
motionen föreslagit.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

1978/79:2070 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari yrkats all riksdagen hos regeringen begärde förslag till lagstiftning innebärande

1. vetorätt för de anställdas lokala fackliga organisationer vid införande av
datorsystem i arbetslivet,

2. rätt för lokal facklig organisation alt för egna bearbetningar på arbetsköparens bekostnad utnyttja den dator som denne hade tillgäng till,

3. rätt för lokal facklig organisation alt på arbetsköparens bekostnad utnyttja arbetstagarkonsulier vid införande och förändring av datorsystem och för utredning av möjliga förändringar i redan befintliga datorsystem,

4. rätl för lokal facklig organisation till fullständig tillgång till underlag och ulredningar som låg till grund för föreslagna och befintliga datorsystem.

103

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

dels en med anledning av proposition 1978/79:111 om ålgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. väckt motion

1978/79:2467 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats

2. att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag till förändring av gällande arbeisrällslagstiftning, innebärande

a) all strejkrätten för lokal och central facklig organisation lagfästes ulan inskränkningar,

b) alt den lokala fackliga organisationen gavs vetorätt i alla avgörande frågor på arbetsplatsen,

c) att facklig organisation skulle äga obegränsad räu till politiska strejker och internalionella fackliga solidaritetsakiioner,

d) att lokal facklig organisation ägde rätt atl på arbetsplatsen genomföra
möten på betald arbetstid, bedriva forskning och ha fritt tillträde för sina
fackliga förtroendemän och forskare,

e) atl anslällda hos företag och myndigheter hade rätl till polilisk
verksamhei på arbetsplatsen,

O au de anställdas lokala fackliga organisationer fick vetorätt vid införande av datorsystem i arbetslivet,

16. atl riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till avskaffande av kollektivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol.

Utskottet hemställde

1. beträffande utvärdering av arbetsrätlslagstiftningen all riksdagen skulle
avslå molionen 1978/79:214,

2. beträffande allmän översyn av MBL m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1544,

3. beträffande utvärdering av MBL på det statliga området att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2050,

4. beträffande genomgripande förändringar av MBL, m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:796, 1978/79:1039, 1978/79:2069, 1978/ 79:2070 samt 1978/79:2467 yrkandena 2 och 16,

5. beträffande tidsfrist för begäran om centrala förhandlingar att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1531,

6. belräffande facklig vetorätt vid entreprenadavtal atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:2062,

7. beträffande 200-kronorsregeln atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:666 yrkandei 1,

8. beträffande förbud mot siridsåtgärder i vissa fall att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1537,

9. beträffande lagstiftningens neutralitet i fråga om organisationstillhörighet att riksdagen skulle avslå molionen 1978/79:1560.

104

Reservationer hade avgivits

1. beträffande utvärdering av MBL på del statliga området av Alf Wennerfors, Sten Svensson och Bengt Wittbom (samtliga m) som ansett att utskottet

under 3 bort hemställa att riksdagen skulle

a. med anledning av motionen 1978/79:2050 yrkandei 1 som sin mening ge
regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

b. avslå molionen 1978/79:2050 yrkandei 2,

2. beträffande.facklig vetorätt vid entreprenadavtal av Alf Wennerfors, Sten Svensson och Bengt Wittbom (samtliga m) som ansett au utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen skulle

a. avslå molionen 1978/79:2062 yrkandet 1,

b. med anledning av molionen 1978/79:2062 yrkandei 2 som sin mening ge
regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor ni. //?.

3. beträffande 200-kronorsregeln av Anna-Greta Leijon, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Sune Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (samtliga s) som ansett au ulskollel under 7 bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill molionen 1978/79:666 yrkandet 1 skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag skall i huvudsak ägna de minuter som jag begärt för milt inlägg lill frågan om skadeståndsreglerna vid brou mot fredsplikien och det yrkande om ett högsta skadestånd om 200 kr. för enskild arbetstagare som vi socialdemokrater framfört i reservation nr 3 till del nu aktuella betänkandet.

För tredje gängen sedan medbestämmandelagen antogs av riksdagen 1976 yrkar vi socialdemokrateratt skadeståndet skall maximeras till 200 kr. Och för tredje gången konstaterar vi att samtliga borgeriiga partier avvisar värt förslag och därigenom vill lämna fältet fritt för högre skadestånd samt alt de därmed säger nej lill att denna regel införs i medbestämmandelagen.

Vårl yrkande i reservation nr 3 sammanfaller med den uppfattning som löntagarnas organisationer har. Och vi tycker alt det nu skulle ha gåtl upp ett ljus för de borgerliga ulskoltsföreträdarna om att de, när de nu för iredje gången har gått emol delta lönlagarkrav, nu definitivt har placerat sig på arbetsgivarsidan även i denna fråga. Lönlagarna har hos dessa partier inte att vänta någon förståelse pä del här områdel, lika lilet som på andra områden.

Delta rimmar illa med de borgeriiga partiernas försök lill framtoning som löntagarvänliga.

Tuki- och förmaningsorden "del skall svida i skinnet", som uttalades av den nuvarande statsministern, då han förklarade sin inställning till skadeståndsreglerna vid olovliga strejker, kvarstår som de borgerligas "höga visa" för all hålla efter alltmer pressade löntagargrupper.

105

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

Ulskotlsmajoriteten försöker i betänkandet att försvara sin inställning lill skadeståndsreglerna med alt peka pä arbetsdomstolens skadeslåndsstatistik. Man framhåller all AD endast i tre fall utdömt högre skadestånd än 200 kr.

Tvärtom anser vi socialdemokrater AD-statistiken vara ett dokument över alt isen nu är bruten, och det finns ingen garanti för atl skadestånden i framliden ens kommer alt stanna vid de nu tillämpade högre beloppen.

Arbetsdomstolens domar har prejudicerande karaktär, och därför kan man anta atl de förseelser mot fredsplikten som av AD ansetts vara värda den bot om 300 eller 400 kr. som nu utdömts i skadestånd kommer aU ges minst samma bötesbelopp i framliden. Och del finns ingenting som säger att AD inte kan komma all gå ännu längre när det gäller bötesbelopp för andra förseelser.

Från socialdemokratin har vi av erfarenhet aldrig trott på böter och skadestånd som ett medel alt komma till rätta med tvister mellan löntagare och arbetsgivare. Tvärtom vet vi alt del genom lagregler och avtal, som jämställer arbetsmarknadens parter, kan skapas förutsättningar för den ty p av fredlig arbetsmarknad som vårt land är beroende av för atl hävda sig som industrination. Men 200 kr. har av organisationerna ansetts som ett rimligt symboliskt belopp, och därför ställer vi upp på detta.

Den medbestämmandelag som vi har i dag blev genom de borgerliga lottningsvinsterna om MBL 1976 inte den arbetsfredens vila duva som så många hade hoppats på, och ännu är det långt lill fullständigt medbestämmande i avgörande frågor i arbetslivet, som de anslällda måsle fä vara med och utforma lösningarna för om arbelsstrider i såväl lovlig som olovlig form skall kunna undvikas.

Vingsuset från MBL i borgeriig tappning ger inte löntagarna vinden i ryggen, ulan det utgör i stället för löntagarna en ständig motvind, skapad av tagelvingar. Höga skadestånd av större volym än 200 kr. är slag mot en som redan ligger, och del kommer vi ifrån socialdemokratin aldrig atl acceptera.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 3.

106

BENGT WITTBOM (m):

Herr lalman! Med anledning av dagens behandling av arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 6 och därav följande reservationer 1 och 2, finner jag skäl all här i kammaren ta upp några principiella synpunkier på den arbeisrällslagstiftning som under 1970-talet i snabb takt har förändrat myckel av villkor och förutsättningar ute i företagen och på arbelsmarknaden. Oavselt vad som sagts i den tidigare debatten i dessa frågor kanjag konstatera atl riksdagen och arbetsmarknadens parter under stor enighet slutit upp kring principen om behovet av ett ökal infiylande och ansvar för de anställda i våra företag och offentliga institutioner. De anställdas kunskaper och initiativ måste tillvaratas på bästa tänkbara sätt. Samspelet mellan arbetsgivare och arbetstagare måste uppmuntras och stimuleras sä all det resulterar i effektivt arbetande företag och arbetsplatser och också i ell för hela samhället

värdefullt gemensamt ansvarslagande.

Det arbetsrätlsliga lagkomplexet MBL som sattes i sjön, gällande från 1977, är kanske en av de mest omfattande lagar, för direkt tillämpning dagligen i lusentals olika situationer ute i arbetslivet, som någonsin skapats i vårt land. Remissinstanserna var naturligt delade i olika intressegmpper. Arbetslagar-parten ville gä längre än utredningsförslaget. Arbetsgivarparten redovisade en mer återhållsam uppfattning och menade att man i lagstiftningen borde ta mer hänsyn lill de informella metoder och syslem som under lidens gång vuxit fram ute i företagen. Dessutom borde, enligt de senares åsikt, arbetsmarknadens parter lämnas större utrymme atl inom ramen för den fria förhandlingsrätten reglera infiytandefrägorna. Efter beslut i den dåvarande lotleririksdagen antogs förslaget. Dock gjordes vissa förändringar under propositionsarbetet i kanslihuset. Förslaget förändrades också beroende på lottens utslag, och de förändringarna baserades pä socialdemokratiska reservationer.

Lagstiftningen förutsätter atl arbetsmarknadens parter genom avtal anpassar och, som det sägs, ytteriigare utvecklar medbeslämmandefrågorna inom de ramar som lagen ställer upp. Sådana förhandlingar pågår, och inom vissa avtalsområden har man redan träffat avtal. Många menar atl del på det privata avtalsområdet drar ul långt pä liden innan man lyckas träffa ett avtal i medbestämmandefrägor. Vad "lång tid" är i detta sammanhang måste bedömas utifrån det faktum alt dessa förhandlingar inte som tidigare rör relativt begränsade områden utan omfattar stora bitar av de dagliga relationerna mellan arbetsgivare, fack och anställda. Därför förvånar det knappast all det krävs elt ordentligt mått av tålamod innan ett hållbart avtal finns klart. Dessutom torde det vara på sin plats atl konstatera att lagstiftningen på fiera punkter skapar problem. Detta faktum påverkar inte förhandlingarna i positiv riktning, utan tenderar snarare atl försvåra möjligheten lill elt framgångsrikt resultat. Med framgångsrikt resultat menar Jag ett avtal som på elt naturiigt sätt omfattar och harmonierar med de krav och förutsättningar som en effektivt fungerande marknadsekonomi ger.

Helt naturligt kan man i efterhand konstalera alt detta till sin betydelse och sina konsekvenser så omfatlande lagkomplex inte, lika lilet som något annat, i sin första prövade version på alla punkter kan betraktas som oklanderligt fungerande. Den erfarenhet av lagens tillämpning som finns att tillgå i dag visar alt en vidare utveckling och anpassning till den mängfasetterade verklighet anslällda och arbetsgivare lever i är nödvändig. Opinionen för en sådan anpassning växer sig allt starkare. Men beklagliglvis finns inte den självklara öppenheten frän alla håll atl diskutera utfallet av lagens praktiska lillämpning och de konsekvenser som på fiera områden visat sig vara snarare negativa och verklighetsfrämmande än väl fungerande och problemfria. Vi måsle som beslutsfattare och lagstiftare ta vårt ansvar och verkligen se till alt vi stimulerar och också lar hänsyn lill såväl olika involverade parters åsikter som de krav på förändringar som verkligheten ställer på denna lagstiftning.

Jag måste tyvärr konstatera att man frän socialdemokratiskt häll är både sluten och negaliv lill alla de olika propåer lill vidareutveckling och

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m. m.

107

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m. m.

108

verklighetsanpassning som väckts i riksdagen och också utanför della hus. Därför, herr talman, blev jag som ny i riksdagen inte särskilt överraskad när ifrågavarande motioner behandlades av arbelsmarknadsutskottel. Slutenheten och förenklingen av debatten är densamma här i riksdagen som i andra forum där socialdemokratiska representanter ger sin uppfattning till känna. Detta står i bjärt kontrast till den verklighet som redovisades i debatten som föregick riksdagens beslut i frågan, och för den som är intresserad av denna verklighet finns det möjlighet att gå tillbaka och förvissa sig om riktigheten i det som sagts från min sida.

Av vad jag här sagl framgår med stor tydlighet attjag i denna kammare och i vårl vidare arbete efterlyser en större öppenhet i samband med den fortsatta behandlingen av dessa frågor. Tiden för en mer systematisk och omfatlande översyn av arbetsrätlslagstiftningen rycker närmare. Viktiga delar av lagstiftningen måste på vissa punkter justeras för att pä ett bättre sätt motsvara verkligheten och de krav som värt öppna samhällssystem ställer.

Reservationerna 1 och 2 i anslutning till utskottels betänkande, herr lalman, behandlar jusl två områden där åtgärder kan anses motiverade för att i någon mån anpassa lagstiftningen och dess praktiska hantering lill vunna erfarenheter. Bertil Lidgard m. fi. yrkar i sin moiion en översyn av MBL pä det statliga avtalsområdet samt att staten som arbetsgivare genom ett effektivare budgeierings- och rapporlsyslem motverkar all förhandlings- och regelsystem växer ut för mycket och tenderar att bli mindre verkningsfulla. MBL som en naturlig del av den dagliga verksamheten skall självklart behandlas som en sådan. Del finns i dag behov av alt hålla alla kostnader under kontroll, även dem som förorsakas av medbestämmandearbetet. En sådan kontroll skulle säkert motverka skapandet av elt ineffektivt och byråkraliskt förhandlingssystem lill förmån för ett förbättrat samråd och större röriighet. Därför, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservation nr 1 som framställts av mig och herrar Wennerfors och Svensson.

Reservation nr 2 är formulerad i anslutning till Bo Siegbahns m. fl. motion angående facklig vetorätt vid entreprenadavtal. 380 §§ i lagen om medbestämmande reglerar detta område, och man kan utan atl göra sig skyldig lill alltför stora överdrifter konstalera att de mycket generella formuleringar som ges till känna i lagtexten knappast svarar mol kravet på rättssäkerhet och enhetlig tillämpning. Många praktiska exempel både frän arbetsdomstolen och från arbetslivet visaratt delta lagrum skapat såväl en osäker rätlssituation för arbetsgivaren som en i efterhand konstaterad oriktig hantering i fackliga sammanhang. All motverka förekomsten av s. k. grå arbetskraft pä arbetsmarknaden är en viktig uppgift - lidigare beslut i denna kammare, om vilka del rått stor enighet, visar delta - men atl i svepande formuleringar som skapar oklarhet i tolkningen och dessutom pä ett onödigt sätt sätter en som man kan tycka självklar rältssäkerhetssiluation i tvivelsmäl är inte bra. Motionärerna yrkar på ell avskaffande av de nyss nämnda paragraferna, och, om detta inte bifalls, alt motionen överiämnas till den nya arbeisrättskommiitén för beaktande. Eftersom denna kommitté ärdet forum som utsetts alt löpande följa tillämpningen av MBL, ler det sig från reservanternas

utgångspunkt riktigt atl yrka bifall till motionärernas yrkande, mom. 2. Nr 40

Med delta som grund, herr talman, vill jag yrka bifall lill reservationerna I Torsdagen den
och 2 i utskottets betänkande nr 6. 29 november 1979

LARS-OVE HAGBERG (vpk): Medbestämman-

Herr talman! Dagens behandling av arbetsrätlslagstiftningen stär Ju inte i defrågor m m någon som helst relation lill de förväntningar pä medbestämmandelagen sorrt uttalades 1976. De uttalade förväntningarna har ju på intet sätt blivit uppfyllda. Ingen kan i dag säga att MBL är "den största reformen sedan den allmänna rösträtten", som den dåvarande statsministern Olof Palme uttryckte sig 1976.

Ingen vill heller sprida myten om all SAF:s § 32 är avskaffad. De här myterna har flera gånger blivit avlivade. Det diskuteras inte huruvida MBL blev vad MBL egentligen utlovades att bli. Det stora debattämnet är i stället 200-kronorsgränsen för slrejkböter. Arbelsköparna och statsmakterna försöker avskräcka från socialt och ekonomiskt berättigade strejker med olika repressalier, bl. a. böter. Eftersom vpk inte vill ha någol strejkförbud skall, enligt vår mening, slrejkböter inte heller få förekomma. Naturiigtvis är 200-kronorsgränsen bättre än inga gränser alls. För en gång skull tror jag att SAP har rätt när del i reservationen säger atl det "finns anledning atl tona ned skadeståndels roll vid olovliga konfiikier".

Ur kapitalets och de borgeriiga partiernas synvinkel är MBL en framgång. Hela den demokratiseringsdebalt som pågick i slutet av 1960-talel och början av 1970-talel med krav pä facklig makt på arbetsplatsen har nu kanaliserats in på samarbete på kapitalets villkor.

Men varför har vi då i dag ett belänkande frän arbetsmarknadsutskottet, där i stort sett alla huvudfrågor läggs åt sidan? Sju socialdemokrater med förra bilrädande arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon i spetsen tiger om de uppenbara problem som MBL egentligen medför- eller rättare sagt bristen på makt för de arbetande på arbetsplatsen. Är MBL den största reformen sedan införandet av den allmänna rösträtten? Har § 32 avskaffats? Även socialdemokrater måste inse att svarel på dessa frågor är nej. Då frågar man sig: Har ni hell gett upp för högerkrafternas offensiv?

Tre är efter lagens antagande lägger, som en konsekvens av lagstiftningen, LO och PTK fram ett mycket dåligt förslag till avtal, långt ifrån det förslag som kom 1977. En av orsakerna är otvivelaktigt den dåliga lag som man har alt arbela med, en lag som på avgörande punkter måste ändras. Det är väl därför som nu LO och PTK förhandlar om ett avtal som är etts. k. nollavtal, dvs. ett avtal som inte ger någonting utöver vad som bestäms i lagen.

Alt i detta sammanhang hänvisa lill de lotlerivinsler som de borgeriiga gjorde 1976 är, enligt min mening, helt felaktigt. Dessa lotlerivinsler kan inte på något sätt få påverka grundinnehället i elt vettigt MBL-avtal. Jag tycker all socialdemokraterna då skall peka pä de lotlerivinsler som man skulle kunna förändra och därmed fä ell velligl MBL-avtal till stånd.

Redan 1976 gick vpk emol den mytbildning som skapades kring MBL och
det samarbetsavtal som lagen avser atl öppna väg för. De anslällda skulle inte 109

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m.m.

110

få någon avgörande makl, fredsplikten skulle skärpas och de anställda och deras fackföreningar skulle bindas upp genom atl man tvingar dem att ta ansvar för rationaliseringar och effektiviseringar i det kapitalistiska näringslivet, både i företag och i myndigheter. Vpk påpekade också atl det är en illusion att tro att arbetslivet kan förnyas med de gamla klasslagarna frän 1928 som grund, genom nya samarbetsavtal och genom anvisningar atl man kan avskeda strejkande. Vi påvisade ocksä att man enbart sopade Svenska arbetsgivareföreningens § 32 under mattan och fortsatte all hävda Svenska arbetsgivareföreningens ledningsmeloder och garantera kapitalets ledning över arbetslivet.

Visserligen ger MBL i dag - och det är dess positiva del - en utvidgad informations- och förhandlingsrätt. Och aktiva fackföreningar kan använda sig av de här instmmenten för att påverka den fackliga aktiviteten och nå vissa resultat i förhandlingarna. Men har man förhandlat färdigt med företagsledningar eller myndigheter är del precis som före MBL - dä är det § 32 och Svenska arbetsgivareföreningens stadgar som gäller.

Det visade sig ocksä ganska snabbt alt vi fick rätt i vår kritik. Del dröjde bara till 1977. Kriser kom i del kapitalistiska Sverige och världen, avskedanden, permiiieringar, företagsnedläggelser skedde på löpande band, och snart kom opinionen på arbetsplatserna fram till att MBL:s rätta namn var Med bibehållen ledning för kapitalet. Det har funnits många namn på denna lag, Tutan t. ex. - Nu måste ju arbelsköparna signalera en åtgärd innan den vidtas.

Men med stöd av de här paragraferna och riksdagens uttalade målsättning har Svenska arbetsgivareföreningen varit på alerten under lång tid. Man har lagt fram systern föratt sy in fackföreningarna i företagens arbetsorganisation och beslutsprocess. Svenska arbetsgivareföreningen har sedan mitten av 1960-talet myckel aktivt påverkat den statliga forskningen och undervisningen i arbetslivsfrågor samt byggt upp egna experlresurser. Och SAF:s tekniska avdelning framstår i dag som drivkraften och motorn i den nya arbetsorganisation och de nya ledningsprinciper som nu växer fram på arbetsplatserna.

Utmärkande för 1970-talets utveckling inom arbetslivet är att de metoder för rationalisering, arbetsorganisation och arbetsledning som utarbetas inom industrin i allt snabbare takt nu ocksä sprids till handeln, varulager och hela den offentliga sektorn - med hets och utslagning ur arbetslivet som följd.

Kapitalet leder och fördelar arbetet på ett nytt sätt genom decentralisering av stabsfunktionerna, genom att företagens ledningar inom givna ekonomiska ramar delegerar viss beslutanderätt till sina chefer på mellannivå och till arbeisledarna. Arbetsledarna pä alla nivåer ligger som förut kvar under förelagsledningen och myndigheten. De "nya cheferna" skall inom givna ekonomiska ramar engagera de anställda till ökade insatser för rationalisering och effektivisering av verksamheten.

Det är de här principerna som ligger lill grund för Svenska arbetsgivareföreningens "nya fabriker", som kommeratt bli 1980-talets arbetsorganisation om ingenting görs. SAF:s "nya fabriker" är inte främst ett projekt för nya

fabriksbyggen av typ Volvos Kalmarfabrik. Nej, del är projekt för alt på sikt organisera om hela arbetslivet enligt nya styrnings- och kontrollsystem som SAF utarbetat.

Som en konsekvens av medbestämmandelagen ger LO:s och PTK:s senaste förslag helt fritt fram för SAF:s "nya fabriker" och ledningssystem att verka, och facket föreslår där ingen motåtgärd. Det finns mänga exempel på hur man bygger upp ett företag enligt principen om SAF:s "nya fabriker". Jag kan ta ett frän den koncern därjag är anställd. Riksdagen har beslulal att anslå över 4 miljarder kronor för omsimkiurering av handelsstålsindustrin och utfärdade samtidigt direktiv om företagsekonomisk lönsamhet inom fem år. Det betyder alt en mängd anställda måste bort - minst 4 000. Följden blir atl lokala fackföreningar slåss inbördes mellan olika orter om de jobb som blir kvar i en handelsstålsindustri som krymps utan alt ersättningsjobb ordnas.

Arbetslivscentrum har varil inkopplat för atl studera hur rationalisering och fackligt inflytande fungerar i SSAB. Dess dom är egentligen hård, sett ur facklig synvinkel:

Del blir inga resurser över (för facket) för det mer långsiktiga arbetet på atl förändra systemet. När man valt att "spela med" finns del en risk alt man engageras för alt hjälpa förelagel atl hantera besvärliga problem, t. ex. nedläggningar. - Företagsledningen behåller initiativet genom att avgöra vilka frågor som skall behandlas och i vilket fomm.

I denna med spelarroll ligger alt fackel i stor utslräckning inriktas på atl lösa företagens problem. Nu hör företagsledningen på, och facken tvingas ta en mängd negativa beslut inom ramen för samrådet.

Så lyder domen av Arbetslivscentrum.

Den nya utveckling som SSAB - Domnarvet, Luleå och Oxelösund -genomgår, och somjag hoppas inte är obekant för någon i denna kammare, har fackföreningen ingen makl att motstå. Företaglsedningen tar initiativ och driver troligtvis igenom sin vilja. Fackföreningen står där som en passiv åskådare ulan att kunna la någon som helst hjälp av medbestämmandelagen. Vetorätt mol nedläggningar, omplaceringar, rationaliseringar m. m. vore här en rimlig åtgärd för att hävda partsförhållandet på arbetsmarknaden. Men della finns inte i medbestämmandelagen och kan inte med nuvarande styrkeförhållanden på arbetsplatserna tvingas fram i elt avtal.

Det som nu övervägs konkret, när man arbetar utifrån medbestämmandelagen, är alt facket skall dra sig ur alla samarbetssyslem. En del fack har redan vidtagit den åtgärden. Man vill i stället upprätta partsförhållandel,göra alla frågor till förhandlingsfrågor mellan parter. Och del är väl den enda vägen i dag, när man ser framför sig vilka krav som ställs i LO/PTK-förslaget och den framlida uppgörelse som man kan länka sig.

De krav som förs fram på Jobben gäller inte mer samråd och mer anpassning till medbestämmandelagen, utan makl till fackföreningen. På en så stor arbetsplats som ASEA i Ludvika kräver amn enhälligt vetorätt belräffande lönereformen, bort med ackorden, politiska rättigheter, veto mol kapitalutförsel och utlandselableringar samt veto mot de teknologiska

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m. m.

111

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. /??.

112

förändringarna, t. ex. datoriseringen. Del är krav som i dag skulle hjälpa arbetarna framåt.

Just datoriseringen är en mycket viktig fråga. Den innebär omfatlande förändringar i arbetslivet. Här ger medbestämmandelagen inte några möjligheter atl ingripa mot utvecklingen. Inte heller några av de avtal som nu tecknats och som man refererar till i utskottsbetänkandet ger fackföreningen några maktbefogenheter så alt man kan sätta någonting emot utvecklingen.

Datatekniken medför omfattande förändringar i arbetslivet. Den blir vad de som han hand om den gör den till. Och i dag är det kapitalet som styr över teknikens användning. Det betyder på många arbetsplatser ett hell nytt arbetsinnehåll, nya konlorsruliner, verktygsmaskiner och industrirobotar som styrs via syslem av datorer. Produktionslinjer och hela produktionsprocesser styrs via dala. Del kan bli omfördelningar av arbete mellan olika branscher och yrken.

Den positiva effekten av förändringarna är alt man kan befrias från hälsofarliga, mtinbelonade och tröttande arbetsuppgifter. Men det gäl mot detaljstyrning, utarmade arbetsuppgifter och brist pä sociala kontakter. Del är vad tekniken i dag används till, där datatekniken aren viktig del. Delta är till arbetsköparnas fördel.

Det har ställts krav från fackföreningarna. TCO och även LO har ställt krav på ökat inflytande över dalatekniken.

Något som i dag skulle hjälpa fackföreningarna en hel del vore om det fanns någon form av vetorätt, en rätl atl säga nej till införande av daiorbaserade system eller utnyttjande av system som redan finns.

Därför har vi i vår moiion 2070 krävt vetorätt för de anställdas lokala fackliga organisationer belräffande användningen av datorsystem. Vi har ocksä krävt att de fackliga organisatioenrna skall kunna göra egna bearbetningar pä arbetsköparnas bekostnad med hjälp av de datorer som finns, alt de skall kunna utnyttja experthjälp i form av arbetskonsulter vid införande och förändringar av datorsystem samt att lokala fackliga organisationer skall få fullständig tillgång lill underlag och ulredningar som ligger till grund för förslag om datorsystem.

Detta är krav som skulle flytta fram positionerna för arbetarna, som i dag verkligen är trängda av den teknologiska utvecklingens snabba frammarsch.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i stället sammanfattningsvis all den medbestämmandelag som vi antog 1976 skall utgå från att den skall gynna en självständig facklig kamp för att uppfylla sociala mål som ett meningsfullt arbete, en godtagbar fördelning av produktionsresultatet och en arbetsmiljö anpassad till människan. Dessa krav skall således stödjas i en lagstiftning, och grunden för denna skall vara demokratiska rättigheter på arbetsplatsen.

Av sådana rättigheter kan del finnas många, såsom fackels rätt atl bedriva forskning på arbetsplatsen, fackets och forskares rätl lill tillträde till arbetsplatsen, rätt lill fackliga möten på arbetstid, rätt till politisk verksamhet.

fullständig informations- och förhandlingsrätt, lokal och central strejkrätt, vetorätt i avgörande frågor och även rätt till internationella solidaritetsaktioner.

De här förslagen upptog vänsterpartiet kommunisterna i sin partimotion år 1976. Vi föreslår även i dag atl grunden för den arbetslagstiftning vi har i dag skall vara att hjälpa fackföreningarna mot den makl som kapitalet har.

Jag föreslär därför i anledning av vpk-motionerna i elt särskilt yrkande att riksdagen

1. bifaller motionerna 1978/79:796, 1978/79:2069 yrkandena 2-5 och 1978/79:2070,

2. med anledning av motionen 1978/79:2069 yrkandet 1 beslutar hos regeringen begära förslag innebärande att följande sociala målsättningar förs in i Lagen om medbestämmande i arbetslivet:

överordnade målsättningar vid reformering av arbetsrätten och arbetslivels villkor skall vara trygghet i anställning, allas rätl till ett meningsfullt arbete, ri.skfri arbetsmiljö ulan arbetsheis, utslagning och monotoni, ekonomisk omfördelning mellan kapital och arbete samt alternativ samhällsnyttig produktion; frågan om ökad effektivitet skall underordnas dessa övergripande målsättningar,

3. förklarar motionerna 1978/79:1039 och 1978/79:2467 yrkandena 2 och
16 besvarade med vad som yrkats under 1 och 2 ovan.

Herr talman! Jag kan inte låta bli atl göra en reflexion kring de förhandlingar som i dag pågår mellan SAF och LO/PTK. Det ärju nu tre år sedan vi stiftade medbestämmandelagen, men dessa tre år har gått utan atl den har blivit den lag eller det avtal om medbestämmande som man sade atl den skulle bli.

Vad är det som häller pä att ske? Man kan fråga LO-ordföranden och riksdagsmannen Gunnar Nilsson om han är beredd atl hell ge upp inför Svenska Arbetsgivareföreningen. Kravet på ändrade maktförhållanden på arbetsplatsen, som han talade om 1976, ärju som bortblåst i dag. Fanns det inget allvar i de orden?

När lagen skulle prövas i arbetslivet blev den, som jag sade tidigare, en besvikelse. Den höll inte måltet. Maklen var hos kapitalet, och besvikelsen blev stor på arbetsplatserna. Men då rusade LO-ledning och fackförbund ul och sade: Vänta skall ni få se! När vi fått ett avtal, då får vi makt. Denna visa har nu upprepats i tre är. Men med tiden har den blivit allt svagare, och framför allt har talet om ändrade maktförhållanden matlats. Kulmen pä denna utveckling är väl ändå det förslag som LO och PTK har i dag. Man skulle kunna tro alt det vore direkt hämtat från Svenska Arbetsgivareföreningen - om det nu inte rent av är del.

Och varför vill man teckna elt avtal som inte flyttar fram positionerna? Efter tre år händer det att man lägger fram ett förslag som inte ger någon makt. Hur kan man så motståndslösi göra på det sättet? Ett undertecknande av det "medbestämmandeavtal" som nu föreligger är för arbetarrörelsen del största nederiaget hittills i historien. Elt sådant avtal kommer, om det blir verklighet, inte att ha den minsta förankring på arbetsplatserna. Del har inte

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1979/80:390

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m.m.

diskuterats på arbetsplatserna och det stämmer inte överens med löftena frän 1976. Ett sådant avtal kan man inte ha.

Därför bör del i slället bli omfattande diskussioner på arbetsplatserna om hur makten i företagen skall förändras. Krav bör ställas pä att medbestämmandelagen skall ändras. Vidare bör man mobilisera för all del på hösten 1982 skall företas allvariiga och genomgripande förändringar i arbetsrätlslagstiftningen, så atl vi får en lag som vi kan sluta riktiga avtal på.

114

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Medbestämmandelagen har vid årsskiftet varit i kraft i tre år. Lagens främsta syfte är som bekant alt främja kollektivavtal om medbestämmanderätt för de anställda. Sedan riksdagen för jämnt ett år sedan debatterade medbestämmandefrågor har det hänt en hel del på avtalsfronlen. Vid del förra tillfället förelåg tvä medbestämmandeavtal, nämligen det för statsljänstemän i allmänhet, vilket var det första i sitt slag, och det därtill anslutande avtalet för riksdagens anställda. Sedan dess har tillkommit nya avtal: för de anställda vid statsföretagen, för de anställda inom Kooperativa förbundets avtalsområde, för bankanställda och för försäkringstjänstemännen. Fortfarande befinner sig dock ett medbestämmandeavtal för privaianställda inom det slora SAF/LO/PTK-området i förhandlingsskedet, och frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och hos landsting är under fortsatt utredning genom en särskild kommitté. Trots en stor tröghet i dessa frågor finns det tecken som lyder på atl man nu står närmare en lösning på den allmänna arbetsmarknaden än tidigare.

Tillämpningen av lagen skall följas av nya arbetsrättskommiltén men också genom forskningsinsatser. För del senare ändamålet finns det elt särskilt organ, arbetslivscentrum, med uppgift atl utvärdera 1970-talets arbetsrältsreformer. Tyngdpunkten i den forskningsverksamheten ligger på medbestämmandefrägor.

I två av de tretton motioner om medbestämmandefrågor som utskottet behandlar i det föreliggande betänkandet begärs från skilda utgångspunkter en översyn av 1970-talets omfatlande arbetsrätlslagsliftning. Del gör t. ex. Anton Fågelsbo i sin motion 514. Utskottet hänvisar lill att inte bara medbestämmandelagen utan även andra betydelsefulla lagar på del akluella området följs av pariamenlariskt sammansatta kommittéer och finner mol bl. a. den bakgrunden inte skäl att tillstyrka motionen. En moiion av Rolf Hagel och Alf Lövenborg, nr 1544, är inriktad pä medbestämmandelagen, som av motionärerna anses vara så "skröplig" atl den bör göras om från grunden. Utskottet har en helt annan syn pä värdet av medbestämmande-reformen och avstyrker även den motionen.

Ocksä i en tredje moiion, nr 2050, av Bertil Lidgard m. fi. begärs en utvärdering av medbestämmandelagen. Delta yrkande om utvärdering är begränsat till lagens lillämpning närdet gäller statstjänstemannen. En sådan utvärdering skall enligt motionärerna kunna ge en viss ledning för hur medbestämmandefrågor kan och bör hanteras i framliden.

Som jag framhöll inledningsvis är det lagens tanke att omfattningen av och

innehållet i de anställdas medinflytande skall regleras genom avtal. Den saken berörs inte av motionärerna. Men självfallet är det effekterna av avtalsregleringen som är det intressanta. Det är naturiigtvis svårt att på förhand förutse dessa effekter. De avtalsslutande parterna har observerat detta och förklarat sig beredda atl ingående följa tillämpningen av avtalet och mot bakgrunden av vunna erfarenheter göra de ändringar som visar sig nödvändiga. Utskottet har också den uppfattningen att i första hand parterna bör ta hand om utvärderingen. Elt enhälligt utskott avvisar därför motionsyrkandet.

Motionen av Bertil Lidgard m.fl. innehåller ocksä ett yrkande att man skall försöka ta reda på vilken tid som pä den statliga sektorn går åt för förhandlingar och information enligt medbestämmandelagen. På den punkten är utskottet inte enigt. Yrkandei har avstyrkts av utskottets majoritet, medan Bertil Lidgards partikamrater i en reservation i princip ställer sig bakom yrkandet. Det är då värt att notera atl uttryckssätten i den Lidgardska motionen har en underton av negativism när det gäller statsanställdas inflytande, en negativism som reservanterna gör sitt bästa för atl tvätta bort.

Som jag redan har påpekat finns det ett medbestämmandeavtal på det statliga området. Detta är fortfarande ganska nytt och skall f. ö. efter hand kompletteras med lokala avtal. Säkerligen kan man inte undvika situationer där förhandlingsarbetet upplevs som tidsödande av både arbetsgivare och de fackliga representanterna. Självfallet är det angeläget all sådana situationer så långt som möjligt undviks genom att parterna eftersträvar att finna smidiga former och praktiska lösningar för förhandlingsarbetet. Delta är vad som har betonats av parterna vid förhandlingsuppgörelsen om medbestämmandeavtalet. Det är naturiigt att det kan komma att ta viss tid innan det avtalsreglerade systemet har hunnit sätta sig. Eftersom systemet är nytt kan del vara svårt att i förväg mäta omfattningen av förhandlingsarbetet. Därtill kommer, som utskottet påpekar, att om man vill ha en rättvisande bild av medbestämmandesyslemet, så bör man ocksä mäta de vinster som systemet kan ge i form av bättre beslulsunderiag, ett smidigare genomförande av de beslut som fattas, osv. Utskottet har mot denna bakgrund avstyrkt motionen även i den del som Jag nu har redovisat.

Från vpk-häll föreligger fem motioner, som enligt utskottets mening .sammantagna har krav på genomgripande förändringar av medbestämmandelagen och därtill anknytande lagstiftning. Utgångspunkten för utskottets behandling är partimotionen 2069 som ställer krav på ändringar av medbestämmandelagen i grundläggande avseenden. Ett par andra frågor som framstår som särskilt väsentliga för vpk, nämligen den i princip obegränsade strejkrätten och slopandet av den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma för arbetstagare och deras organisationer, tas också upp i motionen 1039 av Karl Hallgren m. fl. Båda motionerna utmynnar i konkreta lagförslag. Utan alt göra någon större affär av den saken noterar jag att lagstiftningen i de aktuella delarna i vissa detaljer inte är helt likalydande. Flera av de krav på omarbetning av medbestämmandelagen som ställs i motionen 2069 återkom-

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

115

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämman -defrågor m.m.

116

mer sedan i motionen 2467 som kommunisterna väckte med anledning av regeringens proposition om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. I motionerna 2070 och 796 slutligen utvecklar vpk frågor om datateknik och om lilllrädesrätten till arbetsplatsen som i mer programmatisk form redan har behandlats i motionen 2069.

Kommunisterna var frän början motståndare till medbestämmandelagen i det skick den förelades riksdagen pä våren 1976, och det gör de ingen hemlighet av i motionen 2069. Däremot finner jag anledning notera atl jag, när Lars-Ove Hagberg höll silt anförande, för första gången hörde en kommunist här i kammaren tala om de positiva inslag som man kan hitta i medbestämmandelagen. Om det är början till en ny inriktning och en ny syn på detta från kommunisternas häll återstår atl se - eller om del var en ensam svala. I allt väsentligt går yrkandena i motionen 2069 tillbaka på de krav på förändringar av arbetsrätten som vpk ställde vid lagstiftningens tillkomst. Enligt kommunisterna är det ingenting annat än en mytbildning att man med medbestämmandelagen har försökt öppna vägen för en förnyelse av arbetslivet, och fackföreningsrörelsen uppmanas rentav atl säga nej lill medbestämmandeavtal, innan man ändrar hela den arbetsrätlsliga lagstiftningen.

Riksdagen ville 1976 inte acceptera vpk:s tolkning av den betydelsefulla reform som medbestämmandelagen ulgör. Del har riksdagen inte heller velai göra när vpk senare återkommit med samma krav. Del kan inte komma i fråga att nu riva upp denna reform,som är utgångspunkten förden utveckling med kompletterande avtal som har påbörjats.

Vpk har, som jag nyss nämnde, i motionen 2070 återkommit till frågan om datatekniken i arbetslivet. Där yrkar man att det skall bli facklig vetorätt mot införande av datorsystem. Härtill knyts vissa kompletterande yrkanden, bl. a. all de anställda skall ha rätl att anl'ta arbetstagarkonsulier i sådana frågor på arbetsgivarens bekostnad.

De av motionärerna aktualiserade frågorna om data- och robotteknik förtjänar all uppmärksamhet, och betydelsen av denna teknik kommer troligen att öka, antagligen i accelererande takt. Dessa frågor tilldrar sig i mycket hög grad de fackliga organisationernas intresse, och utskottet har därför räknat med att det kommer att avspegla sig i medbestämmandeavtalen. Så har också skett i några av de avtal som har kommit till stånd. Frågan om datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö studeras vidare från mera långsiktiga utgångspunkter av en särskild utredning. I dess uppdrag ingår även att diskutera de anställdas möjligheter alt hävda sitt medbestämmande.

Vpk har i partimotionen 2069 berört frågan om rätten till tillträde till arbetsplatser för arbetslivsforskare och för fackliga funktionärer som inte är anställda på företagen. Den frågan tas från en speciell aspekt upp i motionen 796. Det gäller här de anställdas möjligheter atl den vägen få experthjälp för studier av arbetsmiljön. Vi i utskottet anser att man bör avvakta resultatet av pågående förhandlingar mellan SAF, LO och PTK på medbeslämmandeom-rådel innan man tar ställning till frågan om lagreglering när del gäller rätlen till tillträde till arbetsplatser.

Med hänvisning till de skäl jag nu sammanfattningsvis framfört avstyrker vi utskottets samtliga fem molioner från vpk.

Sven Andersson m. fl. återkommer i motionen 1531 med yrkande om visst tillägg lill medbestämmandelagen. De förhandlingar som skall ske enligt lagen skall normall bedrivas lokalt ute pä arbetsplatserna. Om man dä inte kan enas har arbetstagarparten rätt att begära centrala förhandlingar. Motionärerna vill att man skall precisera den tidsfrist som slår till arbelsla-garpartens förfogande för att påkalla centrala förhandlingar. Utskottet erinrar liksom i fjol om att begäran skall framställas ulan dröjsmål och till atl parterna avtalsvägen kan närmare ange den tidrymd som skall gälla. Med hänvisning lill detta avstyrker vi motionen.

Även Bo Siegbahn m. fl. upprepar i molionen 2062 krav som framställdes förra året. Motionärerna vill liksom i fjol alt den fackliga vetorätten vid entreprenadavtal skall slopas. Det skall ske genom atl 38, 39 och 40 §§ medbestämmandelagen upphävs. Utskoltet avstyrker liksom förra året detta yrkande. Samma krav restes f ö. redan vid medbestämmandelagens tillkomst och avvisades redan då. På denna punkt är utskottet enigt.

Motionärerna begär i andra hand att motionen skall överiämnas till nya arbelsrältskommittén för beaktande. I den delen har motionärerna fåll moderata samlingspartiets företrädare i utskoltet med sig i en reservation till betänkandet. Utskottets majoriiei flnner för sin del att det ingår i nya arbetsrättskommilténs uppdrag att följa introduktionen och tillämpningen av medbestämmandelagen och föreslå de förändringar som kommittén finner påkallade. Kommittén har alltså möjlighet all ulan särskilt initiativ frän riksdagens sida la upp problem av det slag motionärerna anser föreligga. Utskottets majoritet avstyrker därför motionen även i denna del.

I den socialdemokratiska reservationen, nr 3, ställer man sig bakom yrkandet i den socialdemokratiska pariimotionen 666 om alt den s. k. 200-kronorsregeln skall återinföras i medbestämmandelagen. Denna regel, som fanns i den tidigare kollektivavtalslagen, innebär som bekant att enskilda arbetstagare vid brott mot fredsplikisreglerna aldrig skall kunna ådömas skadestånd med högre belopp än 200 kr.

När riksdagen på våren 1976 på den här punkten gick emol det socialdemokratiska regeringsförslaget och beslöt atl slopa 200-kronorsregeln innebar det inte att skadeståndsbeloppen vid olovliga konflikter skulle höjas generellt. Tvärtom fömtsatles det att beloppen även i fortsättningen skulle hållas på en måttlig nivå. Såvitt utskottet kan finna har del också inträffat. Efter det atl 200-kronorsregeln slopades har del vid arbetsdomstolen förekommit elva mål om olovliga strejker. I endasi fyra av dessa mål har domstolen dömt ut högre skadestånd än 200 kr., i tre av målen med 300 kr. och i ell av målen med 400 kr. Man kan inte heller göra gällande att de nya reglerna har medfört att det lidigare maximibeloppet, 200 kr., har blivit något slags minimibelopp. Liksom lidigare har domstolen dömt ut skadestånd med lägre belopp än 200 kr. I den sammanställning som utskottet har gjort i belänkandel finns skadeståndsbelopp pä ned till 75 kr. Skadestånden ligger fortfarande på en måttlig nivå, alltså även efter det att "isen är bruten" - för all tala med Sune Johansson.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämman -defrågor m. m.

117

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m. m.

Alla torde vara överens om atl skadeståndets uppgift i huvudsak är alt stryka under principen att avtal skall hållas och att det i första hand är andra åtgärder än sanktioner som har betydelse för att återställa arbetsfreden, när en olovlig konfiikt bmlit ul. I den socialdemokratiska reservationen till betänkandet pekar man särskilt pä den nya regel som infördes och som ålägger parterna alt när olovlig strejk har satts i gång omedelbart ta upp diskussioner och gemensamt verka för alt konflikten skall lösas. Jag håller med om all della var en betydelsefull nyhet i medbestämmandelagen, men samtidigt visar erfarenheten att överläggningar av detta slag inte alltid leder till alt konflikterna biläggs. Med slopandet av 200-kronorsregeln har arbetsdomstolen fått möjlighet alt göra skillnad mellan strejker som varit kortvariga och har fått elt så atl säga "normall" förtopp och konflikter där de strejkande försl efter längre tid kan förmås gå tillbaka till arbetet eller där de strejkande tillgripit anmärkningsvärda ålgärder.

Herr talman! Utskottets majoritet har sammanfattningsvis inte kunnal finna atl den praxis som har utvecklats i anslutning till medbestämmandelagens skadeståndsregler ger anledning alt återinföra 200-kronorsregeln och avstyrker därför den socialdemokratiska motionen i denna fråga.

Utskoltet har avslutningsvis behandlat två molioner som ytterst har anknytning till föreningsrätten.

Fritz Börjesson och Rolf Clarkson begär i molionen 1537 förbud mot stridsåtgärder i form av blockad för atl framtvinga kollektivavtal av förelag, trots all förelagen inte har anslällda som är fackligt organiserade eller rent av inte har några anställda alls, dvs. enmansförelag. Den här frågan prövades på sin lid av arbelsrältskommittén i samband med övervägandena om medbestämmandelagen. Liksom kommittén har utskottet inte kunnat övertygas om atl man bör ta något initiativ i frågan, och motionen har därför avstyrkts av utskoltet.

I motionen 1560 framförs önskemålet om atl man i framtiden skall utforma arbetsrättsliga regler samt stödformer på det arbetsmarknads- och regionalpolitiska områdel så, att de gäller lika oavsett om arbetsgivare eller arbetstagare tillhör en avtalsslutande organisation eller ej. Motionärerna anför lill stöd för yrkandet vissa exempel. Utskottet har gått igenom dessa exempel och bl. a. på gmndval av den genomgängen kommit fram till att man inte bör föreslå någon åtgärd med anledning av molionen.

Herr talman! Jag ber all fl yrka bifall lill utskottets hemställan pä samtliga punkter.

118

LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr lalman! Elver Jonsson är en nöjd försvarare av medbestämmandelagen. Positionerna har förändrats under åren. När socialdemokraterna med buller och bång genomdrev medbestämmandelagen varde borgeriiga till viss del motståndare till den. Men vartefter tiden har gåtl och de har sett effekterna av lagen blir de alltmer nöjda. Det lyckerjag Elver Jonsson är elt utmärkt exempel på.

Men anledningen till lagen 1976 - och det är del vi egentligen borde

diskuiera - var att den ena parten pä arbelsmarknaden var helt underlägsen den andra. Utgångspunkten var en debatt om hur man skulle få till sländ mera jämbördiga förhållanden. Det är också utgångspunkten för vänsterpartiet kommunisternas förslag. Därför går de också stick i stäv med vad Elver Jonsson föreslår.

Jag beklagar atl socialdemokratin har hamnat i samma fålla. Debatten om makten på arbetsplatserna, som var som helast mellan 1960 och 1970, tycks nu helt vara över.

Vad jag sade om de positiva inslagen i medbestämmandelagen är inte någon enstaka svala, Elver Jonsson. Redan 1976 sade vi att den utvidgade förhandlingsrätten och informationsrälten var framgångar. Men, när man har förhandlat färdigt är det fortfarande kapitalets makt som råder. I dag har arbelsköparna mer och mer kommit underfund med gängen: Man skriver slutprotokoll, man går till central förhandling, man skriver slutprotokoll från den centrala förhandlingen, och sedan har arbelsköparna beslutanderätten. Del är dagens verklighet, och man utformar sin strategi efter del. Vinslen med detta för fackföreningarna är att man inte blir uppknuten utan kan hävda sitt partsförhållande.

När del gäller datatekniken får vi, som vanligt när man ställer ett konkret positivt förslag, höra atl del är värt all uppmärksamhet och allt intresse. Men det hjälper inte dem som drabbas av datateknik och robotteknik. Vad hjälper dem all uppmärksamhet och allt intresse frän Elver Jonsson och utskottet, när kapitalet varje dag använder sig av den tekniken, slår ut människor, förstör arbetsmiljöer och utarmar arbetets innehåll? Men jag förstår alt Elver Jonsson är nöjd med den utvecklingen. Det är helt i SAF:s intresse att det är

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m.m.

När det gäller vad vi sagt om arbelslivsforskare och andra moment i våra förslag använder man en raffinerad metod för att bevisa att man ingenting skall göra i stället för att säga: Vi är inte intresserade av del här. Man säger alt vi har en medbestämmandelag. Den är full med brister. Nu skall vi vänta på avtalet, och avtalet är avhängigl av vilken lag vi i dag har. Eftersom vi inte har någon bra lag sä vill utskottet inte heller göra någonling. Del bevisar väl atl man egentligen borde säga: Vi är inte intresserade av att göra någonting i den här frågan.

BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr lalman! I både statliga och kommunala sammanhang har man - det är i alla fall min erfarenhet, och jag tror att mänga håller med mig om detta - sett en tendens till att överdriva tillämpningen och hanteringen av medbestämmandelagen, i varje fall om man jämför vad som sker inom den sektorn med hanteringen av medbestämmandelagen ute i företagen, där man kanske har kravet på sig atl vara rörligare och där kosinadskraven hela liden hänger över de anslällda och företagen. Misstanken om och erfarenheten av att del är så, i varje fall pä en del häll, lyckerjag är grund nog för all redan nu konstalera att det är dags alt även börja titta pä tidsåtgång, kostnader och annal när del gäller MBL-tillämpningen inom den statliga sektorn.

119

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m.m.

Som jag upplever del framkommer inte någon negativism i motionen, och inte heller försöker reservanterna tvätta bort någon dylik. Däremot skulle Jag vilja påstå alt i molionen framkommer en grad av realism, som också vi reservanter vill understödja. Realismen innebär atl vi inser nödvändigheten av att hålla också dessa kostnader under kontroll och atl se till atl vi får elt effektivt och för både anställda och arbetsgivare väl fungerande MBL-arbete inom den statliga sektorn. Dessutom har vi både pä kommunalt och på statligt häll kravet hängande över oss alt hålla i pengarna, eftersom vi vet hur begränsade resurserna är i framliden.

När del gäller den fackliga vetorätten kan jag bara konstatera t vä saker. Den första är alt i arbetsdomstolen har behandlats mål, där skadeståndskraven från facket inte har stått i någon som helst proportion till arbetsdomstolens domar. Den andra saken är alt arbetsgivarens rättsstatus är osäker. Den osäkerheten för arbetsgivaren kan hindra alt entreprenöravtal ingås, avtal som egentligen under naturiiga omständigheter skulle ha ingåtls. Del kan finnas entreprenörer som inte vet alt de är bojkottade. Bara misstanken - och till viss del kunskapen - om att det är på detta sätt borde vara skäl nog för kammaren atl göra arbeisrättskommiitén uppmärksam på alt dessa problem finns och att man borde se närmare på dem.

120

SUNE JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! 1 sitt inlägg, som var avsett såsom ett genmäle mol vad jag tidigare hade sagt angående vår reservation nr 3, framhöll Elver Jonsson alt del inte skulle finnas någon anledning atl över huvud laget diskutera införande av en lagstiftning, som begränsade skadeståndet till högsl 200 kr. Han menade att arbetsdomstolens hittillsvarande domar visade atl skadeståndet fortfarande låg på en nivå, som innebar att del inte hade skett några större justeringar uppåt.

Det är emellertid inte fräga om beloppen i delta avseende utan om principen. Under många år har principen varit ett skadestånd på 200 kr. Arbetsdomstolen har nu visat alt den har gäll ifrån den principen. Detta sammanfaller delvis med kraven från arbetsgivarhåll under mänga år på en s. k. kostnadsanpassning eller verklighetsanpassning av bötesbeloppen med hänsyn till penningvärdets försämring sedan det år då beloppen fastställdes. Vi anser därför alt det har blivit en öppning här. Det finns nu inga garantier längre. Om vi om någol år ser pä statistiken över vilka böter som arbetsdomstolen har utdömt, kan vi kanske utläsa högre belopp. Därmed har man brutit isen, och därmed har man öppnat möjligheten till skadestånd.

Vi socialdemokrater håller fast vid den principen att man inte skall tro att man kan lösa tvister på arbetsmarknaden genom straff eller böter. Som jag sade i mitt tidigare inlägg sker del bäst genom att man åstadkommer sädana lagar och avtal som medför jämställdhet mellan parterna pä arbetsmarknaden.

Lars-Ove Hagberg log i sina inlägg upp milt och socialdemokratins inställning lill medbestämmandelagen. Han tyckte att vi nu är ovanligt lysta när del gäller hela MBL-biten. Ja, det beror ju på alt vi anser oss ha anledning

alt avvakta de avtal som nu är på gång eller som man i varje fall håller pä att förhandla om mellan arbetsmarknadens parter. Vi socialdemokrater har inte haft för vana atl göra elefantinhopp i förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter annat än när löntagarna sä har begärt. Visar det sig atl man inte får ett avtal av den typ som LO vill ha, kommer man till oss och begär medverkan. Då är vi socialdemokrater beredda atl ställa upp.

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Bengt Wittbom sägeratt reservation 1 ligger nära motionen och atl det inte finns någon spänning dem emellan. Då kanjag väl säga all den reservationen har fog för sig.

Däremot är jag litet överraskad över atl reservation 2 existerar. I den moiion som den reservationen svarar mot var ju huvudyrkandet atl vi skulle slopa §§ 380 i medbestämmandelagen, och det kravet har moderaterna i utskottet varit med om alt avstyrka. Nu vill m-reservanterna överiämna molionen lill nya arbeisrättskommiitén, men del ärju redan gjorl i och med alt kommittén har del uppdrag som det talas om i molionen.

Skulle rik.sdagen sända över motionen lill kommittén, sä ärdet klart alt del skulle vara ett ullryck för sympati för de tankegångar som finns i molionen, och vi har inte varil beredda vare sig all ställa oss bakom de påståenden som görs i motionen eller ens garantera att de är riktiga.

Kommunisterna tycker att jag är litet för förnöjd. Det är möjligt, men intressant är då - och del lyckerjag är positivt - att Lars-Ove Hagberg, vad jag forslar som förste kommunist, ändå säger sig vara nöjd med ett och annal i MBL. Det är åtminstone för mig en nyhet, och jag hoppas att det framsteget skall följas av flera.

Men ändå går det en klar skiljelinje mellan kommunisterna och de andra partierna, eftersom kommunisterna inte accepterar sanktioner i någon form.

Med anledning av den övriga kritiken mol utskottets hantering av vpk-motionerna skulle jag bara vilja påminna om atl i januari i år väcktes motion nr 2069 med yrkanden om långtgående förändringar i MBL. När regeringen sedan på våren kom med sin proposition om åtgärder mot krångel och byråkrati, väckte vpk motionen 2467 med anledning av den propositionen. 1 den nya motionen upprepas de krav som ställdes i januarimotionen. Resultatet är att riksdagen har atl la ställning till två molioner med samma krav från samma parti. Är det att minska krånglet?

Men det räcker inte. 1 vpk:s antikrängelmotion lade man faktiskt till ett nytt yrkande, som utskoUel lakifullt har avstyrkt utan kommentarer. Jag tänkte gå förbi det med tystnad också här i debatten, men eftersom jag blivit så pass mycket apostroferad villjag påminna om vad vpk yrkat. Jag citerar ordagrant: "att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avskaffande av kollektivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol".

Men dessa lagar ärju redan upphävda. Kolleklivavialslagen försvann i och med atl MBL trädde i kraft, och lagen om arbetsdomstol upphävdes redan 1974 i samband med atl vi fick en ny lag om rättegång vid arbetstvisler. Jag

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

121

Nr 40 tror, Lars-Ove Hagberg, atl del kan vara skäl i att överväga en del saker och

Torsdagen den kanske rent av utreda dem innan man här i riksdagen snabbt är beredd till

29 november 1979 ykanden om ingrepp i lagstiftningen.

Medbestämmandefrågor m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg är nöjd, säger Elver Jonsson. Ja, till en viss del. Men om Elver Jonsson 1976,1977 och 1978 hade lyssnat lill riksdagens debatter med båda öronen, så hade han hört samma förnöjsamhet uttryckas i fräga om samma avsnitt av medbestämmandelagen, så del är ingenting nytt. Vi gör samma värdering och samma analys av lagen som tidigare. Det finns en enda bit i lagen som facket i dag kan utnyttja till något positivt. Det sade vi redan 1976, och det stär än mera klart i dag.

Åtgärder mot krångel och byråkrati var folkpartiregeringens stora slagnummer, men jag har inte hört atl man inte skulle fä motionera om del man har motionerat om lidigare.

Annars kanjag väl säga om krångel och byråkrati: Vad är arbetsdomstolen och vad är alla dessa regler som staten sätter upp i avsikt atl begränsa facklig aktivitet annat än en stor byråkratisk svulst i det här samhället?

Till Sune Johansson vill jag säga att nog är ni väldigt tysta i den här frågan. Jag kan bara jämföra med vilket buller och bång del var 1975 och 1976. Ställer du dig inte bakom din partiordförande, som sade alt MBL var den största reformen sedan rösträtten? I dag kan väl inte Sune Johansson hälla med om att del är så.

Sedan använde Sune Johansson samma argumentation som Elver Jonsson. Men han borde väl med sin fackliga erfarenhet veta atl dagens lagstiftning ju inte hjälper fackföreningarna lill ett bra avtal. Sune Johansson och SAP vill sitta och vänta på vad det blir för avtal i stället för att .säga vilken lagstiftning vi borde ha för alt kunna träffa elt bra avtal. De vänder upp och ned på verkligheten.

Det finns fackliga representanter som underde senasle åren och inte minst i valrörelsen har sagt att man borde förbätlra lagen. Om SAP vann valet, sade man, skulle lagen ändras.

Har SAP nu lagt ned dessa frågor? Eller skall ingen inför 1982 få veta vad socialdemokraterna tänker göra om de borgeriiga eventuellt kommer i minoritet?

Detta betänkande om MBL innehåller ju stora frågor. Men här använder Sune Johansson fem minuter och talar bara om 200 kr. i slrejkböter och i övrigt inte ett dugg om en lag som i dag inte ger ett enda framsteg mol medbestämmande. Han harintesagt någonling om de förbättringar som man har utlovat. När de fackligt verksamma ute på arbetsplatserna har sagl alt lagen inte räcker lill, har man tröstat dem med atl de skulle vänta på avtalet. Och nu väntar man på ett avtal som inte blir någonting, om man får tro det förslag som LO och PTK i dag lagt fram.

122

SUNE JOHANSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag har tidigare deklarerat alt vi är beredda atl vänta och se vad parterna kommer fram till eller inte kommer fram till när del gäller medbestämmandeavtal framöver.

Det är väl inte första gängen vi har setl atl vpk har förmågan alt plocka ut bitar, som egentligen ligger inom den fackliga intressesfären, och sedan köra fram dem här i riksdagen och förorda lagstiftning innan man vel om arbetsmarknadens parter i stället skulle kunna välja avtalsvägen.

Trots allt vet vi all avtalsvägen i många fall är mjukare och en kanske mer tillämplig linje när det gäller de överenskommelser vi behöver ha på arbelsmarknaden.

Där vi under valrörelsen gett utfästelser om förändringar i medbestämmandelagen har det skett under hägnet att vi försl velat avvakta vad man kommer fram till i de pågående medbestämmandeförhandlingarna. Jag lycker inte Jag behöver ge någon närmare förklaring av socialdemokratins ställning i dag när del gäller medbestämmandelagen.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor /??. /??.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Ja-nu ärjag här igen. 1 våras-i maj månad -sjöng jag min politiska svanesång, Iroddejag. Den politiska situationen och framförallt min placering på valsedeln ingav inga förhoppningar för min del.

Men valet gick bra-myckel bra fördel parti jag representerar. Moderaterna har bevisligen väljarnas förtroende, och val vinden blåste så starkt atl Jag kom tillbaka.

Del vore fel, herr lalman, atl förneka att jag trivs.

Mitt politiska arbetsfält har under de senaste åren varit arbetsmarknadspolitiken. Därför lyckerjag det passar utmärkt att jag nu håller mitt iredje Jungfmtal Just under denna rubrik.

I del betänkande som vi nu behandlar, arbetsmarknadsutskollets betänkande nr 6, är den s. k. 200-kronorsregeln uppe till diskussion. Vi känner alla lill vad frågan gäller, så jag behöver inte gå in pä regelns konstruktion etc. Socialdemokraterna återkommer med sitt krav på atl 200-kronorsregeln skall införas i MBL. Man har två gånger tidigare framfört samma krav, 1977 och 1978, men utan framgång.

Jag tror att det är viktigt att understryka den enighet som råder om atl det i första hand är andra åtgärder än utdömande av skadestånd som har betydelse för atl återställa arbetsfreden när en olovlig konflikt bmlit ut. Denna vår gemensamma syn har också satts pä pränt i betänkandet. Skadeståndets huvudsakliga uppgift är atl stryka under principen att avtal skall hällas. Vad vi är oeniga om arom vi skall bibehålla del gamla skadeständstaket vid 200 kr. eller inte. Socialdemokraterna vill tydligen för all framtid permanenta ell belopp som är 50 år gammall.

Under praktiskt taget ett halvt sekel har socialdemokraterna haft ansvarei för infialionstaklen i det här landet. År 1928 sattes ett skadeståndstak vid 200 kr. Jag har i dag via riksdagens upplysningstjänsi tagit reda på alt detta belopp i dagens penningvärde har vuxit till I 538 kr. När man den 22 Juni 1928

123

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbesiäniman-defrågor rn. /??.

fastställde 200 kr. som en övre gräns menade man naturligtvis atl beloppet skulle stå i viss proportion lill den skada som en arbetstagare dä kunde vålla i en olovlig konflikt.

Det är egentligen rätt fantastiskt alt förståndiga socialdemokrater-och del finns flera sädana i arbetsmarknadsutskottet, av vilka Sune Johansson är en -orkar driva sin orealistiska linje. Vi ärju eniga om principen, nämligen att det gäller atl justera en orealistisk gräns. Om vi skulle vara principfasla - vilket ingen av ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet och inte heller några andra ledamöter av kammaren vidhåller atl vi skall vara - borde beloppet 1 538 kr. vara det tak som skulle tillämpas i dag.

Sune Johansson framhöll som försvar för sin uppfattning atl han var förvånad över att del inte hade gäll upp elt ljus för de borgerliga ledamöterna så att de kunde förslå vad saken gäller. Men det är ju inte så - det är Sune Johansson och hans meningsfränder som famlar i mörkret ulan all kunna se och vägledas av det borgerliga ljuset. Del viktiga på denna punkt är nämligen atl skadestånd utdöms vid olovliga strejker, där arbetare saboterar en uppgörelse som godkänts av fackel.

Självfallet är det oundvikligt alt se i facit över hur skadeslåndsfrägorna har tacklats under tiden efter det all 200-kronorsregeln avskaffades. Utskottets ordförande har åberopat en tablå som är intagen i utskottets betänkande. Av den framgår att man endasi vid elt fåtal tillfällen överskridit 200-kronorsgränsen. Jag skall inte gå närmare in på detta. Det socialdemokratiska agerandet kan dock upplevas som elt uttryck för att man på det hållet har mycket dåligt på fötterna i det här fallet. Då fryser man, blir på dåligt humör och tappar omdömet - och del är vad man har gjort.

Majoritetens inställning i denna fråga är både balanserad och förnuftig och borde fä stöd av riksdagsmän även på den socialistiska sidan, om de tänker sig för.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskottets hemställan på denna punkt och i övrigt till de reservationer som moderaterna har fogat till belänkandet.

124

SUNE JOHANSSON (s) replik:

Herr lalman! Filip Fridolfsson visar atl han, trots sin mjuka framtoning, i grunden har ganska härda mörkblå Gädrar i sin svaneskmd när han vill all skadeståndet skall ligga på en mycket högre nivå än 200 kr.

När vi, Filip Fridolfsson, här i riksdagen 1976 fattade beslut om MBL avsåg vi alt lagstiftningen skulle fä en sådan karaktär som skulle skapa större öppningar i samarbetet mellan parterna på arbetsmarknaden. Hade man den gmndinställningen, behövde man över huvud tagel inte tänka på slora bötesbelopp eller annal. Men jag vill påstå att ni moderater aldrig har haft denna inställning atl försöka skapa bredare öppningar mellan parterna pä arbetsmarknaden, ulan i grunden företräder ni givetvis de konservativa arbelsgivarintressena, som vill att all makl skall ligga hos arbetsgivaren. Det är klart atl det i så fall är svårt att förstå vår inställning alt vi i förekommande fall vill ha ett symboliskt skadestånd med ett maximibelopp på 200 kr.

Det är vår grundinställning, och Filip Fridolfsson och Jag kan naturiiglvis

aldrig bli ense om den. Men jag ville ändå deklarera min uppfattning i delta mitt genmäle till Filip Fridolfsson.

FILIP FRIDOLFSSON (m) replik:

Herr talman! Sune Johanssons grundinställning är min grundinställning. Om Sune Johansson hade lyssnat pä vad jag sade, hade han hört attjag inte en sekund pläderade för att man skall skriva upp de 200 kronorna lill den nivå som motsvarar penningvärdeförsämringen. Penningvärdeförsämringen har ju urholkat denna summa sä alt man i dag hamnar pä nivån 1 538 kr. Jag vill bara belysa dels den penningvärdeförsämring som Sune Johanssons parti lill huvudsaklig del är ansvarigt för, dels hur orimligt beloppet 200 kr. är i dagens situation. Men jag och moderata samlingspartiet är icke - och kommer icke atl vara det i framliden - inne på den linjen att man skall skriva upp talet 200 kr. till vad del skulle vara i dagens penningvärde.

Man kan ocksä bevisa att arbetsdomstolen - där f ö. fackliga representanter sitter med - när den har dömt ut vissa skadesiändsbelopp, tolall 11 stycken, inte har kommil lill några svindlande belopp. Man ligger under 200 kr. i mänga domar.

Sune Johansson! Vi sitter i samma bål när det gäller grundinställningen lill skadesiåndsfrågor. Vi skiljer oss ät pä en liten punkt, och där är vi moderater överens med de borgeriiga partierna.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Vpk-motionerna som behandlas i betänkandet berör viktiga områden i samhällslivet. De visar vägen för en reformering av arbetsrätten och arbetslivets villkor. Det gäller trygghet i anställningen, allas rätl lill ett meningsfullt arbete. Det gäller riskfri arbetsmiljö utan arbetsheis, utslagning och monotoni.

Utskottet säger i silt belänkande att de frågor som motionerna lar upp har varil föremål for tidigare behandling i riksdagen i både utskoU och kammaren. Delta är väl ocksä del enda vi kan vara överens om. Men det kan ju inte las som något argument eller någol bevis för alt en reformering på della område icke skulle vara nödvändig.

De här motionerna lar upp en hel rad konkreta krav, som genomförda skulle stärka den ställning som människorna ute på de olika arbetsplatserna befinner sig i. Det skulle innebära alt lönearbetarna lagstiftningsvägen flyttade fram sina positioner i den ständigt pågående kampen mellan arbete och kapital. Eftersom dessa krav förut har blivit behandlade i riksdagen, och då även därtill hörande skäl och argument redovisats, ämnar Jag icke upprepa dessa ulan kommer atl redogöra fören del av den verklighet som kraven utgår ifrån.

Jag kommer att ta upp tre konkreta frågor som berörs av MBL-lagen samt annan arbetsrätlslig lagstiftning. Det är ingen större svårighet att fylla dessa frågor med verklighet, och del är detta Jag kommer att göra. Jag har tagit exemplen från skogsbruket, inte för alt jag tror atl det i någon större utslräckning har någon särställning då det gäller arbetarnas villkor, utan för

125

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor /??. /77.

126

att jag varit verksam inom denna yrkeskär i 25 år. Del är således egna erfarenheter jag här har tillfälle att använda.

Motionerna lar upp frågor som obegränsad förhandlingsrätt i alla frågor, obegränsad strejkrätt genom att fredsplikten utgår ur lagen osv. Jag utgår ifrån all de flesta av ledamöterna kommer ihåg den stora strejk som utbröt bland skogsarbetarna 1975. Bakgrunden var det hänsynslösa uppdrivandet av arbetstempot, ett ackordsystem som också skapade stora orättvisor skogsarbetarna emellan. Skogsarbetarstrejken blev den största arbetskonflikten i Sverige sedan 1945. Konflikten uppstod inom en arbetargmpp, som alltid utsatts för en exploatering och utsugning som torde sakna motsvarighet någonstans i Sverige.

Den bild man fick via studium av olycksfallsslatistik, kännedom om utslagning, övergäng till AMS-arbele, omskolning och förtidspensionering var bara en sida. Den andra sidan var den ännu aktive skogsarbetarens situation. Av honom krävs förmåga att i högt uppdrivet arbetstempo utföra ell tungt arbete, ibland i stekande sol, ibland i bitande kyla. Hans slit och idoga arbete har ofta resulterat i att han före 50-årsåldern slagits ut.

Lål mig återge vad dessa arbetare uttalade i denna situation:

Vi skogsarbetare står nu måhända inför den största konflikten vi någonsin haft med våra arbetsgivare, och vi ämnar kämpa lill del yttersta för våra krav, främst då månadslön utan meritvärdering. Vi har olaliga gånger framfört delta vårt krav, och vi har använt alla metoder som stär till buds inom ramen för fackligt arbete, utom strejk, föratt bli hörsammade. Om och när vi gördel, är del inte för strejkens egen skull, ej heller i desperation eller i elt behov av att ytteriigare demonstrera vårt missnöje.

Detta är elt bland många exempel på de konflikter som uppstår ute på arbetsplatserna. Till bilden hör också de hotelser om disciplinstraff som framfördes, men som man denna gäng icke tordes genomföra. Endast svartlistning tillgreps. Exemplet visar också alt strejken som påtryckningsmedel endasi tillgrips som sista utväg och att arbetarna visar ett stort ansvar. Vidare visar det atl talet om jämställda parter på a.ibetsmarknaden icke är i överensstämmelse med verkligheten och att arbetsgivarna har ett avgörande övertag genom att de ensidigt kan ändra villkoren för arbetarna.

Jag rekommenderar kammarens ledamöter all fråga dessa skogsarbetare om deras syn på strejkens betydelse som påtryckningsmedel både när det gäller löneformen och när det gäller det ekonomiska innehållet. Passa då på alt också fråga dem om de tror atl problemen hade gått att lösa på annat säll! Jag är helt säker på att de har en annan uppfattning om strejkrätten än utskottet.

Herr talman! Vi har också krävt att facklig organisation skall ha vetorätt mot arbetsgivarens beslut i en mängd andra frågor. Två sädana frågor gäller rationalisering och anlitande av entreprenörer. Jag vill också här peka på två konkreta exempel.

Inom skogsbmket har skett en våldsam rationalisering och mekanisering under det senaste årtiondet. Del kanske bör påpekas att skogsarbetarna i princip icke är emot att tekniken används för att underiätta arbetsprocessen.

men man har synpunkier på var gränsen skall dras. Detta har man ocksä påpekat genom olika uttalanden. Fackklubbar i skogslänen har pekat på den orimliga situation som många skogsarbetare hamnar i. Del har varit och är fortfarande ganska vanligt alt arbetare rationaliseras bort i elt skogsföretag för att sedan hamna på detta förelags marker i ett beredskapsarbele i AMS regi. Detta blev f ö. föremål för utspel i valrörelsen av socialdemokratiska riksdagsledamöter, vilka helt rikligt krävde åtgärder för att ändra den här utvecklingen. Dessa utspel bör enligt min mening följas av handling.

Även här visar arbetarna elt större samhällsansvar än arbetsgivarna. Det är ju så atl rationaliseringen har skett inom avverkningssidan, medan den inte har varil möjlig all genomföra i samma utsträckning inom andra områden av skogsbmket, t. ex. skogsvården. Skogsstyrelsen har nyligen meddelat alt röjningsåtgärderna släpar efter med sju år och alt omfattningen av denna eftersläpning ständigt ökar. Fortsätter denna utveckling i skogslänen, så riskerar man all hela bygder ödeläggs, och den framlida virkesförsörjningen äventyras.

Frågan gäller i vems intresse tekniken skall användas och vem som skall bestämma över tekniken. I dag bestäms detta enbart i kraft av ägandet. Det är hög tid atl ändra på delta förhållande.

Den andra frågan gäller anlitandet av entreprenörer. I flera avseenden blir det samma negativa följder som beträffande den förra frågan. Vetorätten enligt MBL-lagen är ett slag i lomma luften, eftersom den förutsätter att vissa olagligheter skall föreligga, om facket enligt nämnda lag skall kunna utöva sin vetorätt.

Det är nii så, att skogsbolagen i allt större utsträckning använder entreprenörer för alt ersätta skogsarbetare. Pä detta sätt kommer man undan vissa kostnader, t. ex. sociala avgifter. Fortsätter denna utveckling kommer den här yrkeskären att minska drastiskt.

När det gäller rationaliserings- och mekaniseringsgraden och entreprenör-systemet krävs nu allt starkare verkligt inflytande för arbetarna. Det är bara atl konstatera atl den nuvarande lagen icke möjliggör elt sädanl inflytande.

Herr talman! Jag har här tagit upp tre konkreta frågor från mitt eget yrkesområde. På detta sätt vill jag argumentera för den reformering av lagtexten som vi har föreslagit.

Del är bara alt konstalera - del visar del som jag har anfört och del styrks också av mina egna erfarenheter - att de anställda icke har den möjlighet att påverka sin situation ute pä arbetsplatserna som den nuvarande lagstiftningen gör sken av. Vill man demokratisera arbetsplatserna, måste självfallet lagstiftningen skärpas, då måsle arbetsgivarnas envälde brytas.

Jag vill yrka bifall till del av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Medbestämmandelagen och det arbete som den har initierat ute på arbetsplatserna och i förhandlingsrummen innebär utan tvivel ell

127

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m. m.

128

viktigt steg i demokratiserande riktning i vårt land. Det innebär ell erkännande av en viktig princip, nämligen den atl inflytande över företag och arbetsplatser inte bara skall vara knutet till ägande, utan atl arbetet som sådant är någonting som bör ligga till grund för inflytande. Därmed har vi slagit fast en demokratisk princip. Det ökade medbestämmandet skapar också förutsättningar för en bättre trivsel i arbetet för de i förelagen verksamma. Dessutom måsle de anställdas ökade inflytande ocksä vara gynnsamt för verksamheten i förelagen och pä arbetsplatserna i och med att de anställdas erfarenheter pä ett annat sätt än tidigare kan las till vara i beslutsprocessen.

Jag tycker att del är mycket värdefullt med den breda uppslutningen kring den här lagen och det här arbetet, inte minsl i riksdagen. Man kan väl säga alt medbestämmandelagen i första hand bärs upp av en bred majoritet av socialdemokrater, folkpartister och centerpartister. Del är väl värt all notera atl i det betänkande som vi här har atl behandla har socialdemokraterna reserverat sig på bara på en enda punkt, nämligen belräffande 200-kronorsregeln. Man kan inte befria sig från känslan, när man ser del socialdemokratiska agerandet kring 200-kronorsregeln, alt detta är mycket av skenfäktning. När man studerar redovisningen i betänkandet av hur bötesbeloppen eller skadeståndsbeloppen har dömts ut, ser man att det riksdagsultalande följs ganska väl som sade au skadestånden också fortsättningsvis skulle hållas på en måttlig nivå. Delta påpekade också Elver Jonsson. Vi är egentligen alldeles eniga, socialdemokraterna och vi, om atl det inte är skadesiåndsvägen som i det normala fallet skall vara metoden alt lösa sådana motsättningar som leder lill vilda strejker, utan au de skall lösas genom överläggningar, samråd och förhandlingar av olika slag.

Men vi är också egentligen eniga om alt det kan uppslå situationer där skadestånd är nödvändiga. Därför är det någol lilet olustigt över socialdemokraternas envisa krigande om denna 200-kronorsregel. Den betyder inte speciellt mycket i sak, men socialdemokraternas reservation kan lätt tolkas så alt socialdemokraterna i grunden accepterar vilda strejker som elt medel aU agera på arbetsmarknaden. Med hänsyn lill socialdemokraternas traditioner pä det här området och med hänsyn lill socialdemokraternas slora inflytande i fackföreningsrörelsen vore det mycket beklagligt om del socialdemokratiska agerandet på det här området kom att tas som ett godtagande av den vilda strejken som stridsmedel pä arbelsmarknaden.

Sune Johansson drog fram elt gammalt citat, som socialdemokraterna gärna har viftat med under senare år, nämligen Thorbjörn Fälldins uttalande om alt del skall svida i skinnet. Nu är det så - vilket Jag förmodar alt Sune Johansson vet-aU det Thorbjörn Fälldin sade den där gången förrätt många år sedan var att han höll med LO-ordföranden om atl det bör svida i skinnet om man går ul i en vild strejk. Jag tycker faktiskt atl det är litet märkligt atl en fackligt aktiv och engagerad person som Sune Johansson tiger still när hans egen ordförande, LO-ordföranden, gör eu sådant här uttalande men går till våldsamt angrepp när en partiledare från elt parti som han kanske i och försig inte gillar sä myckel citerar delta ullalande. Kritisera gärna Thorbjörn Fälldin

om uttalandet ogillas, men angrip i första rummet LO:s ordförande, som ursprungligen gjorde uttalandet. Det här måste först och främst ses som en intern socialdemokratisk angelägenhet snarare än något som vi skall behöva diskutera.

Men bortsett från de här små piruetterna kring 200-kronorsregeln kan man konstalera atl enigheten kring medbestämmandelagen och de möjligheter den för med sig för ett ökat inflytande är väldigt bred.

Vänsterpartiet kommunisterna däremot underkänner egentligen den här lagen. Jag skall inte gå in i detalj på alla de ändringsyrkanden som de har ställt, det har Elver Jonsson redan gjort. Jag vill bara säga att jag tycker alt det är ganska beklagligt att vänsterpartiet kommunisterna pä del här sättet ställer sig vid sidan av en viktig demokratiseringsprocess i arbetslivet. Jag upplever den kritik mot medbestämmandelagen som vpk ägnar sig åt som ganska fmktlös. Man bidrar inte särskilt konstmklivt till atl ge de anställda ell verkligt ökal inflytande.

Moderata samlingspartiet andas gärna en viss olust i samband med medbestämmande och de anställdas inflytande, men jag konstaterar ändå atl på del hela taget sluter man upp kring lagens huvuddrag. Det lyckerjag är en stor fördel och styrka i det här arbetet. Därför, herr talman, vill jag avsluta de här reflexionerna med att yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på de reservationer som är fogade till det.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m.m.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag skall inte ta så lång tid i anspråk för ett genmäle till Pär Granstedt. Men när han nu slår fast att det råder stor enighet kring medbestämmandelagen, vill jag göra honom uppmärksam på att han kanske inte skall känna sig alltför säker på atl inte vi från socialdemokratin, när vi fltt veta vad ett medbestämmandeavtal kommer att innehålla i praktiken och när vi fått diskutera med löntagarorganisationerna, kommer med krav som innebär lagändringar i de avseenden där man inte på annat sätt kan tillgodose de anställdas anspråk.

Atl vi genom vän agerande - och därför att vi inte har markerat detta med skadeståndsreglerna hårdare - på något sätt skulle vara för vilda strejker, det är ett påstående som faller på sin egen orimlighet. Man kan gå till historien och se vilket parti det egentligen är som har drivit fram arbetsrältsreformer, som har levt med löntagarorganisationernas krav och villkor och som på det ena områdel efter det andra har skapat fömtsättningar för en fredlig arbetsmarknad. Jag vill alltså. Pär Granstedt, på det skarpaste tillbakavisa ett sådant påstående.

Beträffande resonemanget om svedan i skinnet har vi tidigare hört vid så många tillfällen atl del skulle ha förts av en tidigare LO-ordförande och tagits upp av Thorbjörn Fälldin. Om jag nu hade hört denne LO-ordförande uttrycka sig på det sättet, så skulle jag ha angripit uttalandet precis lika hårt som jag angriper ett sådant uttalande av Thorbjörn Fälldin. Men det är kanske ändå fråga om litet högre kvalilel när statsministern tar ett sådant uttalande i

129

9 Riksdagens protokoll 1979/80:39-40

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

130

sin mun i samband med att man diskuterar skadeståndsregler på arbetsmarknaden. Det är det som är skillnaden; Pär Granstedt.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Om MBL nu i sin praktiska tillämpning har blivit den demokratiska väg vilken centern och Pär Granstedt skall beträda i fortsättningen, så villjag säga: Bevare mig för den demokratiska inriktningen! Här är det ju fortfarande så. Pär Granstedt, att har man förhandlat - och förhandlat färdigt - så är det ägarna som bestämmer hur det skall vara. Om det är en sådan demokratiform som PärGransiedl vill omhulda, så villjag verkligen ta avstånd från den demokratidebatten.

Det är till att ha låga anspråk på vad demokrati skall vara. Det som basunerades ut och som lovades i debatter och förarbeten var demokratiska former. Men det som har blivit är ingen form som är värd namnet demokrati.

Man kan t. ex. ta det företag där de flesta arbetare har drabbats av "demokratiskt inflytande", nämligen SSAB. Arbetslivscentrum har sett på rationalisering och fackligt inflytande i detta företag och kommer i sin avhandling fram lill att man kan fråga sig vad arbetarna har för fackligt inflytande, vad de kan påverka. I dagens situation, när man drabbas av en kris, vill jag fråga Pär Granstedt: Var ligger den demokratiska aspekten någonstans, när arbetarna vill stoppa en vansinnig ulveckling, närde säger atl detta är fel och att de vill ändra på det, men företagsledningen tydligen har allt i sin hand när det gäller att driva på utvecklingen? Demokratiaspekten är gmnden när vi ställer våra förslag.

Belräffande den breda uppslutningen i kammaren var det, om jag inte hörde fel, centern, folkpartiet och socialdemokratin som stod bakom den här lagen - del vill jag inte bestrida. Sedan gjorde Pär Granstedt ett utfall och sade att det skulle vara så besvärligt all vpk gick emol denna lag. Men jag hörde inga - eller i varje fall inga nämnvärt högljudda - ulfall mot regeringsvännerna moderaterna. De harju här attackerat från den andra sidan både genom alt med kraft hävda SAF:s vilja och genom atl angripa utredningar på olika områden.

Jag skulle vilja uppmana Pär Granstedt att läsa de fackliga uttalanden som finns om vad man i dag vill ha med i ett medbestämmandeavtal. De som drabbas av det och som i dag ställer krav på innehållet vill inte ha den demokrati som Pär Granstedt i dag försöker göra sig bred över och säger all han vill ha, ulan de vill ha de krav tillgodosedda som vpk har fört fram. Många av de kraven, framför allt kravet på vetorätt, är sådana som man anser skall ingå i ett medbestämmandeavtal. T. o. m. LO och PTK sade 1977 om t. ex. datorerna att arbetarna skulle ha rätt att stoppa dem, vilket ju i praktiken är ett vetorättskrav. Men de kraven ställer sig centerns, folkpartiets och socialdemokratins ledning vid sidan om i dag. Detta aren upplysning som i och för sig är intressant och som kanske pekar på den demokratiseringsvåg på arbets-platsema som vi är på väg att få. Del förslag från LO och PTK som jag har i min hand i dag ger emellertid inte den vägledningen.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Först villjag till Sune Johansson, som framhåller atl när man sett avtalen kan man behöva göra en ny prövning av lagstiftningen, säga att jag inte tycker det är något konstigt. Det är självklart att vi skall följa utvecklingen. Detta har också den nya arbetsrättskommittén i uppdrag att göra, så jag tror inte vi är särskilt oeniga på den punkten heller. Det är möjligt att vi i en framtid kommer till olika slutsatser om vilka åtgärder som är lämpliga att vidta för att bygga vidare, men det flr vi se då. Mitt uttalande om den breda enigheten gällde den situation vi i dag befinner oss i. Någon profet är jag dock inte, och därför vill jag inte uttala mig bestämt om framtiden.

Sune Johansson sade att han inte hörde när LO-ordföranden gjorde det här uttalandet. Sune Johansson kanske inte heller hörde, eller i varje fall inte tillräckligt ordentligt hörde, när Thorbjörn Fälldin gjorde det. När Sune Johansson och andra citerar Thorbjörn Fälldin glömmer man den del av hans uttalande där han just talar om att han refererar LO-ordföranden. Om alla hade hört detta ordentligt, kanske den här debatten hade varil onödig.

För att sedan gå över till Lars-Ove Hagberg vill jag säga att det är alldeles riktigt atl MBL-lagen som sådan inte är slutmålet för de anställdas inflytande. Men det var aldrig avsett att den skulle vara det heller, utan det är som vi vet en ramlagstiftning, som sedan skall fyllas på med avtal. Vilka avtal det blir och hur de slutligt kommer att se ut vet vi inte - alla har inte haft förmånen att se det förslag som Lars-Ove Hagberg har refererat till här - men det är naturiigtvis vår förhoppning att lagen skall leda till avtal som ger de anställda ett rejält inflytande i företagen. Det här är inte en slutpunkt, utan en process som måste mlla vidare och som skall leda till ständigt förbättrat samarbete mellan de olika partema i företagen.

Lars-Ove Hagberg klagade över attjag inte kritiserade moderaterna. Jag tog faktiskt upp den allmänna olust som moderaterna ofta vädrar när det gäller medbestämmandefrågorna, men jag konstaterade att de trots allt i huvuddrag godtar lagen, vilket också framgår av dagens betänkande.

Låt mig till sist notera att även vänsterpartiet kommunisterna tydligen har upptäckt att statligt ägande i och för sig inte garanterar de anställda inflytande, vilket exemplet från SSAB kanske visar. - Det kan vara en nyttig lärdom för ett kommunistparti.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmande frågor m.m.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Pär Granstedt tycker det är värt att notera att socialdemokrater, folkpartister och centerpartister i stort sett är rörande eniga i den här frågan. Som arbetare måste jag verkligen beklaga detta, och det gör många med mig.

Sedan talade Pär Granstedt om att ställa saker och ting på huvudet. Strax därefter gör han själv en kullerbytta genom att påstå att vi i vårt parti skulle ställa oss utanför detta viktiga område. Tvärtom lyckerjag, Pär Granstedt, att vi genom att lägga fram förslag som skulle reformera lagstiftningen så att den blir i arbetarnas intresse verkligen deltar i detta arbete med allvar.

131

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämman -defrågor m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag tror att det var ganska viktigt att Pär Granstedt förklarade vad han egentligen menade. Nu har han talat om vad det hela syftar lill. I själva verket har han nu också talat om vad han menar med demokrati. Han sade att detta inte är något slutmål - del är en ramlag, och det är genom avtal som vi skall nå målet. Samtidigt talade han om demokrati. I sitt första inlägg sade han att nu är det inte bara ägandet utan även arbetet som skall bestämma. Vad jag förstår, så måste det här avtalet syfta till atl åstadkomma den demokratiprocessen.

Men Pär Granstedt bortser ifrån att det i dag är ägandet som bestämmer. I dag bestämmer företagsledningarna med stöd av § 32 i Svenska arbetsgivareföreningens stadgar. På denna gmnd skall man alltså i dag träffa avtal. Pär Granstedt. Vilka avtal? Arbetarrörelsen har hittills under alla år inte kunnal träffa något avtal som inskränkt denna kapitalels rätt. Jag frågar Pär Granstedt om han, med lanke på kapitalets attacker mot arbetarna i olika avseenden, tror att man kommer att kunna göra det i fortsättningen. Tror Pär Granstedt all kapitalet helt frivilligt kommer atl uppge silt inflytande och dela med sig av detta ägaransvar? Det tror inte vi inom vpk. Vi tror att fackföreningarnas egen aktivitet är en första förutsättning för att del skall kunna ske. Men de måste även ha hjälp av lagar som riksdagen stiftar för att kunna jämna ut detta partsförhållande och få uppgörelser på arbetsmarknaden som kan vara jämbördiga. Detta är grunden.

Här avslöjades vad Pär Granstedt menar med demokratiska förhållanden -det är i stort sett de förhållanden som vi i dag har.

Sedan en kommentar lill detta om statligt ägande. Både Elver Jonsson och Pär Granstedt lyssnar tydligen väldigt illa till vad vänsterpartiet kommunisterna säger. Vi har aldrig sagt att statligt ägande i sig löser dessa problem. Det vill jag säga återigen: Det löser aldrig problemen. Men kapitalel löser i dag absolut inga problem. Vad det statliga ägandet ger är möjlighet all lösa problem i del här samhället frän samhällsekonomiska utgångspunkter, t. ex. de problem som vi i dag har inom handelsslålindustrin, specialsiålindustrin och varvsnäringen. De problemen kan inte kapitalet lösa, och del visar dess agerande i dessa näringar.

132

PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr lalman! Jag tror inte, Lars-Ove Hagberg, alt arbetsgivarorganisationerna frivilligt och i något slags generositet kommer atl avstå från sitt inflytande. Däremot tror jag faktiskt de fackliga organisationerna om atl i förhandlingar kunna skaffa sig det här inflytandet, lika väl som de fackliga organisationerna genom förhandlingsverksamhet har åstadkommit väldigt mycket under gångna årtionden. Jag har faktiskt den tilltron till facket i Sverige.

Låt mig sedan notera ett fint citat, som jag skall komma ihåg: "Statligt ägande löser aldrig problemen." Jag tycker att det är ett fint ideologiskt framsteg som vänsterpartiet kommunisterna gjorl med detta konstaterande.

FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Pär Granstedt är en skicklig talare, och jag tycker all det är

något av blivande partiledare över hans agerande. Men när han betygsätter de

olika paitiernas uppträdande, framför allt moderata samlingspartiels, och

säger att vi skulle visa en allmän olust så fort MBL kommer på tal tycker jag

. att det är litet plågsamt.

Sedan kommer statsmannaorden: I det stora hela är han tacksam för att vi uppträtt så enigt i det här fallet. Utskottsbetänkandet bekräftar värt ställningstagande på punkt efter punkt, och där är ju enigheten i stort sett total. Vi är. Pär Granstedt, i samma båt.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämmandefrågor m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemsiällt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Alf Wennerfors m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Wittbom begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

belänkande 6 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Alf Wennerfors m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Wittbom begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255 Nej - 72

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 6 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet.

133

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Medbestämman -defrågor m.m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 314 Nej - 14

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

2 av Alf Wennerfors m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Wittbom begärt votering upplästes
och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskollets hemställan i

betänkande 6 mom. 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Alf Wennerfors m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bengt Wittbom begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

följande resultat:

Ja - 256 Nej - 72

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

3 av Anna-Greta Leijon m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Sune Johansson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arl)etsmarknadsutskottets hemställan i

belänkande 6 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Anna-Greta Leijon

m.fl.

134

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Sune Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 167 Nej - 160

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 12 Ledighet för besök vid mödravårdscentral m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsulskotleis belänkande 1979/80:8 med anledning av motioner om ledighet från anställning.

1 delta betänkande behandlades motionerna

1978/79:267 av Pär Granstedi (c),

1978/79:1035 av Arne Blomkvist m. fl. (s) och

1978/79:1647 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen hemställde om förslag som syftade till att garantera gravida kvinnor rätt atl under arbetstid utan löneavdrag besöka bl. a. mödravårdscentral.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Ledighet för besök vid mödravårdscentral m. m.

Utskoltet hemställde

1. beträffande rätt till ledighet för biståndsarbete alt riksdagen skulle avslå
molionen 1978/79:1035,

2. belräffande rätt lill ledighet för besök på mödravårdscentral m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1647,

3. beträffande utbildning av blivande pensionärer på betald arbetstid all riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:267.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Vare sig kammarens ledamöter skall gå härifrån eller stanna kvar lycker jag att de skall vara tysta.

Gravida kvinnor har inte någon lagstadgad rätt att på arbetstid och med bibehållen lön fä gå t. ex. på gynekologisk undersökning, lill tandläkare, till mödravårdscentral eller göra någonting annat som hänger ihop med graviditeten. Kvinnor blir illa behandlade i mänga avseenden. Kvinnor betraktas som andraklassortering och reservmänniskor.

Kvinnors rätt till en bra mödrahälsovård och smärtlindring vid föriossning debatterades här i kammaren förra veckan. Motståndet mot kvinnornas rättmätiga krav på bl. a. effektiv smärtlindring var totalt från de socialdemokratiska och de borgeriiga ledamöterna. Det var bara vpk som röstade för smärtlindring och en bättre mödrahälsovård.

Den debatten visade på politikernas syn på kvinnorna och nedvärderingen av kvinnors krav. I andra sammanhang kan man kosta på sig att tala om jämlikhet. Men när det verkligen gäller att göra något konkret för kvinnorna och jämställdheten - då går man emot. Denna socialdemokraternas och borgarnas syn på kvinnors krav går igen när det gäller atl bygga bort daghemsbrislen eller då det gäller alt tillförsäkra kvinnorna jämställdhet på arbetsmarknaden.

Om en kvinna är statligt anställd kan hon på betald arbetstid besöka mödravårdscentral eller göra andra saker som hon behöver för sin graviditets skull. Men en kvinna som är kommunalt eller privat anställd har inte denna rättighet. Svenska kommunförbundet säger t. ex. atl graviditet inte kan betraktas som ett sjukdomsfall, och därför kan betald ledighet inte beviljas för

135

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Ledighet för besök vid mödravårdscentral m. m.

t. ex. läkarbesök eller besök pä mödravårdscentral. SAF säger atl kvinnan kan begära permission. Men någon ledighet kan man inte garantera. Permission medges för egel bröllop, egen 50-ärsdag eller om man måste besöka en läkare eller ett sjukhus första gången vid akut sjukdom.

I kollektivavtalen på SAF-LO-områdel finns alltså en bestämmelse om permission för bl. a. lakar- och landläkarbesök. Men besök vid en mödravårdscentral finns inte medtaget i denna rekommendation. Det här står att läsa på s. 5 i belänkandet.

Utskottet har låtit remissbehandla vår motion. Samtliga remissinstanser menar alt det är en facklig fråga och alt den därför måste regleras genom avtal mellan parterna.

Svenska kommunförbundet säger enligt vad som står på s. 6 i belänkandel alt frågan om rätt alt besöka mödravårdscentral på betald arbetstid inte kan ses isolerad. Här måsle göras prioriteringar mellan olika typer av betalda ledigheter, säger Kommunförbundet. Man tycker också au del blir krångligt rent administrativt om kvinnor får lagstadgad rätt att under graviditet besöka t. ex. mödravårdscentraler under betald arbetstid.

Herr talman! Det är inte lätt atl vara kvinna. Kvinnor utsätts dagligen för provokationer och diskriminering. När jag för några är sedan sökte arbete på elt halvslatligl förelag, frågade den manlige personalchefen omjag var gravid eller om jag tänkte skaffa flera barn. Graviditet och barn skulle störa förelagets utveckling. Jag svarade snällt attjag inte var gravid och all jag inte tänkte skaffa flera barn. Jag fick med ell läkarintyg bevisa att jag inte var gravid. Hade jag utsatts för denna provokation i dag, hade personalchefen fält minst en örfil. Det kanjag försäkra. Menpåden tiden var jag en rädd kvinna, som dessutom hade gått arbetslös i nära ett år. Och då stod självförtroendet på noll.

Herr talman! Överallt och frän alla håll i samhället sätts käppar i hjulet för kvinnorna. Vpk tycker att varje gravid kvinna borde ha en lagstadgad rätt att på betald arbetstid besöka mödravårdscentral och landläkare eller uträtta alla andra saker som har med graviditeten att göra och som tar tid. Partierna borde självklart kunna enas om alt lösa denna fråga. Men så sker inte.

Utskottet skjuter glatt ifrån sig frågan med hjälp av de fackliga organisationernas remissvar. Utskottet motarbetar jämställdhet och nonchalerar kvinnornas krav. Det är mycket dåligt.

Till sist vill jag ciiera vad en gravid kvinna fick höra från sin fackliga organisation, när hon bad atl fl besöka en mödravårdscentral på betald arbetstid. Man sade lill henne att det ju var "självförvållat" - graviditeten alltså. Sådan är synen på kvinnorna och på kvinnornas krav och behov.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 1647 från vänsterpartiet kommunisterna.

136

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Inga Lantz talade engagerat om och för jämställdhet och påstod att utskottet motarbetar jämställdheten. Jag vill inledningsvis bara bestrida detta påstående. Inga Lantz sade också alt vi när del gäller jämställdhet i arbetet skall gå frän ord till handling. Låt mig bara inskjuta atl kammaren om ett par veckor får just ett sådant förslag. Jag skall då med intresse följa om Inga Lantz är beredd att leva upp till den maximen.

När det gäller sakfrågan har vi redovisat att vi under sommaren har haft ärendet ute pä remiss. Samtliga remissinstanser har avvisat vpk-kravel och uttryckt uppfattningen att delta är en sak för parterna på arbetsmarknaden alt klara av. Utskottet har för sin del enhälligt accepterat den meningen och instämt i den. Vi har tillagt alt vi kan visa på att den statliga sektorn har reglerats jusl på delta område.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill arbetsmarknadsutskottets hemställan.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Ledighet för besök vid mödravårdscentral m. m.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Det var ett kort och magert inlägg från utskottets talesman. Jag tycker att del är ett orimligt förhållande och atl alla partier här i kammaren borde kunna ena sig om aU lösa detta problem. Det handlar om att tillförsäkra kvinnorna en rätt - som jag faktiskt trodde fanns nu för tiden - att på betald arbetstid besöka mödravårdscentral.

1 andra sammanhang tar man upp och riktigt förfasar sig över alt kvinnorna här i landet inte föder tillräckligt med barn. Har man aldrig kopplat ihop dessa olika frågor: dåligt utbyggd barnomsorg, dåliga bostadsområden, dålig kollektivtrafik, dålig mödrahälsovård,dålig smärtlindring vid föriossning och det som vi i dag diskuterar? Kvinnorna motarbetas på många områden, men på detta område borde problemen gå att lösa.

Jag tycker inte atl det här är någon partiskiljande fråga. Anser inte Elver Jonsson att del är ett rimligt och rättvist krav som vänsterpartiet kommunisterna reser, alt kvinnor skall ha rätl att på betald arbetstid besöka de institutioner som man måste besöka när man är gravid, för att man skall må bra?

ELVER JONSSON (fp):

Herr lalman! Utskottet har inte underkänt det rimliga i kravet, men när det gäller hanteringen av det har vi inte instämt med motionärerna utan ansett atl frågan bör lösas på annat sätt. I själva sakfrågan lär vi inte ha skilda uppfattningar.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag nämnde ju vilket svar en gravid kvinna fick från sin fackliga organisation, och det gör att jag är emol all riksdagen skjuter den här frågan ifrån sig. Och Svenska kommunförbundet, som ju har väldigt många kvinnor anställda inom sitt verksamhetsfält, säger i sitt yttrande över motionen att det måste göras prioriteringar mellan olika typer av betalda ledigheler. Jag är orolig för att frågan bollas bort.

137

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om regeringsinitiativ till vissa offentliga förhör m. m. inför folkomröstningen om kärnkraft

Med lanke på vad den gravida kvinnan fick lill svar från sin fackliga organisation, nämligen alt graviditet är någol självförvållat och att man därför inte kan påräkna någol stöd, tycker jag att det är en angelägenhet för riksdagen alt se lill atl gravida kvinnor får lagstadgad rätt atl besöka mödravårdscentraler och andra vårdinrättningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositionergavs på bifall till dels utskollets hemställan, dels moiion 1647 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 8 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1647 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej - 13

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Om regeringsinitiativ till vissa offentliga förhör m. m. inför folkomröstningen om kärnkraft

138

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för atl besvara Anders Ljunggrens (c) den 20 november anmälda fråga, 1979/80:134, och anförde:

Herr talman! Anders Ljunggren har frågat mig om regeringen är beredd att omedelbart ta initiativ till att offentliga förhör med efterföljande s. k. vetenskaplig medling kan genomföras sä atl en allsidig utvärdering kan ske av reaklorsäkerhetsutredningen, konsekvensutredningen och slrälskyddsin-stitutets utredning om beredskapsplanering mot kärnkraftsolyckor i god tid före folkomröstningen.

Konsekvensutredningen överiämnade sill betänkande till regeringen för några dagar sedan. Enligt vad jag erfarit är reaklorsäkerhetsutredningen och sirålskyddsinsiitutels utredning all vänta inom kort. Reaktorsäkerhetsutred-

ningen har f ö. redan presenterat slutsatserna av sitt arbete.

Regeringen anser att det är angeläget med en så allsidig och ingående information som möjligt inför folkomröstningen och vidtar olika åtgärder i della syfte. Offentliga förhör kan därvid visa sig vara en form att åstadkomma detta. Enligt vad jag erfarit kommer dessa spörsmål all lagas upp i de fortsatta partiöverläggningarna angående folkomröstningen.

ANDERS LJUNGGREN (c):

Herr lalman! Jag ber att fl tacka statsrådet Petri för svaret på min fråga. Jag finner det tillfredsställande att regeringen har en positiv syn på kravet på alt regeringen skall vara aktiv för att allmänheten ges en allsidig och ingående information, och jag hoppas atl del också leder lill konkreta ålgärder.

Statsrådet berör inte alls frågan om vetenskaplig medling. Forskningsrådsnämnden har tagit elt initiativ på della område som enligt min mening är värt att övervägas i en positiv anda. I en framställning till regeringen har nämnden anhållit om tilläggsanslag på 3,1 miljoner för spridning av information på energiområdet före folkomröstningen. Informationsverksamheten skulle föregås av verksamhet enligt modellen för vetenskaplig medling. Denna presentalionsform innebär precisering av olika ståndpunkter i forskningen och klarläggande av enighet och skiljelinjer i forskarnas synsätt.

Det är, herr talman, min bedömning att denna verksamhet inte bara skulle öka informationen till allmänheten och förbätlra kvaliteten på denna utan också skulle öka respekten för vetenskapligt arbete och bidra lill en mer positiv dialog mellan forskarna å ena sidan och allmänheten och intressesammanslutningar å den andra sidan.

Låt mig därför uttrycka en förhoppning om att även forskningsrädsnämn-dens framställning till regeringen skall diskuteras i en positiv anda vid partiöverläggningarna detta år och att detta skall resultera i atl verksamhet enligt modellen för vetenskaplig medling skall komma lill stånd och resultatet därav nå en bred allmänhet. Statsrådet Petri skulle ge elt välkommet besked i dag, om han kunde bekräfta att den frågan kommer att tas upp i partiöveriäggningarna och att regeringen även på denna punkt har en positiv grundinställning.

Kravet på öppna förhör gmndas naturligtvis på atl mänga finner de ulredningar som gjorts på områdel, särskilt konsekvensutredningen, vara otillfredsställande. Vissa av resultaten är redan föråldrade och felaktiga. Det gäller t. ex. uppskattningarna av kärnkraftens kostnader, där konsekvensutredningen enbart anger en kostnad som praktiskt laget bara är-hälften av den kostnad som - enligt vad de för tidigare projekt direkt ansvariga anger - är aktuell. Det är därför viktigt att vi kan fl till stånd offentliga förhör, så att del öppet kan diskuteras vilket underiag som finns för de olika ståndpunkterna, inte bara när del gäller kostnader ulan också när det gäller kärnkraftens konsekvenser i hela deras vidd.

Jag uttrycker därför den förhoppningen att statsrådet Petri inte skall låta det stanna vid en välvillig hållning till de saker jag lagit upp i min fråga, ulan alt det skall bli praktiska lösningar som resultat av denna hållning, såväl när det

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om regeringsinitiaiiv till vissa offentliga förhör m. m. inför folkomröstningen om kärnkraft

139

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

0/7? ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

gäller öppna hearings på regeringens initiativ som när det gäller vetenskaplig medling, kanske i den form som forskningsrådsnämnden föreslagit.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 14 Om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för atl besvara Knut Wachi-meisiers(m)den 21 november anmälda fråga, 1979/80:139, till justitieministern, och anförde:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat justitieministern om han avser alt lägga fram en proposition om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län -med syftet alt lösa upp den s. k. fyrstadskretsen-i så god tid alt reformen kan träda i kraft till 1982 års riksdagsval.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl det är jag som skall svara på frågan.

Som Knut Wachtmeister väl känner till behandlades frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län av personvals- och valkretsulredningen, som lämnade sitt betänkande i januari 1978. Liksom kommittén anser jag alt valkretsindelningen i Malmöhus län bör ändras. Med hänsyn till att kommittén inte var enig och till innehållet i remissvaren på betänkandet anser Jag det emellertid nödvändigi alt utreda frågan ytterligare. Regeringen har i dag bemyndigat mig all tillkalla en särskild utredare för delta. Utredaren skall bedriva silt arbete i nära samråd med partiorganisationerna i länet och med företrädare för berörda kommuner.

I direktiven sägs atl utredningsarbetet bör vara slutfört senast vid halvårsskiftet år 1980. Skälet härtill är just aU reformen skall kunna genomföras i sä god tid atl den ändrade valkretsindelningen kan tillämpas vid 1982 års riksdagsval.

140

KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet Petri för svaret pä min fråga.

Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har stötts och blötts under många år. Redan i början av 1960-talet föreslog Per Edvin Sköld all Malmö stad skulle ulgöra en egen riksdagsvalkrets. Så småningom - år 1974 -tillsattes, som stalsrädet Petri också nämnde, en statlig ulredning, personvals- och valkretsulredningen. Jag dellog f ö. själv i denna ulredning. Samma år behandlade konstitulionsutskoilet en moiion om valkreisändring i Malmöhus län. Utskottet förutsatte i sitt av riksdagen godkända betänkande att en sådan ändring, innebärande upplösning av den s. k. fyrsladskretsen, skulle kunna ske redan vid 1976 års val. Så blev det som bekant inte. Inte heller skedde någon ändring till årets val, trots au valkretsulredningen, som var relativt positiv till en sådan reform, hade avlämnat sitt belänkande vid årsskiftet 1977-1978, vilket statsrådet också angav.

Av en egendomlig tillfällighet har regeringen jusl i dag bemyndigat statsrådet Petri atl tillkalla en särskild utredare för detta ändamål. Jag är naturiigtvis hell tillfredsställd med delta statsrådets besked. Det var precis del önskesvar som jag hade kunnal hoppas pä. Jag lackar än en gång för svarel och har självfallet ingen ytteriigare fråga att ställa, eftersom det besked jag redan fltt var så tillfredsställande.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om prisnivån på sågade trävaror

§ 15 Om prisnivån på sågade trävaror

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara Arne Franssons (c) den 9 november anmälda fråga, 1979/80:105, och anförde:

Herr talman! Arne Fransson har frågat mig vilka ålgärderjag avser vidla för alt åstadkomma en mer rimlig prisnivå på sågade trävaror.

Priserna på sågade trävaror pä den svenska marknaden följer normalt exportprisernas utveckling. Enligt SPK steg priserna i Sverige under andra halvåret 1978 med i genomsnitt ca 6 96. Under perioden januari-oktober 1979 har de stigit ytteriigare med i genomsnitt ca 20 96. Under 1979 synes dock exportpriserna ha stigit någol långsammare än hemmamarknadspriserna, medan del omvända gällde år 1978. Den allmänt sett kraftigare prisstegringen 1979 förklaras bl. a. av ökade råvamkoslnader.

Hemmamarknadsprisernas beroende av exportpriserna är, när del gäller den här typen av varor, oundviklig. Denna omständighet ligger också till grund för den prisövervakande verksamheten. Siatens pris- och karlellnämnd inriktar därför sina insatser på alt förhindra atl prishöjningar på hemmamarknaden genomförs innan prishöjningar av minst samma slorlé1<s-ordning genomförts på exportmarknaden. Den ulveckling under åren 1978-1979 som jag nyss redovisat följer exportprisernas utveckling, och någon ytteriigare åtgärd av prisreglerande karaktär är f n. inte aktuell.

Föratt förhindra atl prishöjningarna på trävaror flr ett större genomslag på byggkostnaderna än som är ofrånkomligt är det nödvändigi med en fortsatt intensiv prisövervakning. Därvid måsle också prisutvecklingen i grossist-och detaljhandelsledet noga följas för alt förhindra omotiverade prishöjningar.

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! Jag får först lacka handelsministern för svaret på min fräga. Av svarel framgår alt man från regeringens sida f n. inte är beredd all vidta några ålgärder för alt åstadkomma en mer rimlig prisnivå på sågade trävaror. Det är ett svar som jag inte är helt nöjd med.

Den ändring i förordningen om prisslopp som förelogs den 4 maj 1978 och som innebar att samtliga trävaror undaniogs från prisstoppet har medfört kraftiga prishöjningar pä sågade trävaror. Handelsministern anger i svaret alt

141

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om prisnivån på sågade trävaror

prisstegringarna från januari till oktober 1979 ligger på i genomsnitt ca 20 96. För egen del har jag uppgifter för Sydsverige som ligger något högre. Konjunkturinstitutet har i sin rapport Konjunkturiäget oktober 1979 sagt följande om prisutvecklingen för sågade trävaror: "Exportpriserna har bedömts stiga med ca 6 96 mellan halvåren 1979 vilket ger en höjning med drygt 12 96 1978-1979." Detta innebär att prisstegringarna på hemmamarknaden är betydligt högre än på exportmarknaden, och därmed är inte handelsministerns svar helt korrekt med tanke på den koppling med prisutvecklingen som görs i svaret. Därför kan jag inte dra någon annan slutsats än att det förekommer omotiverade prishöjningar som det finns anledning att ägna ökad uppmärksamhet åt. Därför är dagens prisövervakande verksamhet enligt min uppfattning inte tillräcklig.

Kostnadsstegringarna på sågade trävaror har inneburit kraftigt ökade priser vid produktion av exempelvis bostäder. Detta i sin tur leder till att boendekostnaderna höjs ytteriigare, vilket flr konsekvenser för de enskilda människorna. En uppenbar risk föreligger också för att bostadsbyggandet minskar beroende på att man inte kan starta byggnation på gmnd av för höga produktionskostnader.

Slutligen vill jag, herr talman, fråga handelsministern om man från regeringens sida ändå inte är beredd atl ompröva sitt ställningstagande belräffande återinförande av prisstopp på sågade trävaror, om utvecklingen fortsätter i den riktning som varit verklighet under 1979.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Arne Fransson tycktes mena att det var avvecklingen av den prisreglering som fanns fram till våren 1978 som var orsak till de prisstegringar som har inträffat. Jag tror att det är en sammankoppling av orsak och verkan som inte har någon motsvarighet i verkligheten. Det är alltså andra krafter som har medfört dessa prisstegringar. Enligt de uppgifter jag har från det speciella ämbetsverk som sysslar med dessa frågor, nämligen statens pris-och kartellnämnd, gäller motsvarande utveckling just på exportmarknaden. Somjag understrukit i mitt svar flr man,om man skall vara realistisk, faktiskt ta hänsyn till att när prisstegringar inträffar på en exportmarknad ärdet inte så enkelt all försöka hälla tillbaka motsvarande prisstegringar på hemmamarknaden genom prisregleringar. Detta leder lätt till att det blir brist här hemma: det blir mera lönande för sågverk att exportera än att sälja här i landet.

Skall man då ha någon sorts reglering, ett marknadspåbud, som gör att man inte får exportera mer än tidigare, blir det lätt så att de små sågverken som inte lidigare har exporterat råkar illa ut, under det att de större sågverken som har en större exportandel kommer i ett förbättrat konkurrensläge.

Vad gäller Arne Franssons slutliga fråga om en omprövning så gäller den princip jag slog fast i mitt svar, nämligen att man måste följa utvecklingen på hemmamarknaden i förhållande till utvecklingen på exportmarknaden.

142

ARNE FRANSSON (c):

Herr lalman! Jag är fullt medveten om att det finns ett samband mellan

exportpriser och hemmamarknadspriser. Men man kan ändå inte komma ifrån att utvecklingen under 1979 - enligt de uppgifter jag har fltt och som konjunkturinstitutet svarar för - har inneburit att det är en markant skillnad, dvs. att ökningarna är betydligt större pä hemmamarknaden än de är vid den försäljning som sker pä exportsidan. Det är detta i förhållande till del svar handelsministern här har lämnat som jag har reagerat mol.

Jag är också medveten om att det finns andra skäl som ligger till grund för prisutvecklingen än det jag nämnde, alltså alt prisstoppet togs bort i maj månad 1978. Det är oerhört angelägel och viktigt att man från regeringens sida med ökad uppmärksamhet följer utvecklingen de närmaste månaderna framöver, så att det inte blir en ökad skillnad mellan exportpriser och hemmamarknadspriser. Jag tror atl det skulle vara mycket olyckligt.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

0/77 tillverkningen av lorrbatterier

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 16 Om tillverkningen av torrbatterier

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för all i ell sammanhang besvara dels Ulla Ekelunds (c) den 21 november anmälda fråga, 1979/80:142, till försvarsministern, dels Maja Bäckströms (s) den 23 november anmälda fråga, 1979/80:159, och anförde:

Herr talman! Ulla Ekelund har frågat försvarsministern hur allvariigt han bedömer en utebliven svensk tillverkning av torrbatterier vid torrbaiterifabriken Tudor i Ängelholm vara för arméns och överstyrelsens för ekonomiskt försvar (ÖEF) behov, och om vikten av en inhemsk produktion är så beiydande atl han är beredd att vidtaga åtgärder för au behålla den inom landet. Frågan har överiämnats lill mig för besvarande.

Maja Bäckström har frågat mig om jag är underrättad om situationen vid AB Tudor och vilka åtgärder regeringen vill vidtaga för att trygga denna för vår beredskap viktiga tillverkning inom landet.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Försörjningen med batterier i en krissituation har stor betydelse för försvarsmakten. Mot bakgrund av att den svenska torrbatteriproduktionen har minskat under senare är och all vanliga batterier, t. ex. för slavficklampor och transistorapparater, inte längre tillverkas inom landet har försvarsmakten tvingats vidta särskilda åtgärder Således har man 1. ex. så långt möjligl övergått till användning av laddningsbara ackumulatorer. Den tekniska utvecklingen på balteriområdel har vidare medfört att nya batterityper, s. k. Alkaline- och Litiumbatterier, införts i försvarsmakten. Dessa batterier, som inte tillverkas inom landet, har hög kapacitet och god lagringsbesländig-hel.

Förutom försvarsmakten har även andra toialförsvarsfunktioner, som t. ex. civilförsvaret och transportväsendet, behov av lorrbatterier i en kris. Det största behovet torde dock finnas hos civilbefolkningen i en krigssituation vid störningar i eldistributionen. Med hänsyn till betydelsen av att

143

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om tillverkningen av torrbatterier

samhällsinformationen kan fungera i elt sådant läge är del angeläget atl behovet av lorrbatterier för transistorapparater kan tillgodoses. ÖEF:s beredskapsåtgärder i form av beredskapslagring av färdiga lorrbatterier, maskiner i malpåse och insatsvaror för baiteriproduktion, har baserats härpå.

AB Tudor, som är landets enda tillverkare av torrbatterier, ägs av den danska Hellesenkoncernen. Mot bakgrund av atl koncernen f n. har ekonomiska svårigheter har företagsledningen vid Tudor nyligen inlett MBL-förhandlingar med de fackliga organisationerna vid fabriken i Ängelholm om en ändrad inriktning av verksamheten. Olika alternativ diskuteras, varvid vissa innebär väsentligt minskad sysselsättning. Det är ännu för tidigt atl uttala sig om vart dessa förhandlingar kan leda. Mot bakgrund av att produktion i fred är ett av olika medel alt upprätthålla försörjningsberedskapen på torrbatteriområdet kommerjag, närmast genom ÖEF, att hälla mig underrättad om den fortsalla utvecklingen vid AB Tudor i Ängelholm.

ULLA EKELUND (c):

Herr talman! Jag lackar handelsministern för svaret pä min fråga.

Av svaret framgår att inhemsk tillverkning av torrbatterier, sådan som förekommer vid Tudorfabriken i Ängelholm, är av stor betydelse för viktiga delar av vårt samhälle. Det gäller försvar och civilförsvar, men det gäller också SJ och civilbefolkningen. Jag har ställt min fråga mot bakgrund av att vi behöver en tryggad beredskap på alla områden, alltså också på delta, men även mol den bakgrunden all det är vikligt att vi i värt land bevarar tillverkningen av alla de delar som kan hänföras till såväl försvarsverksamhel som civil verksamhet i fred och krig. Inte minsl viktig som bakgrund för min fråga är naturiiglvis också sysselsättningen på den akluella orten, som är min hemort.

Vid förhandlingarna har del sagts att man antingen kommer att starkt skära ned produktionen eller att lägga ned den, och man har därvid angivit olika lidsmarginaler. Frän försvarels materielverk framhåller man att det nog är bra att lägga maskiner i malpåse och att ha färdiga batterier på lager, men den skickliga arbetskraft som skulle kunna gå föriorad kan man inte så lätt ersätta.

Handelsministern säger i slutet av sitt svar att han skall följa frågan genom ÖEF, och det är tacknämligt. Jag skulle i anslutning lill del vilja ställa en konkret följdfråga: Räknar handelsministern med att det i nuläget finns någon möjlighet att påverka utvecklingen och de förhandlingar som pågår inom Tudor?

144

MAJA BÄCKSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka handelsministern för svaret. Vi vet att konkurrensen på batterimarknaden är mycket hård och att utvecklingen går snabbt. Vissa batterityper håller på att föråldras och gå tillbaka. Men vi är nog litet till mans besvikna över atl man inte har lyckats följa med i utvecklingen och anpassa produkterna och produktionen till framlidens behov. Ej heller

har man undersökt möjligheterna att tillverka alternativa produkter om marknaden skulle förändras.

Man kan tycka atl torrbatlerifabrikens öde egentligen är någonting mycket obetydligt, men jag anser att det är oerhört viktig del av någonting myckel större. Det är ingen nyhet att multinationella företag lägger ned enheter i Sverige. Multijätten köper ett väl etablerat och med sitt inregistrerade firmanamn välkänt förelag, för att senare få ekonomisk räntabilitet och vinning av detsamma.

Om enheten i Sverige har varit lönsam styrs den fort via multijätten atl bli olönsam, och så är del bara att låsa dörren. På det sättet styrs då produktionen ut ur Sverige. Som orsak anges myckel ofta våra lagar och våra löner, de anställdas sjukfrånvaro, semester m. m. Sedan jämför man med förhållandena i andra länder och menar sig komma fram till elt lägre kostnadsläge för utlandet. Detta är enligt mitt förmenande en oriktig jämförelse.

Men jag vill gärna fråga handelsministern hurdet blir i framtidens Sverige. Har man inte på regeringshåll varil i för god tro beträffande multijätlarna? Sker det inte en urholkning av den svenska industrin? Hur skulle det vara med en strängare kontroll från statsmakternas sida när multinationella företag köper upp svenskregistrerade företag? Vore del inte vällovligt om del kunde åstadkommas internationella beslämmelser med tvingande normer och regler för de multinationella företagen? Borde man inte ha en hård kontroll och uppsikt över de multinationella företagens effekt på industrins struktur och på den sociala och ekonomiska utvecklingen? Till sist, borde man inte ha ell internationellt organ med verkställande makl och med effektivt fackligt inflytande?

Delta är onekligen tankar som man fär när man ställs inför de allt fler och större varsel som multijältarna skapar. Kan jag fl svar och synpunkter pä de här frågorna ärjag naturiigtvis mycket lacksam.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om tillverkningen av lorrbatterier

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Till Maja Bäckström villjag säga att om hon vill ha svar på de frågor som hon ställde, får hon väl framställa en interpellation som handlar om multinationella företag i stället för atl ställa en fråga till handelsministern om försörjningsberedskapen när det gäller batterier. Jag ser det som hell olika frågor. Det kan finnas ett visst samband mellan de tvä frågorna, om det, som Maja Bäckström tror, är så i det här speciella fallet att det har kommil in ell multinationellt förelag, som sedan helt oansvarigt lägger ned sin produktion. Jag föreslår all Maja Bäckström stannar kvar tills jag besvarar nästa fråga, om Ceaverken som ägs av AB Statsföretag, för au Maja Bäckström skall få klart för sig att världen är något mera komplicerad än vad som kan framgå av det inlägg som hon gjorde.

Till Ulla Ekelund villjag säga att försörjningsberedskapen kan tryggas på olika sätt. Man är tvungen au använda olika sätt av den enkla anledningen au vi ju inte tillverkar allting i del här landet. Man måsle lagraoch vi har också ell omfattande lagringsprogram inom ramen för del ekonomiska försvaret. Här är oljan den största produkten. Men på de områden där det är möjligt är del

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:39-40

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

0/77 bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag

bra att i stället upprätthålla en levande produktion, eftersom då även andra syften än de rent beredskapsmässiga kan fyllas. På en del områden blir det emellertid sä dyrt all man, om man går den vägen, inkräktar pä våra möjligheter alt ha ell balanserat ekonomiskt försvar. Del är dä som man får pröva sig fram meden kombination. Det ärsjälvklart attjag i det härspeciella fallet hoppas att del skall vara möjligt atl upprätthålla en så stor produktion som möjligt, även om del faktiskt redan i dag är sä, atl AB Tudor inte tillverkar batterier över hela registret, varför man under alla omständigheter är tvungen atl ha en produktion. Det återstår att se om ÖEF i del här sammanhanget kan följa utvecklingen och komma med förslag om eventuella ålgärder, om det över huvud laget är realistiskt från statens synpunkt.

MAJA BÄCKSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bara påpeka atl anledningen lill Tudors problem ligger bl. a. i jusl alt det är ett multinationellt förelag och del handlande som följer av del. Jag lycker att det är en ganska central fråga.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr lalman! Får jag då ställa frågan: Menar Maja Bäckström all aktiebolaget Ceaverkens problem ligger i atl det är ett statsägt företag?

Överläggningen var härmed avslutad.

146

§ 17 Om bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för au besvara A/0/-Z./S Löötvs (s) den 22 november anmälda fråga, 1979/80:158, och anförde:

Herr talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig om regeringen är beredd att biträda vissa föreslagna ålgärder syftande lill alt säkerställa Ceaverkens fortbestånd och utveckling som svenskägt förelag och därmed bevara såväl sysselsättning som försörjning med röntgenfilm och fotosätlningspapper.

Jag besvarar frågan närmast frän försörjningsberedskapspolitiska utgångspunkter.

Ceaverken i Strängnäs tillverkar i första hand medicinsk rönlgenfilm och därutöver bl. a. fotosätlningspapper. Företaget är den ende tillverkaren i Norden av sådana produkter. Företaget fyller därigenom en viktig uppgift i totalförsvaret då det gäller alt tillgodose försörjningen med dessa produkter i avspärrnings- och krigssituationer.

Ceaverken har ca 230 anställda, varav 160 i Strängnäs. Ceaverken ägs av Statsföretag AB. Företagel har under senare är mött fiera olika problem. Bl. a. har man mött härd konkurrens från flera stora internationella företag. Det har varil svårt för elt relativt litet förelag som Ceaverken atl hävda sig prismässigt. Sedan år 1974 har företaget gått med beiydande förluster.

År 1978 inledde Statsföretag förhandlingar om försäljning av Ceaverken lill ett utländskt företag. Dessa förhandlingar avbröts emellertid i början av år 1979. Därefter upptogs förhandlingar mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och Statsföretag för atl man skulle söka fl lill stånd en överenskommelse att upprätthålla tillverkningen av beredskapsskäl. Förhandlingarna ledde till atl ÖEF i juli i år tecknade ett preliminärt avtal med Ceaverken om upprätthållande av viss produktion och/eller produktionskapacitet beträffande röntgenfilm, fotosätlningspapper och grafisk film. Avtalet innebär atl ÖEF under åren 1979-1981 skall stödja verksamheten med ell belopp av totalt 40 milj. kr., delvis i form av avskrivningslån för investeringar. Avtalet har av ÖEF underställts regeringen för godkännande.

Regeringen är emellertid inte beredd alt nu godkänna det preliminära avtal som föreligger. Anledningen är bl. a. det ansträngda statsfinansiella lägel, som gör del nödvändigi alt noga pröva nya åtaganden inom försörjningsberedskapen. Ett godkännande av avtalet skulle innebära att en stor del av de resurser som kan avsättas inom del ekonomiska försvaret binds upp i ett enda projekt. Regeringen har därför uppdragit åt ÖEF att - tillsammans med övriga berörda myndigheier - skyndsamt göra en kompletterande ulredning som belyser olika alternativa möjligheter all tillgodose beredskapsbehovet av röntgenfilm, fotosätlningspapper och grafisk film.

Parallellt härmed är del nödvändigt -att i diskussion med Statsföretag undersöka i vad mån del finns förutsättningar atl lill rimligare kostnader fortsätta driften vid Ceaverken. För alla parter är det angelägel att den osäkerhet som nu råder sä snart som möjligt kan undanröjas.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag

MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Jag ber atl fl tacka handelsm.inistern för all han svarat pä min fråga.

Låt mig börja med alt konstatera atl Ceaverken i Strängnäs är landels enda tillverkare av rönlgenfilm och fotosätlningspapper. Förelaget sysselsätter i dag omkring 200 personer och är därmed, näst efter de offentliga arbetsgivarna i kommunen, Sundby sjukhus, P 10 och kommunen själv, en av de största arbetsgivarna. Ett förelag av den storleksordningen är betydelsefullt för varje kommun, men fören kommun av Strängnäs sloriek ärdet av alldeles avgörande betydelse. Jag behöver väl inte påpeka atl Strängnäs ligger i Sörmland, och alt Sörmland som helhet har ett minsl sagt bekymmersamt sysselsättningsläge - men jag gör det ändå.

När frågan om Ceaverken har behandlats i riksdagen tidigare har det sketl mot bakgmnd av alt Statsföretag och tidigare borgeriiga regeringar har haft planer på att sälja ut företaget till ett multinationellt företag. Naturligtvis har farhågorna för sysselsättningen då varil ett av skälen till det fackliga och politiska agerande som har förekommit emot en sådan försäljning. Ett ytteriigare, mycket starkt skäl för att inte avhända sig Ceaverken som svenskägt förelag har varit försörjningsberedskapen. Tillgängen lill röntgenfilm för sjukvården och fotosätlningspapper för tidningar och allmän information måsle ses som livsviktig vid en eventuell avspärrning.

147

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

öm bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har också ansett - och anser fortfarande - att en produktion inom landet av dessa varor är av stor betydelse.

Så sent som i juni i år kunde näringsutskottet i ett betänkande konstatera att överstyrelsen för ekonomiskt försvar hade tecknat ett avtal med företaget på det sätt som handelsministern har refererat i sitt svar. Därmed skulle det omedelbara hotel mol sysselsättningen på Ceaverken vara avvärjt och beredskapsförsörjningen tryggad.

Men nu - inte ens ett halvår efter det att näringsutskottet gjorde detta konstaterande - får vi se tidningsuppgifter som tyder på att regeringen ifrågasätter avtalet. Detta föranledde min fråga till handelsministern. Jag hade naturiigtvis hoppats att handelsministern i sitt svar skulle ge ett klart besked om att de farhågor som tidningsuppgifterna gett upphov till är obefogade. Men så har alltså inte skett. Regeringen säger här att man vill göra ytteriigare utredningar.

Jag har svårt alt förstå varför ytteriigare utredningar skulle behövas och vad man i så fall skulle utreda. Ingenting nytt har ju tillkommit sedan i våras. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har samma inställning när det gäller vikten av försörjningsberedskap för röntgenfilm och fotosätlningspapper. Det är inte särskilt slora pengar det handlar om för all trygga sysselsättningen och för alt bibehålla forsknings- och utvecklingskapacitet på detta område. Ytterligare utredande och därmed osäkerhet om företagets framtid skulle bara försvåra företagets marknadsföring av sina produkter, för att inte tala om hur det skulle upplevas av de anställda. De hade nu andats ut och hoppats på den här chansen till rekonstruktion mellan 1979 och 1981 som näringsutskottet förutsatte och som ingick i avtalet. Då flr man förslå fackföreningsordföranden som i tidningen Folket utbrister: "Det här känns som en total överkörning."

Jag måste fråga handelsministern, nu när de anställda åter håller andan: Hur länge skall de hällas på sträckbänken? Jag kan inte förstå alt det efter ett halvår skulle finnas så starka skäl för att inte godkänna delta avtal. Vore det inte bättre atl redan nu låta företaget få dessa pengar och göra en rekonstruktion? Jag ifrågasätter också att det skulle vara "en stor del" av de resurser som kan avsättas inom det ekonomiska försvaret, som handelsministern säger i sitt svar. Finns det verkligen skäl för ytteriigare utredningar?

148

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Jag kan i viss mån förstå att Maj-Lis Lööw är missbelåten med svaret. Även jag skulle gärna ha velat ge ett bättre svar ur den synpunkten att det är bra om man har största möjliga försörjningsberedskap på det här området. Det är bra om man dessutom kan trygga sysselsättningen. Att det ändå här fordras ytterligare eftertanke beror helt enkelt på alt det visar sig, när man studerar denna situation och det preliminära avtal som ÖEF har ingått, att en oerhört hög kostnad är förenad med detta projekt. Ur ett begränsat anslag för det ekononomiska försvaret skulle det ta en stor bit.

Har man ansvarei, behöver man fundera även på konsekvenserna. Om jag tar 40 milj. kr. och lägger pä delta projekt, så är det 40 milj. kr. mindre någon annanstans i det ekonomiska försvaret. Det är alltså den typen av överväganden som leder till alt man här kan ge ett svar som ur de speciella - och berättigade - synpunkter som Maj-Lis Lööw anför kan förefalla mindre tillfredsställande.

Då är frågan: Vad kan man vinna för ytterligare insikter genom en förnyad granskning av detta projekt? Något som man kan fundera på är varför Ceaverken har en så pass låg marknadsandel här i Sverige. Om jag nu kommer ihåg siffrorna rätl, kommer mindre än en fjärdedel av all den rönlgenfilm som används i landet från Ceaverken. Den tidningsmateriel som Ceaverken gör har en väldigt liten marknadsandel. Även om jag naturligtvis här inte är förelagsexperl, lyckerjag all det borde finnas förutsättningar atl öka dessa marknadsandelar. Det är en sak som man kan länka pä för att försöka få en stabilare gmnd. På läng sikt, Maj-Lis Lööw, fordras del ju att man verkligen ger en rimligt stabil grund för företaget, sä alt man inte bara skall betala ett visst antal miljoner för att fä del hela gående under fortsatt osäkerhet på sikt.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Om bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag

MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Handelsministern talar om 40 miljoner. Det är klart att om man slår ihop allt stöd under den här tiden, när förelaget förväntas få andmm för rekonstmktionen, blir det den summan. Men enligt de uppgifter som jag har sett handlar det framöver om 9-10 milj. kr. om året, och det kan väl inte vara så stor del av de pengar som överstyrelsen för ekonomiskt försvar förfogar över i del här avseendet.

Handelsministern frågar varför Ceaverken har sä låg marknadsandel. Elt skäl lill det kan vara all de andra förelagen -de multinationella företag som ulifrån konkurrerar med Ceaverken om produkterna - dumpar priserna, vilket i sin tur betyder alt bara det faktum att Ceaverken finns och tillverkar röntgenfilm här i landet leder lill att priserna hålls nere och all landstingen tjänar många miljoner om året på det när de skall köpa rönlgenfilm.

Jag lycker ändå inte atl det finns starka skäl för atl sä snart - mindre än elt halvår efter det all avtalet tecknats - ifrågasätta avtalet.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Jag vill bara göra del tillägget att även jag har hört uppgifter om vad man kan kalla för dumping. Det tål att undersökas. Det har också sagts mig alt de granskningar som hittills har gjorts visar att det finns en förhållandevis svag gmnd för denna typ av påstående. Men det kan som sagt finnas skäl alt se efter om konkurrensläget för Ceaverken är snedvridet av sådana skäl.

Sedan har Maj-Lis Lööw talat om en rekonstmktion av förelaget. Vad som är något oroande är att del vid den typ av avtal som här har diskuterats mindre är fråga om rekonstmktion, om atl se lill att grunden blir stabil och hållbar även i fortsättningen - det ärju det som både Maj-Lis Lööw och jag skulle

149

Riksdagens protokoll 1979/80:390

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

öm bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag

önska atl del blev - ulan mera är fråga om ren föriustläckning. Det är bekymmersamt med tanke på atl pengarna måste tas från andra häll i försörjningsberedskapen. Riksdagen fattade, herrlalman, myckel långtgående beslut om försörjningsberedskap, t. ex. på tekoområdel, som tar stora resurser i anspråk av de knappa tillgångar som finns.

MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Vi kommer förmodligen inte att bli överens i den här frågan, så det är väl inte särskilt stor idé att fortsätta debatten.

Får jag bara säga att Jag så sent som i dag har träffat företagsledningen, som bedömer att det finns goda förutsättningar för en rekonstmktion av företaget, om man bara flr arbeta efter de riktlinjer som drogs upp när man slöt avtalet med överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Låt mig till sist understryka atl om det nu- mot vad jag skulle önska-blir en utredning i stället för ett beslut om atl avtalet skall träda i kraft, bör den arbeta mycket snabbt, så att inte rekonstruktionsarbetet försvåras genom atl förelagel fär ytterligare svårigheter med sin marknadsföring osv.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Det är kanske så atl vi ur vissa synvinklar inte kan bli överens, men jag lycker ändå all vi förenas i en stark gemensam strävan efter den stabila grund som behövs för att vi pä bästa möjliga sätt skall klara försörjningsberedskapen på de här vikliga områdena genom fortsatt produktion.

Jag kan försäkra Maj-Lis Lööw alt jag är besjälad av en stark sådan önskan, som kommer atl genomsyra de ansträngningar som vi gör. Som Jag sade mot slutet av mitt första svar skall den kompletterande utredningen göras så skyndsamt som möjligt med hänsyn till del bekymmersamma lägel.

MAJ-LIS LÖÖW (s):

Herr talman! Får Jag lacka handelsministern speciellt för det sista svarel.Det var skönt alt höra atl han är besjälad av den här ambitionen . Jag hoppas att det skall leda till ett snabbt beslul i den här frågan.

Överiäggningen var härmed avslutad.

150

§ 18 Anmäldes och bordlades

Motionerna

1979/80:124 av Lars Werner m.fl. med anledning av propositionen 1979/

80:56 med förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet, m.m. 1979/80:125 av Hilding Johansson m. fl. med anledning av propositionen

1979/80:54 om försöksverksamhet med lokala organ för specialreglerad

förvaltning i kommunerna 1979/80:126 av Sten Svensson m.fl med anledning av propositionen

1979/80:57 om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, m. m.

§ 19 Anmälan av interpellationer

Nr 40

Torsdagen den
Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kam- 29 november 1979
markansliet _____

den 28 november

1979/80:87 av Sven Henricsson (vpk) lill industriministern om sysselsättningen i Jämtlands län:

Den regionala krisen i Jämtlands län leder lill en fortgående utarmning. I länets ytterområden är nu ålderssammansättningen sådan att barnens och ungdomens andel kraftigt minskal. Födelsenettot är myckel negativt i hela länet och katastrofall i vissa ytterområden. Underiaget för skolor och annan service är sviktande redan i dagsläget och raseras vid en fortsatt trend i samma riktning.

Länet har den lägsta förvärvsgraden i riket vad gäller män och bland de lägsta vad gäller kvinnor. Östersunds situation anses vara bättre än andra kommuners, men inte ens där når förvärvsfrekvensen för män upp till riksnivå. I övriga länet är förvärvsfrekvensen betydligt under riksgenomsnittet. Avståndet till denna nivå är för män 12 96 och för kvinnoromkring 11 %. Sådana län som Norrbotten och Väslernorriand är av goda skäl ofta omnämnda som problemområden, men som exempel kan nämnas att Jämtland skulle behöva över 1 000 nya arbetstillfällen för alt nä upp till Västernorrlands och Västerbottens nivå och 350 fler för atl nå upp till Norrbottens nivå dä det gäller förvärvsfrekvensen.

Från en extremt låg nivå kunde länet notera en mindre ökning av industrisysselsättningen under 1970-talet, men man har trots detta den lägsta industrialiseringsgraden i riket. En jämförelse med de två nordligaste Norrlandslänen visar f ö. att Jämtland kommit att släpa efter dessa län ytteriigare vad gäller induslrialiseringsgraden. I detta sammanhang bör nämnas atl samhället medverkat till alt statliga företag etablerats i Norrlandslänen, dock icke i Jämtlands län. Den fortgående s. k. stmkturomvandlingen inom den för länet så vikliga skogsindustrin har som bekant inneburil atl länels enda massaindustri blivit nedlagd utan att någon ersättningsindustri erhållits. Länets karaktär av rävamleverantör har därigenom ytteriigare markerats - ett förhållande som dessutom understryks av den ökade Norgeexporten av virke.

Arbetsmarknadsmyndigheterna i länet hade under 1978 i genomsnitt 1 320 personer sysselsatta i arkivarbele och skyddat arbete, vilket motsvarar 1,6 96 av befolkningen i åldern 15-64 år. Det är dubbelt sä hög andel som riksgenomsnittet och den högsta andelen bland de fyra nordligaste länen.

Ett annal uttryck för den i jämförelse med riket och övriga nordliga län dåligt fungerande arbetsmarknaden är förtidspensioneringens omfattning. Procentandelen förtidspensionerade i Jämtland är 8,1 96, medan övriga Norrlandslän har mellan 5,9 och 6,4 96 och riket som helhet 4,9 % av

Anmälan av interpellationer

151

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Anmälan av interpellationer

befolkningen i åldern 15-64 år. Förhållandet kan knappast vara ell uttryck för att Jämtlands befolkning skulle vara i sämre hälsotillstånd än befolkningen i närbelägna län. Del är i stället sannolikt ett resultat av den svagt utvecklade arbetsmarknaden.

I olika sammanhang, bl. a. i länsplaneringen, har framhållits atl "invånarna i länet bör ha samma berättigade krav på arbetsmarknaden som befolkningen i landels övriga delar". Statsmakterna delar tydligen denna uppfattning, vilket bl. a. framgår av promemorian Föreskrifter och riktlinjer för regionalpolitiken i Jämtlands län, som utfärdades av industridepartementets chef Nils Åsling i juni 1977, där det som kommeniar till denna länsstyrelsens

målsättning sägs: " denna utgångspunkt för den regionalpolitiska

planeringen ligger väl i linje med de mål för sysselsättningen som statsmakterna planerat."

Inom ramen för länsplanering 1974 har länsstyrelsen i Jämtland i 1979 års lägesrapport framhållit att utvecklingsproblemen i länet är så allvarliga att de kräver kraftfulla och omedelbara statliga insatser för all kunna lösas. Ett åtgärdsprogram med en rad konkreta förslag har sammanställts i nära samarbete med bl. a. länels kommuner och därefter den 24 april 1979 presenterats för industridepartementet och andra departement i den då sittande regeringen. Detta program förutsätter särskilt finansiellt stöd från staten för alt kunna förverkligas.

Jag hemställer nu atl få ställa följande frågor lill industriminisiern:

Delar industriminisiern uppfattningen au den regionala utvecklingen i stora delar av Jämtlands län är oacceptabel?

Är industriministern beredd alt helt eller delvis stödja de förslag till ålgärder berörande industridepartementet som länsstyrelsen i Jämtlands län lade fram i april 1979, eller vill han själv föreslå andra verksamma åtgärder i samma syfte?

den 29 november

152

1979/80:88 av Bernt Nilsson (s) till industriministern om sysselsättningen i Kalmar län:

Sysselsättningsläget i Kalmar län inger nu beiydande oro. Della gäller i synnerhet induslrisysselsättningens utveckling, som uppvisar en dyster bild. Länets industri har under en följd av år redovisat nyinvesteringar som avsevärt underskridil rikets genomsnitt. 7"?o/5 att detta påtalats i länsplaneringarna har regeringen inte vidtagit några åtgärder för att förbätlra situationen. I stället har staten bidragit till atl förvärra situationen. Nedläggningen av F 12 i Kalmar pågår nu, vilket innebär atl ca 500 arbetstillfällen försvinner. Trots löfte från regeringen om kompensation har någon sådan ännu inte erhållits.

Länets glasindustri är starkt hotad. Ttvis all Högsby kommun inlemmades i den s. k. grå zonen lades Björkshults glasbruk ner. Trots riksdagsbeslut om en samlad utvecklingsplan för ett bibehållande av glasindusirin på 1978/79

års nivå, har Flygsfors glasbmk därefter lagls ner. Flera glasbruk är hotade, men någon plan har regeringen inte presterat.

Inom skogsnäringen har företagen fallit som käglor på en bowlingbana. På några fä är har hundratalet sågverk lagts ner i Kalmar län, sågverk som haft stor betydelse för sysselsättningen på orten. Kvarvarande sågverk arbetar nu med ca 70 % av sin kapacitet. Orsaken uppges vara brist på råvara.

Nyligen har Södra Skogsägarna aviserat nedläggning av ett antal skogsin-dustrienheler i Småland, som totalt berör 830 anställda. Ytterligare företag inom koncernen uppges vara i fara för nedläggning. 1 Kalmar län berörs nu Emsfors Pappersbruk med 210 anslällda.

Trots atl man i Emsfors nyligen gjort betydande investeringar i bl. a. en pappersmaskin skall nedläggning ske. Råvaran tas som pappersmassa från Mönsterås Bruk och produktionen innebär en förädling till specialpapper. Emsfors exporterar i år för ca 75 milj. kr.

Trots alt staten nyligen gåtl in med 500 milj. kr. i Södra Skogsägarna (40 96 av aktiekapitalet) har inte regeringen ännu visat något intresse av atl ingripa och la silt ansvar.

Trots att Södra Skogsägarna hade långt framskridna planer pä ytteriigare förädling av sina produkter i Mönsterås, visar regeringen inget intresse för deua.

För några dagar sedan meddelade PLM Papper i Västervik att pappersbruket skall läggas ner. Här blir 140 anslällda berörda. Företagsledningen och de anställda har skilda uppfattningar om orsaken till svårigheterna.

Ofta anges skälet för nedläggningen vara brislen på råvara lill skogsindustrierna. Trots delta avverkas del avsevärt mindre än tillväxten. I Kalmar län faller detta helt på den privatägda skogen. Det är således delägarna själva i Södra Skogsägarna som av olika anledningar stmntar i atl förse sina egna industrier med råvara! Trots detta har regeringen hittills inte vidtagit några åtgärder för att säkerställa råvaran till skogsindustrierna. Tz-o/i alt de anställda måste avskedas! Detta är oansvarigt!

Utvecklingen visar att industrisysselsättningen i Kalmar län minskat under 1977 och 1978 med 1 700. Fortsältn ingen ser ännu dystrare ul. I Kalmar län har som i alla andra län gjorts länsplaneringar, som överiämnats till regeringen med påtalande av bristerna och med förslag till åtgärder. En av de "åtgärder" som den borgeriiga regeringen hittills vidtagit är, atl 1976 sänktes planerings- och befolkningstalet med 5 000 för Kalmar län, och nyligen har regeringen samlat sig för en ny "åtgärd" genom alt föreslå en ytteriigare sänkning med 5 000, dvs. en sänkning av befolkningstalet med 10 000 på tre äri

Med hänvisning till det anförda önskar jag ställa följande frågor till industriministern:

1. Vilket syfte anser industriministern atl länsplaneringen har för Kalmar
län?

2. Vilka ålgärder avser industriministern atl vidta för atl säkerställa skogsindustrins råvambehov?

3. Vilka åtgärder avser industriministern alt vidla för alt säkerställa

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Anmälan av interpellationer

153

Nr 40 sysselsättningen i Kalmar, Flygsfors, Emsfors, Västervik och andra nedlägg-

Torsdaeen den ningsdrabbade orter i Kalmar län?

29 november 1979

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 28 november

1979/80:169avC«/?/?ö/ö/ö7ri Värmdö (m) lill budgelministern om ansvaret för utsändning av oriktiga skattsedlar:

Om medborgarnas deklarationer gäller aU de skall vara riktiga och ingivna i rätt tid. Brister i någotdera av dessa hänseenden kan föranleda skattetillägg och/eller åtal. Vad samhället begär av enskilda medborgare bör medborgarna i sin lur kunna fordra av samhället.

Av tidningarna har framgått alt skattemyndigheterna hoppas kunna sända ut årets skattsedlar i rätt tid, medan man icke kan ansvara för atl de besked som ges på skattsedlarna är riktiga. Om dessa tidningsuppgifter är korrekta, synes ansvaret för ett sådant sakernas tillstånd böra läggas pä, och utkrävas av, någon befattningshavare inom skatteväsendet.

Överväger regeringen i så fall atl i någon form vidtaga åtgärder mol den eller de som bär ansvar för utsändandet av oriktiga skattsedlar?

1979/80:170 av Inga Laniz(vpk) till kommunikationsministern om alkoholreklamen:

Just nu pågåren reklamkampanj för Centralens restaurang. På annonserna står det "Vi är stolta över vår personal", och en interiörbild från restaurangen visar en äldre man som tar emot ett glas från en kvinna. Samtidigt som man gör reklam för alkohol.

Mot bakgmnd av det anförda vill jag ställa följande fråga till kommunikalionsministern:

Anser kommunikalionsministern, mot bakgrund av den debatt som just nu förs om alkoholens skador och alkoholbmkels omfattning, att ett statligt bolag bör göra reklam för alkohol?

den 29 november

154

1979/80:171 av Roland Brännström (s) lill arbetsmarknadsministern om sysselsättningen vid Nordkonfeklion i Skellefteå:

I skrivelse den 25 oktober 1979 har Skellefteå kommun lämnat förslag lill lösning av sysselsättningsproblemen vid Nordkonfektion i Skellefteå. Med hänsyn till att ett bifall ändrar förutsättningarna för de permiiieringar som AB Eiser avser verkställa vid årsskiftet är elt besked angeläget.

Med hänvisning till del anförda vill Jag till arbetsmarknadsministern ställa Nr 40

följande fräga: Torsdagen den

Är arbelsmarknadsminislern beredd att ge ett snabbt och positivt besked på 29 november 1979

kommunens förslag till lösning av sysselsättningen vid Nordkonfektion i______

Skellefteå?

Meddelande om .frågor

1979/80:172 av Frida Beiglund (s) till industriministern om åtgärder för att säkra sysselsättningen i Norrbotten:

I en interpellationsdebatt den 10 december 1976 om stålindustrin sade industriministern: "Vi måste i stället styra över de resurser som skulle ha salsals pä Stålverk 80 till andra utvecklingsprojekt i Norrbotten, till verkstadsindustrin och till andra delar av näringslivet, för vi skall säkra

sysselsättningen i Norrbotten - del är vår klara målsättning. det är

mycket dyrt atl skaffa sysselsättning i moderna stålverk; del kräver enorma
resurser per sysselsatt. Del finns bättre säll atl säkra sysselsättningen i
Norrbotten under de närmaste åren ."

Trepartiregeringen säkrade inte sysselsättningen i Norrbotten. Mål och medel överensstämde inte alls. Resultatet blev ökad arbetslöshet och fler människor i beredskapsarbeten, och utflyttningen kom i gång.

Med hänvisning till del anförda ställer jag följande fråga lill industriministern:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidla för att säkra sysselsättningen i Norrbotten i enlighet med den av industriminister Åsling 1976 redovisade målsättningen?

1979/80:173 av Eva Hjelmsiröm (vpk) till utrikesministern om regeringsåtgärder med anledning av vissa krigshandlingar av Sydafrika och Zimbabwe:

Samtidigt som Londonkonferensen om Zimbabwe började, ökade attackerna frän Sydafrika och Rhodesia mot frontslaterna Mozambique, Zambia och Angola. Attackerna förändrades också så till vida atl de nu främst riktar sig mol civila och ekonomiska mål som spannmålslager, kommunikationsanläggningar, dammar o. d. Det är alllsä inte fråga om militära mål. Antalet civila som dödats, däribland många barn och kvinnor, har kraftigt ökat. Kriget ulgör i dag rena terrorkriget. Riskerna för en sydafrikansk direktinvasion i Rhodesia-Zimbabwe har likaså ökat. Uttalanden i Salisbury och nu senast i London av Sydafrikas utrikesminister tyder på atl en sådan intervention förbereds i händelse av att utvecklingen i Rhodesia-Zimbabwe innebär atl Patriotiska fronten får större makl. Med hänvisning lill det anförda hemställer jag att till utrikesministern få ställa följande fråga:

Vilka initiativ har regeringen vidtagit med anledning av Rhodesias och Sydafrikas terrorbombningar mol civila mål, och vilka ytterligare åtgärder anser regeringen nödvändiga?

155

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Meddelande om frågor

1979/80:174 av Inga Lanlz (vpk) lill budgetministern om åtgärder för alt minska orättvisorna i skattesystemet:

Del har återigen kommil en redovisning av orättvisorna i det svenska skattesystemet. Det sker i en bok av Göran Skytle, De rika och deras skaller. Boken har föranlett pressrubriker om att "miljonärer och moderater betalar minsl skatt".

Bakgmnden är de möjligheter som finns inbyggda i skattesystemet och som ges personer med höga inkomster att fullt lagligt undandra sig beskattning genom olika slag av ekonomiska transaktioner. Detta system uppfattas av de vanliga löntagarna som ytteriigt orättfärdigt, särskilt som det är de som fär betala denna legala skatlesmitning genom höjda pålagor.

Jag vill därför ställa följande fråga till budgetministern:

Vilka åtgärder kommer regeringen alt vidta för atl minska orättvisorna i skallesystemet?

1979/80:175 av Eivor Marklund (vpk) till utbildningsministern om åtgärder för alt garantera synskadade tillgång till dagspressen:

Under valrörelsen 1979 anordnades en utfrågning med samtliga riksdagspartier inför Synskadades riksförbund. Vid denna utfrågning utlovade representanterna för moderata samlingspartiet, folkpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna atl se lill, atl frågan om synskadades tillgång lill dagspressen skall lösas under 1979/80 års riksmöte. Jag vill därför fråga utbildningsministern:

När kommer regeringen alt för riksdagen framlägga förslag som garanterar de synskadade tillgäng till dagspressen?

1979/80:176 av Roland Sundgren (s) lill statsrådet Britt Mogård om avskaffande av de graderade betygen inom lärarutbildningen:

Det är mer än tvä år sedan 1974 års lärarulbildningsulredning överiämnade sitt förslag om elt avskaffande av de graderade betygen inom lärarutbildningen. I april 1979 ställde Jag en fräga om hur länge lärarutbildningen skall "dras med graderade betyg". Jag fick av dåvarande skolministern följande svar:

"Enligt vad jag har inhämtat räknar SÖ med all kunna fastställa nya meritvärderingsregler och övergångsbestämmelser före utgången av juni månad 1979. Vidareharjagerfarit att UHÄ för sin del är berett atl-sedan SÖ fastställt nya merilvärderingsregler - utfärda nya bestämmelser för betyg-sättningen i lärarutbildningen."

Ännu har frågan inte lösts. Jag vill därför fråga statsrådet Mogård:

Vad ämnar statsrådet göra för alt påskynda denna frågas lösning?

156

1979/80:177 av Mals Hellström (s) till utrikesministern om ett regeringsingripande för atl utröna Dagmar Hagelins öde:

I en nyutkommen rapport från argentinska flyktingar, Teslimonio de

sobrevivientes del campo de concentracion de prisioneros de la escuela mecanica de la armada, hävdas atl Dagmar Hagelin förts till det beryktade fånglägret vid marinens tekniska högskola i Buenos Aires den 27 januari

1977. Därifrån bortfördes hon sedermera. I likhet med många andra fångar torde hon i drogat tillstånd ha kastats i havet från elt militärflygplan. Den argentinska flyktingrapporten överensstämmer i många avseenden med tidigare uppgifter, bl. a. dem som lämnats i den s. k. Maggiorapporten från

1978. Enligt uppgifter i massmedia har den dåvarande svenska regeringen inte fäst någon tilltro till Maggiorapporten. Uppgifterna om Dagmar Hagelins vistelse i rnarinens tekniska högskola skulle därför aldrig ha förts fram från den svenska regeringen i dess kontakter med den argentinska regeringen.

Mot bakgrund av de nya uppgifter som lämnats i den nyligen offentliggjorda argentinska flyktingrapporten vill Jag till utrikesministern ställa följande fråga:

Vilka kontakter med den argentinska regeringen avser Sveriges regering atl ta för att utröna Dagmar Hagelins öde mol bakgmnd av den nya argentinska flyktingrapporten?

1979/80:178 av Lennan Pettersson (s) till statsrådet Carl Axel Petri om brandskyddskostnaderna för kärnkraftverket Barsebäck:

Kävlinge är en mindre kommun som inom sina gränser rymmer kärnkraftverket Barsebäck. För att klara de stränga brandförsvarskrav som följer med drift av kärnkraftverk har regeringen begärt atl kommunen skall bygga , en ny brandstation bemannad med 24 heltidsanställda brandmän i närheten av Barsebäck. Investeringskostnaden beräknas lill ca 16 milj. kr. Driftkostnaden skulle gå pä 5 milj. kr. perär. Allt skall enligt regeringen finansieras av Kävlinge kommun.

Kommunen har emellertid redan ell brandförsvar, som är sä placerat och dimensionerat att det fyller kommunens behov. Det förefaller därför inte rimligt att de stora extra kostnader som följer av kärnkraftverkets speciella brandskyddskrav helt skall bestridas av en förhållandevis liten kommun. Kärnkraften är tillräckligt lönande såväl ur kraftförelagens som ur samhällets synpunkt för att kostnaden fördetta brandskydd i stället bör bäras av Sydkraft eller eventuellt av staten.

Med anledning härav ber jag atl få fråga energiministern:

Är statsrådet beredd atl medverka lill alt kraft verksförelaget Barsebäck fär bära de extra brandskyddskostnader som delta orsakar eller till att i varje fall Kävlinge kommun inte belastas?

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Meddelande om .frågor .

1979/80:179 av John Johnsson (s) till industriminisiern om upphandlingen för ulbyggnad av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna:

Den amerikanska koncernen Allis-Chalmers Corporation har nu fått order pä utbyggnad i en första etapp av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna. Order-summan torde i denna omgång ligga runt 125 milj. kr. Sysselsättningslägel vid Allis-Chalmers svenska dotterbolag Svedala-Arbrä AB och speciellt Sala

157

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Meddelande om frågor

International AB är bekymmersamt.

Enligt uppgift från personalorganisationerna vid dessa förelag ligger det i siatens och LKAB:s hand att påverka huruvida ordern kommer att gå till Allis-Chalmers svenska dotterbolag eller utomlands. Det borde vara angelägel för statsmakterna alt Sverige även fortsättningsvis har företag med kunnande, utrustning och kapacitel för atl klara tillverkning av denna typ för svensk och utländsk gmvhantering. Med hänvisning lill detta ber jag att få fråga industriministern: Hur ser industriminisiern på möjligheterna för Allis-Chalmers svenska dotterbolag, Svedala-Arbrä och Sala International, att fl tillverkning i samband med utbyggnaden av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna?

1979/80:180 av Olle Göransson (s) till industriminisiern om upphandlingen för utbyggnad av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna:

Den amerikanska koncernen Allis-Chalmers Corporation har nu fått order på utbyggnad i en första etapp av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna. Ordersumman torde i denna omgång ligga runt 125 milj. kr. Sysselsättningsläget vid Allis-Chalmers svenska dotterbolag Svedala-Arbrä AB och speciellt Sala International AB är bekymmersamt. Enligt uppgift frän personalorganisationerna vid dessa förelag ligger del i siatens och LKAB:s hand atl påverka huruvida ordern kommer att gå till Allis-Chalmers svenska dotterbolag eller utomlands. Det borde vara angeläget för statsmakterna att Sverige även fortsättningsvis har företag med kunnande, utrustning och kapacitet för att klara tillverkning av denna typ för svensk och utländsk gmvhantering. Med hänvisning till delta ber Jag alt fä fråga industriministern: Hur ser industriministern på möjligheterna för Allis-Chalmers svenska dotterbolag, Svedala-Arbrä och Sala International, atl få tillverkning i samband med utbyggnaden av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna?

1979/80:181 av Per Olof Håkansson (s) lill industriministern om upphandlingen för utbyggnad av LKAB:s kulsinterverk i Kiruna:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att alternativet "svensk tillverkning" skall komma i fråga vid LKAB:s upphandling av utrustning för kulsinterverkets utbyggnad i Kiruna?

158

1979/80:182 av Arne Andersson i Gamleby (s) till kommunminislern om en effektiv kataslroföeredskap i Kalmar län:

I Kalmar län finns ell starkt behov av en effektiv kataslroföeredskap som snabbt kan träda i funktion. 1 länet finns som bekant ett kärnkraftverk. Länets skogsindustrier föranleder omfattande klortransporter. Länets långa kust, inkl. Ölands, medför stora risker för oljekataslrofer.

1 början av delta år drabbades länet av ett våldsamt snöoväder, vilket också påkallade en av länsstyrelsen samordnad katastrofledning. Länsstyrelsen har enligt länsstyrelseinstruklionen, polisinslruktionen och brandlagen det över-

gripande ansvarei för beredskap och ledning av verksamheten vid större katastrofer och olyckor.

Behov av ingripanden från länsstyrelsen vid katastrofsituationer kan uppkomma mycket snabbt beroende på olyckans art. För atl erforderliga insatser skall kunna utlösas utan dröjsmål krävs alt den i katastrofplanerna avsedda personalen omedelbart är anträffcar. Under ordinarie arbetstid kan länsstyrelsens katastrofledning regelmässigt träda i funktion redan några minuter efter larm. Under icke arbetstid är förhållandena helt annoriunda. Särskilt gäller detta under helger och semesterperioder. Under den instun-dandejulhelgen kommer en stor del av länsstyrelsens personal att eftersträva 16 dagars ledighet genom inarbetning av två mellanliggande dagar och uttagande av tre semesterdagar. Ell flertal nyckelpersoner kan då väntas lämna residensstaden.

Länsstyrelsen har med denna bakgrund i skrivelse till regeringen den 28 september 1979 hemställt om erforderiiga medel för inrättande av jourtjänst. Regeringen har ännu ej fattat något beslut i anledning av denna framställning.

Med tanke på de katastrofrisker som länet måste vara berett atl möla och med hänsyn till vad jag nu senast påpekat om svårigheterna alt disponera erforderlig länsstyrelsepersonal under den kommande långa julledigheten vill jag fråga kommunminislern om han är beredd alt i god lid före juluppehållet ge länsslyrelsen i Kalmar län möjligheter att inrätta elt tillfredsställande joursystem för katastrofsituationer.

Nr 40

Torsdagen den 29 november 1979

Meddelande om frågor

1978/80:183 av Ove Karlsson (s) till industriministern om skinn- och läderinduslrins framlid:

Riksdagen beslutade under våren 1979 att den svenska skinn- och läderindustrins framtida dimensionering skulle utredas.

Enligt uppgifter i massmedia haren ny konkurrent, Indien, uppträtt på den svenska marknaden. Inom skinnindustrin ser man med stor oro på den nuvarande utvecklingen, med ytteriigare en lågpriskonkurrent på den svenska marknaden.

Därför vill jag fråga industriministern:

1. Vilken produktionsvolym anser regeringen att den svenska skinn- och
läderindustrin skall ha i avvaktan på atl utredningen om denna industrigren
blir klar med sina förslag?

2. Vilka insatser är regeringen beredd att sätta in för atl upprätthålla denna
produktionsvolym?

§21 Kammaren åtskildes kl. 16.21.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen