Riksdagens protokoll 1979/80:32 Tisdagen den 20 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:32

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:32

Tisdagen den 20 november

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande inkomna ansökan:

Till riksdagen

Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsarbetet pä grund av personliga skäl under tiden den 1 december 1979-den 29 februari 1980. Stockholm den 15 november 1979 Gösta Andersson

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Åke Svensson (c) skulle tjänstgöra som ersättare för Gösta Andersson,

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om bemanningen av fyrar m. m.

§ 3 Om bemanningen av fyrar m. m.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet föratt besvara Biiger Rosqvists (s) den 1 november anmälda fråga, 1979/80:96,1111 kommunministern, och anförde:

Herr talman! Birger Rosqvist har frågat statsrådet Boo om han anser att det är lämpligt atl ta bort erfaren kustbefolkning och avbemanna längs kusterna under den tid en utredning överväger samhällets behov av bemannade platser längs våra kuster. Frågan har överlämnats till mig.

1 beslul den 23 november 1978 uppdrog regeringen åt sjöfartsverket atl -efter samråd med andra berörda myndigheier - redovisa intresset för och därmed viljan atl ekonomiskt bidra till en eventuell fortsalt bemanning vid de fyrplatser som enligt redovisade planer skall automatiseras den 1 januari 1980.

För angivna fyrplatser, däribland Ölands södra udde, har en uppgörelse träffats mellan sjöfartsverket och närmast berörda myndigheter om den fortsatta bemanningen. Uppgörelsen är treårig och av försökskaraklär. Fortsalla överläggningar äger rum om mer långsikliga lösningar.

I fråga om Ölands södra udde övertar Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) huvudmannaskapet för att säkerställa behovet av väderobservationer. Sjöfartsverket har förklarat sig berett atl av övervaknings- och räddningsskäl bidra till bestridandet av kostnader för personal, motsvarande en halv tjänst, under en övergångsperiod. Ett framtida intresse för bemanning  föreligger också från  naturvårdsverket, vilket bl. a.  får

171

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

0/77 bemanningen avfyrar m. m.

betydelse i samband med den långsikliga lösningen av frågan.

Genom fyrautomatiseringen bortfaller behovet av bemanning för den rena fyrtjänsien. En eventuell fortsalt bemanning måste således grundas på andra behov. Den vars verksamhet ställer krav på en fortsatt bemanning skall därvid svara för kostnaderna.

För Ölands södra udde innebär uppgörelsen, enligt vad jag erfarit, atl av de fyra personer som nu har sin tjänst vid fyren kommer två att övergå till SMHI för vädertjänsten. En kommer att stanna kvar inom sjöfartsverket för lillsyn av vissa fyrar på Öland och bo kvar på fyrplalsen. Den fjärde personen pensioneras vid årsskiftet.

Såvitt jag kan bedöma slår det praktiska resultatet av den överenskommelse som träffats om bemanningen vid Ölands södra udde inte i strid med syftet bakom den pågående utredningen.

Avslutningsvis villjag framhålla att del finns flera skäl som talar för att det skall finnas bemanning längs våra kuster.

172

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikalionsministern för svarel.

I direktiven för den nylillsalta utredningen om bemanningen längs våra kuster konstateras det alt statliga myndigheter har personal längs kusterna som har vittomfattande arbetsuppgifter för försvaret, sjöfartsverket, tullverket, polisen och väderlekstjänsten. Detta är betydelsefullt ur många aspekter. Det gäller exempelvis vid olje- och kemikalieutsläpp som berör miljön, för sjöräddningsljänsten, för tillsynen av fiskegränser och för bevakningen av kust- och havsområden för marinen. Därför är del bra all man nu låter belysa dessa uppgifter, sä atl samhällsintresset när det gäller dessa uppgifter kommer fram.

Om varje myndighet avskärmad för sig bedömer värdet av bemanningen, får man självfallet inte fram summan av alla värderingarna. Del borde vara en självklarhet att även alla de arbetsuppgifter som utförs av dem som finns i statlig tjänst kräver yrkeskunskap. 1 denna måsle inräknas erfarenhet och långvarig kännedom om kuster och hav. Det går inte atl utan vidare sätta exempelvis en fyrvaktare lill alt författa departementspromemorior. Det kanske skulle bli en del brott mot därvid föreskriven etikett. Men det går inte heller atl sälla med kust, hav, storm och tjocka oerfaret folk atl uträtta något inom sjöräddningen när det gäller fara för liv eller miljö.

Bemanning av ulsjöplalser måsle, om den skall göra skäl för namnet och inte bara vara ord, ske kontinuerligt med erfaret folk. Olyckslillbuden inträffar, som erfaret folk väl vet, inte bara på dagtid mellan morgon och kväll och från måndag till fredag.

Under pågående utredningsarbete är man nu i färd med att förtidspensionera och på annat sätt göra sig av med erfaret folk. Det som skett på Ölands södra udde är ett exempel, och pä Kullens fyrplats var det ett annat. Det är tvärtemot vad som sägs i utredningsdirektiven. Enligt dem skall man ta lill vara personalresurserna. Man skall inventera dessa föratt fä fram praktiska lösningar som fungerar. Man skall försöka ta till vara samhällsintresset.

Jag vill därför än en gäng fråga regeringens företrädare om det som nu sker med s. k. omrationaliseringar inte är att föregripa den egna utredningen.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! 1 slutet av mitt svar sägerjagaltjag anser att det finns skäl att ha bemanning längs kusterna, och Birger Rosqvist redogjorde för några av de skälen. Det är försvarspolitiska och sjöfarispoliriska skäl, naturvårds- och sjöräddningsskäl m. m. Av dessa skäl krävs det naturiigtvis en bemanning längs kusterna. Jag kan säga atl del finns ytterligare skäl, som jag själv kommit i kontakt med, och det är de regionalpoliiiska skälen. Det kan ofta vara så alt tjänsterna på en fyrplats är de sista som gör atl en bygd kan leva vidare.

Därför är jag väl medveten om problemet, och jag delar i grunden den uppfattning som Birger Rosqvist här hargjort sig till tolk för. Men vad jag inte rikligt förslår är att detta svar skulle vara så otydligt och grumligt alt Birger Rosqvist kan påstå alt vad som har skett, exempel vis pä Ölands södra udde, ar alt erfaret folk förtidspensioneras eller pä annat sätt försvinner. Enligt de uppgifter Jag har fått, och som det står i svarel, skall två personer vara kvar för väderlekstjänsten och en för sjöfartsverket, medan en person pensioneras. Om den sistnämnde blivit förtidspensionerad, så är det mer än jag vet.

Över huvud taget gäller att det inte skall ske en avbemanning. Det finns bara ett par ytteriigare bemannade fyrplatser, och i den män någon myndighet där hör sig för, så försöker man tillgodose intresset. Jag delar hell uppfattningen att olika statliga myndigheter skall samverka. Men någon förtidspensionering känner Jag inte till.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om bemanningen avfyrar m. m.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr lalman! Nu kommer vi in på det enskilda fallet. Jag har varit i kontakt med denna fyrpersonal i dag, och det är på det sättet au en blir förtidspensionerad. Han skulle ha varil i tjänst ytterligare tre år, men han får nu lämna arbetet vid årsskiftet.

När trafikutskottet behandlade motioner om dessa frågor i våras sade man att även frågor som rör anställningsförhållandena för den personal som är anställd vid fyrplalserbör faen från personalsynpunkl acceptabel lösning. De fyrvaktare som nu skall gä över till tjänster inom SMHI gördel i brist pä något annat Just nu, och de får en betydande löneminskning i och med att de lar delta jobb. Det är inte så säkert atl de stannar kvar på dessa tjänster. Om man hade tagit till vara alla de nyttiga funklionersom dessa människor kan sköta, hade man kanske insett att de har en viktig uppgift all fylla som är mera vittomfattande än atl läsa av termometrar för SMHI.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Den rena fyrtjänsten upphör i och med atl fyren automatiseras. Man har då hört med olika statliga myndigheter vilket intresse de har av denna personal. I delta fall har SMHI sagt atl man har glädje av tvä tjänster. Man har alltså inte fått dessa uppgifter i brist på någonting annat ulan därför

173

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om bemanningen av fyrar in. m.

att statliga myndigheter har sagt alt det pä denna plats finns behov av tjänsterna. Det är ett fullvärdigt, bra och rikligt Jobb. Alt läsa av termometrar och andra meteorologiska instrument är lika viktigt som något annal arbete. Meningen är ju att olika statliga funktioner som behöver Jobba ute på fyrplatserna också skall jobba där. Jag kan inte förslå att det finns någon anledning alt nedvärdera arbete inom väderlekstjänsten.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Man får andra arbetsuppgifter, man fåren annan huvudman, man blir anställd av en annan, man får annan lönegradsplacering, man får helt andra tjänstgöringsförhållanden. Kommunikalionsministern menar väl inte atl man skall ha kvar allt deljobb man tidigare hade plus detta med SMHI samtidigt som man blir nedfiyttad och får en väsentligt lägre ersättning än man haft tidigare för sitt Jobb?

All säga all man har bemanning ärju inte bara ord. Bemannad utsjöplats måste väl innebära att fyren är bemannad med kvalificerat folk som är i tjänst, som kan sjön och känner till sjötrafikens behov av hjälp i olika situationer. Det är sädana människor vi behöver lill dessa tjänster, ty de är del levande ögat när det gäller fiskeriuppsikten, när det gäller uppsikten för att tillvarata försvarels intressen. Om man tillsätter folk bara för att serva SMHI och alltså inte tar hänsyn till alt det av andra skäl krävs erfaret folk, dä är del fel att säga att det är bemannat. Då är bemanningen en pappersprodukl. Det är en dålig advokatyr för alt komma ifrån alla problem.

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Jag har nyss klargjort att det inte finns någol skäl atl ha personal för all bemanna fyren. Det arbetet är slutfört.

Då är frågan: Vilka statliga myndigheier har anmält behov av personal här ute? Jo, det har väderlekstjänsten och sjöfartsverket. Sjöfartsverket har anmält behov av en tjänst, för just det som herr Rosqvist talade om, SMHI har anmält behov av tvä tjänster.

Jag kan inte rikligt förstå kritiken i detta fall. Däremot kanjag hålla med om atl man kanske borde ha folk där ute som kunde sköta kombinerade jobb - se över fisket och naturvärdsfrågor, vara sjöbemanning osv. Men då förutsätter delta, vilket möjligen utredningen kommer fram till, alt vi får folk som skall kunna vara anställda av flera statliga myndigheier på en gång. Men lill dess att vi får det skall vi vara tacksamma för att vi räddar bemanningen över huvud taget på de här fyrarna. Det tycker jag är ett bra Jobb man har gjort.

174

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! När det gäller den första delen av vad kommunikationsministern sade är vi överens, men sedan skiljer sig våra uppfattningar väsentligt. Kommunikationsministern tycker atl det är bra all dessa tjänstemän flyttas över lill SMHI under den tid som utredningen pågår. När sedan utredningen kommit underfund med att de behövs i försvarets och alla andra myndig-

heters intresse skall man återanställa dem. Men länk om de försvunnit därför att de under tiden inie har kunnat klara sig enbart på att vara anställda hos SMHI och fä den ringa ersättning som det jobbet erbjuder dä är man ju ute i ogjort väder. Under den tid man utrett frågan har man förlorat kunnig personal.

Jag menar atl man kunde frysa det tillstånd som nu råder intill dess alt utredningen är klar. Dä kunde vi göra ett ställningstagande baserat på utredningens resultat.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om bemanningen av fyrar m. m.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr lalman! Det uppstår väl elt problem. De andra statliga myndigheterna - försvaret, fiskerislyrelsen, naturvårdsverket m. fl. - har inte visat någol intresse ens för att få någon liten deltidstjänst ännu. Jag skulle vilja säga alt här föreligger elt gemensamt arbete för oss att tala om för dessa myndigheter alt del är viktigt alt de upprälthåller dessa funklioner, för de anser i dag inie all det är så. Därför befinner vi oss i något av en mellansils.

Jag tycker att den föreliggande utredningen är ganska bra, därför att den kan möjligen driva fram opinionsbildningen, någol som faktiskt behövs.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Det är möjligt att man från dessa andra myndigheters sida inte officiellt deklarerat något intresse för de här funktionerna, därför alt man helt enkelt räknar med atl de i alla fall kommer atl stanna kvar. Det är så man hela tiden har räknat då man avbemannat kusterna, alt vi behöver inte ha någon, men del är någon annan som är huvudman för det. Den här gubben kommer atl sitta.på sin plats och alllid finnas tillgänglig om man behöver honom.

Del är kanske sådant som vi får läsa mellan raderna som politiker, att det är pä det sättet. Försvaret har hell säkert stor nytta av de människor som finns där ute. Jag har inhämtat uppgifter, enligt vilka de kan redovisa för alla de meddelanden de kunnat lämna inte bara lill försvaret ulan även till sjöfartsverket och till dem som har hand om tillsynen av fisket, exempelvis kustbevakningen, och många andra.

Det är det erfarna folkel vi behöver. Vi behöver ha vederbörande kvar så alt de kan göra tjänst kontinuertigt. Här reducerar man till två man. Även om dessa två nu åtar sig flera uppgifter än de i verkligheten skulle behöva göra i sin anställning hos SMHI, omfattar deras tjänst 24 timmar per dygn och fiera dagar i veckan. Enbart två personer kan ju inte sköta kontinuerlig passning.

Överläggningen var härmed avslutad.

175

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om sysselsättningen vid SJ.s vagn-verkstad i Örebro

§ 4 Om sysselsättningen vid SJ:s vagn verkstad i Örebro

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för alt besvara Ingemar Konradssons (s) den 9 november anmälda fråga. 1979/80:103, och anförde:

Herr talman! Ingemar Konradsson har frågat mig vilka möjligheter till en fortsatt drift vid vagnverksladen i Örebro ett ökat behov av vagnsrevisioner och vagnsreparationer kan innebära och vilken annan typ av verksamhet som kan bli aktuell ifall beslutet att vagnverkstaden skall upphöra verkställs.

SJ har stora verkstäder i Örebro. Förutom personvagnar repareras motorvägnar, lok och växlar. Ca 700 personer arbetar i verkstäderna. Den omfördelning av resurser inom SJ:s verkstäder som nedläggningen av vagnverksladen innebär är en naturlig följd av atl nya personvagnar kräver betydligt mindre underhäll än gamla. Förbättringen av vagnarna har lett till atl SJ har överskott pä verkstadsyta.

Under senare år har mer än 30 milj. kr. investerats i lokverkstaden i Örebro, underhåll av lok har flyttats till Örebro frän Malmö och ca 175 personer har nyanställts. Då SJ:s nya motorvagnar varit i bruk en tid kommer motor-vagnsverkstaden att få mer arbete. Nedläggningen av personvagnsverkstaden i Örebro bedöms därför inte innebära någon minskad sysselsättning vid SJ:s verkstäder i Örebro totalt sell.

176

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Jag får naturligtvis lacka kommunikationsministern för svarel, men tyvärr är det knappast elt svar pä den fråga som jag ställde.

SJ:s centrala verkstäder i Örebro har i ett tidigare skede sysselsatt 1 650 anställda. Rationaliseringar tillsammans med en slrukluruppdelning har gjort att antalet anställda i Örebro nu är nere i mellan 600 och 700, således ett bortfall av ca 1 000 arbeten. Delta är en anmärkningsvärd utveckling med tanke på alt där finns ell 380 000 m stort industriområde i SJ:s ägo med ändamålsenliga verkstads-, kontors- och lagerlokaler om 76 000 m.

Av flera anledningar kan beslutet om lokaliseringen av del tyngre personvagnsunderhållet till Malmö ifrågasättas.

Men det är inte detta som frågan gäller. I ett läge när kollektivtrafiken ökar, och av tvingande skäl kommer all fortsätta att öka, får vi räkna med en ökning av behovet av revisioner och reparationer av allt vagnmaterial. Därför är vagnverkstaden i Örebro en resurs, som SJ borde slå vakt om och inte avveckla.

Sedan beslulet om en avveckling av vagnverkstaden fattades har utvecklingen av SJ:s verksamhet förändrats i en omfattning som gör att beslutet borde omprövas. På grund av en ökning av efterfrågan och stora geografiska avstånd med länga och dyrbara transporter är det säkert motiverat med en enhet för personvagnsunderhåll också i Mellansverige.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte år 1975 en utredning med syfte att se över affärsverkens verkstadsrörelser. I motiven angavs alt det med hänsyn lill verkstädernas betydande kapacitet och personalens yrkeskunnan-

de är samhällsekonomiskt angeläget att i förekommande fall kompensera inträffade produktionsbortfall.

I tilläggsdirektiv fick utredningen också till uppgift alt undersöka om verkens utvecklingsverksamhet skulle kunna leda lill produktion vid verkstäderna.

I Örebro skapade den här utredningen förväntningar. Sirukturuppdel-ningen kunde accepteras, därför alt man förutsatte en alternativ produktion i verkstadslokalerna. Förväntningarna har nu övergått i pessimism. När bara ett halvt år återstår till den definitiva avvecklingen, har man inte hört någonting om utredningsresultatet.

Enligt vad som meddelats hinner nu SJ:s verkstäder pä andra håll i landet inte med sina uppgifter, utan lägger ut en hel del arbete på entreprenad. Jag vill därför fråga kommunikationsministern, om han vill medverka till att SJ:s underhåll i första hand läggs ut på egna verksläder.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om sysselsättningen vid SJ.s vagn-verkslad i Örebro

Kommunikalionsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Statens järnvägar är ett affärsdrivande verk och skall skötas som ett affärsdrivande verk. Enligt min uppfattning innebär della dels att man skall ha vissa verkstäder som drivs i egen regi, dels alt man också lägger ut visst arbete på entreprenad - allt för att få bästa tänkbara service sä billigt som möjligt för konsumenterna och för hela SJ som sådant. F. ö. vill Jag säga alt del inte blir någon minskad sysselsättning i Örebro på grund av den här omläggningen. I stället föriägger man en betydligt större andel av reparationerna av lok till Örebro än man gjorde tidigare. Som jag sagt är det också sä att de nya och modernare vagnarna inte alls kräver lika mycket underhåll som tidigare. De kräver inte underhäll lika ofta - och inte heller lika mycket underhäll som tidigare de gånger de är inne. Det är det som gör atl man fått ett överskoll på verkstadsyta.

Statens järnvägar har, såvitt jag kan förstå, fattat ett beslut som ett rationellt storföretag skall fatta i en sådan här situation. Det ärett riktigt, korrekt beslut, fattat av ett affärsdrivande verk. Jag har ingen anledning att här ifrågasätta, som herr Konradsson gör, att statens Järnvägar fattar beslul efter affärsmässigt riktiga principer.

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Får jag då ställa den här frågan till kommunikationsministern, eftersom den ingår helt i min första fråga:

Vet kommunikationsministern vilken verksamhet som kommer att bedrivas i vagnverkstadens lokaler i Örebro efter den 1 juli 1980?

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN: Herr talman! Nej, det känner jag inte till.

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Om kommunikationsministern är medveten om alt SJ i sin ägo har stora, ändamålsenliga,  funktionella verkstadslokaler som står

177

12 Riksdagens protokoll 1979/80:30-32

Nr 32                  lomma, håller ni då inte med mig om att det är elt önskemål, samhällseko-

Tisdaeen den        nomiskt sett, atl vi medverkar till alt det blir en produktiv verksamhei, helst

20 november 1979    "8°" industrisysselsättning, i sådana lokaler?

Om reglerna för tillträde till högskola

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herrlalman! Naturliglvisskall SJ verka föratt man får samhällsekonomisk nytta av dessa lokaler. Det förvånar mig att man i fråga efter fråga som ställs utgår från att statens järnvägar fattar idiotiska beslut, oekonomiska beslut, felaktiga beslut. Det gör icke siatens järnvägar. Jag har träffat dess ledning, och även om jag inte har haft tid att göra det så många gånger vet jag att det är en duktig, driftig verksledning, som arbetar efter de regler som riksdagen har uppställt.

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Den följdfråga jag har,som hardirekt anknytning tilldel vi nu diskuterar, är: Vart har utredningen kring den alternativa verksamheten i affärsverkens överblivna verkstadslokaler tagit vägen?

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om reglerna för tillträde till högskola

178

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara Lars Gustafssons (s) den 9 november anmälda fråga, 1979/80:104, och anförde:

Herrlalman! Lars Gustafsson harfrågal mig om jag är beredd alt verka för en förändring av högskoleförordningen så all riksdagens intentioner om direktövergång från gymnasieskola lill högskola får genomslag så fort som möjligt och, om så är fallet, när jag är beredd att föreslå regeringen denna ändring.

Jag delar Lars Gustafssons uppfattning atl del är angelägel atl snarast möjligt åstadkomma en ändring av systemet för urval vid antagning till högskoleutbildning. De nuvarande reglerna missgynnar bl, a. dem som vill gä direkt från gymnasieskolan till högskolan. Regeringen har också ansett denna fråga så viktig att den har tagits upp i regeringsförklaringen.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har inom ramen för silt reformuppföljningsprogram nyligen lagt fram en rapport. Två års erfarenheter av de nya lillträdesreglerna till högskoleutbildning (UHÄ-rapporl 1979:13), 1 rapporten belyses bl. a. erfarenheterna av den nuvarande begränsade direkiövergången. Rapporten är f n. ute på remiss. Jag har erfarit att UHÄ med ledning av rapporten och remissynpunkterna pä denna ämnar komma in med förslag till förändringar av urvalssyslemet i sådan lid attjag kan föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition i ärendet under mars månad år 1980. En ändring av högskoleförordningen på denna punkt fordrar nämligen att riksdagen tar upp frågan till förnyad prövning, eftersom

förordningen är direkt grundad på utbildningsutskottets belänkande (UbU 1975:17) över propositionen 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m. m. Vid vilken tidpunkten ändring av urvalssyslemet kan träda i kraft blir beroende av vilket ingrepp i detta som måsle göras för alt man skall kunna garantera en rimlig direktövergång från gymnasieskola till högskola.

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Jag tycker svaret andas en positiv vilja att komma till rätta med della problem.

Nu frågade jag närmast om direktövergången. Därför är det referat som Jan-Erik Wikström till att börja med gör av min fråga kanske inte riktigt korrekt. Del ärjust det här problemet som jag vill se en lösning på snarast möjligt. Det gäller inte nu en ändring av hela systemet med urvals- och lilllrädesregler -jag förmodar atl det lar litet längre tid. Av svaret framgår som sagt atl utbildningsministern för sin del i varje fall är beredd atl la i håll med den här frågan.

När utbildningsministern sägeratt han harerfarit att UHÄ med ledning av rapporten och remissynpunkterna på denna skall komma in med förslag till förändringar av urvalssyslemet, sä säger det inte någonting direkt om den punkt som jag har tagit upp. Därför vill jag uttryckligen fråga om utbildningsministern vet om UHÄ tänker ta upp även denna punkt. Del vore i så fall även angeläget atl få vela ät vilket håll en sådan ändring kan gå. Den här punkten är nämligen, menar Jag, precis av det slaget att den kan ändras mycket snabbi.

Jag vill dessutom fråga om inte utbildningsministern tror alt det skulle gä fortare om man lill att börja med bara korrigerade den här delen av hela komplexet, så att de värsta avarterna och felaktigheterna blev eliminerade, och tog det övriga i en senare etapp. Det är alltså en direkt fråga om inte en sådan etappindelning skulle göra att man fortare kom lill rätta med de besvärliga problemen Just på del här området.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om reglerna för tillträde lill högskola

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Lars Gustafsson och Jag är uppenbart överens på några punkter. Vi tycker båda alt det nuvarande urvalssystemet ger för begränsade möjligheter för ungdomarna alt gå direkt från fullbordad gymnasieutbildning till högskoleutbildning. Vi är båda angelägna om alt kunna ändra detta snarast möjligt. Kanske kan vi också vara överens om alt vi år 1975 - när vi fattade beslutet i riksdagen - inte förutsäg atl urvalssyslemet skulle få den negativa effekt på direktövergäng från gymnasieskola till högskola som det sedan visat sig ha. Om vi hade varil medvetna om det, hade ulskotlsbetänkandel säkert fått en annan ordalydelse.

Om vi nu är överens i de här huvudsakliga tankegångarna, lyckerjag att vi gemensamt skall försöka vidla de ändringar i urvalssyslemet som kan behövas. Jag har lärt mig atl del kan vara svårt att förutse de effekter som kan uppstå i urvalsförfarandet när man ändrar bara på en detalj. Det är därför jag

179

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om reglerna för tillträde till högskola

vill avvakta förslag från UHÄ innan jag är beredd att föreslå något ingrepp i urvalssyslemet. UHÄ har ju ansvaret för driften av antagnings- och urvalsförfarandet och bör kunna bedöma vilka ändringar som behöver göras och vilken lid som behövs för delta. Finns det över huvud tekniska möjligheter att redan till hösten 1980 förbättra direktövergången, skall jag självklart vidta de åtgärder som fordras härför.

Därmed har jag också svarat ja på Lars Gustafssons fråga om jag är beredd all medverka lill en dellösning, om del visar sig inte bereda svårigheter på övriga punkter i antagningssystemet.

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Med anledning av Jan-Erik Wikströms inlägg vill jag bara säga alt vi är överens om alt riksdagsbeslutet 1975 fick en formulering i förordningstexl som inte var bra. Del kan vi båda nu konstalera.

Jag ulgår ifrån att man inte på något håll betraktar min fråga som någol slags partipolitiskt påhopp utan att det är en önskan från alla håll atl rätta lill en sak som man menar är dålig.

Sedan noterar jag med tacksamhet att statsrådet Wikström säger sig kunna vara beredd att ändra på den här detaljen i en första etapp, om det är möjligt. Jag tycker det är bra, och jag hoppas det blir möjligt att göra en korrigering nu. Skillnaden mellan denna detalj och allt det andra ärju att den här detaljen har en utformning som inte står i överensstämmelse med riksdagens beslut - det tror jag vi är överens om. Därför borde den korrigeras mycket snabbt. Det övriga ärju en fråga om atl man kanske vill ändra pä det materiella innehållet i ell riksdagsbeslut därför att man kommit till olika uppfattningar om huruvida det är bra eller inte. Det är viktigt atl ändra pä den här första biten snabbare Just därför atl den inte slår i överensstämmelse med riksdagsbeslutet, inte följer dess andemening. Jag är angelägen att skilja på dessa saker. Därför är det bra om statsrådet Wikström kan överväga all ta den här biten i en första etapp.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talmän! Jag vill bestrida påståendet att förordningstexten inte skulle stämma med vad riksdagen har uttalat. Som jag framhöll i min första replik är del nog så all utskoltsbetänkandet har legat till grund för förordningstexten. Bakgrunden är säkert den au man i utskottet inte förutsäg vilken effekt denna skrivning skulle fä. Men det väsentliga ärju atl ingendera av oss är låst i någon prestige inför en punkt där en korrigering behöver företas. Kan den ske i den ekumeniska anda som har präglat den här debatten, tror jag alt det kommer att lända utbildningen lill gagn.

180

LARS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Det sisla kan jag instämma i.

Vi skall inte träta längre om förordningstexten, men det är väl ändå så alt högskoleförordningens text inte pä elt bra sätt återger andemeningen i riksdagsbeslutet. Del kan vi nog vara överens om. Det olyckliga i utskotts-

betänkandets text är atl man där laborerar med två begrepp, av vilka bara det ena fördes in i förordningstexten. - Det här riktar jag inte som en anklagelse speciellt mol statsrådet Wikström, ulan det är någonting som man väl får ta på sig ansvaret för i alla partier och i de regeringar som hai suttit och sitter. Men vi kan väl vara överens om denna brist pä överensstämmelse, som jag vill kläda i de orden atl andemeningen i riksdagsbeslutet inte har följts upp i förordningstexten.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Nej, vi kanske inte skall träta om just det, men jag känner ett visst behov av att försvara min företrädare i ämbetet. Jag tror nämligen att han tolkade riksdagsbeslutet sä som det måste tolkas. Poängen är att del någonslans har uppstått ett problem i hanteringen av detta, och det som då är väsentligt är att vi är överens om all en korrigering behöver göras.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om pensioneringen av vissa tjänstemän med politiserade tjänster

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 6 Om  pensioneringen av  vissa tjänstemän med  politiserade tjänster

Statsrådet OLOF JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara Wiggo Kom-5?é'fifs(m) den 26 oktober anmälda fråga, 1979/80:80, till budgelminislern, och anförde:

Herr lalman! Wiggo Komstedt har frågat budgelminislern om han ämnar vidta några åtgärder för atl i framtiden undvika atl arbetsföra tjänstemän i 350-ärsäldern pensioneras.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Allmänt sett menar Jag naturligtvis atl pensionering av friska personer i arbetsför ålder bör förekomma endast i absoluta undantagsfall.

När del gäller tjänstemän inom regeringskansliet kan det dock uppkomma situationer där det från statens synpunkt är till fördel atl regeringen kan besluta om pension ulan hänsyn lill tjänstemannens ålder. Det kan t. ex. gälla en person som inte är lämplig alt ha kvar i tjänst och inte går alt placera om och som i annal fall-på grund av de anställningsskyddsregler som tillämpas-skulle kunna begära full lön under lång lid utan att kunna avkrävas motsvarande arbetsprestation.

Med stöd av elt bemyndigande av 1975 års riksdag, vilket gäller generellt för ordinarie tjänstemän med förordnande 1. v., kan regeringen besluta om pension i sådana här fall. Bemyndigandet har använts i ytterst begränsad omfattning.

Situationen är något annoriunda för tjänstemän vilkas avgångar, av politiska skäl, blir aktuella vid regeringsskiften. Ett fätal statssekreterare och andra politiskt tillsatta chefstjänstemän uppbär nu pension med stöd av utfästelser som lämnatsefteröverenskommelse mellan de fyra stora partierna

181

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om pensioneringen av vissa tjänstemän med politiserade tjänster

i samband med 1976 års regeringsskifte.

De erfarenheter som gjorts sedan dess har avslöjat brister i samordningen. Därför kommerjag atl föreslå, efter samråd med de politiska partierna, atl frågan övervägs på nytt.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

Atl garantera människor arbete är en självklar uppgift för samhället, och den gäller givetvis även för de personer som har s. k. politiska tjänster. Men samtidigt måste del finnas en medvetenhet hos de berörda om all sådana tjänster innebär omplaceringar vid ett förändrat majoritetsförhållande som åstadkommils genom väljarnas utslag i allmänna val. Del borde då också vara ganska förståeligt atl omplaceringar oftast ger förändrade arbetsuppgifter för sådana befattningshavare. Del väsentliga är väl ändå atl det blir Jämförbara kvalificerade och lönemässigt någorlunda likvärdiga arbetsuppgifter.

All man nu bara resignerat utbetalar pensioner i storleksordningen 5 000-6 000 kr. i månaden till människor i 350-årsåldern måste ses som en stor utmaning mot den svenska allmänheten. Del ger också ytterligare bränsle till den debatt som nu förs om att man i politiska kretsar beviljar sig själv höga och förmånliga pensioner. Dessa pensioner kan tyvärr komma att öka i omfattning. Eftersom vi har val vart tredje år finns det i varje fall teoretiska möjligheter att problemen kan återkomma vart tredje år.

Vad jag menar är atl det säkeriigen finns möjligheter till omplaceringar, sä att man slipper tillgripa så drastiska pensioneringar av unga politiska tjänstemän som skett under senare år.

Jag kan inte dela statsrådets uppfattning - som kommer till uttryck i svaret -atl det finns tillfällen dä det är fördelaktigare att pensionera unga människor än all under en kortare tid hålla honom eller henne i tjänst, till dess atl en annan, mindre politiskt inriktad tjänst kan ordnas.

Naturligtvis kommer inte landshövdingssiolarna och generaldirektörsposterna att räcka till för sådana arrangemang, men del är väl inte heller alltid nödvändigt med tjänster av den digniteten.

I slutet av silt svar säger emellertid stalsrädet att det har avslöjats brister i det nuvarande systemet. Del ärett bra erkännande, och det hedrar statsrådet. Jag hoppas därför att statsrådet - för att anknyta lill vad som sägs i anslutning härtill i svaret - tar ett snabbt initiativ för en översyn av nu gällande regler. Mitt råd inför denna översyn är: Tag gärna på stålhandskarna!

182

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr lalman! Jag tycker alt det är viktigt atl undanröja en del missförstånd som tycks ligga bakom Wiggo Komstedts argumentation.

Jag är främmande för uttryckssättet att vi resignerat skulle utbetala pensioner till personer som innehaft politiserade tjänster. Jag känner inte lill något fall där t. ex. statssekreterare har vägrat alt lämna den post vederbörande har haft. Däremot kan jag säga, även om vi här inte skall diskutera enskilda fall, alt det har hänt att vederbörande inte godtagit de omplacerings-

förslag som framlagts.

Vi skall emellertid skilja mellan de enligt praxis politiserade tjänsterna, typ siatssekrelerartjänster, och andra departementsljänster. Jag hoppas att vi är överens om den distinktionen. Också när det är fråga om den sistnämnda typen av tjänster och det uppstår en lojalitetskonflikt eller samarbetssvårigheter av allvariig karaktär, måsle man naturligtvis lösa problemen på någol sätt. Även i dessa fall erbjuds naturligtvis alternativa tjänster. Det är inte fråga om ett resignerat erbjudande av pension som en förstahandsåtgärd. Några sådana fall känner åtminstone jag inte till.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om pensioneringen av vissa tjänstemän med politiserade tjänster

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att man väldigt noga måste skilja på olika typerav tjänster. Men inför det arbete som nu enligt statsrådets svar tydligen skall följa vill jag fråga: Anser statsrådet all del är skäligt alt den som alternativt erbjuds ett stort antal kvalificerade tjänster vägrar att ta någon av dessa tjänster därför att vederbörande anser sig ha rätt att få den tjänst han eller hon begär? Något sådant kan väl inte vara rimligt.

Sedan har det förekommit fall då personer som knappast uppnått 40-årsåldern har fått en pension på i runt tal 6 000 kr. Det verkar naturligtvis konstigt pä den stora allmänheten att den som får en sådan pension därutöver kan ta ett jobb med en så låg lön som lål oss säga 3 000 kr. -det är väl knappast någon som i dag har en så låg begynnelselön. Man kan alltså på det sättet komma upp i en hygglig lön utan att ha heltidsjobb eller något mer kvalificerat jobb. Det verkar konstigt i folks ögon, inte minst nu när man för debatten om politikernas sätt att bevilja sig själva fela arvoden.

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Eftersom detta är en allvariig fråga för förtroendet för politiker och vårt sätt atl sköta värt ämbete måsle vi naturligtvis vara öppna för en kritisk granskning av hur systemet fungerar. Nu har vi erfarenheter från ett antal regeringsskiften, och del är därför som jag i svaret på frågan anmäler att erfarenheterna från perioden efter 1976 skall granskas. Del gäller inte minst samordningen av förmåner. Ingen bör sålunda få dubblerade förmåner - del kan aldrig ha varit avsikten från början utan den har varil atl skapa trygghet i arbetssituationen.

Låimigerinraom proposition 1975:1 bil. 2,somjagharhänvisat lill i svaret. Där har regeringen fåll bemyndigandet att i varje särskilt fall besluta om pension åt innehavare av bl. a. tjänst som departementsråd. Sådana beslul har också förekommit. Enligt propositionen skall den möjligheten utnyttjas när det uppkommer sådana situationer atl det från såväl den enskildes som statsförvaltningens synpunkt kan vara till fördel att regeringen fattar beslul om pension. Som förutsättning för sådant beslul bör dock gälla alt tjänstemannen ansökt om pension eller förklarat sig inte ha någon erinran däremot. En sådan pensionering kan bero på atl det föreligger samarbetssvårigheter eller lojalitetskonflikter och är en ventil som öppnar möjligheter att klara av situationen,

183

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om den fortsatta utbyggnaden av kärn kraft sa ggr e -galet Forsmark.?

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag vill bara upprepa min fråga: Kommer statsrådet atl medverka till att man i fortsättningen inte hur många gånger som helst kan vägra att anta erbjudanden om kvalificerade tjänster?

Statsrådet OLOF JOHANSSON:

Herr talman! Den frågan skall egentligen i första hand de politiska partierna besluta om.

Jämfört med 1976 års överenskommelse mellan de politiska partierna har det i 1979 års överenskommelse skett en skärpning. Självklart lyckerjag all den utvecklingen är riklig.

184

Överiäggningen var härmed avslutad.

§ 7 Om den fortsatta utbyggnaden av kärnkraftsaggregatet Forsmark 3

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för atl besvara Oswald Söderqvists (vpk) den 12 november anmälda fråga, 1979/80:111, och anförde:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig vilka bedömningar som har gjorts av regeringen i fråga om den fortsatta utbyggnaden av kärnkraftsaggregalet Forsmark 3 och om jag anser att det är vettigt att i nuläget investera 200 milj. kr. i anläggningen.

Jag utgår från att Oswald Söderqvist i sin fråga syftar pä att regeringen den 1 november 1979 gav statens vattenfallsverk tillstånd att teckna borgen för ett lån lill Forsmarks Kraftgmpp AB som är avsett alt finansiera pågående arbeten med Forsmark 3.

Arbetena med Forsmark 3 sker f. n. enligt de riktlinjer som riksdagen angav våren 1979 i samband med behandlingen av bl. a. prop. 1978/79:115 (bil. 1) om riktlinjer för energipolitiken (NU 1978/79:60 s. 76, rskr 1978/ 79:429). Riksdagens beslut innebär bl. a. att Forsmark 3 i avvaktan på resultatet av folkomröstningen om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall byggas vidare, men i en reducerad takt och omfattning som garanterar sysselsättning för dem som vid tidpunkten för riksdagens beslut hade anställning vid anläggningsarbetena i Forsmark.

Även en enligt riksdagsbeslutet reducerad utbyggnad måste finansieras. Så sker dels med anslagsmedel, dels genom lån på kapitalmarknaden.

För en närmare redogörelse för förutsättningarna för arbetena med Forsmark 3 vill jag hänvisa till prop. 1979/80:33. Där anmäls bl. a. en överenskommelse i frågan som har träffals mellan delägarna i Forsmarksbo-laget (s. 20-23).

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Ja, vi harju ett riksdagsbeslut i den här frågan från i våras, och regeringen bör följa riksdagens beslut-del är klart. Men det harju hänt en hel del sedan detta riksdagsbeslut fattades. Vi har fått en ny regering bl. a. Vi har också fått en ny energiminister. Del kan därför vara angeläget att få veta om den nya regeringen över huvud laget har diskuterat åtagandena i Forsmark. Har man gjort några nya bedömningar, eller har man så atl säga rent rutinmässigt trampat på i de gamla fotspåren utan all la hänsyn till vad som har hänt under tiden? Har man övervägt möjligheterna av all resultatet av folkomröstningen kan bli ett nej till kärnkraft? Har man försökt atl minska investeringstakten och nedbringa investeringarna i Forsmark i del osäkra läge som f n. råder? Del vore intressant au fä veta detta.

Det rör sig trots allt om ganska stora summor, även om de i detta sammanhang är små. Del är medel som binds i ulbyggnad av en kärnkraftsanläggning som kanske inte kommer till användning. Det kanske är litet fräckt alt fråga energiministern om han tycker att det är vettigt, för även om han tyckte atl det är heltokigt så skulle han väl inte svara pä frågan.

Jag tycker emellertid att del är befogat atl fråga om den nya regeringen över huvud taget har diskuterat den här saken. Har man bara godtagit den föregående folkpartistiska regeringens bedömningar, som låg bakom propositionen, eller har frågan i regeringskretsen varit föremål för nya bedömningar? Regeringen skulle ju, även om det finns ett riksdagsbeslut i frågan, i viss mån kunna påverka investeringstakten, användningen av medlen osv.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om den fortsatta utbyggnaden av kärnkraftsaggregalet Forsmark .?

Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr lalman! Den nya regeringen har utgått från en överenskommelse som alla de politiska partierna har träffat, nämligen att det skall vara en folkomröstning i kärnkraftsfrågan. Det är då också ganska naturligt atl man Ulgår från vad riksdagen har beslutat skall gälla i avvaktan på denna folkomröstning.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag får då tolka energiministerns svar så, att man i den nya trepartiregeringen över huvud taget inte har tagit upp några diskussioner om den här frågan. Man förutsäller alt utbyggnadstakten skall hållas utan att man på någol sätt aktivt vill ingripa för alt styra utvecklingen. Det lyckerjag är beklagligt, därför att om vi får ett nej i folkomröstningen, vilket är mycket troligt och också vad vi kärnkraftsmolslåndare hoppas på, är dessa pengar bortkastade. Det hade varit bättre att dessa medel fonderats eller att de hade använts till vettigare ändamål än att de på detta säll läggs ned i investeringar som vi inte med säkerhet vet kommer atl bära frukt.

Överläggningen var härmed avslutad.

185

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om skattefrihet för inkomst av bär- och svampplockning

§ 8 Om skattefrihet för inkomst av bär- och svampplockning

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara Göthe Knutsons (m) den 9 november anmälda fråga, 1979/80:106, och anförde:

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig om jag med anledning av riksskalleverkets besked om beskattning av inkomst av bär- och svampplockning är beredd atl föreslå riksdagen en lagändring på detta område.

Den 7 juni 1979 svarade jag på en fråga av Göthe Knutson som också handlade om beskattning av tillfällig bär- och svampplockning. Jag förklarade då att det ankom på riksskatteverket atl ge råd och anvisningar på detta område. Riksskatteverket har också numera kommit med ett uttalande i frågan.

Riksskatteverkets besked går i korthet ut på att inkomster av förevarande slag skall redovisas vid laxeringen, om inte bärplockningen är av hobbybe-tonad art. Verket anger också alt taxeringsmyndigheterna inte skall lägga ner arbete på att utreda bagaiellfall.

Riksskatteverkets synpunkter bör vara vägledande, då taxeringsmyndigheterna i enskilda fall skall tillämpa gällande skatteregler. Beskattning bör sålunda inte ske, om det rör sig om smärre inkomster, som kanske obetydligt överstiger de omkostnader som uppkommer. Däremot bör beskattning ske i de fall där verksamheten har sådan omfattning att inte obetydliga inkomster uppkommer och dessa utgör ett bidrag till försörjningen. Det skulle från rättvisesynpunkt vara svårt atl motivera varför just sädana inkomster skulle vara skattefria men inte andra liknande inkomster.

Jag är därför inte beredd atl föreslå all generella skailelälinader ges lill bär-och svampplockare.

186

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tackar budgelminislern för svarel.

Jag tycker uppriktigt sagt att det var ett tråkigt svar. Jag tänker då på slutklämmen:

"Jag är därför inte beredd att föreslå atl generella skattelättnader ges till bär-och svampplockare."

Som skäl för detta anför budgelminislern: "Det skulle från rättvisesynpunkt vara svårt atl motivera varför just sådana inkomster skulle vara skattefria men inte andra liknande inkomster." Jag tillåter mig att i all vänlighet fråga budgelminislern om han skulle vilja ge några exempel på vad han avser med "andra liknande inkomster". Vad är det som kan jämföras med atl gå ut i skog och mark och plocka bär och sälja och få några få kronor kilot för denna ansträngning? Är det någon hobbyverksamhet, är del någon form av extraarbete, eller vad är det som budgetministern avser med "liknande inkomster"?

1 svarel säger budgelministern också att riksskatteverket anger att taxeringsmyndigheterna inte skall lägga ner arbete på att utreda bagatellfall. Det är endast inkomster upp lill 500 kr. som man vill göra undanlag för.

Vidare säger budgetministern att riksskalleverkets synpunkter bör vara vägledande då taxeringsmyndigheterna i enskilda fall skall tillämpa gällande skatteregler. "Beskattning bör sålunda inte ske, om det rör sig om smärre inkomster, som kanske obetydligt överstiger de omkostnader som uppkommer."

Vad jag efterlyste i den fråga jag ställde lill budgelminislern i våras var klara gränsdragningsregler. Vi var då överens om alt det skulle behövas klara regler. Men otydligheten är lika stor i och med det svar som budgetministern nu har givit.

Riksskatteverket klargör nu all all bärförsäljning är fråga om en skattepliktig inkomst. Det gäller i Sverige, till skillnad från exempelvis i Finland, där man gör den åtskillnaden - klart och redigt - atl inkomst av tjänst i form av bär- och svampplockning är skattepliktig, medan bär- och svampplockning i övrigt betraktas som fritidssysselsättning och därmed inte skall beskattas.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om skattefrihet för inkomst av bär- och svamp-plockning

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! 1 de kontakter som riksskatteverket haft med länsmyndigheterna har man inte funnit att del varil några problem i den praktiska tillämpningen, bortsett från ett par fall. Nu ger riksskatteverket ut anvisningar som ytteriigare preciserar gällande skatteregler. Lål oss se på erfarenheterna av de anvisningarna!

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Vad som gjorde alt jag ställde den här frågan i maj månad var att man då hade infört en skyldighet lill momsredovisning. De som säljer bär och svamp blir nu upptecknade, deras namn, adress och förmodligen också personnummer kommer med i handlingar som förmodligen når taxeringsmyndigheterna. Det skaparen osäkerhet. De nya reglerna förklarar all man, såsom budgelministern anför, ännu inte har några fall av sådana här skatteproblem.

Sedan måste jag be att få ställa frågan till budgelministern: Om man nu har principen alt man inte gör undantag, hur kan det då komma sig all riksskatteverket i sitt utslag häromdagen undantar försäljningen av svamp? Den nämns inte där. Det nämns atl frågan har ställts, men sedan försvinner den i promemorian.

Jag återkommer till min tidigare fråga: Vilka exempel på "andra liknande inkomster" vilt budgetministern anföra, och varför har nu svampen plötsligt försvunnit frän riksskalleverkets utslag i det här fallet?

Del här är en fråga om folkhushållel. Endast 10-20 96 av våra stora tillgångar av bär i markerna tillvaratages nu. Jag har anfört i min fråga att om man medger skattefrihet - det anser Jag bör gälla - eller åtminstone drar en klar gräns, så atl ett visst, relativt högt inkomslbelopp blir befriat från skall, skulle man också förbättra existensmöjligheterna för glesbygdsbefolkningen.

187

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om skatten på motorgas

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara ett par klarlägganden i denna skallefråga, som kanske har getts större betydelse i denna kammare och i en del tidningsskriverier än vad den har haft i verkligheten, där det faktiskt har visat sig att det med ett par undantag icke har varil några problem.

Riksskatteverkets meddelande gäller bär- och svampplockning, vilket också framgår av rubriken på meddelandet. Det innebär alltså att för hobby betonad plockning- den som de allra flesta människor har ägnat sig ät -är del inte fråga om skatteplikt. Rör det sig om en verksamhei som är organiserad, regelbunden och mera omfattande gäller däremot skatteplikt i detta fall liksom om vi t. ex. plockar Jordgubbar.

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Här fick jag ett exempel: jordgubbar! I Sverige växer faktiskt inte Jordgubbarna vilda, och min fråga gäller vilda bär. Följaktligen är del inget relevant exempel som budgetministern anför.

Uddeholmsbolagets nya verksamheter med bl. a. bärexport låg också till grund för attjag tog upp frågan. Vad man vill åstadkomma i skogslänen aren bättre sysselsättning, en tryggare existens. Här finns det möjligheter för människor alt tjäna några tusen kronor pä bärplockning. Riksskatteverket anför i sin information att ett visst grundavdrag får göras. Men inte ens glesbygdens människor lever av bär allena. De måste också ha andra inkomster. Följaktligen kommer en sådan här extra inkomst alt läggas ovanpå annan inkomst som överstiger grundavdraget, och dä föreligger alltså beskattning.

Det skulle ha varit roligt, om budgelministern hade velat lägga fram ell förslag om ett undantag för beskattning på det här området precis som i Finland.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 9 Om skatten på motorgas

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara Per Westerbergs (m) den 13 november anmälda fråga, 1979/80:113, och anförde:

Herr talman! Per Westerberg har frågat mig om jag är beredd att medverka lill ett någol högre skattegap i absoluta tal mellan gasol och bensin för atl möjliggöra en snabb introduktion av s. k. gasbilar.

För bensin utgår f n. skatt och särskild beredskapsavgift med 109 öre per liter. För gasol utgår skatt med 55 öre per liter. I prop. 1978/79:115 bil. 4 om riktlinjer för energipolitiken framhöll jag att relationen mellan nu gällande skatte- och avgiftsuttag på bensin och gasol t. v. i huvudsak skulle behållas. I prop. 1979/80:30 har föreslagits en höjning av skallen på bensin med 25 öre per liter och av den särskilda beredskapsavgifien på bensin med 5 öre per liter.

189

Tisdagen den

20 november 1979

Samtidigt har föreslagits att skallen på gasol skall höjas med 13 öre per     Nr 32 liter.

De föreslagna skattehöjningarna innebär att skattegapet mellan gasol och bensin ökar med 17 öre per liter i absoluta tal. Jag är f n. inte beredd atl medverka till ytterligare skalleförmåner för gasolen.

Om skatten på molorgas

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för budgetministerns svar på min fråga, även om del utgör någol av en besvikelse för mig. Frågan hadeju framställts sedan propositionen om bl. a. bensinskatlehöjning framlagls.

Den svenska försörjningsberedskapen vad gäller drivmedel är förhållandevis problematisk. Den blir alltmer svårbemästrad med tanke på att de bränslebesparande åtgärder som insätts slår i viss motsättning till att vi har omfattande förslag om ökad avgasrening som kräver ökad bränsleförbrukning i bilarna.

En introduktion av gasbilar skulle medföra betydande miljöförbättringar, framför allt i storstädernas innerområden, då gasdrivna bilar släpper ut endast ung"fär 10 % av de föroreningar som kommer från nuvarande bensindrivna bilar. En sådan introduktion skulle kunna genomföras lill en för alla parter utomordentligt liten kostnad.

Vi skall även ha klart för oss att s. k. LPG, liquid petroleum gas, som det är fråga om i delta sammanhang, aren gas som det råder beiydande överskott på r n. i väriden. Elt införande av gasbilar i Sverige skulle alltså innebära en betydligt ökad försörjningsirygghel när det gäller drivmedel.

Det finns f n. inom den svenska bilindustrin möjligheter till viss serieproduktion av gasbilar redan 1980.

1 ett antal länder på kontinenten, främst Italien och Holland, rullar redan i dag en halv miljon gasoldrivna bilar. I Sverige finns endasi en mindre förserie om ett femlontal vagnar i trafik.

En gasoldriven bil kostar i nyproduktion eller i form av konvertering av en gammal bensindriven bil ungefär 5 000 kr. merän motsvarande bensindrivna bil. Gapet mellan driftkostnaderna för bensin- och dieselvagnar ä ena sidan och gasdrivna vagnar ä den andra måste alltså vara förhållandevis stort för att det skall vara lönsamt och möjligt all introducera gasbilar.

Propositionen om skallehöjning har lagts, men vi skulle ändå vilja ha ett ytterligare ökat gap mellan dessa drivmedelsslag på 10-15 öre per liter i absoluta lal, för atl kunna få lönsamhet framför allt för taxibilar, polisbilar och andra kategorier bilar med länga årliga körsträckor, främst i innerstäderna.

1 Danmark, Holland och Australien har man ingen beskattning av gas. 1 Japan har man av miljöhänsyn t. o. m. krav på att laxibilar i innerstäderna skall köras på gas.

Om nu inte budgelministern vill medverka till någon sänkning av gasolskatten i absoluta tal omedelbart, skulle man ändå inte kunna tänka sig någon form av lidigareläggning av en ökning av skatlegapei mellan gasol och bensin, i stället för att avvakta nästa bensinskaitehöjning, som skulle medföra detta?

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbete

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Det aktuella skalleförslaget utgår från de principer som riksdagen beslutade om så sent som i våras i samband med beslutet rörande energipolitikens framlida utformning.

Vi har för rätl kort tid sedan tillsalt en utredning med uppgift att se över energibeskattningen. Jag tycker att vi bör vänta pä den kommitténs betänkande, i synnerhet som kommittén bör arbeta snabbi för att kunna ta ställning lill om vi bör göra några mer omfattande förändringar av gällande beskattningsprinciper.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag kan förstå budgetministerns tankegångar, men jag tycker ändå alt det gäller en mycket angelägen åtgärd föratt fä vä.sentligi förbättrade miljöförhållanden i framför allt storstädernas innerområden, en åtgärd som skulle innebära myckel ringa kostnader, kunna genomföras snabbi och dessutom öka försörjningstryggheten.

Jag tror att vi även i framliden kommer alt få en ökad skattebelastning på bensinen. I princip skall gasolskatten utgöras av ungefär 50 % av bensinskatten. Om man tidigarelade en ökning av gapet mellan skatterna på dessa drivmedel under en övergångsperiod fram lill nästa bensinskattehöjning, skulle man kunna fä förbättrade försörjnings- och miljöeffekter redan nu, i stället för atl behöva vänta fiera år.

Budgelminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag har stor förståelse för de motiv som Per Westerberg nämner - framför allt energisparande och miljöskydd. Men som jag sade i mitt förra inlägg har energiskatlekommittén i uppdrag alt arbeta snabbt. Därför hoppas jag att det inte skall dröja flera år innan riksdagen ånyo kan pröva om man skall ändra gällande beskattningsprinciper.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag ber alt fä lacka för det senaste uttalandet av budgelminislern. Jag hoppas att energiskatlekommittén kommer alt arbeta snabbt för alt Sverige skall kunna utnyttja dessa möjligheter att la del av de ökade LPG-resurser som i dag finns i världen, innan de tas i anspråk av annan nation.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 10 Om 1979 års taxeringsarbete

190

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Kjell-Olof Feldis (s) den 18 oktober anmälda interpellation, 1979/80:26, och anförde:

Herr lalman! Kjell-Olof Feldt har frågat mig dels om jag vill ge riksdagen en redogörelse för läget beträffande 1979 års taxeringsarbele, dels om jag vill ge

besked om huruvida utsändandet av debetsedlar och återbetalning av överskjutande preliminär skatt kan ske i normal tid, dels vilka åtgärder regeringen avser att vidta för alt eventuella brister i 1979 års taxeringsarbete inte får negativa följder för de skattskyldiga resp. underlaget för den ekonomiska politiken, dels slutligen vilka åtgärder regeringen är beredd alt vidta för att garantera att RS-syslemet i framliden skall fungera på det sätt som åsyftats.

Riksdagen beslutade är 1975 om en ny taxeringsorganisalion i första instans och ett nytt ADB-system för beskattningen, den s. k. RS-reformen. Enligt de ursprungliga planerna skulle det nya systemet ha tillämpats första gängen vid 1978 års taxering. På trepartiregeringens förslag uppsköts emellertid starten ett är. Den nya ordningen för taxeringsarbetet tillämpas således första gängen vid årets taxering. Den innebär genomgripande förändringar av laxeringsarbetet i flera avseenden. Taxeringsperioden förlängs, och tjänslemannagranskning införs"generellt. Taxeringsnämndernas beslutsunderlag förbättras bl. a. genom att tjänstemännen får möjlighet alt i samband med deklaralionsgranskningen göra s. k. laxeringsbesök hos den skatlskyldige eller utföra revision av deklarationsunderlagel. Ett omfattande ADB-slöd införs till stöd för deklarationsgranskningen.

Som Kjell-Olof Feldt har påpekat torde del vara ofrånkomligt alt en sådan omfattande nyordning av laxeringsarbetet som RS-reformen innebär måste medföra vissa inkörningsproblem. Mer än 6 miljoner deklarationer skall behandlas i nya rutiner, bl. a. med stöd av det nya ADB-syslemet. Även skatteuiräkningen skall ske med hjälp av delta nya ADB-system.

Vad gäller läget beträffande 1979 års taxeringsarbele finns del ännu inte ett tillräckligt underlag för atl göra någon helhetsbedömning av hur den nya laxeringsorganisationen har fungerat det första året. Taxeringsarbelet avslutades som bekant försl i och med utgången av oktober månad. Del kan emellertid konstateras att det har varit svårigheter i omställningen till de nya administrativa och tekniska systemen. Hanteringen av deklarationerna i de nya rutinerna har sålunda lagit längre tid än beräknat. Dessutom medförde en brand i den centrala datorn hos riksskatteverket atl deklaralionsmaterialet inte kom ut lill granskarna i början av taxeringsperioden sä snabbi som man hade räknat med. Dessa omständigheter har bl. a. lett till all man inte hunnit att i planerad utsträckning kombinera deklaralionsgranskningen med taxeringsbesök och taxeringsrevisioner. Jag vill dock betona atl sådana kontroller ändå har företagits i betydande omfattning. Den förlängda taxeringsperioden och det ökade inslaget av tjänstemannagranskning har således medfört att en större del av deklarationerna än tidigare har underkastats en mera ingående kontroll. Man har också haft större möjligheter atl utreda de laxeringsfrägor som har uppkommit i samband med granskningen och ge dem en riktig lösning redan i första instans.

Vad sedan gäller frågan om utsändandet av slutskattesedlarna och återbetalningen av överskjutande skatt kommer detta, enligt vad Jag har inhämtat, att ske successivt från slutet av november månad. Såvitt nu kan bedömas kommer arbetet härmed atl vara avslutat senast den 15 december.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Otn 1979 års taxeringsarbete

191

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbele

dvs. inom den lid som anges i uppbördslagen.

När det slutligen gäller frägorna om åtgärder från regeringens sida vill Jag framhålla följande. Självfallet måste en så stor och genomgripande förändring som RS-reformen följas upp med en noggrann utvärdering. Inom budgetdepartementet har redan påbörjats en utvärdering av erfarenheterna från årets taxering. Det finnsemellertid som jag nyss har sagt ännu ingen samlad bild av hur den nya laxeringsorganisationen har fungerat. Del går därför inte att i dagslägel avgöra om del behövs några ytterligare åtgärder frän statsmakternas sida för atl trygga syftet med RS-reformen. De problem som hittills har uppkommit är bekymmersamma, men de har kunnat lösas så att det inte skall behöva uppkomma några negativa följder för de skattskyldiga och utan atl underlaget för den ekonomiska politiken försämras i nämnvärd omfattning. Jag kan försäkra Kjell-Olof Feldt att om den fortsatta utvärderingen visar alt del finns ett behov av åtgärder kommerjag självfallet alt verka för alt sådana vidtas snarast möjligt.

Jag vill slutligen erinra om alt det redan år 1975 i samband med att beslutet fattades framfördes betänkligheter från de nuvarande regeringspartiernas sida mot elt så centraliserat ADB-system som RS-systemei. Såväl den ADB-tekniska utvecklingen som den ökade medvetenheten om riskerna från sårbarhetssynpunkt med starkt centraliserade system har visat all betänkligheterna var befogade. Numera eftersträvas i stället system som mera bygger pä spridning eller decentralisering av datorer och dataregister. En annan viktig förändring i ADB-politiken galler beslutsgången vid införandet av stora ADB-system. Den nya ordningen innebär i huvudsak att beslut skall fattas successivi under utvecklingsarbetets gäng, så att systemens utformning och genomförande kan påverkas av vad som framkommer vid fördjupade analyser av de ADB-tekniska problemen, kostnaderna och effekterna i övrigt. Dessa principer fördes fram i vårens proposition (prop. 1978/79:l21)om användningen av ADB i statsförvaltningen och är numera vägledande vid ulbyggnad och utformning av nya datasystem.

192

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Jag vill tacka budgelminislern för svaret på min interpellation. Isitt svar gör Ingemar Mundebo vissa försök att undandra sig själv och sin regering ansvaret för RS-reformens genomförande och resultatet härav. Jag tycker alt del var både dumt och onödigt.

Vi har alla varil ense om att taxeringsarbelet i Sverige måste göras effektivare och rättvisare samt att datatekniken borde kunna hjälpa oss att nå det resultatet. Omdet nu visar sig alt RS-systemel har brister ligger del i allas intresse att dessa sä fort som möjligt avhjälps. Men del är lika självklart alt del är den sittande regeringen som under genomförandet av reformen bär hela ansvaret för atl laxeringsarbetet fungerar så bra som det över huvud taget är möjligt. Det är från dessa utgångspunkter som jag tänker kommentera Ingemar Mundebos svar på de frågor som jag ställt i min interpellation.

Den första frågan gällde lägel beträffande 1979 års taxeringsarbete. Ingemar Mundebos svar är alt det ännu inte finns tillräckligt underlag för att

göra någon helhetsbedömning av hur den nya laxeringsorganisationen har fungerat under sill första år.

Ingemar Mundebo vidgår emellertid atl vissa svårigheter har uppstått. Hanteringen av deklarationerna har tagit längre tid än beräknat, och deklarationsmaterialet har fördröjts. Den negativa konsekvens detta, enligt Ingemar Mundebo, skulle ha haft är att man inte i planerad utsträckning har hunnit utföra s. k. taxeringsbesök och taxeringsrevisioner. Men sådana kontroller har, enligt Ingemar Mundebo, ändå företagits "i betydande omfattning".

I övrigt skulle taxeringsarbelet snarast ha fungerat bättre än förr. Ingemar Mundebo anser sig sålunda kunna hävda både att en större del av deklarationerna än tidigare har underkastats en mer ingående kontroll och att det har funnits större möjligheter än tidigare att utreda olika taxeringsfrågor redan i första instans.

Om budgetministerns omdömen är rikliga, är de både vikliga och välkomna upplysningar. Del innebär all RS-reformen har givit vissa positiva resultat, trots alla inkörningssvärigheter. Men tyvärr finns det information som skapar visst tvivel om riktigheten i Ingemar Mundebos påståenden.

Jag har här en skrivelse frän chefen förskalleavdelningen vid länsslyrelsen i Kronobergs län. Den är riktad lill taxeringsnämnderna i länet och daterad den 10 augusti i år. Där sägs au läget beträffande laxeringsarbetet, som redan i våras var allvarligt, nu har skärpts ytterligare. Skattechefen skriver att väsentligt mindre tid måste ägnas åt varje återstående deklaration än "vi önskat och planerat". Han rekommenderar därför en rad åtgärder för att 1979 års taxering skall kunna klaras.

Han skriver:

"Betr. taxeringsbesök och taxeringsrevision nödgas Jag förklara att något utrymme för dylika inte finns i fortsättningen. Anteckningar bör dock föras om vilka revisioner som skulle vara önskvärda."

Beträffande granskningsnivän skriver skattechefen:

"Ambitionen måste anpassas till verkligheten och inte till vad vi helst vill. I ett mycket stort antal fall, kanske t. o. m. för de flesta av återstående icke granskade deklarationer, bör man få nöja sig med en beredning. Förfrågningar och utredningar måste kraftigt begränsas. Jämförelser mellan utgående balanser i föregående års deklarationer och ingående i della års kan underlåtas

i elt stort antal fall. Skönstaxeringar, i den mån de förekommer, kan

normalt inte grundas på besök eller revision."

Dessa besked till taxeringsfolkei i Kronobergs län ger en ganska skakande skildring av läget beträffande 1979 års taxering - en skildring som nästan drastiskt avviker frän den som Ingemar Mundebo gav för en stund sedan. Och man blir inte mindre uppskakad av atl skattechefen i Kronobergs län i sin skrivelse, tydligen som elt slags tröstens ord, anför att förhållandena är desamma i övriga län och, tillägger han, "normalt sannolikt svårare än hos oss".

Låt oss därför ta del av vad skattechefen i Kalmar län har haft att anförtro ordförande och granskare i del länets taxeringsnämnder. I en skrivelse

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbete

193

13 Riksdagens protokoll 1979/80:30-32

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om ] 979 års taxeringsarbete

194

daterad den 6 september konstaterar han atl det i fortsättningen inte flnns något utrymme för taxeringsbesök och taxeringsrevisioner. Kvarvarande tid måsle utnyltjas för de ännu hell ogranskade deklarationerna. Därför rekommenderas nämnderna att starkt begränsa silt utredningsarbete.

Vidare uppger skattechefen i denna skrivelse av den 6 september att dittills endast 70 000 av totalt 160 000 deklarationer över huvud taget har registrerats hos länsstyrelsen. Skattechefen skriver: "För att undvika en kalaslrofsitua-tion ärdet absolut nödvändigt alt alla slutbehandlade dek\aral'\oner omgående överiämnas till LSM resp. länsstyrelsen." Och han slutar med följande: "Det är min förhoppning att alla funktionärer gör silt yttersta för atl få fram merparten av återstående deklarationsmaterial." Man frågar sig oroligt vad som sketl med mindreparten av deklaralionsmaterialet -vågade skattechefen i Kalmar län inte ens hoppas all del skulle nå länsslyrelsen?

Enligt uppgift har från länsstyrelsen i Göteborg utgått en skrivelse i samma ämne till delta läns taxeringsnämnder. Formuleringarna är i den skrivelsen något mindre dramatiska än i de två Jag har relaterat, men innebörden är densamma. Taxeringsarbelet har allvarligt försenats, och granskningsfunktionerna får i stort sett läggas ål sidan for den rent kamerala uppgiften alt fä deklarationerna registrerade och skaiteberäknade.

Efter den här redovisningen av interiörerna från laxeringsarbetet i tre av rikets län måste Jag tyvärr dra en mindre behaglig slutsals. Redovisningen stämmer inte på någon punkt med de omdömen som Ingemar Mundebo gav i sitt interpellationssvar. All deklarationerna i Kronobergs, Kalmar och Göteborgs och Bohus län skulle ha undergått en mera ingående granskning och mer omsorgsfulla utredningar än tidigare förefaller alls icke troligt. Skattechefernas skrivelser ger ivärtom intrycket av all granskare och taxeringsnämnder fått nöja sig med långt ytligare granskningar än någonsin tidigare och att några utredningar, i varje fall efter sommaren, över huvud taget inte har hunnits med.

Inte heller fylls man av någon tilltro till Ingemar Mundebos påslående alt antalet fall av laxeringsbesök och laxeringrevisioner skulle ha varit betydande och att problemet endast varit att sädana kontroller inte hunnits med "i planerad utsträckning". Tvärtom uppstår frågan om det i år har varil möjligt alt genomföra taxeringsrevision ens i en mycket blygsam utsträckning.

Men innan jag anklagar budgetministern för all fara med osanning -jag har dessutom svårt att förslå varför han skulle göra del - vill jag göra en reservation. Det kan naturiigtvis vara så att de tre län, därjag fått inblick i taxeringsarbelet, är olyckliga undantag och alt i resten av landet rått de förhållanden som Ingemar Mundebo återgav i interpellationssvaret, nämligen atl taxeringsarbeletet i är i stort sett varit effektivare än tidigare.

Därför måste Jag be budgetministern alt kommentera de här redovisningarna av skrivelser från tre län.sstyrelser som Jag har gjort. Jag måste be honom att ge exakia besked om underiaget för hans uppgifter. Är det besked från landets länsstyrelser? Vilka är de i så fall? Eller är sagesmannen riksskatteverket? Och hur har riksskatteverket i så fall samlat in sitt material? Vad är helt enkelt sanningen i denna fråga, Ingemar Mundebo?

På min andra fråga svarar Ingemar Mundebo att "såvitt nu kan bedömas" kommer debetsedlarna och återbetalningen av överskjutande skatt atl vara de skattskyldiga lill hända senast den 15 december. Men varför är detta en bedömningsfråga ännu så sent som i dag, den 20 november? Vet inte budgelministern om man hinner med del här jobbet? Vad är det för osäkerhetsfaktorer som fortfarande gör reservationer nödvändiga i den frågan?

Som svar på min iredje fråga säger Ingemar Mundebo alt problemen med årets taxeringsarbete har kunnat lösas så, atl det inte skall behöva uppkomma några negativa följder för de skattskyldiga. Skall det tolkas så alt Ingemar Mundebo garanterar att de debetsedlar som nu sänds ut också är korrekta -alla har blivit rätl taxerade, ingen har påförts för litet eller för myckel skatt? Kan folk med andra ord lila på att de pengar de får tillbaka på skallen är deras, som de vägar använda? Och de som blir skyldiga staten skallepengar, kan de med full förtröstan låta myndigheterna kassera in de pengarna?

Skälet lill att de frägorna måsle ställas är alt beräkningen av skatterna för en stor mängd skattskyldiga måste ha skett under stor brådska och under myckel besvärliga förhållanden. Jag har tidigare redovisat hur försenat laxeringsarbetet har varit i tre län. Alt den här förseningen har varil allmän framgår av, enligt en tidningsartikel, att ungefär 600 000 deklarationer ännu i slutet av oktober inte hade kommit in till skatteregistret. Det betyder att 600 000 deklarationer vid den tidpunkten inte var färdiggranskade. Det betyder också att en stor mängd deklarationer inte har kunnat skalteberäknas på avsett sätt, ulan detta måste ske på de lokala skattemyndigheterna - ett enormt jältearbete, sägs det i den här tidningsartikeln, icke ulan fog, såvitt Jag förstår. Mot den bakgrunden måsle jag fråga budgetministern: Är budget-ministern alldeles säker pä all allt har blivit så rätt och riktigt som han påstår?

Jag frågade också hur regeringen tänker se till alt bristerna i laxeringsarbetet inte försämrar underlaget förden ekonomiska politiken. Därmed avsåg jag del statistiska underlaget för beräkningen av statsverkets inkomster, vilket i sin turar av central betydelse för bedömningen av del statsfinansiella lägel.

Ingemar Mundebos svar är att detta underlag inte har försämrats i nämnvärd omfattning. Men här inåste jag direkt be budgelministern atl ge ett mera korrekt svar. Enligt uppgifter jag fält frän riksrevisionsverket är lägel sådant, att verket inleharnågol tillförlitligt statistiskt underlag för all beräkna 1978 års inkomster. Vid månadsskiftet oktober-november hade man fält in bara 74 96 av deklarationsmaterialet. Konsekvensen förefaller bli all RRV:s inkomstberäkningar för åren 1980 och 1981 måste bygga på fjolårets laxeringsmalerial, som alltså avser svenska folkets inkomster år 1977, dvs. tre resp. fyra år före själva prognosåren. Såvitt Jag kan bedöma försvagar detta tillförlitligheten i RRV:s inkomstberäkningar och därmed underlaget för den ekonomiska politiken i en omfattning som Jag sannerligen, i motsats lill Ingemar Mundebo, finner vara nämnvärd.

På min Qärde och sisla fråga i interpellationen svarar Ingemar Mundebo i

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbete

195

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbele

stort sett bara alt han kommer atl göra en noggrann utvärdering av erfarenheterna av RS-reformens första år och snarast möjligt vidta åtgärder, om det visar sig alt det behövs. Det är bra, Ingemar Mundebo! Men inför del arbetet vill jag påminna om atl syftet med RS-reformen inte bara är att åstadkomma en allmän rationalisering och effektivisering av laxeringsarbetet. Reformens viktigaste syfte ärju atl avlasta taxeringsorganisationen en mängd mera rutinartat arbete, så atl resurserna kan koncentreras pä de ur gransknings- och konirollsynpunkl svåra fallen. Och som alla vet ärdessa fall framför allt de bokföringspliktiga skattskyldiga. Här har taxeringsmyndigheterna i princip bara de skattskyldigas egna deklarationsuppgifter att tillgå, och en kontroll måste i princip gå via deras bokföring.

Atl behovet av en ökad kontroll är stort torde framgå av all 1978 knappt 10 000 kontroller av bokföringspliktigas deklarationer kunde göras, och av dessa var bara 6 000 egentliga bokföringskonlroller. Eftersom det finns grovt räknat 450 000 bokföringspliktiga deklaranter, är del lätt att räkna ut alt del i fjol bara var var femtionde deklarant som utsattes för någon form av kontroll och drygt var hundrade som utsattes för bokföringsgranskning. Om man betänker alt löntagardeklarationerna i princip utsätts för en fullständig kontroll var och en, är dessa siffror faktiskt skrämmande.

Om RS-reformens första år inneburit att kontrollfrekvensen av de bokföringspliktiga blivit ännu sämre än den var tidigare - här måste herr Mundebo lämna ordentligare besked än han gjorde i interpellationssvaret - är det naturligtvis utomordentligt allvarligl. När Ingemar Mundebo nu försäkrar mig att han skall göra allt han förmår för alt trygga RS-reformens syften vill jag all han också skall ge riksdagen klart besked om all taxeringsorgani-salionens resurser bestämt och målmedvetet skall inriktas på en deklara-lionskontroll, värd namnet, också av de bokföringspliktiga deklaranterna. Del kräver både skallemoralen och rättssäkerheten.

196

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Vi har alla ell ansvar för del beslut som fattades om RS-reformen och för genomförandet av reformen. Del hade kanske varit bra om ikraftträdandet av reformen hade senarelagts ytterligare, om den dåvarande regeringen inte hade lagt fram förslag om all på så korl tid genomföra en reform av så stor omfattning. Kjell-Olof Feldt borde vara glad över alt trepartiregeringen framflyttade ikraftträdandet ett är, ty del gav möjlighet för de berörda myndigheterna atl bättre planera genomförandet än vad som eljest hade varit möjligt. Måhända -jag säger bara måhända - hade del varil bra om vi hade fått ett år till på oss, men alla betraktade ju den här reformen som betydelsefull. Därför var riksdagen angelägen om att kunna sätta det hela i verket fr. o. in. 1979 års taxering.

En erfarenhet bör vi dock ha fått med tanke pä eventuellt nya stora syslem på andra av samhällslivets områden, nämligen att man bör la god lid på sig för att förbereda genomförandel av sådana här system, god tid för atl kunna lämna den omfattande information och utbildning som behövs för atl systemet skall kunna fungera bra.

Jag har gett en tämligen fullständig redogörelse för lägel och för de hittillsvarande erfarenheterna av 1979 års taxeringsarbele. Självfallet bygger den redogörelsen rätt mycket på synpunkter som har lämnats av det ansvariga ämbetsverket, riksskatteverket. Vidare bygger redogörelsen på de kontakter som departementet har med skatte- och laxeringsadministratio-nen, med länsskattechefer och andra ute på länsstyrelser och vid lokala skattemyndigheter. Riksskatteverket har i silt arbete vid flera tidpunkter under 1979 haft omfattande kontakter med folket ute på fältet. Så riksskat-teverkets svar bygger inte på enbart teoretiska studier eller något önsketänkande ulan på en bred kontakt med fältet.

All erfarenheterna sedan skiftar är vi väl medvetna om. Kjell-Olof Feldt citerade några yttranden från ett par tre län. Det finns en rad vittnesbörd som pekar på de problem som vi har mött under det här året. Men del finns också vittnesbörd frän län där det har fungerat bättre. Att citera några yttranden där det huvudsakligen talas om problem ger inte en riktigt representativ bild.

När det gäller erfarenheterna av 1979 års taxeringsarbele skiftar alltså bilden från län till län. Den kan också skifta från laxeringsdistrikt till taxeringsdislrikl. Kjell-Olof Feldt är självfallet medveten om atl han begären svar som ingen i dag kan ge när han frågar: Vad är den definitiva sanningen, vem är det som har rätt: de som är mera optimistiska, de som är mera pessimistiska, de som i massmedierna säger att detta är elt misslyckande eller de som säger atl delta är en reform som har lyckats?

Taxeringsarbelet är alltså inte avslutat ännu. Det omfattar ungefär sex miljoner skattskyldiga, vilkas deklarationer skall granskas och för vilka skallsedlar skall skrivas och sändas ut. När taxeringsarbelet är avslutat och vi har haft möjligheter att göra den utvärdering som vi självfallet skall göra, då kan vi ge det slutgiltiga svarel på frågan vilka erfarenheter vi har av 1979 års taxeringsarbete.

Stegvis under det här året har rutiner och arbetsprocesser förändrats för att man skall kunna undvika problem, för att man pä bästa möjliga sätt skall kunna lösa den uppgift som taxeringsarbelet skall lösa. Jag tror att vi kan finna både starka och svaga sidor, både exempel på områden där årets taxeringsarbete blivit bättre än tidigare års och exempel på områden där resultatet har blivit sämre än tidigare år. Självfallet måste alla arbetsinsatser inriktas på att inför nästa år minimera den senare gruppen, så alt vi om 1980 års taxeringsarbele kan säga: Nu har vi nått vad vi ville nå med RS-reformen, alltså en mer rättvis och likformig taxering än vi hade tidigare. Vi får nämligen inte glömma - när vi nu gör våra Jämförelser och finner att 1979 inte blev riktigt vad man hoppats på - alt laxeringsarbetet hade sina problem och svårigheter också förut, all det var starka påfrestningar på den organisationen, att man t. ex. inte i tillräcklig omfattning kunde rekrytera laxerare och att det därför var nödvändigt alt lägga om organisationen.

Vi har ingen sluigillig bild av exempelvis hur mänga taxeringsbesök och taxeringsrevisioner som har gjorts. Vi skall komma ihåg alt instrumentet taxeringsbesök är nytt i processen. Del började tillämpas 1978, då man i hela landet hann med runt 4 000 sådana kontroller och besök. Vi vet inget om läget

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbele

197

14 Riksdagens protokoll I979/80:.UI-.U

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbete

för 1979. Jag kan nämna atl man i Stockholms län hargjort drygt 1 600 sådana besök och kontroller, men vi har alltså inte bilden för hela landet ännu.

Jag kan för dagen inte ge ett klarare svar än detta: Så långt processen hittills har framskridit skall skattsedlar utsändas i rätt lid, och såsom ansvariga myndigheter bedömer del skall del inte klicka i slutskedet. Men vem skulle kunna stå och ge garantier till 6 miljoner skattebetalare att vi inte kommeratt missa en enda av dem? Mitt svar är, och del bygger alltså på vad ansvariga myndigheter säger: Så långt vi nu kan bedöma kommer detta att klaras i lagenlig lid.

Likaså är mitt svar när del gäller säkerheten i taxeringsarbelet underdel här året, att såvitt vi nu kan bedöma är säkerheten god, men del slutgiltiga svaret kan vi få först när taxeringsarbetet är fullföljt.

Underlaget för inkomstberäkningen, vidare: Vi var medvetna om att en förlängning av taxeringsperioden också medför att del statistiska underlaget kommer vederbörande myndighet till del vid en senare tidpunkt. Vi var medvetna om att del t, ex, för kommunerna medför en del problem alt taxeringsarbetet pågår fram till slutet av oktober i stället för, som tidigare, slutet av juni. Del problemet har vi alltså att leva med i den nya taxeringsorganisalion som har beslutats.

Men härtill kommer alt inkomstberäkningen under del här året blev bräckligare än vad den skall vara när systemet fungerar så som avselts. Därför blev också de första inkomstprognoserna osäkra. Senare körningar har emellertid visat alt de tidigare prognoserna slår sig bra. Jag tror därför faktiskt all vi har fått ett hyggligt underiag. Men också på den punkten kan vi få slulbeskedei först den dag när vi kan göra utvärderingen av hela taxeringsarbelet.

Till sist, herr lalman, vill jag säga all vi självfallet kommer atl göra allt för att se till atl RS-organisationen kan fullgöra den uppgift som riksdagen önskade alt systemet skulle fylla. Vi skall göra en omfatlande utvärdering av de erfarenheter av 1979 års taxeringsarbete vilka vi hinner få fram och göra vad vi kan för att undvika atl sädana problem som där forelegal upprepas 1980 och för att organisationen skall fungera så bra som del någonsin går.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Med hänsyn till den historiska bakgrunden till den här frågan är det självklart atl vi socialdemokrater är beredda att ta vår del av ans varel för RS-reformen. Jag har själv inte någon som helst önskan all i onödan framställa den som ett misslyckande. Men vad det gäller är faktiskt hur 1979 års taxeringsarbele har fungerat. Del är Ingemar Mundebo som är ansvarig för del ärendet, och del ansvaret kan herr Mundebo inte dra sig undan genom att hänvisa till den beslutsprocess som föregick RS-reformen. Herr Mundebo har nu - och det är inte första gången - demonstrerat en utomordentlig förmåga alt prata sig runt problemen.

Nu säger han efter all ha hört min redovisning av hur läget varit i Kronobergs, Kalmar och Göteborgs och Bohus län alt han visserligen har haft kontakter med länsstyrelser, skattechefer och lokala skattemyndigheter men

att erfarenheterna har skiftat. Om han nu varit i kontakt med de län därjag studerat utvecklingen, måste upplevelserna i dessa tydligen ha uppvägts av uppgifter från ett antal län där det har gått så mycket bättre. Jag måste då be Ingemar Mundebo att här i riksdagen från några län eller taxeringsområden ge något exempel, anföra något citat eller lämna någon information sorn stöder uppgifterna i hans interpellationssvar atl man i är kunnat göra mer ingående kontroller och haft större möjligheter att utreda. Jag ber om något slags redovisning av detta. Den behöver inte vara fullständig -jag begär inte att vi nu skall kunna dra den definitiva slutsatsen i detta sammanhang - ulan det räcker med några uppgifter som underbygger de påståenden som herr Mundebo gör i interpellationssvaret. Det är ju herr Mundebo som har ansvaret för att dessa uppgifter är riktiga.

Också när det gäller taxeringsrevisionen säger herr Mundebo att man inte känner till läget och all man inte har någon slutgiltig bild. Men ändå kunde han i silt svar påstå atl taxeringsbesök och taxeringsrevisioner i år har företagits i betydande omfattning. Vad betyder del? Ärdet fler än 10 000, som det var i fjol, eller är del färre? Han hänvisar till atl det har företagits I 600 besök och kontroller i Siockholm, men det ger ju inget besked alls om innebörden av den uppgift som han lämnade riksdagen i interpellationssvaret.

Skälet till atl det är så viktigt med taxeringsrevisionerna ärju all tillståndet före den här reformens genomförande var så uselt. Efter den debatt som förs-och som med rätta förs - om olikheten inför lagen vid granskningen av löntagardeklarationerna och den utomordentligt bristfälliga granskning som sker av bokföringspliktigas deklarationer, dvs. framför allt av förelagsdeklarationer, lyckerjag atl vi borde fä ett besked om hur tillståndet nu är. Det är i sä fall ett dystert besked om alt del har blivit ännu sämre. Men, Ingemar Mundebo, kan vi inte slippa dessa runda och helt ogenomskinliga uttalanden som interpellationssvaret är fullt av?

Sedan kan Jag naturiigtvis begripa att ingen kan ge några garantier för alt alla sex miljonerna skattebetalare kommer att få sina deklarationer och sina besked före den 15 december. Det enda Jag frågade var emellertid varför man ännu så här sent på året måste göra sådana reservationer för det som Ingemar Mundebo gjorde i silt svar.

Vad jag inte begriper alls är det tillägg som Ingemar Mundebo gör om att osäkerheten om huruvida detta arbete nu kan slutföras enligt uppbördslagens regler beror på all taxeringsarbelet inte är avslutat. Men själva taxeringsarbelet måste väl vara avslutat? Det måste rimligen ha varit färdigt den 31 oktober. Det frågan gäller är framräkningen, alltså skatteberäkningen, i deklarationerna. Jag frågade: Hur har del gått lill? Vad betyder det atl sä mänga deklarationer aldrig kom in i de centrala register där man skulle använda sig av dalateknik och att arbetet i stället har fått utföras pä de lokala skatiemyndigheierna? Men därom blev ingenting sagt.

Samma sak, herr talman, är det med RRV:s inkomstberäkning. Det är uppenbart att det blir sämre underlag när man skall bygga på en ett år äldre statistik. Huruvida det underiaget är sämre eller bättre än tidigare underiag.

Nr 32

Tisdagen den,. 20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbele

199

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbele

vilket herr Mundebo säger sig inte vela, har heller inte ett dugg all göra med om taxeringsarbetet är avslutat eller inte. Del betyder bara att prognoserna för budgetutfallet i framtiden blir sämre än vad de har varit. Detta är så pass beklagligt alt jag tycker vi borde vara ense om atl vi måsle göra någonting åt det,

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag tror vi är ense om att vi skall göra någonting ål de punkter där RS-systemel eventuellt inte fungerat under 1979 så alt det kommer alt fungera bättre under 1980, Det är i vart fall min bestämda ambition atl göra detta,

I interpellationssvaret gerjag de besked som nu kan ges, I det skede av 1979 års taxeringsarbele som vi befinner oss i och med de informationer som vi har tillgång till harjag redovisat dem. Om Kjell-Olof Feldt vill uppfatta beskeden som runda eller fyrkantiga kan jag inte göra någonting åt det, men Jag har redovisat alla de informationer som vi har tillgäng lill. Först när vi har slutfört hela arbetet och när vi har gjort den utvärdering som vi har påbörjat kan vi slutligtavgöra pä vilka punkter systemet fungerade hell ut som vi ville och på vilka punkter del inte fungerade sä bra som vi hade önskat. Då har vi också fått det underlag som vi behöver för att se lill att del är 1980 fungerar bra.

200

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr lalman! Det hade varit fullt möjligt för budgelministern att skaffa in ett väsentligt bättre informationsunderlag än det han fört med sig till riksdagen i dag. Han har inte lämnat några informationer alls i den meningen att några fakta har presenterats. Han har lämnat ett antal allmänna och - som jag vågade kalla dem - runda omdömen om alt det pä det hela taget gått ganska bra. Jag är litet förvånad över all han tycks anse sig behöva göra det, för det här är ingen partipolitisk fråga där han behöver riskera några anfall i ryggen av mig eller andra. Vi är bara intresserade av alt få vela hur del har gått. Del här är nämligen av betydelse för 6 miljoner människor som kommer atl fä sina skattsedlar nu i december. Är dessa riktiga? Har del skett en rimlig granskning? Och framför allt: Har granskningen ålminslone inte varil mer orättvis än tidigare är - orättvis i den meningen att vissa deklarationer, dvs. i allmänhet förelagarnas, genomgår en mycket formell granskning, medan löntagarnas deklarationer utsätts för en mycket ingående granskning.

Det varett sådant informationsunderlag som Jag trodde att vi skulle få. Det är inte omöjligt atl redan i dag skaffa fram det underlaget. Besked från länsstyrelserna om hur laxeringsarbetet gått och besked om hur skatteberäkningen fungerat hade det också gått att få fram. Ingenting av detta har Ingemar Mundebo tyckt vara värt all la med sig till riksdagen.

Jag har bett om preciseringar åtminstone på någon punkt där sådana kunnat göras. Ingemar Mundebo säger att erfarenheterna är skiftande. Jag har redovisat negativa erfarenheter från tre län. Ingemar Mundebo hade dä kunnat nämna åtminstone ell enda län därdet gått bra-han måsle rimligen.

om del finns något underlag för det han påstår, ha kunnat nämna ett sådant exempel.

. Herr talman! Jag kan bara tolka det så att Ingemar Mundebo kom till riksdagen i avsikt att snabbt och enkelt göra sig av med ett i och för sig besvärligt och obehagligt problem och skjuta det lill någon utvärdering i framtiden, då han hoppas att man skall ha glömt de svårigheter och de förtreiligheler som uppträtt i år. Jag vill bara varna honom för atl ta för lätt på den reaktion som kan komma, om det i december, när folk får sina skattsedlar, visar sig att det hela inte alls har fungerat så bra som han försökt skapa ett Intryck av under den här debatten.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbete

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Än en gång: Jag har lämnat det underlag som det nu är möjligt atl ge. Kjell-Olof Feldt begär attjag, innan utsändningen av skattsedlar börjar, skall garantera att varenda skattsedel kommer att sändas ut och nå sin adressat i tid. Kjell-Olof Feldt begär au Jag, innan utskrivningen av skattsedlarna har sketl, skall kunna garantera att dessa är korrekta. Innan människorna haft tillfälle att la del av skattsedlarna, skall Jag kunna avgöra atl all granskning varit perfekt. Under alla tidigare år och med alla tidigare taxeringssystem har mänga människor haft en annan mening än taxeringsmyndigheterna och därför gått till skattedomstol för atl få ett avgörande om vad som är rätl och rikligt.

Kjell-Olof Feldt ställer ett antal frågor som han rimligen själv måste inse atl det i nuläget inte går atl svara på. Så fort det är möjligt alt besvara frågorna skall vi förvisso ge elt svar. På grundval härav skall vi också göra en utvärdering av erfarenheterna.

Jag kan försäkra att Jag inte har någon önskan alt göra mig av med något problem. Självfallet måste jag som budgetminisier vara den som mer än någon annan hoppas att det här systemet fungerar bra och därför vara beredd atl göra allt vad som kan göras för atl det också skall fungera bra. Jag vill inte skjuta undan elt problem som finns. Jag har tvärtom i svaret markerat atl del finns problem och att de problem som vi måst arbela med är bekymrner-samma. Jag har också redovisat vad vi gör och kommer atl göra för att del skall bli bättre till nästa års taxering.

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herr talman! Nej, Jag har verkligen inte avkrävt Ingemar Mundebo några löften eller garantier - del är Ingemar Mundebo som ger de löftena och garantierna i sitt interpellationssvar. Det är budgetministern som säger alt deklarationerna kommer atl vara ute hos de skattskyldiga den 15 december. Det är budgetministern som säger alt problemen har kunnat lösas så att det inte skall behöva uppkomma några negativa följder för de skattskyldiga. Det var därför som jag frågade: Vilket underiag, vilken information, vilka fakta bygger budgetministern de utfästelserna pä?

Jag har inte fått några besked på den punkten, annat än all vad herr Mundebo har sagt i svaret är allt som kan sägas. All right. Jag är beredd alt

201

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbele

nöja mig med del, även om jag är förvånad över att budgelministern kommer så illa rustad till en debatt i riksdagen, när del faktiskt hade gått - ungefär som jag har gjort - att fråga hur del har varil ute på länsstyrelserna, hur del har varil i riksskatteverket och i riksrevisionsverket.

Vad jag egentligen gjorde, herr talman, var all varna budgelminislern för att ställa ul sådana garantier och löften som han har gjort i silt interpellationssvar- atl allt har fungerat ganska bra, all det inte blir några negativa följder för de skattskyldiga. För det är trots allt han som kommer alt få bära ansvaret för del minssnöje och de problem som uppstår. Det hade varil klokare av honom alt säga att här får man vara beredd pä obehagliga överraskningar, därför att en del saker har fungerat ganska dåligt.

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag hade kunnat framlägga en mängd vittnesbörd av det slag som Kjell-Olof Feldt gav oss elt par tre exempel på. Vi har en myckel fyllig redovisning av riksskalleverkets erfarenheter, vi har yttranden av länsskal-lecheferna och av fackliga organisationer, vi har tagit del av åtskilligt i massmedia. Men, herr talman, jag vill utvärdera del materialet innan jag drar mina egna slutsatser. Vittnesbörden, uppfattningarna, bedömningarna är nämligen på många punkter motstridande. Del går inte att i dag avgöra vad som är den slutliga sanningen.

Kjell-Olof Feldt redovisade själv en uppgift. Han sade att förra året gjordes 10 000 laxeringsbesök. Den uppgiften förvånar mig en aning, eftersom sådana besök formellt inte gjordes förra året. Därför lyckerjag att del är litet förbluffande all det har registrerats 10 000 sädana besök. Det fanns liknande åtgärder - de noteringar vi har säger atl det förra året vidtogs 4 005 sådana.

Detta är en illustration till hur många skiftande sakuppgifter som man kan fä tillgång lill från olika myndigheter, institutioner och personer, och del understryker atl vi i dagsläget bör vara varsamma med slutsatserna. Och det ärjust vad jag har varit i svaret. Jag har inte givit de garantier som Kjell-Olof Feldt nämnde i sitt senaste inlägg. Tvärtom harjag på en rad punkter sagt "såvitt nu kan bedömas". Jag förmodar alt det var de formuleringarna som gjorde att Kjell-Olof Feldt tyckte all svaret var litet "runt". Men längre kan vi inte gä i dagslägel, när vi inte har tillgäng lill facit.

202

KJELL-OLOF FELDT (s):

Herrlalman! Om jag minns rätt använde jag inte ordet laxeringsbesök. Jag sade att det har förekommit 10 000 s. k. kontroll- och granskningsfall under 1978, varav 6 000 var egentliga bokföringsgranskningar och 4 000 s. k. täxeringsnämndsrevisioner. Men lål oss inte fördjupa oss i denna teknik.

Ju mer Jag lyssnar till Ingemar Mundebo, desto bättre begriper jag att det enda underlag han har haft för detta interpellationssvar är en promemoria från riksskatteverket, som ocksåjag har, daterad den 31 oktober, och där riksskatteverket gör en del allmänna uttalanden om hur del har gått. Del är nästan så all man hittar exakt samma formuleringar. Ingemar Mundebo säger

nämligen i interpellationssvaret: "De problem som hittills har uppkommit är
bekymmersamma, men de har kunnat lösas så alt det inte skall behöva
uppkomma några negativa följder för de skattskyldiga      ."

Del ansåg jag var elt synnerligen långtgående uttalande. Och myckel rikligt - i riksskalleverkets promemoria står del: F. n. finns inga indikationer på att del skulle vara fel i debiteringsunderlagel i sådan omfattning all den ändrade skatteorganisationen kan sägas ha fått negativa följder för de skattskyldiga. Vissa fel har alltid funnits och kommer atl finnas även i år.

Så mycket om Ingemar Mundebos undersökningar i denna fråga. Vi för återvända lill den här diskussionen. Jag får be budgetministern, som ju är en samvetsgrann person i vissa avseenden: Samla ihop det här materialet och ge riksdagen tillfälle all ordentligt granska utfallet av 1979 års taxeringsarbete. Del behöver vi för all kunna ta ställning lill fortsatta reformer på detta område. Det interpellationssvar som lämnades i dag fyllde inte rimliga krav på information om hur 1979 års taxeringsarbele har gått till. Däremot gav del alldeles för myckel av löften och utfästelser frän budgetministerns sida om att del för medborgarna i landet har varit en utmärkt taxering som genomförts.

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Om 1979 års taxeringsarbete

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 11 Föredrogs men bordlades åter Skatteutskottets belänkande 1979/80:9 Socialutskottets beiänkanden 1979/80:11 och 12 Civilutskottets betänkande 1979/80:5

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframslällning 1979/80:70

§ 13 Talmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle civilulskottets betänkande nr 5 och jordbruksutskottets betänkanden nr 2-6 uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

§ 14 Anmäldes och bordlades Propositioner

1979/80:33 om vissa frågor inom industridepartementets verksamhetsområde 1979/80:46 om internalionella transporter av lik 1979/80:63 om ändring i föräldrabalken

203

Nr 32

§ 15 Anmälan av interpellation

Tisdagen den

20 november 1979       Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammar-

_____________   kansliet

Anmälan av interpellalion

204

den 20 november

1979/80:71 av Cad-Henrik Hermansson (vpk) till industriministern om den svenska verktygsmaskinindustrin:

Sverige har en viss avancerad produktion av verktygsmaskiner för bearbetning av metaller. Läget för denna bransch syns inte alltigenom dåligt. Den svenska marknadens månatliga förbrukning av verktygsmaskiner har dock under de senaste åren stagnerat. En del företag måste därför öka sina exportandelar. Detta skapar trots en tämligen god orderingång - åtminstone vad beträffar spänavskiljande maskiner - under de senaste åren (fram till juni 1979) en viss osäkerhet för framtiden.

Då en avancerad inhemsk verktygsinduslri är av stort värde för industrins utveckling bör branschens framtidsutsikter kartläggas. Branschen saknar dock inte företag med problem. Elt av dessa är Lidköpings Mekaniska Verkstads AB. Della företag spelar en mycket viktig roll för sysselsättningen och näringslivets mångsidighet i Lidköpingstraklen. Företaget har varit en av de dominerande arbetsgivarna på orten (ca 20 96 av ortens industrisysselsatta i början av 1970-talel). Företaget, som haren avancerad verksladsproduktion, har genom sin existens i någon män bidragit lill all mildra Lidköpingsorlens karaktär av läglöneort.

Nu har 180 personer varslats om uppsägning från företaget. Av dessa är 100 kollektivanställda, vilket utgör en fjärdedel av företagets arbetsstyrka. Övriga är organiserade i SIF och SALF. Sedan juni i år innebär detta alt en planerad personalminskning om närmare 250 personer genomförs.

Många anställda och andra berörda ställer sig med oro frågan: Randas slutet för Lidköpings ledande verkstadsindustri? Den kraftiga neddragningen av sysselsättningen vid LMV och riskerna för en avveckling är ett hårt slag mot Lidköpings kommun och mot hela näringsstrukturen i denna del av Skaraborgs län.

LMV är en del av SKF-koncernen. Hotet mot företaget är ett exempel på hur en storkoncern kan spela med människorna i en hel bygd. Del är elt exempel pä hur storfinansen i sitt vinstbegär hänsynslöst får behandla de arbetande och deras utkomstmöjligheter. Under första halvåret 1979 gjorde SKF-koncernen en vinst - efter avskrivningar - pä 431 milj. kr. 1 jämförelse härmed är förlusterna för LMV och de kostnader som skulle krävas för en förstärkning av företaget ringa.

Mot bakgrund härav vill Jag lill industriministern ställa följande frågor:

1.   Är regeringen beredd all tillsätta en utredning om den verkstadsindustri som producerar avancerade verktygsmaskiner?

2.   Kommer regeringen att vidta  några åtgärder för atl förhindra alt

avskedsholen vid LMV går i verkställighet?

3. Avser regeringen atl vidla åtgärder för atl verksladsproduktion även framdeles kommer att äga rum inom Lidköping, sä att del yrkeskunnande och den erfarenhet som finns hos ortens arbetande tas lill vara?

§ 16 Meddelande om frågor

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 19 november

1979/80:134 av Anders Ljunggren (c) till statsrådet Carl Axel Petri om regeringsinitiaiiv till vissa offentliga förhör m.m. inför folkomröstningen om kärnkraft:

Är regeringen beredd atl omedelbart ta initiativ lill atl offentliga förhör med efterföljande s. k. vetenskaplig medling kan genomföras, så all en allsidig utvärdering kan ske av reaklorsäkerhelsulredningen, konsekvensulred-ningen och sirålskyddsinsiitutels utredning om beredskapslagring mol kärnkraftsolyckor i god tid före folkomröstningen?

den 20 november

1979/80:135 av Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) lill utrikesministern om hjälp åt de svältande på Östra Timor:

Efter århundraden av koloniall förtryck kunde Fretilin 1975 deklarera Östra Timors självständighet och nationella oberoende. Med en socialistiskt inriktad politik satte man omedelbart i gäng med arbetet att utveckla landet.

Den politiken tolererades inte av Indonesien som invaderade Östra Timor och inledde en hänsynslös terror och jakt på Fretilinanhängare. Man använde sig av samma metoder som USA gjorde i Vietnam: napalmbombningar, summariska avrättningar, avlövning och skövling av skog för all komma åt Fretilin.

1 invasionens och terrorns spår har följt en svältkatastrof liknande den som utvecklades under Pol Pol-regimen i Kampuchea. Enligt Röda korset svälter nu ca 300 000 personer på Östra Timor. Situationen påstås vara värst i de områden som ligger under indonesisk ockupation.

Vilka initiativ tänker regeringen ta för atl snabbt få lill stånd en hjälpaktion till de svällande på Östra Timor?

1979/80:136 av Rolf Sellgren (fp) lill budgetministern om befrielse för fria samfund och frikyrkoförsamlingar från skyldigheten alt eriägga arvsskatt:

En uttalad strävan för regeringens politik äratl förbättra förutsättningarna för ideella organisationers arbete. Frikyrkoförsamlingarna i värt land utför ett

:205

Nr 32

Tisdagen den

20 november 1979

Meddelande om frågor

omfattande arbete av stort värde också för samhället. En viktig inkomstkälla för dessa församlingar är arvsmedel. Till skillnad frän församlingar inom svenska kyrkan är frikyrkoförsamlingar skyldiga atl betala arvsskatt. Då statsmakternas intentioner varit atl kyrka och frikyrka skall ha likartade förutsättningar förefaller det naturligt atl frikyrkoförsamlingar också befrias från skyldigheten all belala arvsskatt. Med hänvisning till det anförda vill jag fråga budgelminislern: Avser stalsrädet att framlägga förslag som befriar fria samfund och frikyrkoförsamlingar frän skyldighet ätt eriägga arvsskatt?

1979/80:137 av Rolf Sellgren (fp) lill industriministern om ulbyggnad av torrdockan i Guslafsvik:

Sedan läng tid tillbaka föreligger behov av all öka kapaciteten på den av staten ägda torrdockan vid Lunde Varv och Verkstads AB i Gustafsvik. Utöver att det finns ett uttalat behov av underhålls- och servicemöjligheler för sjöfarten .utmed ostkusten, krävs mälriiedvetna insatser för att stärka sysselsättningen i Ådalen.

Vid en uppvaktning inför arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén av länsstyrelsen för Västernorrlands län tillsammans med representanter för de olika politiska partierna den 17 augusti i år hänvisade statsrådet lill den pågående utredningen om de mindre varven. Han förulskickade en snabb behandling av frågan om ulbyggnad av torrdockan i Gustafsvik efter del att utredningen slutförts. Denna utredning är nu enligt uppgift klar.

Med hänvisning härtill vill jag fråga industriministern:

Är statsrådet beredd att medverka lill att den föreslagna utbyggnaden av torrdockan i Gustafsvik snarast kommer till stånd?

206

1979/80:138  av  Stina  Andersson  (c)  till   kommunikationsministern   om åtgärder för atl anpassa riktnummerområden efter kommungränser:

Alltsedan telenätet kom till Täby har Täby kyrkby med omnejd haft 0762-nummer och hört lill Vallentunaomrädet.

Antalet nyinfiyitade ökar kontinuerligt. För den enskilda människan och framför allt för företag med kunder runt om i Sverige innebär detta en hel del problem. Kunder som exempelvis skall söka i telefonkatalogen efter elt företag hemmahörande i Täby finner av naturliga skäl inte företaget, eftersom detta finns upptaget under Vallentunaomrädet.

Många kommuner har på grund av de senaste årens kommunsammanslagningar fått samma problem som Täby med mer än elt riktnummer inom kommunen. Åtgärder bör därför vidtas för alt ölägenheterna med olika riktnummer inom en kommun kan tas bort.

Dessutom föreligger ekonomisk orättvisa genom att samtal inom exempelvis 08-områdel endast utgör en markering oavsett samtalels längd medan samtal från 0762-området lill 08-omrädet registrerar ny markering var nionde minut.

Med anledning av det anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Är kommunikationsmihistern beredd atl vidta åtgärder för atl anpassa     Nr 32
riklnummerområden efter kommungränsen?                           Tisdagen den

20 november 1979
§ 17 Kammaren åtskildes kl. 17.03.____________________________________

Meddelande om
In fidem                                                                        ,.j,.

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen