Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:35

Torsdagen den 22 november

Kl. 12.00

1 Anmälan om kompletteringsval till utskott

TALMANNEN:

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i försvarsutskottel under Gunnar Björks i Gävle ledighet anmält hans ersättare Birger Olsson.

Talmannen förklarade vald lill suppleant i försvarsulskoilet Birger Olsson (c)

§ 2 Upplästes följande inkomna skrivelser:

Till riksdagen

Jag avsäger mig härmed min suppleantplals i konslilulionsutskottet. Stockholm 1979-11-21 Erik Bötjesson

Till riksdagen

Jag avsäger mig härmed min suppleantplals i finansutskottet. Stockholm 1979-11-21 Christer Eirefell

Till riksdagen

Jag avsäger mig härmed min suppleantplats i socialförsäkringsutskottet. Stockholm 1979-11-21 Margot Håkansson

Till riksdagen

Jag avsäger mig härmed min suppleantplals i kulturutskottet. Stockholm 1979-11-21 Carl Tham

Dessa avsägelser godkändes av kammaren.

§ 3 Justerades protokollet förden 14 innevarande månad.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om förskrivningen av läkemedel

§ 4 Om förskrivningen av läkemedel

Statsrådet ELISABET HOLM erhöll ordet för alt besvara Thure Jadestigs(s) den 13 november anmälda fråga, 1979/80:112, lill socialministern, och anförde:

Herr talman! Thure Jadestig har frågat socialministern vilka åtgärder hon avser alt vidta för alt förhindra fortsatt vårdslös förskrivning av narkotikaklassade och andra läkemedel.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat att del är jag som skall svara på frågan.

Enligt 4 § 3 p. receptkungörelsen (MF 1965:100), vilken socialstyrelsen utfärdat med stöd av läkemedelsförordningen (1962:701), skall narkotiskt läkemedel och annal läkemedel som innebär risk för beroende förordnas med största försiktighet. Vidare föreskrivs att narkotika inte får skrivas ut till person som inte är känd förden ordinerande läkaren, om inte vederbörandes identitet styrks på ett betryggande sätt.

Socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation har också vid fiera tillfällen informerat samtliga läkare i landet om förskrivning av beroende-framkallande läkemedel.

Läkare har elt särskilt disciplinansvar vid försummelse, oförslånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Medicinalväsendels ansvarsnämnd, som handlägger sådana ärenden, kan tilldela vederbörande erinran eller varning. Nämnden kan också återkalla läkarens legitimation eller begränsa hans rätl atl utfärda recept.

Inom socialstyrelsen arbetar en särskild arbetsgrupp med att utarbeta metoderföratt identifiera riskgrupper-både bland patienleroch bland läkare - och hitta fall där överförskrivning förekommer samt informera läkare om riskerna vid överförskrivning av läkemedel. Enligt vad jag har inhämtat väntas gruppen lägga fram en rapport i ämnet inom kort.

Jag vill här också nämna atl det pågår arbete inom jusliliedeparlemenlel med atl komma till rätta med falska lelefonrecept.

I likhet med Thure Jadestig anser jag det allvariigt att narkotika och andra läkemedel förskrivs vårdslöst av vissa läkare. En fortsatt informations- och tillsynsverksamhet behövs därför.

Av vad Jag har anfört framgår att både socialstyrelsen och regeringen har uppmärksammat de problem som Thure Jadestig har tagit upp i sin fråga. Jag kan försäkra Thure Jadestig att jag kommer att vidta de åtgärder som ankommer pä mig för alt förhindra felaktig förskrivning av narkotika och andra läkemedel.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet för svarel.

Jag anser svaret vara positivt, och statsrådets personliga deklaration kommer säkert atl kännas förpliktande. Rapporten från socialstyrelsens arbetsgrupp liksom justitiedepartementets pågående arbete med de falska telefon recepten borde rimligen också medverka lill atl strama ål tyglarna och

därmed begränsa det missbruk som synes råda.

Jag vill återge elt citat från en TT-intervJu:

"Vi har starka skäl alt misstänka att ett stort antal privatpraktiserande läkare i Siockholm missbrukar sin ställning. Det gäller främst omdömeslös utskrivning av narkotika, s. k. svarta sjukskrivningar och missbruk av gällande läkarvårdslaxor."

Den som säger detta är en hög tjänsteman vid socialstyrelsen som handlägger dessa frågor. Han säger också att detta är en välkänd metod men att man har svårt alt kontrollera och bevisa detta i efterhand.

Statsrådet säger i sitt svar att medicinalväsendels ansvarsnämnd har lagit upp frågan, och del är riktigt alt man har begränsat och förhindrat förskrivningsrällenav narkotikapreparat. Det gäller ett tiotal preparat i år och del väntas bli flera.

Men det som är allvariigt i sammanhanget är faktiskt utbredningen. En studie som har gjorts vid Karolinska sjukhusels alkoholklinik av ett 50-tal läkemedelsmissbrukare visar atl de har försetts med jusl dessa medel av drygt 60 privatpraktiserande läkare i Stockholm. Del har gått sä långt all man t. ex. vid narkoman värdsenhelen pä Huddinge sjukhus i ett brev till socialstyrelsen har uttryckt sin oro, ja, t. o. m. ilska över atl arbetet ofta saboteras av dessa läkare.

Det är därför mycket angeläget att statsrådet följer upp dessa frågor och att den ansvariga nämnden och myndigheterna fär de personalresurser som behövs, för här slår faktiskt människors liv på spel.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om förskrivningen av läkemedel

Stalsrädet ELISABET HOLM:

Herr talman! Jag delar herr Jadesligs uppfattning att det är en mycket allvariig situation som råder pä sina håll i landet.

Närdet gälleratt spåra läkare som kan misstänkas föratt felaktigt förskriva beroendeframkallande läkemedel finns del flera möjligheter. Tillsynen över apoteksverksamheten utövas centralt av socialslyrelsens läkemedelsavdelning. Vid inspektion av apotek kontrollerar läkemedelsinspektörerna även förskrivningen av läkemedel. I vissa fall gör läkemedelsavdelningen särskilda receptkontroller. Länsläkare och i vissa fall förste stadsläkare skall en gång om året inspektera apoteken inom sina verksamhetsområden. Vid inspektionen skall särskilt granskas om någon missbrukat sin rätt alt skriva ut läkemedel. Vidare skall försäljningen av bl. a. narkotiska preparat gås igenom. Länsläkaren skall upprätta protokoll över inspektionen, och protokollet skall sändas in till socialstyrelsen. Klinikchefer och andra läkare brukar också underrätta länsläkaren och socialstyrelsen om misstänkta fall av felaktig förskrivning. Vid behov av åtgärder i förskrivningsfrägor har apoteken självfallet också möjlighet att vända sig direkt lill socialstyrelsen.

Det finns alltså goda möjligheter atl kontrollera sådana här saker, men tyvärr fungerar uppenbarligen inte kontrollen hell tillfredsställande.

Jag nämnde i frågesvaret alt det inom socialstyrelsen pågåren intensifierad undersökning av förskrivningar av beroendeframkallande medel för att få

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Meddelande om interpellationssvar

underlag för en bedömning av dels frågan om i vilken utslräckning missbruk av förskrivningsrälten förekommer, dels behovet av ytteriigare åtgärder inom det akluella området. Vi fär avvakta resultatet av denna undersökning innan vi vidtar ytteriigare åtgärder.

THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Jag delar statsrådets bedömning all eftersom dessa rapporter ligger så nära i tiden finns det anledning att avvakta dem, men när de kommer måste man försöka vidla åtgärder.

Kontrollen av recept innebär ju elt tungt arbete. Det sker manuellt, och det är mycket tidsödande. Om någon oegenllighet av 1. ex. en läkare misstänks sä görs det en kontroll av recepten på apoteken, och recepten skall sparas där i tvä år. Varje är brukar en handfull läkare få varningar. Men det finns begränsade möjligheter att kontrollera detta, därför att man kan gå runt till olika läkare och få recept och sedan gä till olika apotek och fä ul läkemedel. Kontrollåtgärderna är hittills inte så effektiva som stalsrädet här har försökt framhålla. Narkomanvårdskommittén föreslog elt databaserat registreringssystem. Huruvida ett sådant i dag är en tänkbar lösning låter Jag statsrådet pröva under ärendets handläggning.

Men sedan Jag lämnat in min fråga har ytteriigare en allvarlig tendens tillkommit. Del gäller Krums undersökningar av vad som sker när det gäller receptskrivningar av narkotiska preparat lill de intagna. Jag hoppas att regeringen är beredd att vidla åtgärder.

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Självklart skulle ett databaserat kontrollsystem av läkemedelsförskrivning ge ett säkrare resultat. Men i det här sammanhanget vill Jag tillägga att vi pä detta område liksom pä andra måste utforma regelsystemet med beaktande av människors berättigade krav på integritet. Vi måste komma ihåg atl del finns många människor i vårt samhälle som har ett legitimt behov av läkemedel av det slag som vi här diskuterar. Vi fär inte försvåra för dem atl få den medikamenlbehandling som de verkligen behöver på grund av sjukdom eller andra besvär. Därför ärjag för ögonblicket inte beredd atl ta ställning lill elt datasystem för kontroll av läkemedel, men det kan bli framtidens modell.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 5 Meddelande om interpellationssvar

1979/80:52 om tillverkningen av utrustning.for basindustrierna

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Thage Peterson har framställt interpellationen 1979/80:52 om tillverkningen av utrustning för basindustrierna. Interpellanten kan inte

motta svaret inom avsedd tidsperiod, varför jag ämnar besvara interpellationen den 10 december.

§ 6 Om skogsindustrins råvaruproblem

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Thage Petersons (s) den 5 november anmälda fråga, 1979/80:85, och anförde:

Herr talman! Thage Peterson har frågat mig om jag är beredd att dels vidta effektiva åtgärder för att komma lill rätta med den allmänt sett otillfredsställande avverkningssituationen, dels utan dröjsmål säkerställa att virkes-avtalens regler följs. Thage Peterson syftar här pä virkesleveranser lill NCB.

Den starka konjunkturkänslighet som karaktäriserar skogsindustrin innebär bl. a. att behovet av skogsråvara varierar kraftigt från tid till annan. Stora krav ställs härigenom på såväl skogsbruk som skogsindustri för atl virkes-utbud och virkesbehov skall komma att överensstämma. Under den konjunkturuppgång som kännetecknat skogsindustrin under det senaste året har utbudet av virke inte ökal i den takt och omfattning som vore önskvärt. Jag är medvelen om atl virkesförsörjningslägel alltjämt är besvärande för fiera skogsföretag.

Riksdagen beslöt i våras om ett särskilt gallringsbidrag under 1979 för alt stimulera lill ett ökat virkesulbud. Även den i huvudsak tekniska omläggning av skogsbeskattningen som genomförs vid årsskiftet 1979-1980 kan förväntas medföra en viss stimulans av virkesuibudel. Inom Jordbruksde-partemenlet övervägs f n. bl. a. en föriängning av gallringsstödet. Hela frågan om skogsindustrins virkesförsörjning behandlas f n. i särskild Ulredning, vilken har atl arbeta skyndsamt.

Vad gäller virkesförsörjningslägel för NCB vill jag framhålla att den silualion som nu har uppställ inte kan hänföras till att ingångna virkesför-sörjningsavlal mellan NCB och skogsägarföreningarna i norra Sverige inte skulle följas. Några avsteg frän ingångna avtal har inte skett, såvitt Jag har kunnat erfara. NCB behöver emellertid vissa lilläggskvanliteler virkesråvara för att fullt kunna utnyttja den samlade industrikapacileten vid företagel. Enligt vad Jag erfarit föreligger vissa svårigheter att erhålla sådana kvantiteter.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om skogsindustrins råvaruproblem

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svarel, men Jag tycker alt han tar för lätt på skogsindustrins råvaruproblem. Skogsindustrin ärju inte vilken näringsgren som helst. Den svarar för en fiärdedel av vår export. 300 000 anställda är direkt berörda. Hundratals orter i vårt land stär eller faller med denna näringsgren.

Virkesbristen är elt stort bekymmer för hela den svenska skogsindustrin. Del finns fog för atl säga all det är en ödesfråga, som vi måste la allvarligt på.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om skogsindustrins råvaruproblem

Vi har från socialdemokratiskt håll under en långtid krävt planerade åtgärder för att komma till rätta med den otillfredsställande awerkningssilualio-nen.

Nu har vi en situation där råvarubristen och skogsägarnas brist på samhällsansvar äventyrar sysselsättningen för tusentals människor och för hela orter. Exportintäkter går förlorade. Fabriker tvingas slå igen, och människor kastas ut i arbetslöshet. Detta är, enligt min mening, den yttersta konsekvensen av att tre borgerliga regeringar har vägrat att se sanningen i vitögat och lägga fram de förslag som behövs för alt komma till rätta med situationen.

Vi måste fä en strukturplan för hela skogsindustrin. Vi kan inte acceptera en oplanerad utslagning av fabriker pä förelagens villkor. Vi krävde också för snart ett är sedan en plan för försörjningen av råvara till skogsindustrin. Utvecklingen har visat hur rätt vi hade när vi krävde dessa åtgärder. På grund av att mänga företag i dag inte haren längre framförhällning än en månad, när det gäller råvaran, hjälps de alla ål att pressa upp virkespriserna då de konkurrerar med varandra. Och skogsägarna avverkar inte tillräckligt utan ligger och väntar på ännu högre priser. Under tiden läggs fabriker ned och människor blir arbetslösa. Detta är, vill Jag säga, elt ansvarslöst spel kring råvarupriserna, och det är lika ansvarslöst av landels regering alt inte ingripa.

Genom NCB:s planer om omfattande driftslopp och Södra Skogsägarnas AB:s beslut alt lägga ned fem fabriker på grund av bristen på råvara har den situation uppställ som vi varnade för.

Belräffande frågan om virkesavialen mellan företagen och skogsägarför-eningarna skulle jag vilja säga alt jag tycker att industriministerns svar är en aning djärvt. Här rör del sig om ett ställningstagande för skogsägarna. Det är anmärkningsvärt att han vill hävda atl deras agerande är i överensstämmelse med avtalet. Föreningarna harju förbundit sig atl ta fram den kvantitet råvara som behövs för alt tillgodose cellulosaindustriernas behov av virkesrävara. Min fråga blir då: Hur kan industriministern påstå alt fabrikernas behov av råvara tillgodoses, när han samtidigt vet all fabrikerna kommer aU fä stoppa driften Jusl pä grund av brist på råvara? Statsrådet medger ju också i sitt svar att det föreligger vissa svårigheter att få fram den önskvärda råvaran.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herrlalman! Delar inget tvivel om att det här är ett stort problem, och Jag kan instämma i Thage Petersons slutsats.

Jag vill tillägga lill milt svar alt, såvitt vi kan bedöma, har de träffade virkesavtalen infriats. Härvidlag finns del ingen anledning lill anmärkning.

Men den här frågan har ju en vidare aspekt. Den är också ganska komplicerad. Det rör sig bl. a. om enskilda individers privatekonomiska överväganden. Det finns, enligt min mening, inte anledning att försöka förenkla problemet, som Thage Peterson gjorde, genom att utpeka någon bestämd kategori eller någon bestämd ansvarig.

I Väslernorrlands län har det gjorts elt par undersökningar som kan sägas illustrera vad det egentligen handlar om. Bl. a. har skogsvårdsstyrelsen försökt atl analysera leveransutvecklingen inom smäskogsbruket. Man kan bl. a. notera all virkessäsongen 1975-1976 avverkade 47 % av aktiva Jord-och skogsbrukare, medan 31 % av skogsägare med fast anställning utanför näringen avverkade. Under säsongen 1978-1979 bibehölls i stort sett aktiviteten bland de aktiva jord- och skogsbrukarna, av vilka 46 % då avverkade. Skogsägare med förvärvsinkomst utanför näringen hade emellertid delta år minskat sin avverkningsbenägenhel, sä att bara 22 % dä genomförde virkesleveranser. Del finns också andra undersökningar i regionen med ganska intressanta resultat.

Man skall naturiigtvis inte dra några generella slutsatser av delta, men jag tror atl del finns underlag för omdömet att man här inte kan peka ul någon bestämd kategori, utan atl del gäller alt alla inblandade parter känner silt ansvar: atl ägande av skog också är förenat med atl sköta skogen och se till alt ett normall virkesuttag sker.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om skogsindustrins råvaruproblem

THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! Vi är inte ute efter de skogsägare som sköter sig. Del har vi sagl i fiera debatter här i riksdagen.

Ordföranden i den aktuella skogsägarföreningen bekräftar i en TV-intervju av den 20 oktober atl man levererar virke ål annat håll än NCB. Sä småningom, menar han, skall avtalet följas. Men industriministern tycker uppenbarligen att allt är helt i sin ordning. Och det var delta Jag avsåg när jag sade att Nils Åslings svar i dag är en aning djärvt.

Jag skulle vilja skicka med Nils Åsling till industridepartementet våra sex krav för alt komma till rätta med situationen inom skogsindustrin i dag.

1. Vi vill ha effektiva styrinstrument för att uppnå en planerad råvaruför
sörjning.

2. Vi vill omedelbart ha en bedömning av skogsindustrins råvaruförsörjning under 1980 och vill atl regeringen lägger fram förslag lill åtgärder föratt trygga råvaruförsörjningen för skogsindustrin.

3. Vi vill ha långsiktiga virkesavtal och en jämn avverkning. Konjunkturer och enskilda ekonomiska intressen skall inte få tillåtas styra skogens och skogsindustrins arbetsmarknad.

4. Vi vill alt regeringen skall utarbeta förslag till åtgärder som skall finnas som reserv atl sältas in för all fä fram den nödvändiga avverkningsvolymen.

5. Vi vill ha ökade ålgärder för skogsvärd, som är nödvändiga för all långsiktigt åstadkomma den önskvärda tillväxten i skogen.

6. Vi vill ha en strukturplan för hela skogsindustrin. Den planen skall upprättas gemensamt av samhället, skogsföretagen och de anställda. Innan en sådan plan är fastställd här i riksdagen accepterar vi inte några nedläggningar av fabriker inom skogsindustrin.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om skogsindustrins råvaruproblem

Industriminisiern NILS ÅSLING:

Herr talman! Hur man genom en strukturplan för industrin skall kunna klara råvaruförsörjningen kan ifrågasättas. Jag tror att Thage Peterson haren övertro pä vad statliga regleringar kan göra. Låt oss i slället analysera problemet.

Jag åberopade en undersökning av skogsvårdsstyrelsen i Västernorrland. Den visar atl de aktiva, pä fastigheterna boende Jord- och skogsbrukarna håller sina leveranskvanliteter, medan däremot det växande antalet skogsägare som privat haren annan förvärvsinkomst inte gör del. De har sannolikt av privatekonomiska hänsyn dragit ned aktiviteten i sina skogsbruk. Det är personer som när det gäller fackanslulning - det är värt atl notera - sannolikt tillhör något av LO-förbunden eller TCO. De är alltså löntagare i största allmänhet. Och man skulle t. o. m. kunna säga: Detta är i och för sig elt löntagarproblem.

Slutsatsen av delta är självfallet alt vi nu i samverkan framför allt med fackföreningsrörelsen och skogsindustrin behöver skapa gehör för kravet på att alla människor som äger skog, oavsett varde har sin inkomst, också brukar den på ett aktivt sätt som innebär kontinuerliga virkesleveranser.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Får Jag fråga industriministern: Vilka åtgärder vill industriministern föreslå Sveriges riksdag, människorna i skogsindustrin och Sveriges folk, för att komma till rätta med råvaruproblemen inom denna viktiga industrigren?

1 stället föratt komma med sådana förslag säger industriminisiern nu - som alltid när Nils Åsling och Jag debatterar: Thage Peterson har en övertro pä planer och regleringar. Men vad jag har anmärkt på är atl den dragkamp om virket som i dag pågår mellan olika skogsförelag bara innebär alt priserna pressas upp, atl vi får en osund marknad inom skogsindustrin och alt de fria marknadskrafterna slår ut fabriker. Tycker Nils Åsling detta är bättre än att ha en planerad skogsindustri?

Skogspolitiken måste anpassas lill våra behov. Jag hävdar atl de borgeriiga regeringarnas skogspolitik innebärandet kommeratt saknas 15-20 miljoner kubikmeter skogsråvara. Regeringens energipolilik innebär i dag alt indu-strived eldas upp. Avverkningen för eldningsändamål har blivit så omfattande alt vi redan nu räknar med atl det i vårt land eldas upp råvara för en normal massafabrik. Hur länge anser regeringen att detta skall fortsätta innan regeringen avser att säga stopp?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Detta var rätl intressant. Plötsligt gör Thage Peterson en enorm reträtt och gör hela den här frågan till en virkesfördelningsfråga inom industrin. Hans tidigare kommentar var att det var försumliga skogsägare m. fl. som orsakade problemen. Det gäller tydligen inte längre.

Beträffande industrin vill jag säga alt med den har vi redan inlett konlinueriiga överiäggningar för all försöka skapa underiag fören ändamåls-

enlig struktur, vilket i sin tur också innebär att man skapar en industriell struktur inom den ram som råvarutillgången medger. Där har vi alltså ett arbete i gång som kommer att ge sina resultat.

Men när del gäller leveransförmågan hos småskogsbruket kan vi inte släppa den bara med hänvisning till situationen i industrin. Den måste vi la itu med. Alla som äger skog måste leverera kontinuerligt. Det är den målsättning vi har. Där vill vi inte gå in med tvångsåtgärder, men Jag är beredd att kalla till överiäggningar med t. ex. LO och TCO, som i sina led har en väsentlig del av dessa skogsägare som inte levererar kontinuerligt, för att tillsammans med fackförbunden överlägga om vad som är möjligt atl göra.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om skogsindustrins råvaruproblem

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Jag är säker på all såväl lalmannen som kammarens ledamöter uppmärksammade attjag sade alt skogspolitiken måste anpassas lill våra behov, och attjag kritiserade de borgerliga regeringarnas skogspolitik, som innebär all det kommer atl saknas en betydande kvantitet skogsråvara. Vi måste få alla skogsägare att också ta silt samhällsansvar.

Jag vill också efter della meningsulbyle konstatera atl de borgeriiga regeringarnas envisa passivitet när del gäller alt la itu med skogsindustrins råvaruproblem kvarstår. Jag vill hävda alt om inget görs, kommer situationen att förvärras. Fler fabriker inom hela skogsindustrin, sågverk, massafabriker och boardfabriker, kommer att läggas ned, och ytteriigare människor blir arbetslösa.

I stort sett beror det hela pä att regeringen vägrat och tydligen fortfarande vägrar alt ta elt samlat grepp över skogsindustrins råvaruförsörjning och framtid. Del behövs krafttag för all la fram den råvara som krävs för all säkra sysselsällningen i skogsbruket, i sågverk och i massafabriker.

Jag vill all regeringen med all kraft manar fram ell sådant ansvar hos de skogsägare som sitter på skogsråvaran och vägrar att avverka. Och jag vill gärna, herr talman -om industriministern skulle lycka del vore elt finare sätt än att framställa önskemål och krav - vädja lill industriministern atl börja agera för atl förhindra en ytterligare utslagning i skogsindustrin.

TALMANNEN:

Jag ber att få erinra ledamöterna om den regel som gäller när fråga besvaras, nämligen alt det första anförandet får räcka högsl tre minuter, det andra högst tvä minuter och varje följande anförande högsl en minut.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Jag drar av Thage Petersons senaste inlägg den slutsatsen att han är beredd att medverka till all skogsägare som har fast anställning utanför näringen, dvs. har sin huvudsakliga inkomst från annan källa än skogsindustrin, skulle medelst tvångsåtgärder provoceras alt avverka.

Jag tror inte på den metoden. Jag tror alt vi bör försöka alt i samförstånd -där tror jag fackföreningsrörelsen har en avgörande betydelse, efter.som

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om verksamheten vid mindre och medelstora varv

majoriteten av dessa skogsägare är anslutna lill fackföreningsrörelsen - med information och upplysning göra alla människor som äger skog medvetna om det ansvar de har. Det är den enda väg som vi kan lösa dessa problem på. Man löser dem inte med fagert tal om slruklurplaner.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Såväl socialdemokratiska partiet som löntagarorganisationerna kommer, det ärjag helt övertygad om, alt ställa upp för en diskussion om åtgärder för att få fram råvaran och hålla sysselsättningen uppe och för att kunna rädda orter och regioner i värt land. Det är elt gemensamt samhällsintresse, och del ansvarei kommer socialdemokratin även i fortsättningen all visa.

Vi kommer heller inte, herr talman, all hindra industriminisiern alt sätta i gång med upplysningskampanjer och olika informationsobjekt för alt förmå skogsägarna alt öka avverkningen. Huvudsaken är att det kommer fram skogsråvara, sä att fabrikshjulen kan fortsätta atl snurra sä att människor får forlsall arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om verksamheten vid mindre ocli medelstora varv

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Tommy Franzéns (vpk) den 15 november anmälda fråga, 1979/80:124, och anförde:

Herr talman! Tommy Franzén har frågat mig om regeringen instämmer i utredningens kortsiktiga bedömning eller om regeringen har för avsikt att säkerställa Finnbodas och de andra hotade varvens framtid.

I frågan nämns särskilt kommissionens för de mindre och medelstora varven förslag atl Finnboda skall läggas ner samt avvecklingen av nybyggnadsverksamheten vid Lödöse och Sölvesborg.

Kommissionen överiämnade sitt betänkande till regeringen den 14 november 1979, dvs. för ca en vecka sedan. Kommissionens förslag bereds f n. inom industridepartementet med sikte på atl de skall behandlas i den varvsproposition regeringen har för avsikt alt förelägga riksdagen våren 1980.

Jag kan därför inte nu ultala mig om kommssionens förslag.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! När det gäller Finnboda och de andra varven i landet har turerna varit många under årens lopp. Att lägga ner Finnboda har dock varit Svenska Varvs avsikt alltsedan de log över verksamheten.

Från regeringens sida har del gjorts ulredningar som lill synes inie har haft annat syfte än att följa nedläggningstankarna. Det har inte varil förutsättningslösa utredningar, som utrett möjligheterna att kvarhålla allt det kunnande som Finnbodas anställda har. Kraven från Stockholms hamn/

Stockholms kommun och länsstyrelsen har förbigåtts med tystnad. De motutredningar som arbetat seriöst med framlida förutsättningar för Finnboda har lagts ål sidan i det slora politiska spelet.

Kommissionen för små och medelstora varv har nu sagt sill och ansluler sig hell lill Svenska Varvs nedläggningskrav. Skälen som anges är inte utredningens egna, ulan jusl Svenska Varvs. Kommissionen har inte, enligt vad Jag har förställ, förutsättningslöst utrett framtiden, utan bara tagit fram Svenska Varvs inofficiella direktiv: Lägg ner Finnboda.

Kommissionen kan ju på sitt sätt liknas vid konsekvensutredningen. De båda huvudsekreterarna har hoppat av utredningen efter bara några veckors medverkan - en händelse som ser ul som en lanke: utredningen har inte försökt göra en objektiv bedömning. Jag skulle vilja fråga: Har industriministern någon förklaring lill att huvudsekrelerarna lämnade utredningen .så kvickt?

Regionala utvecklingsfonden har låtit Maynard Shipbuilding, ett i varvskretsar väl ansell konsultföretag, utreda Finnbodas möjligheter lill fortlevnad. Maynard Shipbuilding konstaterar, till skillnad från vad kommissionen gjort, all förutsättningarna är goda. Likaså har varvets ledning och dess anställda visat på alt föruisällningarna är bra för en forlsall verksamhei.

Kommissionen har inie kunnal bemöta Maynard Shipbuilding annal än med ord. Inget underlag har redovisats. Vidare har kommissionen hemfallit ål atl göra en kortsiktig bedömning av läget. Ingen hänsyn har tagits lill den internationella uppfattningen atl sjötonnagel behöver fördubblas till år 2000. Inte heller har hänsyn tagits lill behovet av att spara oljeenergi genom en överföring av länga frakter inom landet från landsväg lill sjövägar.

Bara elt ytligt betraktande av kommissionens rapport avslöjar dess ihålighet. Del vore skandal om en sådan rapport skulle läggas lill grund för tusentalet anställdas framlida försörjningsmöjligheter och Sveriges fortsatta betydelse som sjöfartsnation.

Jag skulle vilja ställa några frågor med anledning av det knappa svar som har getts.

Industriminister Åsling säger atl kommissionens förslag bereds. Men vad sker med de övriga förslagen från de andra utredningarna - Maynard Shipbuilding, länsstyrelsens ullalande och de ire experternas särskilda yttrande - som väl rimligen bör leda lill att förhandlingar kommer i gång innan en varvspropostion framläggs, så atl regeringen pä den punkten åtminstone vel vad den har att följa.

Kommer regeringen atl följa även de andra förslagen och inte bara förslaget från kommissionen?

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om verksamheten vid mindre och medelstora varv

Industriminister NILS ÅSLING:

Herr lalman! Utöver vad Jag sagl i svarel vill jag då påpeka att allt material som är relevant i sammanhanget självfallet kommer all användas vid industridepartementets fortsatta beredning av frågan.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ökade resurser till miljöförbättringar

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det skulle vara intressant alt också få veta vad Nils Åsling har för uppfattning när det gäller att förändra iransporterna här i landet. Med lanke på de energibesparingar som kan göras finns det anledning atl föra över långväga transporter från landsvägar till kust- och insjöfart. Eftersom Nils Åsling tillhör elt parti som engagerar sig i nej-alternativet i kärnkraftsfrågan, finns det anledning atl erinra om vad som sägs i nej-allernativel: "Behovet av energi för godstransporter kan minskas genom att de långväga godstransporterna förs över frän landsväg till tåg och fartyg."

På det sättet och med en del andra ålgärder skulle man kunna kvarhålla energianvändningen inom samfärdselsekiorn på samma nivå 1990 som vi har i dag.

Delta är naturligtvis en viktig faktor när det gäller att bedöma Finnbodas framlid. En övergång frän landsvägstransporter till kust- och insjöfart innebär alt man möjliggör beställningar av fartyg av den storlek som just Finnboda och de andra små och medelstora varven kan tillverka. Jag vill därför ställa frågan till industriministern: Avser industriministern atl, i motsats lill kommissionen, göra en långsiktig bedömning av Finnbodas framtid?

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 8 Om ökade resurser till miljöförbättringar

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara Kun Ove Johanssons (s) den 14 november anmälda fråga, 1979/80:120, och anförde:

Herr lalman! Kurt Ove Johansson har frågat mig om regeringen avser atl ge bostadsstyrelsen begärda resurser för miljöförbältringsbidrag och om jag kommer alt medverka lill alt det vid fördelningen tas särskild hänsyn till behoven av miljöförbättringar i de s. k. svåra bostadsområdena i storstadslänen.

Bidrags- och finansieringsvillkoren för förbättringar av boendemiljön har efter förslag av trepartiregeringen gjorts mer förmånliga. Ansökningarna om bidrag gäller nu ofta mer omfattande förbättringar av bostädernas närmiljö och avser i ökad utsträckning områden med uthyrningsproblem.

Följden av detta har blivit att behovet av medel har ökal. Budgetåret 1977/78 höjdes bidragsanslaget i förhållande till budgetåret före med 5 milj. kr. till 35 milj. kr. Under budgetåret 1978/79 beslutade riksdagen på förslag av regeringen att som tilläggsanslag anvisa 15,5 milj. kr. för det här ändamålet. Del ursprungliga anslaget för budgetåret var 35 milj. kr. Efterfrågan har under del innevarande budgetåret redan överstigit anslaget. Jag har tagit upp frågan om tilläggsanslag, men något beslul av regeringen om extra resurser föreligger inte ännu.

Fr. o. m. i år är del länsbostadsnämnderna som beslutar om bidrag lill

förbättring av boendemiljön medan bosiadsslyrelsen beslutar hur tillgängliga medel skall fördelas på nämnderna. För innevarande budgetår har styrelsen vid fördelningen särskilt beaktat ansökningar för områden där synneriiga skäl för förhöjt bidrag föreligger. Detta innebär således atl särskild hänsyn las till behovet av miljöförbättringar i s. k. svåra bostadsområden. Jag utgår frän att även medel från tilläggsanslag kommer aU fördelas med sådant hänsynstagande. Någon särskild medverkan av mig till delta behövs således inte.

KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka bostadsministern för svarel på min fråga.

På socialdemokratiskt initiativ infördes 1974 de s. k. miljöförbältringsbi-dragen. De borgerliga regeringarna har inte följt upp reformen på ett tillfredsställande säll. Genom bl. a. en otillräcklig medelstilldelning hotas nu flera projekt i t. ex. Malmö av atl läggas pä is, trots aU de tillhör de mest angelägna.

När bosiadsslyrelsen i augusti fördelade de för ändamålet tillgängliga medlen erhöll Malmöhus län endasi 5 milj. kr. av behövliga 14 milj. kr. Vid detta fördelningstillfälle värdet endasi Malmöhus och Stockholms län som fick stryka på foten. Alla andra län fick det statliga bidraget fullt ut för sina projekt. Tycker verkligen bosladsministern atl en sådan fördelningsprincip, som sätter storstadslänen i strykklass, är riklig?

Missnöjet med de borgeriiga regeringarnas bristande intresse för miljöförbättringar är stort och växer sig allt starkare i många kontaktkommittéer ute i bostadsområdena. Och det är lätt att förstå. Inom bostadsområdena bildas kontaktkommittéer. Hyresgästföreningar och samhällsorgan kopplas in. Hundratals människor intresseras och görs delaktiga i planeringsarbetet. Ett stort antal människor i ell bostadsområde ägnar ideellt kvällar och nätter, många av dem all sin frilid, ål elt projekt Bättre boendemiljö. Exempel finns där planeringsarbetet lagit både månader och är. Och då, när man änlligen skall sälta spaden i Jorden, får man beskedet: Pengarna är slut.

Att försl ge människor förhoppningar om att kunna förbättra sin boendemiljö med egna insatser och sedan svika dem är i sanning, fru bostadsminister, dålig politik. Del är närmast elt cyniskt handlingssätt. Så fär man helt enkell inte behandla människor.

Bostadsministerns handlingsföriamning och oförmåga att få fram nödvändiga resurser till miljöförbättringar i s. k. svåra bostadsområden, framförallt i storstadslänen, kan inte försvaras. För mig är bostadsministerns passivitet oförklarlig, eftersom det finns elt starkt stöd i den här kammaren för projektet Bättre boendemiljö.

Av det svar Jag ftt förslår jag all bosladsministern har för avsikt all på det här området fortsätta sin djupa lörnrosasömn.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ökade resurser till miljöförbättringar

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag lycker att Kurt Ove Johansson lar i lilet väl kraftigt.

Vi har alltså ökat möjligheterna för den här verksamheten för de svåra

2 Riksdagens protokoll 1979/80:35-.18

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ökade resurser till miljöförbättringar

områdena från i normalfallet 1 000 kr. till 3 000 kr. Vi införde lånemöjligheler för den resterande delen, för det var ju så att de företag som har fastigheter i svära områden inte hade råd atl söka bidragen, eftersom de inte kunde finansiera resten av beloppet.

De här förändringarna har gjort atl vi fått en fantastisk efterfrågan på medel, och jag är mycket glad över del, för detta ger vid handen atl nu börjar vi äntligen få en förändring i de dåliga boendemiljöer som kom lill under 1960-talet.

Vi hade reserver på anslaget pä 80 milj. kr. när vi började budgetåret 1978/79. Det visar atl då efterfrågades inte medel; förelagen hade icke råd att efterfråga dem. Nu har det kommit in väldigt många ansökningar, och vi föreslog en ökning genom tilläggsanslag förra budgetåret på 15,5 milj. kr. Riksdagen var i våras överens om den ram som skulle gälla för budgetåret 1979/80. Vi resonerar nu i regeringen om ytterligare tilläggsanslag för detta budgetår.

Kurt Ove Johanssons beskrivning av handläggningen av dessa frågor är totalt felaktig.

KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Närjag ställde frågan om miljöförbättringsbidragen, så värdet inte i avsikt atl ställa bosladsministern mot väggen utan snarare för atl ge bostadsministern råg i ryggen. Det kan ju behövas, om man är litet osäker och sitter med i en regering som styrs av moderater.

Den fråga som vi nu diskuterar är ju ytterst en fråga om pengar och fördelningen av dessa. I årets valrörelse tillskrev Hyresgästföreningen i södra Skåne samtliga riksdagspartier och frågade hur de ställde sig till miljöförbättringsbidragen. Så härsvarade moderaterna: "Näransökningarna nu överstiger budgeterade medel måste man enligt vår uppfattning redan under innevarande budgetär allvarligl överväga en utökning. Målsättningen bör vara atl täcka samtliga priorilelsgrupper."

Vill man leva upp lill den målsättning som moderaterna angav i det här brevet rör det sig om ganska slora summor pengar. Statsrådet skall få en kopia av del här brevet. Det kan ju kännas som fullkornsbröd i ryggraden pä bostadsministern, när hon skall prata pengar med sina moderata regeringskamrater.

Herr lalman! Jag vill dock göra den reservationen att detta moderata brev tillkom i valrörelsen. Det är inte alllid moderaterna menar samma sak efter valet. Atl man ökar möjligheterna alt få bidrag från 50 till 75 % ökar inte penningmängden, och det är ändå, statsrådet Friggebo, anslagens sloriek som är det viktiga i delta sammanhang.

Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Uppläsningen av del moderata brevet visar Just alt del inte behövs extra råg i ryggen vid behandlingen av den här frågan. Jag tror alt de hyresgäster som är berörda kan se med tillförsikt på framliden.

När det gäller volymen av penningtillgången har vi dels ökal bidragsan-

slaget, dels - och framför allt - under de senaste tre åren infört elt nytt lånesystem, som gör all finansieringen totalt setl har ökal myckel kraftigt.

När del sedan gäller fördelningen mellan de olika områdena i Sverige så har av de 27,5 milj. kr. som fördelals i början av detta budgetår nästan 20 milj. kr. gått till storstadslänen och därmed alltså till Stockholm, Malmö och Göteborg.

KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är nog ändå så att bostadsministern behöver litet råg i ryggen, därför alt sedan de fem riksdagspartierna blivit tillskrivna i valrörelsen utgjorde deras svar-jag bortser frän statsrådets eget parti, vars svar hon ju bör känna till - en klar markering atl de var beredda alt satsa på det här området.

Såvitt jag förstår har bosladsministern ett avgörande ansvar i den här frågan. Ändå tycks del vara sä atl den största bromsen när det gäller alt åstadkomma mer pengar är bosladsministern själv. Då är del väl inte så konstigt alt Jag, när jag ville försöka hjälpa lill och när jag känner lill de besvärligheter som Birgit Friggebo har med sina moderata regeringskamrater i fråga om pengar, använde mig av moderaternas svar för all ge henne den extra råg i ryggen som behövs för alt man skall kunna åstadkomma resultat.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Först är del moderaterna som är bromsen. Sedan är del bosladsministern som är bromsen. Kurt Ove Johansson får faktiskt bestämma sig för hur det är.

Vårt tidigarehandlandeidennafråga visaralt regeringen bedömer den som myckel viktig. Den handlingslinjen kommer vi atl fortsätta med. Jag har alltså tagit upp den här frågan i regeringen och har därmed inte utgjort någon broms. Vi diskuterar f n. hur frågan skall lösas till de boendes bästa.

KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Tycker bostadsministern att den här frågan är så viktig som hon sade i sitt sisla inlägg vore det också rimligt att hon såg lill att pengarna snarast kom fram. Som jag redan påpekat har en väldig massa människor jobbat i månader och är med projekt som nu är klara, men när man skall starta dessa arbeten fär man beskedel att pengarna är slut. Om statsrådet menar vad hon säger är det rimligt att hon också snabbt ser till att de pengar kommer fram som bosiadsslyrelsen behöver för alt man skall kunna klara de här uppgifterna pä ett tillfredsställande sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ökade resurser till miljöförbättringar

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om säpos verksamhet

§ 9 Om säpos verksamhet

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för all besvara Benil Måbrinks (vpk) den 12 november anmälda fråga, 1979/80:108, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser atl vidta för atl få ell slut på säpos politiska åsiktsregistrering.

Som elt medel för den särskilda polisverksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikels säkerhei m. m. förs polisregister vid säkerhetsavdelningen inom rikspolisstyrelsen.

Enligt 2 § personalkonlrollkungörelsen (1969:446) får rikspolisstyrelsen i registret anteckna de uppgifter som behövs för den särskilda polisverksamheten. Anteckning fr emellertid inte göras enbart av det skälet atl någon genom tillhörighet till organisation eller på annat säll gett uttryck för politisk uppfattning.

Någon politisk åsiktsregistrering får således inte förekomma och förekommer ej heller. Med hänsyn härtill föreligger inte någon anledning för regeringen all vidta åtgärder i del syfte som Bertil Måbrink anger

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag hade inte väntat mig atl Håkan Winberg skulle erkänna atl säpo bedriver åsiktsregistrering. Men tack ändå för svaret!

Trots det vidhåller jag all säpo bedriver åsiktsregistrering. Jag kan berätta för Håkan Winberg alt snickaren Leander bara är ett av flera fall där människor nekas exempelvis byggnadsjobb vid objekt med militär anknytning. De har alla varit medlemmar i ell politiskt vänsterparti. Detta är det enda brott som dessa hedervärda människor begått och som renderat dem yrkesförbud i hemliga rättegångar, som borde vara hell främmande för en rättsstat. De har dömts på uppgifter från människor som ställt upp som sladderlackor ål säpo. De har dömts på uppgifter från säpomäns spaning, säpomän som ofta haft en politisk inriktning som befinner sig långt ul på högerkanlen, säpomän som är sä fixerade vid sin kommunistskräck att de inte ens uppfattat all en person på deras egen arbetsplats arbetat som spion.

Jag vill faktiskt ställa frågan om inte den inriktning säpo har, alllsä åsiktsregistrering, utgör en fara för rikets säkerhet. Det finns som sagt bevis.

Jag har full förståelse för atl vissa arbetsplatser måsle skyddas från andra länders nyfikenhet. Jag begriper också atl det finns människor som är beredda atl tillfredsställa dessa länders nyfikenhet. Men det är inte så alt människor med en viss politisk åsikt skulle låna sig lill en sådan verksamhei. Del är helt andra egenskaper som gör alt vissa människor inlåter sig på spioneri.

Håkan Winberg bör se lill all säpos åsiktsregistrering upphör. Vidare bör alla de människor som hamnar i säpos register och som på grund av detta nekas vissa arbeten ha den självklara rätten alt försvara sig mot anklagelserna - vad de än må gälla.

Är Håkan Winberg beredd alt tillämpa 13 § i personalkontrollkungörelsen så, alt alla som av säpo nekas vissa arbeten också fär veta vilken orsaken

Justilieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Jag vill först och främst vidhålla all någon polilisk åsiktsregistrering inte förekommer. Uppgifterna i polisregistret regleras av 2 § personalkontrollkungörelsen. Där stadgas atl del ankommer på regeringen att meddela närmare bestämmelserom tillämpningen av föreskriften. Sådana bestämmelser har utfärdals i brev lill rikspolisstyrelsen den 22 seplember 1972 och den 27 april 1973. Det sistnämnda brevets innehåll är hemligt.

I brevet den 22 seplember 1972 sägs bl. a.:

"1 vårt land finns organisationer och grupper som bedriver politisk verksamhei som innebär att våld, hot och tvång utnyttjas eller kan komma all utnyttjas som medel för alt uppnå de politiska syftena.

Vissa organisationer har i antaget program angivit att organisationen skall verka för atl omvandla samhället med våld. En stor del av sådana organisationers medlemmar kan emellertid antas aldrig komma all medverka till all vad som sålunda uttalats i programmet förverkligas. Enbart tillhörighet lill sådan organisation skall därför inte utgöra skäl atl anteckna någon i säkerhetsavdelningens polisregister. Anteckning får dock ske, om någon medlem i eller sympatisör med sådan organisation genom sina åtgärder har givit anledning lill misstanke att han kan vara beredd att deltaga i verksamhet som innebär fara för rikels säkerhei eller som syftar lill och är ägnad alt med våld förändra det demokratiska statsskicket eller påverka rikets ställning som oberoende siat."

En anteckning i registret kan således inte grundas enbart på det förhållandet att en person har en viss politisk åsikt. Vederbörande måste dels vara medlem i eller sympatisör med en organisation, som enligt sitt program skall verka för atl omvandla samhället med våld, dels genom sina åtgärder ha givit anledning till misstanke om att han kan vara beredd atl delta i visst slags verksamhet.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om säpos verksamhet

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Håkan Winberg svarade inte på min fråga om 13 §. Skall man tillämpa den och tala om varför människor har nekats visst arbete? Jag förstår varför man inte kan tala om det. Då skulle man ju tvingas avslöja atl man har vägrat den eller den personen arbete just på grund av atl han har en viss politisk uppfattning.

Jag vill i delta sammanhang berätta för Håkan Winberg om en byggnadsarbetare, medlem i vpk. Han vägrades arbete vid elt mililärförräd som ligger en bit ul i skogen. Han lyckades få reda på atl den hemliga yrkesförbudsdo-men mol honom grundade sig pä hans medlemsskap i vpk. Nu vill Jag fråga Håkan Winberg: Anser Håkan Winberg att elt medlemsskap i vpk ulgör grund för att föras upp i säpos register och dessutom grund för yrkesförbud? Det är alltså vad som har hänt för inte så lång lid tillbaka. Det finns ytteriigare fall.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om säpos verksamhet

Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr lalman! Om Bertil Måbrink hade lyssnat på mina tidigare inlägg hade han hört all han redan fått svar på sin fråga. Enbart anslutning till viss åsiktsriktning medför numera inte atl man registreras.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Detta fall och flera andra fall grundar sig enbart på medlemsskap i politiskt parti, Håkan Winberg. Om det nu inte skulle vara så, varför talar man dä inte om anledningen för dessa personer? Varför vägras en byggnadssnickare uppe i Hälsingland jobb vid ett militärförråd? Man skulle förbätlra ylterskalet på militärförrädet. Var han misstänkt förgrova brott eller för spioneri eller vad var det som gjorde atl han inte fick detta jobb? Varför inte tala om det? Varför skulle han inte fä veta det? Varför skall man döma en person på det säll som man har gjort i della fall och i många andra fall?

Justilieministern HÅKAN WINBERG:

Herr lalman! Jag ser del såsom min uppgift att i denna frågedebatl tala om för frågeställaren vilka regler som gäller. Del harjag också gjort. Jag nämnde personalkontrollkungörelsen och de brev som finns. Fär jag dessutom erinra om all iden verksamhet vi nu talarom finns en ingående kontrollmekanism. Vi har rikspolisstyrelsens lekmannaledamöter, som har lill uppgift att myckel noggrant följa den verksamhei som bedrivs av säkerhetsavdelningen inom rikspolisstyrelsen. Vidare har riksdagens ombudsmän och justitiekanslern oinskränkta möjligheter lill insyn i verksamheten. Själv harjag regelbundna sammanträffanden med rikspolischefen och chefen för säkerhetsavdelningen. Också riksdagens justitieutskotl har insyn i verksamheten, och jag kan berätta för Bertil Måbrink atl utskottet i höst har gjort studiebesök vid säkerhetsavdelningen och fält informationer.

Del läggs alltså ner ett omfatlande arbete på atl kontrollera atl säkerhels-avdelningen följer de bestämmelser som gäller för den.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Frågan ärju hur bestämmelserna tillämpas. Är medlemskap i vpk tillräcklig grund för säpo att föra in någon i register?

Och om nu kontrollen är så effektiv, varför upptäcker inte säpo de spioner som finns inom den egna organisationen?

Sedan åberopar Håkan Winberg den pariamentariska kommission som finns tillsatt och hävdar att den skulle utgöra något slags garanti. Men där saknas ett parti, vpk.

Och hur är det med den pariamentariska kontrollen? Kan de här pariamentarikerna som skall ta ställning till vissa fall kolla upp källmaterialet? Vilka möjligheter hårde atl kontrollera det material som säpo presenterar för dem en gäng i månaden? Enligt en ledamot i den parlamentariska kommissionen har man där över huvud taget inga möjligheter atl kolla upp källmaterial. Det säger väl en hel del om denna s. k. parlamentariska kontroll.

Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Vad beträffar medlemskapet upprepar Jag vad jag sade förut. Jag har svarat på frågan. Del förekommer ingen registrering på grund av medlemskap i visst politiskt parti.

öm säpos effektivitet är tillräcklig eller inte kan naturiiglvis alllid diskuteras. Det gäller all verksamhei som vi bedriver i samhället.

Slutligen vill jag säga alt den parlamentariska kontrollverksamheten har fungerat under lång lid. Rikspolisstyrelsens ledamöter har möjlighet alt gå in i registren och se vad som har antecknats, och det sker också.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om televerkets beslut att införa teletex och telefax

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Nu är det på det sättet, Håkan Winberg, att i del fall som jag har talat om-jag skall hålla mig till elt av flera fall-har personen i fråga fått beskedet: Du fär inget snickarjobb vid den här militära förläggningen på grund av att du är medlem i vpk.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 10 Om televerkets beslut att införa teletex och telefax

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet föratt besvara Anders Björcks (m) den 7 november anmälda fråga, 1979/80:93, och anförde:

Herr lalman! Anders Björck har med hänvisning till televerkets beslut att införa två nya tjänster för lexlkommunikation, teletex och telefax, frågat mig dels om del är rimligt att televerket utan beslut av riksdag och regering utsträcker sitt faktiska monopol pä del sätt som nu sker, dels. om så inte är fallet, vilka ålgärderjag ämnar vidla för alt garantera en rimlig konkurrens när del gäller nya elektroniska tjänster som kan vara aktuella i detta sammanhang.

Statsmakterna har bestämt verksamhetsområdet för televerket. Verket skall tillse atl samhällets och enskildas behov av telekommunikationer tillgodoses.

De nya tjänsterna för lexlkommunikation, telefax och telelex, är exempel på nya, moderna former av telekommunikation som baseras pä elektronisk teknik. Dessa tjänster kan komma atl få stor betydelse för en ralionell informationshantering inom näringsliv och förvaltning. Del är därför viktigt atl nya telekommunikationssystem blir så effektiva som möjligt. Televerket har ett samordnande ansvar för utvecklingen av dessa system.

Anders Björck säger i sin fråga att televerket avser att direkt prioritera eller styra de nya tjänsterna till ett användande av televerkets egen utrustning, trots atl del finns gott om annan utrustning som håller hög teknisk standard. Detta kan enligt Anders Björck betecknas som all televerket utsträcker sitt faktiska monopol ulan beslut av riksdag och regering.

Del är i och för sig riktigt atl televerket avser all tillhandahålla hela

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om televerkets beslul all införa teletex och telefax

kommunikalionskedjan, alltså även abonnenlulrustningar, för de nya tjänsterna. Detta gör man inom ramen för silt systemansvar. Enligt den information som Jag inhämtat kommer emellertid tjänsterna atl utbjudas i konkurrens med privata system för lexlkommunikation. Televerkets faktiska telefon- och lelexmonopol får enligt min mening inte innebära alt verket därvid ges ett otillböriigt försteg i konkurrensen.

Utvecklingen går mycket snabbt inom området elektronisk informationsöverföring, och efterfrågan på marknaden bör styra vilka tjänster som skall tillhandahållas. Fördelarna med den tekniska utvecklingen måste också kunna tillvaratas samtidigt som de långsiktiga samhällsintressena tillgodoses. Jag kan försäkra all jag noga följer utvecklingen inom teleområdet, och jag kommer självfallet, om det blir nödvändigi alt vidla ålgärder för alt garantera en rimlig konkurrens när det gäller nya tjänster. Såvitt jag kan bedöma krävs för tillfället inga särskilda åtgärder frän min sida.

ANDERS BJÖRCK (m):

Herrlalman! Jagberalt få tacka herr kommunikalionsministern försvaret på min fråga. Del ligger i konsumenternas intresse atl vi har sä få monopol som möjligl. Detta gäller också och inte minsl den offentliga sektorn. Del är ju där vi i praktiken har all räkna med sådana monopol i dag. Endasi myckel speciella skäl fär föranleda all vi accepterar monopol.

Vi har nu framför oss en rad nya tjänster tack vare den moderna elektroniken, som måste få utvecklas ulan begränsande monopol. Del finns dess värre besvärande tendenser hos televerket i riktning mol alt fä ett monopol på detta område. Trots allt tal om att det bara rör sig om försök och tester handlar del om att försöka få faktiskt monopol på telefax- och telelexomrädel, som behandlas i min fråga. Jag skulle också kunna räkna upp en rad andra områden.

Televerket har monopol på telelinjerna. Del är självklart och naturligt, och ingen ifrågasätter detta. Men televerket har också möjligheter all utestänga tjänster på elektronikområdet genom att det har hand om produktgodkännande av ny materiel. Man godkänner självklart sin egen, men man skall också godkänna de värsta konkurrenternas materiel. Detta är icke rimligt. Televerket kan välja mellan atl godkänna eller underkänna, men man kan också - vilket hänt - fördröja godkännande av konkurrenternas materiel. Detta är orimligt.

Jag lycker det är viktigt alt regeringen och herr kommunikationsministern lar itu med dessa problem. Televerket måste naturiiglvis få klart för sig de riktlinjer som skall gälla för framtiden. Dessa måste gå ul på att några monopollendenser inte kan tolereras, även om televerket anser att det bara gäller utvecklingsprojekt eller provförsök.

Jag vill understryka att en statlig utredning, informationsteknologiutredningen, just nu sysslar med denna typ av frågor och är inne i ett arbete som går ut på atl lägga förslag till regering och riksdag om riktlinjer pä området.

Herr talman! Jag tror det vore bra i framtiden om någon annan myndighet än televerket fick ansvaret för typgodkännande av nya utrustningar. För

kommunikalionsministern som gammal jurist bör detta med jäv inte vara någon okänd företeelse. Det ärjust detta som föreligger här.

Herr lalman! Jag lycker andan i herr kommunikationsministerns svar är alldeles utmärkt, och Jag tackar än en gäng för det. Det är bara den sista meningen som gör mig litet tveksam. Den handlar om att det för lilirället inte finns behov av några åtgärder. Jag tycker nog trots allt atl del finns behov av vissa initiativ på området.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Jag häller med Anders Björck om atl del finns en del problem på detta område och all det inte i alla delar är lyckat som det är. Jag har redan haft överläggningar med televerket om detta, och jag skall också ha Överiäggningar med televerkets konkurrenter inie minsl pä materielsidan.

Jag avser all bevaka delta, och jag är övertygad om atl Anders Björck kommer alt tillse all Jag gör det.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om återupptagande av Järnvägstrafiken mellan Enköping och Uppsala

ANDERS BJÖRCK (m):

Herr lalman! Jag lackar för detta. Åtminstone när det gäller den sisla meningen vill jag ge kommunikationsministern alldeles rätt.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 11 Om återupptagande av järnvägstrafiken mellan Enköping och Uppsala

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för atl besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 12 november anmälda fråga, 1979/80:110, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvisi har frågat mig om Jag vill medverka till all trafiken på Enköpingsbanan snarast kan återupptas. Frågan har ställts mol bakgrund av att trafiken på bandelen Uppsala-Enköping är inställd t. o. m. den 15 Juni 1980 på grund av arbete med ny motorväg vid Enköping.

Uppläggningen av trafiken mellan Uppsala och Enköping är i första hand beroende på vilken ställning trafikhuvudmannen intar. Jag kommer därför att utan dröjsmål la kontakt med huvudmannen i ärendet.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern försvaret på min fråga. Jag är glad över den positiva framtoning som kom fram i de sista meningarna av svaret.

Detta kan lyckas vara en mycket lokal och kanske "bypolilisk" fråga. Jag tror dock atl kommunikalionsminislern sedan Jag har föredragil några som Jag lycker inlressanla siffror kommer atl hälla med mig om att det trots allt gäller en fråga som har en viss principiell betydelse och som har relevans också på andra häll i landet i den trafiksituation som vi just nu har.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om återupptagande av järnvägstrafiken mellan Enköping och Up/)sala

Bakgrunden är den att den lilla järnvägssträckan mellan Enköping och Uppsala har tillhört de s. k. irafiksvaga bandelarna. Godslrafiken har för länge sedan upphört alt spela någon roll, och man har haft en ganska liten persontrafik. Vad som nu har hänt är att det har byggts en ny och naturiigtvis välmotiverad förbifart vid Enköping, en sedan många är efteriängtad motorväg. Men därmed har man också klippt av järnvägen utan att bry sig om atl föranslalla om någon viadukl vid motorvägen, så atl järn vägstrafiken kan förisäiia. Delta skulle i och för sig kanske bara ha koslat en bråkdel av vad hela motorvägsbygget har kostat, vilket också är ganska intressant.

Bakom denna åtgärd ligger naturiiglvis utredningar. SJ framlade 1971 en nedläggnings-PM, där antalet resor på järnvägssträckan beräknades till ungefär 180 000 per år. Länsstyrelsen, som gjorde en utredning år 1974, log fasta pä det antalet, vilket sedan har legat till grund för vissa beslut.

Verkligheten har emellertid blivit litet annoriunda, och det är det som är det intressanta och principellt betydelsefulla. Våren 1978 gjordes 200 000 resor mellan Uppsala och Enköping. Vid den tiden hade verksamheten vid Upplands Lokaltrafik AB kommil i gång, och större delen av dessa resor företogs med buss. Under våren 1979 fördubblades antalet resor till 400 000. Från mars till oktober i år, dvs. fram till alldeles nyligen, har resefrekvensen ökat med ytterligare 40 % måndagar t. o. m fredagar. Slår man ul utvecklingen på årsbasis skulle man komma upp lill en halv miljon resor per är mellan Uppsala och Enköping, alltså betydligt mycket mer än de 180 000 resor som man tidigare räknade med.

Det uppges från Upplands Lokaltrafik atl det är svårt atl förutsäga utvecklingen under vintern, men normall blir det en kraftig ökning under den årstiden. Man kanske kan räkna med en ökning på upp lill 15 %,och under sådana förhållanden kan det bli besväriigt att klara trafiken eftersom det blir svårigheter att få tillräckligt med bussar, förare osv.

Man kan då fråga sig varför det har blivit på detta sätt. Från Upplands Lokaltrafik meddelas - och det gläder mig atl kommunikationsministern kommeratt vända sig till Upplands Lokaltrafik, så att han kan få uppgifter härom - atl man har gjort ordentliga reseundersökningar och försökt anpassa tidtabellerna så atl de skulle passa folks arbetsresor och andra resor. Pä den punkten skiljer man sig från vad som gäller belräffande SJ. När denna fråga var ute på remiss bl. a. till Upplands Lokaltrafik och förelaget då påpekade atl SJ:s lider på denna lilla järn vägsslräcka var helt felaktigt upplagda, framhölls del från SJ all del inte skulle vara lönt att ändra på dem, eftersom bandelen ändå bär sig sä dåligt.

Men det är bra om kommunikationsministern tar kontakt med UL, dvs. Upplands Lokaltrafik,och fårstudera siffrorna. Kanske kan han då medverka lill alt trafiken på denna handel kommer i gång igen. Som del verkar är avsikten all trafiken aldrig någonsin skall återupptas.

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Herr Söderqvist anförde intressanta siffror. Man skulle alltså nu på årsbasis ha en beläggning av i runt lal en halv miljon resande mellan

Enköping och Uppsala. Jag kan dock inte på rak arm säga vad del innebär i form av ekonomiskt underiag. Jag har i denna typ av ärenden den allmänna uppfattningen - det kan inte gälla som generell regel, men det bör vara ett riktmärke - alt huvudmannens inställning skall vara avgörande för hur trafiken ordnas. Del gäller inte minsl med tanke på atl huvudmannen, om Järnvägsalternativet blir dyrare, går miste om medel som denne dä skulle kunna använda till någonting annat. Jag tycker atl den typ a v beslut som aren följd av riksdagsdirektiv rimligtvis bör fattas av den lokale huvudmannen, som får göra en avvägning av om en spårförbindelse är så angelägen atl man är beredd alt la på sig en merkostnad för den.

Om det nu är så, som herr Söderqvist angivit, alt det rör sig om 500 000 resor per år, gäller det ett så pass beiydande antal att man efter en anpassning av lidtabellen lill folks önskemål kanske inte kommer alt finna del dyrare all ha en järnvägsförbindelse. Men det är en fråga som får klaras ul i de diskussioner som skall följa mellan främst huvudmannen och SJ.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Det är klart att bussar kan ersätta en Järnväg, men en järnväg kan aldrig ersätta bussar, ulan det måsle bli fråga om både-och. Del intressanta i delta sammanhang-och som många gånger, inte bara i detta fall, har varit typiskt när det har gällt sådana här frågor - är den stelbenlhet som del i olika distrikt har funnits hos SJ. Man har inte velat ändra tidtabellerna sä alt de anpassas efter den verkliga trafikinlensilelen i området. Jag tror att detta är ett fall där det är ganska tydligt atl det har varit på det sätlel.

Man harinom Upplands Lokaltrafik ABfaktiskl ultrycktförvåningöveratt kommunikationsdepartementet inte har kollat upp dessa siffror, när det har varit aktuellt för SJ att göra sig av med denna handel.

Det är klart att det måsle göras en avvägning mellan kostnaderna. Men med hänsyn lill den kraftiga ökning av resandet som här har uppstått och som är unikt - det går lätt alt kontrollera hur det är med den saken - finns del starka skäl för alt se till att den extra miljon eller vad det kan kosta atl bygga en viadukt över motorvägen skaffas fram. Spårbunden trafik kommer förmodligen att bli mer betydelsefull, inte bara på detta ställe utan också på många andra. Del finns alltså all anledning atl inte riva upp fler Järnvägskilomelrar i detta land.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte ge något generellt löfte här och nu. Men om man har en myckel starkt ökande resandeslröm och del finns ett starkt intresse från den lokale huvudmannen att här ha spårbunden trafik, fär man bryta med statens järnvägar och försöka komma fram till en uppgörelse. Del är klart atl man inte skall omöjliggöra detta genom atl inte ha denna viadukt. I värsta fall fär vägverket la pä sig den kostnaden. Det får i denna del hell enkelt göras en samhällsekonomisk kalkyl. Vägverket ärju inte direkt berört av denna uppgörelse. Men delta måste man naturiiglvis göra en översiktlig bedömning av -jag delar den uppfattningen.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om återupptagande avjärnvägsira-flken mellan Enköping och Uppsala

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om åtgärder för att trygga den svenska kustsjöfartens konkurrenskraft

§ 12 Om åtgärder för att trygga den svenska kustsjöfartens konkurrenskraft

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för all besvara Rune Torwakls (c) den 14 november anmälda fråga, 1979/80:117, och anförde:

Herr lalman! Rune Torwald har med hänvisning till sin motion 1978/ 79:182, trafikutskottets betänkande 1978/79:14 och en IMCO-rapport frågat mig om jag är beredd alt vidta snara ålgärder för alt trygga den svenska kustsjöfarlens konkurrenskraft och, om svarel är ja, vilka åtgärder som kan komma i fråga.

Frågan gäller den speciella lillämpning av vissa skeppmälningsregler som Västtyskland hävdar i strid mol en entydig IMCO-rekommendation. Denna tyska tillämpning ger fördelar för tyskt tonnage av viss storlek och konstruktion.

Västtyskland har förbundit sig atl tillämpa IMCO-rekommendationen för tonnage som kontraklerals senare än mars 1979 men har sagl sig inte kunna ändra tillämpningen för existerande tonnage. Denna utfästelse gäller endast under förutsättning alt övriga slaler lillämpar skeppmälningsreglerna enligt IMCO-rekommendationen.

Frågan har behandlats i IMCO i oktober 1979. Sverige intog i IMCO den ståndpunkten att man borde hävda IMCO-rekommendationen. Vid en informell omröstning visade det sig atl tio slaler röstade för del svenska förslaget, medan tio stater var beredda att av konkurrensskäl tillämpa den tyska mätmetoden. Bland de senare staterna fanns Norge och Danmark.

Kommer den tyska mätningen lill användning även i andra länder, kan vi av konkurrensskäl bli tvingade atl i' strid med tidigare nämnda IMCO-rekommendation även tillämpa tysk mätmetod. Vi har ännu inte fäll uppgifter om all så har skell.

Om Rune Torwald med sin fråga även avserandra åtgärder lill stöd förden svenska kustsjöfarten vill jag meddela att stödet lill den mindre skeppsfarten kommer alt behandlas i den sjöfartspolitiska proposition jag räknar med att föreslå regeringen alt lägga fram under våren 1980.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Jag berall få lacka kommunikationsministern fördel positiva svaret.

Mina tidigare framslölar har tyvärr inte rönt så myckel förståelse frän sjöfartsverkels sida. Sä sent som i våras betecknade man mina farhågor som ogrundade. Dess värre visar det sig nu att jag antagligen får rätt. Såväl Storbritannien som våra nordiska grannländer synes vara beredda alt övergå till alt tillämpa de västtyska mätningsmetoderna.

Västtysklands tillämpning av nu gällande skeppmälningsavtal har medfört alt svenska redare inte har kunnal klara konkurrensen frän västtyskt kustionnage, beroende pä alt en västtysk båt av samma sloriek som en svensk med den tyska tillämpningen har kunnat lasta bortåt 20 % mer.

Jag vill därför uttala min lillfredsställelse över alt jag av svaret atl döma bör kunna förvänta mig en ändrad attityd från sjöfartsverkets sida, även om det tyvärr närmast måsle betraktas som en omvändelse under galgen. Men bättre sent än aldrig!

Atl en ändring är så angelägen beror på all fartyg med nuvarande mätbrev får användas under tolv år efter det atl de nya IMCO-reglerna för skeppmälning träder i kraft.

Låt mig bara litet förundrat peka på en punkt i svaret, där det står atl Västtyskland hävdar en speciell lillämpning i strid mot en entydig IMCO-rekommendation. Men om den hade varil entydig måste del väl ha funnits möjligheter alt tvinga Västtyskland atl tillämpa den rekommendationen. Det är väl dess värre så all den inie har varit enlydig- 10-10 i omröstningen tyder inte heller på det.

I delta sammanhang villjag understryka alt en ändrad policy vid mätning av fartyg givetvis inte bara kan få gälla inköp av tyska fartyg utan måste fä gälla generellt för befintliga svenska fartyg av berörda kategorier.

Del ärju också så att de nya mälningsregler som vi i princip antog i våras -och „om innebär ett eliminerande av nuvarande, närmast kaotiska tillstånd -inte kommer alt träda i kraft förrän om ca två år. Ett ytteriigare skäl för en snabb övergång till västtysk mätningsmetod för Sveriges vidkommande är att vi annars under dessa år sannolikt skulle få ett totalstopp för nybyggnation och reparation av dessa fartygstyper vid svenska varv.

Om man bygger om ell svenskt fartyg, som nu lastar ca 3 000 lon, och därefter mäter fartyget efter tysk metod, innebär detta alt tilläten last ökar med ca 20 !%. Detta ökar givetvis också svensk sjöfarts konkurrenskraft och skulle samtidigt snabbi ge betydande sysselsältningslillskott vid de svenska små varven, som ju brottas med betydande svårigheter f n. Del har redan sagts här i dag.

Herr lalman! Jag begär givetvis inte atl statsrådet skall ge ell konkrel svar på denna nya frågeställning. Men jag vore tacksam all få vela om inte kommunikalionsminislern anser att även sådana faktorer bör tas med i bedömningen, när man nu så snabbi som möjligt måste fatta ett beslul om huruvida sjöfartsverket skall övergå till atl mäta enligt den väsUyska metoden eller ej.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om åtgärder för att trygga den svenska kLtstsjöfar-tens konkurrenskraft

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag har en mycket enlydig uppfattning - om jag får använda ordet entydig, herr Torwald - och del är att Sverige skall följa inlernalionella rekommendationer. Vi skall stötta internationella rekommendationer och driva den linjen alt de skall följas av andra länder. Men vi kan inte i något sammanhang göra som strutsen: stoppa ned huvudet i sanden och sedan vifta med plymerna. Om andra länder inte följer internationella rekommendationer måste svensk sjöfart - och svenskar över huvud taget - ges samma konkurrensmöjligheter som de utlänningar har med vilka vi lampas, annars klarar vi oss inte i konkurrensen. Atl likt en Kari XII stå här med dragen sabel oberoende av vad som händer i omvärlden är föga begåvat.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ändrad praxis i fÖrpassningsären -den

Vad beträffar entydigheten så vill de andra länderna alltså alt man skall följa rekommendationen. Men de harju samma problem som Sverige, och jag tycker inte atl vi skall göra någol fränsteg förrän del visar sig att andra länder också gör del. Men om de gör det måste vi göra likadant. Nu har vi vissa problem ändå, och det gäller vid köp av tyska fartyg eller vid ombyggnad av svenska fartyg. Det betyder att tyskarna kommer att få högre värden på sina fartyg. Vi sätter kontanter i händerna på tyska redare, som på del sättet kan skaffa nya, moderna fartyg. Men ingen medalj ärju så god atl den bara har framsidor.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Jag instämmer helt i vad statsrådet har sagt. Lät mig bara avslutningsvis påpeka, att om man övergår till den västtyska mätningstill-lämpningen fär del inte bara gälla de fartyg som byggs nu eller repareras nu, utan det måste också ske genom atl man mäter om befintliga fartyg och utfärdar nya mätbrev. Gör man inte det kommer dessa redare att ha problemen kvar under dessa tolv är. Del betyder alltså alt först genom atl också mäta de nuvarande fartygen och utfärda nya mätbrev kan man åstadkomma rättvisa redarna emellan och även en ökad konkurrensförmåga för de svenska redarna.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Enligt vad jag inhämtat finns knappast några svenska fartyg som kan använda den här metoden omedelbart. En viss ombyggnad kommer alt krävas, och även vid ombyggnad och nymålning måsle man ge tillstånd.

Jag kan inte svara för varje fartyg i de svenska rederiernas händer, men i princip anser Jag att om man nu skall bryta en konvention och slåss på lika villkor, dä måste man bryta fullt och helt, icke styckevis och delt.

RUNE TORWALD (c):

Herr lalman! Jag är införstådd med att slatirådel inte kan känna till alla detaljer och begär del inte heller. Jag är emellertid helt tillfredsställd med andan i statsrådets senasle svar.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 13 Om ändrad praxis i förpassningsärenden

Statsrådet KARIN ANDERSSON erhöll ordet för alt besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 15 november anmälda fråga, 1979/80:94, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvisi har frågat mig vilka skäl som har varil avgörande vid regeringens beslut den 6 september och den 1 november 1979 om förpassning till Spanien av chilenska medborgaren Alejandra Vicencio

Guzman. Oswald Söderqvisi påstår all dessa beslul skulle innebära en tydlig skärpning i jämförelse med tidigare fall.

Jag har i riksdagen så sent som den 23 oktober i år besvarat en fråga av Oswald Söderqvisi rörande Alejandra Vicencio Guzman. Dä hävdade jag med besiämdhei atl Sverige inte har skärpt attityden gentemot latinamerikanska fiyktingar. Jag vill nu endast förklara all Jag vidhåller detta. Möjligheterna för latinamerikanska flyktingar alt få en fristad här har sålunda på iniei säll försämrats under senare tid.

Den 12 november 1979-dvs. efter de tidigare nämnda regeringsbesluten-inkom nya uppgifter angående Vicencio Guzmans hälsotillstånd. På grund av dessa uppgifter upphävde regeringen den 15 november 1979 förpassningsbe-slulel.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ändrad pra.xis i, fÖrpassningsären -den

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herrlalman! Jag ber all få lacka invandrarministern försvaret påden fråga jag ställde om igen på grund av att regeringen någon eller några dagarefler vår förra frågestund i detta ärende beslutade atl förpassa den chilenska flickan, medan statsrådet i det förra frågesvaret sade atl fallet var under ny prövning och över huvud taget lät ganska optimistisk, vilket ju var liiei missvisande.

Jag hade inie tänkt uppehålla mig så myckel vid del här enskilda fallet-del finns många fiyktingar som förpassats, utvisats osv. från Sverige under de senare åren. Men när statsrådet säger all del tillkommit ny information, är detta inte riktigt sant. Jag antar atl det är brevet frän läkaren som avses. Denna information fanns i materialet redan tidigare, även om del inte var Just i den utformning som den förstnämnda läkaren hade gjort.

Men detta är en principfråga som gäller de politiska flyktingarna i Sverige och som kanske framför allt under senare år kommil att gälla latinamerikanska flyktingar.

Statsrådet och jag lär inte bli överens i denna fråga, eftersom jag vidhåller alt det här är fråga om en skärpning. Det anser också flyktingarnas organisationer, som väl lär ha den bästa erfarenheten i denna sak, och de har framhållit detta vid upprepade tillfällen.

Man bedömer hårdare, man kräver starkare släktskapsbindningar och sådana saker. I fallet med den chilenska flickan var del principen om tredje land som tillämpades hårt. När vi debatterade förra gången sade stalsrädet till mig, atl flickan har en fristad i Spanien, hennes föräldrar har uppehållstillstånd där. Ja, de har elt tillfälligt uppehållstillstånd där till nästa år. De vel irrte om delta kommer att bli förlängt, och del är inte heller säkert, om hon hade avvisats dit, alt hon hade fält något arbete eller kunnat vara säker på alt få uppehållstillstånd, eftersom hon är så pass gammal att hon inte kan räknas som minderårig.

Men regeringen beslutade som den gjorde, vilket jag tycker är ell bevis på all man bedömer hårt, härdare än man gjort tidigare. Del intressanta i denna fråga är att det sker en härdare bedömning. Man kräver klarare och starkare skäl för alt folk skall få stanna här, och det har bli vit en skärpning Jämfört med

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Om ändrad praxis i fÖrpassningsären -den

det lidigare 1970-lalel eller mitten av 1970-lalet. Jag förväntar mig inte någon förbättring under denna regering. Vi kommer dock atl bevaka dessa fall. All det blev en ändring i just delta fall berodde hell enkelt på all en mycket aktiv och så småningom stor opinion kring Just denna flicka reagerade och uppvaktade, vilket medförde rabalder i pressen. Därför blev beslutet upphävt.

Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr lalman! Det tjänar inte mycket till att diskutera med Oswald Söderqvisi. Jag vidhåller bestämt att ingen ändring i praxis har sketl när del gäller de latinamerikanska flyktingarna.

Oswald Söderqvist tog upp två frågor. Den ena gällde familjesammanför-ingen. Här gäller exakl samma principer som alllid har gällt, nämligen att maka, make, fästmö, fästman och minderåriga barn tillåls att förena sig med anhöriga. I detta fall var den bestämmelsen inte tillämplig.

Sedan sade Oswald Söderqvist att man inte var säker på att Alejandra skulle få uppehållstillstånd i Spanien. Vi var emellertid säkra på della, eftersom vi hade förvissat oss härom. Nu kan jag inte gå in pä alla detaljer, men jag har gärna velat bemöta Oswald Söderqvisi på dessa två punkter.

Sedan till opinionen. Som Jag sagl lidigare är invandrar- och flyktingfrågorna svåra. Jag vidhåller atl del är viktigt att dessa frågor bevakas av opinionen och har alltså ingenting emot della. Förra gången frågan var uppe sade jag också attjag kommer all la hänsyn lill opinioner som kommer lill uttryck i den män de är förenliga med den invandrarpolitik som vi för. Del vore rätt så upprörande om regeringen, som har alt ta ställning till många ärenden varje vecka, skulle tillämpa olika bedömningar i de olika fallen, beroende på om regeringen har en opinion bakom sig eller ej. Som jag redan har sagl har Alejandra fåll stanna på grund av nytillkomna uppgifter om hälsotillståndet och inte på grund av den opinion som fanns. Om den opinionen har medfört all uppgifterna kommil fram är en annan fråga.

Jag vill också bestämt hävda att vi tidigare icke hade kännedom om uppgifterna i läkarintyget. Brevet ankom måndagen den 12 november och regeringen fattade beslut den 15 november.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Bara elt par saker. Vi hade förvissat oss om del, säger statsrådet. Vid någon eller några spanska myndigheter har man alltså sagl till den svenska regeringen: Visst kommer den här flickan atl få stanna, det garanterar vi. Är man bergfast övertygad om alt uppgifter från myndigheier i ett land som Spanien är pålitliga och gör sina ställningstaganden på basis av dem ärdet naturiiglvis glasklart. Men jag är inte övertygad, och många andra, som kanske känner Spanien och de spanska förhållandena bättre än jag, skulle nog inte heller vara övertygade. Försäkringar från del hållet kan få stå för vad de är värda. Jag tror inte all man kan bygga ell ulvisningsärende på försäkringar ifrån myndigheier i ett land som Spanien, där det finns en stark, hemlig polismakt som fortfarande - somjag sade förra gången - inte på något

sätt har rensats från de element som fanns redan under den fascistiska Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av .fartyg

diktaturiiden.

Sedan till opinionen. Del är klart att det rent principiellt skall vara som statsrådet sade. Vår regering, våra tjänstemän och våra myndigheier skall i alla sammanhang vara oväldiga och fatta sina beslul oberoende av yttre påverkan. Sä ärdet ju inte i verkligheten,och det vel vi. Vore del så skulle inte påtryckningsgrupper av olika slag uppstå. Man skulle inte arbeta för atl med opinionens hjälp försöka ändra beslul. Det hör väl också till det demokratiska spelet. Jag tror all regeringar, även den här regeringen, liksom också statsrådet, lar intryck av opinioner, vilket ju också har skett i detta fall.

Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Jag delar Oswald Söderqvists uppfattning alt det är bra med opinioner. Politikerna skall bevakas i sitt beslutsfattande. Men jag vill ändå bestämt hävda all opinioner inte skall vara avgörande för besluten.

Det verkar ibland som om man tror all regeringen fattar helt godtyckliga beslut. Jag har viss förståelse för atl allmänheten, som får sina informationer via massmedia, kan få den uppfattningen. Men en riksdagsledamot bör veta alt regeringen i silt beslutsfattande har atl följa av riksdagen stiftade lagar och den praxis rörande tillämpningen som utvecklats.

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1979/80:102-105 lill socialförsäkringsutskottet

1979/80:106 och 107 till skatleutskollel

1979/80:108-110 till socialutskottet

1979/80:111 till skatteutskottet

1979/80:112 yrkandet 1 till socialutskoitei

yrkandet 2 till socialförsäkringsutskottet 1979/80:113 till näringsutskottel

§ 15 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1979/80:72 och 73

§ 16 Bemanning av fartyg

Föredrogs trafikuiskollets betänkande 1979/80:4 med anledning av propositionen 1978/79:117 om bemanning av fartyg, m. m. Jämte molioner.

I propositionen 1978/79:117 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen atl anta förslaget till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg.

3 Riksdagens protokoll 1979/80:35-38

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av .fartyg

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen läggs fram förslag lill ny reglering från säkerhetssynpunkt av bemanningen av fartyg. Regleringen lägger grunden för en mer flexibel bemanningspraxis. Den bygger på befälsbemanningsutredningens slutbetänkande (SOU 1978:21) Bemanning av fartyg och sjöfartspolitiska utredningens komplettering i maj 1978 till belänkandet.

Propositionen innehåller överväganden rörande den framlida beman-ningspolitiken. Personalkostnaderna ulgör en stor andel av elt fartygs driftskostnader. Ändringar i dessa har stor betydelse för den svenska handelsflottans konkurrensförmåga. Förslagen innebär atl större hänsyn än hittills kan las till tekniska och organisatoriska förhållanden på fartygen och atl kollektivavtal om arbetsförhållandena också skall beaktas i ökad utsträckning då fartygets minimibesättning bestäms. Härigenom skapas utrymme för individuellt avpassade bemanningssystem som kan bidra till förbättringar för svensk sjöfart utan alt avkall görs på sjösäkerhetens krav.

Förfatlningsmässigl innebär förslaget atl sjöbefälskungörelsens bemanningstabeller tas bort och all del läggs på sjöfartsverket atl även bestämma befälsbemanningen. För de minsta handelsfartygen och för andra fartyg än handelsfartyg ersätts nuvarande reglering med föreskrifter rörande bemanningen i den utsträckning som behövs från sjösäkerhetssynpunkl.

Del nuvarande bristmönstringssystemet föreslås avskaffat. När minimibe-sätlningsbeslutet inte kan uppfyllas, skall i stället i första hand sjöfartsverket kunna ändra beslutet tillfälligt. 1 andra hand skall befälhavaren kunna gå ifrån beslutet för en kort tid, när brislen har uppställ på grund av elt plötsligt sjukdomsfall eller annan oförutsedd händelse. Förutsättningen är i båda fallen all sjösäkerhetens krav ändå blir uppfyllda.

Fartygsmiljöulredningens förslag i delbetänkandel (Ds K 1976:1) Bostäder, medinflytande och miljö ombord på fartyg, att ge de ombordanslällda ökade möjligheter att påverka utformningen av bostads- och arbetsmiljön på fartygen genom partssammansalla fartygsmiljönämnder, behandlas också i propositionen. Det bör finnas goda förutsättningar för parterna alt utan lagregler åstadkomma enkla och praktiska lösningar i dessa frågor, varför förslag lill särskild lagstiftning inte läggs fram."

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna dels under 1978/79 års riksmöte 1978/79:2612 av Rune Torwald (c) och

1978/79:2613 av Lars Werner m. fi. (vpk), vari föreslagits

1. att riksdagen beslutade avslå propositionen 1978/79:117 i vad gällde förslag lill ändring av 6 kap. lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg,

2. atl riksdagen uttalade att bestämmelserom fartygsmiljönämnder borde införas i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg i enlighet med fartygsmil-

jöutredningens (Ds K 1976:1) förslag och att därvid de anställdas represen- Nr 35

tanter borde ges vetorätt i frågor som rörde arbetsmiljö och boendemiljö Torsdaeen den

ombord i fartyg samt hemställde hos regeringen om förslag härom, 22 november 1979

dels under 1979/80 års riksmöte

1979/80:18 av Nils Hjorth (s) och Kurt Hugosson (s).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. med bifall till propositionen 1978/79:117 avslå motionen 1978/79:2613 yrkandei 1 om fasta normer för bemanning m. m.,

2. med avslag på motionen 1978/79:2612 anta det i propositionen 1978/ 79:117 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg såvitt avsåg 1 kap. 11 §,

3. beträffande frågan om användning av bemanningstabeller med bifall till propositionen 1978/79:117 lämna molionen 1979/80:18 yrkandet 1 utan åtgärd,

4. med avslag på motionen 1979/80:18 yrkandet 2 anta förslaget till lagom ändring i lagen om säkerheten på fartyg 6 kap. 6 §,

5. lämna motionen 1979/80:18 yrkandet 3 om vakt i maskinrummet m. fl. platser i fartyget ulan åtgärd,

6. anta förslaget lill lag om ändring i lagen om säkerheten på fartyg, i den män förslaget ej omfattades av punkterna 1-5, med den ändringen att ikraftlrädandebestämmelsen skulle erhålla av utskoltet föreslagen lydelse, innebärande alt lagen skulle träda i kraft den 1 Juli 1980,

7. avslå motionen 1978/79:2613 yrkandei 2 om bestämmelser belräffande farlygsmiljönämnder.

Bemanning av .fartyg

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Från vänsterpartiet kommunisternas sida vill vi notera att vissa av de ålgärder som föreslås i regeringspropositionen om bemanning av fartyg m. m. är nyttiga. Vi har då särskilt lagt märke lill förslaget om all avskaffa det s. k. bristmönstringssystemet och att ansvarigheten för vissa lagöverträdelser utsträcks från all gälla befälhavaren till att omfatta även redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget.

I och med 1965 års sjöfartslag blev hela bemanningen av fartyg reglerad i författning. S. k. minimibesätlningar för alla fartyg med en brullodräktighet av minst 20 bruttoregisterton skulle gälla.

Folkpartiregeringens nu av utskottet tillstyrkta förslag om ett nytt regelsystem för farlygsbemanning innebär alt de s. k. bemanningslislorna avskaffas. Enligt vpk:s mening medför delta en uppluckring av såväl sjösäkerheten som de ombordanställdas egen säkerhet. Vi anser all bemanningsfrågorna är av den största betydelse för fartygets säkerhet. Man måste i lag genom ett fast, bindande system med enhetliga normer för bemanning, vad gäller såväl antal man som behörighels- och kvalifikationskrav, trygga säkerheten. En sådan ordning utesluter givetvis inte att dessa normer blir

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av .fartyg

föremål för översyn och behövliga justeringar frän tid till annan.

Men i samma ögonblick som man-som utskoltet nu föreslär-övergår till en individuell bedömning via sjöfartsverket av varje enskilt farygs bemanning eller gör bemanningsfrågan till en förhandlingsfråga mellan parterna pä arbetsmarknaden, då riskerar man att kostnadsaspekter och inte den avgörande säkerhetsaspekten blir bestämmande då det gäller fartygsbemanningen.

Huvudskälet till den nu föreslagna åtgärden uppges vara atl uppnå en smidig anpassning av bemanningen med hänsyn till den snabba tekniska utveckling som kännetecknar sjöfartsområdet. Självfallet måste en anpassning ske lill den tekniska utvecklingen-det förekommerju i hela samhället-men detta utesluter inte en författningsreglering av de viktiga säkerhetsfrågorna.

F. ö. framgår den verkliga orsaken till ändringen av ett i utredning och proposition ständigt återkommande argument. Del står där ofta att personalkostnaderna utgör en för stor andel av fartygens dirftkosinader, varför den svenska handelsfiottans möjligheter atl konkurrera med andra länders handelsfiotter kan äventyras - detta trots atl personalkostnaderna uppgår lill endast ca 10 % av fartygens totala driftkostnader. Här kommer återigen de s. k. bekvämlighetsländernas bristande lagstiftning in i bilden. Bekvämlighetsländerna kan såväl med underbetalning som med underbemanning genom dåliga arbetsvillkor för sjöfolket sänka sina personalkostnader, vilket dock får negativa -jag vill understryka mycket negativa - verkningar för säkerheten. Delta förhållande har i sin lur utgjort skäl för en omfattande uiflaggning av svenska fartyg - en ulflaggning som vpk vid ett otal tillfällen krävt stopp för genom lagstiftning. Vi kan aldrig acceptera atl löner och sociala förmåner, eller rättare sagt bristen pä förmåner, i ofta eftersläpande och socialt nedtryckta länder skall stå som mönster för svenska arbetares förhållanden.

Då vänsterpartiet kommunisterna genom motionen 1978/79:2613 motsätter sig en ändring av 6 kap. lagen om säkerhet på fartyg vägleds vi av en strävan alt motverka alla risker för sämre sjösäkerhet. Frågan om bemanningsnormer på fartyg får inte bli beroende av konjunkturväxlingarna och dessa växlingars återspegling i avtal eller samråd mellan arbetsmarknadens parter. Det betyder nämligen i ell läge med omfattande arbetslöshet bland sjöfolk atl de anställdas förhandlingsläge försvagas, vilket gör del möjligl för motparten atl med anförande av kostnadsskäl tvinga fram eftergifter i bemannings- och säkerhetsfrågorna. I slället för del av vpk i molionen föreslagna bindande systemet med fasta normer för bemanning föreslär nu utskoltet med tidigare nämnd motivering, dvs. anpassning till den tekniska utvecklingen, att prövning skall ske individuellt för varje fartyg. En sådan ordning innebär att man vägrar se bemanningsfrägan som författningsfräga med åtföljande politiskt ansvar för sjösäkerheten. Men det innebär också att de ombordanställdas säkerhet icke tillräckligt beaktas, vilket även framhållits i Svenska maskinbefälsförbundets remissyttrande, där man bl. a. framhåller följande: "Det är därför orimligt atl i sä stor utsträckning som föreslås

överlämna till sjöfartsverket atl i varje betydande fråga helt pä egen hand fatta beslul. Det får inte inträffa all statens ansvar för bemanning ersattes med enbart avtal mellan arbetsmarknadens parter. De ombordanställdas säkerhei får inte vara förhandlingsbar."

Fartygsmiljöutredningen föreslog i sitt betänkande Bostäder, medinfiytan-de och miljö ombord på fartyg inrättandet av partsammansatta s. k. farlygsmiljönämnder inom rederierna och bestämmelser härom i sjösäkerhetslagen. Utredningen säg inrättandet av sådana nämnder som en viktig åtgärd i syfte atl ge de ombordanslällda verkliga möjligheter alt forma en god miljö pä fartygen. Frän vpk:s sida tillmäter vi sådana fartygsmiljönämnder en myckel viktig roll i arbetet för alt skapa den för de ombordanställdas liv avgörande fariygsmiljön.

Del gäller i delta fall inte bara arbetsmiljön utan, som alla förstår, också boendemiljön ombord.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin moiion gjort gällande att de ombordanslällda i likhet med anställda i land behöver lagens stöd i dessa frågor, liksom de behöver vetorätt. Del tjänar föga lill alt, som regeringen och utskoltet här gör, uttala en tro pä goda förutsättningar för lösningar genom förhandlingar. Sådana fromma förhoppningar hälsas säkert med tillfredsställelse av sjöfolkets motpart på arbetsmarknaden.

Utskottet synes också på denna punkt ha en viss sund skepsis. Man hänvisar lill propositionens föredragande, som uttalat avsikten alt "återkomma i saken om del visar sig atl ett vidgat inflytande för de anställda i hithörande frågor inte kommer lill stånd". Den kommentaren uttrycker en säkerligen enligt vår mening högst berättigad farhåga - del visar tidigare erfarenheier när det har gällt kampen för en bättre arbetsmiljö. Del bästa är därför att riksdagen i enlighet med farlygsmiljöutredningens och vpk:s förslag uttalar sig för en bestämmelse i sjöfartslagen om att farlygsmiljönämnder införs i lagen om säkerhei på fartyg.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 1978/79:2613.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av .fartyg

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Under de något mer än tre år som vi har haft borgerligt regeringsstyre i det här landet har svensk sjöfart upplevt stora bekymmer. Man kan också konstatera att de här åren har kännetecknats av att det inte drivits någon sjöfartspolitik i landet. Man skulle kunna kalla de borgeriiga regeringarnas brist pä aktivitet för den obolfärdiges förhinder. Under de tre åren har mer än hälften av den svenska handelsflottan försvunnit. Vi har haft en ulflaggning av svenska fartyg osv. Vi har nu fält veta atl vi inte heller i höst kommer atl fä ta ställning till några riktlinjer för den framtida sjöfartspolitiken.

Även den fråga som behandlas i regeringens proposition 1978/79:117 om bemanning av fartyg kan hänföras till samma karakteristik somjag har gett av sjöfartspolitiken i övrigt. Det var nämligen så atl befälsbemanningsulred-ningen redan i början pä 1978 kom med silt förslag till hur bemanningsfrä-gorna på fartyg skulle behandlas. Den dåvarande kommunikationsministern

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av .fartyg

Bo Turesson vägrade emellertid att acceptera den utredningens förslag och skickade över det till en ny utredning, sjöfartspolitiska utredningen, för överarbetning. Detta medförde att de ombordanställdas organisationer vägrade att vara med i den här delen av arbetet. Som en följd av denna handläggning och den därmed uppkomna tidsfördröjningen var man emellertid från organisationernas sida tvungen att hantera bemanningsfrågorna. Den största organisationen på de ombordanställdas område, nämligen Svenska sjöfolksförbundel, har därför i bemanningsfrågorna träffat kollektivavtal med motparten.

Denna ordning har den största organisationen uppfatlat som ganska tillfredsställande. Ulifrån de utgångspunkterna har vi från socialdemokratiskt håll därför accepterat regeringens förslag i propositionen när det gäller reglerna för bemanning av våra fartyg. Men det ärju väldigt viktigt-och Jag vill här gärna understryka vad vpk:s representant framhöll i sitt inlägg - atl den här ordningen givetvis inte får innebära atl man genom avtal förhandlar bort sjösäkerheten. Enligt det här förslaget är det sjöfartsverket som har till uppgift alt övervaka att de träffade avtalen inte innebär atl man avtalat bort sjösäkerheten.

Vi har frän socialdemokratisk sida i en moiion starkt velat understryka att det ansvar för sjösäkerheten som läggs pä sjöfartsverket är sä viktigt atl sjöfartsverket måste fä de resurser som erfodras för att man skall kunna fullgöra denna viktiga funktion.

Det är naturligtvis också - som Sven Henricsson sade - speciellt viktigt att man ägnar sjösäkerhelsfrågorna uppmärksamhet i för branchen besvärliga konjukturiägen.

Vi noterar därför på socialdemokratiskt häll med tillfredsställelse alt utskottet helhjärtat delar den uppfattning som vi har framfört i vår moiion. Jag vill lill kammarens protokoll citera vad utskottet säger i den här frågan: "Utskottet vill dock starkt understryka att sjösäkerheten inte fär eftersättas. 1 för branschen besväriiga konjunktursituationer bör särskild uppmärksamhet riktas på bemanningen från sjöfartsverkets sida. Vidare vill utskottet erinra om att riksdagen i samband med behandlingen av årets

budgetproposition anslagit medel för förstärkning med bl. a. en

handläggare på sjöfartsverkels bemanningsektion. Avsikten härmed är atl möta den ökade belastningen i fråga om bemanningsärenden." Men uiskotiei går vidare och säger: "Det är enligt utskottet angeläget att sjöfartsverket fär de resurser som erfordras för detta bevakningsarbele, speciellt som verket medgivit att man har svårigheter att fullfölja sina ifrågavarande åligganden. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen på området."

Herr talman! Detta är de viktigaste principiella synpunkterna i den här propositionen. När den största organisationen för de ombordanslällda i princip accepterat förslaget i propositionen och när utskoltet gör den klara markeringen i utskottsbetänkandet atl sjösäkerheten inte får eftersättas och atl sjöfartsverket skall fä de resurser som erfordras för alt den nya lagstiftningen om bemanning av fartyg skall fungera, har vi från socialde-

mokratisk sida icke haft några svårigheter atl vid behandlingen i utskottet     Nr 35
acceptera propositionen. Jag får därför, herr talman, sluta med alt yrka bifall     Torsdaeen den
lill trafikutskottets hemställan i dess betänkande nr 4.          22 november 1979

ROLF SELLGREN (fp): Bemanning av

Herr talman! Jag ber alt fä börja med all, i likhet med Kurt Hugosson, yrka fartye bifall till trafikutskottets hemställan.

Med de nya regler för bemanning av fartyg som föresläs i propositionen 1978/79:117 har vi fält ell regelsystem som bättre ansluter sig till dagens förutsättningar. Den traditionella uppdelningen av personal på fartyg i sjöbefäl och manskap är i dag ingen bra utgångspunkt fören riktig bemanning av moderna fartyg. Lika stelbent är det att tillämpa tabeller eller fastställda minimilistor. Genom att gränsdragningen mellan de olika personalkategorierna slopas kan man räkna med atl arbetsuppgifter som traditionellt ligger på sjöbefäl i fortsättningen i stället kan utföras av kvalificerad personal av annal slag.

Det råder alltså enighet i utskottet om detta. 1 några motioner har emellertid olika synpunkier framförts på propositionen. Men Jag upprepar atl ulskollel är enigt.

Kurt Hugosson började sill anförande - som vanligt, skulle jag vilja säga-med atl upprepa sin "läxa" om de slora förändringar som har skett inom sjöfarten under de borgerliga regeringarnas lid. Historieskrivningen är i och för sig riklig, men kopplingen mellan vad som har skett och regeringsinnehaven är alltid lika felaktig. Historien börjar någol tidigare, då det fanns en annan regering som suttit läng tid vid makten.

Efter det sedvanliga kvirrel accepterar Kurt Hugosson propositionen och markerar just de framgångar som den socialdemokratiska motionen haft i utskollets skrivning. Det är också i och för sig alldeles riktigt. Nu är det emellertid sä att den socialdemokratiska motionen i princip slår in öppna dörrar. Kurt Hugosson sägeratt utskottet helhjärtat delar socialdemokraternas uppfattning, såsom den är framförd i motionen. Ja, herr lalman, del tror jag det! I propositionen -jag tänker nu närmast på frågorna om sjöfartsverkets resurser för all handha de här ärendena - står del all personalsidan är förstärkt för att man skall kunna la upp dessa frågoi. Men det bör vara rikligt att utskottet särskilt trycker på sjösäkerhelsfrågorna och behovet av att sjöfartsverket har de resurser som erfordras för att kunna hålla i frågorna i fortsättningen.

I vpk:s motion nr 2613 talas om underbemanning och underbetalning som skulle bli följden, om propositionens förslag skulle antas av riksdagen. Sven Henricsson talar om uppluckring av sjösäkerheten för fartyg och personal. Men, herr talman, det är en fullkomlig missuppfattning. Det är inte fråga om underbemanning-snarare, somjag lidigare nämnt,om en anpassning till den tekniska utvecklingen och till personalens kvalifikationer så som de bäst lämpar sig för elt visst fartyg. Ett individuellt avpassat bemanningssystem måste vara all föredra framför elt generellt bindande system.

Det är alt märka, Sven Henricsson, atl utredningens tabeller redan vid 39

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av .fartyg

propositionsskrivandet var inaktuella - så snabbi går utvecklingen. Inga remissinstanser har heller rest invändningar i denna del, vilket också är värt alt notera. Sjöfolksförbundet t. ex. ansluler sig lill förslaget om den här ordningen.

Så skulle jag vilja fråga Sven Henricsson: Vad har bekvämlighetsfiagg-ningen med den här propositionen atl göra?

Vpk vill också lagstifta om farlygsmiljönämnder. Därvid följer vpk fartygsmiljöutredningen. Även i propositionen förordas inrättande av fartygsmiljönämnder. Så långt råder överensstämmelser i alla läger. Föredragande statsrådet anser dock, vilket understöds av utskottet, att parterna på arbetsmarknaden själva bör bestämma över nämndernas sammansättning och verksamhet. En sådan ordning bör enligt vår mening kunna ge de ombordanslällda en bättre position än om man pä en gång skall behöva lagstifta och detaljreglera verksamheten. Men det kan ändå vara riktigt att utvecklingen följs, här som på alla andra områden, när nya organ inrättas. Utskottet har också betonat vikten av atl frågan följs noggrant.

Herr lalman! Med detta har jag velat motivera utskottets enhälliga betänkande och våra utgångspunkter företl avslag på motionen 2613, och jag vill ånyo tillstyrka bifall lill utskotlels hemställan.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr lalman! När Kurt Hugosson refererar till atl Sjöfolksförbundet har konfirmerat åtgärderna villjag säga alt Skandinaviska transportarbetarfede-ralionen, som aren sammanslutning för alla berörda organisationer, år 1978 höll en konferens i Lahlis. Där blev det stor uppståndelse på grund av att dessa åtgärder konfirmerats. Man uttalade alt det behövs en gemensam ny utredning i dessa frågor. Det är alltså inte säkert all man kan referera till hela sjöfolkskåren i dessa frågor.

Rolf Sellgren säger att det inte skall vara lagar och bestämmelser ulan flexibla åtgärder. Men delta är ju en säkerhetsfråga, och där tarvas en lagstiftning som fast reglerar hur del skall slå till med bemanningen och kompetensen hos personalen på fartygen. Vi ser del som nödvändigi för alt trygga säkerheten. Så snart man går över lill-det sade jag också i mitt första inlägg - atl lämna öppet fält för andra funderingar än icke-reglerade riskerar man att få Just underbemanning och sädana saker som är ägnade atl försämra tryggheten och säkerheten till sjöss.

När det gäller sambandet med bekvämlighetsländerna är del helt klart atl när bekvämlighetsländernas fartyg seglar lill lägre personalkostnader på grund av dåliga förhållanden och dåliga bestämmelser för sina anställda återspeglas della i konkurrensen och används som skäl för all försöka driva fram en personalkostnadssänkning på svenska fartyg. Därmed skulle man kunna notera försämringar i olika avseenden och riskera försämringar närdet gäller säkerheten. Jag lycker att del sambandet är rätt klart. Det ligger en press i della - del talas ju hela liden om hur konkurrensen driver fram olika åtgärder.

Jag vill än en gång understryka att vi inte i och för sig anser att man en gång

för alla skall bestämma bemanningen på fartygen. Vi vill framför allt alt det Nr 35

skall vara lagligt reglerat och föremål för prövning hur fartygen skall vara Torsdaeen den

bemannade. 22 november 1979

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Rolf Sellgren sade någonting om att Kurt Hugosson inledde sitt anförande med det sedvanliga kvirrel. Så kan man naturiigtvis beteckna en historiebeskrivning.

Men sanningen är ju den, Rolf Sellgren, att under de tre är som Rolf Sellgren och hans borgeriiga partivänner har haft ansvaret för regeringspolitiken i det här landet har mellan 50 och 55 % av den svenska handelsflottan försvunnit. Vi har från socialdemokratiskt håll 1977,1978 och 1979 i molioner framfört krav på sjöfarlspolitiska ålgärder. Så sent som i juni månad i år delade Rolf Sellgren min uppfattning atl sådana åtgärder behövdes. Men i dag, den 22 november, är Rolf Sellgren tillfredsställd med atl kommunikationsministern nyligen har meddelat all det icke kommer någon sjöfartspo-litisk proposition och något stöd lill svensk sjöfart. Detta är förvånansvärt.

Vi slår inte alls in några öppna dörrar. Vi tyckeratt det har varit väldigt bra-och det skall Rolf Sellgren ha en eloge för-alt vi i utskottet enhälligt kunnal samlas kring den socialdemokratiska motionen och understryka vikten av alt sjöfartsverket, som har ansvaret för att sjösäkerhetssynpunklerna blir tillgodosedda genom det nya befälsbemanningssystemet, får de resurser som man behöver. Det lyckerjag är bra. Vi skall inte träta om någonting som vi är överens om, Rolf Sellgren.

Bemanning av .fårtyg

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Sven Henricsson står fast vid att man måsle ha en lagstiftning pä det här området - annars är sjösäkerheten i fara. Det gäller bemanningsreglerna, det gäller fartygsmiljönämnden, osv. En sådan inställning frän Sven Henricssons och vpk:s sida bygger på atl man underkänner de ombordanställdas kompetens och förmåga atl hävda sig. Konklusionen kan inie bli någon annan. Lägel pä arbelsmarknaden i dag är inie sädanl all den anslällda parten negligeras eller undertrycks utan har möjlighet att förhandla.

Jag kunde inte uppfatta Kurt Hugossons inlägg pä annat sätt än som hans sedvanliga kvirr. Det han talade om berör inte direkt den proposition och det ärende vi i dag diskuterar. Jag säger återigen: Historieskrivningen är O.K. Men bedömningen av ansvarei för det som hänt delar Jag inte. Kurt Hugosson menar - även om han inte klart uttalar det - att det bar utför för hela sjöfartsnäringen i och med alt de borgerliga regeringarna tillkom. Det händelseförloppet måste ha sin början längre tillbaka i tiden.

Kurt Hugosson lycker all jag har vänt på klacken närdet gäller behovet av att mycket snabbi få till stånd ell sjöfarlspoliiiski beslul. Del är all ytterligare förvränga.

Nej, Kurt Hugosson, det där kvirrel tror jag att Kurt Hugosson kände

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Bemanning av fartyg

behov av atl ha med därför alt vi är sä eniga i den fråga del gäller; det fanns ett behov av att krydda anförandet med något annat.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Rolf Sellgren satsar på liberalismen, och det ärju förklarligt. Men det gäller här att se till att lagar skyddar inte bara de anställda utan även andra som har samband med verksamheten. Jag kan redan nu tala om för Rolf Sellgren alt de ombordanställdas egna organisationer har slagit larm om atl man redan nu börjat köra med underbemanning på vissa fartyg. Det aren realitet och en fara, som de ser del.

Det uttrycker egentligen en släpphänthel ifrån sjöfartsverkets sida som kan vara ödesdiger. Vi menar alt detta är en fråga som är precis ägnad för lagstiftning. Del gäller ju inte säkerheten bara för en viss grupp ulan för många. Både nalur och människor är berörda av detta. Jag erinrar om de miljöskador som har inträffat i samband med sjöfart.

De organisationer som organiserar sjöfolket har i många fall bestämt sagt ifrån all de inte vill att della skall vara en konjunkturfräga sä atl man vid förhandlingarna kan avgöra säkerheten. Det innebär Ju atl sjöfolket i ett konjunkturläge dä det är smått om Jobb för sjöfolk kanske kommer atl vara benäget, för all få Jobb, atl gå med på vissa minskningar av personalen som kan få ödesdiger verkan. Därför har man gått emot att denna fråga görs till en förhandlingsfräga. Det innebär givetvis inte pä något sätt att man underkänner organisationernas kunskaper, utan det innebär alt man är medveten om all det på lång sikt är så angeläget atl trygga säkerheten alt man måste ha en författningsreglering av dessa frågor.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag fick det omdömet alt jag satsar på liberalismen. Det var en bra konklusion. Jag satsar på parternas styrka och förnuft när del gäller att klara dessa frågor.

Sedan sade Sven Henricsson att det redan i dag finns tendenser lill underbemanning och kopplade detta till vad vi nu håller pä alt besluta om belräffande bemanning av fartyg. Han framhöll att organisationerna - pluralis alltså - har börjat att rycka i denna fråga. Det skulle gälla Just bemanningen av fartyg i anslutning lill vad vi nudiskuterar. Ärdet verkligen de organisationer som lidigare har bilrätt della förslag eller är del andra organisationer? Jag tror för min del att exempelvis Sjöfolksförbundet inte har bytt fot i denna fråga.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr lalman! Jag ber kammarens ledamöter lägga märke lill att i denna fråga liksom i en rad andra frågor finns en tendens lill nyliberalism, där man i olika sammanhang gisslar stelbenlhet, statliga regleringar osv. Man vill luckra upp lagstiftningen lill förmån för oreglerade former. Delta innebär också en risk så till vida att man löser upp fasta strukturer och lagstiftning och ersätter denna ordning med lösliga former - allt i en förespeglad strävan lill

fiexibilitet och avbyräkralisering.

Jag vill göra min motståndare i diskussionen uppmärksam på att liberalism inte innebär bara positiva saker. Avbyräkralisering kan även innebära en fara för att man lämnar lagligt fasta strukturer och går in för mera lösliga och icke bra former, särskilt när det gäller säkerheten.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Den beskrivning som Sven Henricsson här rent generellt har gjort kan inte tillämpas på del beslul som riksdagen nu står i begrepp att fatta. Den Ulgör en randanmärkning i den allmänna debatten men äger inte tillämpning på denna fråga.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

Överiäggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 2613 av Lars Werner m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikulskottets hemställan i betänkandet

nr 4 mom. 1 och 7 röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2613 av Lars Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 310 Nej - 16

Mom. 2-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 17 Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

Föredrogs näringsutskoilets betänkande 1979/80:1 med anledning av propositionen 1979/80:3 om lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag Jämte moiion.

I propositionen 1979/80:3(induslrideparlemenlel) hade regeringen föreslagit rik.sdagen att till Lån till ett nyU smidesbolag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fonden för läneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 50 000 000 kr.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås att 50 milj. kr. anvisas för län med villkorlig återbetalningsskyldighet till ett av AB Bofors helägt smidesbolag. Länet är avsett atl, hell eller delvis, ställas till smidesbolagels förfogande för alt förelagel skall genomföra en planerad omstrukturering, bl. a. genom investeringar i en ny smidespress. Härigenom kan sysselsättningen för huvuddelen av de anställda vid Kilstaverken tryggas."

I delta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1979/80:74 av Per Israelsson m. fi. (vpk), vari hemställts att riksdagen, med godkännande av propositionen 1979/80:3 i övrigt, skulle

1. i samband med sitt beslut med anledning av propositionen uttala sig för
statligt övertagande av AB Bofors,

2. hos regeringen anhålla om ulredning och förslag för att verkställa
övertagandel.

Utskottet hemställde

1. belräffande lån till elt nytt smidesbolag all riksdagen med bifall lill propositionen 1979/80:3 till Län till elt nytt smidesbolag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fonden för låneunderstöd anvisade ett invesieringsanslag av 50 000 000 kr.,

2. beträffande statligt övertagande av AB Bofors all riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:74.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande län lill elt nyll smidesbolag av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wäåg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Birgitta Johansson (samtliga s).

HUGO BENGTSSON (s):

Herr lalman! Här har vi pä nytt att ta ställning lill ett förslag lill län där del handlar om villkorlig återbetalning - ett villkorslän som del har kommil all kallas. Den här gängen riktar sig länet lill ett av AB Bofors helägt smidesbolag.

Vi har från socialdemokratiskt håll tidigare uttalat vår uppfattning om denna lyp av län, en uppfattning som vi nu på nytt nödgas upprepa i ett särskilt yttrande som är fogat till utskottets belänkande. Denna vår inställning är som bekant ett avståndstagande lill denna typ av län. Kreditvillkoren är mycket generösa, sä generösa alt man med fog kan hävda atl den statliga långivningen tar över mycket av de risker som annars är förknippade med ägarkapilal. Vi menar naturiiglvis att det hade varit rimligt att om staten lånar ut pengar pä sätt som sker, man också kunde ställa villkor som ungefäriigen kan ställas av den som bidrar med aktiekapital.

Vi har i vårt särskilda yttrande också sagt atl de lån som nu ges lämpligen skulle kunna lämnas mot konvertibla skuldebrev.

Jag förstår atl från företagsägarens synpunkt denna lyp av lån ler sig

lockande eftersom de inte ger någol infiylande i förelaget; långivarna är endasi med och tar risker. Vi får därför hoppas atl det är del sista län av denna typ som vi har all ta ställning lill.

Idel nu aktuella fallet gäller det elt län pä 50 milj. kr. Somjag framhållit är vi principiellt motståndare till denna lyp av lån. Au vi ändå inte kunnal yrka avslag på regeringsförslagei beror på att regeringsförhandlingarna med förelaget dragit långt ut på liden. Detta gör att del nu inte finns möjligheter alt diskutera fram mera tillfredsställande finansieringsformer för projektets genomförande. Vi ställer alltså upp för atl klara projektet och därmed sysselsättningen för de anställda. Detta har slutligen varit vägledande för oss. Men vi avser att återkomma i dessa frågor i elt mera allmängiltigt sammanhang.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till elt av AB Bofors helägt smidesbolag

Under delta anförande övertog iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! I näringsutskoilets belänkande 1979/80:1 behandlas ett s. k. villkorslån på 50 milj. kr. till ett av AB Bofors helägt smidesbolag. I propositionen 1979/80:3 från regeringen föreslås att ett sådant lån skall ges på vissa villkor. I motionen 74, som ingetts med anledning av propositionen, går motionärerna med på alt lånet ges men vill samtidigt ha ett riksdagsultalande innebärande atl hela AB Bofors på sikt skall överföras i siatens ägo. Detta förslag avstyrker utskottet. Jagskall nu söka något utveckla våra motiv förett förstatligande av denna del av försvarsmaterielinduslrin.

Det här aktuella kravet på förstatligande ingår inte i någon sorts plan för att införa elt socialistiskt samhällssystem här i landet. Det rör sig om en lämplighelsåtgärd, som helt ryms inom det rådande ekonomiska systemels ram. Det gäller här bara atl väga för- och nackdelar i fråga om fortsatt privat ägande, mot en övergång till ett samhälleligt ägande. Vid avvägningen kommer vi fram till att fördelarna borde överväga till förmån för ett förstatligande, om avvägningen sker med utgångspunkt i de anställdas bästa och inte i det privata vinstintresset.

I propositionen omnämns att förhandlingar förts med Statsföretag om att detta skulle gå samman med AB Bofors för atl gemensamt driva smides-verksamheten vidare. Del visade sig då atl Bofors självt ville behålla alla lönsamma delar och gå in i partnerskap med Statsförelag endast i ett särskilt dotterbolag som skulle ta hand om smidesverksamhelen. Statsföretag ställde som krav för att gå in atl delägarskapel skulle gälla hela bolagels verksamhet, således också de lönsamma delarna. Vi vpk-motionärer ser denna Statsföretags hållning som förståelig. På dessa meningsskiljakligheler föll partnerska-pet med Statsföretag. Vaktsläendet om vinsterna från Bofors lönsamma delar vägde i det läget tyngre än möjligheten av att långsiktigt säkra jobben för de anslällda inom bolagets stålseklor. Nu blir det staten som ändå får gå in med ett lån för att säkra Jobben för flertalet av de anställda inom denna sektor.

Bofors verksamhet i Karlskoga beslår av sektorerna försvarsmateriel, kemi

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

och stål. Av dessa är stål den för tillfället minst lönsamma, och den är stadd i en fortgående avveckling sedan flera år. En avveckling av siålsekiorn leder lill alt den del av verksamheten som framställer civila produkter relativt sen kommer att minska. Det är en utveckling som går rakt emot den som ur allmän synpunkt skulle vara önskvärd och som också företräds av de fackliga organisationerna på platsen.

Vad som nu sker, genom bildandet av ett av Bofors helägt smidesbolag och med stöd av 250 milj. kr. i statliga lån, är att stålsektorn tillförsäkras en viss överievnad. Nivån blir emellertid lägre än nu i fråga om sysselsättning. Endast 750 av ca 1 200 får fortsatt arbete. 450 jobb försvinner, och det motsvarar nedläggning av ett ganska stort industriföretag. Delta sker dessutom i en region som under en tioårsperiod föriorat tusentals jobb redan förut.

Av Bofors omsättning år 1978 avsåg 43 % försvarsmateriel. Sådan materiel får ju inte säljas hur som helst vare sig inom eller utom Sverige. Både tillverkningen och försäljningen av denna materiel är beroende av statliga beslut. Export får ske försl efter särskilt tillstånd. Tillståndsgivningen grundar sig på riktlinjer som riksdagen har antagit. Situationen i det aktuella mottagarlandet avgör om tillstånd ges eller ej. Statliga beslut avgör också vilken typ av materiel som skall inköpas till det svenska försvaret och den ekonomiska totalramen för dessa inköp. Nästan hälften av Bofors tillverkning är således helt beroende av statliga beslul. I nya utvecklingsprojekt är staten involverad redan från början. Både det slora beroendet av statliga beslut och av slora statliga beställningar motiverar ett avgörande statligt inflytande över Bofors. Vi menar atl detta bäst kommer till uttryck genom atl förelaget las över av staten.

Ett annal, och kanske ännu mera vägande, skäl för överlagande är säkrandet av sysselsättningen inom Karlskogaregionen i elt längre perspektiv och i fullt tänkbara nya lägen. Man kan tänka sig en situation då de svenska beställningarna av försvarsmateriel väsentligt minskar. Samtidigt kan gällande exporlregler hindra att exporten expanderar. Då uppkommer elt läge med starkt vikande sysselsättning. Är det troligt alt Bofors då vill eller ens kan klara atl skapa annan sysselsättning för dem som friställs? Nej, dä blir det samhället som får träda in och söka reda upp situationen. Om staten anser atl vi av olika skäl skall uppehålla en egen nationell försvarsmaterielindustri, menar vi att staten också skall la ansvar för dem som har sin utkomst inom denna industri. Del anser vi alt staten bäst kan göra om den går in som ägare till denna industri och utvecklar civil alternativ produktion redan i nuläget. Vänsterpartiet kommunisterna har, är efter är, motionerat om en planering för övergång lill ökad civil produktion inom hela den svenska försvarsmaterielinduslrin. I fallet Bofors tror vi atl en sådan planering skulle underiällas om staten tog över.

Jag skall slutligen gå över till alt säga något om det akluella lånet pä 50 milj. kr. Först något om själva formen för lånet, som Hugo Bengtsson redan har varil inne på: Villkorslån är en för kapitalisterna mycket generös form av långivning. Staten går här in och tar över risker som kapitalet normalt skall ta

ulan atl tillförsäkras de rättigheter i förelaget som man hade fått, om man hade tecknat aktier. Jag instämmer här i de synpunkter som har framförts från socialdemokraterna i näringsutskottel i del till betänkandet fogade särskilda yttrandet. Vi har i vår motion sagt alt vi går med pä att detta lån ges som villkorslån bara av hänsyn till de anställda. Och i det särskilda yttrandet sägs alt man gått med på della bara därför atl nedläggning var del enda alternativet i del nu uppkomna lägel.

Som jag nämnde tidigare räknar man med atl bara 750 av 1 200 anställda säkras kvar i jobbet genom lånet lill Bofors. 450 jobb försvinner ändå. Men det är inte säkert all det kommer atl räcka ens med detta. Det sägs i ulskottels skrivning att av de 750 som beräknas bli kvar skall 150 sysselsättas i stål-och valsverket. Samtidigt skriver utskottet atl dessa verk skall anpassas till smidesverksamhelen och arrenderas av smidesbolaget "sä länge detta finner ett sådant arrangemang lönsamt". Jag måsle tyvärr tolka detta sä, alt det kommer atl finnas uppenbar risk för all ytterligare 150 Jobb kan komma atl försvinna om några år.

Departementschefen säger i propositionen alt han erfarit all Bofors kommer alt aktivt verka för alt ny sysselsättning skapas inom och utom koncernen i Karlskoga kommun. Huruvida della löfte skall tillmätas någon trovärdighet kan endast Bofors näringspolitiska handlande framåt i tiden ge besked om. Tyvärr har det börjat dåligt. Vid den tidpunkt då vår motion skrevs föreiåg elt klart hol om atl Bofors stålgjuteri skulle läggas ned - elt stålgjuteri som enligt strukturplaner för den svenska stålindustrin skulle bli centrum för stålgjutningen i landet. Nu, när molionen behandlas, är nedläggningsbeslutet beträffande slålgjuleriel redan ett faktum. Au facket protesterar mot nedläggningen hjälper inte. Är gjuleriet inte tillräckligt lönsamt från företagsekonomisk synpunkt läggs det ned, och jobben där försvinner.

Dessa jobb försvinner från en region som bara på tio år förlorat tusentals arbetstillfällen. Vad som behövs nu är en planering för Karlskoga-Degerforsregionen för tillskapandet av nya arbetstillfällen. Vi tror inte att Bofors kommer all klara den uppgiften. Däremot tror vi atl förutsättningarna skulle bli bättre om samhället fick ett direkt ansvar för sysselsättningen inom den nu av AB Bofors ägda industrin. Del ansvarei tillgodoses bäst om del är förenat med ägande av företagel.

Herr lalman! Med stöd av vad jag nyss anfört yrkar jag bifall lill utskottels hemställan underpunkten 1 i näringsutskoilets betänkande 1979/80:1 och avslag pä utskottets hemställan under punkten 2, vilket innebär bifall lill molionen 1979/80:74.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån lill ett av AB Bofors helägt smidesbolag

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! När det gäller villkorslånet till ett av AB Bofors helägt smidesbolag har Per Israelsson, som jobbar i Bofors, lämnat en myckel bra redogörelse för konstruktionen av delta, och även Hugo Bengtsson har redogjort för det. I själva sakfrågan - länet pä 50 milj. kr. - är vi alla överens. Även vpk är med på förslaget alt del belagda smidesbolagel skall fä låna dessa

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

pengar.

Men del finns elt problem med villkorslån,och jag vill i första hand beröra det. Sedan skall Jag återkomma till det yrkande om förstatligande av Bofors som Per Israelsson här framförde och som också finns med i vpk:s motion.

Industripolitiken i mer begränsad mening harju under senare år i hög grad präglats av mänga brandkårsutryckningar. De har upplevts som nödvändiga i kollisionen mellan sysselsättningsambilioner och akuta företags- eller branschkriser. Jag tror också jag vågar säga, att det i varje enskilt fall har funnits mycket starka skäl för de insatser som gjorts. Men samtidigt lyckerjag atl man måste känna en betydande oro när åtgärderna får den omfattning de har fåll under senare är. Det ärju ingen hemlighet att åtgärderna ofta salts in för att lösa kortsiktiga problem, medan vi vet ganska litet om de långsiktiga effekterna av det som gjorts, t. ex. hur konkurrensen påverkas och effekterna på kapitalmarknaden och på företagens egel ansvarslagande av all staten allt oftare griper in när det blir problem. Därför tillsatte folkpartiregeringen en utredning som skall belysa de här effekterna. Del är vikligi all vi har klart för oss all en ulredning är tillsall för all se på effekterna av olika låneformer.

Närdet gäller Bofors och Kilstaverken ärju bakgrunden den, all företagel genom förhandlingar försökte få en partner för sin satsning på en smidespress. Man hade först kontakt med ett japanskt företag och sedan med Statsföretag. Det fanns inte något intresse frän statsmakternas sida atl gå in som delägare i förelaget. Man stannade för den här lösningen, ett villkorslän på 50 milj. kr. Motivet var alt trygga sysselsättningen för de 700 anställda vid Kilstaverken. Jag delar den uppfattning som Hugo Bengtsson framförde att villkorslagen i denna utformning inte är bra. Vi bör komma ifrån den konstruktionen av län. Staten ville inte gä in som delägare i Bofors. I stället satte man in en man och en suppleant i styrelsen, samt en revisor och en revisorssuppleant.

Självklart värdet långvariga förhandlingar, vilket Per Israelsson frän denna talarstol bekräftat. Det var besväriiga förhandlingar, del är rikligt, men nu har degenomförts. .Självfallet är vi glada över att del råderenighet i frågaom länet på 50 milj. kr.

När vi sedan kommer in på frågan om ell förstatligande av Bofors därför alt denna firma tillverkar krigsmateriel, samt de motiv som vpk genom Per Israelsson fört fram, kan man säga att vi hell nyligen haft debatt här i kammaren om detta. Utskottet har på den punkten ingen annan uppfattning än den som dä framkom. Även om Jag har ett långt skrivet anförande skall Jag, herr talman, fatta mig kort i fråga om marknadskunnandei osv. Därvidlag vill Jag bara hänvisa till vad utskottet skriver i sitt betänkande och yrka bifall till detta utskotts hemställan på samtliga punkter.

Därmed vill Jag också säga alt den oro Per Israelsson har för den framtida sysselsättningen i Bofors självfallet kan hysas för alla typer av företag. Jag tror inte ens atl staten har större möjligheter att skåda in i framtiden. Även om vi anställer mera folk i departementen eller i industriverket och låter dessa sitta och sammanträda och planera inför framtiden, så tror Jag inte alt dessa har del

kunnande om marknaden som marknadens egel folk har. Vi vel i dag alt AB Statsföretag i detta läge inte är vårt minsl bekymmersamma företag i landet.

Boforskoncernen har ökat sin sysselsättning och anställt ca 100 man. Under en femårsperiod barman i vissa lägen haft en skiftande sysselsättning, vilket Per Israelsson säkeriigen känner lill. Del har ibland varit en differens på ett hundratal man, men nu har man hundra man flera anställda i koncernen än man hade förra året. 1 dag uppgår dessa till 8 727 mol förra årets 8 605. Men, som sagt, kunde vi, både företagsledare och politiker, skåda in i framliden skulle mycket vara vunnet. Då kunde man satsa på de rätta produkterna och finna den rätta marknaden. Då vore allting bra, och det skulle förenkla mycket av riksdagsarbelel också.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Sven Andersson och jag är från samma län och vi är båda måna om alt sysselsättningen i denna region skall kunna bevaras och utvecklas. I sak är vi överens: i del läge som uppkommit måsle delta lån beviljas från statens sida. Däremot tycker vi illa om låneformen, vilket alla hargjort som hittills har yttrat sig. Sven Andersson sägeratt villkorslånet inte är någon bra form; del bör försvinna, och vi håller på alt utreda vad vi skall kunna byta ut den formen mot.

Sedan lill sakfrågan där vi inte är överens, frågan om huvudmannaskapet för krigsmaterielinduslrin och i det aktuella fallet den del som är berörd, nämligen AB Bofors. Som Jag sade i mitt första inlägg består ungefär hälften av produktionen i Kariskoga av försvarsmateriel. Denna produktion tillhörde delar som är lönsamma. En annan del är kemidelen som också delvis är av militär art och som även den är lönsam. Stålsektorn däremot har varit olönsam i flera är. Företaget har sakta avvecklat den sektorn, och personalen har flyttats över till andra avdelningar. Man har trappat ned undan för undan. Hade inledet här arrangemanget kommit till hade man smygande gått mot en lolal nedläggning av stälsektorn, men del är ju det som vi skall försöka undvika genom att ge det här lånet.

Om krigsmaterielinduslrin har vi ju motionerat tidigare. Vi har haft länga debatter, som Sven Andersson nu hänvisade till. Av den anledningen skall jag inte i detalj utveckla vår syn. Det är bara att konstalera atl vi har olika uppfattningar, och vi ändrar ju inte pä någonting genom upprepningar.

Men statens ansvar för dem som arbetar inom denna industri är viktig. I årets skrivning ger utskottet egentligen inte någon motivering lill varför det avstyrker molionen. Utskottet hänvisar i stället lill förra årets ulskoUsbelänkande, där del lämnas en motivering. I det belänkandet framhålls atl del primära ansvaret för de anställda inom denna industri vilar på den som äger företaget. Honom åligger det att skapa alternativ sysselsättning. På ett annat ställe slår del att staten och samhället i alla fall har det övergripande ansvaret.

Så långt kan vi kanske vara överens. Men vi anser att det övergripande ansvaret bäst kommer lill sin rätt om staten också är huvudman för den här

4 Riksdagens protokoll l979/80:.L-38

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

industrin. Vore det verkligen pä del sättet tror Jag alt man också på min arbetsplats kunde få en mera långsiktig planering. Inom den militära kemin i Sverige finns det bara en enda fabrik som tillverkar det viktigaste sprängämnet. Den fabriken finns vid Bofors. År 1948 gick den gamla fabriken i luften. Den fabrik som sedan byggdes upp drivs fortfarande, men den är hårt nedsliten. Alt tillverka det här militära sprängämnet, som det inte är precis brist pä i världen just nu, är inte speciellt lönsamt. Frän svensk beredskapssynpunkt skulle det emellertid, enligt min mening, vara myckel bra om landet hade en modern fabrik för just den här sortens tillverkning. Men av jusl lönsamhelsskäl blir det ingenting av. Ägde staten del här förelaget tror jag att staten skulle se till alt vi hade en sådan modern fabrik. Nu är del en öppen fråga om del över huvud taget blir någonling alls.

Huvudskälet är, som sagt, all enligt vår mening de anställdas långsiktiga trygghet, ulveckling och sysselsättning samt en övergång till större civil produktion bäst säkras genom en övergäng till statligt ägande. Sven Andersson har en annan uppfattning, men här kommer vi inte längre.

Jag yrkar alltså fortfarande bifall lill den nämnda molionen.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Per Israelsson vel Ju vilka problem vi har inom stålsektorn. Man kan ju bara se pä Svenskt Stål AB. Staten har gäll in med 5,5 miljarder kronor för alt få någon ordning på företagel, men fortfarande dras del med mycket svära problem. Den plan som gjorts upp för den närmaste tiden visar sig ju redan olämplig atl genomföra. Företagsledningen kommer alt få beiydande problem, eftersom det står klart alt efterfrågan pä stålprodukter pä grund av konjunkturen kommer alt minska i stället för alt öka.

Om samhället tar över ordnar sig allting, menar Per Israelsson. Ja, det är klart att man dä har en bättre garanti för alt staten på olika sätt går in.

Men vi kommer inte ifrån alt vi måsle fä lönsamhet inom de förelag som även staten driver. Med frenesi försöker Statsföretag komma till rätta med detta problem pä olika sätt inom företagets olika basindustrier. Detta förhållande gäller alltså såväl statliga som privata förelag.

Detta med försvarsbesiällningarna är naturiigtvis ett problem. Nu häller man på atl se över reglerna för export av försvarsmateriel som tillverkas i landet. Del är förre utrikesministern Sven Andersson som är ordförande för den utredningen.

Jag vill tillägga all regeringen i februari i år tillsatte en särskild utredare som skulle komma med förslag till alternativ produktion och sysselsättning inom försvarsmaterielinduslrin i övrigt. Del blir sannerligen ingen lätt uppgift. Vi vet ju hurdet är inom varvsindustrin, även om man där till viss del lyckats komma fram lill alternativ produktion.

Det är inte lätt all skaffa sig nya marknader och bygga upp nya produkter som passar för marknaderna. Och någonting som plågar oss alla - inte bara vpk - är atl vi så ofta övenaskas av utvecklingen. Om vi bara visste i tid hur del kommer att bli skulle allting kunna ske i ordnade former.

Efterfrågan på varor och tjänster frän producenternas sida ter sig också ofta

nyckfull. Det som ena dagen går ål som smör i solsken finns det nästa dag ingen möjlighet att sälja.

Tyvärr får vi leva med detta, och ingen motsätter sig naturligtvis planering. Varje förelag får se till atl ha framförhållning i sin verksamhet.

Men man kan ändå konstatera-som jag sade i mitt tidigare anförande-att Bofors trots allt har hållit en mycket Jämn sysselsättning på drygt 8 000 anställda i Kariskoga. Och del är viktigt. Jag vill påstå atl detta villkorslän pä 50 milj. kr., som jag själv varil involverad en hel del i, har varil och kommer atl vara lill väsentlig nytta för Kariskoga stad och dess omgivning.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Lån till ett av AB Bofors helägt smidesbolag

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Debatten är väl nästan slut. Jag vill bara konstatera att Sven Andersson medger all han inte motsätter sig planering. Han säger också -vilket även Jag var inne på - alt del pågår en utredning om en planering för ökad civil produktion inom försvarsmaterielinduslrin.

Sven Andersson säger vidare att vi ofta överraskas av utvecklingen, atl det som går all sälja ena dagen är osäljbart den andra. Det gäller kanske en del varor. Men belräffande hälften av delta bolags produkter, försvarsmateriel, gäller inte de vanliga konjukturerna. På det området gäller, som en lidigare verkställande direktör sade för några år sedan, särskilda konjunkturer.

Jag tror alt i varje fall svenska statens inköp av försvarsmateriel - typen av materiel, nivån på inköpen, den ekonomiska ramen osv. - måste planeras rätl många år framål i tiden. Och delta bör kunna läggas in i en planering där man slår vakt om sysselsättningen. Man kan se hur mänga statliga beställningar som försvinner och se hur det ökar en viss period. Sedan kan man försöka passa in en civil produktion som kompenserar det hela. En sådan planering tror jag är viktig, och den skulle bli lättare att göra om samhället ägde företaget.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Planer är nog bra - bara de är bra.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Utskotlels hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels motionen nr 74 av Per Israelsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Per Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i betänkan-del nr 1 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 74 av Per Israelsson m. fl.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Billigare menstruationsskydd

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 314 Nej - 16

§ 18 Föredrogs

Näringsutskottets betänkande

1979/80:2 med anledning av motion om siatens vatlenfallsverks redovisningsprinciper

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Billigare menstruationsskydd

Föredrogs näringsutskoilets belänkande 1979/80:3 med anledning av motion om billigare menstruationsskydd.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:1660 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om initiativ lill en prövning huruvida prisbilligare produktion av menstruationsskydd kunde åstadkommas.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1660.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Kvinnor är tvungna alt handla mensskydd för 150 milj. kr. varje år. Vänsterpartiet kommunisterna anser alt mensskydd borde betraktas som medicinska nödvändighetsartiklar och såsom sådana förslås undandras den kommersiella profitjakten. Men produktionen av mensskydd har tvärtom blivit en lönande storindustri.

Prishöjningarna på mensskydd har varil stora. Mölnlycke, som är den allra största tillverkaren, höjde för några år sedan priset med inte mindre än 45 %, och vinstutvecklingen för Mölnlycke låg på totalt 20 % samma år. Eftersom mensskydden upptar en stor del av Mölnlyckes produktion får man anta atl jusl mensskydden svarade för en myckel stor del av vinslen.

1 del betänkande som vi behandlar nu redovisas prisutvecklingen under de två senasle åren. Del visade sig där alt MoDo har höjt priset med 26 %, Mölnlycke med 24 % och Sanetta med 23 %. Del är alltså resultatet av den s. k. anmälningsplikten som utskottet skriver så vackert om.

30 dagar innan ett förelag höjer priset skall detta anmälas lill SPK. Denna anmälningsplikt har inte förhindrat några prishöjningar, och inte utgör anmälningsplikten någon garanti för att priserna hålls konstanta i fortsättningen heller.

Det står i betänkandet: "De genomförda prishöjningarna har enligt SPK varit kostnadsmotiverade och inte föranlett någon vidare åtgärd från nämndens sida." Konsumentverket, som också är inkopplat på denna fråga, säger alt verket har varken "möjlighet att i riktlinjer eller på annat sätt reglera frågor som avser företagens prissättning av varor och omfattningen av deras reklaminsatser."

1976 sade utskottet i betänkandet nr 38 alt en för konsumenterna positiv utveckling hade börjat år 1975 genom åtgärder av SPK, näringsfrihetsombudsmannen och konsumentverket. Jag lycker alt del är myckel märkligt att de här prishöjningarna har gäll utskoltet sä totalt förbi. Summerar man prisutvecklingen frän några år tillbaka, så ser man Ju att försl höjde t. ex. Mölnlycke mest, med 45 %, och under 1977-1979 har priserna gått upp ytterligare med 25 % - pä de nya höga priserna då förstås. Är det en positiv ulveckling för konsumenterna/kvinnorna pä redan från början dyra nödvändighetsvaror? Del är en fråga jag skulle vilja ställa till den som svarar för utskottet här i dag.

1977 var utskottet någol oroat över prisutvecklingen men sade samtidigt alt man litade på atl SPK hade fortsatt uppmärksamhet riktad på förhållandena inom branschen.

Herr lalman! Kvinnor måste få billigare mensskydd, och det borde finnas möjlighet atl köpa mensskydd på apotek och att köpa dem som rabalterade varor.

Del kostar väldigt myckel att utveckla alla de här nya varianterna av mensskydd, och efter utvecklingen kommer, som vi vet, reklamkostnaderna. Man räknar med att annonskostnaderna lör mensskydd ligger pä 5 milj. kr. Annonskostnaderna brukar uppgå lill hälften av de totala reklamkostnaderna, och alltså kostar det 10 milj. kr. bara atl marknadsföra mensskydd.

Kvinnor är mer betjänta av några billiga och bra mensskydd än av det otal som finns i dag med olika påhittade finesser. Atl göra reklam för varor som varje månad är nödvändiga måste man tycka är onödigt.

Det går atl utveckla och sälja mensskydd billigt. Det visar Apoteksbolagets försäljning av mensskydd. Men tyvärr är Apoteksbolagets andel av försäljningsvolymen bara 12 96 av marknaden. Apoteksbolaget borde upplysa kvinnor mycket mer om sina billiga mensskydd.

Både principiella, medicinska, hygieniska, sociala och ekonomiska aspekter pä mensskydd motiverar ett aktivt ingripande från riksdagens sida i denna fråga. Man borde betrakta mensskydd som medicinska nödvändighetsvaror, och de borde alltså, som jag sade tidigare, ingå bland de varor som rabatteras genom sjukförsäkringen.

I betänkandet sägs atl konsumentverket har arbetat med att fä fram riktlinjer för marknadsföring av mensskydd. Detta arbete inom konsumentverket har utmynnat i slutsatsen alt del inte är motiverat att utarbeta sådana riktlinjer.

När man läser utskottets betänkande kan man alltså konstatera all utskottet menar att den fria företagsamheten skall få fortsätta atl utveckla och producera vansinniga och farliga mensskydd, som kvinnorna sedan dyrt skall

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Billigare menstruationsskydd

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Billigare menstruationsskydd

belala för.

Nu lyckades konsumentverket stoppa den parfymerade tampongen, och det skall verket ha stort tack för. Men det får inte stanna vid det. Det finns ett tjugotal olika märken och lika mänga produktvarianter med olika specialiteter, som del heter, exempelvis tampongen med den rundade toppen.

Slutsatsen för utskottet blir att det för dagen inte behövs någol ingripande i denna fråga men att frågan skall stå under fortlöpande kontroll. Jag ber att få citera en rad ur betänkandet: "Utvecklingen sedan hösten 1977 ger enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra ett uttalande enligt motionärernas förslag." Jag vill då uppmana utskottet atl titta på den prisutveckling som ägt rum under de senaste två åren och på den ännu mycket kraftigare prisutvecklingen under åren dessförinnan.

I motionen 1660 frän vänsterpartiet kommunisterna, som jag yrkar bifall till, kräver vi dels alt mensskydden blir billigare, dels att de skall kunna köpas som rabalterade varor på apoteken. Det är helt nödvändiga ålgärder om man skall komma någonstans med den här fioran av dåliga, farliga och dyra mensskydd.

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Jag harall respekt för Inga Lantz engagemang i den här frågan och skall inte ifrågasätta det. Men jag tycker nog atl hon gör litet svepande och överdrivna påståenden om utskottet. Det här är femte gängen på fyra år som vi behandlar denna fråga, och det lyckerjag borde säga att frågan har prövats av riksdagen.

Vad som hänt under de här åren ärju mycket betydande ting. Statens pris-och karlellnämnd har lagit upp frågan. Dessa varor är föremål för prisreglering. Om Inga Lantz inte är nöjd med pris- och kartellnämndens verksamhei må hon ta upp saken principiellt - det kan ju då inte gärna vara bara dessa varor som man har misslyckats med.

Även konsumentverket har tagit upp frågan. Man har lyckats förhindra tillkomsten av ytterligare ett märke, som skulle bli ännu dyrare. Verket säger atl man ämnar utvidga gällande regler beträffande jämförpriser till atl också omfatta dessa varor.

Inga Lantz säger att det här borde finnas att köpa på apotek. Så långt är hon redan tillgodosedd. Det finns på apoteken ett enligt uppgift billigt och bra skydd. Detta skydd är för litet känt, säger Inga Lanlz. Men konsumentverket har alltså framhållit alt man genom att innefatta dessa varor under reglerna beträffande jämförpriser kan sprida större kunskap om vad som över huvud tagel finns på apoteket.

Konsumentverket säger - det är alltså inte bara utskottet som gör det - alt det inte finns någon anledning all ingripa just nu, eftersom det har blivit en bättre situation.

Inga Lanlz sade alt mensskydden borde finnas på apoteken som läkemedel. Men den saken harju riksdagen prövat i är. Vi hade en följdmotion som tog upp precis de sakerna, och riksdagen har sagt nej till del tidigare i är på förslag frän, tror jag, socialförsäkringsutskottet. Atl nu på nytt ta upp den

diskussionen är meningslöst, för det tillhör inte värt kompetensområde, utan del är socialförsäkringsutskottet som i så fall skall ha en ny motion att behandla.

Med detta lyckerjag atl vi kan komma överens om au det inte är bra på den här marknaden - del har ingen sagt - men det är dock under kontroll nu.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Del handlar ju inte om atl vara engagerad i denna fråga eller inte - det här är en ren sakfråga. Vad det handlar om är alt mensskydd som kvinnor behöver varje månad under en stor del av sill liv är för dyra, och deär i vissa fall också fariiga. Kvinnor blir föremål för en privat profitjakt på ett område som borde undandras privata spekulationer. Det handlar om en principiell syn pä den här frågan också.

Ingvar Svanberg säger atl detta är en gammal fråga. Ja, del är en gammal fråga. Jag har väckt den här motionen under mänga är och hade hoppals pä en förändring av ställningstagandet här i riksdagen.

Del har hänt beiydande saker på området, säger Ingvar Svanberg. Men om Ingvar Svanberg läser sitt eget utskotts betänkande måste han konstatera atl det inte har hänt någonling alls- i positiv riktning i varje fall. Vad som hänt är att man har fäll prisstegring på prisstegring, och vi har fått många fler märken på den här marknaden.

Det finns prisreglering, säger Ingvar Svanberg. Men det finns det ju inte alls. Del finns ell anmälningsförfarande som innebär alt företagen är tvingade atl 30 dagar innan de höjer priserna anmäla delta. Del har icke lett lill alt man satt stopp för någon prishöjning. Priserna har också, som det slår i utskollets betänkande, höjts ungefär 25 % för de största tillverkarna.

Så ser situationen ul, och om del är betydande positiva saker förslår jag inte elt dyft av vare sig del som slår i betänkandet eller det som Ingvar Svanberg här försöker säga.

Ingvar Svanberg är glad över att konsumentverket - del måste väl vara del han syftade på - har förhindrat att ytteriigare ett mensskydd kom in på marknaden. Det är bra. Men det behövs en sanering av floran av menstruationsskydd, där förelagen bara är ute efter alt tjäna pengar pä artiklar som är helt nödvändiga för kvinnorna alt använda under stora perioder av deras liv. Det här borde undandras den privata profitjakten.

Men jag konstaterar att vi har helt olika syn på dessa frågor. Del lyckerjag är beklagligt. Vi vet emellertid var vi har Ingvar Svanberg, och det är inte första gången han värnar om den privata profitjakten.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Billigare menstruationsskydd

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Jag tänker inte fortsätta debatten mycket längre. Jag vill bara säga lill Inga Lantz, som tycker att jag skall läsa ulskotlsbetänkandel, alt jag har en känsla av alt hon inte har läst betänkandet ordentligt. Inga Lanlz läser utskottsbetänkandet som en viss potentat läser Bibeln.

Det har inte hänt elt dyft, säger Inga Lanlz. Jo, det har hänt kolossall

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Billigare menstruationsskydd

mycket inom pris- och kartellnämnden, inom konsumentverket osv. Jag undrar vilka myndigheter som skall blandas in för att detta skall bli gjort. Det ärju de här myndigheterna som skall syssla med atl kontrollera priserna. Sedan har det naturligtvis varil prisslegringar under de senasle åren. Men på vilka varor har del inte varit prisslegringar under denna tid? Vi i riksdagen kan Ju inte göra annat än alt försöka atl via de här myndigheterna åstadkomma någonting-om man inte skall följa Inga Lantz huvudförslag i molionen, nämligen att lägga della under läkemedlen. Men det har riksdagen avvisat för några månadersedan,ochJag tänker inte ta upp den diskussionen nu.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Prisstegringarna harju varil enormt höga. Jag kan tala om all pä s. 2 i belänkandet framgår det alt MoDo höjt med 26 %, Mölnlycke med 24 % och Sanelta med 23 % under de tvä senaste åren - detta trots del här anmälningsförfarandel och trots alt olika verk är inblandade. Del har inte förändrat sakförhållandet i den här frågan. Därför behövs del ett aktivt ingripande från riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels motionen nr 1660 av Inga Lantz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1660 av Inga Lantz m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 308 Nej - 16

§ 20 Förstatligande av läkemedelsindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:4 med anledning av motionen 1978/79:1030 om förstatligande av läkemedelsindustrin.

I detta betänkande behandlades motionen 1978/79:1030 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen uttalade atl läkemedelslillverkning-en borde förstatligas, även innebärande atl staten övertog all läkemedelsinformation till läkare och allmänhet.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av läkemedelsindustrin

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:1030.

Till belänkandel hade fogatselt särskilt yttrandeav Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wäåg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (samtliga s).

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Läkemedelskonsumtionen och läkemedelsindustrin har granskats och debatterats under senare år, och del med räiia. Bl. a. har konsumtionen av olika läkemedel ökat - nervlugnande medel, sömnmedel, vitaminer, hoslmediciner etc. Nya läkemedel kommer hela tiden ul på den svenska marknaden. Ca hälften av dem är tillverkade utomlands, resten i Sverige.

I dag finns ca 2 700 registrerade läkemedel i Sverige, varav åtskilliga är s. k. synonympreparat, dvs. kopior eller snarlika preparat med olika namn. En del av dessa läkemedel säljs direkt till konsumenterna, t. ex. huvudvärkstabletter, hoslmediciner och vitaminer. Men de flesta preparaten är receplbelag-da.

Allt fler människor ifrågasätter det berättigade i della syslem med privata läkemedelslillverkare som styr både läkemedelsforskningen och läkemedelsinformationen lill läkare och allmänhet, och därigenom också konsumtionen av läkemedel.

Läkemedelsindustrin drivs av vinstintresse, och jakten på profit leder lill avsevärda risker och nackdelar för patienter och anställda inom sjukvården.

Vänsterpartiet kommunisterna anser all enda saltet all komma lill rälla med dessa missförhållanden är all överföra läkemedelstillverkningen i samhällets ägo och läta staten överta all läkemedelsinformation lill läkare och allmänhet.

Liksom för all annan privalägd industri i ett kapitalistiskt system är vinstintresset avgörande för den privata läkemedelsindustrin och inte människors behov av bra och säkra läkemedel.

Självfallet tillverkas läkemedel som är bra och nödvändiga, men del säljs också läkemedel som är helt verkningslösa eller där biverkningarna är allvarligare än de positiva egenskaperna. Tack vare att staten utövar en, om än otillräcklig, kontroll kan de allvariigaste missförhållandena undvikas.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av läkemedelsindustrin

Utan denna kontroll skulle inte läkemedelslillverkarna självmant sanera sin verksamhet. Del finns det många exempel på.

Under flera år marknadsfördes Neurosedyn som det idealiska sömnmedlet, trots att man hade starka misstankar om alt medlet orsakade svåra, icke behandlingsbara nervskador. Även sedan det blev känt att preparatet gav mycket svära fosterskador tog det åtskilliga veckor innan preparatet drogs in på den svenska marknaden. Men Neurosedyn såldes i flera månader efter detta, bl. a. i Argentina, där den statliga kontrollen är svag. Astra drog sedan in preparatet därför att man ansåg atl företagels rykte skulle komma att skadas om försäljningen fortsatte! Inte för att fler människor skulle slippa bli skadade!

Ett annat aktuellt exempel är preparatet Entero-Vioform, som man sedan flera år vet orsakar obotliga nervskador med föriamningar, blindhet och kroniska smärtor. 1 flera länder saluförs fortfarande detta gift, trots atl det över huvud laget inte fyller någol medicinskt behov. Preparatet är värdelöst och livsfariigt.

För någon lid sedan kunde man i Kvällsposten läsa atl en läkare i Malmö hade experimenterat med kvinnor när del gäller p-piller. Under ett halvår var en 19-årig kvinna försökskanin företl holländskt p-piller utan atl veta om del. Del hade hon fortfarande varit om hon inte hade fått en slörtblödning av preparatet och slutat på eget initiativ.

Det preparat som läkaren hade givit kvinnan är inte registrerat hos socialstyrelsen och inte godkänt för försäljning på svenska apotek. Men människor får tjäna som försökskaniner i ett sådant här fall. Det är en skrämmande företeelse.

Läkemedelsindustrin är en lönsam verksamhet. Den är inte konjunkturkänslig utan Ivärtom. Lugnande medel är lättare atl sälja i dåliga tider. Samhället har ingen kontroll över marknadsföringen eller prissättningen. Samhällets kostnader ligger i dag pä omkring 1,2 miljarder kronor åriigen. Detta är 10 % av sjukvårdskostnaderna. Nackdelarna med atl tillverkning, marknadsföring och försäljning ligger nästan helt i privata händer, trots atl sjukvården f ö. drivs av samhället, är i de exempel som jag anfört uppenbara och allvarliga.

Marknadsföringen av läkemedel sker pä samma sätt som för kosmetika, kläder och bilar. Läkemedelsreklamen kostarca 150 milj. kr. åriigen. Den sker i form av annonser i medicinska facktidskrifter och direktreklam till de enskilda läkarna samt genom de s. k. läkemedelskonsulenierna, som för ut reklamen pä sjukhusklinikerna, eller med hjälp av "informationsmiddagar" eller resor. Pennor, ölöppnare och diverse leksaker är också ett led i försäljningskampanjen. Kontroll av läkemedelsreklamen från de statliga myndigheternas sida förekommer knappast. Det är fritt fram för varje tillverkare atl föreslå sill preparat för behandling av olika sjukdomstillstånd. De undersökningar om läkemedlets effekt som man hänvisar till har tillverkaren själv företagit och bekostat. De kliniska prövningarna utförs med hjälp av läkare, betalda av tillverkaren. Ett exempel pä detta är vad som hänt i Malmö, där man har använt kvinnor såsom försökskaniner för ett p-

pillerpreparal.

De statliga kontrollmyndigheterna saknar resurser atl granska all reklam och kan inte heller göra egna undersökningar. Delta innebär att elt läkemedels effekt eller biverkningar kan vara överdrivna eller underskattade. Först efter en längre tids användning inom sjukvården kan dessa preparats verkan fastställas. Då saknas emellertid ofta resurser alt föra ut information om eventuella negativa effekter, och motinformationen fär i regel mycket svag genomslagskraft. Summan för läkemedelsreklamen - 150 milj. kr.-bör jämföras med kostnaderna för socialstyrelsens "motreklam" på ca I milj. kr. per är. Läkemedelsindustrin har i stort setl fria händer.

De bestämmelser som i dag finns gördel svårt för myndigheterna att dra in ett verkningslöst preparat. Del äralliså svårt att få bort farliga läkemedel. En hel del kostnadskrävande forskning bedrivs inom de större läkemedelskoncernerna, men man måsle fråga vad det är som styr denna forskning och vilken målsättning den har. En del av forskningen utgår från den s. k. gmndforskning som bedrivs på olika statliga institutioner. Läkemedelsindustrin ut nyttjar dessa kunskaper för att skapa an vändbara läkemedel, samtidigt som man gör profit pä statligt finansierad forskning. En alltför stor del av forskningen är inriktad på tillverkning av konkurrenspreparat på ett nytt sätt för alt kringgå palenlbestämmelserna -detta därför atl det inte är läkemedlet i sig självt man skyddar ulan tillverkningsmetoden. Man tillverkar alltså "nya" preparat, som är snariika sådana som redan finns pä marknaden. Delta har speciellt gällt alla olika typer av nervlugnande medel och antibiotika.

Både försäljning och forskning är alltså profitslyrd. Målsättningen är försl och främst alt skapa säljbara produkter och inte all tillgodose allmännyttiga behov.

I dag sker forskning kring morgondagens läkeniedel. Som exempel på vad vi har att vänta i framtiden kan Jag nämna att man på en kongress i biologisk psykiatri i Barcelona 1978 ivrigt pläderade för nya droger som kunde upphäva sömnbehovet eller öka och minska minnesfunktionerna vid behov. Det låter ju inte riktigt klokt - det är helt sanslöst!

Läkemedelsindustrins verksamhet och inriktning leder till farmakologiska lösningar på sociala och psykologiska problem. Med hjälp av en i många fall ovederhäftig reklam saluför man nervlugnande medel för behandling av människor i livskriser. Man försöker få läkare att behandla alla kvinnor i 50-årsåldern med östrogen, kvinnligt könshormon, trots kunskapen om att det är sociala faktorer och den allmänna kvinnosynen som har avgörande betydelse vid s. k. klimakteriebesvär.

Del handlar alltså mer om mediciner och mindre om orsakerna lill sjuklighet. Vi ser i dag också tendenser lill ett "medicinindustriellt komplex" med otillböriiga möjligheter atl påverka sjukvårdens inriktning.

Herr talman! För atl samhället skall kunna styra den framlida inriktningen inom medicinsk forskning och sjukvård krävs att läkemedelsindustrin förstatligas. Man förhindrar på så vis att privatintressen gör profit pä statligt bekostad forskning och ger förutsättningar för en läkemedelstillverkning och en sjukvård som styrs av samhällsekonomiska hänsyn och enskilda männi-

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av läkemedelsindustrin

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av läkemedelsindustrin

skors behov.

Förbud mol kommersiell läkemedelsreklam måsle införas så alt felaktig information och ovederhäftig påverkan kan undvikas. I stället måsle staten satsa pä producenlobunden läkemedelsinformation till läkare och annan sjukvårdspersonal. Läkemedelskonsulenierna bör överföras till socialstyrelsen och utbildas. Fler kliniska farmakologer bör tillsältas för alt ombesörja en regelbunden läkemedelsinformation på varje sjukhusklinik och öppenvårdsmottagning. Alla använda läkemedel måsle omprövas efter fem är.

Del är vad vpk föreslär.

Ulskollel avstyrker motionen 1030 trots en skrivning i betänkandet som egentligen bekräftar behovet av en helhetssyn och behovet av ett förslatligande av hela läkemedelsindustrin. Del är orimligt och farligt alt läta tillverkningen och försäljningen av läkemedel ligga i privata händer. Del borde alla partier inse.

Socialdemokraterna gör del lill hälften. Den socialdemokratiska partikongressen har fattat beslut om krav på förstatligande av hela denna sektor. Men vad rörelsen säger på partikongressen gäller inte för socialdemokratiska riksdagsledamöter - det är inte första gången vi möter denna märkliga kovändning.

I betänkandet som vi behandlar nu gör socialdemokraterna ett halvhjärtat försök och avger ett särskilt yttrande. Den s. k. läkemedelsinduslridelegalio-nen har fält tilläggsdirektiv frän den borgerliga regeringen som säger alt delegalionen inte skall arbeta efter principen all samhällets infiylande över läkemedelsindustrin skulle öka, och det föranleder de socialdemokratiska ledamöterna i ulskollel alt göra ett särskilt yttrande.

Till de socialdemokratiska riksdagsledamöterna vill Jag säga alt det hade varit rakryggat att yrka bifall till vpk-motionen, om man menat något med det som står atl läsa i del särskilda yttrandet med tanke på delegationens uppgift från början: "Målet var att läkemedelsindustrins verksamhet skulle föras över i samhällets ägo." Dä hade man också följt sin partikongress beslut.

Till de borgerliga ledamöterna vill Jag säga attjag konstaterar atl man vill ha privat vinstjakt i fråga om läkemedel. Man vill läta enskilda intressen sko sig på människors sjukdom och behov av hjälp och vård och läkemedel. För mig är det ställningstagandet helt obegripligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen 1030 av vänsterpartiet kommunisterna.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Frågan om förstatligande av läkemedelsindustrin ärju inte ny. Den har aktualiserats under en lång följd av är inte minst frän vänsterpartiet kommunisterna. Man vill förstatliga läkemedelsindustrin - i och för sig ingen nyhet - helt följdriktigt i enlighet med ideologin om socialism och planhushållning.

Men att delta skulle innebära några fördelar för konsumenterna är svårt alt bevisa. Vi tror inte atl priserna skulle bli lägre. Vi tror tvärtom alt det kan medföra både högre priser och försämrad service. De statliga engagemang

som gjorts inom denna sektor har inte varit särskilt positiva.

Man måsle komma ihåg atl hälften av vad som tillverkas här i landet inom denna sektor exporteras. Vi har fem slora företag, koncerner, av vilka en ägs av staten.

Jag skulle också i detta sammanhang vilja konstatera atl denna fråga har varil föremål för stor uppmärksamhet från skilda häll. Vi haren läkemedels-induslridelegalion som kommer alt slutföra sitt uppdrag i början av 1980. Man kommer att föreslå elt läkemedelsinformationsråd. Inom socialdepartementet har man nyligen haft en särskild samarbetsgrupp som tillsalts för alt förbättra informationen och förbereda inrättande av en samrådsorganisalion för läkemedelsinformation. I denna grupp ingår också folk frän socialdepartementet och socialstyrelsen samt konsumentverket och andra.

Därför tillbakavisar utskottsmajorileten den motion som vpk här fört fram även i är. Motiveringarna för vårl avstyrkande finns ganska tydligt markerade i utskottets betänkande, som jag, herr lalman, härmed ber all få yrka bifall lill.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av läkemedelsindustrin

WGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag vill ha ell förtydligande av Erik Hovhammar som ulskottels talesman. Innebär utskottets grundsyn alt del förhållandet all människor är sjuka och behöver vård och läkemedel skall göra del möjligl för andra människor att göra vinst? Bör det fortsätta att vara på det sättet att man har en privat vinstjakt på människors sjukdom?

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! När del gäller marknadsekonomi och företagsamhet har fru Lantz och Jag skilda uppfattningar och synsätt. Del kanske inte är lönt att diskutera detta med fru Lanlz i detta forum.

Vår uppfattning är atl om man skulle förstatliga läkemedelsindustrin skulle det inte vara till fördel för vare sig patienterna eller den köpande allmänheten, och det skulle inte heller pä något sätt förbättra servicen. Snarare skulle det måhända bli en försämrad service.

Del finns många paralleller all dra när del gäller förstatligande av förelag, som inte lett till någon fördel för människorna utan tvärtom. Därför är vi av principiella skäl emot ett förstatligande, och det har vi också givit uttryck för i detta UlskoUsbelänkande.

INGA LANTZ (vpk):

Jag konslalerar då, herr lalman, all Erik Hovhammar och ulskollel säller marknadsekonomin före människors behov av hjälp, läkemedel och sjukvård. En konsekvens av del borde väl vara att Erik Hovhammar föreslår atl man också privatiserar sjukhusen och sjukvården helt.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Vi säller marknadshushållningen främst därför att det har visat sig alt del syslemel ger människorna en betydligt högre standard än det system fru Lanlz representerar.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av läkemedelsindustrin

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Del förhållandel atl vi har privata profilintressen på denna marknad gör atl vi får fram direkt fariiga läkemedel, och det är Ju precis tvärtemot vad Erik Hovhammar säger. Om vi fick till stånd en sanering av och kontroll över hela denna tillverkning och försäljning, skulle vi fä en mycket högre och tillförlitligare vårdkvalitet.

De fall av skadliga läkemedel som har påvisats underde senasle åren-och förmodligen har sädana förekommit under lång tid - liksom vad som sker under dessa dagar borde väl ge utskottet en tankeställare om atl någol måste göras på detta område. Del enda sättet att komma ål dessa förhållanden är atl åstadkomma en statlig kontroll, som styr forskningen, tillverkningen och försäljningen på läkemedelsområdet.

ERIK HÖVHAMMAR(m):

Herr lalman! Det bör naturligtvis finnas en insyn på läkemedelsindustrins område, så all man kan avgöra vilka preparat som är skadliga och vilka som är bra. Del har vi inget emol.

Svensk läkemedelsindustri har inte bara hävdat sig i Sverige ulan kanske framför allt på den internalionella marknaden, och en stor del av de läkemedel som tillverkas här i landet går på export. Vi har skickliga forskare och andra människor med stor kunnighet, vilka arbetar med atl framställa olika typerav preparat som vunnit väridsrykte. Det äralliså inte riktigt att det slora fiertalet av de preparat som tillverkas är dåliga, utan de har en god kvalitet. Men det behövs en insyn i läkemedelsindustrin, och en sådan insyn har vi också här i Sverige. Den är f ö. ganska så ingående.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Del förekommerju atl preparat förbjuds, men del sker först efter del alt skadliga verkningar påvisats. Man använder alltså människorna som försökskaniner. Så sker t. ex. när det gäller p-pillerna, där ett preparat som inte ens är godkänt används på kvinnliga försökskaniner. Också andra läkemedel -Jag har nämnt Neurosedyn och Entero-Vioform och det finns många andra sådana preparat - används på människor och dras in först i efterhand, när skadeverkningarna har blivit påvisbara och stora. Felet är atl man inte sätter inom kontrollen långt innan det börjar experimenteras med preparaten pä människor och deras sjukdomar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1030 av Lars Werner m. n.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Inga Lanlz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i betänkandet nr 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1030 av Lars Werner m. fl.

Ja - 308

Nej - 17

Avstår - 1

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av bi I industrin

§ 21 Förstatligande av bilindustrin

Föredrogs näringsutskoilets betänkande 1979/80:5 med anledning av molioner om förstatligande av bilindustrin.

1 detta betänkande behandlades motionerna

1978/79:542 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) såvitt gällde hemställan atl riksdagen uttalade sig för all den svenska bilindustrin förstatligades (yrkandei 2), samt

1978/79:1489 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk), vari hemställts atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att ålgärder borde vidtas i syfte alt snarast möjliggöra ett förstatligande av svensk bilindustri.

Utskoltet hemställde att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1978:79:542 yrkandet 2,

2. molionen 1978/79:1489.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wäåg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (samtliga s).

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr lalman! Motionerna 1978/79:542 och 1489 aktualiserar återigen frågan om ell förstatligande av bilindustrin. Vänsterpartiet kommunisterna väckie i maj 1978 en moiion med samma krav, men med litet andra motiveringar. Det är vår uppfattning alt detta krav i dag är lika aktuellt som när det behandladades i kammaren i november 1978.

Jag vill dock börja med att konstatera alt vi med ett förstatligande av bilindustrin eller av någon annan industri inte löser de djupgående problem

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förslatligande av bilindustrin

som den den svenska industrin brottas med. Kapitalismens kriser, med ty åtföljande arbetslöshet, kan bara lösas genom en socialistisk omvandling av det svenska samhället. Arbetslösheten kommer vi slutligen lill rätta med när vi tillverkar efter behov och inte efter vinstintressen.

Men det finns, herr talman, en rad skäl som talar för ett förstatligande av den svenska bilindustrin redan i dag. Utskottet säger visserligen att elt förstatligande i dag inte bidrar till atl praktiskt lösa branschens problem. Men det är alt göra del hela lilet väl enkell.

Säkerligen hade man samma invändningar när vpk tidigare krävde förslatligande av varvsindustrin. 1 dag har vi en förstatligad varvsindustri; staten ryckte in som städgumma i varvsindustrin, när det privata kapitalel hade sugit ut de vinster som fanns att suga ut.

Del lycks som om man frän utskottets sida vill ha samma ulveckling när det gäller bilindustrin: fortsatt privat ägande så länge industrierna lönar sig och går med vinst - statligt överlagande den dag kapitalet flyr det sjunkande skeppet och sysselsättningen direkt är hotad.

Personbilsutredningens rapport (SIND PM 1979:8), som utskottet också tar upp i sitt belänkande, visar klart att det inte finns något enkelt alternativ när del gäller atl skaffa kapital till bilindustrin och samtidigt trygga sysselsättningen inom landet.

Rapporten framhåller dock att förutsättningarna för en tryggad inhemsk sysselsättning ökar när de båda inhemska tillverkarna samverkar. En utveckling mot ökat samarbete mellan Volvo och Saab är dock i dag omöjlig så länge som privata ägarinlressen tillåts råda. Detta har företrädare för både Saab och Volvo klart deklarerat. 1 stället försöker man nu öka samarbetet med utländska bilindustrier eller med andra utländska intressenter. Saabs samarbete med Lancia är ett exempel. Volvo sökte ä sin sida lösa sina finansieringsproblem genom atl vilja sälja ul en del av företaget till Norge. Detta misslyckades, trots att både regering och fackföreningar var positiva lill denna lösning. Skälet till att affären misslyckades var förstås inte omsorgen om all Volvo skulle förbli svenskt. Snarare var det andra och mäktigare finansin-iressen som säg sina expansionsintressen hotade. Del s. k. Norge-avtalet visade dock med önskvärd tydlighet att del inte är de anställda eller ens Sveriges regering som har någon bestämmanderätt över Sveriges största industri.

Vägen mot alt på klassiskt kapitalistiskt sätt expandera går alltså i dag för de svenska bilindustrierna över elt ökat samarbete med utländska intressen av olika slag, med svenska staten som passiv åskådare.

Utskottet säger visseriigen atl det är angeläget alt ansvariga myndigheter tillsammans med företrädare för branschen och de anställda noga följer och analyserar utvecklingen samt aktivt medverkar i en långsiktig planering av branschen. Detta skall man göra i del s. k. bilbranschrådet, som ju ärett organ för samråd och informationsutbyte och som inte skall ha några beslutande eller vägställande funklioner. Detta innebär all när besluten fattas är svenska staten enbart åskådare, och man fär kanske i sinom lid se den svenska bilindustrin sälja ul mer och mer av sina tillgångar och bli mer och mer

beroende av utländska kapitalinlressen för att på kort sikt rädda sysselsättningen.

Staten kommer, med den roll den tilldelat sig, att hamna i samma utpressningssiiualion som fackel gjorde i fråga om Norge-avlalel. "Ja, vi flr väl acceptera della, om det är enda chansen att rädda sysselsättningen", sade man från fackligt håll när det gällde Norge-avtalet.

Det är helt klart alt bilindustrin kommeratt råka ut försvåra problem under 1980-talet. En allt hårdare konkurrens om en marknad som inte kommer att öka i samma takt som hittills tvingar fram fusioneringar av olika slag mellan svenska och utländska bilföretag. Volvo och Saab kommer att bli Iransnationella företag i slället försvenska. Sysselsättningen räddas kanske kortsiktigt lill viss del, men problemen kommer att beslå. Därför är det viktigt, menar vänsterpartiet kommunisterna, alt staten redan nu tar sill ansvar och lägger om kursen. Som vi påpekade i vår moiion och som vi också tar upp i motiveringarna till vårl särskilda yrkande, somjag strax skall återkomma lill, är det många olika skäl som talar för elt förstatligande av bilindustrin.

För del första är del sysselsäitningsskäl. Troligtvis måsle vi acceptera atl alla de som i dag sysselsätts inom bilindustrin med personbilstillverkning i framtiden inte kommer att kunna sysselsättas med just personbilstillverkning. Alla fakta talar för delta. Viktigt är dä alt staten tar sig an frägorna i lid och inte, som när det gäller varven, kommer fem i tolv med kortsiktiga sysselsättningsgaraniier. Del är förslås av vikl att bilindustrin redan i dag börjar omställningen lill tillverkning av andra produkter förutom bilar. Vpk har pekat på framtagning av kollektiva transportsystem som viktig alternativ produktion för bilindustrin.

Volvo arbetar redan nu med atl la fram kollektiva transportsystem, men satsningen på denna ulveckling är bara en bråkdel av vad man i dag satsar på personbilsulvecklingen. Kanske borde förhållandena vara omvända i en framtid.

Man planerar f ö. ett samarbete mellan Volvo och Göteborgs kommun Jusl när del gäller utvecklingen av kollektiva transportsystem. Där avser man också alt staten skall vara inblandad, genom atl finansiellt bidra lill projektet. Från vpk skulle vi tycka att det vore klokare om staten, i stället för passivt gå in med statsbidrag, gick in som ägare av förelagel. Del skulle väl också vara lugnare för Göteborgs kommun och andra kommuner som kan följa efter, att samarbeta med ett statligt företag än med ett privat företag, som i dag är svenskt men som kanske om tio är behärskas av utländskt kapital.

Kanske måste också i en framtid andra alternativa produkter komma in och tillverkas i den svenska bilindustrin föratt klara sysselsättningen. Det är svårt att utifrån de fakta vi haft tillgång lill avgöra detta i dag. Men om så är fallet är det förslås viktigt att staten redan nu börjar planera för en sådan allernaliv produktion.

Volvo pekar Ju självt i sin "PM om effekterna av bilismens pålagor och restriktioner" från 1978 på planlösheien från siatens sida när del gäller åtgärder kring bilen och bilindustrin, en planlöshet som skulle fä sitt slut om staten log del fulla ansvarei för bilindustrin. För del ärju helt klart att skall

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förslatligande av bilindustrin

5 Riksdagen imiokoll 1979/80:35-38

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förslatligande av bilindustrin

kraven på minskad privatbilism och ulyggd kollektivtrafik i städerna, som Ju är ett led i vpk:s trafikpolitik, bli verklighet, krävs styrmedel för all åstadkomma delta. Det krävs alt staten går in och ställer medel till förfogande för ulbyggnad av kollektivtrafiken bl. a.

Och det ärav vikl av miljöpolitiska skäl all en sådan ulveckling kommer lill stånd. Det är elt fruktansvärt slöseri med naturresurser atl de fiesta i dag åker en och en i sina bilar till sina jobb. Vi blir inte särskilt oljeoberoende så länge vi accepterar en sådan tingens ordning, oavsett kärnkraft. Den ohämmade bilismen i städerna får också andra miljöeffekter. Blyet i bensinen påverkar våra barn, så att de kanske fär skador för livet. Bullret är miljösiörande för de boende, ja, ibland t. o. m. hälsovådligt.

Del finns alllsä alla skäl atl minska privatbilismen i våra städer och i slället salsa på bällre kollektiva transportmedel. En sådan inriktning kommer inte lill stånd om inte svenska staten aktivt arbetar för den.

Ett andra skäl som talar för förslatligande är samhällsekonomiskt. Vi har i dag två bilföretag i Sverige. Samhällsekonomiskt är det ett bilföretag för mycket. Båda siatens industriverks rapport och Metalls bilindusiriuiredning pekar på ökal samarbete mellan de svenska bilföretagen och eventuellt samgående som nödvändiga inslag i en framlida bilinduslripolilik. Ell sådant samarbete och samgående är i dag omöjligt med de ägarinlressen som finns, som Jag lidigare påpekade. Förutsättningen för samarbete och samgående är alltså au samhället tar över ägandet. Men ett samhälleligt ägande är också, enligt vpk:s mening, nödvändigt i ett så stort förelag, som del då skulle bli fråga om. Det skulle ju bara genom sin storlek påverka samhället i så hög grad all statligt ägande är en förutsättning.

Del finns alltså mänga skäl, som talar för ell förslatligande av svensk bilindustri i dag. Utskottet anför som skäl för alt avslå motionerna alt del i dagens läge inte bidrar till atl praktiskt lösa branschens problem.

Även om dagsproblemen varken blir mörkare eller ljusare med ett förstatligande harjag försökt atl beskriva vilka konsekvenser del beslul vi i dag fattar har för framtiden. Del ärju inte bara dagsproblemen vi skall syssla med utan också morgondagens.

Herr lalman! Arbetsförhållandena i riksdagen är som bekant sådana att vpk inte beretls plats i några utskott. Vi uteslängs därför från möjligheten att i utskotten föra fram våra synpunkier och tvingas därför all göra della i kammaren direkt. Vi utestängs också från möjligheten alt foga reservationer till utskottets betänkande, vilket innebär att vi måsle lägga yrkanden direkt i kammaren. Motiveringarna lill yrkanden delas inte ul till kammarens ledamöter. Jag vill därför här läsa upp yrkandei i dess helhet, med motiveringar:

Jag föreslår alltså:

atl riksdagen med avslag på näringsutskouels betänkande i den del som pä s. 8 börjar med "Bilindustrin står i dag . . ." och som på s. 9 slutar med "2. motionen 1978/79:1489" antar följande uttalande:

Den svenska bilindustrin har stor betydelse för det svenska samhället. Dess utveckling och inriktning betyder myckel för sysselsällningen i Sverige.

Den svenska bilindustrins inriktning harockså betydelse närdet gäller miljön och måste även ses i det sammanhanget.

I dag reses krav på nya bilmodeller som tillgodoser skärpta beslämmelser om säkerhei, bränsleekonomi och miljöhänsyn. Berättigade krav förs också fram på en ökad satsning på kollektiva transporter och en dämpning av privatbilismen, framför allt i de större städerna, detta inte minst med lanke på de alarmerande rapporter som framkommit om blyels i bensinen inverkan på barnen, men också av andra miljöpolitiska skäl, liksom av samhällsekonomiska skäl.

I rapporten (SIND PM 1979:8) Svensk personbilsindustri - några utgångspunkter inför 1980-talet beräknar statens industriverk atl företagens kostnader för atl utveckla var sin ny bilmodell skulle komma atl uppgå lill 3 miljarder kronor för den svenska bilindustrin sammantagen. I rapporten diskuteras olika möjligheter för förelagen alt anskaffa nödvändigi kapital, i första hand genom tillskott av kapital utifrån eller genom samverkan med andra företag.

När det gäller samverkan med utländska bilförelag, den väg de svenska bilföretagen i dag har slagit in på, pekar rapporten på de risker detta kan föra med sig. Den kan "leda lill risker för inhemsk sysselsältningetc. liknande vad begränsningar i utvecklingsarbetet kan ge upphov lill".

Inget av de vägval rapporten lar upp till diskussion kan alltså på sikt garantera sysselsättningen vid de svenska bilföretagen, om den ensidiga satsningen på personbilslillverkning fortsätter.

De ålgärder som hittills har vidtagits från statsmakternas sida - inrättande av ell branschråd för bilindustrin i maj 1979 - är därför enligt utskottels mening otillräckliga. Samhället måste redan nu aktivt gä in och ta sitt ansvar för den framtida sysselsättningen inom den svenska bilindustrin. Ett förslatligande av bilindustrin måste vara ett första steg i denna ulveckling. Del har främst en samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk motivering, men det måsle också ses mot bakgrund av alt bilindustrins resurser måste mobiliseras i ett samhälleligt program för atl dämpa privatbilismen. Dess ohämmade utveckling har främst i storstäderna skapat allvarliga miljöproblem. Dess vidare utbredning representerar också elt slöseri med knappa tillgångar. Bilindustrins produktion måste i framliden delvis kunna inriktas på allernaliv produktion, på kollektiva transportsystem.

Privat ägande av bilindustri är oförenligt med såväl den nyss beskrivna framlida inriktning som bilindustrin bör ha som samhällets skyldighet att garantera de människor arbete som sysselsätts i bilindustrin.

Riksdagen hemställer hos regeringen, med hänvisning härtill och med anledning av motionerna 1978/79:542 yrkande 2 och 1978/79:1489, om skyndsamt förslag till nationalisering av den svenska bilindustrin.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall till det nu framställda yrkandei.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av bilindustrin

BENGTSJÖNELL(c):

Herr talman! Riksdagen behandlade elt liknande ärende hösten 1978, nämligen nationalisering av bilindustrin. Enligt utskotlels mening har det

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av bilindustrin

sedan dess inte framkommit någol nytt i faktahänseende. Debatten kan däremot fortsätta i del oändliga på del principiella planet. Utskottets majoritet har enhälligt den principiella uppfattningen att man inte löser bilindustrins enorma problem genom ett förstatligande. Utskottet vidhåller alltså enhälligt sin principiella inställning.

Mol denna bakgrund anser Jag del vara hell omotiverat all upprepa alla de skäl som framfördes i kammaren hösten 1978.

Jag vill därför, herr lalman, endast yrka bifall till utskottets hemställan och avslag pä molionen.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Bengt Sjönell säger atl det inte har hänt något sedan frågan behandlades i kammaren i november, men del har del gjort. Efter behandlingen i november harju den här rapporten lagts fram. Läser man rapporten framgår det tydligt atl personbilsindustrins problem inte löses genom vare sig samarbete mellan svenska tillverkare, ökad samverkan med utländska intressen, begränsningar i kapitallillförseln eller ytteriigare nyemissioner. Man kan möjligtvis lösa problemen med nästa bilmodell, men man kommer alt få problem pä sikt om man fortsätter den här ensidiga satsningen på personbilslillverkning.

Vi menar från vpk atl detta borde ge riksdagenen vink om attvi myckel väl kan ha en varvssitualion inom bilindustrin inom de kommande tio åren. Många har i efterhand sagt att man borde ha agerat frän statligt håll mycket tidigare när del gällde varven. Man lät det privata kapitalet husera alldeles för länge. Vi menar att det är dags alt agera beträffande bilindustrin medan vi har tid alt överblicka situationen.

Visst har det betydelse om staten i dag går in och agerar. Vi slår inför ett vägval, och även om elt förslatligande inte omedelbart löser några som helst problem så är del dock en fråga om vilken inriktning bilindustrin skall ha i framliden. Den inriktningen måsle stakas ut i dag, och den överlåter staten i dag åt de privata intressena alt besluta om - trots den betydelse bilindustrin har för den svenska sysselsättningen.

Det finns ytteriigare en aspekt pä frågan, som Jag inte tog upp i mitt förra anförande. Som vi vet skyr inte del privata näringslivet några som helst medel när det gäller atl öka profilen. I dag pågår inom bilindustrin, ålminslone på Volvo, som jag känner bäst till, en datorisering och robotisering, som också kan få effekter på sikt när det gäller sysselsällningen. Inte heller här har vare sig samhället eller facket någon beslutanderätt, utan kapitalet bestämmer ensamt om vilka arbeten som skall förändras och på vilka grunder datoriseringen och robotiseringen skall ske. Utvecklingen sker förstås enbart utifrån profitintresse och inte utifrån samhällets och de anställdas intressen.

Också av de skälen är det av vikt atl redan i dag nationalisera bilindustrin och ge samhället och fackföreningarna beslutanderätt när det gäller den tekniska utvecklingen.

Vi menar frän vpk:s sida, vilket vi har utvecklat i andra sammanhang här i

kammaren, all de anslällda i samhällsägda industrier måste fä ell hell annal Nr 35 inflytande över produktionens inriktning, teknikens ulveckling osv. än vad Torsdaeen den

de har i dag.

22 november 1979

PER WESTERBERG (m):

Herr lalman! Jag uppskallar Marie-Ann Johanssons mycket starka intresse för bilindustrins framtid, men Jag tror atl de metoder hon förespråkar kanske inte är de riktiga.

Jag kan förslå oron för att de åtgärder som regeringen vidtagit när man bildade bilinduslribranschrädel kanske inte var de allra bästa. Men de åtgärder man behöver vidta för all förslärka den svenska bilindustrin är huvudsakligen atl se till atl få likartade regler jämfört med dem som gäller för övriga bilindustrier ute i Europa. Del gäller anpassning lill säkerhetsbestämmelser, avgasbeslämmelser m. m. för atl få längre serier för att kunna trygga sysselsättningen och framför allt kunna bygga ut verksamheten i framtiden.

Jag tror att konkurrensen inom Sverige mellan Saab-Scania och Volvo varit positiv. Som anställd på Saab-Scania vel jag att fackföreningarna inom Saabdelen varit positiva tillen egen tillverkning inom Saab och tror på den för framliden. Man har sett robotiseringen och rationaliseringen inom produktionen som ett sätt atl effekiivisera möjligheterna atl klara den internationella konkurrensen. Och hjälpen med Lancia lill en produktutveckling, där man lar fram nya bilar till väsentligt lägre kostnader genom internationellt samarbete, är de anställda inom Saab-Scania mycket positiva lill, i och med atl detta ökar överlevnadsmöjligheterna för svensk bilindustri.

Det som däremot verkligen har skadat svensk bilindustri är det SIND-PM som Marie-Ann Johansson just åberopar. Det har nämligen hänt saker inom svensk bilindustri 1978-1979. Man har fält en väsentligt förbättrad marknadssituation och en väsentligt bättre lönsamhetssituation. Såväl de anställda inom resp. fackorganisationer, tror jag, som företagsledningarna ser i dag väsentligt myckel mer posiiivt pä framliden än de gjorde när den SIND-ulredning gjordes som nu har publicerats. Man är inom bilindustrin mycket ledsen över atl SIND-utredningen över huvud taget blev offentlig. Även inom själva SIND - statens industriverk - var man mycket tveksam till alt den skulle bli offentlig handling med lanke pä den skada för svensk industri som den har inneburit.

När del gäller kapitalförsörjning och lönsamhet tror Jag atl utvecklingen inom Saab-Scania och Volvo under de tvä senasle åren - då båda förelagen genomfört nyemissioner - klart och entydigt visar atl svensk bilindustri har kraft all överleva. Framför allt del samarbetsavlal som Saab-Scania har slutit med Lancia lovar mycket inför framtiden. Del är två företag med likartade produklionsprofilersom samarbetar internationellt föratt sänka utvecklingskostnaderna.

En socialisering av svensk bilindustri som innebär atl man bara skall utveckla en modell medför kanske alt denna blir billigare. Men jag tror också atl man då kapar en stor del av marknaden och därmed en stor del av

Förstatligande av bilindustrin

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förslatligande av bilindustrin

sysselsällningen inom bilindustrin. En bilmodell kan inte ersätta den svenska bilindustrin i dag, det är inget ordentligt alternativ. Rationaliseringsvinsterna kan man redan nu i mycket stor utslräckning tillgodogöra sig genom samarbete i fråga om underieveranlörer till bilindustrin. Herr lalman! Jag yrkar bifall lill utskollets hemställan.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr lalman! Det är tydligt atl Per Westerberg och jag inte har riktigt samma uppfattning om vad som behövs när det gäller den svenska bilindustrin. Per Westerberg har en syn på bilindustrins framtid som inte ens delas av Pehr Gyllenhammar frän Volvo. Man kunde se pä TV i går-och läsa i tidningarna - att han inte ansåg lägel vara speciellt ljust inför 1980-lalel.

Per Westerberg ansåg att man skulle behöva vidta åtgärder av samma slag som vidtagits i övriga Västeuropa. Utredningen från statens industriverk visar ju också atl de bekymmer som finns gäller både svensk bilindustri och övrig västeuropeisk bilindustri. Frågan är då om vi tycker alt det är bra alt svensk industri mer och mer ökar sitt samarbete med utländska kapitalintressen och alltså i framtiden inte längre kommer alt kunna påverkas av exempelvis oss i den här kammaren. Industrin kommer då all ha ägarinlressen som inte ens finns i Sverige. Vi från vpk anser inte en sådan utveckling vara positiv. Vi ser också risker för all bilindustrin hamnar i en varvssitualion. Därför tycker vi alt del är vikligt atl staten agerar redan nu och nationaliserar bilindustrin.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag kan förstå om Pehr Gyllenhammar hyser vissa betänkligheter inför 1980-lalet. Men Jag är helt övertygad om att såväl Pehr Gyllenhammar som hans motsvarigheter inom Saab-Scania är väsentligt mer optimistiska i dag än vad man var för ett par är sedan.

Det finns enligt min mening inga egentliga skäl som talar för en socialisering av svensk bilindustri. Det har förekommit misslyckanden lidigare med statliga bilföretag av typen TJorven; det var ju knappast någonling som gagnade sysselsättningen.

SlND-rapporten är gammal, och den har redan skadat svensk bilindustri. Jag lycker all vi skall begrava den för atl slippa diskutera den så myckel längre; del är gammalt material som är inaktuellt.

Samarbetet med Västeuropa för att se till alt vi kan ta fram nya bilmodeller för svensk bilindustri pä väsentligt gynnsammare grunder än lidigare är verkligen ägnat att befrämja sysselsättningen i Sverige och garantera den svenska bilindustrins framtid. Del är däremot ingen socialisering.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Om nu lägel är så ljust som Per Weslerberg påslår och del kommer att gå så bra, kan Jag ändå inte se atl en nationalisering av bilindustrin skulle försämra det läget.

PER WESTERBERG (m):

Herr lalman! Läget har förbättrats väsentligt, och jag tror all del kommer att förbättras ännu mera,om Marie-Ann Johansson är redo att hjälpa till med atl anpassa svenska lypprovningsregler för bilar, svenska avgasreningsregler för bilar m. m. till inlernalionella förhållanden. Det kommeratt stärka svensk bilindustri.

Men alt nationalisera den och endast vilja utveckla en bilmodell kommer med säkerhet att minska sysselsättningen och försämra svensk bilindustris konkurrenskraft i framtiden.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Förstatligande av bilindustrin

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tänker inte fortsätta deballen. Jag vill bara påpeka atl jag inte någon gång i något av mina inlägg har sagl all vi skall tillverka endast en bilmodell. Del är möjligl alt del är en riktig utveckling, men jag har inte sagt det, sä jag tycker det är fel av Per Westerberg alt lägga de orden i min mun.

Jag kan alltså inte se vad det skulle kunna vara för negativt i atl nationalisera bilindustrin. Utvecklingen -om den nu är positiv- kunde ju i sä fall fortsätta.

Överläggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels del av Marie-Ann Johansson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan Marie-Ann Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoilets hemställan i belänkandet nr 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Marie-Ann Johansson under överläggningen framställda yrkandei.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Marie-Ann Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 311 Nej - 17

§ 22 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets belänkande

1979/80:4 med anledning av motioner om utlänningslagen m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Anmälan av Interpellationer

§ 23 På förslag av tredje vice talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid elt senare sammanträde.

§ 24 Anmäldes och bordlades Proposition

1979/80:62 om förlängning av nuvarande ordning för finansiering av energispariån lill utgången av juni 1980

§ 25 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 21 november

1979/80:74 av Lars-Ove Hagbeig (vpk) lill statsrådet Georg Danell om slugbyverksamhelen i fiällomrädena:

F. n. bedrivs en ohämmad exploatering av fjällväriden. Varje dag utbjuds i slora annonser andelar i privata fritidshus bl. a. i Tandådalen och Granfjälls-slöten i Sälenfjällen, i Vemdalsskalet, i Tänndalen, i Funäsdalen m. fl. platser. Våra mest eftertraktade naturområden blir privata stugbyar. De penningstarka personerna bereder sig tillträde till de attraktiva fjällområdena. Allemansrätten sätts ur spel.

De primära rekreationsområdena, som riksdagen sagt skall skyddas, hotas nu av den privata slugbyverksamhelen, som varje dag knaprar pä dessa miljöer. Uppgifter tyder pä alt antalet fritidshus ökar kraftigt. Exempelvis är den genomsnittliga ökningen pér år av antalet fritidshus mer än 50 % i Malungs kommun, över 100 % i Åre och mer än 300 % i Älvdalens kommun.

Penningslarka intressen kan i motsats till kommunerna köpa upp åtråvärda naturområden och exploatera dessa. Kommunerna tvingas i de flesta fall vara åskådare till denna rovdrift på naturen. Statliga pengar måste tillföras kommuneroch folkrörelserna föralt de skall kunna skapa en ny inriktning av rekreationspoliliken.

Lägel är i dag allvariigt. Ronny Svensson, forskare vid Tekniska högskolan i Siockholm, har i Miljötidningen 6/79 presenterat elva punkter som, om de förverkligades, skulle avvärja hoten mot allemansrätten.

Följande punkter för Ronny Svensson fram:

1. Omedelbart stopp för alla privata hus som inte har färdiga husstommar.

2. Bygg- och planslopp i minsl två år i syfte atl utreda hur bebyggelsen skall se ul, lokaliseras, dimensioneras och ägas.

3. Stopp för alla privata markköp inom alla primära rekreationsområden, om marken skall användastill frilidshusellerliknande. Delta förbud böräven

gälla skogsbolagen och deras rätt att bygga privata fritidshus i varje form.

4. Omprövning av alla fysiska detaljplaner-även dem som fastställs- för att garantera riksdagens riktlinjer beträffande användningen av våra gemensamma naturresurser.

5. Skärpning av skatten på realisationsvinst i samband med försäljning av fritidshus och fritidshuslomter.

6. Statlig hjälp av större omfattning för att snabbt få fram genomtänkta planer för i första hand de primära rekreationsområdena, men även andra efterfrågade naturmiljöer.

7. En ny form av prövning av alla planer i dessa områden. Den skall garantera atl våra nationella intressen och riksdagens beslut blir tillgodosedda. Kanske bör naturvårdsverket och rekrealionsberedningen i regeringen se byggplanerna innan de godkänns.

8. Ett kraftigt utbyggt stöd lill kommunerna och andra allmännyttiga organ och stiftelser, så att de kan organisera och förvalta de anläggningar som behövs för övernattning och kommunikationer inom attraktiva naturområden.

9. Snar utbyggnad av kollektiva transporter till och från samt inom attraktiva områden som t. ex. de primära rekreationsområdena.

10. Statliga subventioner som möjliggör atl vanliga människor utan kapital kan åka till och vistas i primära rekreationsområden. De allmännyttiga byarna får inte ha för höga hyror, som annars starkt diskriminerar stora grupper.

11. Omfattande regionalpolitiskt stöd lill de kommuner som inom sina gränser har primära rekreationsområden. Om detta sker får de lokala politikerna inte några sysselsätlningspolitiska motiv alt tillåta privat speku-lationsverksamhel i form av privat stugbyggande.

Dessa elva punkter är en god plattform för en ny inriktning av fritids- och rekreationspoliliken i värt land.

Med hänvisning till det anförda vill Jag ställa följande frågor till statsrådet Danell:

1. Är regeringen beredd atl omedelbart vidta åtgärder för att stoppa exploateringen och spekulationen i Sälenfjällen, norra Dalarnas fjällvärld och övriga fiällomräden i värt land?

2. Är regeringen beredd atl ta initiativ för alt hävda allemansrätten i fjällvärlden enligt interpellationens elva punkter, bl. a. byggslopp för privata

■ hus, omprövning av befintliga planer, ekonomiskt stöd till kommuner och allmännyttiga organ, subventioner lill vanliga människor för att kunna vistas i primära rekreationsområden, m. m.?

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Anmälan av interpellationer

1979/80:75 av Rune Guslavsson (c) till industriministern om åtgärder för alt rädda sysselsättningen i Lessebo m. fl. orter:

Företagsledningen inom Södra Skogsägarna AB har beslulal all föreslå slyrelsen alt driften vid fem av förelagels enheter skall upphöra. De enheter som berörs är Delary bruk i Älmhults kommun med 95 anställda, Emsfors

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Anmälan av interpellationer

söder om Oskarshamn med 210 anställda. Fridafors sydväst om Tingsryd med 315 anställda, Göta bruk söder om Trollhättan med 160 anställda samt sulfitenheien vid Lessebo bruk, där 50 av 410 anslällda berörs. Tolall riskerar således ca 830 anställda atl friställas genom nedläggningen. Anledningen till denna åtgärd är de svårigheter som skogsindustrin upplevt under de senaste åren som en följd av den djupa lågkonjunkturen och de bestående problem som denna medfört för industrin. Den svenska skogsindustrin har även genom den växande konkurrensen från utlandet fäll allt svårare att hävda sig på världsmarknaden.

Vi kan nu emellertid skönja en förbällring i Södra Skogsägarnas resullal jämfört med 1978. Lönsamheten bedöms dock fortfarande vara otillfredsställande, och uppenbara risker för en ny lågkonjunktur föreligger med stora svårigheter som följd. Förelagsledningen inom Södra Skogsägarna anser därför att strukturella ålgärder måsle vidlagas som iryggar förelagets framtida fortbestånd. Till della kan läggas all tillgängen pä råvara i framliden synes komma atl bli en begränsande faktor för skogsindustrins volym.

Frän skilda häll görs därför den bedömningen all en slrukturomdaning inom skogsindustrin är oundviklig. Om en sådan omdaning skulle vara oundviklig, kommer det alt innebära stora påfrestningar för såväl de orter som de enskilda människor som direkt drabbas. Det krävs alt såväl företag som samhället i sådana situationer tar sitt sociala ansvar och medverkar till lösningar som ger de drabbade människorna nya försörjningsmöjligheter och därmed de drabbade orterna en reell möjlighet alt upprätthålla en tillfredsställande servicenivå.

Alternativa sysselsättningsmöjligheter måste därför skapas, om de aviserade nedläggningarna av enheterna inom Södra Skogsägarna kommer lill stånd, för att tillförsäkra dem som då drabbas en tryggad försörjning.

Med hänvisning lill del anförda villjag till industriministern ställa följande fråga:

Vilka möjligheter ser statsrådet att skapa aliernaliva sysselsättningsmöjligheter i de orter som drabbas av de aviserade strukturella åtgärderna inom Södra Skogsägarna AB?

den 22 november

1979/80:76 av Marie-Ann Johansson (vpk) lill industriministern om vissa sysselsättningsproblem i Borås och Sjuhäradsbygden:

Del multinationella bolaget Firestone hotar med alt lägga ned tillverkningen i Viskafors. Del amerikanska moderbolaget hotar att inte längre skjuta lill något kapital och att inie gå i borgen för nya län. Risken är därför stor att sysselsättningen för 950 anställda vid förelaget är i farozonen, något som skulle drabba en bygd som redan fält utslå många företagsnedläggelser de senasle decennierna myckel häri.

Borås och Sjuhäradsbygden är, som alla vet, centrum för tekoindustrin. Tekoindustrin har haft stora svårigheter under fiera årtionden och många

förelag har lagls ned. Det har skapat slora svärigheler i denna del av landet. Man har av det skälet också aklivi arbelal för atl få till stånd en mera differentierad sysselsättning i Borås och Sjuhäradsbygden. Hotet mut sysselsättningen vid Firestone i Viskafors är därför mycket allvarligt.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill Jag därför ställa följande frågor lill industriministern:

1. Vilka omedelbara initiativ är industriministern beredd all la för all rädda sysselsällningen vid Firestone i Viskafors?

2. Vilka ålgärder anser industriministern på sikt nödvändiga för att sysselsällningen vid företag belägna i Sverige inte skall vara beroende av beslut fattade i andra länder, med andra lagar och utan någon insyn eller påverkansmöjlighet från svenskt häll?

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Anmälan av interpellationer

1979/80:77 av Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) lill industriminisiern om sysselsättningsproblemen i Oxelösund:

Företagsledningen'vid halvslatliga SSAB Oxelösund planerar alt minska grovplällillverkningen med ell bortfall av ca 400 arbetstillfällen som följd. Återigen drabbas en typisk "en-indusiri-ort" genom atl den hell dominerande industrin gör nedskärningar.

Redan den nuvarande stålpoliliken har svåra följder för gruv- och stålorterna med planerade eller väntade minskningar av arbetstillfällen. Oxelösundsledningens planer är ännu ell stort steg på den "awecklingsväg" som lades fast när riksdagen antog slruklurplanen för handelsstålet och tillskapade det halvprivata SSAB.

1 interpellationssvaret om de mindre handelsstålverken sade industriminister Åsling all han kommer alt "noga följa utvecklingen inom handelsstålsindustrin, inte minst vad gäller sysselsättningen". Vidare sades: "Såväl samhället som företagen måste medverka lill atl sysselsättningsförändringar inte medför oacceptabla konsekvenser för de anställda och för de orter som berörs."

Mot bakgrund av det anförda vill Jag ställa följande frågor till industriministern:

1. Anser industriministern att en neddragning med 400 arbetstillfällen i Oxelösund är acceptabel för de anställda och för orten?

2. Vilka åtgärder ämnar industriministern föreslå för atl rädda jobben i Oxelösund?

\919/H0:lSav Lars-Ove Hagbeig(vpk)U\\ industriministern om utvecklingen inom handelsstålsindustrin:

Ledningen för del halvslatliga SSAB har signalerat åtgärder som på ett drastiskt sätt ytteriigare skulle försämra sysselsättningsläget vid järnverken i Domnarvet, Oxelösund och Luleå, åtgärder som går längre än den strukturplan som den för närvarande arbetar efter.

De ålgärder som planeras är bl. a. minskning av grovplällillverkningen i Oxelösund och en lidigareläggning av malmmelallurgins nedläggning i

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Anmälan av interpellationer

Domnarvet. Dessa ålgärder innebär stora personalinskränkningar. I det senare fallet tänker man inte ens följa riksdagens beslut att ge malmmetallurgin i Domnarvet elt nådeår, vilket riksdagen redan anslagit pengar till.

Åtgärderna motiveras med atl lönsamhet inte går alt uppnå .under de närmaste åren och att 1980 skulle bli ett besvärligt ekonomiskt år. Del rör sig alltså om kortsiktiga ålgärder som fär följdverkningar på lång sikt.

Redan den nuvarande strukturplanen är en katastrof för stål- och gruvorterna. Luleå färingen förädling av någorlunda omfattning. Domnarvet blir ett tunnplåtverk utan rästålstillverkning. Oxelösund fär förlila sig på grovplåten. De mellansvenska gruvorna drabbas hårt. Blölbergsgruvan är redan ur drift. Enligt denna strukturplan skall 4 000 Jobb bort. De nu planerade åtgärderna är ett led i samma politik, en fortsättning pä en stälpolitik som innebär atl Sverige med inhemsk råvara - malm - kan få sin handelsslålsinduslri utslagen.

1 slället för all gå vidare pä avvecklingslinjen måsle del till en ny inriktning av stålpoliliken:

- Decentralisering i slället för centralisering av verksamheten. Bygg stålverken i Domnarvet, Luleå och Oxelösund med integrerad produktion från råstälsframslällning lill färdigprodukt. Satsning på teknik som möjliggör en sådan produktionsinriktning.

- Satsning pä betydligt högre kvalitet, förädling och specialprodukter.

- En handelspolitik som slår vakt om handelsstålsindustrin, mot multinationella stäljällar, vilka spekulerar i atl snabbast möjligt slå ut övrig handelstålsinduslri.

SSAB-ledningen har i runda lal fäll 5 miljarder kronor i sin hand av skattebetalarna. Dessa pengar skall inte användas för att lägga ned svensk handelsstålsindustri, utan användas för framlidsinvesteringar.

Riksdagens uttalade mål för SSAB är företagsekonomisk lönsamhet inom 5 är. Både denna företagsekonomiska politik och SSAB:s ledning måste nu ersättas med en samhällsekonomiskt inriktad stålpolitik och en ny företagsledning.

Struklurplanens mål och inriktning har aldrig accepterats av de arbetande. Den har påtvingats dem. Metalls Järnbruksklubb i Domnarvet beslutade i början av november all göra en egen utredning om malmmelallurgin och nya processers framtid inom SSAB och Domnarvet. Vid strukturplanens fastställande inom SSAB "mutades" de fackliga representanterna med ett s. k. fackligt tillägg att sysselsättningen skulle hävdas pä varje ort. Dessutom förespeglades de atl den utredning industriminister Åsling tillsatte -Rehnbergska utredningen - skulle undersöka hur delta skulle gä till.

Nu blev inte Rehnbergs ulredning något av detta, men ledde ändock lill vissa beslul i riksdagen som skulle minska de anställdas problem vid strukturförändringarna. Även mot detta bryter SSAB-ledningens planer. SSAB - som är halvslatligl - styrs av kapitalistiska lönsamhelskrav. Konsortieavtalet mellan staten och de privata ägarna i SSAB - Gränges och Stora Kopparberg - innehåller denna målsättning. Detta avtal måste upphävas och omförhandling ske, där de privata intressena tvingas bidraga

med ekonomiska medel för atl bekosta en framtida svensk handelsstålsindustri.

Med anledning av det anförda villjag ställa följande frågor till industriministern:

1. Avser industriminisiern atl ingripa för att halvslatliga SSAB inte ytteriigare skall försvaga svensk handelsstålsindustri?

2. Är SSAB-ledningens planerade ålgärder förenade med det sociala ansvar som rimligen bör åvila företag som har statligt ägande och där skattebetalarna har satsat betydande kapital?

3. Avser industriministern alt utkräva ekonomiskt ansvar för SSAB:s framtid av de privata intressena inom SSAB?

4. Avser industriministern att ta initiativ för en förnyelse av svensk handelsstålspolilik efter samhällsekonomiska utgångspunkter, satsning pä integrerade stålverk och förädling samt nödvändiga omförhandlingar mellan staten och privatkapitalet i SSAB?

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Anmälan av interpellationer

1979/80:79 av Mona S:i Cyr(m) till jordbruksministern om användningen av kadmium i porslinsindustrin:

Användning och import av kadmium har förbjudits fr. o. m. den 1 juli 1980. Detta har i hög grad oroat bl. a. den svenska porslinsindustrin. De svenska tillverkarna Gustavsberg, Höganäs-Keramik och Rörstrand-Hackefors har ingett ansökan om dispens hos produktkonlrollnämnden (PKN). PKN har i regeringsbeslut givils befogenhet all meddela dispens från förbudet. Enligt beslutet kan dispens meddelas "om användningen av kadmiumhallig vara är av väsentlig betydelse frän allmän synpunkt". Förutvarande Jordbruksministern påpekade vid beslutets fattande att eventuella övergångssvårigheter för näringslivet skulle kunna klaras av genom PKN:s dispensgivning. Statsrådet påpekade också, att "godtagbara ersättningsmedel för kadmium finns på de flesta användningsområdena".

Nämnda företag har begärt företräde hos PKN i ärendet, varvid en enda representant tilläts företräde. Vid besöket gavs dock inga besked om möjligheterna till dispens.

Andelen kadmium som används av den keramiska industrin i Sverige är myckel låg - uppskattningsvis några promille av den totala användningen i landet. Fört. ex. Rörstrands och Hackefors sammanlagda tillverkning rördel sig maximalt om 2 kg per år.

Del kadmium som används i keramiska färger är bundet i ett silikalglas eller inkorporerat som en del i kristallstrukluren. Enligt bestämmelserna i Sverige får ej mer än 0,1 mg per liter av godsets rymd utlösas från godset vid urlakning under 24 timmar i rumstemperatur med en 4-procenlig vattenlösning av ättiksyra. All tillverkning som sker hos Rörstrand och Hackefors ligger under denna gräns.

Kadmium är en oersättlig beståndsdel i de mönster som östgötska Hackefors specialiserat sig pä sedan ett tjugotal är och som man idag har goda utsikter att föra ut på exportmarknaden. Företaget, som sysselsätter ett

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Meddelande om frågor

trettiofemtal personer och räknar med en viss utökning, ser sin framtida verksamhei och sina exporlplaner hotade genom kadmiumförbudet. Förelagel har helt nyligen gjort nyinvesteringar på mellan 1,5 och 2 milj. kr. Tyngdpunkten i förelagels verksamhei ligger på blomdekorer, bl. a. den s. k. gröna vinrankan. Kadmium krävs för färgerna roll, grönt och gult. Någol ersättningsmedel för kadmium finns inte. Liknande problem drabbar övriga porslinsfabrikanter.

Om PKN ej medger dispens kommer de svenska förelagen att fä svårigheter atl konkurrera pä exportmarknaden, då utländska tillverkare ges designmässiga fördelar. Konkurrensen på den svenska marknaden skulle komma alt ske på olika villkor, då förutsättningarna för svenska kontrollmyndigheter att konstatera kadmium i importerade varor torde vara små. Branschens förelag skulle sålunda drabbas av en drastisk minskning av sill hillillsvarande soriimenl. Följden bleve en nedgång i försäljning, produktion, lönsamhet och sysselsättning.

Jag anhåller om kammarens tillstånd att till jordbruksministern få ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att de små kvantiteter kadmium som är aktuella inom
porslinsindustrin utgör en hälsofara, som motiverar ett fasthållande av
förbudet i della sammanhang?

2. Är statsrådet beredd alt verka för alt dispens medges för de berörda
porslinsföretagen?

§ 26 IVleddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 22 november

1979/80:153 av Kerstin Andersson i HJärtum (c) till industriministern om nedläggningen av nybyggnadsverksamheten vid AB Lödöse Varf

Lilla Edets kommun har under den senasle veckan drabbals av ivä för kommunen negativa besked. Göta bruk, som redan under de senasle åren skurit ner tillverkningen och friställt ca 175 man, bör enligt en ulredning inom Södra Skogsägarna läggas ner hell. Lödöse Varf bör enligt del belänkande som kommissionen för mindre och medelstora varv lagt fram avveckla nybyggnadsverksamheten. Detta har i verkligheten redan skett. Enligt fackföreningsordföranden gjorde förra trepartiregeringen med industriminister Åsling i spetsen en uppgörelse om detta med Oskarshamns Varvs och Lödöse Varfs ägare. Får Jag med anledning av detta påslående fråga industriministern: Har industriministern medverkat till alt Lödöse Varf lagt ner sin nybyggnadsverksamhet redan innan utredningen var klar?

1979/80:154 av Marie-Ann Johansson (vpk) till jusiilieminislern om regeringens prövning av visst lillsländsärende:

Regeringen Ullslen gav den 5 Juli 1979 lillsländ till EKA i Bohus all producera bensylprodukier vid en planerad anläggning i Slora Viken i Ale kommun vid Göta älv.

EKA hade anhållit om koncessionsnämndens tillstånd att producera bensylproduklerna. Bolagel begärde i sin ansökan all ärendet skulle handläggas så, alt beslut kunde fallas så tidigt under hösten som möjligl. Bolaget skriver: "Förutsättningen härför är givetvis alt regeringen meddelar undantag från prövningsskyldigheten enligt 136 a § byggnadslagen."

Regeringen meddelade inte undanlag frän prövningsskyldigheten, utan gav i slället bolagel lillsländ alt producera bensylprodukier i anläggningen.

Med anledning av del anförda vill jag fråga Justitieministern:

Anser justitieministern alt regeringsbeslutet är lagenligt, och om så ej är fallet, vilka åtgärder ämnar justitieministern vidtaga?

Nr 35

Torsdagen den 22 november 1979

Meddelande om frågor

1979/80:155 av Margareta Gard(m) lill socialministern om gravida kvinnors rätt lill sjukpenning:

En nu 35 är gammal av dåvarande socialvårdskommitten uttalad definition av begreppet sjukdom såsom "varje onormalt kropps- eller själstillstånd, vilket icke sammanhänger med den normala livsprocessen" förorsakar uppenbarligen synnerligen otillfredsställande följderförsomliga kvinnorsom under sin tidiga graviditet drabbas av lill graviditeten knutna komplikationer. I den mån dessa leder lill arbetsoförmåga, sä alt kvinnorna måste sjukskrivas, är det nämligen inte säkert atl försäkringskassan medger sjukpenning.

Mot denna bakgrund vill Jag ställa följande fråga:

Är socialministern beredd föreslå sådan ändring i lagen om allmän försäkring som undanröjer lolkningssvärigheterna avseende gravida kvinnors rätl lill sjukpenning vid arbetsförmågenedsättande gravidiletskomplikalioner?

1979/80:156 av Olof Palme (s) lill statsministern om förstärkning av statsinkomsterna:

Riksdagen står nu inför uppgiften alt behandla ett regeringsförslag om skallerna för 1980. Om della förslag genomförs kommer underskoltel i slalsbudgeten att öka ytterligare.

Den därigenom fördjupade statsfinansiella krisen gör det än mer ofrånkomligt all slalsinkomsierna förslärks. För all kunna bedöma skalleomläggningens konsekvenser för avtalsrörelsen och dess allmänna fördelningspolitiska effekter är det nödvändigi all riksdagen och löntagarna redan i samband med behandlingen av skalieförslagei får besked om vilka ytteriigare inkomst-förslärkningar som regeringen räknar med all genomföra.

Jag vill därför fråga statsministern:

1. Vilka inkomstförstärkningar planerar regeringen all genomföra som ell

Nr 35 led i en politik för alt minska det allvarliga underskottet i statens budget?

Torsdaeen den ' '" regeringen fast vid de utfästelser att inte höja momsen som de tre

22 november 1979 regeringspartierna gjorde i valrörelsen?

Meddelande om .frågor

1979/80:157 av Karl-Erik Svariheig (s) lill statsrådet Britt Mogård om statsbidragen lill grundskolan i Göteborgsregionen:

Kommunerna i Göteborgsregionen förutsåg atl det nya statsbidragssystemet för grundskolan skulle ge ca 30 milj. kr. mindre i statsbidrag än det gamla. Vid budgetarbetet hösten 1978 visade sig beräkningarna vara korrekta. Som svar på en fråga om ålgärder för att undanröja bristerna i det nya statsbidragssystemet hänvisade dåvarande skolministern Rodhe lill undersökningar och utvärderingar som skulle utföras av skolöverstyrelsen.

Eftersom kommunerna i Göteborgsregionen även vid höstens budgetarbete kunnat konstatera stora bidragsförlusler vill Jag fräga skolministern:

Vilka omedelbara åtgärder avser statsrådet vidta för alt rätta till de missförhållanden i statsbidragssystemet som påvisades redan 1978 och som fortfarande finns kvar?

1979/80:158 av Maj-Lis Lööw (s) lill handelsministern om bibehållande av Ceaverken som svenskägt företag:

Tidigare borgerliga regeringar har stött planer pä att överföra Ceaverken i Strängnäs till en multinationell koncern. Från fackligt och politiskt håll har hävdats all den av beredskapsskäl vikliga framslällningen av rönlgenfilm och folosättningspapperdärigenom skulle kunna äventyras. Ceaverken är landets enda företag i denna bransch.

Överstyrelsen förekonomiskt försvar har trätt in på ett sätt som lugnat våra farhågor. Ett avtal med Statsföretag skulle säkerställa fortsatt drift och därmed också trygga sysselsällningen vid förelagel. Enligt uppgift i pressen skulle dock dessa utfäslefser nu ifrågasättas av den nya regeringen. Delta har föranlett följande kommeniar av fackklubbens ordförande: "Del här känns som en lolal överkörning. Har regeringen inget socialt ansvar? Heller inget som helst ansvar för landets beredskap i fråga om röntgenfilm och fotosätlningspapper?"

Jag låter frågan gå vidare till handelsministern som den för försörjnings-tryggheten huvudansvarige.

Är regeringen beredd att biträda föreslagna ålgärder syftande lill att säkerställa Ceaverkens fortbestånd och ulveckling som svenskägt förelag och därmed bevarande av såväl sysselsättning som försörjning med rönlgenfilm och fotosätlningspapper?

§27 Kammaren åtskildes kl. 16.22.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1979/80:35 Torsdagen den 22 november

Riksdagens protokoll 1979/80:35