Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:36

Fredagen den 23 november

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes av förste vice lalmannen.

§ 1 Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Dä mill förordnande som riksbankschef numera upphört, får jag anhålla alt bli entledigad från uppdraget alt vara ledamot av riksdagens jubileumsfond.

Stockholm den 21 november 1979 C.H. Nordlander

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 2 Anmälan om kompletteringsval till utskott

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Folkpartiets partigrupp har med anledning av Per Gahrlons avgång och pä grund av avsägelser anmält följande nya representanter i vissa utskott, nämligen som suppleant i konslitutionsutskottet Eric Hägelmark, som suppleant i finansutskottet Åke Persson, som ledamot i socialförsäkringsutskottet Margareta Andrén, som suppleanter i socialförsäkringsutskottet Åke Persson och Bonnie Bernström, som suppleant i socialutskottet Margot Håkansson samt som suppleant i kulturutskottet Jörgen Ullenhag.

Förste vice talmannen förklarade valda till

ledamot i soclalJÖrsäkringsutskoltet Margareta Andrén (fp)

suppleant i konstitulionsutskoilet Eric Hägelmark (fp)

suppleant i finansutskotiei Åke Persson (fp)

suppleanter i socialförsäkringsulskollet Åke Persson (fp) Bonnie Bernsiröm (fp)

6 Riksdagetts protokoll 1979/80:3.-38

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

suppleant i socialutskoitei Margot Håkansson (fp)

suppleant i kuliurulskollei Jörgen Ullenhag (fp)

§3 Justerades protokollet förden 15 innevarande månad.

§ 4 Om kärnkraftens betydelse för försvaret

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 18 oktober anmälda interpellation, 1979/80:28, och anförde:

Fru talman! Oswald Söderqvist har ställt följande frågor till mig:

1. Anser försvarsministern att del är meningsfylll atl försöka möta samhällets ökade ekonomiska, strukturella och energiförsörjningsmässiga sårbarhet med en höjning av anslagen lill del militära försvaret?

2. Hur bedömer försvarsministern utbyggnaden av kärnkraften från beredskaps- och säkerhetssynpunkt?

3. Tänker försvarsministern ta några initiativ för all motverka här berörda negativa effekter av kärnkraftens ulbyggnad?

Oswald Söderqvist berör i interpellationen ell antal förhållanden där han anser att samhällsutvecklingen leder till ell sårbarare samhälle, dvs. ett som i kris- och krigssituationer är känsligare för störningar än förr. Jag kan i viss mån dela hans uppfattning, även om jag inte delar hans syn på orsakerna till denna utveckling.

1978 års försvarskommiltéharisiti i somras avgivna delbetänkande (SOU 1979:42) i ett avsnitt behandlat dessa frågor. Man pekar där på det stora ullandsberoendel inom vissa delar av livsmedelsproduktionen, oljeförsörjningen, läkemedelsförsörjningen osv. Den starkt ökade datoriseringen har i mänga avseenden medfört slora fördelar men innebär samtidigt också vissa risker för en ökad sårbarhet. Uppfattningen att det i samhällsutvecklingen finns risker som måsle uppmärksammas torde således vara allmänt omfattad. Försvarskommitlén säger också i sitt betänkande: "Samhällsutvecklingen måste styras av medborgarnas fredstida önskemål och behov. För att i görligaste mån undvika de risker en ökad sårbarhet medför är del dock väsentligt att i samhällsplaneringen hänsyn även tas till totalförsvarets intressen." Jag delar denna uppfattning. Liksom försvarskommitlén anser jag alt det erfordras beredskapsåtgärder inom olika delar av totalförsvaret för att också därigenom minska vår sårbarhet och förbättra vår förmåga att stå emol hot och påtryckningar. Jag har följaktligen en hell annan uppfattning om beredskapsålgärdernas betydelse än den som Oswald Söderqvisi för fram när han säger atl beredskapsåtgärder inom både den militära och den civila sektorn minskar i betydelse och t. o. m. mister allt innehåll.

Genom all man söker minska samhällets sårbarhet ökar också det militära

försvarets möjligheter atl verka. Härigenom ökar vår totala förmåga atl avhålla från angrepp på Sverige, vilket är det yttersta målet såväl för det militära försvaret som för totalförsvaret i dess helhet.

Frågan om fortsalt utbyggnad och utnyttjande av kärnkraft i Sverige och de säkerhetskrav som med anledning av detta bör ställas skall behandlas i den kommande folkomröstningen. Jag skall därför här inskränka mig till au redovisa bedömningar som hittills gjorts inom ramen för totalförsvaret.

Jag börjar med all behandla ett tänkbart krisläge, då Sveriges handelsförbindelser med andra länder är helt eller delvis avskurna på grund av krig i vår omvärid, men där vi själva inte är utsatta för ett direkt hol om angrepp. Då blir möjligheten atl tillgodose elkraftsbehovet beroende förutom av tillgänglig vattenkraft även av inhemska bränslen och beredskapslagrade bränslen. Enligt min mening finns del inte någol särskilt skäl alt under ett sådant krisläge begränsa kärnkraftverkens drift. Tvärtom är det från beredskapssyn-punkl önskvärt all utnyttja våra samlade energilillgängar. I energikommissionens belänkande (SOU 1978:17) anges bl. a. alten kraftreakior skall kunna köras i två år utan bränslebyte enbart genom omplacering av bränsleelementen. Den har således i dessa lägen en god uthållighet.

Utvecklingen under senare är av den internationella terrorismen medför alt riskerna för sabotage, avsiktlig skadegörelse och andra angrepp på från samhällssynpunkt vikliga funktioner måste ägnas särskild uppmärksamhet. Sabotage mol en kärnkraftsanläggning kan innebära inte bara risk för produktionsbortfall och driftstörningar utan också fara för spridning av radioaktivitet. Våra kärnkraftverk har dock redan i dag ett byggnadstekniskt skydd och en kontinuerlig bevakning. I händelse av beredskap och krig förstärks denna med bevakningsförband och elt verkskydd organiserat av kraftverkets egen personal. Jag anser därför atl rimliga motåtgärder mol sabotage i beredskaps- och krigssituationer har vidtagits.

1 händelse av krig får man räkna med au skador uppstår på vårt elförsörjningssystem och att distributionen inte kontinuerligt kan hållas i gång. Jag bedömer dock alt de mest livsnödvändiga behoven kan tillgodoses. Vårt behov av elenergi reduceras drastiskt i händelse av krig genom inskränkningar i industriproduktion, samhällsservice och den enskilda människans standard. Produktionen är fördelad på många kraftverk av varierande storlek, vi har ett rikt förgrenat eldistribulionsnät, och omfattande resurser finns förberedda för alt snabbt vidla ålgärder mol inträffade skador.

De frågor som hänger samman med kärnkraftens utnyttjande under krig har studerats och studeras fortlöpande, bl. a. med anledning av de speciella risker som är förknippade med utnyttjandet av kärnkraft. Det finns tvä samverkande orsaker till atl ett reaktorhaveri kan få slora konsekvenser för omgivningen. Dels förekommer stora mängder radioaktivt material i en reaktorhärd under och omedelbart efter drift, dels finns slora mängder energi tillgängliga på grund av värmeutvecklingen i härden. Dessa energimängder kan upphetta materialet och även leda till skador på omgivande skyddsbarriärer. Som följd av delta måste reaktorn kylas även någon lid efter

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

avstängningen.

Själva reaktorn i ell kärnkraftverk är skyddad av sin slåltank och av beionginnesluiningen med ca 1 m tjock betong. Kylsystem och andra hjälpsysiem ärdubblerade. Enligt min mening fordras det därfören medvetet inriktad vapeninsais för att del med hänsyn till alla reservsystem skall åstadkommas sådan skada som leder lill att någon väsentlig del av kärnreaktorns radioakliva innehåll läcker ut. En stor del av den övriga utrustningen, i. ex. turbiner, generatorer, transformatorer och ställverk, är dock svagt skyddad mot vapenverkan, och en kraftig explosion kan leda lill driftslopp och kanske avstängning under lång lid.

Ålgärder finns förberedda för alt vid elt reaktorhaveri i fredstid indikera radioaktivitetens spridning, informera befolkningen och bringa den i säkerhet. En översyn av denna beredskap genomförs f n. på regeringens uppdrag av statens strälskyddsinstitul i samråd med berörda länsstyrelser. Samma åtgärder avses tillämpas i händelse av krig och får dä ökad effekt till följd av de större resurser, bl. a. inom civilförsvaret, som då står lill förfogande. Skyddsrummen är omedelbart användbara i en sådan silualion.

Ett sätt att ytterligare minska riskerna för utsläpp av radioaktivitet till följd av krigsskador är att la kärnkraftverken ur drift. När reaktorhärden efter några dagar svalnat och de mest korllivade radioaktiva produkterna klingat av, minskas dels riskerna för utsläpp, dels konsekvenserna i omgivningen om utsläpp ändå skulle ske.

Vi planerar för att i krig omedelbart kunna stänga av samtliga kärnkraftverk och lita till en kombination av vattenkraft, kraftvärme, industriellt moitryck och oljekondenskraft. Vi bedömer också att vi kommer alt fä tillräcklig förvarning före ell angrepp för all hinna genomföra della. Om utvecklingen gör det önskvärt och möjligl, kan något eller några kärnkraftverk senare åter startas.

Jag vill även påpeka all enligt 1977 års tilläggsprotokoll lill 1949 års Genévekonventioner anfall inte fär riktas mol bl. a. kärnkraftverk eller mål i närheten av dem, om anfallen skulle kunna leda till radioaktivt utsläpp. Tilläggsprotokollen har ratificerats av Sverige, och vi har anledning räkna med att de skall ratificeras även av stormakterna.

Närmast berörda försvarsansvariga myndigheier har nyligen satt i gång ytteriigare en studie av kärnkraften i krig, och de därmed sammanhängande säkerhetsproblemen, som underlag för den fortsatta planeringen.

Mot denna bakgrund och med hänsyn lill den kommande folkomröstningen anser jag del f n. inte erforderiigt med ytterligare initiativ i denna fråga. Självfallet avser jag att som lidigare följa samhällsutvecklingen i fråga om sårbarhet m. m. Inte minst gäller della utvecklingen inom energiområdet.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talman! Jag lackar försvarsministern för svarel på min interpellation. Det var elt ordrikt svar men tyvärr substanslösi och innehållsmässigt väldigt svagt. Del kringgick nämligen alla de viktiga frågor Jag ställde i interpella-

lionen.

Försvarsministern har medvetet eller omedvetet - förmodligen medvetet -hell och hållet misstolkat huvudfrågan i min interpellation. Försvarsministern har läst min interpellation som del påstås alt en viss potentat läser Bibeln. Jag har aldrig sagt alt det inte skall finnas beredskapsåigärder eller att jag är mol sådana - tvärtom. Jag har sagt i början på min interpellation om beslut inom totalförsvarets område och inom folkförsörjningens och civilförsvarels områden, alltså det som handlar om hela vår totala beredskap, att de beslut som fattas där "förvanskas och verkan av ekonomiska satsningar urholkas, därför alt marknadskrafterna driver utvecklingen i en riktning som är direkt motsatt den som är i samhällets intresse". Det är det som är det viktiga, och det hänger alltså ihop med hur vi skall salsa våra resurser i dessa beredskapsåigärder. Del försöker försvarsministern slingra sig frän genom att säga atl vi har helt motsatta uppfattningar och att jag skulle ha sagt all beredskapsåtgärder mister allt innehåll. Ja, de mister allt innehåll på grund av samhällsutvecklingen, och då är det alltså fråga om hur vi skall prioritera resurserna. Det var del viktiga i frågan.

Är det vettigt-den frågan svarade försvarsministern inte alls på-alt öka de militära anslagen och salsa på militär beredskap när vi vel alt samhällets sårbarhet samtidigt ökar pä alla andra områden? Det är alltså den sårbarheten som vi naturiigtvis framför allt skall försöka motverka. Här kommer då energiförsörjningsområdei och alldeles särskilt kärnkraftsområdet in i bilden.

Försvarsministern hänvisar till folkomröstningen och sägeratt i väntan på den kan han nu inte säga någonting besläml. Men det ärju del som är viktigt, Eric Krönmark, i detta fall. Vi skall ha en folkomröstning, och då är det oerhört viktigt för svenska folket att få vela hur den högste företrädaren för vår nationella säkerhei ser pä dessa frågor. Det är det vi vill ha reda på. Man kan väl inte smita undan genom att säga atl man vill vänta lill efter folkomröstningen för alt dä tala om vad man lycker. Jag har ställt denna interpellation jusl på grund av all vi vill ha besked. Man kan då inte bara säga: Vänta lills folkomröstningen har varit, så skall jag tala om hur det ser ul! -Detta vill vi vela i dag!

När del gäller ett beredskaps- eller krisläge håller jag med om au det blir en viss skärpning i jämförelse med lägel i fredstid. Men de bedömningar som försvarsministern gör beträffande skyddet vid kärnkraftverken, t. ex. verkskyddet och de motåtgärder som han nämner och hänvisar till - som om de skulle vara något verkligt bra för atl lösa alla problem med - är helt otillräckliga. Jag har varit med om atl organisera verkskydd vid många skyddsföremål, och jag har varit med och jobbat med Forsmarkplanen på länsslyrelsen i Uppsala, som hör till milt vanliga verksamhetsområde, och till del vill jag återkomma.

Om man skall skydda ell kärnkraftverk - om vi nu håller oss lill ett kris-och beredskapsläge försl - mol sabotage och andra terrorhandlingar, vilket vi naturiiglvis måste räkna med och har inlernalionella erfarenheier av, så räcker del inte med ett verkskydd eller med den polisbevakning i vanlig

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse.för försvaret

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

mening som vi har i dagens läge, det vet vi. Vi vet att kärnkraftverk i Västtyskland och Frankrike försvaras av t. ex. gendarmerienheler: tungt beväpnade enheter med hell militär utrustning och organisation. Är det del försvarsministern anser atl vi skall skaffa i våra svenska kärnkraftverk för alt klara bevakningen? Del försvarsministern nämner här är ingenting i sammanhanget, om del verkligen skulle uppstå ett krisläge.

När det gäller den verkligt allvariiga situationen alt krigshandlingar skulle uppslå- här är vår försvarsminister fortfarande förtröstansfull; jag förstår inte varför- finns helt andra bedömningar i vårt land än de som försvarsministern låter framskymta i interpellationssvaret. Jag skall be all få återkomma till delta litet senare.

Låt oss börja med några rent tekniska saker. Försvarsministern talarom atl del är bra att vi har produktionen fördelad på mänga kraftverk, pä vattenkraft och pä andra energikällor. Men det ärjust det som inte blir fallet när vi bygger ut kärnkraften. Vi fårju slora koncentrerade enheter som ärsom upplagda för atl slås ut. Försvarsministern och hans parti vill ju satsa hårt på kärnkraften och inte alls satsa på andra energikällor, utan i första hand bygga 12 reaktorer och sä småningom kanske ännu fler, och på del viset binda vår elproduktion till kärnkraften med upp till kanske 50-60 %. Hur skall ni lösa den knut som uppslårom ni helt plötsligt måste ta dessa kärnkraftverk ur drift? Hur skall ni då klara elförsörjningen? Ni säger Ju uttryckligen att ni skall stänga av kärnkraftverken i händelse av krig. Hur går det om vi har byggt 12 eller kanske - vilket är Industriförbundets och Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning i den här frågan - 20 kärnkraftverk och har 75 eller 80 % av vår elkraftsproduktion bundna lill kärnkraft? Jag skall återkomma också till det i en annan kommeniar.

Det står i interpellationssvaret hur starka kärnkraftverken är, betong i sluten slåltank osv., och atl det behövs en medvetet inriktad vapeninsais för all slå ut dem. Det är klart, de blir väl inte utslagna av en slump om det blir krig. Det är klart atl del lätt går alt sälla in elt flygangrepp mot ett kärnkraftverk. Dem kan man ju inte på någol sätt maskera eller gömma undan. De stär där de står. Men det behövs inte ens det. Det finns en motsägelse i försvarsministerns resonemang. Försvarsministern säger att det finns kvar värmeutveckling även efter en avstängning, vilket håller processerna igång. Deikänner vi väl lill fränt. ex. Harrisburg. Hur går det då om det blir skador på tillförseln av slröm utifrån, så alt pumpar stannar osv.? Man behöver inte alls slå ul reaktorn. Anta alt man slår ut elförsörjningen ulifrån så att kylvaitenpumparna stannar! Då hjälper det inte hur mycket man än avslänger processen i reaktorn. Den fortsätter i alla fall, oavselt om reaktorn är skyddad av sin slåltank och av beionginnesluiningen. Det finns alltså en stor motsägelse i försvarsministerns resonemang.

Sedan lill skyddsåtgärderna. Del heter: "Åtgärder finns förberedda för att vid ett reaktorhaveri i fredstid", osv. I krig blirdet bättre, menar man. Det blir förstärkningar osv.

Vi har fält reaklorsäkerhetsutredningen alldeles nyligen, vilken med all tydlighet visar alt de ålgärder som hittills har vidtagits är hell otillräckliga

även i fredstid. De utrymningar man tidigare har talat om är helt överspelade. Jag behöver inte tala om Barsebäck ulan kan hålla mig lill Forsmark, som ligger bäst lill i skogen vid Upplandskusten. Inte ens i denna glesbygd kan man garantera all del kommer all fungera, än mindre när det gäller de andra reaktorerna. Del finns inga möjligheter atl ens i fredstid fastställa, om del verkligen skulle bli ett stort utsläpp efter ett haveri. Vid de påfrestningar som kan förekomma i ett krigsläge, dä del kanske utförs stridshandlingar eller är fullt krig i området, blir det ju ännu svårare. Därför förstår jag inte riktigt försvarsministerns förtröstan som skiner igenom hela liden. Del är de gamla vanliga fraserna som upprepas i alla försvarsulredningar och försvarspropo-silioner. Del heter atl det är sä och sä, men del stämmer inte. De resurser som vi så förtröstansfullt talar om finns inte. De finns inte i dag i fredstid och än mindre skulle de finnas i krig.

Slutligen hänvisningen till Genévekonventionen. Det är klart all del är bra med internationella konventioner, men är det något som vi erfarenhetsmässigt vet från historien är del all konventionerna aldrig någonsin har hållils i krig. Det har ständigt brutits mot alla konventioner. Även om vi bör förutsätta atl konventioner skall hållas, är det inget argument all hänvisa lill au man har skrivii på en konvention, där man har förbundit sig att inte angripa kärnkraftverk. Som jag har sagt lidigare räcker det med atl anläggningar runt omkring angrips, om man inte vill ådra sig tryck frän den inlernalionella opinionen eller från annal håll genom att utlösa radioaktiviteten genom direkta anfall. Jag lycker alt del är en aning naivt att hänvisa till Genévekonventionen, då vi ju vet hur konventionerna har fungerat i krig.

Avslutningsvis vill jag citera ur en sammanställning över ÖB:s yttranden om kärnkraftsutbyggnaden. Jag antar all försvarsministern har sett den här sammanställningen. Har han inte sett sammanställningen eller tagit del av ÖB:s yttranden under åren, lyckerjag att han med del snaraste bör läsa det här, eftersom yttrandena går stick i stäv mol en mängd uttalanden i interpellationssvaret.

Det började redan 1959 med elt yttrande om kärnkraftverket i Marviken -det var pä den blågula atomens tid. ÖB framhöll genom chefen för försvarsstaberna "att aiomkraftverk borde förläggas inne i landet för atl vara mera undandragna för anfall och för alt förvarningsliderna skulle bli längre".

I november 1963 hade vi en konferens om värmekraflstalioners skyddsnivå. Hela det etablissemang som sysslar med de här sakerna och som är viktigt i sammanhanget dellog. Chefen för försvarsstaben anförde: "En anläggning vid kusten - särskilt vid ostkusten - är mycket utsatt. Bekämpning från luften blir underiättad - anläggningen lätt att hitta, korta anflygningssträckor, kort förvarningstid. Vidare är anläggningen utsatt för

bekämpning från sjön och ligger inom länkbart invasionsområde atl

atomkraftverken bör förläggas i landels inre delar atomkraftverken bör

byggas som berganläggningar." Som vi vel har detta inte blivit gjort.

1969 yttrade sig ÖB om utredningen Kärnkraft pä östkust. Jag citerar:

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse för försvaret

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse för försvaret

"Från krigsskyddssynpunkt synes del alltså angeläget alt kärnkraftverk
förläggs till mindre utsatta områden än längs våra kuster. ÖB finner det därför
angeläget alt fortsatt forskning belräffande kylvalienulsläppens inverkan pä
växt- och djurliv kommer lill stånd i syfte atl klarlägga om våra större insjöar
och vattendrag kan ge acceptabla recipientförhällanden ."

År 1969 påpekades också i en promemoria till departementsrådet Blom-qvist:

"Sammanslagning av kärnkraftverk Vallenfalls Trosa, Krångedes Gävle och Stockholms Elverk Vårtan till ett stort verk Forsmark är olyckligt. (Sårbarhetssynpunkt samt invasionskänsligl område)."

Från år 1971 citerar Jag ur ÖB:s synpunkier med anledning av CDL:s redovisning av kraflförsörjningens beredskapsproblem:

"Överbefälhavaren har tidigare från försvarssynpunkt framhållit önskemål om alt kärnkraftverken dels i största möjliga omfattning blir inlandslokali-serade och dels ges ett byggnadstekniskt skydd i proportion till kapacitel och betydelse för kraflförsörjningen. Kärnkraftverkens kapacitet och betydelse torde därför i de fiesta fall motivera bergrumslokalisering.

Dessa önskemål har emellertid vid hitintills utbyggda och projekterade kärnkraftverk icke lillgodosetls."

Maj 1973: Utredning om elkraftbehovet under avspärrning och krig. ÖB säger:

"De fiyganfall som enligt förutsättningarna genomförs mot del svenska kraftsystemet drabbar både produktions- och distributionsanläggningar avsevärt trots en myckel måttlig insats.

Nuvarande utförande av kärnkraftstationerna som ovanjordsanläggningar med föga skydd mol vapenverkan innebär nämligen att även myckel begränsade insatser av ingriparens flyg kan åstadkomma omfatlande skador på ell kärnkraflaggregal.

Elkraftförsörjningen kommer atl vara starkt beroende av kärnkraftverken på 1980-lalel. Brislen dä 6 - 9 aggregat är ur drift blir avsevärd i samtliga anfallsalternaliv. I de flesta fallen blir den så stor alt konsumtionsbegränsningar som svårligen kan tolereras måste vidlagas. Förhållandet torde i hög grad påverka molständsviljan. Kommittén anser därför alt alla ekonomiskt rimliga möjligheter atl öka kärnkraftslaiionernas motståndsförmåga mot vapenverkan bör tillvaratas."

Från är 1974 citerar jag ur ÖB:s yttrande över närförläggning av kärnkraftverk - och här kommer naturligtvis Barsebäck in i bilden:

"Utpräglade närförläggningsalternativ bör ej komma till utförande. När-förlagda kärnkraftverk bör ges så hög skyddsnivå som möjligl (berg eller gropföriäggning).

Då närförlagda kärnkraftverk ej kan ges erforderligt skydd bör ålgärder vidlas (förberedas) för att minska verkningarna av krigshandlingar. Utrymning av vissa områden kan bli nödvändigi. System för all larma befolkningen måste skapas. En snabb avstängning av reaktorn kan behöva genomföras."

År 1975 har ÖB yitrat sig över Aka-ulredningen, och sedan har han inte

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse .for försvaret

yttrat sig alls. Han tyckte kanske inte alt det var lönt atl yttra sig Nr 36 ytteriigare.

Delta var alltså exempel på hur den militära myndigheten ser på dessa saker. Man är där inte alls så optimistisk som försvarsministern låter när han stiger upp här. Det är helt olösta problem.

Frågan till försvarsministern kvarstår alltså: Oroar inte detta försvarsministern, som ändå är den högste ansvarige i landet för dessa saker? Vi har nu ett utbyggt syslem av sådana här kraftverk, och ni vill ytteriigare bygga ut delta system, långt utöver den nuvarande gränsen. Hur kan ni motivera del, och hur kan ni säga alt problemen skall lösas? Vi vet att de resurser som vi har fått tidigare inte är tillräckliga ens i fredstid för atl klara ett eventuellt haveri. Jag tycker atl försvarsministern skulle känna sig oerhört oroad och inte skulle stiga upp inför svenska folkel och läta sä optimistisk och sangvinisk som han har låtit här.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru lalman! Chefen för FN:s atomenergiorgan lAEA, Sigvard Eklund,
sade vid CDL:s kärnkraftsdag i november 1973, alt "bibehållande av fred är
ett sine qua non (=oeflergiv!igt krav) om kärnenergin skall komma till den
allmänna användning som vi nu förutser. Om kraftreaktorer bleve föremål
för krigshandlingar, skulle del leda lill otänkbara konsekvenser ."

I april 1974 hade jag en interpellalionsdebatt här med dåvarande försvarsministern Eric Holmqvisl, och del svar somjag har fäll i dag överensstämmer ganska myckel med det svar som jag fick av dåvarande försvarsministern. Man räknade visserligen då med atl kärnkraften som energikälla i värt land skulle få stor uthållighet, eftersom man planerade atl pä 1980-talei bryta egel uran och därmed ha ett självförsörjande system. Det resonemanget har bortfallit nu, och vi är lacksamma för att det inte finns med i dagens svar.

1 det tidigare interpellationssvaret sades också att man i Geneve arbetade för att få 1949 års Genévekonvention utökad med elt avtal om alt anfall på kärnkraftverk inte skulle vara tillåiel. Sedan dess harju, som försvarsministern nu påpekat, 1977 ett tilläggsprotokoll visat alt den konventionen har undertecknats och håller på atl ratificeras.

Det är på något sätt rörande hur vi försöker räkna med krig och samtidigt räknar med atl man skall upprätthålla humanitet och överenskommelser under krig. Det kan ju hända alt delta kan ske mellan rika länder, som har varit med och undertecknat avtalet. Men är det inte oerhört blåögt atl tro atl desperata länder, kanske fattiga länder som med stor rätt anser alt rika länder är orsak till deras misär, skall lyda våra konventioner? Mot de oerhört utsatta anläggningarna vid kärnkraftverken är det naturligtvis myckel verksamt all rikta ett hol. Att tro alt en konvention skall ge anläggningarna någon sorts skydd är väl ändå överoptimisiiskl.

Men jag vill ändå se posiiivt på det svar som lämnats här i dag. Jag tycker all vi kärnkraftsmolslåndare har all anledning atl räkna med alt försvaret och försvarsministern kommer all bli vår bästa vän i vårl motstånd mol

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för.försvaret

kärnkraften. Det finns rimligtvis ingen som helst fördel ur försvarssynpunkt all göra eu land såsärbarl ur försörjningssynpunkt som del blir genom alt lita lill att få den utomordentligt viktiga elströmmen från några få utsatta anläggningar. Vi fårju höra i svarel här alt man räknar med att kunna få Slänga av kärnkraftverken och atl del är ett problem. Visserligen räknar man med all kunna upprätthålla driften ett par år vid kärnkraftverken under fredskriser men att man vid krigshot måste räkna med atl få stänga av verken. Atl då göra landet beroende av väldigt mycket elström - vilket blir fallet om man fortsätter att bygga ut kärnkraften - innebär naturligtvis en direkt belastning för försvaret. Det blir oerhört svårt atl upprätthålla livsviktiga funktioner. Om all den elström som man räknar med skall produceras av kärnkraftverk skall säljas blir del - det har alla prognoser visat - elvärmen man räknar med all salsa pä. Det innebär att en stor del av våra hus då kommer alt försörjas med elvärme från kärnkraftverken. Vi blir självfallet myckel sårbarare pä del sättet. Det är ingenting som vi kan dra in på. Är man då beroende av värmen från strömmen måste produktionen hell enkelt upprätthållas.

Jag vill sluta med all citera försvarsministerns sisla ord i svarel: "Självfallet avser jag atl som lidigare följa samhällsutvecklingen i fräga om sårbarhet m. m. Inte minst gäller detta utvecklingen inom energiområdet."

När man då tar reda på- vilket Jag förutsäller att försvarsdepartementet gör - hur oerhört mycket bättre ur alla synpunkter en energiförsörjning utan kärnkraft blir, en decentraliserad energiförsörjning som inte pä något säll är beroende av några fä stora anläggningar, harjag allt hopp om atl det material som måste fram också frän myndigheterna i folkomröslningskampanjen kommer alt bli ett underlag som visar för svenska folkel alt vi utan kärnkraft skapar ett mindre sårbart samhälle och ett tryggare samhälle.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Fru lalman! När jag nu har lyssnat lill de två inläggen har jag kunnat konstalera en märkbar skillnad i anslaget när det gäller atl diskutera problemen, även om de två ledamöterna i och för sig företräder samma grunduppfaltning i själva energifrågan. Jag hälsar med lillfredsställelse atl fru Hambraeus diskuterar på eu sakligt sätt. Oswald Söderqvist menade all jag kom med "samma gamla vanliga fraser" som förut. Men jag kunde registrera alt det var Oswald Söderqvisi som kom med jusl samma gamla vanliga fraser som vi är vana vid all få höra från vpk när del gäller den samhällsutveckling vi har över huvud taget i det marknadsekonomiska demokratiska Sverige

Vi skall i dag inte diskutera frågan om kärnkraft eller inte kärnkraft. Det har vi tidigare gjort många gånger i kammaren, och vi kommer säkerligen att göra del åtskilliga gånger i framtiden också. Vi har ju folkomröstningen i kärnkraftsfrägan framför oss, och det är då vi skall göra vårl principiella ställningstagande lill vilken energiförsörjning vi skall salsa på i Sverige.

Vad vi i dag skall diskuiera är kärnkraftens beiydelse från försvarssyn-punki, dvs. samhällets sårbarhet. Det är hell klart all ju mer uivecklat eu samhälle är desio mer sårbart blir del i fredslid, vid s. k. fredskriser och

givelvis också i händelse av krig. En konklusion av vad Oswald Söderqvisi sade när han uppmanade mig alt vara ännu oroligare än Jag årskulle väl vara attjag borde försöka stoppa all samhällsutveckling, eftersom - enligt Oswald Söderqvists resonemang - ju mindre utvecklat samhället är, desto mindre sårbart är det. Det är hela tiden fråga om en balansgång, där vi har att försöka tillgodose människors berättigade krav på ökad standard och jämnare slandardfördelning, dvs. bällre förhållanden i fredstid, och dessutom styra utvecklingen sä atl samhället även skall kunna överieva i krissituationer, såväl i fredskriser som i det värsta alternativet, nämligen i krig.

Lät mig för atl försöka ansa debatten här ytterligare kommentera fredsaspekten. Det är inte helt osannolikt atl vi kan råka ut fören avspärrning. 1 det fallet är kärnkraften bra alt ha. Det finns inget direkt hot mol kärnkraftverken i Sverige, och de innebär då en energitillgång. Vi kan säga all vi har upp till tvä års energireserv inom den delen av energiförsörjningen, vilket ur säkerhets- och särbarhetssynpunkt alltså är posiiivt. Då bortser jag frän alla andra principiella uppfattningar som man kan ha i frågan -detta är ett rent objektivt konstaterande. 1 det fallet är del alltså bara posiiivt med kärnkraft.

Oswald Söderqvisi menar att man i en krigssituation måste slänga av kärnkraftverken. Fru Hambraeus var inne på liknande tankegångar. De menar alt vi då inte klarar energiförsörjningen.

Nu måste vi till utgångspunkt ta de fakta vi känner lill i dag. Prognoser kan man visseriigen göra, men de är alltid behäftade med stor osäkerhet. Driftåret 1979/80 räknar vi med att utnyttja ca 100 TWh elektrisk energi. Av den mängden energi skulle kärnkraften svara för 30 TWh. Vi räknar med alt i händelse av krig kunna minska energiförsörjningen ner lill hälften därför alt slora delar av industrin då omedelbart skulle tas ur drift. Jag vill påpeka alt i det fallet också all export blir stoppad, vilket skulle innebära atl myckel energikrävande processindustrier givelvis skulle komma all inställa driften. De bedömningar man gjort visar atl vi däremot genom de andra energikällorna har tillräckligt med energi för atl kunna klara de absolut nödvändiga behoven.

När del gäller sårbarheten är det givetvis ur försvarssynpunkt en fördel om kraftverken är så spridda som möjligt. Men vi måsle även la hänsyn lill vad som gäller under fredsförhållanden, eftersom vi med de ekonomiska resurser vi har måsle ordna energiförsörjningen pä billigaste och rationellast möjliga sätt. Jag vill då bara påpeka atl del alternativ som vi i dag har är atl gå över lill koleldning, om vi tar kärnkraftverken ur drift. Jag vet inte att någon förordat att vi skall ha en mängd mindre kolkraftverk utspridda i lokalsamhällen här i landet, utan vad man planerar är anläggningar av motsvarande storlek som kärnkraftverken. Det innebär all sårbarheten blir exakl densamma - en angripare har precis lika lätt att slå ul ett sädanl kraftverk som ett kärnkraftverk.

Sedan till frågan om vad som kan inträffa i händelse av krig. Oswald Söderqvist säger all jag är naiv som tror att andra länder skulle respektera en konvention om all inte anfalla kärnkraftverk. Jag beklagar all en representant

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse for försvaret

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

för vänsterpartiet kommunisterna kan slå i elt parlaments talarstol och säga atl det är naivt atl tro att en konvention kommer atl respekteras och att det finns en väldig massa exempel pä att internalionella konventioner inte respekteras. Jag delar inte den bedömning som Oswald Söderqvisi gör. Tvärtom har det visat sig all även nationer i mycket trängda lägen respekterat konventioner. Ta exempelvis konventionen om förbud mol användningen av stridsgaser i krig. Vi vet att man under andra världskriget på båda sidor hade tillgång till stridsgaser vid fronterna. I varje fall en av de stridande sidorna kom så småningom i en helt desperat situation, men trots det respekterade man det ingångna avtalet och använde inte förbjudna stridsmedel. Jag har alliså en helt annan uppfattning än Oswald Söderqvisi i delta avseende. När vi i Sverige ratificerar internationella konventioner innebär det all vi kommer att hålla ingångna avtal. Vi utgår ifrån att även andra nationer kommer att göra det.

Skulle del vara så att man vill komma åt ett kärnkraftverk, så ärdet inte för alt förstöra själva reaktorn och sprida radioaktivitet, utan det är för atl störa vår energiförsörjning. Somjag nämnt i interpellationssvaret finns det vid elt kärnkraftverk en hel del kringulruslning som är sårbar, t. ex. ställverk och kraftledningar. Man kan därför omöjliggöra produktionen med en myckel enkel vapeninsais. För att slå ul ell kärnkraftverk genom att komma åt själva reaktorhärden krävs del däremot en stor insats med precisionsvapen om man använder konventionella stridsmedel. Även om kärnkraftverken är avstängda föreligger det ändå en viss risk. Men jag anser att den risken icke är så stor alt vi för den skull har anledning alt säga nej lill kärnkraften.

Jag vill påpeka att del inte bara är kärnkraftverk som är skyddade enligt den här överenskommelsen, ulan den gäller även valienkrafiverk. Även de kraftverksdammar som vi har exempelvis i Norrland är skyddade genom konventionen. Omen fiende, som Oswald Söderqvist tror, inte respekterar en sådan här konvention utan spränger en av de stora kraftverksdammarna i exempelvis Luleälven - det ärju i sä fall minsl lika sannolikt - blir det en ofantlig kalastrof i det området. En hel älvdal kommer då atl raseras, och de människor som finns där riskerar atl omkomma. Vi lever tyvärr i en farlig värld. Men attjag ändå är någorlunda optimistisk beror hell enkell på attjag räknar med att olika stater respekterar ingångna avtal.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Försvarsministern sade att ju mer utvecklat elt samhälle är, desto sårbarare blir det. Det är inte sant. Del har varit så, men en sammankoppling av dessa företeelser är inte på någol sätt nödvändig. Vi har haft i västvärlden en teknik som har leit mot ett allt mer sårbart samhälle. Men det visar sig nu att det är fullt möjligt att utveckla en elegant och avancerad teknik, som gör elt samhälle mindre sårbart. Det måste självfallet vara i försvarsministerns intresse att den tekniken blir känd och får möjligheter att inte bara tekniskt utvecklas utan också komma lill användning och få en marknad.

Jag vill nämna bara några exempel.

Om människor skulle kunna försörja sig själva på de naturtillgångar som finns i deras närhet med en mindre dyrbar, småskalig men modern och elegant teknik, skulle det skapa ett mindre behov av atl transportera livsförnödenheter långa sträckor. Det skulle ge tillfredsställande och inlressanla arbeten för människor över hela landet och samtidigt skapa ell mindre sårbart samhälle.

De mikrodatorer som nu utvecklas, med i hög grad modern teknik, behöver inte alls sältas in i slora centraliserade och sårbara system ulan skulle kunna användas för alt bygga upp elt mindre sårbart och tryggare samhälle. Enligt vad jag förstår måsleden intressantaste och mest positiva uppgift som försvarsdepartementet kan ha vara atl se på möjligheterna alt göra samhället mindre sårbart och att i stor utslräckning använda sina resurser också lill detta ändamål.

Sekretariatet för framtidsstudier har, som man inom departementet säkerligen känner lill, tagit fram material som kan ge underiag för hur det skulle kunna byggas upp ell samhälle som klarar sig med mindre centraliserad energiproduktion och mindre sårbara system.

Försvarsministern sade också att det billigaste sätlel all ersätta kärnkraft är att framställa energi ur kol. Jag är litet bekymrad över hur man nu utnyttjar det räkneexempel som konsekvensutredningen tog fram och som gäller vad som skulle hända om man ersatte kärnkraften med kolkondenskraft. Del har klart uttalats all detta endast var elt räkneexempel och ingenting annal. Men detta exempel uppfattas nu inte bara av massmedia utan också av en departementschef på allvar så alt den metoden representerar det billigaste sättet att ersätta kärnkraften, men sä har konsekvensutredningen inte uttryckt sig, utan den har endast sett delta som ett räkneexempel.

Självfallet kommer inte kärnkraften all ersättas med kolkondenskraft. Det är alldeles för dyrt, och det är också ett myckel opraktiskt sätt alt gå till väga. Det finns andra möjligheter, och försvarsministern har i sitt inledande svar nämnt kraftvärme, som skulle kunna byggas ut i kommunerna, och industriell motlryckskraft, som ännu inte är på något sätt färdigutbyggd. Jag kan som exempel nämna atl man i Luleå låter gas motsvarande en effekt av tiotals megawall gå förlorad utan all på något sätt utnyttja den. Det finns oerhört mycket alt göra, men det kommer inte till förverkligande, i varje fall inte på samma kraftfulla sätt, så länge vi satsar på kärnkraften.

När del sedan gäller tillförselsidan är flis från skräpskog redan i dag ett konkurrenskraftigt alternativ till olja. En sådan lösning blir betydligt billigare än de som redovisas i de räkneexempel som konsekvensutredningen har tagit fram. I en framtid ser vi också möjligheter att odla för energiproduktion. Det har gjorts ulredningar om detta, och det har givits ut böcker i ämnet, bl. a. en av Olle Lindström. Det finns all anledning för försvarsdepartementet att gä djupare in i dessa frågor, och jag är övertygad om au ni också gör det där.

Vi behandlar just nu i näringsutskottel motioner som gäller naturresurs-hushållningen. Vi har i samband därmed fått uppgift om au överstyrelsen för ekonomiskt försvar gör perspeklivstudier som visar, alt del finns möjligheter att bygga upp ett myckel robustare, tryggare och mindre sårbart Sverige. Jag

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

utgår från atl det så småningom i budgetpropositionen kommer att läggas fram förslag som visar alt försvarsdepartementet tar dessa frågor pä allvar och även att det kommer att ges underlag för au rent sakligt visa att vi klarar oss utan kärnkraft och skapar ell mindre sårbart samhälle ju snabbare vi avvecklar kärnkraften.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru lalman! Försvarsministern säger attjag inte är saklig, men själ v går han upp i talarstolen och framför de mest osakliga påståenden, fulla av motsägelser och inte alls sakligt underbyggda. Det finns ju protokoll, så var och en kan ta del av de tuvhoppen.

Låt oss tala litet om sårbarheten och utvecklingen av samhällena. Försvarsministern behagade säga alt jag var mol ulveckling och ville ha samhället på något slags medellida nivå. Del harjag aldrig sagl, men jag har sagt atl man kan styra utvecklingen och göra klart försig vilken ulveckling man vill ha. Det är ju huvudfrågan. Om man låter samhällsutvecklingen fortgå utan att man försöker styra den fär man de negativa effekter som försvarsministern nu har så förtvivlat svårt alt kunna försvara. Man kan inte plädera för en kraftig utbyggnad av en energikälla som kärnkraften och samtidigt påstå all man försöker minska samhällets sårbarhet. Del hänger inte ihop helt enkelt. Det är inte en ulveckling som är bra för landet vare sig i fredslid eller med tanke på sårbarheten vid eventuella fredskriser eller krigshandlingar.

Jag vel inte varifrån försvarsministern har fått sina sifferuppgifter i fråga om terawattimmar-dem känner jag inte alls igen. Vår elförbrukning 1978 var enligt statistiska centralbyrån 83 TWh, varav ungefär 20 TWh frän kärnkraftverk. Siffrorna 62 och 30 känner jag som sagt inte alls igen. Men Jag tycker inte alt detta med terawattimmar är så viktigt i och för sig. Del vikliga är, som Jag påpekade tidigare och som har nämnts här också av Birgitta Hambraeus, atl om vi bygger ul mer kärnkraft kommer vi atl bli mer och mer beroende av produktion av el från kärnkraftverk. Det är det som är den springande punkten.

Så kommer vi in på spridningseffekter och sådana saker. Del blir ju ingen spridning av kraftkällorna om man bygger kärnkraftverk på del här sättet, dvs. bygger stora enheter. Samma sak gäller kolkondens. Där har försvarsministern som sagt helt och hållet anammat konsekvensutredningens betänkande, som officiellt presenteras i dag. 1 Folkkampanjens nej-alternativ, som är ett räkneexempel precis som alla andra, har man visat att det går alldeles utmärkt atl klara sig med ett stort kolkraftverk under en övergångsperiod. Det finns siffror på det. Allt beror på hur man vill la itu med problemen och vilken ulveckling man vill ha.

Det bästa är naturligtvis alt sprida elproduktionen över landet till våra kommunala kraftvärmeverk, som borde ha byggts ut för länge sedan - på 1950-talet helst - till moilrycksanläggningar i industrin och till anläggningar som är konstruerade för fasta bränslen, t. ex. flis. Del är Ju intressant när försvarsministern säger atl det i ett krigs- eller kristillsiånd blir stopp på

exportmarknaden, så alt vi inte kan exportera vår pappersmassa. Då vore det ju alldeles utmärkt alt ha en väl utbyggd och väl organiserad apparat för kraftproduktion genom fliseldning. När vi inte kan exportera vår massa kan vi ju göra flis av den och klara vår bränsleförsörjning och vår elkonsumtion på det sättet. Del måste vara en vettig beredskapsäigärd som man borde investera pengar i i slället för i andra saker.

Sedan kommer vi lill detta med konventioner. Försvarsministern blev mycket upprörd. Han lycker inte om alt man kallar honom naiv, men det ärju precis vad han är. Han säger all vpk inte ställer upp på det här. Det är inte fråga om oss, Eric Krönmark. Eric Krönmark kanske kommer ihåg atl del fördes krig i Vietnam för knappt tio år sedan. Om det fanns någon av alla de konveniionersom stormakten USA hade undertecknat som den kunde bryta mot så gjorde den del.

Eric Krönmark talade också om gas. Ja, gas användes inte i andra världskriget, men i Vietnam kom gas lill riklig användning. Man använde gaser, avlövningsmedel och kemiska bekämpningsmedel som stred mol alla konventioner. Man använde vapen som var emot konventionerna, och man åsidosatte folkrältsliga regler.

Jag säger delta, därför attjag tycker att del är naivt alt med darr på stämman hänvisa lill internationella konventioner. Jag respekterar dem, och jag vel alt Sverige respekterar dem. Men vi vet av erfarenhet - så realistisk är väl ändå Eric Krönmark - atl man inte kan säga alt vi på grund av inlernalionella konventioner inte behöver hysa några bekymmer för våra kärnkraftverk, för ingen kommer atl angripa dem. Inser inte Eric Krönmark motsägelsen mellan sådana uttalanden och den verklighetsbakgrund vi har och de fakta vi känner till?

Eric Krönmark påstår attjag eller mitt parti skulle vara emol att man följer internalionella konventioner. Del ärett verkligt full angrepp. Jag har aldrig sagt någonting sådant. Jag har hänvisat lill historiska erfarenheter, alldeles nyligen inträffade. Försök att debattera litet sakligt, Eric Krönmark! Och var vänlig och lyssna på mig när Jag talar och för inte samtal med rådgivare! Var litet realistisk!

Min ursprungliga fråga kvarstår: Är del vettigt att öka anslagen till det militära försvaret här i landet? Är det inte bällre all föra över våra resurser till en folkförsörjning och försöka styra samhällsutvecklingen på ell sätt som gör atl vår sårbarhet minskar och vår beredskap och motståndsförmåga ökar? Jag har ännu inte fått något svar på den frågan. Svara på den!

Nr 36

Fredagen den

23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

Försvarsministern ERIC KRONMARK:

Fru talman! Lål mig först till Birgitta Hambraeus säga all Jag inte tycker tillfället är lämpligt alt föra en ren energidebatt, varför jag inte i dag är beredd alt ta upp en diskussion om betydelsen av fiis från energiförsörjningssynpunkt i krig. Jag skulle annars med stort nöje la en sådan debatt, men del hör inte till ämnesområdet för den här interpellationsdebalten.

Jag hävdade atl ju mera utvecklat ett samhälle är, desto sårbarare är det. Birgitta Hambraeus menade all del var tvärtom: Man har dä möjlighet alt

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse för försvaret

välja en annan utveckling. Teoretiskt .sett gerjag Birgitta Hambraeus rätt -visst kan man styra utvecklingen så att man minskar sårbarheten. Men min uppgift äratt se det från försvarssynpunkt. Närett land skall försvara sig krävs det inte så mycket decentralisering, ulan då gäller det alt koncentrera insatserna jusl på försvarsområdet. Hur del decentraliserade samhälle som Birgitta Hambraeus förordar svarar mot de kraven vore väl ägnat för en studie. Det är faktiskt ingen som har studerat det, vägar jag påslå. Jag vill varna föratt bara skriva ut positiva växlar på en sådan utveckling. Det är fullt tänkbart all del minskar sårbarheten frän en synpunkt men atl del ökar sårbarheten från andra - au det försämrar våra möjligheter att verka aklivi inom försvaret. Jag säger inte alt det är så, men jag skulle vilja rekommendera en något ödmjukare principinställning när det gäller del problemet.

I försvarsdepartementet är vi myckel oroade över den tilltagande sårbarheten. 1977 log jag initiativet till den s. k. sårbarhelskommillén,som främst har ägnat sig åt datorkraftens betydelse i della sammanhang. Vi har tidigare nonchalerat de här frågorna. Jag kan försäkra Birgitta Hambraeus atl del kommer atl vara vägledande för arbetet i försvarsdepartementet att i alla sammanhang beakta sårbarheissynpunkten. Men det är inte bara vi som siyr samhällsutvecklingen. Där kommer även andra intressen in. Men försvarsdepartementet kommer i alla lägen alt försöka påverka planeringen så att vi minimerar sårbarheten.

Så till Oswald Söderqvist, som också är inne på problemet att styra utvecklingen. Enligt vad jag förslår avser han här den marknadsekonomi som vi har i dag och som ju är ell av styrmedlen i del svenska samhället. Givetvis anger dock samhället ramar, sä vi har ingen ohämmad marknadsekonomi. Oswald Söderqvisi menar alt hade vi inte det ekonomiska systemet, skulle vi få ell annal samhälle som inte vore så sårbart. Men hur stämmer det med de länder som har det ekonomiska samhällssystem som Oswald Söderqvisi vill ha, nämligen planekonomi? Mig veterligi finns del inga nationer i världen som i dag planerar större satsningar pä kärnkraft än Jusl vissa nationer med planekonomi. Det är faktiskt inte vilket ekonomiskt system man har som avgör frågan, ulan del är de bedömningar som görs av dem som har ansvarei för utvecklingen, oavsett ekonomiskt system. Del visar verkligheten.

Oswald Söderqvist menar atl de kommunala kraftvärmeverken är vad vi skall salsa på. Dess värre är de i princip oljebaserade, och oljan är en brislprodukt redan i dag i fredstid, och vi kan med stor säkerhei säga att den i framliden kommer att bli utomordentligt dyr. Jag trodde att vi var överens om alt vi måste minska oljeberoendet.

Då säger Oswald Söderqvisi att i det här läget skulle vi kunna gä över till att elda värmeverken med fiis och nämner atl jag har sagt, all exempelvis massainduslrin skulle lägga ned driften. Men del fall Jag tog upp till diskussion var atl Sverige var indraget i krigshandlingar, alltså inte beredskapsläge utan krigsläge. Då har vi myckel små möjligheter all gå ut i skogen och hämta den råvara som behövs, om vi skall basera en stor del av energiförsörjning på fiis. Del är fysiskt omöjligt. Jag vill bara peka på en sådan hindrande faktor som tillgången lill drivmedel, som då är utomordentligt

begränsad. Vi har inte möjlighet att transportera de flismängder som behövs från skogen fram lill värmeverken. Problemet är inte så enkelt som Oswald Söderqvisi vill göra del lill.

Sedan lill resonemanget om konventioner osv. Vi skall inte föra en Vietnamdebait nu. Del var väl åtskilliga företeelser i Vietnamkriget som ingen av oss här i Sverige kunde acceptera, och man kan diskuiera respekten för konventioner. Men det enda vi teoretiskt kan konstalera är att konventionerna i det fallet var luddigt formulerade. Vi gör en tolkning och andra nationer har gjort en annan tolkning. Ändå vägar jag säga atl de som var ansvariga inte medvetet bröt mol konventionerna, utan de gjorde sin tolkning av dem. Men när det gäller exempelvis konventionen om förbud mot atl angripa kärnkraftverk och andra, liknande anläggningar som vattenkraftverk finns det inga luddiga formuleringar. Där kan del alltså icke bli fråga om skilda tolkningar. Det finns i alla fall en praxis bland de civiliserade nationerna här i världen all respektera ingångna konventioner.

Oswald Söderqvisi drar slutsatsen att det här är så slora problem all det tydligen inte är någon mening med au satsa så mycket på militärt försvar, utan vi skall i stället salsa på alt minimera riskerna, bl. a. när det gäller energiförsörjningen. Enligt min mening är det icke jämförbara problem. Det militära försvaret har vi därför all vi tyvärr lever i en orolig värld -just nu i ell skede när alla nationer runt omkring oss ökar sina militära utgifter, när kapaciteten atl föra krig stegras. Då är del fräga om all Sverige skall hävda silt oberoende och göra sig så starkt atl vi kan stå emol alla politiska pålryckningar, även i fredslid. Det är här fråga om två olika problem. Oswald Söderqvist och jag har här diametralt motsatta grunduppfattningar. För atl vår nation skall kunna hävda silt oberoende måste vi ha en ekonomisk styrka som gör det möjligl för oss alt ha elt sådant totalförsvar att andra nationer tvingas all respektera vårt oberoende. Där kommer alltså frågan om energiförsörjningen in i bilden, då inte bara ur säkerhetssynpunkt utan även som en faktor när del gäller atl generera en positiv ekonomisk utveckling i det här landet.

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse för försvaret

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talman! Det är tråkigt atl höra Eric Krönmark än en gång - som så mänga gånger förr - i brist pä argument dra fram vad han tror är mitt och kanske mitt partis ideal. Han talar nämligen om öststaterna och Sovjet. När argumenten tryter för Eric Krönmark så lar han upp frågan om de socialistiska staterna och hänvisar lill hur del är där. Men jag talar inte om dem utan jag talar om Sverige. Hur öststaterna sedan löser sina problem är deras sak.

F. ö. är det inte sant, som Eric Krönmark söker framhålla, all Sverige skulle ligga lägst i den internationella kärnkraftsligan. Jämfört med många andra industrinationer och även med de socialistiska staterna i öst ligger faktiskt vi i Sverige med vårt reaklorprogram om 12 reaktorer på toppen när del gäller utbyggd kärnkraft per invånare. Del vore välgörande om vi kunde diskutera

7 Riksdagens protokoll l979/80:35-.i8

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse för försvaret

frågan sakligt, som Eric Krönmark sade här tidigare. Men Eric Krönmark är inte saklig och vill inte vara det och kan förmodligen inte vara det, för han har inga argument. Därför lar han till sådana där fula trick, vilket är ganska oförskämt. Han säger själv all han vill vara saklig, men då skall han väl också vara del och inte tillgripa sådana debaltmeloder. Det är verkligen svagt.

Återigen till frågan om sårbarheten. Jag har inte sagl att vi skall basera våra kraflvärmeverk på olja, utan jag har sagt all vi skall så mycket som möjligl försöka basera dem på fasta bränslen. Bilden är inte så svart som Eric Krönmark vill göra den lill. Del går alldeles säkert atl t. o. m. i ell krigsläge få fram flis ur skogen, även om det naturligtvis skulle vara svårt. Men det skulle uppstå ännu större problem om man valde Eric Krönmarks linje - att binda upp hela vår elproduktion kring sårbara kärnkraftverk.

Jag har inte sagt att della är en enkel fråga. Jag lycker tvärtom att frågan är mycket komplicerad och det var därför som jag vill diskutera den.

Belräffande konventionerna vill jag säga atl Eric Krönmark ständigt och jämt framhåller alt vi har skilda uppfattningar. Jag lycker att det är bra med inlernalionella konventioner, och jag anser atl de bör respekteras och alt de är vikliga. Jag har aldrig sagl något annat. Det vore välgörande för diskussionen om Eric Krönmark också där ville vara saklig och inte ljuga. Jag har inte sagl något sädanl som här läggs mig lill last. Vad jag har sagl är alt vi erfarenhetsmässigt vel all man bryter mot konventioner. Det är därför naivt av Eric Krönmark atl hänvisa till sädana. När det gäller Vietnamkriget visste hela världen atl USA bröt mot en mängd konventioner. Det går inte här all tala om luddiga formuleringar och tolkningar. Försök all vara saklig!

I huvudfrågan låter del återigen på samma sätt. Jag har inte sagl au det inte är någon mening med all salsa vissa resurser pä militärt försvar. Och jag har inte alls någon diametralt motsatt uppfattning i den frågan, Eric Krönmark. Jag anser alt vi skall ha ell militärt neuiraliletsförsvar, och jag har aldrig påstått någonling annal. Vad jag har talat om - och del harjag försökt atl fä Eric Krönmark all här stiga upp i talarstolen och förklara - är hur vi skall prioritera resurserna. Vi vet ju atl framförallt Eric Krönmark men även hans parti i hög grad är för en kraftig ulbyggnad när del gäller satsningar på det militära området. Här vill jag fråga: Är del meningsfullt att i nuvarande läge med elt sä sårbart samhälle satsa mer pengar där när dessa resurser blir till allt mindre nytta? Del ärju del som frågan handlar om. Jag har inte sagt alt vi skall lägga ner försvaret. Var så vänlig och stå inte och ljug i talarstolen, Eric Krönmark, utan var saklig! Lål oss hålla oss till debatten. Jag skulle vilja ha ett svar på den fråga jag ställt: Vad är del för mening meden upprusining av det militära försvaret när samhället samtidigt på de områden som jag här har nämnt och i det här speciella fallet - när det gäller energiområdet - hela tiden urholkar dessa satsningar? Vore del inte bällre att prioritera en del andra saker, exempelvis folkförsörjningen, energiförsörjningen etc, och satsa mer på detta? Det vore väl enkell.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Fru talman! Låt mig bara först konstatera att Oswald Söderqvist och Jag tydligen har helt olika uppfattningar om vad som är saklighet.

Jag nämnde absolut inte Sovjet i mitt tidigare anförande, men del kom som ett brev på posten när herr Söderqvist nu begärde ordet. Jag pekade alllsä inte ut någol som helst land ulan talade om ekonomiska system. Jag vill bara säga all det är som det står i Bibeln: Kastar man en käpp bland hundarna så skriker den som blivit träffad.

Oswald Söderqvist säger att Jag är naiv som hävdar min uppfattning om konventioner. Jag måste säga att det är rätt märkligt. Skulle jag då, som företrädare för regeringen, stå här i pariamentet och säga: Konventioner kan man godkänna, men de kommer inte atl respekteras? Dä borde Ju slutsatsen frän min och regeringens sida vara att vi aldrig skulle lägga fram ralifice-ringsdokument för godkännande i den svenska riksdagen -del skulle ju vara hell meningslöst.

Vad vi måste utgå ifrån är all andra stater precis som vi skall respektera konventioner. Ochjag vill säga: Även om del är en riksdagsman som stär här i kammaren och säger all del är alltför många som inte bryr sig om konventioner, så bidrar det lill att undergräva den internationella respekten för konventioner. Vi har vissa regler, och vi skall utgå från att de respekteras. I de fall de inte respekteras skall detta brännmärkas.

Närdet gäller frågan om det är meningsfullt med en satsning på det militära försvaret vill Jag hänvisa lill vad Jag sade i milt tidigare inlägg. Del är meningsfullt, därför atl det svenska försvarets primära uppgift är att vara fredsbevarande. Vi skall ha ell försvar som är så starkt atl del avhåller en eventuell angripare från all angripa oss. Lyckas vi med den satsningen klarar vi faktiskt också problemet med anfall mot kärnkraftverk - då blir inte våra kärnkraftverk några riskobjeki. Man kan hell enkelt hävda att ett starkt militärt svenskt försvar, som alltså har denna krigsavhällande förmåga, är den absolut bästa säkerhetsfaklorn även för alt klara folkförsörjningen.

Del är inte fräga om konkurrerande mål här, utan det krävs ett balanserat totalförsvar. Del är fullt riktigt att det på folkförsörjningens område finns brister i dag, och del är brister som måste rättas till. Men de kan rimligtvis inte rättas lill genom att vi satsar mindre på det militära försvaret. Det är tyvärr så alt det som styr behovet av det militära svenska försvaret är krafter som vi inte kan påverka, krafter utanför det här landets gränser.

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse för försvaret

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talman! Det finns, Eric Krönmark, två slora ekonomiska system här i världen. Det är det marknadsekonomiska, där vi själva lever, och del socialistiska systemet, där bl. a. de östeuropeiska staterna och Sovjet ingår. Del går inte atl slingra sig undan som Eric Krönmark försöker göra, för när han stiger upp och talar om andra ekonomiska system så måste del Ju med naturnödvändighet bli delta andra ekonomiska system i världen - del är ganska självklart. Alt han sedan tror atl han är fiffig när han inte uttalar några speciella länders namn är ganska avslöjande och egentligen inte någol alt

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

0/77 kärnkraftens betydelse för försvaret

uppehålla sig särskilt myckel vid.

Sedan om naivitet och konventioner igen: Jovisst skall vi - del harjag sagt förut, och del är iredje gången Jag säger det nu - respektera och slå vakt om internationella konventioner. Vi skall brännmärka alla som bryter mol dem. Men vi kan aldrig la upp dem som argument när vi diskuterar våra egna inre säkerhetsproblem. Vi kan inte säga atl våra kärnkraftverk inte är någon särbarhelsfaklor, eftersom del finns en internationell konvention som förbjuder anfall mot kärnkraftverk. Det är det som är naivt. Vi kan respektera konventionen och brännmärka dem som inte respekterar den. Men atl hänvisa till den som ett allvariigt argument när vi vet hur litet konventioner tidigare har respekterats, det är naivt.

Det som Eric Krönmark sade pä slutet om försvarskostnaderna var precis vad jag har sagl hela tiden: Vi skall ha ett neuiraliletsförsvar. Javisst. Vi skall satsa vissa resurser på det. Javisst. 1 samma andetag säger Eric Krönmark: Det har salsats för litet på den andra sidan, vi har begått underiålenhetssyn-der, vi har inte varil tillräckligt uppmärksamma. Del ärju vad jag har sagl hela tiden! Vi måsle salsa mer på all minska samhällets sårbarhet. Del gör vi inte genom alt öka de militära utgifterna, försöka hänga med i stormakternas rustningar, bygga upp fiygvapnet osv. Det är meningslöst all göra det i det här läget. Det kommer inte alt finnas bränsle lill våra flygplan heller, även om del finns en lagring. Det är delta som är grunden för resonemanget alt vi måste ompriorilera, föra över medel som nu används - och som Eric Krönmark vill öka ~ för det militära försvaret och i stället satsa på totalförsvarets övriga delar och kanske t. o. m. försöka ingripa mera aktivt i samhällsutvecklingen. Det går att göra det också i det marknadsekonomiska system som vi lever i.

Det är bra om det blir så. Det harjag sagt hela tiden. Del är fint atl Eric Krönmark äntligen har kommit fram till ståndpunkten alt del behövs en ompriorilering.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Fru talman! Oswald Söderqvisi säger all han vill minska anslaget till det militära försvaret och i slället satsa mera på andra ålgärder. Det innebär atl man ökar risken för alt vi skall bli utsatta för hot eller angrepp. Jag vel alt del är Oswald Söderqvists uppfattning atl delta är så all säga kommunicerande käri. Jag har i mitt tidigare inlägg redogjort för min grundinställning, och den är helt annoriunda. Jag tror mig kunna konstalera att majoriteten av kammarens ledamöter delar min uppfattning.

Med della, fru lalman, konslalerar Jag atl här finns en sådan olikhet i grunduppfaltningar mellan Oswald Söderqvist och mig atl vidare debatt från min sida med Oswald Söderqvist vid detta tillfälle inte tjänar något politiskt syfte.

100

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru talman! Här manifesterades verkligen den berömda sakligheten igen! Det fyller verkligen ett politiskt syfte att debattera den här frågan. Men jag förståralt Eric Krönmark tyckerdel är pinsamt alt fortsätta diskussionen, när

argumenten tryter så som de uppenbarligen gör.

Del är jusl fredsbevarande som det militära försvaret inte blir. Om en presumtiv angripare vel atl det svenska samhället är sä oerhört sårbart behöver han inte la hänsyn lill vårl militära försvar. Han kan slå ut t. ex. våra elförsörjningsanläggningar utan all behöva skicka hit en enda soldat, när samhället tillåts att utvecklas på delta sätt och bli så sårbart. Det är detta som är kruxet.

Del är alltså inte fredsbevarande alt enbart satsa på ett militärt försvar. Fredsbevarande blir försvaret försl när samhället som helhet är starkt och osårbart i fråga om försörjning av alla viktiga förnödenheter. Det kan inte Eric Krönmark åstadkomma genom alt salsa några miljoner mer på försvaret eller bygga ytterligare någol tiotal fiygplan eller ytterligare något tiotal stridsvagnar. Det inger ingen respekt när vi låter samhället i övrigt bli så sårbart.

Del är inte alls sä särskilt stor skillnad mellan våra uppfattningar som Eric Krönmark låter påskina. Jag har samma uppfattning som han om alt vi måste ha ett militärt försvar som är vettigt organiserat. Men samtidigt måste vi naturligtvis vara litet realistiska och inse alt inte ens en fördubbling av anslaget till del militära försvaret inger respekt om inte samhället är uthålligt och osårbart.

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Om kärnkraftens betydelse.för försvaret

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1979/80:62 till civilulskottet

§ 6 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1979/80:74-79

§ 7 På hemställan av förste vice talmannen beslöt kammaren kl. 10.21 att ajournera sina förhandlingar till kl. 15.00, då de lill dagens bordläggning anmälda ulskottsbetänkandena väntades föreligga.

§8 Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.

§9 Anmäldes och bordlades

Proposition

1979/80:64 om ändring i brottsskadelagen (1978:413)

§ 10 Anmäldes och bordlades Motion

1979/80:114 av Stig Josefson med anledning av propositionen 1979/80:47 om lån lill vissa trädgårdsförelag

101

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

§ 11 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

1979/80:17 med anledning av motioner i vissa kyrkliga frågor

1979/80:18 med anledning av motion om rätt för kyrkofullmäktige atl besluta

om partistöd 1979/80:19 med anledning av propositionen 1979/80:17om ordningshållning

vid offentliga tillställningar m. m.

102

Skatleutskollets belänkande

1979/80:12 med anledning av propositionen 1979/80:31 om skattefrihet för

vissa ersättningar som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med

ijänstemannautbylet mellan de nordiska länderna

Lagutskottets betänkande

1979/80:2 med anledning av motioner om aktiebolagsrältsliga frågor

Utrikesutskottets betänkande

1979/80:4 med anledning av molioner om nedrustning m. m.

Kultumtskottets betänkanden

1979/80:13 med anledning av molioner om lokalradion i Västsverige

1979/80:14 med anledning av propositionen 1979/80:12 om ändring i lagen

(1971:139) om försöksverksamhet i fråga om ordningen för vissa kyrkliga

förrättningar

Jordbruksutskottets betänkanden

1979/80:7 med anledning av molioner om allemansrätten, m. m.

1979/80:8 med anledning av motioner om luftvård

1979/80:10 med anledning av motioner om bevarande av levande kulturminnen

1979/80:11 med anledning av moiion om bällre utnyttjande av bär och svamp

Näringsutskoilets betänkanden

1979/80:6 med anledning av propositionen 1979/80:13 om lån lill Volvo Flygmotor AB

1979/80:7 med anledning av propositionen 1979/80:18 om medelslillskolt lill Sludsvik Energiteknik AB, m. m.

1979/80:9 med anledning av motionen 1978/79:384 om en lag om låsinstallation m. m.

§ 12 Anmälan av interpellationer

Nr 36

Fredagen den
Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kam- 23 november 1979
markansliet

den 22 november

1979/80:80 av Eric Rejdnell(fp) till industriminisiern om fortsatt produktion vid Emsfors bruk:

Den 19 november 1979 meddelade Södra Skogsägarna AB atl man har för avsikt atl lägga ner verksamheten vid fem av sina bruk. Det gäller Delary, Emsfors, Fridafors, Göta och Lessebo. Det senare berörs inte i sin helhet.

De här aviserade neddragningarna berör enligt företagsledningen ca 830 man. I verkligheten torde den siffran stiga lill omkring 1 000 personer, om man inte räknar årsarbetare.

Tidigare i är gick staten in som delägare i Södra Skogsägarna genom alt överta 40 % av aktierna till en kostnad av 500 milj. kr. Detta faktum innebär atl staten inte bara har ett socialt ansvar för de anslällda vid dessa bruk utan också ett ägarintresse. Om man ser till den sociala sidan i första hand, verkar Fridafors att drabbas värst. Vid Emsfors kommer utöver de sociala aspekterna även den ekonomiska sidan i blickpunkien. Här har Södra Skogsägarna under de senasle åren satsat ca 70 milj. kr. i ett utvecklingsprojekt, som nu avbryts innan effekten av atl öka vidareutvecklingsgraden inom landet hunnit slå igenom. De stora investeringar som här gjorts har givetvis ännu inte kunnat ge full effekt. I höst har man ändå kunnal konstatera att man nätt nolläge i lönsamheten. Om man ser Emsfors som en separat enhet inom koncernen, måste framtiden bedömas som ljus. Emsfors har ca 75 % av sin omsättning på exportmarknaden-eller i kronor räknat f n. ca 75 milj. kr. per år.

Med anledning av del nedläggningshot som vilar över dessa fem bruk inom Södra Skogsägarna, vill jag till industriministern ställa följande frågor:

Vilken inställning har statsrådet lill Södra Skogsägarnas planer pä atl avveckla verksamheten vid fem bruk inom sitt verksamhetsområde?

Delar statsrådet uppfattningen atl Emsfors bmk bör bedömas fristående från koncernen i övrigt med lanke pä gjorda investeringar i ett utvecklingsprojekt, som på sikt kan bedömas som lönsamt?

den 23 november

Anmälan av interpellationer

1979/S0:M av Margot Häkansson(fp)l\\] industriministern om åtgärder för alt rädda sysselsättningen i Lessebo m. fl. orter:

Enligt elt besked från Södra Skogsägarna AB avser man atl lägga ned verksamheten vid flera av sina bruk. De som står inför nedläggningshotet är Delary, Emsfors, Fridafors, Göta

103

Nr 36

Fredagen den 23 november 1979

Meddelande om .frågor

och Lessebo bruk. Lessebo kommer väl dock inte all läggas ned hell.

Staten har i år gäll in som delägare i Södra Skogsägarna genom att för 500 milj. kr. överta 40 % av aktierna. Staten har alltså förutom det sociala ansvarei för sysselsällningen också elt stort ägarintresse inom koncernen.

Även om Fridafors bruk ligger i Kronobergs län kommer ur social synpunkt även andra län atl drabbas om nedläggningshotet sätts i verket. Frän Olofström i Blekinge pendlar dagligen 85 personer lill sin arbetsplats över länsgränsen till Fridafors.

Blekinge län är ett län med sviktande befolkningsunderlag och en lägre förvärvsfrekvens än riket i övrigt. Olofström har haft och har fortfarande stora sysselsättningsproblem, och de 85 personer som arbetar i Fridafors och bor i Olofslröm har alltså små möjligheter atl hitta ett nytt arbete i sin hemkommun.

Även frän Karlshamns kommun pendlar ungefär 25 personer till sitt dagliga arbete i Fridafors.

Bruket har tillverkat papper i mer än 100 år och övertogs av Södra Skogsägarna i början av 1950-ialet. En modern reningsanläggning för produktionsvatten invigdes för några är sedan för all del känsliga vattnet i Mörrumsån inte skulle nedsmutsas. Då var optimismen inför framliden ganska stor inom förelagel.

Med anledning av nedläggningshotet som vilar över fem bruk vill jag ställa följande frågor till industriministern:

Vilken inställning har statsrådet lill en avveckling av fem bruk inom Södra Skogsägarnas koncern?

Vad kan statsrådet göra för Olofström om ytterligare ca 85 personer blir arbetslösa genom nedläggning av Fridafors bruk?

Har inte staten elt socialt och ekonomiskt ansvar i en koncern där man äger 40 % av aktierna?

104

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 23 november

1979/80:159 av Maja Bäckström (s) till handelsministern om tillverkningen av lorrbatterier:

Vid Torrbaiterifabriken AB i Ängelholm tillhörande Tudor AB har man tagit upp förhandlingar med den fackliga organisationen om en betydande inskränkning av driften samt om en nedskärning av personalstyrkan. För Ängelholms kommun skulle en reduktion av arbetstillfällena välla stora svårigheter. Fabriken är den enda i landet som tillverkar lorrbatterier och utgör därför en viktig tillgång för vår beredskap. En betydande neddragning av produktionen kan äventyra fabrikens fortbestånd.

Är handelsministern underrättad om denna situation, och vilka åtgärder är     Nr 36
regeringen beredd atl vidtaga för atl trygga denna för vår beredskap så viktiga     Predaeen den
tillverkning inom landet?                                                  23 november 1979

1979/80:160 av Benil Måbrink (vpk) till arbetsmarknadsministern om användningen av lån och bidrag lill SKF Steel i Hofors:

Regeringen har beviljat SKF Steel i Hofors 25 milj. kr. i lokaliseringslän och 10 milj. kr. i energibidrag för ombyggnad av järnsvampverkei med plasmautrustning.

Från SKF Steel har gjorts gällande au lånei och bidragel skulle möjliggöra alt sysselsättningen i gruvan Vinges backe och i kulsinterverkel tryggas.

Kort tid efter lånels och bidragets beviljande meddelade SKF Steel all driften vid nämnda gruva, och därmed kulsinterverkel, skulle läggas ned.

Jag vill fräga:

Vilka åtgärder ämnar arbelsmarknadsminislern vidta för all del beviljade länet och bidraget till SKF Steel i Hofors används för att trygga jobben i gruva och kulsinterverk?

1979/80:161 av Märta Fredrikson (c) till kommunminislern om skadeverkningarna av oljekatastrof utanför Bohusläns kust:

I november 1978 drabbade ett stort oljeutsläpp den bohuslänska kusten. Klippor och stränder sköljdes över av olja. Fisk och mängder av sjöfågel dog. Oljesanering har pågått tills nu i november till en kostnad av ca 30 milj. kr. All olja är inte borta.

Kraftiga störningar i djurlivet i havet utanför Bohusläns kust har upptäckts av marinbiologer. Misstankar finns atl oljekalastrofen för ett år sedan kan vara orsaken.

Krislinebergs forskningslaboratorium har begärt pengar frän naturvårdsverket för fortsatt forskning.

Enligt naturvårdsverket är forskningen angelägen, men verket saknar medel och hänvisar till ordinarie ansökningstillfällen. Detta skulle i bästa fall innebära att pengar lill forskning finns tillgängliga försl sommaren 1980.

Är kommunministern beredd medverka lill vidare utforskning av oljekatastrofens skadeverkningar?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 15.01.

Meddelande om .frågor

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen