Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:167

Måndagen den 9 juni

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Anmälan om kompletteringsval till riksdagens revisorer

TREDJE VICE TALMANNEN:

Moderata samlingspartiets partigrupp har som ny suppleant i riksdagens revisorer efter Bo Lundgren anmält Olle Aulin.

Tredje vice talmannen förklarade vald fr. o. m. riksmötet 1980/81 för återstoden av riksdagens innevarande valperiod till

suppleant i riksdagens revisorer Olle Aulin (m)

§ 2 Justerades protokollet för den 30 maj.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Anmälan om kompletteringsval till riksdagens revisorer

Om det kommunala skatteutjämningsbidraget

§ 3 Om det kommunala skatteutjämningsbidraget

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara Lars-Erik Lövdéns (s) den 28 maj anmälda fråga, 1979/80:515 och anförde;

Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om jag anser atl Göteborgs och Malmö kommuners utredning om storstadskommunernas speciella förhållanden bör föranleda ändringar av beräkningsgrunderna för skatteutjämningsbidraget och om det ingår i den av regeringen tillsatta utredningens uppgifter atl göra sådana överväganden.

Göteborgs och Malmö kommuner har vid en uppvaktning hos mig presenterat en av kommunerna utförd undersökning, i vilken redovisas vissa speciella merkostnader som storstadskommuner har i förhållande till andra kommuner. Merkostnaderna beror enligt rapporten framför alll på storstadskommunernas sociala struktur och pä deras regionala funktion. Kommunerna har nyligen i skrivelser lill regeringen bl. a. hemställt atl de specifika kostnader som behandlas i rapporten skall beaktas i den pågående översynen av statistik oeh kalkylmeloder för grundgaranlin i skalteutjämningssysle-met.

Jag vill framhålla atl grundgarantin i skatleuljämningssystemet baseras pä elt mindre antal faktorer, som anses ha väsentlig betydelse för den enskilda kommunens skattesats. Vid remissbehandlingen av kommunalekonomiska

8 Riksdagens protokoll 1979/80:166-167

113

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om det kommunala skatteutjämningsbidraget

utredningens betänkande (SOU 1977:78), som ligger till grund för de nuvarande skalleuljämningsreglerna, ansåg del slora flertalet remissinstanser all utredningens val av faktorer var tillfredsställande. I remissvaren framfördes dock en mångfald förslag om att ytterligare faktorer skulle beaktas. Mot utredningens val av statistik och kalkylmeloder för beräkning av vissa faktorer i grundgarantin riktades kritik från flera häll. Regeringen har därför uppdragit åt en särskild utredare all göra en översyn av statistik och kalkylmetoder för grundgaranlin i skatteutjämningssyslemel.

Enligl direktiven bör uppdraget i första hand omfalla samtliga faktorer som nu ingår i grundgaranlin. Dessutom anger direktiven också all utredaren till ledning för en kommande översyn av skalleutjämningssystemet bör undersöka om det kan anses lämpligt atl införa ytterligare faktorer för bestämmande av grundgaranlin.

Regeringen har beslutat överlämna Göteborgs och Malmö kommuners framställningar i berörd del till utredaren.

Del ankommer dock inte på utredaren all lägga fram förslag om en förändrad indelning av kommuner i skatlekraftsklasser. Sedan ulredningen har fullgjorts får därför en översyn göras av skaltekraflsgaranlierna. Om de av Göteborgs och Malmö kommuner aktualiserade kostnaderna skall föranleda ändring av dessa kommuners grundgaranli får bedömas i delta sammanhang.

114

LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka budgelministern för svaret.

Bakgrunden lill min fråga lill budgetministern är den kritik som riktats mot beräkningsgrunderna för del kommunala skatteutjämningsbidraget. Skalleutjämningssystemet tar, i sin nuvarande form, väldigt liten hänsyn till en kommuns koslnadssitualion. Utjämningen sker nästan uteslutande från en beräkning av skattekraften. Men skattekraften säger egentligen ganska litet om en kommuns ekonomiska situation. Skatteunderlagets utveckling liksom kostnadssituationen spelar en stor roll för en riklig bedömning av en kommuns ekonomiska förutsättningar.

Det är i första hand de smä kommunerna som gynnas av del nuvarande systemet. De som missgynnas är de större kommunerna med en negativ kostnadsbild. Slora kommuner som slår utanför skalteuljärnningssyslemet. exempelvis Malmö och Göteborg, har del särskilt besvärligt. Här samverkar en rad faktorer: minskad skattekraft, befolkningsminskning och strukturella sysselsättningsproblem, indragna specialdestinerade statsbidrag samt betydande merkostnader för regional service oeh sociala kostnader.

Malmö och Göteborgs kommuners utredning visar klarl all storstäderna har betydande merkostnader som inte beaktas i del nuvarande skatteutjämningssyslemel. Det gäller i första hand merkostnader inom områdena social struktur och regional funktion. Dessa merkostnader uppskattas i ulredningen motsvara 2:50 kr. resp. 2:00 kr. i utdebitering.

Mot den här bakgrunden släller kommunerna det berättigade kravet att kommunernas kostnader för reeional funktion och social struktur skall

beaktas i den pågående översynen av skalleutjämningssystemets regler. Det är etl i högsta grad rimligt krav. Jag tolkar budgetministerns svar så, att han är beredd alt pröva frågan om hänsyn till dessa kostnader skall las vid bestämmandet av grundgaranlin.

Efter uppvaktningen hos budgelministern har Malmö kommun tillställt regeringen en skrivelse, i vilken man ytterligare stryker under viklen av atl någol görs ål problemen. 1 den skrivelsen hemställer man att ett särskilt bidrag liknande del som utgick 1979 och 1980 lill landsting och landstingsfria kommuner utanför skatleuljämningssystemet skall lämnas till dess översynen av skatteutjämningssystemet är klar.

Min fråga lill budgelministern blir då; Är budgelministern beredd att pröva frågan om ett sådant särskilt bidrag?

Jag skulle också vilja fråga budgetministern; Blir den påbörjade översynen av bidragsgrunderna klar inför nästa kommunalekonomiska beslut här i riksdagen?

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om det kommunala skatteutjämningsbidraget

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Innan jag svarar pä dessa två frågor vill jag gärna påminna om all del bara är ett är sedan riksdagen beslutade om principerna för det nya skatteutjämningsystemet oeh atl del då var en bred enighet om utformningen av systemet. Jag angav redan dä alt det trots den breda enigheten fanns behov av att se över en del inslag i systemet, och elt sådant översynsarbete har alltså redan påbörjats.

Så till de två frågorna.

Den första gällde om jag är beredd all pröva en framställning om extra bidrag till Malmö kommun. Självfallet skall den ansökningen prövas. Däremot kan jag i dag inle säga någonting om resultatet av prövningen, om del blir bifall eller avslag. Gången är nämligen den att en skatleuljämnings-nämnd först har alt yttra sig över en sådan framställning, och det brukar ske i augusti eller i början av september. Regeringen har att besluta om sådana här ansökningar först i september.

Den andra frågan gällde när vi kan räkna med atl ulredningen blir klar. Utredningen är nyligen tillsatt, och därför vill jag inte i dag ge ett alldeles bestämt svar på den frågan. Jag vill i sammanhanget påpeka det som också nämns i svaret, nämligen alt utredaren icke skall föreslå ändrad indelning av kommuner i skatlekraftsklasser. För att göra del krävs atl utredningsarbetet sker i tvä etapper. Den första etappen kan inte bli klar under della år. Om den blir del under nästa år kan jag inle garantera, men del är min förhoppning.

LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Del är naturligtvis väldigt betydelsefullt att åtgärder ganska snabbi vidtas för atl förbättra de berörda kommunernas kommunalekonomiska situation. Som jag sade i mill första inlägg är denna mycket bekymmersam i dag. Storstädernas speciella problemområden har ju inte beaktats i den statsbidragsgivning som nu sker. Man kan därför förutse en

115

Nr 167

Måndagen den 9 juni l980

Om det kommunala skatteutjämningsbidraget

ytterligare uldebileringsökning i de här berörda kommunerna, orn stora nedskärningar av servicenivån skall kunna undvikas. I planerna för 1981 redovisar Göteborgs kommun en utdebileringshöjning med 1 kr. oeh Malmö en höjning med 1:40.

/ Till delta skall läggas de beslul som är fattade av riksdagen under pågående vårsession och som innebär indragningar av flera specialdestinerade bidrag. Enbart för Malmös vidkommande innebär dessa beslul minskade intäkter på 30-40 milj. kr. I budgetpropositionen aviseras ytterligare indragningar, och ryktena om det s. k. besparingsprograrnmet säger samma sak. Del gäller bl. a. bidragen till social hemhjälp och färdtjänst. Det är rnol den bakgrunden begripligt att man i de här berörda kommunerna känner stor oro. De som drabbas är ju de kommuninvänare som kanske har del besvärligast. Mot denna bakgrund står det hell klarl all några ytterligare beslut ohi indragningar av specialdestinerade bidrag inte får ske förrän beräkningsgrunderna för skatteuljämningssyslemet har ändrats. Jag konstaterar att budgelministern hyser vissa farhågor för alt den tillsatta ulredningen kanske inle blir klar före nästa kommunalekonomiska beslul. Jag skulle då vilja fråga budgelministern: Är budgelministern för sin del beredd all medverka till all nuvarande specialdestinerade bidrag bibehålls till dess översynen av skatteutjämningssyslemel är klar.

116

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Riksdagen har ju att varje år pröva de olika anslagens omfattning och konstruktion. Jag kan inte nu säga vilka beslut som regeringen kommer alt redovisa under nästa riksmöte och vilka beslul som då kan komma att fattas. Bedömningen måste självfallet ske med hänsyn till den samhällsekonomiska verklighet sorn vi lever i.

Sedan, herr talman, blev jag något konfunderad när Lars-Erik Lövdén upprepade gånger talade om nästa kommunalekonomiska beslut. Principerna och huvudlinjerna för konstruktionen av skatteutjämningsbidraget har riksdagen ganska nyligen fastställt. Varken regeringen eller riksdagen har angivit någon tidsplan för en ändring av beslutet.

LARS-ERIK LOVDEN (s);

Herr talman! Riksdagen kommer inför nästa budgetår att i vanlig ordning fatta beslul om anslagen lill kommunerna. Det är i detta sammanhang som det är betydelsefullt alt rnan fåren lolalekonomisk bild av de olika beslut som riksdagen kan komma att falla när det gäller de här kommunerna. Inte minst gäller detta de specialdestinerade bidragen. I dag hyser man, sorn sagl, en myckel stark oro för atl regeringen framlägger förslag om indragningar av de specialdestinerade bidragen, innan man har prövat möjligheterna atl la hänsyn till de kostnader som Göteborg och Malmö kommuner tar fram i sin utredning och som alltså berör den sociala strukturen och den regionala funkfionen. Därför tycker jag att det är otillfredsställande alt budgetministern inle ger besked om huruvida han är beredd alt medverka lill atl de

nuvarande specialdestinerade bidragen bibehålls till dess översynen av skatteutjämningssyslemel är klar.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 4 Om Norrköpings nya lasarett Vrinnevisjukhuset

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Maj-Lis Landbergs (s) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:517, lill arbetsmarknadsministern, och anförde;

Herr talman! Maj-Lis Landberg har frågat statsrådet Rolf Wirtén varför regeringen har avslagit en ansökan av Östergötlands läns landsting om byggnadstillstånd för Norrköpings nya lasarett Vrinnevisjukhuset. Eftersom statsrådet Wirtén är utomlands svarar jag på frågan.

Den arbelsmarknadspolitiska regleringen av byggandet syfiar dels lill all åstadkomma en säsongmässig och konjunkturmässig utjämning av byggandet, dels lill att garantera ett tillräckligt utrymme för det byggande som är högst prioriterat, nämligen byggandet av bostäder och industrihus.

För de flesta byggen, utom statligt belånade bostäder och industrihus, krävs byggnadstillstånd. Avgörande vid tillståndsprövningen är arbetsmarknadsläget, utrymmet på kredilmarknaden och arbetenas angelägenhet från kommunalekonomiska och sjukvårdspolitiska synpunkter. I den mån det bedöms finnas utrymme för andra projekt än bostads- och induslribyggen ges sjukhus alllid relativt hög prioritet. Regeringen har dock funnit all Vrinnevisjukhuset. som är etl stort projekt med en totalkostnad överstigande en halv miljard kronor, inle kan påbörjas utan risk för ökade störningar på arbetsmarknaden och kreditmarknaden.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om Norrköpings nya lasarett Vrinnevisjukhuset

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! Jag lackar budgelministern för svaret på min fråga.

Frågan om etl nytt lasarett i Norrköping har diskuterats ända sedan slutet av 1940-talel. Den 1 oktober 1967 fattade landstinget beslut om all etl nytt lasarett skulle förläggas till Vrinneviområdet. Efter det 1974 framlagda förnyelseallernalivet beslöt landstinget den 4 april 1975 all 1967 års beslut skulle ligga fast. Före beslutet härom utvärderades förnyelseallernalivel grundligt. Landstinget inriktade därefter planeringen helt pä uppförande av elt nytt sjukhus i Vrinnevi. Regeringens beslul om avslag på ansökan om igängsällningslillständ kom överraskande och drabbar hårt östra hälso- och sjukvårdsdistriktets ca 165 000 invånare.

Beslutet om avslag medför även allvarliga ingrepp i kommunens långsikliga planering, som sedan länge - bl. a. till följd av avtal med landstinget -varil hell inriktad på att ett nytt sjukhus skall uppföras på Vrinneviområdet. Förberedelser i form av investeringar för miljontals kronor har redan vidtagits eller pågår. Ett definitivt nej till Vrinnevisjukhuset kommer därför atl innebära ekonomiska förluster - kapitalförstöring - inte bara för

117

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om Norrköpings nya lasarett Vrinnevisjukhuset

landstinget ulan även för Norrköpings kommun. Della måste undvikas.

Norrköpings kommun har förvärvat det gamla lasarettet av landstinget för tillträde senast den 31 december 1985. Återanvändningsplaneringen är långt framskriden och går i korthet ut pä alt de nuvarande lasarelisbyggnaderna huvudsakligen skall användas för förvaltningsändamål.

Koslnadsmässigt medför en senareläggning av sjukhusbygget nya ekonomiska påfrestningar för skattebetalarna inom landstingsområdet. Varje års förskjutning torde komma att innebära alt totalkostnaden för sjukhuset ökar med 75-100 milj. kr.

Enligl uppgift från byggarbetsnämnden och länsarbetsnämnden föreligger inte oeh kan ej heller förutses någon översysselsältning för byggnadsarbetare inom länet.

Ekonomiskt är del en dålig affär all stoppa Vrinnevilasareltel. För det första finns det en mängd ackumulerade behov av förbättringar på gamla lasarettet, som har kunnat hållas tillbaka därför all man skulle få elt nytt lasarett, som nu kommer atl kräva investeringar som beräknats lill minst 100 miljoner. För det andra kommer en ombyggnad av gamla lasarettet att dra lika stora kostnader som Vrinnevisjukhuset, och ändå får vi inte etl nytt väl fungerande lasarett. För det tredje måsle då Norrköpings kommun bygga nya förvaltningslokaler, som måste ta nya ekonomiska resurser i anspråk. För det fjärde riskerar vi byggarbetslöshel.

Herr talman! Av svaret framgår att man inle skulle få byggnadstillstånd för Vrinnevisjukhuset av arbelsmarknadspolitiska, sjukvärdspoliliska, kommunalekonomiska och kreditpolitiska skäl. Åberopande vad jag har sagl anser jag ej skälen bärande. Jag vill också påminna om all byggnadstiden för della sjukhus har beräknats till fyra fem är.

Kommer regeringen alt ompröva sitt beslut och i sä fall när?

Kommunfullmäktige i Norrköping har enhälligt anslutit sig till kravet all Vrinnevisjukhuset skall byggas oeh har ställt sig bakom ett brev lill regeringen av den 29 maj 1980, där man önskar ett sammanträffande med regeringen. Kommer budgelministern att medverka lill det önskade sammanträffandet?

118

Budgelministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Självfallet kan det medföra problem när planer av olika slag inle kan genomföras i exakl den lidsordning som man hade tänkt sig, rnen det finns i detta land en planering som går långt utöver de resurser som vi har. Varje beslut, varje åtgärd som man vidtar och som går ut över del utrymme som vi har medför också problem för kommunalekonomin och samhällsekonomin i övrigt. Därför finns det regler om atl när sjukhusprojekl har en sammanlagd omfattning av 50 milj. kr. eller mer, skall en prövning ske utifrån de principer som jag har angett i svaret.

Självfallet kan förnyade ansökningar göras och omprövningar av beslut ske, men givelvis kan jag inle i dag ange när etl eventuellt annal beslut skulle kunna komma alt fattas. De arbelsmarknadspolitiska förhållandena kan ju ändras. De kommunalekonomiska och övriga samhällsekonomiska bekyin-

ren kommer vi nog emellertid all få räkna med för en lång följd av år.

Slutligen: Självfallet är vi beredda alt resonera med representanter för landstingen och kommunerna.

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! Jag tar det sista beskedet som atl regeringen kommer all medverka. Man har ju från Norrköpings kommunfullmäktige begärt alt regeringen skulle ta initiativ till elt sammanträffande, så att rnan fick förklara hur speciellt företrädare för Norrköpings kommun ser på de här frågorna. Kommunen har avsatt myckel pengar för att använda det gamla lasarettets förvallningsbyggnader. Om hela ärendet uppskjuts alltför lång lid blir följden alt kommunen dels måsle ändra hela sin planering när det gäller alt inrymma den egna förvaltningen, dels kommer atl förlora mycket pengar på den planering som redan har gjorts.

Dessutom, budgelministern, var förulsiittningen för all Norrköpings kommun skulle ingå i landstinget 1967 alt man skulle få etl lasarett. Det är klart alt Norrköpingsborna i dag känner en mycket stor besvikelse över atl regeringen har stoppat lasareltsbygget.

Budgelministern sade också alt regeringen kan ompröva silt beslul när den av olika skäl anser atl del finns möjligheter all göra del. Nu är del så atl byggarbetsmarknaden i Östergötlands län inte är särskilt strålande. Vi är mycket oroliga därför all vi, i och med atl byggandet av Vrinnevisjukhuset inte kommer i gång, framemot vintern får räkna med en ökande arbetslöshet speciellt bland de byggnadsarbetare som skulle ha sysselsatts med grundarbeten m. m. för Vrinnevisjukhuset.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om utredning av frågan om distribution av innehållet i dagstidningar ull synskadade

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om utredning av frågan om distribution av innehållet i dagstidningar till synskadade

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Olle Svensson (s) den 22 maj anmälda fråga, 1979/80:504, och anförde;

Herr talman! Olle Svensson har frågat mig när man kan vänta direktiv lill den utredningsman som utsetts för frågan om distribution av innehållet i dagstidningar lill synskadade och vidare hur jag avser atl tillgodose önskemålet från riksdagen att irtiedningsarbetet skall bedrivas med skynd-samhei.

Sedan i höstas har förre vice radiochefen Jan-Otto Modig varit förordnad för att arbeta med berörda frågor, och sedan några månader har han lill sin hjälp en halvlidsanslälld sekreterare. Det av riksdagen begärda utredningsarbetet är således redan i gång. Regeringen kommer under de närmaste veckorna atl kunna meddela direktiv för den sakkunnige.

119

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om utredning av frågan om distribution av innehållet i dagstidningar till synskadade

OLLE SVENSSON (s);

Herr talman! Jag ber all få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Bakgrunden lill den är del krav som flera gånger har rests från Synskadades riksförbunds sida på atl dagstidningar skall göras tillgängliga för synskadade.

Jag tycker detta är etl krav som har stöd både i samhällels mediepolilik, i kulturpolitiken och i de grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheterna.

Atl jag ställde min fråga berodde på all jag samma dag sorn jag gjorde del deltog i en konferens anordnad av Synskadades riksförbund. Där kom del fram ganska uppseendeväckande uppgifter beträffande regeringens befattning med denna fråga. Del visade sig alt del några dagar före valet meddelats vad sorn nu sägs i svaret, nämligen att förre vice radiochefen Jan-Otto Modig skulle tillkallas som sakkunnig i utbildningsdeparternentet för all arbeta med denna fråga. Vi fick också vela att del fanns en sekreterare lill hans hjälp. Men inga direktiv! Del tycker jag som sagl är ganska uppseendeväckande. Det är väl naturligt atl direktiven kommer ungefär samlidigl som man lillsätter ulredningen.

Nu får vi höra atl dessa direktiv tydligen är all vänta från någol av samordningskanslierna eller budgeldeparlemenlet eller var de kan ha legal. Jag tackar för del.

Men jag vill ändå få svar också på rnin andra fråga: Hur skall man kunna bedriva denna utredning med den skyndsamhel som riksdagen begär och hur tänker rnan lägga upp arbetet. Det är två frågor det gäller, dels en utvärdering av de försök som redan har börjat och fortfarande pågår -mycket tack vare Jan-Erik Wikströms egna initivativ - dels finansieringsfrågan.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Del ankommer naturligtvis på utredaren atl pröva i vilken ordning han skall arbeta med frågorna. Men det är, som Olle Svensson antyder, naturligt att han börjar med en utvärdering och sedan kommer till de länkbara former som man här kan använda sig av. Jag vill påminna orn all det då inte bara är dagspressen som kan vara aktuell, utan alt det även kan gälla möjligheterna atl i större utsträckning använda t. ex. lokalradion.

120

OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag är lacksam för del beskedet. Jag hoppas att man då inte skall behöva få två ulredningsomgängar. så atl utvärderingen först läggs i en särskild utredning som remissbehandlas och att man först därefter tar upp t. ex. frågan om finansieringen och andra frågor som kan bli aktuella. Det skulle i så fall medföra alt den här frågan skulle la längre tid än vad som är nödvändigt.

Vidare vill jag gärna betona alt det är viktigt att även lokalradion kommer in här.

Men del är två principer jag vill hävda:

Den ena är alt syftet skall vara att tidningarna själva så småningom skall Nr 167

kunna ta ansvaret för utgivningen. Del borde de kunna göra. eftersom de har Måndaeen den

intäkter på sammanlagt ungefär 5 miljarder kronor. g jj loon

Den andra är all tidningarna skall nå ut lill de synskadade samtidigt som_____

andra läsare får del av informationen via den vanliga pressen. Först då q verksamheten

tillgodoser man kravet på jämställdhet mellan olika medborgargrupper när j Tessininstitutet

det gäller informationsfrihet. Paris

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 6 Om verksamheten vid Tessininstitutet i Paris

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för all besvara Hans Wachtineisters (m) den 23 maj anmälda fråga, 1979/80:505, och anförde;

Herr talman! Hans Waehlmeister har - mot bakgrund av uppgifter i pressen om allTessininstitutets konstsamling i Paris skall ha ställts undan och utställningsrummen målats om för annal bruk - frågat mig vilka älgärder jag avser vidta för all institutet skall kunna fullfölja sin verksamhet enligt riksdagens beslul.

År 1971 fastställde statsmakterna riktlinjer och bestämmelser för Tessin-institutets verksamhet i Svenska kulturhuset i Paris. I enlighet härmed har Tessininstitutet lill uppgift atl ansvara för sina konst- oeh boksamlingar. Institutet leds av en styrelse med chefen för statens konstmuseer som självskriven ordförande och två andra ledamöler, som utses av regeringen. Styrelsen utser själv sin sekreterare. Del åligger styrelsen atl värda instilulels samlingar. Konstsamlingen och de delar av boksamlingen som är knutna lill konstsamlingen skall finnas tillgängliga i kulturhuset och utnyttjas i verksamheten där. Tessininslitiitets inflytande över samlingarnas användning garanteras genom alt institutets styrelse ingår i den referensgrupp som inom Svenska institutet svarar för verksamheten i kulturhuset.

Enligt vad jag inhämtat, bl. a. från sekreteraren i Tessininslitulels styrelse, används olika delar av institutets konstsamlingar kontinuerligt i kulturhusets utslällningsverksamhel. I stället för atl visa ett permanent urval av samlingarna har kulturhusets ledning under senare år försökt åstadkomma en större variation genom att anordna elt antal lemautslällningar rned Tessinsarnlingarna som bas. Delta tillvägagångssätt har Tessininslitulels styrelse ställt sig bakom. Del överensstämmer även med Tessininslitulels grundares intentioner. Är 1978 förelogs en ornmålning av väggarna i de s. k. Tessinrummen i syfte alt bättre framhäva den konst från olika epoker som visas i rummen. Den vila färgen, som f. ö. är densamma sorn de franska myndigheterna valt för Louvrens del. har beslämls i samråd med byggnadsstyrelsen. Tessininslitulels styrelse har enligl vad jag inhämtat varit införstådd även med denna ätcärd.

121

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om forskning rörande kooperation

HANS WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Jag ber all fä lacka utbildningsministern för svaret, som tyvärr var ungefär vad jag hade fruktat, nämligen atl rnan nere i Frankrike anser all man har gått fram precis så som man bör göra.

Jag kanske får trycka på en sak i svaret, där man hänvisar lill stadgarna och säger atl konstsamlingen skall finnas tillgänglig i Kulturhuset och utnyttjas i verksamheten där. Det är väldigt svårt alt tycka att t. ex. en sådan sak som att Carl Eldhs byst över kung Gustav VI Adolf plockals ner i källaren är all hålla den tillgänglig för forskning och kulturutbyte. Det är också väldigt svårt all finna alt, när man förflyttar föremålen så slarvigt att en liten medaljong över Karl XI trampas sönder och återfinns i kolkällaren, det är all sköta samlingarna pä det rätta sättet.

Tessininstitutet har ju en styrelse-det är alldeles rikligl -oeh ordföranden i den styrelsen är chefen för Nationalmuseum. Men han känner ingenting lill om dessa saker. Del är tydligen de tvä andra i styrelsen som fattar beslut utan ordförandens medverkan. Del kan knappast vara så lämpligt.

Fransmännen är ju väldigt måna om sitt kulturarv och har svårt all förslå all vi gömmer undan sä värdefulla saker som faktiskt finns i Tessininslitulels samlingar. Där finns Tessinmälningar som i värde uppgår till miljonbelopp. Där finns vidare ett av de åtta kända exemplaren av Charta Marina. Sädana verkligt förnäma kulturskatter plockas undan.

Man skyller på att det skall vara variation. Det är riktigt i och för sig, men en variation som medför all man plockar bort del nästan mest värdefulla som finns och gömmer det till förmän för mer tillfälliga utställningar tycker jag nog ändå är litet felaktigt.

Jag tycker atl del kunde finnas skäl alt titta litet närmare på hur styrelsen fullgör sitt arbete. Jag vet att utbildningsministern personligen har en positiv inställning lill alla sädana här saker. Men det har inle gått till som del borde göra där nere. Den saken tror jag tyvärr är ganska klar. Del är inte bara pressuppgifter jag stöder mig på, ulan jag stöder mig också på lill franska ambassaden här knuten personal, som varit där nere och bett alt få se Tessinsamlingarna och då fäll veta att del är slängt - de visas över huvud laget inte.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 7 Om forskning rörande kooperation

122

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara Roland Sundgrens (s) den 28 maj anmälda fråga, 1979/80:511, och anförde:

Herr talman! Roland Sundgren har frågat mig om uppföljningen av riksdagens beslut all som sin niening ge regeringen lill känna alt en systematisk uppbyggnad av forskning om kooperation bör ske och resurser avsättas för ändamålet (UbU 1979/80:9, rskr 1979/80:77).

Utbildningsutskottet har i silt belänkande rörande den här aktuella frågan framhållit alt utbyggnaden bör komma lill stånd genom atl de forsknings-planerande myndigheterna i silt arbete gör de avvägningar som är nödvändiga.

Regeringen har genom beslut den 17 januari i år - en månad efter riksdagens beslul i denna fråga - överlämnat utskottets betänkande och riksdagens skrivelse lill forskningsrådsnämnden, hurnanistisk-samhällsve-tenskapliga forskningsrådet samt universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå för beaktande.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om forskning rörande kooperation

ROLAND SUNDGREN (s);

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Del är ingenting all anmärka på del - del är formellt hell korrekt. Vad jag kanske saknar är viljan och engagemanget. Även i citatet av utbildningsutskottets betänkande har detta kommit bort. Utbildningsutskottet skrev bl. a. alt man ansåg del här vara en mycket angelägen fråga, inle minst mot bakgrunden av de uttalanden som riksdagen gjorde 1970 och 1972.

Jag ställde frågan med anledning av en hearing som kooperalionsulred-ningen hade med representanter för forskarsamhället. Vid denna hearing pekade man pä det riksdagsbeslut som fattades i december 1979 om att en uppbyggnad av forskning om kooperation skulle ske. Man frågade vad som hänt sedan det beslutet fattades. Forskarrepresenlanterna sade att ingenting hade hänt och all det först om det hela följs upp med pengar kanske blir någonting. Över huvud tagel verkade del som om riksdagsbeslutet inte var sä myckel atl bry sig om.

Närdet gäller kooperativ forskning lycks signalerna från riksdagen inle las pä allvar. UHÄ har tydligen inle någol större intresse för kooperations-forskning. Det framgår av ämbetets remissyttrande över den motion, 1978/79:730, som bl. a. jag undertecknat och sorn låg till grund för riksdagens beslul. Man skriver i det remissyttrandet bl. a. att kooperalionsforskning hittills inte förekommit i den diskussion sorn UHÄ fört med intressenter inom och utanför högskolan om uppbyggnad av nya forskningsområden -detta alltså trots alt riksdagen 1972 uttalade atl del var synnerligen angelägel att forskning och utbildning i kooperation byggdes ul och fick ökade resurser. Det lycks inte finnas etl engagemang i forskarsamhället för kooperations-forskningen, och när det inte gör del är det viktigt alt såväl regeringen som UHÄ driver på, så all riksdagens uttalande får någon effekt.

Jag beklagar ointresset för den här företagsformen, och jag tycker del är allvarligt all det är på detta sätt. Denna företagsform är kanske den för framliden intressantaste - del kan genom den gå all finna balanserade lösningar pä hur vi skall kunna förena en välfärdsulveckling med hänsynslagande till ekologi och miljö. Det är en företagsform som inte utgår från största möjliga ekonomiska vinst utan från människornas behov och som gör del under ekonomiskt demokratiska former.

Del hade varil bra atl få etl positivt uttalande om hur angelägen

123

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om folkhögskolekurser för arbetslös ungdom

utbildningsministern anser den här forskningen vara, för atl på så sätt understryka riksdagens beslul.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag vill försäkra Roland Sundgren atl när jag skrev på det beslul enligl vilket man överlämnade utskottets belänkande och riksdagens skrivelse till de här berörda organen, sä var det ett uttryck för både vilja och engagemang. Jag tror att signalerna kommer alt las på allvar, men del är väl hell enkelt så atl man inte haft tillfälle alt pröva dessa frågor i anslutning till de anslagsfördelningar och den forskningsplanering som regelmässigt äger rum.

Jag är säker på atl Roland Sundgrens fråga kommer alt vara ytterligare en stöt i räll riktnine.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för det senaste uttalandet, för jag tror del är väldigt värdefullt atl etl sådant här understrykande sker.

Det finns också i utbildningsutskottets betänkande 1979/80:9 elt remissyttrande från forskningsrådsnärnnden som jag tycker är hoppingivande. Jag tror alt eftersom forskningsrådsnämnden kom till för all först och främst tillvarata det ulomvetenskapliga intresset, sä kan man tillsammans med humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och UHÄ, och kanske även tillsammans med Stockholms universitet, kunna starta någon form av forskningscentrum eller någol inbyggt institut för kooperativ forskning.

Jag tycker det är angelägel all det snart görs något, för kooperalionsui-redningen har alltså initierat en hel del forskning, och det finns nu en utbildning, etl embryo lill en fastare forskning på del här områdel. Men för alt inle detta skall så alt säga klinga ul ärdet väldigt viktigt alt rnan tar till vara det som nu gjorts vid Stockholms universitet under de senaste åren. Det har pågått en utbildning, en forskarhandledning. och vi vet hur fort sådant kan försvinna i initialskedet till en ny forskning, orn rnan inte följer upp del.

Jag lackar således utbildningsministern för del senaste inlägget. Det andades, tycker jag, värdefull optimism i de här frågorna.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 8 Om folkhögskolekurser för arbetslös ungdom

124

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara Kerstin Nilssons (s) den 30 maj anmälda fråga. 1979/80:534, och anförde:

Herr talman! Kerstin Nilsson har frågat mig orn vilka resurser svensk folkhögskola får till hösten för kurser för arbetslös ungdom.

1 årets budgetproposition föreslog regeringen all riksdagen skulle ge

regeringen bemyndigande att - i den mån arbetsmarknadsläget så fordrar -anordna vissa kurser för arbetslös ungdom på folkhögskolor. Regeringen fick detta bemyndigande.

Atl regeringen fick bemyndigande innebär alt regeringen också lar på sig ett planeringsansvar. I delta fall följer regeringen utvecklingen noga och är beredd atl vid behov använda bemyndigandet för att ge folkhögskolan möjlighet alt anordna kurser på samma sätt som under innevarande budgetår.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om folkhögskolekurser för arbetslös imgdorn

KERSTIN NILSSON (s);

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret på rnin fråga. Fjolårets kurser för arbetslös ungdom, som en rad folkhögskolor anordnade, visade sig vara en bra satsning.

Folkhögskolor erbjuder ofta en god studiemiljö och har god dragningskraft på ungdom och äldre. Folkhögskolor rned internat ger studerande möjligheter lill meningsfulla aktiviteter även på fritid. På berörda folkhögskolor, liksom på skolöverstyrelsen, ägnade man myckel intresse och stor flit ål alt detta experiment skulle lyckas. Resultaten blev också därefter, nämligen myckel positiva.

Kurserna hade avsedd verkan. Ungdomarna har i regel fält arbete eller stimulerats till fortsatta studier efter avslutad kurs.

Våra folkhögskolors vana och erfarenheter att arbeta även med socialku-raliva uppgifter har naturligtvis i hög grad bidragil lill del goda resultatet med dessa kurser. Svensk folkhögskola har återigen visat sin förmåga lill förnyelse. Engagemanget appellerar även till ungdom som råkat i svårigheter på grund av samhällsutvecklingen med problem på arbetsmarknaden.

Den här kursforrnen har visat sig vara praktisk och hanterbar. För många ungdomar innebär den aktivitet i stället för passivitet, en ny möjlighet till självförverkligande i stirdieslirnulerande miljö. Det är rnin förhoppning atl statsrådet delar uppfattningen att inte bara ""motsvarande åtgärder kan behöva vidtas även under budgetåret 1980/81"". som det slår i budgetpropositionen, ulan atl resurserna - vid behov - kan utökas lill den här angelägna kursformen. Del bör i så fall inle vara svårt atl övertala budgetministern, med tanke på den ingående kännedom chefen för budgeldeparlemenlet liksom även utbildningsministern har om svensk folkhögskola.

Kursformen bör kunna vara mer elastisk. Del kan finnas behov av kortare introduktionskurser, liksom det kan vara meningsfullt med femtonveckors-kurser, som motsvarar ett halvt läsår. Två femtonveckorskurser utgör elt läsår, och två läsår vid folkhögskola är elt gott alternativ för många ungdomar sorn vill ha gymnasiekompetens.

Att jag tagit upp den här frågan i dag beror på den oro som finns inom svensk folkhögskola. Det har inle satts på pränt, men det går rykten om all det skall "■sättastak"' även på folkhögskolan, liksom på studieförbunden. Det är oroande, för det har alltid varit högt i tak inom svensk folkhögskola.

Det har blivit dyrare att gå på folkhögskola. Under de senaste fvra åren har

125

Nr 167 elevavgifterna, som numera bestäms i Stockholm, fördubblats i en del fall,

Måndaeen den "*'" "' studiemedlen på molsvarande sätt räknats upp.

9 juni 1980

_____________ Överläggningen var härmed avslutad.

Om radioprogram

på estniska

§ 9 Om radioprogram på estniska

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Olle Wästbergs i Stockholm (fp) den 2 juni anmälda fråga, 1979/80:539, och anförde:

Herrlalman! Olle Wästberg i Stockholm har frågat mig om jag avser all la initiativ som möjliggör alt Sveriges Radio sänder program på estniska.

I gällande avtal mellan staten och programföretagen fastställs att programföretagen har skyldighet atl ta särskild hänsyn till språkliga minoriteter. Innan riksdagen år 1978 tog ställning till radions och televisionens verksamhet för innevarande avtalsperiod uttalade också kulturutskottet all del var angelägel med en förstärkning av insatserna i fråga om program för invandrare och andra minoritetsgrupper i samhället samt att programmen borde breddas lill innehållet och sändas på fler språk. I anslutning lill en motion som krävde särskilda program för balter framhöll kulturutskottet vidare vikten av atl man inom radioförelagen ägnade särskild uppmärksamhet åt alt studera och sälta sig in i den situation vari invandrare och medlemmar av andra minoritelsgupper befinner sig när del gäller alt lyssna på radio och se på TV.

Avvägningen av vilken omfattning dessa sändningar skall ha och på vilka språk de skall sändas svarar programföretagen själva för.

126

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret.

Esterna är en av de allra största språkliga minoriteterna i Sverige. Esterna har funnits i Sverige sedan andra världskriget, de har arbetat här och betalat skatt. Ändå finns del inga skaltefinansierade sändningar i radio på estniska -i motsats lill hur del är för en rad andra språkliga minoriteter. Först i och med atl närradion infördes har också denna minoritet kunnat få radioprogram för sig själva. Det är en av de många positiva effekterna av närradion.

Vi har i Sverige vaknat ganska sent när del gäller olika minoriteters språkliga och kulturella behov. Tidigare menade man i Sverige all invandrare och andra minoriteter så snabbt som möjligt skulle bli "knäckebrödssvenskar". Numera inser vi vad del betyder för människor atl inte skära av sina rötter. Och därvidlag betyder naturligtvis del egna språket och den egna kulturen väldigt mycket.

Självfallet är det programföretagen som bestämmer vilka program man skall sända och på vilka språk. Och det gör man med utgångspunkt i det beslut som riksdagen fatlat och som Jan-Erik Wikström citerade. Det innebär atl man skall sträva efter atl utvidga sändningarna lill flera språk.

När P 4 införs om tre år, får också programföretagen kraftigt förbättrade förutsättningar atl vidga programverksamheten lill flera minoritetsspråk.

Esterna behöver inte sändningarna för att få information om svenska förhållanden - i motsats till vad som är fallet för en del andra grupper. Sändningarna behövs av kulturella och emotionella skäl, och del är nog så viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om användningen av vissa giftpreparat vid skogsplantering

§ 10 Om användningen av vissa giftpreparat vid skogsplantering

Jordbruksministern A"NDERS DAHLGREN erhöll ordet för alt besvara John Anderssons (vpk) den 29 maj anmälda fråga. 1979/80:522. och anförde:

Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag avser alt vidta några åtgärder i anledning av de svära biverkningar som användandet av vissa i frågan nämnda bekämpningsmedel förorsakar.

Frågan om registrering av bekämpningsmedel prövas av produktkontroll-nämnden enligl bestämmelserna i lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Nämndens beslul kan överklagas till regeringen.

Medel som kan befaras medföra skada eller som frän miljösynpunkt är olämpligt skall inte registreras. Uppkommer misstankar om alt ett registrerat medel kan medföra skador kan produklkonlrollnämnden återkalla registreringen. I samband med registreringen ger nämnden också föreskrifter för hantering av medlen. Också dessa hanleringsföreskrifter kan ändras om det visar sig behövligt.

När del gäller de bekämpningsmedel som tas upp i frågan registrerades de av produklkonlrollnämnden 1979. Sedan etl av medlen visat sig ge bl. a. allergiska reaktioner som tidigare undersökningar inte varnat för, återkallade nämnden registreringen för delta medel. För de andra medlen gavs mer detaljerade hanteringsföreskrifter.

Enligt gällande lagstiftning är det alltså produklkonlrollnämnden som har alt pröva frågor om registrering av bekämpningsmedel. Nämnden måste ständigt vara beredd all ompröva användningen av registrerade medel om nya uppgifter kommer fram. Såsom jag har redovisat har omprövning också skelt av de nu aktuella medlen.

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! John Andersson är förhindrad att ta emot svaret av jordbruksministern och har bett mig alt göra det. Jag vill lacka för svaret.

När DDT förbjöds i skogsbruket, försökte man ersätta detta medel med andra gifter. Förra sommaren blev elt av dessa gifter, nämligen sumieidin, stoppat, eftersom människor som handskades med del fick svära biverkningar i form av kläda, utslag oeh andningsbesvär; ja, t. o. m. kraftigt

127

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om användningen av vissa giftpreparat vid skogsplantering

näsblod.

Genom en närmast otrolig inkonsekvens fär tvä andra medel med samma verksamma substans vara kvar. Enligl uppgift ligger just nu en förnyad ansökan hos produklkonlrollnämnden beträffande samma gamla gift som stoppades förra året. Den enda skillnaden är en ny förpackning.

Skogsarbetarna används hell cyniskt som försöksdjur- billiga försöksdjur. En rätta kostar ju en del atl föda upp, men arbetaren har man ju redan. Ja, så här drastiskt kommenterade ett skydssombud för skogsarbetarna del hela.

Del inträffade visar att produklkonlrollnämnden inle kan följa gällande lagstiftning pä området, nämligen lagen orn hälso- och miljöfarliga varor. Den grundläggande principen i denna skall ju. åtminstone enligl vad som åsyftats, vara den omvända bevisbördan. Del är produktkonlrollnämndens oförmåga i detta avseende som är den direkta anledningen lill frågan. Om det är uppenbart atl, som förhållandet synes vara i del här fallet, ett kontrollorgan inte lever upp lill de krav som rimligen mäsle ställas, om det skall fylla någon uppgift, måste väl ändå ytterligare åtgärder vidtas.

Det som frågeställaren efterlyser är snabba åtgärder för atl skogsarbetarnas hälsa skall skyddas. Det är hell klarl all man i detta fall inte kan lila på produklkonlrollnämnden.

Jordbruksminislern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill erinra orn all del för det första naturligtvis är viktigt att hitta medel som skyddar de plantor det här gäller och som samtidigt icke är hälsofarliga. Bertil Måbrink säger alt produklkonlrollnämnden inte sköter denna uppgift. Jag vill bestrida del. Jag tycker alt produklkonlrollnämnden sköter uppgiften väl, med tanke pä de förutsättningar som gäller och över huvud laget de svårigheler som är inbyggda i hela denna problematik.

Man skall komma ihåg all genomförandel av förbudet mot DDT ur miljösynpunkt var ett stort steg framåt. Samtidigt förlorade man dock del effektiva skydd för alla skogsplanteringar som DDT-användningen gav, och del gällde då att ta fram och pröva preparat som har en molsvarande effekt men som samtidigt är miljövänliga.

Jag vill också säga alt det är möjligt atl överklaga produktkonlrollnämndens beslut, i sista hand till regeringen.

128

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag kan vara överens med jordbruksministern om alt produklkonlrollnämnden naturligtvis inle har nägon speciellt lätt uppgift. Men som jag sade i mill första anförande är del litet märkligt alt man förbjuder elt medel, i delta fall sumieidin, men samtidigt tillåter användning av tvä andra medel med nästan exakl likadana biverkningar. Del borde inle vara sä stor svårighet för produklkonlrollnämnden atl sätta stopp också för dessa tvä medel.

Enligl de uppgifter som John Andersson har fått ligger nu, som jag nämnde, hos produklkonlrollnämnden en ny ansökan om tillstånd för

användning av sumieidin. Som jag också sade är den enda skillnaden den all man har bytt förpackning. Jag hoppas atl produklkonlrollnämnden kommer all vara uppmärksam i del ärendet.

Beträffande giflfrågan vill jag framhålla alt det naturligtvis, som jordbruksministern säger, är riktigt atl man måsle skydda plantorna. Men del finns exempel som visar att man kan sköta jorden och vårda skogen på ett mycket bra sätt även utan användning av gifter. I dessa fall förfar man alltså på ett helt annal sätt än vad som sker i landet i övrigt. Man har satt miljontals plantor, och de har klarat sig oerhört bra, ulan all ha blivit utsatta för några insektsangrepp. Jag kan nämna Paul Paulsson i Marks revir i Älvsborgs län som ett sådant exempel.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om jettrafiken på Bromma flygplats

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 11 Om jettrafiken på Bromma flygplats

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för atl besvara Oskar Lindkvists (s) den 30 maj anmälda fråga, 1979/80:531, och anförde:

Herr talman! Oskar Lindkvist har frågat mig av vilka orsaker regeringens ställningslagande i ärendet angående Bromma flygplats fördröjts samt när regeringen avser att fatta beslut i Brommaärendel.

Det beslut koncessionsnämnden för miljöskydd meddelade i juli 1979 innebär alt Bromma även fortsättningsvis fär användas som trafikflygplats med vissa inskränkningar. Bl. a. förbjuds trafiken med Fokker F-28 från den 1 juli 1981. Koncessionsnämndens beslul överklagades av luftfartsverket och ett slort antal sakägare. Besvären remissbehandlades under hösten 1979. Under våren 1980 har det omfattande materialet i ärendet övervägts inom regeringskansliet. Det bar därvid framkommit vissa nya uppgifter om bl. a. möjligheterna att begränsa bullret vid flygplatsen. Bedömningen av dessa uppgifter liksom även av de bullerbegränsade villkor koncessionsnämnden uppställt har visat sig svära och komplicerade. I detta sammanhang bör även nämnas att jag liksom kommunikationsministern under våren uppvaktats av åtskilliga enskilda personer, sammanslutningar och myndigheter, vilka tillfört ärendet uppgifter som bör beaktas när regeringen avgör ärendet. Regeringen har nyligen diskuterat ärendet vid allmän beredning.

Mot bakgrund av vad som nu sagts framgår all ärendet är både omfattande och komplicerat. Det bör även understrykas att regeringen har skyldighet att noga överväga alla argument som framförts från olika häll. I jämförelse med andra besvärsärenden av liknande omfatlning är den lid under vilken besvären behandlats i regeringen inte på något sätt anmärkningsvärd. Jag vill därför tillbakavisa alla påståenden att regeringens beslul fördröjts.

Som kommunikationsministern tidigare uttalat i denna kammare kommer regeringen att ta ställning till ärendet före den 1 oktober i år.

9 Riksdagens protokoll 1979/80:166-167

129

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om jettrafiken på Bromma flygplats

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! För jordbruksministerns svar lackar jag. I den här frågan försöker ju delar av regeringen alt leva sä anonymt som möjligt. Därför blev svaret ungefär som väntat - dvs. lill intet förpliktande. Trots alt frågan har legal länge i departementet har inget beslut tagits. Den 9 maj framträdde dock Anders Dahlgren i morgontidningarna och framhöll alt ett beslul kunde väntas före sommaren. Det fanns enligl denna intervju inget skäl lill atl riksdagen skulle vänta pä regeringen i fall av typ Bromma, eftersom del var två olika ärenden.

Uppriktigt sagl är jag förvånad över atl Anders Dahlgren låter moderaterna - såväl i regeringen som på VD-nivå i Linjeflyg - husera i Brommafrågan som de gör. Att på statsrädsnivå ha hand om miljöärenden innebär atl man måste låta folks hälsa och välbefinnande i tvistiga ärenden ha företräde i alla jämförelser. Kan det då vara sä svårt att väga in folkhälsans roll för tiotusentals människors välbefinnande i Brommaregionen? Ytterst få ärenden är så grundligt förberedda.

När det gäller orsakerna lill att regeringens ställningstagande har fördröjts betonas i svaret att regeringen har "uppvaktats av åtskilliga enskilda personer, sammanslutningar och myndigheter". Dock räknar Anders Dahlgren för säkerhels skull inte upp vilka myndigheter och sammanslutningar som har uppvaktat honom. I svaret säger han vidare alt koncessionsnämndens villkor är "svära och komplicerade" och betonar särskilt att beslul skall komma före den 1 oklober i år; han har ju tidigare sagl att del skulle komma före sommaren.

En fråga som ofta ställs är denna: Vad väntar regeringen på i delta ärende? Alla instanser som haft del till bedömning säger ju precis samma sak: Jetflyget pä Bromma måste bort av sanitära skäl! Flygbuller, avgaser och säkerhetsrisker konstituerar - vart och elt för sig men med större eftertryck tillsammans- en helt oacceptabel områdesmiljö. Stockholms kommunfullmäktige, länels landsting, länsstyrelsen, Stockholms miljöberedning, där alla partierna är precis lika mycket överens, hälsovårdsnämnderna i Storstockholms västerut belägna kommuner, socialstyrelsen, naturvårdsverket, planverket och koncessionsnämnden för miljöskydd - alla har kommit lill samma uppfattning, alla gör samma bedömning. Från samlliga är beskedet: Flytta jetplanen lill Arlanda! De miljövårdande organ som har arbetat med frågan i åratal bygger sina beslul på de regler och lagar som riksdagen har bestämt. Såvitt nu inte regeringen har för avsikt alt ändra bestämmelserna oeh lindra miljö- och hälsokraven, framstår dröjsmålet som ytterst oacceptabelt.

130

Jordbruksminislern ANDERS DAHLGREN:

Herr talmani Jag vill säga till Oskar Lindkvist att någon sådan intervju som han åberopade har jag inte givit. Låt mig också säga att behandlingen av frågan inte har inneburit nägon fördröjning av ärendet vare sig för Oskar Lindkvist eller för nägon annan som är störd av bullret från Bromma. Vi skall komma ihåg att koncessionsnämndens beslut gäller från den 1 juli 1981.1 del avseendet har därför regeringens förhalning i den här frågan, som Oskar

Lindkvist uttrycker det, inte varil lill men för nägon.

Del är min förhoppning atl regeringen skall kunna falla beslul inom den närmaste tiden. När kommunikationsministern har sagl att beslutet skall fattas före den 1 oktober innebär del inle all vi måste vänta lill den 1 oklober. Så snart ärendet är berett i jordbruksdepartementet är jag inställd på att förelägga regeringen elt förslag till hur frågan kan lösas. Jag hoppas att del skall kunna vara möjligt alt göra del under sommaren.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Del är möjligt alt Anders Dahlgren inle har gett nägon intervju - den finns emellertid återgiven i en av Stockholms morgontidningar avden 9 maj. För säkerhets skull log jag tidningen med mig hit. Jag uppfattar det ändå så alt man har publicerat uppgifterna efter ett samtal med jordbruksminislern.

Men del som är intressant nu är ju vad Anders Dahlgren säger i sin replik, nämligen alt koncessionsnämndens beslut skall gälla. Del innebär all Fokkerplanen skall vara borta från Bromma fr. o. m. den 1 juli 1981. Jag uppfattade det som elt slags garanti från jordbruksministern för alt det kommer att bli regeringens beslul. Vad jag vill ha bekräftat är alltså om det är rätt uppfattat atl enligl koncessionsnämndens beslul trafiken med Fokkerplanen F-28 skall flyttas till Arlanda senast den 1 juli 1981. Är det jordbruksministerns mening?

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Oskar Lindkvist har naturligtvis uppfattat del här alldeles fel - som han ville uppfatta det, inte som jag sade. Vad jag sade var alt koncessionsnämndens beslul innebar alt Fokkerplanen skulle vara borta från Bromma den 1 juli 1981. Det är ju den frågan som regeringen har alt la ställning lill och del är den frågan som vi nu prövar och som vi skall fatta beslut om.

Överläggningen var härmed avslulad.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om läromedel för synskadade skolelever

§ 12 Om läromedel för synskadade skolelever

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Bengt Wiklunds (s) den 22 maj anmälda fråga, 1979/80:497, till utbildningsministern, och anförde;

Herr talman! Bengt Wiklund har frågat utbildningsministern om han kan garantera alt de synskadade barnen för innevarande och kommande budgetår får tillgäng till läroböcker liksom seende barn.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på frågan.

För alt förse handikappade elever med pedagogiska hjälpmedel finns fyra rikscenlraler - RPH-cenlraler - i landet, en för synskadade, en för

131

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om läromedel för synskadade skolelever

hörselskadade, en för rörelsehindrade och en för särskolan. Den nuvarande organisationen för RPH-centralerna trädde i kraft den 1 juli 1977. Anslaget fill RPH-cenlralernas verksamhet har ökat från ca 3,8 milj. kr. budgetåret 1977/78 till ca 6,2 milj. kr. för nästa budgetår.

I sin fråga hävdar Bengt Wiklund atl en försämring har skelt från början av år 1980 när det gäller läromedel pä kassett och i punktskrift. Han avser därvid förmodligen atl RPH-SYN via de synskadade elevernas reselärare informerat kommunerna om i vilken utsträckning RPH-SYN är beredd all svara för kostnaderna för de synskadade elevernas läromedel. Om exempelvis en gravt synskadad elev skall ha dubbel uppsättning av läromedel - en all användas i skolan och en i hemmet - fär kommunen svara för den ena uppsättningen.

Jag vill i sammanhanget nämna atl regeringen för budgetåret 1978/79 medgetl etl överskridande av anslaget med 425 000 kr. för punktskrifts- och talboksframställning. F. n. bereds inom regeringskansliet en framställning om överskridande även för innevarande budgetär. Inom ramen för del anslag som riksdagen beviljat för budgetåret 1980/81 för RPH-cenlralernas verksamhet har särskilda medel beräknats dels för inköp av utrustning för datoriserad framställning av punktskrift, dels för lalboksframställning. Härfill kan läggas att det från anslaget Stöd för produktion av läromedel utgår medel för bl. a. framställning av punklskriflsböcker för försäljning.

Som framgått har regeringen vidtagit flera åtgärder för alt de synskadade eleverna skall få tillgäng lill erforderliga läromedel.

Jag förutsätter dessutom att inlegralionsutredningen i sitt arbete kommer alt behandla frågan om läromedelsförsörjningen för synskadade elever.

132

BENGT WIKLUND (s);

Herr talman! Jag tackar för svaret frän Britt Mogård pä min fråga. I svaret försöker hon lugna ner de grupper som drabbas av inskränkningar. Det kan ju gå bra en gång. Det låter mycket atl man under den här tiden har ökat anslagen frän 3,8 till 6,2 milj. kr. Men i delta ligger både inflalionspengaroch elt ökat antal elever som är integrerade i den vanliga skolan. Det kan alltså föreligga etl mycket större behov.

Del har skapat stor oro hos dessa grupper och deras föräldrar när man nu hävdar atl man inte kan tillgodose de beställningar som behövs för all klara verksamheten inom den normala skolgången.

De största svårigheterna finns på kassellsidan. Också när del gäller punktskrift föreligger en del problem. Därför är jag glad över atl det sägs alt man håller på atl få fram utrustning sä atl man kan fä en datoriserad framställning av läromedel med punktskrift, liksom av talböcker.

Det är alldeles självklart att integrationsutredningen, där jag själv är ledamot, kommer alt behandla dessa frågor. Men det tar sin tid innan vi är framme och kan förverkliga integralionsutredningens förslag. Det behövs i dag bättre anslag om man menar allvar med integreringen av denna - och många andra grupper elever - i den normala skolan.

Regeringens budgetanvisningar för detta år talar även här om besparingar

pä ungefär 2 % för den kommande budgetperioden. Jag har tagit upp detta därför alt jag har elt flertal exempel på hur del har gäll till.

Synskadades riksförbund har bl. a. från en rektor fåll en skrivelse där han anhåller att förbundet medverkar med ett anslag pä drygt 32 000 kr. för en elev som skall flytta upp frän tredje till fjärde årskursen. Rektorn skriver alt man sä gärna från skolans sida vill göra skolgången för eleven meningsfylld men alt det blir ganska stora extrakostnader för all hjälpa. Han nämner slödtimmar för undervisande lärare, eventuell assistenthjälp i gymnastik och slöjd. För det sistnämnda kan länsskolnämnden gå in med extra resurser, hoppas man frän skolans sida. Då vänder sig rektorn till Synskadades riksförbund och begär att de skall bidra med pengar av sina anslag.

Jag frågar; Tycker Britt Mogård all del är rikligt att man för att bedriva undervisningen för en synskadad elev tvingas vända sig lill elt handikappförbund och begära att del med sina knappa tillgångar skall svara för skolans materiel?

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om läromedel för synskadade skolelever

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Bengt Wiklund talar om att jag försöker lugna ner. Det är alldeles uppenbart atl Bengt Wiklund i slället försöker skrämma upp. Det går faktiskt inte all tala om alt det har skett några inskränkningar. Men jag är väl medveten om att den höjning som skett naturligtvis inle, på grund av inflationen, är så stor som den förefaller. Jag har aldrig påstått och påstår heller inte nu att vi har gjort tillräckligt för de synskadade och f. ö. inle heller för andra handikappade. Det gäller oavsett vilket parti som suttit i regeringen. Vi har långt kvar.

Del var just för alt få etl bättre beslutsunderlag och mer tyngd i argumenten för insatser för handikappade som jag tillsatte inlegralionsutredningen. Bengt Wiklund är själv ledamot av den, och jag hoppas alt han gör vad han kan för all vi skall få fram etl bällre beslutsunderiag.

Jag kan naturligtvis inle kommentera en skrivelse från en rektor som Bengt Wiklund återger. Jag kan bara påpeka att skolan har en ovillkorlig skyldighet att prioritera insatser för de elever som i etl eller annal avseende har problem.

Slutligen vill jag säga; Min ambition är alldeles klar. Jag tänker fortsätta att försöka förbättra förhållandena på mitt område för de handikappade, oeh del gäller också synskadade.

BENGT WIKLUND (s);

Herr talman! Jag har aldrig försökt parlipolilisera den här frågan, Britt Mogård. Fullt allvarligt tycker jag att vi gemensamt skall försöka lösa de här problemen, om det finns etl intresse för utbildningspolitik. Om vi integrerar eleverna i den normala skolan måsle vi se till alt det finns tillräckliga resurser.

Rektorn skriver all del behövs skolmagnevision, som kostar 28 000 kr. och en del fillbehör i skolan i övrigt.

Jag tycker inle att del är partipolitik om jag tar upp den här frågan och

133

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om läromedel för synskadade skolelever

undrar: Om vi är överens om en integrering, måste den då inte också bli praktisk verklighet pä något sätt? Om det är regeringens uttalade vilja atl integrera och hjälpa de svaga grupperna i vårt samhälle, till vilka de synskadade ändå måste hänföras, mäsle del väl vara ulbildningspoliliskl rikligl att vi alla medverkar till all de eleverna garanteras tillgäng lill nödvändiga läromedel oavsett vilken kommun de bor i.

När skolledningar skriver till Synskadades riksförbund beklagar de samtidigt alt det inle finns några möjligheler alt till rimlig kostnad la över utrustning. I elt fall har man t. o. m. sagl atl utrustningen behövde användas för en annan elev, och då finns del ingen utrustning för en annan synskadad.

Vi måste väl ändå vara överens om, Britt Mogård, all vi pä något sått måste förbättra förhållandena.

134

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag är inle medveten om alt jag pä något sätt bidragil till att ge debatten någon sorts partipolitisk färg.

Jag vill gärna understryka ännu en gång vad Bengt Wiklund sade: vad det handlar om är just all om vi integrerar handikappade elever i skolan måste vi också se till all det finns tillräckliga resurser. Annars skall man inle integrera. Del är därför jag tillsatt inlegralionsutredningen. Den skall ge svar på frågan om vilka resurser som krävs för atl ge stöd åt kommuner, enskilda och handikappades föräldrar så att de kan fatta elt för den handikappade eleven riktigt beslul. I det fallet hoppas jag atl Bengt Wiklund och jag är alldeles överens om ambitionen och målinriktningen.

Jag kan fortfarande inle kommentera den skrivelse som Bengt Wiklund talar om. Men jag vore mycket intresserad av att få se den.

BENGT WIKLUND (s);

Herr talman! Beträffande partipolitiseringen: Britt Mogård sade ju i elt tidigare inlägg atl oavsett vilken regering som sitter sä har man etl intresse av att den här frågan blir löst. Jag är överens med Britt Mogård om det, men del är ändå litet partipolilisering.

Jag vill säga: Fortfarande har i varje fall RPH-SYN, som jag har ägnat mig åt just vid det här tillfället, helt otillräckliga resurser, Britt Mogård, för atl man skall kunna tillgodose det jag talade om förut, nämligen atl samhället måsle garantera atl oavsett i vilken kommun eleverna går i skola skall de ha tillgång lill de hjälpmedel och stödmedel som behövs för atl de skall kunna fullfölja skolgången och känna atl de är med i samhället i övrigt.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 13 Om rekryteringen till riksyrkesskolorna

Nr 167

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för all besvara Martin Segerstedts (s) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:516, till arbetsmarknadsministern, och anförde;

Herr talman! Martin Segerstedt har mot bakgrund av riksdagens beslut

Måndagen den 9 juni 1980

Om rekryteringen

till riksyrkessko-med anledning av regeringens proposition 1979/80:145 om åtgärder för atl if,ff,a

främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m. m. frågat arbetsmarknadsministern, om de nya bestämmelserna för arbetsmarknadsutbildning kommer att ge utrymme för den elevrekrytering som krävs för atl bibehålla riksyrkesskolorna i nuvarande omfattning.

Frågan har överlämnats till mig.

Riksyrkesskolorna kommer liksom tidigare att under nästa budgetår få rekrytera elever ulan hänsyn till de åldersbegränsningar som finns i arbetsmarknadskungöreisen. Riksyrkesskolorna kommer således att även fortsättningsvis stå öppna för arbetslösa ungdomar i åldern 16-21 är.

MARTIN SEGERSTEDT (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för etl positivt svar pä min fråga. På en punkt skulle jag dock vilja ha elt klarläggande.

Det som är utomordentligt viktigt i det här sammanhanget är atl riksyrkesskolorna fär behålla sin nuvarande karaktär av riksrekryterande skolor med praktisk inriktning. Jag kan nämna all en elev i riksyrkesskolan har ca 1 000 timmar mer i praktiskt arbete och praktiska övningar än vad en elev i motsvarande utbildning i gymnasieskolan har. Utbildningen ligger därför väl i linje med inriktningen mot mer praktiska inslag i yrkesutbildningen.

Dessa skolor fyller elt slort behov för många elevgrupper. Inle minst ger inlernatformen, med vissa sociala möjligheter, och intagningen ulan betygskrav dessa skolor möjligheler atl göra en insats för skoltrötta elever.

För de berörda kommunerna har skolorna också en icke obetydlig sysselsältningspolitisk betydelse. Kommunerna har satsat medel i lokalerna, och skolorna hyrs ul pä tidsbestämda kontrakt lill skolöverstyrelsen.

Alt med lokal rekrytering klara skolornas fortbestånd är inle möjligt. I speciellt flera av Norrlandskommunerna sviktar elevunderlaget i det ordinarie skolväsendet. Riksrekryteringen är därför en nödvändighet. För detta krävs dock all inlernatformen bibehålls och att del nuvarande bidragssystemet med resebidrag får kvarstå.

Med hänsyn lill atl dessa skolor fyller etl stort behov i sin nuvarande form
oeh har stor betydelse för de aktuella kommunerna vill jag ta upp
tidsaspekten. I svaret sägs nämligen alt riksyrkesskolorna under nästa
budgetär skall få behålla sin möjlighet till elevrekrytering ulan de generella
åldersbegränsningar som i övrigt skall gälla för arbetsmarknadsutbildningen.
Kan vi räkna med all del blir en förlängning av de bestämmelserna även för
nästa budgetär? 135

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om kraven på

hemsjukvårdares

kompetens

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag vill gärna i det här sammanhanget tala om all jag efter samråd med arbetsmarknadsministern har gett tilläggsdirektiv lill gymnasie-utredningen och därvid gett utredningen i uppdrag alt pröva frågan om riksyrkesskolornas framlida roll i värt utbildningssystem. Riksyrkesskolorna är i dag tämligen isolerade, och del är önskvärt - jag tror alt Martin Segerstedt delar den bedömningen - atl de integreras med övriga utbildningsmöjligheter inom samhällets utbildningsväsende.

Det är säkert länkbart - i varje fall har jag bett utredningen atl fundera på detta - att inordna riksyrkesskolorna i gymnasieorganisationen. Utredningen skall visserligen fundera också på andra lösningar, men mot bakgrund av proposition 145 förefaller mig den nämnda anordningen vara ganska lämplig. Den gymnasieutbildning som vi har försökt tillskapa med proposition 145 har gjorts så flexibel att den skall passa alla ungdomar. Jag är övertygad om atl också inlernatformen behövs som en bit i utbildningssystemet.

MARTIN SEGERSTEDT (s);

Herr talman! Inlernatformen är den ena delen av systemet med riksyrkesskolor. Den andra delen är all rekryteringen skall ske frän ett större område än en gymnasieregion. Del ser jag som den viktigaste delen när det gäller alt kunna behålla den nuvarande lokaliseringen och få ett tillräckligt elevunderlag. Som arbetsförmedlare pä en riksyrkesskola har jag under många är arbetat med dessa frågor och vet atl del är viktigt att man fär elt brett rekryteringsunderlag lill skolorna.

Jag hoppas att statsrådets svar har den innebörden all del skall bli möjligt atl fä behålla riksyrkesskolorna - delta inle minst av den anledningen all del finns lokaler och en myckel bra anknytning till arbetsmarknaden. Jag hoppas också all vi även i fortsältningen skall få behålla den nuvarande breda rekryteringen till skolorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 14 Om kraven på hemsjukvårdares kompetens

136

Statsrådet ELISABET HOLM erhöll ordet för all besvara Frida Berglunds (s) den 22 maj anmälda fråga, 1979/80:498, och anförde:

Herr talman! Frida Berglund har frågat om jag vili förklara mill uttalande om att samhället inte bör ställa krav på hemsjukvårdarnas kompetens. Vidare har Frida Berglund frågat vem del enligt min mening är som skall ha ansvaret för all värna om den sjukes rätt till hygglig omvårdnad även av anhörig i hemmet.

Jag utgår från atl Frida Berglund syfiar pä etl program i TV 2 den 20 februari i är som jag medverkade i. Jag vill dä först bestämt vända mig mot Frida Berglunds påstående i motiveringen till frågan alt jag skulle ha sagl alt

man inte skall lägga sig i hemsjukvärdarens kompetens. Något sådant onyanserat uttalande har jag givetvis aldrig gjort.

Patienter som vill det bör så långt möjligt beredas vård i hemmet. Det är därvid viktigt atl hemsjukvården organiseras på olika sätt med hänsyn till patienternas värdbehov. Därtill kommer behov av hjälp med det dagliga livets aktiviteter och skötseln av hemmet. Jag vill understryka atl de medicinska insatsernas kvalitet inte får eftersättas. Samtidigt måste man vara medveten om alt värd i hemmet inte i alla avseenden motsvarar de förhållanden som gäller för vård på sjukhus. För patienter som är lämpade för hemsjukvård och som vill vårdas i hemmet spelar bl. a. hemmiljön och trivseln en stor roll.

Långtidssjuka patienter med omfattande och kontinuerligt värdbehov är ofta beroende av även anhörigas insatser. All hell lila lill fast anställd personal dygnet runt för dessa patienter går förmodligen bara i undantagsfall. Anhörigas vilja och möjligheter atl medverka i hemsjukvården är därför en viktig förutsättning för sjukvård i hemmet. Patient som vårdas i hemmet kan efter prövning få hemsjukvårdsbidrag av landsting och hjälp av hemsamaril genom kommunen. Avtal har också träffats mellan Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet om ersättningsregler i de fall landstinget anställer anhöriga inom hemsjukvården. Även i de fall där huvuddelen av insatserna sker genom personer som saknar sjukvårdsulbild-ning ser distriktssköterskor, distriktsläkare eller långvårdsläkare regelbundet till patienterna i hemsjukvård.

Om patienten skall kunna känna sig trygg är del viktigt all sjukvårdshuvudmannen och primärkommunen lar elt gemensamt ansvar för vårdinsatserna i hemmet. Detta är lika viktigt när en anhörig åtagit sig vården. Patienten kan bli sämre, den anhörige vårdaren kan behöva avlösning, etc.

När en anhörig tar på sig etl vårdansvar är del därför väsentligt atl sjukvårds- och hemvårdspersonalen diskuterar med patienten och dennes anhöriga vad hemsjukvårdssituationen innebär. Den anhörige kan dä sägas vårda den sjuke i hemmet under vissa givna förutsättningar. Det är således fråga om etl delat ansvar.

Numera får de anhöriga vårdarna ofta möjlighet till inskolning i arbetet och fortlöpande instruktion om vården. Jag ser givelvis positivt på detta.

Del finns skäl atl understryka atl frågor om hemsjukvårdens inriktning, omfattning och organisation ankommer på de olika sjukvårdshuvudmännen atl avgöra.

Del pågår en omfattande försöksverksamhet pä olika håll i landet med nya värdformer inom hemsjukvården och långtidssjukvården över huvud taget. Del är min förhoppning alt dessa strävanden skall leda fram till en ökad kvalitet pä värden i hemmet och bättre möjligheler för sjuka människor alt sianna kvar hemma eller återvända till den egna bostaden efter en sjukhusvistelse.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om kraven på

hemsjukvårdares

kompetens

137

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om kraven på

hemsjukvårdares

kompetens

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet försvaret. Jag är glad över all statsrådet har lämnat ett så utförligt svar, av vilket det framgår alt hemsjukvård inle i första hand är en fråga om bidrag. En funktionsduglig hemsjukvård förutsätter samverkan mellan patienten, de anhöriga, distriktsvårdens olika befattningshavare, den primärkommunala socialvården och beslutsfattare på central nivå.

Del är riktigt atl del är sjukvärdsministerns uttalande i TV-programmel Magasinet som är anledningen till min fråga. Många har kontaktat mig, och de har uppfatlat delta uttalande på det sättet alt sjukvårdsminislern har ringa förståelse för vårdarbelarnas situation, insatser och bedömningar. Av svaret framgår atl sjukvårdsministern lar avstånd från onyanserade uttalanden, och det tycker jag är bra.

För atl del inte skall råda någon oklarhet vill jag säga att väldigt många anhörigvårdare gör en beundransvärd insats. Del är de flesta som gör det. Jag har arbetat många år som distriktssköterska i Norrbotten och vet att man har stor tolerans och respekt för människors önskan att leva sitt liv på sina egna villkor. Men toleransen kan i vissa fall bli ansträngd, när man blir vittne till hur hjälplösa människor kan fä fara illa. Gamla, sjuka människor, som del ofla är fråga om, kan i vissa fall vara väldigt försvarslösa även i familjekretsen. De kan ha mycket komplicerade relationer till sina anhöriga, och del kan många gånger vara mycket svarat för dem. I sådana situationer upplever man som fältarbetare besvärligheterna, och man kanske t. o. m. känner vanmakt. Det känns orealistiskt all godkänna och kanske t. o. m. bevilja hemsjukvärdsbidrag i fall där uppenbara missförhållanden råder. Som jag ser det står i sådana fall inte mänga andra möjligheter lill buds än att inle bevilja hemsjukvårdsbidrag.

En självklarhet för personalen inom primärvården är atl stödja anhörig-värdare och se till all hemsjukvärdspatienterna har del bra. Men jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet:

Om det blir konflikter och man upplever all patienten inte mår bra, vilka medel skall man tillgripa, om man inle kan länka sig all låta bli att bevilja hemsjukvårdsbidrag?

138

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Jag skall svara direkt på den frågan alt jag tycker del är väldigt viktigt all de myndigheter som har ansvaret för hemsjukvården då tar ett rejält samtal med hemsjukvårdaren och patienten, så alt man fär frågorna klarlagda.

I del speciella fall som logs upp i TV-programmel hade man uppenbarligen inte gjort klarl för hemvårdaren hur man säg pä vårdinsatsen, ulan han hade plötsligt blivit ställd helt utanför beslutsfattandet. Del tycker jag är fel. Jag kan beträffande reportaget säga atl jag hade sett del men icke fält bekräftat vad som låg bakom. Under programmets gång sade jag också atl jag bara kunde yttra mig om del som då hade visats i TV.

Jag är helt medveten om atl det kan uppstå mycket komplicerade

förhållanden mellan patient och hemsjukvårdare, sorn kan göra del svårt både för vårdaren och för patienten. Då är del viktigt alt vederbörande myndigheter, bl. a. distriktssköterskan, tar personlig kontakt med dem som vårdar patienten för att reda upp vårdsituationen oeh göra det bästa möjliga av den.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr talman! Del var inte min avsikt alt vi enbart skulle diskutera etl speciellt fall, ulan jag ville få reda på sjukvärdsministerns principiella syn på denna fråga.

Sjukvårdsministern sade att man i det aktuella fallet uppenbarligen inle hade talat med anhörigvårdaren. Jag tror atl det finns all anledning för sjukvårdsminislern alt gå igenom de handlingar som finns pä socialdepartementet. Sjukvårdsministern kanske dä gör en annan bedömning. Man kan inte bara gå efter det som visas i t.ex. TV.

I Norrbotten har vi - såvitt jag kan komma ihåg från den lid som jag har varil aktiv som landstingspolitiker oeh arbetat i den öppna vården - aldrig någonsin försökt all över huvud taget göra någonting ulan atl kontakta de anhöriga och patienterna. Den första förutsättningen vid hemsjukvård är alt man diskuterar med anhöriga och patienter. Men det går inle att tala med alla människor. Jag sade tidigare all del finns mycket komplicerade relationer människor emellan. Det måsle man la hänsyn till, men även i sädana fall ändå försöka se till alt patienten mår bra.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 15 Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

Statsrådet ELISABET HOLM erhöll ordet för all i elt sammanhang besvara följande den 29 maj anmälda frågor, nämligen 1979/80:519 av Maj Britt Theorin (s), 1979/80:520 av Eva Hjelmström (vpk), 1979/80:523 av Bonnie Bernström (fp) och 1979/80:524 av Gunnel Jonäng (c)

och anförde:

Herr talman! Maj Britt Theorin, Eva Hjelmström, Bonnie Bernström och Gunnel Jonäng har frågat om jag är beredd alt uttala mig mot stympning av kvinnor och om etl lagförslag i denna riktning kommer alt föreläggas riksdagen under hösten.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

I mill svar i höstas på en interpellation av Maj Britt Theorin och frågor av Eva Hjelmslröm och Gunilla André i samma ämne framhöll jag bl. a. följande;

"Med hänsyn lill reglerna i läkarinslruktionen och till de slraffbestämmel-

139

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

ser som gäller för hälsofarligt kvacksalveri och för misshandel torde, såvitt nu kan bedömas, nägon särskild lag med förbud mot omskärelse av kvinnor inte behövas.

Om det vid rättslig prövning skulle visa sig all nu gällande lagstiftning inle

ger möjlighet alt beivra fall av omskärelse, kommer givetvis frågan om

särskild lagstiftning alt las upp."

Vad jag då sade gäller alltjämt. Enligl socialstyrelsens uppfattning är rituell omskärelse av flickor och kvinnor etl stympande ingrepp ulan medicinskt värde och ej i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Rituell omskärelse är en etniskt betingad sedvänja, främmande för svensk rättsuppfattning. Socialstyrelsen har efter förfrågan lill samlliga sjukvårdshuvudmän meddelat alt sjukvårdshuvudmännens uppgifter visar att det inom den svenska sjukvården inle förekommer rituell omskärelse av flickor och kvinnor. Inte heller från barn-och skolhälsovärden har styrelsen fåll uppgifter om iakttagelser som kunnat verifiera misstankarna all sådana ingrepp utförs i hemmen.

För att diskutera del fortsatta svenska agerandet i skilda internationella sammanhang har jag tagit initiativ lill all en informell arbetsgrupp bildats inom socialdepartementet med representanter för berörda departement och myndigheter. Syftet är all från svensk sida stimulera till praktiska insatser i internationella organisationer och i länder där denna sedvänja är utbredd.

Vid Världshälsoorganisationens (WHO) 33:e generalförsamling förra månaden log jag upp denna fråga i mitt tal inför generalförsamlingen. Jag betonade atl Sverige är berett all aktivt stödja ansträngningarna inom WHO och i berörda länder alt bekämpa denna sed. Jag underströk atl denna sedvänja har allvarliga medicinska och sociala konsekvenser och att man från svensk sida hälsade med tillfredsställelse att WHO förklarat sig beredd alt biträda medlemsländerna rned atl komma lill rätta med delta allvarliga problem. Delta uttalande är enligl min mening ett klart ställningslagande till frågan orn omskärelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atl motioner (1979:80:186, 1979/80:1191 och 1979/80:1200) har väckts fill della riksmöte i det nu aktuella ämnet. Behandlingen av dessa motioner har uppskjutits till nästa riksmöte.

Om det mot förmodan skulle visa sig atl omskärelse av flickor eller kvinnor förekommer i Sverige och om därvid svårigheler skulle uppkomma alt tolka de bestämmelser som gäller, avser jag alt aktualisera frågan om en särlagstiftning rnol omskärelse.

140

MAJ-LIS LOOW (s):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka för svaret. Maj Britt Theorin är tyvärr förhindrad atl i dag närvara här i kammaren, och därför har jag ombetts atl ta emot delta svar.

Omskärelse av kvinnor eller stympning, som det egentligen är fråga om, är en så fruktansvärd sedvänja som rymmer allt vad man kan länka sig av

kvinnoförakt och kvinnoförtryck att blotta misstanken orn atl en sådan stympning förekommer i Sverige rnåste leda lill atl vårt samhälle reagerar snabbi och kraftfullt. Därför har krav rests på en lagstiftning mot omskärelse.

Det finns, som jag ser del, tre skäl för en sådan lagstiftning. För del första: Medicinsk personal och invandrarkvinnornas organisationer har krävt en lag. De skulle uppenbarligen betrakta det som élt stöd, om vi i Sverige får en lagstiftning mot omskärelse. För det andra; En lagstiftning behöver inte bara komma lill för all man skall kunna beivra brott. I della fall skulle en lagstiftning också betyda alt del svenska samhället visar all del inte pä några villkor accepterar att den här grymma sedvänjan utövas i Sverige. För det tredje; Om vi i internationella sammanhang skall kunna kräva lagar och förbud i andra länder, är del en styrka för vår trovärdighet om vi har en egen lagstiftning på detta område.

Elisabel Holm säger i svaret att hon skall aktualisera frågan om en särlagstiftning, om det mot förmodan förekommer omskärelse i Sverige och om det finns tolkningssvärigheler. Men, som jag sade inledningsvis, blotta misstanken all del förekommer omskärelse i Sverige borde föranleda regeringen alt omgående oeh allvarligt överväga en lagstiftning.

Det har nu gått sju månader sedan den interpellationsdebatt hölls då statsrådet blev hårt pressad av riksdagsledamöter frän fyra av våra riksdagspartier. Statsrådet sade då: Är det nödvändigt och visar det sig alt del finns en kraftig uppslutning kring en sådan lag, skall vi naturligtvis lagstifta.

Under allmänna motionstiden väcktes de tre motioner som omnämns i svaret. Motionernas grundmening var atl vi borde lagstifta mot omskärelse. Dessa motioner torde ha etl brett stöd här i kammaren och ute i landet. Inte minst kan man dra den slutsatsen av alt en motion är undertecknad av kvinnor från alla riksdagspartierna. Jag kan dessutom försäkra att hela det socialdemokratiska kvinnoförbundet står bakom den motion som Lisa Mattson och Anita Gradin har undertecknat.

Socialutskottet hann inle med att behandla dessa motioner under detta riksmöte, men det är litet fel av statsrådet alt krypa bakom detta faktum. Det var just ett sådant agerande som vi ville undvika. Det kommer säkert att verifieras av andra talare i debatten.

Ett antal kvinnor här i kammaren har nu reagerat kraftigt inför den passivitet som regeringen har visat. De har - enligl min niening med rätta -hävdat alt det är viktigt med ett klarl svenskt ställningslagande inför FN:s kvinnokonferens. Därför hade jag hoppats alt Elisabet Holm, då hon har haft god lid på sig atl fundera sedan debatten i november, skulle ha kommit fram till atl regeringen måsle överväga en lagstiftning.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Nu börjar jag faktiskt ilskna till ordentligt. Det är symtomatiskt atl frågor som rör kvinnorna djupl på alll sätt förhalas och byräkratiseras i vårt land. Det rnä gälla smärtlindring eller någonting så djupt

141

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980 .

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

förnedrande som stympning. Jag vägrar nu liksom i den föregående debatten atl använda begreppet omskärelse. Del är en förskönande omskrivning av denna kvinnomisshandel.

Jag tänker inle heller gå in på själva diskussionen om stympning. Den debatten klarade vi av i november här i kammaren. Vi var då i alla politiska partier ense om del avskyvärda i stympningen. Vi var ense om atl den aldrig kan betraktas som en kulturfråga. Vi var också ense om att del kunde länkas finnas behov av lagstiftning, och därför väcktes en femparlimotion om della i januari.

Varför väckte vi den motionen? Vi väckte den av tre skäl:

För del första är Sverige elt invandrarland, oeh en lagstiftning mot stympning av kvinnor uppfattas av invandrarkvinnorna i Sverige som ett skydd för dem och deras barn. De vill ha en sådan här lagstiftning.

För del andra är del en opinionsyttring internationellt sett. Och vi hade inför kvinnokonferensen i Köpenhamn hoppats atl del inte skulle råda minsta tvivel orn var Sverige slår i dessa frågor.

För del tredje har vi i della land lagar sorn skall omfatta alla. Vi har lagar för atl uttrycka samhällels missnöje med en viss form av beteende eller åtgärder.

Nu säger Elisabet Holm, i likhet med föregående gång, i slutet av sitt svar, atl om del skulle uppslå svårigheter att tolka de bestämmelser som redan finns- först då! - avser regeringen att aktualisera frågan om en särlagstiftning mot omskärelse.

Jag tycker del är oerhört cyniskt att resonera på delta sätt. Redan debatten har visat all lagen är nödvändig. Delta är inget svar på våra frågor om lagstiftning. Jag tvingas tyvärr ställa den direkta frågan; Skall nägon i delta land behöva stympas för atl vi äntligen skall faen lagstiftning, och hur länglid skall det i så fall la innan vi fär denna lagstiftning? Elisabet Holm har hafl sju månader på sig - ännu har ingenting hänt.

142

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag tackar Elisabet Holm för svaret.

Det politiska arbetet är fruktansvärt tålamodskrävande. Och det är ganska frustrerande i början av en politisk insats all upptäcka all del krävs så mycket tålamod, men det lär man sig sä småningom all hantera. Men vad man aldrig lär sig att hantera är uppenbar nonchalans, och det är faktiskt vad som präglar det svar som statsrådet Holm givit oss här i kammaren i dag.

I november i fjol ägde det rum en intensiv debatt om omskär-else här i kammaren. Den debatten föranleddes av atl en svensk läkare uppgav atl han ulfört omskärelse på kvinnor på svenska sjukhus. Della dementerades senare. Men trots delta finns det ihärdiga rykten om läkare som får plåstra om småflickor och invandrarkvinnor som kommer till sjukhusen rned infekterade sår i underlivet efter primitivt genomförda omskärelseoperalio-ner.

Vad som nu måste göras är all slå fast alt Sverige är elt invandrarland och att vi mäsle anpassa vär lagstiftning efter detta om vi också vill erbjuda de nya

svenskarna etl grundläggande skydd rnol övergrepp.

När frågan debatterades här i kammaren förra gången var alla debattörer tämligen överens om alt de tekniska hinder mot lagstiftning sorn sjukvårdsministern anförde inle var någol hållbart argument. Vi som debatterade här i kammaren uppfattade också all Elisabet Holm var överens rned oss om alt det inte var etl hållbart argument. Dessutom sade Elisabet Holm som avslutning:

"Jag har personligen ingen som helst anledning all motarbeta en sådan
lagstiftning; tvärtom. Är del nödvändigt och visar del sig atl del finns en
kraftig uppslutning kring en sådan skall vi naturligtvis lagstifta ."

Så sade alliså Elisabel Holm den 19 november 1979. Men ingenting hände, och av det skälet väcktes en motion av samma ledamöter som då debatterade frågan och som nu har ställt frågor. Den motionen har uppskjutits lill hösten, men del finns ingen anledning att använda det som argument i detta fall. Det hade funnits skäl för Sverige atl reda ul sin egen juridiska och medicinska inställning till frågan om omskärelse för atl med trovärdighet kunna agera i frågan på kvinnokonferensen.

Ingenting har alltså hänt. Jag anser alt statsrådet borde ha känt elt ansvar för att det lagts fram etl förslag om lagstiftning mot omskärelse. Vi har nu frågat om statsrådet är beredd atl lägga fram förslag till en sådan lagstiftning. Vad statsrådet har svarat är nej. Statsrådet är tydligen inte beredd att förbjuda omskärelse i Sverige. Del är upprörande.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

ANNA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag ber all på Gunnel Jonångs vägnar få lacka statsrådet för svaret. Gunnel Jonäng har tyvärr inle möjlighet atl själv della i debatten här i kammaren.

Jag vill kraftigt understryka atl det finns en bred uppslutning i vårt land bakom ett bestämt avståndslagande från denna stympning av kvinnor. Detta framgår bl. a. av denna och tidigare debatter här i kammaren och av de motioner som har väckts till årets riksmöte. Också jag vill beklaga att socialutskottet inte har ansett sig kunna behandla motionerna under våren. Detta kunde nämligen ha betydelse med hänsyn lill FN:s andra kvinnokonferens i Köpenhamn i år. Del är därför angeläget att man från regeringens sida gör allt vad man kan för all det skall stå klart och bli allmänt känt inför FN;s kvinnokonferens hur vi i Sverige ser på dessa frågor. Regeringen har här elt tungt ansvar.

I likhet med tidigare debattörer vill också jag rikta kritik mot all regeringens arbete när det gäller lagstiftningsfrågan lycks vara beroende av en rättslig prövning eller att man åtminstone först kan påvisa all stympning i praktiken har ägt rum i vårt land. Om vi i internationella sammanhang skall kunna kraftfullt driva dessa frågor och stödja de många krafter i utvecklingsländerna - framför allt då de afrikanska länderna - som arbetar för alt åstadkomma drägliga sociala och mänskliga levnadsvillkor även för kvinnorna, så är det enligl min mening fullständigt självklart att vi mäsle försäkra oss om atl vi i värt land har en tillfredsställande lagstiftning. 1 de här frågorna får

143

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

inle rymmas minsta tvivel om den svenska inställningen.

Jag hälsar rned tillfredsställelse all sjukvårdsministern har meddelat atl hon tagit initiativ lill en informell arbetsgrupp inom departementet. Detta är säkerligen av värde för det fortsatta arbetet. Jag anser också det är bra atl sjukvårdsminislern har agerat på Världshälsoorganisationens generalförsamling nyligen, men del är angeläget att vi snabbt när resullal här på hemmaplan i lagstiftningsfrågan. Della har betydelse inle minst för opinionsbildningen.

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Jag har velat invänta riksdagens beslut med anledning av de motioner som avlämnades i januari. Del har varit omöjligt för mig alt förutse alt socialutskottet skulle uppskjuta behandlingen av dessa motioner lill hösten.

Jag tycker dock att jag inle har varit overksam när det gäller den här frågan. Det råder som jag ser det inle minsta tvivel om var vi står. Jag vill i det sammanhanget återigen hänvisa lill rnitl anförande inför Världshälsoorganisationen i maj. Av dem som stod upptagna på den långa talarlistan var jag såvitt jag förslår den enda som log upp den här frågan - jag fär dock göra en reservation för de talare som stod sist pä talarlistan, eftersom jag inle var närvarande när de höll sina anföranden. Jag bemöttes över huvud taget inte med anledning av detta inlägg.

Jag tog också upp dessa frågor när jag besökte Sudan i januari i är. Vid del tillfället träffade jag ledande representanter för bl. a. kvinnoorganisationer och läkarorganisationer i Sudan. Därvid framkom atl man är klarl medveten om de hälsorisker som är förbundna med seden, varför man också målmedvetet arbetar för atl avskaffa den. Seden är i lag förbjuden i Sudan. Icke desto mindre är den alltjämt mycket utbredd. Lagstiftning är uppenbarligen inte etl effektivt vapen mot den här seden. De ansträngningar som görs för atl man skall komma lill rätta med problemet inriktas på insatser på hälsoupplysningens oeh undervisningens område. En ökning av den allmänna bildningsnivån underlättar tvivelsutan mottagligheten för hälsoupplysning på delta liksom på andra områden.

Man är alltså medveten om problemet, och man hyser i de här länderna en förhoppning om alt den här diskussionen också kommer att föras vid kvinnokonferensen i Köpenhamn. Det var just med tanke på den konferensen som jag gjorde mitt inlägg i Världshälsoorganisationen.

144

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Statsrådet Elisabet Holm framhöll atl hon inte hade velat lägga fram någol förslag, därför att riksdagen först skulle behandla frågan. Men anledningen lill att vi väckte motioner var just att statsrådet inte gjorde någonting. I debatten den 19 november förutsattes atl statsrådet skulle återkomma lill riksdagen med elt lagförslag, men något sådant kom inte. Då väckte vi de motioner som riksdagen senare kommer alt behandla.

1 sill svar hänvisade statsrådet Holm lill läkarinstrukiionerna. Men dessa

läcker inle del här. Socialstyrelsen har ju uppfattal saken sä, all omskärelse Nr 167 är någonling som kvinnorna själva vill få utförd. Därför mäsle del stå klart Måndaeen den

uttryckt i lagen atl omskärelse inte är tillåten.

9 juni 1980

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Statsrådet Elisabet Holm hänvisade till socialutskottet, men jag vill instämma i Bonnie Bernströms svar. Anledningen lill all vi väckte motioner var just den atl regeringen vägrade all la silt ansvar och lägga fram förslag till lagstiftning mot stympning. I stället för del cyniska besked som statsrådet Elisabet Holm ger i slutet av silt svar kunde hon ha sagt alt hon tänker verka för atl en sådan här lagstiftning kommer lill stånd. Del var ju också vad Elisabet Holm var inne på när vi diskuterade frågan i november. Men nu är del uppenbarligen inte aktuellt längre.

Sedan den internationella bilden. Alla som diskuterar denna fråga vet ju all del är svårt alt verka för en internationell opinion. Tidigare har ju Förenta nationerna vägrat all la i frågan ens med lång just därför all den är så känslig. Då är det naturligtvis positivt all Sverige agerar i olika internationella sammanhang. Men just därför mäsle vi också ha någonling i ryggen. Våra egna invandrarkvinnor kräver delta som skydd för sig själva och sina barn. Det vore alltså bra, om man i lag klarl sade ifrån alt omskärelse är förbjudet. Så har inle skett, ulan här råder del osäkerhet om huruvida vi accepterar stympning eller ej.

Om lagförslag ■ med förbud mot omskärelse av kvinnor

MAJ-LIS LÖÖW (s);

Herr talman! Jag vill inle påstå alt Elisabet Holm har varil overksam i denna fråga. Del har ju redovisats en hel del bra saker i svaret. Men nu är del ju lagstiftning vi diskuterar och där tycker vi alltså all Elisabel Holm har varit overksam. Det hade varit bra, om vi inför kvinnokonferensen av det ansvariga statsrådet hade kunnat få ett uttalande om all Sverige tänker verka för införande av en lag mot omskärelse. Om Elisabel Holm gör samma bedömning som hon gjorde i november i interpellalionsdebatlen, nämligen alt en av de grundläggande förutsättningarna är atl det finns en bred uppslutning bakom en sådan lagstiftning, behöver hon med tanke pä vad som redan har sagts i denna kammare knappast vara rädd för att del inle finns en sådan bred uppslutning i riksdagen.

ANNA ELIASSON (c):

Herr talman! Ulan tvivel hade det varit önskvärt om det hade kommit elt besked redan i frågesvaret om sjukvårdsministerns principiella syn i lagstiftningsfrågan. Del viktigaste besked som kan ges nu är atl man snabbi skall ta itu med lagstiftningsfrågan för alt se till atl vi har en heltäckande lagstiftning på del här området, så atl ingen flicka eller kvinna med invandrarbakgrund skall behöva uppleva det oerhörda tryck sorn del innebär atl utsättas för risken för delta slags stympning.

Sjukvårdsministern har fortfarande möjlighet att ge ett besked här i kammaren. Del finns fortfarande möjlighet atl deklarera regeringens

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:166-167

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

bestämda vilja alt åstadkomma resullal på lagstiflningsområdel under den korta lid som återstår innan kvinnokonferensen börjar.

Det finns alla skäl all ta fasta.på de positiva inslag som finns i frågesvaret och på del faktum all sjukvårdminislern har agerat på olika sätt i dessa frågor. Men nu gäller det atl se till all del också åtföljs av etl lagstiftningsarbete, så atl vi snabbt kan försäkra oss om alt vår lagstiftning ger etl skydd mot denna slymping av kvinnor.

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Del är verkligen atl ha pretentioner pä snabbhet när del gäller lagstiftningen. I slutet av november hade vi debatten här i kammaren och ungefär samtidigt med den tillsatte jag beredningsgruppen inom departementet, som jag omnämnde i milt svar. Socialstyrelsen påbörjade sin undersökning av om del hade förekommit sådan här stympning i landet - för alt kunna lagstifta måsle man ha ett någorlunda vederhäftigt underlag.

Sedan kom dessutom motionerna i början av januari, och jag har alltså velat invänta riksdagens beslut rned anledning av motionerna. Jag väntar fortfarande pä del, och jag kunde inte ana atl man skulle skjuta upp behandlingen av motionerna.

Jag har klarl deklarerat mitt ställningstagande i den här frågan, dels här i kammaren, dels vid Världshiilsoorganisationens gencralförsamliiig i Geneve.

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Vi kan inte säga att del är upprörande alt det inte låg något lagförslag på riksdagens bord före allmänna motionstiden i januari. Vad som däremot var irriterande under den allmänna motionstiden var att del inle kom några signaler om alt etl sådant lagförslag var på väg trots det svar som sjukvårdsminislern gav här i kammaren, som signalerade all elt lagförslag skulle komma.

Nu tycker jag ändå att del verkar som om Elisabet Holm inser atl del som finns i dag i läkarinslruktionen inle är heltäckande. Varför inte nu säga, all vi måste lägga fram elt förslag om förbud mot omskärelse - för all vi skall slippa få ett prakiikfall, som driver fram en lagstiftning? Den kvinnliga omskärelse som äger rum i andra länder är en fruktansvärd händelse, och om det finns risk för alt det skall äga rum här i Sverige måsle vi vara förutseende. Sverige är ett invandrarland, och delta måste vi acceptera också i lagstiftningen.

146

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Jag tycker alt sjukvårdsministern fortfarande glider undan själva den centrala frågeställningen,, nämligen om hon vill verka för en lagstiftning mot stympning eller inte. Det går atl svara ja eller nej.

I övrigt tror jag att vi alla som debatterar frågan är hell överens - och del framhöll jag också i milt första inlägg-om det avskyvärda i den här formen av kvinnomisshandel.

Men vad vi nu diskuterar är lagstiftning. Är Elisabel Holm beredd alt, i

likhet med oss fyra andra och våra partier, verka för atl en sådan lagstiftning kommer lill stånd eller inte? Ja eller nej?

Statsrådet ELISABET HOLM;

Herr talman! Jag kan svara alt jag är villig atl medverka lill atl en sådan lagstiftning kommer lill. Men jag kan icke garantera atl den skyddar kvinnor och flickor frän stympning av detta slag. Den har icke gjorl del i andra länder. Därför är del ingen garanti atl den gör det i Sverige. Men jag skall medverka lill alt en lagstiftning kommer till.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om lagförslag med förbud mot omskärelse av kvinnor

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Om lagar hade en sådan effekt atl de verkligen förhindrade all kriminalitet vore del fantastiskt. Dä skulle vi ha löst mänga av problemen i värt samhälle. Men nu är del inle så. Del är viktigt all ha en lagstiftning för alt minska brottsligheten. Moderater brukar ju också vara inne på den linjen.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar sjukvårdsministern för det posiliva beskedel att hon kommer atl verka för en sådan lagstiftning.

Att en lagstiftning inte är nägon garanti är vi väl alla medvetna om. Del gäller t. ex. barnmisshandel också. Där hävdades atl en lagstiftning skulle vara verkningslös, men den är ju inle verkningslös så lill vida som den mycket klart markerar samhällels avståndstagande från barnmisshandel. Därför tyckte vi den lagstiftningen var positiv.

Därför är det bra alt vi nu är helt överens om atl det skall komma en lagstiftning pä detta område.

ANNA ELIASSON (c);

Herr talman! Jag hälsar med glädje statsrådets besked all hon är villig medverka lill atl en lagstiftning kommer lill stånd.

På detta område kommer väl den nya invandrarutredningen alt la upp frågor som är av betydelse för mäns och kvinnors villkor och deras relationer, familjeliv och annal. Men del förtjänar understrykas atl behandlingen av denna fråga inle får dröja ytterligare. Här måste vi fä en förändring snabbi. Därför hoppas jag att, när det nu hittills varit en sådan lidsuldräkt när det gäller genomgängen av lagstiftningen och arbetet pä en ny lagstiftning, man nu från regeringens sida kommer att ta itu med dessa frågor med största skyndsamhet.

MAJ-LIS LÖÖW (s);

Herr talman! Jag vill också bara tacka sjukvårdsministern för del sista beskedet. Syftet med den här frågestunden och det här meningsutbytet har blivit uppfyllt. Vi är överens. Det är bra. Tack!

Överläggningen var härmed avslulad.

147

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om den planerade ombyggnaden av Europaväg 6 vid Rabbalshede

Om arbetsområdesindelningen inom vägförvaltningen i Västerbottens län

§ 16 Om den planerade ombyggnaden av Europaväg 6 vid Rabbalshede

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Torkel Lindahls (fp) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:529, oeh anförde:

Herr talman! Torkel Lindahl har frågat mig om jag anser del möjligt alt undvika den planerade kortsiktiga ombyggnaden av väg E 6 vid Rabbalshede.

Den av vägverket fastställda arbetsplanen för väg E 6 vid Rabbalshede har överklagats lill regeringen. Beredning av ärendet pågår f. n. Som ett led i detta arbete avser jag själv att på ort och ställe studera vägavsnittet. Jag vill därför inte nu ta slutlig ställning lill Torkel Lindahls fråga.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Det är självklart atl del är besvärande för varje litet samhälle i värt land med en tung Europavägstrafik som går rakt igenom och atl det är angelägel all kunna flytta den trafiken utanför samhället.

Den föreslagna ombyggnaden i detta fall lämnar kvar orörda de slora irafikfällor som finns i området. Den låter t. ex. trafiken fortfarande stryka förbi skolan, antagligen i högre fart än i dag. Just vid den skolan har del inträffat flera tragiska olyckor.

Del finns dessutom planer på en helt annan och mer långsiktig ombyggnad av E 6 i området. Det är risk för att den föreslagna ombyggnaden kommer atl försena den permanenta omläggningen av vägen. Mot den bakgrunden tycker jag det är mycket berömvärt oeh bra att statsrådet själv vill studera förhållandena på ort och ställe. Jag är övertygad om all delta kommer att bidra lill en bättre lösning av frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 17 Om arbetsområdesindelningen inom vägförvaltningen i Västerbottens län

148

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för all besvara Lennart Nilssons i Vännäs (c) den 30 maj anmälda fråga, 1979/80:533, och anförde:

Herr talman! Lennart Nilsson i Vännäs har frågat mig hur jag ser på effekterna av en indragning av arbetsområdet i Vännäs både ur service- och trafiksäkerhetssynpunkt liksom dess påverkan på sysselsättningen i kommunen.

Allmänt gäller för samlliga statliga verk och myndigheter all de fortlöpande skall se över sin organisation samt effeklivera och rationalisera verksamheten. Della är särskilt angelägel i nuvarande slatsfinansiella

läge.

Riksdagen har-senast nu i vår-uttalat atl det är nödvändigt atl vägverket fortsätter rationaliseringen av sin organisation och alt delta är en förutsättning för att vägverket skall kunna garantera en rationell och effektiv driftverksamhel.

Den nuvarande arbelsområdesindelningen går i stort tillbaka lill 1940-lalel dä vägväsendel förstatligades. Sedan dess har en omfattande samhälls- och vägutbyggnad skett, vilket har lett till ändringar i transport- och resandemönstret. Arbetsmetoderna har också förändrats. Det finns således även utifrån dessa utgångspunkter all anledning alt se över verkets organisation och bl. a. anpassa verkets resurser till den nuvarande trafiken så alt totalt sett en bättre väghållning kan uppnås.

När det gäller arbetsområdet i Vännäs har vägförvaltningen i länet utrett organisationsfrågan. Utredningen remitterades till berörda organ i länet under föregäende vecka. Något beslut i ärendet har således inte tagits av vägverket.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om arbetsområdesindelningen inom vägförvaltningen i Västerbottens län

LENNART NILSSON i Vännäs (c);

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret.

Orsaken fill frågan är den reaktion som framkommit från både de anställda och kommunerna efter viigverkels information om den planerade indragningen.

Den här indragningen var aktuell också för ca tre år sedan, men sedan dess har man mest hört talas om en indragning av Fredrika. Enligt vad jag förstår nu har man tänkt ta en större tugga, varvid man sväljer både Fredrika och Vännäs.

Vad som oroar mest är försämringen av service men också den betydelse indragningen får för sysselsättningen, eftersom vägförvaltningen är en rätt stor arbetsgivare i kommunen. När det gäller servicen medger också vägverket i sin PM att den kan försämras, framför allt sommarservicen. Hur man skall kunna hälla en godtagbar vinterservice kan varken anställda eller andra förstå. Planen innebär atl servicen skall utgå från andra områden, och Vännäs kommer i det sammanhanget alt ligga längst bort från samlliga dessa. Till delta kommer att vägförhållandena är ganska svåra i det här området med trafikfarliga vägkorsningar, bl. a. mellan vägarna E 79 och 92, där det också finns en stark trafik.

En annan avgörande faktor är alt Vännäsomrädet har betydligt fler grusvägar än exempelvis Umeå - 225 km mot Umeås 165 km - vilket innebär myckel tomkörning. Del är tre mil från Vännäs till Umeå eller lill Bjurholm. Till Vindeln och lill Nordmalingärdet35-40km. För alt nä de vägarna måsle man med andra ord göra lomkörningar. För personalen innebär det att man först skall åka ut till de här platserna, sedan hämta maskinerna, därpå skall man göra .sitt jobb, så skall man åka tillbaka med maskinerna och slutligen fara hem själv. Det kan inte vara rationellt - del bedöms i vart fall inte så av dem som jobbar med det här.

Betydelsen för sysselsättningen är också, som vi ser det, undervärderad.

149

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om arbetsområdesindelningen inom vägförvaltningen i Västerbottens län

Att skaffa ersättning för delta bortfall av arbetstillfällen kostar slora pengar i form av regionalpoliiiska insatser. Med andra ord lar staten här med den ena handen och ger tillbaka med den andra. Här behövs samordning.

Jag hoppas att det svar jag har fält innebär atl kommunikationsministern inser behovet av att bevara arbetsområdena i Vännäs oeh Fredrika. Della gäller ur både service- och regionalpolitiska synpunkter.

Kommunikationsministern ULF ADELSOFIN:

Herr talman! Det är ju inte så alt man behöver åka tomkörning tillbaka, utan maskinerna slär kvar vid arbetsområdet. I det fallet är det alltså fel.

När det gäller frågan om Fredrika och Vännäs är det ju så att vägverket inte skall bedriva regionalpolitik, utan regionalpolitiken skall bedrivas samlat av statsmakterna.

Redan för ett halvår sedan log jag här i kammaren upp frågan om att man kan diskutera det riktiga i att dra in ett antal arbetsfillfällen av typen vägstationer, fyrplatser, en stins vid järnvägen eller något sådant för att sedan ersätta dessa med andra och ofla dyrare arbeten via arbetsmarknadsdepartementet eller AMS. Vi håller pä att se över den här frågan, men man måste ha klart för sig atl vägverket inte skall bedriva sysselsättningspolitik. Vägverket skall bedriva en rationell politik från sina förutsättningar. Om det sedan finns andra och övergripande skäl skall del fill öronmärkta pengar för den typ av insatser som del här skulle vara fråga om. Man kan inte begära atl vägverket skall la sådant över sin ordinarie stat.

1 del här fallet är det heller inle fråga om all dra in arbetstillfällen. Arbetstillfällena blir i och för sig kvar, men de blir kvar på elt annat ställe i länet. Det gör faktiskt situationen ännu svårare. Vi måste emellertid ha klart för oss att vi måste dra en gräns mellan å ena sidan de rationaliseringar som vägverket skall göra och ä andra sidan sysselsättningsåtgärder. Men jag håller med om atl det inle alllid är särskilt bra atl dra in arbetstillfällen på ställen där det ändå kan finnas skäl atl ha dem för att sedan i stället skapa jobb via AMS. Det är en inle riktigt bra rundgäng.

150

LENNART NILSSON i Vännäs (c);

Herr talman! Jag tolkar kommunikationsministerns svar så atl man ändå tänker la vissa regionalpoliiiska hänsyn när man skall behandla den här frågan, och del tycker jag är positivt.

Sedan är del ju inle alltid så alt de insatser som är rationellast pä papperet fungerar bäst i praktiken. Speciellt i den här frågan där det gäller service och trafiksäkerhet är del väldigt olika uppfattningar.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 18 Om förbättring av fraktgodstrafiken från Finland över Haparanda

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för atl besvara Kerstin Nilssons (s) den 30 maj anmälda fråga, 1979/80:535, och anförde:

Herr talman! Kerstin Nilsson har frågat migom jagar beredd att medverka lill alt man inom de ekonomiska ramar som fastställts för upprustning av SJ :s vagnpark även reserverar medel för en förbättring av fraktgodstrafiken från Finland över Haparanda.

Del ligger enligt praxis inom SJ:s eget ansvarsområde som affärsverk atl prioritera sina investeringar inom givna ramar. SJ bedömer enligt denna praxis självständigt lönsamheten av olika investeringar och bestämmer vilka vagnar som skall anskaffas.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om alt regeringen har gett SJ i uppdrag att redovisa en långsiklig projektindelad plan över SJ:s investeringsbehov under den närmaste 10-årsperioden. Uppdraget skall vara klarl senast den 1 september, vilket innebär alt riksdagen kommer alt behandla del i nästa budgetarbete.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om förbättring av fraktgodstrafiken från Finland över Haparanda

KERSTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka statsrådet försvaret pä min fråga, som jag fält trots atl kommunikationsministern har vissa svårigheter atl förflytta sig. Beklagar. Vi har fått veta förklaringen till del inträffade. Annars hade jag frågat kommunikationsministern om han möjligtvis åkt Tornedalsbanan och därvid ådragit sig skadan. Det hade i så fall också varil en plausibel förklaring. Del är nämligen etl stående skämt på SJ:banan i Tornedalen att man där - för all undvika personskador - borde ha säkerhetsbälte.

Från 1976 har jag vid skilda tillfällen tagit upp frågan om upprustning av Tornedalsbanan. Bandelen Boden-Haparanda behöver justeras i höjdled för all eliminera ijälförskjulningar. På finsk sida har man gjort dessa satsningar för att skapa förutsättningar för snabb och tyngre spårbunden trafik över riksgränsen lill Sverige, oeh rned ökad komfort och säkerhet.

Som jag framhåller i frågan utgör banan Boden-Haparanda en flaskhals i fråga om gränslrafiken Sverige-Finland. Godstrafiken pä banan visar en klar trend; en ökning är för år.

Jag utgår ifrån atl kommunikationsministern delar min uppfattning atl det är särskilt viktigt alt trafiken flyter utan gnissel, i synnerhet vid våra gränser. Del är en nordisk angelägenhet och en internationell angelägenhet atl så sker. Med god vilja skall inte våra riksgränser behöva utgöra flaskhalsar i internationell trafik. Vi svenskar har salt en ära i att i synnerhet inte nordbor skall behöva möta Krångelsverige redan vid våra gränser. Det är var och varannan dags problem atl SJ inle kan ställa upp med vagnar pä den här bandelen.

Man har sökt utröna vad det kan bero på all SJ ;s vagnar inle når ända fram, dvs. lill Haparanda, trots beställningar. Man har kommit lill följande plausibla förklaring; Sverige är elt långt land. När tågsätl är på väg norrut

151

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om förbättring av fraktgodstrafiken från Finland över Haparanda

decimeras tågsätten, och vagnarna når inle fram lill gränsen i Haparanda.

Man kan förstå vad det betyder för industrier och företagare all pä grund av SJ;s brist på godsvagnar inte i tid få avsättning för produkterna. Det kan röra sig om avsevärda belopp per dygn, och veckolånga förskjutningar i SJ-lransporter kan äventyra lönsamheten i företagen. Man förlorar i konkurrenskraft. I lokaltidningarna har också bristen på motorvägnar för persontransport påtalats.

Nu gäller det främst godstransporter, och jag vill fråga kommunikationsministern: Bör inle trafiken över nordiska gränser prioriteras i fråga om service när det gäller exempelvis järnvägstransporter?

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herrlalman! F. n. ärdet vissa problem uppe i de här trakterna på grund av att vi har en sjöfartskonflikl i Finland oeh en hamnstrejk i Sverige. Normalt sett skall det inle vara några kapacitetsproblem för godstrafiken från Finland över Haparanda.

Jag tycker alt man skall prioritera där det är mest lönsamt - del är SJ ;s jobb att göra della, och del tror jag också att SJ gör. Men Kerstin Nilsson var ju häromdagen med om atl rösta fram ytterligare pengar lill Öresundsvarvet. När vi för någon månad sedan diskuterade SJ:s budget sade jag all vad SJ behöver i dag är inte en färja som vi bygger vid Öresundsvarvet till en kostnad av 90 milj. kr. mer än vad den är värd, ulan SJ behöver lok-ellok byggda av ASEA i Västerås, vilket ger jobb för svenska jobbare i Västerås. SJ behöver också diesellok, som byggs vid NOHAB i Trollhättan, vilket även ger jobb ät svenska jobbare. SJ behöver personvagnar, som Kerstin Nilsson säger, och sovvagnar. Dessa byggs vid Kalmar Verkstad av svenska jobbare. Och SJ behöver godsvagnar, godsvagnar och äter godsvagnar - dessa vill vi skall byggas av svenska jobbare i Gävle. Men sä länge Kerstin Nilsson oeh hennes partikolleger gäng efter annan serlill att pengarna gärtill Oresundsvarvel, dä bygger vi färjor för 90 miljoner mer än de är värda och får inte de godsvagnar som Kerstin Nilsson och jag anser alt vi behöver.

Så fel prioriterar riksdagen besluten. Kerstin Nilsson tryckte själv på den knappen.

152

KERSTIN NILSSON (s):

Herr talman! Del finns inofficiella uppgifter som jag inte direkt kan referera lill men som jag är säker på är riktiga. De ger vid handen att vi från SSAB-verken NJA i Luleå skulle kunna exportera järn och stål via järnväg till Eurasien, om den här delen av den svenska stambanan kunde ta emot sädana transporter.

När det gäller prioritering i fråga om nordisk trafik ber jag f. ö. atl få hänvisa lill nordiskt samarbetsavlal, överenskommelsen om samarbete på transport- och kommunikationsområdet, som trådde i kraft 1973.

Haparandabanan är den svagaste länken i den väldiga järnvägskedja som förenar öst oeh väst, alltifrån Ferrovie Italiane lill Iranssibiriska järnvägen. Det är med tanke pä framtiden viktigt alt denna flaskhals i fråga om

järnvägskommunikationer undanröjs.

Jag vill mot denna bakgrund passa pä alt inbjuda kommunikationsministern atl - vid tillfälle - företa en resa på Tornedalsbanan.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN;

Herr talman! Jag är djupt tacksam över alla de inbjudningar jag fär all göra olika resor. Jag reser så myckel tygen häller. Vi får väl se om jag hinner med alt åka även denna bana.

Men det intressanta när det gäller prioritering är all just i delta län, Norrbottens län, har statens järnvägar tilldelats 250 milj. kr., tror jag del var, för att rusta upp malmbanan. Det är en investering som inle heller är fullt ut lönsam. Del är möjligt, om Kerstin Nilsson har rätt, att det i sä fall varit bättre alt prioritera den här banan, men några kalkyler på den sidan har jag inle.

Men vi kommer inte ifrån all så länge vi här i landet styr miljard efter miljard lill verksamhet som inle är produktiv får vi inte räd med de produktiva investeringarna. Det är faktiskt produktivt att investera i godsvagnar till statens järnvägar. Tänk på del när Kerstin Nilsson nu åker hem lill Norrbollen pä sommarlov! Hade inte ni socialdemokrater varit så generösa i varvsfrågan, hade vi haft mer pengar i landet all satsa på sådant som lönar sig. Jag hoppas att den visheten skall sprida sig över hela landet.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om statens nämnd för arbetstagares uppfinningar

KERSTIN NILSSON (s):

Herr talman! Jag sade att Tornedalsbanan utgör en flaskhals i den väldiga euroasiatiska järnvägskedjan. Det är den svagaste länken i en kedja av internationella kommunikationer. Och en kedja är aldrig starkare än den svagaste länken.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 19 Om statens nämnd för arbetstagares uppFmningar

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för all i elt sammanhang besvara Anders Gernandts (c) den 2 juni anmälda frågor, 1979/80:537. lill arbetsmarknadsminister-n. och 1979/80:538. och anförde:

Herr talman! Anders Gernandt har frågat arbetsmarknadsministern vilken status statens nämnd för arbetstagares uppfinningar har i förhållande till statliga arbetsgivare.

Frågan har överlämnats till mig.

Anders Gernandt har vidare frågat mig hur jag bedömer televerkels ställningstagande i ett aktuellt uppfinnarärende. och verkets rättsliga förhållande till elt utlåtande från nämnden för arbetstagares uppfinningar.

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar har till uppgift att på

153

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om statens nämnd för arbetstagares uppfinningar

begäran av domslol, arbetsgivare eller arbetstagare avge utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen om rätten lill arbetstagares uppfinningar. Sådana frågor kan röra t. ex. storleken av den ersättning sorn en anställd är berättigad till när hans arbetsgivare har övertagit rätten lill en uppfinning som har gjorts av den anställde. Nämndens utlåtanden är enbart rådgivande. Parterna är alltså inte bundna av nämndens bedömning. 1 sista hand får tvister i sådana ärenden avgöras av domslol. Vidare vill jag framhålla att nämndens rådgivande ställning även gäller gentemot statliga myndigheter och att televerket självständigt skall bedöma om verket skall följa nämndens rekommendation i elt visst ärende.

154

ANDERS GERNANDT (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Adelsohn för svaret på min fråga. Jag utgår från atl även arbetsmarknadsministern, under vilken statens nämnd för arbetstagares uppfinningar är inordnad, har sin andel i svarets innehåll.

Alla anställda uppfinnare har länge hafl en förhoppning om att nämndens utlåtanden, bl. a. i ersättningsfrågor, skulle ha en betydande kraft och status gentemot de arbetsgivare som berörs av de behandlade frågorna. Men statsrådels uttalande och televerkets myckel nonchalanta behandling av det ärende som gav anledning till min fråga har åter givit aktuell bekräftelse på atl nämndens status i förhållande till myndigheter och statliga verk är myckel svag.

Vad skall vi då ha nämnden till, frågar många uppfinnare. Även om den i många fall lycks stå pä uppfinnarnas och arbetstagarnas sida har dess utlåtanden bara rådgivande karaktär och behöver tydligen inte följas. Är det verkligen sä man skall uppfatta nämndens funktion? Del är inte bara den ensamme uppfinnaren som bidragit lill alt ge televerket miljonvinster som vill vela sanningen och bevaka sina rättigheter. Tusentals anställda idégivare och uppfinnare i hela landet har sin uppmärksamhet riktad på just detta fall.

Jag kan inle begära all statsrådet Adelsohn skall kunna ge ett tillfredsställande besked här och nu - utöver del han lämnat i svaret - men jag vill begagna tillfället att göra mig till talesman för alla de hittills orättvist behandlade uppfinnarna och för de många inom landet som förhoppningsvis kommer all bidra lill värt lands tekniska utveckling i fortsättningen. Allt fler myndigheter, företag, politiker och enskilda människor har äntligen kommit till insikt om värdet av seriösa uppfinningar och idéer. Del slår alltmer klarl att vår exportindustri inte längre fär hoppas på att enbart rationaliseringar inom området traditionella produkter skall kunna ge fortsatta exportmöjligheter.

Även de flesta andra länders industrier tillverkar ju snart de vanligaste traditionella produkterna. Vad värt land därför måsle konkurrera med på världsmarknaden är nya, unika produkter - och man måsle sälja dessa så länge det går. Del är därför som uppfinnarna är så viktiga, det är därför som vi måste lära oss att ta väl vara på dessa människors speciella förmåga. Vi

måste i betydligt högre grad än hittills uppmuntra och stödja dessa teknikens konstnärer. Jag har följt förhållandena pä detta område i mer än tio år och känner därför väl till uppfinnarnas mycket svära situation, inle minst i förhållande lill de företag och statliga verk som vill dra nytta av uppfinnarnas speciella anlag och kunskaper.

Nu kan kanske kommunikationsministern hjälpa lill och förbättra del hela med några vänliga ord till uppfinnarna.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Om jag kan säga några vänliga ord lill uppfinnarna vet jag inte - det är kanske atl begära för mycket.

Men enligt vad jag har inhämtat har televerket normalt sett alllid brukat följa nämndens räd. Detta lär vara det enda fall när televerket inte gjort det, så nämnden spelar nog en betydande roll.

Det här särskilda fallet kan naturligtvis ingen av oss uttala sig om med säkerhet. Men så länge televerket nästan alltid följer nämnden, tycker jag del verkar som om det fungerar bra. Vad som i det här särskilda fallet gjorl atl televerket inle följt nämnden vet jag inle. Men uppfinnare har ju alltid möjlighet att gå till domstol i sista vändan, om det skulle behövas. Hittills har det tydligen inte behövts, utan det hela har fungerat ganska bra. Det har heller inle hittills framförts några krav på alt den här nämnden skulle fä något annat än en rådgivande funktion. Del har ansetts vara en styrka för nämnden att den varit rådgivande, för det har medfört att dess bedömningar kunnat göras mycket friare än om de skulle göras med de krav som ställs exempelvis pä en domstol.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om statens nätnnd för arbetstagares uppfinningar

ANDERS GERNANDT (c):

Herr talman! När det gäller det här fallet har jag läst ganska mycket av de papper som varit tillgängliga, och enligl den bedömning som jag kunnat göra har del varil speciellt illa ställt i detta fall. Del förefaller mig som om televerkets jurister har en mycket mera positiv och för uppfinnaren hygglig syn på frågan än de har kunnat skriva om med hänsyn lill den inställning som verkels ledning har.

Vi kan väl använda andra fora för atl fortsätta diskussionen om just del här speciella fallet. Men låt mig säga atl kullurens konstnärer - författare, kompositörer m. fl. - har sina verk automatiskt skyddade genom upphovsmannarätt. Teknikens konstnärer, uppfinnarna, vilkas produkter kan ge många arbetstillfällen, måste däremot lägga ned mycket stor möda och mycket höga kostnader för atl skydda sina produkter. Det är sannerligen inle rättvist att man inte har gjorl mer för dem, alt man inte är villigare alt hjälpa fram uppfinnarna och deras idéer. Det enda försvaret kan möjligen vara atl många berörda myndigheter, politiker m. fl. kanske inte har tänkt sig riktigt in i uppfinnarnas svåra situation mot bakgrund av deras förmodade myckel slora värde förvart lands export. Del är ju ändå uppfinningarna och exporten som är grunden för allt övrigt ekonomiskt välstånd. Det är ju genom exporten som vi skall fä in nya, friska pengar för att ha råd med de politiska

155

Nr 167 åtgärderna och övrigt sorn kostar pengar inom landet.

»|o . A Jag skulle vilja passa på detta tillfälle all rekommendera alla som

9 irrni 1980 eventuellt läser protokoll och på annal vis kommer i beröring med denna

fråga atl försöka verka för atl vi får en sorls ""uppfinnarombudsman", sä att

n °tp " -dp uppfinnarna kan känna atl det någonslans inorn samhället finns någon som

•i-fii-cin»/ verkligen vill ta deras intressen lill vara. Jag vägar nästaji säga all

iiai KOtiKasmugg- '-

linp nå flvpnir t uppfinnarna är bland de viktigaste människorna i samhället.
Överläggningen var härmed avslutad.

§ 20 Om åtgärder mot narkotikasmuggling på flygplatser

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara Esse Peterssons (fp) den 22 maj anmälda fråga, 1979/80:501, och anförde:

Herr talman! Esse Petersson har frågat mig vilka åtgärdersom kommer atl vidtagas för att förbättra skyddet mot insmuggling av narkotika vid flygplatser.

Tullkontrollen vid våra gränser har under den senaste tioårsperioden fortlöpande utvecklats och effektiviserats genom olika organisatoriska åtgärder, utbildnings- och malerielinsatser samt inlensifleral samarbete med polis och utländska tullmyndigheter. De ökade insatserna har framför alll tagit sikte pä den organiserade narkotikasmugglingen. Gränskontrollen är en viktig del i samhällets samlade insatser mot narkotikamissbruket.

Tullverket har fått en viss personalförstärkning. De senaste fyra budgetåren har tullverket fått medel för all förstärka insatserna mol insmugglingen av i första hand narkotika. Man har också disponerat yllerligare resurser för detta ändamål genom att frigöra personal från andra arbelsuppgifter.

Bekämpningen av narkotikasmuggling bedrivs dels inom lullkriminaltjän-sten, dels av ett antal kontrollgrupper inom de olika tullregionerna. Behovet av insatser har bedömts vara störst i Öresundsomrädel, och även i fortsättningen måste särskild uppmärksamhet ägnas åt detta område. Men även t. ex. flygplatser med stor ulrikeslrafik måsle beaktas.

Del ankommer på resp. tullmyndigheter att besluta om hur tull-, kriminal-och kontrollgrupperna skall disponeras. Jag förutsätter att tullmyndigheterna noga följer utvecklingen när det gäller narkolikasmugglingen och, om behov därav anses föreligga, omfördelar kontrollinsatserna inom ramen för tillgängliga resurser.

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för elt positivt svar pä den allmänna
frågeställningen om behovel av resurser för all bekämpa narkolikasmugg
lingen. Tyvärr är svaret något mera opreciseral när det gäller min direkta
fråga om vilka åtgärder som kommer att vidtagas för att förbättra skyddet
156 mol insmuggling av narkotika vid flygplatser.

Vi befinner oss i en myckel besvärande situation, med ett växande narkotikamissbruk. Delta har nyligen kartlagts av den statliga utredningen om narkotikamissbrukets omfattning i Sverige. Av denna karlläggning framgår atl vi har 10 000-14 000 personer som kontinuerligt missbrukar tung narkotika. Tullverket konstaterar i sin anslagsframställning hösten 1979 "att inflödet av narkotika långsamt ökar". Vissa i pressen under senare lid presenterade beräkningar från polisiära myndigheter lyder på att enbart hasch smugglas in i Sverige i en omfatlning av närmare elt par lon per månad. En specialsludie i Stockholm lyder på alt under senare år dödligheten på grund av narkotikamissbruk årligen ökat med 10 % eller däröver.

Delta är en tragisk utveckling som måsle stoppas. Då gäller det att verkligen sälla in effektiva åtgärder för att komma till rätta med den omfattande och samvetslösa narkolikasmugglingen.

Av frågesvaret framgår all tullverket prioriterar narkoiikaspaningen. Handelsministern noterar i svaret bl. a.: "'Behovet av insatser har bedömts vara störst i Öresundsomrädel, oeh även i fortsättningen måsle särskild uppmärksamhet ägnas ät detta område." Här kan jag självfallet instämma i denna av handelsministern gjorda bedömning. Handelsministern tillägger: "'Men även t. ex. flygplatser med stor ulrikeslrafik måsle beaktas."" Också här är det fråga om en självklar inriktning pä spaningsverksamhelen. Men man får inte nöja sig med att enbart beakta frågorna, ulan man måste också vara beredd att sätta in kraftfulla åtgärder.

Vi har i vårt land 15 flygplatser med regelbunden ulrikeslrafik. Häri inkluderas dä både linje- och charlerlrafiken. Endast Arlanda har en egen lullkriminalgrupp med särskilda resurser för kontroll av narkotikasmuggling. 1 övrigt är landet indelat i slora distrikt. Därför mäsle övriga flygplatser främst förlila sig pä luren i de vanliga stickprovskontrollerna, då rnan söker efter mera traditionella smuggelvaror som sprit och cigaretter. Della är en hell otillfredsställande ordning, som måste ändras om del på sikt skall vara möjligt att stoppa narkolikasmugglingen. Jag vill därför fråga handelsministern om han själv är beredd att ta initiativ lill utvidgad kontroll av narkolikasmugglingen vid våra flygplatser.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Orn åtgärder mot narkotikasmuggling på flygplatser

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Vad beträffar flygplatserna är det så att Arlanda, som Esse Petersson sade. har sin egen tullkriminalgrupp, med hänsyn till den omfattning trafiken har där. Vid de övriga storflygplatserna förekommer del dels, som Esse Petersson säger, stickprovskontroller, som utförs av den där anlitade personalen, dels organiserade tullkriminal- och kontrollgrupper i de tulldislrikl där dessa flygplatser är belägna. Det är en viktig uppgift för dessa kontrollgrupper att ägna sig ål atl också göra olika undersökningar pä de storflygplalser som finns inom deras distrikt. Jag föreställer mig alt det gäller även Arlanda att den lullkriminalgrupp som där finns lill sist inte kommer atl kunna göra annat än stickprov. Om det skulle bli fråga om alt verkligen visitera alla resenärer, skulle arbetsuppgifterna bli sä omfattande atl behovel av resurser blev en orimlighel.

157

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder mot narkotikasmuggling på flygplatser

Låt mig tillägga alt tullen i stor utsträckning själv måsle bedöma hur resurserna skall disponeras för olika arbetsuppgifter. Man kan i sammanhanget bara beklaga alt den omröslning vi hade häromdagen i riksdagen innebär all yllerligare resurser nu mäsle sällas in pä atl övervaka grönsakshandel. Della är enligl min uppfattning en felanvändning av resurser.

Jag tror atl Esse Peterson och jag är hell överens om atl narkotika utgör etl slort problem. Hur man verkligen skall råda bot på della är en oerhört svår fråga. All man mäsle salsa pä alt tullverket här har möjlighet all verksamt bidra är vi också överens om.

158

ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för det ytterligare förtydligandet. Jag tror dessutom atl del är väldigt viktigt atl vi inte enbart säger oss att det här är någonting som kan klaras med de resurser som redan finns. Då kan del bli sä, som man skriver i en ledare i Göteborgs-Posten den 21 maj i år:

"Del ser ul som om Landvetter flygplats i det närmaste skulle välkomna yrkesmässiga narkolikasmugglare trots propåer frän tullkriminalen om det trängande behovet av en stationär grupp narkolikaspanare och trots all den internationella bilden och många polisutredningar visar atl en stor del av narkotikan kommer med flyg."

Detta visar på en stor flygplats som har behov av en förstärkning vad det gäller narkotikaspaningen precis som man nu härpå Arlanda. Del finns alltså 14 flygplatser utöver Arlanda som vi måste prioritera när det gäller nödvändiga resurser för alt komma lill rätta med narkolikasmugglingen. Vi är överens om alt narkolikaproblemaliken är oerhört besvärande och atl vi måste komma till rätta med den. Dä vore det värdefullt, om handelsministern vore beredd att utöver den prioritering som görs av tullmyndigheterna - som redan prioriterar spaningen på narkotikasidan - la initiativ lill en yllerligare satsning av resurser för narkolikaspaning på flygplatserna. Smugglingen av narkotika växer naturligtvis på flygplatser som har en minimal bevakning. Vi är säkert eniga om att del är smugglarna vi måste komma ål för alt på sikt kunna stoppa narkotikamissbruket.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Man måsle komma ihåg atl resande- och godslrafiken är sä omfattande alt del trots slora insatser från tull- och polispersonal inte kommer alt vara möjligt atl helt stoppa införseln av narkotika. Del blir dä fråga om att avväga de insatser av olika slag som man kan tänka sig. Naturligtvis vore del önskvärt alt i stor utsträckning kunna förslärka polisens och tullens insatser för spaningsverksamheten, men här finns också ett allmänt budgelproblem när del gäller att få fram tillräckliga resurser för alt klara den långa rad av i sig utomordenlligl betydelsefulla och angelägna uppgifter som man har all hanlera.

ESSE PETERSSON (fp);

Herr talman! Jag förslår mycket väl handelsministern när han säger all del är fråga om en avvägning. Visst är det fråga om en avvägning mellan olika saker i en statsbudget, men låt mig då också säga all del här gäller alt komma lill rätta med en verksamhet som leder till slora mänskliga tragedier. I det arbetet kan vi aldrig spara, utan i stället måste vi vara beredda på nya insatser för all kunna rädda människor som på grund av smugglarnas samvetslösa verksamhet råkar i etl beroendeförhållande. I det avseendet har vi nu ett ansvar för att spaningsresurserna sätts in just på flygplatserna. Vi vet nämligen alt en stor del av narkotikan numera smugglas in den vägen. Vi måste sätta etl stopp för narkolikasmugglingen i del här landet.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om viss informa-non från krimi-nalvårdsanstaU rörande intagens permission m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 21 Om viss information från kriminalvårdsanstalt rörande intagens permission m. m.

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för alt besvara Elisabeth Fleetwoods (m) den 14 maj anmälda fråga. 1979/80:478, och anförde:

Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för alt underlätta för misshandlade kvinnor all skydda sig mot upprepad misshandel när gärningsmannen vistas utanför kriminalvårdsanstalten på grund av permission eller rymning.

Bakgrunden lill frågan är en i TV nyligen presenterad rapport om brottsoffer. Den aktuella rapporten avser 13 personer som utsatts för grov misshandel av personer som undergår eller har undergått kriminalvård med anledning av alt de dömts för sådan broltslighet. Av de misshandlade personerna är tre kvinnor.

Från kriminalvårdsstyrelsen har jag inhämtat alt det ofta förekommer att personalen på anstalterna underrättar den person som misshandlats av den intagne orn när den intagne skall vistas utanför anstalten och när han skall friges. En förutsättning är all personalen bedömer att det finns ett behov av sådana uppgifter. Såvitt styrelsen vet får en misshandlad person alltid sådan information, om hon eller han begär det av rädsla för upprepad misshandel.

Enligl kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter skall anslallscheferna, när del behövs, se till alt det lämnas underrättelse om permission lill polismyndigheten i den ort, där den permilterade huvudsakligen skall vistas under permissionen. Vidare mäsle anslallscheferna se till att närmaste polismyndighet omedelbart underällas, när en intagen har rymt.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om atl det enligt bestämmelserna i 32 § lagen om kriminalvård i anstalt inte får beviljas korttidspermission, om det föreligger påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet. Självfallet kan den avvägning mellan olika synpunkter som måste ske i etl permissionsären-

159

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om viss information från kriminalvårdsanstalt rörande intagens permission m. m.

160

de vara mycket svår i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av de bestämmelser sorn finns och den praxis som tillämpas finner jag att del inle f. n. behövs några älgärder från min sida.

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka justitieministern för svaret på min fråga beträffande vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för all underlätta för misshandlade kvinnor att i samband med den intagnes permissioner och avvikelser från anstalten skydda sig mol upprepad misshandel.

Kvinnomisshandel är ett grovt brott, och påföljden är fängelse eller skyddstillsyn. Del är elt beklagligt faktum all de flesta kvinnor sorn utsätts för misshandel återtar den polisanmälan som de i första ögonblicket har gjort men som de sedan inte vågar stå för när de väl kommit över den första chocken. Därigenom minskar också möjligheten alt sälta in hjälpåtgärder. Jag menar att dessa hjälpåtgärder naturligtvis skall vara riktade både till de misshandlade kvinnorna och lill gärningsmännen.

För en fid sedan presenterades - som justitieministern sade här - en undersökning som ulförts på sociologiska institutionen vid Umeå universitet. Undersökningen gäller, som justitieministern också sade, endast 13 fall och var en s. k. djuplodningsundersökning. Jag har samtalat med Gunnar Engstrand och Björn Nilsson, som svarade för undersökningen. Samtalet med dem gav mig större kännedom än jag tidigare hade i dessa frågor. Vad jag inhämtade vid dessa samtal har gjort mig förfärad. Av undersökningen framgår all även i de fall, där kvinnorna vidhåller sin anmälan och gärningsmännen döms till ansvar, är risken för upprepad misshandel relativt stor, vilket synes mig vara otillfredsställande.

Offrens möjligheter att i förväg få kännedom om när gärningsmannen har permissioneller när denne har avvikit säger justitieministern är relativt goda. Jag tillåter mig alt säga all jag betvivlar del. Enligl intervjuerna har några av de misshandlade kvinnorna begärt alt få sådan information men icke fåll någon, trots all de ansett sig vara i behov av dessa uppgifter för alt kunna skydda sig själva och sina barn.

Man borde i vårt samhälle kunna införa rutiner sorn i största möjliga utsträckning förhindrar ett upprepande. En information från myndigheternas sida kan naturligtvis förbättras så all vi får den önskade effekten, nämligen alt eliminera upprepande. Offret bereds på det sättet möjligheter att vidta åtgärder som förhindrar upprepning, och på det sätter hjälps inte bara offret utan också gärningsmannen.

Tiden går fort, herr talman. Det är första gången jag har framställt en fråga, och jag upptäcker att jag kommer att få läsa ännu fortare nästa gång.

Jag vill avslutningsvis bara säga atl del måste vara en självklar målsättning för oss all vi skall förbättra förhållandena för dessa kvinnor, gärningsmännen och deras anhöriga. Jag syftar dä framför allt på barnen, och jag kanske återkommer i en replik alldeles strax.

Jusfitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Jag har väl ingen annan principiell uppfattning än Elisabeth Fleetwood, atl detta är elt svårt problem och att vi skall göra allt vad vi kan för all reducera del.

Jag vill ändå understryka att det finns bestämmelser som så långt det går skall komma lill rätta med problemen. Dessa bestämmelser följs i princip, men man kommer inte alltid rikligt fram. Jag tror dock atl de myndigheter som del åligger alt se upp med det här har problemen mycket aktuella för sig.

Sedan berör Elisabeth Fleetwood en annan fråga, nämligen misshandlade kvinnor över huvud tagel, vare sig de misshandlas av någon som kommer ut från en anstalt eller inte. Där vill jag erinra om tilläggsdirektiven till 1977 års sexualbrotlskommitté. Nuvarande regler föreskriver atl vid "normal" och ringa misshandel kan åtalas endast där mälsägaren anger del. Direktiven innebär all man kanske lar bort denna begränsning. Det är detta som debatten har rört ett antal månader, och detta kan vara en viktig åtgärd för all komma till rätta med dessa problem.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om viss information från kriminalvårdsanstalt rörande intagens permission m. m.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Får jag understryka viklen av vad justitieministern här sagt. Det är en åtgärd i posifiv riktning. Naturligtvis är jag också glad om justitieministern har rätt och jag fel. I sä fall skulle dock situationen för många misshandlade inle vara så oroväckande som den är.

Rent allmänt måste dock målet vara atl vi sätter in hjälpålgärder redan i de fall där man misstänker misshandel, och inte först när den har konstaterats. Vi måste la större ansvar för varandra i samhället, inle bara krypa inom våra egna fyra väggar och säga; Detta är inte mitt bord.

Vi måste skapa sådan information all de som riskerar alt utsättas för misshandel söker hjälp redan när de första tecknen visar sig, och inte först när misshandeln är etl faktum.

Jag skulle vilja stryka under betydelsen av de kvinnohus som nu finns på ett par håll i landet-de har inrättats bl. a. i Göteborg och i Stockholm. Fördelen med kvinnohuset är alt kvinnor i en hotfull situafion kan komma dit ulan atl det förekommer någon registrering. Det finns ingen offenllighetsprägel över deras besök där. På sä sätt tror jag man kan fånga upp de kvinnor som inle vägar söka hjälp hos polisen eller hos annan myndighet. På det sättet kanske vi kan få dem stärkta i sin situafion så all de kan gå vidare till myndigheten för atl få hjälp på ett annat plan.

Jusfifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Eftersom Elisabeth Fleetwood nämner förebyggande åtgärder, något som jag också tycker är viktigt, vill jag nämna att det är avsikten frän brottsförebyggande rådets sida atl någon gång under hösten presentera elt s. k. ätgärdspaket. Detta sker mot bakgrund av en konferens som ägde rum i våras just om kvinnomisshandel. Avsikten är all lägga fram

11 Riksdagens protokoll 1979/80:166-167

161

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder i anledning av en tysk domstols inställning till handikappade

162

förslag till åtgärder för förebyggande av misshandel i den män detta är möjligt och all få fram hjälp- och stödåtgärder.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 22 Om åtgärder i anledning av en tysk domstols inställning till handikappade

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara dels Börje Nilssons (s) den 22 maj anmälda fråga. 1979/80:500, dels Bengt Wiklunds (s) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:530, och anförde;

Herr talman! Börje Nilsson har med hänvisning till etl aktuellt västtyskt domstolsavgörande frågat mig om jag har observerat del tyska domslolsut-slaget, om risk finns för liknande utslag vid svensk domstol och om regeringen kan föra frågan vidare till Europarådet.

Bengt Wiklund har frågat om jag har observerat rättsfallet och vill veta vilka älgärder som jag ämnar vidta för alt förhindra all handikappade förvägras sin rätt alt ta in på hotell.

I målet hade en dam som deltagit i en charterresa till Grekland medgetts nedsättning i priset för resan därför att hon inkvarterats på samma hotell som en grupp handikappade svenska ungdomar.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Jag har uppmärksammat det tyska domstolsavgörandel. Den tyska domstolens inställning verkar främmande för svenskt tänkesätt. Enligl vad jag har inhämtat har också allmänna reklamationsnämnden i Sverige nyligen Ogillat elt klagomål från en turist i en liknande situation. Eftersom domstolarna i Sverige är självständiga i sin rältstillämpande verksamhet kan jag emellertid av principiella skäl inte göra några uttalanden om hur svenska domstolar skulle ställa sig i mål av della slag.

Jag delar uppfattningen atl det tyska domstolsavgörandel kan ge anledning lill oro. Om del skulle bli allmänt accepterat alt resenärer kan få ersättning i sädana fall som del aktuella, kan del i framtiden bli svårt att arrangera gruppresor för handikappade. En sådan utveckling skulle vara mycket olycklig, eftersom det är angelägel atl handikappade kan delta i rekreationsresor till vanliga semesterorter. Inom regeringskansliet överväger man f. n. lämpliga former för alt ta upp saken internationellt. OECD:s turismkom-mitlé kan vara etl lämpligt forum.

BENGT WIKLUND (s):

Herr talman! Jag ber all fä lacka justitieministern för svaret pä Börje Nilssons oeh min fråga.

Då Börje Nilsson är förhindrad att la emot svaret pä sin fråga har jag åtagit mig atl något kommentera både den och min egen fråga, vilka är nära anslutna till varandra, även om det föreligger vissa skillnader i frågeställning.

Bakgrunden är gemensam, och den är alten tysk domslol tillerkänner en tysk turistande dam skadestånd och dömer den tyska resebyrån att återbetala hälften av det belopp den tyska damen betalat för sin semesterresa.

Orsaken till detta för oss märkliga domslut - justitieministern säger också i svaret att det är främmande för svenskt rättsväsende att så sker - var att en grupp handikappade svenska barn frän förbundet Rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU, också vistades på hotellet för tre veckors rekreation och träning. Man blir nästan mållös inför det som skelt. Hur stämmer det härmed FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna? Nästa år firas internationella handikappåret under mottot: Full delaktighet och jämlikhet. Hur kan då någol sådant här få ske?

Jag kan förstå att en tysk domstol dömer efter sina lagar och regler, men nog vore det väl en nåd att sfilla bedja om att också domstolar och domare runt om i vär värld - i länder som är medlemmar i FN oeh har anslutit sig lill deklarationen om de mänskliga rättighelerna - också läser pä dessa frågor så att de kan tillämpa begreppen i sitt dömande.

På inle fullt en månad har över 128 000 svenskar individuellt skrivit sina namn pä protestlistor med uppmaning till den högre domstolsinstansen i Västtyskland atl upphäva denna omänskliga dom. Dessutom har ett slort antal organisationer ställt upp pä samma tankegångar, bl. a. Arbetarnas bildningsförbund och mänga lokala organisationer av olika karaktär.

Alll delta har hell nyligen överlämnats för kännedom lill tyska ambassadören vid en lugn och värdig demonstration, där en grupp från. svensk handikapprörelse också fick företräde för ambassadören. Originallistorna skall överlämnas till tyska regeringen i början av juli månad.

RBU, som den här gången har drabbats, har haft kontakter med olika partiföreträdare i Tyskland och fält löfte om kontakt med regeringsmedlemmar för all muntligt framföra den oro vi inom svensk handikapprörelse känner inför det skedda. Den tyska handikapprörelsen ställer upp helhjärtat, och den tyska resebyråorganisalionen är självfallet djupt oroad över det för oss märkliga domslolsutslagel.

Det är bra atl justitieministern har sagl ifrån att den tyska domstolens inställning är främmande för oss, men samtidigt tycker jag att regeringen bör undersöka alla möjligheter för atl vi frän svensk sida skall kunna medverka lill att det blir en internationell skärpning när del gäller sädana här frågor, så att även de människor som är handikappade har möjligheter att bo på hotell tillsammans med andra människor.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder i anledning av en tysk domstols inställning till handikappade

Överläggningen var härmed avslulad.

163

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om tvångsöverföringar m. m. i vårdnadsärenden

§ 23 Om tvång-söverföringar m. m. i vårdnadsärenden

Justilieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för atl i elt sammanhang besvara yör/7 Svenssons (vpk) den 23 maj anmälda frågor, 1979/80:506 oeh 507, och anförde:

Herr talman! Jörn Svensson har frågat mig hur jag ser på tvångsöverföringar mot barns vilja i vårdnadsärenden och om jag avser alt vidta åtgärder för alt bättre skydda respekten för barns önskningar och personliga integritet. Vidare har Jörn Svensson frågat om jag avser atl vidta någon åtgärd för att bättre precisera vad som utgör lämpliga former för att utröna barns inställning i samband med värdnadslvisler. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

De frågor som har ställts har nyligen behandlats av ulredningen om barnens rätt. I ett betänkande som lämnades i höstas (SOU 1979:63) har utredningen lagt fram olika förslag i syfte all stärka barnens ställning. Det föreslås bl. a. att de nuvarande möjligheterna alt tvångsvis föra över ett barn från den ena föräldern lill den andra skall starkt begränsas. Enligt ulredningen bör man i delta avseende, liksom i vårdnadstvister över huvud taget, allfid ta stor hänsyn lill vad barnet verkligen vill.

Hur barnels vilja bäst skall kunna utrönas är en svär fråga. Ulredningen betonar att barnet inle får pressas atl ta ställning i föräldrarnas konflikt. Enligl utredningen bör barnet i vårdnadstvister ges tillfälle att, gärna i familjens hemmiljö, diskutera den rådande situationen med en utredare eller annan utomstående som kan föra vidare sina iakttagelser lill domstolen. Däremot tar utredningen avstånd frän tanken atl barnet skulle kunna kallas atl höras direkt vid en domstolsförhandling. En sådan ordning anser ulredningen olämplig med hänsyn till frågans känsliga karaktär.

Vad utredningen har uttalat i dessa delar har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen.

Utredningens förslag övervägs f. n. i justitiedepartementet. Därvid kommer de frågor som Jörn Svensson har tagit upp all behandlas. Jag kan inle för dagen säga något mera bestämt om vad resultatet kan bli av våra överväganden. Helt allmänt vill jag dock säga att man bör la stor hänsyn till barnets egen vilja i frågor som rör barnets personliga förhållanden.

164

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret.

Genom alt två frågor slagits ihop - de berör ju egentligen skilda rätlsproblem - har jag fått min debattid reducerad med hälften. Men jag behöver kanske inte säga så mycket om den fråga som gäller vad som anses vara en lämplig procedur i en vårdnadstvist, för i det fallet är del uppenbart all justitieministerns värderingar stämmer mycket nära överens med mina egna. Det tycker jag är myckel tillfredsställande.

Desto skarpare måsle man emellertid reagera mot all en lingsdomare beslutar atl kalla barn lill en domstolsförhandling eller själv övertar den uppgift som naturligtvis i första hand ankommer på vårdnädsulredaren och

den eventuella barnpsykiatriska expertisen. Det var närmast den typen av förfarande som jag åsyftade med min fråga. Jag vågar väl tolka justilieministern sä alt han inte anser detta vara nägon särskilt lämplig ordning.

Det har visserligen förekommit ett omskrivet fall av den typ jag beskrev, men vi behöver inte här ta ställning till delta konkreta fall. Vad som däremot är viktigt i sammanhanget är att det sagts av den i det fallet tjänstgörande domaren att åtgärden vidtogs därför atl del icke var någonting ovanligt, ulan alt det förekom då och då att domaren sä atl säga gick förbi den barnpsykiatriska expertisen och vårdnadsutredaren och själv hade en direktkontakt med barnet, eventuellt inför domstol eller i annan form. Alt della icke var något ovanligt har alltså åberopats som stöd för atl åtgärden vidtogs i ett visst fall. Men om jag får tolka andan i justitieministerns svar, måste det leda till slutsatsen att ett sådant förfarande som det jag här har beskrivit faller under det som justitieministern allmänt har klassificerat såsom olämpligt.

Min tid är nu ute, men jag ber att i en replik fä återkomma fill den andra frågan, nämligen frågan om tvångsöverföranden i samband med vårdnads-beslut.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om tvångsöverföringar m. m. vårdnadsärenden

Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! För att ge Jörn Svensson möjlighet till replik begärde jag ordet än en gång, även om jag i och för sig inle har så myckel att invända mot vad som hittills har sagts.

Detär ju fråga om hur man skall få reda på vad barnet vill. Det är som Jörn Svensson vet inget formellt förbud mol atl höra barnet inför domslol. Men jag vill påstå att del är mycket ovanligt att detta sker. Rent allmänt tror jag alt man bör iaktta stor återhållsamhet och alt åtgärden bör vidtas med största varsamhet. Inga fall är varandra lika. Sä länge det inle finns formella förbud vill jag inle direkt säga att åtgärden om den nu vidtas alltid mäsle vara felaktig. Detta är inte någonting som bör förekomma ofla, möjligen i undanlagsfall.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Men dä måste del betydligt skilja sig från det fall som här har åberopats. Här ansåg sig tydligen domare ha rätt att utan särskild motivering, ulan att t. ex. påtala brister eller oklarheter i det övriga utredningsmaterialet, sä att säga ta upp en roll som de som jurister egentligen inte är kompetenta att spela, nämligen att utröna ett barns bakgrund och vilja, utröna svära och vikliga frågor som har att göra med barnets känsloanknyl-ning. Detta finns del speciell expertis för. Om denna expertis är mycket entydig och klar är del ganska vågat av en jurisldomare att så atl säga gå vid sidan av expertisen och i en särskild procedur, som ju innebär mycket större risk för alt barnets vilja skall fördunklas i ulredningen, inte alls la hänsyn lill att undersökningen måste ske under speciella omständigheter oeh ofta med speciella metoder. Gör en juristdomare pä det sättet, måste del väl ändå falla under vad som är att klassificera som olämpligt. Det skulle betyda att man

165

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om tvångsöverföringar nt. in. i vårdnadsärenden

kallar barnet till en miljö där det kommer atl befinna sig under stress och där det kanske i närvaro av föräldrarna tvingas svara på frågor som inte år anpassade till det sätt på vilket man bör arbeta när man försöker utröna ett barns vilja. Etl barns vilja kan nämligen i en del fall vara annorlunda än den vilja barnet i en viss situation ger ullryck för. Det krävs ofla speciella hänsyn och speciella metoder.

Låt mig sedan något gå in på frågan om tvångsöverförande. Jag menar all i fall där ett barns vilja har utrönts av socialvårdens vårdnadsutredare och en eller två särskilt tillkallade barnpsykiatriker rnåste en domstol ha en mycket speciell motivering för att bryta emot delta och besluta alt barnet skall tvångsvis överföras lill den andra föräldern.

Justifieministern HÅKAN WINBERG;

Herr talman! Beträffande formerna för att utröna barnels mening vill jag än en gång stryka under att det här, såvitt jag vet, rör sig om ett synnerligen ovanligt förfarande. Vid exemplifieringen syftade jag inte på någol särskilt fall - och det gjorde kanske inte heller Jörn Svensson -, men principen kan ju vara den all domstolen, efter de utredningar som har skelt, inte anser sig ha fått full klarhet om barnets vilja. Det kan ju också vara sä, atl barnet självt någon gång vill framföra sina åsikter inför domstolen. Detta beror litet grand på barnets ålder och på den mognad som det har uppnått. Jag tycker kanske inte att vi skall dramatisera själva domslolsförfarandel sä förfärligt mycket. Det behöver inte vara mer dramatiskt att samtala med en domare än att samtala med en psykiater. Men jag vill slå fast att detta skall användas med stor återhållsamhet och med stor varsamhet och att det är någonting mycket ovanligt.

166

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Med all respekt för all justitieministern har elt förflutet som domare måste jag säga atl proceduren nog spelar en väldig roll för den stämning i vilken samtalet kan hållas och atl del är mycket svårt alt i samband med en domstolsförhandling komma ifrån den pressade och specifika atmosfär som där råder - som inverkar också pä vuxna människor. Nog om delta.

Den andra fråga som jag har tagit upp rör ivångsförflyttning av barn som har tilldömls ena föräldern. Jag avser ett fall där etl barn har tilldörnts ena föräldern, i trots av att del uttryckligen har sagt sig, både inför vårdnädsulredaren och inför tvä särskilt tillkallade barnpsykialrer, vilja vara hos den andre föräldern. Domstolen har alltså, om än med knapp majoritet, dömt till en förflyttning, och länsrätten har velat verkställa tvängsförnyttningen. Jag menar att den typen av förfarande är olämplig och alt domstolen måste ha en myckel stark motivering för atl göra som den gör. Skall en domstol pä del här sättet bryta mol status quo-principen kan del ju inte ske ulan vidare. I andra "sammanhang, i synnerhet när det gäller mödrar, åberopas status quo-principen. Men när det gäller fäder tycks domstolarna, märkligt nog, i sin

ofta konservativa syn på fäders oeh mödrars roller, ha väldigt svårt för att respektera den principen.

Jusfifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Pä det här kan jag svara myckel kortfattat. Det är barnets bästa som är del viktiga. Jag tror att Jörn Svensson har samma uppfattning, att barnets egen inställning skall betyda myckel.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag delar helt och hållet justitieministerns värdering. Vad problemet gäller är bara all det ofla inte går till så här när man kommer ner på domstolsnivå. Det är mycket märkliga värderingar som ibland kan dölja sig bakom "den något svävande principen "barnels bästa".

Om ett barn klart har gett uttryck, iolla sammanhang där han eller hon fått tillfälle till det, för sin bestämda vilja atl kvarstanna hos den ena föräldern, och ändå vårdnaden tilldöms den andra föräldern och domstolen beslutar om all mol barnels vilja tvångsöverföra barnet - del gäller i det här fallet en nioårig pojke, som har myckel klart för sig vad saken gäller - måste man väl ändå säga att rättspraxis och respekten för barnels bästa har kommit något pä sned. Då måsle det vara andra värderingar som ligger bakom. Och mol bakgrund av statistiken, som visar atl i 75 % av alla värdnadslvisler modern tilldöms vårdnaden, trots atl det ofta är fadern som har fått starta processen, kan jag inte frigöra mig ifrån alt här ligger dunkla, konservativa värderingar bakom, som inte är värdiga vår tid.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om användningen av polis i arbetskonflikt

§ 24 Om användningen av polis i arbetskonflikt

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för att besvara Hans Peterssons i Hallstahammar (vpk) den 28 maj anmälda fråga, 1979/80:512, och anförde;

Herrlalman! Hans Petersson i Hallstahammar har-med hänvisning lill etl polisingripande i Västerås hamn under den pågående hamnarbelarkonflik-ten - frågat mig om jag anser atl polisen skall användas för all ingripa i en arbetskonflikt.

Självfallet skall polisen liksom andra företrädare för det allmänna stå neutral vid konflikter på arbetsmarknaden. Polisen har emellertid till uppgift all upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Härav följer bl. a. all polisen har befogenhet och skyldighet att ingripa mot pågående brottslig verksamhet, t. ex. egenmäktigt förfarande eller olaga intrång. Atl den brottsliga verksamheten har samband med en arbetskonflikt rubbar inte detta förhällande.

Med del anförda har jag inle avsett all uttala mig i frågan om något brott har begåtts vid del tillfälle som åsyftas av Hans Petersson. Den frågan

167

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om användningen av polis i arbetskonflikt

168

ankommer del i vanlig ordning på de rättsvärdande myndigheterna atl pröva.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag lackar justitieministern för svaret.

Hamnen i Västerås avspärrades lill en del, och de hamnarbetare som befann sig där fördes bort från områdel av polis. Polisen säger senare i elt uttalande alt man inte lägger sig i arbetskonflikler ulan agerar bara när man har fått en anmälan om atl brott har begåtts. Brottet i Västerås hamn var atl hamnarbelarna uppehöll sig i hamnen för atl förhindra lastning av gods som de själva normalt för fram till lastning och som nu förts fram pä andra vägar. Hamnen var dessutom allmän plats, och man måsle, när man hämtade arbetarna, hävda atl de befann sig inom riskområdet för det arbete som skulle utföras.

Jag visste inle, när jag ställde frågan, alt polisingripandet i Västerås skulle ge så många mod atl kalla på polis mot arbetare också i andra hamnar. Västeråsfallet blev det första i en lång rad av ingripanden. Jag hade däremot väntat mig del litet svepande svaret från justitieministern.

Men det här svepande svaret kan inle ta bort uppmärksamheten från atl
man i värt land inte sedan 1931 - i Ådalen - använt polis mol arbetare. All det
i dag är möjligt att göra det beror på den starka reaktionära kampanj mot
strejkrätten som just nu bedrivs. Här hade man elt litet förbund som man
kunde kväsa utan att behöva la konflikt med LO. Det gör man alltså
samtidigt som man pä allvar ute i arbetslivet diskuterar arbetsköparens rätt
atl iscensätta lockout. .•

Professorn i arbetsrätt Tore Sigeman säger i en tidningsartikel att skeendet "förenklat kan ses som en kamp mellan arbetsmarknadens parter". Det är inte pä något vis förenklat, ulan han har precis rätt. Det är en klasskamp mellan arbetare och kapital som här utspelar sig.

Nu har alltså statsmaklen öppet gäll in på kapitalets sida genom all använda polis för att föra bort arbetare.

Herr talman! Jag tycker inte man kan göra som jusfitieministern - krypa undan och säga att det just i Västeråsfallel måste ske en rättslig prövning innan han kan uttala sig.

Men när han nu gör det, får jag väl lov alt ställa frågan mer principiellt: Är det brottslig verksamhet alt uppehålla sig pä sin arbetsplats för att blockera hantering av gods eller annat arbete som man själv annars skulle ha utfört? Kan det anses som brottslig verksamhet, justitieministern? Det tycker jag vore bra atl få etl ja eller nej på inför den behandling som delta fall förmodligen kommer alt fä i olika instanser.

Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Enligt de uppgifter som jag fått i det nu aktuella fallet skedde polisingripandet pä ett område inom hamnen som enligt beslul av hamnförvaltningen hade avspärrats och där man hade meddelat förbud mol tillträde av obehöriga. Före ingripandel hade de hamnarbetare som uppehöll sig inom

del avspärrade området vid flera tillfällen uppmanals atl lämna platsen. Del Nr 167

hade påpekats för dem all de annars riskerade alt bli åtalade för olaga Måndaeen den

inträng. ,. g jj jggg

När det stod klart atl dessa uppmaningar inte skulle leda lill resultat, ________

utrymdes området genom ordningspolisens försorg. Det skedde lugnt och q användningen
utan atl våld behövde komma till användning. polis i arbets-

dag har fått upplysning om alt förundersökning har inletts med anledning konflikt av misstanke om olaga inträng mot de personer som i strid mot det meddelade förbudet uppehöll sig inom det avspärrade området. Som jag sade i mitt svar, ankommer del inte pä mig utan på de rättsvärdande myndigheterna att pröva frågan om förutsättningar för straffansvar är för handen i det aktuella fallet. Att den grundlagsfästa rätten att vidta fackliga stridsåtgärder inte i och för sig ger rätt alt begå straffbelagda handlingar är naturligtvis alldeles klart.

Vidare kan jag, herr talman, tillägga alt jag fått reda på att justitieombudsmannen f. n. prövar en anmälan mot en polismyndighet för underlåtenhet atl ingripa i en situation som lycks ha varil likartad med den som uppkommit i Västerås och alt justitiekanslern av eget initiativ har tagit upp samma fråga med anledning av ett annat aktuellt fall. Därför kommer dessa rättsliga frågor att få en ingående belysning.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Det här fallet skall alltså få en rättslig prövning. Jag kan bara säga all skulle man fälla arbetarna för all de har vistats på sin arbetsplats och blockerat arbete som de annars skulle ha utfört eller hantering med gods som de vanligtvis hanterar, har man verkligen flyttat fronten för klasskarrrpen åtminstone 50 eller 100 år tillbaka i liden. Och skulle man fälla arbetarna för att de befunnit sig på sin arbetsplats och hävda att del är brottslig verksamhet, har man placerat den svenska arbetsmarknaden och de arbetsrätlsliga förhållandena ganska långt ned på skalan. Del finns ingen anledning all vara stolt över del. Landels alla arbetare får väl fundera över vad det kan betyda alt man i dessa borgarregeringarnas är kan ta sig sådana friheter som alt kalla på polis för atl föra bort arbetare från deras arbelsplals. Del har inle skelt på väldigt länge.

Justifieministern HÅKAN WINBERG;

Herr talman! Om en person gör sig skyldig lill brottslig verksamhet, t. ex. egenmäktigt förfarande eller olaga intrång, så sker ett ingripande oberoende av om det är arbetskonflikt eller inte; det spelar ingen roll för den rättsliga prövningen av frågan. Polisen har lill uppgift, både när det förekommer arbetskonflikler och när det inle förekommer sådana, att svara för allmän ordning och säkerhet. Del föreligger därvid ingen skillnad i den rättsliga bedömningen av gärningar som enskilda personer kan göra sig skyldiga fill.

169

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om planerad besparing i statsutgifterna

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Då kvarstår ändå den principiella frågan som jag ställde i det första anförandet: Kan det anses som brottslig verksamhet atl uppehålla sig pä arbetsplatsen och hindra arbete som jag annars själv skulle ha ulfört? Det är ju en viktig principiell fråga, som måsle ligga lill grund för hela bedömningen av del här fallet. Det vore bra med etl ja eller etl nej som svar.

Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Det är just den frågan sorn kommer atl besvaras i de utredningar som tillsatts genom JK:s och JO:s försorg.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk);

Herr talman! Men utredningarna ändrar ju inle pä del principiella förhållandet. Del kommer naturligtvis att föras fram argument både för och emot vad som är deras gods och vad som inle är deras gods och vad som är deras normala arbelsuppgifter osv., men jag frågar om det i princip är brottslig verksamhet atl uppehålla sig på jobbet och förhindra atl någon annan gör del som jag annars skulle ha gjort när jag inle befinner mig i strejk. Ja eller nej!

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 25 Om planerad besparing i statsutgifterna

170

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för att besvara Olof Palmes (s) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:526, och anförde:

Herr talman! Olof Palme har frågat mig om jag nu är beredd all för allmänheten dels redovisa vilka besparingar som behöver göras i statens budget, dels ange hur stora besparingar som är nödvändiga.

Del förefaller råda stor enighet om behovel av besparingar för att minska det stora budgetunderskottet. Riktmärket för de åtgärder som måste till har i kompletteringspropositionen angetts lill 7 miljarder kronor. Del beskedel står fast.

Det kan heller inte råda någon delad mening om alt den nödvändiga uppbromsningen måste ske på ett sätt som står i samklang med sociala och fördelningspoliliska strävanden. Ekonomiskt svaga och utsatta grupper rnåste skyddas. I övrigt måste vi alla vara beredda alt acceptera återhållsamhet i konsumtionen för att klara upp de förskott vi beviljat oss.

Olof Palme har som utgångspunkt för sina frågor bl. a. uppgifter i massmedia om s. k. hemliga besparingslistor. Regeringen har inte utarbetat några sådana listor.

I regeringskansliet pågår just nu ett arbete med att analysera olika anslagsposter och regelsystem. De besparingsåtgärder som erfordras är omfattande men trots allt begränsade, om man ser lill den totala statliga

verksamheten. Del är vidare vikfigt atl så långt möjligt kunna överblicka de Nr 167

totala effekterna av de tilltänkta åtgärderna. Regeringens avsikt är atl inför Måndagen den

riksdagen i höst presentera elt samlat ätgärdspaket. Därmed blir det också g jjj |(gQ

fillfälle fill den breda debatt som Olof Palme efteriyser. __________

Orn planerad besparing i statsutgifterna

Vi har i värt land under en längre lid levt över våra tillgångar. Del går inle all fortsätta med del. På den punkten tycks det råda samstämmighet mellan regeringen och socialdemokraterna. Jag utgår ifrån att även socialdemokratin är beredd atl ta ansvar och lägga fram konstruktiva förslag. Regeringen är beredd att pröva alla sakligt grundade förslag fill förbättringar av det alltför stora budgetunderskottet.

OLOF PALME (s);

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret. När man hör de sista orden i svaret tänker man litet melankoliskt: Om ni hade tänkt pä del innan ni ställde ut alla era väldiga löften 1976 och innan ni började köra statens finanser totalt i botlen, någol som ni nu har lyckats med.

Nu vill jag bara notera atl de 9 miljarderna i besparingar är borta - kvar är de 7 miljarderna. Men om jag fär döma av vad Thorbjörn Fälldins kolleger säger så skall däri också inräknas den höjning av tobaks- och spritskatterna på 1,5 miljarder som ni redan räknat in i kompletteringspropositionen som inkomst. Då återstår det tydligen 5,5 miljarder som vi skall spara.

Men, herr talman, det väsentliga är att regeringen under åtskillig tid har sagt atl man skall spara sä här mycket. Vi vet alla alt det i departementen pågår etl omfattande tekniskt arbete för atl försöka fylla delta med innehåll. Jag säger inte alt regeringen har utarbetat sparlislor, men det finns detaljerade listor på besparingar, som cirkulerar i tidningspressen - en del människor har fåll lag på dem, andra inle - och som uppenbarligen härrör från regeringskansliet. Delta har av naturliga skäl skapat stor oro hos pensionärer, barnfamiljer och alla andra som skulle drabbas.

Det vi begär är att ni skall ställa detta material till allmänhetens förfogande. Själva säger ni, som Thorbjörn Fälldin gjorde i en tidningsartikel: Vi eenlerparlister vill ha en ordentlig process i riksdagsgruppen först. Vi måste diskutera internt och gå igenom sparåtgärderna. Del är vi redan i full gång med.

Sedan skall ni lägga fram förslaget i höst och forcera fram det i riksdagen på några veckor och trumfa igenom del med den enda röstens majoritet.

Men varför kan inle de människor som är direkt berörda - pensionärer, barnfamiljer och hyresgäster - fä vara med i den processen? De känner sin egen situation. De vill anföra synpunkter. Varför kan ni inle ge dem chansen atl fä vara med genom alt ni ställer materialet lill förfogande, del material som alla vet alt ni ändå har?

Lät mig få ställa en direkt konkret fråga lill Thorbjörn Fälldin. Pensionärerna är väl den grupp som mest har diskuterats som särskilt utsatt för regeringens spariver, och min konkreta fråga blir: Kommer pensionärerna att få behålla den nuvarande värdesäkringen av pensionerna precis som den är nu? Lovar ni det? Vidare; Kommer de att få behålla bidragen lill den

171

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om planerad besparing i statsutgifterna

sociala hemhjälpen, som ju betyder väldigt mycket för dagens pensionärer?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN;

Herr talman! Eftersom vi i övermorgon får möjlighet alt diskutera orsakerna till budgetunderskottet skall vi väl i dag inte gräva ned oss i det. Jag vill bara konstatera att om vi tittar pä det budgetår som vi nu knyter ihop i riksdagsbehandlingen, så har ju ni socialdemokrater ökat budgelbelaslning-en med netto ungefär 2 miljarder. Utgiftsökningens automatik är också sådan atl fyra femtedelar av utgiftsökningen sedan regeringsskiftet 1976 har uppstått på grund av denna automatik. Därför har vi i stor utsträckning ett gemensamt ansvar.

Ställa materialet till förfogande! Ja, naturligtvis skall vi ställa materialet till förfogande. Del är också därför som vi säger alt vi till hösten skall redovisa etl samlat åtgärdsprogram. Del blir då naturligtvis föremål för offentlig debatt, och del blir möjligt för oppositionen alt komma med sina alternativa förslag. En del av förslagen kan riksdagen la ställning till i höst, men många av förslagen hänger samman med nästa ärs budget och kommer att behandlas i vanlig ordning efter årsskiftet.

På frågan om pensionärerna skall få behälla värdesäkringen är mitt svar atl del inle finns någon som helst avsikt att försämra den standard som folkpensionärerna har. Det finns ingen som helst avsikt i det sammanhanget. Del är också så alt vi trots detta kärva ekonomiska läge utan varje tvivel skall infria de åtaganden vi gjort när det gäller pensionstillskott. Men för alt ta ett exempel; Är Olof Palme för sin del alldeles säker pä atl om vi höjer vin- och spritskatter skall vi också ha en automatisk ökning av alla pensioner i hela samhället?

172

OLOF PALME (s):

Herr talman! När det gäller den första frågan, om ni vill ställa materialet till förfogande, sä svarade statsministern nej. Materialet finns där. Del finns långa listor, utarbetade ganska mycket i detalj, i de olika departementen. Detta material, säger herr Fälldin själv, diskuteras i de borgerliga partiernas riksdagsgrupper pä olika sätt, och för den diskussionen inom de borgerliga partierna skall man ha tid på sig till någon gång i oklober. Då skall materialet läggas fram för offentligheten. Då fär vi under några få veckor möjligheler alt utforma alternativ, och sedan skall det behandlas i riksdagen.

All righl - ni har rätt atl göra på della sätt. Men jag tycker det är bra alt allmänheten får reda på att oppositionen och framför allt de som riskerar att drabbas av de här besparingarna - pensionärerna, barnfamiljerna, hyresgästerna - inte har någon möjlighet atl diskutera förslagen förrän regeringen lägger fram sitt samlade paket, som man då kommer atl försöka driva igenom med sin sjusovarmajoritet här i riksdagen.

Del är bra alt del beskedet är givet. Men kom inte sedan och tala om att ni är beredda till något slags bredare samarbete och sådant där, utan ni för blockpolitik. Det är er sak.

Jag ställde emellertid några mycket precisa frågor: Kommer ni atl behålla Nr 167 värdesäkringen av pensionerna, exakt som den är i dag? Kan ni lova del? Måndaeen den Kommerniatt behålla bidraget till hemhjälpen, precis som i dag? Kan ni lova g jpjj 1980

del?

O/n planerad
Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN: besparing i stats-

Herr talmani När del gäller pensionärerna har jag svarat, och när del gäller utgifterna den sociala hemhjälpen vill jag bara påminna Olof Palme om alt diskussionen går ul på att man skall försöka hitta former för att öka insatserna i syfte atl hjälpa människor i deras hem, så att man inle behöver ha en sä snabb utbyggnad av den institutionella vården.

Del finns långa listor, säger Olof Palme. Jag upprepar än en gäng; Regeringen har inle fastställt några som helst listor. Jag säger i mill svar atl del är riktigt, när man står inför den här uppgiften, alt man går igenom alla de åtgärder som blir nödvändiga och ser lill alt de får en utformning som gör atl de är socialt och fördelningspoliliskl sädana att de går att genomföra.

När jag talar om den demokratiska process som pågår t. ex. inom vår riksdagsgrupp, så bygger del på alt riksdagsgruppen går igenom departement efter departement för att se vilka omprioriieringar som är möjliga. Den möjligheten står ju också den socialdemokratiska riksdagsgruppen till buds.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Herr Fälldin svarade inte alls när det gällde pensionärerna.

F. n. är del sä, alt pensionerna uppräknas enligt ett index, byggt på konsumentprisindex, som påverkar basbeloppet. Där ingår t. ex. oljeprisökningar och indirekta skatter.

Skall ni behålla detta system för värdesäkring? Kan ni lova del eller inle?

Vidare utgår del elt bidrag på 35 % lill den sociala hemhjälpen, som betyder så oerhört mycket. Skall ni behålla det eller överväger ni att ändra det?

Detta är precisa frågor, som jag ställde. På dem fick jag inte något svar, men jag tycker alt jag har rätt alt fä elt svar.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Jag vidhåller atl jag har gett Olof Palme de svar som hans
frågor kräver. Jag upprepar alt det finns möjligheler för socialdemokraterna
alt själva gå igenom dessa olika områden och komma med ett förslag om hur
åtgärder skall sällas in. Del går inte atl bara peka ut det ena eller andra
området och ställa frågor om hur andra skall göra, om ni menar allvar med
del ni säger i er motion lill kompletteringspropositionen. Där slär ni fast all
del är hell nödvändigt alt konsumtionen - såväl den privata som den
offentliga-under en följd av år framöver växer långsammare än BNP. Om vi
har internationell påverkan på våra konsumtionsmöjligheier är det inte 173

Nr 167 rimligt all vi låtsas som orn del inte hade någon inverkan alls. Della gäller

Måndaeen den både förhållandena för oss i aktiv ålder och transfereringarna lill allmänheten

9 iuni 1980 ' °'''§' ''' statsbudgeten.

'n planerad OOF PALME (s):

hanarinp i stals Herr talman! Vanligtvis brukar Thorbjörn Fälldin vara ytterligt bestämd så

iitpifternti '' pensionärerna kommer på tal. Han brukar t. o. m. flöda ul i sentimen-

talitet för all visa atl ingenting skall röras när det gäller pensionerna.

För pr-ecis elt år sedan, den 9 juni, i denna kammare, sade Thorbjörn Fälldin: "Del går aldrig atl kompensera högre oljepriser eller t. ex. högre

kaffepriser med inhemska lönehöjningar.-------------------- Men självfallet rnåste

folkpensionärerna på vanligt sätt kompenseras också för dessa prisökningar." I dag är han icke beredd att ge delta löfte.

Den 14 september 1979 sade Thorbjörn Fälldin: Pensionärerna måste få möjligheler lill hemhjälp och hemsjukvård. Dessa möjligheler mäsle öka sä att alla pensionärer som sä vill kan få bo kvar i sina gamla hus eller lägenheter. I dag är han inle beredd atl stå upp för detta vallöfte.

Thorbjörn Fälldin brukar ofla förknippas med olika svek i politiken. Detta var två bestämda löften, givna till pensionärerna inför valet. I dagsvävar han betänkligt på målet på båda de punkter som gäller de gamla.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Äter och åter gör jag den erfarenheten när jag diskuterar med Olof Palme att hans vilja och benägenhet atl lyssna till vad jag säger inle är särskilt stor.

Jag förklarade, med anledning av Olof Palmes första fråga, all del inle är någon som helst tvekan om atl de löften folkpensionärerna fått skall hållas. Jag pekade på att vi, trots det ekonomiska läget, också ökar pensionstill-skottel. Del är alltså icke fråga om alt i något som helst avseende försämra för folkpensionärerna.

Jag har också pekat på atl regeringens inriktning - just för alt den institutionella vården inte skall behöva ökas så snabbt - är att bygga vidare på möjligheten att hjälpa människor, som har behov av vård, i hemmen. Jag vet inle varför Olof Palme känner elt behov av att få till stånd något slags svekdebatt inför denna uppgift, som även ni socialdemokrater ställer er bakom i motioner och reservationer. Vi måsle banta såväl den privata som den offentliga ökningstakten när del gäller konsumtionen. Lyssna. Olof Palme, i stället för atl göra dåligt dokumenterade påståenden.

OLOF PALME (s):

Herr talman! Jag lyssnar-och jag lyssnar dess värre för Thorbjörn Fälldin
rnycket precist. Jag har icke etl ögonblick talat om pensionstillskottet för
pensionärerna. Vad jag har talat om är värdesäkringen för pensionerna, om
inflalionsskyddel skall vara kvar eller inte. Thorbjörn Fälldin lovade för
precis ett år sedan i denna kammare att så skulle vara. När jag ställer frågan i
174 dag börjar han tala om att del inte är säkert att pensionärerna skall ha

kompensation om priserna stiger pä öl och vin. Jag har frågat: Överväger ni ,' Nr 167

alltså att icke som f. n. knyta basbeloppet till konsumtionsindex och Måndaeen den

därigenom automatiskt påverka pensionerna? Dä börjar han tala om q • • igon

pensionstillskott, etl helt annal ämne, som jag inte har talat om.

För ett par år sedan var det så all varje antydan om att man skulle ändra q planerad

någonting för pensionärerna ledde lill väldiga känsloulbrotl från Thorbjörn besparing i stals-

Fälldins sida. I dag är han uppenbarligen beredd atl ändra systemet för utgifterna
värdesäkring av folkpensionerna. Erkänn det då!

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN;

Herr talman! För all vara precis, Olof Palme: Jag har i dag och vid del tillfälle Olof Palme citerade ifrån, liksom vid alla andra tillfällen, talat om folkpensionerna. Och vi är väl ense om atl pensionstillskott har betydelse bara för folkpensionärerna. Jag förklarar här alt det på inga villkor blir fråga om alt försämra situationen i något avseende för den sorn har folkpension all lila till.

Men den fråga jag ställde, om det var rimligt alt man för alla utgående pensioner i vårt land skall kompensera hela vägen upp - t. ex. för vin- och sprilskattehöjning - gäller just en sådan översyn av regelsystemet som är möjlig.

Jag återkommer än en gång till att för folkpensionärerna, som vi talade orn i båda fallen, gäller mitt besked i dag liksom del gällde vid del tillfälle som Olof Palme citerade från. Försök inte göra advokatyr av detta! Olof Palme liksom jag vet atl de människor som bara har folkpension och folkpensions-tillskott att leva av måste få behälla vad de har, och de måsle dessutom fä elt tillskott-och del ärdet som liggeri pensionstillskottet. Jag talar alltså om alt vi är beredda att förbättra folkpensionärernas köpkraft. Säg inte all jag talar om etl annal ämne!

OLOF PALME (s);

Herr talman! Del här blir ju pä sätt och vis värre och värre - om man på enminulsrepliker skall ägna sig ål elementär pedagogik.

Folkpensionärerna får dels silt pensionstillskott, som alla är överens om. dels kompensation för prisökningar - alla typer av prisökningar - via indextillägg.

Nu har jag frågat: Tänker ni behålla indextilläggen precis som de nu är konstruerade? Dä svävar Thorbjörn Fälldin lindrigt sagt på målet. Han söker en annan försvarslinje och säger: Ja, man kunde ju tänka sig att ha olika indexsyslem, så all folkpensionärerna fick kompensation för prisstegringarna fullt ut. medan ATP-pensionärerna icke fick detta. Det är såvitt jag förslår en helt orimlig tanke, om inle annat ett utflöde för centerns gamla hat - eller åtminstone ovilja - mot ATP. Det går ju inle atl säga all "du som är folkpensionär skall ha ditt pensionstillskott, du skall ha full kompensation för alla prisstegringar, men du som är ATP-pensionär skall inte få full kompensation för prisstegringarna". Man rnåste ju ha samma system.

Jag konstaterar återigen all ni, när ni för i dag ett år sedan lovade all 175

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om byggande utan föregående planläggning

pensionärernas indexsystem skulle behållas helt oförändrat, inte avsäg atl ett år senare hålla det löftet. Del har framgått av dagens debatt.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 26 Om byggande utan föregående planläggning

Statsrådet GEORG DANELL erhöll ordet för att besvara Magnus Perssons (s) den 21 maj anmälda fråga. 1979/80:490, och anförde;

Herr talman! Magnus Persson har frågat mig om jag är beredd atl så snart som möjligt efter sommaruppehållet i lämplig form presentera en objektiv redogörelse för utvecklingen av byggandet ulan föregående planläggning.

F. n. studeras inom bostadsdepartementet utvecklingen av byggandet pä landsbygden. Det sker som ett led i departementets fortlöpande arbete med bebyggelsefrägor. I detta sammanhang kommer särskilt byggande ulan föregäende delaljplanläggning atl uppmärksammas. Meningen är atl belysa den hittillsvarande utvecklingen av byggandet på landsbygden, bakgrunden till förändringen av della byggande under senare år samt hell översiktligt de problem och möjligheter som nu kan förutses för de närmaste åren. Del arbete som inletts är således av den karaktär som Magnus Persson lycks avse. Meningen är all arbetet skall bedrivas skyndsamt. Jag kan inle för dagen la ställning lill formerna för en eventuell presentation av de resultat som arbetet ger. Det kan jag bedöma först när jag tagit del av detta resultat.

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

176

MAGNUS PERSSON (s);

Herr talman! Först får jag tacka statsrådet Danell för svaret pä min fråga.

Anledningen lill all jag aktualiserat frägeställningen är alt byggandet utanför plan har ökat markant under senare hälften av 1970-talet. Del finns olika uppgifter, oeh de statisliskl säkra siffrorna är inte så mänga. Så myckel är dock klart atl det under 1970-talel i dess helhet byggts ca 30 000 lägenheter som inryms under begreppet ulomplansbyggande. Det finns också anledning all tro atl en relativt stor andel av utomplansbyggandet ligger inom centralorternas s. k. influensomräden, dvs. inom zoner där tälbebyggelsesi-lualion uppenbarligen råder. Värmland är etl av de län där man har uppmärksamheten riktad pä förhållandena i detta avseende.

Del finns självfallet stora variationer i utomplansbyggandet och tydligen helt olika bedömningar av byggnadslagstiftningen på detta område. I kommuner med mindre än 10 000 invånare var del genomsnittliga utomplansbyggandet är 1978 ungefär 14 %. År 1979, alltså etl år senare, hade ulomplansbyggandels andel stigit lill över 30 %.

Herr talman! Svaret är ju positivt, och jag inväntar med stor spänning de

uppgifter som bostadsdepartementet nu håller pä att samla in. Jag hoppas att den presentation av dessa som senare kommer alt ske skall bli sä objektiv som möjligt.

Uppgifter i några pressmeddelanden frän bostadsdepartementet har uppfattats pä olika sätt. Del gäller dels avgränsningen av begreppet "tätbebyggelse av mindre omfattning", dels spörsmålet huruvida lämplig-helsprövningen är en renl kommunal angelägenhet.

Jag tror att Georg Danell och jag är överens om atl det är bra att vi får en ökad debatt om dessa frågor. Det är väsentligt att det bland de kommunalt förtroendevalda och deras medarbetare i byggnadsnämnderna och inte minst på länsarkitektkontoren förs en debatt om dessa frågor, och också mot den bakgrunden är statsrådets svar positivt. Del finns en del av statsrådet Danell handlagda överklagningsärenden som har ifrågasatts. Jag skall inle gå in på nägon principdebatt om det i dag. Vad som är angelägel är att problemställningen belyses. Man bör väga in alla de komponenter som finns i byggnadslagsfiftningen pä detta område och ges tillfälle att i lugn och ro analysera planärenden och planbeslut. Permanentboende i fritidshus är ett av de många områden som kommer in i den delen. Den debatten får vi dock anledning att ta upp senare.

Herr talman! Jag vill än en gäng tacka statsrådet för svaret pä min fråga. Jag emotser med stort intresse handläggandet av den sammanställning som pågår. Jag tror inte alt Värmland är något speciellt anmärkningsvärt område i detta sammanhang - det finns också inom andra regioner och landsdelar en motsvarande utveckling. Del är angelägel att vi får en uppfattning om omfattningen av det byggande det gäller.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om byggande utan föregående planläggning

Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! Jag har svarat pä frågan i vad avser hur vi skall behandla bebyggelseutvecklingen pä landsbygden. Principfrågorna och sakfrågorna har jag lämnat därhän.

Med den gamla bygglagstiftning från 1947 som vi har finns det mängder av oklarheter i dagens samhällsbyggande. Sedan 1964 har del pågått etl utredningsarbete rörande ny plan- och bygglag. Av många olika skäl har arbetet skjutils upp oeh gjorts om under årens gäng. Nu börjar vi närma oss ett resultat, men det kommer ändå att ta åtskilliga år innan en ny lag kommer alt kunna börja verka. Detta gör att det finns starka önskemål om all få något mer klarhet i principerna och även i de regler som gäller på delta område.

Önskemålet om att bo på landsbygden är av naturliga skäl slort. Det finns planskäl som talar emot. Min ambition är att försöka kombinera dessa önskemål och Iveksamheter till en bra lösning för att se till, alt i varje fall det som betraktas som alltför detaljmässiga inskränkningar i byggandet skall kunna las bort.

12 Riksdagens protokoll 1979/80:166-167

177

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringsåtgärder för att garantera de anställdas rätt till förhandlingar med ledningen för multinationella företag

178

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Jag kan i slora delar hålla med statsrådet Danell. Här finns en gammal lagstiftning som skall följas av en bällre, och just i skarven blir del en del gränsfrägor som är svåra atl tolka. Jag tror all den här insamlingen av uppgifter är viktig, oeh jag hoppas all presentationen av det resultat som arbetet ger skall ske i objektiv form och att vi därefter fär en bred debatt om de här frågorna.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 27 Om regeringsåtgärder för att garantera de anställdas rätt till förhandlingar med ledningen för multinationella företag

Induslriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Jan Bergqvists (s) den 21 maj anmälda fråga, 1979/80:493, och anförde:

Herr talman! Jan Bergqvist har frågat mig vad regeringen kommer att göra för atl de anställda vid Viggo AB skall kunna utöva den förhandlingsrätt som tillkommer dem enligt OECD;s uppföranderegler för multinationella företag.

OECD:s deklaration om internationella investeringar och multinationella förelag, som antogs är 1976, innefattar riktlinjer för multinationella företag. Dessa riktlinjer är frivilliga till sin karaktär och kan inte genomdrivas på rättslig väg. De rekommendationer som riktlinjerna innehåller utgör emellertid etl auktoritalivt uttryck för OECD-regeringarnas förväntningar såvitt gäller företagens uppträdande.

Riktlinjerna har setts över av en kommitté inom OECD. I sin rapport år 1979 anför kommittén alt specifika problem som sammanhänger med tillämpningen av riktlinjerna i första hand bör tas upp, diskuteras och, om möjligt, lösas på nationell nivå, i andra hand genom bilaterala kontakter mellan berörda länder.

I en skrivelse den 11 september 1979 begärde tre fackliga organisationer, under hänvisning lill OECD:s riktlinjer, bl. a. regeringens bistånd med alt lösa en tvistefråga vid Viggo AB i Helsingborg. Tvisten gällde de fackliga organisationernas krav atl få förhandla med Viggos engelska moderbolag Medishield. Överläggningar har därefter ägt rum mellan företrädare för industridepartementet och parterna. Del visade sig därvid alt enighet inle kunde nås mellan parterna i fråga om innebörden av OECD:s riktlinjer i det omtvistade avseendet. På initiativ frän den svenska regeringen inleddes därför informella kontakter med den brittiska regeringen i syfte alt på bilateral väg söka lösa tvisten. Medan dessa kontakter pågick avslutade företagsledningen i Viggo förhandlingarna med de anställda.

Den uppkomna tvisten reser etl antal principiella frågeställningar rörande tolkningen av 9 § i OECD-riktlinjernas avsnitt om sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor.

I mars 1980 begärde berörda fackliga organisationer i Sverige via TUAC,

dvs. fackföreningsrörelsens rådgivande organ i OECD, all den ansvariga OECD-kommittén skulle klargöra innebörden av denna paragraf. Kommittén har däremot inte atl göra något uttalande i Viggoärendet. De principiella frågeställningarna kommer alt i denna vecka diskuteras inom kommittén. Ett yttrande från kommittén kan emellertid inle väntas förrän tidigast till hösten.

Frågan om innebörden i 9 § i riktlinjerna som OECD skall behandla är komplicerad. När del gäller vad som är en önskvärd ordning i sak är det den svenska regeringens inställning atl realförhandlingar skall kunna föras i elt utlandsägt företag i Sverige, även om den slutliga beslutsmaklen i de frågor förhandlingen gäller ligger utomlands.

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret. Nils Åsling talar om OECD:s regler och om vad som har hänt när del gäller Viggo AB. Han lämnar en del uppgifter om industridepartementets handläggning. Men när vi kommer lill den springande punkten, nämligen vad regeringen i fortsättningen skall göra för alt de anställda verkligen skall få sin förhandlingsrätt, har Nils Äsling tyvärr ingenting all säga. Del är beklagligt, för del är det som är viktigt och just det som min fråga gällde.

Fallet Viggo är en skarp varningssignal. Här har vi etl bra svenskt förelag som köps upp av etl multinationellt bolag. Efter en tid vill de anställda förhandla om företagets framtida utveckling, något som de har full rätt till enligt medbestämmandelagen. Men nu har viktiga delar av beslutanderätten flyttats över till utlandet. Den utländska förelagsledningen går inle med på sådana förhandlingar. Till bilden hör all Svenska arbetsgivareföreningen direkt uppmanar det engelska moderbolaget att vägra att förhandla med de fackliga organisationerna i Sverige.

Del är bra att regeringen inte är beredd alt svälja Arbetsgivareföreningens brännvinsadvokatyr för hur OECD-reglerna skall tolkas. Industriministern sade i slutet av sitt anförande att del är regeringens inställning att realförhandlingar skall kunna föras i utlandsägt företag i Sverige, även om den slutliga beslutsmaklen ligger utomlands. Jag utgår från atl del då gäller alla förhandlingar med bemyndigade parter. I så fall förefaller del som om regeringen och de fackliga organisalionerna i stort sett har samma uppfattning i tolkningsfrågan. Men om vi nu kommer fram lill hur reglerna skall tolkas blir nästa fråga; Vad skall göras för alt fä reglerna att fungera? Vad regeringen har gjorl tills nu räcker uppenbarligen inle. Hittills har regeringen framför alll gått den informella vägen. Men företagsledningen avslutar förhandlingarna som om ingenting har hänt.

Vidare sprider arbetsgivareföreningen uppgifter om atl de synpunkter som regeringen presenterat informellt inte är regeringens officiella ståndpunkt. Därför måste jag åter ställa den konkreta frågan: Vad kommer regeringen atl göra för alt de anställda i multinationella företag skall kunna föra förhandlingar med dem som fattar de avgörande besluten?

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringsåtgärder för att garantera de anställdas rätt till förhandlingar med ledningen för multinationella företag

179

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringsåtgärder för an garantera de anställdas rätt till förhandlingar med ledningen för multinationella företag

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag tror alt det är angelägel alt redan från början slå fast att man måste skilja mellan del enskilda fallet Viggo och OECD;s tolkning av innebörden i artikel 9. I det enskilda fallet agerar varken regeringen eller OECD som någon domslol. Den svenska regeringens befattning med etl enskilt fall inskränker sig till att i möjligaste mån informera om OECD-riktlinjernas tillämpning och innebörd. Regeringen saknar möjligheler all pä rättslig väg genomdriva riktlinjerna. Det tycker jag Jan Bergqvist skall hälla i minnet. OECD;s befattning med enskilda förelag inskränker sig lill att i ljuset av sådana fall klargöra riktlinjernas innebörd. Sådana klargöranden anses böra göras mot bakgrund av reella tillämpningsproblem och inle renl hypotetiska fall.

Enligt de informationer jag förfogar över och som jag antydde i mill svar är förhandlingarna i Viggo avslutade. Därmed finns inle längre nägon akut tvistefråga i fallet Viggo. Regeringens uppmärksamhet knyts därför i fortsättningen till OECD-arbelet i fråga om innebörden i den aktuella artikeln i riktlinjerna. Jag har redan redovisat regeringens grundläggande hållning inför diskussionerna i OECD. Vi räknar med all dessa diskussioner kommer all leda lill ökad klarhet om relationen mellan nationell rätt och OECD:s riktlinjer, innebörden av uttrycket "bemyndigad atl fatta beslut" m. m., så atl tvister av den typ som uppstod i Viggo kan undvikas i framliden.

180

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Industriministern vill påpeka alt OECD-reglerna är frivilliga till sin karaktär, och atl man inle kan göra mycket för all de i verkligheten skall efterlevas. Men får jag då påminna induslriministern atl del finns etl utredningsförslag som regeringen har ruvat på under nu snart två är om atl ställa villkor på företag som etablerar sig i Sverige, så atl de förpliktas atl iaktta OECD:s uppförandekod och andra internationellt vedertagna riktlinjer för multinationella förelag. Det måste vara med i den här diskussionen.

När industriministern säger alt tvistefrågan är ur världen, är detta bara skenbart och formellt. Visserligen avslutade företagsledningen förhandlingarna. Men det är självklart att de anställda har önskemål om atl med bemyndigade personer fä förhandla om företagels framlid. Självklart vill de komma tillbaka i nya omgångar oeh la upp dessa frågor.

Då gäller del vilket stöd de anställda i Sverige, som jobbar i utlandsägda förelag, kan få frän den svenska regeringen. Jag tycker alt en svensk regering borde kunna ge ett kraftfullt stöd ål försöken alt få elt fackligt inflytande i dessa företag.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Vi fär väl i sinom tid diskutera de förslag och de beslul regeringen kommer fram till på grundval av den utredning som Jan Bergqvist åberopade.

Nu vill jag i anslutning till vär diskussion om OECD-riktlinjerna påpeka att de trots alll är resultatet av flera års internationella förhandlingar. Med tanke på utgångspunkterna oeh de nationella situationerna pä sina häll måsle sägas alt resultatet är mycket positivt oeh tillgodoser långt gående svenska ambitioner.

Riktlinjerna blir inte effektivare för atl Sverige ensamt lagstiftar om alt tillämpa dem, eftersom vårt ansvarsområde är begränsat till de multinationella företag som är verksamma i Sverige. Det tycker jag Jan Bergqvist skall hälla i minnet.

Poängen med riktlinjerna är atl de riktar sig till alla multinationella företag, oavsett var de har sin verksamhet. Om sådana regler skall bli effektiva och bindande till sin karaktär krävs att alla OECD-staler medverkar i det här avseendet.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringsåtgärder för att garantera de anställdas rätt till förhandlingar med ledningen för multinationella företag

JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Det är visst möjligt för etl enskilt land atl lagstifta om tillämpning inom det egna området för OECD-reglerna. I själva verket är dessa regler uppbyggda pä ett sådant sätt alt de inbjuder länderna till all knyta an sin nationella lagstiftning till dessa regler. Enligl min mening borde man kunna ha dem som minimivillkor. Sedan bör man för svensk del ställa ytterligare krav som går därutöver.

Det duger inle att regeringen bara tar vissa informella kontakter och sedan låter saken vara utagerad. Det är angeläget att industriministern kommenterar de uppgifter som sprids internationellt av Svenska arbetsgivareföreningen. Jag förmodar att industriministern har observerat att Arbetsgivareföreningen påstår alt den ståndpunkt som regeringen deklarerat informellt i sitt memorandum inte var den officiella regeringspolitiken. Därför är det viktigt all industriministern på den punkten gör elt klarl uttalande så alt sådana uppgifter inle längre fortsätter att spridas.

Induslriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag har ingen anledning att i det här sammanhanget göra någonting annat än att deklarera den svenska regeringens syn på hur OECD:s riktlinjer skall tolkas.

De innebär enligt min uppfattning elt allmänt ansvar för de olika enheterna i etl multinationellt förelag alt bistå varandra med all följa riktlinjerna.

Riktlinjerna innebär inte alt någon separat skyldighet atl förhandla med de anställda i dotterbolag utomlands läggs på moderföretaget.

De innebär emellertid ett ansvar för den del av ett multinationellt företag som har den reella beslutsmakten att skapa förutsättningar för atl förhandlingar som enligt nationell rätt bedrivs på lokal nivå inte blir illusoriska utan ger de anställda möjlighet all utöva det inflytande förhandlingsvägen som de tillförsäkrats enligt nationell rätt - det är angeläget alt understryka detta.

Riktlinjerna betyder inte att moderföretaget i ett multinationellt företag rekommenderas att föra något slags samordnande, kollektiva förhandlingar

181

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om verksamheten vid Emsfors bruk

med de anställda i samtliga dotterförelag. Detta syftar till att förhindra att ett multinationellt företag genom sin speciella struktur gör nationella bestämmelser om inflytande för de anställda verkningslösa.

Det finns alltså anledning atl understryka den här tolkningen, oavsett vem som ifrågasätter dessa riktlinjer.

JAN BERGQVIST (s);

Herr talman! De anställda i det svenska företaget har pä ett tidigt stadium begärt förhandlingar med personer som kunde anses vara bemyndigade atl fatta beslul i de framtidsfrågor som det gällde. Regeringen har då klarlagt hur man ser på OECD;s regler i det här sammanhanget. Men det allvarliga är att styrelsen i Sverige och företagsledningen i England tydligen inte har tagit detta riktigt på allvar.

Visar inle Viggoärendet att det behövs någonting mer än vad regeringen har åstadkommit? Skall vi tillförsäkra de anställda i Sverige som jobbar i utlandsägda företag något så när likvärdiga möjligheter lill inflytande på arbetsplatsen, då måste det till andra åtgärder, då måste regeringen flytta fram sina posifioner i den multinationella politiken.

182

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 28 Om verksamheten vid Emsfors bruk

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Eric Rejdnells (fp) den 21 maj anmälda fråga, 1979/80:495, och anförde;

Herr talman! Eric Rejdnell har frågat mig om jag är beredd atl omgående gå in och medverka till atl Emsfors bruk får fortsätta sin verksamhet med ny ägare.

Styrelsen för Södra Skogsägarna AB beslöt i mars i år alt som ett led i en nödvändig omstrukturering av företaget avveckla sin verksamhet vid Emsfors bruk i Oskarshamn. Bruket sysselsätter f. n. drygt 200 personer. Utvecklingsfonden i Kalmar län har finansierat en utredning för några intressenters räkning, avseende förutsättningarna för en fortsatt, reducerad verksamhet vid bruket. F. n. pågår affärsförhandlingar mellan Södra Skogsägarna AB och dessa intressenter om en eventuell försäljning av bruket.

Något ingripande från min sida i de pågående affärsförhandlingarna mellan parterna kommer inle alt ske. Jag har i tidigare sammanhang här i kammaren erinrat om alt enskilda statsråd - eller regeringen - inle äger ingripa i företagens skötsel. Denna åvilar enligt aktiebolagslagen den verkställande ledningen och styrelsen. Innan nämnda affärsförhandlingar avslutats kan jag inte heller uttala mig om föi-Utsättningarna för fortsatt verksamhet vid Emsfors bruk. Min förhoppning är emellertid alt driften vid bruket skall kunna fortsätta i någon form.

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Först vill jag tacka industriministern för svaret pä min fråga, som jag ställde för i det närmaste tre veckor sedan. När frågan ställdes var förutsättningen den alt en mycket snar lösning för Emsfors bruk måste komma lill stånd, om inte nedläggningen skulle bli elt faktum.

Nu har man lyckats att hålla intresset uppe etl par veckor längre än vad vi då kunde tro. De intressenter som industriministern nämnde i sill svar och som vill köpa bruket och fortsätta driften har nu lagt sitt slutbud lill Södra Skogsägarna. Slutbudet lämnades i onsdags i förra veckan, dvs. den 4 juni.' Efter vad jag inhämtat har Södra Skogsägarna sitt nästkommande styrelsemöte den 16 juni, då ett besked kan komma i bästa fall.

Utan att föregripa Södra Skogsägarnas styrelsebeslul skulle väl ändå induslriministern kunna säga någonting om hur han ser på de följdverkningar som etl nedläggningsbeslut kommer all få. Vi är dock i ett läge där 160 arbetsfillfällen kan räddas, om de samhällsekonomiska och arbetsmarknads-mässiga skälen får väga tyngre än kortsiktiga företagsekonomiska synpunkter. Detta skulle i så fall sammanfalla med näringsutskottets skrivning i dess betänkande 1979/80:47 på s. 34 och 35; "Utskottet vill understryka att förelaget i samråd med de anställda bör göra en översyn av nu gällande planer och undersöka möjligheterna till fortsatt drift vid hotade enheter.

---- Utskottet vill---- understryka det slora ansvar all lösa uppkomna

sysselsättningsproblem som vilar såväl pä företagel - Södra Skogsägarna -som på samhället."

Utskottet understryker vidare: "Stora krav på aktiva insatser för att lösa uppkommande problem kommer alltså alt ställas pä ansvariga myndigheter och i sista hand pä regeringen."

Delta tycker jag är en ganska klar utskottsskrivning.

Vi vet nu att något ingripande under pågående förhandlingar inte är tänkbart, och den inställningen respekterar jag. Men jag skulle vilja fråga induslriministern: Kommer industriministern ändå atl följa utvecklingen så ingående att han, när svaret på det givna slutbudet lämnas den 16 juni, vilket vi alla hoppas, då är beredd till elt direkt och snabbt agerande, därest Södra Skogsägarnas svar skulle bli ett nej?

I ett sådant läge måste ju samhället gä in för att rädda sysselsättningen för de anställda vid Emsfors bruk. Med andra ord: Är tiden inne atl agera omedelbart efter det att Södra Skogsägarnas svar har lämnats på del givna slutbudet? Statsrådets förhoppning är ju alt driften vid bruket skall kunna fortsätta i någon form. Hur kommer del atl ske?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Först säger Eric Rejdnell att jag borde kommentera följdverkningarna av etl eventuellt nedläggningsbeslut. Sedan säger han att han respekterar min strävan att inte gå in i förhandlingarna. Jag hoppas att han då också inser att de eventuella konsekvenserna av en affärsuppgörelse i elt eller annat avseende också tillhör bakgrunden till pågående förhandlingar och att jag alltså inte som ansvarigt statsråd bör kommentera dem.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om verksamheten vid Emsfors bruk

183

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om verksamheten vid Emsfors bruk

Jag vill bara säga att den dag som Södra Skogsägarna har bestämt sig för hur man skall se pä Emsfors bruks framtid och det slär klarl vilka lösningar som kan finnas på arbetsmarknadsproblemen på den berörda orten får vi också göra en samhällsekonomisk värdering av situationen. Då är jag självfallet beredd att till diskussion ta upp de konsekvenser som företagets dispositioner kan få.

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Statsrådet säger att den dag som Södra Skogsägarna ger etl besked är regeringen beredd alt gå in och titta på dessa frågor. Det vore bra om det kunde ske i omedelbar anslutning lill alt della besked lämnas.

Jag vet att industriministern kan denna fråga mycket bra. Det är därför inle nödvändigt atl vi närmare går in i själva sakfrågan. Men just på grund av alt industriministern har denna kunskap kan jag och många med mig inle stillatigande se på hur en hel industri försvinner trots att den kan räddas. Det är inle nödvändigt att de människor som nu friställs och elt hell samhälle blir utan den enda industri som finns på orten. Jag instämmer i de fackliga representanternas uppfattning att en industrienhet som koncentreras på vidareförädling och ulveckling av helt nya produkter bör utvecklas i Sverige. Kunskaper och kapitalinsatser som delvis har betalats av staten bör inle heller föras ut ur landet.

I ett anförande här i kammaren den 20 maj erinrade jag om etl inlägg som industriministern hade gjorl vid en interpellationsdebatt den 17 december förra året. Vid detta tillfälle sade industriministern alt man självfallet var medveten om att Emsfors exportandel inte är oväsentlig och alt den utveckling som här har skett är av stor betydelse. Del skulle vara intressant alt nu höra industriministerns syn på denna frågeställning, eftersom den även i dagsläget är av stor vikt för brukels vara eller inte vara.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill bara vitsorda vad jag sade tidigare. Självfallet är del med oro som jag konstaterar att vår exportkapacitet pä vissa områden, bl. a. inom papperssektorn, minskar. Därför ser jag ogärna atl bruk läggs ner. Men jag vill samtidigt göra den reservation som jag gjorde i den tidigare åberopade debatten, nämligen alt vi naturligtvis måste utnyttja detta läge för att göra de strukturförändringar inom svensk skogsindustri som på sikt skall ge oss ökad konkurrenskraft. Det är den kommentar jag kan göra i dag.

När det gäller de affärsförhandlingar som pågår beträffande Emsfors får vi, som jag sade fidigare, ge oss lill tåls och låta dem ha sin gång. Vi får se vad resultatet av dessa blir, innan vi går in i närmare bedömningar av de samhällsekonomiska konsekvenserna.

184

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Vi kan klarl se vad som händer, om denna affärsöverenskommelse inte kan slutföras. Om etl sådant besked kommer, blir alla de 230 anställda ulan jobb. Just nu kan dock 160 av dessa 230 personer sysselsättas.

om regeringen kan hjälpa till att fä till stånd denna uppgörelse.

Problemen gäller inte bara Emsfors bruk, ulan en nedläggning får följdverkningar. Bilspedition, som har ganska slora körningar för delta bruk, kommer också alt mista en stor del av sina uppdrag.

Jag vill till sist säga att svensk industri i slort inte tillåter en kaprtalförstö-ring av den storlek som här lokall sker vid Emsfors bruk, speciellt inte med tanke på alt det drabbar en industri som förädlar en råvara som skall exporteras. Om bruket slaktas och säljs till utlandet, vilket är myckel troligt, eftersom det finns sädana tankar, skulle vi i stället uppenbarligen få importera dessa varor - oeh del kan väl inle vara meningen.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringsåtgärder med anledning av förhållandena i Guatemala

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 29 Om regeringsåtgärder med anledning av förhållandena i Guatemala

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för all besvara Hans Peterssons i Hallstahammar (vpk) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:521, och anförde:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har med hänvisning till atl ännu fler fackföreningsledare mördats i Guatemala frågat mig om dessa nya mord föranleder någon åtgärd från regeringen eller om regeringen kvarstår i sin likgiltighet inför händelserna.

Hans Peterssons sätt alt formulera sin fråga lyder pä att han antingen är allmänt oförskämd eller inte lyssnar på de svar som han fått tidigare i samma ärende. Sä sent som den 12 maj svarade jag nämligen pä en likalydande fråga av Hans Petersson om den allvarliga situationen i Guatemala. Jag framhöll alt situationen var mycket allvarlig. Jag välkomnade den resolution som anlagils av FN;s kommission för de mänskliga rättigheterna och som uppmanar Guatemalas regering att vidta åtgärder mot kränkningarna av de mänskliga rättighelerna.

Sveriges ambassadör i Guatemala har därefter instruerats att framföra den svenska regeringens allvarliga oro över utvecklingen i Guatemala och rapportera om förtryck oeh våld samt informera myndigheterna om innehållet i del svar som jag gav på Hans Peterssons förra fråga.

Sedan den förra frågan besvarades har rapporter influtit om nya mord och försvinnanden. Återigen kan del konstateras all väldet dominerar i Guatemala, att krav pä ekonomiska och sociala förändringar möts med förtryck och brutalitet och atl grundläggande mänskliga rättigheter allvarligt åsidosätts. Den svenska regeringen fördömer delta våld, klarl och entydigt.

Under våren har flera fackliga företrädare försvunnit eller mördats. Vid den nu pågående ILO-konferensen i Geneve kommer Sverige att markera sin inställning lill förhållandena på det fackliga planet i Guatemala. Den expertkommitté sorn rapporterar lill arbetskonferensens utskott för konven-

185

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om ett regeringsinitiativ för studium av förhållandena i Mellanöstern

lions- och rekommendationslillämpning har också påtalat Guatemalas kränkning av ILO:s föreningsfrihelskonvenlion.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Nej då, det är inte så atl jag är allmänt oförskämd, men jag tolkade det svar som Ola Ullsten gav förra gången som mycket intetsägande. Och Ola Ullslen var ju dä sä pass oförskämd när del gällde min hållning, alt han frågade om jag begärde att han skulle åka lill Guatemala och föra förhandlingar med den guatemalanska regeringen. Han borde ha vetat atl det inle var rikligt den nivån jag hade tänkt mig.

Det är stort steg för de förtryckta människorna i Guatemala när regeringen nu har instruerat ambassadören. Det är bra. Ola Ullslen hade kunnat säga i det förra svaret att man skulle instruera vär ambassadör atl ta upp dessa frågor och peka på förhållandena i landet, och då kanske jag hade nöjt mig med det svaret.

De personer som nu tyvärr har mördats i Guatemala i en andra omgång-eller vilken omgång i ordningen det är - levde när vi senast hade denna debatt. Dessa personer är så pass modiga atl de går in i fackliga uppgifter och företräder sina kamrater och deras svåra förhållanden, trots att de vet atl del betyder en säker död. Inför sådana förhållanden kan man inte vara allmänt likgiltig och man kan inte ställa oförskämda frågor, som Ola Ullslen kanske tror alt jag gör. Jag har en allvarlig uppfattning i denna fråga, och det innebär atl jag försöker få regeringen atl göra så mycket som möjligt. Nöjd blir man ju aldrig om man vill att det skall las krafttag av den borgerliga regeringen, men att instruera ambassadören alt gå ul och prata om problemen är alllid något.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 30 Om ett regeringsinitiativ för studium av förhållandena Mellanöstern

186

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för alt besvara Raul Bluchers (vpk) den 30 maj anmälda fråga, 1979/80:532, och anförde;

Herr talman! Raul Blucher har frågat mig om regeringen är beredd alt utse en parlamentarisk undersökningskommission med uppgift alt resa till de ockuperade områdena på Västbanken och studera hur den palestinska befolkningen behandlas i samband med den israeliska bosättningen i områdel.

Som underlag för sina bedömningar har regeringen tillgång till rikhaltiga informationer. Utöver våra ambassaders rapportering finns att tillgå bl. a. FN;s omfattande undersökningar om de berörda förhållandena. Nyligen publicerade Europarådets parlamentariska församling en värdefull rapport om läget i Mellanöstern. Ett antal på Mellanöstern specialiserade inslitulio-

ner offentliggör regelbundet omfattande studier i ämnet. Någol behov av en    Nr 167
parlamentarisk undersökning finns således inle enligl regeringens uppfäll-    Måndagen den
"'"8-                                                                                               9 juni 1980

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Jag fär tacka utrikesministern för svaret.

Min fråga har föranletts av samma intryck som Carl Lidbom förmedlade i en frågedebalt med utrikesministern för en vecka sedan som rörde händelser som inträffat i Mellanöstern, nämligen intrycket av en pinsam lystnad frän den svenska regeringens sida. I den frågedebatten gjorde Carl Lidbom en resumé av händelserna i området under maj månad. Han redogjorde för hur Camp David-förhandlingarna avbröts, hur Jerusalem gjordes lill Israels huvudstad, hur den israeliska regeringen tillkännagav planer på alt under loppet av några få år fyrdubbla den judiska befolkningen på Västbanken och för hur israeliska bomber vräktes över städer, byar och flyktingläger i södra Libanon som hämnd för den palestinska aktionen i Hebron.

Det är mot samma bakgrund jag har ställt min fråga, om del inle kan vara av slort värde att Sverige dokumenterar en korrekt bild av hur den israeliska bosättningen går till och vilka mäl den har. Sedan jag skrev min fråga har de båda palesfinska borgmästarna Bassam Shaka i Nablus och Kaim Khalaf i Ramallah svårt lemlästats av israeliska bombattentat som hämnd för att de icke velat samarbeta med de israeliska myndigheterna i fråga om bosätt ningspolifiken.

Jag har här etl dokument som klarlägger att det finns miiitärstrategiska avsikter bakom den pågående bosättningspolitiken. Det är ert huvudplan för utvecklingen av bosättningen i Judéen och Samarien, Upprättad inom bosättningsdepartementet inom den sionistiska världsorganisationen. Där klargörs i planens första punkt atl de principer som varit vägledande för planen är atl bosättningen inom hela det bibliska Israel är till för atl bévata säkerheten och att den är grundad på räll. Där sägs också alt en remsa av bosättningar pä strategiska platser har bevarandet av både inre och yttre säkerhet till ändamål och skall konkretisera och förverkliga siönisternas rätt till det historiska Israel.

Det är i den andan som bosättningen leds. Nu finns del visserligen uttalanden av den israeliska regeringen och dess jordbruksminister om att bosättning inle skall upprättas pä exproprierad mark utan endast pä statsägd mark - det sades 1978 -, men enligl tidningsuppgifter nu i maj säger samme jordbruksminister alt de israeliska bosättningarnas legala status nu måsle ändras, sä att Israel kan expropriera privat mark för bosättningarna för atl uppnå det nu uttalade målet, att på några få är fyrdubbla den israeliska befolkningen pä Västbanken. Åtskilliga exempel finns som visar hur bosättningarna verkligen har genomförts vid flera tillfällen under 1970-talet, dä den bosatta palestinska befolkningen drivits bort med militärt våld.

Om ett regerings-inidativ för studium av förhållandena i Mellanöstern

Överläggningen var härmed avslutad.

187

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om den planerade forskningsgru van i Kiruna

§ 31 Om den planerade forskningsgruvan i Kiruna

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Eivor Marklunds (vpk) den 27 maj anmälda fråga, 1979/80:510, till arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Eivor Marklund har frågat arbetsmarknadsministern vad som ligger bakom att beslut om igångsättning av den planerade forskningsgruvan i Kiruna ännu inte fattats.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:127 bil. 1, NU 1978/79:42, rskr 1978/79:326) anvisa ett anslag av 35 milj. kr. till en forskningsstalion i gruvbrytning i Kiruna. Regeringen har uppdragit ät styrelsen för teknisk utveckling (STU) att utarbeta förslag till stadgar m. m. för en stiftelse för gruvleknisk forskning. STU skall vidare lämna förslag om verksamhetsplan och organisation för forskningsslalionen, som skall vara lokaliserad till Luossavaara i Kiruna. Vid uppdragets fullgörande skall STU utgå från Norrbottendelegationens förslag till forskningsstalion.

Enligl vad jag har inhämtat har STU i samråd med gruvindustrin tillsatt en styrgrupp för projektet med representanter för gruvföretagen i Norrbotten, högskolan i Luleå, arbetarskyddsstyrelsen, Gruvindustriarbelareförbundet samt STU. Styrelsen i den blivande stiftelsen avses för kontinuitetens skull i huvudsak utgöras av styrgruppens ledamöter.

För att möjliggöra en snabb igångsättning av verksamheten medgav regeringen genom beslut den 6 september 1979 att STU fick använda högst 6 milj. kr. av anslaget för forskningsstationen för att göra sädana förberedande och inledande insatser beträffande forskningsstationen som inle fordrar slutlig verksamhetsplan.

Enligt vad jag har erfarit har styrgruppen sedermera efter närmare utredning kunnat konstatera att etl genomförande av forskningsprogram i Luossavaaragruvan enligt Norrbottendelegationens förslag inte är möjligt inom anslagsramen 35 milj. kr. Totala kostnaden synes i det närmaste uppgå fill det dubbla. Styrgruppen har därför undersökt möjligheterna till alternativa forskningsprogram inom ramen för de medel som ställts fill förfogande.

STU har hell nyligen under hand meddelat resultatet av dessa undersökningar. Del bästa alternativet förefaller vara att utnyttja gruvan i Luossavaara med en viss modifiering av programmet för verksamheten jämfört med Norrbottendelegationens förslag. Kostnaderna för verksamheten kommer förmodligen ändå all översliga de 35 milj. kr. som anslagits, även om de överskjutande kostnaderna ligger pä en betydligt lägre nivå än vad som blir fallet om ursprungsförslaget följs.

Frågan får las upp när erforderligt underlag för etl ställningstagande kommit in till regeringen.

188

EIVOR MARKLUND (vpk):

Herr talman! Det var ju folkpartiregeringen som kom med del s. k. Norrbottenpakelet, och projektet om en forskningsgruva bokfördes på

arbetsmarknadsdepartementet, om min minnesbild är riktig. Därför ställde jag frågan lill statsrådet Wirtén, men jag har naturligtvis ingenting emot alt byta några ord med statsrådet Åsling om den här saken, i synnerhet som ju svaret förefaller vara positivt. I varje fall borde väl en del spekulation som har förekommit nu kunna avlivas.

Den styrgrupp som statsrådet hänvisar till har ju arbetat ganska länge. Åtminstone enligt de uppgifter som man har kunnat se i pressen har den haft svårigheter att komma någon vart. Det har dykt upp uppgifter om att man inte har varil överens om hur verksamheten skall organiseras, och vidare har det skrivits att Kiruna inle skulle vara den lämpligaste orten. Det är väl det sista som har väckt speciell oro och som har gjorl atl jag känt behov av alt ta upp saken här i riksdagen. Inle minst pä kommunall oeh fackligt häll har man uttalat sin oro. Kommunen behöver, som herr Åsling mycket väl vet, alla iniliafiv för att den skall kunna se framtiden an med tillförsikt. Forskning om gruvverksamhet är otvivelaktigt etl närliggande initiativ när det gäller en orl som Kiruna. När det nu har dröjt med riktigt rejäla besked har oron ökat. Dä jag nu utgår ifrån alt Kiruna får projektet hoppas jag all jag tolkar svaret riktigt. Jag hoppas också alt finansieringsfrågan inle kommer att sätta käppar i hjulet. Orden "förefaller vara" med syftning pä Luossavaara-Kirunavaara-gruvan kan möjligen betraktas som en osäkerhetsfaktor. Vi har lärt oss där uppe atl inte ropa hej alltför tidigt. Men jag hoppas, som sagt, att detta ändå kan tolkas som ett positivt och lugnande svar.

En mindre bra sak i sammanhanget är ju att riksdagen inle har velat tillstyrka motionsvis framförda vpk-krav om statligt palenlägande, så att nya forskningsrön inte enbart kommer den industri lill godo som tillverkar gruvindustriutrustning. Men detta är väl sådant som vi får återkomma till. Nu är det viktigt att forskningsgruvan kommer i gäng. Jag hoppas all statsrådet Åslings svar betyder alt den kommer i gäng - i Kiruna.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om den planerade forskningsgruvan i Kiruna

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag vill bara bekräfta vad jag sade i mitt svar, nämligen att detta, enligl min mening, är en väsentlig verksamhet inle bara för Norrbollen ulan för hela den svenska gruvindustrin. Innan regeringen har fåll nödvändigt bakgrundsmaterial har den inle hafl anledning alt la ställning i frågan. Som jag anförde i mitt svar förefaller del som om det skulle kunna finnas lösningar inom en rimlig ekonomisk ram. Eivor Marklund har alltså uppfatlat mitt svar riktigt, då hon upplever det som ett positivt svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

189

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen vid A B Eisers fabrik i Dals-Ed

190

§ 32 Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen vid AB Eisers fabrik i Dals-Ed

Industriministern NILS ÄSLING erhöll ordet för all i ett sammanhang besvara dels Rune Johanssons (s) den 28 maj anmälda fråga. 1979/80:514, dels 0//e£nA:iion.s (c) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:528, och anförde:

Herr talman! Rune Johansson har frågat mig vilka initiativ regeringen avser att vidta för all uppehålla sysselsättningen vid AB Eisers fabrik i Dals-Ed.

Olle Eriksson har frågat mig, om jag ämnar vidta några åtgärder som kan trygga sysselsättningen för de anställda vid Tiger-Rangs fabrik i Dals-Ed.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Jag vill till att börja med framhålla att del vid Eiserkoncernens införlivande med Statsföretagsgruppen vid årsskiftet 1977-1978 förutsattes atl åtgärder skulle behöva vidtas för att göra Eiserföretagen ekonomiskt livskraftiga.

Enligl vad jag inhämtat har AB Eiser vid styrelsesammanträde den 5 maj beslutat att la upp MBL-förhandlingar om atl lägga ner sin enhet i Dals-Ed, eftersom det inte har gått att få denna enhet lönsam. Sådana förhandlingar pågår f. n. Jag vill framhålla atl varken jag eller regeringen har några formella möjligheter atl ingripa i frågan.

Om enheten läggs ner kommer självfallet samhälleliga åtgärder alt vidtas för att nedläggningen skall kunna genomföras i socialt acceptabla former. I första hand kommer härvid arbelsmarknadspolitiska insatser i fråga, Men också andra möjligheler fär prövas för alt skapa alternativ sysselsättning och produktion.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Dä Rune Johansson är förhindrad alt vara närvarande har jag med talmannens tillstånd tagit över frågan och ber följaktligen att få tacka industriministern för svaret.

Allvaret i det här ärendet framgår klart av alt båda riksdagsledamöterna från Dalsland har ställt frågor i ärendet. Det är ingen tvekan om att effekten av nedläggningen blir drastisk i en kommun av Dals-Eds karaktär. I själva verket rör det sig om 10 % av de yrkesverksamma. Arbetsmarknaden i hela norra Dalsland är svagt utvecklad. Möjligheterna all pendla är också begränsade. Del gäller här relativt gamla anställda. Del är inte möjligt all begära av dem alt de skall resa 16 mil dagligen till Uddevalla för att få arbete. Del är lika omöjligt alt ställa kravet att de skall skaffa sig arbete i Östvolds Fylke.

Del behövs sysselsättning i Dals-Ed. Del förefaller mig någol egendomligt att man inte har skapat elt ålgärdsprogram för Brasonbyxan. Såvitt jag har mig bekant finns det inget sådant. Man föreslår nedläggning av en enhet utan att ha presenterat någol åtgärdsprogram. Och mina frågor till Nils Åsling är;

Finns del inte möjligheter för regeringen att få fram etl sådant ålgärdsprogram, så att man kan bedöma denna nedläggelse i hela dess vidd?

Kan inte regeringen under liden lämna någon form av stöd som gör del möjligt att upprätthålla denna sysselsältning, som man - såvitt jag förstår -inte har kunnat företagsmässigl motivera nedläggningen av, som får farliga sociala konsekvenser och som innebär elt svårt hot mot människorna i en kommun som har betydande svårigheter?

OLLE ERIKSSON (c);

Herr talman! Jag vill lacka industriministern för svaret.

Jag vill liksom Hilding Johansson starkt understryka hur allvarligt vi ser på del här beslutet och jag vill kort beröra några av de allvarliga konsekvenser som en sådan här nedläggning får för de anställda, för kommunen och för regionen. Självfallet drabbar del hårdaste slaget de närmast berörda, de anställda. Och del gäller här anställda som bor i en ort där undersysselsäll-ningen är särskilt stor och där speciellt förvärvsfrekvensen bland kvinnor är mycket låg. Nedläggningen innebär, som Hilding Johansson påpekade, att Eds kommun förlorar ca 10 % av sin induslrisysselsättning. Del är alltför myckel, bl. a. därför alt det inte går att lösa problemen genom arbelspend-ling, då pendlingsavstånden är långa till andra och större arbetsmarknader.

Det nämnda och myckel mer fakta som rör de regionalpolitiska förhållandena på norra Dal är inle främmande för våra statsråd. Statsmakterna har i föreskrifter och riktlinjer för regionalpolifiken och i länsplaneringen för Älvsborgs län betonat, atl insatser i kommunerna på norra Dal borde ges hög prioritet. Stick i stäv mol detta kommer sedan Eiser, ett av statens egna företag, och vill lägga ned produkfionen vid en av sina anläggningar- och därmed rycka undan arbetstillfällen och sysselsättning där den allra bäst behövs.

Del är inle konsfigl att vi som representerar dessa bygder reser olika frågor och sedan vill ha svar - inte bara som tröst för stunden, ulan svar som vi kan la med oss hem och som innebär konkreta initiativ och öppningar för mer långsiktiga lösningar.

I svaret här kan vi bl. a. läsa att det vid Eiserkoncernens införlivande med Statsföretagsgruppen förutsattes alt åtgärder skulle behöva vidtas för alt göra Eiserföretagen ekonomiskt lönsamma. I del här aktuella fallet följer då automatiskt frågan; Räddar man eller gör man Tiger Rang mer lönsamt genom all flytta över produktionen till Tiger Rangs fabrik i Uddevalla? Kommer Brasonbyxan att säljas bättre därför alt den sys i Uddevalla i stället för i Ed? Knappast! Inte löser man lönsamhetsproblemet i Tiger Rang med att lägga ner företagel i Ed.

Del är intressant att la del av den rapport som en löntagarkonsult avlämnat med anledning av den utredning som en särskild arbetsgrupp utfört. Den i sammanhanget lilla summa man sparar per år genom alt sy kavajer och byxor pä en plats i stället för på två olika tar man inte igen på flera är på grund av de slora kostnader en nedläggning för med sig. Här vidtar man en stor och drasfisk åtgärd, som i förhållande lill sin storiek kommer all ge alltför litet, och åtgärden är troligen inte heller den rätta för atl på sikt rädda Tiger Rang i

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen vid AB Eisers fabrik i Dals-Ed

191

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen vid AB Eisers fabrik i Dals-Ed

Uddevalla. Den nya förelagsledningen vid Tiger Rang, som vidtagit flera positiva åtgärder för lönsamheten, borde ha fått mer tid på sig för ytterligare åtgärder innan del här beslutet kom. Jag tror atl problemet snarare är en fråga om hur vi skall fä Brasonbyxan att sälja bällre. Utvecklingsmöjligheterna för Brasonbyxan borde vara den väsentliga frågan.

Jag skulle gärna vilja höra industriministerns synpunkter som komplettering lill det svar vi tidigare fält.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Jag förstår Olle Erikssons önskemål om konkreta åtgärder. Det antydde ju också Hilding Johansson i silt inlägg här att man gärna ser.

Självfallet är det angeläget, om nu Eiser stannar vid elt nedläggningsbeslut, atl förelagets ledning gör allt vad den kan för att reda upp den situation som de anställda och orten hamnar i efter ett sådant beslut. Men jag vill betona - till både Hilding Johansson och Olle Eriksson - att det då är styrelsens och företagets uppgift; riksdagen eller ett ansvarigt statsråd kan knappast gå in och detaljstyra vad ett företag skall göra för den händelse det måsle lägga om sin produktion.

Hilding Johansson efterlyser ett åtgärdsprogram. Jag förmodar alt förelagels styrelse har elt ålgärdsprogram. I förelagets styrelse finns också representanter för de anställdas organisationer. Det är alltså det organet som skall hålla i de här frågorna oeh se lill atl en omläggning av driften företas i socialt acceptabla former.

Sedan kommer Hilding Johansson däremot in på ett område där vi här i kammaren och i regeringskansliet har en klar kompetens. Det gäller frågan om stöd under tiden för nedläggningen. Men där tycker jag alt Hilding Johansson med sitt konstitutionella kunnande också är skyldig mig en information om vad del är för stöd han avser. Inom den av riksdagen angivna ramen av stödåtgärder finns inget speciellt stöd i en sådan situation. För att åstadkomma en speciell stödform för detta förelag måste man gå till riksdagen, och jag ifrågasätter om det är realistiskt. Här får man alltså lägga ansvaret där det hör hemma; pä företaget och på styrelsen, och hoppas att styrelsen gör vad den kan för atl klara anpassningen lill en ny situation. Frän samhällets sida slär då, som jag anser i milt svar, de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna till förfogande för att göra omställningsprocessen sä smärtfri som möjligt.

192

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Det blir svårt om detta förelag läggs ner och man skall behöva söka sig till arbelsmarknadspolitiska åtgärder i en kommun som ser ul som Dals-Ed.

Men nog skulle man väl kunna resonera i enlighet med den linje som jag har varit inne på tidigare, nämligen atl del behövs ett ålgärdsprogram för Brasonbyxan. Såvitt jag har mig bekant har det inte arbetats fram något sådant. Jag tog upp frågan i kammaren helt enkelt för alt skapa gehör för

denna tanke. Och även om inle Nils Åsling vill förmedla det förslaget till styrelsen, så kanske styrelsen läser det här protokollet och via den informationen tar upp det. Men nog tycker jag alt industriministern skulle kunna resonera om sådana ting med styrelsen. Därmed tar han inte över ansvaret. Men en industriminister har faktiskt räll, såvitt jag förslär, att föra resonemang med statliga företags styrelser. Litet av ägaransvar har ändå regeringen i sädana här frågor.

När del sedan gäller alt under tiden sälta in stödåtgärder vill jag framhålla atl det inte finns någon speciell form av stöd för detta ändamål. Det är i varje fall inle under detta riksdagsår möjligt alt gå fram med elt förslag lill kammaren - del är jag hell medveten om. Men nog borde det ändå finnas möjligheter för regeringen att finna någon form av stöd för en sådan övergängsälgärd, så atl man kan bedöma ärendet utifrån ett samlat program.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen vid A B Eisers fabrik i Dals-Ed

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Det ålgärdsprogram som Hilding Johansson här efterlyser har även löntagarkonsulten efterlyst.

En nedläggning av anläggningen i Ed medför kostnader som troligen är mycket större än de belopp man får in på en flyttning under de första åren. Del blir här fråga om direkta nedläggningskostnader för fabriksenheten, flyttningskostnader, kostnader för lokaliteter på den nya orten och kostnader för utbildning av ny personal. Sedan blir del myckel stora kostnader genom produktionsminskningar i övergångsskedet. Genom atl flytta produktionen lill Uddevalla skulle man tjäna in ca en halv miljon kronor årligen. Det kan man näppeligen göra om man räknar in de slora kostnader som en nedläggning i Dals-Ed skulle föra med sig. Det hade därför varit riktigt att ett åtgärdsprogram för Brasonbyxan hade kommit före nedläggningsbeslutet. Elt åtgärdsprogram där bl. a. aktiva marknadsinsalser och en medveten höjning av produktkvaliteten funnes med.

Om det trots allt blir så att Eiser drar sig ur sitt engagemang i Norra Dal hoppas jag att statsrådet med kraft stöder alternativa möjligheler till sysselsättning som kan uppstå. Jag vet all Dals-Eds kommun och länsstyrelsen i Älvsborgs län har hög beredskap i den här frågan. De har vidare kontakter som kan innebära alternativa möjligheter lill sysselsättning -kontakter som också innebär atl ett starkt samhällsstöd kan behövas.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Jag kan försäkra Olle Eriksson när det gäller hans senast framförda önskemål atl vi självfallet från regeringens sida är beredda att stödja de alternativa projekt som kan komma fram i händelse av alt fabriken läggs ned.

Hilding Johansson tycker att jag borde resonera med Eiserledningen. Jag vill klart deklarera atl jag hafl upprepade samtal med Eiserledningen om den allmänna politik som Eiserledningen bör följa i sitt arbete. Det är också därför som jag här i debatten säger att jag är övertygad om atl förelagsled-

193

13 Riksdagens protokoll 1979/80:166-167

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om gifttransporter

ningen känner sitt ansvar och skall göra sitt yttersta för att bemästra svårigheterna. Eiserledningen har mitt hela förtroende i del här avseendet.

Sedan vill jag då notera alt Hilding Johanssons krav pä en speciell stödform reducerats i betydelse eftersom han säger atl han är medveten om all det är någonting som man fär komma tillbaka lill riksdagen med och alt delta är av mera spektakulär natur än all knytas upp pä Dals-Edsproblemaliken.

HILDING JOHANSSON (s);

Herr talman! Om fabriken i Dals-Ed läggs ned utan all man har formulerat och diskuterat ett ålgärdsprogram, tycker jag atl del är en förhastad åtgärd som man griper till. Och då tycker jag faktiskt atl industriministern skall använda silt inflytande till all övertyga förelagsledningen om att man skall presentera ett åtgärdsprogram. Såvitt jag förstår har del inte kommit fram något sådant på del här området.

Sedan måsle jag nog, herr talman, litet dystert konstatera atl besvikelsen i Dals-Ed säkerligen blir mycket stor när vi måste rapportera alt regeringen nu endast kan säga all den inte anser sig ha möjligheler all gripa in men atl den skall föreslå samhälleliga åtgärder om nedläggningen sker. Del är ju denna nedläggning som inle skall äga rum.

Överläggningen var härmed avslutad.

194

§ 33 Om gifttransporter

Induslriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Bertil Måbrinks (vpk) den 29 maj anmälda fråga, 1979/80:518, till jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat jordbruksministern vilka åtgärder denne avser vidtaga för att kartlägga omfattningen av giftlransporlerna samt få till stånd effektiva kontroll- och säkerhetsåtgärder.

Frågan har överlämnats lill mig.

Anledningen lill Bertil Måbrinks fråga år bl. a. all del-enligt hans mening - saknas en myndighet med totalansvar och att det inte finns några som helst uppgifter om omfattningen av giftlransporlerna och om deras innehåll, vilket skulle betyda små möjligheter att upprätta beredskapsplaner vid en eventuell olycka.

Jag delar Bertil Måbrinks uppfattning all del finns brister i del nuvarande kontroll- oeh säkerhetssystemet vad avser transporter av giftiga ämnen och annal farligt gods- även om det inte är sä illa ställt som frågeställaren vill.göra gällande. Det är bl. a. mol den bakgrunden som regeringen är 1979 lät tillkalla en särskild utredare (K 1979:01) med uppdrag att utreda vissa frågor om transport av farligt gods. Huvuduppgiften för utredaren är att lämna förslag till mer effektiva kontroll- och säkerhetsåtgärder. Jag har här i kamrharen den 7 februari i år lämnat viss information om utredningsarbetet i

samband med atl jag besvarade en fråga av Bertil Måbrinks partikollega Per Israelsson om lastbilstransporter av miljöfarliga ämnen. Enligt vad jag har erfarit avser utredaren att nu till hösten lägga fram ett delbetänkande med förslag lill bl. a. ny organisation av myndighetsansvaret, som syftar lill alt skapa elt mer koncentrerat ansvar. 1 en fortsatt etapp av arbetet avser utredaren atl la upp frågor som rör räddningstjänsten och informationsbehovet i olika avseenden för att bl. a. förebygga olyckshändelser.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för svaret.

Jag tycker att det är bra att det pågår en utredning om den här problematiken. Jag skall erkänna att jag fick lag i direktiven till den här utredningen först sedan jag hade ställt frågan. Jag har läst direktiven, och jag tycker atl de är väldigt ambitiösa. De lar upp praktiskt tagel hela den här problematiken.

Men trots det vill jag beröra ett par frågor, som jag hoppas atl induslriministern kan ge något svar pä.

Vi kan vara överens om att vi i dag har en myckel bristfällig statistik när det gäller omfattningen av transporterna med farligt gods, exempelvis hur mycket del kommer in till vårt land via flyg- och sjötransporter samt via landsvägs- och järnvägstransporter. Vilka typer av gods är del fråga om och pä vilka sträckor sker transporterna? Vilka tätortseenlra genomkorsas med slora lunga lastbilar eller stora tågset fyllda med giftiga kemikalier, som om en olycka inträffade skulle få katastrofala följder?

En viktig sak när det gäller atl förbättra lagsliflningen och beredskapen är alt kommuner och länsorgan får helt klart för sig transporternas omfattning och deras innehåll. Om så inte sker kan rnan, såvitt jag förslår, inle upprätta några hållbara beredskapsplaner. Jag kan inle låsa ul ur direktiven om det ingår i utredningsmannen Rolf Sellgrens uppgifter atl plocka fram det här och presentera det.

Sedan skulle jag också vilja ställa en fråga om de s. k. internationella koderna. Det finns ju en kod för järnvägstransporterna - den s. k. RID-koden - och det finns också en internationell kod för sjötransporterna, IMDG-koden. Vi vet alt de här koderna finns bara på språken franska och tyska, men de upptar, såvitt jag förslår, dels uppgifter om vad transporterna innehåller, dels anvisningar för hur man skall handskas med godset vid en eventuell olycka. Det betyder att vårt folk, om jag säger så, som vid landets gränser skall ta emot det här godset mäsle ha mycket goda kunskaper i franska och tyska. Det är oerhört viktigt, för minsta felläsning kan ju få ödesdigra konsekvenser, och jag ifråga.sätter om man har sådana kunskaper.

Jag skulle vilja fråga induslriministern om del ingår i utredningsdirektiven alt de här koderna skall finnas också på svenska. Och om det inle ingår, är då induslriministern beredd atl vidta sådana åtgärder all koderna kommer att finnas pä svenska?

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om gifttransporter

195

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om turistföretagens kreditmöjligheter

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Får jag svara på den sista frågan först genom alt säga alt utredningens direktiv är, som Bertil Måbrink mycket rikfigt noterade, ambitiösa och täcker hela området. I utredningens direktiv ingår också alt överväga det informationsbehov som man självfallet har när del gäller att översätta internationella koder lill svenska för alt kunna göra dessa internationella transporter mera överblickbara ur svensk säkerhetssynpunkt.

Jag vill också peka på all del här är ju inget nytt arbete. På sjölransportområdet har i den utredning som berörde miljöriskerna vid sjötransporter och som avkastade betänkandet Ren lur också de här frågorna ägnats stor uppmärksamhet. Även i de regionala oeh lokala karlläggningar som skett i fråga om landsvägstransporter - det gäller Malmöhus och Hallands län samt Stockholms och Göteborgs kommuner- har dessa frågor om information visavi internationella transportföretag varit uppe till behandling.

Jag kan också vitsorda atl beredskapsplaneringen ingår i det uppdrag som utredaren har alt närmare överväga. Arbetet inriktas på en ytterligare kartläggning, och i det sammanhanget kommer räddningstjänsten att tillmätas en avgörande betydelse. Även beredskapsplaneringen kommer att bli en fråga av central betydelse för utredningens arbete.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 34 Om turistföretagens kreditmöjligheter

196

Industriministern NILS ÄSLING erhöll ordet för att besvara Olle Erikssons (c) den 30 maj anmälda fråga, 1979/80:536, till handelsministern, och anförde:

Herr talman! Olle Eriksson har frågat handelsministern när förslag om bättre kreditmöjligheter för turistföretagen kan beräknas föreläggas riksdagen.

Frågan har överlämnats till mig.

Bakgrunden till Olle Erikssons fråga är riksdagens uttalande (NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415) att vissa frågor om s. k. hotellgaranfilån bör uppmärksammas i samband med beredningen inom regeringskansliet av hotell- och restaurangulredningens samt rekreationsberedningens förslag.

Statligt kreditslöd lill företag inom turistnäringen lämnas f. n. dels i form av statlig garanti för s. k. hotellgarantilån, dels i form av regionalpolitiskt stöd. Grunderna för holellgaranlilånen berörs - förutom av de nämnda utredningsförslagen - av serviceförelagsutredningens förslag alt utvidga de regionala utvecklingsfondernas målgrupp till atl omfatta även turistföretag. Remissbehandlingen av detta förslag har nyligen avslutats. Det är inte troligt alt förslag om ändring av de regionala utvecklingsfondernas målgrupp och ändrade regler för hotellgarantilån kommer att föreläggas riksdagen före

budgetåret 1981/82.

När det gäller del regionalpolitiska stödet vill jag erinra om all turistföretagens möjligheter atl utnyttja sådant stöd ökades genom riksdagens beslut förra året om regionalpolitiken.

OLLE ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för svaret.

I den mofion som ligger lill grund för riksdagens beställning berörs framför allt kredilproblemen för turistföretag belägna utanför sådana områden som genom regionalpolitiken fått statligt stöd. Motionens förslag om statlig kreditgaranti är självfallet tillämplig i hela landet på företag inom turistnäringen. Vi kan konstatera att etl ekonomiskt välmotiverat projekt är svårt att genomföra pä grund av svårigheterna alt ställa säkerheter. En stugby, skidbacke, snökanon eller hamnanläggning för småbåtar är inte sådant som är lätt atl kredilvärdera. Resultatet blir att lån inte erhålls, trots atl det inte är fråga om subventioner på, räntor eller lånebelopp. Många ur rekreationspolitisk synpunkt angelägna investeringar kommer därför inle till stånd. Enda möjligheten är atl söka lokaliserings- och avskrivningslån, under förutsättning att förelaget är beläget inom stödområde. Enligl aktuella uppgifter från rekreationsberedningen har turistbranschen i ensäsongsomräden i dag det myckel besvärligt atl få krediter på grund av atl banker och dylika inrättningar inte ser sädana här investeringar som värdefulla och inle heller ger dem nägon hög prioritet. De ser kritiskt och tveksamt pä projekten.

Jag går inte in på det regionalpoliiiska slödel, eftersom riksdagen nyligen fattat beslut om nya regler för detta, och vi får se hur resultatet av dem blir. Del jag med min fråga ville ta upp var situationen speciellt för företag belägna utanför det regionalpolitiska stödområdet. Jag tycker del är mycket angeläget all dessa företag får start- och utbyggnadsmöjligheter. Jag vill understryka att det inte är fråga om subventioner. Det som erfordras är en garanti, vilket naturligtvis är ett risktagande, men etl välberälfigal sådant. En statlig lånegaranti för investeringar i olika turistanläggningar, t. ex. enkla stugbyar i kustområdena och i Syd- och Mellansverige, skulle verksamt bidra till alt öka allmänhetens rekrealionsmöjligheter i våra värdefulla rekreationsområden - framför alll i Syd- och Mellansverige.

I svaret på min fråga hänvisas till serviceföretagsutredningen. Jag anser inte atl frågan om vem som skall handlägga ärendet är den viktigaste. Det vikfigaste är alt det finns ett garantisyslem atl tillämpa. Det tycker jag är så viktigt alt det inte kan få dröja så länge som industriministern säger i silt svar. Jag vädjar därför till industriministern atl försöka påskynda den här frågans behandling.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag delar Olle Erikssons uppfattning om turistnäringens slora betydelse som försörjningsunderlag för vissa delar av vårt land. Turistnäringens regionalpolitiska betydelse är alltså ställd utom allt tvivel.

När det gäller samhällets engagemang i turistnäringen har det, som jag

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om turistföretagens kreditmöjligheter

197

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringens planer för gurn-miindustrins utveckling

åberopade i mill svar, skett en betydande utökning under senare år. Jag tycker att man ändå måste konstatera all det regionalpoliiiska stödei ger turistnäringen goda möjligheter till utveckling i de stödområden vi har, där turistnäringen har sin stora regionalpolitiska betydelse.

När det gäller turistnäringen i övrigt är det alldeles uppenbart att vi behöver tid för atl se över erfarenheterna från de regionala utvecklingsfonder som startade relativt sent i nuvarande skepnad, nämligen den 1 juli 1978. Där måste vi ha den tid som behövs för all avvakta remissutfallet av serviceutredningen. I samband med att de nya näringspolitiska riktlinjerna återkommer kan del finnas anledning alt också närmare beröra turistnäringens framlida utvecklingsmöjligheter. Del kommer all ta sin lid, men jag föreställer mig atl problemet är av den art alt vi, när vi pä nytt förelägger riksdagen elt förslag, måste ha en genomarbetad syn pä turistnäringens betydelse i näringslivet.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 35 Om regeringens planer för gummiindustrins utveckling

198

Induslriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Wilhelm Gustafssons (fp) den 2 juni anmälda fråga, 1979/80:540, och anförde;

Herr talman! Wilhelm Gustafsson har frågat mig vilka planer jag har för gummiinduslrins ulveckling i landet och vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att skaffa ersättningssysselsältning lill den nedlagda Firestonefabriken i Borås.

Regeringen gav i december 1976 statens industriverk (SIND) i uppdrag att utreda visa frågor rörande gummivaruindustrin. Enligt direktiven för uppdraget skall en kartläggning göras av gummivarornas utveckling såväl totalt som inom de viktigaste förbrukningsområdena som utgångspunkt för en bedömning av utvecklingstendenserna inom branschen. Tvä delrapporter har hittills publicerats, i april 1978 och oklober 1979. SIND:s arbete fortsätter. Först när SIND har presenterat sin slutrapport, vilket beräknas ske under år 1980, kan regeringen överväga om några särskilda åtgärder för hela gummivaruindustrin är motiverade. Riksdagen har kommit till samma uppfattning vid behandlingen av några motioner angående gummivaruindustrin (NU 1979/80:61).

Gislaved AB:s utredningar angående en eventuell framlida produktion av lastvagnsdäck har under ett par års lid diskuterats med företaget inom ramen för regeringens lokaliseringssamråd med de större industriföretagen. Jag har i ett fidigare skede informerat Gislaved om möjligheterna atl erhålla lokaliseringsstöd i Landskrona i det fall att riksdagen skulle komma atl fatta principbeslut om avveckling av Öresundsvarvet. Efter riksdagens beslul med anledning av regeringens proposition om varvsfrågor (prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr 1979/80:404) är frågan om etablering i Landskrona med regionalpolitiskt stöd knappast aktuell.

Borås har hittills inte varit aktuellt som etableringsorl för denna tillverkning. Skälen till detta är flera. En produktion av lastvagnsdäck skulle kunna påbörjas tidigast orn två tre år. Det har hittills varit en strävan såväl från de fackliga organisationerna och övriga intressenter i Borås som från min sida alt försöka finna en lösning som kan. bevara sysselsättningen för den personal som nu finns vid Boräsfabriken. Elt beslut att förlägga Gislaveds laslvagnsdäckstillverkning till Borås skulle effektivt förhindra varje diskussion om en lösning av de akuta problemen i Borås. Dessutom måste utrustningen i Boråsfabriken, även om den är modern, nästan helt bytas ut för en tillverkning av lastvagnsdäck. Det projekt som Gislaved tidigare diskuterat alt förlägga lill fabriken i Borås avsåg hell annan tillverkning.

Beträffande situationen i Borås vill jag framhålla, alt industridepartementet har tagit en mycket aktiv del i ansträngningarna att finna ny sysselsältning lill Firestones anläggningar tillsammans med de fackliga organisalionerna, länsmyndigheterna och kommunen. Tack vare dessa ansträngningar har sysselsättningen hittills kunnat bevaras i Viskaforsfabriken. Jag är medveten om atl någon molsvarande lösning för Boråsfabriken ännu ej har kunnat uppnäs. Enligl vad jag har erfarit utreds f. n. elt projekt som inom kort skall presenteras för industridepartementet.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringens planer för gummiindustrins utveckling

■ WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Jag ber att få lacka induslriministern för svaret pä min fråga.

Bakgrunden till frågan är den betydelse planerna för svensk gummilill-verkning kan få för sysselsättningen i Boråsområdel oeh framför allt vid den nedlagda Firestonefabriken i Borås.

Eftersom del varil bekant atl Gislaved haft planer på att tillverka stållastvagnsdäck var del naturligt alt vända sig lill Gislaved för all pröva om man där var intresserad av Boråsfabriken för en sådan tillverkning. Så var inte fallet, och därför har förhandlarna från Borås fått diskutera efter andra linjer, om mindre projekt frän Gislaved och med andra gummiintressenter. Förhandlingarna har i varje fall inte ännu lett lill någon framgång, och del har bara rört sig om ett begränsat antal sysselsättningsfillfällen. Gislaved har f. ö. sagt nej även till dessa propåer under åberopande av att de ekonomiska förutsättningarna inte kunnat uppfyllas.

Man skall då inle förundra sig över all uppgifterna om all industridepartementet diskuterat med Gislaved om etablering i Landskrona väckt stor uppståndelse - för alt inte säga förargelse - i Borås. Man tycker nog i Borås, att om tillverkning av stållastvagnsdäck skall startas i Sverige med ganska massivt statligt stöd, sä borde Borås kunna vara minst lika lämplig etableringsorl som Landskrona.

Den moderna fabriken i Borås och det gummikunnande som finns i Boråsområdel representerar positiva ingångsvärden som inle borde fä förspillas. Och när del gäller behov av regionalpoliiiska insatser torde Boråsområdet vara väl så kvalificerat som Landskrona. Jag behöver bara erinra om bortfallet av 10 000 lekosysselsätlningar under 1970-lalel - en

199

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om regeringens planer för gummiindustrins utveckling

"varvskris" per år, skulle man kunna säga. Även om teko för tillfället stabiliserat sig finns del en betydande reslarbelslöshet, och näringslivets ensidighet har ingalunda övervunnits.

Mol denna bakgrund skulle en lokalisering till Boräsbygden av en fabrik för tillverkning av stållastvagnsdäck vara välkommen.

Jag vill fråga om industriministern kommer all ha Borås i åtanke, om och när sädana planer skall realiseras.

Sedan är del rikligt att en sådan satsning inte löser de akuta problem som uppkommer när varseltiden för 300 gummiarbetare går ut i augusti. Det finns seriösa uppslag under bearbetning, oeh jag hoppas alt induslriministern har möjlighet alt ställa sig positiv och ge det ingångsslöd som kan behövas för atl arbete skall kunna tryggas åtminstone för huvuddelen av de varslade.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Jag vill försäkra Wilhelm Gustafsson alt jag följer utvecklingen i Borås med stort intresse. Jag har blivit litet förvånad över den debatt som uppstått i Borås med anledning av etableringsdelegationens arbete på all fortlöpande följa stora industriprojeki och också atl när så är lämpligt inleda överläggningar om lokaliseringen av dessa industriprojeki. De faclo har induslridepartementet genom etableringsdelegationen under ett par år fört diskussioner om laslbilsdäckslillverkningen. Della arbete, som beslår i atl man under sekrelessgaranti med de 150 största svenska företagen har ett fortlöpande samråd om utvecklingsprojekt, måste självfallet fortgå-

Får jag sedan säga någol med anledning av de missförstånd - för alt använda ett modest uttryck - som präglat Boråsopinionen något redogöra för situationen som jag uppfattar den.

Den 26 mars i år kom jag, i egenskap av industriminister, med Gislaved AB överens om villkoren för att bolaget fr. o. m. den 1 april i år skulle överta verksamheten vid Firestones däckfabrik i Borås. Verksamheten i Borås skulle inledningsvis ha sysselsatt 120 personer och inom etl är ha ökat lill 150 personer. Produktionen skulle bl. a. ha bestätt av personvagnsdäck.

Sedan de fackliga organisalionerna sagt nej till detta förslag var det inle längre aktuellt. Del är del faktiska förhållandel. Men det får naturligtvis inle hindra alt allt görs för atl finna andra projekt som kan säkra sysselsättningen vid Boråsanläggningen.

200

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att ta upp den lilla träta som uppstått mellan industriministern och företrädare för Boräsförhandlarna och som gäller turerna i de förhandlingar som förts. Det hör historien lill. Jag kan bara konstalera atl det ändå inte gjorts några ansträngningar från industridepartementets sida för att förlägga tillverkningen av stållastvagnsdäck till Borås men att man varil intresserad av att ta upp en sådan tillverkning i Landskrona.

Kommer induslriministern alt i framtiden ha med Borås, om och när det

gäller atl pröva var svensk tillverkning av lastvagnsdäck skall förläggas? Både företagsekonomiska och samhällsekonomiska skäl talar enligl min mening för att man seriöst prövar en Boråslokalisering, och de regionalpolitiska skälen härför är utomordentligt starka. Kan statsrådet för dagen ge någon information om hur man konkret avser alt medverka till all klara sysselsättningen för de bortåt 300 Firestonearbetare som nu med oro ser fram mot mitten av augusti då varseltiden löper ut?

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Jag försökte antydningsvis här ange riktlinjerna för etableringsdelegationens arbete med del s. k. lokaliseringssamrådet, nämligen atl fortlöpande och i en förtroendefull atmosfär med företag på etl tidigt stadium diskutera skilda tänkbara utvecklingsprojekt. Laslbilsdäcksprojek-lel är elt sådant.

Till följd av del avtal som vi tecknat med de 150 företag som är berörda av elableringssamräd kan jag inte här redogöra för vilka elableringsdiskussio-ner som förekommer. Jag kan bara vitsorda atl Borås har förekommit i de diskussioner som etableringsdelegationen har haft med slora svenska förelag om eiableringsfrågor. Att jag inle nu kan ge mig in i en detaljredovisning är självklart.

Vi hade som sagl en uppgörelse med Gislaved - vilket är etl faktum, trots vad informationen har gett vid handen i Borås - och alt den etableringen inte kom lill stånd beklagar jag, men jag är självfallet beredd att diskutera andra tänkbara projekt. Vi har från industridepartementet lagt ned betydande möda och spelat en mycket aktiv roll när det gäller att skapa sysselsättning i Fireslonefabrikerna. Jag nämnde alt Viskaforsprojektet lyckades, och jag är övertygad om att vi på ett eller annat sätt också skall kunna klara problemen i Boråsfabriken.

För della behövs emellertid - del vill jag gärna säga vid det här tillfället - en vilja till förutsättningslös diskussion om projekten. Det klarar man knappast genom att sprida vilseledande information och rikta grundlösa beskyllningar mol inblandade parter i det här arbetet, som verkligen kräver samverkan av alla.

Nr 167

Måndagen den, 9 juni 1980

Om regeringens planer för gummiindustrins utveckling

WILHELM GUSTAFSSON (fp);

Herr talman! Industriministern har naturligtvis alldeles räll i att del krävs vilja till samverkan mellan alla inblandade parter. Jag hoppas alt den kontrovers som har uppstått är orsakad av missförstånd och alt man skall komma on speaking terms med varandra i de här frågorna. Del är verkligen viktigt atl man kortsiktigt kan klara sysselsättningen vid Firestonefabriken i Borås för dem som nu är varslade - varselliden utgår i augusti - men det är kanske ännu viktigare att man på längre sikt kan försöka all diversifiera sysselsättningen i Boråsområdel. Dä skulle en eventuell fabrik för tillverkning av laslvagnsdäck passa utomordentligt väl i sammanhanget.

Jag noterar atl statsrådet i svaret har sagt alt Borås hittills inle har varit

201

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om vapenfrilag' stiftningen

aktuellt. Jag fäster mig vid ordet "hittills" och hoppas atl saken i fortsättningen skall kunna utvecklas på elt annat sätt.

Överläggningen var härmed avslulad.

§ 36 Om vapenfrilagstiftningen

202

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 27 rnaj anmälda fråga, 1979/80:509, till justitieministern, och anförde;

Herr talman! Eva Hjelmström har frågat om justitieministern anser att nuvarande praxis all döma värnpliklsvägrare lill hårda fängelsestraff står i överensstämmelse med 1978 ärs vapenfrilagsliflning oeh om justitieministern är beredd atl medverka till en lagstiftning som möjliggör en civil samhällstjänst, frikopplad från totalförsvaret.

Frågan har överlämnats till mig.

Jag vill först erinra om alt de ändringar i vapenfrilagstiflningen sorn riksdagen beslutade år 1978 bl. a. syftade lill att väsentligt nedbringa antalet fall av värnpliktsvägran genom alt möjligheterna att få vapenfri tjänst ökades och de vapenfrias tjänstgöringsområden vidgades.

Sedan 1978 har andelen bifallna ansökningar om vapenfri tjänst ökat. Samlidigl har antalet lill regeringen anmälda fall av värnpliktsvägran i form av lydnadsbrotl under samma period minskal.

Riksdagens beslut innebar vidare att det tidigare gällande sanktionssyste-mel med frihetsstraff för totalvägran bibehölls.

I propositionen uttalades i fråga om påföljdsvalet alt en förstagängsvägran normalt skulle medföra villkorlig dom och böter samt förnyad inkallelse. Vid ny vägran borde påföljden bestämmas till minst fyra månaders fängelse. Därefter borde ytterligare inkallelse inte ske. Som såväl lagrådet som justitie- och försvarsutskotten har framhållit är detta uttalande inte bindande för domstolarna i deras rättstillämpning. Domstolarna har alt följa allmänna grunder för val av påföljd, vilket i praktiken i vissa fall kan innebära ovillkorligt frihetsstraff redan vid förstagängsvägran. Om ett kännbart frihetsstraff utdöms vid förstagängsvägran, kan regeringen besluta all ytterligare inkallelse inte skall ske.

Det ligger alltså helt i linje med riksdagens beslul att den som vägrar atl fullgöra varje form av tjänstgöring döms till ett kännbart fängelsestraff.

Jag har ingen som helst förståelse för den som vägrar alt fullgöra vapenfri tjänst under åberopande av principiella skäl. Atl dra några skarpare gränser mellan tolalförsvarsverksamhel och annan verksamhet är inte möjligt. Den som så vill kan hävda alt varje insats ytterst kommer totalförsvaret till godo.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Del hade känts bra om denna dags och förvisso även della riksmötes digra frågande hade kunnat avslutas med elt positivt svar, men så blev alltså inte fallet.

Jag tvingas konstatera alt de olägenheter som fanns redan 1978, när riksdagen fattade beslut om vapenfrilagstiflningen, kvarstår och förstärks. Redan dä underströk vi från vänsterpartiet kommunisternas sida myckel kraftigt all lagen visserligen var en förbättring i förhållande till tidigare men alt slora olägenheter vidlådde. Jag skall här bara gå in på tvä av dessa ölägenheter.

I vapenfriutredningen nämndes möjligheten till vapenfri tjänst frikopplad från totalförsvaret. Den här möjligheten snävades sedan in av den dåvarande borgerliga regeringen, vilket mycket starkt kritiserats av stora grupper i samhället.

Jag skall här citera vad Oswald Söderqvist sade i den debatten, därför att
samma sak kan sägas i dag; "Jag tycker all del är en småaktig attityd som
försvarsministern här visar upp. Och den är inte bara småaktig. Jag är rädd
för all den är ett uttryck för en syn pä vapenvägrare och tolalvägrare som en
kategori som bör klämmas ål. Den formulering som fanns i vapenfri-
utredningens förslag är bra. Det räcker med alt säga att verksamheten skall
vara betydelsefull för samhället ulan några tillägg."

Den här småaktigheten omfattas uppenbarligen också av vär nuvarande försvarsminister, och del är lill följd av denna smäaklighet som nuvarande situation har uppstått - en situation som alltså innebär all unga killar år 1980 sätts i fängelse, därför alt de vägrar alt göra sin tjänst inom totalförsvaret och i stället erbjuder sig att göra vapenfri tjänst inom t. ex. Rädda barnen eller Röda korset. För detta döms de lill tvä månaders fängelse. Del är alltså inte fråga om atl vägra att fullgöra sin tjänst inom totalförsvaret, ulan del är fråga om all fä göra vapenfri tjänst någon annanstans. Som vi uppfattar det gäller det här en politisk dom och politiska fångar. Om någon av eliska och moraliska skäl, inle minst mot bakgrund av den vanvettiga kapprustning som pågår i världen, anser sig tvungen atl vapenvägra och därför erbjuder sig att göra en civil samhällstjänst skall han naturligtvis få göra detta.

Jag vill fråga försvarsministern: Varför inle följa Norges exempel? Hyser försvarsministern verkligen inte någon som helst förståelse för den som vägrar fullgöra tjänst inom totalförsvaret och som i stället erbjuder sig alt fullgöra sin tjänst inom Rädda barnen? Alt vidhålla den uppfattning som försvarsministern ger uttryck ät är inle civiliserat - del är barbariskt!

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om vapenfrilagstiftningen

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Det är alldeles riktigt atl vpk, när lagen behandlades i riksdagen, hade en annan uppfattning och i vissa avseenden röstade emot nu gällande lagstiftning. Men riksdagen har med betydande majorilel godtagit en lag, och i elt rättssamhälle gäller principen all lag skall följas. Vad som för den enskilde kan betraktas som en olägenhet är kanske ur samhällels synpunkt en nödvändighet för alt upprätthålla respekten för de lagar man

203

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om vapenfrilagstiftningen

har, framför allt i det här fallet respekten för den värnpliklslag vi har och som är en av grundförutsättningarna för att vi över huvud tagel skall kunna överleva som fri nation.

Del exempel som Eva Hjelmström här tog fram, atl unga killar sätts i fängelse i stället för att få tjänstgöra i Röda korset eller Rädda barnen, stämmer inle. Röda korset är faktiskt en organisation där man kan fä göra vapenfri tjänst. Men det är alltså en organisation som utför humanitära insatser som är av betydelse i händelse av krig och under beredskap.

Riksdagen fattade beslut om atl det skulle gälla tjänst som har betydelse för riket under beredskap och krig. En lag måste följas. Denna lagstiftning har enligl min mening varit bra i så måtto atl antalet människor som döms till fängelse för lolalvägran ser ul att minska.

Detta är en intressekonflikt mellan vissa människor med en starkt grundad personlig åsikt oeh samhället som måste slå vakl om sina intressen. De principerna måste vi försöka leva efter.

EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Lät mig först konstatera atl när lagen antogs i riksdagen 1978, så var det inte bara vänsterpartiet kommunisterna som protesterade mot sanktionsförfarandet oeh mot den insnävade formuleringen, som försvarsministern nu log upp och som jag tidigare var inne på, nämligen alt det skulle gälla inte allmän samhällstjänst ulan nödvändigtvis någol för försvarets bästa. Också socialdemokraterna protesterade, liksom Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Amnesly International. De har tagit upp frågan gång på gång och protesterat. Det finns alltså en bred opinion för att man skall förändra lagstiftningen i det här fallet.

Försvarsministern säger att lagar skall följas. Självfallet - men lagar kan också förändras, och det var just detta jag frågade om.

Jag tycker det är rimligt och motiverat atl ändra en lag som dömer unga människor till två månaders fängelse ovillkorligt - som i fallet med Lars Olsson, som erbjudit sig att arbeta för Rädda barnen, men som sett sig av etiska och moraliska skäl nödsakad atl vägra jobba inom totalförsvaret.

Del kan också tilläggas, att när riksdagen en gång antog den här lagstiftningen, förekom mycket stolla uttalanden om att ingen längre skulle behöva sitta i fängelse för värnpliktsvägran. Det är bara alt konstatera atl av dessa stolta uttalanden kvarstår i dag ingenting.

204

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK;

Herr talman! Beträffande sanklionsförfarandel var del så, att riksdagsmajoritelen avvisade det sanktionsförfarande som var föreslaget, nämligen civil samhällstjänst. Del ansågs atl vi inte kunde ha elt system där man dels kunde tilldelas samhällstjänst och dels kunde straffa sig lill del. Dessutom ville man inte införa en ny sanktionsform på ett enskilt område, utan man ville se detta i ett större sammanhang.

Sä var det med den saken.

Beträffande Lars Olsson, som alltså dömts lill fängelse, vill jag påpeka atl

enligl uppgift hade han aldrig sökt vapenfri tjänst. Han var alltså inle prövad. Därmed nog sagl om detta fall.

Så några ord om att sätta människor i fängelse. I debatten 1978 sade jag att del var orimligt alt ha det syslem vi hade, där människor fick upprepade fängelsestraff för sin personliga övertygelse. Nu har vi ändrat lagsliflningen sä all betydligt fler unga grabbar är berättigade att få vapenfri tjänst. Å andra sidan måste vi för tolalvägrare - och det finns sädana - ha etl sanklionssys-tem. Jag vill dock påpeka att Sverige är etl av de länder i världen som visar den största respekten för människors personliga övertygelse och olika åsikter. Tyvärr finns det faktiskt, Eva Hjelmslröm, massor av länder där människor hamnar i fängelse oeh får betydligt längre fängelsestraff därför att de ger uttryck för en åsikt. I detta fall sker del åtminstone en ordentlig prövning. Och vapenfrilagstiflningen är etl typiskt exempel på all Sverige är en rättsstat.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Dåvarande vapenfriutredningen föreslog att det skulle finnas en möjlighet till s. k. samhällstjänst. Den dåvarande borgerliga regeringen snävade in det som vapenfriutredningen hade föreslagit. Vi tyckte och tycker att del är negativt. Det är fullt möjligt att ha det som man har det i Norge och i en rad andra länder, dvs. att del finns möjlighet för unga människor atl göra tjänst utom totalförsvaret ulan atl därmed behöva drabbas av ovillkorligt fängelsestraff.

Försvarsministern kom in på delta alt man i andra länder sätter folk i fängelse för deras åsikter. Om regeringen vore så män alt skydda dem, borde kanske utrikesministern alldeles nyss här ha uttryckt nägon ståndpunkt i fråga om de länder där man t. o. m. skjuter ihjäl folk för atl de har en åsikt, vilket alltså sker vid Coca Cola-fabrikerna i Guatemala. Men då tiger ni i den borgerliga regeringen.

Vi lär fä återkomma till detta ärende i samband med motionstiden, för det finns fortfarande anledning atl ändra pä lagsliflningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 37 Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara Hans Lindblads (fp) den 30 april anmälda interpellation. 1979/80:192, och anförde:

Herr talman! Hans Lindblad har ställt tvä frågor lill mig. I den första frågar han om jag anser atl vår säkerhetspolitiska situation har ändrats av de senaste månadernas händelser i sådan grad alt del finns anledning alt göra en annan bedömning av behovel av försvarsförmåga i närtid än den man ansåg sig behöva ha under 1970-lalel. I den andra frågar han om jag anser atl behovel av försvarsförmåga i närtid motiverar insatser inom utbildningsområdet eller

205

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Orn försvarsförmågan inom totalförsvaret

206

förnödenhelsområdel för militärt försvar, civilt försvar eller andra delar av totalförsvaret före 1982 och alltså inom den period som täcks av 1977 års försvarsbeslut.

För alt vär alliansfria politik, som syftar lill neutralitet i krig, skall vara trovärdig krävs alt vi har förmåga alt hävda värt oberoende. Vär beredskap mäsle därför ständigt anpassas lill det internationella lägel. Del innebär att förändringarna i den säkerhetspolitiska situationen måsle analyseras och läggas till grund för försvarspolitiska överväganden, såsom Hans Lindblad helt riktigt gör i sin interpellation.

I de försvarsbeslut som fattades under 1970-talel fanns en viss tendens att betrakta avspänningsslrävandena som en given grund för utrikespolitiska och försvarspolitiska bedömningar, trots alt tecknen på elt kärvare internationellt klimat blev allt tydligare fr. o. m. millen av 1970-talel. Även 1977 års försvarsbeslut kom i viss män all präglas av denna inställning, då riksdagen log ställning till grunderna för den svenska säkerhetspolitiken oeh till de olika totalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling.

Den internationella utvecklingen under den senare hälften av 1970-talel och inle minst den senaste lidens händelser har lett lill atl förhällandet mellan supermakterna har försämrats. Jag delar där Hans Lindblads uppfattning atl utvecklingen är oroande.

I riksdagens försvarsdebatt den 13 maj 1980 sade jag all det fanns vissa lärdomar som vi borde dra av det som inträffat. Den första är att det är svårt att bedöma supermakternas kortsiktiga avsikter och pä den grundvalen försöka förutsäga deras agerande. Vår försvarspolitik måste därför grundas bl. a. på alt våra bedömningar av supermakternas reaktioner i olika situationer är osäkra. Den andra lärdomen är att stormakterna har stärkt sin förmåga att snabbt och överraskande föra fram stora militära styrkor. Vi får därför inte bygga vår försvarsplanering på antaganden atl vi får läng politisk förvarning, så atl vi då kan ta igen försummelser på försvarsområdet.

Den tredje lärdomen är att del inle går att grunda säkerhetspolitiska bedömningar på enkla framskrivningar av lill synes stabila förhållanden och tendenser. Sverige måsle ha elt försvar som på värnpliktens grund snabbt kan öka sin beredskap och som snabbt kan utveckla full styrka. Etl svenskt försvar som på kort fid kan nå full operativ styrka är ett av de viktigaste bidragen vi kan lämna till en fortsatt lugn och stabil utveckling i del nordiska området, karakteriserad av bl. a. låg slormaklsnärvaro.

Den internationella utvecklingen är ett av skälen till atl regeringen givit tilläggsdirektiv lill 1978 ärs försvarskommitlé. Elt annat skäl är alt 1977 ärs försvarsbeslut bl. a. pä grund av prisutvecklingen i flera avseenden innebar en överinteckning i förhållande lill de resurser som avdelades. Elt tredje skäl är del slatsfinansiella läget.

I regeringens tilläggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté påpekas bristen pä stabilitet i den internationella situationen särskilt i fråga om förhållandel mellan de bägge supermakterna. Del är emellertid, som Hans Lindblad påpekar, alltid svårt att dra entydiga slutsatser av observerade förändringar i supermakternas militära dispositioner oeh all korrekt bedöma

olika makters politiska avsikter i ett spänt läge och vilka kontrollerade eller okontrollerade handlingar delta kan utlösa. Försvarskomrnitlén har i sitt första betänkande angett att försvarsutformningen i ökande omfatlning måste styras av en eventuell angripares möjligheter till operationer som inleds överraskande. Kommittén anser alt försvar skall kunna las upp i varje del av landet, oavsett varifrån angreppen kommer. Enligl kommitténs mening gör emellertid ekonomiska och andra förhållanden det nödvändigt med prioriteringar, och kommittén föreslår bl. a. en viss geografisk prioritering. Hit hör frågan om hur de ekonomiska resurserna skall satsas i syfte alt erhålla försvarseffekl under skilda tidsperioder, dvs. hur vi skall fillgodose väsentliga krav på operaliv styrka både i det korta och i det långa perspektivet.

Enligt min mening går det inte att ställa upp någol motsatsförhållande mellan kortsiktig oeh långsiktig beredskap. Bägge faktorerna måsle väga tungt i en konsekvent försvarspolitik. All försvarspolitik innebär en risklagning, eftersom vi omöjligen med säkerhet kan förutsäga alla de säkerhetspolitiska påfrestningar vi kan ställas inför. De ramar inom vilka lyngdpunklsförskjulningen i risktagningen kan varieras i del längre eller kortare perspektivet är snäva. I tilläggsdirektiven åläggs försvarskomrnitlén alt under sitt fortsatta arbete analysera den säkerhetspolitiska utvecklingen och överväga om det finns skäl att ändra eller komplettera de bedömningar som har redovisats i kommitténs första belänkande. Kommittén bör vidare ägna särskild uppmärksamhet åt dels hur kraven på förbättrad beredskap och ökad mobiliseringsberedskap skall tillgodoses inom ramen för elt värnpliktsförsvar, dels hur kraven på att kunna avvisa kränkningar under fred och neutralitet skall mötas.

Vidare skall den militärtekniska utvecklingen beaktas så alt hänsyn tas lill denna när försvaret utformas. Jag vill inle föregripa detta utredningsarbete genom att uttala någon färdig mening. Så myckel kan jag dock säga att jag delar Hans Lindblads uppfattning, att den internationella utvecklingen är oroande och atl stor uppmärksamhet måste ägnas frågan om vår beredskap på kort och lång sikt inför och vid 1982 års försvarsbeslut.

Hans Lindblad hävdar atl problemet med att förslärka försvaret på kort sikt hänger samman med vår mobiliseringsförmäga. Han anser all vi behöver fler förband som kan sättas in snabbt, var i landet vi än vill ha dem. Som jag tidigare har nämnt har regeringen i tilläggsdirektiv lill 1978 års försvarskommitlé bl, a. tagit upp just della problem. Kommittén bör ägna särskild uppmärksamhet ål all skapa förutsättningar för snabb styrkelillväxl i sådana delar av landet som bedöms kunna bli utsatta för angrepp tidigt. I särskilt hög grad gäller della övre Norrland med sin relativt sett fåtaliga befolkning. Jag vill i delta sammanhang erinra om att regeringen nyligen beslutat om all anskaffa ytterligare transporlflygplan för flygvapnet för all bl. a. öka vär förmåga att snabbt transportera förband inom landet. Jag vill också erinra om att principbeslutet om att ersätta Viggensyslemet på 1990-talet bedöms ge möjlighet all behälla tre till fyra divisioner av J 35 Draken i luftförsvaret längre än vad som tidigare var planerat.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

207

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

208

Hans Lindblad föreslår vidare långtgående förändringar i utbildningssystemet för atl vid behov snabbt kunna höja förmågan hos krigsorganisationens förband. Jag delar givetvis Hans Lindblads uppfattning att sådana förändringar inte kan genomföras fullt ut nu. Del skulle fä omfattande konsekvenser för hela samhället förutom för den militära utbildningsorganisationen. Man måste också väga in alt en åtgärd som frän snäv ekonomisk synpunkt är positiv kan verka negativt i fråga om utlandets uppfattning om våra avsikter. Jag vill i delta sammanhang framhålla atl jag pä olika sätt strävar efter atl öka repetitionsulbildningen, så all krigsförbanden är omedelbart användbara efter mobilisering. Jag anser del vara av stor vikt för att upprätthålla tilltron lill vårt värnpliktsförsvar.

I överväganden om försvaret i framtiden måsle enligt min uppfattning också ingå all försöka skapa ett rner flexibelt syslem för variation av beredskapen än det som vi har i dag. Variationer i beredskapen bör kunna vara en normal företeelse, så alt man därigenom dels uppehåller förmågan alt smidigt anpassa beredskapen till ändringar i den säkerhetspolitiska situationen, dels häller en eventuell angripare i ständig osäkerhet om vilken aktuell beredskap det svenska försvaret håller oeh därigenom tvingar honom alt före elt anfall vidta sädana förberedelser alt vi kan få en förvarning.

Den andra frågan i interpellationen behandlar problemet med atl vidta åtgärder före är 1982, inom utbildningsområdet och förnödenhetsområdet, för att höja vär försvarsförmåga. Som ett led i förberedelserna för 1982 års försvarsbeslut studerar myndigheterna bl. a. vår utbildning oeh tillgängen pä olika förnödenheter. En del åtgärder har redan vidtagits, t. ex. beträffande sättet atl genomföra repetitionsulbildning och omfattningen av den samt i vad gäller försörjningsberedskapen beträffande drivmedel och på sjukvärds-området. Vi följer utvecklingen noga och häller en beredskap inom regeringskansliet och vid berörda myndigheter, så atl åtgärder vid behov kan vidtas med kort varsel.

Om situationen skulle kräva det, kan vi trots vissa brister mobilisera etl efter våra förhållanden starkt försvar. Del beror i hög grad på alt vi har ett arv sedan tidigare, som ger god effekt. Under senare år har omfattande rationaliseringar gjorts i försvarsorganisationen. Möjligheterna att genom fortsalt rationalisering komma lill rätta med de ökade driftkostnaderna för fredsorganisalionen är ytterst begränsade inom en i stort oförändrad organisation. Tilltron till det svenska försvaret, utomlands och här hemma, är beroende av all försvaret ges en sådan inriktning och utformning som gör del möjligt all lösa pålagda uppgifter inom säkerhetspolitikens ram. Den internationella utvecklingen, det samhällsekonomiska och statsfinansiella lägel och de avvägningsproblem som försvarsorganisationen brottas med kommer alt kräva svåra ställningstaganden vid nästa försvarsbeslut. Vi kan inte bortse från atl 1980-talel - bl. a. till följd av konkurrensen om viktiga naturresurser, t. ex. olja - med stor säkerhet kan komma atl präglas av stora motsättningar mellan supermakterna. Detta förhållande måste vägas in i kommande svenska bedömningar. Det gäller att åstadkomma effektivaste möjliga användning av de resurser vi satsar på vårt försvar. Jag förutsätter alt

den sittande försvarskommiltén skall lyckas arbeta fram förslag som optimalt Nr 167
utnyttjar möjlig svensk försvarsförmåga. Måndagen den

9 juni 1980
HANS LINDBLAD (fp);

Herr talman! Som interpellant har jag anledning att vara glad över det här q försvarsförsvaret, eftersom del i myckel innehåller samma tankegångar som dem som mågan inom totaljag har. Jag noterade att försvarsministern redan i försvarsdebatten tog upp försvaret en lång rad av de här frågeställningarna.

Problemet är ju atl vi behöver etl starkt försvar samtidigt som det naturligtvis finns starka skäl atl hälla kostnaderna nere. Det gäller alltså all få ut sä myckel som möjligt för pengarna, all få största möjliga effektivitet.

En tanke som fanns redan på 1920-talel, framför allt på socialdemokratiskt håll men även hos liberaler, var atl man skulle tillämpa något som kallades elasticiletsprineipen. Tanken var att vi skulle försöka hålla kostnaderna låga när hotet var litet men i stället öka försvaret när hotel ökade. Det var i linje med della som 1925 års försvarsbeslut fattades. Om man t. ex. konstaterade att den svenska flottan var starkast i Östersjön, vilket var fallet dä, ansåg man sig ha ett ganska gott skydd. Den dag större flottor byggdes upp - om t. ex. Ryssland eller Tyskland skulle bygga upp sina flottor - måste vi vidta åtgärder, sade man.

Man kan kritisera den här politiken - inte själva tanken att man ville följa utvecklingen utan det faktum att man sedan inle gjorde särskilt mycket när hotet mot oss ökade. Tanken var naturligtvis riklig, nämligen att man skulle förslärka försvaret när behovel av försvar ökar och pä del sättet kunna hälla kostnaderna så låga som möjligt vid varje tillfälle men ändå öka vär beredskap när så behövdes.

Det ligger mycket i elasticiletsprineipen. Det är bara det att den har blivit svårare och svårare alt leva efter, pä tvä sätt.

För det första är den situation som vi har nu och har haft ända sedan andra världskriget präglad av myckel stora militära resurser i Europa. De fysiska angreppsmöjligheterna har varit mycket slora och vad man i vårt land har bedömt har mer varit den politiska viljan atl använda dessa medel. Och därvidlag är det fundamentalt annorlunda än på 1920-talet. En politisk vilja kan ju ändras snabbt under det att det lar längre tid atl bygga upp styrkor. Det blir således svårare än tidigare atl förändra styrkan i värt försvar utifrån det hot man bedömer finns - eftersom hotet kan förändras oerhört snabbt, om man med hot menar den polifiska möjligheten att ta styrkorna i bruk, krigsrisken.

Jag tror alt insikten om de här svårigheterna har blivit starkare och
starkare. När någol har hänt, i näromräde eller längre bort, har vi ofta kunnat
konstalera hur litet vi visste i förväg, hur litet förvarnade vi var om vad som
skulle hända. Som exempel kan tas Afghanistan. Och bara veckor eller dagar
före stora händelser i Mellersta Östern har vi nästan ingenting vetat. Det är
vikfigt att ta lärdom av detta. Vi måste vara beredda på att det sker snabba
förändringar och att vi inte kan följa med och bygga upp en organisation lika
snabbt. 209

14 Riksdagens protokoll 1979180:166-167

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

210

För del andra är det svårare nu än tidigare all kunna anpassa sig, eftersom det tar förhållandevis lång lid att förändra vår försvarsorganisation. Del lar lång lid all skaffa ny materiel. Jag minns exempel som är några år gamla. Man talade kring 1972 om att låta en del av våra stridskrafter, då kallade skytleregernenten, innehålla ganska litet av modern materiel. Tanken var alt man skulle kunna skaffa materiel vid behov. Men en väl insatt person visade vad som skulle hända om vi exempelvis ville skaffa fler terrängbilar. Volvo är elt ganska stort förelag, där kan vi då skaffa oss sådana, antog man. Det visade sig all del skulle la mycket lång tid. Han räknade med att det skulle ta sex-tolv månader att få fram en enda bil, därför att dessa bilar innehåller mänga komponenter, varaven del importerade. Om man för en ganska enkel granat skulle vilja forcera tillverkningen genom alt köra fler skift, sä skulle del ändå dröja sex-åtla månader atl fä fram mer, eftersom systemet är ganska komplext.

Vi måsle alltså notera för det första alt förändringarna i omvärlden kan ske snabbt, för del andra atl del lar ganska lång lid för oss atl hinna reparera brister. Del gör alt elasticiletstanken blir mycket svårare att tillämpa.

Jag är glad ål atl försvarsministern i mycket delar den här synen. Del åren annan syn än den som statsmakterna har haft under senare är. Går vi tillbaka till 1970 års försvarsulredning, som föregick försvarsbeslutet 1972, finner vi att den präglas av tanken alt vi hade en avspänning, alt hotet i Europa föreföll ganska litet - och detsamma gäller försvarsbesluten 1968 och 1977. Man har då sagt att man för alt bevara handlingsfriheten på lång sikt - det år ju mycket svårt all uttala sig om vad som kan hända på lång sikt - kan göra vissa eftergifter i fråga om den operativa styrkan i etl kortare perspektiv. I klartext innebär del alt man i tre försvarsbeslut i rad har sagl: Vi kan gärna la en del brister, så att värt försvar inte fungerar särskilt bra under de närmaste åren. Vi frigör dä en del pengar som gör del möjligt för oss att ha större handlingsfrihet pä sikt. Vilket skälet än var till atl försvarspengarna minskade - om det slog fel pä neltoprisindex i förhällande till löner eller anslagen av nägon annan anledning kom snett-var del med denna syn lätt att inskränka pä repetitionsövningarna. Också en del av den materiel som behövdes i närtid kunde man offra litet av och i slället slå vakl om det som ger handlingsfrihet på lång sikt.

Det var riktigt och rimligt atl göra pä det sättet, med den bedömning man hade dä. Vi trodde atl del rådde avspänning och atl denna avspänning skulle komma all ledas längre och längre.

Jag har i min interpellation pekat på vad som hänt i världen de senaste åren, inle minst del senaste halvåret. Del står klarl, tycker jag, att vi inte längre kan hålla fast vid linjen atl la på oss brister i närtid.

En annan frågeställning är rätt intressant i sammanhanget. Del finns i Sverige flera som har sagl ganska öppet: Visserligen kan vi fä en viss förvarningstid, rnen kommer politikerna att utnyttja den? Kommer politikerna i Sverige atl sätta till de resurser som behövs? Det har öppet sagts även av en del ledande militärer alt politikerna sannolikt inle kommer atl göra det. Om spänningen ökar, drar sig förmodligen svenska politiker för alt göra

någonting som syns tydligt, dvs. man vill inle visa alt vi är rädda, för del bidrar lill atl stärka intrycket av kris.

Om man har ett försvar som kan reagera snabbt - och det är precis det som försvarsministern talar för i förhällande till en tidigare bedömning - behöver man inle pä samma sätt vidta åtgärder som kanske är politiskt svåra att genomföra. Det tycker jag är en poäng.

Skulle Sverige vidta en kraftig åtgärd - för första gången sedan andra världskriget - uppfattas del naturligtvis internationellt på del sättet atl vi i Sverige har en väldigt pessimistisk bedömning av världsläget. Har vi däremot ett försvar som redan är uppbyggt sä atl del kan reagera snabbt, blir behovel av att improvisera mycket mindre. Del ställs alltså mindre krav pä att politikerna skall försöka dra slutsatser från etl givet läge.

Jag vill fråga: Delar försvarsministern min tanke atl trovärdigheten hos den svenska försvarspolitiken - i meningen all försvaret verkligen kan fungera när del behövs - är ytterligare etl skäl för att ta bort en del av de brister i närlid som nu finns i värt svenska försvar?

Bland de konkreta saker som försvarsministern nämnde finns bl. a. atl regeringen nu har givit bemyndigande lill materielverket att fä beställa ytterligare tre tunga transportflygplan av typen Hercules. Del är en fördubbling av vår kapacitet. Del är fortfarande för litet, men jag tror atl del är en viktig sak, därför att det ger oss en möjlighet att betydligt snabbare än tidigare transportera på långa avstånd, alltså lill Golland och övre Norrland. En sådan åtgärd ökar naturligtvis myckel klarl vär trovärdighet.

Jag tycker atl det är en poäng också alt beslutet om Hercules kom just nu. Jag tror inle alt det finns något samband, men jag tycker alt del är lyckligt atl man visar alt vi vidtar etl antal olika åtgärder. Försvarsministern sade också att vi relativt sett förstärker luftförsvaret genom atl längre än tidigare avsetls behälla Drakendivisioner. Hade vi haft kvar den inställning man hade på 1960-lalet, att styrkan gärna får gå ner i närtid, så hade man t. o. m. kunnat la ur dem i förtid, rnen nu försöker man i stället använda dem sä länge det går. Det tycker jag är etl positivt besked.

På en punkt tycker jag möjligen alt försvarsministern har misstolkat mig. Del gäller frågan om, som jag har skissat i interpellationen, all man skulle kunna länka sig att helt enkelt ställa in ett års grundutbildning för alt använda utbildningsresurserna bara för repetitionsulbildning. Dä skulle man visa omvärlden alt nu stärker vi verkligen vår förmåga atl reagera snabbt. En lång rad förband som nu fungerar litet knackigt därför att de inte har fått behövlig repetitionsulbildning skulle då fä en rejäl förbättring. Jag tror i och för sig inte all man skulle spara någrp pengar på det sättet. Del blir sannolikt dyrare, för varje repsoldat kostar per dag myckel mer än en rekryt i grundutbildning - man är ute i fält mera, man skjuter mera, man gör av med mera drivmedel, osv.

Jag har en känsla av alt försvarsministern kanske har tänkt på något annal, nämligen alt jag tycker av andra skäl att man pä sikt bör ha mindre utbildningsapparat över huvud taget och färre i grundutbildning. Men det är en annan frågeställning, och den tycker jag hör hemma i 1982 års

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

211

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

212

försvarsbeslut.

Jag vill inte säga att den här åtgärden behöver vidtas nu, men det bör finnas med i arsenalen atl vi har möjlighet att med ganska kort varsel la igen en del av de brister som har uppstått genom atl vi under en lång rad av år höll tillbaka repelitionsövningarna. Alt man skar ned på repövningar är i och för sig inte svårbegripligt, eftersom man tyckte att de närmaste åren inte tedde sig orosfyllda. Man sparade pä del sättet en del pengar som man kunde sätta in pä åtgärder som ger effekt först längre fram.

Jag noterar också med tillfredsställelse alt regeringen i förhållande till myndigheternas förslag har plussat pä repetitionsulbildningen. Del är verkligen elt memento, för den händelse det beslul som riksdagen nyligen fattal om planeringsramar pä sikt skulle fä flera effekter, atl inle skära bort repetitionsulbildningen, alt inle inskränka pä sådant som beskär vår försvarsförmåga på kort sikt. Möjligen kunde jag önska atl de som ställt förslagen hade uttalat sig litet om avvägningsproblemen. Veterligen har della hittills inle skelt.

Jag är alltså myckel nöjd med det försvarsministern har sagt. Det är klarl att man skulle kunna exemplifiera mer. Tanken alt vi får tid på oss - alt vi får rejäl förvarning, och den tiden kan vi använda för alt reparera en del brister-har kanske invaggat många i elt slags säkerhet. Därför är måhända bristerna mycket större än vi ofla tänker på. Låt mig la tvä exempel utöver dem som jag har anfört i interpellationen.

Vårt civilförsvar är i verkligheten uppbyggt på det sättet all det förmodligen behövs en månad innan det fungerar ordentligt. De allra flesta som ingår i civilförsvaret övas över huvud laget inle i fredslid. Man övar bara befälet och vissa utvalda förband. Civilförsvarsslyrelsen säger ganska öppet , alt det tar en månad innan det fungerar. Och hur läng tid lar det innan våra skyddsrum kan användas? Hur lång lid tar del innan man hunnit stoppa in filtren oeh innan man har hunnit ställa om från den användning skyddsrummen har i fredstid?

Ett annat exempel som inte hör hemma inom försvarsministerns egentliga handläggningsområde men som han ändå har del samordnande ansvaret för gäller personalsituationen. Jag tror atl väldigt många av våra s. k. K-företag, dvs. företag som har atl bedriva en krigsviktig produktion eller ulföra krigsviktiga tjänster - det kan också gälla statliga affärsdrivande verk -naturligtvis vet alt de behöver personal. Men de följer inle upp är från år eller månad för månad vad som händer med personal som behövs för alt del skall fungera i krig. Skulle det bli en snabb mobilisering kallas alla som ingår i del militära försvaret in till detta. Det finns då en mycket stor risk, tror jag, att massor av datasystem, massor av vikliga funktioner pä iransporlområdet, i fråga om oljeförsörjningen osv. inte fungerar, därför att nyckelpersoner försvinner lill försvarsmakten.

Myndigheterna har inle upplevt atl man måsle ha en personalplanering, sä atl verksamheten kan fungera även om inkallelserna kommer inom några fä veckor eller i morgon dag. De räknar nog med att de fär god tid pä sig oeh att de dä kan la upp frågan om anstånd. Jag tror atl mänga agerar på det

sattet.

Den syn som försvarsministern har och som jag har givit ullryck för i interpellationen, att man mäsle akta sig för att bygga in brister, släller stora krav på planering och förberedelser. När regeringen kommer rned förslag om högre regional ledning - det är utlovat lill nästa års budgetproposition -måste man verkligen ta på allvar hur vi skall se till att även de civila delarna, som vi normalt inte tänker så mycket på, också organiseras så att de kan fungera snabbt. Pä 1960-talel räknade man med alt vi får tid på oss, sä att vi hinner lära oss. Förmodligen ställs det större krav där än på den militära sidan, för militären har ju ändå försvarsfrågorna som sin huvudsakliga uppgift.

Så fill min sista reflexion. När jag framställde interpellationen tänkte jag rätt mycket på vad som skall hända före 1982. Jag är övertygad om att det finns olika strukturer på försvaret som bättre än den nuvarande kan klara atl reagera snabbi. Det kan sägas att man inte skall föregripa 1982 års försvarsbeslut, som är elt långsiktigt beslut. Men jag tycker att del är viktigt -del står i interpellationen också - atl vi ställer frågan vad man kan göra dessförinnan, och det är egentligen av tvä skäl.

Det ena är atl det faktiskt är drygt tvä är innan detta nya försvarsbeslut börjar träda i kraft. Säkerhetspolitiskt sett är del en ganska lång tid - jag menar att del kan hända mycket ute i världen under den tiden.

Det andra är atl jag vill varna för tendensen alt liksom skjuta alla problem framför sig lill nästa försvarsbeslut. Går vi tillbaka till principerna för försvarets planeringssystem, finner man alt del sades klart ul där att man varje år skall kunna justera ramen och kunna föra in aktuella saker i systemet. Del var inte så att del våren fast ram och elt fixerat beslut, utandet var verkligen ett planeringssystem som skulle ge oss mycket stor handlingsfrihet. Del sade de som var försvarsministrar under de perioder dä systemet infördes. Tyvärr har man sedan inle använt den möjligheten, tycker jag, utan man har en tendens att vilja skjuta alla beslut fram till nästa stora tillfälle, alltså vart femte år. Jag tycker att det budgetär som börjar om några få veckor, liksom budgetåret 1981/82. skall fä präglas av den grundsyn som försvarsministern har fört fram både här i interpellationssvaret oeh i den försvarsdiskussion som vi hade i riksdagen samt i tilläggsdirektiven till försvarskommittén. Det går alltså all göra en hel del. Atl köpa transporlflygplan är elt bra exempel av den typen.

Jag skulle vilja fråga försvarsministern om han kan exemplifiera eller beröra några av de saker som han håller pä all studera eller kanske redan har beslutat om och som kan få effekter före 1982 års försvarsbeslut. Jag är naturligtvis medveten om att en del av det här ligger på myndighetsnivå och kanhända inte bör diskuteras alltför ingående i kammaren, men jag hoppas ändå att försvarsministern vill visa viljan och möjligheten atl reparera brister, t. ex. på sjukvårdsområdet, som jag anser har en nyckelfunktion i sammanhanget.

Herr talman! Som en sammanfattning tror jag all man kan säga atl det är sällan som en interpellant kan vara så glad över ett svar som jag är över detta.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

213

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

214

därför att andan i svaret är bra och svaret visar en beredskap alt verkligen dra slutsatser av internationell utveckling och göra förändringar i de beslul som fattats tidigare, när man hade en myckel mer optimistisk bild av världslägel.

ANDERS GERNANDT (c):

Herrlalman! Den hittills förda debatten harmest handlat om rent militära och rent försvarsmässiga ting. Del är kanske synd att här gä emellan och nu föra in några andra synpunkter på vår försvarsförmåga, men jag ber - på grund av risken för att jag inte har möjlighet att komma in senare - atl få säga några ord.

Bl. a. är det viktigt att samhället främjar en aktiv och effektiv regionalpolitik, så atl det finns intresseväckande och samhällsnytlig verksamhet i landets alla delar. Människorna behöver trivsel, etl meningsfylll arbete och en hygglig inkomst inom sin bostadsort för att också kunna ha intresse av att försvara sin hembygd och landet i dess helhet. Missnöjda människor fungerar ju inte lika bra som nöjda.

Den regionalpolitik som vi i centerpartiet har varit - och är - de främsta förespråkarna för har säkert en mycket stor betydelse för folkets försvarsvilja och landets totala försvarseffekl. Man sade pä den tiden, då det fanns en union mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg som hette Benelux, aningen ville dö för Benelux, men varje lands invånare kunde ju tänka sig alt dö för sitt eget land. Detta gäller i ännu högre grad för den egna bygden. Del gäller inle minst för övre Norrlands möjligheter att vara levande och försvarbart atl ha folk med försvarsvilja på platsen. Det kanske inte är lika lätt för en stockholmare alt gä upp och strida för övre Norrland.

En annan mycket viktig beredskaps- och försvarseffekt ligger säkert i svenska folkels allmänna psykiska och fysiska kraft att motstå påkänningar av olika slag - alltifrån eventuella försakelser i samband med besvärande ekonomiska situationer för den enskilde och för hela samhället och fram lill bristsituationer och andra svårigheter i samband med eventuella handelsavspärrningar oeh direkta krigshandlingar, alltså den enskilda folkstyrkan.

För alt stärka befolkningen är det angeläget alt alla former av förebyggande hälsoåtgärder främjas. Del gäller att tillhandahålla en mer mineral-och vitaminrik kost, all minska spridandel av gifter i matvaror och andra produkter och att i övrigt verka för ett ännu effektivare hälsoskydd än vad som hittills har skett genom ytterligare friskvårdsinsatser.

Det är naturligtvis också angeläget all skapa en ännu bättre förståelse hos allmänheten för såväl det rent militära försvaret som totalförsvaret i dess helhet. Försvaret fär inte fungera som en avgränsad och otillgänglig verksamhet för sig. Centerpartiet har alltid försökt verka för en djupare insyn i försvaret, bl. a. i form av lekmannainflytande i olika militära organ, även om det kanske inte har varit populärt på den militära sidan. Men försvaret måsle definitivt ha en bred folklig förankring, och del är någonting som del är värt alt sträva efter.

En öppnare och bredare försvarsdebalt och i samband därmed olika försök

med en lättillgänglig information lill allmänheten bör öka möjligheterna till all försvaret och medborgarna kommer att gå någol mer hand i hand. Det gäller inte minst att redan i skolorna försöka grundlägga en bättre förståelse för behovet av elt effektivt försvar i en lid då osäkerheten om vad stormakterna kan komma alt företa sig är så stor som den nu är och troligen blir allt framgent.

Vi i centerpartiet är mycket angelägna om att försvaret skall bygga pä värnpliktens grund och vill därför verka för att elt gott samförstånd skall råda mellan allmänheten och försvaret. Dä värnpliktstjänstgöringen är en nödvändig samhällsplikt som måste genomföras är del ju för alla inblandade parter - de värnpliktiga själva, utbildningsbefälet och de civilanslällda vid förbanden - naturligtvis mycket lättare och effektivare, om det kan uppslå elt gott samarbetsföi-hållande med ömsesidig förståelse. Del tillslåndet bör man göra mycket för att uppnå.

Sedan har jag i några fall talat om vad jag kallar meranvändning av försvarets materiel och personal för alt kunna utnyttja viss försvarsmateriel ute i samhället, när det behövs och när det kanske blir billigare för samhället all göra så. Då har man även sä att säga lättare alt "ha råd med'' försvarets kostnader, eftersom man kan använda det litet bredare i samhällels tjänst. Men det gäller också att använda civil materiel och civila resurser för militärt ändamål, sä alt man i högre grad än hittills slär beredd inom civila reparationsställen och andra samhällsfunktioner all hjälpa militären redan i fred. Då har man en koppling til) samhället som även skulle kunna höja försvarsberedskapen.

Del är givetvis angeläget i dessa lider, dä allting kostar pengar, att man väldigt väl omhuldar frivilligorganisalionerna. Varje gång jag kommer i kontakt med nägon form av frivilligorganisation på försvarsområdet inser jag hur värdefulla de är oeh känner hur tacksam man egentligen måste vara för att de människor som verkar inom frivilligorganisationerna fungerar. De bör på alla vis ges stöd, även om man inte kan ösa över dem så mycket pengar.

Jag skulle vara myckel tacksam om försvarsministern, i samband med besvarandet av de frågor som Flans Lindblad har ställt, också skulle vilja vara vänlig och säga någol om sin uppfattning rörande frivilligorganisalionernas värde och om lämpliga försvarsfrämjande åtgärder bland allmänheten -upplysning, debatter m.m.- och om vad man kan göra skolvägen för att få bättre förståelse oeh motivation för den kommande värnpliktstjänstgöringen. Likaså skulle jag vilja vela vilken försvarsministerns syn är på betydelsen av en gynnsam regionalpolitik, inte minst med tanke på övre Norrland.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Det här tycks inte bli en debatt i vanlig mening här i riksdagen, eftersom vi är sä samstämmiga i väldigt många av frågorna. Jag skall dock kommentera litet av vad Hans Lindblad log upp.

Det är riktigt att man har della motsatsförhållande mellan den kortsiktiga och den långsikfiga beredskapen, och jag kan hell och hållet instämma i det

215

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

216

Hans Lindblad sade om vad som har präglat 1970-lalels försvarspolitik. Drastiskt skulle jag kunna säga atl man under hela 1970-talet har förutsatt alt krig kan komma, men del kan absolut inle komma under den löpande programplaneperioden utan först därefter. Man har sä alt säga rullat problemen framför sig, och det har jag kritiserat i olika sammanhang. Jag har sagt alt man inle kan fortsätta på del här viset, oeh det är min bestämda uppfattning.

Hans Lindblad frågar; Vad kan man göra före 1982? Jag kan hålla med om att del är fel atl vänta med alt vidta nödvändiga åtgärder av formella skäl. Men vi skall vara medvetna om att det planeringssystem vi har är myckel irögrörligt. Vissa åtgärder kan dock vidtas. Jag kan som exempel nämna en -sorn jag kommer alt medverka till - oeh del är atl se till alt volymen på repetitionsutbildningen upprätthålls och om möjligt ökas. Det är oerhört väsentligt för tilltron till vår försvarsförmåga atl förbanden är användbara direkt vid mobiliseringen.

Därutöver har redan i dag åtgärder vidtagits på förnödenhetssidan. Det bör, hoppas jag, genom viss omplanering vara fullt möjligt att vidta en del åtgärder på materielområdel och ammunitionsområdet, uppgifter som i och för sig skulle ligga längre fram i liden men som av beredskapsskäl tidigareläggs.

Det finns ett helt batteri av delbeslul. Varje beslul för sig kanske inte är sä dramatiskt, men sammantagna kan de öka vär kortsiktiga beredskap väsentligt. Jag håller heh med Hans Lindblad när han säger atl vi måsle öka vår möjlighet alt reagera snabbt. Skulle vi räka ut för ett konkret hot mot landet kommer politikerna alt stå inför det svåraste politiska beslut man haft i Sverige i modern tid. För alt det skall vara möjligt att fatta ett realistiskt beslut måsle vi organisera litet annorlunda med naturliga variationer i beredskapen. Jag har mig bekant alt det material som tagits fram i planeringsarbetet inför nästa försvarsbeslut ger underlag för en sådan inriktning. Det är helt enkelt en absolut nödvändighet.

Sammanfattningsvis har vi i Sverige under 1970-talet överintecknat inle bara på materiell sida utan också i en internationell situation som vi trodde på. Nu måste vi se verkligheten sådan den är. Jag vill betona att detta inle bara är ett problem när del gäller alt se till atl nationen Sverige känner sig tryggad. Del blir också effekter pä stabiliteten i värt närområde. Som jag sade i mitt interpellationssvar är det faktum att vi har en hög beredskap och ett trovärdigt försvar kanske ett av de verkningsfullaste bidragen vi, i varje fall inom de närmaste åren, kan lämna till stabiliteten i norra Europa och i viss män kanske i hela vår världsdel.

Beträffande civilförsvaret är det helt riktigt alt det tar avsevärd tid innan den totalförsvarsgrenen kan nå full effekt. Jag förutsätter alt myndigheten som sådan ägnar dessa problem tankemöda och uppmärksamhet. Men organisationsstrukturen på civilförsvarssidan innebär - del vågar jag förutskicka - atl det tar betydligt längre tid att komma på fältfot än del gör för del militära försvaret. Man skall inte måla upp några orealistiska ambitioner, men jag delar uppfattningen atl vi. exempelvis i del läge vi upplever i dag, bör

se lill atl vidta förberedande beredskapsålgärder som innebär alt tiden i alla fall kan minimeras så långt detta är möjligt.

Pä samma sätt är K-företagens möjligheler alt verka i en akut situation mycket väsentliga. Här finns en personalplanering, men det är klart atl även den har vissa brister. Jag lar för givet att ansvariga myndigheter också på det området ser över svårigheterna och uppdaterar materialet. Även om del kan finnas brister också på stora arbetsplatser vet vi att det finns rätt många som är krigsplacerade i den ordinäre produktionen. Vi kan väl säga att även om någol kritiskt skulle inträffa inom en myckel nära framlid sä kommer det hela atl fungera relativt bra.

Men just delta är ett lypområde när del gäller all i nuvarande läge få en bällre planering - och inte en bättre planering bara därför atl vi i dag upplever en oroande situation i världen. Det är givetvis en planering som man skall hålla på en hög nivå fortsättningsvis.

Till Anders Gernandt vill jag säga atl vad han log upp om frivilligorganisationerna i och för sig också kan hänföras till det problemkomplex som interpellationen gäller. Dessa organisationer har en väsentlig uppgift. Deras verksamhet som omfattar kompletterande utbildning - och framför allt vill jag peka på den frivilliga befälsutbildningen - är ju utomordentligt viktig. Det är glädjande hur människor själva upplever situationens allvar oeh frivilligt ser till atl de är bättre skickade att fullgöra sina uppgifter i krigsorganisationen. Det är en självklarhet atl den verksamheten bidrar lill alt höja vår beredskap. Men att jag nämnde detta exempel innebär inte att jag nedvärderar annan verksamhet. Jag kan emellertid säga alt resultatet kanske är mest påtagligt i detta fall.

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

HANS LINDBLAD (fp);

Herr talman! Jag har inga invändningar att göra men möjligen en del kompletteringar.

Del är inte säkert atl organisationen själv- myndigheter, personal osv. - är så hell förljust i de här nya tankarna. Med del gamla synsättet - all vi kanske inle behöver fungera så perfekt i närtid men atl vi har handlingsfrihet på sikt -var del lätt alt motivera atl man hade kvar en stor fredsorganisation. Man hade kvar myckel personal, man skaffade organisalionsbestämmande material - alltså vissa lunga grejor. Man godtog i slället brister på ammunilionssidan och pä sjukvårdssidan. Man köper fartyg men har inte robotar lill dem - eller man köper kanske också robotar men har inte sådan modern elektronik som gör att systemet kan fungera i en telestörd miljö.

Jag tycker atl delta är litet farligt - alt man häller elt försvar som är vissa procent större än vad vi egentligen skulle kunna inrymma inom ramen. Man har alltså skaffat sig en litet större kostym, och så fyller man inle upp den utan hoppas att vi skall kunna fylla upp den innan det händer någonting. Det hade sannolikt varil bättre i nuläget om man 1968, 1972 eller t. o. m. 1977 hade sagl: O. K. Vi minskar litet på den totala numerären, men vi ser till att del vi har verkligen kan fungera. Vi kan inle för framtiden ha en försvarsorganisation, vare sig militär eller civil, som har stora inbyggda brister av sådan typ

217

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

som alt del saknas sjukvårdsmaleriel, all del saknas väsentlig utbildning -framförallt repulbildning-eller att det fattas ammunition och uthållighet av olika slag. Man måsle ha ett komplett system som fungerar från början. Del blir naturligtvis litet mindre än det eljest skulle vara, men man vet alt del är bra, atl det fungerar.

Detta är ingen kritik mot 1960- och 1970-talens försvarspolitik, eftersom man då hade en annan syn på möjligheterna att fä tidig förvarning. Man ansåg sig genom den internationella avspänningspolitiken ha en möjlighet att acceptera dessa brister. Man menade atl del inte var elt så stort risklagande. I dag kan vi inte göra på det sättet, och del leder naturligtvis till en del slutsatser.

Sedan kan man anföra en del exempel. Vi har ett antal jagare, och del är väl fyra som är på väg ul ur organisationen. För några år sedan kunde man förmodligen ha "slängt ut"' dem i förlid för atl bli av med vissa kostnader och kanske köpa minjaktfartyg. 1 dag kanske man skulle göra precis tvärtom. Skall vi verkligen utrangera dessa jagare under det näimaste året? De kan kanske vara kvar två, tre eller fyra är? Jag vill inle i och för sig begära ett svar pä sädana frågor. Det gäller synsättet. Vi bör granska en rad verksamheter. Vad kan ge effekt?

Dessutom tror jag att det mentalt är mycket bra om alla som arbetar inom försvaret, militärt eller civilt, tvingas ställa frågan hur verksamheten kommer att fungera när det verkligen gäller. Risken är annars den atl man bara jobbar vidare och mest ser lill problemen i fredsverksamhelen. I stället får man under dessa förhållanden realistiskt försöka länka sig in i var bristerna skulle uppstå, om vi måste mobilisera. Jag tror atl det är mycket nyttigt alt tänka i dessa termer.

Jag tror också alt försvarsministerns synsätt har en rad positiva effekter därigenom alt det leder till atl man lar sig själv på större allvar. Det är ingen hemlighet att jag har den uppfattningen atl en hel del av försvarsverksamheten alltför mycket präglas av en inriktning på att upprätthålla en stor organisation, som kanske inte alltid är motiverad ur effeklmässiga och operativa synpunkter utan av alla möjliga andra hänsyn. Det gäller bevars också inom delta hus - här kanske mer än någon annanstans - att man när man gör försvarsavvägningar tar in nästan alla andra argument än de som avseratt ge en större effekt, om de insatser de gäller kommer till användning, alltså frågan om vad som ger störst trovärdighet ål vär säkerhetspolitik.

Jag upprepar alt jag är glad ål all försvarsministern så klarl visat beredvillighet alt ta lärdom av den internationella utvecklingen och att inse alt den ställer andra och delvis härdare krav än tidigare på vär försvarsförmåga.

218

ANDERS GERNANDT (c);

Herr talman! Jag vill återkomma lill försvarsministern med en av de punkter som jag försökte hålla fram tidigare, nämligen de regionalpolitiska åtgärderna. Det är inle en försvarsministers sak alt ordna arbetstillfällen ät människor i glesbygder, men det måste väl ändå rimligtvis vara sä, om jag

inle har alldeles fel, all det är lättare att försvara en bygd, där del lever människor som tycker om sin hemtrakt och som själva är villiga all strida för atl värna denna, än alt försvara avfolkade glesbygder.

Eftersom försvarsministern har goda kontakter med de statsråd som arbetar med dessa frågor, vill jag nu be honom verkligen göra ett uttalande om vad han anser om värdet ur försvarssynpunkt av atl ha människor bosatta i levande bygder. Anser statsrådet atl det är värt att göra någol för delta, oeh är han i sä fall rent av beredd alt ta med några ord från oss försvarsvänner till dem som i regeringen arbetar med dessa frågor?

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK;

Herr talman! Först några ord till Hans Lindblad med anledning av det, som han uttryckte sig, annorlunda synsätt som han företräder i det kortsiktiga perspektivet. Det överensstämde ungefär med det som jag försökte säga med mitt fidigare inlägg. Jag kan meddela all man inom det militära försvaret håller på all se över just de frågor som han tog upp. Om de vapensystem som enligt planerna skulle utgå med måttliga underhållsåtgärder kan hållas vid liv etl antal år är del alltså att föredra. Drakendivisionerna är del mest typiska exemplet på detta. Jag vet alt man även ser på jagarna i del perspektivet, även om den frågan är litet mer tekniskt komplicerad.

Jag tror att vi måste anlägga detta synsätt, bl. a. av ekonomiska skäl. Det motsatta synsättet, dvs. atl om möjligt i förlid skrota ned gamla system för atl ge utrymme för nyanskaffning, förutsatte en viss volym på nyanskaffningen. När man nu av ekonomiska skäl inle kan upprätthålla volymen mäsle man som i vilken annan verksamhet som helst se lill vad man bäst kan fylla bristen med. Då kan del vara sä atl man fyller brislen pä elt i varje fall nödtorftigt sätt genom atl bibehålla viss materiel under längre lid.

Kanske är man pä vissa håll inte så väldigt förljust över denna inställning, eftersom man har fått en viss yrkesetik som går ul på alt man bara skall ha del bästa, men man måste nog försöka få etl realistiskt synsätt.

Vad Hans Lindblad sade om krigsorganisationens krav överensstämmer helt med det som jag började tala om redan förra året, nämligen alt krigsorganisationens krav och behov, i del spända internationella läget och i det besvärliga ekonomiska klimat som vi har i Sverige, måsle vara styrande på ett hell annat sätt än tidigare.

Här kommer jag in på vad Anders Gernandt log upp angående försvar och regionalpolitik. Jag kan bara säga all ju svagare försvarsekonomin är, desto svårare har vi inom försvarssektorn alt tillgodose de regionalpolitiska strävandena. Det måste i så fall kompenseras av andra sektorer inom den offentliga verksamheten.

Nu tror jag inte i och för sig att försvarsförmågan avtar med antalet människor som bor i bygderna. För svenska soldater är nog varje kvadratmeter av det här landet en del av hembygden i en sådan situation. Å andra sidan är del av betydelse, om man skall föra försvarsstrid, all här finns en struktur som gynnar oss. Utan all behöva gä in på det totala regionalpoliiiska problemområdet kan man väl säga atl en del av samhälls-

219

Nr 167

Måndagen den 9 juni 1980

Om försvarsförmågan inom totalförsvaret

uppbyggnaden under modern lid hell oeh hållet har bortsett frän den här aspeklen.

Där man kan göra det ulan atl del vållar orimliga kostnader - och del tror jag att det sällan gör - bör man alltså ha försvarsaspekten med i det hela. Vi hoppas ju alla all vi inle skall bli utsatta för ett krigs fasor i del här landet, men vi vet alt världen är sådan alt vi inte kan få några som helst garantier för del. Kommer vi i en sådan absolut krissituation, i värsta fall t. o. m. krig, vet vi att ju bättre vi har planerat, desto större möjligheler har vi och desto flera människor kommer i så fall atl kunna överleva. Del är också en av våra uppgifter.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 38 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1979/80:180 fill jordbruksutskottet

§ 39 Föredrogs men bordlades äter Trafikulskoltets betänkande 1979/80:29 Näringsutskottels betänkanden 1979/80:64-67, 70 oeh 76

§ 40 Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden

1979/80:40 med anledning av regeringens i propositionen 1979/80:150 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska poliliken och för budgelregleringen m. m. samt i propositionen 1979/ 80:181 framlagd redogörelse för insatser för all underlätta nya löneavtal jämte motioner

1979/80:42 med anledning av i propositionen 1979/80; 100 framlagt förslag om anslag för budgetåret 1980/81 till riksdagens revisorer och deras kansli

Skatteulskoltets betänkande

1979/80:62 med anledning av dels proposition 1979/80:150 med förslag lill slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, rn. m. (kornplet-leringsprop.). dels proposition 1979/80:181 om insatser för alt underlätta nya löneavtal såvitt propositionerna och motionerna hänvisats till skatteutskottet

Trafikutskottets betänkande

1979/80:30 med anledning av förnyad behandling av propositionen 1979/ 80:166 om sjöfartspolitiken m. m. jämte motioner

220

Jordbruksutskottets belänkande

1979/80:49 rned anledning av förnyad behandling av propositionen 1979/

80:162 om reglering av priserfia på jordbruksprodukter, rn. m., jämte

motioner

§ 41 ANDRE VICE TALMANNEN: Nr 167

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppföres dels Måndaeen den näringsulskollels belänkande 70 främst bland två gånger bordlagda ärenden, g ■ • inon

dels omedelbart därefter de i dag en gäng bordlagda ärendena finansutskot-

tets betänkande 42, trafikutskottets betänkande 30 och jordbruksutskottets belänkande 49, samt dels trafikutskottets betänkande 29 och näringsutskottels betänkande 65 sist.

§ 42 Kammaren åtskildes kl. 17.23.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemert