Riksdagens protokoll 1979/80:38 Tisdagen den 27 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:38

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:38

Tisdagen den 27 november

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 upprustning av fiskeriförsöksslationen i Kälarne

§ 2 Om upprustning av fiskeriförsöksstationen i Kälarne

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara Sven Lindbergs (s) den 9 november anmälda fråga, 1979/80:101, och anförde:

Herr talmän! Sven Lindberg har frågat mig om regeringen avser au vidta åtgärder för all fiskeriförsöksslationen i Kälarne snarast rustas upp.

Vid fiskeriförsöksanstalten i Kälarne bedrivs forsknings- och försöksarbeie av stor betydelse för fiskodlingsverksamheten i landet. Samtidigt bedrivs ett arbete för all bevara värdefulla stammar av laxartad fisk, vars naturliga reproduktion inte är tillräcklig.

Anstalten behöver rustas upp. Upprustningen av anstalten och den verksamhei som bedrivs där är också av stor betydelse för sysselsällningen i Kälarne. Regeringen avser atl inom den närmaste tiden ge byggnadsstyrelsen i uppdrag atl projektera en upprusining av fiskeriförsöksanstalten i Kälarne.

SVEN LINDBERG (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka jordbruksministern för svarel på min fråga.

Jag hälsar med tillfredsställelse atl delta gamla problem nu förhoppningsvis närmar sig sin lösning. Jag vill bara ställa en kompletterande fråga, eftersom jag vet all man ibland har diskuterat all eventuellt finansiera ulbyggnadsprojekiel med AMS-medel. Är regeringen beredd all finansiera delta projekt med budgetmedel, eller kommer del atl bli ell AMS-projekt? Om del blir elt AMS-projekt, kan man då be byggnadsstyrelsen kostnadsberäkna olika etapper? Jag har nämligen en känsla av atl arbetsmarknadsstyrelsen fär svårt att ta hela projektet i en enda utbyggnadsetapp.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Det är en i och för sig berättigad fråga, men jag kan inte svara på den i dag. Vad vi nu gör är alt vi ger byggnadsstyrelsen i uppdrag au projektera anläggningen. Vi får senare ta ställning lill hur den skall finansieras.

Överläggningen var härmed avslutad.

111

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 införande av molorgas som bilbränsle

§ 3 Om införande av motorgas som bilbränsle

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för att besvara Per Wesierbeigs (m) den 9 november anmälda fråga, 1979/80:102, och anförde:

Herr talman! Per Westerberg har frågat mig om jag vill medverka lill atl underlätta ell införande av molorgasdrift. Enligt Weslerberg är del främst bestämmelserna i bilavgaskungörelsen som hindrar konvertering av äldre fordon för användning av molorgas.

Sveriges bilindustri- och bilgrossislförening har även tillsammans med Svenska petroleuminsliiuiel skrivii lill regeringen och hemställt om åtgärder i denna fråga. Skrivelsen har skickats på remiss till berörda myndigheier.

Några formella hinder för införande av gasdrift finns inte från miljösynpunkt. Bilavgaskungörelsen innehåller beslämmelser om avgasutsläpp frän bensindrivna bilar och dieselbilar men inte frän gasdrivna bilar.

Gasdrift av bilar kan innebära fördelar från miljösynpunkt. Gasen är blyfri och ger mindre utsläpp av de flesta föroreningar än en bensinbil med den avgasrening vi har i dag.

Som budgelministern framhöll i kammaren förra veckan har regeringen underlättal en introduktion av motorgas genom atl i propositionen 1979/ 80:30 föreslå ett ökal skatlegap mellan gasol och bensin.

Del största problemet med gasdrift av bilar torde f n. vara all distributionen av motorgas inte är utbyggd. Det finns bara några enstaka tankställen för gas och del bara i storstadsområdena. Därför är del naturligt all många bilister även vill kunna köra gasbilar pä bensin. De förslag till tekniska lösningar som presenterats innebär emellertid alt delar av avgasreningsutrustningen monteras bort eller ändras varför utsläppen vid bensindrift av en gasbil blir större än vad som är tillåtet i bilavgaskungörelsen.

Del återstår således en rad praktiska problem som måste lösas, innan ett införande av gasdrift kan ske. Med hänsyn till de miljöfördelar molorgas kan innebära är det viktigt atl dessa tekniska problem löses så snart som möjligt. Det är bil- och oljeindustrin som har huvudansvaret för all finna sådana lösningar.

112

PER WESTERBERG (m):

Herr talmän! Jag ber alt få lacka jordbruksministern för svaret på min fråga.

Jag antar all jordbruksministern precis som jag har varit ganska oroad av de rapporter vi kunnat ta del av om bl. a. blyhalten i blodet hos Stockholms barn och om en ökad andel cancerfall beroende på ökade luftföroreningar framför allt i storstädernas innerområden.

Från den 1 januari 1980 sänks blyhalten i bensin, och vi flr s. k. lågblybensin, vilket det finns all anledning atl hälsa med tillfredsställelse. Därifrån är dock vägen lång innan vi har fått blyfri bensin, med de problem som ökad bränsleförbrukning och ökade kostnader innebär, och den tid det kommer all ta i anspråk atl genomföra della är avsevärd. Försörjningsskäl

och myckel annat när det gäller svensk industris konkurrenskraft ute i Europa talar för att del kanske blir problem med atl införa blyfri bensin i Sverige under det närmaste årtiondet. Jag tror inte del blir aktuellt förrän den införs i övriga Europa.

Molorgas eller gasol har, som jordbruksministern uppenbarligen insett, beiydande fördelar inte minst ur försörjningssynvinkel. Man eldar i dag bort en myckel stor andel motorgas, eller propån 95, vid olika raffinaderier eftersom man icke kan tillgodogöra sig alla delar där. Molorgas är väsentligt renare än bensin vid bilanvändning. T. ex. polyaromaliska kolväten ulgör sä litet som 5 96 av vad motsvarande körsträcka ger om man kör på bensin.

En snabb introduktion av molorgas i Sverige, framför allt i storstadsområdena, ser jag som utomordentligt väsentlig. Jag vel att intresset för detta i Stockholms stad är myckel stort. Jag vet också att bl. a. japansk taxi för all köra i vissa innerstadsområden enligt lag måste köra pä gasol eller ha molorgas som drivkälla. Jag tror atl vi med ganska enkla medel kan införa detta på mycket korl lid i Sverige.

När Anders Dahlgren säger atl huvudansvaret vilar på bil- och petroleum-industrin, sä häller jag delvis med honom. Men man skall inte glömma bort alt det kommer alt la läng lid all skapa tillräckligt mänga pumpsiationer för alt klara gasoldriften. Därför behövs det en liten tank med bensin för alt man skall kunna köra och ta i drift gasbilar. Jag tycker personligen inte atl det är riktigt atl stoppa en introduktion av moiorgas inom en myckel snar framlid pä grund av att del blir vissa små miljöföroreningar när man kör en gasbil pä bensin i stället för atl köra på molorgas. Man borde i stället söka underlätta införande av motorgasen redan 1980. Därför skulle jordbruksministern kunna medge någon form av dispens från bilavgaskungörelsen vad gäller bensindrift av motorgasbilar.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7/ införande av motorgas som bilbränsle

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag kan i delta läge inte medge någon dispens. Jag erinrar om alt gasdrift av bilar kan innebära fördelar från miljösynpunki. Gasen är blyfri, och den ger normalt mindre utsläpp av koloxid och kolväte än en bensinbil med den avgasrening vi har. Däremot kan kväveoxidutsläppel bli större. Jag vill också erinra om alt ett annat problem i delta sammanhang är alt endasi en femtedel av den befintliga bilparken i dag har motorer som är konstruerade för elt blyfritt bränsle som t. ex. gas. De svensktillverkade bilarna och vissa importerade bilar är konstruerade för blyfritl bränsle, men för andra bilmärken fordras f. n. bly i bensinen.

Jag vill också säga alt del från energibesparingssynpunkt naturligtvis är diskutabelt om gasdriften förbättrar energisituationen totalt sett. I själva verket produceras ju gasen ur råolja pä liknande sätt som bensinen, och därför är det inte alldeles riktigt att en ökad molorgasdrift totalt sett förbättrar försörjningstryggheien.

Riksdagens proiokoll 1979/80:35-.lH

113

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 införande av motorgas som bilbränsle

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag tror att både jordbruksministern och jag är medvetna om de mycket stora förbättringar i fråga om utsläppen som drift med motorgas trots allt innebär. Vissa ämnen andelar i utsläppen kan möjligen öka något, men det mest farliga och mest omdebatterade ämnet minskar betydligt.

Jag tror vidare liksom jordbruksministern inte att vi i framtiden kommer alt få se motorgasdrivna bilar i massor i Sverige. Det är troligen inte heller önskvärt. Men det vore säkert mycket önskvärt att exempelvis Stockholms Taxi skulle kunna övergå till atl köra pä motorgas liksom alt vissa av kommun och landsting ägda bilar som cirkulerar i innerstaden skulle kunna göra del. Jag avser alltså bilar som körs mycket, och en övergång lill molorgasdrift skulle i del fallet kunna innebära beiydande miljöförbättringar i innerstaden på mycket korl tid. Jag tror all della vore en myckel bra åtgärd. Men om man inte ger dispens när del gäller denna lilla reservtank som möjliggör all man kan köra bilen pä bensin, då stoppar man ju indireki införandel av molorgasdrift i storstadsområdet, och det lycker jag vore mycket beklagligt.

När det sedan gäller energibesparingssynpunklen är del väl bara att konstatera att det finns många inom oljekretsar som i dag hävdar att det kan bli fråga om kvotering av molorgas i framliden, så lill vida all alla länder som köper bensin och råolja tvingas köpa även propån 95 för all man skall kunna få avsättning för denna och för all vi skall utnyttja den energiresurs som denna gas onekligen ulgör.

114

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Stockholms Taxi liksom andra företag i Stockholms kommunala förvaltningar kan övergå lill gasdrift på sina bilar om de vill. I Siockholm finns i dag två tappningsställen för gas. Problemet är väl möjligen att det finns för få sådana, och del borde ju då ligga i bolagens intresse alt utöka antalet lappningsställen.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill framhålla all det är fråga om en liten reservtank som rymmer kanske 5 eller högst 10 liter bensin och som man kan behöva för all kunna la sig till en lappningsslation för gas. Del handlar alltså om obetydligt ökade utsläpp under den korta lid man kör med bensin, medan man den övervägande tiden kör med motorgas, som är mest ekonomiskt för bilägaren i och med att bränslet kostar någon krona mindre per mil. Detta måste ju innebära betydande miljöförbättringar och alltså motivera ell omedelbart införande. För atl fä fiera moiorgasstationer fordras detju dessutom au det finns ett underlag med ett tillräckligt anial motorgasdrivna bilar som är i trafik, inte bara i Siockholm ulan även i övriga områden där det finns ett starkt behov av förbättrad luft.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Men, herr Weslerberg, vi kan väl ändå vara överens om all om det blir flera tappningsställen för gaspåfyllning, dä behövs ju inte den extra bensindunken som herr Weslerberg talar om, och del borde väl vara den bästa lösningen.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag delar Anders Dahlgrens uppfattning. Men för atl få en introduktion, för att kunna bygga ut tappningsslalionerna, behöver man ha denna lilla extra bensindunk. Jag tror också att jordbruksministern kan hålla med mig om atl den korta transportsträcka det är fräga om här kan ge myckel små miljöföroreningar, medan vi totalt setl kan uppnå mycket slora förbättringar, om vi verkligen får en introduktion av motorgas. Del gäller ju dessutom förhållandevis små serier som kan överföras lill molorgasdrift, och man kan inte lägga på bolagen alltför stora initialkostnader för all få introduktionen lill sländ.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7J införande av molorgas som bilbränsle

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talmän! När del gäller den sista delen av herr Westerbergs anförande, nämligen atl det skulle röra sig om små miljöförstöringar, så delar jag inte hans uppfattning.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte jordbruksministern riktigt. Den bilförare som kör en moiorgasdriven bil måsle ju vara medveten om all bränslekostnaden minskar med ungefär en krona per mil. Det borde därför vara elt myckel starkt ekonomiskt incitament atl köra pä molorgas i stället för pä bensin. Den lilla exiralanken och den obetydliga ökning av utsläppen som det skulle bli fråga om när man kör till en lankningsslalion skulle knappast innebära något verkligt problem i miljövärdshänseende.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Del är inte, herr Weslerberg, om gasens miljöpåverkan som vi är oense. Vi ärju överens om all det bliren fördel från miljösynpunki. Vad vi är oense om är om man kan köra en bil på både gas och bensin. Här upprepar jag att jag tycker au man skall göra delta, men dä skall man också ha löst hela problemet med avgasreningen, så att den fungerar.

PER WESTERBERG (m):

Herrlalman! Jag förstår jordbruksministerns åsikt, men jag delar den inte. Här är det fråga om en introduktion som skall ske snabbt. Totalt setl blir det en beiydande förbällring närdet gäller luftföroreningarna. Dessutom blir del eu mycket starkt incitament för bilförarna att köra på propån 95 i stället för på bensin. Det finns myckel starka skäl alt försöka åstadkomma denna luflförbättring lill de här obetydliga kostnaderna. Dessutom kan vi fä en snabb förbättring. Del är bättre än att dölja sig bakom denna byråkratiska regel.

115

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 lokaliseringen av länsrätterna

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr tal mån! Introduktionen kan inte ske snabbare än tillgången på gas och lämpliga tappningsställen tillåter. Vidare måste vi ha bilar som fungerar med del här drivmedlet. Jag upprepar vad jag tidigare har sagt: det ligger i bilindustrins och oljebolagens intresse att själva påskynda utvecklingen härvidlag.

PER WESTERBERG (m):

Herr talmain! Om del nu kan anses finnas eu allmänt intresse av atl få in en liten bensintank för att kunna påverka ell stort antal bilister, framför allt yrkesbilister, så att de kör på molorgas, må jag säga attjag inte rikligt förstår varför man inteskulle kunna ge denna lilla hjälp till dem som är beredda att gå över lill motorgas, om detta befinns lämpligt. Jag ställer mig alltså litet oförstående till jordbruksministerns inställning.

Överiäggningen var härmed avslutad.

116

§ 4 Om lokaliseringen av länsrätterna

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för att besvara Anna Wohlin-Anderssons (c) den 14 november anmälda fråga, 1979/80:121, och anförde:

Herr talman! Anna Wohlin-Andersson har frågat mig dels hur långt utredningsarbetet om eventuell uilokalisering av länsrätterna frän residensstäderna fortskridit, dels om länsrätten i Östergötlands län är föremål för utredningens uppmärksamhet och när i så fall besked kan väntas.

Justilieutskotlet erinrade i våras i sitt av riksdagen sedermera godkända betänkande (JuU 1978/79:26) om att dåvarande chefen för jusliliedeparlemenlel i budgelproposilionen uttalat all valet av lokaliseringsorl för länsrätterna, i de fall fråga väckts om uilokalisering från residensorten, borde ske efter noggrann kartläggning i varje enskilt fall av de skäl som talade för och emot uilokalisering. Utskottet framhöll också att det enligt departementschefen var angeläget atl frågan om en eventuell uilokalisering av länsrätter inte prövades isolerad utan vägdes samman med motsvarande fråga för annan offentlig förvaltning. Utskottet erinrade vidare om atl departementschefen i budgelproposilionen konstaterat alt länsdomstolarna befann sig i en arbelsmässigt svår situation.

Liksom utskottet fann departementschefen att det var utomordentligt angeläget att länsräiisreformens genomförande inte ledde lill en försämring av den för både allmänhet och personal otillfredsställande balanssituationen i länsdomstolarna. Enligt utskollets mening var det ofrånkomligt atl en uilokalisering av länsrätt till annan ort än residensorlen av personalpolitiska och andra praktiska skäl under inledningsskedet skulle inverka negativt på arbetet i länsrätten. Atl bringa ned balanserna lill en frän räiissäkerhetssyn-punki godtagbar nivå fick, enligt utskottets mening, anses vara ett sä

angeläget önskemål atl det då måste sältas före intresset au av regionalpolitiska eller sysselsätlningspolitiska skäl redan då lokalisera länsrätt lill annan ort än residensorten. Utskottet ansåg sig därför inte kunna tillstyrka att länsrätt då lokaliserades lill sådan ort. Frågan om lokalisering av länsrätt borde emellertid, i enlighet med vad riksdagen tidigare förutsatt och vad som förordades i propositionen, utredas vidare. Del slutliga ställningstagandet från regeringens sida borde ske så snart utredningsarbetet avsluials.

Arbetet i regeringskansliet på länsräitsreformen fick i våras helt koncentreras lill sådana frågor som måste lösas innan reformen trädde i kraft. Därefter har olika frågor som berör länsrätternas verksamhet krävt ett omfattande arbete av domstolarna själva, domstolsverket och departementet. Frägorna om formerna för utredningsarbetet när del gäller länsrätternas lokalisering och inriktningen av della arbete fär nu tas upp.

Jag avser därvid självfallet all följa de riktlinjer som lagts fast genom riksdagens godkännande av Justitieutskottets förslag i betänkandet.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7? lokaliseringen av länsrätterna

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talmän! Jag ber au få tacka justitieministern för svaret. Länsstyrelserna har haft som en av sina uppgifter atl inom ramen för länsplanerings-arbeiel ta fram decenlraliseringsförslag rörande den offentliga sektorn inom länen. 1 flera län har därvid den nya länsrättsorganisalionen tilldragit sig uppmärksamhet. Del är helt naturligt, eftersom del här är fråga om omstrukturering och utökning av en verksamhet. Från sex län förelåg också i våras förslag till lokalisering av länsrätten till annan ort än residensstaden. Regeringens villighet alt följa dessa förslag kommer av länsstyrelserna att upplevas som en test på om regeringen menar allvar med del som sägs om alt man skall försöka förbättra den inomregionala balansen.

Riksdagen uttalade i våras atl frågan om lokalisering av länsrätt borde utredas vidare. Det är nu snart sju månader sedan och det är att beklaga att utredningsarbetet inte har kommit i gång. Jag tycker att det är fel alt man låter personal och länsstyrelser sväva i okunnighet om hur del skall bli med denna viktiga fråga, och jag tror inte all ärendebalansen påverkas posiiivt av trånga lokaler och ovisshet om framliden.

När det gäller länsrätten i Linköping brådskar det verkligen. Valet står mellan alt bygga nyll för slora pengar eller hyra lokaler till lopphyror eller alt flytta verksamheten till Motala, där del finns bra lokaler lill låg hyra.

Jag vill med anledning av svaret fräga justitieministern: Hur skyndsamt kan utredningen länkas komma fram och hur snart kan vi alltså i Östergötland fä besked om var länsrätten skall placeras?

Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr lalman! Anna Wohlin-Andersson talar om den inomregionala balansen. Den är naturiiglvis viktig, men somjag nämnde i mill svar finns del också en annan balans, nämligen balansen av ärenden i länsrätterna. Jag vill återigen stryka under all den är allvarlig och att riksdagen uttalade, all i de fall där man genomför en uilokalisering av länsrätten kommer del att negativt

117

9 Riksdagens invtnkoll 1979/80:35-38

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Om lokaliseringen av länsrätterna

påverka arbetet atl bringa ned balanserna.

Lål mig bara nämna att i Östergötlands län var antalet oavgjorda mål vid utgången av budgetåret 1977/78 ungefär 7 600, men vid utgången av budgetåret 1978/79 var antalet ända uppe i 9 000. De siffrorna skall man se mol bakgrund av att det under de tre senaste åren har avgjorts ungefär 6 000 mål om året. Det är alliså yllersl angeläget atl man inte nu vidtar ålgärder som motverkar möjligheterna att bringa ned den här balansen. Det är en mycket viktig fråga ur rättssäkerhetssynpunkt.

Vad sedan beträffar den fräga som ställdes kan jag anföra au justiliede-partementet nu skall utreda frågan om lokalisering både när del gäller Östergötlands län och andra län, som var föremål för uppmärksamhet i riksdagens beslut. Jag är inte beredd att för dagen säga när den översynen kan vara'klar.

118

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr lalman! Jag vill säga lill justilieministern attjag fortfarande tror all det kommer atl posiiivt påverka ärendebalansen när man på länsrätterna får klarhet i var man skall placeras och när man får bra lokaler.

Lål mig säga, eftersom det gäller frågan om snara och konkreta åtgärder i Linköping, att del förutom de regionalpoliiiska skälen finns flera andra starka skäl för atl flytta länsrätten till Motala. Motala har drabbats av stora industrikriser. Tusentals industriarbetare har friställts. Administrativa arbeten inom den statliga sektorn saknas nästan hell. Avståndet lill Linköping är inte särskilt stort. Sist men inte minst: Regeringen har ont om pengar, och då måste del vara vettigare atl använda sig av bra och billiga lokaler i Motala än att bygga nytt i Linköping förstora pengar. Ochjag tror fortfarande att också åigärdsbalansen påverkas positivt om vi klarar upp den här frågan tämligen snart.

Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Jag skall självfallet inte nu ta ställning lill vilken plats som vore lämplig. Jag har lyssnat på Anna Wohlin-Anderssons argument, men jag vill bara säga att även i Linköping finns del möjligheter till andra alternativ för lokaliseringen av länsrätten. Byggnadsstyrelsen funderar på olika andra alternativ.

Sedan är del också en uppenbar risk alt den duktiga personal som nu finns i Linköping inte lill övervägande del ulan kanske endast lill en mindre del vill följa med till Motala, och del kan vid en uilokalisering försvåra för länsrätten au då komma i gäng med arbetet.

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Det finns tvä möjligheter i Linköping: antingen bygger man ut, och det kostar alltid pengar, eller sä hyr man. Konlorshyrorna i Linköping ligger i lopp.

Vad beträffar avståndet mellan Motala och Linköping, sä tar det 35 minuter

att köra sträckan med bil på en bra väg. Jag tror inte atl del skall vara     Nr 38
avgörande för att man inte skall vilja arbela i Motala.            Tisdaeen den

27 november 1979
Överläggningen var härmed avslutad.                                

---

§ 5 Om den ekonomiska politiken

0/77 den ekonomiska politiken

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN erhöll ordet för att besvara Kjell-Olof Feldis (s) den 12 november anmälda interpellalion, 1979/80:58, och anförde:

Herr talman! Kjell-Olof Feldt har i en interpellation till mig ställt följande frågor:

1.   Varför vill regeringen inte - såsom av riksdagen förutsattes i juni -avlämna någon proposition i höst om den ekonomiska politiken?

2.   Vilka besked om det ekonomiska lägel och om regeringens ekonomiskpolitiska planering har lämnats till arbetsmarknadens parter?

3.   Vilka åtgärder avser regeringen alt vidta för all bemästra inflationen, lösa de akuta problemen på arbetsmarknaden och säkerställa elt bostadsbyggande på den angivna nivån 60 000 lägenheter?

Som svar på den första frågan villjag understryka hur svåröverskådligt det internationella ekonomiska läget f n. är. Till stor del sammanhänger della med situationen på oljemarknaden. Vi vet inte vad som kommer att hända med oljeexporten från Iran och hur detta kommeratt påverka oljepriserna. De beslut om de framlida oljepriserna som kommer atl fallas vid OPEC:s möte i Caracas den 17 december får stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Oljesituationen påverkar på ett avgörande sätt konjunkturer och ekonomisk politik i vår omvärld. Detta bestämmer i sin tur i hög grad våra exportmöjligheier och därmed betingelserna för vår produktion och sysselsättning. Inom OECD-sekrelariatet revideras bedömningarna av den internationella konjunkturutvecklingen under 1980 successivt ned. 1 de tongivande länderna finns klara tendenser all lägga om politiken i mer restriktiv riktning för alt få bukt med den genom höjda oljepriser ytterligare förvärrade inflationen. I länder som redan i utgångsläget har en svag bytesbalans tillkommer också motivet alt genom en mer restriktiv politik söka förbätlra denna. Osäkerheten på oljemarknaden påverkar dessutom direkt vårt eget land, somju är mer beroende av importerad olja än praktiskt taget någol annal industriland.

Den analys av vår ekonomi och de prognoser för del kommande året som redovisats av konjunkturinstitutet och vilka brukar ligga lill grund för regeringens bedömningar, måsle mot bakgrund härav vara behäftade med större osäkerhet än vad vanligen brukar vara fallet. Della ulgör ett skäl till att regeringen ansett starka motiv tala för all avvakta den bedömning av utvecklingen som OECD-sekretarialei kommer att redovisa i december. Visseriigen har regeringen tidigare år lagl fram en höstproposilion om den

119

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 den ekonomiska politiken

120

ekonomiska politiken innan OECD-sekretariaiets bedömning funnits tillgänglig. 1 situationer av det slag som nu föreligger har dock OECD-sekrelariatet möjlighet alt ge en samlad överblick över det inlernalionella lägel som är särskilt betydelsefullt för de analyser som ett enskilt lands regering har att göra.

I slutet av november kommer dessutom beialningsbalansdelegationen att lägga fram en definitiv rapport rörande undertaget för beräkningar av bytesbalansens sloriek. Därigenom kommer ett bättre beslutsunderlag att finnas tillgängligt inte endasi i vad avser bytesbalansen och dess komponenter utan i någon mån även vad gäller den reala utvecklingen t. ex. i fråga om produktionsnivån.

Tillåt mig i detta sammanhang påminna Kjell-Olof Feldt om att vid den förra oljekrisen 1973-1974 den dåvarande socialdemokratiska regeringen ansåg läget vara så svårbedömt all den t. o. m. avstod i januari 1974 från all lägga fram en försörjningsbalans och nationalbudget för det kommande året.

De viktigaste uppgifter som nu ligger framför oss är att minska värt oljeberoende, förbättra konkurrenskraften och genom en återhållsam privat och offentlig konsumtion bereda utrymme för en ökad export och för den nödvändiga strukturomvandlingen i det svenska näringslivet.

Den förändrade situationen på oljemarknaden och den med minst 8 ä 9 miljarder kronor fördyrade oljenoian har förändrat förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Även om regeringen av här angivna skäl inte ansett sig böra nu redovisa en detaljerad ekonomisk bedömning har regeringen i propositionen om fortsatt reformering av inkomstskatten (prop. 1979/80:58) i Slora drag givit sin syn på den ekonomiska utvecklingen och på utgångspunkterna förden ekonomiska politiken. Regeringen har inte heller tvekat atl föreslå de åtgärder som omedelbart behöver vidtas.

Sålunda har riksdagen föreslagits besluta om väsentliga förändringar i vad avser energibeskattningen och inkomstbeskattningen. I fråga om energibeskattningen har huvudsyftet varit att premiera hushållning och sparande på energiområdet. Förändringarna i inkomstbeskattningen - bl. a. föreslås sänkta marginalskatter med tyngdpunkten i de skikt där de stora heltidsar-betande grupperna befinner sig - har bl. a. till syfte att underlätta avtalsrörelsen. Genom alt skatteskalan förblir infiationsskyddad undgår man också de kostnadsuppdrivande effekter som skulle uppstått, om löntagarorganisationerna skulle se sig tvingade atl begära kompensation för att inflationen annars automatiskt skulle skärpt skaiietryckei.

På Kjell-Olof Feldis andra fräga vill jag svara att regeringen, med framhållande av bedömningarnas osäkra karaktär, för arbetsmarknadens parter redogjort för den allmänna bedömningen av det ekonomiska läget i stort setl i de termer som redovisats i propositionen om reformering av inkomstskatten. Företrädarna för parterna har i sin tur redogjort för sina bedömningar. Vidare har förslaget till förändringar i inkomstskallen diskuterats. I övrigt har de dellagande parterna överenskommit all inte ge offentlighet ät överläggningarna i vidare mån än vad redan skett genom

uttalanden i omedelbar anslutning lill sammanträdena.

Kjell-Olof Feldt tar vidare upp problemen med inflationen, rörligheten på arbetsmarknaden, sparandel samt behovet av överläggningar med kommunförbunden om den kommunala expansionen. Överväganden om behövliga åtgärder i dessa hänseenden sker i samband med budgetarbetet och arbetet på finansplanen. Redan nu kan dock sägas alt regeringen avser atl i början av 1980 la upp nya överläggningar med kommunförbunden.

Vad gäller den tredje punkten, rörande aktiviteten på byggmarknaden, vill jag understryka riskerna för en överhettning. En sådan utveckling skulle kunna ge upphov lill prishöjningar och löneglidning som kunde spridas även till andra delar av ekonomin. En anpassning till vad samhällsekonomin kräver måste kunna ske även inom byggandet. För atl undvika en överhettning har arbetsmarknadsmyndigheterna förskjutit igångsättnings-tillstånden för vissa projekt, däribland även bostadsprojekt, från 1979 till 1980. Jag vill vidare peka på alt i vissa regioner, såsom Norrbotten, Västerbotten och Värmland, har statliga byggen lidigarelagts.

Jag vill också påminna om all när riksdagen i våras diskuterade bl. a. byggandels omfattning skedde detta mol bakgrund av att den kommunala volymexpansionen i år förutsattes uppgå till 4 96, vilket redan det var klart mer än de 3 96 varom regeringen och kommunförbunden träffat en av de fyra största partierna godkänd överenskommelse. Jag vill påminna om all inom dessa 3 % per är ryms gott och väl en ulbyggnad av de prioriterade områdena äldrevård, långtidssjukvård och barnomsorg. Enligt konjunkturinstitutets höstrapport beräknas expansionen uppgå lill inte mindre än 5,4 %. Sysselsättningsmässigt betyder detta en ökad efterfrågan på arbetskraft från kommunerna som är ägnad atl försvära en nödvändig rekrytering till industri och byggnadsverksamhet. En större återhållsamhet på den kommunala sidan skulle göra det lättare all nå en högre nivå pä bostadsbyggandet. Mot denna bakgrund måsle det vara en gemensam uppgift för alla partier all i de kommunala beslutsorganen verka för en återhållsam linje i fråga om den kommunala expansionen.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7? den ekonomiska politiken

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talmän! Jag vill tacka ekonomiministern för svaret.

Ekonomiministern anför en rad motiv för all landet måste klara sig utan ekonomisk politik elt tag framåt. Del viktigaste skulle vara den osedvanligt slora osäkerhet som just nu råder om vår ekonomiska framlid.

Till den osäkerheten har emellertid ekonomiministern och hans regering i hög grad själva bidragit. Före valet den 16 september kände herr Bohmans välvilja och optimism nästan inga gränser. Sverige var pä väg ut ur krisen, skatterna skulle sänkas, budgetunderskottet var närmast bara ett socialdemokratiskt påhitt. Den famösa oljenoian, som Gösta Bohman ständigt låter dingla framför nosen på oss, hörde man knappast talas om då.

Men efter valet och alltsedan Gösta Bohman på nytt äntrade taburetten som ekonomiminister har han genomgått en metamorfos. Han har höjt skatter, han talar om hårda tider, au vi måste rätta mun efter matsäcken, att vi

121

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 den ekonomiska politiken

122

måste acceptera sociala nedskärningar. Han rustar sig hell enkelt för en ny svängremspolilik.

Om den här helomvändningen har skapat förvirring och osäkerhet bland folk i del här landet, så är del inte all förundras över. Den här verksamheten har Gösta Bohman bedrivit nu under hösten i en rad fora, pä en rad iribuner. Han har verkligen inte visat någon återhållsamhet när det gäller all i massmedia beskriva Sveriges ekonomiska framtid och att förskriva de mediciner som patienten måste la.

Men för att en möjlighet skall skapas atl i Sveriges riksdag diskuiera landets ekonomi och regeringens syn på den ekonomiska politiken, måste alltså ekonomiministern släpas hit för att besvara en interpellation.

En regering som säger sig vilja förankra sin politik i breda lösningar och som avkräver även oppositionen ett ansvarstagande bör inte handla på del sättet.

Men man är konsekvent. I dag har finansutskottets borgerliga majoritet på varje punkt avstyrkt den socialdemokratiska moiion om den ekonomiska politiken som vi väckie den 2 oktober. Någon omprövning behövs inte, säger man. Om detta är den borgerliga regeringens sätt att skapa samförstånd och bred uppslutning kring sin politik, måste man ha förväxlat samförstånd med konfrontation.

Del framgår alllsä med all önskvärd tydlighet atl regeringen inte vill ha någon debatt i riksdagen i höst om den ekonomiska politiken och ännu mindre ta några nya inliativ för atl möta de svåra ekonomiska prövningar som landet står inför.

Men alldeles bortsett från sätlel att behandla riksdagen: Är nu detta ett rimligt ställningstagande med hänsyn till den svenska ekonomins faktiska läge?

Gösta Bohman säger i sitt interpellationssvar alt regeringen inte har tvekat atl föreslå de ålgärder som omedelbart behöver vidlas. Behov skulle enligt Gösta Bohman finnas atl minska vårl oljeberoende, förbättra konkurrenskraften och hälla tillbaka privat och offentlig konsumtion.

Mot den bakgrunden är del kanske lilet märkligt alt Gösta Bohman hänvisar till regeringens skatteförslag som en åtgärd som skulle möla de här behoven. Det är faktiskt märkligt atl framställa förslag om en sänkning av inkomstskatterna med sammanlagt 7 miljarder som åtgärder för all hålla tillbaka konsumtionen. Men för del syftet har Gösta Bohman uppenbarligen andra ting i beredskap, som jag skall återkomma till.

Det är också märkligt att beskriva skatteförslagen som inflaiionsdämpan-de, när de dels kraftigt ökar kostnaderna, dels av Landsorganisationen har beskrivits som en direkt försvårande faktor i avtalsrörelsen, eftersom deras fördelningspolitiska effekter gör det nödvändigt alt kräva kompenserande lönehöjningar för de lägre avlönade.

Beskedet från ekonomiministern är alltså att vad som göras skall är allaredan gjort. För lösningen på alla de problem som svensk ekonomi nu befinner sig mill uppe i hänvisar ekonomiministern lill budgetpropositionen i januari.

För att beskriva de problemen behöver jag nu inte dra någon egen litania. Jag kan hell enkelt högläsa ur det betänkande som finansutskottets borgerliga majoritet i dag har justerat. Jag skall be all få läsa upp följande avsnitt: "Utvecklingen pä oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt pä fiera sätt. Den leder med största säkerhet lill en avmattning i den internationella konjunkturen med försämrade exportulsikler för svenska företag som följd. Oljeprisstegringarna leder, genom både direkta och indirekta effekter, lill elt markant ökat inflationstryck i vår ekonomi. Vidare leder de höjda oljepriserna till kraftiga försvagningar av handels- och bytesbalans.

Även på andra områden än de nämnda kvarstår beiydande problem i vår ekonomi. Genom den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan ökar importvolymen starkt vilket ytterligare accentuerar de ökade problem som följer av den fördyrade oljeimporten. Exporten ökar visserligen alltjämt i relativt snabb takt men svenska företag har inte kunnat återvinna marknadsandelar i den omfattning som lidigare förväntats. Investeringsulvecklingen utgör fortfarande ett bekymmer. Konjukturinslilutels höstrapport innebären ned revidering av de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt med ett par procentenheter jämfört med bedömningen i årets reviderade finansplan. Den största nedjusteringen gäller bostadsinvesteringarna som nu inte alls beräknas öka mellan 1978 och 1979. Den förbättrade sysselsättningsutvecklingen hindrar inte all del fortfarande kvarstår problem på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller ungdomsarbetslösheten. Slutligen bör nämnas all priserna utvecklas ogynnsamt. Vi riskerar nu en prisstegring för 1979 på närmare 10 96, vilket klart överstiger de prognoser som gjordes under våren."

Detta var alltså den samlade bedömningen av de borgerliga ledamöterna i finansutskottet, som de till någon överraskning avslutar med all säga att någon omprövning av den ekonomiska politiken behövs minsann inte. Jag måste fråga Gösta Bohman: Finns del ingenting i den här bilden som hans egna partivänner, regeringsunderlaget i finansutskottet, ger som föranleder honom all göra någonting nu? Är del försvarligt av landets regering all låta alla ekonomiska beslut vänta i fyra månader till den 23 mars 1980, då budgetpropositionen skall behandlas här i riksdagen?

Jag skall ta ett exempel. Det gäller investeringarna. Sverige har under 1970-lalel haft den absolut sämsta utvecklingen av industriinvesteringarna bland de västeuropeiska länderna. Vi står i dag i stort setl på samma nivå som för tio år sedan. För varje investeringsenkät som görs skrivs den förväntade investeringsökningen ner både för 1979 och 1980. Det förefaller nu tveksamt om det blir någon invesleringsuppgång alls nästa år. Vad gör då regeringen? Jo, man avskaffar de särskilda stimulanserna lill maskininvesteringar och höjer räntan lill en absolut rekordnivå.

Gösta Bohman brukade under valrörelsen hävda alt del var nonsens att se statens finansiella underskott som något problem. "Jag vägrar att diskutera begreppet totalfinansiering", sade han. Därav skulle vi alltså förledas alt tro alt det statliga budgetunderskottet inte har några realekonomiska effekter. Men påstår Gösta Bohman detsamma också nu? Påstår han all räniehöj-

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Om den ekonomiska politiken

123

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Om den ekonomiska politiken

124

ningen i år på 3 96 inte till betydande del har sill ursprung i alt staten varje månad måste låna upp 4 miljarder kronor och kraftigt överanstränga kreditmarknaden? Påstår han också atl räntor på 13-14 96 inte får konsekvenser för investeringsverksamheten? Inser han inte att om regeringen vill vidta åtgärder som kan stimulera investeringar 1980 måsle det ske nu-om ett halvår är det för sent.

Sedan har vi bostadsbyggandet. I våras uttalade riksdagen all bostadsbyggandet "bör öka snabbare än vad nuvarande planering ger vid handen". Målet borde vara, sade civilutskoltel, all nä en igångsättning som snarare låg över än under 65 000 lägenheter om året med hänsyn till den tilltagande bostadsbris-len. Allt tyder på atl igångsättningen i år t. o. m. understiger del från början uppsatta målet 60 000 lägenheter och stannar någonstans vid 55 000.

Vad har då Gösta Bohman att säga om delta? Hur har regeringen agerat utifrån riksdagsbeslutet? Jo, han berömmer sig i interpellalionssvarel av atl bostadsbyggandet försenas genom atl igångsättningen av bostadsprojekt har förskjutils från 1979 lill 1980. Detta har skett föratt undvika en överhettning på byggnadsmarknaden, säger ekonomiministern.

Del är riktigt atl del nu råder brist på byggnadsarbetare inom vissa regioner, t. o. m. brist på kapacitet inom vissa delar av byggmaterielindusirin. Men om bostadsbyggandet är prioriterat och om en enig riksdag har krävt elt ökal bostadsbyggande, hur kan då regeringen rikta sina ålgärder direkt mot bostadsbyggandet? Om det är brist pä resurser för byggnadsverksamheten i dag, hur skall det dä bli möjligt atl nästa år få någon ökning av bostadsbyggandet eller ens hälla del pä nuvarande nivå?

Är det därför någon lösning av det här problemet att flytta projekt från 1979 till 1980? Och dessutom: Om industrin ändå skulle vilja öka sitt byggande 1980 - trots allt hoppas vi Ju fortfarande på det - hur skall del med dessa förutsättningar få plats pä byggmarknaden?

Borde inte regeringen omedelbart ge sig i kast med problemet om hur det prioriterade byggandet - bosläder och industri - skall få nödvändigi samhällsekonomiskt utrymme? Borde man inte ingripa mot del oprioriierade byggandet? Borde man inte starta en snabbakiion tillsammans med näringsliv och fackliga organisationer för att öka rekryteringen lill byggnadsarbetar-kåren? Här är del flera års försummelser som måste repareras och därför desto vikligare att man säller i gång.

I sin agitatoriska verksamhet som ekonomiminister och ledare för moderata samlingspartiet har Gösta Bohman angell en rad riktlinjer för den ekonomiska politiken, riktlinjer som han emellertid inte vill låta riksdagen diskuiera och ta ställning till.

Den riktlinje för den borgeriiga regeringens ekonomiska politik som har väckt mest uppseende är Gösta Bohmans deklarationer om att nu måsle den offentliga sektorn krympas och den privata sektorn ökas. Men ser man närmare efter vad Gösta Bohman vill göra, så finner man att del är tvärtom. Han har pekat ul livsmedelssubvenlioner, bostadsbidrag och läkemedelser-sällning som de främsta objekten för regeringens besparingspolitik. Och del betyder definitivt inte all del är den offentliga sektorn som beskärs. Det

betyder all hushållens realinkomsler minskar, och det är alltså den privata sektorn som krymper. Med andra ord - del är helt enkell den gamla Bohmanska svångremmen som tas fram igen, fast den här gången skall den dras åt via höjda matpriser, hyror och sjukvårdskostnader.

Av uttalanden från trepartiregeringens övriga tvä partiledare alt döma har Gösta Bohman sin regering bakom sig fören sådan här politik. Vi har alltså grundad anledning frukta att den blir verklighet i den budget som kommer i Januari.

Nu pågår budgetarbetet, och Gösta Bohmans läppar är naturiiglvis förseglade. Men eftersom han själv har dragit i gäng den här debatten, och eftersom delta antagligen är enda chansen alt försöka påverka regeringen bort från svåra missgrepp måste jag ställa några frågor lill Gösta Bohman. Är det verkligen en klok politik att 1980 genomföra en åtstramning av hushållens realinkomsler via höjda levnadskostnader?

Regeringen förutser själv en markant nedgång i den internationella konjukluren under 1980. Det framgår av det lilla samhällsekonomiska avsnittet i skattepropositionen. Och tecknen blir alli fier på att industrikon-junkiuren i Sverige vänder nedåt nästa år. Måsle inte en åtstramning av den inhemska efterfrågan ytterligare förstärka den tendensen?

Dessutom - alla är medvetna om betydelsen av atl Sverige håller pris- och kostnadsutvecklingen under kontroll. Men minskade offentliga utgifter i herr Bohmans tappning betyder högre matpriser, höjda hyror och sjukvårdskostnader. Är del någon, Gösta Bohman undantagen, som tror alt detta inte fär konsekvenser för lönekrav och lönekostnader?

Spåren efter Gösta Bohmans förra period som ekonomiminister förskräcker oss fortfarande. Nu tar han ny sals, och förskräckelsen ser inte ut alt bli mindre den här gången.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 den ekonomiska politiken

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr tal man! Kjell-Olof Feldt ställde till mig tre konkreta frågor, och jag har givit Kjell-Olof Feldt tre utförliga, konkreta svar. Men Kjell-Olof Feldt är naturligtvis inte nöjd. Och del är ju inte ovanligt. Jag tror aldrig alt jag har upplevt någon debatt med Kjell-Olof Feldt, där han efter alt ha ställt frågor har fått svar som han förklarar sig nöjd med. Vad man än svarar honom fortsätter han all hojta och gästa efteråt. Det har naturligtvis Kjell-Olof Feldt full rätt att göra. Men jag ifrågasätter syftet med interpellationsinslrumenlet, om del skall användas fördel slags valtal som Kjell-Olof Feldt ägnade sig ål här för en slund sedan i avsikt all föregripa de debatter som skall komma i kammaren om den ekonomiska politiken, om finansutskottets betänkande och mycket annal innan delta riksmöte är slut.

Kjell-Olof Feldt påstår alt han måsle släpa hit mig för all få diskutera ekonomi. Jag vill då påminna om atl det inte var länge sedan vi här i kammaren hade en allmänpolitisk debatt, då inte minsl den ekonomiska politiken, Sveriges ekonomiska situation och vad som har hänt i valrörelsen debatterades under två långa dagar och åtminstone en natt. Kanske Kjell-Olof Feldt inte befann sig i kammaren under den debatten? Annars

125

10 Riksdagens protokoll 1979/80:35-.lS

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7? den ekonomiska politiken

126

skulle han haft klart för sig hur inträngande diskussionerna den gången var.

Del borde egentligen räcka med alt säga detta. Men jag skall ändå ta upp elt parsaker,eftersomKjell-OlofFeldt med sömngångaraktig metodik pratarom attjag skulle sagt andra saker i valrörelsen än jag gör nu när det gäller Sveriges ekonomi.

Jag har i vartenda anförande i valrörelsen konstaterat atl trepartiregeringen genom en klok saneringspolitik - det som Kjell-Olof Feldt kallar den Bohmanska svångremspolitiken - lyckades häva den utomordentligt allvarliga akuta kris som Sverige befann sig i hösten 1976, när vi fick ta över nära nog ett konkursbo efter socialdemokraterna. Sverige har inte haft en så allvarlig kris under hela efterkrigstiden som den vi då var tvungna atl ta itu med. Den krisen byggde delvis på kortsiktiga problem skapade 1975-1976, delvis på mera långsiktiga problem, som hade byggts in i den svenska ekonomin sedan mitten av 1960-talei.

De kortsiktiga problemen lyckades trepartiregeringen faktiskt lösa, Kjell-Olof Feldt. Jag tror att Kjell-Olof Feldt också kommer all kunna medge det i stilla stunder, för då brukar han vara något mera sannfärdig än han är när han debatterar här i kammaren. Den lidigare trepartiregeringen förde på nytt in Sveriges ekonomi i balansens spår.

1979 har varit ett förhållandevis gott år, om man jämför med krisåren. 1 dag stiger produktionen, i dag ökar de investeringar som Kjell-Olof Feldt säger skall sjunka, i dag återvinner vi fortfarande marknadsandelar på den internalionella marknaden, och tillväxten i bruttonationalprodukten har inte under hela 1970-talet varit så hög som under det här året.

Men vi är inte klara med problemen. Vi har au brottas med de i den svenska ekonomin inbyggda långsiktiga problemen, som kommer att värka ut. De är pä sätt och vis mera svårhanterliga än de som vi har klarat under de gångna tre åren. Det ärde problemen vi nu har alt försöka bemästra. Del är de problemen jag brukar tala om i de anföranden som Kjell-Olof Feldt kritiserade.

De problemen analyserade jag också med utomordentlig noggrannhet i varenda debatt under hela valrörelsen. Jag vel inte hur mänga andra som gjorde det. Socialdemokraterna ägnade sig inte ål de långsiktiga problemen, men jag gjorde det i högsta grad. Det är dem vi nu skall syssla med. Beståndsdelarna i medicinen mot de problemen kommer Kjell-Olof Feldt få tillfälle all la del av när budgeten har framlagts och finansplanen har redovisat det ekonomiska läget.

Visst kunde vi ha framlagt en höstfinansplan. Vi är inte skyldiga atl göra del, och det har inte alllid varit fallet atl regeringen lagt fram någon. Men osäkerheten var den här gången så stor all vi inte ville redovisa siffror som vi inte trodde skulle hålla, siffror som skulle behöva revideras under de tvä månader som är kvar på året. Vi tog det säkra före del osäkra, och del borde Kjell-Olof Feldt sätta värde på och inte använda som utgångspunkt för angrepp. Jag påminner än en gång om att den socialdemokratiska regeringen inte ens lade fram en försörjningsbalans och en nationalbudget i Januari 1974, fastän det var av väsentlig betydelse för både budget och finansplan och för

127

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 den ekonomiska politiken

riksdagens vårarbete.  Men det blundar Kjell-Olof Feldt för den  här    Nr 38 gången.

Det är alltså inte någon feghet, underlåtenhet eller bristande lust all diskuiera ekonomi som gör alt vi inte framlagt någon finansplan i höst. Del är betingat uteslutande av del förhållandet att det material som står till värt förfogande är så utomordentligt osäkert. Vi vet alt vi inom loppet av de närmaste veckorna eller månaderna kommer all få ett väsentligt bällre underlag för vårl ställningstagande. Då anser vi att det är bättre för Sveriges ekonomi och för den allmänna debatten alt låta bli alt spika några siffror som snart kommer alt visa sig föråldrade.

Vi har inte gjort ell dugg, inte ett skvatt, påstår Kjell-Olof Feldt och gör ner del marginalskalteförslag vi framlagt och vilket är motiverat av bl. a. de pågående löneförhandlingarna. Genom skalteförslaget skapar vi möjlighet för löntagarna atl få en real förbättring med lägre brutiolönehöjningar än vad fallet skulle bli annars - alt få något realt utbyte och inte bara luft i lönekuverten. Energibeskattningen syftar till all bringa ner den höga oljeförbrukning som vi har i vårt land, och det är en förutsättning för att vi på lång sikt skall klara vår ekonomi.

När Kjell-Olof Feldt gör gällande atl räntehöjningarna skulle ha elt samband med brislen i budgeten har han fel. Räntehöjningarna har direkt samband med vad som har hänt utomlands, och i jämförelse med genomsnittet av andra länders räntenivåer ligger Sveriges fortfarande förhållandevis lågt. Vi ligger pä 9 96, och det är för våra svenska förhållanden en mycket hög räntenivå men i Jämförelse med de räntenivåer som finns utomlands en relativt låg. Vi genomförde räntehöjningarna för au hävda den svenska kronans ställning och för all förhindra valutauiflöde utöver del som beror på de höjda oljepriserna.

Sedan angriper Kjell-Olof Feldt bostadsbyggandet. Tillåt mig påminna om - och här kan jag kanske tala mer i egen sak än någon annan - att om del är någon som har kritiserat den bristande planmässigheien i svensk byggnadsverksamhet under årtiondena efter andra världskrigets slut så är det jag. Det har inte varit bra. Det har bedrivits en oerhört ryckig politik på bostadsbygg-nadsomrädel, och 1970-talet har sannerligen inte karakteriserats av något långsiktigt, aktivt politiskt länkande. Nästan vartenda år under hela 1970-talel, innan trepartiregeringen trädde till, var del en negaliv volymförändring då det gällde bostadsbyggandets omfattning. Den nerdragning som nu sker och som beror på alt resurserna hell enkelt inte räcker lill - bl. a. på grund av all konsumtionen har legat för högt på den kommunala sidan - görs av omtanke om Sveriges ekonomi och inte av några andra skäl.

När Kjell-Olof Feldt vill ha - låt vara indireki - besked om vad som kommer i budgeten är det naturligt att jag vägrar atl ge några svar på den frågan. Kjell-Olof Feldt får ge sig till tåls lills budgeten ligger på bordet. Då kommer ni all få besked, och ni får tillfälle att debattera. Del ges också tillfälle atl föra en ekonomisk-politisk debatt i samband med atl finansutskottets betänkande ligger på bordet.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7? den ekonomiska politiken

128

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag är fylld av lust att diskutera den ekonomiska politiken, säger Gösta Bohman och ägnar ändå mänga minuter åt att beklaga sig över atl jag har tagit upp en diskussion med honom.

Man kan bli litet trött på Gösta Bohmans dåliga vana alt recensera sina debaiimotståndare. Det här är ändå ingen operaföreställning, där mill röstläge spelar någon större roll. Del väsentliga är väl innehållet i vad jag säger.

Jag vill föregripa debatten, påslår Gösta Bohman. Det är den debatt som vi skall ha den 23 mars 1980 somjag i så fall vill föregripa, för någon debatt om regeringens ekonomiska politik får vi icke i denna riksdag förrän då. Och skälet till attjag ansåg att Gösta Bohman borde ha en del all säga oss är att han med sådan frenesi har ägnat den här hösten åt att ange en massa riktlinjer för den ekonomiska politiken. Han har arbeiai hårt för alt introducera en ny politik, och han ger verkligen intryck av - i varje fall när han uppträder framför lelevisionskameror - all han vet vad han vill och tänker genomföra del. Från de utgångspunkterna föreföll del rimligt atl ifrågasätta regeringens beteende au i är avvika från tidigare praxis när del gäller höstens finansplaner.

Lät mig också belräffande diskussionen om det som skedde 1974 peka på det som Gösta Bohman inte talade om, nämligen att del dä lades fram en finansplan. Alt den saknade en försörjningsbalans är riktigt, men del var också så att riksdagen fick tillfälle alt ta ställning lill huruvida det var rimligt atl regeringen i det lägel icke lade fram en försörjningsbalans. Riksdagen förelades en proposition på 57 sidor -jag tog fram den i går och läste igenom den igen. Propositionen innehöll en finansplan och slutade med en hemställan lill riksdagen att godkänna delta regeringens förfarande. Skillnaden i dagens läge är den all Gösta Bohman nu på grundval av en notering i sin almanacka bestämt att vi inte får diskutera hans ekonomiska politik - om någon försöker göra del blir han bara arg.

Jag återkommer så till den gamla trätan i vilken utslräckning Gösta
Bohman och andra borgerliga representanter före valet verkligen gav besked
om vad de tänkte göra efter valet. Jag skall läsa upp några yttranden av Gösta
Bohman i den sisla riksdagsdebatten före 1979 års val, nämligen den som
hölls den 9 Juni. Det var alltså vid elt tillfälle då herr Bohman visste atl hans
inlägg blev protokollförda. Då sade Gösta Bohman bl. a. följande: Treparti
regeringen "lyckades sedan på den korta liden av två år vända en nedkörd
ekonomi ål rätt håll.

En markant förbättring av den svenska ekonomin har kunnal iakttas under

de  senaste   12-18   månaderna."   "Inflationstakten   har         halverats.

--- .    Underskottet i budgetbalansen har påtagligt minskat." Här åsyftas

egentligen bytesbalansen. Framför allt gjordes dock följande utfästelse: "En fast grund har lagls fören varaktig uppgång i den ekonomiska aktiviteten och av medborgarnas realinkomsler."

Gösta Bohman visste i juni månad att vi skulle ha en varaktig uppgång i den ekonomiska aktiviteten och i medborgarnas realinkomsler. Nu handlar

det om åtstramning, nedrustning och allmän förtvivlan.

Jag ställde några frågor, inte för att åstadkomma någon speciell upprördhet hos ekonomiministern ulan därför atl han i silt interpellationssvar hävdade alt del som behöver göras nu i höst är gjorl - vi behöver inte bekymra oss om framtidsproblemen i övrigt förrän någon gång till våren.

Jag måste när det gäller investeringarna säga all Gösta Bohman inte riktigt har fått klart för sig vad som har hänt med bostadsbyggandet. Man kan visserligen ägna sig ät alt anklaga lidigare regeringar för dålig planering, men varför hävdar man all man skulle ha löst någol problem i ell läge med brist på byggarbetskraft, genom atl flytta vissa bostadsbyggnadsprojekl från 1979 lill 1980? Och hur skall industrin kunna få utrymme för sill byggande, om man inte vidtar några åtgärder för atl komma lill rälla med överhettningen på byggarbetsmarknaden och minska brislen på kapacitel inom byggnadsindustrin? I en god planering av byggandet här i landet ingår en ökning av resurserna och av utbudet.

Slutligen säger Gösta Bohman alt räntehöjningarna inte har något samband med budgetunderskottet. Jag råder honom bara att lyssna till sin egen riksbankschef Det framgår redan av riksbankens kommuniké och av Lars Wohlins egna uttalanden att riksbanken vidgår - och den kan inte göra annat - alt del slora budgetunderskottet är en direkt bidragande orsak till alt räntan måste höjas. Del är meningslöst av herr Bohman atl försöka förneka detta.

Vidare säger herr Bohman atl han vägrar all diskutera nästa års budget. Javisst kan han göra del. Men tala ändå om huruvida del är klokt atl genomföra en åtstramning av den allmänna efterfrågan via en höjning av hushållens kostnader! Det är nämligen en fråga som kan besvaras utan all man avslöjar en enda hemlighet om budgeten. Är delta rimlig konjunktur-politik i rådande läge? Med lanke på den glada öppenhet som herr Bohman normalt uppvisar borde detta vara ett utmärkt tillfälle för honom all ge svar pä den enkla frågan.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 den ekonomiska politiken

Ekonomiministern GÖSTA BOHMAN:

Herr lalman! Jag nödgas än en gång upprepa alt Kjell-Olof Feldt lill mig i interpellationens form ställt tre konkreta frågor och attjag har svarat på de frågorna. Sedan har Kjell-Olof Feldt uinyitjat frågorna för all fä lill stånd en stor ekonomisk debatt. I och för sig skulle vi kunna föra en sådan debatt, men dä kanske Kjell-Olof Feldt vill komma tillbaka med en interpellation, där han preciserar i vilka hänseenden han önskar debattera, i stället för all smyga in delta i en vanlig interpellalionsdebatt av det här slaget.

Kjell-Olof Feldt gjorde mig den glädjen all läsa upp vad Jag sade här i riksdagen den 9 juni. Del var bara bra, lyckerjag, för jag slår för allt vad jag sade då, på basis av det underlag vi hade då. Det stämmer precis med vad jag sade för en stund sedan, nämligen atl den regering som trädde till hösten 1976, efter den socialdemokratiska vanskötseln av vår ekonomi, på den korta tiden av tvä år lyckades lägga ekonomin till rätta och föra in den på balansens väg. Det har bidragit lill att utgångsläget i våras var utmärkt, och det här året

129

(

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7? den ekonomiska [wlitiken

130

skulle ha blivit ett mycket fint år, om någonting inte hade inträffat som Kjell-Olof Feldt uppenbariigen antingen glömt bort eller inte vill låtsas om: efter den 9 juni kom oljeprishöjningarna, som visade sig på ett enda år belasta Sveriges handelsbalans med 8-9 miljarder ytteriigare.

Vi har alltså på den korta tid av del här året som gått sedan dess fält en belastning av den svenska ekonomin som motsvarar ungefär 2 96 av vår bruttonationalprodukt, dvs. dubbelt så mycket som hela den svenska u-hjälpen, vars enprocenlsmål vi kom upp till efter många, många års slitande.

Delta har helt förändrat förutsättningarna då det gäller bytesbalansulveck-lingen för svensk ekonomi. Den "varaktiga grund" som jag talade om i våras blev inte lika varaktig som Jag utgick ifrån, på grund av vad som hände med oljeprishöjningarna. Och tyvärr kan del inträffa fler sådana. En av anledningarna till att vi inte lagt fram den s. k. finansplan som Kjell-Olof Feldt efterlyser ärjust vad som hänt i Iran. Jag trodde alt Kjell-Olof Feldt visste atl del jusl nu händer ting ute i väriden som gör all vad vi säger här i dag kan vara fel i morgon jusl i detta hänseende.

Lål mig emellertid peka pä två saker, eftersom vi nu gått in på ekonomin. Vi har - och det här hänger ihop med Kjell-Olof Feldis direkta fråga till mig -långsiktigt två slora problem i vår ekonomi.

Det ena är den stora bristen i bytesbalansen. Den bristen innebär au Sverige har för låg produktionskapacitet. För atl klara della långsiktigt behöver vi producera mer i Sverige. Vi behöver alltså föra över resurser ifrån konsumtion till produktion.

Del innebär all den privata konsumtionen kan bli illa behandlad och framför allt att den offentliga, den kommunala konsumtionen måsle föra över resurser till den konkurrensutsatla sektorn. Det är fråga om pengar men också och i första hand om arbetskraft. Och skall de privata inte bli alltför illa behandlade måste vi sälla in stöten framför allt mol den offentliga konsumtionen, inte minst den kommunala.

Skall vi få balans i vår ekonomi pä lång sikt - del borde ligga även i Kjell-Olof Feldis och socialdemokraternas intresse att Sverige återvinner den balans i ekonomin som aren förutsättning för hög sysselsättning och trygghet framöver - måsle vi föra över resurser till de produktiva delarna av vårl näringsliv. Vi kan inte leva över våra tillgångar i längden. Del vel Kjell-Olof Feldt, och han borde kunna kosta på sig alt erkänna det också.

Vi har ett annal problem som hänger ihop med detta, och del är den offentliga utgiftsexpansionen. Här finns ett visst samband; bakom den offentliga utgiftsexpansionen ligger också den offentliga konsumtionen. Och vi måsle bryta trenden även här. Detta var ett ämne som vi diskuterade med frenesi under den allmänpolitiska debatten. Kjell-Olof Feldt tog inte upp de här frägorna då - det hade varil myckel intressant om han gjort det.

Vi vet att fortsätter den offentliga utgiftsexpansionen i samma takt som i dag kommer i början av 1990-lalet, även vid en hygglig utveckling av Sveriges bruttonationalprodukt, hela bruttonationalprodukten alt gå ät till skatt. Och alla här i kammaren vel alt detta är omöjligt - vi kan inte låta utvecklingen

fortgå på det sättet. Därför måste vi bryta även utgiftstrenden.

Nu får vi i den nya regeringen börja ta steg i den här riktningen. Men hur de stegen kommer all utformas får Kjell-Olof Feldt ge sig lill tåls med alt få veta lilj dess att vi möts här i januari månad.

Uppgiften alt den socialdemokratiska regeringen 1974 lade fram ett fylligt material, som riksdagen fick pröva, är riktig. Enligt grundlagen är regeringen skyldig lägga fram en budget och en finansplan. Men det fanns varken försörjningsbalans eller nationalbudget på bordel, vilket vi hade behövt i riksdagen för all få lill stånd en ordentlig debatt. Att regeringen ansåg sig inte kunna förelägga riksdagen della material berodde just på att det då i skilda hänseenden förelåg en osäkerhet, motsvarande den som nu har föranlett oss i regeringen atl inte lägga fram någon sådan här rapport i höst - vilket vi inte är grundlagsenligt skyldiga atl göra.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/7? den ekonomiska politiken

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talmän! Jag lycker att Gösta Bohman visar en viss ringaktning inför riksdagen. Som ledamot av den här kammaren har Jag rätt atl ställa vilka frågor jag vill inom ramen för rikels grundlagar. Ekonomiministern har rätt all vägra svara på vilken fråga som helst som ställs. Men han skall inte beklaga sig över att oppositionen vill använda riksdagen som ett forum för debatter. Var skall vi annorstädes samtala, Gösta Bohman? Finns det några slutna rum där oppositionen inbjuds lill överläggningar? Förvisso inte.

Sedan harjag inte begärt att Gösta Bohman skall göra prognoser, all han skall lägga fram en nationalbudget och en finansplan i höst. Jag ville vela varför han inte har gjort det. Men jag har ställt elt antal frågor om åtgärder som kanske ändå borde vidlas nu i höst, som inte kan vänta till riksdagsbeslut den 23 mars 1980. Det är frågor som jag tog upp redan i min interpellation och som gäller inflationen, bostadsbyggandet, situationen på arbelsmarknaden. Dessa frågor harjag alltså här ställt om igen.

Jag tror atl del är nödvändigt alt avslöja en av de myter som regeringen och dess företrädare försöker sprida, nämligen att höjningen av oljepriserna skulle ha orsakat alla våra ekonomiska problem. Della återkommer jag till gång pä gäng. Gösta Bohman sade atl den 9 Juni var vi på väg in i balans, då fanns det egentligen inga problem. Sedan kom de fruktansvärda oljeprishöjningarna.

Jag vill råda Gösta Bohman atl studera den sammanfattande översikt som konjunkturinstitutet har gjort till sin höstrapport. Där analyserar man effekterna på handelsbalansen av oljeprishöjningarna. Slutsatsen är att "relativpriset höjts för svenska exportvaror. Genom dessa motvägande effekter tycks den sammanräknade terms of trade-förändringen 1978-1979 stanna vid en nettoeffekt som motsvarar en belastning på handelsbalansen om ca 3 miljarder kr." - dvs. de höjda oljepriserna motvägdes av andra höjningar av våra exportpriser. Konjunkturinstitutet konstaterar alt vid en omsvängning i handelsbalansen pä 8 miljarder kronor svarar den reala försämringen, den som beror på atl exporten har ökal för litet och importen för mycket, för hela 5 miljarder kronor.

131

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

0/77 den ekonomiska politiken

När det gäller inflationen kommer priserna antagligen att stiga med över 10 96 - säg 10,5 96. Oljeprishöjningarna kommer under året all orsaka en prisstegring på ungefär 2 96. Exkl. oljeprishöjningarna blir alltså inflationen i år 8,5 96. Är det en halvering av inflationstakten, Gösta Bohman, som ni lovade i juni månad?

Ge oljeprishöjningarna, som i och för sig är ett myckel stort problem, en rimlig plats i beskrivningen av våra ekonomiska problem! De förieder annars både regeringar och andra atl tro att vi inte behöver vidla en rad andra åtgärder än atl, som man nu har gjort, höja skallen på energi.

Gösta Bohman utvecklade med stor motvilja, för han vill ju egentligen inte diskutera frågan, detta med ålsiramningspolilik. Han vill fortfarande inte svara på frågan huruvida konjunkturen motiverar en åtstramning av hushållens ekonomi nästa år. Men han utvecklade en lanke - vilket han har gjort tidigare - när han sade all stöten framför allt måsle sättas in mot den offentliga konsumtionen. Här måste ekonomiministern rådgöra med sina ekonomiska experter för atl klargöra om han inte har fått alltihop om bakfoten. Höjer man matpriserna genom att minska livsmedelssubveniio-nerna, höjer man hyrorna genom alt dra ned på hyressubveniionerna och ökar man folks utgifter när de är sjuka genom atl dra ned på läkemedelser-sällningen, minskar man icke den offentliga sektorn - man minskar hushållens realinkomsler och utrymmet för privat konsumtion. Vad man gör är att man ökar det offentliga sparandel eller minskar budgetunderskottet, någonling som del i och för sig finns skäl alt allvariigt överväga.

Gösta Bohmans hela uppläggning när han talar om att del är den offentliga konsumtionen som skall ta stöten stämmer inte ell dugg med den agitation som han under de senaste månaderna har bedrivit i massmedia, där han har talat om att vi nu måsle angripa den s. k. rundgången, måsle minska bidragen och subventionerna. Det berör icke den offentliga sektorn och förbrukar inga reala resurser inom den offentliga sektorn. Dessa bidrag stödjer hushållens konsumtion. Det kan också finnas skäl alt angripa det, men det Jag vill ha reda på var om detta är den väg vi 1980 bör gå med den svaga konjunktur som vi nu med säkerhei kan vänta oss.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1979/80:115 och 116 till arbetsmarknadsutskottet

§ 7 Föredrogs och bifölls 'Interpellationsframslällning 1979/80:82

132

§ 8 Anmäldes och bordlades Molioner

1979/80:117 av Lars Werner m..fl

med anledning av propositionen 1979/80:4 om ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd m. m.

1979/80:118 av Böijc Hörnlund

med anledning av propositionen 1979/80:25 med förslag lill tilläggsbudget lill statsbudgeten för budgetåret 1979/80

1979/80:119 av Kerstin Andersson i HJärtum och Kerstin Göihberg

1979/80:120 av Kerstin Andersson i HJärtum och Kerstin Göthbeig

1979/80:121 av Benil Jonasson

1979/80:122 av Bo Lundgren m..fl

1979/80:123 av Etik Wärnbeig m..fl.

med anledning av propositionen 1979/80:40 om fastighetstaxering, m. m.

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Anmälan av interpellationer

§9 Anmäldes och bordlades

Arbetsmarknadsulskotleis beiänkanden

1979/80:5 med anledning av moiion om konlorsserviceförelagens uppdrags-

verksamhel pä kunders kontor 1979/80:6 med anledning av motioner om medbestämmandefrägor m. m. 1979/80:8 med anledning av motioner om ledighet frän anställning

§ 10 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 26 november

1919/80:83 av Lars Hez-z/er (vpk) till utrikesministern om regeringens syn pä den militära upprustningen i Europa, m. m.:

I regeringsförklaringen står del alt regeringen skall bedriva en utrikespolitik, som bl. a. syftar lill alt främja internationell avspänning, nedrustning och fred. Det är bra.

Värnandel om freden är en livsviktig uppgift, men steget från att i ord uttrycka detta lill all i konkrel handling bidra till nedrustning och avspänning är stort. De stärkta högerkrafterna medverkar i hög grad lill delta och försvårar alla nedrustningssträvanden. Det pågår nu också en kampanj för atl bereda mark för en faktisk militär upprustning.

SIPRl kunde i sin senaste årsbok konstatera atl den militära upprustningen fortsätter i ökad takt och att kapprustningens centrum är Europa, där nu 10 000 kärnvapen stär mot varandra. I december samlas N ATO:s rådsmöte i Bryssel för att bl. a. ta ställning till införande av elt nytt raket- och kärnvapenprogram för Västeuropa. NATO:s verkliga syfte med detta nya program är inte atl uppnå balans ulan all uppnå militär överlägsenhet. Den amerikanska militärledningen har också öppet proklamerat detta syfte. 1 ell anförande i USA-senaiens utrikesutskott i seplember i är förklarade t. ex. USA:s försvarsminister atl NATO:s planer innebär att NATO uppnår militär

133

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Anmälan av interpellationer

134

överiägsenhel. I en rad intervjuer har också f d. överbefälhavaren för NATO-styrkorna i Europa, general Haig, påpekat atl syftet med NATO:s planer är alt utveckla ett brett register av system, som garanterar NATO "övervikt, osårbarhet och fiexibilitet".

Syftet med detta nya raket- och kärnvapenprogram är således klart, och det kommer alt medföra en kraftig militär upprusining, öka riskerna för Europa och försvåra fortsatt avspänning och nedrustning.

Del finns därför också ett växande motstånd mot NATO:s upprustningsplaner. I t. ex. Holland har det socialdemokratiska partiet reagerat myckel starkt och motsatt sig att dessa nya raketer stationeras på holländskt territorium. De västtyska socialdemokraterna kommer alt ta upp frågan vid sin kongress och kommer förmodligen också de att avvisa upprustningsprogrammet. Likaså har Socialistiska internaiionalen uttryckt oro över della program.

Nyligen vidtog Sovjetunionen vissa nedrustningsålgärder i Centraleuropa och föreslog att förhandlingar skulle upptas om en ömsesidig styrkereduk-tion. Detta initiativ mottogs på olika sätt. Merparten säg del som en positiv åtgärd och en viktig gest, som visar viljan att genomföra en verklig nedrustning och all främja avspänningen. 1 Finland, Norge och Danmark har del sovjetiska initiativet lagils emot positivt och sagts vara ett viktigt bidrag lill den dialog mellan öst och väst som är nödvändig för avspänning och varaktig fred.

Det finns dock aggressiva NATO-mililärer och konservativa politiker, som avfärdar initiativet som en propagandagest utan betydelse. Men i Wienförhandlingarna lade västmakterna på sin tid fram elt förslag om all 69 000 man sovjetiska trupper och 1 700 stridsvagnar skulle dras bort i utbyte mol att amerikanerna skulle dra tillbaka 29 000 soldater, 1 000 kärnslridsspetsar och 90 kärnvapenbärare. Della förslag från NATO ansågs då som positivt och skulle bidra till en minskning av rustningarna.

Men nu, när Sovjetunionen genomför e/7s/V//go ålgärder och drar tillbaka ca 30 % av det antal soldater och 60 96 av del antal stridsvagnar som NATO föreslog skulle dras tillbaka inom ramen för ett ömsesidigt avtal, förklaras delta av somliga som oväsentligt och endasi en tom propagandagesi. Därmed avslöjas NATO:s verkliga avsikter och ovilja atl medverka lill en militär nedrustning och avspänning i Västeuropa.

Om NATO nu besvarar detta initiativ med en ny och forlsall militär upprustning, och t. o. m. ett nej frän amerikanska senaten lill SALT 2-avtalel, innebär della att spänningarna allvarligt kommer atl skärpas. De beslut som fallas i Bryssel berör därför inte bara de paktbundna länderna ulan hela den militära situationen i Västeuropa, liksom i hög grad elt alliansfriii land som Sverige.

En ny forcerad upprustning i ett Europa, som redan är överbelamral med kärnvapen och andra vapen, kommer allvariigt att öka krigsfaran inte bara i vår världsdel utan i hela världen.

Del är nu hög tid alt gå från ord till handling och göra aktiva insatser för au avvärja en sådan utveckling. Sverige har som ett neutralt och alliansfriii land

stora möjligheter alt aktivt delta i och påverka avspännings- och nedrustningssträvandena. Denna möjlighet bör vi inte tveka att utnyttja.

Som särskilt angeläget framstår det att stoppa NATO:s upprustningsprogram, och regeringen har både möjligheter och ansvar atl medverka därtill. I regeringsförklaringen påtar sig regeringen ansvar att medverka till internationell avspänning, nedrustning och fred. Regeringen har hären omedelbar uppgift.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:

1.   Hur ser regeringen på den forcerade kapprustning NATO nu planerar, med särskild hänsyn till den nya kryssningsroboten?

2.   Tänker regeringen - som vissa stater, även NATO-siaier - protestera mol denna upprusining och uppmana till fortsatta förhandlingar med Sovjet och Warszawapakten?

3.   Vilka åtgärder tänker regeringen vidla för atl påskynda en militär nedrustning i Europa?

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Anmälan av interpellationer

den 27 november

1979/80:84 av Mona S:i Cyr (m) lill försvarsministern om överföringen av arbetsuppgifter från försvaret till kommunerna:

Fortlöpande kostnadsökningar inom försvaret har påvisat angelägenheten av att verksamheten också inom försvarsmakten effektiviseras.

Försvarsmaktens ledningsulredning (FLU) har genomfört en andra etapp (FLU II) i översynen av organisationen i fred och därvid eftersträvat att göra densamma så effektiv och kosinadsbesparande som möjligt. Uppdraget hänförs lill riksdagens beslul i mars 1978.

Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) har lidigare gjorl en översyn av sjukvårdsstyrelsens organisation med syfte att minska personalen samt åstadkomma ambitionssänkningar eller överföring av uppgifter lill andra myndigheter för atl därigenom ernå besparingar. Denna översyn visade emellertid, att vissa tänkta överföringar i stället skulle medföra kostnader. Alla instanser som yttrat sig i samband med den översynen har ansett att försvaret bör ha kvar tillsynsansvaret för hälsovården i full utsträckning.

FLU har emellertid haft en annan syn på hälsovårdens handläggning. Del föresläs sålunda, all MB släpper silt tillsynsansvar för hälso- och sjukvården i fred i den takt detta kan överläs av andra myndigheter och alt erforderliga överenskommelser träffas mellan försvarsmakten och berörda civila organ.

De uppgifter inom allmän hälsovård som på central nivå handläggs av sjukvårdsstyrelsen inom försvaret skulle därigenom lokalt komma au åvila kommunernas hälsovårdsnämnder.

Del är härvid all märka, alt FLU underordet "hälsovård" endast lägger in begreppen "företagshälsovård" och "sjukvård", medan den lagstiftning som omfattar begreppet allmän hälsovård och enligt vilken tillsyn skall utövas omfattar oerhört mycket mer, nämligen lillsyn bl. a. enligt livsmedelslagen.

135

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Anmälan av interpellationer

smiitskyddslagen, djurskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om miljöfariiga varor samt arbelsmiljölagstiflningen.

I regeringsförklaringen uttalar regeringen alt den för sin del noga skall granska de ekonomiska verkningarna för kommunerna av statliga beslul. Om man i della sammanhang skulle följa FLU:s förslag lill omorganisation, skulle utan tvekan koslnadsfördyringar drabba kommunerna. Samtidigt skulle försvaret enligt FRI drabbas av ökade kostnader i slället för avsedda besparingar.

Med hänvisning lill del föregående anhåller jag om kammarens tillstånd alt till försvarsministern fä ställa följande fråga:

Kan del anses skäligt alt i raiionaliseringssyfte överföra arbetsuppgifter från försvaret till kommunerna, trots au delta medför ökade kostnader för båda parter?

136

1979/80:85 av Raul Bliicher (vpk) till utbildningsministern om journalistutbildningen vid högskolorna:

Flera linjer inom högskolan har under de senaste åren av ekonomisk åisiramning fåll se sina anslag reellt minskade. Detta gäller bl. a. journalistlinjen. Vänsterpartiet kommunisterna har i skilda sammanhang, bl. a. i samband med diskussionen om radions och televisionens framlid, pekat på nödvändigheten av en demokratisk mediakultur, där yttrandefriheten förslärks och inte urholkas. Detta aktualiseras ytterligare mot bakgrund av all samhällets beredskap inför teknologiska förändringar inom information och kommunikation i dag är låg. Samhällsintressen och sociala behov har alltför myckel kommit i skymundan, när ny teknik utvecklats och utvecklas. Del gäller t. ex. fördelningen av kunskaper, tillgång till relevant information inom olika grupper, kontroll över informationsfiöden och innehållet i dem.

Denna samhällets beredskap måste dock omfatta icke blott de skilda medierna. Minst lika viktigt är all den grundläggande utbildningen av Journalister och andra informatörer har en hög kvalitet. För atl förverkliga en journalistik som aktiverar och informerar, som kriiiski granskar och verkar för förändring och inte passivisering- vilket från demokratisynpunkt är av vitalt intresse-sä krävs att journalistutbildningen rustas upp. Det är bl. a. en central uppgift all nå och ge röst åt grupper i samhället, som hittills alltför sällan fått komma lill tals.

Allvariiga farhågor för journalistutbildningens framlid och målsättning har nu uppstått. En rad konkreta exempel kan anföras för att belysa hur utbildningens innehåll bantats ner - t. ex. praktiska övningar i orealistiskt slora grupper. Tidigare studenter omvittnar följder i arbetslivet av en bristfällig utbildning, och avnämare framför allt oftare kritik över de nyexaminerades bristande färdigheter.

Mot denna bakgrund vill Jag fräga utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern atl vidta för atl förstärka utbildningen vid journalistlinjen?

§ 11 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 26 november

1979/80:163 av Kjell-Olof Feldt (s) till statsministern om följderna av kärnkraftens avveckling:

1 en tidningsintervju den 15 november sade sig statsminister Thorbjörn Fälldin garantera alt en avveckling av kärnkraften inte leder till vare sig arbetslöshet, elbrist eller höjda energipriser. Del är ingen samhällsekonomisk kostnad att avskaffa den svenska kärnkraften, hävdade statsministern.

I det betänkande som sedermera avgivits av den s. k. konsekvensutredningen påvisas bl. a. atl kärnkraftens avveckling skulle innebära väsentligt höjda elpriser, med påtagliga konsekvenser för sysselsättning, tillväxt och levnadsstandard.

Med hänsyn till vikten av att få klarlagt huruvida regeringschefen redan pä delta stadium underkänner huvudresullalen av konsekvensutredningen, vill jag till statsministern rikta följande fråga:

Slår statsministern fast vid sin garanti för att kärnkraftens avveckling inte leder till vare sig arbetslöshet, elbrist eller höjda energipriser?

den 27 november

1979/80:164 av Bonnie Bernsiröm (fp) till statsrådet Karin Andersson om gränskontrollen vid resa frän Danmark till Sverige:

För att minska den illegala invandringen till Sverige har de svenska myndigheterna fattat beslut om en skärpt gränskontroll mellan Sverige och Danmark. Den möjlighet till stickprovskontroller som finns enligt den nordiska passöverenskommelsen utnyttjas i stor omfattning. Det innebär att inresande lill Sverige måste kunna visa alt de är svenska medborgare eller att de ändå har rätt att vistas i riket. Då svenska medborgare inte är skyldiga atl medföra pass vid resa till Danmark kan den situationen uppslå all en svensk inte fär komma in i Sverige, därför att han eller hon inte kan bevisa sin nationalitet. Problemet gäller också för utländska medborgare som har arbels-och uppehållstillstånd men inte kan bevisa det. Enligt uppgift i ett TV-program har detta lett till alt personer tagils i förvar över natten. Detta är givetvis starkt otillfredssiällande och skulle t. ex. kunna avhjälpas genom en jourtjänsl på invandrarverket. Jag vill därför fråga invandrarministern Karin Andersson: Vilka åtgärder avser sialsrådei au vidla för all förhindra all personer onödigtvis sätts i förvar i samband med gränskontroller?

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Meddelande om frågor

137

Nr 38

Tisdagen den

27 november 1979

Meddelande om frågor

1979/80:165 av Per-Olcf Strindberg (m) lill utrikesministern om vissa balters dubbla medborgarskap:

1 den utrikespolitiska debatten den 14 mars i är tog jag bl. a. upp frågan om balternas dubbla medborgarskap. Dåvarande utrikesministern Hans Blix svarade angående della bl. a.:

"Jag vill dock gärna nämna alt ett nytt element tillkommit ganska nyligen i och med att man i Sovjetunionen fåll en ny medborgarskapslagsliftning. Det ger också oss anledning att på nytt ta upp frågan med Sovjetunionen och se om vi genom förhandlingar kan komma fram till en ordning som möjliggör att svenska medborgare befrias från ett medborgarskap som de inte längre behöver eller vill ha."

Mol bakgrund av utrikesminister Blix uttalande vill jag ställa följande fråga:

Har nya förhandlingar upplagils med Sovjetunionen i syfte att befria de balter i Sverige som har dubbelt medborgarskap från detta, eller när kan i annat fall sådana beräknas tas upp?

138

1979/80:166 av Jan Fransson (s) till industriministern om arbetsmarknadsproblemen i Lidköping:

Den 21 november 1979 uppvaktade LO-sektionen och socialdemokratiska arbetarekommunen i Lidköping industridepartementet, som vid tillfället företräddes av statssekreteraren.

Bakgrunden till uppvaktningen är den oro som man känner för den vikande sysselsättningen i kommunen. 468 arbetstillfällen beräknas försvinna fram till 1982. För de största minskningarna står de båda storkoncernerna STAB och SKF.

Med hänvisning lill del anförda vill Jag fråga industriministern:

Anser industriministern att STAB- och SKF-koncernerna skall ta sitt ansvar och skapa ny produktion i slället för alt avskeda folk?

Vilka konkreta åtgärder kommer industriministern alt vidta för att hindra en fortsatt minskning av antalet arbetstillfällen i Lidköping?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 16.18.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen