Riksdagens protokoll 1979/80:20 Fredagen den 26 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:20

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:20

Fredagen den 26 oktober

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skat terna på drycker och tobak

§ 2 Höjning av skatterna på drycker och tobak

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1979/80:8 med anledning av propositionen 1979/80:28 om höjning av skatterna på drycker och tobak jämte motioner.

Kammaren biföll utskottets framställning om att ärendet skulle avgöras efter endast en bordläggning.

Regeringen (budgetdepartemeniet) hade i propositionen 1979/80:28 föreslagit att riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

2.   lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskall och

3.   lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa.

I propositionen hade föreslagits att skatterna på drycker och tobak skulle höjas den 27 oktober 1979.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:92 av Tore Nilsson (m), vari hemställts atl riksdagen vid behandling av propositionen 1979/80:28 beslutade att skatten för kolsyrad läskedryck och annan läskedryck icke skulle höjas,

1979/80:93 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1.   att riksdagen beslutade avslå propositionen 1979/80:28 om höjning av skatterna på drycker och tobak,

2.   att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en samlad bedömning av prishöjningarnas effekter på alkoholkonsumtionen,

3.   att riksdagen, därest den beslutade bifalla propositionen 1979/80:28, uttalade att de ytteriigare medel som genom beslutet tillfördes statskassan borde användas för alt bekämpa alkohol- och annal drogbruk främst genom stöd till folkrörelserna för verksamhet på området i enlighet med vad som anförts i motionen, och

115

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

1979/80:94 av Erik Wärnberg m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1.   avslå regeringens förslag om alt höja skatten på kolsyrade och andra läskedrycker,

2.   anhålla om ett nytt förslag om beskattningen på läskedrycksområdet som tog hänsyn till bryggeri- och dryckesvaruindustrins situation och behovet av konkurrensneutralitet gentemot andra drycker.

Utskottet hemställde

1.   all riksdagen med avslag på motionen 1979/80:93 yrkandet 1 och med bifall lill motionen 1979/80:92 och motionen 1979/80:94 yrkandet I skulle anta def vid propositionen 1979/80:28 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt med den ändring att 11 § och ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

2.   att riksdagen skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt med den ändringen att ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

3.   att riksdagen skulle anta del vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa,

4.   att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:94 yrkandet 2 begärde att regeringen lade fram förslag snarast beträffande läskedrycksbeskattningen i enlighet med vad utskottet anfört i frågan,

5.   atf riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:93 yrkandena 2 och 3.

116

NILS BERNDTSON (vpk):

Herrtalman! Den skattepolitiska profilen under de borgeriiga regeringarna har inneburit ytteriigare förstärkning av de rådande skatteorätfvisorna. Förändringen av marginalskatterna, indexregleringen och de höjda indirekta skatterna har haft det gemensamma draget aft mer bärkraftiga grupper gynnats medan mindre bärkraftiga missgynnats. Denna politik kommer den nya trepartiregeringen att fortsätta. Det framgår tydligt av regeringsförklaringen.

Både i valrörelsen och i samband med regeringsbildningen har de borgeriiga partierna haft svårt att klart ange hur skattelättnader i högre inkomstskikt skulle finansieras. Alkohol och bensin har angetts som tänkbara objekt för extrabeskattning.

Nu har vi det första konkreta tillfället att se hur den nya borgeriiga regeringen tänker finansiera sina skatteomläggningar. Statskassan skall tillföras 1 450 milj. kr. per år genom skattehöjningar på drycker och tobak.

Regeringen söker dock dölja sitt verkliga syfte genom att gömma sig bakom den oro som finns i samhället över ökat alkoholbruk och alkoholmissbruk. Därför försöker man motivera sitt skatteförslag med alkoholpoliliska skäl.

Men finansministrar eller budgetministrar som talar om att höja skatterna för all minska alkoholkonsumtionen och samtidigt kalkylerar med ökade statsinkomster genom åtgärden är dock inte trovärdiga.

Budgetminisiern varken tror eller menar att skattehöjningarna skall leda lill någon avgörande nedgång i konsumtionen. Han har räknat ut att statskassan skall tillföras ytterligare 1 450 milj. kr. per år. Alltså förutsätter han att svenska folket skall fortsätta konsumera i samma omfattning, trots skattehöjningarna.

Ätt det är fråga om en skattepolitisk åtgärd framgår ännu tydligare när regeringen föreslår atl också läskedrycker och lättöl skall beskattas extra. Det är viktigare för regeringen alt hitta nya skatteinkomster än att lösa allvarliga sociala problem.

Även beskattning av mindre nödvändiga varor blir mer kännbar för människor med låga inkomster än för dem som har höga inkomster. All indirekt beskattning verkar orättvis.

Vi förnekar inte att prisinslrumentei i ett samlat alkoholpolitiskt sammanhang kan varaanvändbart föratt nedbringa konsumtionen. Men var finns det alkoholpolitiska sammanhanget i regeringens proposition? Det enda sammanhanget är att man söker utnyttja oron över de tilllagande alkoholproblemen för att tillföra statskassan 1,4 miljarder kronor, som man tänker använda för att klara sina skaftepolitiska vallöften. Detta är mycket avslöjande.

Vpk vill angripa orsakerna till de tilltagande alkoholproblemen. Om dessa frågor kommer Jörn Svensson att fala. De alkoholpoliliska sammanhangen har vi också utvecklat i den motion som vi väckt med anledning av propositionen.

Budgetministern hävdar i propositionen alt det är nödvändigt att utnyttja prismekanismen som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Men den enda slutsals herr Mundebo förmår dra av detta resonemang är att priserna måste höjas. Inte ens en budgetminister, som skall söka lappa ihop alla oförenliga skatteståndpunkter som finns i denna regering, borde få se så snävt på vad som är aktiv alkoholpolitik. Herr Mundebo bör få bakläxa.

Vi avvisar regeringens förslag till höjning av skatterna på drycker och tobak därför att de är avsedda att finansiera orättvisa skatteförändringar och därför atf de utryckta ur ett alkoholpolitiskt sammanhang inte kan antas ha några varaktiga effekter på alkoholkonsumtionen.

Vi yrkar avslag på propositionen och föreslår att riksdagen hos regeringen begär en samlad bedömning av prishöjningars effekt på alkoholkonsumtionen.

Om. riksdagen skulle bifalla propositionen ställer vi som ett andrahandsyr-kande att de medel som genom beslutet tillförs statskassan bör användas för au bekämpa alkohol- och annat drogmissbruk, främst genom stöd till folkrörelserna för verksamhet i enlighet med vad vi anfört i motionen.

Det är ett ojust spel regeringen för när man söker dölja sina skattepoliliska avsikter med talet om alkoholpolitiska strävanden.

Det enda rimliga är därför att riksdagen avvisar förslagen om höjda skatter och atf en samlad bedömning görs av prishöjningars effekter på alkoholkonsumtionen.

Om detta säger skatteutskottet i sitt betänkande aU man inte finner skäl au la upp frågor av mera vittsyftande alkoholpolitisk karaktär. Varför del?

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på d/ycker och tobak

117

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på drycker och tobak

Utskottet påstår några rader innan alt man vill bryta konsumfionsökningen genom höjda priser. Vill man då inte ha en samlad bedömning av prishöjningars effekter?

Vårt andrahandsyrkande därest propositionen skulle bifallas är också helt logiskt. Om statskassan med alkoholpolitiska motiveringar tillförs miljardbelopp, så måste det vara rimligt att dessa medel också används för att bekämpa alkohol- och annat drogmissbruk.

Riksdagen har möjligheter att korrigera regeringens orättvisa skattepolitik och främja en verkningsfull alkoholpolitik genom att stödja vpk:s motionsyrkanden.

Jag yrkar, herr talman, bifall till motion nr 93.

118

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Riksdagen kommer alltså under denna förmiddag att besluta om en höjning av skatterna på drycker och tobak. Jag yrkar bifall till skatteutskottels förslag. Jag har infe väckt någon motion, men Jag vill genom detta inlägg markera vad jag tycker är tveksamt. Jag skall uppehålla mig vid några punkter.

För del första ger denna snabbehandling anledning att ta upp ett förslag som alkoholpolitiska utredningen väckte för några år sedan. Utskottet säger atf snabbehandlingen sker för atf undvika hamstring och andra olägenheter. Utskottet säger också att def i dag bara är fråga om en anpassning av priserna till penningvärdets utveckling. Svenska Dagbladet påpekar i dag i en ledare att skattehöjningen inte ger statskassan några nya, friska pengar. Det är således infe heller fråga om att finansiera någon reform eller annan åtgärd. Utskottet anför också att lagstiftningsåtgärderna är av okomplicerad natur och alt det inle finns skäl att diskutera de alkoholpolitiska effekterna. Om en övervägande majoritet av kammarens ledamöter anser detta, bör alkoholpoliliska utredningens förslag till beslutsordning faktiskt bli föremål för senare prövning.

När utredningen diskuterade detta ville man inte komma i konflikt med riksdagens exklusiva beskattningsrätt. Man menade att det efter förebild från Finland skulle kunna fas ut en skatt på Systembolagets omsättning. Själva prissättningen skulle infe bli en skattefråga, såsom ju är fallet i dag. Riksdagen skulle kunna behålla sitt inflytande genom att ange ramar och utfärda vissa regler för hur priserna skall fastställas. Priserna skulle exempelvis kunna anpassas till den ekonomiska utvecklingen genom en justering av dem en gång om året, varvid man helt enkelt skulle följa konsumentprisindex.

Jag har tidigare känt viss tveksamhet inför ett sådant lillvägagångssäll och menat att det är viktigt atl riksdagen behåller sin beskatiningsräu. Men den snabbehandling vi nu genomför är inte heller en tillfredsställande ordning. Jag förutsätter att regeringen inför nästa eventuella höjning av dessa skatter studerar alkoholpolitiska utredningens förslag.

För det andra noterar Jag med tillfredsställelse au skillnaden mellan priset på lätfvin resp. starksprit faktiskt ökar - det är inte fråga om någon större ökning, herr budgetminister, men skillnaden blir en aning stöne. Detta är eft

sätt att styra över konsumtionen från starkare till svagare drycker. Utmärkt, herr budgetminister! Men varför måste glädjen grumlas, när den här ambitionen ändå funnits? Varför har budgetminisfern och skatteutskottet medverkat till atf def nu faktiskt blir billigare - räknat per centiliter ren alkohol - att dricka läUvin än starköl. Starköl har Ju som bekant lägre alkoholhalt än lättvin, och del är aUtså starkölet som borde vara billigare. Men, som sagt, vi skulleju inte diskutera alkoholpolitiska effekter, även om vi faktiskt fattar ett beslut som får en sådan effekt.

För det tredje vet vi att hembränningen har ökat under senare år, trots riksdagens beslut hösten 1974 att det skulle vara förbjudet att t. o. m. inneha en brännvinsapparat. Tidigare var det ju tillåtet all ha en sådan apparat därhemma, men inte tillåtet att använda den.

Alkoholbyrån anser att utöver svenska folkels konsumtion av sprit på drygt 60 miljoner liter tillkommer 9-10 miljoner liter hembränt. Det finns de som anser alt siffran är myckel högre. Och svensken köper faktiskt en hel del mjöl, men av någon anledning köps del omotiverat myckel mer Jäst - så det kan inte enbart vara bakning man ägnar sig åt. Skillnaden mellan mjölförsäljningen och Jäslförsäljningen ökar dessutom.

Till detta kommer all vi utöver en konsumtion via systembolag på ca 75 miljoner liter lättvin tillverkar hela 30 miljoner liter lätfvin hemma. Det är den bedömning som alkoholbyrån gör. Andra återigen, som också sysslar med alkoholpolitiska frågor, anser aU hemtillverkningen av lättvin är mycket större. Med andra ord: När vi diskuterar alkoholpoliliska frågor och pekar på totalkonsumtionen, så borde vi röra oss med en total konsumtion som ligger ca 20 96 högre än den nivå vi brukar tala om.

Man skall inte heller negligera de mängder alkohol som representeras av den sprit vi kallar smuggelsprif eller den sprit vi har med oss när vi kommer hem efter en utomlandsvistelse.

Allvaret i hembränningens omfattning är också den inställning människorna har till att bränna hemma. För några år sedan gjordes en undersökning i det avseendet. Man bad dem som deltog i undersökningen att ange om de ansåg hembränning vara en lagöverträdelse som var myckel allvarlig, allvariig, icke allvariig eller bagatellartad. De som svarade ja på frågan om hembränningen var aff anse som en icke aUvarlig la.göverträdelse utgjorde vid den undersökningen 23 96. Ser man på de yngre, de mellan 18 och 24 år, finner man att siffran var så stor som 35 96. Inom kategorin "alla åldrar" ansåg faktiskt 16 96 att det aren bagatellartad lagöverträdelse. Äv de yngre som tillfrågades, personer mellan 18 och 24 år, ansåg var fjärde att def rör sig om en bagatellartad lagöverträdelse. Observera således atl så många, framför allt bland de yngre, anser att hembränning är en bagatellartad lagöverträdelse.

Herr talman! Jag har som sagt inget yrkande, men förutsätter med den här debattmarkeringen att regeringen ganska snart prövar frågan, inte minst i sitt alkoholpolitiska sammanhang. Därvid är det inte bara ett statsråd eller en departementschef som har anledning atl intressera sig för detta. Alkoholpolitik är faktiskt inte bara pris- eller skattepolitik. Alkoholpolitik är socialpo-

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

119

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på drycker och tobak

litik, familjepolitik, skolpolitik, fritidspolitik och kulturpolitik. Men till detla får vi återkomma. Jag tror t. o. m. aft vi tvingas till det.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Riksdagens skatteutskott har visat oväntade litterära talanger. I går författade utskottet en liten saga. Den bär namnet belänkande nr 8. Den låter så här - i översättning.

Det våren gång - för inte alls så länge sedan -en budgetminister. Han hade i def kungliga rådet en kollega, som stod betydligt längre till höger än han själv. Denne högerkollega var besatt av en idé, nämligen atl om man bara sänkte skatten för de välbeställda i samhället - då skulle landet blomstra som aldrig förr. Och budgetministern, som våren snäll man, han lät övertala sig. Han tänkte: Jag får göra en prishöjning nånstans, så attjag kan få pengar atf sänka skaften.

Men budgefministern hade också ett samvete, litet kanske men liberalt. Det lilla samvetet slet och gnagde. Det upprepade ständigt att det där med att ta in pengar för att sänka skatten för dom som redan hade del bra, det var inte snyggt, det var infe liberalt.

Budgetministern plågades. Som yrkespolitiker kunde han väl till nöds tysta sitt samvete. Men om den liberala profilen fick en fläck så var det kanske inte så bra. Budgetministern grubblade. Och så kom han på, att om han sa att dom där pengarna som de rika skulle ha, dom skaffade han fram av rent alkoholpolitiska skäl - då skulle det nog gå bra. Han tyckte alt han hade kommit på en riktigt genial lösning. I sin glädje så svepte han till med höjningar t. o. m. på sockerdrickan, cigarrerna och snuset - detla för aft ytteriigare understryka den ideella, rent alkoholpoliliska karaktären i förslaget. Det där med sockerdrickan, det gick ju infe till slut, men snuset och cigarrerna kom med.

Och där mynnar också sagan om budgetministern, som sökte ett motiv, ut i fredagens verklighet.

Nu är det Ju inte saga längre. Nu handlar det om politikernas hederlighet.

Vpk tycker aft def är falskt att göra sådana här prishöjningar för att få ihop lill skattesänkningar för de redan välbeställda, och vi tycker att det är ännu falskare, när man till råga på allt påstår alt man gör detta av alkoholpolitiska skäl.

Vi kommunister hade inte tvekat att ta sådana prishöjningar, om pengarna verkligen skulle gå till atf bekämpa utslagningen och drogmissbruket i samhället.

Om pengarna hade gått till att skapa arbete för de 40 000 arbetslösa ungdomarna - då hade vi röstat för. Då hade man bekämpat den sociala utstöfning av unga människor i vilken missbruk ofta utgör ett steg.

Om pengarna gått till de behandlingskollektiv som kan bjuda missbrukare en väg till frigörelse och ny identitet - då hade vi röstat för prishöjningarna.

120

Men vi röstar inte för prishöjningar, som vi vet skall användas för en skattepolitik som ökar klassklyftorna i samhället.

Och vi tror inte på de alkoholpolitiska argumenten hos politiker, som i åratal grovt har svikit landets alkoholproblematiker. Politiker som tolererar att vi har 300 000 behardlingsbehövande och bara några få hundra platser som kan ge effektiv, meningsfull och frigörande behandling i mänskligt värdiga former. Politiker som i åratal slåu likgiltiga inför de gamla torkarnas tröstlöshet, för ivångspsykiatrins övergrepp och uteslängdhetens elände.

Vi skulle ha röstat för, om de här höjningarna ingått i ett äriigl menat och genomtänkt program för att bekämpa missbruk och social utstötning. Och vi har lagt fram ett alternativt förslag i vår motion.

Vi säger: Om prishöjningarna röstas igenom skall det bli också en andra omröstning. I den står vårt förslag, att pengarna som tas in skall gå bl. a. till de folkrörelser som behöver resurser för atl bekämpa missbrukets spridning och för atl stödja alkoholproblematikernas kamp för frigörelse från missbruket och till kommuner som behöver förbättra samhällsservice och miljö och som vi vet alltför ofta tvingas lägga ned ungdomsgårdar.

Vi har de traditionella nykterhetsorganisationerna. Vi har rörelser som RFHL, Verdandi, Alro, Länkarna och många andra. Vi har de nya behandlingskollektiven. Vi har de fackliga organisationerna. Alla har här sin plats.

Låt dessa folkrörelser få resurser, nar man nu far in pengar på sprit och tobak.

Vi vänder oss till er som tillhör riksdagens nykferhetsgrupp. Vi frågar er: Skall ni rösta för att pengarna skall gå till skattesänkning för dem som redan är på samhällets solsida? Eller skall ni rösta för atl stärka nykterhetsrörelsens arbeie?

Vi vänder oss till den .socialdemokratiska riksdag.sgruppen och frågar: Vad menar ni egentligen? I förrgår stod er partiordförande Olof Palme och kritiserade regeringens planer på att med skattehöjningar på sprit och tobak betala skattesänkningar för de välbeställda. Det var uUryck fören riktig kritik. Hur kan ni då två dagar senare stödja den borgeriiga regeringen i dess avsikter? Hur kan ni föreställa er att det skapar trovärdighet för arbetarrörelsens politik?

Flera socialdemokratiska talare i den allmänpolitiska debatten i förrgår och i går tog upp utslagningen och missbruket. Era tal andades solidaritet med de utslagna och med alkoholproblematikerna. Men hur vill ni ha det nu? Vill ni rösta i andra omgången för atl Alro, Länkarna, Verdandi, behandlingskollektiven skall kunna få stöd med de här pengarna?

I utskottet har socialdemokraterna ställt upp på den borgeriiga sidan. I kammaren har den socialdemokratiska gruppen en sista chans. Ni kan visa er solidaritet i handling med alla dem som med knappa resurser och under stora svårigheter kämpar med ett av samhällets mest tragiska problem. Ni kan visa er solidaritet i handling med de lusentals missbrukare som ingen behandling kan få i dag, och som ingenstans i samhället är välkomna. Ni kan visa er solidaritet i handling med de alkoholproblematiker som i behandlingskollek-

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

121

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

122

tiv och organisationer söker bryta flyktens och missbrukets onda cirkel och slå in på kampens och frigörelsens väg.

Vi i vpk-gruppen uppmanar er: Rösta inte med de borgeriiga. Rösta så som det anstår representanter för en arbetarrörelse att rösta!

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Förslagen i den proposition som vi i dag behandlar här i riksdagen överensstämmer i stort med den princip som sedan lång tid tillbaka accepterats av flertalet, inte bara i det här huset utan i hela vårt land, nämligen att priserna på tobak och alkoholvaror bör följa den allmänna prisnivån.

Eftersom en mycket stor del av priserna på dessa varor utgöres av skatter, är det alltså nödvändigt att då och då Justera skattesatserna för att alkohol och tobak inte skall bli relativt billigare än andra varor. Det är nu två och eft halvt år sedan skatterna förra gången justerades, och mot bakgrund av den höga inflationstakten blir höjningarna därför nu rätt stora, trots att en del prishöjningar skett under mellantiden, dels i form av prishöjning på produkterna, dels på grund av momshöjningar.

Skatteutskottet ansluter sig enhälligt till den framförda åsikten om prisanpassning på tobak och alkoholvaror. I enlighet därmed tillstyrker utskottet alltså propositionen i dess huvudsakliga del. Men vi gör det utan att ta ställning till de stalsfinansiella aspekterna. Om förslaget skall vara lyckat ur alkoholpolitisk synpunkt, skall det inte bli några inkomstökningar för staten. Och vi har i utskottet icke tagit ställning till hur stora inkomsterna skall bli.

Beträffande förslaget i propositionen om höjning av skatten på kolsyrade och andra läskedrycker ställer sig utskottet avvisande. En av anledningarna härtill är att dessa dryckers beskattning kan behandlas i annat sammanhang, då inga hamstringsrisker förekommer i detta avseende och den beskattningen egentligen infe hör hemma bland alkoholskatterna. Utskottet anser också att del finns skäl alt noga överväga läskedrycksskatternas framtida utformning innan höjning av skatterna genomföres.

Som framhållits i motionen 94 måste regionalpoUtiska hänsyn tas, då läskedrycksiillverkningen är ett livsvillkor för en del mindre bryggeriers överlevnad i småorter.

Man kan heller inte bortse från - och det framhålles i motionen 92 - att en kraftig beskattning av ett alkoholfritt alternativ kan ha en viss alkoholpolitiskt negaliv betydelse.

Slutligen finns också med i bilden att beskattningen av de alkoholfria dryckerna är väsentligt annoriunda utformad, varför en översyn av beskattningsreglerna behöver göras för att skapa bättre konkurrenslikställighel. Utskottet föreslår således att skatten på olika slag av läskedrycker utbryles ur dagens paket och atf regeringen får i uppdrag att pröva de frågor Jag här berört och snarast framlägger förslag till lösningar av de angivna problemen.

Utskottet har därmed alltså beslutat föreslå riksdagen att bifalla de yrkanden som framställts i motionerna från Tore Nilsson och en grupp socialdemokrater.

Utskottet har däremot inte kunnat gå med på kraven i den tredje motionen som väckts i samband med propositionen. Av vad Jag inledningsvis sagt framgår ju att utskottet tillstyrker propositionens förslag om höjningar av skatterna på alkohol och tobaksvaror, medan vpk yrkat att ingenting skall göras på skatteområdet utöver en utredning om prisernas inverkan på alkoholkonsumtionen.

Utskottet yrkar vidare avslag på det alternativa yrkandet i motionen 93 från vpk om atl evenluelll nya pengar som flyter in på alkoholbeskaltningen skall tillföras kampen mot drog- och alkoholbruket på visst angivet sätt.

Den främsta anledningen till att utskottet inte vill vara med om motionens förslag är - om det över huvud taget är tekniskt möjligt att genomföra förslaget att ta merinkomslerna och flytta dem till elt visst ändamål - att man inle vill ha några specialdestinerade skatter. Utskottet menar att anslagskrav skall prövas efter det aktuella behov som föreligger, utan att man sneglar på om närliggande områden är skattebelagda.

Genom sitt ställningstagande har utskottet alltså inte tagit ställning fill det behov av medel som föreligger för att bekämpa alkohol- och drogkonsumtionen eller fill hur sådana medel skall fördelas.

Utskottet är enigt om att öronmärkta skatter bör undvikas, men utskottet har svårare atl bli enigt om hur stora belopp vi har möjlighet alt avsätta till upplysning när det gäller drogerna eller lill hjälp åt drogernas offer. Jag är övertygad om att kammaren längre fram under riksmötet vid alkoholpoliliska frågors behandling kommer att få ta ställning lill detta spörsmål.

Detsamma gäller prisernas betydelse för alkohol- och tobakskonsumtionen och därav följande missbruk.

Vad utskottet nu är enigt om är den minsta möjliga nämnaren, dvs. en prisanpassning av de aktuella varorna till dagens prisnivå och uppfattningen att ett förbilligande relativt sett inte skulle vara nyttigt i den alkoholpolitiska situation vi befinner oss i. Vi har aUtså slagit fast atl prissäuningen har en alkoholpolitisk betydelse, men vi har inte vågat oss på atl förutsäga storieken av den betydelsen.

Utskottet har inte heller velat .se denna proposition som ett stort inslag i den alkoholpolitiska debatten, men Jag vill upprepa att jag är övertygad om att vi längre fram kommer att få möjlighet att återkomma till dessa aspekter under mindre fidspressade former.

Det vore naturiigtvis lockande att här ta upp en nykterhetspolitisk debatt med de föregående talarna helt enskilt, även om utskottet inte anser att vi i dag skall ha en slor alkoholpolitisk debatt. Jag skall inle heller la upp någon sådan debau, men Jag kan inte säga annal än att det naturiigtvis finns vissa delar även i Jörn Svenssons tal som Jag skulle kunna instämma i. Samtidigt vill Jag ha sagt att man skall inte tillgripa den lättköpta metoden att bara skylla hela alkoholproblemet på ett hårt, kommersiellt samhälle utan att låta den enskilde ta något ansvar. Eller varför inte låta de alkoholseder vi haft i tusentals år också räknas in i detta sammanhang? Dryckesvanorna i alla slags samhällssystem spelar enligt milt sätt att se en avgörande roll.

Jag tror alltså inte att det finns någon skillnad mellan socialdemokraternas

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på d/ycker och tobak

123

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på d/ycker och tobak

sätt att se på de utslagnas problem och Jörn Svenssons, men vi socialdemokrater har kanske en litet mer vidgad syn på det hela än atf bara skylla på ett enstaka motiv, att det är samhällets fel.

Till Alf Wennerfors skulle jag vilja säga att vi inte haft för avsikt att ta upp de rent konstitutionella sidorna av den här saken i dag. Jag vill dock samtidigt tala om att det kanske inle är sprilhamstringen som är det viktigaste i sammanhanget och det som man helst velat ingripa mot, utan del viktigaste har varit tobakshamstringen, den hamstring som sker i ledet fram till tobakshandeln från Tobaksbolaget och importörerna. Den kunde ha fått enorma dimensioner och gäller betydligt mer i pengar räknat än sprilhamstringen.

Jag tror också alt Alf Wennerfors, som under 20 år varit alkoholliberalismens främste förkämpe, får ta på sig litet av ansvaret för hur det ser ul i dagens samhälle.

Herr talman! Jag ber au få yrka bifall till utskottets hemställan.

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Skatteutskottets ordförande säger atl skatteutskottet tar infe ställning till de statsfinansiella effekterna av den föreslagna skattehöjningen. Def är mycket märkligt. Och det aktualiserar på nytt den fråga som av och till dyker upp i debatten, nämligen om inte alkoholpolitiken är en för viktig fråga för att handläggas av budgetminister och skatteutskott - den har ju en helt social karaktär.

Jag måste ställa frågan igen: Hur får ni det att gå ihop att dels hävda att skattehöjningen skall leda till minskad konsumtion, dels beräkna nya inkomster till statskassan - fördel är ju vad som görs i propositionen -och då räkna på samma konsumtion som f. n.? Måste vi inte även i en sådan här fråga begära någon logik?

Jag tror atl man gör det för lätt för sig om man menar att ökade alkoholpriser omedelbart skall leda till effekter på konsumtionen och att den ökande alkoholkonsumtionen skulle orsakas främst av atl priserna inte stigit lika snabbt som på andra varor. Det är en förenkling.

Det är väl uppenbart att Ingemar Mundebos lestballong har gett önskat resultat. Kan han även i fortsättningen drapera sina nya skatter i vissa sociala motiveringar, får han tydligen de pengar han behöver föratt sänka skatterna för höginkomsttagarna. Det tyckerjag är allvariigt, och det hade jag väntat mig att den socialdemokratiske ordföranden i skatteutskottet skulle ha haft någon synpunkt på.

124

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! När Erik Wärnberg argumenterar är han verkligen en levande illustration till påståendet att när man försvarar en dålig sak kan man argumentera hur som helst.

Erik Wärnberg sade att man inte tagit ställning till de skattepoliliska aspekterna. Varför i all världen har då frågan hamnat i skatteutskottet? Vilket utskott, om inte skatteutskottet, skulle ta ställning lill de skattepolitiska

aspekterna? Det är Just det skalteutskottet skall göra. I stället försöker man     Nr 20

rädda sig över på den alkoholpolitiska argumentationslinjen. Men där är det     Fredaeen den

lika illa - där blir argumentationen lika svag. Därför säger Erik Wärnberg att     26 oktober 1979

vi skall inte ha någon alkoholpolitisk debatt heller. Med Erik Wärnbergs logik_

skulle det vara bäst att vi alla satt här och godkände prishöjningarna under     jföinine av skal
fullständig tystnad, utan atl diskutera några som helst sammanhang och utan     ipffjQ nn drvrker
aff föra fram några som helst synpunkter. j tobak

Vidare vill jag ställa en fråga till Erik Wärnberg. Han sägeratt vi bara skyller på samhället när det gäller att förklara alkoholismens utbredning. Det gör vj nu inle alls. Vårt förslag är ju del enda som verkligen hjälper dem som tar ansvar och som arbetar under stora svårigheter för att bekämpa missbruket och dess spridning i samhället.

Varför vill utskottet inte vara med om vårt förslag? Erik Wärnberg säger att vi får ta ställning lill detta i annat sammanhang. Del är ju en märklig attityd. Kan Erik Wärnberg som socialdemokrat verkligen garantera att de pengar som den borgeriiga regeringen nu tar in verkligen finns att tillgå för viktiga sociala åtgärder när vi så småningom skall diskutera alkoholpolitiska frågor? Så mycket vet väl ändå Erik Wärnberg som socialdemokrat om den borgerliga regeringen, att någon sådan garanti inte kan lämnas. Den garantin borde vi ha förskaffat oss i dag. Annars kommer dessa pengar att användas till någonting helt annat, till någonting som både Erik Wärnberg ochjag som representanter för arbetarrörelsepartier anser att de inte skall användas till, nämligen för att öka klassklyftorna och för att föra en orättvis skattepolitik.

Till sist vill Jag fråga: Finns det ingen verklig skillnad mellan socialdemokratisk och borgeriig skattepolitik? Det ställningstagande som skatteutskottets socialdemokrater gör i dag står i skarp motsättning till den kritik av det borgeriiga skattetänkandet, inkl. den kritik av planerna på att införa nya punktskatter, som Olof Palme framförde i onsdags i den allmänpolitiska debatten.

ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! Nu tog verkligen Erik Wärnberg i. Det lät nästan som om Jag bar skulden t. o. m. till det globala missbruket. Jag förutsätter att Erik Wärnberg ändå begränsar min medverkan i skattepolitiken till det här lilla landet.

Erik Wärnberg kastade minsann en handske, och del skulle han ju inte göra som företrädare för utskottet. Jag skall inte la upp den handsken i dag utan bara ställa en liten fråga till Erik Wärnberg. Han sade atf det är tobakshandlarna som har möjligheler att tjäna stora slantar på en sådan här åtgärd. Jag skall be att få fråga: Vad är det för stora pengar det är fråga om? Har skatteutskottet några uppgifter om det?

ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Till Jörn Svensson skulle Jag vilja säga-och nu lalarjag som
socialdemokrat och inte som utskotlsordförande - alt det är en väldigt stor
skillnad mellan socialdemokratisk skattepolitik och borgerlig skattepolitik.   125

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på d/ycker och tobak

Men skillnaden är mycket liten när det gäller uppfattningen atl priserna på alkoholdrycker bör anpassas till dagens allmänna prisnivå. Det ser vi inte som en skattepolitisk fråga utan som en prisanpassning - att alkohol och tobaksvaror icke skall bli relativt billigare än andra varor. Vi ser det alltså som en nykterhetspolitisk eller alkoholpolitisk fråga.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag kan inte finna att det senaste inlägget förbättrade Erik Wärnbergs position som socialdemokratisk talesman. Vi ser inte del här som en skattepolitisk fråga, säger han. Det är väldigt allvariigt om ni inte gör det, för då måste det Ju vara något fel på er syn. Det är Ju en skattepolitisk fråga, och det är uppenbart för alla utanför det här huset atl det handlar om skattepolitik. Det är klart att det handlar om meränså-del erkänner även vi. Men visst är del en skattepolitisk fråga, och om skatteutskottet inte ser del, då tycker jag atl det är illa beställt.

Att del kan finnas skillnader mellan socialdemokratisk och borgerlig skattepolitik betvivlar jag infe alls. Det är en förhoppning som även vi i vårt parti gärna håller vid liv. Men det skulleju vara roligt om del också visade sig i praktiken.

126

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr falman! Jag skall begränsa mig fill några alkoholpolitiska synpunkter på den här frågan.

Del fördes en ganska omfattande alkoholpolitisk debatt här i går, som kännetecknades av en vilja till omprövning på olika håll, i ljuset av att alkoholfrågan är det mest synliga bevis vi har på välfärdssamhällets misslyckande. Vänsterpartiet kommunisterna hedrade inte den debatten med någof inlägg men har Ju tagit upp saken i dag.

Jag trodde, framför allt efter partiledaren Lars Werners sympatiska och anspråkslösa erkännande i TV inför valet av aft det pågick en omprövning också inom vänsterpartiet kommunisterna, aft vpk var i färd med aft lämna den mest uttalat "alkoholliberala" synen bland alla partier-om man nu skall använda detta missvisande ord. Man skulle t. ex., trodde jag, överge del krav som man har på en sänkning av åldersgränsen för inköp av alkohol på Systembolaget och som såvitt Jag vet inget annal parti ställer sig bakom. Men det verkar som om man inte har kommit så särskilt långt i omprövningen inom vänsterpartiet kommunisterna. Man talar om atf det behövs ett samlat grepp, atf det behövs en total utredning, och i avvaktan på den skall man inget göra. Vi som har Jobbat ett tag här i huset vel ju att del där är fraser som ofta för skyla över alt man ingenting har att komma med - och det tycks vara fallet i def här sammanhanget.

Vänsterpartiet kommunisterna försöker sätta sig på två stolar. Man säger att i princip kan vi tänka oss att använda skatteinstrumentet, men vi vill inte göra det nu. Under tiden får alkoholdryckerna bli relativt sett billigare. Verkligheten är ju atl efter ett par års nedgång i alkoholkonsumtionen har vi under det första halvåret 1979 kunnat se en ökning. Det är inget tvivel om att

den till stor del kan förklaras av att alkoholdryckerna har blivit relativt sett billigare. Vänfar man med en prishöjning, så kommer alkoholskadorna atf öka - om man erkänner det samband mellan total alkoholkonsumtion och alkoholskador som alla var överens om i går och som stämmer med den uppfattning som riksdagen tidigare har ställt sig bakom.

Jörn Svensson talade här litel föraktfullt om oss i de andra partierna, som politiker som tolererar ökade alkoholskador. Sanningen är ju, att det är vänsterpartiet kommunisternas ståndpunkt i dag som innebär ökade alkoholskador.

Nils Berndtson sade, att här har man inget annat att komma med än denna skattehöjning. Om någon av er hade varit här under den alkoholpoliliska debatten i går, så hade ni hört att det finns åtskilligt annat som utförs och planeras inom delta område. Men alt ropa på andra åtgärder är inget skäl för all komma undan ett ståndpunklstagande i den fråga som vi diskuterar i dag.

Vad vänsterpartiet kommunisterna gör är all samtidigt som man rent allmänt talar om problemet och säger sig rent allmänt vilja vara med om att använda prisinstrumentet - det är så fint uttryckt, så det skall knappast höras för dem som handlar i systembutikerna - försöker man fria till dem som retar sig på den här prishöjningen. Det är att försöka sitta på två stolar samtidigt. Man försöker göra samma nummer en gång fill, när man sägeratt om priserna ändå höjs, så skall pengarna gå lill Länkrörelsen och liknande. Det är roligt atl vänsterpartiet kommunisterna har upptäckt Länkrörelsens betydelse. Vi har fört en diskussion i många år om att få fram ökade anslag lill Länkrörelsen och har också fått del mot tidigare motsträviga regeringsförslag. Men vänsterpartiet kommunisterna har då inle stått på barrikaderna. Jag undrar om ni över huvud tagel vel hur mycket pengar som går till Länkrörelsen, när ni föreslår att belopp i storleksordningen en miljard omedelbart skulle satsas på de kontona.

Jörn Svensson talar om att vi skall visa solidaritet med de utslagna. Samtidigt säger Nils Berndtson att detta är elt skatteförslag som drabbar de många människorna i samhället. Här har vi en solidaritetsfråga där man inte kan välja den billiga utväg som vpk brukar anvisa, nämligen atf skälla på bolagen. Här har vi en solidaritetsfråga där varje människa måste vara med och vara solidarisk, t. ex. genom att betala litet mer för spriten. Ställ upp med den solidariteten, ni som anklagar andra för bristande solidaritet.

Jörn Svensson började sitt anförande med en saga om budgetministern och hans samvete. Jag tror att det är rent, och jag behöver inte kommentera den saken. Men hur är del med ledamöterna från vänsterpartiet kommunisterna och deras samveten, när ni vet och inte kan förneka att en röst på ert yrkande innebär ökade alkoholskador? Det måste man medge, om man vill tala för hederlighet i politiken. Och det var ju ett annat av de honnörsord som Jörn Svensson använde.

Herr talman! Jag ber aU få yrka bifall lill utskottets förslag.

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på d/ycker och tobak

127

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

NILS BERNDTSON (vpk) replik: . Herr talman! Gabriel Romanus försök alt teckna en nidbild av vpk:s hållning i denna fråga är helt misslyckat. Han talar om att vpk sitter på två stolar därför aU vpk också pekar pä de sociala orsakerna till alkoholbruk och missbruk. Gabriel Romanus sätter sig enbart i skatlestolen.

Menar Gabriel Romanus att man kan sopa bort de sociala orsakerna till alkoholmissbruk genom alt höja spritpriserna? I så fall gör han det alltför lätt för sig. Vad vet man egentligen i regeringskansli och skatteufskoU om vilka kategorier som svarar för en eventuell nedgång i inköpen efter en prishöjning? Ärdel säkert all det är missbrukarna som hör till dem som minskar sina inköp?

Vi menar att det behövs en samlad bedömning av prispolitikens effekter, och det är bl. a. det vi begär i vår motion. De som har uppfattningen att skattehöjningarna är bra från alkoholpolitisk synpunkt borde väl också ha intresse av att staten använder de pengar som man tar in på del sättet för att motverka alkoholmissbruk. Då borde man stödja åtminstone vpk:s andrahandsyrkande. Det kommer att bli mycket intressant att se hur den omröstningen utfaller.

128

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Gabriel Romanus är på dåligt humör i dag. Del är ju tidigt på dagen. Men han är på det dåliga humör som en människa blir, när hon märker att man håller på alt avslöja hennes verkliga motiv - aU hon inte har så ädla motiv som hon gärna själv vill posera med. Era motiv -säg det nu äntligen äriigl, Gabriel Romanus - för denna pris- och skattehöjning har inte alls med alkoholpolitiken atl göra. Del är bara någonting som ni gripit till för att göra det hela smakligare. I verkligheten struntar ni ju fullständigt i den alkoholpolitiska sidan av de föreslagma åtgärderna . Vad det handlar om är att dra in pengar. Det är uteslutande pengar till statskassan som det handlar om. Varför kan ni inte säga det rent ut? Varför kan ni inte säga rent ul - Gabriel Romanus ingår ju i det borgeriiga regeringsblocket - alt pengarna skall användas för all understödja den borgerliga regeringens skattepolitik, en politik som kommer att öka klassklyftorna i samhället? Må vara aU ni tror all en sådan skattepolitik är lill välsignelse för landet - det är er obetaget all ha en sådan föreställning. Men säg åtminstone äriigl alt det handlar om att dra in pengar för att finansiera statsutgifter eller kompensera för uteblivna statsinkomsieri Ni har inte alls framlagt det här förslaget av alkoholpolitiska skäl. Det ligger renodlat statsfinansiella överväganden bakom förslaget - cyniskt och kallt. Varför kan ni inte erkänna det, så kan vi därefter föra en diskussion om hur vi skall bedriva alkoholpolitik?

GabrielRomanus sägeratt vänsterpartiet kommunisterna ingenting gjort. Vi har under årens lopp här i kammaren framlagt en rad förslag om alkoholpolitiska åtgärder. Inte sådana som de borgeriiga är anhängare av - vi vill t. ex. inte ha mera tvångspsykiatri gentemot alkoholmissbrukarna. Sådana åtgärder är vi inle glada för. På den punkten är vi kanske litet mera liberala än ni -det skall erkännas. Där är ni dåliga liberaler och vårdar er dåligt

om rättssäkerheten för människorna här i landet. Däremot väckte vi häromåret en stor och omfattande motion där vi föreslog ett brett spektrum av åtgärder i de alkoholpolitiska frågorna. Men den blev inte ens sakbehand-lad i det socialutskott som Gabriel Romanus då brukade skicka sina propositioner tiil.

Vem vill göra någonting i det här sammanhanget, Gabriel Romanus - vi, som ställer förslag om all anslå pengar till dem som kämpar med de här problemen och som vi vet kan nå resultat om de får bättre resurser, eller ni, som hånfullt avvisar tanken att de organisationer som ni annars så gärna harangerar skall få pengar? Faktum är att Gabriel Romanus kommer alt rösta emot att de organisationerna skall få resurser. Det innebär det han kommer atl rösta för i dag.

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på drycker och tobak

GABRIEL ROMANUS (fp) replik:

Herr talman! Jag bortser verkligen inle från de sociala orsakerna lill alkoholproblemen. Om Nils Berndlson eller Jörn Svensson hade varit med på den alkoholpolitiska debatt som fördes här i kammaren i går eller tidigare då jag deltagit, hade ni myckel väl vetat alt jag brukar betona just de sociala orsakerna till alkoholmissbruket. Men jag brukar också betona att del finns ett samband mellan total alkoholkonsumtion och skadorna. Iakttagelsen att det finns ett sådant samband har riksdagen efter en mångårig diskussion ställt sig bakom. Tidigare hade man invändningar av den typ som Nils Berndtson framför, mot vad jag skulle vilja kalla för alkoholliberala klichéer. Man sade: Vad vet man om atl konsumtionen minskar? Del kanske inle alls är missbrukarna som slutar atl dricka! Vad man vet är atl om den totala konsumtionen ökar, så ökar också skadorna - då rekryteras det nya missbrukare. Det är ingenting som vi behöver utreda. Vi har haft en alkoholpolitisk utredning, vi har fört en debatt om detta i många år och det finns forskning på området. I Dagens Nyheter fanns i förrgår en stor artikel där man redovisade en forskningsrapport som stöder Just detta. Del är alltså redan klariagt att det finns ett sådant samband, Nils Berndlson.

Vi vet också atl efter två år av nedgång i alkoholkonsumtionen har vi nu under första halvåret i år fått en uppgång. Del är mycket sannolikt atl det beror på atl alkoholen relativt sett blivit billigare. För all hindra del måste man höja priserna, även om det svider i skinnet på de många som inte har några problem med alkohol. Ställer man upp för det är man mera solidarisk än om man inte ställer upp för del. Del är min synpunkt, hell enkelt.

Man säger att vi måste ha ett bättre samhälle vi måste lösa de sociala problemen. Ja, jag är med på det. Men under tiden skall vi se till att vi inte får en ökning av alkoholkonsumtionen som leder till ökade skador.

Jörn Svensson tog upp utskottsmajoritetens och regeringens förment dåliga motiv och sade: Erkänn att ni har cyniska och dåliga motiv, så kan vi diskutera sedan!

Jag yttrade mig i valrörelsen i ett alkoholpolitiskt sammanhang. Folkpartiet har elt alkoholpolitiskt program, där vi sedan länge har krävt att man skall använda prisinstrumentet för att förhindra en ökning av alkoholskadorna, så

129

9 Riksdagens protokoU 1979/80:19-20

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

vi behöver inte skämmas för våra motiv. Men viktigare än motiven är trots alli effekten, och Jörn Svensson kan icke förneka - och det är del allvariiga -alt trots hans yviga tal om solidaritet innebär hans förslag ökade skador i jämförelse med utskottsmajoritetens. Det är möjligt att han kan bli kortsiktigt populär på det bland dem som retar sig på prishöjningar, men effekten blir ökade skador. Det kan icke förnekas.

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Det är möjligt alt man inte skall begära att budgetminisiern skall veta så mycket om missbrukarnas liv och verklighet. Han kanske t. o. m. skulle kunna tro att de slutar att missbruka alkohol om man höjer skaUen, även om del inle var del han syftade till. Men Jag tycker att en förutvarande socialminister borde veta mer om den saken än vad Gabriel Romanus ger intryck av.

Det räcker väl ändå inte, Gabriel Romanus, att i debatter tala om de sociala orsakerna, utan det gäller också att i konkret handling angripa orsakerna. Vi vet atl ekonomiska svårigheter, arbetslöshet och annal, främjar missbruk, och då kan del Ju sägas all den borgeriiga regeringens politik i själva verket ökar utslagningen och försvårar för de drabbade. Angrip orsakerna i stället för au misstänkliggöra de partier som ändå pekar på grundorsaken till alkoholmissbruk!

Gabriel Romanus uppträder i dag på ett något ojust sätt föratt hjälpa lill att dölja den skattepolitiska verklighet som den här propositionen ändå handlar om.

130

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill deklarera inför alla som vill höra på, all vänsterpartiet kommunisterna inte är ute för att skapa sig någon lättköpt popularitet. Vi säger öppet atf vi kommer alt rösta för prishöjningar på alkohol den dag de ingår i ett verkningsfullt, genomtänkt, intelligent och ansvarsfullt program för att bekämpa alkoholskadorna, för vi trorocksåatt prishöjningar kan ha sin givna plals i ett intelligent och genomtänkt sammanhang när det gäller aft dämma upp spritfloden. Vi överskallar inte effekten av dem - den är tyvärr mera begränsad än vad många tror - men att de kan ha sin plats är vi hell övertygade om. Någon lättköpt popularitet i del avseendet är vi inte ute efter.

Men vad ni är ute efter, Gabriel Romanus, och vad vi aldrig kan ställa upp på, det är att använda de tragiska alkoholpolitiska problemen i samhället lill att sprida dimridåer över vad det handlar om, nämligen att ta in pengar till statskassan för all finansiera en socialt orättvis skattepolitik. Sådant kommer vi aldrig att rösta för. Det visar väl ändå tydligt var parterna, Gabriel Romanus och Jag, står i det här sammanhanget.

Vänsterpartiet kommunisterna vill atl om ni nu tar in de här pengarna, så skall de gå just till de människor som under svåra omständigheter på fältet kämpar med alkoholismen och med missbrukets problem, lill dessa de kanske mest underförsörjda sektorerna i det här samhället. Dem gjorde

Gabriel Romanus sannerligen inte mycket för under sin tid som socialminister. Det är till dem pengarna skall gå, men det förslaget talar Gabriel Romanus emot. Därmed visar han vad som för honom är den verkliga huvudfrågan, nämligen att fa in pengar så att man kan genomföra den borgerliga skattepolitiken till bolagens och höginkomsttagarnas förmån.

GABRIEL ROMANUS (fp) replik:

Herr talman! Jag har förståelse för att en omprövning av alkoholpolitiken kan vara smärtsam inom vänsterpartiet kommunisterna, men det skulle ha varit klokare om ni hade gjort er omprövning färdig innan ni stack ut huvudet sä mycket - om Jag får ge ett råd i all välmening.

Vi behöver vela mer om missbruket, vi behöver vela mer om de sociala orsakerna och angripa dem, och därför kan vi inte rösta för skattehöjningen, säger Jörn Svensson.

Jag skulle vilja säga: Gå hem och titta på den alkoholpolitiska utredningen samt på de forskningsrapporter och andra uppgifter som redan finns! Vi behöver inte utreda eller forska mer för att få reda på att alkoholkonsumtionen ökar och därmed även alkoholskadorna om alkoholen blir billigare. Men det är det ni föreslår att vi skall göra. Ni kan skyla över det med tal om samlade grepp hur mycket som helst. Ert förslag skulle ändå innebära ökade alkoholskador liksom ert förslag om en sänkning av åldersgränsen lill 18 år, om delta genomfördes. Jag har mött många ungdomar i åldrarna 18-20 år som uppskattar ert förslag därför aft de ser kortsiktigt på problemet. Men något socialt ansvar eller någon solidaritet handlar inte heller def förslaget om. Jag måste erkänna att del är konsekvens i den politiken, liksom det också kan vara konsekvens i galenskapen.

Nu säger Jörn Svensson alt man inle alls försöker bli populär och alt man visst är med på prishöjningar, men bara inte Just nu. Dessa skall nämligen ingå i ett intelligent sammanhang, som Jörn Svensson sade. Jag beklagar att intelligensen hos den alkoholpolitiska utredningen och större delen av riksdagen inte räcker till för Jörn Svensson. Prishöjningarna ingår nämligen i det program som riksdagen antog 1977. Det talas där om att man skall förhindra att alkoholdryckerna blir relativt sett billigare. Det ingår också i folkpartiets program, men att vi på det hållet naturiigtvis inte anses tillräckligt intelligenta, det inser jag. Vi anser att alkoholen relativt sett inte får bli billigare, för då ökar konsumtionen, och det är Ju vad som skett under det senaste halvåret. Ni behöver bara se på verkligheten sådan den framgår av statistiken, om ni inte tror på vad vi säger.

Ni vill alltså medverka till en fortsatt ökning av konsumtionen genom att förhindra denna så angelägna prishöjning. Det är ju detta som debatten i dag handlar om. Ni talar om behovet av åtgärder för att bekämpa den sociala utslagningen, och sådana är vi beredda att vidta. Under den gångna treårsperioden med två olika regeringar har det satsats mer på att bekämpa ungdomsarbetslösheten än man någonsin tidigare i svensk historia har gjort. Men debatten i dag handlar inte om det. Det handlar i stället om en så enkel sak som att den stora gruppen människor, som inle har alkoholproblem,

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

131

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på d/ycker och tobak

solidariskt ställer upp och betalar litet mer för att förhindra en ökning av den totala alkoholkonsumtionen och därmed en ökning av alkoholskadorna. Det är detta diskussionen i dag handlar om. Strunta i alla motiv och allt annat och tänk i stället på effekten av hur ni röstar! Det är ändå det som räknas efteråt.

Tredje vice talmannen anmälde att Jörn Svensson  anhållit att  till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

132

Budgetminisiern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill göra ell par markeringar och motiveringar. Jag skall göra del väldigt kort och bara påminna om ett par saker.

Vad vi gör, vad regeringen har gjort och vad skattemskotiel föreslagit kammaren att göra är Ju att följa 1977 års riksdagsbeslut. Detta beslut byggde på ett omfattande alkoholpolitiskt utredningsarbete. I det avseende jag nu vill nämna byggde det också på en längre tradition.

Riksdagen uttalade alt priserna på alkoholdrycker skall vara höga och följa med i den allmänna prisutvecklingen. Detta är vad riksdagen uttalade. Detta är vad regeringar bör följa. Detta är vad riksdagen bör tillämpa intill dess att man evenluelll fattar ell nytt beslut.

På den här punkten tyckerjag alt riksdagen år 1977 fattade ett klokt beslut som vi bör följa nu och framöver. Om vi inte nu hade lagt fram ett förslag av ungefär det här innehållet, då hade vi handlat i strid med 1977 års riksdagsbeslut, då hade priserna på detta område inte följt med i den allmänna prisutvecklingen.

De utläggningar om statsfinanser, statsbudget och skattepolitik som vi har fått höra här i dag är och förblir sagor. Riksdagen brukar inte öronmärka pengar, och def är bra atf så inte sker. Skatter går in lill statskassan och används för de ändamål som riksdagen beslutar om.

Då det gäller den statsfinansiella effekten av lagförslaget finns det ett räkneexempel i propositionen som ger svar på sådana frågor som många brukar ställa i samband med skatteförändringar. Vi har nämnt effekten vid oförändrad konsumtion. Della är ingen prognos, och det anges inget mål för vad som bör hända. Det vore bra för def svenska samhället och människorna i detta land om statsinkomsterna här bleve lägre, men vi har inle tillräckligt underlag för att göra en prognos för konsumtionsutvecklingen framöver utan anför därför bara ett räkneexempel.

Till sist ett par ord om den snabba hanteringen av det här förslaget.

De fiesta beslut som denna kammare fattar på grundval av propositioner har föregåtts av sedvanlig motionstid. För att undvika störningar i distribution och försäljning kan det emellertid finnas skäl fören snabbare hantering vid sådana beslut som det som skall fattas i dag. Det finns problem inom både alkohol- och lobaksområdet, och vi bör medverka till att dessa problem blir så små som möjligt.

Jag har förståelse för önskemålen om en enklare och mindre dramatisk hantering. Om avstånden mellan varje beslut vore litet mindre, skulle

prisförändringarna kunna bli lägre vid varje tillfälle. Samtidigt anser Jag att riksdagen bör ha sin beskattningsrätt också på del här området. Vi har denna gång följt de principer som riksdagen genom 1977 års alkoholpolitiska beslut själv bestämt för beskattningen också på della område.

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Inte heller budgetministern skulle ta ställning till de stalsfinansiella effekterna, och det låter naturiigtvis väldigt rart. Men del som budgetministern benämner saga finns ändå inskrivet i propositionen i det som han nu kallar ell räkneexempel. I propositionen sägs:

"De föreslagna skattehöjningarna innebär, beräknat på nuvarande konsumtion, att statskassan tillförs ytteriigare ca 1 450 milj. kr. per år."

Sedan skall man inte heller glömma bort alt de borgerliga partierna i den skattepolitiska debatten i den nyss genomförda valrörelsen förklarade atl en möjlighet att finansiera en skatteomläggning - som enligt vår mening skulle gynna höginkomstlagarna - vore bl. a. en höjd alkohol- och bensinskatt. När regeringen kommer med sitt förslag om höjda bensinskatter, kommer man förmodligen atl drapera det förslaget i en strävan att minska bilismen.

Nu har Ju budgetministern fått blodad tand; han har fått vela alt del är så här han bör göra när han lägger fram sina skatteförslag. Vi vel alt både alkoholmissbruket och bilismen måste begränsas, men framför allt måste detta ske genom andra åtgärder. Vi vet alt det infe går att komma till rätta med problemen, om Ingemar Mundebo skall räkna med ökade inkomster på den beskattning han föreslår.

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på drycker och tobak

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Visserligen är regeringsdeklarationen flera dagar gammal och folk kan ha hunnit ändra ståndpunkt - vi vet Ju hur snabbt det kan gå - men där står i alla fall så här apropå alkoholproblematiken: "Det förebyggande arbetet genom bl. a. frivilligorganisationerna ges starkt stöd."

Nåväl, nu får man in pengar på sprit och tobak. Varför inte använda åtminstone en del av dessa pengar för alt just ge det förebyggande arbetet genom bl. a. frivilligorganisationerna starkt stöd? Men se del är en obekväm tanke som vpk har presenterat. Och den vill regeringen inte ställa upp på, vilket Jag förstår. Ni skall Ju ha pengarna till helt andra saker. Del må vara er obetaget all anse att det är viktigare att använda dessa pengar till att bekämpa alkoholism, men stå då inte och säg atl ni har alkoholpoliliska motiv.

Jag tycker alt det är märkligt alt vi inte kan få ett ärligt besked när det gäller huruvida detta är en skattefråga. Alla försöker dölja bakom alkoholpolitiska motiv att det endast handlar om atl få in pengar för att genomföra den borgeriiga regeringens skattepolitik. Om det, vilkel budgetministern fortsätter att försöka göra gällande, uteslutande är den stora hänsynen till och respekten för 1977 ärs alkoholpolitiska beslut som motiverar dessa skatte-och prishöjningar, är det bra märkligt atl denna alkoholpoliliska fråga endast har handlagts av budgetministern och skatteutskottet, där man t. o. m. förnekar att frågan över huvud taget har en statsfinansiell sida. Vad är det som ni

133

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

egentligen skall ha dessa pengar till, eftersom ni är så rädda för aff diskutera förslagets skattepolitiska konsekvenser?

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Bara några få ord: Jörn Svensson och kammarens ledamöter i övrigt kommer att få ta ställning till samhällets stöd till alkoholvården, organisationer och olika frivilliginsatser i ett intelligent sammanhang, nämligen då statsbudgeten kommer.

134

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Del löftet tar Jag fasta på. Och då skall vi påminna budgetministern om dessa pengar och ta reda på vart de lill dess har hunnit ta vägen.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Denna debatt har mer och mer utvecklats till en alkoholpolitisk och allmän skattepolitisk debau. Somjag ser det gäller frågan närmast att fasthålla vid den alkoholpolitiska målsättning som vi tidigare har haft. Den innebär atl vi skall ha elt skatteuttag på alkohol- och maltdrycker som följer den allmänna prisutvecklingen. Del är också det som egentligen är grunden för denna proposition, nämligen all återställa prisnivån i enlighet med den prisutveckling som har skett på nödvändighetsvaror.

Någon omprövning av alkoholpolitiken har inte skett. Och när man tar in denna fråga som ett argument i och underlag för debatten har man gått utanför vad som behandlas i propositionen.

Jag är säker på atf vi här i riksdagen är ganska överens om aff det förekommer ytterst besväriiga problem på det alkoholpolitiska området. Del kommer troligen att bli anledning för riksdagen att senare under detta riksdagsår diskutera dessa frågor. Det kommer vi också med all säkerhet att göra. Men om man inte anpassar prisnivån till den som gäller för nödvändighetsvarorna, har man enligt min uppfattning frångått den ståndpunkt som riksdagen tidigare har intagit.

Jag ville säga detta som min personliga uppfattning, och den delas även av centerpartiet i övrigt. Jag vill med detla också yrka bifall till skalteutskotlets hemställan.

Överiäggningen var härmed avslutad.

IVIom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels yrkandet I i motionen nr 93 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill aft kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 8 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit yrkandet 1 i motionen nr 93 av Lars Werner

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 248 Nej -   17

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

Mom. 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

En samlad bedömning av prishöjningarnas effekter på alkoholkonsumtionen

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels yrkandet 2 i motionen nr 93 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 8 mom. 5 såvitt avser en samlad bedömning av prishöjningarnas effekter

på alkoholkonsumtionen röstar Ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit yrkandet 2 i motionen nr 93 av Lars Werner

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 246

Nej -   17

Avstår -     I

Användningen av de medel som tillförs statskassan genom skattehöjningen Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels yrkandet 3 i motionen nr 93 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndlson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

135

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Höjning av skatterna på diycker och tobak

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 8 mom. 5 såvitt avser användningen av de medel som tillförs statskassan

genom skattehöjningen röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit yrkandet 3 i motionen nr 93 av Lars Werner

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej -   17

Avstår -     1

§ 3 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1979/80:42 och 43

§4 Anmäldes och bordlades Förslag

1979/80:4 Riksdagens revisorers förslag angående programbudgetering hos civila myndigheter

§ 5 Anmäldes och bordlades Utrikesutskottets betänkande

1979/80:1 med anledning av Nordiska rådets svenska delegations berättelse om rådets tjugosjunde session

Socialutskottets betänkanden

1979/80:2 med anledning av motioner om utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden m. m.

1979/80:3 med anledning av motioner om åtgärder för afatiker och allergiker m. m.

1979/80:4 med anledning av motion om fosterhemsplacering av invandrarbarn

1979/80:5 med anledning av motionerom vissa lagstiftningsfrågor m. m. på arbetsmiljöområdet

1979/80:9 med anledning av propositionen 1978/79:200 med förslag till riktlinjer för införande av sommartid jämte motioner

136

Kulturutskottefs betänkanden

1979/80:1 med anledning av motion om besvär vid arrende av kyrklig jord

1979/80:2 med anledning av motion om regionala teatrar

1979/80:3 med anledning av motion om statligt övertagande av Sergelteatern.

Nr 20

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:1  med anledning av motion om begränsning av djurförsök i     Fredaeen den
undervisningssyfie                                                       26 oktober 1979

§ 6 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 25 oktober

1979/80:44 av Arne Lindberg (c) till industriministern om elt mediumvalsverk i Luleå:

Arbetsmarknadssituationen i Norrbottens län är alltjämt bekymmersam. Därtill bidrar i väsentlig grad den omständigheten att produkterna från våra basindustrier har låg förädlingsgrad när de lämnar länet. Nödvändiga rationaliseringar har också negativt påverkat antalet sysselsättningstillfällen.

Under de tre senaste åren har visserligen betydande insatser gjorts för att säkra framtiden för LKAB, ASSI och NJA - sedermera SSAB - men steget till vidareförädling dröjer och därmed tillkomsten av de nya arbetstillfällena. I den situationen är det angelägel alt ingen lid går föriorad beträffande initiativ till produktutveckling och vidareförädling. Särskilt väsentligt är att frågan om mediumvalsverk i anslutning till SSAB i Luleå påskyndas.

Riksdagen fattade under våren 1979 beslut om marknadsundersökning rörande avsättningsmöjligheterna för produkter från planerat mediumvalsverk innan principbeslut om byggande kunde fattas. Olika bedömningar av väridsmarknadsläget har kommit lill uttryck i pressen. Därför är eft klarläggande inför riksdagen av slor vikt.

Med hänvisning till vad som anförts vill Jag till industriministern ställa följande frågor:

1.   Vad har gjorts för atl vinna klarhet i frågan om mediumvalsverkets avsätlningsmöjligheter för sina produkter, och till vilket resultat har industriministern kommit?

2.   Vill industriministern aktivt verka för tillkomsten av mediumvalsverk i Luleå?

Anmälan av interpellationer

1979/80:45 av/l//'Iienne/;/b/-s(m) till budgetministern om personalbristen vid vissa kronofogdemyndigheter, m. m.:

Kronofogdemyndigheterna i Stockholms län är synnerligen arbelstyngda. Antalet tjänster har varit i det närmaste konstant under en följd av år då samtidigt befolkningsökningen varit myckel slor. Underbemanningen och den ständigt ökande ärendemängden har medverkat till allt sämre indrivningsresultat. Om kronofogdemyndigheterna i Stockholms län skulle få det

137

Nr 20

Fredagen den 26 oktober 1979

Anmälan av interpellationer

antal befattningshavare som är likvärdigt med övriga myndigheter i landet skulle indrivningen kunna ge 50-60 milj. kr. mer om året.

Det ärmärkligt aft ansvariga politiker och myndigheter i en period med stora budgetunderskott nonchalerar bortfallet av så stora skatteinkomster. Det är lika märkligt att man stillatigande och passivt accepterar att det är lätt att komma undan skatt i vissa kommuner i Stockholmsregionen.

Under riksmötet 1977/78 behandlades personalsituationen vid kronofogdemyndigheterna i Stockholms län i motionen 1863. I civilutskottets betänkande nr 26 uttalade man sig på följande sätt om motionen:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning atl kronofogdemyndigheterna i Stockholms län är arbelstyngda. Utskottet erinrar om vad i propositionen förordats om att den överkapacitet som finns inom vissa distrikt får dras in successivt när vissa tjänster blir lediga. Enligt vad utskottet erfarit kommer man inom regeringskansliet atl göra upp en plan för hur de indragna tjänsterna ånyo skall tillföras den exekutiva verksamheten. Utskottet förulsäller därvid alt tjänsterna kommer alt tilldelas distrikt med speciellt stor arbetsbörda. Dessa distrikt finns bl. a. inom Stockholms län."

Under våren 1979 motionerade Jag på nytt i frågan. Jag hemställde att tjänster vid kronofogdemyndigheter med överkapacitet snarast omfördelades till de mest arbelstyngda kronofogdemyndigheterna i Stockholms län.

Motionen avslogs men civilutskottet uttalade att "det är av största vikt att de arbelstyngda distrikten - som bl. a. finns i Stockholms län - tillförs indragna tjänster".

Enligt uppgift har den föreslagna omfördelningen av tjänster inte givit önskat resultat. Det finns emellertid hell klart distrikt med personell överkapacitet och där tjänster kan dras in. Att detla inte sker torde bero på hur regeringens princip för omfördelningen är utformad. Följande citat tyder på detta:

"Indragning av stationering kan ske när där placerad tjänst blir ledig under förutsättning atl stationeringens arbetsvolym inte ens ger tillfredsställande arbetsunderiag för en deltidstjänst och indragningen inte medför att invånarna i en viktig del av siaiioneringens verksamhetsområde får avsevärt försämrad service."

Vad menas med deltidstjänst? Omfattar den 25 limmar, 15 timmar eller 10 timmar? Om det med deltidstjänst menas en tjänst omfattande exempelvis bara 10 timmar per vecka kommer det naturligtvis att bli sällsynt med indragningar.

Med hänvisning fill det anförda ber Jag om kammarens tillstånd att till budgetministern få ställa följande frågor:

1. Hur många tjänster vid kronofogdemyndigheter med överkapacitet har
sedan 1978 omfördelats till de mest arbelstyngda kronofogdemyndigheter
na?

2. Anser statsrådet det vara befrämjande för skaftemoralen att 50-60
milj. kr. per år i skatteintäkter inte blir indrivna på grund av personalbris-
len?

138

3. Vilka åtgärder vill siatsrådei vidtaga för alt åstadkomma en effektivare    Nr 20
indrivning av kronofogdemyndigheterna?                             Fredagen den

26 oktober 1979

Meddelande om fråga

§ 7 Meddelande om fråga

Meddelades att Töjande fråga framställts den 25 oktober

1979/80:80 av Wiggo Komstedt (m) till budgetministern om pensioneringen av vissa tjänstemän med politiserade tjänster:

Regeringsskiftningar gör att vissa tjänstemän med politiserade tjänster måste omplaceras. Det borde kunna ske i största samförstånd. Så är emellertid inte fallet. Detta har bl. a. fått sådana konsekvenser atl vissa tjänstemän i 35-40-årsåldern måste pensioneras. Det upplevs av de allra flesta människor i vårt land som störande att fullt arbetsföra 35-åringar pensioneras.

Ämnar statsrådet vidtaga några åtgärder för att undvika sådana pensioneringar i framtiden?

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 10.22.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert