Riksdagens protokoll 1979/80:165 Torsdagen den 5 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:165

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:165

Torsdagen den 5 juni

Kl. 19.30

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

§ 1 Vissa varvsfrågor, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om näringsutskottels betänkande 1979/80:69.

MARGOT HÅKANSSON (fp);

Herr talman! Som den fjärde riksdagsledamoten från Blekinge vill jag ta kammarens fid i anspråk en liten stund för alt klargöra min syn på problemen i Blekinge.

Atl skära ned kapaciteten vid de svenska varven från 15 miljoner arbetstimmar till 7 miljoner arbetstimmar är inte någon lätt och smärtfri operation. Det har många talare här i dag gett exempel på, och jag sällar mig fill den skaran. Jag har för avsikt att enbart uppehålla mig vid de problem som uppstår i Blekinge vid Karlskronavarvet och Sölvesborgsvarvet vid den omstrukturering av verksamheten som utskottet föreslår där.

Vi firar i år 300-ärsjubileum i Karlskrona, eftersom del är 300 år sedan staden grundlades av Karl XI. Anledningen till stadens grundläggande var det förnämliga läget - Karlskrona blev station för den svenska flottan.

Karlskronavarvets öden har skiftat. De marina beställningarna har under årens lopp berott på den världspolitiska situationen men också pä försvarsanslagen. Vid 1970-talets början svarade den svenska marinen för ca 75 % av beläggningen vid Karlskronavarvet.

Karlskronavarvet har under 1970-talet försökt att minska silt marina beroende och prövat tillverkning av mindre handelsfartyg. Varvet har också varit underleverantör till de stora varven under högkonjunkturen i början av 1970-lalet.

Sedan mitten av 1960-lalel har Karlskronavarvet också med framgång arbetat inom det plastteknologiska området och utvecklat fartygsproduklion till såväl civil som marin marknad, t. ex. ulsjöbevakningsfartyg och fiskefartyg.

Varvet har nu enligt det betänkande som vi behandlar i dag föreslagils få ett särskilt anslag på 75 milj. kr. för fortsatt utvecklingsarbete.

Försvarsutskottet, som har yttrat sig i denna fråga, anser atl det föreslagna anslaget är angeläget, och jag instämmer till fullo. Man anser också alt det bör utnyttjas på ett för den svenska marinen positivt sätt och att denna satsning kan medföra en framlida export, om produkterna först har prövats och visat sig användbara och bra för den svenska marinens behov.

Näringsulskottet tillstyrkte också detta anslag. I motion 2019, som väckts av socialdemokraterna, sägs att regeringen har ett ansvar för att Karlskronavarvet beläggs i den omfattning som strukturplanen förutsätter och alt varvet

143

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

144

nu genom alt vara marint varv har begränsade möjligheler atl genom egna insatser påverka sin försäljningsvolym. Jag delar hell den uppfattningen.

Också denna fråga har behandlats av försvarsutskottet, och utskottet föreslår ytterligar-e 33 milj. kr., som varvet skulle få disponera för ombyggnad av molortorpedbålar till vedetlbålar.

Näringsutskottel har också här föreslagit att denna ombyggnad skall ske och att riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet anför om regeringens speciella ansvar för varvet.

När det gäller kommande marina beställningar är det givelvis av stor betydelse, om försvaret fär de 2 miljarder kronor på fem är, 433 milj. kr. per år, som socialdemokraterna berövade försvarsanslagel genom sin motion 1979/80:482, vilken vann en omröstning i kammaren för några veckor sedan, lät vara alt den omröstningssegern berodde på en borgerlig ledamots sena ankomst. Jag förmodar all detta får rättas till i en tilläggsproposition, om Karlskronavarvet skall kunna få några marina beställningar i framtiden. Del är ju som väl är inle varje gång en sen ankomst eller en försovning kostar 5 miljarder. Vi får hoppas all del var elt enstaka tillfälle.

När det gäller Sölvesborgsvarvet har socialdemokratiska talesmän gjort ganska mycket av skillnaden mellan utskotlsskrivningen och den socialdemokratiska reservationen nr 5. Jag vill då citera vad utskottet skriver: "Utskottet är inte främmande för tanken att avvakta med kravet på lönsamhet ytterligare någon tid, dock inte så länge som förordals i motionen 1979/80:2019 (s). Ett uttalande av denna innebörd bör göras av riksdagen."

Jag delar den uppfattning som framförts av Hans Gustafsson all respittiden är för kort, vilket också Hans Waehlmeister har instämt i. Strukturplanen är på den punkten orealistisk. Även om omstruktureringen började hösten 1978, är del för kort tid. Jag tolkar utskottets skrivning så att liden kan utsträckas till 1982, och jag förmodar au man då kan göra en omprövning. Jag tycker all det är beklagligt alt inte regeringspartierna oeh oppositionen har kunnat komma till en gemensam ståndpunkt här.

Sölvesborgsvarvet har sedan slutet av 1978 ändrat inriktning. Från att ha varit ett nybyggnadsvarv har det alltmer inriktats på annan produktion. Utskottets majoritet har sagt alt det pågående omstruktureringsarbetet vid varvet kräver ekonomiska resurser. Svenska Varv har tilldelats 800 milj. kr. för dessa utvecklingskostnader. Jag förutsätter rned all skärpa här också att Sölvesborgsvarvel fär sin beskärda del av den summan. Alt företrädare för socialdemokraterna i sin motion lägger till vissa öronmärkta pengar är kanske litet märkligt, när man ju också på socialdemokratiskt håll är bekymrad över vårt stora budgetunderskott.

Utskottets majoritet har också sagt att man kan avvakta med kravet på lönsamhet. Det finns pengar disponibla, även om de inte är öronmärkta och jag anser alt man därför kan förlänga respittiden för Sölvesborgsvarvel. Då är skillnaden kanske inte så stor mellan utskoltsmajoriletens skrivning och reservationen som den kan förefalla av tidigare inlägg här i kammaren.

Herr talman! Det är utomordentligt viktigt för Blekinge all Sölvesborgs-

varvet får leva kvar som en verkstadsindustri med en produktion som blir lönsam och som ger trygga arbetstillfällen för framtiden. Likaså är det angelägel all Karlskronavarvet får behälla sina unika kunskaper som marint varv och utveckla sin slora kapacitet inom plastteknologin och som komplement en ökande produktion av vindkraftverk, där förutom den inhemska marknaden en exportmarknad i USA ligger inom räckhåll. Delta förutsätter dock att utvecklingsarbetet får fortsätta, och utskottet har i sin ganska starka skrivning förutsatt alt regeringen här skall ta nödvändiga initiativ.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än det utskottets majoritet har. Dock vill jag påstå att jag är lika intresserad och engagerad i Blekingevarvens utveckling och i utvecklingen för Blekinge län som de socialdemokratiska ledamöterna har uttalat atl de är. Jag tror alt det är viktigt att vi får mer av gemensamma lösningar i de tider vi går till mötes. Även om det är en högkonjunktur nu, så kommer den inte atl bestå så speciellt länge, och jag tror alt konfrontation och konflikter mellan partipolitiska ståndpunkter i sådana här frågor är ödesdigra för hela svenska folket och för oss var och en.

Det är stora och svåra avgöranden, men om vi skall kunna klara vår ekonomi kan vi inle fortsätta att subventionera varje arbetstillfälle vid varven med avsevärda summor. Också oppositionen har uppfattningen att vi i så fall snart skulle stå i en fullständigt omöjlig situation. Principen måste vara att kunna sälja det vi tillverkar både inom och framför alll utom landet.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

RALF LINDSTRÖM (s) replik;

Herr talman! Margot Håkansson tar upp frågan om att regeringen skall få etl speciellt ansvar för Karlskronavarvet. Detta tycker hon är bra, och det tycker också jag är bra. Men Margot Håkansson kanske då kan svara på min fråga, vad del speciella ansvaret egentligen innebär litet mer konkret. Jag vet atl de anställda på Karlskronavarvet också är mycket nyfikna på svaret och fordrar ett litet mer konkret besked än bara att regeringen har ett speciellt ansvar.

Margot Håkansson tog också upp del tidigare diskuterade försvarsbeslutet, dä kammaren för elt par veckor sedan gav försvaret litet snävare ramar för de närmaste åren. Margot Håkansson nämnde siffran 5 miljarder. Den summan har jag inte hört talas om tidigare, men det kanske vi inle behöver diskutera eller tvista om. Märkligare är att industriminister Åsling i början av dagens debatt sade att det som riksdagen har beslutat, det skall naturligtvis regeringen rätta sig efter, medan statsminister Fälldin här tydligen har sagt -jag har dock inte kontrollerat det - att det försvarsbeslut som riksdagen fattade för tvä veckor sedan skall man under hösten pä något vis ändra pä. Margot Håkansson verifierar del påståendet i dag, så del beslutet behöver regeringen tydligen inte rätta sig efter. - Det borde finnas någon konsekvens även där.

Får jag ställa samma fråga som Hans Gustafsson ställde men som han inte fick något svar på;  Om  man ändrar försvarsbeslutet,  kan då Margot

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Håkansson eller någon annan av regeringspartiernas ledamöler i utskottet garantera att Kariskronavarvel fär mycket mer pengar lill marina jobb? Del måsle ju bli en konsekvens av det påstående som vi har hört nu.

Sedan till påpekandet att respittiden för Karlskronavarvet är för kort. Margot Håkansson tycker det, och det tycker också jag. Del slär atl utskottet kan tänka sig att förlänga tiden mer än lill 1981, men det slår ingenting om hur länge den skall kunna förlängas. Det här är verkligen en luggummiskriv-ning som del är svårt all gä med pä - vi vill ha ett litet bättre och mer konkret besked i den frågan!

146

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! En kortfattad replik lill Margot Håkansson, som först säger alt hon med skärpa vill framhålla att Sölvesborgs varv skall ha pengar till sin omstrukturering från det anslag som tilldelas Svenska Varv. Men därefter säger hon att hon är förvånad, särskilt med hänsyn lill del stora budgetunderskottet, över att den socialdemokratiska motionen föreslär 27 milj. kr. Mendelärväländåsä, Margot Håkansson, atl antingen vi lar det beloppet av varvsanslaget eller frän ett särskilt anslag, så har del ju ändå samma effekt på budgetunderskottet.

Margot Håkansson säger vidare att det är bra om vi kan arbeta gemensamt i den här frågan därför atl den inte är särskilt lämpad att lägga partipolitiska synpunkter på. Men orsaken till att Margot Håkansson inle kan slöjda värt förslag - som hon tycker är bra både när det gäller Sölvesborgsvarvet och när det gäller Karlskronavarvet, är väl just partipolitiska synpunkter. Det beror väl på all den parlamentariska situation som vi nu har gör det svårt för Margot Håkansson?

MARGOT HÅKANSSON (fp) replik;

Herr talman! Först etl svar fill Ralf Lindström.

Det är givet att jag här inle i detalj kan säga på vilket sätt regeringen skall ha ett särskilt ansvar. Men jag förutsätter i alla fall allvarligt atl utskottets skrivning, som är ganska stark, måste följas av regeringen. I oeh med atl Karlskronavarvet skall minska sin civila produktion blir varvet synnerligen beroende av de marina beställningarna. Jag skulle kunna svara Ralf Lindström genom atl säga: Om man skär ner förslagsanslaget med 2 miljarder kronor på fem år, har ju försvaret inte fått mer pengar alt spendera på någon försvarsgren, utan dä blir det i stället mindre pengar. Men jag förutsätter att de borgerliga partierna gemensamt tar ansvaret för detta misslag, eftersom del gjordes på den borgerliga sidan, när den socialdemokratiska reservation som var fogad lill försvarsutskottets betänkande gick igenom. Det misstaget måste rättas till, annars kommer försvaret och marinen i en mycket dålig situation.

När det gäller utskottets skrivning om respittiden för Sölvesborgsvarvet sade jag i mill första anförande att del är beklagligt alt vi inte kunde komma lill en gemensam ståndpunkt. Del är bekymmersamt att man inte riktigt har insett att 1978-1981 är en så kort period atl det är omöjligt för Sölvesborgs-

varvet att under den uppnå lönsamhet. Det finns dock en öppning av tidsfristen i utskottets skrivning, och därför kan jag stödja den.

Hans Gustafsson frågade litet om partipolitiska synpunkter och om de öronmärkta pengarna. Visserligen kommer de öronmärkta pengarna ur samma kassa. Men vi har kanske, Hans Gustafsson, litet olika syn på hur staten klarar av företagsbedömningar och hur de enskilda företagen, även om de är statliga, gör det. Jag tror att företagen har möjlighet att anvisa pengar. Det behövs kanske mer än 27 miljoner fill Sölvesborgsvarvet. Jag tycker atl man där skall få de pengar man behöver för att kunna utvecklas till en verkstadsindustri som kan bära sig.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

RALF LINDSTRÖM (s) replik;

Herr talman! Detta börjar bli ganska avskräckande. Margot Håkansson förutsätter att den skrivning som nu finns i utskottets betänkande måste följas av regeringen när riksdagen har beslutat om den, som vi kommer alt göra om några limmar. Men hon förutsätter samfidigt all det beslut som riksdagen fattade för tvä veckor sedan inte alls skall behöva följas - del skall man ändra pä grund av atl det inte blev det beslut som borgerligheten i riksdagen egentligen ville ha. Skall vi kunna lita på vad riksdagen beslutar måste vi respektera besluten.

Det blir naturligtvis mindre pengar till försvaret om man minskar anslagen till försvaret. Detta är alltså ett beslut om planeringsramar för försvaret, och hur de planeringsramarna kommer att diskuteras och läggas fram vet jag inte. Men vi kan inte höja försvarskostnaderna bara av den anledningen att vi mäsle skaffa jobb. Försvarskostnaderna skall naturligtvis beräknas efter de möjligheter vi har alt anslå pengar och efter vad som är nödvändigt för försvarets fortsatta möjligheter att verka i Sveriges tjänst.

MARGOT HÅKANSSON (fp) replik;

Herr talman! Jag ifrågasätter inle riksdagens beslut på grund av att del nu skedde elt misstag. Men i det parlamentariska läge vi har nu, med ett mandats övervikt, är det lätt hänt att det blir både ett kvittningsfel och ett misstag.

Regeringens intentioner i detta fall var ju att ge försvaret 2 miljarder pä fem är, dvs. 400 miljoner mer per är, och då måste även marinen fä del av de pengarna, bl. a. för att kunna beställa marina fartyg. Om man inte har dessa 2 miljarder ytterligare inom försvarsramen pä fem är har man ju mindre all fördela - den saken är väl helt klar.

Jag tycker inte det är odemokratiskt att rätta till fel som blivit begångna genom enskilda ledamöters slarv eller kvittningsfel. Jag tror att även en socialdemokratisk regering skulle haft lovvärda och hedervärda intentioner atl göra det.

När det gäller frågan om stöd för de socialdemokratiska reservationerna i den här frågan uttryckte sig Ralf Lindström i sitt huvudanförande ungefär så här: Jag begär nu något så ovanligt som att borgerliga ledamöter skall stödja socialdemokratiska reservationer.

147

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Men detta är ingenting ovanligt. Det inser säkert Ralf Lindström om han tänker på debatterna nu under våren och f. ö. också under andra riksmöten. Det är ju så man agerar partipolitiskt, om det avgivits reservationer som direkt berör den bygd man lever och verkar i. Jag tycker inle att detta är något konstigt, och jag missunnar inte de socialdemokratiska ledamöterna att använda sig av de möjligheter de har att försöka påverka de borgerliga representanterna från länet. Jag tror att vi hade gjort precis delsamma, om vi hade haft en socialdemokratisk regering. Men jag uppskattar att Hans Gustafsson uttryckte sin förståelse för de svårigheter man som ledamot kan ha i e{t sådant parlamentariskt läge som det vi nu har här i riksdagen.

Talmannen anmälde att Ralf Lindström anhållit atl till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till ytterligare replik.

148

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag förmodar att ledamöterna har överseende med att jag inte försöker göra en översiktlig bedömning av varvsproblemaliken under de fio minuter jag har till mitt förfogande, framför allt med tanke pä att vi nu liksom fidigare haft en mycket lång debatt om den här frågan. Problemen är ju nästan exakl desamma. Del enda nya i år - och del är myckel ovanligt för mig och för andra göteborgare - är alt vi inte är i centrum för debatten. Vi kommer in på sladden här, och man ser inte problemen i Göteborg som något särskilt bekymmer. Man har glömt vad som har varil. För något år sedan stod jag t. ex. här och sade att vi i Göteborgsregionen hade nedläggelser av varv i en omfattning som motsvarade varven både i Landskrona och i Uddevalla.

Det här har vi fått bära. Vi har djupa sär i vår arbetsmarknad och i vår sysselsättning som en följd av varvsnedläggelserna. De såren blöder än. Del hade givetvis varil glädjande om vi hade varit fria frän bekymmer, och det hade på sitt sätt kunnat vara en tröst i eländet, men så är det tyvärr inte.

Men Arendal, som ju är det mest omtalade varvet i Göteborg, har ändå lyckats kolossalt väl pä sitt nya område, alt ge sig ut på offshoremarknaden. I inifialskedet har man lyckats över förväntan. De som ansvarar för det här -förelagsledning, anställda och alla engagerade - är väldigt entusiastiska inför uppgiften och har stark tro på den. Men vi får nog trots allt hysa en behärskad optimism, för det kan ju svänga snabbt.

Även omdömena svänger snabbt. Innan man satsade pä detta redovisades från politikerna här olika ståndpunkter var och varannan månad. En ståndpunkt var att Arendal skulle läggas ner. Man sade inte att Arendal var ett omodernt varv, men det talades om atl andra varv var moderna, och man tänkte sig att Arendal skulle byggas om för verkstadsindustri osv. Del var inte så länge sedan. Vi kanske därför skall vara litet försiktiga i våra glädjeyttringar över atl Arendal i dag är det varv som man ser pä med en viss optimism.

Vi har en besvärlig arbetsmarknad i Göteborg, och vi har bekymmer för framtiden. Det bekräftas av att riksdagen förra veckan var enig om atl anta

etl utskottsbetänkande som fastslog att det finns stor anledning att känna oro för framtiden i fråga om Göteborgs arbetsmarknad och att den kommer att utsättas för stora påfrestningar framöver. I den här debatten har också arbetsmarknadsutskottets talesman Erik Johansson väl redovisat de åtgärder som vi tycker är angelägna oeh som vi vill fortsätta att driva för atl stävja de bekymmer som finns, och då tänker jag också på varvssituafionen.

Om man håller sig till arbetsmarknadsstatistiken och redovisningen av antalet sysselsatta och antalet efterfrågade arbeten, så ger detta bara en begränsad bild av arbetsmarknadssituationen i Göteborg. För att använda en just i de här dagarna aktuell terminologi i det här huset med tanke pä den fotbollsmatch som just gått av stapeln, sä skulle man kunna tala om en Allsvenska i fråga om antalet förtidspensionärer och deltidspensionärer, och då kan man säga atl Göteborg nästan leder den Allsvenskan. Om man jämför med andra orter är vi, i gamla termer, ett Norrlandslän med hänsyn till den rikliga förekomsten av förtids- oeh deltidspensionärer. De finns inle med i statistiken över arbetslösa, och de kan inte efterfråga arbete. Under 1970-talel har det kommit lill tiotusentals förtidspensionärer. Dessa kategorier människor finns alltså i Göteborg men hade inle funnits om vi hade haft en full och god sysselsättning. Då hade många av dem säkerligen varit i arbete oeh känt lycka och fått inkomster av det. Och samhället hade hafl glädje av det också.

Jag vill uttrycka glädje över atl utskottet varil så positivt i silt ställningslagande lill elt förslag i den socialdemokratiska partimotionen och gått med pä all - för alt uttrycka det enkelt - broprojektel vid Cilyvarvet kan komma till stånd. Det är en skön sak att veta det.

Delta är etl uttryck för det som vi tycker är viktigt - att staten handlar litet rationellt med sina egna verksamheter. Staten har ju behov av att fä arbeten utförda här och var. Del kan då finnas konkurrenskraftiga - för det skall det naturligtvis vara - och vettiga idéer och lösningar inom något statligt förelag som kan tillgodose de behoven. Härhar vi ett sådant exempel, där Cityvarvet tagit fram en bro, som militären accepterat. Det är bara fråga om atl passa ihop inkomst- och utgiftssidan så att del hela kan ske pä ett rationellt sätt.

Sä här borde det vara, att staten handlar som en koncern, håller ihop det hela totalt pä etl vettigt sätt. Det kan man göra pä flera områden. Det här är det första insteget, och från detta projekt borde man gå vidare och se efter inom olika statliga verk och inom olika departement så att man samordnar våra gemensamma intressen på ett effektivt sätt.

Broprojektel vid Cityvarvet är ett gott exempel på etl sådant handlande.

Jag vill sedan ta upp en fråga som ligger på samma nivå, dvs. som har med regeringens agerande att göra. Det gäller att vi bör ha litet grand av företagsekonomisk syn pä verksamheten. Staten har ju industriverksamhet och kommersiell verksamhet, säljer både inom landet och till främmande länder.

Inom Cityvarvet, som är ett alert varv med en alert företagsledning, har

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

149

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

150

man funderat över att finna former för att kunna handla med de s. k. statshandelsländerna, sådana lähder som vill betala i form av nya varor och inle i form av pengar. Det gäller bl. a. ryssarna.

Cityvarvet ligger bra till för att reparera sovjetiska båtar. Men nu bogseras de bara hem och repareras där. Om man kunde ta emot betalning i form av varor skulle man kunna fä jobb till varvet. Det finns visserligen en del jobb redan nu, men om vi kunde lösa frågan om betalning skulle det bli mycket fler.

Svenska Varv kan naturligtvis inte sätta i gäng och öppna en diversehandel med en massa olika varor. Men vi har ju Statsföretag, som skulle kunna gå in här - inte bara för Cityvarvet utan för alla svenska varv.

Det här är en ny och stor marknad för svenskt näringsliv - det vet vi. Och det finns också andra statliga företag än Svenska Varv som skulle kunna ha glädje av detta.

Men det måste tas initiativ och finnas vilja, handlingskraft och en känsla för att det gäller företagsverksamhet, där man måste vara på alerten. Jag hoppas att detta så småningom kan bli aktuellt.

Denna fråga finns omnämnd i vär partimotion i en mening. Men det finns inte något yrkande. Vi är ju så formella i det här huset, och den här frågan hör inle ihop med varvspropositionen och ligger inte inom industridepartementets verksamhetsområde utan handelsdepartementets - och dä är det en annan huvudtitel osv. Men jag hoppas att regeringen förekommer oss socialdemokrater så att vi inte kan motionera i januari om att del bör komma till stånd en sådan här verksamhet. Då skulle jag verkligen bli glad.

Jag vill lill slut säga något om Projekt 80. Erik Johansson har argumenterat mycket utförligt för det, sä jag behöver inte uppehålla mig vid frågan som sådan. Jag vill bara hastigt göra några noteringar.

Det var myckel motstånd mot P 80 när det kom till. Det var segt att komma i gång. Beslutet togs i december 1978, och sedan gick tiden ända fram till hösten 1979 innan verksamheten kom i gång. Den har alltså funnits under en mycket kort tid.

Verksamheten hann inle komma i gäng förrän den utdömdes, framför allt av dem som går omkring och är näringslivsideologer och förfäktar principer för hur människor kommer alt handla i olika situationer och hur löntagare förmodas uppträda; får någon en garanti så sitter han bara hemma och lar emot den och ger fadderullan i att ta ett jobb. Del är ett sådant främlingskap inför hur en arbetare eller en tjänsteman resonerar som här kommer till uttryck. Men så sade man, och så argumenterade man. Näringslivsföreträdare och borgerliga politiker gick ut och sade; Det här är inte bra, det kommer att stoppa cirkulationen, man får inte folk lill de arbetsplatser som behöver arbetskraft, som är utvecklingsstarka.

Vi vet att det inte är så. Alla vi som har varit i Göteborg vet det. Utskottet vet det, och de riksdagsmän som har varit där nere vet del. Partiledarna har varil där och vet det också. Facket, förelaget, arbetsmarknadsorganisationerna, och även de som skrek om detta förut, säger att detta som man befarade inte har hänt - att folk skulle sitta där och vänta på atl få sin garanti

förverkligad och strunta i att ta jobb. Hittills har det inle redovisats elt enda fall som har undanhållils den fria arbetsmarknaden, som garantin alltså skulle ha varil en spärr för.

Därför blev jag mycket ledsen när jag läste följande mening i utskoltsbe-länkandet: "Å andra sidan går det inle alt förneka att garantier av detta slag kan motverka vad som från alla utgångspunkter är önskvärt, nämligen atl arbetskraften går över till företag med goda utvecklingsmöjligheter." Vi skall få etl intryck av att Gyllenhammar hade rätt, liksom de andra förespråkarna för sädana idéer. Det är ju elt skickligt kansli pä utskottet som arbetar med formuleringar. Det står alltså "kan motverka", del står inte "har motverkat". Det är en teoretisk tanke alt det kan bli pä delta sätt, men man får intrycket alt det har hänt.

Atl vara fängna i en ideologi brukar ju vi klandras för som tror på "socialimsen" som socialismen ibland kallas för. Det talas om dogmatiker, men när det gäller näringslivets ideologer är del verkligen berättigat att tala om dogmatik.

Jag yrkar liksom Thage Peterson bifall lill socialdemokraternas reservationer.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

1 detta  anförande  instämde  Lisa  Mattson,  Jan  Bergqvist och  Kurt Hugosson (alla s).

INGER LINDQUIST (m):

Herr talman! När vi strax före julen 1978 i den här kammaren senast debatterade varvsfrägan, tyckte jag det var viktigt att betona alt vi hade en framtidstro när det gällde våra svenska varv. Den framtidstron grundade sig pä värt internationellt sett höga produktionstekniska och administrativa kunnande, pä en sedan läng tid tillbaka utvecklad yrkesskicklighet, på en vilja och förmåga alt utveckla nya produkter och finna nya marknader- kort sagt en förmåga att anpassa sig till vad en kärvare verklighet krävde. Vad yi dä behövde var en insikt om atl en sådan omställning tar tid och kostar pengar.

Under den tid som förflutit sedan dess har jag försökt följa utvecklingen av varvsindustrin, och dä har jag rätt självklart koncentrerat mig till varven i min hemstad Göteborg. Jag är därför glad atl i dag kunna säga att jag tycker att de göteborgska varven verkligen levt upp till de förhoppningar som åtminstone vissa av oss i den här kammaren hade. Jag tror alt del bör sägas atl det för ledning och anställda inte har varit något lätt jobb. Det har krävt fina arbetsinsatser av varvsledningen, tjänstemännen och arbetarna.

Det återstår självfallet hårt arbete innan varven kan uppfylla de krav pä lönsamhet som vi i dag från riksdagens sida kommer alt ställa, men jag tycker att den dämpade optimism som t. ex. framgår av en sammanställning frän Arendalsvarvet kallad "Varven som fick chansen" är lovande för framtiden. I den sägs avslutningsvis; "Vi är nu igenom den största förändringen, de stora förluståren har vi bakom oss. Vårt senaste bokslut visar att vi är på rätt väg. Vi har betalt inträdeskostnaderna som nu börjar ge avkastning. Vi har

151

Nr 165                    riktningen klar och vi vill nu fortsätta pä den inslagna vägen." Della

Torsdagen den      uttalande ger förhoppningar inför framtiden.

5 irrni 1980               ' ''  förhoppningarna skall kunna bli verklighet, fordras enligt min

_____________   uppfattning alt det blir fråga om en Irevarvslösning. Från Göleborgshäll har

y.             ef lipnr     vi accepterat strukturplanen, som ändå innebär att vi i Göteborg nu återigen

drabbas hårt av kommande nedskärningar. Självfallet skulle jag gärna ha sett atl det hade gått alt rädda också varvet i Landskrona. Jag förstår till fullo den besvikelse och de farhågor inför framliden som landskronaborna känner. Det är också särskilt lätt för oss i Göteborg, som redan har lagt ner två varv, att ha den förståelsen och medkänslan.

Tyvärr har jag ändå måst böja mig för de övertygande argument som talar för en irevarvslösning. En fyravarvslösning har av mänga bedömts som pä sikt förödande för hela vår svenska varvsindustri. Jag hoppas därför, herr talman, atl utskottets hemställan i sin helhet vinner bifall.

ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! Många orter kommer alt drabbas hårt, om riksdagen godkänner regeringens varvsproposition. Göteborg är en av dem, och del kan finnas anledning all något teckna hur situationen ser ut där.

Antalet personer som har lämnat arbetsmarknaden och fått förtidspension har fördubblats under 1970-talet. Del har främst gällt äldre personer. Samtidigt med den ökade förtidspensioneringen har antalet arbetstillfällen inom industrin minskat. Då dessa väntas fortsätta att minska, kommer det atl medföra all ännu flera förtidspensioneras. I dag är mer än 15 % av Storgöteborgs befolkning i åldern 55-64 år förtidspensionerade. Om ökningen fortsätter som hittills, kommer det all gälla för 22 % är 1985.

Del finns i dag ca 10 000 människor som har beredskapsarbete eller andra s. k. arbelsmarknadspolitiska jobb i regionen. Flera tusen går arbetslösa. Sysselsättningen inom byggnads- och tillverkningsindustrin har minskat med ca 14 000 arbetstillfällen under 1970-lalel. Den minskade efterfrågan på arbetskraft avspeglar strukturrationaliseringen i samhället. De varuprodu-cerande sektorerna svarar för en alll mindre del av den totala sysselsättningen.

Näringslivssekretetariatets prognos över efterfrågan på arbetskraft är alarmerande. Den säger atl ca 24 000 arbetstillfällen kommer atl saknas i regionen i mitten på 1980-lalet. Dä har man inle räknat med kapaciletssänk-ningar vid varven. Man har också räknat bort dem som väntas bli förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl. Man har inte heller tagit hänsyn till de effekter som ökad robotisering och datorisering kan tänkas få.

De avgörande beslut som har skapat den nuvarande industrislrukturella
bilden i Göteborgsregionen och de kristendenser som följt av detta har fattats
i slutna direktionsrum och med enbart förelagsekonomiska kalkyler som
underlag. De politiska makthavarnas handlingar har kännetecknats dels av
en total passivitet när del gällt planering av den framtida industristrukturen,
dels av elt närmast obegränsat ekonomiskt stöd lill förelagen och dessutom
152                         av en total anpassning till exportindustrins konjunklurstyrda härjningar.

Herr talman! Regeringens proposition oeh utskottels belänkande om varvspolifiken bygger på bedömningen alt den svenska varvsindustrins kapacitet fortfarande är alltför stor i förhållande till efterfrågan pä dess produkter. De innehåller förslag om åtgärder som syftar lill atl skapa förutsättningar för den svenska varvsindustrin alt öka konkurrenskraften och lönsamheten. Och för att på sikt uppnå detta väljer man en defensiv väg och hävdar alt kapaciteten måste skäras ned.

Den grundläggande uppfattning och del synsätt som bestämmer förslagets politiska inriktning delas av socialdemokratin.

Regeringen sluter upp i ledet av tre tidigare regeringar och fortsätter deras nedrustning av den svenska varvsindustrin. Det innebär en total kapitulation inför och anpassning till de s. k. fria marknadskrafterna med deras kortsiktiga, snävt företagsekonomiska lönsamhetskalkyler. De arbetandes och samhällets intressen betraktas som försumbara, och stora och vitala delar av den svenska produktionsapparatens öde och framtid bestäms av okonlrollerbara konjunkturella förändringar. Avgörande beslut, som rör tusentals människors framtid, förs bort från demokratiskt politiskt inflytande och fattas i slutna direktionsrum, med kapitalistiska lönsamhetskalkyler som enda underlag.

Del synsätt som förslaget bygger på innebär att riksdagens och regeringens ansvar och uppgifter reduceras till att medverka till att skräddarsy oeh anpassa produktionen till den kapitalistiska strukturomvandlingen och alt städa efter kapitalismens värsta härjningar. Nödvändigheten av alt från samhälleliga utgångspunkter utarbeta etl långsiktigt industripolitiskl program för all använda produktionsapparaten till atl tillfredsställa samhälleliga behov bortser man från. Man ser inle den stora produktionskapacitet som varven har eller den yrkesskicklighet som de varvsanslällda besitter som värdefulla tillgångar för samhället, tillgångar som kan utnyttjas för atl tillgodose samhälleliga behov som onekligen finns. Nej, man ser detta som belastningar som med det snaraste genom nedskärningar och nedläggningar måste anpassas till den rådande konjunktursituationen.

Även det här synsättet delas av socialdemokratin. Dä och då kan man från del hållet få höra utfall mot marknadskrafternas destruktiva inverkan på samhället och produktionsapparaten, liksom deras konsekvenser för de anställda. Men när det kommer till konkreta handlingar är skillnaderna mer en fråga om grader än om principer.

Utskottet är helt enigt med induslriministern när han säger atl statens kostnader för varvsindustrin under åren 1977-1979 har uppgått till 12 miljarder kronor och att det frän industripolitiska och samhällspolitiska synpunkter är oförsvarligt att fortsätta atl satsa en så stor del av våra knappa tillgångar på stöd till varven. Men denna uppfattning är falsk. De här pengarna har inte satsats för atl stödja varven. De här pengarna har inle salsals för att utnyttja varvens produktionskapacitet. De har inte satsats för att utveckla en samhällsnytlig, planerad produktion. Nej, de har satsats för att skära ned, inskränka och anpassa produktionen lill den kapitalistiska strukturomvandlingen. Och detta är oförsvarligt.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

153

Nr 165                       Pengarna har inle satsats för att utnyttja den kunniga arbetskraftens

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor m. m.

yrkesskicklighet utan för att täcka de samhällsekonomiska kostnader som är förknippade med de anställdas avlägsnande från varven. Delta är oförsvarligt.

Pengarna har använts för att avveckla och inle för att utveckla varven.

Sådan är innebörden och den politiska inriktningen av regeringens proposition och utskottets betänkande, och detta ansluter sig socialdemokratin till.

I sin motion säger socialdemokraterna:

"Slrukturplanens mening är atl utvecklingen vid storvarven skall anpassas till marknadens krav och möjligheler. Som redan framgått delar vi den uppfattningen." Vidare heter det i motionen; "Om det visar sig att det omfattande program som nu inleds inte är tillräckligt för all nå detta mål måste ytterligare åtgärder vidtas. Del slår också klarl att dessa åtgärder kan komma att innebära fortsatta kapaeiletsneddragningar och nedläggningar av hela varvsenheter." Här finns inte etl ord om nödvändigheten av atl ändra marknadens krav och ändra på dess förutsättningar och möjligheter. Här ställs inte en enda av de vitala frågor som för oss kommunister har varit självklara alt ställa. Hur skall jobben vid varven räddas? Hur skall de anställdas yrkesskicklighet tillvaratas till gagn för samhällets utveckling? Hur kan den fria varvskapaciteten utnyttjas?

Socialdemokraternas ställningstagande innebär att man sluter upp bakom den strukturplan som betyder atl varvskapacitelen kommer att minska med tusentals arbetstillfällen fram lill 1984. Tusentals anställda kommer att drabbas av arbetslöshet-många av dem förläng tid, en del av dem för alltid, och för dem blir förtidspensioneringen det enda alternativet. Det innebär inte bara att socialdemokraterna accepterar en enorm kapitalförstörelse och nedläggningen av en hel produktionsgren. Del innebär också att socialdemokratin förknippar framtiden med den kapitalistiska samhällsutvecklingen.

Den förevändning som socialdemokratin använder sig av, för att ställa sig bakom de värderingar och politiska riktlinjer som borgarregeringen bygger sina förslag på, är att vi befinner oss i en ekonomisk kris. Vem befinner sig i ekonomisk kris? Johansson och Andersson på varven befinner sig inte i någon ekonomisk kris. Den svenska arbetarklassen befinner sig inte i ekonomisk kris. Den drabbas av krisen. Det är den kapitalistiska marknadsekonomin som befinner sig i kris. Och så länge socialdemokratin inle öppet och klart erkänner denna grundläggande sanning ulan enbart försöker finna lösningar sorn ryms inom det ekonomiska fåtalsväldet och syftar till alt bevara och stimulera detta system på arbetarklassens bekostnad innebär del att man försöker dölja de egentliga motsättningarna i samhället och att man bidrar till atl passivera och avideologisera arbetarklassen.

Herr talman! Vpk haren helt annan syn på varvspoliliken än de borgerliga

partierna och socialdemokraterna ger ullryck för. Vi betraktar varven och

deras arbetskraft som en värdefull tillgång, som måste utvecklas och

154                        utnyttjas för att tillgodose samhälleliga behov. Varven skall ingå som en del i

elt långsiktigt industripolitiskl program.

Vi kräver att regeringen utarbetar etl program där varvens, rederiernas och hamnarnas verksamheter samordnas i en samhällsplan för utrikeshandel och transporter. Genom en aktiv statlig rederiverksamhel måsle handelsflottan bevaras och utvecklas, likaså måsle inrikes- och kustsjöfarten byggas upp och utvecklas. Planer för en alternativ samhällsnytlig produktion måste utformas, vilket innebär att varvens kapacitet kan utnyttjas exempelvis för produktion inom energisektorn och för att bygga ut det kollektiva transportnätet.

Vi anser alt det ligger på regeringens ansvar att utarbeta etl sådant program. Om inte regeringen gör det - vem skall i sä fall göra det? Är del till den marknadsekonomi som befinner sig i kris som ansvaret skall överlämnas? Är det den som skall bestämma förutsättningarna och villkoren för den svenska energipolitiken? Är det till den vi med varm hand och obegränsat förtroende skall överlämna vär framlida iransporlpolitik? Man får lätt del intrycket av de svepande formuleringar och den totala brist på nytänkande varmed utskottet avfärdar vpk:s förslag.

Vi accepterar inga nedläggningar, inga nedskärningar eller avskedanden vid varven. Kampen för varven och deras förnyelse är inte bara en kamp för att försvara en viktig sektor av svensk industri och arbetsmöjligheterna där. Den är lika mycket en kamp i en betydelsefull allmän klassfråga. Den ingår i kampen mot storfinansens kapitalflykt och utarmningen av svenskt produktionsliv. Den är etl led i kampen mot den borgerliga regeringen och dess sätt att bedriva strukturpolitik med elt ensidigt främjande av storfinansens intressen.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill vpk-motionerna.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

VLssa varvsfrågor, m. m.

BERTIL HANSSON (fp):

Herr talman! När företrädare för Göteborg går upp i den här debatten är det inte för att ställa region mot region eller grupp mot grupp utan för att det kan vara nödvändigt all i diskussionen, som ganska klart är koncentrerad kring andra varvsorter, påminna om vad som har skett under den hittills gångna delen av den svenska varvskrisen. Göteborg har fått bära den tunga delen av bördorna. Vi är beredda atl också i framtiden bära vår del av de gemensamma bördor som måste bäras, eftersom vi realistiskt inser alt den svenska varvsindustrin måste arbeta i den verklighet som den internationella utvecklingen lett fram lill.

Vi accepterar därför den plan som näringsutskottet stannat för. Men vi är oroliga för att en förändring i enlighet med socialdemokraternas förslag väsentligt skulle öka riskerna för hela den svenska varvsindustrin. Den oron kvarstår, även om riksdagsbeslutet skulle innebära en förändring enligl socialdemokraternas önskemål bara pä en enda punkt, nämligen i fråga om Öresundsvarvet.

Den svenska varvsindustrin lever etl farligt liv. Den lever så pä marginalen alt frågan är om den tål en förändring av den art som här har antytts som möjlig.

155

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

156

Härda slag har genom varvskrisen drabbat Göteborgs arbetsmarknad och Göteborgs näringsliv över huvud taget. Två stora varv är hell utraderade, Lindholmen och Eriksberg. Ett nybyggnadsvarv, Cilyvarvet, har fått göra en svär oeh smärtsam omställning till enbart reparationsverksamhet. Det återstående varvet. Götaverken Arendal, har under de senaste tre åren gjort en radikal omorientering, en total helomvändning beträffande både sortiment och marknader. Slora färjor byggs i slället för tankers. Borrjiggar och bostadsplattformar är de nya produkterna. Denna omställning har skett under en period då ledning och anställda har kastats mellan hopp oeh förtvivlan beträffande framtiden. Bostonulredningen utfärdades sä sent som i november 1979 en total dödsdom över Arendalsvarvet. Ändå har varvet under den här svåra tiden arbetat oförtrutet med blicken riktad mot framtiden.

Under de senaste fem årens nedskärningar har antalet arbetstillfällen på varven i Göteborg minskal från 15 000 lill 5 000, och två slorvarv - jag upprepar det - har hell utraderats. Nu förestår nya prövningar.

Det är därför litet egendomligt att regeringen enligt vissa formuleringar i propositionen tagit så lätt på vad som skulle kunna bli följden för Göteborgs arbetsmarknad av de nedskärningar som strukturplanen innebär. Det sägs i propositionstexten att effekterna pä sysselsättningen troligen bör kunna bemästras med sedvanliga sysselsättningspolitiska medel och atl regeringen har för avsikt atl återkomma under hösten 1980 med förslag om vad som eventuellt kan behövas av sysselsättningsskapande åtgärder.

Detta synsätt har vi från Göteborgs sida inte kunnat acceptera. Därför är del med tillfredsställelse som vi nu konstaterar att arbetsmarknadsutskottet och näringsutskoltet enstämmigt uttalat: "När det gäller Projekt 80 vill utskottet - med hänsyn till all höstens riksdagsbeslut kan väntas tämligen sent - tillfoga att utskottet inte har något att erinra mot atl regeringen får besluta om alt projektet får fortsätta nägon tid in på 1981 om det bedöms lämpligt." Det kunde annars finnas risk för atl det helt abrupt avbröts vid utgången av är 1980.

Vad utskottet anfört föreslås riksdagen ge regeringen till känna, och det uppfattar vi från Göteborgs sida som ett mycket betydelsefullt uttalande.

Den andra punkt som är tillfredsställande är alt riksdagen begär att i samband med den aviserade propositionen i höst få en redovisning av erfarenheterna av Projekt 80. Jag är övertygad om att denna redovisning kommer att innehålla elt material, som visar hur svagt underbyggda de kritiska uttalandena kring Projekt 80 har varit och är. Därför är det nyttigt atl en sådan redovisning kommer att ges.

Den tredje punkt i utskottets skrivning som måste betraktas såsom mycket positiv är det som även Per Bergman har erinrat om från denna talarstol, nämligen de påminnelser som görs beträffande de kommande beställningarna av militära broar från Cilyvarvet.

Dessa tre posiliva drag i utskottets skrivning gör alt jag vill hell yrka bifall fill utskottets hemställan i samtliga moment.

I detta anförande instämde Kerstin Ekman (fp).

SONJA REMBO (m):

Herr talman! Den plan för omstrukturering av Svenska Varv som framlagts i regeringens proposition nr 165 och i näringsutskottels belänkande nr 69 innebär för Göteborgs del atl Götaverken Arendals produktion inriktas på offshore och prefabricerade anläggningar och all Götaverken Cityvarvet ägnar sig åt konventionell reparafionsverksamhet och kompletterande produktion. Planen medför jämfört med 1979 en reduktion med 2 400 arbetstillfällen. Detta innebär en minskning av antalet sysselsatta vid storvarven i Göteborg sedan millen av 1970-talel fram till 1982 med ca 10 000. Härfill kommer ett stort antal sysselsättningstillfällen, som bortfallit hos entreprenörer och underleverantörer till varven.

Även om Göteborg har en jämförelsevis'stor och varierad arbetsmarknad, har denna utveckling inneburit och innebär - vilket också tidigare har framförts här i debatten - mycket stora påfrestningar för såväl de berörda människorna som kommunen i stort. En analys av den förväntade befolknings- och arbetsmarknadsulvecklingen i Storgöteborg, som utförts av Göteborgs kommun, visar att del är realistiskt att i mitten av 1980-talet räkna med atl ca 30 000 personer inte kommer alt ha möjlighet atl få arbete inom regionen, under förutsättning att arbetstiden förblir oförändrad och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ligger kvar pä samma nivå som vid årsskiftet 1979-1980. Härtill kommer atl antalet förtidspensionärer redan nu, inte minst på grund av de tidigare neddragningarna vid varven, uppgår lill ca 26 000.

Även om Göteborgs arbetsmarknad f. n. uppvisar en betydligt ljusare bild än för bara några månader sedan, innebär utvecklingen på sikt att det finns små förutsättningar att utan särskilda åtgärder absorbera ett stort antal friställda från varven. Det är därför väsentligt att regeringen i det förslag som den avser att förelägga riksdagen till hösten beträffande sysselsättningen på varvsorterna särskilt beaktar den långsiktiga utvecklingen i Göleborgsregio-

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Såsom framgår av arbetsmarknadsutskottets betänkande finns det tecken som lyder pä alt anställningsgaranlin, såsom den hanterats genom Projekt 80 i Göteborg, inneburit fördelar från både företagsekonomiska och sociala utgångspunkter. Jag ansluter mig helt till den bedömningen och anser det värdefullt atl Projekt 80 fär en möjlighet alt bedriva sin verksamhet också en bit in på 1981 så att det arbete som pågår kan fullföljas på ett socialt acceptabelt sätt.

Cityvarvets kapacitet anpassas till marknadsförutsättningarna, dvs. verksamheten inriktas mot i huvudsak konventionella reparenter inom den regionala marknaden. För att inte äventyra varvets framlid genom en så kraftig nedskärning av verksamheten att det riskerar utarmas pä kompetens fordras också kompletterande produktion. I betänkandet nämns möjligheterna att erhålla order från försvaret på militärt bromaterial, s. k. Ribbon Bridge, som har utvecklats inom Cityvarvet.

Ett aktivt arbete måste bedrivas för alt finna lämpliga objekt inom såväl reparationsområdet som den kompletterande produktionen. I detta sam-

157

fsjr 265                  manhang kan del vara lämpligt all i samband rned förhandlingar om

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor m. m.

handelsavtal undersöka möjligheterna alt skaffa reparenter lill de svenska reparationsvarven frän statshandelsländerna kring Östersjön.

Det har uttryckts farhågor för atl den statliga satsningen på Cityvarvet kan innebära risker för andra svenska varv. Det kan vara en riklig invändning, men dä är det också väsentligt att åtgärder vidtas så atl dessa risker elimineras på sådant sätt atl de svenska varv som opererar inom samma marknadssegment tillförsäkras likvärdiga konkurrensmöjligheter.

Den inriktning som Arendalsvarvet fär på offshore och prefabricerade anläggningar innebär elt stort risktagande. Prefabricerade anläggningar anses vara ett mycket intressant framtida område, men det är ännu ytterst osäkert om Arendalsvarvet skall lyckas hävda sig på denna marknad.

I fråga om offshore har Arendalsvarvet på myckel kort lid lyckats med prestationen att skaffa sig ett gediget kunnande och atl göra etl genombrott på marknaden. Jag vill gärna se det som elt bevis på vad svenskt företagande och svenskt kunnande även under ogynnsamma betingelser kan åstadkomma genom öppenhet för ny teknik och genom beredvillighet lill omställningar.

Offshore är en enorm och krävande marknad, elt nutida Klondyke där ' ofattbart slora belopp är i omlopp. Fram lill 1995 väntas efterfrågan på leveranser till oljeproduktionen pä enbart den nordiska kontinenlalsockeln uppgå till mellan 11 och 18 miljarder kronor per är vid hittills beslutad oljeproduktion. Härtill kommer ännu inte beslutade investeringar, bland vilka kan nämnas en trolig framtida gasledning pä 15-20 miljarder US dollar.

Utvinningen av olja och gas i haven kräver inte bara nyinvesteringar till svindlande belopp utan också mycket omfattande underhällskostnader. Nordsjön har visat sig ställa högre tekniska krav på konstruktionerna än tidigare exploaterade oljefält till havs. Ytterligare komplikationer kommer atl uppstå vid borrningar på större djup, då delvis helt nya system måste utvecklas. Produkter för kraftförsörjning, transporter, rörledningssystem, förankringssystem m. m. behöver utvecklas, marknadsföras och produceras. Dyktekniken behöver utvecklas.

Exploateringen av de arktiska områdena kommer atl ställa ytterligare krav pä ny teknik och för dessa förhållanden anpassade produkter. På detta sistnämnda område har Arendalsvarvet redan engagerat sig.

Svenska förelag, inle minst varven, har på dessa nya affärsområden
möjligheter atl hävda sig. Det finns dock anledning alt också utveckla andra
områden som kan bli föremål för satsningar från svenskt håll och som kan
ersätta delar av offshoreinduslrin den dag utvecklingen pä Nordsjön planar
ut och går in i ett lugnare skede. Också då erbjuder havstekniken stora
möjligheler. Odlings- och fiskeleknik, energiteknik och miljöskydd är några
av de områden där dessa nya möjligheter erbjuds. Del tekniska kunnandet är
redan avsevärt men behöver utvecklas. För att nä slagskraft inom dessa
områden behövs en samordning av havsforskning och tillämpad marin
158                        teknologi. Jag vill här erinra om det förslag som utarbetats av den s. k.

Göteborgsdelegationen om inrättandet av etl havstekniskt institut och elt dykcentrum i Göteborg. Förslaget handläggs f. n. av regeringen.

Ny teknik och djärva satsningar är emellertid inle nog för att de svenska varven skall kunna hävda sig. Konkurrenterna är många. Skall vi lyckas, krävs det att vi också kan konkurrera prismässigt. Vi har här alt möta konkurrens frän länder som med samma höga teknik och service kan erbjuda avsevärt mycket lägre priser än Sverige. Det är ett överlevnadskrav alt vi kan kompensera vårt höga kostnadsläge med en högre produktivitet. Produktiviteten vid varven har givetvis påverkats negativt under den länga och komplicerade omstruktureringsprocessen och den upprivande debatt som har pågått. Det förslag som nu ligger pä riksdagens bord ger varven en möjlighet atl på längre sikt planera sin verksamhet oeh därmed få den kontinuitet och den arbetsro som är förutsättningar för förbättrad produktivitet. För att uppnå detta fordras, förutom satsningar på forskning och utveckling av nya produkter, sä alt vi ständigt kan ligga elt steg före konkurrenterna, också att vi skapar etl klimat där del lönar sig för de enskilda människorna alt skaffa sig de kunskaper som behövs och atl göra en helhjärtad arbetsinsats. De svenska varvens framlid kommer alt bestämmas av de enskilda människornas insatser, deras förmåga att skapa lönsamhet.

Det är givet, herr talman, att alla göteborgare med tungt hjärta ser att varvsproduklion i traditionell mening i det närmaste upphör i Göteborg för atl ersättas med en produktion om vars framtid vi vet ganska litet. De varvsanslällda i Göteborg har fält bära en myckel stor del av nedskärningarna i varvsindustrin och står inför ytterligare stora nedskärningar. De har genomlevt en lång och plågsam omställningsprocess som nu måste föras vidare ännu etl steg. Många varvsanslällda har fåll ställa om sig till nya arbetsplatser och nya arbetsuppgifter gång pä gäng. Alltför mänga har ställts hell utanför.

Ändå visar man från de anställdas sida en insikt om förhållandena och en vilja att medverka till atl skapa en hållfasl grund för en framtida lönsam varvsrörelse. Jag vill här citera elt uttalande frän Metall-41:an i Göteborg: "Det är efter ingående överväganden och efter stor tvekan vi ansluter oss lill huvudlinjerna i struklurplanen med hänsyn lill de yllerligare påfrestningar som den kommer atl utsätta många av våra kamrater för. Värt ställningstagande bygger pä de positiva inslagen i planen och pä atl elt rejält strukturbeslut och en produkluppdelning är oundgängligen nödvändig och brådskande. Annars går hela branschen under. Några realistiska och bättre alternativ har inle heller hittills kunnat göras trovärdiga. Det hindrar inte att vi alla intensivt måste fortsätta sökandet efter nya konstruktiva uppslag som kan minska hotet mot sysselsättningen." Delta uttalande vittnar om etl stort mätt av realism.

Som representant för Göteborg vore del naturligt för mig all säga: Nu får det vara nog - Göteborg har gjort sitt. Vi kan inle acceptera fler nerdragningar. Men som ledamot av denna kammare har jag också etl ansvar för alt vårt näringsliv fär en inriktning som kommer hela den svenska

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

159

Nr 165                   ekonomin lill godo. Jag kan inle begränsa mig lill alt enbart se lill snäva

T     rl     n den       lokala intressen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall lill näringsutskottels

, ■     ■ inon           betänkande nr69.

5 juni 1980

77         77         RUNE TORWALD (c):

Vissa varvsjragor,

Herrlalman! Nu står jag här-tyvärr, skulle jag vilja säga-ännu en gång i

talarstolen för att någol kommentera problemen inom varvsindustrin. Sedan 1974 har vi ju den ena gången efter den andra tvingats vidta åtgärder för att på ena eller andra sättet hjälpa den svenska varvsindustrin oeh dess anställda.

Jag måste ånyo konstatera att socialdemokraterna fortfarande inte är beredda alt dra de fulla konsekvenserna av all Sverige och världen dess värre alltjämt har en överdimensionerad varvsindustri. Redan när man gjorde de stora investeringarna i del då enda statliga varvet, nämligen Uddevallavarvel, för alt bygga supertankers varnade jag för denna överkapacitet i världens varvsindustri utan atl någon frän socialdemokratiskt häll ville diskutera den aspeklen på frågan. I stället satsade man ytterligare 600 miljoner för atl ge Uddevallavarvet möjligheter atl bygga supertankers. Man har lill dags dato inte byggt mer än en enda dylik tanker och inte ens den har man lyckats sälja pä normalt sätt, utan den har säkert medfört betydande förluster för varvet. Några nya beställningar av supertankers är inle aktuella.

Våren 1976 försökte vi från eenterhåll atl förmå den socialistiska majoriteten i riksdagen att kraftfullt satsa pä alternativ produktion vid Göteborgsvarven. Men dess värre blev vi centerpartister dä ensamma om alt rösta för denna betydelsefulla satsning. Hur myckel bättre skulle inte situationen ha varil i dag för den svenska varvsnäringen om socialdemokraterna i regeringen redan i mitten på 1970-talet insett nödvändigheten av en kraftig neddragning av den svenska varvskapaciteten.

Men jag tänker inte offra mer tid på alt lamentera över vad som har hänt i gängen fid. Jag har bara med detta velat notera att mänga av de svårigheter vi har i den svenska varvsindustrin i dag beror på de socialdemokratiska regeringarnas kortsynthet och valhänlhel under 1970-lalet när det gällde all ta itu med den varvskris, som var uppenbar för de flesta utom för de svenska socialisterna.

Dess bällre har ju Götaverken Arendalsvarvet i Göteborg efter 1978 års varvsbeslut hårt inriktat sig på alt komma in pä marknaden för alternativa produkter och synes också ha lyckats ganska väl. Detta gäller kanske framför allt offshore-utrustningar. Man har också offereral en flytande kemisk fabrik för Pakistans räkning. Dess värre har man väl - i vart fall fram lill dags dato -inte lyckats alt föra det projektet i hamn. Jag hoppas dock att det skall vara möjligt atl finna spekulanter på de flytande fabriker som Götaverken Arendal AB anser sig ha kapacitet atl bygga.

Den alternativa produktionen vid Göiaverken tryggar nu sysselsättningen

för många där och minskar påkänningarna i Göteborg av den neddragning av

den svenska varvskapaciteten som måsle ske fram till 1985.1 sammanhanget

160                        får man dock inte glömma atl den stora minskningen av antalet anställda vid

Göleborgsvarven under åren 1975-1980 varit en mycket smärtsam process. Av tidsskäl inskränker jag mig till alt instämma helt i vad Per Bergman m. fl. redan har sagl här i kammaren om den problemaliken.

Jag har full förståelse för att de anställda vid Oresundsvarvel tycker att det är en alltför radikal åtgärd att, som man från regeringens sida vill göra, avveckla allt bätbyggande där fram till 1985. Men sanningen är atl tillgängen pä order för att bygga fartyg är så liten, atl om man fär fortsätta att bygga fartyg vid Öresundsvarvet, minskar detta i sin tur de övriga berörda varvens överlevnadschans. Detta är ett faktum som inga aldrig sä vackra fraser i den socialdemokratiska reservationen kan undanskymma. Och den socialdemokratiske personaldirektören vid Svenska Varv, Bengt Tengroth, har också klarlagt att om Öresundsvarvet skall få fortsätta att bygga fartyg, kommer detta atl medföra att staten måste ge Svenska Varv bortåt en miljard ytterligare i anslag fram fill 1985.

Jag har med detta bara velat understryka att om - något som dess värre förefaller sannolikt - den socialdemokratiska reservationen vid belänkandet beträffande Öresundsvarvels fortsatta verksamhet skulle vinna majoritet, innebär delta allvarliga negativa effekter för de övriga företagen inom Svenska Varv-koncernen.

En nedläggning av bätbyggnadsverksamheten vid Öresundsvarvet innebär å andra sidan inte att de anställda skall lämnas ät sitt öde eller ställas på gatan, som man ibland litet demagogiskt uttrycker saken. I stället är naturligtvis avsikten att man skall skapa jobb ät varvsarbetarna, i takt med att deras sysselsättning i arbete med att bygga fartyg upphör. Detta är också den metod som har använts i Göteborg med sådan framgång under de senaste åren. Jag menar att de varvsanslällda kan vara förvissade om att varken regeringen eller den icke-socialistiska riksdagsgruppen vill lämna de varvsanslällda i Öresundsregionen ät silt öde - man kommer givetvis att på alla sätt försöka att skapa alternativ sysselsättning i regionen.

För egen del tror jag att byggnation av vindkraftverk kan ge ett icke obetydligt tillskott fill sysselsättningen vid några av varven. Jag vet att såväl Götaverken som Karlskronavarven ligger väl framme i planeringen för att kunna bygga en serie vindkraftverk under 1980-lalet.

Jag vill avslutningsvis bara någol gå in på ett problem som jag hoppas skall kunna lösas positivt för Göteborgsvarvens vidkommande. I det s. k. P 80-projektet har man kunnat sysselsätta och utbilda de varvsanslällda som efter hand inte behövts i fartygsproduktionen vid Göiaverken. Många har redan fått en lämplig utbildning och kunnat slussas ut på den öppna arbetsmarknaden. Detta har också varit målet för P 80:s verksamhet. Men fortfarande finns det inom P 80-organisationen kvar ett relafivt stort antal tidigare varvsanslällda för vilka man ännu inte lyckats ordna arbete och inte heller beräknar kunna göra detta före 1980 års utgång.

Christina Rogestam och jag har i motion 1979/80:1978 krävt åtgärder för att lösa avvecklingsproblemen inom det s. k. P 80-projektet. Vi är väl inte helt nöjda med utskottets ställningstagande till vär motion, men vi förutsätter att Svenska Varvs ledning i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna

11 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

161

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

skall göra sitt yttersta för all lösa de här frågorna pä ett för de anställda godtagbart sätt. Erforderliga medel finns ju tillgängliga. Vad som krävs är alltså atl man lyckas engagera lämpliga personer, som framgångsrikt kan administrera denna vikliga verksamhet i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till ulskottsmajoritetens hemställan.

162

LENNART NILSSON (s):

Herr talman! Det är ganska egendomligt alt Rune Torwald med- sin klarsynthel inle har blivit statsråd i det här landet. Det är vidare ganska intressant alt notera det som Rune Torwald här säger- det förekommer ju ibland atl man vill ta avstånd från sådana uttalanden när man sedan deltar i debatter på andra håll.

Rune Torwald varnade för Uddevallavarvels utbyggnad under 1970-talet. Han menade atl de 600 milj. kr. som satsades pä att människorna skulle få en bällre arbetsmiljö och möjlighet att överleva i en region som drabbats hårt av sysselsättningssvårigheler var bortkastade pengar. Vidare menade han alt del var kortsynt och valhänt av den socialdemokratiska regeringen på 1970-talet all salsa på denna utbyggnad.

Jag tycker att det är mycket intressant att notera del här. Del visar litet av den inställning som de borgerliga parfierna hela tiden har haft när det gäller det statliga Uddevallavarvet. Det är helt klart att en av orsakerna lill att man har klarat sig så pass bra i Uddevalla är atl staten redan frän början har varit inkopplad på denna verksamhet, alt man har undvikit spekulationer i valuta osv., all man har lyssnat på de fackliga organisationerna oeh människorna som arbetar på den här arbetsplatsen och ser om silt hus. Så var inle fallet i Göteborg när de fackliga organisationerna ställde kravet på Boström & Co alt investera för atl klara framliden. Det gjorde man inle. Dä skulle man dela ut vinster till aktieägarna. Sä gick det också som det gick.

Jag tycker alt det är mycket viktigt att konstalera alt Rune Torwalds inställning inle är unik. Det finns flera som företräder samma uppfattning. Jag tror att del är viktigt inte minst för de människor som lever och verkar i den kommun som jag tillhör alt vela atl centerpartisternas inställning är att det här med Uddevallavarvels utbyggnad pä 1970-talel var hell felaktigt. Hade man inte gjort denna utbyggnad, är jag helt övertygad om all vi inle hade hafl något varv i Uddevalla. Man kan konstatera att av de industrisysselsatla i Uddevalla är ungefär 50 % sysselsatta inom varvsnäringen. Del skulle alltså ha varit förödande för människorna i den bygd som jag kommer ifrån alt bli av med varvet. Det är dagens situation.

Rune Torwald talade om olika alternativ, men lät mig konstatera att centern gick emot våra förslag när vi 1978 och 1979 pläderade för olika former av alternativ produktion. Man kan svamla om vindkraftverk och vad som helst, men man måste också på elt konkret sätt ställa upp i de olika frågorna.

När man har lyssnat på Rune Torwald och regeringens företrädare.

speciellt då industriminister Åsling, kan man egentligen göra följande sammanfattning.

Alll vad regeringen gör är bra. Industriminister Äsling är bäst av alla, han vet alltid bäst, han gör allting rätt, och självgodheten lyser kring honom. Alla som har en annan uppfattning, även om de är i majoritet, företräder inle landels intressen, de besinnar inte silt ansvar, och de är bypolitiker.

Detta, herr talman, vittnar om regeringens förakt och nedlåtande syn pä de människor som har andra uppfattningar än dem som finns i regeringskansliet. Det vittnar också litet om den centralstyrning som tillämpas i politiken i dagens Sverige. Allt vad regeringen säger skall man köra igenom. Är det någon som har en annan uppfattning företräder han inle landels intressen.

Herr talman! Det beslul som skall fattas i dag är mycket viktigt, inle minst mot bakgrund av alt vi nu får en inriktning av varvsverksamheten i värt land. Därmed får vi naturligtvis hoppas alt de olika enheterna inom Svenska Varv får den arbetsro som behövs för all man skall kunna utveckla sina kunskaper på de olika specialområdena.

De olika enheterna bör inom varvskoncernens ram ges stora möjligheter till etl decentraliserat beslutsfattande. Orsaken till detta är egentligen ganska enkel. Det är människorna pä de olika arbetsplatserna runt om i landet som har de bästa kunskaperna oeh erfarenheterna pä silt område.

Tar man Uddevallavarvet som exempel kan man konstatera atl del i dag är en ganska komplett enhet. Man har klarat sig rätt bra, inte minst på grund av vad jag sade inledningsvis, nämligen detta att de socialdemokratiska regeringarna har bedrivit en medveten politik.

Dessutom har man undvikit spekulation av det slag som de privatägda varven har ägnat sig ål. Man har också en bra organisation, och man har framför alll satsat på atl kunna sälja sina fartyg. Man har inriktat verksamheten på specialfartyg, och man har goda kundkontakter.

Men det finns naturligtvis även här en del orosmoln all fundera över. För Uddevallavarvel har det alltid varil viktigt med en komplett organisation. Nu diskuteras del i strukturplanen atl molortillverkningen skall flyttas frän Uddevalla. Del är inte meningen atl riksdagen skall fatta något beslut i dessa frågor, men jag hoppas atl man när man ser över den här biten också tittar pä den kompletta organisationen, som är så viktig när det gäller planeringen av verksamheten, när det gäller byggandet, när det gäller servicen till kunderna, när del gäller underhållet, när det gäller förbättring av motortyper osv.

Riksdagen skall alltså inte ta ställning, men jag hoppas atl helhetssynen skall bevaras, sä alt varvet även i fortsättningen skall kunna vara komplett. Därför måste del noga övervägas om det egentligen är någon vits med alt flytta molortillverkningen. Om molortillverkningen blir kvar i Uddevalla, betyder det atl många ungdomar inom kommunen och runt om i Bohuslän kan få ett yrke och börja arbeta inom den verksamheten.

En annan sak som vi var bekymrade över tidigare gällde Skandiaverken i Lysekil som ju har stor betydelse för Lysekils kommun. Skandiaverken, som är en del av Uddevallavarvet, betyder väldigt mycket för den befolkning som

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

163

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

finns i Lysekil.

Vi frän Bohuslän är naturligtvis glada över vad utskottet skriver med anledning av den socialdemokratiska partimotionen; "Utskottet utgår frän att en eventuell försäljning av företagel skall syfta till att ge detta bättre möjligheter att fortleva än det bedöms ha inom ramen för Svenska Varv. Därmed skapas förutsättningar för en tryggare sysselsältning för de anställda i Lysekil. Utskottet föreslär att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd."

Vi är alltså nöjda med den här skrivningen och utgår ifrån atl man i framtiden skall kunna trygga arbetena pä Skandiaverken i Lysekil.

Herr talman! Norra Bohuslän är ett område där man under många år har haft bekymmer med sysselsättningen. Jag kan nämna att av befolkningen i Sotenäs kommun är ungefär 33 % pensionärer, vilket i stora drag är den största andelen pensionärer i hela landet. Andelen åldringar är alltså hög i området, naturligtvis beroende på att många människor har fått flytta därifrån, av olika anledningar.

Efter förra varvsbeslulet har man kunnat se lill att skapa litet fler jobb. Det är bara att beklaga att utskoltsmajoriteten inte släller upp pä det socialdemokratiska kravet att utvecklingsfonderna skall förses med 25 milj. kr. för att kunna följa upp den här verksamheten. Det är helt klart att det behövs nya jobb i norra Bohuslän, inte minst mot bakgrund av att det är en länsända som har stora bekymmer och som sagl en stor andel pensionärer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

1 detta anförande instämde Tyra Johansson och Karl-Erik Svanberg (båda

s).

164

RUNE TORWALD (c) replik;

Herr talman! Lennart Nilsson påstår att jag skulle ha rosat Nils Äsling och hans åtgärder. Jag har inte nämnt namnet Äsling ens i mitt anförande, så det är en missuppfattning.

1974 var inte Lennart Nilsson här, såvitt jag vet, och kunde inle lyssna till vad jag sade i debatten. Vad jag då sade var att jag tyckte alt det var felaktigt att satsa nya pengar pä att bygga supertankers, eftersom det fanns en stor överkapacitet i världen när det gällde att bygga just den typen av tonnage. Jag var däremot ingen motståndare till att man satsade på rationella dockor oeh metoder för att bygga mindre fartyg, exempelvis produkttankers- och det är just på det området som man har varit framgångsrik. Det enda större tankfartyg man har byggt har däremot medfört stora föriusler för Uddevallavarvet.

Är 1976 förordade vi i centern bl. a. att den neddragning av varvskapaciteten som då skulle ske - och som även skedde - i nägon män borde ha drabbat Kockums och inte bara Göteborg, men det förslaget avvisade näringsulskottets ordförande Ingvar Svanberg, som jag nu ser inne i

kammaren. Han sade atl eftersom det är etl privat varv, sä finns det ingen anledning att ta med det varvet vid bedömningen av vilken varvskapacitet vi behöver här i landet. Centern förordade den gången atl man skulle satsa 300 miljoner pä alternativ produktion i stället för, som regeringen föreslog, pä att bygga båtar på lager. Nu bestämde dock majoriteten alt man skulle bygga båtar på lager, och på de båtarna förlorade Svenska Varv ca 600 miljoner.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

LENNART NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag kanske kan vara glad över att jag inle var här 1974 och hörde Rune Torwald då; det kan vara någonting positivt med del här också.

Rune Torwald säger att han inte har nämnt Åslings namn, men det är många andra som har gjort det.

Även om Rune Torwald vill krypa undan den inställning fill Uddevallavarvet som han redovisade här, har han ändå pratat om satsningen pä mer än 600 miljoner på Uddevallavarvets utbyggnad, och han lät i alla fall förstå att han tyckte det var en felaktig satsning. Det är bara atl konstatera att han och många med honom har den inställningen. Men dä finns del ju anledning att redovisa den inställningen för människorna i den del av länet som jag kommer ifrån.

RUNE TORWALD (c) replik:

Herr talman! Lennart Nilsson har en egendomlig metodik: först kritiserar han mig för något som jag inte har sagt, oeh sedan kritiserar han mig från andra utgångspunkter; då påstår han att jag var kritisk mot satsningen i Uddevalla.

Ja, del var jag då och det är jag fortfarande - i det avseendet att den satsningen koncentrerades på att bygga supertankers. Men vad jag sade redan då - oeh det säger jag nu också - var atl t. ex. arbetet med farledsfördjupningar och alla de kostnader detta drog med sig inte har gett Uddevalla nägon potential som i dag hade behövts för all tillverka produkttankers och annat där de har varit framgångsrika. Det är alltså delar av de investeringar som dä gjordes som är improduktiva i dag. De pengarna kunde ha använts bättre än till teknik och utrustning för superlankers. Inte ens Lennart Nilsson torde ha sett mer än en superlanker byggd i Uddevalla, och jag tror inte heller alt Lennart Nilsson kommer atl få se någon ny sådan bli byggd där.

LENNART NILSSON (s) replik:

Herrtalman! Jag vet inte om Rune Torwald kommer alt få rätt, mendet är möjligt - om man är världsmästare på saker och ting sä är man, och dä kanske man får räll i alla sammanhang. Men del finns ju andra människor som har andra bedömningar när det gäller supertankers. För inte så länge sedan fick jag en redovisning av att man tror atl man någon gång i framtiden kommer alt kunna bygga supertankers igen, och då kommer det naturligtvis att visa sig atl

165

Nr 165                    del var en fin och väl gjord investering som man gjorde i Uddevalla när man

Torsdagen den       '''  här pengarna.

5 iuni 1980                Sedan är delbara alt konstalera att det naturligtvis är bra att man har gjort

_____________     dessa investeringar. Oavsett om man bygger supertankers eller andra fartyg

Vissa varvsfrågor       "  " '" "PPrst, som man kan bedriva rationell verksamhet i, som

m. m.

leder till all man kan klara konkurrensen på ett bättre sätt än man hade gjort i

annat fall.

KJELL MATTSSON (c);

Herr talman! Varvsnäringen har stor betydelse för olika regioner genom atl varven är så slora enheter. Varvsnäringen har stor betydelse för västkusten oeh i synnerhet för Göteborg oeh Uddevalla. Lennart Nilsson nämnde några siffror i sitt inlägg nyss.

Vi har gjort omstruktureringar i varvsnäringen vid etl flertal tillfällen, och det är bara att konstatera - som flera här har gjort tidigare - att bördorna i stor utsträckning har fått bäras av Göteborgsregionen och Uddevalla-Lysekilregionen. Därför är det viktigt när vi i dag skall fatta ett nytt beslut i varvsfrågan, att vi gör en realistisk bedömning av vilka framtidsförutsättningar del finns. Väljer vi fel metod i dag och bibehåller en för omfattande verksamhet riskerar vi atl komma i den situationen atl alla de enheter vi behåller får kämpa om en för liten marknad. Det blir dä inle ett tillräckligt utnyttjande av de anläggningar som finns, och därmed följer försämrade ekonomiska resultat.

Vi kan också konstatera alt den hårda press som tidigare satts på Göteborgsföretagen oeh Uddevallavarvet har medfört alt de enheterna i dag är de som är mest på väg uppåt mot goda ekonomiska resultat.

Regeringen har efter många diskussioner stannat för en Irevarvslösning i propositionen, och utskottets majoritet har följt samma linje. Det är endast socialdemokraterna och möjligtvis några enstaka ledamöter från Landskronaregionen i andra partier som protesterar mot denna inställning.

Propositionens och ulskottsbetänkandets förslag bygger pä den strukturplan som Svenska Varv har gjorl - en lösning som har fält fackets anslutning under vissa förutsättningar som skall vara uppfyllda. De gäller framför allt sysselsättningsmöjligheterna för de människor som i dag är anställda i denna näring vid Öresundsvarvet. I propositionen uttalas också alt man genom olika åtgärder, särskilda arbetsmarknadsinsatser och sysselsätlningsåtgär-der, ulfäsler sig atl se till atl även om det inte längre i första hand blir en skeppsbyggnadsarbetsplals skall ändå sysselsättningen i regionen säkras.

Landskronalegionen får alltså i propositionen en hel del garantier för detta, och i konsekvens härmed försvinner de garantier som inle ens Göteborgs- eller Uddevallaregionen har nu, med undanlag av P 80-projektet i Göteborg, som skall fortsätta ytterligare någon lid.

Jag har velat peka på detta, för jag tycker att socialdemokraternas politik i
varvsfrågan riskerar sysselsättningsmöjligheterna och det ekonomiska resul
tatet för de viktiga arbetsplatserna vid Göteborgs- och Uddevallavarven. Vi
166                        kan konstalera alt vi har hafl problem på arbetsmarknaden under dessa är.

Vi har haft del under många år, precis som Lennart Nilsson sade, i Uddevalla-Lysekil och i norra Bohuslän. Därför är del så oerhört viktigt alt varven får möjlighet att vara en posifiv faktor i näringslivet i detta område.

När dä socialdemokraterna, i slället för alt ansluta sig lill förslaget i propositionen som vi tycker innebär en rikligare uppläggning, i en reservation säger att samtliga fyra slorvarv skall omstruktureras måste frågan bli: Vilka ytterligare negativa effekter tycker socialdemokraterna skall få drabba dessa varv - i Göteborg och Uddevalla -, som redan tidigare i stor utsträckning har medverkat i den omstrukturering som har gjorts inom varvsbranschen? Det skulle vara intressant att fä etl svar frän socialdemokraterna pä den frågan.

Lennart Nilsson beskyllde bl. a. Rune Torwald för atl man från centerns sida släller sig bakom propositionen. Propositionens ställningstagande bygger pä myckel långvariga och ingående diskussioner. Lennart Nilsson ville också kalla detta centralstyrning. Jag tycker alt centralstyrningen är minst lika stor om socialdemokraterna enhälligt skall ställa upp på reservationerna. Om man ser denna fråga frän västsvensk synpunkt borde egentligen alla riksdagsledamöter från Göteborgs och Bohus län i stället rösta med utskottsmajoriteten och på det sättet säkra en positiv utveckling för varvsnäringen i Göteborgsregionen och vid Uddevallavarvel. De argument som Lennart Nilsson anförde talar egentligen för atl han skulle rösta på det sättet och påverka sina kolleger atl göra del.

Lennart Nilsson talade om behovet av arbetsro. Ja, det är viktigt att man får arbetsro. Men atl bifalla de socialdemokratiska reservationerna innebär bara att varvsnäringens problem kommer tillbaka till riksdagen mycket snabbare än som annars blir nödvändigt.

Lennart Nilsson berörde molortillverkningen, och han nämnde norra Bohusläns problem. Och det är klart att om man skall göra ytterligare omstruktureringar vid Uddevallavarvet måste det innebära sämre möjligheter för just Uddevallaregionen att fä sysselsättning. I stället för att stabilisera sig och gå mot ekonomiskt bra resultat och pä det sättet bli en motor i näringslivet i Uddevallaregionen, och därmed för norra Bohuslän, går Uddevallavarvet en osäkrare framtid lill mötes genom att Lennart Nilsson och hans kolleger i dag är beredda alt hantera varvsnäringens problem som de gör.

Jag ber atl fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

I delta anförande instämde Torkel Lindahl (fp) och Märta Fredrikson (c).

LENNART NILSSON (s) replik;

Herr talman! Jag har inte anklagat centerpartisterna för atl de vill rösta för propositionen. Vad jag anklagar dem för är den självgodhet som de utstrålar och som tycks utmynna i: Hurra vad vi är bra - vi är bäst! Alla de som har en annan uppfattning - även om de är i majoritet - har fel. Man tycks mena; Det

167

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

är vi centerpartister och framför alll dä vår duktige industriminister Åsling som har rätt.

Det här går igen också hos Kjell Mattsson, när han säger att man från västsvensk synpunkt borde rösta för regeringsförslagel, för det skulle gynna oss i Västsverige mest.

Jag tror inte på det. Men det visar vilken inställning man har. Man skall ge tusan i andra och slå vakt om sina egna intressen. Så har vi socialdemokrater aldrig arbetat. Oavsett om man bor i Malmö, Landskrona, Göteborg, Uddevalla eller nägon annanstans i det här landet, oavsett var man blir arbetslös, så är det lika illa. För oss socialdemokrater har det i den här frågan handlat om en helhetssyn i politiken.

Det är tydligt att Kjell Mattsson har läst betänkandet dåligt, för från socialdemokratins sida ställer vi ju upp på förslagen när det gäller Uddevallavarvet. Vi har inget att erinra emot regeringsförslagen i den frågan. Och när det gäller Landskronavarvet så borde Kjell Mattsson under dagens lopp ha kunnat konstatera av den debatt som utspunnit sig vad de anställdas plan egentligen innebär - vad del är för typer av fartyg man skall bygga, vilken verksamhet man skall bedriva. Den här planen har utarbetats av de anställda, de människor som har kunskaper. Det är sådant vi socialdemokrater ställer upp på. Vi vill inte försöka spela ut olika regioner emot varandra, utan vi står för en helhetssyn i politiken. Det är någonting som centerpartisterna i det här landet inte gör, utan man har en inställning på det ena stället och en annan på del andra. Men i politiken måste man ta hänsyn lill alt problemen finns på många håll. Oavsett var man bor, är det lika illa om man blir drabbad.

168

KJELL MATTSSON (c) replik;

Herr talman! Jag tror att Lennart Nilsson har missuppfattat det här. Oavsett vilket parti industriministern tillhör och oavsett vilket namn han bär, så tror jag inte att den här propositionen är någonting som en industriminister är särskilt glad över att lägga fram. Tvärtom ärdet ju så att delta är någol som han har tvingats till. Det bästa hade naturligtvis varit om alla våra varvsenheter varil framgångsrika företag som givit bra avkastning och varit trygga och bra arbetsplatser. Tyvärr är det inte så.

Del är realismen i bedömningarna som saknas från socialdemokraternas sida. Jag vill bara konstatera det som öppet sägs i den socialdemokratiska reservationen, nämligen att trots atl man skall banta Öresundsvarvet kommer verksamheten där att gå med förlust. Delta får ju dä den effekten att man i Uddevallavarvet, som i dag befinner sig i den situationen att varvet går bra, kommer att få delta i finansieringen av Öresundsvarvets underskott genom koncernbidrag till Svenska Varv. Jag kan också upplysa Lennart Nilsson om att detta redan är etl faktum. För det senaste bokslutsåret får Uddevallavarvet tillskjuta netto ungefär 115 miljoner till Svenska Varv. Genom socialdemokraternas fyravarvslösning konserveras den här situationen. Det innebär att Lennart Nilssons vänner i Uddevalla får fortsätta att hjälpa till med pengar här.

Jag kan inte kalla socialdemokraternas agerande för solidaritet. Jag har en mycket stark känsla för solidaritet grupper emellan. Det man gör från socialdemokraternas sida är ju atl etablera solidariteten på en lägre nivå genom att försöka se till alt alla är kvar som varvsarbetare i slället för alt gä över till andra arbeten.

Vi tycker att det är bättre atl de som är varvsarbetare i Malmö, Uddevalla och Göteborg har ett tryggt jobb i ett företag som går ekonomiskt bra. Därmed har företagen möjlighet alt konsolidera sina ställningar och vara aktiva när det gäller att utveckla produkter, dvs. att vi satsar våra resurser på att skapa alternativ verksamhet, andra jobb, på ett enda ställe. Det är den linje som regeringens proposition innebär.

Men detta vill man från socialdemokraternas sida inte vara med pä, utan av feghet vill man inte ta ställning lill en realistisk framtida struktur. Man väljer i stället atl försöka bibehålla båtbyggandel även vid del fjärde varvet oeh skapar precis den situationen atl man får flytta över pengar frän det ena varvet till del andra för att finansiera förluster.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. rn.

LENNART NILSSON (s) replik:

Herr talman! Kjell Maltsson och alla andra centerpartister - inte minst industriministern - pratar om alt man skall satsa på andra jobb. Men just det vi kritiserar regeringen för är att man i den här propositionen inte presenterar några alternativ utan bara pratar så mycket om alternativ produktion. Rune Torwald t. ex. pratade om sina vindsnurror och annat. Men ingenfing är ju framme. Man presenterar inga förslag. Och det är därför vi fört fram vär krifik.

Det handlar naturligtvis inte om att vi till varje pris slår vakt om all människor som en gäng blivit varvsarbelare skall fortsätta all vara det. Men vad vi säger är att vi måste bevara det yrkeskunnande som finns och se till atl skapa alternativ. Men tyvärr presenterar regeringen inte några sådana förslag.

Kjell Mattsson talar om de 125 miljoner som Uddevallavarvel får lämna ifrån sig. Ja, det är väl bara att konstalera med glädje att varvet kan göra det. Det är ju litet grand av en återbetalning pä de satsningar som gjorts, och naturligtvis måste man vara nöjd med att företagel kan betala tillbaka litet av de pengarna.

Kjell Mattsson säger atl industriministern kanske inte är sä glad över all få lägga fram ett sådant här förslag. Trots delta begär Kjell Mattsson alt man skall rösta på förslaget. Men i stället är det naturligtvis därför jag inle gör det.

KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja se den industriminister - socialdemokrat, moderat eller centerpartisl - som är glad åt att lägga fram förslag som innebär att man måste lägga ned vissa verksamheter. Det finns naturligtvis inte sädana industriministrar. Verkligheten är som den är, och del gäller all så snabbt som möjligt få verksamheterna att bli ekonomiskt självbärande.

169

Nr 165                       Del är där som jag tycker att socialdemokraterna begär del slora felet och

-T.       ,            ,_ esenlligen är osolidariska mot dem som är anställda vid de olika företagen.
Torsdagen den_ &      &                                                                                               &
 .     ■ inon_____ Man försöker inbilla dem att det nog skall bli bra med varvsnäringen, att de
5 juni 1980____                                            
_____________ ________ ekonomiska resultaten skall bli goda i fortsättningen.

,,.              r o            Men om man följer den socialdemokratiska reservationen blir resultatet

Vissa varvsfrägor, '

bara all pengarna kommer alt ta slut tidigare. Uddevallavarvel kommer
m. tyi.    '

under några år atl få fortsätta all lämna koncernbidrag lill Svenska Varv -

både Lennart Nilsson och jag hoppas ju att Uddevallavarvet skall gå bra i

fortsättningen. Resultatet av socialdemokraternas varvspoliiik blir bara all

man får återkomma till riksdagen ännu snabbare och begära tillskott av

kapital för att hälla varvskoncernen flytande.

Vi kan inte finna alt del är en realistisk politik. Jag tror också all Lennart

Nilsson innerst inne menar atl det är riktigt atl salsa på irevarvslösningen. Då

borde man göra det redan nu.

Talmannen anmälde att Lennart Nilsson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Under flera är har Finnboda Varf varil utsatt för nedläggningshot.

Del finns inget som skadar etl förelag sä mycket som alla braskande rubriker om att nedläggning är på gång. Kunderna försvinner, tystnaden lägrar sig, försäljningen upphör. Del är just del här som Oresundsvarvel i dag har att kämpa med.

Många söker sig från företagel, plötsligt saknas en rad nyckelpersoner, och stora svårigheler uppstår när gjorda åtaganden skall uppfyllas.

Finnboda Varf har gått igenom denna svära process oeh behöver nu arbetsro och trygghet för framtiden för att företaget skall kunna utvecklas.

Den socialdemokratiska reservationen nr 4 syftar lill all ge varvet den stöttning det faktiskt förtjänar.

Att Finnboda Varf fortfarande fungerar som ett företag är resultatet av de oerhörda ansträngningar som genomförts för att rädda varvet. De anställda vid företagel och en rad utomstående organisafioner och myndigheter har genomfört beundransvärda insatser för atl bevara varvet.

Uppslutningen har varit total, och även de borgerliga partierna i regionen
har ställt upp, i vart fall under höstens valrörelse. Ändå har vi socialdemo
krater i näringsutskottet tvingats reservera oss för att säkra Finnbodas
framtid. De stolta utspelen under valrörelsen finns inte med i utskotlsma-
jorilelens formuleringar. 1 stället finns en skrivning som inger osäkerhet om
hur man skall klara den omstrukturering som pågår vid varvet. Vad Finnboda
Varf behöver är naturligtvis ett besked, innebärande att om man klarar
omstruktureringen och därefter kan visa positiva resullal, så skall den
framtida verksamheten vara säkerställd. Atl innan denna omstrukturering är
170                         genomförd kräva lönsamhet på del sätt den borgerliga majoriteten i utskottet

kräver, finner vi orimligt. Även om hittillsvarande ulveckling tyder på alt omstruktureringen kan bli lyckosam, så borde Svenska Varv få la det ansvar man onekligen har för att varvet hamnat i den situation där del befinner sig.

Nedläggningsbeslutet 1978 drabbade Finnboda mycket hårt. Den upp-hämtning som nu kan noteras är, som jag tidigare har sagt, beundransvärd. När riksdagen gav Finnboda en ny chans vid förra varvsbeslulet, var varvet i den situation som Öresundsvarvet nu befinner sig i. Där kommer också alt krävas rnycket stora insatser för att reparera skadorna av nedläggningsplaner som funnits i Svenska Varvs styrelse och i industridepartementet. Regeringen och Svenska Varvs ledning har ju visat en negaliv inställning lill Finnboda Varf. Att då ge dem chansen atl vid minsta behov av ägartillskott lägga ned varvet och därvid hänvisa lill utskoltets majoritelsskrivning är oansvarigt.

Jag tar nu fasta på framställningar från bl. a. centern i Stockholm, där man har sagl: "Regering och riksdag måsle därför ge Finnboda Varv reella möjligheler all klara omställningen."

Del är just del vi kräver i den socialdemokratiska reservationen, och vi hoppas få stöd för detta i omröstningen.

Alt Finnboda Varf behövs har otaliga utredningar och utlåtanden visat. Att varvet kan klara sig på den produktion som nu planeras är också högst troligt. Därför är det oerhört angeläget alt företaget får möjlighet atl utvecklas i en anda av positivt stöd frän staten och Svenska Varv. Finnboda Varf har ett betydande anseende som reparationsvarv. Det har resurser, och där finns elt betydande yrkeskunnande.

Finnboda Varf ligger i hjärtat av ett område där betydande sjöfart förekommer. Dess strategiska läge för att mildra verkningarna av en oljekataslrof oeh för atl tillgodose försvarets behov av ett utrustnings- och mobiliseringsvarv är väl bekant. En tredjedel av den svenska kusten och hela Mälaren kan inle blottläggas frän kvalificerad varvsservice.

Vi kan också erinra om betydelsen av att hamnverksarnheten i regionen inle störs av att servieemöjlighelerna upphör. Enbart Stockholms hamn har enligt en hamnutredning en direkt och indirekt sysselsättningseffekt omfattande 30 000 arbetstillfällen i kommunen.

Sambandet mellan hamnverksamheten och den service Finnboda Varf erbjuder är etl av de bärande skälen lill atl landstinget och kommunerna har engagerat sig i ansträngningarna all bevara varvet.

Etl beslut i riksdagen i enlighet med den socialdemokratiska reservationen 4 skulle innebära att Finnboda får en bättre möjlighet alt utveckla den produktion som varvet tidigare med stor framgång bedrivit. Genom olyckliga beslul har företaget mist en stor del av den produktion av stålkonstruktioner och den industriproduktion som det haft i Stockholmsregionen, Nu börjar man återhämta en del av detta, och varvet bör äntligen fa det stöd från ägarna som tidigare uteblivit.

Under dagens debatt har industriministern uppträtt som en luddil. Det var ludditerna som vid industrialismens genombrott slog sönder bl. a. vävstolar för atl därmed förhindra att arbetstillfällen gick förlorade. Industriministern

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vi.ssa varvsfrågor, m. m.

171

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

172

håller nu pä att slå sönder hela den svenska varvsindustrin. Han har under årens lopp gjort trägna sådana försök. Därför påstår jag alt han uppträder som en förgrämd luddil nu när han inte helt har lyckats. Han anser ju att sysselsättningen kan räddas, om man slår sönder produktionsapparaten. Industriministern lägger i sitt förslag praktiskt taget ned både Öresundsvarvet och Finnboda Varf.

När det gäller Öresundsvarvet innebär industriminister Åslings förslag en långsam garrottering. Och jag har faktiskt inle funnit en enda människa, förutom Nils Åsling själv, som ställer upp pä denna. Han har inte ens sina partibröder i utskottet med sig pä den avrättningen.

Det här beror naturligtvis på alt ingen kan göra ens en överslagsberäkning av hur mycket industriminister Åslings förslag beträffande Öresundsvarvet kostar.

Men det märkliga är att inte heller majoritetens skrivning har kostnads-analyserats. Majoriteten säger atl "en total omstrukturering" av varvet skall vara genomförd 1985. Detta skall ske utan atl andra varv tar skada. Men om kostnaden tiger utskottsmajoriteten still. Samtidigt gör majoriteten tvärsäkra uttalanden om hur mycket dyrare de förslag som framförs i de socialdemokratiska reservationerna är.

När det gäller Finnboda Varf är utskotlsmajoritetens skrivningar lika tvetydiga. Omstruktureringen av Finnboda får, enligt utskottsmajoriteten, inte medföra några kostnader för staten eller Svenska Varv.

Vi utesluter inte att Finnboda klarar omstruktureringen av egna krafter och med hjälp av det kommunala stöd som kommer att sättas in. Men att utgå frän alt förluster i omställningsperioden inte fär uppkomma är en fräckhet mot alla de anställda som pä Finnboda har fält slåss mot koncernledningars vanstyre och oskicklighet och de borgerliga industriministrarnas oförmåga att se igenom dimridåerna från Svenska Varv.

Ett bifall till den socialdemokratiska reservationen 4 innebär elt riksdagsuttalande om atl regeringen aktivt bör verka för att Svenska Varv under förhandlingarna intar en sådan position att fortsalt verksamhet vid Finnboda Varf kan säkerställas. Detta sammanfaller med krav som förts fram av bl. a. centerpartiet i Stockholms län, men även av andra partier - under valrörelsen.

Jag uppmanar nu de borgerliga ledamöterna på Stockholmsbänkarna att stödja den socialdemokratiska reservationen 4. Då har ni många organisationer i området bakom er.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservation nr 4.

Under dagens debatt har anställningsgarantier diskuterats livligt. Socialdemokraterna föreslår en utvidgning av garantin i syfte att underlätta omställningsprocessen för hårt drabbade orter. Varven är statligt ägda, och därför bör särskilda åtgärder sättas in för atl underlätta omställningen där. Det har gisslats av flera borgerliga talare. Man har läst upp brev, och man har odlat tanken atl ställa varvsanslällda mot dem som blir ulan arbete i misskötta skogsägarförelag - Hissmofors har ju nämnts i den här debatten. Särskilt moderaterna borde ha rodnadens färg på sina kinder efter de

framställningar som här har gjorts.

Hans Gustafsson berörde i sill anförande den mycket långtgående anställningsgaranti som anställda vid statliga verk och myndigheter har vid omlokalisering. Kan ni moderater, som eventuellt nu lyssnar, ana vem som skrivit under följande molionskläm? Klämmen lyder:

"att ingen befattningshavare vid de till utflyttning föreslagna verken skall anses skyldig medflytta till annan ort, att de som icke önskar flytta skall beredas annan likvärdig anställning samt an berörda personals intressen skall vid utflyttningen i största möjliga utsträckning beaktas i enlighet med vad i motionen närmare angives".

I mofionen har man anfört: "Statsmakterna måste med andra ord betala fulla priset för den nya politiken." I del här fallet var det fråga om omlokaliseringspolitiken.

Motionen är undertecknad av en inte helt okänd person, nämligen Gösta Bohman. Det här är en anslällningsgaranfi som heter duga.

När nu moderaterna gisslar oss för atl vi anser alt de anställda vid de statliga varven bör fä en myckel mer begränsad anställningsgaranti, bör ni tänka på att ojämlikheten är mycket stor när det gäller statsanställda tjänstemän och de anställda vid de statliga varven.

Herr talman! Jag yrkar än en gäng bifall till de reservationer som vi fogat till betänkandet.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Under delta anförande, i vilket Oskar Lindkvist, Gertrud Sigurdsen och Mats Hellström (alla s) instämde, övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Debatten om de svenska varvens framtid har utskilt två kvalitativa skillnader. Den ena linjen är präglad av uppgivenhet inför framtiden, och därför skall kraftiga nedskärningar vidtas. För denna linje står de borgerliga partierna och socialdemokraterna. Den andra linjen tar fasta på det kunnande och de utvecklingsmöjligheter som ändå finns för de svenska varven och strävar därför att på ett planmässigt sätt skapa nya marknader för varven. För denna utvecklingsväg står vänsterpartiet kommunisterna. Vi vägrar att ge upp inför de marknadskrafter som hela tiden inriktar sig på att skapa produktion utan hänsyn till del stora flertalets egentliga behov. Tvärtom ställer marknadskrafterna oeh de parfier som står bakom dessa en rad människor utan jobb, antingen det finns anställnings-garanfier eller inle.

Man kan konstatera att det finns nya marknader att tillgå för de svenska varven om bara viljan till ett engagemang för detta finns. Men vad är det då som håller tillbaka ett sådant utvecklande engagemang? Jo, det bottnar i - ideologiska ställningstaganden. De borgerliga partierna slär fill varje pris emot allt som kan innebära atl det privata kapitalet inle fullt ut kan spekulera i nya intressanta produkter. Sä är fallet också beträffande varven. Varven är till största delen samhälleligt ägda, i varje fall de stora varven. Atl dessa

173

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

174

samhälleligt ägda varv skulle inriktas på nya marknader, marknader som ännu inle exploaterats av privata slorfinansinlressen, är därför emot den borgerliga ideologin. Därför är den borgerliga majoriteten också beredd alt kasta ut tusentals arbetare i arbetslöshet.

Atl det förhåller sig på det sättet har klart oeh tydligt visats i denna långa debatt, naturligtvis inle minst av de moderata ledamöterna. Vad som däremot är någol förbryllande är att centerns och folkpartiels ledamöter så rnangranl faller moderaterna om halsen och följer deras politik. Den leder nämligen lill att en mängd småförelag, sådana företag som centern oeh folkpartiet brukar säga sig slå vakt om, kommer alt slås ut om regeringens varvspolitik verkställs.

En regerings huvuduppgift borde vara alt verka för hela folkels, eller i vart fall för det stora flertalels, intresse. Men så är tydligen inte fallet. Den borgerliga regeringen följer, och del är i och för sig inte överraskande, inle denna självklara tes. Dess intressesfär sträcker sig inle längre, vare sig del gäller varven eller annan industriell produktion, än till del privata näringslivets behov av marknader och profit.

Del som utmärker regeringens handlande och debatten här i dag är atl olika arbetargrupper spelas ut mot varandra och olika regioner i landet mot varandra. Det spelet har tyvärr mänga låtit sig luras av. Vad det egentligen gäller är att arbetare och tjänstemän i hela landet, inle bara pä varvsorterna alltså, tillsammans skall slå vakt om sina jobb och det kunnande som utvecklats under många årtionden och sekler. Del gäller atl slå vakt om och utveckla detta kunnande till gagn för hela den svenska arbetarklassen. Det gäller atl inte falla till föga för de kapitalistiska marknadskrafterna, för de s. k. självläkande krafterna.

Industriministern sade i silt inlägg, och detta upprepades senare i debatten av bl. a. moderaten Per Westerberg, att nedläggningarna skall ske i socialt acceptabla former. Jag måste ställa frågan lill de här herrarna: Är del socialt acceptabla former att ta bort jobben för tusentals arbetare och tjänstemän, atl undanrycka den trygghet som återspeglas i ett jobb som man kan och som man trivs med? I slället för all planmässigt skapa nya jobb för alt trygga dessa människors framlid är tydligen "socialt acceptabla former" för dessa partier oeh deras företrädare atl kasta omkull framtidstron för de människor det berör. Nu spricker regeringens intentioner till viss del på någon eller några platser i landet, men som helhet har de ändå lyckats i sitt uppsåt all på sikt skrota del svenska varvskunnandel.

Svenska Varvs koncernledning har å regeringens vägnar inriktat verksamheten på ett sådant sätt alt en nedläggning av en del av varvskapacitelen underlättas. En koncernledning som pä detta sätt agerar som nedläggare, innan formella beslut om delta fallals, bör omedelbart avsättas. Vänsterpartiet kommunisterna har i motion med anledning av regeringsförslaget föreslagit all ledningen skall avsättas. Vi vill i stället att den byts ut mot en demokratisk besluts- och arbetsorganisation, som innebär alt de anställda genom representanter ges en majoritet i alla lednings- och styrorgan.

Vänsterpartiet kommunisternas motioner i varvsfrågorna präglas av viljan

att slå vakt om det nuvarande kunnandet och utvecklandet av nya produkter för våra varv. Della gäller också Finnboda Varf. Att, som regeringen och Svenska Varvs ledning vill, lägga ned Finnboda är för oss oacceptabelt. Vi har i vår motion inte angivit något speciellt varv utan ser varvsverksamheten som en total helhet som skall bestå oavsett regionala förhållanden. Vi anser också att detta skall ske inom ramen för Svenska Varvs verksamhet och utan de företagsekonomiska lönsamhetskalkyler som har presenterats i debatten här i dag.

En nedläggning av Finnboda Varf skulle fä allvarliga konsekvenser för Stockholmsregionen. Induslriularmningen av Stockholmsregionen under den senaste 20-årsperioden har skapat allvarliga rubbningar i den balans som bör finnas mellan produktions- och tjänstesektorn. En fortsatt induslrined-läggning skulle ytterligare förvärra konsekvenserna av denna obalans. En nedläggning av Finnboda skulle inle bara medföra alt varvsarbetarna och tjänstemännen skulle ställas utanför sina jobb ulan också all mänga av de företag och anställda som utför legoarbeten ät Finnboda skulle drabbas, liksom de entreprenad- och transporlföretagsansiällda.

Men del är inle enbart detta som talar rnol en nedläggning av Finnboda. En hamn av Stockholms hamns storlek är också beroende av atl del finns ett varv inom dess region. Vidare är sjöfarten pä Stockholm beroende av atl del finns möjligheter till reparationer, service m. m.

Stockholms skärgärd är frän säkerhetssynpunkt i fråga om oljeutsläpp eller andra katastrofer också beroende av att Finnboda kvarstår som en produkfiv enhet. Det finns många fler argument atl anföra, men dessa får räcka för tillfället.

Finnboda har under en rad av år utvecklat även annan verksamhet än fartygsbygge och fartygsreparationer. Det innebär att sysselsättningen för framtiden kan tryggas. De ca 400 anställda som nu är sysselsatta vid varvet bör och kan därmed få behålla sina anställningar och alltså ha jobben kvar. Del vore också ett hårt slag för regionens andra industrier om den maskinpark och det kunnande som Finnboda representerar inte skulle finnas kvar. Tack vare sin maskinpark tillverkar Finnboda produkter som inle skulle kunna göras i regionen, om inle den här kapaciteten fanns.

För Finnbodas framtid har många regionala intressen verkat, inle minst länsstyrelsen. Tillsammans med länsstyrelsen har representanter för de borgerliga partierna på Stockholmsbänkarna uttalat all Finnboda måste finnas kvar som varv för regionen. Del är min förhoppning att dessa representanter nu vågar stå för de uttalanden som de tidigare skrivit under.

Del pågår förhandlingar mellan ä ena sidan Svenska Varvs ledning och å andra sidan regionala intressen för atl säkerställa Finnbodas fortsatta framtid. Dessa regionala intressen representeras av landstinget, Stockholms och Nacka kommuner. Oavsett utgången av dessa förhandlingar måste beslut i dag fallas som säkerställer inle bara Finnbodas ulan hela den svenska varvsindustrins framtid. Vänsterpartiet kommunisterna kommer beträffande Finnboda att stödja den reservation som bygger på alt Finnbodas framlid

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

175

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

tryggas genom den förhandlingsuppgörelse som enligt lilllgängliga uppgifter är nära förestående. Vi ansluter oss däremot inte lill del lönsamhelskrav som utskottet kompromissat fram.

Herr talman! Skepps- och fartygsbyggarkonsten har gamla anor i Sverige och i Stockholmsregionen. Detta visas inle minst vid de utgrävningar som nu pågår på Helgeandsholmen.

För 300 ä 350 år sedan byggdes ett fartyg i Stockholm, som nu långt senare lyfts upp i ett historiskt skede. Detta fartygsbygge, regalskeppet Wasa, kan göra tjänst iiven i dagens debatt. Den borgerliga regeringens varvspolitik kan jämföras med regalskeppet Wasas öde. Del var dumsnålhet som låg bakom konstruktionen av Wasa och som ledde till att hon på sin jungfruresa kantrade oeh sjönk.

Pä liknande sätt kan man karakterisera Åslings och borgarregeringens varvspoliiik. Det är dumsnälhet från regeringens sida när den inte vill satsa på nya och utvecklingsbara uppgifter för de svenska varven i stället för alt lägga ned dem. Det är dumsnålhet som kommer atl orsaka att Sverige som varvsnation kommer att kantra och sjunka.

Huruvida denna borgerliga politik senare, i likhet med regalskeppet Wasa, kommer att lyftas upp ur dyn och placeras på museum för allmänt beskådande är dock mer tveksamt.

Herr talman! Jag vill i övrigt instämma i vad Jörn Svensson och Alexander Chrisopoulos sagl beträffande varven och deras framtid samt yrka bifall lill de vpk-molioner som föreligger.

176

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! I den ganska dramatiska omstrukturering av en hel näring som vi diskuterar här i kammaren i dag uppfattas förmodligen inte Finnboda såsom det största problemet. Kanske inte heller i förhållande till Stockholmsregionens arbetsmarknad upplevs Finnboda såsom ett sä våldsamt stort problem. Men jag tror att det är fel att anlägga den typen av perspektiv på Finnbodas framtid. Finnboda är betydligt viktigare för denna region än dess andel av regionens arbetsmarknad ger vid handen.

Även om vi har en myckel hög sysselsättning i Stockholmsregionen, har vi länge haft en mycket starkt vikande utveckling när det gäller industrisysselsättningen. Därför är det vikfigt att vi på ett kraftfullt sätt slår vakt om Stockholmsregionen såsom industriregion. Finnboda är ett viktigt inslag i regionen. Dessutom är Finnboda av betydelse för Stockholmsregionens möjligheter att fortsätta att fungera såsom en sjöfartsregion. Det är viktigt för Stockholmsregionen atl det finns elt varv att tillgå för den sjöfart som trafikerar denna del av landet. Det är viktigt såsom en serviceålgärd, för sjösäkerheten och för att man skall kunna upprätlhälla en fungerande katastrofberedskap, t. ex. i samband med oljeolyckor. Det är också viktigt för försvarsberedskapen.

Alla dessa synpunkter har utförligt redovisats oeh dokumenterats i många olika sammanhang i den debatt som har förts. Jag behöver därför inte gå in på närmare detaljer.

Centerpartiet i Stockholmsregionen har mot denna bakgrund konsekvent ställt upp för kravet på alt Finnboda måste fä en chans att existera också i framtiden. Detta var också bakgrunden till den motion som jag undertecknade och lämnade in med anledning av varvsproposilionen. Jag vill framhålla att de krav som jag framförde i den motionen ställdes på hela cenlerrörelsens i denna region vägnar, även om bara mitt namn stod under motionen.

Den behandling som denna fråga har fått i utskottet upplever jag såsom mycket glädjande. Det uttalande som utskottet gör innebär att Finnboda får en möjlighet atl överleva. Jag för min del tvivlar inte på de regionala intressenternas goda vilja att tillsammans med Svenska Varv komma fram till en lösning, som innebär alt en verksamhet vid Finnboda kan räddas för framtiden. Vad del innebär för denna region både frän industrisynpunkt oeh frän sjöfarlssynpunkl har jag nyss kommenterat.

Vad som förvånar mig liiet grand är att utskottet inle är enigt.

Del finns en socialdemokratisk reservation. Jag har läsl den både framlänges och baklänges. Jag har diskuterat den med andra kolleger här i huset och försökt komma underfund med vad som egentligen är skillnaden mellan del socialdemokratiska synsättet och utskotlsmajoriletens. Tyvärr måste jag säga att jag inte har lyckats. Sivert Andersson stod för en stund sedan här i talarstolen och försökte förklara vad det är som utgör den stora skillnaden mellan reservanternas och ulskottsmajoritetens skrivning. Jag måsle nog konstatera att inte heller han lyckades klargöra denna. Vad socialdemokraterna tycks ha hakat upp sig på är en formulering om atl varken staten eller Svenska Varv bör belastas med driftunderskott i framliden - orden "i framtiden" glömde Sven Sivert Andersson att citera.

Med hänsyn till den debatt som vi har fört om Finnboda, i vilken vi ganska klart har redovisat att Finnboda bör ha möjligheter att bli ett bärkraftigt företag i framfiden och att just det faktum att Finnboda skall kunna klara sig självt i framliden utan driftsunderskott är huvudmotivet för den satsning som vi nu skall göra för atl varvet skall kunna överleva, är den socialdemokratiska argumentationen i detta avseende mycket märklig. Jag ser det som en mycket självklar utgångspunkt för försöken att rädda Finnboda att den räddningen skall innebära att företaget skall kunna stå på egna fötter och att varken staten eller Svenska Varv i framtiden skall behöva belastas med några underskott. Därför, som jag redan har sagt, har jag väldigt svårt alt förstå själva poängen med den socialdemokratiska reservationen.

Jag vill framhålla att utskottets skrivning inte utgör något hinder för statliga insatser i syfte att rekonstruera Finnboda och få varvet på fötter. Det är alltså de framtida satsningarna som utskottets skrivning handlar om.

Samtidigt skulle jag vilja kommentera en annan sak som Sivert Andersson tog upp och som också tidigare i debatten har berörts. Socialdemokraterna har ju i debatten varit mycket hårt trängda för sill resonemang om anställningsgaranfier, som skulle gälla ganska exklusivt för den som berörs av den här strukturomvandlingen. Nu försöker de all motivera det med alt varven är statliga och atl man därför har elt särskilt ansvar. Del här med

12 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Ill

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

anställningstrygghet skall alltså gälla olika för olika grupper av anställda i vårt samhälle - del skall finnas etl slags A-trygghet och etl slags B-lrygghel enligt det socialdemokratiska betraktelsesättet.

Vi måste ha klarl för oss bakgrunden lill del statliga engagemanget i varvsnäringen. Det rör sig i huvudsak om f. d. privata företag. Men för atl göra den här omställningen så smärtfri som möjligt har staten gått in och övertagit varven. Del är alltså inle så atl staten historiskt sett har större ansvar för varven än för någon annan industri. Skillnaden är alt det nu finns skattemiljarder i bakgrunden. Den socialdemokratiska filosofin går alltså ut på atl i de fall där staten väljer att gå in och ställa skattemiljarder till förfogande skall man få den här A-tryggheten. I de fall där staten inle väljer atl gå in och ställa skatlemiljarderna lill förfogande skall man inle fä molsvarande trygghet. Den här uppdelningen pä olika typer av anställningstrygghet är naturligtvis hell oacceptabel ur jämlikhelssynpunkl.

Herr talman! Tommy Franzén var uppe i talarstolen för en stund sedan och höll ett anförande som var befriande fritt frän hänsyn till den verklighet som vi faktiskt lever i. I vpk:s värld spelar del uppenbarligen ingen roll om ett förelag bär sig eller inle.

Det finns mänga möjligheler att studera välståndet i de länder som tillämpar Tommy Franzéns och vpk;s recept. Det är bara att göra studieresor i Östeuropa sä ser man vad som händer om man tillämpar den filosofin. Där har de full sysselsättning, men välståndsutvecklingen går dåligt som vi vet, och de tvingas i allt större utsträckning överge den typ av planekonomi som egentligen hör hemma i den kommunistiska ideologin.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag konstatera atl Finnboda har levt farligt alltför länge. Redan tidigare har riksdagen ingripit och räddat Finnboda från ett överhängande nedläggningshot. Det här är andra gången som riksdagen gör denna insats. Det är min förhoppning att vi nu snart kommer att nå en lösning som definitivt tryggar en långsiklig, bärkraftig verksamhet vid Finnboda. Det beslut som riksdagen kommer atl fatta i dag är elt viktigt steg i den riktningen.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Under detta anförande, i vilket Stina Andersson (c) instämde, övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

178

SIVERT ANDERSSON (s) replik;

Herr talman! Pär Granstedt har använt en stor del av sin laletid till att undervisa kammaren om all han har svårt alt förstå och atl han inte begriper. Det må ju vara upp till honom själv. Jag är inte säker pä att det är andras fel alt det är på det viset. Däremot vill jag nog säga att jag tycker han är litet troskyldig när han menar atl den skrivning som utskottsmajorileten nu gjort skulle innebära atl del finns utrymme för den omslruktureringsprocess som ju fortfarande ligger framför Finnboda Varf och som naturligtvis kan generera vissa förluster som det är svårt för varvet alt bära utan tillskott ifrån ägarna. Del kan bli sä - jag säger inle alt det kommer alt bli så, för det finns

tecken som lyder på att varvet kanske klarar detta på egen hand. Men om så icke skulle ske, och kostnader i framtiden uppslår för omstruktureringen, ger Pär Granstedt med sitt sätt all rösta Svenska Varvs ledning möjligheter att lägga ned ett varv som vi alla tror kan bli både bra oeh lönsamt i framtiden.

Jag tycker att det finns anledning för Pär Granstedt att fundera litet - det kanske hjälper om han tar sig en funderare till över vilken situation della varv har.

När det gäller anställningstryggheten säger Pär Granstedt att vi vill konstruera en A- och en B-trygghel för människor, beroende på om de är statligt anställda eller inte.

Men, Pär Granstedt, den indelningen har vi sedan länge. Är man statstjänsteman har man en betydligt större trygghet i anställningen än vad man har om man är anställd i ett statligt företag, och ännu mycket mer än om man är anställd i ett privat förelag.

Vi menar faktiskt - och det kan nog ingen egentligen sätta sig emot - att när staten har anställda finns det en grad högre skyldighet att hälla människorna i arbete. Det är detta som anställningsgarantin skall ge utrymme för. Den är ju tidsbegränsad. Den har också en betydligt lägre kvalitet än den anställningstrygghet som staten ger de människor som är anställda i verk som hotas av omlokalisering. Jag tycker inte det är så regelvidrrgt om man ställer litet högre krav på staten som arbetsgivare än vad vi har möjligheter att ställa på , de privata.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! När Pär Granstedt gick till angrepp i frågan om Finnboda Varfs framtid och menade att detta varv måste kunna uppvisa en ekonomisk lönsamhet i framfiden glömde han tydligen helt plötsligt alla de år då ledningen för Svenska Varv - medvetet eller omedvetet - bedrivit en nedläggningspolifik gentemot Finnboda. Man har till Finnboda fört över det ena förlustprojektet efter det andra, vilket har dragit ned Finnbodas ekonomiska status. Den viljeyttring som Pär Granstedts motion innebär har väl tillkommit i en opportunistisk anda, utan tanke på alt man skulle försöka utrannsaka vad den egentligen innebär.

De ekonomiska följderna av de åtgärder som ledningen för Svenska Varv vidtagit mot Finnboda går naturligtvis inte alt sudda ut utan vidare - det kommer säkerligen att ta tid. Enligt Pär Granstedts resonemang kommer eventuella kostnader härför som i framfiden uppstår vid Finnboda möjligen att få bäras av de regionala intressena i stället. Är det så som centern menar att man skall bedriva varvspolitik i Stockholmsregionen? Frän vänsterpartiet kommunisternas sida menar vi att samhällsägda företag måste visa ett helt annat ansvar än det som centerpartiet förordar.

När det gäller frågan om företagens lönsamhet är det möjligen så att det välstånd som Pär Granstedt talar om kan sättas i samband med det lönsamhetsresonemang som lett fill alt över en halv miljon människor i det här  landet  ställts  utanför  den  egentliga  arbetsmarknaden.   En  sådan

179

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m:

inställning får centern själv svara för - vi frän vänsterpartiet kommunisterna vill inle ställa oss bakom den.

PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! Sivert Andersson konstaterade all jag inte begrep vissa saker men glömde alt notera vad jag uttalade mig om, nämligen den socialdemokratiska reservationen oeh Sivert Anderssons resonemang. Alt jag finner den reservationen och det resonemanget vara mer eller mindre obegripliga beror nog inte på mig.

Vidare är Sivert Anderssons sätt att tolka utskoltets skrivning häpnadsväckande. Utskottet uttalar bl. a. att en lösning enligt av utskottet angivna riktlinjer inte får innebära att Svenska Varv AB eller staten belastas med eventuella driflunderskolt i framliden. Delta tolkas av Sivert Andersson sä atl staten inte skulle ha någon möjlighet alt göra de insatser som behövs för alt klara en omstrukturering av elt varv, för att sätta det pä fötter igen.

Om man uttalar sig pä ett sådant sätt gör man verkligen inga försök atl begripa vad del är fråga om. Del är i detta sammanhang uppenbarligen Sivert Andersson som inte begriper - och jag tror att det mest beror på alt han inte vill göra det. Han vill snarare fä en chans alt reservera sig och därigenom kunna ge iniryck av alt socialdemokraterna skulle vara välvilligare mot Finnboda Varf än vad utskottsmajoriteten är. I själva verket har reservationen och majoritetens förslag precis samma innebörd för Finnbodas framtid, utom i vad avser det av utskoltsmajorilelen resta kravet på långsiktig lönsamhet. Det kravet tycker jag dock är mycket naturligt.

Jag vill vidare framhålla att vi i frågan om anställningstryggheten självfallet skall ställa höga krav pä alla arbetsgivare. Men det är en skillnad mellan arbetsgivare som kan taxera ut skatt och sådana som inle kan det. Enskilda företag kan inte taxera ut skatt, och därför måsle samhället gä in när det uppstår sysselsättningsproblem i enskilda företag. Det är, som jag ser det, naturligt att samhället känner ansvar för allas sysselsättning, oavsett om del råkar vara sä atl staten har gått in i den bransch där de människor det gäller är sysselsatta eller om så inle är fallet.

Jag tror inte att Sivert Andersson är kapabel att utveckla det sofistikerade resonemang som skulle krävas för atl förklara varför varvsarbetarnas sysselsättning skulle vara mera värd än sysselsättningen för de skogsarbetare, massaindustriarbetare eller verkstadsindustriarbetare som står utan arbete i Norrland eller i Värmland. Ett sådant resonemang håller inle, Sivert Andersson. Det innebär en oacceptabel uppdelning av människor.

När det gäller Tommy Franzéns inlägg vill jag bara konstatera att denne hastigt bytte ämne. Vad jag kritiserade var det generella resonemang om lönsamhet som han förde. Kontentan i del som Tommy Franzén tidigare hade framhållit var att vi skall behålla hela varvsindustrin, oavsett om den bär sig eller inle. Vi har i Östeuropa sett alltför många exempel pä vad en sådan samhällsekonomisk filosofi leder till.

180

SIVERT ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Nej, Pär Granstedt, det är inte på del sättet alt vi har sökt några billiga poänger genom atl skriva en reservation i utskottet. Tvärtom förhåller det sig så, att vi har gjorl ansträngningar att få till stånd en gemensam skrivning. Vi vill ha bort något som Pär Granstedt inte ser någon fara i, nämligen formuleringen "lönsamhet i framtiden". Hade man valt den formulering som Pär Granstedt nu använde, "långsiktig lönsamhet", hade det blivit en annan diskussion. Vi ville gardera oss mot att man lägger ned del här varvet under en omstruktureringsperiod bara därför alt smärre förluster uppkommer, som måsle täckas av ägarna. Pä grund av dess fidigare uppträdande anser vi oss ha grundad anledning alt hysa misstro mot Svenska Varvs lednings vilja alt driva det här varvet vidare. Jag tycker fortfarande atl Pär Granstedt är litet troskyldig, då han menar alt den här skrivningen innehåller de garantier som han talar om. Vi får hoppas att han har rätt, men vi förbehåller oss faktiskt rätten att vilja ha klarspråk från regeringspartierna, som ju har ansvaret.

När det gäller anställningstryggheten är det nog inle så svårt. Pär Granstedt, alt hävda atl de som är anställda av staten bör kunna räkna med en högre grad av anställningstrygghet och uppslutning frän arbetsgivarens sida än de som har en privat arbetsgivare. Jag tror inte att detta är sä svårt att förklara för vanliga människor, oavsett var de har sin anställning.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Av den första delen av Pär Granstedts anförande fick man intrycket att han ville att Finnboda till varje pris skulle vara kvar. Men när han kom fill slutklämmen och det gällde att ställa upp med resurserna fanns inle viljan kvar längre. Då fick den rent privatekonomiska filosofin sitt genomslag.

När vi från vänsterpartiet kommunisterna i vår motion, och i debatten i dag, säger atl vi vill rädda hela varvsindustrin, rädda det kunnande som finns inom svensk varvsindustri, är utgångspunkten att vi först - och Pär Granstedt kunde ju bekväma sig med att läsa vär motion - skall ha gjorl en kartläggning av vilka nya utvecklingsmöjligheter och nya marknader som kan finnas för de svenska varven. Det skulle innebära atl vi kunde rädda jobben för alla varvsarbetare. Med en planmässig industripolitik skulle vi också kunna skapa avsevärt flera nya jobb, som .skulle kunna hjälpa mänga av de 500 000 människor som har ställts utanför arbetslivets gemenskap.

Beträffande frågan om demokratiseringen av besluts- och arbetsorganisationen inom Svenska Varv är utgångspunkten att vi vill ge de anställda och deras representanter - de fackliga organisationerna - majoritet i de olika styr- och arbetsorganisationerna, sä att dessa skall kunna verka för både varvens fortsatta framlid och de anställdas trygghet.

PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! Det är spännande att höra Sivert Anderssons argumentation. 'Långsikfig" hade varit acceptabelt, men "i framtiden" är oacceptabelt.

181

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Sivert Andersson får förlåta mig om jag tycker att hans försök atl visa att del finns etl bräddjup mellan majoriteten och reservanterna blir mer oeh mer ansträngda ju längre han häller pä.

Sedan del här med den statliga och den privata tryggheten. Jag konstaterar bara, som jag gjorde inledningsvis, alt här har staten gått in i en bransch, och då skall det finnas anställningsgarantier. I andra sammanhang går staten inte in, och då har staten inte samma ansvar för sysselsättningen, enligt Sivert Andersson.

Som jag ser det, är detta faktiskt ohållbart. Vi måste känna samma ansvar för hur vi utnyttjar våra gemensamma resurser för att rädda folks jobb, oavsett i vilken bransch de arbetar och oavsett om staten har råkat gå in i den branschen eller inte med ägarkapital.

När del gäller Tommy Franzéns inlägg konstaterar jag bara alt vpk;s filosofi är alltså att vi skall behålla en bransch i oförminskad storlek som går med miljardförluster, samtidigt sorn man i andra branscher, där man har en klar lönsamhet, ropar efter att få anställa folk för att kunna klara sin produktion.

Det effektivaste sättet atl på sikt förstöra Sverige som industrination är just att bibehålla branscher som inte bär sig, medan man stryper de utvecklingsbara branscherna därigenom att de inle kan få arbetskraft. Jag tror inle att vi gör svenska folket den största glädjen genom att bedriva en sådan politik.

Talmannen anmälde att Sivert Andersson och Tommy Franzén anhållit atl till protokollet få antecknat alt de inle ägde räll fill ytterligare repliker.

182

ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag lovar att fatta mig kort. Jag tänker säga några ord om Finnboda Varf.

I Stockholmsregionen gick moderaternas dåvarande finansborgarråd Ulf Adelsohn ut i valrörelsen och sade: Finnboda Varf måste räddas. Ulf Adelsohn sitter nu i den borgerliga regering som kallt och hårt och brutalt har föreslagit att Finnboda Varf skall läggas ner. Det är tydligt att vallöften behöver inte Ulf Adelsohn ta hänsyn lill.

En nedläggning av Finnboda Varf skulle drabba sjöfartsnäringen, hamnverksamheten i vår region, liksom många induslriarbelsplalser hos underleverantörer. Stockholmsområdet behöver ett varv. Vi socialdemokrater kan inte acceptera atl fler induslriarbelsplalser försvinner från vär region.

Det pågår förhandlingar om Finnboda Varf mellan Svenska Varv AB, Stockholms kommun, Stockholms läns landsting och Nacka kommun. Utskottet skriver atl det är angeläget atl förhandlingarna leder till elt sådant resultat all fortsatt verksamhet vid varvet kan säkerställas, men sedan tillägger utskottet: "En lösning efter dessa linjer fär dock inle innebära att Svenska Varv AB eller staten belastas med eventuella driftsunderskott i framtiden."

Herr talman! I reservation nr 4 kräver utskottets socialdemokratiska ledamöter att regeringen aktivt skall verka för atl förhandlingarna leder till alt forisatt verksamhet vid Finnboda Varf kan säkerställas, något som utskotlsmajoriteten alltså inte ställer upp på.

Eftersom både moderater och centerpartister i Stockholmsregionen vid ett flertal tillfällen uttalat sig för att Finnboda Varf måste räddas, utgår jag ifrån all riksdagsmän frän Stockholmsområdet kommer atl rösta på reservationen, t. ex. Pär Granstedt. Jag är litet förvånad över att Pär Granstedt är nöjd med utskoltsbetänkandet. Hans mofion stämmer ju väl överens med reservationen - jag citerar ur motionen: "Det är angeläget att staten pä etl positivt sätt försöker medverka till alt dessa förhandlingar blir framgångsrika." Dä borde Pär Granstedt också ställa upp pä reservationen.

Frän alla partier avgavs vallöften om bevarande av Finnboda Varf. I en skrivelse från fackklubbarna på Finnboda nämns uttalanden från den socialdemokratiska distriktskongressen, centerpartiets distriktskongress, centerns ungdomsförbunds kongress, moderata företagarrådel m. fl. Det råder stor enighet i vår region om att Finnboda Varf måste vara kvar, men här i riksdagen är det tydligen bara vi socialdemokrater som ställer upp till 100 %.

Till sist, herr talman, vill jag för kammaren visa en s. k. slreamer som jag såg pä ganska många bilar i min hemkommun under valrörelsen. "Rädda Finnboda Varf", står det, och omedelbart efter den texten finns moderaternas parfiemblem. Nu får vi se vad moderata och centerparlistiska vallöften är värda.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen nr 4.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Jag konstaterar atl jag bemött del här inlägget redan innan det hölls, varför jag vill hänvisa till mina tidigare inlägg.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Det är inte mer än tio är sedan Kockums byggde sin stora kran som syns miltals från Malmö. Det är inte heller länge sedan Kockums var Malmös guldgruva och stadens stolthet för alla. Jag hoppas och tror att Kockums fortfarande har chanser att förbli en av Malmös stoltheter. Det gör jag egentligen allra mest därför att jag litar pä kunskapen och viljan hos de anställda på Kockums och därför att Kockums är Sveriges modernaste varv.

Det har varit ovanligt mänga turer i den här frågan. Industriministern lovade frän början öppenhet och beredvillighet att lyssna förutsättningslöst till synpunkter från oss som bor i varvsorterna. Men för industriministern är tydligen viljan att passivt lyssna och viljan att ta hänsyn till dem som är villiga atl kompromissa tvä skilda saker.

Jag beklagar det, eftersom det har funnits kompromissförslag som enligl min och mångas tro hade varit mera tilltalande än propositionens.

183

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

184

Jag tycker också att varvsfrågorna är så viktiga att både regeringen och oppositionen kunde ha koslat på sig någon storsinthet.

Nu får jag i stället för första gången uttrycka min beundran för Svenska Varvs ledning för alt man i varje fall har lyckats med en sak, nämligen att övertyga industriministern om att ledningens strukturplan är den enda riktiga lösningen. Vi som bor i Skåne väntar oss nu att varvsledningen i fortsättningen ägnar sig lika mycket ät Kockums framtid som man hittills ägnat sig åt andra delar av koncernen. Del bör vara en utmaning, och det vore roligare att fä beundra ledningen för del. Det fordrar en klar vilja och ett starkt engagemang. Hos de anställda på Kockums finns bådadera, och dessutom finns det pä Kockums stora kunskaper på området.

När jag nu ändå kommer att stödja propositionen beror det på atl bakom propositionens förslag ligger tanlten atl man inom några år skall minska personalstyrkan så mycket att varvet med kvarvarande personal på nytt skall kunna bli internationellt konkurrenskraftigt. Det är naturligtvis med motvilja en politiker kan gå med pä atl minska personalstyrkan, men de flesta polifiker är fakfiskt överens om att del måste ske. Frågan är hur snabbt man skall gå fram. Och det vore också där enklare atl få säga: Låt oss gå långsammare fram. Men då säger man samtidigt indirekt alt en långsam nedskärning gör företaget mindre konkurrenskraftigt. Alla argument är värda alt lyssna pä, och det har jag gjort även på detta, men jag har inte blivit övertygad. Ett varvs fortlevnad gynnas inle av att personalstyrkan är för stor. Tvärtom kan det vara skadligt för produktiviteten och bidra till nya nedskärningar eller till det som ingen vill: nedläggning.

Däremot är det så, all om Kockums framgångsrikt kan ta på sig ny tillverkning som är lönsam och på elt bärkraftigt sätt bygga fler fartyg än vad många tror i dag, då behöver inte personalstyrkan skäras ner lika hårt. På samma sätt kan annan produktion som inte är inriktad mot rederinäringen få samma positiva resultat.

Det finns faktiskt anvisat en möjlighet lill en större produktionsvolym än 2,4 miljoner timmar, vilket utskottsmajoriteten har understrukit i sitt betänkande. Den möjligheten har nästan kommit bort i debatten. Därför är det väsentligt att ännu en gång påpeka att om varvet lyckas fä ett kommersiellt genombrott, har man inte bara tillåtelse utan snarare skyldighet atl öka produktionen.

Till sist, herr talman! Tidningen Arbetet har utpekat mig som den som har Kockums öde i sin hand och skall "ge varvet dödsstöten" i den kommande voteringen, därför att jag inte agerar likadant som några partikamrater i fråga om Landskronavarvel. Jag måsle då beklaga all den tredje statsmaktens företrädare har så dåliga kunskaper i statskunskap, matematik och innanläsning. Vi har inte graderade röster i Sveriges riksdag och har aldrig hafl det. Jag tror inte att mina borgerliga kolleger tycker att det är enbart min förtjänst om regeringens proposition segrar i voteringen. Vi är nämligen mänga som röstar för den.

Sedan - och det är det viktigaste - är det inte fråga om någon dödsstöt för Kockums. Del står inte ett ord vare sig i proposifion eller i utskottsbelän-

kände som kan tydas som en önskan om nedläggning av Kockums. Det vi skall rösta om gäller på vilket sätt vi bäst kan förhindra en nedläggning.

I detta anförande instämde Erik Börjesson (fp).

BENGT WIKLUND (s):

Herr talman! Atl efter en sådan här dagslång debatt vid denna tidpunkt tillföra ämnet några nya argument anser jag ganska omöjligt. Men jag har ändå begärl ordet för att ufifrån en begränsad del i det slora block som debatten har rört framföra några synpunkter på Lunde Varv, som är en liten del i detta stora sammanhang. Men det är en betydelsefull del för oss som bor vid Norrlandskusten, och jag tror det är en betydelsefull del också för landet i övrigt.

Lunde Varv är det enda varvet vid den långa Norrlandskusten, och dessutom är det beläget i Ådalsområdel. Det är elt område som tidigare har präglats av ett sjudande arbetsliv och utkomstmöjligheter för befolkningen i ett stort antal industrienheter. Nu är förhållandet helt annorlunda. Ett fätal förelag finns kvar, och antalet sysselsättningstillfällen har minskal och minskar fortfarande. Lunde Varv är därför i dag ett av de större företagen som erbjuder jobb åt folket i Ådalsdislriktet.

Lunde Varv har också en särskild position som varv vid den långa Norrlandskusten, främst av två skäl.

För det första är det ett väl beläget varv, som kan erbjuda nödvändiga fartygsreparationer, vilka kan behöva utföras utan alltför långa transporter fill ett annat reparationsvarv.

Fördel andra svarar Lunde Varv för en viss del i försvarspolitiken, som jag i dag inte avser att fördjupa mig i ytterligare. Jag noterar del endast som en viktig faktor för att med alla medel verka för att Lunde Varv får finnas kvar.

För att underbygga min ståndpunkt att varvet bör få möjlighet atl fortsätta sin verksamhet, vill jag också peka på några vikfiga åtgärder som måsle vidtas och som också utskottet har instämt i med ledning av både propositionen och den socialdemokratiska parfimotionen.

Isbrytarunderhållet vid Lunde Varv har varit en positiv faktor när det gällt kontinuiteten i sysselsättningen vid varvet. De nya, större och bredare isbrytarna som uppehåller sjöfarten lill Norrlandshamnarna kräver en viss ombyggnad av portarna till den befintliga torrdockan för all isbrytarna skall kunna las in för reparation. Min förhoppning är alt regeringen och andra berörda myndigheter inte motverkar möjligheten för Lunde Varv atl även fortsättningsvis kunna utföra isbrytarunderhållet och atl även för framliden besluta att göra undantag frän upphandlingskungörelsen, som också har anförts av utskottet. Därför bör en snar ombyggnad av portarna i lorrdockan ske, så alt de nya moderna isbrytarna kan las in för underhäll vid Lunde Varv. Del är enligt min mening tvä viktiga faktorer för en fortsatt framlid för varvet.

Herr talman! Mycket mer skulle kunna anföras, men jag avslutar här med

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

185

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

att än en gång betona vad jag inledningsvis anförde om behovel av sysselsättning i Ådalsområdel och vilken betydelse Lunde Varv har i del avseendet. Jag har också förstått atl den positiva vilja att låta Lunde Varv få möjligheter att fortsätta sin verksamhet som nu finns inom olika partier, vilket har framgått av utskoltsbetänkandet och genom de företrädare för utskottet som har talat här i dag, är en tillräcklig garanti för en framlid för Lunde Varv och dess verksamhet i Ådalsområdel.

I detta anförande instämde Stig Olsson, Rune Jonsson, Bo Forslund, Martin Segerstedt och Nils-Olof Grönhagen (alla s).

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag vill först upplysa kammaren om att jag har fått ordet nu, emedan det inle tidigare observerades att jag begärde replik på Sivert Anderssons anförande. Sivert Andersson krävde besked på vissa punkter av oss moderater, och jag skall gä honom lill mötes och ge de beskeden, även om timmen är sen.

För del första vill jag erinra om skillnaden mellan våra ståndpunkter. För elt år sedan var vi i arbetsmarknadsutskottet överens om all rikta kritik emot ett system med sysselsältningsgaranti. På s. 66 i betänkandet står det: "Utskottet gav uttryck för samma uppfattning för ungefär ett år sedan i betänkandet AU 1978/79:21 s. 22, som på denna punkt var enhälligt och godtogs av riksdagen."

Det vi dä var eniga om är vi nu oeniga om. Vi slår emellertid kvar vid vår ståndpunkt och har den som utgångspunkt för vår kritik av socialdemokratin, medan socialdemokraterna har ändrat sig.

För del andra har de socialdemokratiska talarna i den här debatten påstått atl vi har utmanat olika regioner mot varandra. Snarare förhäller det sig på det sättet alt den socialdemokratiska politiken har utmanat olika regioner, vilket alla dessa öppna brev som har publicerats i pressen bär vittne om. De visar också atl vi moderater ingalunda är ensamma om vår kritik av socialdemokratins uppläggning. Den misstron finns långt inne i de egna leden, inte minst bland människorna i skogslänen.

För del tredje har socialdemokratin i andra sammanhang kritiserat budgetunderskottet, underskottet i handelsbalansen etc., men man bidrar nu inte till att förbättra den samhällsekonomiska balansen. Ulan att belänka sig" lägger man fram ett förslag som allvarligt kommer att försvaga samhällsekonomin ytterligare.

186

SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag vill kortfattat säga att den diskussion om anställningsgaranli som har förts här i dag har förts på ett mycket utmanande sätt av moderata samlingspartiet. Anledningen till atl vi driver frågan orn anslällningsgaranli är all vi anser atl staten själv skall planera för och bestämma vilket mått av anställningstrygghet som skall finnas i de statliga bolagen. Detta skall icke styras av den mycket otrygga tillvaro som de anställda i de

privata företagen upplever. Vi menar därför att det finns all anledning att driva frågan om en anslällningsgaranfi i de statliga förelagen som går långt utöver det som gäller för den privata sidan.

Vad beträffar budgetunderskottet vill jag hänvisa till ekonomiminister Bohmans finansplan. Om Sten Svensson tittar pä förhållandet mellan inkomster och utgifter i den, sä fär han kanske klart för sig hur budgetunderskottet egentligen har kommit till och på vilket sätt man bäst bör rätta fill det.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag nöjer mig med all konstatera atl socialdemokratins uppläggning är alt avfärda den interna kritiken genom att låta irritationen över densamma gå ut över andra partier.

I övrigt ber jag att få hänvisa lill de tidigare inläggen i debatten som svar på Sivert Anderssons senaste frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels motion 2022 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 69 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 2022 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 304 Nej -    19

Mom. 2 och 3 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna 1405 av Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson samt 1450 och 2022 av Lars Werner m. fl. i molsvarande delar, och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Alexander Chrisopoulos begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

187

Nr 165                   Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkan

rr      ,       A          de 69 mom. 2 och 3 a röstar ra.

Torsdagen den '

, .     . irion den det er vill röstar ner
5 juni 1980 \ '

Vissa v arvsfrågor, m. m.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna 1405 av Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson samt 1450 och 2022 av Lars Werner m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Alexander Chrisopoulos begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 304 Nej -    19

Mom. 3 b

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

1                               av Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson
begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 69 mom. 3 b rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl. i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 161 Nej - 160

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservation

2                                 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3;o) del av Jörn Svensson under
överläggningen framställda yrkandet i molsvarande del, och förklarades den
förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Thage
Peterson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositio
nen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o)
angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Jörn Svensson begärt
votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande
voteringsproposition:

188

Den  som  vill  att  kammaren  till  kontraproposition  i  huvudvoteringen Nr 165

angående näringsulskottets hemställan i belänkande 69 mom. 4 antar         Torsdaeen den

reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl. röstar ja,                        5 jupj 1980

den det ej vill röstar nej.                                                                                          

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit Vissa varvsfrågor,

det av Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandet i motsva-  m. m.
rande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej -   21

Avstår - 156

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan   i

betänkande 69 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 162

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall lill l:o) utskottels hemställan, 2:o) reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl. samt 3;o) det av Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandet i molsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä Thage Peterson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposifio-nen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Jörn Svensson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

189

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Den  som  vill  att  kammaren  till  kontraproposition  i  huvudvoteringen angående näringsutskottels hemställan  i belänkande 69 mom. 6 antar reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl. rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit del av Jörn Svensson under överläggningen framställda yrkandet i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  147

Nej -    19

Avslår -- 157

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 69 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 161 Nej - 160

Mom. 7-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservafion 4 av Ingvar Svanberg m. fl., oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkande 69 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Ingvar Svanberg m. fl.

190

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä Thage Peterson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning Nr 165

gav följande resultat:                                                                   Torsdagen den

Ja - 161                                                                                        5 juni 1980

Nej - 160                                                                                     

---

Mom. 13-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Vissa varvsfrågor, m. m.

Mom. 16

Propositioner gavs pä bifall fill dels utskottets hemställan, dels reservation

5 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 69 mom. 16 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 160

Mom. 17-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

6 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärl votering
upplästes oeh godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 69 mom. 21 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 6 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 162

191

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Mom. 22 och 23

Kammaren biföll vad utskollet i dessa moment hemställt.

Mom. 24

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation 7 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 69 mom. 24 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 7 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 162

Mom. 25-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 28-30

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservation 8 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 69 mom. 28-30 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 8 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde röst- > räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 160

192

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation 9 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 69 mom. 31 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 9 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 160

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Sammanträdena tisdagen den 10 och torsdagen den 12 juni

Meddelande om riksmötet 1980181

Mom. 32 och 33

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Sammanträdena tisdagen den 10 och torsdagen den 12 juni

TALMANNEN:

De senaste dagarnas debatter har krävt betydligt längre tid än beräknat, och såvitt nu kan bedömas kommer behandlingen av en del av de denna vecka föreliggande betänkandena att få uppskjutas lill nästa vecka.

Måndagen den 9 juni besvaras 42 frågor och en interpellation. Tisdagen den 10 juni äger debatten om energipolitiken rum, och därutöver skall debatlärenden frän trafik- och näringsutskolten behandlas. Onsdagen den 11 juni upptas finans- och skatteutskottens betänkanden om kompletteringspropositionen och insatser för alt underlätta nya löneavtal.

Med hänsyn till den pressade arbetssituationen kommer kammarens sammanträde tisdagen den 10 juni, som enligt den preliminära lidsplanen skall börja kl. 11.00, att ta sin början kl. 09.00, varvid näringsutskottets betänkande om energipolitiken behandlas som första ärende.

Om debatten om kompletteringspropositionen m. m. inte hinner slutföras onsdagen den 11 juni fortsätts behandlingen av detta ärende vid del som eventuellt aviserade sammanträdet torsdagen den 12 juni kl. 09.00. För beslut efter eventuella äterförvisningar utsätts då ytterligare ett sammanträde torsdagen den 12 juni.

§ 3 Meddelande om riksmötet 1980/81

TALMANNEN:

Till kammarens ledamöler har utdelats en preliminär tidsplan för kammarens sammanträden under del inledande skedet av riksmötet 1980/81. Av denna plan, som omfattar tiden den 7 oktober-den 7 november, framgår bl. a.

att riksmötet 1980/81 börjar tisdagen den 7 oktober kl. 11.00,

13 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

193

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

att den allmänpolitiska debatten tar sin början onsdagen den 15 oklober,

att arbetsplena anordnas onsdagen den 22 oktober och onsdagen den 5 november samt

att tiden den 27 oktober-den 2 november hålls fri från sammanträden i kammare och utskott.

De sammanträdesfria perioderna under är 1981 kommer atl omfatta veckorna den 2-8 mars (vecka 10), den 13-19 april (vecka 16) och den 19-25 oktober (vecka 43).

§ 4 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (forts.)

Fortsattes  överläggningen  om  jordbruksutskottets  betänkande   1979/ 80:47.

194

LENNART NILSSON i Vännäs (c):

Herr talman! Efter ett dygns paus i den här debatten är del dags atl starta andra halvlek. Det börjar bli litet tunt med argument, men som Norrlandsrepresentant tänker jag ändå framföra en del synpunkter på det norrländska jordbrukets situation. Det kan behövas litet regional fördelning av dagens anföranden från talarstolen.

Jag tänker inte upprepa vad Filip Johansson framförde i går om den allmänna situationen för Norrlandsjordbruket, utan jag skall ägna mig någol åt Norrlandsstödet, dess utformning och betydelse.

Norrlandsstödet har haft en mycket positiv effekt pä det norrländska jordbruket. Denna positiva trend har dock brutits de senaste åren, beroende pä flera saker. Som exempel kan nämnas vikande pristrend på produkterna, framför allt pä mjölken, ökade kostnader utöver inflafionen orsakade av bl. a. krav på ökat arbetarskydd samt ökade krav på djurmiljö och gödselhantering. Dessa faktorer tillsammans har lett till en klart försämrad lönsamhet, vilket i sin tur orsakat att antalet mjölkleverantörer i framför allt Norrlands inland minskat mycket kraftigt. Denna minskning har nu gått så långt atl underlag för uppsamling och omhändertagande av produkterna snart inte finns. Det har uppmärksammats i motion 939 av Arne Nygren.

Det förslag till uppräkning av prisstödet till jordbruket i norra Sverige som utskollet bilrätt kommer givelvis att förbättra situationen men är ingalunda tillräckligt för att uppnå de jordbrukspolitiska riktlinjerna om jämförbar lönsamhet med det mellansvenska jordbruket. Det är därför viktigt alt den utredning om Norrlandsstödet som utskottet föreslår sker omgående. I annat fall finns del risk för att det norrländska jordbruket dör medan utredningen pågår.

Utskottets ovilja att utvidga stödet till att även avse potatisodling och därmed biträda yrkandena i motion 2031 beklagas. Behovel av stöd för denna för Norrland sä viktiga gröda är mycket stort. Potatisarealen i Norrlandslänen har nämligen gått ned oroväckande under senare år - i

Norrbotten med hela 33 % - framför allt beroende pä dålig lönsamhet.

Vilka är då skälen för att upprätthålla en fortsatt potatisodling?

För del första bör man göra del av försörjningsskäl. Malpotatisproduk-lionen motsvarar i dag inle konsumtionen, med andra ord ligger den under självförsörjningsnivån.

För det andra finns det beredskapsskäl.

För det tredje är potatisen den enda egentliga avsalugrödan i Norrland. Ringa sjukdomsangrepp och virusspridning ger goda förutsättningar för produktion av högklassigt utsäde. Det är en verksamhet som med framgång bedrivits i Västerbotten och Norrbotten ända sedan slutet av 1950-talet. En del av denna produktion exporteras bl. a. lill Brasilien.

Till sist det kanske viktigaste skälet - det regionalpolitiska. Potatisodlingen är nämligen arbetsintensiv och därför betydelsefull från sysselsättningssynpunkt.

Den negativa utvecklingen av den norrländska potatisodlingen framstår mot denna bakgrund som mycket olycklig. Om nedgången fortsätter i nuvarande takt föreligger risk för att underlaget för den reguljära potatishandeln blir så litet att den inte kan upprätthållas, vilket kommer att missgynna både konsumenter oeh producenter. Jag hoppas därför att man vid den kommande översynen tar med även frågan om stöd lill potatisodlingen, något som jordbruksnämnden också föreslagit.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men jag vill med det anförda understryka vad som framförts i motionerna nr 2031 och 2032 i denna fråga.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

I detta anförande instämde Karin Israelsson (c).

ARNE ANDERSSON i Ljung (rn):

Herr talman! I anslutning till jordbruksutskottets belänkande om reglering av priserna på jordbruksprodukter har motionen angående kostriklighet och livsmedelssubvenlionernas inverkan pä våra kostvanor väckts. Frågor beträffande näringsfysiologi har f. ö. under en rad år aktualiserats här i riksdagen. Argumentationen har inle under denna tid nämnvärt förändrats. Följaktligen har riksdagen under de här åren vid flera tillfällen givit sin syn på dessa frågor.

Det är att märka atl dä vi i början pä 1970-lalel första gången fick livsmedelssubvenfioner i deras nuvarande form skedde det inte i avsikt atl styra medborgarnas köp av livsmedel i den ena eller andra riktningen. Det var i stället så att vi fick prisstopp pä livsmedel under en löpande avtalsperiod med jordbruket. Således betalades en del av livsmedelskostnaderna med budgetmedel i stället för all livsmedelspriserna tilläts stiga i enlighet med jordbruksavtalets regler. Därefter har beloppen ökat under åren oeh uppgår nu till ca 4 miljarder kronor. Det är i och för sig inle överraskande atl - i takt med den sfigande livsmedelssubvenlioneringen - den frågan har uppkommit, huruvida livsmedelssubventioner är styrande för konsumtionen av vissa produkter eller inte.

195

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

196

Man kan inte säga atl vi i Sverige vid sidan av den förda jordbrukspolitiken har en renodlad livsmedelspolilik. Frågor av det slag som vi nu behandlar har livsmedelspoliliska drag och kommer kanske att föra oss fram mot en mer genomtänkt livsmedelspolilik.

En sådan genomtänkt och målinriktad livsmedelspolitik måste emellertid alllid formuleras utifrån de grunder vär svenska jordbrukspolitik förutsätter. Det är viktigt alt slå fast att jordbrukspolitikens syfte att tillvarata inhemska resurser, all svara för folkförsörjningen och alt utgöra en viktig länk i vår trovärdighet ur beredskapssynpunkl inte under några förhållanden får ifrågasättas. Har man detta som utgångspunkt kan också debatten om en självständig livsmedelspolitik vid sidan av jordbrukspolitiken föras på ett konstruktivt sätt. Några motsättningar som ej går alt överbrygga mellan nationella målsättningar och önskemål och krav frän producenter och konsumenter torde dä ej heller föreligga.

Inför en sådan debatt, herr talman, finns det anledning alt erinra om några grundläggande förutsättningar. Således antog riksdagen på hösten 1977 riktlinjer för de närmaste årens jordbrukspolitik. Där fastlades att målsättningen för svenskt jordbruk skall vara att producera livsmedel av god kvalitet till rimliga priser för konsumenterna, liksom atl landets bönder skall ha ekonomisk trygghet i sitt arbete. Målsättningen om en god försörjningsberedskap är härvid en central utgångspunkt, liksom den förutsättningen att vi i stort sett skall utnyttja de produktionsresurser av åkermark som vi i dag har. Samhällets styrning av jordbrukspolitiken log sig uttryck i atl jordbruket självt får slå för eventuell överproduktion på animaliesidan, medan samhället garanterar ett visst minimipris vid export av överproduktion på spannmålssidan.

Då debatten om riktig kost flammar som hetast, tar den stundom sikte pä atl bevisa att vissa av våra baslivsmedel, såsom kött och fläsk, inle borde omfattas av livsmedelssubventioner, eftersom det påstås all dessa livsmedel inte är de mest näringsrikliga. Det förtjänar då att erinras om en ofta försummad synpunkt i sammanhanget, nämligen att slora delar av svenska folkel inte har stillasittande arbete. Vi har och kommer under överskådlig tid alt ha en stor grupp människor, som har såväl rörligt som tungt kroppsarbete. Dessa människor är ju helt enkelt i behov av näringsrik kost, och dessutom torde just dessa kroppsarbetande grupper inte tillhöra landets höginkomsttagare, varför en mera genomgripande förändring av inriktningen pä våra livsmedelssubventioner för dessa grupper skulle vara rent oriktig oeh för dem svårförståelig.

Vi har svårt alt tänka oss att vi i vårt land kan ha en kostupplysning och en livsmedelspolilik, som tar sikte pä konsumtion av andra produkter än dem som produceras i del svenska lantbruket. Däremot är del inte lika självklart alt just de produkter som i dag omfattas av livsmedelssubventioner alltid skall vara de enda. Av naturliga skäl kan inte många livsmedelsgrupper tillföras, men del vore sannolikt felaktigt att utesluta en prövning av huruvida livsmedelssubventioner kunde omfatta också svenskfångad fisk. Grönsaker torde däremot av handelslekniska skäl inle kunna tillföras den livsmedels-

subventionerade varugruppen.

Enligt vår mening skall följaktligen en god kostupplysning av olika skäl ta sikte på konsumtion av en allsidig kost av produkter från svenskt lantbruk. Dessutom - och kanske är det minst lika vikfigt - bör kostupplysning i långt högre grad än fidigare inrikta sig på måttlig konsumtion av såväl mat som dryck. En sådan politik skulle ha förutsättningar alt uppfattas positivt och således få bred anslutning från olika grupper i vårt samhälle.

Herr talman! Jag hade frän början tänkt att yttra mig endast över denna enda punkt i utskoltsbetänkandet, oeh jag avsåg göra det för att markera den vikt vi i moderata samlingspartiet fäster just vid sambandet mellan den fastlagda jordbrukspolitiken och den del av livsmedelspolifiken som vi nu berör.

Med hänsyn fill de inlägg som gjordes här i debatten för ett dygn sedan vill jag nu också framföra några synpunkter beträffande det som då sades. Således kan jag inte undgå alt notera de kraftiga angrepp som Svante Lundkvist i går riktade mot den beslutade jordbrukspolitiken och mot jordbruksminislern för hans förmenta producentvänliga inriktning. Jag vill pä den här punkten begränsa mig till all ställa en fråga lill Svante Lundkvist. Vad är det i den dagsaktuella jordbrukspoliliska situationen som ger stöd för den uppfattningen atl jordbruket med den nu förda jordbrukspolitiken har fått oförtjänta favörer?

Räntesubventionerna var en annan fråga, varom utskottet är enigt i sin skrivning men som ändå berördes tidigare här i debatten. Det är viktigt atl slå fast några principiellt grundade tankar kring detta problem. Således står vi bakom de särskilda åtgärder som förbereds för speciellt skuldsatta yngre lantbrukare. Det är ulan tvivel på det sättet alt brukare som startat sitt förelag under de senaste två åren tämligen oförtjänt kastats in i en svår ekonomisk situation. De har helt enkelt inte kunnat överblicka ens den närmaste framliden. Att dessa lantbrukare får etl stöd tycker vi är riktigt.

Alt - såsom jag möjligen kunde tolka Svante Lundkvists inlägg - också fortsättningsvis ge liknande stöd till särskilt skuldsatta brukare är däremot långt mera äventyrligt. Således mäsle man hålla i minnet att samhället pä olika sätt under senare år försökt dämpa prisstegringen på fasligheter i landet. En åtgärd som den vi nu diskuterar skulle ju fä rakt motsatt effekt. De värsta galenpannorna, för sådana torde finnas, skulle ju faktiskt få samhällets stöd för inte alltför välbetänkta fastighetsaffärer. Mot en sådan politik vänder vi oss bestämt.

Slutligen, herr talman, vill jag med få ord beröra propositionens förslag om pristillägg i fläskprodukfionen. Från Svante Lundkvist har vi fått höra att förslaget rent av skulle motverka sitt syfte. Det är förvånande att Svante Lundkvist behöver misstro förslaget pä det sättet. Vi är ju, såväl producenter som konsumenter, alla betjänta av alt vi har balans mellan tillgäng och efterfrågan i fläskproduktionen. Däremot står jordbruket ensamt för kostnaderna för ev. överprodukfion. Följaktligen finns det ingen anledning tro alt vi som här i kammaren närmast företräder jordbrukarsidan i denna

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

197

14 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

debatt skulle ha något som helst skäl att försvara elt system som vi inte trodde pä. Jag har för min del ingen anledning all ifrågasätta atl den utformning med pristillägg som nu genomförs skulle få en annan och sämre effekt än den differentierade slakldjursavgifi som var omnämnd i 1977 års jordbrukspolitiska beslut.

Herr talman! Jag har inle någon anledning alt beröra övriga punkter i utskottets betänkande, då andra representanter från regeringspartierna tidigare berört dessa. Jag ber att få yrka bifall lill utskottets betänkande i samtliga moment.

198

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herrlalman! Fördelförsta vill jag lill Arne Andersson i Ljung säga alt när det gällde frågan om de jordbrukare som vi är överens om befinner sig i särskilda bekymmer just nu har utskottet enhälligt ullalat sig. Av utskoltets skrivning framgår atl vi är överens om atl inom ramen för de medel som ställs till jordbrukets förfogande försöka att få till stånd en fördelning i syfte atl hjälpa dem som oförskyllt har drabbats av svära kapitalkostnader. Vidare framgår det att vi är överens om det angelägna i att man i det sammanhanget inser att del gäller investeringar som verkligen har varil motiverade samt det angelägna i att man ser till atl sådana effekter som skulle kunna återverka på markpriserna motverkas. Det råder alltså ingen oenighet i utskottet på den punkten.

Arne Andersson frågar mig vad det är som får mig att säga alt den nuvarande jordbrukspolitiken har inneburit väldiga favörer för producenterna. Vad jag i går i mitt inlägg hävdade var alt jordbruksminislern enligt min uppfattning väljer lösningar på de jordbrukspoliliska problemen med utgångspunkt i producenternas intressen. Jag menar att han borde vidga silt perspektiv när del gäller att se pä frågan hur vi skall klara jordbrukspolitiken. Jag anförde vad vi diskuterade 1977 oeh vilka delade meningar som då rådde när det gällde målsättningen. Jordbruksminislern sade nämligen då att del i första hand var inkomstutvecklingen för jordbrukarna som skulle vara huvudsyftet med jordbrukspolitiken. Vi förfäktade att huvudsyftet med denna naturligtvis måste vara att trygga livsmedelsförsörjningen i det här landet pä etl sådant sätt att konsumenterna kan köpa livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser och atl samtidigt de människor som arbetar inom jordbruket får en rättvis andel av den levnadsstandard som vi kan uppnå i det här landet.

Anledningen till att jag nu tagit upp frågan är att ett förslag på nytt ligger på riksdagens bord. Syftet med detta förslag är all vi skall vidta åtgärder för att motverka riskerna för ett överskott i produktionen. Men förslaget från jordbruksminislern resulterar i en premie för alt uppmuntra fläskproduktion i familjejordbruket. Det vittnar om att man icke sätter in åtgärderna i deras rikliga sammanhang. Därför fär vi inte heller del resultat som vi borde eftersträva.

GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Arne Anderssons resonemang om en samordnad livsmedelspolitik var mycket intressant. Jag hoppas verkligen all vi fär tillfälle att komma fillbaka till det resonemanget. Det är väl sent att nu ta upp en längre diskussion om det.

Jag skulle ändå något vilja kommentera Arne Anderssons synpunkter på Uvsmedelssubventionernas roll när det gäller att generellt främja en mer näringsriklig kosthållning hos en stor del av befolkningen. Jag avvisar faktiskt inte utan vidare förslaget om en subventionering även när det gäller fisk och grönsaker. Om man kunde ändra förädlings- och distributionssystemet tror jag att det skulle vara möjligt. Det är trots allt en paradox att vi ofta med stora överskoll producerar sådant som näringsforskarna anser atl vi generellt sett borde äta mindre av. På sikt måste vi ändra detta produktionssätt. Det mäsle också vara en uppgift för den svenska livsmedelspoliliken och den svenska jordbrukspolitiken att medverka till alt sådana livsmedel inle produceras i övermätt. En av orsakerna till atl de kanske används i övermått av konsumenterna är att livsmedelssubventionerna från början var avsedda alt ge slimulans till ökad konsumtion. De har också medverkat lill alt ge jordbrukarna ökade inkomster. Subventionerna ger alltså slimulans både i förhällande lill konsumenterna och i förhållande till jordbrukarna när det gäller produktion. Del är någonting vi tillsammans måsle försöka ta itu med, gärna på etl balanserat och odramatiskt sätt, men vi måste la upp del. Vi kan inte stå fill svars med att år efter år höra vad näringsforskarna och vår egen sjukvårdsminister säger om hur vi borde lägga upp kostvanorna och så handla precis tvärtom i vår jordbrukspolitik.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Herr talman! Får jag först med några fä ord bemöta något av vad Grethe Lundblad sade. Om hon lyssnade på milt anförande borde hon ha märkt att jag undvek - för att inte få en polemik om den ena eller andra varans förträfflighet - att mycket starkt betona vilken vikt vi fäster just vid sambandet mellan jordbrukspolitiken och ett rikligl kosthåll. Ett riktigt kosthåll för goda svenskar kan knappast läggas på annan grund än vad det svenska jordbruket erbjuder. Därefter kan vi titta på vilka livsmedel som möjligen kan omfattas av livsmedelssubvenlioneringen.

Följaktligen sade jag atl jag inte utesluter att en prövning kan ge vid handen att det också tekniskt är möjligt atl låta fisken komma in i bilden.

I övrigt undvek jag att tala om den ena eller andra varans förträfflighet.

När det gäller Svante Lundkvists inlägg vill jag säga alt jag egentligen inte behöver försvara jordbruksminislern, eftersom han finns här själv. Men det var ju betecknande att Svante Lundkvist undvek att svara pä frågan vad det är i dagens aktuella jordbrukspolitik som föranleder en debatt om huruvida jordbruksministern ger företräde ål den ena eller andra gruppen, ät konsumenter eller producenler. Dagens situation för den svenske jordbru-

199

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

karen är inle sådan atl det finns någol underlag för atl beteckna jordbrukspolitiken som producentvänlig. Svenskt jordbruk dras med utomordentligt svåra problem. Man skulle kunna visa sin omsorg om den pä ett bättre sätt än genom atl klanka pä jordbruksministern för aU han skulle ha en producenlvänlig syn, någol som dessutom är felaktigt.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik;

Herr talman! Jag förstår att Arne Andersson inle lyssnade pä mitt anförande i går. Vad vi talar om är vilka åtgärder vi måste vidta inom jordbrukspolitiken för att fä det resultat vi eftersträvar frän såväl jordbrukarnas som konsumenternas synpunkt.

I går talade jag icke någon gång om favörer, utan om atl jordbruksministern ensidigt väljer lösningar som så atl säga passar för producenternas intressen. Jag fär väl upprepa det svar jag gav Arne Andersson nu. Vi har i dag på riksdagens bord etl sådant exempel. Vi diskuterar hur vi skall begränsa risken för elt överskott i fläskprodukfionen. Sedan LRF gjort sig påmint har det hela slutat med att vi fåll ett förslag att premiera produktionen av fläsk i familjejordbruket.

Arne Andersson vet lika väl som jag atl vi dä får en situation där vi å ena sidan har en rabatlering av storproducenterna ifrån slakteriernas sida och å andra sidan en från staten given premie till småproducenterna. Samtidigt kan man väl då inte nå det resultat som egentligen var avsikten med åtgärden, nämligen att försöka begränsa risken för överskott inom fläskproduktionen. Vad vi i stället gör är egentligen att vi med della system permanentar elt överskott och därmed också den typ av grispremier som man vill införa.

Jag menar att man under sådana förhållanden gjort klart att man ser för snävt på hur man skall välja lösningar. Vi skall salsa på vårt familjejordbruk sä att del blir bärkraftigt, men vi har också anledning att ha en mening om vilken inriktning pä produktionen vi skall ha. Del skall inte vara sä att satsningen för att göra familjejordbruket bärkraffigl skall genomföras lill varje pris, oberoende av vad vi får för resultat i den produktion som skall fram.

200

GRETHE LUNDBLAD (s) repUk:

Herr talman! Jag tror inte att man så lätt skall avfärda möjligheterna att förbättra folkhälsan med hjälp av ingrepp i jordbrukspolitiken. Jag har i min ena hand ett papper från livsmedelsverket där man direkt framhåller att en för hög konsumtion av fetter kan framkalla hjärt- och kärlsjukdomar, gallsten, bröstcancer och två andra sorter av cancer. Dessa uppgifter är hämtade ur ett material som livsmedelsverket tagit fram för användning i offentliga diskussioner.

I min andra hand har jag ett papper från jordbruksnämnden, där det påvisas att produkfionen av svinkött bara under det senaste året har ökat med 6 000 ton. Det är väl ganska klart alt de människor som är intresserade av atl förbättra folkhälsan i Sverige måste reagera mot en sådan ulveckling och framhålla att vi måsle finna vägar att motverka den. Vi måste alla medverka i

arbetet på att förbättra folkhälsan.

Jag är inte pä något sätt negativt inställd lill atl jordbruket skall ha en varierad produktion, men jag tycker atl man mäsle se till atl del inte skapas stora överskott pä födoämnen som kan vara farliga för folkhälsan.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Her talman! Jag har utomordenlligl svårt att förstå denna debatt, eftersom dessa frågor inte alls har berörts av mig. Jag förklarade mig beredvillig till en diskussion som skulle gälla andra livsmedelsgrupper än vad som nu har nämnts, men jag betonade samtidigt del samband som föreligger. Jag tror att vi kan vara överens om alt det förhåller sig så.

Det som Svante Lundkvist sade var mera intressant. Det är riktigt all Svante Lundkvist inte använde ordet favörer, men han sade att jordbruksminislern ensidigt väljer lösningar som är lill förmän för producenterna.

Jag vill ställa en fråga till Svante Lundkvist: Vilken fördel skulle jordbruket ha av en lösning som främjar överproduktion? - det är ju jordbruket som står för kostnaderna för överskottet. Vilka motiv tror Svante Lundkvist skulle föreligga för en sådan lösning, som ingen gagnas av? Kan Svante Lundkvist berätta det för kammarens ledamöter!

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Talmannen anmälde atl Svante Lundkvist anhållit alt till protokollet fä antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Huvudsyftet i jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål all fillgodose konsumenternas berättigade krav pä säker tillgång lill livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Insatserna från statens sida skall också främja fortsatt rationalisering av jordbruket. Därvid skall uppbyggandet av rationella familjeföretag vara en viktig sak.

Ekologiska och miljömässiga aspekter skall beaktas. Jordbrukspolitiken skall medverka i en akfiv regionalpolitik. Del är alltså fråga om flera delmål för jordbrukspolitiken. Oeh det jag nu har sagt är delvis citerat ur regeringens proposition 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. Jordbruksutskottet, liksom också riksdagen, behandlade denna proposifion i december 1977.

Del är mot bakgrund av dessa av riksdagen antagna principer för jordbrukspolitiken som jordbruksnämnden, jordbruksdepartementet, jordbruksutskottet och riksdagens kammare har alt ta ställning när det gäller reglering av priserna på jordbruksprodukter. Det är just detta som kammaren nu har att besluta om. Jordbruksdepartementets förslag i proposifionen grundar sig i huvudsak på jordbruksnämndens förslag, och jordbruksutskottets arbete i fråga om prisregleringsdelen i propositionen har tidigare år i regel inte varit särskilt omfattande.

201

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

202

1 är har dock jordbruksutskottet hafl atl behandla inte mindre än tjugotalet motioner frän samlliga partier. Detta kan jämföras med nio motioner i samband med utskottets motsvarande behandling förra året. Av förra årets motioner väcktes åtta under den allmänna motionstiden och endast en motion i samband med propositionen. I är är av tjugotalet behandlade motioner fem väckta med anledning av propositionen. De övriga femlon motionerna väcktes under den allmänna motionstiden. Vid förra årets behandling av motsvarande proposition, signerade av dåvarande jordbruksministern Eric Enlund, fick vi i utskottet två reservationer till kammarens behandling. I år har vi fyra reservationer. Jag är inte säker på vilka slutsatser man skall dra av den ökade omfattningen av motioner och reservationer i denna fråga. Är del etl uttryck för en ökande motsättning mellan producenter och konsumenter är det inle bra. Hur som helst är det angeläget all uppmärksamma att det förhandlingsresultat som uppnåtts, på del ganska hårt reglerade område som jordbruksprissättningen utgör, ifrågasätts i sä många avseenden, vilket ju sker i år.

Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till hemställan i dess helhet i jordbruksutskottels betänkande nr 47 och därmed avslag pä reservationerna frän socialdemokraterna. Samtidigt vill jag understryka vikten av atl riksdagen håller fast vid de mäl för jordbrukspolitiken som fastlagts av tidigare riksmöte. Jordbruksutskottet har vid sin behandling hafl att ta ställning till flera viktiga mofioner om näringsfysiologiska frågor. Utskottet delar uppfattningen atl en ökning av insatserna för att förbättra kostvanorna är någonting angelägel. Även om hithörande frågor primärt faller utanför jordbrukspolitikens ansvarsområde, finner utskottet det naturligt all man i samband med överväganden rörande produktionsinriktning och prissättning inom prisregleringens ram också beaktar de näringsfysiologiska synpunkterna.

Vid behandlingen av motsvarande proposition förra året erinrade utskottet om alt regeringen dä nyligen tillsatt en beredning för livsmedels- och näringsfrågor. Beredningen är etl rådgivande och informerande organ ål regeringen. Till beredningen, där väl jordbruksministern är ordförande, har knutils företrädare för bl. a. berörda myndigheter, producenterna, livsmedelsindustrin och konsumenterna samt näringsfysiologer och matexperter. I beredningen skall behandlas frågor som berör hela livsmedels- och närings-området, från råvara till färdig produkt och konsumtion.

Avvägningen av livsmedelssubventionerna bör också vara en fråga som kan behandlas i beredningen. I en kommentar till beslutet om tillsättning av beredningen anförde dåvarande jordbruksminislern Eric Enlund att del var angelägel all beredningen snart kunde komma i arbete. Han anförde all en förändring av kostvanorna borde eftersträvas av två skäl. Del ena var kostens inverkan pä folkhälsan och det andra behovet av atl mera långsiktigt öka vegetabiliekonsumlionen med hänsyn lill den globala livsmedelssilualionen. Utskottet uttryckte sin stora tillfredsställelse med alt den nya beredningen för livsmedels- och näringsfrågor tillsatts. Jordbruksutskottet sade också vid detta fillfälle att det för riksdagens kommande överväganden i vad gäller

frågor rörande bl. a. livsmedelssubventionernas storlek och inriktning olvivelakfigt skulle vara av värde om även riksdagen fick en mera allsidig redovisning av resultaten av pågående överväganden rörande livsmedelssubventionernas effekter på konsumtionsinriktning och kostvanor.

I årets proposition finns en bilaga som innehåller statens jordbruksnämnds rapport om livsmedelssubvenlionernas effekter. Däremot torde inte proposifionen innehålla nägon direkt redovisning frän beredning för livsmedels-och näringsfrågor. På s. 10 i propositionen erinrar jordbruksministern Anders Dahlgren om det arbete som har påbörjats vid en beredning för livsmedels- och näringsfrågor som tillsattes är 1978. Han understryker där att i beredningen ingår experter på områdel och all genom beredningens arbete regeringen kommer alt få ett bredare underlag för sina ställningstaganden till olika frågor inom livsmedelspolitiken. Angeläget är därvid alt belysa vilka medel som kan användas för att styra konsumtionen med hänsyn till bl. a. kost- och näringsaspekter. Del vore angeläget all få en redovisning av hur arbetet bedrivs i beredningen om livsmedels- och näringsfrågor. De många motionsyrkandena i näringsfysiologiska frågor samt utskottels mycket posiliva uttalanden om motionsvis framförda synpunkter understryker att de redovisningar och resultat som vi kan komma atl fä från nämnda beredning är mycket viktiga.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr talman! Kostvaneundersökningar under 1970-lalel visar att mänga människor i värt land äter fel. Synpunkter på detta har tidigare tagils upp i debatten i anledning av det jordbruksutskottets belänkande som nu behandlas. Jag vill göra några kommentarer.

Under år 1979 använde vi konsumenter ca 50 miljarder till livsmedel. Under rubriken livsmedel finns varor som inte är mal. Mer än 5 miljarder av de ca 50 gick lill snask och konditorivaror, 3 miljarder till kaffe, 3 miljarder till öl och läsk, för aft ta några exempel. Det är inte så säkert att det är wa/ew vi blir överviktiga och sjuka av!

Bilden på kammarens bildskärm visar fyra olika mellanmål, som var för sig ger lika mycket energi, ca 200 kalorier. Alternativens näringsvärde kan det finnas anledning att reflektera över. Och någon frågar säkert: Vem äter en tredjedels chokladkaka?

Det är nödvändigt att vi alla har kunskaper om mat och atl vi själva kan laga till den, oavsett kön. Kunskap behövs i tidig ålder. Näringsfysiologer räknar nu dem som inte vet något om mat och matlagning till de resurssvaga grupperna - de som är utsatta för sjukdomar.

Har man någorlunda kunskaper om mat och matlagning, har man större chanser till god hälsa, gott humör och god ekonomi. Med mer sådan kunskap skulle också landets handelsbalans bli bättre. Vi borde exempelvis använda hela grisen som en tillgäng. Som det nu är, vill många här i landet inle ha framdelen, varför myckel av den går på export, och bakparter importeras i stället.

Sä några ord om kostcirkeln, som nu visas på skärmen. Kött ingår i

203

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

kostcirkeln. Köttet är vår förnämsta järnkälla. Alltför många människor har järnbrist. Järn ger oss selen. Selen är ett ämne som är nödvändigt för oss. Den moderna forskningen visar på ett samband mellan järnbrist och hjärt- och kärlsjukdomar. Jag har i mitt anförande nämnt költet, därför atl kött fått framstå som någol vi inte skulle behöva.

Ordet skräpmal har nämnts. Del finns ingen skräpmat. Skräpet är inle mal. Vi mäsle ha posiliva attityder till mat. Mal är nödvändigt, mal är gott, oeh matglädjen är vikfig.

Atl enskilda människor kan behöva speciell mat och att några är känsliga för en del sådan är ett särskilt område som jag inte här går in på. Men jag vill poänglera att kunskap om mat är något betydelsefullt. Alt äta litet av mycket, lagom ofla, kan tillsammans med motion dvs. rörlighet vara en bra grund för vår goda hälsa.

Det har genom åren varil så mänga påståenden oeh återtagna påståenden om vad vi lämpligen bör äta. Äter vi från hela kostcirkeln, får vi på etl enkelt sätt all den näring vi vanligtvis behöver. All den mal som ingår i kostcirkeln är viktig för oss. Men äter vi för mycket - av vad mat det sedan vara mä - är del inte alls underligt att vi ådrar oss skador av olika slag.

204

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill mycket kortfattat göra ett par kommentarer till de frågor som har behandlats i detta ärende.

Först vill jag erinra om alt det i 1977 års beslut om jordbrukspolitiken slogs fast att den skulle ha till syfte och mål att främja familjelantbrukel. Effektiva familjeföretag förutsätter då att man i större delen av landet bedriver någon form av animalieproduktion. Den kraftiga utbyggnaden av den storproduktion som har skett både inom ägg- och fläskproduklionen motverkar satsningen på familjelantbruk. Genom att begränsa utbyggnaden av storproduktionen kan vi ge utrymme för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara företag. Det är särskilt mofiverat av det skälet att det överskott som måste exporteras genom det prisregleringssystem som vi har sänker avräkningspriserna till producenterna. Överskotten verkar med andra ord som en press pä avräkningspriset.

Det är mot den bakgrunden man skall se riksdagens beslut 1977 om alt en styrning av animalieproduklionens utbyggnad skall ske. Den skulle utformas sä atl de större producenterna fick bära en större andel av överskotlskost-naderna än de mindre besättningarna. Fr. o.m. den 1 januari 1979 har vi etl sådant system inom äggproduktionen. I den proposition som nu behandlas föreslås atl motsvarande system införs för fläskproduktionen från den 1 januari 1981. Förslaget är alltså ett fullföljande av 1977 års jordbrukspolitiska beslul, även om den tekniska lösningen avviker något frän vad man dä tänkte sig.

Bakgrunden är att vi har elt stadigvarande överskott på fläsk som f. n. kräver ca 70 milj. kr. per år i exportbidrag. Del sänker avräkningspriset, men den som ökat sin produktion oeh som på så sätt verksamt bidragit till exporlkoslnaden drabbas f. n. inte härdare av delta än den som producerat

mindre och hållit sig på en konstant nivå.

Den tekniska lösning som nu valts innebär alt producenterna upp till en viss nivå - ett visst antal grisar, om man sä vill - får ett pristillägg, som sedan trappas av eller faller bort vid en produktion över den fastställda nivån.

Om systemet skall fungera som en effektiv broms för utbyggnaden av stora företag sä måste nog skillnaderna mellan högsta och lägsta pristillägg vara ganska betydande. Jag utgår frän atl jordbruksnämnden ser till atl sä blir fallet och atl systemet kan börja tillämpas frän den 1 januari nästa år.

Vad som har sagts i reservation nr 1 oeh i debatten om alt della syslem med tillägg i stället för avgifter skulle innebära en ökad fläskproduklion oeh därmed ökade exportkostnader måsle väl ändå grunda sig på en felsyn. Det av mig förordade systemet är i det fallet lika styrande i rätt riktning lill familjejordbrukets förmån som ett syslem med avgifter, men jag noterar naturligtvis med tillfredsställelse - t. o. m. med stor tillfredsställelse - att reservanterna ansluter sig lill en styrning av produktionen lill familjejordbrukens fördel. Det är etl betydande framsteg i ett gemensamt synsätt för den nu fastlagda jordbrukspolitiken.

När del gäller Norrlandsslödet är utskottet glädjande nog enigt. Man föreslår riksdagen elt tillkännagivande till regeringen. Anledningen är att utskottet förordat atl utformningen av Norrlandsstödet görs till föremål för en genomgripande översyn genom en parlamentarisk kommitté.

Del vore en överdrift atl säga atl utskottet med sin skrivning har givit regeringen klara direktiv för den fortsatta ulredningen. Jag utgår emellertid frän alt utskottets syfte är alt fä utrett hur det samlade stödet till jordbruket i norra Sverige skall utformas för att del för jordbruket gällande inkomstrnålet skall uppnås i alla delar av landet och då även i Norrland. Det är i sä fall ett positivt syfte, som jag gärna ansluter mig lill. Och jag har naturligtvis ingenting emot en parlamentariskt sammansatt utredning.

Det skulle, herr talman, vara frestande alt kommentera de många inlägg som har gjorts. Med tanke på att debatten avbröts i går kväll och risken synes vara överhängande alt ärendet inle heller i kväll kan slutbehandlas, avstår jag frän vidare kommentarer.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. in.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jordbruksministern började silt anförande med alt säga alt syftet med jordbrukspolitiken skall vara att främja familjelantbrukel. Och det var därför som jag i mitt inledningsanförande i går anklagade jordbruksministern för att anlägga en för begränsad syn på jordbrukspolitiken. Jordbrukspolitiken måste ju innebära någonting mer än att vi bara inriktar oss på frågan om i vilken form vi skall producera.

Jordbrukspolitiken är ett intresse för hela svenska folkel, för konsumenterna och för jordbrukarna. Därför kan man inte bara lägga upp resonemanget utifrån den uppfattningen att alla åtgärder som syfiar till att stärka familjejordbruket är rikliga oeh skall vidtas. Vi måste också fråga oss vilka andra konsekvenser ätgärderna får.

Jag skall   ställa  en   fråga  lill  jordbruksminislern;   Vi   har  hafl  som

205

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

utgångspunkt - och det var jordbruksutredningens första tanke - alt vi måste vidta åtgärder för att begränsa risken för överskott. Tror jordbruksministern att det i ett sådant läge är det säkraste sättet att möta den risken, att premiera producenter av upp till 2 000 svin, som det gäller i propositionen? Del innebär ju en stimulans lill ökad produktion. Vi vet dessutom all också storproducenterna får sina premier, dvs. rabatter frän slakterierna, och del lar bort effekten av att de inte får nägon premie av staten. Sammantaget blir (j det bara en ökad stimulans för fläskproduktion, och därmed har man icke uppnått det önskade resultatet.

Del förslag som jordbruksnämnden kom med innebar alt man i slället vid prislryckande överskott skulle ta ut en differenfierad avgift, som i den meningen skulle drabba storproducenten mera. Men en utebliven avgift är, som jag ser det, en mindre stimulans till ökad produktion än en premie. En premie måste ju vara en betydligt större slimulans.

Jag tror uppriktigt sagl alt jordbruksminislern med sitt system kommer att misslyckas med atl uppnå det som var avsikten med åtgärden, nämligen all möta risken för överproduktion. Det kommer förmodligen i stället alt permanenta risken för överproduktion, och då behåller vi hela tiden detta prispälägg. Jag har en liten känsla av alt det var del som var önskemålet från producenternas sida. Vid den hearing vi hade i jordbruksutskottet sade producenterna atl deras önskemål var alt kunna öka fläskproduktionen. Och därmed har vi ju inle nätt det syfte som var avsikten.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Om vi med del syslem jag har föreslagit skulle misslyckas med atl uppnå syftet, dä är jag beredd att stå upp och erkänna det oeh att föreslå ett annat system. Men döm inte ul del, innan vi har sett hur del fungerar! Jag är nämligen hell övertygad om att del kommer atl få den effekt som är avsedd. Svante Lundkvist kan rimligen inte göra gällande att man med delta syslem skulle öka fläskproduklionen, eftersom det är de stora producenterna som drabbas.

Det är, herr talman, sedan länge känt att Svante Lundkvist inte gillar 1977 års jordbrukspolitiska beslul. Likaså är det känt atl han tycker atl jag pratar för mycket om familjelantbrukel. Åt detta är nu inle mycket att göra. Jag fullföljer 1977 ärs beslut, och så länge det gäller kommer jag att fortsätta atl slå vakt om familjelantbrukel. Det är den enkla förklaringen lill atl jag sä ofta talar om del.

206

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herrlalman! Det är alldeles rikligt, jordbruksminislern, att vi är oense när det gäller 1977 års beslut. I del bortsåg jordbruksminislern från den eniga jordbruksutredningens rekommendationer, att vi borde ligga kvar i den likaställning i målsättningen som vi hitintills hade hafl mellan å ena sidan producenternas och å andra sidan konsumenternas intressen. Jordbruksministern ansåg det dä motiverat atl skjuta i förgrunden inkomstutvecklingen för producenterna som etl huvudsyfte för jordbrukspolitiken. Jag sade då

och jag säger nu alt jag tror förutsättningen för alt kunna föra en bra jordbrukspolitik i det här landet, en jordbrukspolitik som är lill gagn för näringen, är att den omfattas med förtroende av både konsumenter och producenter. Från den utgångspunkten var det här avsteget frän jordbruksutredningens rekommendationer inle bra.

Den åtgärd som jordbruksministern nu föreslår är inspirerad från producentsidan. Den innebär atl man stimulerar till ökad produktion hos småproducenterna i ett läge där vi diskuterar hur vi skall kunna begränsa produktionen. Systemet kan bara fungera i den mån jordbruksministern uppnår det resultatet atl han inte bara hindrar storproducenternas expansion utan praktiskt tagel slär ihjäl produktionen på den sidan. Om delta är syftet, då tycker jag att man har anledning atl reagera. Jag tror nämligen alt det är bra för oss atl ha olika förelagsformer som fungerar vid sidan av varandra, inte minst för all vi skall kunna garantera all olika avnämare fär en rättvis tillgång lill råvaran men även för alt vi skall få en möjlighet att övervaka prisbildningen på det här området.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Nu måste nog Svante Lundkvist bestämma sig. Det går inle alt den ena gängen säga att milt syslem medverkar till en ökad fläskproduktion och i nästa inlägg säga alt systemet hotar atl slå ihjäl storproduktionen. Det går inte ihop.

Svante Lundkvist säger också alt jag i 1977 års proposition sköt inkomstmälet i förgrunden, och det är riktigt. Jag måste nog i dag erkänna att jag inte lyckats fullfölja dessa intentioner. På någol annat sätt kan man inle tolka det förhållandet att vi har en situation som innebär att tusentals jordbrukare nu står inför konkurshol. Det skulle de inte ha gjort om det här målet hade uppfyllts.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag vill markera atl vi hela tiden är ense om att vi skall ha ett jordbruk som har till huvudsyfte att klara vår livsmedelsförsörjning. Det skall enligt min mening ske pä ett sådant sätt atl konsumenterna kan få livsmedel till rimliga priser och jordbrukarna den ersättning för silt arbete som de är berättigade lill. Jordbrukarna skall dä få ersättningen under de former som vi har diskuterat.

Men det är också fråga om vilken inriktning jordbrukspolitiken skall ha för atl vi exempelvis skall kunna bygga upp ett slagkraftigt familjelantbruk. Då kan vi inle bara säga atl målet är all till varje pris och i alla sammanhang bygga upp familjejordbruket. Det bör inte få ske på det sätt som strider mot de övriga mål vi har när det gäller inriktningen av vår produktion.

Del viktiga är - om jag förstått Anders Dahlgren rätt - att vi lill varje pris håller fast vid atl bygga upp familjelantbrukel. Det är här som jag menar alt Anders Dahlgren har en för snäv syn på jordbrukspolitikens roll. Den måste sättas in i ett större sammanhang, och konsekvenserna av de åtgärder man vidtar måste bedömas utifrån flera utgångspunkter än enbart producenternas

207

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

- även från konsumenternas. Och långsiktigt gäller det vilken inriktning vi skall ha i framliden pä jordbruket totalt sett.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Beträffande första delen av Svante Lundkvists anförande kan vi vara överens. Del är första gången på länge, och jag är glad för alt vi i den delen nådde samstämmighet.

I den andra delen frågade Svante Lundkvist vilken utformning familjelantbrukel skall ha och sade att del var del del gällde. Det är riktigt.

Familjejordbruket betyder fler enheter än om man har ett stort jordbruk. Och vi vet all den odlade arealen här i landet är begränsad - den blir inle större än den är i dag. Dä kan familjejordbruket rimligen inle expandera pä arealsidan och på del sättet fä ökade inkomster som täcker ökade utgifter. Familjelantbruket måsle i stället ha en allsidig produktion. Man bör helst ha både mjölk- och fläskproduklion och även hönsproduktion.

Men del finns inget utrymme för familjelantbrukel att få den produktionen om elt fåtal myckel slora producenler ägnar sig enbart ål den här driften i specialiserad form.

Del är den enda och enkla grundsatsen i mitt resonemang och min omtanke om familjejordbrukets fortlevnad.

208

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag hoppas att vi dä kanske kan bli överens om det följande.

En förutsättning för atl kunna motverka all hamna i en överskotlssiluation -vi vill försöka förhindra alt hamna i en sådan, men vi vet atl vi riskerar alt hamna där vid åtskilliga tillfällen - är att hålla tillbaka en expansion av fläskproduktionen. Men om vi dä samtidigt ger småproducenterna premier om de ökar sin fläskproduktion - Anders Dahlgren vill ju stödja utbyggnaden av familjejordbruket genom alt sälta in premier för ökning av fläskproduktionen hos småproducenterna - kan vi motverka en överskottssituation enbart genom atl på någol sätt la bort produktionen hos storproducenterna.

Är målet alltså i dag atl de befintliga storproducenterna - som också kan vara familjejordbrukare, vilket Anders Dahlgren vet - skall lägga ner sin verksamhet för alt vi skall kunna fä utrymme för mänga fler småproducenter? Är del målet?

Jag har för min del sagt - och del är också socialdemokraternas uppfattning - atl om vi hamnar i en överskotlssiluation, då vill vi vara med om alt vidta åtgärder som motverkar risken för en ökad produktion. Och då är vi beredda alt sälta in åtgärder som hindrar etl tillskott av nya storproducenter. Men vi har icke önskat vara med om atl slå ihjäl de storproducenter vi har i dag, därför alt vi vet att de många gånger är producenter lill avnämare som kan ha elt intresse av att ha tillgäng till fläskproduklion för att garantera sig insikt i prisbildningen på fläskproduktionens område.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Med risk för talmannens ogillande måste jag få svara herr Lundkvist ännu en gång.

Jag har ingen önskan atl slå ihjäl nägon. Jag är en ganska fridsam man. Det har aldrig varil min avsikt atl slå ihjäl de större fläskproducenterna, som herr Lundkvist uttryckte det. Min strävan är bara alt de inte skall expandera mer. De skall inle bli större, och de skall inle bli fler än i dag.

Därför är del egentligen etl försök att göra en höna av en fjäder när Svante Lundkvist argumenterar som han gör. Svante Lundkvists reservation innebär ju bara en annan teknisk lösning av propositionens förslag. Då borde vi i princip vara överens.

Samma förutsättningar gäller ju för propositionen och för reservationen, nämligen atl man har ett prispressande överskott och alt de större producenterna skall betala mera av exportkostnaderna än de mindre, eftersom det är de större producenterna som har förorsakat överskottet. Oeh det rör sig i bägge fallen - i reservationen och i propositionen - om lika mycket pengar.

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag skall bara sluta med att konstatera atl jordbruksministern vill behålla de nuvarande storproducenterna och all han dessutom vill införa en premie för fläskproduklion hos småproducenterna. Detta tror han skall leda till atl vi avvärjer risken för överskoll i fläskproduklionen. Jag måsle säga alt jag vidhåller min uppfattning - jag tror atl jordbruksminislern kommer att misslyckas.

Överläggningen var härmed avslulad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Svante Lundkvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den  som  vill  atl  kammaren  bifaller jordbruksutskottets  hemställan  i

betänkande 47 mom. 2 a röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej  har kammaren  bifallit  reservation  1  av Svante  Lundkvist

m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Svante Lundkvist begärde röst-

209

Nr 165

Torsdagen den 5 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 158

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner dels på åierförvisning lill utskottet av ärendet i denna del, dels pä omedelbart avgörande, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Allan Hernelius begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

210

Den som vill atl kammaren omedelbart skall avgöra jordbruksutskottets

hemställan i belänkande 47 mom. 2 a rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Om minst hälften av de röstande röstar nej har kammaren beslutat all

ärendet i sin helhet skall återförvisas lill utskottet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av de röstande ha röstat för bifall lill ja-propositionen. Då Allan Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 158

Kammaren hade alltså bifallit återremissyrkandet.

§ 5 På förslag av talmannen beslöts alt kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 6 TALMANNEN:

Jag fär meddela alt pä morgondagens föredragningslista uppföres trafikutskottets betänkande 26 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 7 Kammaren åtskildes kl. 23.52.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert