Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:164

Torsdagen den 5 juni

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 28 maj.

§ 2 Föredrogs men bordlades åter Utrikesutskottets betänkande 1979/80:29 Utbildningsutskottets belänkande 1979/80:37 Trafikutskottets betänkande 1979/80:26 Näringsutskottels betänkanden 1979/80:74 och 75

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

§ 3 Vissa varvsfrågor, m. m.

Föredrogs näringsutskottets belänkande 1979/80:69 med anledning av propositionen 1979/80:165 om vissa varvsfrägor, m. m., jämte motioner.

I propositionen 1979/80:165 om vissa varvsfrågor, m. m. (industridepartementet) hade föreslagils atl riksdagen skulle

1. godkänna de induslripoliliska riktlinjer för svensk varvsindustri som föredragande statsrådet hade förordat,

2. godkänna de riktlinjer för stöd till svensk varvsindustri som föredragande statsrådet hade förordat,

3. godkänna den ändrade beslutsordning för handläggning av ärenden rörande stöd till varvsindustrin och till beställare av fartyg som föredragande statsrådet hade förordat,

4. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret atl till utgången av år 1983 ikläda staten garantier till svensk varvsindustri och till beställare av fartyg hos svenska varv - inkl. tidigare lämnade garantier - intill ett vid varje lidpunkt sammanlagt belopp av högst 23 665 000 000 kr.,

5. medge atl tidigare lämnade bemyndiganden till fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier till Svenska Varv AB avseende förluslläckning för kundfordringar och fartygsproduklion om sammanlagt 3 350 000 000 kr. fick utnyttjas lill utgången av år 1984,

6. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonloret alt utfärda skuldebrev till Svenska Varv AB pä 606 000 000 kr.,

7. lill Län lill mindre och medelstora varv för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

8. till Medelstillskott för Karlskronavarvet AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

9. till Avskrivningslån lill varvsindustrin för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 830 000 000 kr..

10.till Räntestöd till varvsindustrin för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

11. lill Medelslillskott till Svenska Varv AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 844 000 000 kr.,

12. till Bidrag till Svenska Varv AB för vissa utvecklingskostnader för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 800 000 000 kr.,

13. till Bidrag till Svenska Varv AB för vissa personalkostnader på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa elt anslag av 26 000 000 kr.,

14. till Bidrag till Svenska Varv AB för vissa personalkostnader för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 240 000 000 kr.,

15. bemyndiga regeringen att besluta alt kommun inom Landskronaregionen fick ingå i stödområde under viss tid,

16. medge att under budgetåren 1979/80-1983/84 regionalpolitiskt stöd fick beviljas med ytterligare 170 000 000 kr. utöver de 7 400 000 000 kr. som riksdagen tidigare hade medgivit för nämnda budgetår.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:1978 av Rune Torwald och Christina Rogestam (båda c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande åtgärder för atl lösa vissa avvecklingsproblem för del s. k. P 80-projektet inom Svenska Varv AB.

1979/80:2013 av Margit Odelsparr m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna atl tillräckliga resurser borde ställas lill förfogande för att upprätthålla sysselsättningen och kapaciteten vid Lunde Varv vid minst nuvarande nivå,

1979/80:2017 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen uttalade

1. att Öresundsvarvet som arbetsplats så långt det var tekniskt och ekonomiskt möjligt borde tillföras konkreta, meningsfyllda och utvecklingsbara arbetsobjekt i takt med strukturförändringen i nuvarande verksamhet,

2. att en centralhamn för kolhantering borde anläggas i Landskrona,

1979/80:2018 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari hemställts atl riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:165 skulle ansluta sig till de i motionen redovisade allmänna principerna för samhällets närings- och regionalpolitiska stöd,

1979/80:2019 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. godkänna de industripolitiska riktlinjer för varvsindustrin som förordats
i motionen,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts rörande utvecklingen vid Oresundsvarvel AB,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts rörande utvecklingen vid Kockums AB,

4. som sin mening uttala vad som anförts rörande Skandiaverken,

5. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts rörande beläggningen vid Karlskronavarvet AB,

6. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts rörande det framtida isbrytarunderhällel,

7. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts rörande beställningar av militär bromateriel,

8. som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts rörande utvecklingen vid Göiaverken Sölvesborg AB,

9. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts rörande AB Finnboda Varf,

10. som sin mening uttala vad som anförts rörande Svenska Varv AB:s
rederiverksamhet,

11. hos regeringen begära en inventering av utvecklingsländernas behov av
varvsprodukter i enlighet med vad som angivits i motionen,

12. som sin mening uttala vad som i motionen anförts angående den svenska fiskeflottans förnyelse,

13. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts rörande Lunde Varv och Verkstads AB,

14. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret atl utfärda skuldebrev till Svenska Varv AB på 713 000 000 kr.,

15. lill Avskrivningslån till varvsindustrin för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag av 1 055 000 000 kr.,

16. till Medelstillskott till Svenska Varv AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 212 000 000 kr.,

17. till Bidrag lill Svenska Varv för vissa utvecklingskostnader för
budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag
av 900 000 000 kr.,

18. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om yrkesutbildningen vid storvarven,

19. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av särskilda insatser för att möta anpassningsproblem på varvsregionernas arbetsmarknader,

20. som sin mening uttala alt den gällande anställningsgarantin vid storvarven borde förlängas till atl omfatta även den nu förestående omstruktureringsperioden samt utvidgas lill att gälla även Svenska Varvs enheter i Blekinge län,

21. begära atl regeringen under hösten 1980 för riksdagen redovisade

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

förslag till dels reglerna för anställningsgaranlin, dels organisationen av särskilda insatser för alt underlätta den övertaliga personalens övergång lill ny sysselsättning,

22. begära att regeringen under hösten 1980 för riksdagen redovisade ett handlingsprogram med förslag till industrietableringar och andra åtgärder för att skapa ny sysselsättning i varvsregionerna,

23. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om innehållet i handlingsprogrammet,

24. som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om den verksamhet för stöd till konkreta industriprojekt, som pågick i varvsregionerna,

25. till Projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.,

1979/80:2020 av Åke Persson och Hans Petersson i Röslånga (båda fp), vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta om åtgärder för bibehållande av driften vid Öresundsvarvet enligt de riktlinjer som angetts i motionen,

2. besluta om anslällningsgaranli vid varven i Malmö, Landskrona och Göteborg i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:2021 av Ulla Tilländer och Bertil Fiskesjö (båda c), vari hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande angelägenheten av en anslutning av järnvägens sträckning frän Landskrona till Västkustbanan,

1979/80:2022 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. avslå proposifion 1979/80:165,

2. godkänna i motionen anförda riktlinjer till industripolitik för varven innebärande alt inga nedskärningar eller nedläggningar inom varvsindustrin fick ske,

3. hos regeringen begära förslag i enlighet med motionen om att nuvarande kapacitet och sysselsättning vid varven skulle användas som en offensiv faktor i förnyelsen av svensk industri oeh transportväsen,

4. uttala att varvens finansiella situation borde lösas i enlighet med i motionen angivna riktlinjer, innebärande atl varven skulle erhålla det stöd som var nödvändigt för deras förnyelse och för atl täcka kortsiktiga underskott av rörelsen,

5. hos regeringen begära elt förslag till långsiktig plan för varven om minst 20 år i enlighet med de principer motionen anfört,

6. hos regeringen begära att Svenska Varvs nuvarande koncernledning ersattes med en demokratisk besluts- oeh arbetsorganisation i enlighet med motionens förslag.

1979/80:2024 av Pär Granstedt (c), vari hemställts att riksdagen som sin Nr 164

mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om att Svenska Varv Torsdaeen den

aktivt borde pröva möjligheterna att finna en lösning i samverkan med c j„p; igon

landstinget och berörda kommuner som innebar att en industriell verksam-___ ___

het vid Finnboda Varf kunde tryggas.

Vissa varvsfrågor, m. m.

dels de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:1405 av Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson (båda vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om en samordnad industriplanering som
innebar

a) att varvens, rederiernas oeh hamnarnas verksamhet skulle ingå i en samhällsplan för utrikeshandel och transporter,

b) alt handelsflottan skulle bevaras och utvecklas genom en aktiv statlig rederiverksamhet,

c) att inrikessjöfarten skulle byggas upp och utvecklas,

d) alt hänsyn skulle las lill den tunga industrins förnyelsebehov av
anläggningar som framkallades av kostnadsläget, miljöproblemen och
energisilualionen,

2. uttala att inga nedläggningar, nedskärningar eller avskedanden vid
varven kunde accepteras, förrän en sådan plan som tryggade sysselsättningen
förelåg oeh hemställa hos regeringen om åtgärder i enlighet härmed.

1979/80:1438 av Lennart Pettersson rn. fl. (s) såvitt avsåg hemställan alt riksdagen uttalade att AB Svenska Varv inom ramen för detta samarbete utvecklade sin teknik för byggande av flytande melanolfabriker (yrkande 5) och

1979/80:1450 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde förslag till en ny varvspolitik, innebärande

a) stopp för nedläggningar och reduceringar,

b) en ny, demokratisk och teknisk progressiv ledningsorganisation,

c) ulveckling av varvens inneboende kapacitet,

d) stöd åt varven genom utvecklingsprogram för inrikessjöfart, energian
läggningar, processindustrianläggningar och maskinindustri.

Utskottet hemställde

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet att riksdagen skulle
avslå motion 1979/80:2022 yrkandet 1,

2. beträffande grundläggande utgångspunkter för varvspolifiken att
riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1405, yrkandet 2, motion 1979/80:1450
yrkandet a och motion 1979/80:2022 yrkandet 2,

3. beträffande mål för strukturförändringarna inom Svenska Varv AB att
riksdagen skulle

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

a) avslå motion 1979/80:1405 yrkandet 1, motion 1979/80:1450 yrkandena b-d och motion 1979/80:2022 yrkandena 3-6,

b) med anledning av proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1979/80:2019 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande Öresundsvarvet AB alt riksdagen med anledning av proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1979/80:2019 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2 samt motion 1979/80:2020 yrkandet 1 som sin meninggav regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande Skandiaverken i Lysekil att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkandet 4 som sin meninggav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

6. beträffande Kockums AB att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1979/80:2019 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande Cityvarvet AB att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkandet 7 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om beställning av militär bromateriel,

8. beträffande Göiaverken Aluminium AB att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande rederiverksamheten inom Svenska Varv att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och motion 1979/80:2019 yrkandet 10 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande anslag för lån till mindre och medelstora varv att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 7 till Län till mindre och medelstora varv för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

11. beträffande nyproduktion av fiskefartyg all riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkandet 12 som sin meninggav regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande AB Finnboda Varf att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och motion 1979/80:2024 samt med avslag på motion 1979/80:2019 yrkandet 9 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande anslag för utvecklingsarbete inom det plastteknologiska områdel att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 8 till Medelstillskott för Karlskronavarvet AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln skulle anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr. och därvid som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande marin beläggning vid Karlskronavarvet AB atl riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkandet 5 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

15. beträffande riktlinjer för upphandling av isbrytarunderhåll att riksda-

gen med anledning av rnolion 1979/80:2019 yrkandet 6 och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad ulskotlet anfört,

16. beträffande Götaverken Sölvesborg AB atl riksdagen med anledning
av proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och med avslag på
motion 1979/80:2019 yrkandet 8 som sin mening gav regeringen till känna vad
utskottet anfört,

17. beträffande Lunde Varv och Verkstads AB all riksdagen med anledning av motion 1979/80:2013 och motion 1979/80:2019 yrkandet 13 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

18. beträffande induslripoliliska riktlinjer i övrigt beträffande svensk varvsindustri alt riksdagen med bifall lill proposition 1979/80:165 mom. I i ifrågavarande del godkände de induslripoliliska riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som förordats i propositionen i den mån de ej omfattades av utskottets hemställan under mom. 1-17,

19. beträffande ändring av stöd till beställare av fartyg alt riksdagen med bifall till proposifion 1979/80:165 mom. 2 i ifrågavarande del godkände de riktlinjer för stöd till svensk varvsindustri som angetts i propositionen,

20. beträffande garantier till svensk varvsindustri oeh lill beställare av fartyg hos svenska varv att riksdagen med bifall lill proposition 1979/80:165 mom. 4 bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret att till utgången av år 1983 ikläda staten garantier lill svensk varvsindustri och lill beställare av fartyg hos svenska varv-inkl. tidigare lämnade garantier-intill etl vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av högst 23 665 000 000 kr.,

21. beträffande anslag för avskrivningslån lill varvsindustrin m. rn. alt riksdagen med anledning av proposition 1979/80:165 mom. 9 och med avslag på motion 1979/80:2019 yrkandet 15 till Avskrivningslån till varvsindustrin, m. m. för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 830 000 000 kr.,

22. beträffande räntestöd till varvsindustrin atl riksdagen med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 10 till Ränlestöd lill varvsindustrin för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln skulle anvisa etl reservationsanslag av 300 000 000 kr. och därvid som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

23. beträffande fartygsexport lill utvecklingsländer atl riksdagen skulle

a) med bifall till proposition 1979/80:165 rnorn. 2 i ifrågavarande del godkänna de riktlinjer för stöd till svensk varvsindustri som angetts i propositionen,

b) med anledning av motion 1979/80:2019 yrkandet 11 som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om en inventering av utvecklingsländernas behov av varvsprodukter,

24. beträffande vissa anslag m. m. för finansiellt stöd till Svenska Varv AB
atl riksdagen skulle

a) rned bifall lill proposition 1979/80:165 mom. 5 medge atl tidigare lämnade bemyndiganden lill fullmäktige i riksgäldskonloret all ikläda staten garantier till Svenska Varv AB avseende förlusttäckning för kundfordringar

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

och fartygsproduktion om sammanlagt 3 350 000 000 kr. fick utnyttjas till utgången av år 1984,

b) med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 6 och med avslag pä motion 1979/80:2019 yrkandet 14 bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda skuldebrev till Svenska Varv AB på 606 000 000 kr.,

c) med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 11 och med avslag på motion 1979/80:2019 yrkandet 16 fill Medelslillskott lill Svenska Varv AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 844 000 000 kr.,

d) med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 12 och med avslag på
motion 1979/80:2019 yrkandet 17 till Bidrag till Svenska Varv AB för vissa
utvecklingskostnader för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 800 000 000 kr.,

25. beträffande flytande melanolfabriker att riksdagen med anledning av motion 1979/80:1438 yrkandet 5 som sin meninggav regeringen lill känna vad ulskotlet anfört,

26. beträffande handläggning av varvsslöd m. m. alt riksdagen med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 3 godkände den ändrade beslutsordning för handläggning av ärenden rörande stöd lill varvsindustrin och till beställare av fartyg som angetts i propositionen,

27. beträffande anslag till Svenska Varv AB förvissa personalkostnader atl riksdagen skulle

a) med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 13 lill Bidrag till Svenska Varv AB för vissa personalkostnader på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisa elt anslag av 26 000 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1979/80:165 mom. 14 till Bidrag till Svenska Varv AB för vissa personalkostnader för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 240 000 000 kr.,

28. beträffande anställnrngsgaranti för personal vid Svenska Varv AB att
riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2019 yrkandena 19 och 20 samt 21 i
ifrågavarande del och motion 1979/80:2020 yrkandet 2 samt med anledning
av motion 1979/80:1978 och motion 1979/80:2019 yrkandet 21 i ifrågavarande
del som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört,

29. beträffande handlingsprogram för åtgärder i syfte atl skapa ny sysselsältning i varvsregionen atl riksdagen med anledning av motion 1979/80:2017, motion 1979/80:2019 yrkandena 22 och 23 samt motion 1979/80:2021 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande stöd till konkreta industriprojeki i varvsregionerna alt riksdagen skulle

a) avslå mofion 1979/80:2019 yrkandet 24,

b) avslå motion 1979/80:2019 yrkandet 25,

31. beträffande yrkesutbildning på varvsorlerna att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2019 yrkandet 18,

32. beträffande det regionalpolitiska stödet alt riksdagen med bifall lill

proposition 1979/80:165 mom. 16 medgav atl under budgetåret 1979/ Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

80-1983/84 regionalpolitiskt stöd fick beviljas med ytteriigare 170 000 000 kr. utöver de 7 400 000 000 kr. som riksdagen tidigare hade medgivit för nämnda budgetår,

33. beträffande inplacering av kommun inom Landskronaregionen i stödområde alt riksdagen med anledning av motion 1979/80:2018 och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 15 som sin meninggav regeringen lill känna vad utskottet anfört.

Följande sju reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Thage Peterson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s):

1. beträffande mål för strukturförändringarna inom Svenska Varv AB, vari
reservanterna ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) (=utskottel)

b) med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 1 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande Öresundsvarvet AB, vari reservanterna ansett att ulskotlet
under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2 samt motion 1979/80:2020 yrkandet 1 och med avslag pä proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande Kockums AB, vari reservanterna ansett all utskottet under 6
bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 3 och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande AB Finnboda Varf, vari reservanterna ansett alt utskottet
under 12 bort hemställa

. att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 9 och med anledning av proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del och motion 1979/80:2024 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. beträffande Götaverken Sölvesborg AB, vari reservanterna ansett att utskottet under 16 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 8 och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 164 6. beträjfande anslag för avskrivningslån till varvsindustrin, m.m., vari

T, j j reservanterna ansett att utskottet under 21 bort hemställa

Torsdagen den

c • ■ igon att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkandet 15 och med

_____________ avslag på proposition 1979/80:165 mom. 9 till Avskrivningslän till varvsin-

,,. r s dustrin, m. m., för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisade

Vissa varvsfrägor, ' '

elt reservationsanslag av 1 055 000 000 kr.,
m. m. "

7. beträffande vissa anslag m. m. förfinansieUt stöd till Svenska Varv AB,
vari reservanterna ansett att utskottet under 24 bort hemställa

att riksdagen skulle

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 14 och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 6 bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonloret att utfärda skuldebrev lill Svenska Varv AB pä 713 000 000 kr.,

c) med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 16 och med avslag pä proposition 1979/80:165 mom. 11 lill Medelslillskott till Svenska Varv AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 212 000 000 kr.,

d) med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandet 17 och med avslag på
proposition 1979/80:165 mom. 12 till Bidrag lill Svenska Varv AB för vissa
utvecklingskostnader för -budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 900 000 000 kr.

Följande två reservationer hade avgivils av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson, Birgitta Johansson oeh Sture Thun (alla s):

8. beträfj'ande sysselsältningspolitiska insatser i varvsregionerna, vari
reservanterna ansett

dels all utskottet under 28 bort hemställa

beträffande anställningsgaranti för personal vid Svenska Varv AB atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1978 och med bifall till motion 1979/80:2019 yrkandena 19-21 och med bifall lill motion 1979/80:2020 yrkandet 2 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

dels att utskottet under 29 bort hemställa

beträffande handlingsprogram för åtgärder i syfte an skapa ny sysselsättning i varvsregionerna (= utskottet),

dels att utskottet under 30 bort hemställa

beträffande stöd till konkreta industriprojekt i varvsregionerna atl riksdagen skulle

a) med bifall lill motion 1979/80:2019 yrkandet 24 som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

b) med bifall lill motion 1979/80:2019 yrkandet 25 lill Projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna under fjortonde huvudtiteln för

12 budgetåret 1980/81 anvisa elt reservationsanslag av 75 000 000 kr..

9. beträffande yrkesutbildning på varvsorterna, vari reservanterna ansett Nr 164

all utskottet under 31 bort hemställa Torsdaeen den

att riksdagen med bifall lill motion 1979/80:2019 yrkandet 18 som sin j; jpj jggQ

mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Vissa varvsfrågor, m. m.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande Öresundsvarvet AB av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Thage Peterson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s).

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Det beslul om varvspolitiken som i dag skall fattas måste sättas in i ett större samhällsekonomiskt perspektiv. Riksdagens uppgift är att göra en lotalavvägning av samhällsinsatserna för atl nä en ändamålsenlig struktur i varvsindustrin.

Elt riksdagsbeslut av denna dimension oeh av denna betydelse måste utgå frän vad som är bäst för hela landet. Enskilda intressen eller parlilaktiska hänsyn måste ge vika för det gemensamma bästa. De fil/gängliga resurserna för näringspolitiska insatser är begränsade. Insatserna måste därför ske där den samlade nyttan är störst.

Del är två huvudförslag om färdriktningen som står mot varandra inför dagens debatt. Det ena förslaget innebär att lösningen av varvsproblemen i realiteten skjuls pä framtiden. Frågan om svensk varvsindustris framlida omfattning lämnas för dagen därhän. De anställda lämnas i ovisshet om framtiden. Företagsgruppen, Svenska Varv, får inte de klara oeh entydiga besked om framtiden som är nödvändiga för atl uppnå den effektivitet som vi måste eftersträva också inom denna sektor av näringslivet.

Den andra vägen innebär alt vi ser verkligheten som den är. Vi utgår frän vad alla uppenbarligen i realiteten är överens om, nämligen att varvsindustrin i vårt land är överdimensionerad, både utifrån dess roll i svenskt näringsliv och utifrån dess internationella marknadsförutsättningar.

Vi fattar nu ett beslut som visserligen är smärtsamt på berörda orter men som samtidigt ger branschen möjligheter till elt långsiktigt överlevande och till att på nytt uppnå internationell konkurrenskraft. För berörda orter ger regeringsförslaget maximala möjligheter till omställning för en bättre näringslivsstruktur.

Det är uppenbart att det samhällsekonomiska läge vi nu befinner oss i är gynnsamt för ett varvsbeslut enligt regeringens förslag. Högkonjunkturen är stark f. n., även om perspektivet är osäkert. Högkonjunkturen är nu betydligt starkare än vad de flesta bedömare har förutsett. Industriinvesteringarna ökar kraftigt i svenskt näringsliv f. n., och industriproduktionen nådde i slutet av fjolåret upp till fidigare toppnoteringar från början av 1975. Produktionstillväxten inom verkstadsindustrin, som i detta sammanhang är speciellt intressant, uppgick fill hela 10 % under 1979, oeh utvecklingen under innevarande är visar att tendensen fortsätter.

Vi kan också glädjande nog notera att arbetslösheten nu är rekordläg. Inte 13

Nr 164 under hela 1970-talet har vi haft lägre siffror. Industrins efterfrågan på

Torsdaeen den arbetskraft är mycket stor f .n. Detta gäller naturligtvis även för de berörda

5 irrni 1980 varvsregionerna, där vi i allmänhet har välutvecklade industriorter. Om man

_____________ t. ex. ser lill Landskrona, som har fokuserats i den här debatten, finner man

Vissa varvsfrågor ' denna ort har ett gynnsamt arbetsmarknadsläge. Av landets samtliga 270-280 kommuner ligger Landskrona på ljugonde plats när det gäller antalet lediga jobb i förhållande lill invånare i produktiv ålder. Det är ett bättre läge än det man hart. ex. i Stockholm, Göteborg eller Malmö, och det är naturligtvis ojämnförligt bättre än läget i t. ex. Värmlands eller Norrbottens kommuner.

Om strukturplanen följts skulle 1 000-1 100 personer årligen få övergå till annan sysselsältning och lämna Oresundsvarvel och Kockums under tiden fram till 1984. Del motsvarar ca 2 % av omsättningen på arbetsmarknaden inom Malmöregionen. I realiteten är det alltså inte fråga om några dramatiska omställningar pä den arbetsmarknad vi här diskuterar.

Kravet på förändringar i en invand industristruktur känns naturligtvis tungt för de människor och orter som närmast är berörda. Detta krav drabbar emellertid fortlöpande många människor och mänga orter, vilket dagligen omvittnas i debatterna här i kammaren. Om riksdagen vill undanta vissa orter från att delta i denna nödvändiga, hela nafionen omfattande anpassningsprocess, så går detta ofrånkomligen ut över andra människor och andra orter. Vi har i dag varken finansiella resurser eller marknadsmässiga möjligheler att göra undantag i den vägen, i synnerhet som detta skulle gå ut över orter som i allmänhet - det är jag förvissad om - har sämre förutsättningar att på sin arbetsmarknad klara motsvarande åtaganden.

Det är inte bara det samhällsekonomiskt gynnsamma läget med låg arbetslöshet, god investeringsaktivitet etc. som talar för atl regeringens förslag borde genomföras. Det gör också nödvändigheten av att förnya industristrukturen. Enligt en undersökning som industriverket företagit har svensk industri inför 1980-lalet 150 000-300 000 sysselsatta i, som man kallar, föråldrade arbetsställen med stark branschkoncentration. Intäkterna från verksamheten vid dessa arbetsställen ger inte mer än i stort täckning för de rörliga kostnaderna. Inget blir över till investeringar och kapitalbildning. För att t. ex. kompensera försämringen under perioden 1975-1977 inom trävaru-, massa-, pappers-, järn-, stål- och maskinindustrin krävs enligt samma undersökning investeringar på 55-60 miljarder kronor. Även om man inle kan utgå från atl investeringarna skall göras just i dessa branscher - det påpekar f. ö. industriverket - visar detta på ett i det närmaste gigantiskt investeringsbehov i den framlida svenska industrin.

Det är ett livsvillkor att denna förnyelseprocess genomförs med den
målmedvetenhet som är nödvändig, om vi vill behålla vår position som
ledande industrination. Mot den bakgrunden måste man konstatera att
varvsindustrin inle tillhör de prioriterade områdena i fråga om industriinves
teringar.
Det skulle vara intressant att höra någon socialdemokratisk riksdagsleda-
14 mot utveckla frågan om varför man förordar fortsatta investeringar i en

olönsam fartygsproduktion   i   slället för en   satsning på   ny industriell     Nr 164
verksamhet som ger såväl bättre ekonomiska resurser lill landet totalt som    Torsdaeen den
ökadtrygghet på arbetsmarknaden. Del är den reella valsituationen, som jag    5 jpj jggg
tycker atl utskottets reservanter noga skall överväga.

Del finns alltså en rad samhällsekonomiska skäl till att etl varvsbeslut Vissa varvsfrågor enligl regeringen nu måste tas. Dessutom är Svenska Varvs strukturplan för ,jj koncernen baserad på omsorgsfulla analyser och utarbetad med anlitande av all den sakkunskap som finns inom området. Därtill kommer atl den är utformad av den ansvariga ledningen för våra svenska storvarv. Del finns alltså etl personligt engagemang bakom struklurplanen som man inte kan bortse frän när man värderar möjligheterna atl fä den genomförd.

Planen är, som jag ser det, en riskfylld och optimistisk satsning pä framliden. De nuvarande stora förlusterna skall enligl planen vändas till lönsamhet vid mitten av 1980-lalel och därmed trygga sysselsättningen för de anställda. Flera förutsättningar måste uppfyllas för att dessa ambitiösa mäl skall kunna uppnäs. Effektiviteten vid varven måste öka. Nya produkter måsle utvecklas. Efterfrågan måste öka. Det är alltså ett svårt och mödosamt arbete som krävs för att Svenska Varv skall lyckas med sin uppgift. Men det är en uppgift som den ansvariga företagsledningen och styrelsen har ansett sig kunna la på sig. Och det bör man också värdera i det här sammanhanget.

Riksdagen måsle mot den här bakgrunden besinna sitt ansvar och inte genom olika krav och restriktioner på koncernen försvåra detta arbete. För att planen skall kunna genomföras krävs också i fortsättningen stora insatser frän skattebetalarnas sida - del är inget tvivel om det. Förutom de drygt 12 miljarder som satsals hittills behövs ytterligare drygt 3 miljarder. Regeringen har ändå ställt sig bakom planen. Trots riskerna tror vi alt möjligheter finns alt genom specialisering och produktutveckling åter göra de svenska varven konkurrenskraftiga och ledande på världsmarknaden.

De socialdemokratiska reservanterna vill i realiteten - det blir konsekvensen - riva upp planen genom att bibehålla varvsproduktionen vid Öresundsvarvet. För säkerhets skull underlåter man alt redovisa de marknadsbedömningar som ligger till grund för förslaget. Inle heller redovisas några analyser av konsekvenserna för andra varv, varken inom eller utom Svenska Varv-koncernen.

Enligt ledningen för Svenska Varv innebär elt bibehållande av Öresundsvarvets varvsproduklion atl strukturplanen måste omarbetas. Vad detta fär för konsekvenser för varven i Uddevalla, Göteborg och Malmö är för tidigt att säga. Men eftersom marknadsulrymmet är begränsat kan besvärliga sysselsättningsproblem uppslå vid dessa andra varv som en följd av elt sådant beslut.

Även för de privata mindre och medelstora varven kan konsekvenserna bli synnerligen allvarliga. Låt mig illustrera detta påstående med några siffror.

Kapaciteten för produktion av handelsfartyg beräknas är 1983 uppgå till ca
1,8 miljoner timmar för denna grupp varv. Enligt kommissionen för de

Nr 164 mindre och medelstora varven innebär detta en överkapacitet pä ca 15 %,

Torsdaeen den " måste avsättas pä exportmarknaden. Enligt del socialdemokratiska

5 iuni 1980 förslaget skulle Öresundsvarvet är 1985 ha en kapacitet på ca 700 000

_____________ arbetstimmar för fartygsproduktion. De närmaste åren skulle kapaciteten

Vissa varvsfrågor '''' avsevärt större. Detta innebär alltså ett kapacitetstillskott med ca 40 %
j till en grupp varv som redan har allvarliga, svårartade överkapacitetspro-

blem. Oeh iiven om produktionen inte är direkt jämförbar är det ändå på samma marknad som varven måste arbeta. Konkurrensvillkoren kommer inte heller all vara likartade för de privata mindre och medelstora varven och Oresundsvarvel. Socialdemokraterna säger sig visserligen tro på den plan för Oresundsvarvel som utarbetats inom företaget. Tilltron tycks dock minska något när det gäller de ekonomiska beräkningarna. Enligt Öresundsvarvets plan skulle nämligen förlusterna åren 1980-1985 inskränka sig lill 33 milj. kr. Socialdemokraterna har bedömt behovet av tillskott för alt genomföra planen till 432 milj. kr. Det här är ungefär dubbelt så mycket som de privata mindre och medelstora varven fär. De skall arbeta på samma marknad. Det är hell naturligt att den frågan anmäler sig om riksdagsmän från orter där de mindre och medelstora privatägda varven finns noga har övervägt de konsekvenser för sysselsättningen på dessa orter som kan uppstå om reservanterna vinner den förestående omröstningen.

Lät mig också fä kommentera några andra punkter där regeringens syn skiljer sig från den uppfattning som socialdemokraterna redovisat i sin motion. Trots att socialdemokraterna uppenbarligen måste ha en mer optimistisk syn pä marknadsförutsättningarna än Svenska Varv har, eftersom man tror att det finns elt marknadsutrymme för Öresundsvarvet, vägar man inle ansluta sig till Svenska Varvs lönsamhetsmål. Man är rädd att kravet på lönsamhet kan leda till att något storvarv avvecklas. Lönsamhetskravet är dock en väsentlig del av Svenska Varvs strukturplan och, naturligtvis, av regeringens proposition. De spelregler som gäller för näringslivet i allmänhet måste också gälla statliga företag oeh därmed också varven. Ett kravlöst accepterande från statens och ägarens sida av fortlöpande förluster i den skala som vi nu har vant oss vid inom varvsindustrin skapar inte precis de rätta förutsättningarna för varvens ledningar att i en hård internationell konkurrens öka effektiviteten vid varven.

Farhågor har rests för att struklurplanen skulle medföra problem för
Kockums i fiamtiden. De farhågorna är enligt min mening överdrivna. Etl
grundläggande drag i Svenska Varvs strukturplan och regeringens proposi-
. tion är att inom de givna ekonomiska ramarna skall marknadsulrymmet
avgöra kapaciteten vid enskilda varv. Det anges i propositionen att det är
självklart atl varje varv måste ha en sådan flexibilitet alt marknadsgenom
brotl på varvens affärsområden till fullo kan utnyttjas. Del är också
nödvändigt för alt varvsledningen och koncernledningen skall känna
inspiration och sporras att göra sitt yttersta för att få en lönsam och på sikt
konkurrenskraftig varvsnäring.
Låt mig vidare ta upp några andra ekonomiska frågor i anslutning till
16 varven. Den socialdemokratiska reservationen innebär alt samhällets

kostnader för varvsindustrin väsentligen ökar. Del är oomtvistat. Enligl de Nr 164

beräkningar som Svenska Varv har gjort och redovisat för riksdagen innebär Torsdaeen den

reservationens krav pä fortsatt drift vid Oresundsvarvel att Svenska Varvs c jppj igen

resultat försämras med drygt 350 milj. kr. Trots detta vill socialdemokraterna_

lämna 377 milj. kr. mindre i stöd till Svenska Varv. Det säger sig självt att en Vissa varvsfrågor

sådan ekvation inle går ihop. I realiteten skulle regeringen kanske redan i

höst tvingas återkomma till riksdagen med förslag om ökade anslag lill

varvsindustrin för atl verksamheten inom Svenska Varv skall kunna drivas

vidare under någolunda acceptabla ekonomiska villkor. Detta skulle dä ske

samtidigt som vi vet att budgetunderskottet är alltför stort och måste minskas

genom kännbara besparingsåtgärder.

Fär jag sedan nämna att jag till nöds kunde ha förstått en kritik som innebär att vi går för långsamt fram med strävandena att omstrukturera varvsindustrin.

Det hade för mig varil lätt att avvisa en sådan kritik. Vi ställer som kravall näringslivels strukturomvandling skall ske i socialt acceptabla former. Det måste också gälla för varvsindustrin. Därmed har jag dock ingen som helst förståelse för socialdemokraternas kritik av vårt förslag. Ett naturligt krav är att sysselsättningen skall tryggas, och det innebär regeringens förslag. Vi lägger stor vikt vid just att garantera tryggheten för de anställda på de varv som drabbas av strukturanpassningen. Vi vill emellertid betona att detta åtagande inte nödvändigtvis behöver innebära fartygsproduktion vid varven. Men det innebär en trygghet i anställningen, vilket för den enskilde måste vara del väsentliga.

Regeringen föreslår att Oresundsvarvel skall finnas kvar som arbetsplats. Varför skulle vi inle kunna enas om detta? Varför inte samlas kring en ny produktion vid Öresundsvarvet, en produktion som har framtiden försig? På så sätt tryggar vi på sikt sysselsättningen och ger kommunen och orten en rimlig chans atl bryta beroendet av en stor och dominerande men mycket konjunkturkänslig arbetsplats; ger kommunen en chans atl diversifiera sitt näringsliv, vilket är ett länge känt behov i Landskrona kommun. Varför släller inte socialdemokraterna upp pä denna vikliga tanke? Varför ger socialdemokraterna sitt stöd till en fortsatt osäker fartygsproduktion vid Öresundsvarvet i stället för denna framålsyftande omställning?

Socialdemokraterna är ju överens med oss om alt en nedskärning av varvskapaciteten måste komma lill stånd. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen atl man av rent taktiska hänsyn inle vill dra konsekvenserna av sin egen insikt. Jag vill inte tro det. Är sä fallet, beklagar jag del.

Låt mig avslutningsvis konstatera alt regeringens förslag i allt är väl underbyggt. Det har sin förankring i vad som sker i svenskt näringsliv i stort -nödvändigheten av att disponera de knappa resurserna pä ett sådant sätt atl vi kan säkra utvecklingen i svenskt näringsliv totalt, inte låsa oss vid en konserverad och dyrbar industristruktur, utan satsa våra resurser på de områden där vi bäst kan garantera sysselsättning för framtiden och där vi har de bästa utvecklingsmöjligheterna.

2 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Jag beklagar djupt att samförstånd inle kan näs omkring delta vikliga och övergripande mål i näringspolitiken.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Dagens riksdagsdebatt gäller en av de mest diskuterade näringspolitiska frågorna - en fråga som berör tusentals anställda och deras familjer och som är av avgörande betydelse för flera kommuner och regioner.

Jag vill som bakgrund till varvsfrågan säga några ord om del förfall som skett av den statliga industripolitiken under åren av borgerligt styre. Den har sedan 1976 kännetecknats av en famlande villrådighet oeh en dogmatisk ovilja att ingripa. Trots stora behov av kraftfulla insatser för att komma till rätta med problemen och av rejäla framtidssatsningar har passiviteten fått råda. Det gäller industriinvesteringarna. Det gäller det tekniska forsknings-och utvecklingsarbetet. Det gäller myckel annat.

I bransch efter bransch har regeringen stillasittande och stillatigande låtit problemen växa.

Skogsindustrin har hamnat i en allvarlig kris. Våra möjligheter på gruv-och mineralområdel utnyttjas inle. Den vikliga utrustningsinduslrin fär se order efter order gä till utlandet, trots alt kunnande och teknik finns hos våra företag. Samhällets organ, t. ex. statens industriverk, får inte de resurser som krävs för utredningar och planeringsinsatser. Det viktiga induslripoliliska samarbetet med Norge ligger i händerna på stora svenska privatföretag och inte under industridepartementets ledning.

På etl närmast ödesbestämt sätt har regeringens industripolitik mest kommit atl betyda neddragningar och avveckling, arbetslöshet och oro. Nästan aldrig har det varit fråga om utveckling och satsningar på framtiden. Det säger sig självt att den förda politiken på ett allvarligt sätt har skadat framtidstron i det svenska samhället.

Också när det gäller varven är regeringens förslag uttryck för en passiv industripolitik. Och efter att ha läst industriministerns uttalande i går i en TT-intervju vill jag tillägga att förslaget också är uttryck för en skrämselpo-Htik.

Självfallet rymmer varvsfrägorna mänga stora oeh svära problem i sak. Erfarenheterna understryker det svära i att göra prognoser för framliden -konjunkturivängningarna går snabbt och de internationella förutsättningarna förändras.

Men varvsfrågan har varit svår också av den anledningen atl regeringen presenterat etl högst otillfredsställande och olillräckligt beslutsunderlag. Jag vill dock, herr talman, inledningsvis ta upp en annan anledning. Det är mytbildningen kring varvsfrägan - en mytbildning som inte minst industriministern har deltagit i.

Det gäller påståendet alt socialdemokratin vill bibehålla en otidsenlig och olönsam struktur inom varvsbranschen. Detta påstående är falskt.

Varvsbranschen har genomgått en kraftig omställning. Den har lett till myckel stora neddragningar av de svenska varvens kapacitet och lill en

omorientering av produktionen. Kapaciteten har sedan 1976 minskal med över 40%. Nya produkter har kommit att ersätta det traditionella standardlonnagel, och verksamheten vid sidan om det direkta bålbyggandet har ökat. I dag jobbar över 5 000 människor inom Svenska Varvs industrisektor, dvs. med helt andra arbetsuppgifter än traditionellt båtbyggande.

Denna omställning har haft ett aktivt stöd från socialdemokratin. Vi har accepterat kapacitetsneddragningarna men samlidigl - ofta mot en hård kritik-drivit fram satsningen på nyproduktion, t. ex. päoffshoresidan. Idag spelar denna nya produktion en stor roll vid de svenska varven. I dag är Arendalsvarvet ett bra exempel pä hur man kan lyckas, om man fär stöd och förtroende, om man får chansen.

Inte heller i dag, när vi slår inför ett nytt varvsbeslut, vill socialdemokratin slå vakt om en omöjlig verksamhet. Vi menar att varvsnäringen måste få en struktur och en produktionsinriktning som är konkurrenskraftig pä lång sikt. Men det kräver uthållighet, och det kräver satsningar för att fä fram ny produktion vid varven. Jag måste med beklagande säga alt båda delarna saknas i regeringens förslag.

Jag vill hävda att det finns utvecklingsmöjligheter för svensk varvsindustri pä olika områden. På en del sektorer är man redan nära marknadsgenombrott, på andra har man just startat oeh har längre väg kvar. Men det krävs tid och finansiella resurser. Ofta räcker inte ens del. Del krävs också alt man fär arbeta i en miljö där inte minst ägaren tror på ens förmåga, i en miljö där man slipper höra att man saknar framtid och är en belastning för samhället. Vi talar om, alt vi tror på en utveckling inom svensk varvsnäring. Regeringen däremot verkar inte missa många tillfällen att tala om hur eländigt allting är i branschen. Och det gynnar verkligen inte en positiv utveckling på de sektorer där vi bör ha goda chanser. Industriministern borde verkligen ta sig en ordentlig funderare över de argument han i detta avseende använder.

Socialdemokratin är beredd att ge ordentliga resurser för utveckling av nya produkter och verksamheter vid varven. Det är industripolitiskl viktigt för Sverige alt varvsnäringen fär fortsätta sina ansträngningar att utveckla nya och tekniskt avancerade produkter. Vi måste gä vidare pä denna väg. Svensk varvsindustri bör ha en framlid när det gäller avancerade specialfartyg, offshorebyggande och prefabricerade fabriksanläggningar. Vi fär inte, herr Äsling, hur som helst avveckla industrikapacitel som har möjligheter att ge oss industriella framgångar och därmed välbehövliga jobb.

Det gäller sä påståendet att de satsningar vi föreslår för varven hotar sysselsättningen i Norrland eller minskar möjligheten lill insatser där. Också detta är elt falskt påstående.

De satsningar vi föreslär för att slå vakt om induslrikapacileten, nyinrikta den och göra den lönsam tar inte ett enda arbete frän Norrlandslänen, från Värmland eller frän någol annat håll i vårt land.

I själva verket finns det i stället ett viktigt beroende av varven hos stålet och malmhanteringen, och det finns ett beroende av varven hos mänga underleverantörer också i dessa län. Det finns siffror och utredningar som

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

understryker detta, och det vet herr Äsling myckel väl om. Därför kommer satsningarna pä varvsindustrin även andra delar av vårt land till godo. Den propaganda som industriministern för lill torgs med sådan hetta i dessa frågor ökar motsättningarna i vårt land genom att människor och regioner spelas ut mot varandra. Jag vill kalla det hela vid dess rätta namn; en upprörande cynism. Det hela är också unikt; aldrig förr har mig veterligt ett statsråd i Sverige på delta sätt ställt region mot region, löntagare mot löntagare.

Jag tänkte i går när jag läste herr Åslings TT-meddelande all han måste vara ordentligt ur balans som kan göra etl sådant uttalande, där budskapet var att i stort sett hela den övriga varvsbranschen skulle gå under, om ett reducerat Öresundsvarv fick vara kvar. Någon sans oeh mätta måste det väl ändå vara i argumentationen, även om syftet är att undvika ett smärtsamt nederlag i riksdagen.

I själva verket är sanningen den atl krislänen i norr inte utarmas av att vi slår vakt om industrin i Syd- och Västsverige; de utarmas i stället av en passiv industripolitik. Och jag vill ställa en viktig fråga till induslriministern: När stoppade vi senast i Sveriges riksdag ett industriprojekt som herr Äsling kommit med? Vad som är mig bekant har vi inte sagt nej till etl enda industriprojeki som herr Äsling föreslagit under sina år som industriminister.

Det gäller sä påståendet alt miljard efter miljard - 12 brukar nämnas - har pumpats in som direkt verksamhetsstöd i en dödsdömd bransch. Detta är också ett falskt påstående. Regeringen har nu i nytt material till näringsulskottet för sin del nyanserat propositionens uppgifter. Och det är elt steg i rätt riktning.

Men genom de här påståendena utmålas nära nog de anställda som en grupp lärande människor, som andra får hålla vid liv, en grupp som genom sin yrkesverksamhet är enbart en stor belastning för del svenska folkhushållet.

Det är djupl vilseledande att säga atl varvsslödet i sin helhet är subventioner av den löpande verksamheten vid varven under åren 1977-1979. En mycket stor del av de 12 miljarder som nämnts uppkom då varven var i privat ägo och avser annat än driftsförluster.

Del gäller slutligen sä påståendet att socialdemokraterna eftersträvat en partipolitisk strid för dess egen skull i varvsfrågan. Också detta är ett falskt påstående.

När vi presenterade vår varvsmotion förklarade vi alt vi var öppna för diskussioner i näringsutskoltet. Jag tror också att det hos flera borgerliga företrädare i utskottet fanns ett ärligt intresse och en vilja till en uppgörelse i varvsfrågan. Vi eftersträvade i varje fall en sådan. Men industriministerns, Gösta Bohmans och regeringens prestige sade nej till detta. På regeringens order förvandlades också varvsfrägan till härd och kompromisslös blockpo-lilik, vilket vi från socialdemokratiskt håll beklagar.

På ett tidigt stadium förde jag diskussioner med industriministern. Jag klargjorde då atl det fanns ett villkor för en socialdemokratisk medverkan. Det var att propositionen måste innehålla klara och konkreta förslag till

åtgärder för alt skapa sysselsättning för de människor som förlorar sina jobb pä varvsorterna. Vi var aldrig för ett ögonblick beredda att släppa på det grundläggande kravet att de nödvändiga omställningarna skulle ske i socialt acceptabla former.

Vi trodde elt lag alt regeringen skulle komma med sädana förslag, men när vi fick propositionen visade det sig att det fanns praktiskt laget ingenting, med undantag av en skönmälning av arbetsmarknadsläget i Göteborg och Malmö. Det regeringen hade att erbjuda var ju i stort sett arbetslöshet.

Det kan inle ha varit någon överraskning för induslriministern atl vi socialdemokrater inte kan godta detta. Hur skulle vi kunna acceptera atl tusentals människor pä varvsorterna kastas ut på galan, i arbetslöshet, utan alt samhället lyfter elt finger för atl skapa nya jobb ät dem? Hur skulle vi kunna säga till de anställda vid varven: Ja, vi har gått med på regeringens förslag, för vi hoppas att regeringen hittar på något i höst. Det vore att visa ett litet för stort förtroende för en regering, som sannerligen inle har någon lysande meritlista när det gäller viljan eller förmågan all skapa nya jobb på krisorter. Det vet t. ex. människorna i herr Åslings egen hembygd, i Hissmofors.

Både i Göteborg och i Malmö har antalet industrisysselsatla minskal kraftigt under andra hälften av 1970-lalel. Del är inle arbetsmarknader som utan vidare klarar nya kraftiga nedskärningar av sysselsättningen vid varven, som regeringen ger sken av. Och vad beträffar Landskrona; Man rycker inte undan hela den industriella basen för en kommuns existens ulan alt sälta något i stället.

När vi nu säger delta - egentligen ganska självklara - sä spelar man indignerad från regeringens sida. Detta är bypolitik, säger man. Ja, om del skall kallas bypolitik att kräva vanlig anständighet mot människor som förlorar sina jobb, mot en kommun som hotas av katastrof, dä får vi väl försöka leva med den etiketten.

Låt mig så något närmare gå in på utvecklingen vid några av de enskilda varven inom Svenska Varvs-koncernen, och del är naturligt att jag dä börjar med Öresundsvarvet.

I denna fråga har industriministern tagit till de höga brösttonerna. Socialdemokraterna är oansvariga, säger han. Värt förslag skulle störta hela den övriga svenska varvsindustrin i fördärvet. Detta är inget annat än ren skrämselpropaganda, och del är ett oblygt försök atl pä varvsnivån använda samma konfrontationspolitik som jag tidigare redovisat och som vi från socialdemokratiskt häll bestämt tar avstånd från.

Vi föreslår en mycket radikal omstrukturering och nedskärning av verksamheten vid Oresundsvarvel. Detta skall enligt vår mening ske enligt den plan som utarbetats vid Öresundsvarvet - en plan som de fackliga organisationerna inom hela varvsindustrin står bakom.

Vårt förslag innebär att sysselsättningen vid varvet dras ned med 1 000 personer. Neddragningen avser nybyggnationen av fartyg, dvs. den del av verksamheten som är förlustbringande. Nybyggnationen skall minskas till en tredjedel av dagens nivå, oeh den skall inriktas mot de delar av fartygsmark-

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

nåden som dels passar varvet, dels inle ger konkurrens gentemot andra svenska varv. 1 dessa avseenden ansluter sig planen helt till grundfilosofin i Svenska Varvs strukturplan, nämligen att de enskilda varven skall specialiseras och ges klara ansvarsområden.

Öresundsvarvet skall vidare enligt värt förslag satsa pä fartygsreparationer och verkstadsproduklion. Inte heller på dessa områden blir det något avgörande hot mot andra varv. Vad gäller reparationsverksamheten har den samlade tillgängliga volymen för Skånevarven beräknats till 300 000 direkta ,p)roduktionstimmar. Öresundsvarvet är redan i dag det största reparations-/varvet på sydkusten. Det är Öresundsvarvet som har utvecklat långvariga och förtroendefulla kontakter med de aktuella redarna, något som är hell avgörande för framgång pä marknaden. Jag tror att jag kan säga att industriministern är sä gott som ensam i sin uppfattning att den här aktuella reparationsverksamheten kan flyttas över till andra svenska varv. Kockums är inte lämpligt för denna verksamhet. Det understryks inte minst av företagets ledning. Cityvarvet i Göteborg är av geografiska skäl inle aktuellt. Resultatet skulle, om Öresundsvarvet läggs ned, bli att reparenterna söker sig till utländska varv. Därför är det osakligt all använda reparationsverksamheten som ett argument mot Öresundsvarvet.

Men nybyggnationen då? Betyder ett myckel kraftigt nedskuret Öresundsvarv att andra svenska varvs existens sätts i fara? Svaret är, som vi ser det, nej. De fackliga organisationerna vid alla andra svenska varv delar också här vär bedömning. Öresundsvarvet är belagt med nybyggnader, i enlighet med sin egen plan, fram till en bit in på år 1982. Är det denna beläggning som utgör ett hot mot de andra varven? Den som hävdar detta bör göra sig besväret att närmare redovisa vart dessa order skall flyttas och vilka ekonomiska konsekvenser detta i så fall får.

Eller är det verksamheten efter är 1982 som är hotet? Då har Oresundsvarvel, enligt sin plan, en produktionsnivå som motsvarar ett par fartyg per år. Även här är det nödvändigt att motståndarna till Öresundsvarvets utvecklingsplan ger konkreta besked. Att bara bolla med ospecificerade miljonbelopp kan inte betraktas som en särskilt seriös handläggning av en stor industripolitisk fråga.

Jag kan inle underlåta att ge kammarens ledamöter ett smakprov på den argumentering regeringen och Svenska Varvs koncernledning använder i debatten om Öresundsvarvet. Samma sak fär i deras argumentering märkvärdigt nog två sidor, de liksom helgarderar sig. När vi socialdemokrater föreslär en mycket begränsad fartygsproduktion pä ett kraftigt reducerat varv, blir förlusten, enligt deras agitation, flera hundratals miljoner kronor. Men när del gäller regeringens avvecklingsförslag, som också måste innehålla fartygsproduklion - därtill under ogynnsamma betingelser -, ger man sken av att det inte kostar etl enda dugg. Alt man är medveten om alt regeringens förslag kostar oerhört myckel pengar förtiger man. Att borgerliga tidningar gör det kanske hör lill del politiska livet, men alt Svenska Varvs koncernledning gör det tycker jag är direkt upprörande.

Vi får veta att den del av marknaden som vi menat alt Öresundsvarvet

skulle arbeta på är på lok för olönsam. Slutsatsen borde bli att inte något annat varv heller kan ta den typen av produktion, eftersom den bedöms som katastrofalt olönsam. Men så är inte fallet. I stället fär vi av industriministern veta atl del är de privata småvarvens produktion som Oresundsvarvel tar. Ä ena sidan säger man alt den fartygsproduklion socialdemokraterna vill ha kvar pä Öresundsvarvet kommer alt skada de andra varven, ä andra sidan säger man att den fartygsproduklion som regeringen och utskotlsmajoriielen måste ha kvar pä Öresundsvarvet inle kommer all skada de andra varven. Ibland heter del all en fortsatt verksamhet vid Öresundsvarvet inkräktar på de andra statliga varvens marknadsulrymme. Hela struklurplanen skulle äventyras. I Svenska Varvs strukturplan slär del atl speciallonnage, i första hand färjor och supplyfartyg, inle ingår i kapacitelsunderlagel för något av de andra statliga varven. Men då risk föreligger att Öresundsvarvet skall vara kvar, då innebär plötsligt en produktion av speciallonnage, dvs. mindre färjor och supplyfartyg, ett allvarligt hot mot Kockums, Arendal och Uddevalla. Helt plötsligt kan två båtar som skall produceras vid Öresundsvarvet komma att sänka alla svenska varv. Detta visar hur orimlig argumentationen mot detta förslag är frän regeringens och koncernledningens sida.

Induslriministern späder pä här i dag om stödet till privatvarven och vädjar till riksdagsledamöterna pä smävarvsorterna. Men industriministerns uppgifter är icke korrekta. När han säger att vi socialdemokrater föreslår alt Oresundsvarvel skall få dubbelt så myckel i statligt stöd som småvarven tillsammans är det inte korrekt. Vi vill ge de privata småvarven t. o. m. 10 milj. kr. mer än vad vi föreslär i varvsstöd och förlusttäckning till Öresundsvarvet. Varför gör inte Nils Äsling en beräkning av skillnaden mellan stödet till privatvarven oeh silt eget förslag i fråga om stöd till Öresundsvarvet? Det vore verkligen intressant att få veta vilka siffror han då skulle komma fram till.

Vi har, herr talman, ställt oss bakom Öresundsvarvets utvecklingsplan. Vi vill ge varvet chansen att visa alt det kan överleva. Men vi säger i vär motion atl den fortsatta verksamheten är ett risktagande. Del är ett risklagande här som i all annan industriell verksamhet. Utvecklingen kan bli en annan än vad vi tror i dag. Om satsningen skall lyckas finns förutsättningar för en fortsatt industriell verksamhet pä varvet i Landskrona. Men dä måste alla ställa upp, också Svenska Varvs koncernledning i Göteborg.

Vi slår fast att Svenska Varv måsle bli långsiktigt lönsamt. Detta krav ställer vi självfallet också på Öresundsvarvet. Om de åtgärder som vidtas inte visar sig tillräckliga måste ytterligare åtgärder till. Det står klart atl delta kan innebära, fortsatta kapacitetsneddragningar och nedläggning av hela verksamheten. Dessa beslut kan dock inte las förrän omstruktureringens resultat kan utvärderas, vilket Svenska Varv har för avsikt att göra år 1984.

De borgerliga säger nu att de i stort sett tillstyrker regeringens förslag beträffande Oresundsvarvel. Vad man egentligen avser är emellertid minst sagl oklart. Utskottsmajoriteten talar om en "total omstrukturering av Oresundsvarvel". Vad avser man med detta? Vad är det som skall hända

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

med Oresundsvarvel? Omfattningen oeh inriktningen är höljd i dunkel. Man har icke redovisat några som helst kostnadsberäkningar för den fortsatta verksamheten enligt del borgerliga förslaget.

Låt mig så gä över till Kockums. Vi har i vår motion konstaterat att en så kraftig neddragning av kapaciteten som regeringen föreslår sätter hela varvets framlid i fara. Denna bedömning delar vi med företagsledningen och de fackliga organisationerna. I ulskottsmajoritetens skrivning finns ingen kommentar till detta förhållande. Man godkänner utan erinringar regeringsförslaget.

Nu kanske någon hävdar alt det är inget som hindrar alt Kockums ligger kvar på en högre nivå, om man kan skaffa lönsamma order. Men detta är alt bortse från sakförhållandena. För Kockums, lika litet som för de andra storvarven, finns det i dag order som ger full kostnadstäckning. Det är ju det som är problemet, och det är vi alla ense om. Vad saken gäller är att ge Kockums en chans atl hälla produktionsapparaten tillräckligt intakt, intill dess man når de marknadsgenombrotl som krävs för en långsiktig överlevnad.

Vi är för vår del beredda att nu ta ställning i den här frågan. Vi är också beredda att ställa resurser lill Svenska Varvs förfogande för alt möjliggöra den högre nivån vid Kockums. Situationen är inle sådan att vi kan hänge oss ät enbart förhoppningar alt Kockums skall klara sig ändå. Del är mot den bakgrunden man skall välja mellan regeringens alternativ och vårt. Regeringens förslag är ett steg mot en avveckling av Kockums för att nå industriministerns och moderaternas omhuldade tvåvarvslösnig. Varför inte erkänna del, herr Äsling?

När det gäller Öresundsvarvet och Kockums har det inte gått alt i utskottet rätta till regeringens förslag. I flera andra frågor har detta dock varit möjligt. Utskottet har vidare enats om en rad kompletteringar av regeringspropositionen som vi föreslagit. Att sä kunnat ske är självfallet mycket glädjande. Jag skall här peka på några områden.

När del gäller Kariskronavarvel har etl enigt näringsutskott ställt sig bakom värt förslag. Utskollet slår fast att regeringen har etl särskilt ansvar för sysselsättningen och beläggningen vid varvet. Man tar därigenom klart avstånd från regeringens nonchalanta inställning, nämligen atl Karlskrona-varvet skall vara elt marint varv utan marina beställningar.

Ett annal välkommet klarläggande är utskottets syn på Svenska Varvs planerade försäljning av Skandiaverken i Lysekil. Enligl vår mening måsle etl huvudsyfte med en eventuell försäljning vara alt skapa en tryggad sysselsältning för de anställda.

Vidare har utskottet kraftigt markerat att Svenska Varv skall ges tillfälle att bedriva en rederipolilik enligl de riktlinjer som redovisas i koncernens strukturplan.

Ett ytterligare exempel är Lunde Varv i Ådalen där vi sagl alt en sanering av företagets finanser är nödvändig och alt staten bör medverka lill alt denna fråga får en lösning. Regeringen omnämnde inle ens denna fråga i propositionen. Så stor omtanke hade inte industriministern om de små

varven. Utskottet har däremot insett problemet och enats om att föreslå riksdagen att göra ett uttalande som vi begärl.

Utskottet har tagit klar ställning för atl underhållet av de svenska isbrytarna, som vi föreslagit, fortsättningsvis skall ske vid inhemska varv.

En annan fråga som vi har aktualiserat och där vi nått framgång i utskottet gäller den nödvändiga moderniseringen av den svenska fiskeflottan.

Vi har också haft framgång med förslaget atl underlätta export av varvsprodukter till utvecklingsländerna.

I etl par andra frågor har utskottet accepterat grundtankarna i våra förslag även om utskotlsmajoriteten i sina beslul inte nått ända fram. Detta gäller bl. a. Finnboda Varf, där utskoltsmajoriteten bestämt uttalar alt det är angeläget att de nu pågående förhandlingarna leder till ett sådant resultat att en fortsalt verksamhet vid varvet säkerställs.

Det gäller också Sölvesborgsvarvel, där utskottsmajoriteten uttalar alt det ankommer på Svenska Varvs koncernledning att se lill atl varvet fär ekonomiska resurser för att säkerställa sin omstrukturering.

Vi vill för vår del tala klarspråk också när del gäller Finnboda och Sölvesborg. Vi har därför i reservation preciserat de ställningstaganden som vi anser att statsmakterna skall göra som ägare till dessa båda varv.

Även när det gäller kompletterande produktion vid Cilyvarvet i Göteborg tar näringsutskoltet en klart positiv ställning lill värt förslag.

Jag har i milt anförande pekat på en rad frågor, som det är angelägel alt del ges svar på i denna debatt. Låt mig därför herr Äsling nu upprepa några av dessa frågor:

Vilka industriprojeki är det som varvsstödet omöjliggör?

Vilka industriprojeki har vi stoppat som skulle ha gett jobb, t. ex. i Norrlandslänen?

Hur tolkar industriministern uttrycket "total omstrukturering" som de borgerliga i näringsulskottet använder för Öresundsvarvet?

Vad kostar enligl industriministern ulskottsmajoritetens alternativ beträffande Öresundsvarvet?

Är industriministern beredd atl i enlighet med näringsulskottets förslag garantera den marina sysselsättningen vid Karlskronavarvet?

Är industriministern beredd ätt se till alt förhandlingarna mellan Svenska Varv och Stockholmsregionen beträffande Finnboda Varf förs till ett positivt resullal?

Industriministern har nu i sina repliker rikligt med lid - två gånger tio minuter- atl svara på dessa frågor. Jag har däremot mycket mer begränsad repliktid.

Jag vill, herr talman, avsluta med en fråga av vidare, mer principiell, räckvidd. Den föranleds av en läng rad oroliga samtal med människor, framför allt pä de berörda varvsorlerna. Man har sagl så här: Läget tycks vara klart. Med hjälp av ett par riksdagsmän från folkpartiet verkar chanserna all få igenom socialdemokraternas varvspolitik stora.

Om dessa människor har rätt får vi veta efter omröstningen. Och sä har man sagt: Då segrar etl förslag, som inte har regeringens stöd, som går på

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

tvärs med vad ledningen för Svenska Varv tycker och som koncernledningen kraftigt och offentligt motarbetar. Hur kommer det då alt gå? Kommer inte Svenska Varvs ledning och regeringen atl försöka sabotera beslutet för atl i efterhand kunna säga: Se här, vi hade rätt? Vad var det vi sade?

Först, herr talman, blev jag någol förvånad över dessa frågor. Men när de dök upp vid flera tillfällen, blev jag snarast oroad, ty de uttrycker en misstanke om atl regeringen skulle ifrågasätta en grundläggande princip för vär demokrati. Därför har jag tillbakavisat oron. Jag har sagt: Ett riksdagsbeslut måste alllid följas, oavsett beslutets innehåll. Det är regeringens skyldighet. Kan man inte ställa upp på det får man avgå. Del är också myndigheternas och de statliga företagens skyldighet. Annars måste regeringen ingripa och se lill att riksdagens beslut efterföljs.

Att dessa grundläggande principer noga följs måste naturligtvis svenska folket kunna lila på. Del skall de anställda vid Landskrona, Finnboda, Karlskrona och de andra varven inle behöva tvivla på. Ty tvivel på denna punkt skulle skapa en djup förtroendeklyfta och fördjupa misstron mot politikerna och politiken.

Därför blir min avslutande uppmaning lill induslriministern; Undanröj i dag alll sådant tvivel och ge etl klart besked om att regeringen med all kraft och efter bästa förmåga - mer begär jag inte - skall fullfölja riksdagens beslul om de svenska varvens framlid, oavsett vilken linje som i dag kommer att segra.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1-9 i näringsutskoltets belänkande nr 69.

Induslriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Får jag börja där Thage Peterson slutade och vitsorda att riksdagens beslut självfallet skall ätlydas av regeringen och berörda statliga företag. Del är en självklarhet som inte behöver påpekas. Det är även utgångspunkten för min debatt här i dag. Det socialdemokratiska förslaget vilar ju på lösan sand, och därför måste vi under denna diskussion försöka klarlägga konsekvenserna av etl eventuellt riksdagsbeslut enligl de socialdemokratiska reservationerna. Etl sådant beslut fär förödande konsekvenser för svensk varvsnärings framtid och för våra möjligheter att bedriva en offensiv industripolitik här i landet. Varje ledamot av denna kammare bör alltså noga betänka vilka konsekvenserna blir av det beslut som kammaren senare kommer atl fatta.

Thage Peterson sade att del finns en myt, odlad i den politiska debatten, om atl socialdemokratin vill behålla en gammal industristruktur. Jag tycker i och för sig att hela hans plädering för de socialdemokratiska reservationerna är en bekräftelse på alt denna myt har en verklighetsanknytning. Jag har i debatter i kammaren under denna vårriksdag gång efter annan haft anledning konstatera alt socialdemokratin har övergivit ambitionen atl föra en övergripande genomtänkt näringspolitik. I stället har man nöjt sig med ett uppehållande försvar för en befintlig näringsstruktur pä orl efter orl, vilket sett över landet såsom helhet får förödande konsekvenser för våra

möjligheter atl förnya näringslivet och svensk industri oeh skapa trygghet på arbetsmarknaden på lång sikt. Samma handlingsmönster präglar socialdemokratins ställningstagande i varvsfrägan. Man har inget helhetsperspektiv, allsä väljer man att bevara det man har, atl bevara en gammal invand struktur, även om delta får förödande konsekvenser för våra möjligheter att utveckla näringslivet.

Den centrala frågan här, som kammarens ledamöter måste uppmärksamma, är atl socialdemokratin säger nej till lönsamhetsmålet för varvsgruppen 1985. Det fundamenl som struklurplanen vilar på är ju alt varvsgruppen skall uppnå lönsamhet 1985. Detta säger socialdemokratin emellertid nej lill och därmed blir mycket av de förslag som man framställer egentligen bara lomma fraser. Det som skulle vara vägledande och inspirerande och pådrivande för varvsledningen oeh för koncernledningen är ju denna övergripande målsättning, atl uppnå lönsamhet. Del gäller också alla andra svenska förelag och arbetsplatser. I stället skall man omstrukturera alla fyra storvarven. Man vill ha dem kvar oavsett utfallet. Hur skall man dä kunna åstadkomma tillräcklig kraft i de strukturåtgärder som är ofrånkomliga?

Thage Peterson kryper här bakom talet om offensiva insatser. Han talar vackert om offshore, satsningen pä oljeteknologin, som nu är ett faktum vid Arendalsvarvet. Satsningen där är emellertid så maximal som del över huvud taget är realistiskt möjligt med hänsyn till marknadsförutsättningarna. Där finns ingenting mer att ta utöver det som vi är beredda alt inom ramen för regeringens förslag ge varvskoncernen möjligheler till. Det finns alltså ingenting på del områdel som man från socialdemokratins sida kan åberopa när det gäller att lösa problemen. Det gäller också satsningarna på andra områden med alternativ produktion inom den här gruppen. Där innebär strukturplanen och propositionen ett betydande risktagande, som får bedömas maximalt. Jag tror att man från socialdemokratins sida inte kan anvisa så mycket mer utöver det som vi är beredda till när det gäller risktaganden för att strukturera om varvsindustrin och för alt skapa möjligheter till alternativ produktion.

Thage Peterson säger också alt socialdemokratins förslag inte innebär någon risk för jobben i Värmland, i Norrbotten eller pä andra orter med strukturproblem. Jag vet inte om Thage Peterson har haft något samtal med sin partikollega, landshövdingen i Värmlands län, Bengt Norling. Han har i en amper skrivelse till partiledarna talat om hur han upplever detta utifrån sin position som länschef i ett strukturdrabbat län med allvarliga arbetslöshetsproblem. Han upplever det som att vår satsning på varvsindustrin undandrar resurser som skulle behövas i län med allvarligare problem. Motsvarande synpunkter möter mig ute i landet, och den hänvisning till underleverantörerna lill varvsindustrin och deras betydelse för sysselsättningen ute i landet som Thage Peterson här gör kan betraktas som etl den obotfärdiges förhinder. De samhällsekonomiska konsekvenserna av en fortsatt satsning på varvsindustrin är nämligen mycket betänkliga, därför all där är lönsamhetsproblemen så svåra. Där är det så svårt att få kostnadsläckning för produktionen att det innebär en direkt kapitalförstöring, som självfallet

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

måste gå ut över våra möjligheter lill satsningar inom offensiva sektorer, inom andra regioner i vårt land.

Jag vill inle spela ut regionerna mot varandra - det skulle vara mig främmande - men jag vill att kammarens ledamöter skall vara medvetna om konsekvenserna av atl följa den socialdemokratiska linjen. Del måste stå klart att det skulle innebära alt vi undandrar betydande resurser från andra regionala och näringspolitiska satsningar för atl lägga dem i en icke lönsam fartygsproduktion.

Någon gång mot slutet av den här perioden skulle vi då la emot fartygsbeställningar för 700 000 arbetstimmar per år vid Oresundsvarvel. Jag är medveten om atl konkurrensen mellan Öresundsvarvet och de mindre varven inte i dag är del mest framträdande. Men var skall dessa 700 000 arbetstimmar i fartygsproduktionen las när den internationella marknadsutvecklingen ser ut som den gör? Antingen får man la dem hos de andra varven i gruppen, eller också hos de mindre varven. Det sannolika är alt del går ut över hela den svenska varvsindustrin.

Thage Peterson beskyller mig för alt fara med skrämselpropaganda. Det gör jag inte. Jag vill bara att människor skall ha klart för sig konsekvenserna av de olika handlingsalternativen.

När Thage Peterson säger att den aktuella kommunen hotas av katastrof, är det kanske mer av skrämselpropaganda än när jag varnar för konsekvenserna på arbetsmarknaden av en för stor varvskapacilel. Landskrona kommun hotas inle av katastrof om regeringens proposition går igenom, tvärtom. Vi har utfärdat en total sysselsältningsgaranti för de varvsanslällda. Vi har också förklarat oss beredda lill maximala insatser för alt diversifiera näringslivet i Landskrona. Aldrig någonsin i svensk näringspolitisk historia har en så långtgående utfästelse utfärdats till en enskild kommun från den svenska staten.

Sedan säger Thage Peterson att kapaciteten inle får gå ut över andra. Jag får återkomma till det i en senare replik. Del väsentliga är vad jag sade inledningsvis: Man har släppt kravet pä lönsamhet 1985, och detta får självfallet förödande konsekvenser i relationerna med andra.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herrlalman! Varför gjorde inle industriministern ett enda försök altsvara på en enda av mina frågor?

Vad kostar regeringens alternativ beträffande Öresundsvarvet?

Vad är del för industriprojekt som vi har stoppat i Sveriges riksdag?

Har verkligen inte induslriministern några industriprojekt med sig i dag, när vi diskuterar den stora och viktiga varvsfrågan?

Jag lackar induslriministern för hans uttalande om respekten för riksdagens beslut. Jag tror atl det var välbehövligt, inle minst mot bakgrund av den intervju som ordföranden i Svenska Varvs styrelse ger i det senaste numret av Veckans Affärer. Där säger han att Oresundsvarvel ändå läggs ned 1985 och alt vi kör som om propositionen med struklurplanen har gäll igenom.

Industriministern resonerar som om vi inte skulle ha vare sig överlevan-    Nr 164
dechanser eller möjligheler alt komma in på nya områden och nya    Torsdaeen den
marknader. Han har ett statiskt tänkande närdet gäller varvsindustrin som vi     c ■     ■ ygon
socialdemokrater inle vill ansluta oss till.

Vissa varvsfrågor, m. m.

Den vikliga frågan i dag är naturligtvis hur vi vill att svensk varvsindustri skall utvecklas framöver. Vi har duktiga människor i varvsbranschen. De finns också i underleveranlörsledel. Vi har kunnandet, och vi har produktionsanläggningarna. Utvecklingen kan ske genom att vi lar lill vara de värden som finns vid varven i form av nedlagt arbete, inle minst på utvecklingssidan. Delta betyder att vi successivt lämnar de för vårt land olönsamma delarna av farlygsproduktionen och alltmer inriktar oss på specialtonnage och nya verksamheter, som offshore, flytande fabriker osv. Detta illustreras också av de nya åtaganden som från socialdemokratiskt håll föreslås för de olika verksamheterna, där merparten av stödet avser ulveckling och introduktion av nya produkter. Del är alltså inte fråga om etl varvsslöd i snäv bemärkelse.

Varför vill vi inte redan nu fatta ett beslul om avveckling av varven? Jo, läget är det atl vi nu skall falla etl beslut om utvecklingen fram till 1984. Beslut om varvsnäringen därefter skall baseras på ett då aktuellt underlag. Vi vet att det i vissa kretsar anses atl del är etl politiskt mandomsprov alt visa att man är hård i nyporna, att man vågar fatta de svära besluten. Men del är, herr talman, inget svårt beslut att i dag säga alt man skall lägga ner en enhet om fem år. Del är i själva verket ett osedvanligt enkelt beslut atl fatta i dag. Svårigheterna kommer när beslutet skall effektueras. Vi menar naturligtvis atl Svenska Varv pä läng sikt skall bli lönsamt - det kravet har vi också ställt oss bakom.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Som jag sade är egentligen den centrala frågan i hela denna debatt kravet på lönsamhet 1985. Jag fick inle rikligt klart för mig hur Thage Peterson ser på den frågan. Jag vet bara all socialdemokraterna i reservation 1 säger alt man inte är beredd alt ställa upp bakom det lönsamhelskravet. Det innebär alt man rycker undan fundamentet för struklurplanen.

Det är, som jag ser det, ett renligheiskrav, etl krav pä fair play gentemot alla inblandade, atl vi ställer upp mäl av den här karaktären. Det är inte fråga om atl visa någol slags hårdhet eller luffhet, utan det är helt enkelt fråga om alt ge etl mandat till Svenska Varv som företagsgrupp och lill de anställda atl inrikta arbetet på lönsamhet 1985. Fram till dess har man inom givna ramar statens stöd, och det ger en god chans alt vrida utvecklingen in i rätta banor.

Hela detta mandat för varvsgruppen och för de anställda vill alltså socialdemokratin sabotera. Man lar bort detta mäl och därmed också den stimulans, den uppfordran och den solidaritelsyttring gentemot de anställda i näringslivet i övrigt som elt sådant mål rimligen måste uppfattas som.

Om man ser lill näringspolitikens fundamentala principer är del egentligen

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

upprörande - och del rnåste av anställda i andra statsföretag och i andra privata eller kooperativa företag upplevas som ganska upprörande - alt staten där staten har elt ägaransvar är beredd alt låta utvecklingen ha sin gång oeh inte vågar la ställning lill elt bestämt mål för utvecklingen av förelaget.

Den plan som socialdemokraterna vill genomföra är väldigt löst grundad och har en myckel bräcklig kontakt med realiteterna pä den internationella marknaden, och den kommer att föra ner Öresundsvarvet i samma storleksklass som Kalmar Varv oeh Oskarshamns Varv. Det är i den storleksgruppen de mindre och medelstora varven finns. Enligt socialdemokratins bedömningar kommer Öresundsvarvet vid slutet av den här perioden alt ha en kapacitet på 700 000 timmar. Det är 40 % av gruppens kapacitet, och varvskommissionen har redan nu - ulan alt ha räknat med Öresundsvarvet - fastställt att överkapaciteten för de mindre och medelstora varven blir 15 %. Man måste ta hänsyn lill realiteter när man går till beslut i Sveriges riksdag. Man kan inte nonchalera det faktum atl vi pä del här sättet får etl varv inom den känsliga sektor där de mindre och medelstora varven finns och där man med statsstöd måste gå ut och konkurrera om beställningar. Della rnåste få konsekvenser. Ingen vet i dag vilka de blir, men del gäller atl noga tänka över detta.

När det gäller anslagen har ju Thage Peterson själv i en skrivelse till näringsulskottet å den socialdemokratiska riksdagsgruppens vägnar sagt att man räknar med ett varvsstöd på 432 milj. kr. till Svenska Varv för fortsatt verksamhet vid Oresundsvarvel, medan stödet till de privata varven skulle uppgå lill 230 miljoner. Självfallet försätts de mindre och medelstora varven i privat ägo i en omöjlig konkurrenssituation med det socialdemokratiska förslaget. Det är ingen skrämselpropaganda. Det är en realitet.

Jag vill sedan övergå till frågan om Kockums - Thage Peterson ställde här en fråga i elt tidigare inlägg som jag inte hann svara på. Kockums har inle order, sade Thage Peterson. Nej, det är tyvärr så att marknadsläget är dystert. Vi ser ingen omedelbar, dramatisk förändring härvidlag, och det är långt mellan nya order. Men del är ju därför vi har gett mandatet till Svenska Varv alt utnyttja marknadsförutsättningarna. Jag tror all Kockums, med den tekniska kapacitet och kompetens varvet besitter, har en rimlig chans till överlevnad inom de ramar som vi har angett och med de förutsättningar som Svenska Varv kommer att få om struklurplanen blir vägledande. Jag vill klart slå fast atl det är helt felaktigt att jag, som Thage Peterson vill göra gällande, vill avveckla Kockums. Men överlevnaden måsle naturligtvis säkras inom de ramar som har dragits upp i strukturplanen.

Thage Peterson ställde också en del frågor beträffande utskottsbehandlingen, men eftersom utskottets ledamöter kommer att ta till orda senare i debatten och utveckla bevekelsegrunderna för utskottets ställningstaganden har jag ingen anledning att gå närmare in pä de frågorna.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr talman! Del beslul vi nu skall fatta gäller utvecklingen t. o. m. 1984. Del är den period som Svenska Varvs strukturplan avser. Och Svenska Varv har sagl att år 1984 skall man utarbeta en plan för den fortsatta utvecklingen. Då skall man utvärdera de åtgärder som nu vidtas. Då kan man bedöma vilken marknads- och konkurrenssituation som man slär inför under 1980-talets senare hälft.

Vi hävdar att beslut om varvsnäringens ulveckling efter 1984 skall baseras på ett då aktuellt underlag. Enligl vär mening finns ingen anledning att i dag fatta etl sådant beslul. Besluten skall vi fatta först när vi har en hygglig uppfattning om de problem och möjligheler vi står inför.

Jag vill upprepa: Detta betyder inte atl vi avvisar kravet på Svenska Varv alt företaget skall bli långsiktigt lönsamt. Del kravet har vi ju ställt i vär motion.

Varför är herr Äsling så rädd för atl svara på frågor när jag kommer in på konkreta industriprojekt? Jag tog fram ett par frågor. Vilka industriprojeki är det som varvsslödet omöjliggör? Vilka industriprojeki har vi stoppat som skulle ha gett jobb t. ex. i Norrlandslänen? Jag fick ingen antydan lill svar beträffande de frågeställningarna, som han med sådan kraft har fört fram i den politiska debatten.

Jag hävdar alt regeringens passivitet när det gäller ersättningsindustrier har skapat en djupl olycklig situation. Vi tvingas i dag atl fatta beslutet om varven utan alt ha hela bilden klar för oss. De anställda vid varven kommer ytterligare en tid att få vänta på besked om vad samhället vill göra för atl ge dem en trygg försörjning.

Jag måste påpeka för industriministern: Regeringen har till uppgift att regera. Det är regeringen som till sitt förfogande har hela den stora kanslihus- och förvaltningsapparaten. Och del är regeringen och regeringen ensam som har den formella och därmed reella möjligheten att gå in i regelrätta förhandlingar med enskilda företag.

Vi kräveralt ni utnyttjar dessa möjligheter. Det åren regerings skyldighet. Vi hörde i debatten i går, all regeringen haft förhandlingar på gummiindu-strisidan. Det hade varit intressant atl få en redogörelse pä denna punkt.

Nej, herr Äsling, de mindre och medelstora varven skadas icke av att vi behåller elt begränsat Öresundsvarv. Den lokala utvecklingsplanen är lagd så att nybyggnadsproduktionen inle skall komma att skada de mindre och medelstora varven. Och inom Svenska Varv har man över huvud taget inte räknat med den produktion som avses äga rum i Landskrona.

Herr Åslings omsorg om de privata småvarven har inle varit sä särskilt stor tidigare. Isbrytarunderhällel ville han ha utanför Sveriges gränser, och Lunde Varv glömde han helt bort i propositionen. Allt det har vi fått rätta till.

Sanningen om varvsslödet är också att det förslag som vi fört fram innehåller elt större stöd lill de smä privata varven än del som regeringen står för.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Därför kan vi säga: Vi står för en varvspolitik som tillgodoser också de små och medelstora varvens intressen.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vad är egentligen varvsindustri?

Vad skall vi ha den till?

Textilindustri gör som bekant textilier. Verklygsindustri gör verktyg. Stålindustri gör stålprodukter - rör och plåt, billets och biooms.

Och varv gör givetvis fartyg. Men varv har också helt andra dimensioner. Varv har inte bara kapacitet för en viss klass av färdigvaror. Varv är en sysiernbyggande industri, en sammansätlningsindustri. Sammansatta produkter är något mer och annorlunda än enkla produkter som kläder, slålämnen och verktyg. Sammansättning förutsätter mångsidighet och bredd. Del förutsätter kombination av skilda slag av specialkunnande. Traditionell industri förutsätter specialisering. Systembyggande industri förutsätter mångsidighet. Sammansatta produkter och system är något som finns till sjöss och till lands. De finns som fasta eller flyttbara anläggningar. De finns för de mest olikartade användningsområden.

Industriell produktion förändrar sig. I förändringen kan man se vissa långsiktiga tendenser. En sådan är atl industriella ekonomier i sina högre stadier mer och mer går över till komplexa, sammansatta typer av produktion oeh produkter - dvs. till system.

Vad säger oss allt detta? Det säger oss atl de länder som har en god kapacitet för sammansätlningsproduktion och systembyggande står sig väl för framfiden. De länder som medvetet rustar ner sådan kapacitet, gör en dumhet pä sikt. De får betala sin kortsiktighet dyrt.

Därför säger vänsterpartiet kommunisterna till alla varvsanslällda: Ni har rätt när ni försvarar era arbeten och er kapacitet. Varvens framtidsuppgift kommer att bli betydelsefull. Det är ett intresse för folket och nationens framtid att behålla den och utveckla den.

Men då får man höra; Del är ju sä dyrt alt hålla varven underarmarna! Det har ju kostat så och så mänga miljarder.

Det stämmer inle. Det som kostat är inte varven som sådana, ulan det är det faktum, att deras gamla ledningar inte i lid planerade för att tankerkonjunkturen skulle ta slut. Det är de gamla synderna som kostar. Det är inle underskotten på den löpande produktionen som är dyra. Det är tvärtom nedskärningarna och avvecklingarna som kostat pengar. Atl rusta ned varven är faktiskt dyrare än att behälla dem. Det kostar inte bara pengar alt rusta ned - det anstränger också personal och organisation pä ett sätt som hindrar satsning på förnyelse.

Ta bort kostnaderna för det förflutnas dåliga planering. Ta bort kostnaderna för de nedläggningar som beslutats under 1970-talel av socialdemokratiska och borgerliga regeringar i skön blandning. Då blir det små belopp kvar.

Men då får man i stället höra; Det är orättvist atl det satsas så mycket på varvsorterna. Tänk på Värmland och Dalarna, Norrbollen oeh Jämtland!

Låt mig säga till landshövdingen i Värmland, som har skrivit brev lill oss alla: Du har fel.

Därför att en sak måste man lära sig när man lever och kämpar i arbetarrörelsen. Man skall aldrig medverka i atl spela ut den ena arbetargruppen mot den andra. Spelar man ut varvsarbetarna mot folket i skogslänen - dä kommer båda att lida nederlag. Slår man sönder sammansättningsindustrin - dä slär man också mot avsättningen av Värmlands och Norrbottens stål. Och slär man mot Norrlands industri - då slår man också mot framlida avsättningsområden för en förnyad varvsindustri. Och om landshövdingen i Värmland tror alt ett nedrivande av varven skulle betyda mer pengar för Värmland oeh skogslänen - dä har han nog inle riktigt förstått vad det är för slags regering vi har i landet.

Oeh samma sak gäller inom varvsarbelarkären. Man skall inte spela ut Malmö mot Göteborg eller Uddevalla mot Landskrona. Man måste stå tillsammans för den gemensamma saken. För kraven på arbete. För den framtida betydelsen av en stark varvsindustri. För nationens industriella framtid och utveckling.

Men då säger nedrivningsexperterna; Vi måsle följa med i strukturomvandlingen. Vi kan inle behålla och bevara gammal industri. Vi måste acceptera förändringar. Ja visst. Men del är just de som säger så som är motståndare till del nya.

Just syslembyggandels utveckling, just den avancerade produktionen av komplexa anläggningar utgör nämligen en av de viktigaste delarna av del nya i industrialiseringen. Därför skall man utveckla sådan kapacitet som är i stånd att följa med i detta. Det är bättre än att bygga kärnkraftverk, kalhugga ännu mer skog eller tillverka ännu flera sorters tandkräm.

Men då hör vi återigen varvens fiender säga: Men vad skall varven göra? Det är överskott på tankers. Fraktmarknaden är svag. Skeppsbyggnad blir aldrig vad den har varit. Nya varvsnationer tränger fram. Och visst ligger del mycket i det.

Men svaret är: ni tänker konservativt och inle skapande. Varven är inte bundna till fartyg. Med smä eller måttliga nyinvesteringar kan de göra snart sagl vad som helst. De kan göra sådant som är viktigt i de nästa 25 årens industrialisering.

Den nivå regeringen räknar med 1985 motsvarar ca 16 000 årsarbeten. Den kan fyllas med fartygsproduklion av mer klassisk typ med s. k. offshore och med prefabricerade kemiska anläggningar.

Skall man bevara nuvarande storlek pä varven måste man alltså ha rationellt arbete för ytterligare ca 10 000 årsarbetare. Går det?

Ja, det är både möjligt och önskvärt. Och det är väl förenligt med den förnyelse av transportväsen och industri som behövs i Sverige under kommande år. Detta bildar också bas för export av nya produkter.

De svenska varven är ju inte borta från fartygsmarknaden. Sjöolyckorna är etl svårt problem. Säkerhet och effektivitet till sjöss kräver avancerade konstruktioner. Därför finns där elt visst utrymme.

Progressiva utvecklingsländer har intresse av atl handla med neutrala

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164 nationer som kan erbjuda avancerad teknik. Del ger oss ett extra, mindre

j , utrymme på fartyesområdet.

Torsdagen den ' "

r . . igon Sverigeharett intresse av att låta den inrikes sjöfarten ta dubbelt så många

._____________ tonkilomeler av det inrikes transportarbetet som nu. Det vinner miljön pä.

,,. ■ x: ' Det skulle man spara energi på. Det skulle ge större effektivitet ät

Vissa varvsfrägor, r c k &

transportsektorn. Det skulle ge underlag för drag- och pushfartyg, pråmar, system för lasthantering och anläggningar för lagring.

Fiskeflottans 3 800 fartyg måste stegvis ersättas. Fisket rnåste organiseras i högre samverkansformer än nu. Della ger etl mindre utrymme, viktigt nog för de små varven.

Svensk färjelrafik ligger långt framme. För att hålla silt förspräng måste färjeflottan förnyas minst tre gånger under en 20-ärsperiod. Det betyder minst 150 färjor. Det är ting som varven kan och som de förslår sig på.

I Sverige och i hela världen är lagring av olja, kemikalier, livsmedel etl stort problem. Nya plåtkonstruktioner, större isoleringseffekter, rörliga tak, alll detta spelar stor roll för lagringsekonomin. Bl. a. de nya paienlerade membrantaken borde Svenska Varv för länge sedan ha förvärvat patentet på, om inle styrelsen varit så likgiltig oeh oduglig. Detta är elt produktområde med stora förutsättningar för export.

Inom 20 år måste stora delar av den svenska processindustrin ersätta sina gamla, slösaktiga anläggningar. Man måste spara energi. Man måste skärpa rävaruhushållningen. Man måste förbättra en dålig arbetsmiljö. Detta är nödvändigt om den klassiska lungindustrin i landet skall kunna hävda sig. Där finns behov av moderna skräddarsydda anläggningar, mer eller mindre kompletta. Med en smula tid och teknisk förnyelse är detta utmärkta fält för varven. Och del är inga smä marknader. Bara i de tre typiska lungindustri-branscherna finns i dag 179 anläggningar med över 200 arbetare och 75 med över 500 arbetare. Oeh behovel är sannerligen inte begränsat till Sverige.

Kompletta anläggningar behövs också i stor utsträckning inom energisektorn i framtiden.

Man kan naturligtvis inte utveckla alla dessa produktområden samtidigt. Man fär välja. Och man fär lägga utvecklingsstadierna efter varandra i tiden. I en 20-25 årsplan kan man realisera dem. Här finns utrymme. Och del ärett utrymme av största betydelse för utvecklingen av produktionsapparatens samlade kapacitet i landet. Detta speglar varvens viktiga roll i den totala ekonomiska processen.

Svensk varvspolitik har aldrig hittills brytt sig om sådana perspektiv. Del är nu på tiden alt det sker.

Under hela 1970-talel har varven drabbats av attacker och nedläggningar. Under delta årtionde har landet haft fyra regeringar. De har fört i stort sett samma negativa och kortsynta politik.

I dag har vi en borgerlig regering. Det gäller atl försvara de återstående varven mot dess förödande politik, som ju ytterst syftar lill atl lägga ned all varvsindustri.

Men inte heller riksdagens socialdemokrater är några riktiga vänner av
34 varven. Del var socialdemokraterna som lade ner Eriksberg, fattade

nedskärningsbeslutet våren 1976 och hjälpte folkpartiregeringens industriminister Huss alt få majoritet för nedskärningarna 1978.

Från vpk säger vi i dag lill socialdemokraterna i riksdagen: Det är en svag politik ni har. Ni borde göra långt hårdare motstånd mot den borgerliga regeringen, i stället för atl gä den lill mötes.

Att ni vill skära ner i Landskrona är naturligtvis inle bra. Det kan fä menliga följder för varvet. Men det kan vi till nöds förstå, eftersom det där gäller alt få med sig röster för atl kunna slå regeringsförslaget på den punkten. Men nog är det klent att ni inte kan försvara de andra varven klarare. Nog är det svagt att ni i er egen motion kräver kapacitetsnedskärningar. Nog är del bedrövligt att ni i er reservation nr 1 särskilt understryker att det 1984 kan behövas en ännu större neddragning och nedläggningar av hela varvsenheter. Är det den enda skillnaden mellan er oeh industriminister Äsling- atl han vill ge dödsstöten litet tidigare än ni? Och låt mig fråga vad också varvsarbetarna rimligen måste fråga sig: Vilka varv är det ni tänker lägga ner efter 1984?

Varför har ni gett er in på detta fördärvliga länkande som P 80-projeklet representerar? Projektet gör ju arbete lill en sorls nådegåva, åsidosätter trygghetslagarna, skapar klyftor mellan de arbetande och är osunt i hela sin grund.

Varför slår ni vakt om Svenska Varvs styrelse, som ju saknar all förmåga att leda varven och förnya dem? Varför vill ni inte skapa en ledning som har förtroende pä de lokala varven, som är demokratisk och som väljs av de anställda?

Jag ställer dessa frågor därför att de har att göra med hela det sätt på vilket man möter och bekämpar den borgerliga politiken i samhället. Den politiken kan inte bekämpas genom atl man bara fördröjer de borgerligas nedläggningar, accepterar deras utgångspunkter och spelar med i deras spel. Arbetarrörelsen måste föra en självständig, kvalitativt annorlunda och ny politik - en politik som innebär skapande arbete i stället för anpassning, utslagning och socialpolitik. Pä varven finns yrkesarbetare, tekniker och kontorsfolk. Deras förmåga skall mobiliseras i en ny industriell offensiv, inle begravas under ett tjockt lager av förtidspensioneringar, beredskapsjobb och nödlösningar.

Herr talman! Jag har under denna debatt att framställa ett särskilt yrkande, som lyder:

4. beträffande Oresundsvarvel AB

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 2 samt motion 1979/80:2020 yrkande 1 och med avslag på proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna följande:

Öresundsvarvets nuvarande kapacitet bör bevaras och utvecklas vidare. Nedläggning eller nedskärningar bör inte ske. Varvet har visat sig i stånd lill snabba omställningar oeh avancerade tekniska prestationer på nya områden. Den nödvändiga omslruktureringsprocessen bör inte belastas med de kostnader och det organisatoriska merarbele som en kraftig nedskärning

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164 innebär. Ej heller bör den vunna förnyelsen lättvindigt prisges genom en

Torsdagen den avveckling.

5 iuni 1980 ' beträffande Kockums AB

_____________ atl riksdagen med anledning av motion 1979/80:2019 yrkande 3 och rned

Vissa varvsfrågor avslag pä proposition 1979/80:165 mom. 1 i ifrågavarande del sorn sin mening
, ger regeringen lill känna följande:

För etl storvarv av Kockums typ är skalfördelar viktiga. Nedskärningar av kapaciteten slär oundvikligen på kostnaderna och innebär därför en klar risk för varvets framlida existens. Förnyelsen bör i slället ta vara på storleksfördelarna. Nuvarande kapacitet vid Kockums bör därför bevaras. Till sist vill jag säga lill alla dem som arbetar ute på landets varv: I dagens omröslning kommer regeringens nedrivningslinje atl vinna pä flertalet punkter. Men dess förverkligande är därför inle givet. Ni kan hindra den. Ni kan protestera. Ni har, om ni står eniga, fortfarande förmågan atl tvinga politikerna alt se varvens nödvändiga roll i det framtida Sverige. Ni kan kräva en annan ledning, som ni har förtroende för.

Politiker missbrukar ofla människors förtroende. Men de är känsliga för påtryckningar och makt. Skall vi rädda varven, måste ni visa dem er makt.

Vpk vill en helt ny varvspolitik, som kan förverkliga varvens rättmätiga roll i en skapande industriell utveckling. Vi anser varje nedskärning av varvens kapacitet oberättigad och skadlig pä sikt. Den linjen borde ha varil hela arbetarrörelsens linje. Den linjen kommer vi att rösta för. Men vi rösiar på varje enskild punkt också för varje yrkande som innebär minsta skillnad lill det bättre jämfört med regeringsförslaget. Skall sådana yrkanden ha någon chans att vinna vidomröstningen, behövs även vpk:s röster.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionerna 1405, 1450 och 2022 samt till det särskilda yrkande som jag framställt under överläggningen och som utdelats lill kammarens ledamöler.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jörn Svensson säger alt det har funnits en benägenhet i varvsdeballen och vid utformningen av varvspolitiken all spela ut den ena gruppen mot den andra och den ena orten mot den andra. Jag reagerar starkt mot dylika påståenden, eftersom de inte överensstämmer med det verkliga förhällandet.

Men det måste finnas en rimlig balans och avvägning i etl lands
näringspolitik. Man kan inle bara bygga upp den på fromma förhoppningar
och önskemål. Det må vara atl visioner av den karaktär som Jörn Svensson
här ger uttryck för ligger långt fram i tiden, men vi har i dag alt träffa beslut
som gäller situationen i dag. Vi måste alltså utgå från de givna förutsätt
ningarna. Vilka marknadsförutsättningar har man? Vilket behov finns det av
den produktion som vi har vid varven. Det måste alltså finnas en rimlig bas
för de näringspolitiska besluten och avvägningarna. Det finns enligl min
uppfattning ingen annan rimlig oeh rättvis bas att träffa beslul utifrån än att
36 ställa upp mål om lönsamheten, att kräva atl företagen skall visa att

produkterna kan avsättas pä marknaden. Detta är ännu mer angeläget i ett Nr 164

land som värt som är sä exportberoende. Del finns alltså ingen annan Torsdagen den

rättvisande bedömningsgrund för var staten-samhället skall disponera sina 5 jypj 1980

resurser. Del räcker inte att tycka. Marknaden blir inle bättre av de fromma ___

förhoppningar som Jörn Svensson här ger uttryck för. Vissa varvsfrågor

Det här är en fundamental brist i Jörn Svenssons bevisföring. Slutsatsen av hans argumentering blir att vi här i kammaren skall fatta beslul som skulle bestämma hur den framtida marknaden för de svenska varven skall se ut. Ingen vet delta. Del gäller att ställa upp mål som varvsledningarna och de anställda har all arbeta utifrån, dra upp ramar inom vilka man har atl producera på bästa möjliga villkor och med målet alt uppnå lönsamhet inom en rimlig tid. Det samhälleliga åtagandet är att garantera en övergångstid för att uppnå lönsamhet. Men lönsamheten måste komma. Annars löper man risken atl de resurser man lägger ned i varven går ut över andra arbetstillfällen, andra industrier och andra orter. Det är en ofrånkomlig effekt, och när man säger detta är det inte alt spela ut olika orter mot varandra. Det är bara att inse vilka realiteter man arbetar med inom den svenska varvsindustrin.

Men det här är egentligen ganska avslöjande för, låt mig kalla det, den socialistiska lankeoreda som Jörn Svensson ger uttryck för och som också Thage Peterson tidigare varit inne pä. Det finns alltså enligl den filosofin inte en hållbar rättvis grund för atl bedöma var samhället skall göra sina näringspolitiska satsningar. Det är bara fromma förhoppningar, fromma önskemål om en marknadsutveckling som vi inle vet någonting om och som i dag förefaller ha mycket litet kontakt med den bistra verkligheten.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Ja, det hjälper ju inle Nils Äsling hur mycket han än värjer sig mot beskyllningen atl han spelar ut olika arbetargrupper och olika bygder mot varandra. Det var nämligen varken jag eller Thage Peterson som log upp aktionen från landshövdingen i Värmlands län, utan det var Nils Äsling som först av alla berörde detta i den här debatten. Han måste väl ha haft något ändamål med att beröra aktionen.

Vilket var då ändamålet? Jo, det var just att ta fram skenbara motsättningar, atl splittra en opinion som borde ha ställ samman för atl avvärja den borgerliga regeringens förödande politik, både i skogslänen och på varvsorterna. Nils Äsling fär låta den beskyllningen torka pä sig, eftersom han först av alla förde detta med Bengt Norling och hans aktion på tal.

Sedan till talet om lönsamhet. Ja visst - man måste vara anhängare av lönsamhet. Men man måste också klara ut vad som är lönsamt och vad lönsamhet betyder. Det finns saker som kan vara olönsamma på tre års sikt men som kan vara oerhört viktiga för lönsamheten och för ett lands industriella ekonomi på 20-25 års sikt eller renl av på 10 års sikt.

Man kan ju gå till väga på två sätt, när man försöker avgöra hur man skall
fylla det kommande behovet i det moderna samhället av systembyggande och
anläggningar. Antingen kan man göra så att man behåller kapacitet som man 37

Nr 164________ redan har för den här sorlens produktion och betalar för vissa underskott
Torsdaeen den_ under några år. Man utvecklar och förnyar produktionskapaciteten och har
5 iuni 1980____ ' sedan i hand när den verkligen behövs.
_____________ Del är det ena sättet. Men det andra sättet är alt man river ned kapaciteten

Vissa varvsfrågor ""' 'SS*" "" '" ° ''' " massa kostnader för avveckling och nedläggning. Sedan måste man ta en massa kostnader för alla sociala utgifter som kommer till för de människor som blir arbetslösa eller slås ut. Vidare måste man ta en massa kostnader för att om kanske 10-15 år bygga upp den kapacitet som man då kommer atl behöva.

Jag kan inte se alt det Äslingska perspektivet med nedrivning, utslagning oeh återuppbyggnad skulle vara mera rationellt och leda till större lönsamhet än det alternativ som innebär atl man bevarar varven och släller om dem för deras framtida uppgift.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr talman! Industriministern har plötsligt blivit så from. Han talar om fromma förhoppningar och fromma önskningar. Han återkommer till vär tidigare debatt om utvecklingen vid varven - vad del är för beslut som vi i dag skall fatta.

Jag menar atl industriministern ger uttryck för sitt statiska tänkande när del gäller svensk industri. Den inställning som induslriministern har till varven och lill all annan svensk industri är farlig för vår industriella utveckling - inga möjligheter lill nya marknader, inga möjligheler till ny produktion på olika områden, utan det som vi i dag redan har i våra näringsgrenar måste delas upp på de befintliga enheterna. Det är mot den bakgrunden industriministern i nästa andelag säger: Därför rnåste vi ha neddragningar, avveckling osv. Det är viktigt atl komma ihåg att de svenska varvens verksamhet redan har skurits ned kraftigt, mer än 40 % sedan 1976, Del är antagligen, näst Japan, den kraftigaste neddragningen något land har gjorl. Det är också viktigt att komma ihåg atl en rejäl omställning inom varvsindustrin har ägt rum från standardtonnage till specialbätar och offshore-byggande.

När vi började tala om delta blev vi förlöjligade. Det var då också en
kampanj mot socialdemokratin. Men vi fick rätt. Nu spelar denna nya
verksamhet vid varven en stor roll. Det blev något av en epok för
varvsindustrin. Jag vill uppmana industriministern alt läsa en skrift som
Arendalsvarvet gett ut om sin egen verksamhet, den heter Varvet fick
chansen. Där står att utan det stöd man fått frän statsmakternas sida hade
produktionsvolymen vid varvet i dag varit annorlunda. Vi menar alt det är
denna väg vi skall gå vidare på och att svensk varvsindustri har en framlid när
del gäller specialfartyg och avancerade produkter. Men skall detta framtids
perspektiv bli möjligt behövs tid och resurser alt bygga upp en konkurrens
kraftig industri. Det är vi socialdemokrater beredda alt satsa. För oss får icke
en strukturomvandling bara betyda nedläggning, det måste också få betyda
utveckling.
38 Här skiljer sig åsikterna mellan socialdemokraterna och regeringen. Det är

lika bra att erkänna att vi har olika syn på saken. Men vi kan inte bygga vår industriella framtid på ett så statiskt tänkande som induslriministern visar upp genom alt i nästan varje ögonblick säga nej till utveckling och mena att flera av våra industribranscher skulle vara dödsdömda och icke ha någon framtid. Med en sådan filosofi har heller icke Sverige någon framlid som industrination. Elt sådant resonemang befäster bara ytterligare många människors bristande framtidstro.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jörn Svensson ville göra gällande alt jag ansvarade för att molsätlningsfrägorna förts in i varvsdeballen. Jag erkänner alt jag i den här frågan åberopade landshövding Norlings skrivelse lill partiledarna. Jag tycker nämligen att den skrivelsen är ganska intressant. Det är en skrivelse från en socialdemokratisk f. d. regeringsledamot. Det är alltså en skrivelse från en man som vet hur politik fungerar, även sett frän kanslihusets horisont. Han är länschef i elt län som drabbats av svära strukturproblem. Jag tror det är fel att nonchalera en sådan opinionsyttring.

Vad han pekar på är just problemet alt fä en rimlig avvägning av samhällets trots allt relativt begränsade resurser för näringspolitiken. Som en kommentar till Jörn Svenssons inlägg tillät jag mig fråga Jörn Svensson - del är en fråga som också kan riktas till Thage Peterson - vilka objektiva grunder man tänker tillämpa för en fördelning av de näringspolitiska aktiviteterna när man underkänner lönsamhetskravet. Vad har man att sätta in i stället? Det är i del sammanhanget de fromma förhoppningarna om möjligheler lill farlygsbyg-gande i framtiden och Thage Petersons något överdrivna tro på offshore-marknadens möjligheter kommer i dagen.

Vi måste se till realiteterna, och vi måste i riksdagen försöka göra en någorlunda rimlig avvägning av de näringspolitiska insatserna. Då måste man också ha en hållbar grund. Därför är målet lönsamhet 1985 uppställt för varven. Når varven inte detta mål får man ta konsekvenserna av det. Därmed finns garantier för att inle mer resurser än nödvändigt låses i varvsnäringen. Del är ändå fråga orn en mycket generös offert från samhällets sida. Vi tolererar en ganska lång omställningsperiod, samtidigt som vi nödgas ransonera insatserna inom andra näringspolitiska områden till följd av den rådande budgetsituationen. Om man inle har della mäl utan bara låter det hela rulla vidare, som Jörn Svensson och Thage Peterson förordar, blir konsekvenserna förödande för samhällets möjligheter till insatser inom skogsindustrin, järnhanteringen, verkstadsindustrin och för de regionalpolitiska insatserna, eftersom vi med den budgelsituation vi har mycket strängt måste ransonera samhällets insatser.

Ni måste klara ut denna socialistiska lankeoreda. Del finns en fundamental brist i det resonemang på vilket ni bygger er näringspolitik i del här avseendet. Det inger inget förtroende och är en myckel bräcklig grund all fota elt så pass långtgående näringspolitiskt beslul som del om den framtida varvspolifiken på.

Får jag sedan lill Thage Peterson säga några ord närmast som en

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

kommentar lill hans tidigare inlägg, där han sade att del inle finns någon anledning atl fatta beslul nu om lönsamheten och om den framlida varvsstrukturen. Han menade att man fär vänta några år för atl få mer fakta. Vad är det för fakta som Thage Peterson väntar pä? Är del atl flera mindre och medelstora varv skall läggas ned? Det är ju i hög grad den risk man löper. Är det det nya faktaunderlag som socialdemokratin behöver?

Thage Peterson gav det omdömet om min industripolitik att den skulle präglas av statiskt länkande. Till det vill jag säga; Nej, tvärtom! Vi har lagt fram della förslag för att dels få ett mäl för varvspoliliken, dels få etl klart besked till de anställda och varvsledningarna. Dessutom blir del en sporre till effektiv produktion och till alt spara resurser som kan styras över till andra och mer offensiva industrigrenar. När Thage Peterson säger all denna industripolitik är statisk vänder han svart till vilt. Regeringens förslag är etl uttryck för en målmedveten strävan till en satsning på utvecklingsdugliga industrier och inte till att konservera en befintlig industristruktur.

Sedan vill jag också säga - och på den punkten är Thage Peterson och jag överens - atl det här förslaget grundar sig pä en bestämd tro pä Sveriges industriella framtid. Den ligger just i förmågan till förändring och till att använda resurser där vi har de bästa konkurrensförutsättningarna.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr talman! När nu industriminister Äsling ännu en gång håller en läng utläggning och lyfter fram brevet från landshövdingen i Värmlands län må vi väl en gång för alla kunna fastslå alt han gör detta i syftet att splittra opinionen. Detta är ren taktik och icke någon omsorg om folkflertalets intressen.

Vi som har denna "socialistiska tankeoreda" har åtminstone den fördelen att vi tänker något på det som är bortom 1984 oeh på Sveriges industriella framlid. Hur orediga industriministern än tycker att vi är, så borde han inse atl det är bättre att tänka litet grand än att som regeringen inle tänka alls. Alt ni inte tänker alls bortom 1984—1985 beror på atl ni i själ och hjärta inle vill ha någon varvsindustri i det här landet. Det är ju det som finns under ytan.

Naturligtvis måste man ha en marknad alt avsätta saker oeh ting pä. Men det är ju inte bara så alt marknaden kommer av sig själv, av en slump. Marknaden är inte någonting som blir över när alla andra har huggit för sig av sitt marknadsutrymme, utan det finns ju möjligheter att pä läng sikt utveckla, skapa och slå sig in på marknader. Om man satsar på en kraftig utbyggnad av den inrikes sjöfarten, vilken har stora iransportpolitiska fördelar pä 20-25 ärs sikt för del här landet, då skapar man därmed en vidgad marknad för en viss del av varvsproduktionen. Om man ser till atl planmässigt förnya nedgångna anläggningar inom processindustrin skapar man också på sikt en marknad för en typ av anläggningar, i vars uppbyggande varven med en viss omställning kan spela en viktig roll. Om man skall behälla försprånget för den svenska färjesjöfarten måste man ha en snabb förnyelse av färjeflottan. Om man styr den processen i förtänksamma och planmässiga former, har man där ett utrymme för svensk varvsproduktion.

Det finns alltså etl utrymme för planmässig frarnförhållning på sikt och Nr 164 skapande åtgärder. Man skall inte bara sitta oeh vänta på att det skall bli över Torsdaeen den någol litet marknadsulrymme som de svenska varven lill nöds skall kunna jpj ggQ

göra sig gällande pä. Detta är tvä helt olika synsätt: det passiva och det __

Vissa varvsfrågor, m. m.

aktiva. Om industriministern kallar del aktiva och offensiva synsättet för socialistisk tankeoreda, sä må det stå för hans räkning. Jag tycker del verkar förnuftigt och framsynt.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr talman! Nu börjar vi kunna känna igen vår industriminister. Nu har han kommit in i debatten, nu talar han om lankeoreda, och alla hans vanliga uttryck-"rulla pä" osv. -börjar plötsligt dyka uppträn talarstolen. När han är i den formen hjälper det inte alt hänvisa till fakta, för då lyssnar inle herr Äsling.

Jag har i mina inlägg sagt att socialdemokraterna släller upp på det viktigaste i Svenska Varvs strukturplan. Del gäller specialiseringen av varvsproduklionen, ansvarsfördelningen mellan varven och kravet på lönsamhet. Vår inställning är klar: Vi måste få en sådan struktur- och produktionsinriktning på varven alt vi uppnår en långsiktig konkurrenskraft. Men vi vill att varven skall få tid och resurser för den omställning som nu förestår. En strukturomvandling - jag upprepar del - fär inle bara betyda avveckling och neddragning. Den måste framför allt få betyda ulveckling och satsningar pä framtiden.

Vad hade hänt om riksdagen hade följt herr Åslings tankegångar då del var aktuellt att Arendal skulle läggas ned? Arendal fick chansen, och nu har Arendalsvarvet i Göteborg trots alla nedläggningshot och allt tal om atl det är dödsdömt visat att man har satsat rätt. Varvet har fått stöd från riksdagen, oeh det kommer att betyda myckel för vär industriella ulveckling. Varför kan inte industriministern erkänna detta?

Visst fortsätter Nils Äsling att ställa region mot region och människa mot människa! I replik efter replik går hans inlägg ut pådet. Det vardärför jag tog upp sysselsättningsfrågorna och sade att krislänen i norr inle utarmas av alt vi slår vakt om industrin i väster och söder. Den utarmas i slället av den passiva industripolitik som bär Nils Åslings namn.

Eftersom jag vet att industriministern har flera repliker lill sitt förfogande vill jag upprepa min fråga: När stoppade vi senast i riksdagen, herr Äsling, ett industriprojekt som herr Åsling föreslog? Vad är del för industriprojeki som riksdagen har stoppat och som skulle ha gått till krislänen eller som inle kan komma lill stånd på grund av varvsslödet?

Nils Äsling tog igen upp frågan om Värmland. Han gör del t. ex. utan koppling till varven och underleveranlörsledel, som är så betydelsefullt också för t. ex. Värmland. Del finns en studie som ligger i industridepartementet. Den gjordes 1977. Lät vara alt alla varv ingick i den och att branschen dä var avsevärt större. Den visade att alla varvs underleverantörer 1975 sysselsatte 16 000 personer.

Utvecklingsfonden i Värmlands län har i dagarna uppdaterat en någol

Nr 164 gammal studie av della problem. Man har funnit alt 2 000 sysselsättnings-

Torsdagen den 5 juni 1980

tillfällen i Värmland är direkt eller indirekt beroende av varven. Kan inte industriministern erkänna atl del inte är så enkelt som atl bara koncentrera problemen till de enskilda varvsorterna? Varven har en betydelse för hela

Vissa varvsfrågor " näringsliv i Sverige. Borde ändå inte en industriminister kunna se varven

m. m.

i ett större sammanhang

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jörn Svensson försökte förklara hur man i en socialistisk planekonomi skulle kunna undvika alt använda sig av lönsamheten i ett företag såsom mått på en ändamålsenlig resursfördelning. Det heter alltså "planmässig framförhållning". Jag skulle vilja fråga kammarens ledamöler: Blir man myckel klokare av detta? Är det inte elt ytterligare belägg för atl denna diskussion egentligen rör sig bara om ord? Jörn Svenssons och vpk:s agerande i fråga om varvspolitiken är fotat på fromma förhoppningar oeh löst tal. Det finns ingen substans däri, oeh jag är ledsen att behöva säga delta.

En pappersarbetare, låt oss säga i Ådalen, som är angelägen om all hans massafabrik skall integreras mot papper och som väntar pä en investering i en pappersmaskin, förstår naturligtvis att svensk kapitalmarknad är begränsad oeh alt de resurser som vi har till vårt förfogande för näringspolitiska åtgärder är begränsade. Nödgas vi lägga en miljard mer än nödvändigt på varven, vilket del socialdemokratiska förslaget innebär, blir del en miljard mindre lill t. ex. integrationssträvandena inom skogsindustrin. Pappersmaskinen i Ådalen kanske får vänta, inte bara ett par år ulan fyra fem år till följd av della beslut. Även om pengarna inle är öronmärkta eller man kan se elt direkt kontraktsbundel sammanhang, är delta den enkla och realistiska konsekvensen av det riksdagsbeslut i fråga om näringspolitiken sorn vi nu skall fatta.

Massaarbetaren i Ådalen rnåste fråga sig: År delta en rimlig användning av samhällets resurser? Vilken utgångspunkt har han då? Jo, lönsamheten i det projekt som diskuteras. Han måsle rimligen fråga sig: Vad är lönsamheten eller avkastningen lill samhället på miljarden lill varven jämfört med miljarden till pappersbruket? Det är den enda utgångspunkt han har för sitt ställningslagande, och i realiteten är det den enda utgångspunkt vi har också här i kammaren. Delta rned planmässig framförhållning är socialistisk tankeoreda och ingen bas för en framålsyftande näringspolitik.

Thage Peterson sade all man ställer upp på det viktigaste i strukturplanen'. Det noterar jag, och del tycker jag är bra. Men rnin huvudanmärkning mot socialdemokratins förslag - såsom del framgår av reservationen 1 - är att socialdemokratin inle släller upp på det som verkligen skulle sälta strukturplanen i funktion och göra atl vi får kontroll över verksamheten inom varvsnäringen också i ekonomiskt avseende, dvs. lönsamhetsmålet 1985. Della innebär atl hela basen för varvspoliliken är undandragen.

Jag vill, Thage Peterson, gärna vitsorda all Arendals, både ledning oeh
42 arbetare, har gjort ett utniärkt jobb. Jag betraktar den framgång som man

har nått pä offshoremarknaden såsom lovande. Därför bekräftas i proposi- Nr 164

tionen att det risklagande som i strukturplanen föreslås bör få gå vidare. Men Torsdaeen den

det är ett stort risktagande. Man skall inte, tror jag, dra några växlar på de c j„pj igon

långsikliga möjligheterna, utan man bör låta Arendalsvarvet nu få arbetsro

Vissa varvsfrågor, m. m.

så all man kan göra vad som maximalt är möjligt inom det här områdel.

Thage Peterson tar åter upp frågan orn det finns något industriprojeki som man frän socialdemokratiskt håll har sagl nej till. Nej, men det fungerar faktiskt så, eftersom man normalt arbetar med ramar på kreditmarknadens villkor, au om man för över resurserna lill etl område går det ut över möjligheterna lill satsningar på andra områden. Jag förde nyss ett hypotetiskt men icke osannolikt resonemang beträffande en pappersmaskin i Ådalen, mot bakgrunden av en satsning på varven. Det kan också få vara elt svar till Thage Peterson. På den punkten måste socialdemokraterna skärpa sig och se lill alt de verkligen har en grund för sina beslul - man måste också ha etl svar alt ge massaarbetaren i Ådalen när man nu går all gräva ned kanske en miljard för alt konservera en näringsstruktur på ett område som inle har samma goda förutsättningar.

Andre vice talmannen anmälde atl Jörn Svensson och Thage Peterson anhållit att fill protokollet fä antecknat alt de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

JOHAN OLSSON (c);

Herrlalman! Ingen fråga av industripolitisk nalur har väl krävt mer tid och mer anslag av riksdagen än varvsfrågan. Ibland har vi i Sverige kunnat sola oss i glansen av att vara tvåa bland världens farlygsproducerande nationer, och ibland har vi kunnat glädja oss åt avancerade nykonstruktioner och hög kvalitet på produkterna från våra svenska varv. Däremellan har vi dragits med ekonomiska bekymmer, strukturförändringar och neddragningar av kapaciteten med kännbara återverkningar för anställda, underleverantörer och berörda kommuner.

Del hade givetvis varil på sin plats att göra en historisk tillbakablick på de senaste två tre decenniernas ulveckling för atl få den rätta bakgrunden lill dagens frågor, inte minst för dem sorn lar del av protokollen från vår debatt. Detta skulle emellertid ta för läng tid, och dessutom torde mänga av ledamöterna väl känna till utvecklingen när det giiller varvsfrågorna. Det långsiktiga skeendet i svensk varvsnäring får väl utvärderas i etl senare sammanhang. Frågan torde komma åter till riksdagen inom en inle alltför avlägsen framtid.

Den proposition som vi nu behandlar innehåller i huvudsak förslag som syftar lill atl omstrukturera verksamheten vid våra svenska varv, sä att denna kan bli meningsfull och lönsam och ge överlevnadsrnöjligheter pä sikt. Förslagen syftar lill alt produktionen vid varven skall inriktas på delvis nya produkter och områden samt på all förlustbringande verksamhet skärs ner. Etl omfattande stöd till varven föreslås och vidare en omläggning och förändring av formerna för stödet. Även de mindre och medelstora varven

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

kan tillgodoräkna sig visst stöd.

Bakgrunden till propositionens förslag är att marknaden för varven successivt försämrats och alt det inte finns rimliga utsikter att denna skall förändras i positiv riktning inom överskådlig tid. Detta har socialdemokraterna erkänt såväl i sin motion som vid behandlingen av frågan i utskottet.

En rad orsaker kan åberopas som anledning lill varvskrisen; sjöfartsnäringarnas och rederiernas dåliga lönsamhet, förekomsten av en rad olika former av subventioner i flera länder m.fl. händelser. En avgörande betydelse har konkurrensen från varvsnationer som Japan och Sydkorea haft, som inneburit en skillnad i pris på 20-30 % till vär nackdel. De svenska varvens goda teknik och kvalitet har till en del kunnat kompensera denna prisskillnad men i längden har priskonkurrensen gett negativa utslag för våra varvsenheler.

Del är uppenbart - mot denna bakgrund - atl man nu måste vidta åtgärder av den typ som föresläs i propositionen. De senaste tre åren har över 12 miljarder kronor av statsmedel fält anslås till varven i olika former. Över en halv miljard per anställd har anslagits under de senare åren. De nu föreslagna ätgärderna kräver ytterligare över 3,5 miljarder. Åtskilliga miljarder har också före 1977 fält pumpas in i varvsföretag oeh koncerner av skattemedel.

Det gäller nu att la bestämda grepp, ge ansvar ät dem som har att driva verksamheten och bilda en grund att stå på som har förutsättningar att bli framgångsrik.

Svenska Varv AB har pä regeringens uppdrag utarbetat en strukturplan för handlandet fram till mitten av 1980-talel. I detta arbete har deltagit elt flertal experter och konsulter liksom de anställda vid koncernen och ledningen för Svenska Varv.

Propositionen släller sig bakom denna strukturplan i de väsentliga delarna. Del innebär också att ansvaret vilar i hög grad på Svenska Varvs ledning att genomföra de förslag man ställt och ansett nödvändiga och möjliga.

Utskottet har ägnat betydande tid och intresse ät varvspropositionen. Rätt omfattande kompletteringar och justeringar har utskollet förvisso gjorl i propositionen, vilket framgår av de många tillkännagivanden vi föreslår atl riksdagen skall ge regeringen.

En hel del av dessa kommer från väckta motioner, inle minst från den socialdemokratiska sidan. Jag vågar hävda att vi i utskottet varit generösa i våra diskussroner för att komma till gemensamma lösningar i många frågor. Jag vill påstå alt när jag för precis tio är sedan hade anledning atl diskutera varvsfrågor i första kammaren var det myckel svårare alt komma till tals med den då befintliga majoriteten.

Ändå föreligger ett stort antal reservationer. Några av dem betraktar jag som onödiga. De får ses som ansatser lill profilering från socialdemokraternas sida mer än hävdande av sakinnehållet.

Trots dessa tillkännagivanden sä förändrar vi inte propositionens förslag i de stora frågorna. Vi föreslår inte högre anslag totalt. Vissa omfördelningar

kan bli följden av våra skrivningar, rnen del ankommer pä Svenska Varv atl bedöma och genomföra dessa omfördelningar. De merkostnader som i vissa fall kan uppstå oeh som vi inle nu kan beräkna kommer alt bli begränsade.

Utskottet ställer upp pä den viktiga målsättningen alt nu ge klara besked om framtiden. Ovisshet är negativt i sådana sammanhang såväl för företagsledningar som för anställda och berörda orter. Det kan innebära handlingsförlamning. Vi menar också alt del nu måste ges en klar ansvarsfördelning.

Därför understryker vi målsättningen att varven skall bli lönsamma till 1985. Socialdemokraterna vill tyvärr inte godta denna målsättning.

Deras förslag innebär en uppluckring av ansvaret som i vissa lägen kan innebära att man bortser från kravet på ekonomi - det är ju staten som står för kostnaderna, kan man länka. Här går en skiljelinje mellan utskottsmajoriteten och socialdemokraterna.

Den andra slora skiljelinjen går i frågan orn slrukturplanens förslag om Irevarvslösning - socialdemokraterna föreslär atl alla fyra slorvarven skall vara kvar.

Jag vill göra ett enda citat i milt inlägg, och del kommer frän Svenska Varvs strukturplan där jag citerar ur propositionen 1979/80:165 på s. 9;

"Svenska Varv framhåller, atl den proportionella minskningen av produktionsvolymen vid vart och elt av slorvarven under senare år har gjort atl samlliga storvarv i dag har etl lågt kapacitetsutnyttjande. Della har försämrat varvens konkurrenskraft. Fortsatta proportionella minskningar skulle ytterligare försämra konkurrensförmågan på etl sådant sätt alt varje varv blir nedläggningshotal. Den starka minskning av produktionsvolymen som förutses är därför inte möjlig att genomföra genom yllerligare proportionella minskningar vid varje varv. Det blir därför nödvändigt all lägga ned en eller flera varvsenheter."

Propositionens oeh utskottets förslag innebär att Oresundsvarvel läggs ned. Motiven härför är bl. a. all struklurplanen i stort sett slås sönder, om rnan väljer fyravarvslösningen. Enligt vår åsikt räcker inle marknaden för samtliga slorvarv, ulan tillgängligt marknadsulrymme måsle fördelas på de varv som finns kvar. Annars äventyrar vi för samtliga varv möjligheterna till överlevnad. Särskilt Kockums AB i Malmö skulle få större svårigheter, om Oresundsvarvel blir kvar. De små och medelstora varven, även de privata, skulle fä större svårigheter. Det går ej alt bortse från delta, vilket man har gjort tidigare i debatten. 1 en bristsituation måsle de varv som blir kvar givetvis också ta upp sådan verksamhet som den som nu förekommer vid Öresundsvarvet. Man har faktiskt även diskuterat en tvåvarvslösning, som från företagsekonomiska synpunkter skulle vara den bästa, men med hänsyn till konsekvenserna för bl. a. sysselsättningen har man stannat för förslaget atl tre storvarv skall vara kvar. Ett annat skäl för den irevarvslösning som vi förordar är atl denna blir avsevärt mindre kostsam än en fyravarvslös-ning.

Vi hävdar atl utsikterna för en tillfredsställande produktionsvolym vid alla

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164 fyra varven är obefintliga. Därför skulle det av socialdemokraterna

~ , , föreslagna uppskovet bara innebära en fördröjning av nedläggningen.

. . . .r.on Svenska Varv AB har uppskattat alt kostnaderna för detta alternativ fram till

5 juni 1980

1984 överstiger kostnaderna för trevarvsalternaiivel med mer än 1 miljard

Vissa varvsfrågor, m. m.

kronor.

Del allvarliga är att hela struklurplanen skulle äventyras. Skulle socialdemokraternas förslag vinna här i kammaren, skulle del innebära mera förvirring och osäkerhet, och det skulle äventyra ansvarsfördelningen för uppnåendet av erforderlig lönsamhet till 1985.

I struklurplanen föreslogs avveckling till 1983. Propositionens förslag att avvecklingen skall ske successivt i den mån de anställda kan erhålla nya arbeten är, enligt vår åsikt, för vagt och skapar osäkerhet. Utskottsmajori-lelen anser därför att strukturomvandlingen vid Öresundsvarvet skall vara genomförd senast under 1985. Det är en lidsperiod pä fem år. Denna anser vi vara tillräcklig för att det skall kunna finnas utrymme för omställning för de anställda och nya arbetsuppgifter.

Kostnaderna för avveckling av Oresundsvarvel- enligl propositionen - för tiden t. o. rn. 1983, ca. 780 milj. kr., står kvar. De merkostnader som kan uppstå under tiden fram till 1985 torde vara omöjliga atl beräkna f. n. Enligl vär åsikt är det inte uteslutet atl man redan nu, efter besked om omstruktureringen, kan genomföra en sådan planering alt omstruktureringen kan ske tidigare än 1985 och atl kostnadsramen ändå kan hållas.

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande har vi föreslagit att Svenska Varv bör pröva om en samordning mellan Oresundsvarvel och Kockumsvarvet kan ske under omstruktureringen. Detta torde, enligl vår åsikt, innebära atl man på bästa sätt tillvaratar resurser såväl beträffande produktionskapacitet som i fråga om personal. Omvandlingen skulle också på flera sätt underlättas.

Självfallet skulle ett förverkligande av utskottets förslag innebära ett kännbart ingrepp på en ort som Landskrona. Delta har vi full förståelse för. Men vi menar all vi nu är i den situationen att vi måsle falla elt beslul om omstrukturering. Det är bättre för Landskrona och för dern som arbetar på varvet atl man sä snart som möjligt går över lill verksamhet med framtidsutsikter och lönsamhet. Alt satsa ytterligare statsmedel på en uppehållande verksamhet är, enligl vår åsikt, lill nackdel för orten och för de anställda. Del skulle bara rikta resurserna mot nya föriusler i stället för framåt mot förhoppningar om ny verksamhet, som ger trygghet på längre sikt. Jag vill särskilt säga detta med tanke på dem som tvekar atl i dag anta propositionens och utskottets förslag. Jag tror atl det är mycket angeläget att man här inriktar sig på en omställning redan nu, så atl det i framtiden blir en lönsam och meningsfull verksamhet i Landskrona.

Vi anser alt det nu är rätta tidpunkten för omstruktureringen. I utskottet

har vi sagl att man i samarbete med näringslivet i Sydsverige och

arbetsmarknadsmyndigheterna bör försöka finna vägar för att snabbt hitta ny

företagsamhet och nya arbeten för de övertaliga arbetarna.

46 Arbetsmarknadsläget är nu sådant all näringslivet ropar efter arbetskraft.

Det är betydligt flera lediga platser än platssökande. En avsevärd förbättring har skett under den senaste liden. Sveriges verkstadsförening visar i en undersökning atl näringslivet ulan svårighet kan la emot den personal som under femårsperioden blir friställd såväl vid Oresundsvarvel som vid Kockumsvarvet. Det gäller i regel arbeten som har lönsamhet som grund.

Väntar vi fem år med nedläggningsbeslutet, har vi kanske en lågkonjunktur som omöjliggör en omstrukturering. Man tar alltså betydande risker, om man röstar på reservationerna.

Del bör också omnämnas alt vi anser att man har slora möjligheler atl bevara Oresundsvarvel som arbetsplats. Svenska Varv bör i fortsättningen försöka placera annan tillverkning vid varvet än tillverkning av fartyg.

Socialdemokraterna har kritiserat propositionen för att den inle innehåller konkreta förslag samtidigt som del beslutas om omstrukturering. Vi har i utskottet sagt att regeringen bör utvärdera alla de förslag som har lagts fram, förslag från bl. a. Malmö kommun, de fackliga organisationerna, i motionerna och eventuellt från annat häll.

Som en följd av denna bedömning bör regeringen kunna lägga fram erforderliga förslag i takt med atl det krävs insatser. I första hand skall ju de medel som redan står till förfogande användas, såsom arbetsförmedlingarna, AMS och utvecklingsfonderna. Här finns del fortfarande outnyttjade resurser. Omvandlingen kräver inle heller åtgärder i dag utan successivt under de närmaste åren.

Socialdemokraternas förslag i reservation 1, om mål för strukturförändringarna, i reservation 2, om Oresundsvarvel, samt i reservation 7, om de ekonomiska konsekvenserna, innebär att man löser upp målet om lönsamhet till 1985, alt man äventyrar struklurplanen och atl man riskerar att samtliga andra varv får slora svårigheter atl överleva.

Mot detta reagerar mänga företag och anställda i andra delar av landet. Företagen begär kanske någon miljon i garantilån för att kunna överleva, men får avslag på grund av brist på medel. Det är inte rätt av oss politiker atl handla pä etl sådant sätt med resurserna. Vi premierar eller konserverar olönsam verksamhet i stället för att satsa på framtiden.

1 reservation 8 föreslår socialdemokraterna en utvidgning och fortsättning av anställningsgaranlin, vilket skulle innebära en annan orättvisa, som också fördöms i andra delar av landet. Debatten om landshövding Norlings brev har tidigare berörts här i kammaren. Det är ett faktum att många ute i landet reagerar på samma sätt som landshövding Norling. Det här är inte atl spela ut den ena gruppen mot den andra. Vi ställer bara frågan; Är det rättvist att vederbörande i ett fall dä de anställda får lämna sin arbetsplats måste lita lill de vanliga arbetsmarknadsmedlen och arbetslöshetsunderstöden, medan det i andra fall lämnas en anslällningsgaranli som är långt gynnsammare? När människor drabbas av strukturomvandlingar skall man inte spela ut den ena gruppen mot den andra, utan alla rnåste behandlas på ett rättvist och solidariskt sätt. Jag skulle vilja fråga hur socialdemokraterna kan gå med på en sä orättvis behandling som reservation 8 innebär.

Reservationerna kominer att behandlas av andra talare. Jag vill endast

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

nämna reservation 5 om Götaverken Sölvesborg AB. Här har vi i stort sett samma målsättning. Vi ger Svenska Varv möjlighet atl, om sä skulle erfordras, disponera om medel för att klara strukturomvandlingen, som alltså skulle kunna ge annan sysselsältning än den som fartygsproduktionen ger. Vi ställer härdare krav än socialdemokraterna när del gäller tiden på atl uppnå lönsamhet, vilket är i linje rned de övriga krav som vi ställer i utskoltsbetänkandet.

Beträffande AB Finnboda Varf, reservation 4, är skillnaden obefintlig. I princip är vi överens. Socialdemokraterna kräver ändå i en reservation all förhandlingarna skall leda till resultat, vilket vi anser är orimligt. Riksdagen kan aldrig förutsätta att förhandlingar skall gå i en viss riktning. Vi har emellertid uttalat en positiv målsättning. Skulle socialdemokraternas förslag vinna gehör, riskerar man att komma i konflikt med riksdagens beslut om alt komrnunalekonorniska konsekvenser alllid bör redovisas i betänkandet.

Beträffande Kockums AB menar vi all värt förslag ger betydligt större möjligheter för företaget atl överleva om vi går in för en irevarvslösning. Vi har därför inte velat ansluta oss till socialdemokraternas motion, som syfiar till att höja kapaciteten nu. Däremot har vi antytt alt det här finns en möjlighet alt öka kapaciteten upp till nuvarande nivå, om det är möjligt alt finna lönsam produktion. För dagen tror jag atl della är den bästa lösningen.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag pä samtliga punkter.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag undrar om jag hörde rätt. Om Johan Olsson verkligen påstod alt man hade lagt ut en halv miljard per anställd, bör han med det snaraste korrigera den siffran, för det var ju atl dra till.

Vad är det som har orsakat de här stora kostnaderna, Johan Olsson? Det är ju inte de aktuella rörelseunderskotten, för de är bara en liten del av kostnaderna. Vilka är de stora posterna?

Under 1970-lalet skedde en allvarlig försummelse från de dåvarande privata ägarna av varven. De förlitade sig kortsiktigt och ulan perspektiv på all sjöfartskonjunkturen och särskilt konjunkturen för stortankers skulle fortsätta all vara gynnsam. Och del var ingen politiker, i all synnerhet inte Johan Olsson, som då någon gång sade: Det här är ju fel. Ni måste ha en bättre framförhållning. Ni måste förbereda för framtiden, annars kan det inträffa en kris.

De båda borgerliga regeringar där Johan Olssons parti har varil inblandat har tidigare varit med och fattat kortsiktiga varvsbeslut, där hela denna fråga om framförhållningen och omställningen egentligen inle har spelat någon roll.

Nu kommer ni och beklagar alt er egen bristande framsynthet och del privata redarkapitaleis bristande framsynthet har vållat så slora kostnader. Och så vill ni skylla socialdemokraterna eller vpk eller de varvsanslällda eller vad ni kan hitta på för att det har blivit så. Det är ju ni själva som trots alla

varningar icke har haft någon framförhållning, icke har haft en planering. Ni har fört en låtgåpolitik, en anpassningspolitik som inte varit skapande, och det har vållat de kostnader som ni nu måsle gälda.

Om man nu vill ha en effektiv koslnadskonkurrens från de svenska slorvarven på de litet mer traditionella produkterna, på fartygsområdet - på andra områden också f. ö. -, vad är då rikligt all göra? Johan Olsson står här oeh klagar över att kostnadsnivån vid de svenska varven är för hög på mänga produkter. Men sedan gör han en kullerbytta - han föreslär alt särskilt etl slorvarv som Kockums, som är så känsligt för neddragningar av toialka-pacitelen, skall dra ner ytteriigare. Vad betyder det? Jo, det betyder atl det slär omedelbart ännu mera på kostnaderna oeh atl det blir ännu svårare.

Då vill jag fråga Johan Olsson; Är er polifik ett uttryck för att ni vill att det skall bli så, så alt ni skall få elt argument i nästa omgång för atl hell lägga ner?

Förnyelsen av varven kräver tid. Om det skulle visa sig att lönsamhet icke till fullo uppnätts 1985, tänker dä Johan Olssons parti förorda nedläggande av alla storvarv?

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

THAGE PETERSON (s) replik:

Herr talman! Del har nämnts atl det socialdemokratiska förslaget skulle kosta en miljard mer - industriministern använde den siffran också i sitt sista inlägg, när jag inte hade någon repliktid kvar. Den uppgiften är inte sann. Det finns inget underlag för etl sådant belopp. Det belopp som valsar omkring, en miljard kronor, grundar sig inte på någon som helst beräkning.

Vid en diskussion som fördes i näringsutskottet för bara någon månad sedan hade Svenska Varv-koncernen över huvud taget inte kostnadsberäknat Öresundsalternativet. Likväl uppgav man en miljard kronor- utan alt ha någon faktabakgrund.

Det bör också upplysas om att inför näringsutskottet sade en representant för industridepartementet att regeringens förslag går över huvud taget inte alt kostnadsberäkna. Vidare sade ekonomichefen i Svenska Varv-koncernen - också inför näringsutskottet - att man icke har kunnat börja kostnadsberäkna regeringens förslag för Öresundsvarvet.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att man fortsätter att bolla med de felaktiga uppgifterna kring vårt Öresundsalternativ.

Jag vill, herr talman, mot bakgrund av utskottsbetänkandet ställa de avgörande frågorna till utskottets talesman: Vad skall de anställda vid Öresundsvarvet syssla med i det borgerliga alternafivet? Är det fartygsproduktion fram t. o. m. 1985, då vad man kallar den totala omstruktureringen skall vara avslutad? Har man något begrepp om storleken på den arbetsplats som man hoppas att Öresundsvarvet även i fortsättningen skall vara?

Oeh så den verkligt avgörande frågan: Hur många hundra miljoner kronor utöver de av Svenska Varv beräknade 780 miljonerna för en total avveckling kommer det borgerliga alternativet att kosta?

Jag utgår ifrån att utskottets talesman måste kunna svara på dessa frågor,

4 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

eftersom det gäller hans eget alternativ. Jag hoppas att han börjar med att svara på vad som menas med total omstrukturering. År del bara elt vackrare ord för total nedläggning? Och vad kostar det hela? Kostar det kanske en hel miljard kronor utöver de 780 miljoner som Svenska Varvs ledning har räknat med?

Det finns i dag, herr Olsson, inte någon i regeringskansliet eller i koncernledningen som över huvud laget kan nämna ett belopp för vad regeringens och utskoltsmajoritelens förslag kostar. Därför motser vi med stort intresse om utskottets talesman, när han nu äntrar talarstolen, i någon mån skall lyfta på förlälen i dessa viktiga frågor.

JOHAN OLSSON (c) replik;

Herr talman! Till Jörn Svensson vill jag säga all uppgiften om att de insatser som statsmakterna gjort de senaste åren har kostat över en halv miljard är beräknad i underkant. Del är bara att sälta sig ner och räkna. Det är givelvis inte bara driftsförluster, utan det är pengar som har gäll lill varven.

Jag vill vidare säga att målsättningen som vi har ställt oss bakom är atl varven skall bli lönsamma till 1985. Man frågar: Kommer då alla varv att läggas ner? Det hoppas vi verkligen inte, men vi kan i längden inte driva en varvsverksamhet som kostar stora skattepengar, om den inle kan bli lönsam.

Därför måste vi ställa kravet nu, så att man kan inrikta politiken och handlandet efter den målsättningen. Då får man inte inrätta några "ventiler" som det går att förlita sig på - statsmakterna fyller ju ändå i luckorna, skulle det heta. Det har skett alltför mänga gånger tidigare.

Till Thage Peterson vill jag säga att uppgiften om att det kostar en miljard mer om man följer den socialdemokratiska reservationen har lämnats från folk som kan de här frågorna mycket väl och som står mitt uppe i arbetet. Del är ganska lätt att tro atl den uppgiften är riktig, eftersom Öresundsvarvet har redovisat en förlust på 700 milj. kr. under de senaste tre åren, om man bortser från beställarslödet. Jag tror inle atl det är så lätt alt komma runt de här siffrorna.

Eftersom vi är överens om, Thage Peterson, att del inte finns marknad för dessa fyra varv, kommer ju ert förslag att leda till att vi endast skjuter upp nedläggningen och atl vi får nedläggningskoslnaderna efter 1985 om inle förr. Därför blir ert förslag, hur ni än räknar, dyrare i längden än vad utskottets förslag blir.

Vad de anställda vid Öresundsvarvet skall syssla med framgår av vad jag har sagt tidigare och vad som slår i utskottets betänkande. Man skall så snabbt som möjligt försöka ställa om till annan produktion och försöka behälla varvet som arbetsplats. F. ö. hänvisar vi lill den goda arbetsmarknad som nu finns i Sydsverige. Det finns möjlighet för de anställda att mycket snabbt gä över till annan verksamhet. Verkstadsföretagen erbjuder långt fler arbetstillfällen än som beräknas avgå frän Öresundsvarvet den närmaste tiden. Vad kostar vårt alternativ? Ja, Thage Peterson vet mycket väl att värt

förslag är alt förlänga strukturplanens förslag till omstrukturering med tvä år, dvs. till 1985. Vi har sagt atl det inle är möjligt alt exakt beräkna den liden, men jag har tidigare i dag sagt atl om vi redan nu släller in oss pä en avveckling och vidtar de nödvändiga ätgärderna med hänsyn till marknadsläget i dag, sä är det kanske möjligt att uppnå denna omstrukturering redan tidigare än 1985, och man kanske också kan uppnå den utan att det behöver bli några merkostnader. Det är en stor och svår uppgift för koncernledningen och regeringen, men den bör ändå inte vara omöjlig alt genomföra. Även om förslaget kostar en del, blir det i varje fall avsevärt billigare alt genomföra det än socialdemokraternas förslag. I propositionen beräknas 780 milj. kr. i omstruktureringskostnad för varvet, medan socialdemokraterna anser atl del skall räcka med ett belopp som är ungefär 400 milj. kr. lägre att driva varvet t. v. Vi har alltså betydligt större ramar än vad socialdemokraterna har.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr talman! Johan Olsson sade i sitt första anförande alt varven hade kostat staten en halv miljard per anställd, men han måste väl ändå ha menat en halv miljon. Man får ju hålla reda på att det finns en viss skillnad mellan en miljon och en miljard, och det blir också litet lättare för oss andra i debatten, om Johan Olsson läser rätt i sitt manuskript.

Pä frågan vad som skall hända om regeringens krav på full lönsamhet vid alla storvarven 1985 inte är uppfyllt, svarar Johan Olsson: Ja, vi hoppasalt vi inte skall lägga ner några stora varv. Men del är inget svar. Kom med ett ordentligt svar i nästa replik! Ni har satt en gräns vid 1985 för storvarvens uppnående av lönsamhet. Jag förmodar atl ni inle har gjort del av en slump utan därför att ni har menat någonting med det. Då är min fråga: Om detta krav inte kan uppfyllas, om omvandlingen och förnyelsen av varven kräver något längre tid för att slå igenom, vad gör ni då? I utskottet och i regeringen måste ni ha tänkt på vad som skall inträffa i den situationen. Min fråga är alltså fortfarande inte vad ni hoppas på eller inte hoppas på, utan vad ni tänker göra, om kravet då inte har hunnit uppfyllas. Tänker ni dä lägga ner alla slorvarven?

Sedan lill frågan om lönsamheten, som tydligen är en besvärlig fråga för utskoltsmajorileten. Det är inte sä enkelt att man bara kan säga att det ena är lönsamt och att det andra inte är lönsamt. Att bedöma vad som är lönsamt kräver fördjupad granskning oeh analys, och del finns vidare olika slag av lönsamhet. En del av lönsamheten kommer fram om man bara tar hänsyn till den väldigt kortsiktiga kalkyl som en enskild företagsenhet eller en koncern ger uttryck för i sina räkenskaper. En annan sida av lönsamheten kommer fram i den del av kalkylen som består av kostnader för alt avveckla, dvs. de sociala och arbetsmarknadspolitiska kostnader som kommer till och som man också måste ta med i beräkningen. Vidare finns det en sida av lönsamheten som berörs av huruvida den svenska processindustrin, som har så stor betydelse för Norrland, i etl visst framtida läge kan räkna med att den har en specialinriktad systembyggande industri som kan stå till tjänst med att

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

producera en god utrustning. Men om den inte kan räkna med del, vad gör den dä? Del är också en lönsamhetsfråga.

THAGE PETERSON (s) replik;

Herr talman! Jag vill rikta mig direkt lill utskottets talesman Johan A. Olsson. Vem eller vilka har lämnat Johan A. Olsson uppgiften om atl beloppet en miljard kronor är fördyringen genom del socialdemokratiska förslaget? Är det herr Åsling som har hittat pä det ät utskotlsmajoriteten?

Fär jag fråga; Var finns underlaget till detta belopp? Vi fick under näringsutskoltets arbete klart för oss - såväl frän industridepartementet som från Svenska Varvs koncernledning - att det inte hade företagils någon kostnadsberäkning av Öresundsvarvsalternativet. Var finns underlaget? Finns det hos Svenska Varv-koncernen i Göteborg, i industridepartementet eller i Johan A. Olssons skrivbordslådor? Vi är intresserade av att fä veta detta. Man får väl ändå inte slänga omkring sig siffror pä del slarviga sätt som utskottets talesman här gör.

Jag vill tillägga att det hade varit klädsamt om utskottets talesman hade ägnat någol intresse ät frågan om vad det kostar alt genomföra regeringens eller utskottsmajoritetens förslag- dä hade kanske riksdagen också kunnat fä åtminstone en föraning om kostnaderna för genomförandet av det förslag som Johan A. Olsson här har talat för. Vad vi vet i dag är att det skulle kosta 780 milj. kr. plus något obestämt ytterligare belopp. Hur stort är delta? Vi har icke fått reda på några uppgifter om det beloppet. Vi vet bara att regeringens eget förslag och utskottsmajoritetens förslag om Öresundsvarvet kommer att kosta stora pengar. Hur mycket skattepengar - för atl använda Johan A. Olssons eget sätt att beskriva förslagen här- kostar regeringens och utskottsmajoritetens förslag?

Och jag frågar: Hur kan Johan A. Olsson bedöma kostnaderna för vårt förslag? Det kostar mycket mer än vårt eget, säger han. Men han känner ju inte till kostnaderna för sitt eget förslag. Varför är Johan Olsson sä rädd för att lyfta pä förläten pä kostnadssidan? Vad är det han döljer i kostnadsbeskrivningen av sitt eget och regeringens förslag?

Dessutom: Har ni inget underlag alt åberopa, så tycker jag atl ni skall sluta upp med att tala om den här miljarden för det socialdemokratiska förslaget. Oss veterligt finns inte några kostnadsberäkningar som ligger bakom detta belopp. Vi har i den socialdemokratiska motionen anvisat de pengar som behövs för att driva Oresundsvarvel enligt vårt alternativ.

JOHAN OLSSON (c) replik;

Herr talman! Jag gjorde mig skyldig till en felsägning när jag sade en halv miljard i stället för en halv miljon. Det ber jag om ursäkt för. De kostnader som har lagts ner pä varven är alltså drygt en halv miljon per anställd.

Till Jörn Svensson vill jag säga att vi ställer krav på lönsamhet lill år 1985. Dä frågar Jörn Svensson; Vad händer om det inte skulle bli någon lönsamhet då? Skulle läget vara detsamma då som nu, hotar ju nedläggning av varven.

Men vi menar att de åtgärder som enligt utskottets förslag skall vidtas av regeringen rimligen bör leda till atl detta mäl skall kunna uppnås. Om man tar del av struklurplanen, finner man atl allt tyder på att den förväntningen skall kunna infrias. Vi måste ställa hårda krav på att man här anstränger sig för att uppnå lönsamhet; sedan får vi se i vilket läge man är 1984. Självfallet fär frågan las upp lill förnyad prövning i det läge som den då befinner sig i.

Till Thage Peterson vill jag säga att enligt de sifferuppskattningar som vi har fält skulle socialdemokraternas förslag komma att kosta en miljard mer än propositionens förslag. Det är mycket som tyder pä atl den uppskattningen är rimlig. Det har redan varit stora förluster vid Öresundsvarvet, och om man räknar med att nedläggningen av Oresundsvarvel blir fördröjd är det ganska självklart - hur Thage Peterson i sina inlägg här än redovisar sina siffror- atl det blir en förlust av den storleksordningen. Men det måste vara bättre att fatta beslutet nu, när man ändå är så osäker över om det finns en marknad för de här fyra stora varven.

Sedan frågade Thage Peterson vilken kostnad det blir för att ha verksamheten i drift mellan 1983 och 1985. Vi har sagt att det är omöjligt att redovisa den kostnaden nu. Men jaghar uttalat, och jag säger del pä nytt, att det, om vi fattar beslutet nu och med hänsynstagande fill marknaden, finns stora möjligheter att varvet kan klara sig inom den ram på 780 milj. kr. som har ställts lill förfogande. Som stöd för detta vill jag åberopa socialdemokraternas åsikt att man kan driva Öresundsvarvet med endast 33 miljoner i förlust. Då har vi, Thage Peterson, ett slort utrymme att spela med jämfört med era beräkningar, som ju rimligen måste vara orealistiska.

Jag vill understryka vad Svenska Varvs representant Bengt Tengroth har skrivit i elt brev till utskottets ordförande. Han skriver all ert förslag innebär atl Svenska Varv fär ungefär 700 milj. kr. sämre förutsättningar än om man följer propositionens förslag. Ni har bemött den uppgiften i etl svarsbrev, men ni har inte med en siffra gått i debatt om redovisningen, utan ni talar om andra saker i ert svar lill Tengroth.

Andre vice talmannen anmälde atl Thage Peterson anhållit att lill protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

HUGO BENGTSSON (s):

Herr talman! De industripolitiska riktlinjer för svensk varvsindustri som dragits upp i den proposition som behandlas i näringsutskottets betänkande 69 syfiar till, som det framhålls, alt anpassa varvsindustrins kapacitet till efterfrågan och öka dess konkurrenskraft. I regeringsförslaget behandlas endast strukturfrågan någorlunda ingående, men man tycks nästan helt ha glömt bort sysselsättningsaspekten. Från socialdemokratiskt håll vill vi mycket bestämt framhålla, att eftersom dessa båda frågor intimt hänger samman måste de också bedömas oeh avgöras i ett sammanhang. Det går alltså inle all avgöra strukturen vid ett tillfälle och sysselsällningskonsekven-serna vid etl senare tillfälle. Del är som bekant detta som propositionen och

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

den borgerliga utskottsmajoriteten pläderar för. Jag skall strax återkomma till detta, men låt mig först se på marknaden och svensk varvsindustris möjligheter att hävda sig på denna marknad.

Bedömningarna av den framtida efterfrågan pä varvens produkter i form av fartyg kan inle göras ulan en hög grad av osäkerhet. Och oavsett vilka fackexperter eller konsulter man åberopar, så framhåller de alla den stora osäkerhet som ligger i deras prognoser och bedömningar. Det material som man grundar sina antaganden pä är alltså kvalificerade gissningar. Del framgår ju också av propositionen att det material man byggt sina antaganden och ställningstaganden på emanerar från den s. k. Bostongrup-pens undersökningar, som lagts som grund för Svenska Varvs strukturplan. Konsullgruppen understryker att osäkerheten i bedömningarna är stor. Delta gäller såväl utvecklingen av den samlade världsefterfrågan som den marknadsandel som de svenska varven kan länkas la. Avgörande för de svenska varvens framgång och möjligheter att lyckas är i vilken utsträckning de lyckas la fram nya fartygstyper, nya transportsystem och andra tekniska lösningar. Våra möjligheter ligger i om vi pä hela transporlsidan kan konstruera lösningar som ligger elt stycke före våra konkurrenters.

Vad man nu emellertid kan konstatera är atl marknaden sedan någon tid tillbaka sakta men säkert är pä väg uppåt - en trend som man givetvis hoppas skall fortsätta och också förslärkas. Mycket lyder just nu på detta, men vi vet av tidigare erfarenheter att snabba kast kan komma med mycket kort varsel, och vi vet också att de kan gå i båda riktningarna. Avgörande för vad man kommer fram till i sina bedömningar är vilka antaganden man gör när det gäller de svenska varvens andelar av världsmarknaden och givetvis hur stor denna bedöms bli. Varje procentandel betyder som bekant miljontals timmar för varven. I regeringsförslaget talar man om en nybyggnadskapacitet för de svenska storvarven pä 4,9 miljoner direkta timmar för vart och ett av åren 1980-1984 och 6,5 miljoner limmar för vart och ett av åren 1985-1990. I det förslag vi presenterat från socialdemokratiskt håll har vi räknat med 0,7 miljoner nybyggnadslimmar för Oresundsvarvel, som vi föreslär skall finnas kvar. Pä grundval av vad jag nyss anförde menar jag att det ställningstagandet är lika trovärdigt som propositionens.

En grundförutsättning för våra överväganden har varit att elt slruklurbe-slut pä detta område inte får baseras på de allra närmaste årens förväntade marknadsutveckling. Vi skall komma ihåg all varvsnäringen är en tung industri som inte kan utvecklas genom snabba kapacitetsförändringar eller produktionsomläggningar. Detta leder oss fram lill att strukturomvandlingen måsle planeras noga, oeh den måste också vara långsikfig.

Vi accepterar, som Thage Peterson redan har framhållit, nödvändiga kapacitetsminskningar. Men vi hävdar samtidigt alt neddragningarna skall ske pä ett sådant sätt och i en sådan takt att de varken skadar företagens överlevnadsförmåga eller utsätter de anställda och berörda regioner för oacceptabla påfrestningar. Del är bl. a. dessa bedömningar oeh synsätt som lett oss fram till atl Öresundsvarvet skall finnas kvar som nybyggnadsvarv -jag återkommer emellertid till den frågan.

Vi måste vara beredda att ge ordentliga resurser för utveckling av nya produkter och verksamheter vid varven. Gör vi inte del, slär vi undan möjligheterna för dem innan några beslut har fatlats. Målet måste vara atl ge vår varvsnäring en långsiktig och konkurrenskraftig produktionsinriktning och struktur. Men efter denna nödvändiga omställnings- och utvecklingsperiod måste företagen ha nått en sådan styrka alt de kan bära sina kostnader.

Regeringen föreslär i propositionen alt Öresundsvarvet i Landskrona helt skall avvecklas. Hur avvecklingen skall ske anger man emellertid inte. Delta verkar att helt bli en sak för Svenska Varv. I propositionen säger man endast att avvecklingen bör ske i den takt som nya arbetstillfällen kan skapas för de anställda vid varvet. I struklurplanen framhåller man emellertid atl avvecklingen bör vara avslulad 1983. Industriministern binder sig dock inle tidsmässigt.

Den produktion som skall ske under avvecklingsperioden fär inte skada andra enheter inom Svenska Varv eller övrig svensk industri, heter det vidare i propositionen. Man har faktiskt anledning alt fråga industriministern vad man då skall syssla med. För mig är detta en gåta, eftersom man inte tycks få konkurrera med något företag inom landet.

Regeringen har räknat med att avvecklingskostnaden skulle komma att uppgå till 782 milj. kr. Jag tror alt om detta alternativ skulle genomföras, så kommer kostnaderna att bli avsevärt större. Jag tror inte heller att det skulle bli möjligt alt genomföra avvecklingen så snabbi som Svenska Varv har förutsagt.

Nu framhåller utskottsmajoriteten atl det behövs klara besked med hänsyn till planering och annal, oeh man kommer sä fram lill att avvecklingen skall vara genomförd till utgången av 1985. Man framhåller också atl samordningen med Kockums Varv skall fillämpas om del visar sig ekonomiskt och rationellt. Det förefaller mig som om utskottsmajoriteten inte riktigt vet vad den talar om, för i så fall borde den väl ha kunnat precisera sig.

Såväl industriministern som Johan Olsson har tidigare i debatten sagt att tillfället nu är lämpligt att skära ned vid varven och avveckla Öresundsvarvet därför att arbetsmarknadsläget är lämpligt. Och i Landskrona skulle det, jämfört med mänga andra kommuner i det här landet, vara särskilt lämpligt -om jag förstod dem rätt.

Jag kan för både industriministern oeh Johan Olsson och även för kammarens övriga ledamöler tala om hur arbetsmarknadsläget i Landskrona ser ut. Jag hade nämligen kontakt med arbetsförmedlingen där i går.

Man talar om alt det finns 450 anmälda arbetslösa vid arbetsförmedlingen i Landskrona och att det finns 468 anmälda lediga platser. Men börjar man sedan titta på de 468 anmälda lediga platserna finner man att det bara är 170 av dem som är fasta heltidsjobb. 21 är fasta deltidsjobb, och 106 av de 468 är vikariat pä dellidsjobb. Resten är huvudsakligen jobb som står till buds för ungdomar under sommaren.

När man sedan börjar se litet grand på vilka del är som efterfrågar arbetskraft och vad det är för typ av arbetskraft som efterfrågas, då

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

konstaterar man atl Oresundsvarvel är ett av de företag som anmält behov av arbetskraft. Man söker inte mindre än 30 svetsare, 8 rörarbetare och ytterligare några. Det finns en annan industri i kommunen som efterfrågar ett par svarvare.

Så ser del ut. Och när Oresundsvarvel, som nu hotas av nedläggning, är ute på arbetsmarknaden och efterfrågar arbetskraft skall det ses mot bakgrund av vad förelaget har utsatts för genom först den strukturplan för Svenska Varv som presenterats och sedan den proposition som kommit. Väldigt många har naturligtvis känt sin sysselsältning hotad. Personer som inte varit orlsbundna har så fort som möjligt försökt skaffa sig ett annat jobb.

Talet om alt arbetsmarknaden skulle vara så väldigt bra vill jag med detta bestämt ha dementerat. Men Gösta Bohman har ju vid något tillfälle talat om att det finns gott om jobb för yrkesarbetare uppe i Småland, oeh det är kanske dit arbetarna skall flyttas - det är kanske tanken bakom era resonemang på den här punkten.

Företagsledningen vid Öresundsvarvet har i samverkan med de anställda utarbetat en egen plan för en radikal omstrukturering och nedbantning av varvet.

Planen innebär atl den olönsamma delen av verksamheten vid varvet -nyproduktionen - skall skäras ner mycket kraftigt. 1980 års nivå på 1,9 miljoner direkta limmar skall dras ner lill 0,7 miljoner timmar år 1985. Till en del förväntas denna neddragning kunna kompenseras genom ökade satsningar pä industrisidan och inom reparationsverksamheten. Sammantaget innebär dock planen en minskning av antalet direkta timmar frän drygt 2,2 miljoner lill 1,3 miljoner. Härigenom skulle sysselsättningen vid varvet dras ner med omkring 1 000 personer till omkring 1 800.

Frän socialdemokratiskt håll anser vi att såväl ekonomiska som regionalpoliiiska och sociala skäl talar för att Öresundsvarvet skall ges möjligheter till fortsatt drift och därmed överlevnadsmöjligheter i enlighet med den plan som man där har utarbetat.

Jag är självfallet medveten om att den fortsatta verksamheten innebär elt risktagande. Men det är ett risktagande som finns i all industriell verksamhet och också inom övriga delar av varvsindustrin. Utvecklingen kan bli en annan än vad vi tror oeh önskar. Lönsamheten kan bli sämre än vad man har kalkylerat med, men den kan också bli bättre. Men om det vet vi givetvis i dag ingenting, det vet vi först när vi har facit i hand. Men jag vill ändå hävda att det inte finns någon anledning att tro att utvecklingen i delta avseende skulle bli sämre än i regeringens alternativ. Om satsningen lyckas finns förutsättningar för en fortsalt långsiktig industriell verksamhet vid Oresundsvarvel i Landskrona. Sannolikheten härför ökar genom att planen innebär en diversifiering av verksamheten.

Jag är medveten om att konkurrens de olika svenska varven emellan bör undvikas och att varje varvsenhet skall specialisera sig så långt som möjligt. Enligt den plan företaget har tagit fram, och som vi frän socialdemokratiskt håll ställer upp på, skall varvet koncentrera sig på supplyfartyg, mindre och medelstora färjor och speciallransportsyslem, där fartyget är en av länkarna.

De aktuella fartygen är inte av den typen atl de har planerats in vid de andra Nr 164

varven, främst naturligtvis av den anledningen alt de inte passar in där. En Torsdaeen den

fortsatt verksamhet vid Oresundsvarvel enligt denna plan kommer inte heller 5 jpj ]g80

att utgöra något hot mot de andra svenska varven.

Och jag vill bestämt framhålla att det resonemang som har förts från olika Vissa varvsfrågor håll, om all 700 000 nybyggnadslimmar vid Öresundsvarvet skulle hindra etl j genomförande av struktureringen av svensk varvsindustri, är något som man inle kan ta på allvar - det får ni ursäkta. Det framgår ju inte minst av vad jag tidigare anfört om prognosernas tillförlitlighet.

Jag måste dessutom säga alt jag tycker atl del är mycket underliga uttalanden och påståenden som Svenska Varvs styrelseordförande Per Ekström har gjort i Veckans Affärer av den 5 juni. Han säger där:

"Ska vi nu klara Oresundsvarvel, och det med så liten skada för dom andra varven som möjligt, måste vi ha ytterligare en miljard från staten - och Öresundsvarvet läggs ändå ner 1985."

Det är kanske den miljarden som Johan Olsson har resonerat om tidigare. - Litet längre fram i samma intervju säger Per Ekström apropå Öresundsvarvets möjligheler alt skaffa order, att Öresundsvarvet får skaffa sig order självt.

Jag skulle vilja uppmana ordföranden i Svenska Varv all sluta med alt vid alla tillfällen vara negativ mot företaget. Arbeta för det i stället och ge företagel resurser så att det kan utvecklas!

När man sedan läser ett TT-meddelande från i går finner man att industriministern har gått ut och sagt atl om Öresundsvarvet skall drivas vidare så kommer detta alt innebära att alla de små privata varven - som också räknas upp - kommer atl konkurreras ut. Och skall delta förhindras måste man skära ner i Uddevalla, Malmö och Göteborg.

Herr talman! Jag hade ändå föreställt mig att debatten i den här frågan skulle kunna föras pä elt sakligt plan, men detta tycks nu vara fullständigt omöjligt. Ni har satt i system atl försöka skrämma och också vilseleda människor i förhoppning om atl ert förslag skall kunna bli genomfört. Jag kan mycket bestämt säga till människorna i alla de utpekade varvsorterna: Ni kan vara fullständigt lugna. Öresundsvarvet kommer inte alt ta elt enda jobb från er.

Fär jag sä i korthet återknyta till det förslag som jag här tidigare har presenterat. Delta är i långa stycken identiskt med de förslag som SIAR-gruppen tagit fram, särskilt vad det gäller produktvalet.

SIAR-gruppen är ett konsultföretag vilket under 1978 och 1979 arbetade
för företagets räkning och som det sistnämnda året överlämnade en rapport
vilken godkändes av Öresundsvarvets styrelse och utgjorde underlag för
Öresundsvarvets längsiktsplan 1979-1983. I denna förutsågs en viss ytterii
gare reducering av antalet anställda, samtidigt som styrelsen bestämde sig för
atl följa utredningens förslag lill produktionsinriktning. Nu har det underliga
inträffat atl ordföranden i Öresundsvarvet, tillika VD i Svenska Varv, har
ställt sig bakom företagets långlidsplan som fastställdes på sommaren i fjol
men samtidigt i januari i år ställt sig bakom en strukturplan för Svenska Varv '

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. in.

där samma företag föreslås avvecklas. Jag har svårt atl hänga med i svängarna, oeh min uppfattning att förslaget om Öresundsvarvels nedläggning rätt igenom är dåligt grundat förstärks allteftersom tiden går och uttalanden görs frän olika håll.

Genom de spekulationer som under året pågått rörande Öresundsvarvets framlid har företaget utan tvivel hamnat i en känslig situation. Om varvet skall fordeva, vilket jag pläderar för och räknar med, så krävs det kraftfulla åtgärder för att snabbt återställa förtroendet hos såväl kunder som anställda. Den avtappning av kvalificerad arbetskraft som blivit etl resultat av slrukturplanens och propositionens förslag om nedläggning måste omedelbart avbrytas. Jag kan nämna att hittills i är har 225 personer slutat eller sagt upp sig. Delta skall jämföras med en siffra på knappt 300 personer under hela förra året. Företaget måste snarast tillföras kvalificerade resurser för förelagsledning, marknadsföring och ulveckling i övrigt. Det är också nödvändigt atl elt ömsesidigt förtroendefullt förhällande återskapas mellan företaget och koncernledningen. Det förhällande som i dag råder vill jag närmast beteckna som ett ställningskrig.

De konsekvenser dagens beslut i varvsfrågan kommer att få på sysselsättningen i berörda varvsregioner kommer att vara stora, della oavsett om beslutet följer den borgerliga utskottsmajoriteten eller de socialdemokratiska reservationerna. Störst blir dock följdverkningarna på detta område om man följer den borgerliga utskottsmajoriteten, som tar till en större neddragning av varvskapaciteten än vad vi från socialdemokratiskt häll kan ställa oss bakom. Den stora skillnaden ligger som bekant i atl vi inle kan ställa oss bakom propositionens och den borgerliga ulskottsmajoritetens förslag om en avveckling av Öresundsvarvet.

Det mest anmärkningsvärda då det gäller sysselsätlningsansvaret är den syn som kommer till uttryck i propositionen på dessa myckel känsliga frågor. Där avspeglas den borgerliga synen, som menar alt statsmakterna har ett begränsat ansvar för sysselsättningen. 1 den mån sysselsättningsfrågorna över huvud taget tas upp, sker det i form av allmänna resonemang och utan att konkreta åtgärder anges. 1 några fall sägs atl om förslag till åtgärder för den övertaliga personalen skulle behövas, återkommer regeringen i sä fall senare.

Jag hade ändå förväntat mig att den borgerliga utskottsmajoriteten på ett mera påtagligt sätt skulle förstå situationen och ta tag i frågan. Men som framgår av rnajoritetsskrivningen hänvisar utskottet lill vad del betecknar som den självklara utgångspunkten - atl man skall anlita de medel som samhället redan har lill silt förfogande. Men så kommer det en liten brasklapp, då utskottet säger: Utskottet vill emellertid inte förneka att det kan finnas skäl lill vissa särskilda insatser när del gäller varvsorlerna med hänsyn till de omfattande friställningar del gäller. Utskottet kan länka sig att man även prövar mera okonventionella lösningar för att pä elt snabbt och praktiskt sätt skaffa arbeten ål övertalig personal. Och så avslutas del hela med uppgiften att regeringen har uppgivit att den till hösten ämnar

återkomma till dessa frågor, och därmed känner sig utskottsmajoriteten till freds.

Vi har i vär reservation 8 framhållit, vilket jag vill understryka, att den fortsatta omstruktureringen av den svenska varvsindustrin kommer alt fä allvarliga konsekvenser för sysselsättningen i varvsregionerna. Jag vill erinra om att vi i dessa områden redan i dag har en besvärlig arbetsmarknad med vikande induslrisysselsättning. Och enligl länsstyrelsernas prognoser kommer denna utveckling att fortsätta underförstå hälften av 1980-talet. Del kan inte vara rimligt att riksdagen nu skall fatta beslut om varvsindustrins storlek och struktur utan att samtidigt fä uppgifter om vilka åtgärder regeringen föreslår för att upprätthålla sysselsättningen och dämpa den sociala oron på de berörda orterna.

Om propositionens oeh utskoltsmajoritelens förslag följs och Öresunds-varvet läggs ner, kommer konsekvenserna att bli förödande för Landskrona kommun och också för regionen. Varvet har till följd av det beslut om nedskärningar som fattades 1978 successivt dragit ner antalet anställda från då ungefär 3 500 till i dag strax under 2 800. För kommunen har detta kommit alt innebära en befolkningsminskning under denna period med ca 1 200 personer. Detta är en hög siffra i en kommun med endast knappt 38 000 invånare. Och det kommunala bostadsbolaget i Landskrona har i dag över 400 tomma lägenheter.

Följer man nu utskottsmajoriteten, försvinner även de kvarvarande 2 800 arbetsfillfällena. I propositionen lämnas inte något förslag beträffande nya sysselsättningsskapande åtgärder, och det görs f. ö. inte heller i utskottsmajoritetens skrivning. Intresset att hjälpa kommunens invånare och kommunen verkar minst sagt ljumt. Kan del möjligen bero på att man i kommunen har en stabil socialdemokratisk majoritet? Det är en ful tanke, men jag har inte helt kunnat frigöra mig från den.

Vi upprepar i vår reservation 8 vad vi också framfört i motionen 2019, nämligen att det krävs ett handlingsprogram med förslag till statliga åtgärder oeh insatser för att skapa ny sysselsältning på varvsorterna. Regeringen bör alltså vidta åtgärder för att lösa de sysselsättningsproblem som blir följden av en oundviklig neddragning av kapaciteten vid Oresundsvarvel. Om riksdagen skulle besluta om en nedläggning av Öresundsvarvet vägar jag faktiskt inle tänka tanken fill slut hur utvecklingen skulle bli i kommunen. Skall alla yrkesverksamma tvingas att lämna kommunen?

Inle heller våra förslag om etl tillskott av 25 milj. kr. till var och en av de regionala utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Blekinge län för att stödja konkreta industriprojekt som pågår i varvsregionerna ställer utskottsmajoriteten upp på. Jag måste säga att jag är minst sagt förvånad.

Vi har i vår motion 2019 tagit upp frågan om den yrkesutbildning som i olika former förekommer vid varven. Även med en krympande sysselsättning måste branschens behov av yrkesutbildad arbetskraft tillgodoses - delta givetvis inle minst av det skälet atl varven slår inför uppgiften alt fortsätta omorienteringen av verksamheten mot nya områden. Vid verkstadsskolorna

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ges sorn bekant utbildning för en rad olika yrken. Även om man givelvis tagit sikte på det egna behovel, så har de plåtslagare. svetsare, rörläggare, snickare och elektriker - för atl nu nämna några av de yrkeskategorier som utbildats vid varven - i många fall efter genomgången utbildning kommit att fullgöra sin yrkesuppgifl i andra företag än varven. Denna utbildning är alltså inte bara en varvsangelägenhel, utan den måste betraktas som ett allmänt samhällsintresse. Det är därför som vi i motionen och i vår reservation nr 9 framhåller det ytterst angelägna i att verksamheten fär fortsätta.

Nu framhåller utskottsmajoriteten atl utbildningen vid de stora varven kan vara en tillgång för atl klara och överbrygga den nuvarande varvskrisens följdverkningar. Men man kan inte ens sträcka sig så långt som till alt göra elt särskilt uttalande.

Vi kräver i vår motion all erforderliga åtgärder vidtas för att säkerställa en fortsalt utbildningsverksamhet. Vi har i alla sammanhang understrukit vikten av att ungdomar erhåller utbildning. Det kravet är minst lika stort i dag. Det är mot denna bakgrund som vi kräver atl regeringen skall ta de initiativ som krävs för att säkra utbildningens fortlevnad. I varvsorterna har denna utbildning betytt en framtid för många ungdomar. Om denna möjlighet försvinner är risken att ungdomsarbetslösheten ökar verkligen stor pä dessa orter. Vi kräver därför atl riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Herr talmian! Detta betänkande rymmer många andra betydelsefulla frågor - frågorna om Kockums varv och anställningsgaranlin för alt nu peka på några. Men andra talare efter mig kommer att belysa dessa frågor, varför jag nu nöjer mig med det anförda och yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationer som fogats till utskottets belänkande.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JOHAN OLSSON (c) replik;

Herr talman! Hugo Bengtsson berörde arbetssituationen i Landskrona. Jag har självfallet också tagit reda på de aktuella siffrorna, och jag vill något kommentera dem.

När del gäller Landskronaomrädel, sä redovisade man i april 691 lediga platser. Del är en ulveckling som innebär atl antalet platser är tre gånger så stort som för två år sedan - alltså en kraftig förbättring när del gäller antalet lediga platser i området. Antalet arbetssökande var 438, vilket är bara hälften av vad man hade för två år sedan. Det visar vilken förbättring arbetsmarknadslägel har genomgått den senaste tiden.

Jag kan nämna atl för Malmöhus län ligger siffran för antalet arbetslösa i april på 1,4 % i relation lill befolkningen i åldrarna 16-74 år. Det är en lag siffra - alla län norröver har högre siffror på exempelvis 1,8, 1,9, 2,2 och 4,3 %. Det äi alltså en i jämförelse med landet i övrigt gynnsam bild man visar upp, och det styrker vår slutsats alt tidpunkten är lämplig alt falla del här beslutet, som pä sikt syftar till atl skapa en bättre situation och en

lönsammare industri i Landskrona än vad fallet blir om man fortsätter den Nr 164
olönsamma verksamheten i fartygsproduklion. Torsdaeen den

Här åberopade Hugo Bengtsson uttalanden frän bl. a. Svenska Varv i 5 jypj jggg

kritiska ordalag. Jag skall inte la ställning till de uttalanden som görs dä och ___

nu, men jag kan ha förståelse för att man inom Svenska Varv, som har det här Vissa varvsfrågor,

problemet inpå sig och som har ansvaret, som har fäll räkna med en , ,

förlustutveckling de senaste tre åren som uppgår till ungefär 100 000 kr. per

anställd och år, är allvarligt bekymrad och verkligen har bemödat sig om atl

lägga fram en strukturplan som äntligen skulle ge bättre förutsättningar för

framtiden.

Vad gäller sysselsättningen, så uttrycker sig ju utskottet konkret. Det må vara att man i propositionen kanske svävade en del på målet, men vi har sagt klarl ut att om man fattar det här beslutet åligger del regeringen att efter hand utvärdera alla de förslag som ställts och även, har vi sagt, förslaget om bidrag lill utvecklingsfonderna i området. Efter den utvärderingen får man lägga fram de förslag som är erforderliga för all möta omställningen och omstruktureringen vad gäller Öresundsvarvet.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik: "

Herr talman! Jag sympatiserar med mycket i Hugo Bengtssons anförande, och del är inle min avsikt att onödigtvis söka sak med honom. Vi har ju ett gemensamt intresse och en gemensam fiende här i dag, oeh självfallet kommer vpk att rösta för alla yrkanden som på något sätt är bättre än regeringens. Men eftersom Hugo Bengtsson åberopade en av de socialdemokratiska reservationerna vill jag ändå ställa en liten kritisk fråga.

Ni säger i reservation 1 när det gäller den utvärdering som Svenska Varv avser att göra 1984: "Del finns anledning understryka att del vid detta tillfälle kan komma att erfordras fortsatta kapacitetsneddragningar och/eller nedläggningar av hela varvsenheter. Utskottet föreslår ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd."

Varför skriver ni sä? Är inte det sä atl säga alt slå mot den långsiktighet som ni själva i ord säger är önskvärd? Är inte detta att skapa onödig otrygghet oeh osäkerhet ute på varven, där man kanske behöver längre lid pä sig, mera tålamod och resurser för alt genomföra omvandlingen? Är det verkligen nödvändigt att på det här sättet gå de borgerliga till mötes med detta tal och detta hot om eventuella neddragningar och nedläggningar?

Är det så att vi inom arbetarpartierna som opposifion mot regeringen bara skall skilja oss från den borgeriiga regeringen när det gäller tidpunkten för slakten sä att säga, tycker jag skillnaden är alltför liten.

Jag vill fråga Hugo Bengtsson varför ni inte i denna principiellt viktiga reservation, som är er första, kunde ha markerat skillnaden klarare.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Hugo Bengtsson anförde atl det skulle vara felaktigt att, när
man fattar beslut i kammaren, skilja ut frågan om strukturen från den del av
beslutet som rör effekterna på arbetsmarknaden. Det är en gammal 61

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

hävdvunnen princip pä svensk arbetsmarknad alt strukturbeslul skall kunna fattas utan atl nödvändiga anpassningsåtgärder fördröjs till följd av att arbetsmarknadssituationen inle är klarlagd. Del är därför vi byggt upp del skyddsnät vi i dag har på svensk arbetsmarknad. I värt förslag räknar vi med att dessulonr göra en utfästelse om anställningsgaranti, vilket skulle göra det möjligt för den enskilde arbetstagaren på Öresundsvarvet att känna trygghet inför den nödvändiga omställningen. Med den ytterligare garantin är det naturligtvis ingenting som hindrar att man följer den hävdvunna principen och fattar beslut om strukturen när del måsle göras och att de arbetsmarknadspolifiska konsekvenserna las när situationen kan överblickas.

Sedan säger Hugo Bengtsson att marknaden inom skeppsbyggnadsindustrin är på väg uppåt. Visst finns del tendenser här och var pä att del lättar. Det som sker på offshoremarknaden har också haft sin betydelse inom varvsindustrin, det är alldeles klart. Men överkapaciteten i världens varvsindustri är oförminskat mycket hög. Japan har stärkt sin ställning lill följd av valulakursutvecklingen. Med tanke på värt förestående varvsbeslut är det naturiigtvis intressant att jämföra Sveriges relativa konkurrensläge med andra varvsnationers. Där måste man tyvärr konstatera, Hugo Bengtsson, all svensk varvsindustri inte haft en utveckling som gynnar våra marknadsförutsättningar. Dess värre är det den enkla sanningen.

Johan Olsson har kommenterat Landskrona som arbetsmarknad. Det intressanta här är hur Landskronas arbetsmarknad ser ut i jämförelse med arbetsmarknaden på andra orter. Som jag sade i mitt huvudanförande är faktiskt situationen i Landskrona, liksom i Malmöregionen, klarl mycket bättre än i de flesta andra regioner i vårt land.

Hugo Bengtsson ställer en fråga direkt till mig: Vad skall Öresundsvarvet syssla med om del, enligt förslaget, med sin produktion inte får konkurrera med andra företag? Vi har ansett det nödvändigt att införa den spärregeln i vårt förslag. Skall en totalgaranti skapas för arbetsplatsens existens och dess konvertering lill verkstadsindustri, vilket är det mest sannolika, och några egentliga gränser för de statliga åtagandena inte salts måste självfallet den begränsningen finnas att denna arbetsplats alldeles speciella mandat inle får utnyttjas för atl slå ut andra arbetsplatser. Sådana regler är ofrånkomliga. Jag förstår Flugo Bengtssons reaktion. Vänder man på det socialdemokratiska resonemanget och försvarar ett bibehållande av varvskapacitelen vid Landskronavarvel på 700 000 arbetstimmar för nyproduktion till periodens slut, då förnekar man att det får konsekvenser för andra svenska varv. Här finns ett uppenbart samband. Socialdemokraterna reagerar mot att vi satt en begränsning i vårt alternativ till skydd förändra arbetsplatser-underförstått naturligtvis att de 700 000 arbetstimmar som skall vara kvar vid Öresunds-varvet inte kommer att drabba verksamheten vid andra varv. Det är naturligtvis en realistisk inställning. Men det är också mot den bakgrunden som man fär se milt uttalande t. ex. till TT i går.

Man måste ha konsekvenserna av de olika besluten klarlagda. Det är vi skyldiga våra valmän var och en pä sin ort. Vi är också skyldiga alt i kammardebatlen klarlägga konsekvenserna av besluten.

Del går inle att leda i bevis någol annal än att en ökad kapacitet på elt varv Nr 164

med 700 000 arbetstimmar måste gä ut över någol annal svenskt varv, TorsdTeen den

eftersom den internationella marknaden är begränsad. Dessutom går ju c • • .grjn

produktionsinriktningen enligt Öresundsvarvets egen planering mot mindre_____

specialfartyg. Del är exakt samma produktionssegment som de mindre och i/.v fnpn

medelstora varven också måste vara med och slåss om. „

m. m.

Jag tycker alt det är beklagligt alt det finns en benägenhet alt nonchalera konsekvensen av del socialdemokratiska alternativet. Del måste i sanningens intresse klarläggas att det socialdemokratiska alternativet kommer att få konsekvenser för andra varv här i landet. Det kommer med all sannolikhet att begränsa produktionsulrymmel för andra, mindre och medelstora, svenska varv.

HUGO BENGTSSON (s) replik:

Herr talman! Johan Olsson återkommer till påståendet atl vi skulle ha en lysande arbetsmarknad nere i Skåne. Del är bara elt par veckor sedan vi i den här kammaren diskuterade regionalpolitiken, och jag vill påminna Johan Olsson om vad som då sades. Tre minuter räcker tyvärr inte till för all jag skall kunna läsa upp statistik o. d., men jag vill hänvisa till den statistik som fanns publicerad i del betänkande från arbetsmarknadsulskollel som låg lill grund för debatten om regionalpolitiken. Titta på den statistiken, Johan Olsson! Dä får ni en hell annan bild av situationen i Skåne än den ni i dag målar upp. I mitt huvudanförande gav jag en dagsfärsk bild av arbetsmarknadssituationen i Landskronaregionen. De siffror jag nämnde fick jag per telefon i går frän arbetsförmedlingen i Landskrona, och de ger en helt annan bild än den ni nu försöker framställa.

Om man fortsätter som hittills kommer man att avlöva företaget genom att beröva del dess bästa arbetskraft. Del är vad som nu håller pä all ske. Det påvisade jag redan i mill huvudanförande.

Johan Olsson säger att man givetvis skall utveckla de förslag som lagts fram. I utskottet har anmälts en rad förslag om åtgärder som man skulle kunna vidta i Landskronaregionen. Vissa förslag berör också Malmö. Utskottet har emellertid nöjt sig med att räkna upp dessa förslag och stöder sig sedan på vad industriministern har sagt, nämligen att om det skulle visa sig nödvändigt, om del skulle bli övertalig personal etc., då skall man komma tillbaka lill de här förslagen. Förstår ni inte att ni under mellantiden förstör möjligheterna för företaget, eftersom den bästa arbetskraften försvinner?

Industriministern sade alt jag hävdat att det är fel att i elt beslut skilja ut
den del som gäller struklurplanen från den del som gäller effekterna på
sysselsättningen. Ja, jag har har hävdat den uppfattningen, och del gör jag
fortfarande. Ett sådant tillvägagångssätt är orimligt, för det skulle få de
konsekvenser som jag pekade på alldeles nyss och som jag också pekade på i
mitt huvudanförande. Mänga, framför allt sådana som tillhör den mest
kvalificerade delen av arbetskraften och som inle är ortsbundna, kommer att
ta sin Mats ur skolan, dvs. lämna företagel. Det försvårar möjligheterna för
de övriga anställda. 63

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. rn.

JOHAN OLSSON (c) rephk:

Herr talman! De uppgifter jag lämnade i min förra replik var hämtade ur den officiella arbetsmarknadsstatistiken för april. Till delta kan läggas Verkstadsföreningens uppgifter när det gäller Landskronaområdet - de innefaltarett pendelavständ pä tre mil. Om man räknar med den avgängfrän Öresundsvarvet som är föreslagen i propositionen oeh fördelar den på fem år, som del är fråga om, så innebär det alt 584 personer skulle lämna varvet. Vi har en naturlig avgång - det blir 450 personer kvar. Samtidigt redovisar verkstadsföretagen inom tre mils pendlingsavständ ett behov av arbetskraft på 545 personer för innevarande år. Detta visar att arbetsmarknadssituationen är ganska gynnsam vid det här tillfället.

Vi har i näringsutskottets betänkande sagl att man måste använda okonventionella metoder för alt snabbt fä lill stånd övergången och få den atl fungera på ett rafionellt sätt. Vi tycker att man skall sätta sig ned tillsammans - företrädare för näringslivet i Sydsverige, facket, företagen och arbetsmarknadsmyndigheterna - för alt finna vägar att snabbt lösa de här problemen.

Vi vill också understryka vad som har sagts om samarbetet med Kockums. Eftersom det är så kort avstånd mellan de här båda varven tror jag det bör kunna leda lill att man på etl rationellt sätt tar lill vara de möjligheter oeh resurser som finns i Landskronaomrädel.

Till sist vill vi betona att man måste anstränga sig för att få till stånd verkstadsproduklion pä Öresundsvarvet, sä att man kan behålla varvet som arbetsplats. Vi tror att det utskottet föreslär är den riktigaste vägen för Landskronaomrädel. Vi tror atl den ger den största tryggheten för framliden. Därför måste beslutet fattas nu och ge klara besked till dem som skall genomföra de omvandlingar som föreslär.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr talman! Jag skall inte i onödan pressa och plåga Hugo Bengtsson när det gäller den fråga jag tog upp - han har mycket all göra med sina motståndare från regeringssidan. Låt mig bara avslutningsvis i den frågan säga att man faktiskt i reservation 1 kunde ha skrivit pä ett annal sätt och låtit bli att tala om nedläggningar av hela varvsenheter.

Det är som sagt självklart för vpk att stödja varje yrkande som är bättre än regeringens, och vi kommer givetvis att stödja även reservation 1 i den voteringsomgången. Men med tanke på den av mig berörda formuleringen känns det inle särskilt bra - det vill jag säga ifrån.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Den här debatten, som i hög grad rör Öresundsvarvet i Landskrona, blir som jag ser del kanske väl negativ, väl syftande till att diskutera vad som har varit. Jag tycker att vi - och det är jag medveten om att Hugo Bengtsson också gärna vill - skall rikta blickarna framåt. Jag tror att det vore en fördel om vi gemensamt skulle försöka göra det.

Jag ser regeringsförslaget som den mest generösa och målmedvetna offert

till någon svensk kommun som någonsin har utfärdats för atl hjälpa till med omstruktureringen av en kommuns näringsliv, en kommun som är väldigt beroende av en enda stor arbetsplats, som dominerar kommunens näringsliv, som är - det är vi väl alla överens om - extremt konjunkturkänslig, extremt beroende av vad som sker på den internationella fartygsmarknaden och som inte erbjuder de utvecklingsmöjligheter som t. ex. andra delar av svensk verkstadsindustri erbjuder. Utifrån detta faktum har kommuninvånarna att agera. Hur kommer kommunen bäst ut ur detta? Självfallet genom det föreliggande regeringsförslaget, som innebär en möjlighet för kommunen oeh bygden atl bryta sitt ensidiga beroende av denna konjunkturkänsliga marknad.

Vi borde kunna enas om konstruktiva insatser och inte, vilket nu är faran med den socialdemokratiska reservationen, hålla kvar en näringslivsstruktur, som kommunen även fortsättningsvis med all sannolikhet kommer att få bekymmer med och som innebär all de anställda även framgent får känna oro för framtiden. Marknaden för fartyg kommer nämligen, sä långt vi kan överblicka framtiden, alt åka berg och dalbana och inte ge den trygghet för de anställda som vi alla borde eftersträva. Jag ifrågasätter inte det ärliga uppsåtet och den goda viljan, men jag är övertygad om att socialdemokraterna och reservanterna är på väg alt göra Landskrona kommun en björntjänst, som innebär att kommunen pä läng sikt fär mycket sämre utvecklingsmöjligheter och en mycket ensidigare arbetsmarknad och atl de anställda får mindre av den trygghet i arbetslivet som vi vill erbjuda dem.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

HUGO BENGTSSON (s) replik;

Herr talman! Johan Olsson åberopar vad Sveriges Verkstadsförening har sagt om behovet av arbetskraft i den skånska regionen. Minns jag rätt, finns detta redovisat någonstans i den proposition som ligger lill grund för detta ärende. Men, Johan Olsson, om nu verkligheten är en annan än den som Sveriges Verkstadsförening vid något tillfälle har plockat fram, då får man konstatera detta. De initiativ som måste tas får tas utifrån den verklighet som vi lever i.

De 468 lediga jobb, Johan Olsson, som jag sade finns i Landskrona är i mycket stor utsträckning avsedda för kvinnor och de passar inle för varvsarbetare. Även en massa andra jobb passar inte för den arbetskraft som skulle bli ledig. Jag har litet att gör med sjukvård i denna region. Jag vet t. ex. att vi efterfrågar sjuksköterskor. De finns anmälda till arbetsförmedlingen och finns med i denna siffra. Jag skulle tro alt det handlar om etl 15-tal. Allt detta skall tas in i bilden.

Johan Olsson hänvisar fill vad utskottsmajoriteten har sagt i sin skrivning om atl göra det lättare för de anställda vid Öresundsvarvet om företaget skulle läggas ned. Man skall samarbeta med Kockums. I mitt tidigare anförande sade jag att utskottsmajoriteten nogsamt har låtit bli att utveckla detta resonemang. Om det skall vara någon mening med de tankar ni för fram, borde ni ha utvecklat dem bättre. Det verkliga förhållandet är ju, Johan Olsson, att om riksdagen godtar del förslag som utskotlsmajoriteten

5 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

står för, kommer man atl göra neddragningar i rätt stor utsträckning också vid Kockums. Skall de arbetslösa i Landskrona pendla till de jobb som blir lediga, när man kastar ut folk frän Kockums? Ni borde klara ut den bilen. Sedan säger industriministern att man givetvis är beredd atl göra en storsatsning för Landskronas vidkommande, att det är vad han avsett att göra.

Jag kan säga, herr industriminister, att om det blir som jag hoppas - att vi i dag beslutar att Öresundsvarvet skall vara kvar- behövs denna satsning delta till trots. Väldigt många människor har börjat flytta från Landskrona, därför att de inte kan få elt jobb som svarar mot deras yrkesutbildning. Del är alltså en vällovlig insats, herr industriminister, så sätt i gång med detsamma! Vi kan ta upp den här dialogen, och jag skall gärna hjälpa till.

Induslriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag vill gärna vitsorda att vi självfallet, oavsett utgången av dagens debatt, är beredda lill en fortsatt dialog med Landskrona kommun oeh företrädarna för länet beträffande de aktuella problemen.

Det säger sig självt att om man stannar vid etl beslul enligt den socialdemokratiska reservationen, vilket då inle bara rycker undan grunden för en målmedveten, långsiklig varvspoliiik utan också - som är fallet med Öresundsvarvet - konserverar den industristruktur man har pä orten, kommer industridepartementet och de arbetsmarknadsmyndigheter som skall medverka till atl klara ut näringslivsstrukturen oeh sysselsättningen i Landskrona att ha mycket mindre möjligheter att göra detta. Detta uppbindande av samhälleliga resurser i varvet har rimligen den effekten att man inle helt opåverkat kan göra en maximal satsning i övrigt.

Dessutom ger naturligtvis strävan här att fasa ut fartygsproduktionen med annan industriell produktion de industrier som har intresse av att expandera sin verksamhet underlag för alldeles speciella arrangemang, som man inte kan åstadkomma om man här konserverar en befintlig industristruktur och ändå skall försöka komplettera den med annan sysselsättning pä orten. Det finns verkligen anledning för riksdagens ledamöter alt allvarligt tänka över vad man här ger sig in på. Jag vidhåller mitt omdöme, att den socialdemokratiska reservationen är en björntjänst på lång sikt när del gäller alt ge Landskrona kommun den näringslivsstruktur och den arbetsmarknad som man eftersträvar.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Har man ingen marknad skall man inle heller producera några varor. Svensk varvspolitik har byggt - och bygger fortfarande - på antagandet all det trots allt kommer alt finnas en marknad för etl antal svenska varv. Denna marknad kommer visserligen atl se annorlunda ut, men man har ändå denna inriktning, trots sjöfarlskris oeh uppkomsten av nya konkurrenter, vilka kan leverera samma bålar lill elt väsentligt lägre pris.

Varvspoliliken har i många år baserats pä en orimligt optimistisk utvecklingstro vad gäller svensk varvsproduktion. Såväl politiker som

varvsföretag har syndal. Också andra länder står inför samma problem - vi är alltså inte ensamma. Men det gör i det här fallet inte problemen mindre.

Vad det gäller är att hitta de speciella nischer, där svensk varvsteknik kan hävda sig. Ofta talas det om alternativ produktion, men självfallet är även vissa fartygstyper intressanta. Vad det vidare gäller är att hitta former för en industriell strukturomvandling som för de anställda är socialt acceptabla. Storleken av de berörda arbetsplatserna har ställt arbetsmarknadspolitiken inför etl helt unikt problem.

Delta är bakgrunden till näringsutskottets betänkande. Näringsulskottet har ställt sig bakom regeringens allmänna tanke att man för tre av slorvarven skall satsa på atl dessa är 1985 blivit internationellt konkurrenskraftiga företag, dvs. utskottet har skärpt den något suddiga formulering som propositionen har av detta krav. Vi föreslår ett tillkännagivande på denna punkt. Utskottet framhåller det som särskilt viktigt atl ägaren - staten - klart markerar den tidpunkt dä lönsamhetskravet måste vara uppfyllt. Siktet skall vara inställt på 1985, och Svenska Varv har att söka uppnå del målet.

Det finns naturligtvis en risk alt vi här begår elt misstag liknande vad vi tidigare gjorl oss skyldiga till, nämligen att vi gör en för positiv tolkning av marknaden och om några år får konstatera alt ytterligare något eller några av storvarven måste läggas ned. Det finns emellertid även andra argument än sysselsätlningsmässigaför att välja den kurs vi nu väljer. Bl. a. är satsningen i dag, långt mer än vid tidigare varvsbeslut, inriktad pä andra produkter än det förhållandevis enkla båtbyggande som tidigare var varvens huvudsakliga uppgift. Svenska Varv höjer nu sin teknologiska nivå. Lyckas denna omstrukturering blir dessutom - samhällsekonomiskt sett - kapitalinsatsen inle så överväldigande. Vi slipper de stora nedläggningskostnader som annars skulle uppstå.

Att näringsutskottet sätter en tidsgräns vid 1985 innebär inte att vi kommer alt "slippa ifrån" varvsfrågorna Under åren fram till dess. Redan i höst är det ju enligt regeringen dags alt diskutera sysselsältningspolitiska åtgärder, oeh då särskilt med anknytning lill Landskrona. Men vi markerar ändå en strävan atl fä lill stånd elt långsiktigt beslut som inte skall behöva justeras varje är.

Del är just på detta område - förekomsten av något sä när klara och något sä när långsikliga besked från staten till anställda och företagsledning inom varvsföretagen, liksom till deras kunder och leverantörer - som jag tycker den principiella skillnaden går när det gäller socialdemokraterna och regeringspartierna.

Skall det vara någon mening med målet internationell konkurrenskraft måsle staten - som både är ägare och svarar för de induslripoliliska oeh arbetsmarknadspolifiska subventionerna - tala om för företagen var gränserna går både tidsmässigt och ekonomiskt. Men detta vägrar socialdemokraterna alt göra. Man vill bara ha "erforderliga" resurser och "erforderlig" tid.

Även på en annan punkt illustreras skillnaden i synsätt mellan regeringspartier och socialdemokraterna. 800 milj. kr. föreslås i bidrag till vissa

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

utvecklingskostnader. 360 miljoner av dessa skall gå lill prefabricerade processanläggningar, resten-440 miljoner- lill andra verksamheter. Här vill socialdemokraterna kräva en detaljstyrning av hur pengarna skall användas. Företagsledningen får inget större utrymme för egna bedömningar. Samtidigt är del med den socialdemokratiska uppläggningen oklart vad konsekvenserna blir om företaget använder pengarna pä elt otillfredsställande sätt. Majoriteten har i stället valt all tala om vad konsekvenserna blir men också samtidigt ge företagsledningen möjlighet atl i vederbörlig samverkan med de fackliga organisalionerna verkligen satsa på de saker man bedömer har de största förutsättningarna.

Innebörden i den tidsfrist man nu får är inle alt varven fram till 1985 får fullmakt att förlora hur mycket pengar som helst. En viktig punkt i propositionen - som utskottet ställt sig bakom utan några invändningar - är denna; "I den män förlusterna under omstruklureringsperioden bedöms öka utöver vad som nu förutses bör del åligga Svenska Varv alt anpassa verksamheten lill den av ägaren givna ekonomiska ramen."

Syftet är att nå långsiklig överlevnad för varven. Om något varv lyckas fä elt kommersiellt genombrott har det inle bara lillätelse utan snarare skyldighet alt utnyttja della för alt öka sin produktion. I detta sammanhang har bl. a. Kockums Varv nämnts. Både Kockums Varv och Öresundsvarvet bör få ha flexibilitet alt utnyttja marknaden.

Utskottet har föreslagit en del förändringar i förhållande till propositionen. Jag har redan berört det förtydligande - tillkännagivande - som vi gjorl rörande den tidpunkt vid vilken varven förväntas vara konkurrenskraftiga. Vidare har utskottet ändrat utformningen av räntestödet till varvsindustrin. En svensk beställare av fartyg vid svenskt varv bör inle i räntehänseende ges sämre villkor än en utländsk beställare som köper samma fartyg. Att tillämpa en annan ordning kan ses som omvänt handelshinder, oeh propositionens förslag pä denna punkt bör ändras. I något fall har näringsutskottet yrkat rent avslag pä propositionens förslag. Så är fallet beträffande frågan om stödområdet i Landskrona.

Beslutet i dag innebär problem för många orter. Massmedia har noga följt utskottsbehandlingen. Små orter har ställts mot stora, norr mot söder. Låt mig bara när del gäller Finnboda Varf dementera uppgiften att vi "räddat" detta Stockholmsvarv. Överläggningarna mellan Stockholms läns landsting, Stockholms och Nacka kommuner berörs inle. Finnboda skall inte lära på Svenska Varvs budget.

Herr talman! Del är ju väl bekant att företrädare för alla utskottets tre icke-socialistiska partier lagt ned åtskilligt arbete pä att fä lill stånd en ändring vad gäller Landskronavarvet. Redan innan propositionen lades fram kunde klarsynta betraktare lätt konstatera var en majoritet inom riksdagen befann sig. Elt flertal sammankomster hade visat delta. Och eftersom del pä den här punkten förekommit en del yviga uttalanden om "bypolitik" vill jag göra några allmänna påpekanden.

Det är naturligtvis av värde om sä här genomgripande förändringar i etl statligt företags verksamhet - vilka dessutom så kraftigt berör en enda

kommun - kan ske i bred enighet.

Att det blivit problem när del gäller Landskrona beror inte sä myckel på saker som hänt här i riksdagen. Sannolikt finns det minst tvä andra orsaker. Den ena orsaken är att det blir problem för Landskrona om Öresundsvarvet läggs ner. Näringsstrukturen är mycket ensidig. Efter vad vi har hört här i debatten är sysselsättningsläget besvärande. Detta är etl strukturellt problem. Regionen har i och för sig goda förutsättningar att hävda sig men behöver hjälp till omvandling. Någon permanent inplacering i stödområdet har därför näringsulskottet - i likhet med arbetsmarknadsuiskollet - inte kunnat förorda. Stödområdet skall reserveras för de permanent underprivilegierade områdena.

Men någon hjälp till omvandling har inte Landskrona fält i propositionen. Och della är den andra orsaken lill problemen som uppstått här i riksdagen. I proposifionen saknas i stort sett förslag till konkreta åtgärder i Landskronaomrädel. I huvudsak finns bara en hänvisning lill ett nytt regeringsförslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som skall komma till hösten. Hur dålig framförhällningen är inom Svenska Varvs ledning har också framkommit vid den hearing utskottet hade med just denna ledning. Uppdelningen i två olika propositioner har vi från utskottets sida fått acceptera, men låt mig understryka att jag tror det hade varil mer lyckligt om elt klart besked i endera riktningen från regeringen i själva nedläggningsfrägan hade kombinerats med konkreta förslag när del gäller de arbetsmarknadspolitiska ätgärderna. Förslag till en mer konkret utformning av dessa fanns ju också under propositionsarbetets gång. Preciseringen på dessa punkter har också betydelse för trovärdigheten i de övriga beslut riksdagen tvingas fatta. Som det nu blev, kombineras uppskovet med de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna till hösten med etl uttalande om att nedläggningen av Landskronavarvet skall ske "i en takt som bestäms med hänsyn till möjligheterna för de anställda att få nya arbeten".

Som jag tidigare nämnt har utskottet här klart sagt ifrån. Det är absolut nödvändigt med ett klart besked om vilken tidsfrist som gäller. Vi föreslår -och detta innebär ju en ändring, eller snarare en precisering jämfört med proposifionens förslag - atl omvandlingen av Öresundsvarvet skall vara helt avslutad senast 1985.

Detta är den utformning näringsutskottets betänkande slutgiltigt fick.

Den lösning som företrädarna för utskottets borgerliga partier dessförinnan diskuterade innebar att man inte nu skulle fatta etl nedläggningsbeslut. Man skulle i slället ge delta varv en sista chans, och liksom rörande de andra varven skulle delta ha förenats med ett mycket klart besked om atl del verkligen handlade om just en sista chans. Den lösning vi diskuterade och som förvisso var väl förankrad på Skånebänkarna, trots att det inte var någon odelat behaglig lösning för Oresundsvarvel, innebar atl farlygsproduktionen vid varvet om tre år skulle vara reducerad med två tredjedelar av nuvarande kapacitet. Om lönsamhet då inte ansågs möjlig atl uppnå, skulle också den resterande fartygsproduktionen avvecklas.

Del fanns de som gjorde gällande alt vad vi utskotlsledamöter i det här

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164 avseendet sysslade med var atl diskutera alternativ till propositionen som

Tn sdaeen den skulle ha inneburit ökade statliga kostnader. Jag vill säga alt man inle kan

5 " ni 1980 " säker på den saken. Tvä argument talar mot en sådan tolkning. För

_____________ del första skulle ju resultatet av "ett misslyckande" i utskottet lätt ha kunnat

V s rvsfråpor resultera i att den socialdemokratiska linjen vunnit här i kammaren. För det andra talar propositionens oklara utformning för atl även nedläggningsalternativet skulle ha kostat staten utomordentligt mycket pengar. Omfattningen av de olika statliga stödåtgärderna skall inte bestämmas förrän till hösten. De oklarheter som propositionen har rörande den framtida nedläggningen kan också lätt resultera i att man vid varvet fortsätter att bygga båtar under en ganska läng tid utan alt del sker någon anpassning till utvecklingen.

På en direkt fråga av mig lill ledningen för Svenska Varv vid utskottets hearing, hur man skulle klara sysselsättningen, fick jag till svar: Vi har inga planer. Vi får väl bygga bålar som inte är lönsamma på Landskronavarvet. -Jag tycker alt min fråga var befogad och all det var ett upplysande svar jag fick.

De som vill göra gällande atl de inom utskottet under hand diskuterade lösningarna med säkerhet skulle ha blivit mycket dyrare för staten grundar sig endast på gissningar. Det enda vi vet med någon säkerhet är att ett beslut enligt den socialdemokratiska reservationen-vilket kan bli en direkt följd av att andra lösningar inle kunde uppnäs - med största sannolikhet blir dyrare än etl beslul enligt regeringens förslag. Hur mycket dyrare vet vi inle. Den socialdemokratiska reservationen innebär ju att man beträffande Öresundsvarvet pä en oeh samma gång yrkar bifall till två motioner, vilka pä en central punkt inte har samma utformning. Den motion som väckts av tvä folkpartister innebär samma uppläggning som propositionen valt för de tre andra storvarven, nämligen atl Oresundsvarvel senast 1985 skall vara i den kommersiella sektorn. Det innebär samma krav på lönsamhet som för de andra storvarven, även om tidfristen är längre än den vi diskuterade under hand i utskollet - vi satte ju gränsen lill 1983. I den socialdemokratiska motionen saknas däremot anknytningen lill en klarl angiven lidsfrist.

Men varför har då utskottet utformat silt betänkande på elt sätt som i sina praktiska konsekvenser lätt kan leda till ökade kostnader för varvspolitiken?

Ja, det är ju helt enkelt på det sättet atl det måsle finnas majoritet för en förbättring, om den skall kunna genomföras.

Att man i politiken tvingas föreslå sådant som är inte den bästa ulan kanske
den nästa bästa lösningen - och gör delta på grund av de politiska
förutsättningarna för atl nå ett beslut - är så vanligt atl det hör till de
grundläggande arbetsvillkoren inom politiken. Man kan därför bara
konstatera atl ett eventuellt regeringsnederlag pä den här punkten tillhör de
självförvållade nederlagen. När ett statsråd lägger propositioner med
muntliga tillägg om att saker och ting får ordnas i utskottet - något som inte
brukar förekomma och som kanske inle heller bör förekomma - hänger
70 förutsättningarna för framgång förstås nära samman med om statsrådet i

fråga sedan är beredd att medverka lill all man verkligen löser saken i utskottet. Jag kan bara tillägga alt vi från utskottets sida, även om vi gjort åtskilliga förändringar i propositionen, också har gjort en hel del för att statsrådet skulle slippa just det här speciella nederlaget.

Vi hade inte gjort oss det besväret om vi inte hade varit övertygade om att den lösning vi diskuterade i vart fall var lika sakligt hållbar som det förslag i propositionen vi nu trots allt stannat för. Vi hade med andra ord inte möjlighet att välja det bästa förslaget, och jag yrkar därför bifall fill utskottets förslag.

Herr talman! Den arbelsmarknadspolitiska delen av propositionen belyses här i debatten mer av våra kolleger i arbetsmarknadsutskottet. Jag har redan gjorl kommentarer beträffande Landskrona. Rent allmänt kan sägas alt näringsulskottet har samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet i fråga om den sysselsättningsgaranti som socialdemokraterna föreslagit och om hanteringen av det Projekt 80 .som nu finns i Göteborgsregionen. Vid de kommande överläggningarna om sysselsältningspolitiska insatser vid varven får man väga den omständigheten att anslällningsgaranfin i dag finns vid vissa varv mot de invändningar som kan riktas mot systemet. Det är således tveksamt om statsmakterna för enskilda förelag eller branscher i princip skall göra sädana åtaganden som P 80 innebär. Bl. a. kan anställda i andra branscher eller företag med problem anse sig ha rätt till samma garantier.

I den socialdemokratiska reservationen rörande P 80 framhålls det stora antalet äldre och begränsat arbetsföra inom projektets ram. Någon klar bild över hur kostnaderna fördelas har man inte. Det är just detta riksdagen skall få i höst, kan vi från utskoltsmajoritelens sida då konstatera. Det är också mot den bakgrunden som näringsutskoltet - lika litet som arbetsmarknadsutskottet - ser årsskiftet 1980-1981 som en slupstock för projektet. Eftersom höstens riksdagsbeslut kan väntas tämligen sent ser vi inga hinder för atl P 80 får fortsätta en bit in på 1981. Utskottet har inte något atl erinra mot att regeringen får besluta om att projektet fär fortsätta någon tid in på 1981 om del bedöms lämpligt.

Arbetsmarknadspolitiska medel är till för att hindra arbetslöshet och för att fä vår arbetsmarknad att fungera bättre. Problemen i det här fallet är myckel stora. Många människor är direkt berörda. Vi måste se till att vi får en konkurrenskraftig industri - ett näringsliv som kan exportera och ge oss de resurser vi sä väl behöver i vårt nuvarande ekonomiska läge. Men tryggheten lill anställning har ett värde i sig. Del är därför vi inom folkpartiet hårt har tryckt på det sociala ansvaret - en omvandling i acceptabla former, De förändringar vi från utskottets sida har föreslagit i propositionen har bl. a. detta till mål. Ge varven en chans, men ställ krav pä dem! Se till att det finns ett skyddsnät, men verka for att det inte skall behövas!

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980-

Vissa varvsfrågor, m. m.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Orderstockarna vid världens varvsindustrier har nu sjunkit kontinuerligt t. o. m. 1978 från en mycket hög nivå som vi hade 1974. De stora orderstoekarna sistnämnda år möjliggjorde under etl flertal år ett högt

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

kapacitetsutnyttjande - detta framför allt fram t. o. m. 1977. Därefter har kapacitetesutnyttjandet, i första hand i de svenska storvarven, sjunkit ganska kraftigt.

Bedömningar om orderingången till varvsindustrin under 1980-talet har gjorts av flera internationella organisationer inom varvs- och sjöfartsnäringarna. Gemensamt för dessa bedömningar är att en betydande överkapacitet kommer att råda inom varvsindustrin under hela 1980-lalel.

Under förutsättning av ett framgångsrikt utvecklingsarbete inom Svenska Varv bedömer företagsledningen att den genomsnittliga årliga försäljningsvolymen under perioden 1980-1984, som dagens beslul skall beröra, motsvarar ungefär 4,9 miljoner direkta produktionstimmar. Under år 1980 uppgår den kapacitet som finns inom Svenska Varv till ca 10 miljoner timmar vid varven.

Riskerna för att inte tillräckligt framgångsrikt kunna genomföra detta nödvändiga utvecklingsarbete är förhållandevis stora inom samtliga affärsområden som Svenska Varv har tänkt sig att arbeta inom, möjligen med undantag för bulkfartygen. Detär därför osäkert om en lönsam volym av ca 5 miljoner direkta produktionstimmar per är kan uppnås, som Svenska Varvs strukturplan förutsätter.

Svenska Varv framhåller att den proportionella minskningen av produktionsvolymen vid vart och ett av slorvarven under senare är har gjort atl samtliga storvarv i dag har ett lågt kapacitetsutnyttjande med åtföljande lönsamhetsproblem. Detta har försämrat varvens konkurrenskraft. Fortsatta proporfionella minskningar skulle ytterligare försämra konkurrensförmågan på ett sådant sätt att varje varv blir nedläggningshotal om det inte redan är det i dag. Den starka minskning av produktionsvolymen som förutses är därför inte möjlig att genomföra genom en ytterligare proportionell minskning vid varje varv. Det blir därför nödvändigt att lägga ned en eller flera varvsenheter.

Från näringspolitiska utgångspunkter är det väsentligt att varvens produktionsvolym anpassas till marknadsförutsättningarna. Skälen är naturligtvis flera. Statens kostnader för varvsindustrin har enbart under åren 1977-1979 uppgått till ca 12 000 milj. kr. Detta innebär kostnader-för skattebetalarna-som uppgår till ungefär 0,5 milj. kr. per anställd. Del är väldigt mycket pengar per anställd och är, satsningar som är tämligen unika i det svenska näringslivet.

Solidariteten mellan skilda landsdelar kräver också att samhällets insatser kan koncentreras lill de delar av landet där behovet är störst.

Moderata samlingspartiet krävde i en partimotion för drygt ett år sedan -vid föregående års riksdag - en kraftig neddragning av varvskapaciteten till en nivå som då motsvarade marknadsförutsättningarna. Vi förordade en neddragning lill 6 miljoner direkta arbetstimmar och nedläggning av två storvarv. Utvecklingen har i allt väsentligt gett oss rätt i de bedömningar som då gjordes i nämnda motion. Det måste vara ett oavvisligt krav i årets varvsbeslul att Svenska Varv kan uppnå lönsamhet 1985. I annat fall bör Svenska Varv avvecklas-efter det alt oerhört myckel pengar under tio års lid

svenskt Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

satsals på atl rekonstruera företaget, satsningar som är unika näringsliv oeh svensk näringspolitik.

Svenska Varv har i sin strukturplan med utgångspunkt i marknadsutrymmet bedömt hur stor kapacitet som kan behållas vid Svenska Varv. Svenska Varv har sedan sett hur olika varvsenheter kan kombineras för tillverkning av de båtar som marknaden kan ta emot och som man förhoppningsvis kan sälja fill någorlunda rimliga priser. En viktig aspekt har då varit att varvsenheterna måste vara tillräckligt slora för atl snabbt och säkert kunna leverera - en aspekt som återkommer i den partimotion vi avlämnade vid föregående års riksmöte.

Öresundsvarvet var den enhet som på grund av storlek och produktionsinriktning bedömdes som svårast att passa in i en förändrad struktur. Svenska Varv föreslog därför nedläggning av Öresundsvarvet. I den bedömningen kan jag instämma. Denna debatt borde snarare handla om ytterligare nedläggning av etl slorvarv, dvs. tvåvarvslösning, än om behällande av samtliga fyra slorvarv - som faktiskt i dag har diskuterats i denna kammare. Öresundsvarvet har inte gått med pä Svenska Varvs bedömning om varvets nedläggning. Det är kanske föga märkligt. I en längsiktsplan visar man alt varvet kan uppnå lönsamhet till 1985. Öresundsvarvets ledning har gjort en prognos för ett antal projekt, främst specialfartyg. Dessa skulle byggas med en reducerad kapacitet vid varvet. Varvet skulle dras ned till ca 70 % av dagens kapacitet. Andelen nybyggnad av fartyg skulle minskas från 85 % till 54 %. Reparationsverksamheten skulle öka. Antalet anställda skulle minskas från 2 500 innevarande år till 1 800 om fem år. Detta skulle ske huvudsakligen genom naturlig avgång.

Öresundsvarvet bedömer resultatet under perioden 1980-1985 så att det skulle bli förhållandevis begränsade föriusler. Åren 1980-1983 skulle ge en förlust på 203 milj. kr., medan de tvä sista åren under perioden skulle ge etl överskott på 170 milj. kr., allt enligl Öresundsvarvels egna planer.

Prognoser för lönsamhet är självfallet beroende av vilken marknadsbedömning man gör. Öresundsvarvet konstaterar atl det blir ganska betydande förluster pä samlliga inneliggande order utom en. Prognosfartygen - som man inte har order pä - skulle däremot gä med vinst enligl Öresundsvarvets prognoser. Del är en mycket, mycket optimistisk bedömning, som jag definitivt inte kan instämma i.

När del gäller specialfartygen nämns som konkreta projekt SSAB;s transportsystem och Weyerhaeuser. SSAB-projektet är inte aktuellt, då SSAB valt järnvägstransporter i slället. Trots delta bedömer fortfarande Öresundsvarvet chanserna lill avslut som goda. Weyerhaeuserprojektet är ytterligt osäkert och kan möjligen realiseras i mitten på 1980-talet.

För atl få den kostnadstäckning för färjor som Öresundsvarvet förutser måste prisnivån för färjor gå upp 50%. Del är en ganska optimistisk bedömning. I övrigt nämns ett antal myckel lösliga möjligheler till nya marknader.

Optimismen i planen kan illustreras av prognosen för 1982. När planen gjordes trodde varvet att del skulle kunna få order på specialfartyg för

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

leverans 1982 med minst 85 % kostnadsläckning. Under våren har kontrakt tecknats för tre ytterligt standardmässiga fartyg som ger endast 75 % kostnadstäckning. Fartygen skall levereras till Holland 1982, och den leveransen innebären förlust på ytterligare 90 milj. kr. Fartygen kommer atl belägga halva kapaciteten pä Oresundsvarvel.

Vidare byggde Öresundsvarvet fyra specialfartyg lill Stena Line AB. Tvä båtar levererades under 1979, de resterande i år. Kostnadstäckningen för den första båten var endast 50 % - man fick alltså bara betalt för hälften av kostnaderna. Priset låg under materialkostnaden. En viss förbättring uppnäs troligen för senare bålar genom serieeffekler, men denna förbättring kommer ändå alt vara förhållandevis liten i jämförelse med de förluster det i della sammanhang är fråga om.

De allvarligaste konsekvenserna av atl Öresundsvarvet behålls kan kanske inle räknas i kronor och ören för skattebetalarna. De gäller i stället hur verksamheten pä Öresundsvarvet kommer atl inverka pä de mindre och medelstora varven. Det är här de stora problemen egentligen ligger.

Öresundsvarvets plan förutsätter vidare alt varvet får behålla sin reparationsverksamhet. Regeringen menar alt denna verksamhet skall överföras lill Kockums för alt Kockums skall ges större möjligheter atl klara sin volym. Kockums skall ju vara inriktat pä att bygga myckel stora fartyg. Kapaciteten måsle därför vara hög. Redan i Svenska Varvs strukturplan är det problem för Kockums alt fylla ut nödvändig kapacitet under 1980-lalets första år. Om reparationsverksamheten inte överförs frän Öresundsvarvet, måste ytterligare pengar slussas lill Kockums för att medge annan utfyllnadsproduklion, som inte ger kostnadsläckning.

Öresundsvarvels storlek och produktionsinriktning gör att det, som sagl, främst konkurrerar med mindre och medelstora varv, framför allt när det gäller byggandet av mindre specialfartyg. Del är svårt atl se hur Öresunds-varvet skall kunna behållas utan alt allvarliga konsekvenser uppstår för småvarven. Oresundsvarvel har lika stor kapacitet som övriga smävarv tillsammans. I den bedömning som gjordes av den kommission sorn undersökte de mindre varvens situation konstaterades att kapaciteten - efter nedläggning av ett par smävarv och Öresundsvarvet - ändå överstiger marknadsulrymmet med 10 %.

Om man antar atl Oresundsvarvel i framliden kan belägga kapaciteten med en produktion till 60 % kostnadstäckning, blir förlusten ca 200 milj. kr. per år under perioden 1980-1985, totalt ca 1 200 milj. kr. Det är myckel pengar för alt man skall kunna behålla en förhållandevis begränsad sysselsältning. Det skall dock medges alt bedömningen av procenttalet har gjorts av Svenska Varvs ledning och alt den bedömningen kanske är något pessimistisk.

Vad beträffar Kockums varv kan jag inle se några bärande skäl för atl en större nybyggnadsvolym - som föreslås i reservation nr 3 - skulle vara en förutsättning för atl varvet skall kunna överleva. Möjligheterna all väsentligt öka volymen vid bällre marknadsförutsättningar kvarstår ju. Det finns möjlighet att där mycket kraftigt öka produktionen, om man kunde teckna

order till full självkostnadstäckning. Den möjligheten har utskottet lämnat Nr 164

öppen. Till dess finns det ingen anledning att hålla volymen på en hög nivå Xorsdaeen den

när del gäller en enligl min uppfattning olönsam fartygsproduktion. r • • igon

Vad gäller reservation nr 4 kan det enligt utskottets uppfattning vara__________ _

önskvärt att någon form av produktion vid Finnboda Varf kvarstår under ,,. r „

Vissa varvsfrägor,

förutsättning att detta inte ytterligare kommer atl belasta Svenska Varv eller

' JO m. m.

skattebetalarna. Att däremot, som reservanterna vill, låsa Svenska Varvs ledning tror vi skulle vara besvärande och kanske ödesdigert.

Trots den socialdemokratiska reservationen till förmän för en fortsatt fartygsproduklion vid Oresundsvarvel vill samma reservanter införa en generell anslällningsgaranli inom Svenska Varv. Jag har ännu inle sett några som helst kostnadsberäkningar för en sådan anslällningsgaranli. Men jagtror att vi kan vara säkra på att kostnaderna i varje fall inte kommer att bli små. Är det de socialdemokratiska reservanternas mening all samhället vid alla hot i framliden om friställningar skall gå in med en form av anslällningsga-ranfi? Det kommer atl bli nödvändigt på mänga ställen i så fall. Finns det några ekonomiska beräkningar på kostnaderna för sådana anställningsgarantier, gm de skulle bli legio och om man inom svensk näringspolitik skulle gä in med sådana så fort det blev problem med sysselsättningen någonslans? Man kan också fråga sig vad detta kommer alt leda till i form av risker av en i det närmaste statisk eller stillastående samhällsutveckling oeh i form av elt visst slag av strukturomvandling? Eller utgör varvsregionerna någol specialfall för reservanterna i utskottet? Varför skulle man i så fall prioritera satsningarna i Göteborgs- och Malmöregionerna framför alla andra delar av landet, där man inle är beredd alt göra dessa mycket slora insatser?

Utskottets förslag möjliggör en minskning av varvens kapacitet och ■ därmed även av personalstyrkan under socialt acceptabla former. Som tidigare har nämnts här i kammaren har omfattande åtgärder för att klara sysselsättningen under acceptabla former vid en sådan neddragning ullovals av regeringen. Jag kan inte finna något skäl för att vi med hjälp av skattepengar skall skjuta problemen framför oss.

När det gäller den penningtilldelning som behandlas i detta belänkande
har det rätt en viss förvirring om hur myckel resp. förslag skulle komma att
kosta. Sä mycket tror jag dock är klarl alt det socialdemokratiska förslaget
kommer atl bli dyrbarare. Man har i jämförelse rned regeringens förslag
föreslagit en ökning av avskrivningslånen med 225 milj. kr., en ökning av
skuldbreven med 107 milj. kr., ökade bidrag till utveckling med 100 milj. kr.
och ökade anslag till utvecklingsfonder med 75 milj. kr. Däremot har man
dragit ned pä medelstillskoltet med 632 milj. kr. i förhällande till regeringens
förslag. Det förutsätter atl reservanterna hävdar alt förlusterna på Öresunds
varvet kommer att bli mycket mindre än vad Svenska Varv och regeringen
förutsätter. Del rör sig här om en skillnad på 440 milj. kr., som alltså inte pä
något sätt skulle gå till spillo om den borgerliga majoriteten i näringsutskottel
skulle vinna och Öresundsvarvet skulle kunna klara någon form av lägre
förluster under kommande år. Dessutom förutsätter vi från den borgerliga
majoriteten atl det blir nödvändigt atl skriva ned Öresundsvarvets anlägg- 75

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

I ningsvärde mer än vad reservanterna vill. Man kan nämligen allvariigt ifrågasätta det ekonomiska värdet av dessa anläggningar.

Herr talman! Med hänvisning lill vad jag här framfört ber jag att fä yrka bifall fill utskoltets hemställan under samtliga punkter och avslag på reservationerna 1-9.

TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu uppsatts om delta sammanträdes fortsättning kl. 19.30 efter sedvanlig middagsrast.

ERIK JOHANSSON (s):

Herr talman! Den fortsatta omstruktureringen av den svenska varvsindustrin kommer alt innebära ytterligare friställningar i de berörda varvsregionerna. Då industrisysselsältningen i dessa regioner varit vikande under 1970-lalet kommer förändringarna inom varvsindustrin atl få allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. För Göteborg och Malmö har industrisysselsättningen under andra hälften av 1970-talet minskat med mer än 10 %. Tyvärr räknar man med att den utvecklingen skall fortsätta även under första hälften av 1980-lalet.

Mot denna bakgrund är det självklart för oss socialdemokrater att ägna sysselsättningsfrågorna stor uppmärksamhet i samband med förslagen om neddragning av den svenska varvskapaciteten.

Departementschefen anmäler i propositionen all han avser atl under hösten återkomma lill riksdagen med förslag lill åtgärder pä sysselsättningsområdet. Delta är helt otillfredsställande. Det kan inte vara rimligt att riksdagen skulle fatta beslut om den svenska varvsindustrins storlek utan atl samtidigt få uppgift om vilka åtgärder regeringen föreslår för alt upprätthålla sysselsättningen och dämpa den sociala oron på de berörda orterna.

I vär partimotion 2019 föreslår vi därför att riksdagen redan nu skall ta ställning till konkreta förslag för att hålla sysselsättningen uppe. Vi föreslår bl. a. alt den nu gällande anställningsgaranlin för de varvsanslällda skall bibehållas under den kommande omstruktureringsperioden och utsträckas till atl omfatta även varven i Blekinge. Vidare föreslär vi att ett handlingsprogram snarast utarbetas för att skapa ny sysselsättning på varvsorterna. Slutligen anser vi att de regionala utvecklingsfonderna i Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Blekinge län skall tilldelas elt bidrag på vardera 25 milj. kr. för stöd till utvecklingsprojekt i varvsregionerna.

Herr talman! I mitt inlägg kommer jag alt koncentrera mig pä frågan om anslällningsgaranli i varvsorlerna i anslutning lill reservation 8 i näringsutskoltets betänkande. Arbetsmarknadsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över delta, och vi socialdemokratiska ledamöter har anmält avvikande mening, Mina partikamrater i utskottet, Bernt Nilsson och Hans Gustafsson, kommer senare i debatten atl beröra även övriga frågor som vi tagit upp i värt yttrande lill näringsulskottel.

I samband med 1978 års varvsbeslut föreslog vi socialdemokrater att de anställda vid de berörda storvarven skulle omfattas av en anställningsgaranti.

Vi krävde att staten som arbetsgivare skulle ta silt sociala ansvar, och detta krav kvarstår ännu i dag. Riksdagens majoritet biföll del förslaget. En särskild organisation, Projekt 80 AB, bildades i Göteborg för att la hand om den övertaliga varvspersonalen. Ett huvudsyfte med P 80 var socialt, dvs. alt undvika otrygghet och utslagning och svåra sociala problem. Ett annat var ekonomiskt: den återstående personalstyrkan vid varven skulle ges en sådan sammansättning atl en fortsall effektiv produktion skulle bli möjlig. Etl tredje motiv var att man genom intensiva anpassningsåtgärder ville åstadkomma en smidig - och därmed också från samhällsekonomisk synpunkt fördelaktig - överföring av övertalig personal till nya arbeten.

Herr talman! P 80 är en organisation inom ramen för Svenska Varv. Förde personer som går över till projektet föreligger inte någon formell uppsäg-ningssilualion. En del av dem kan genom P 80, tillfälligt eller permanent, slussas tillbaka in i det ordinarie arbetet vid varven. En huvuduppgift för P 80 är olika typer av långtgående och individanpassade åtgärder för alt underlätta övergången till annal arbete. Hit hör exempelvis individuellt anpassad och riktad utbildning. Den är ofta upplagd i samråd med blivande arbetsgivare. Hit hör också stöd till platssökande vid anställningsbesök hos nya arbetsgivare oeh bidrag lill arbetsgivare vid anställning av svårplaeerade. En annan uppgift för P 80 ligger i alt, med utnyttjande av den lill projektet anmälda personalen, bearbeta olika förslag som kan leda till en ny industriell verksamhet vid varvsorterna. Samverkan med arbetsförmedling, sociala myndigheter, fackliga organisationer och andra samhällsorgan utgör härvid värdefulla inslag.

Trots vissa problem är bedömningarna av den s. k. P 80-verksamheten positiva. Del måsle konstaleras alt organisationen inneburit slora fördelar ur både mänskliga oeh förelagsekonomiska aspekter. Farhågorna att projektet skulle verka hämmande på rörlighetsbenägenheten hos de anställda har inte besannats.

Som väntat har del emellertid visat sig atl en del av den övertaliga personalen är svär att placera pä den öppna arbetsmarknaden. Det finns flera orsaker lill det. Varvsarbetet är till sin karaktär tungt och riskfyllt med förslitningar och skador som resultat. Den snabba neddragningen av varven i Göteborg under andra hälften av 1970-talet har vidare lett till en personalsammansättning inom varven som markant avviker från sammansättningen pä arbetsmarknaden i stort.

Herr talman! Kostnaderna för garantin anges vara ca 266 milj. kr. Bakom de relativt höga kostnaderna för P 80 torde bl. a. ligga det stora inslaget av äldre och begränsat arbetsföra. Någon redovisning av hur kostnaderna fördelas på olika ändamål ges inte i propositionen. Enligt vad utskottet inhämtat har inte mindre än 115 milj. kr. av den totala summan använts till pensioner.

Utan en ingående analys av verksamheten och kostnadernas fördelning är det emellertid inte möjligt att göra en tillförlitlig bedömning av i vilken utsträckning kostnaderna för P 80 i realiteten ersätter andra kostnader, som skulle uppstått om inle verksamheten kommit fill stånd. Del kan nämnas att

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ISjr 164 av de ursprungligen 1 600 övertaliga återstår nu ca 500 personer, som ännu

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

inle har kunnat beredas nya arbeten. Härav är 240 personer 55 år och äldre, 75 personer villkorligt arbetsföra och 100 personer kan betraktas som socialmedicinska fall.

Från Göteborgs kommun har man pekat pä atl det redan med hänsyn till de människor som i dag omfattas av P 80 är motiverat att fortsätta verksamheten efter utgången av 1980. Om verksamheten avbryts riskerar man atl en del av det anpassningsarbete som pågår inle kommer alt leda till resultat. Eftersom de som omfattats av P 80 fortfarande formellt är anstiillda vid varven kommer de vid elt avbrytande av P 80-verksamheten att återgå dit. De kommer därmed alt ingå i den totala personalstyrka som skall anpassas till en väntad krympning av varvskapaciteten.

Med förslaget om anställningsgaranli ville vi socialdemokrater i första hand värna om de äldre och handikappade, som har svårt att hävda sig på den öppna marknaden. Erfarenheterna av P 80 har visat alt anställningsgarantin under den smärtsamma omstruktureringsprocessen inom varvsindustrin fyllt en viktig funktion för speciellt dessa kategorier.

Denna bakgrund kan ge svar till dem som varit kritiskt inställda fill denna fråga. Viär för vår del-med vetskap om P 80:s sammansättning-medvetna om möjligheten att skapa sysselsältning för människorna. När detta sker i samverkan med de fackliga organisalionerna, med de sociala myndigheterna och övriga samhällsorgan har vi en garanti för att dessa människor skall få ett arbete. Det ger också möjlighet till att ingående pröva de olika vägar man kan beträda för alt skapa sysselsältning. Del har varit vägledande och avgörande för oss reservanter.

Herr talman! Även om konjunkturen blivit bättre sedan 1978 är vi rädda för alt främst de äldre och handikappade varvsarbetarna får svårt att hävda sig på den öppna arbetsmarknaden. Här krävs särskilda insatser, som ibland kan vara tidsödande, för all om möjligt föra över så många som möjligt av dessa människor lill nya jobb. En organisation som P 80 har visat sig vara mycket lämplig när etl betydande antal personer pä en gång skall gä över till annan verksamhet. Erfarenheterna av P 80 har också visat vad personella resurser inom exempelvis förmedlingsverksamheten kan betyda. Detta styrker oss socialdemokrater i vår uppfattning atl det är samhällsekonomiskt motiverat atl ge arbetsförmedlingen utökade personella resurser.

För atl stilla oron hos alla dem som kan komma atl drabbas av etl beslut om neddragning av den svenska varvsindustrin bör riksdagen redan i dag fatta beslut om anställningsgarantier i varvsorterna att gälla under hela omstruktureringsperioden.

Till sist, herr talman, vill jag knyta an fill huvudfrågan om varvsnäringens
situation och utveckling. Man har i debatten påtalat den situation som från
arbetsmarknadssynpunkt blir följden av en neddragning av verksamheten
vid varven. Hugo Bengtsson har utvecklat delta när del gäller Öresundsvar
vet. För egen del vill jag understryka att konsekvenserna inte bara drabbar
varvsorterna i Skåne utan också en stor del av den övriga skånska
78 arbetsmarknaden. Etl bifall till de socialdemokratiska förslagen skulle i hög

grad medverka lill alt lösa problemen på hela den skånska arbetsmarknaden. I de socialdemokratiska förslagen finns medlen anvisade för hur problemen kan finna sin lösning.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationen nr 8 i näringsutskottels betänkande.

PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Jag är litet förvånad över Erik Johanssons sätt atl argumentera för anställningsgaranlin. Atl lösa problemen på arbetsmarknaden i Skåne genom atl lill varje pris hålla fartygsproduktion kvar vid Öresundsvarvet tror jag knappast är den rätta metoden. Tvärtom har ju Svenska Varvs ledning gång på gång klagat på alt man har fått generella nedskärningar över samlliga varv, som kanske tillfälligt är lättare atl klara sysselsätlningsmässigt men som ger väsentligt sämre överlevnadsmöjligheler för samtliga fyra varv som skulle finnas kvar, om de socialdemokratiska reservationerna skulle bifallas.

Dessutom vill jag fråga Erik Johansson: Är Erik Johansson beredd att i alla andra fall pä olika häll i landet där del kan uppstå sysselsättningsproblem -inte bara i Malmö- och Göteborgsregionerna - beredd alt gå in med någon form av anställningsgaranli? Vilka ekonomiska konsekvenser tror Erik Johansson i så fall atl det skulle komma atl leda till? Och vilka konsekvenser skulle det få när det gäller att klara omstruktureringen i samhället?

Det är mycket viktigt atl få svar på dessa frågor - framför alll för den breda allmänhet som inle bor i Göteborgs- oeh Malmöområdena.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ERIK JOHANSSON (s) replik;

Herr talman! Först och främst har vi från värt håll tidigare i debatten i dag kraftigt understrukit alt vi är beredda atl medverka lill en omstrukturering av varvsindustrin - vi ser det som en nödvändighet.

Vi har under åren byggt upp en hel rad arbelsmarknadspolitiska medel, som är utformade mot bakgrund av utvecklingens krav och anpassade lill människorna. I arbetsmarknadspolitiken möts samhällsekonomins krav pä effektivitet och kraven på att tillgodose de enskilda människornas förutsättningar och möjligheter. Anställningsgarantin är etl sådant arbetsmarknads-politiskt medel.

De arbelsmarknadspolitiska medlen är okonventionella. Del sker bedömningar från fall till fall. Vi har frän vårt häll gjort bedömningen att del här är , en möjlig framkomstväg i den här situationen. Den är fullt motiverad med utgångspunkt från vår grundinställning om alla människors rätt till arbete.

PER WESTERBERG (m) replik;

Herr talman! Jag delar fullkomligt Erik Johanssons uppfattning atl vi skall försöka skapa sysselsältning för samtliga människor som kan komma att friställas i varvsregionerna. Men atl göra del genom någon form av ansiällningsgaranti tror jag väsentligt skulle komma att försvära den

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

omstrukturering av varvsrörelsen som är absolut nödvändig för att kunna uppnå lönsamhet 1985.

Jag vill ånyo betona att vad Svenska Varvs ledning bl. a. har klagat över har varit atl man skurit ned arbetsstyrkan jämnt över samtliga varv i stället för att plocka bort en eller elt par enheter. Att koncentrera sig pä etl par varv skulle ge större slagkraft och större garanti för sysselsättning i framliden. Då skulle man kunna få åtminstone etl par - helst tre - varv att överleva i framtiden.

Jag har ännu inle fått svar på frågan om Erik Johansson är beredd alt gå in med anslällningsgaranlier i andra delar av landet, när del dyker upp sysselsättningsproblem där. Eller är det någonling unikt för Malmö- och Göteborgsregionerna atl man skall gä in med denna typ av anställningsga-ranfi?

ERIK JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Förslaget i propositionen om en neddragning av varvsproduktionen skapar exceptionella och besvärliga förhållanden som är koncentrerade lill dessa orter. Då har vi funnit att anställningsgarantier och P 80-verksamheten ger en bredd i möjligheterna att skapa sysselsältning för dessa människor. Arbetsförmedlingen har inte de resurser som skulle krävas för att klara det.

Självfallet är vi frän vårt parti beredda alt pröva olika vägar - det har vi med framgång gjorl under de år vi haft en aktiv arbetsmarknadspolitik som vuxit fram med - det vill jag påstå - arbetarrörelsen som pådrivare. Vi har aldrig lämnat några enskilda människor eller regioner i sticket. Vi har valt atl pröva medlen från fall till fall, och därvid har vi vägt samman såväl företagets och samhällets, ortens, som de enskilda människornas problem och förutsättningar. Målet är en progressiv utveckling av produktionen - däri ligger grunden för all kunna föra utvecklingen vidare i positiv riktning. Det har vi vid åtskilliga tillfällen bevisat.

Talmannen anmälde att Per Westerberg anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

ELVER JONSSON (fp);

Herr talman! Vi har under 1970-talel fatlat flera varvspolitiska beslut. Syftet har varit alt dra ned produktionsvolymen och anpassa den till förändrade marknadsförutsättningar. Vi fick inte avsättning för våra produkter, oeh då måsle vi antingen upphöra med tillverkningen eller försöka nå fram till alternativa produktioner. En omställning har skett av varvsindustrin från en expansiv sektor med stark ställning pä världsmarknaden till en hastigt krympande industrigren med väldiga kapitalförluster. Den har ägt rum under en relativt kort tid. Det handlar om den kanske största strukturomvandling som vi har haft här i landet någonsin. Denna strukturomvandling har lett till en kris, oeh tyvärr ser vi inte slutet pä krisen. Situationen är fortfarande mörk för varvsnäringen, och även om man kan se

vissa ljuspunkter, har vi inga garantier för alt denna näring pä nytt kan bli en slagkraftig verksamhet. Successivt har volymen dragils ned. Det regeringsförslag som vi i dag har att behandla går etl steg längre. Jag tror att det är nödvändigt.

Vad kan vi dä göra för atl förbättra läget? Det övergripande målet måste vara atl föra över arbetskraften till nya expansiva sektorer. Från de aspekterna har arbetsmarknadsutskottet haft att bevaka två handlingslinjer, som är aktuella i sammanhanget. För del första gäller det åtgärder för att skapa en ny industrisysselsättning, och där kan regionalpolitiska insatser vara etl medel. För del andra måste strukturomvandlingen ske i socialt acceptabla former. Arbetsförmedlande insatser är viktiga inslag liksom åtgärder inom utbildningsområdet.

Utskottet tar inte ställning till i vilken omfattning och takt neddragningen inom varvsseklorn måsle ske, men vi konstaterar att det råder en bred enighet om att varvsindustrin måste fortsätta atl minska. Det är då som de sysselsättningspolitiska insatserna aktualiseras. Utskottet accepterar propositionens uppläggning, som innebär att regeringen lill hösten skall återkomma med förslag dels när det gäller personalavvecklingen, dels för hur sysselsättningen i varvsregionerna skall främjas. En sådan uppläggning har kritiserats i den socialdemokratiska partimotionen. I en reservation säger socialdemokraterna alt den är helt otillfredsställande.

Den metod som hittills har använts för att slussa över anställda vid Göteborgsvarven till andra branscher är Projekt 80. Inom ramen för detta projekt har den s. k. anställningsgaranlin hanterats. Uppenbart har Projekt 80 haft både positiva och negativa sidor. Det borde vara förnuftigt alt utan förutfattade meningar avvakta den utlovade utvärderingen. Socialdemokraterna begär just en sådan utvärdering av Projekt 80, och där har vi i arbetsmarknadsutskotlel haft en samstämmig uppfattning. Nu kräver även socialdemokraterna atl regeringen skall fä i uppdrag att komma med förslag. Från den synpunkten upplever jag reservationen såsom omotiverad. Erik Johansson nämnde att man skall ingående pröva en sådan utvärdering. Då kan man fråga om det är klokt att binda sig, innan man har hittat en ny och bättre form. Det måste anses logiskt att avvakta en sådan utvärdering, innan man låser sig för olika förslag pä det arbelsmarknadspolitiska området.

Den principiella diskussionen har rört både anslällningsgaranfin och det speciella Projekt 80. Det senare är något helt nytt för arbetsmarknaden och infördes i samband med varvsbeslutet 1978. Garantin gäller för de anställda fram t. o. m. 1980.1 Göteborg finns, som här har nämnts tidigare, en särskild organisation för arbetsförmedlande verksamhet.

Utskottet har för sin del slagit fast att en sådan här form för arbetsmarknadsstöd innehåller svåröverbliekbara och diskutabla inslag. Det finns starka principiella skäl mot att statsmakterna för enstaka företag eller branscher gör åtaganden av detta slag. Del rör sig ju ändå om insatser i en storlek av aldrig tidigare skådat slag. Företag i andra branscher och regioner kan med visst fog resa krav pä liknande insatser. Det kan i konkreta situationer medföra svårigheter att göra avvägningar, som innebär atl vissa delar av landet eller

6 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

någon region får en sådan garanti, medan andra delar får slora svårigheter näringspolitiskt eller på annat sätt.

Jag menar precis som socialdemokraterna i sin partimotion all det är svårt alt analysera kostnaderna för Projekt 80. Många äldre och begränsat arbetsföra har berörts, vilket bör vara ett mycket tungt skäl för att avvakta utvärderingen av projektet. Det är ju pä grundval av den utvärderingen som regeringen skall framlägga sin proposition i höst.

I det här sammanhanget bör dock noteras all arbetsmarknadsutskottet har föreslagit atl Projekt 80 skall kunna fortsätta in pä nästa år för alt ge erforderligt handlingsutrymme -detta med tanke på att vi förmodligen först ganska sent i höst blir klara med ett riksdagsbeslut. Vi har för vår del förordat alt ingenting bör hindra regeringen, om den finner det lämpligt, alt låta Projekt 80 dra över en tid in på 1981.

Utskoltsmajoriteten ställer sig bakom propositionen i vad gäller uppläggningen av de sysselsättningspolitiska insatserna. Å andra sidan kan hävdas att realbehandlingen återstår, eftersom de konkreta förslagen väntas föreligga i den kommande propositionen.

Beträffande det regionalpolitiska avsnittet har etl enhälligt utskott efter tvekan enats om att avstyrka den delen av propositionen. Det gäller förslaget om att placera Landskronaregionen i ett allmänt stödområde. Det har väckt- myckel stor diskussion i samband med arbetet på den proposition som vi nu har att ta ställning till, inle minst därför atl Landskrona sä totalt domineras av sin storindustri, nämligen Öresundsvarvet.

Arbetslösheten i Landskrona är hög för att vara i den delen av landet. En nedläggning av Öresundsvarvet skulle därför drabba orten myckel hårt. Även om propositionens förslag har brister i analys och framförhållning har vi ändå ansett att den rätta lösningen inte kan vara att placera in kommunen i ett stödområde. Vi har hänvisat till att det regionalpolitiska stödet är lill för de områden i landet som permanent har svårigheter. Det är dä fråga om skogslänen och det norrländska inlandet, som har de mest varaktiga och djupa problemen. Det är där inte fråga om strukturomvandlingar utan om bristande förmåga att konkurrera på de allmänna villkor som gäller på marknaden.

Att låta Landskrona ingå i elt stödområde skulle strida mot de principer som riksdagen antagit i samband med den nya regionalpoliiiska indelningen och stödformerna. Vi har hänvisat till att det, även om det skulle behövas myckel omfattande insatser, är möjligt alt vid slödgivningen gå utöver de ramar som i dag tillämpas för stöd utanför stödområdena. Regeringen kan också inhämta särskilt bemyndigande från riksdagen. 1 övrigt bör man i Landskronaregionen kunna tillämpa samma principer som de som i allmänhet gäller för stöd utanför stödområdena.

Vi har dessutom lagt till alt till de här frågorna finns det anledning att ha en mycket generös inställning. Med del ställningstagandet menar vi atl vi har en fast principiell grund för när och hur en region skall kunna komma atl placeras i elt permanent stödområde. Arbetsmarknadsutskottets förslag på denna punkt har fått anslutning av etl lika enhälligt näringsutskott.

När det gäller de medel som arbetsmarknadsutskottet har tillstyrkt skall kunna utgå, kan nämnas förslaget om att 170 milj. kr., som tidigare anvisats för regionalpolitiska insatser i varvsregionerna, nu skall föras över till den ordinarie regionalpolitiska anslagsramen - en förstärkning som kan komma till nytta.

Herr talman! I en så svär omställningsprocess som varvskrisen kräver, ställs unika krav på arbetsmarknadspolitiken. Därför är det viktigt att arbetsmarknadspolitiken får bli ett stöd för en mer aktiv näringspolitik. Det är viktigt att stödet kan överföras till produkter som inle bara tillverkas utan som det också finns avsättning för. Det är nu viktigare än någonsin att vi fär en god näringspolitik som pä sikt kan ge fler arbeten för att trygga välfärden i vårt land.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ERIK JOHANSSON (s) replik;

Herr talman! Utskottets värderade ordförande anförde när det gäller P 80 och anställningsgaranlin alt det inle finns anledning att binda upp sig innan erfarenheter har vunnits, att det var svåröverblickbarl och att vi därför skulle vänta till hösten med avbrott som följd.

I milt huvudanförande redovisade jag detta. Det är klart att det här är ett uttryck för en viljeinriktning, att det är ett blodprov - på hur stark viljan är att skapa arbete ät de människor som det här är fråga om och vilka medel man sedan skall använda. Som jag tidigare sagt har vi möjligheter till - och vi har även erfarenheter av - alt med prövningar från fall till fall finna lösningar. Sädana har vi gjorl med framgång. Om vi avbryter P 80-verksamheten återgår människorna, som jag sade, till sina arbeten, men har vi räd med detta? Vi reservanter anser atl det är nödvändigt och ser det som en förutsättning för att kunna förverkliga den målsättning vi har satt upp: Arbete ät alla.

Vi bedömer det som både samhällsekonomiskt lönsamt och bäst för individen, eftersom det ger individen möjlighet att utvecklas och finna den tillfredsställelse elt arbete utgör.

När den här akuta situationen nu har uppstått har vi bedömt att just dessa åtgärder skulle vara lämpliga, oeh därför har vi förordat dem.

ELVER JONSSON (fp) repHk;

Herr talman! För Erik Johansson blir jag tvungen att stryka under det jag sade i mitt huvudanförande: Det är inle fråga om att avbryta P 80. Vi har sagt atl del kan fä användas in pä nästa år för att vi skall hinna avlösa det av andra och bättre metoder.

Min huvudinvändning mot den socialdemokratiska reservationen är att man gör en logisk kullerbytta. Man säger att man vill ha en utvärdering med företrädare för inte minst de fackliga organisationerna samt beställer ett regeringsförslag. Men samtidigt har man krav på att behälla den nuvarande anställningsgarantin och utvidga den till att gälla också Blekinge.

Varför skall man då ha en översyn med analys och förslag? Menar socialdemokraterna inle någonting med det? Menar de att det inte skulle leda

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

till någonting, eftersom de redan i dag vill binda upp sig?

Nu säger Erik Johansson att del mera skall ses som en viljeinriktning. En sådan förklaring kan väl vara försonande i sammanhanget. Jag vill ändå påstå att vi från arbetsmarknadsutskottet är beredda atl ta ansvaret för sysselsättningen i dessa regioner. Det är min övertygelse atl delta också gäller de socialdemokratiska ledamöterna. Min slutsats är att det är fel att föregripa det förslag vi har beställt, när man under tiden kan klara svårigheterna med det åtgärdsprogram som utskottet förordat.

ERIK JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Del är just där skiljelinjen går. Utskottets ordförande säger atl man kan klara det med de medel man har. Det anser däremot inte vi reservanter, och därför har vi lagt vårt förslag.

Elver Jonsson sade vidare att man kan gå andra vägar. Jag är av den uppfattningen att vi behöver både-och. Socialdemokraterna har i utskottet och i motioner, både enskilda motioner och partimolioner, begärt förstärkningar av arbetsförmedlingarna för att kunna fylla dessa syften. Vi har den motiveringen att när människor befinner sig i denna situation är del ett fidsödande arbete alt medverka till atl få ut dem pä nytt i arbetslivet. Del kan gälla atl återge dem självförtroende, att ge dem en orientering om arbetslivet och nya arbetsområden, arbetsplatser osv. Till detta arbete har knutits, som jag sade tidigare, sociala myndigheter, läkare, fackliga organisationer, arbetsförmedling oeh liknande. Allt detta utgör en grundförutsättning. Men om arbetsförmedlingen hade fått dessa föreslagna resurser skulle möjligheterna ökat. De är inte tillräckliga i dag.

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! När det gäller all klara sig med de medel vi har vill jag påpeka alt vi ändå har sagt att vi behöver ytterligare resurser för alt klara den svära situation som kommer att uppslå när della inträffar som vi är överens om nämligen att varvsnäringen måste reducera sin verksamhet. Vi säger i utskollet alt vi kan tänka oss alt pröva mera okonventionella lösningar för att snabbt oeh praktiskt skaffa arbete ät den övertaliga personalen. Det skall ske elt samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, de anställdas organisationer och näringslivet i Sydsverige. Ett sådant samarbete måste komma till stånd.

Utifrån detta beställde vi ett förslag från regeringen, och denna beställning är också socialdemokraterna med pä. Det är därför den logiska kollisionen uppstår när de å ena sidan beställer förslaget men å andra sidan vill föregripa det.

Jag vill ätrdå tolka det så att Erik Johansson menar att vi skall se det som en viljeinriktning, även om jag menar atl del är en överloppsgärning att då skriva en reservation som man gjort här.

Talmannen anmälde att Erik Johansson anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

BERNT NILSSON (s):

Herr talman! För 14 dagar sedan behandlade vi regionalpolitiken i denna kammare. Vi socialdemokrater var då starkt kritiska mot regeringens sätt att hanlera sysselsättningsfrågorna. I går diskuterade vi näringspolitiken i flera timmar, och även vid del tillfället framkom samma kritik. I dag har vi etl nytt exempel på regeringens oförmåga i detta avseende. För en stund sedan var industriministern uppe i talarstolen oeh sade att socialdemokraterna har övergivit sin näringspolitik. Jag vet inte vad industriministern menade med detta, då vi ju har lämnat en utförlig motion med motiveringar. Men hur förhåller del sig med regeringens näringspolitik? Jo, den grundar sig på den enkla filosofin, alt ger man bara företagen pengar, skapas också sysselsättning. Med andra ord, den borgerliga regeringen har aldrig haft någon näringspolitik, utan det är de privata företagen som skall sköta om det hela. Fär företagen bara tillräckligt med pengar, kommer det också alt skapas arbeten, menar man. Vi har sett hur det har blivit med den saken.

Så till den fråga som vi nu behandlar. En omstrukturering av svensk varvsindustri har pågått ett antal år och kommer väl alt fortsätta ett tag till. Jag vill påpeka att omstruktureringen har varit nödvändig. Sedan kan man diskutera om det har vidtagits riktiga eller felaktiga åtgärder. Del är möjligt att bildandel av Svenska Varv AB var elt rikligt grepp- i varje fall blev del så. Anställningsgaranli har tillkommit för de anställda vid storvarven i Göteborg, Uddevalla, Landskrona och Malmö. I del sammanhanget har det talals mycket om alternativ sysselsättning - och det är just det som det här är fråga om. Det är sä lätt att säga att del skall skapas alternativ sysselsättning, men del är betydligt svårare att lyckas med det. Vi vet att del på varvsorterna rör sig om etl mycket stort antal anställda, som på en gång kom i farozonen.

Situationen är vidare den att man pä varvsorterna har en minskande induslrisysselsättning liksom också en besvärande arbetslöshet. Där kan man, om man jämför de siffror som logs fram beträffande regionalpolitiken, peka pä att exempelvis Malmö i dag har samma arbetslöshet som i Värmland.

Hugo Bengtsson har tidigare talat om situationen i Landskrona. Mycket tyder pä att del blir en fortsättning.

Industriministern sade i dag att vi har högkonjunktur och bra sysselsättning. Men, som sagt, på varvsorterna tyder inte allt pä detta. Industrisysselsältningen är vikande, och vi har en besvärande arbetslöshet även inom industrin.

Industriministern frågade varför vi skall behålla varven. Han menade att vi i stället bör se till att det skapas en ny industriell sysselsättning på orterna i fråga. Även Johan Olsson var inne på dessa tankegångar. Det helte också att sysselsättningen skall tryggas. Men då får man ställa frågan; Vad är det för goda cigarrer industriministern och Johan Olsson är ute viftar med? Vad är del för sysselsättning som skall skapas på varvsorterna? Man pratar ju runt utan all tala om vad det är fråga om att ta fram som ersättning.

Det har sagts här att del är naturligt att man skall trygga sysselsättningen på

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

varvsorterna. Det är propositionens innebörd, sade industriministern. Jaha, det är möjligt att det är. Jag skulle då vilja fråga utskottels talesman, eftersom industriministern inte är här: På vad sätt tänker man trygga sysselsättningen pä varvsorterna, om regeringens förslag går igenom? Jag har inle förslätt att det har kommit fram några konkreta alternativ i del avseendet.

I det här läget har regeringen i stället föreslagit alt varven i Landskrona och Sölvesborg samt Finnboda i Stockholm skulle läggas ned. Del skall vidare bli stora nedskärningar vid varven i Malmö, Göteborg och Uddevalla. Dessutom säger regeringen att anställningsgarantin skall gälla bara några månader till, men utskottet har sedan gjort vissa korrigeringar på den punkten.

I samma andetag säger regeringen att det är först till hösten man skall tala om hur man skall skapa sysselsättningstillfällena. Det måste jag säga är häpnadsväckande, och vi har sagl i vår reservation att det är i högsta grad otillfredsställande att man framställer det på det sättet. Det är alldeles självklart att skall man fatta beslut om en strukturplan, måste man samtidigt lägga fram ett förslag till hur sysselsättningen skall klaras, dvs. hur en sysselsättningsplan skall se ut.

De båda planerna bör naturligtvis komma samtidigt, och den fråga som då uppstår är denna: Varför lägger man inte fram dem samtidigt? Om det nu är så som induslriministern sade atl sysselsättningen är så god f. n. alt det inte skulle bli några problem att klara dessa frågor, borde del ju vara en enkel sak att ta fram planerna på en gång.

Jag tror nu inte att det är pä det sättet, utan vi vet att varvsorterna har haft betydande svårigheter alt skapa de jobb som hittills har tagils fram. Industriministern sade själv alt offshore-verksamheten är pä upphällningen, och det är säkert sä. Jag tror att man kan arbeta en tid med sådan produktion, men den kommer inte att ge några slora pengar i det länga loppet. Dä är man tvungen att göra rockader igen.

Samtidigt har man också påstått - det har sagts förut - att Karlskronavarvet skall ägna sig ät tillverkning och reparation av militära fartyg. I samma andetag konstaterar man dock att det saknas pengar till detta. Det finns inga militära anslag för det ändamålet. Då är frågan: Vad menar regeringen med det här? Hur vill man lösa de här frågorna? Kommer regeringen möjligen till hösten att föreslå alt det skall anslås pengar till Karlskronavarvet?

Jag tycker att del här liknar en Miinchhausenhistoria - varvet får självt lyfta sig i håret. Undra på att vi har det som vi har här i landet med den här regeringen!

I den socialdemokrafiska reservationen nr 8 har vi begärt ett handlingsprogram för hur sysselsättning skall skapas på varvsorterna, och jag skulle som sagt vilja ställa frågan till utskottets talesman: Hur tänker man gå lill väga? Här har två talesmän för regeringen stått och talat om alt man skall klara de här frågorna. Del skall bli intressant att höra hur det skall gå fill.

Vi kräver alltså att det skall upprättas ett sysselsättningsprogram för

varvsorterna som anger hur man skall kunna klara sysselsättningen och lösa de problem som finns där. I det sammanhanget vill vi kraftigt understryka alt della gäller också underleverantörerna till varven. Sådana åtgärder måsle vidtas att de inte drabbas. Kommuner, fackliga organisationer m. fl. har redovisat en hel rad tänkbara projekt som bör utvärderas och prövas i den handlingsplan som vi kräver. Vi anser alt regeringen själv måste la tag i de frågorna i stället för alt överlåta dem ät det privata näringslivet. Regeringen måste visa handlingskraft och vilja atl skapa sysselsältning.

Anställningsgaranlin är en fråga som har varil uppe till diskussion flera gånger, och jag skulle också vilja beröra den litet.

Vi har i arbetsmarknadsutskottet haft en hearing med ledningen för Projekt 80. Jag måsle säga att det var intressant alt fä den kontakten. Vi har där också haft kontakt med det s. k. trygghetsrådet, som är ett organ mellan Privaltjänstemannakartellen och Svenska Arbetsgivareföreningen. Del har därvid framkommit att man anser alt P 80-verksamheten har övervägande positiva drag oeh att den har inneburit stora fördelar ur flera synpunkter.

Verksamheten har inte varit sä rörlighetshämmande som man i vissa fall, även här i debatten, har velat göra gällande. Den har heller inte varil för dyr, om man lar hänsyn lill vad pengarna har använts till. Klart är därför-i varje fall ser jag det sä - atl Projekt 80 är intressant av många skäl. Jag anser atl projektet bör betraktas och utvärderas som en försöksverksamhet när kriser inträffar i större företag. Jag utesluter inte att man kanske i fortsättningen kan använda samma metod därest vi fär kris i ett företag av samma slorleksgrad som varven har haft tidigare. Av den anledningen är det utomordenlligl viktigt att fä en klar analys av hur verksamheten kommer atl se ut i fortsättningen. Någon sådan redovisning har emellertid inte givils i propositionen. Regeringens uppfattning är atl denna verksamhet skall upphöra i och med 1980 års utgång. Vi beklagar att vi inle har kunnat få del av den redovisningen. Vi anser på socialdemokratiskt häll att riksdagen av flera skäl, inte minst av utvärderingsskäl, bör fä en klar redovisning av projektet. Därför bör också den här verksamheten fullföljas ända tills varvens problem blivit lösta eller i varje fall något så när lösta.

Elver Jonsson sade i sitt tidigare inlägg atl utskottet påtalat alt man vill ha en redovisning, men han sade också att utskottet anser att den här verksamheten kan fortsätta. Ja, del har utskottet visserligen sagt, men regeringens uppfattning är ju alt verksamheten skall upphöra i och med 1980 års utgång. Del hade varit rejälare om utskottsmajoriteten sagt att den skall fortsätta t. v. eller åtminstone tills vi fält den utvärderad, så atl vi kunde gripa oss an med frågorna. Enligt vår uppfattning bör regeringen fä i uppdrag att redovisa den utvärdering som del är fråga om här. •

Till sist skulle jag vilja säga att industriministern elt par gånger har stått här och talat om fundamentala brister och tankeoreda och allt vad det var för någonting. Efter Sven Anderssons inlägg i denna talarstol om propositionen, dess utformning och hanteringen av frågan i övrigt funderar man på var tankeoredan och de fundamentala bristerna finns någonstans.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164 Med detta, herr talman, ber jag atl fä yrka bifall lill de socialdemokratiska

Torsdaeen den reservationerna som är fogade lill näringsutskottets betänkande.

5 juni 1980

_____________ JOHAN OLSSON (c) replik:

Vissa varvsfrågor Herr talman! Om Bernt Nilsson barlast utskoltsbetänkandel bör han veta

m. m.

alt vi har föreslagit atl det skall göras en utvärdering av alla de förslag som har

lämnats, bl. a. i motioner - även frän socialdemokratiskt häll -, från

departementet, från Malmö kommun och från fackligt håll. Vi har sagl atl

efter utvärderingen av dessa frågor bör regeringen lägga fram förslag till

åtgärder för att klara den omställning som erfordras i Öresundsomrädel. Vi

anser atl detta förslag är bättre än förslaget i reservationen pä denna punkt.

Reservationen är onödig - ett handlingsprogram skulle ju närmast försena

handläggningen av dessa frågor. Vi menar atl vad utskotlsmajorilelen har

skrivit innebär en tillräcklig trygghet för att åtgärder kommer all vidtas som

ersättning för varvsomläggningen. Det är inte i dag som dessa åtgärder

behövs, ulan det är senare, när verkningarna börjar ge sig lill känna.

Den andra punkten som jag på en direkt uppmaning vill kommentera gäller Karlskronavarvet. I fråga om detta varv är vi överens i utskotten. Regeringen föreslår en hel rad åtgärder, bl. a. atl 75 miljoner anvisas för utveckling av plastteknologi. Utskottet har sagl att Kariskronavarvel skall vara ett marint varv, och det har även sagts i propositionen. Det förutsätter givetvis att varvet kan lägga en del av produktionen på export - man har de förhoppningarna.

Jag vill erinra om alt det nu har blivit svårare atl lösa frågan om den marina produktionen vid Kariskronavarvel sedan socialdemokraterna för någon vecka sedan röstade ned regeringens förslagom anslag till försvaret. Man bör kanske från socialdemokratiskt håll ta konsekvenserna av del när man diskuterar denna fråga.

Vi har nu fått utfästelser från försvarsutskottet - oeh vi är eniga på den punkten - om lidigareläggning av en del reparationer av vedetlbålar. Dessutom har vi sagt atl 15 miljoner av varvsslödet skall kunna användas för produktion vid Karlskronavarvet.

Vi tycker atl vi har löst dessa frågor på etl efter omständigheterna tillfredsställande sätt, och det finns ingen anledning för Bernt Nilsson alt komma med kritik på just den punkten.

BERNT NILSSON (s) replik:

Herr talman! Både industriministern och Johan Olsson talade om att vi har en bra sysselsättning och frågade varför vi skall behålla varven när vi kan skapa annan industriell sysselsättning i stället. Men om det nu är så enkelt alt skapa annan industriell sysselsättning oeh vi har en god konjunktur i dag, varför inte i dag anvisa vägarna för hur delta skall gå till? Varför inte i dag tala om hur ett program för detta skall se ut? Det borde ni göra i stället för atl i propositionen och utskottsbetankandet säga alt Kariskronavarvel exempelvis skall arbeta med militära beställningar i fortsättningen utan atl det finns pengar lill det. Om det är sä lätt att skapa jobb som ni framställer del - gör del

då] Men vi har den uppfattningen att det inte är så lätt. Nr 164

När vi har gått igenom regionalpolifiken och sysselsättningsfrågorna har vi ~ cdaee d sett att konjunkturen icke alls är så fin som ni vill påstå. Det framgick också <; : „: i gon

av Hugo Bengtssons redovisning av arbetsmarknadssituationen i Lands- __

Vissa varvsfrågor, m. m.

krona.

Jag vet atl Verkstadsföreningen har gjort en undersökning där man har kommit fram till alt del finns vissa företag som vill anställa arbetskraft i Landskronaområdet och i Malmö. Jag vill emellertid påpeka all när del gäller den undersökningen sä finns det för det första vissa dubbelförningar. För det andra vet vi vad dessa undersökningar är värda när det verkligen är fråga om atl det skall anställas folk. Då passar helt enkelt inte bitarna ihop, dvs. de arbetslösa i förhållande till de lediga platserna. Det är alltså inte så enkelt som ni vill framställa det.

JOHAN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill fråga Bernt Nilsson: Hur går det socialdemokratiska handlingssättet ihop, när man ena veckan talar för atl man skall dra ner försvarsanslagen med miljarder och den andra driver en linje som går ut pä att man kräver alt regeringen skall lägga marina beställningar vid det varv som regeringen skall ha ansvaret för? Jag begär ett svar på den frågan.

F. ö. vill jag säga att vi har lagt fram förslag om en rad åtgärder när det gäller Kariskronavarvel, oeh vi har varil eniga om dem inom utskottet. Men Bernt Nilsson är ändå inte nöjd med de förslag som framförts för atl lösa problemen där.

Vad del gäller Oresundsvarvel är det ju i dag som ätgärderna behövs. Socialdemokraterna begär atl riksdagen skall fatta beslut om ett handlingsprogram, något som kanske tar ett halvår att få fram. När man sedan har fått det handlingsprogrammet, så skall frågan gå elt varv lill, och först därefter skall man fatta beslul. Vi har sagt till regeringen: Kom igen med åtgärderna enligt de förslag som är fastställda, och ta gärna fram nya förslag till åtgärder! Lägg fram förslagen efter den tid och i den takt som krävs för atl vi med dem skall kunna möta de svårigheter som uppstår!

Vi tycker också att det är viktigt att framhålla alt vi har föreslagit att man i samråd mellan näringslivet i Sydsverige och arbetsmarknadsorganen, mellan facket och företagen, verkligen söker komma fram till de lösningar - gärna okonventionella sådana ~ som kan undanröja de svårigheter som Bernt Nilsson talar om. Lösningarna kan gälla utbildningsfrågor och annal, och de måsle till för atl man skall kunna motverka de problem som kan uppstå i en nedläggningsort.

Vi tror alltså alt de förslag som utskoltsmajorileten tillstyrkt är tillräckliga och att de innehåller de åtgärder som är riktiga för att man snabbt skall få till stånd en förbättring här.

BERNT NILSSON (s) replik:

Herr talman! Självfallet är utskoltsbetänkandel betydligt bällre än den
proposifion som vi fick i frågan. Det var också därför jag frågade hur det 89

Nr 164 kunde komma sig all industriministern stod här och talade om fundamentala

Torsdagen den '''' "'' tankeoreda.

5 iuni 1980 Men man måste ändå ställa frågan: Om ni nu inle tycker alt det är bra som

_____________ det är när det gäller sysselsättningsfrågorna och om del nu finns de

Vissa varvsfrågor möjligheter att skapa sysselsättning osv. som ni talar om, då borde ju
regeringen i så fall samtidigt med att man presenterar struklurplanen i

propositionen tala om hur sysselsättningsfrågorna skall lösas. Vi borde alltså ha fått en sysselsättningsplan samtidigt med atl struklurplanen presenterades riksdagen. Det hade varit rimligt. Nu har ni i utskottet rättat till del här, och det är naturligtvis bra.

När det sedan gäller Karlskronavarvets beställningar är det ändå så atl del hänvisas till atl varvet skall leva pä militära beställningar men alt anslagen lill delta över huvud tagel inte finns med här. Att det sedan är så all den av regeringens riksdagsledamöter som känner till underlaget för det här förslaget inte hinner hit i lid för atl delta när dessa frågor beslutas, det är en annan sak. Sådant kan vi inte la hänsyn till, utan det får ni svara för själva. Men hade man verkligen menat någonling med del här förslaget, då skulle man ha sett till att anslaget funnits långt tidigare så att Karlskronavarvet kunde ha arbetat med de här beställningarna. Vi kände för del första inte till att varvet skulle ha pengar ur det militära anslaget, oeh för det andra har vi inte samma uppfattning om hur det militära anslaget över huvud laget skall fördelas som partierna i regeringsställning har.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Förutsättningarna för att kunna bereda arbete ät alla måste baseras på ett konkurrenskraftigt näringsliv. Vår ekonomiska framtid beror på möjligheterna att göra oss gällande pä världsmarknaden. Innovationer och produktutveckling är av avgörande betydelse för det svenska näringslivets förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen.

De åtgärder som riksdagen nu tar ställning lill måste syfta till att minska de finansiella hindren för angelägna och oundvikliga strukturförändringar. Det måste bli fråga om omställningar vad gäller produktionsinriktning, teknisk uppläggning och arbetsorganisation. Företagens uppgift i en marknadsekonomi är att tillgodose den efterfrågan av produkter som existerar i verkligheten.

I sitt yttrande anför arbetsmarknadsutskottet att det finns starka principiella skäl mot att statsmakterna för enstaka företag eller branscher utfärdar anställningsgarantier av det slag som socialdemokraterna begär i sin partimofion. Jag skall i det följande närmare kommentera vår syn på detta.

Statsmakternas finansiella engagemang i den svenska varvsindustrin har
varit unik både genom sin omfattning oeh genom sin utformning. Dessa
satsningar har av både ekonomiska och andra skäl pä goda grunder
ifrågasatts. Den nu föreslagna reduktionen av utgående stöd och därav
följande nedskärning av varvskapaciteten är både nödvändig oeh rimlig.
90 Den i propositionen föreslagna nedskärningen av varvskapacitelen

innebär atl de berörda varvens personalstyrka successivt skall reduceras.     Nr 164
Industriministern har f. ö. uttalat att en förutsättning för alt de presenterade    Torsdaeen den
kalkylerna skall kunna hållas är alt personal successivt kan friställas utan atl     c ;   pj igen
Svenska Varv åsamkas extra kostnader härför.

Nedskärningar av detta slag medför självfallet påfrestningar pä de berörda Vissa varvsfrågor regionernas arbetsmarknader. I samband med det senaste neddragningsbe- „ slutet i december 1978 framkom stor oro för att man inte skulle kunna lösa arbelskraftsfrågorna på ett socialt acceptabelt sätt. På senare tid har emellertid varvsorternas arbetsmarknad genomgått en klar förbättring.

Utredningar visar atl expansiva och lönsamma företag företrädesvis inom verkstadsindustrin har betydande svårigheler atl rekrytera arbetskraft. Samtidigt kan den anslällningsgaranli, knuten till varven, som den övertaliga personalen fick genom riksdagsbeslutet i december 1978 och del relativt höga lönelägel ha inneburit alt många anställda fortsall sin anställning vid varven i stället för atl övergå till de arbetsgivare som kan erbjuda alternativ sysselsättning. Dessa synpunkter kommer senare all utvecklas vidare av rnin kollega i utskottet, Bengt Wittbom. Jag hänvisar till den uppgiflsredovisning som han då kommer att göra.

Hittillsvarande insatser har sålunda inneburit slora kostnader för samhället utan att någon positiv sysselsättningseffekt på lång sikt har kunnat uppnäs. 1 stället har en naturlig omstrukturering av företagsamheten från olönsam till lönsam produktion förhindrats eller fördröjts. Hittills har de utställda anställningsgarantierna inneburit kostnader för statsverket pä sammanlagt 266 milj. kr.

Del finns anledning alt stryka under vad ett enhälligt arbetsmarknadsutskott i annal sammanhang uttalade under fjolårets riksmöte, nämligen att del finns starka principiella skäl mot atl statsmakterna utfärdar sysselsättningsgarantier. Det gäller varven liksom andra branscher.

I propositionen aviseras förslag under hösten 1980 rörande ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder med anledning av de konsekvenser som nu föreliggande förslag och de beslut som kommer alt fattas här i dag kan föranleda. Mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter är del angeläget alt dessa åtgärder utformas så all den planerade nedskärningen av antalet anställda underlättas.

Då mycket talar för att arbetsmarknaden under perioden 1980-1984 inom berörda områden kommer all kunna assimilera den förutsedda avgången frän varven saknas enligt vär mening skäl alt förnya eller förlänga hittillsvarande anställningsgarantier.

Socialdemokraterna vill ha en utvärdering av Projekt 80, vilket de även får. Vore det då inte logiskt, Bernt Nilsson, att vänta med beslut om fortsatta och utvidgade garantier till efter genomförd utvärdering av projektet? Varför denna veklagan nyss?

Man måste ha viss förståelse för alt de omfattande insatser som är aktuella i
varvsregionerna för att bereda dem som friställs vid varven nya uppgifter kan
sättas i fråga i de län som traditionellt har de största problemen, nämligen
skogslänen. Arbetsmarknadsutskottet har f. ö. i sitt regionalpolitiska 91

Nr 164 betänkande nr 23 pekat pä de slora problemen främst i skogslänens

„ , . slesbysder. I samband med beslutet rörande förlängning av det särskilda

Torsdagen den & .js & &

j. . . ,Qon regionalpolitiska stödet till varvsregionerna gjorde f. ö. arbetsmarknadssty-

relsen vissa uttalanden i frågan.

o AMS framhöll därvid bl. a. atl även om näringslivet i varvsregionerna f. n.

Vissa varvsfrägor,

genomgår en omställning som medför stora problem på de lokala arbetsmarknaderna, är ändå förutsättningarna för atl finna alternativ sysselsältning väsentligt bättre än i de ordinarie stödområdena.

I varvsorlerna finns bevisligen åtskilliga alternativa jobb, som också Johan Olsson påvisat tidigare i debatten. Hur många alternativ har de friställda i exempelvis bruksorterna i Värmland oeh Norrland haft då för orterna livsviktiga enheter försvunnit? Varför-jag släller frågan, Bernt Nilsson, och hoppas fä ett svar - skall garantier omfatta Kockums i Malmö men inte Kockums enheter i glesbygdskommuner?

Om vi skall kunna höja produktionsförmågan i näringslivet, måste det också skapas förståelse för behovet av rörlighet på arbetsmarknaden. I dag anses en arbetstagare kunna göra anspråk på alt få stanna kvar pä sitt jobb och sin ort alldeles oavsett företagels lönsamhet och oavsett strukturförändringar i näringslivet. Man talar ibland vagt om att den företagsekonomiska förlusten vid fortsatt drifl uppvägs av samhällsekonomiska vinster.

Men vad som är företagsekonomiskt fel kan aldrig vara samhällsekonomiskt riktigt på sikt. Priset för den minskade rörligheten är en sämre produktivitetsutveckling och sämre möjligheter för industrin att anpassa sig till nya förhållanden.

I den mån särskilda insatser utöver gängse arbetsmarknadspolitiska åtgärder ändock bedöms behöva ifrågakomma för varvsarbetare som lämnar sin anställning under de närmaste åren, ärdet angeläget alt dessa utformas så alt incitament atl byta anställning skapas, samtidigt som reglerna inte ger de berörda varvsarbetarna bättre förmåner än vad anställda vid andra företag i situationer liknande varvens kan påräkna.

Åtgärderna bör sålunda utformas så att de inte åsamkar statsverket eller Svenska Varv större kostnader än vad som är oundgängligen nödvändigt för att klara de sociala hänsyn som arbetsgivare i dag har att iaktta. Detta bör vara en av utgångspunkterna för arbetet på den proposition om arbetsmarknadspolitiska insatser i varvsregionerna som aviserats lill hösten.

Vid de framtida övervägandena om sysselsältningspolitiska insatser får man, som arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande, mot bakgrund härav "väga den omständigheten all anställningsgaranlin i dag finns vid vissa varv mot de invändningar av praktisk och principiell innebörd som kan riktas mot systemet".

Emellertid betyder punktvis insatta stödinsatser i den nu aktuella
varvsbranschen - liksom i alla branscher - stor risk för snedvridning av
konkurrensen och att utslagningen av företag kan komma atl ske på annal
håll än där insatserna har gjorts. Detta är frågor som har stor regionalpolitisk
betydelse.
92 De små privatägda varven har under liden för den totala varvskrisen haft

sin marknad. De har inte begärt att få något statligt stöd. När de drabbats av den smiltoeffekl som utvecklingen för de statliga storvarven uppenbarligen har åstadkommil, har de påpekat för statsmakterna det angelägna i att dessa förelag behandlas så alt de även i framliden kan bevara sin konkurrenskraft. Del är orimligt om enheter ur den statligt subventionerade varvskoncernen till sig överför arbeten som nu görs med lönsamhet på annal håll.

Vid flera av de mindre statliga varven har en avsevärd del av kapaciteten använts för tillverkning av sektioner för storvarven. När denna sysselsältning fallit bort, har den ofta ersatts med objekt på den marknad som tidigare dominerats av de privatägda mindre och medelstora varven. Och delta har skett vid en tidpunkt när efterfrågan på mindre tonnage har varil svag.

Svenska Varv AB:s strukturplan rörande Cilyvarvet i Göteborg, exempelvis, innebär att detta skall ändra inriktning från ett internationellt reparalionsvarv fill elt konventionellt reparationsvarv med tyngdpunkt på den regionala marknaden. Även om sysselsättningen vid varvet kommer alt minskas från 2 miljoner arbetstimmar per år till 1,4 miljoner arbetstimmar per år kan detta medföra en kraftig ökning av konkurrensen på den marknad där varvet konkurrerar med de privata mindre oeh medelstora varven. Dessa driver i dag en lönsam reparalionsrörelse och det är knappast troligt alt Cityvarvet med lönsamhet kan konkurrera om reparationer av det mindre tonnaget.

Ytterligare exempel pä åtgärder som snedvrider konkurrensen och orsakar indirekta följdverkningar inom andra regioner är sjöfartsverkels beställning av elt nytt tjänstefartyg. Efter sedvanligt offertförfarande har verket rekommenderat att beställningen läggs vid Falkenbergs Varv AB, vilket ägs av Thunrederier i Lidköping. Emellertid frångick man den affärsmässiga prövningen och föreskrev att fartyget skulle byggas på annal häll och lill ett högre pris. Såväl de anställda som förelagsledningen vid Falkenbergs Varv har på goda grunder reagerat kraftigt mot detta förfarande.

Åtgärder av de slag som nu föreslås kan sålunda medföra att problemen flyttas till andra i dag utvecklingsbara företag. Det kan röra sig om mindre varv - oftast på mindre orter - som, vilket industriminister Åsling mycket riktigt påpekade tidigare i debatten i dag, befinner sig i en sådan situation. De här åtgärderna kan också inteckna utrymmet för angelägna regionalpoliiiska insatser som måsle göras för att stödja lönsamma projekt på andra orter, där sysselsättning och utveckling måste värnas. Vi kan inte bortse från dylika regionalpolitiska följdverkningar när så stor del av samhällets resurser binds till den enorma insats som det selektiva varvsstödet innebär.

Från såväl sysselsättnings- som regionalpolitiska utgångspunkter måste staten la pä sig ansvar för vad som nu sker i varvsfrågan. De förändringar som stödåtgärderna syftar lill fär inte genomföras på etl sätt som skapar problem i andra förelag, vilka i dag kan klara sig utan samhällets stöd.

De synpunkter som majoriteten i arbetsmarknadsutskottet anför är därför värda att beaktas i uppläggningen av den fortsatta varvspolitiken.

Häromdagen hörde vi från denna talarstol i den regionalpolitiska debatten ett slort antal socialdemokrater - Bernt Nilsson påminde ju om detta i

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Nr 164 inledningen av sitt anförande - ge en dyster beskrivning av sysselsättnings-

TTrsdTtren den \äget pä många håll i landet. Dä frågar jag: Hur kan man i dag ställa upp

c . . inon bakom reservanternas milionrullning till varven? Och inte nog med de

5 juni 1980 .

Vissa varvsfrågor, m. m.

_____________ enorma industripolitiska stöden - dessutom införande av anställningsgaran
ti?

Hur kan socialdemokraterna frän Norrland oeh frän Värmland vara med om della? Hur skall Frida Berglund i Norrbotten, Sune Johansson i Värmland, Nils-Olof Grönhagen frän Ådalen, Marianne Stälberg från Jämtland och andra socialdemokrater i arbetsmarknadsutskotlel kunna förklara detta för hemmaopinionen - nämligen atl problemen i glesbygdskommunerna inte är värda den generositet som socialdemokraterna visar varvsorterna?

Och jag frågar Bernt Nilsson: Vad är skälet till att man vill utfärda sysselsältningsgaranti för varvsarbetarna och inte för arbetarna på bruksorterna, i skogslänen och pä andra orter som inte har samma tillgäng till differentierade arbetsmarknader som faktiskt kännetecknar varvsregionerna? Hur förklarar Bernt Nilsson den prioriteringen för t. ex. en glasbruksarbetare från Kalmar län eller en anställd vid Uddcomb?

Jag ber att med det anförda få yrka bifall fill utskottets hemställan på samlliga punkter.

BERNT NILSSON (s) replik;

Herr talman! Del är märkligt hur tvärsäkert både Sten Svensson och Per Westerberg uttalar sig och släller frågor när det gäller anställningsgarantin. Sten Svensson säger exempelvis att anställningsgarantin inle har gett några långvariga jobb. Vad vet Sten Svensson om det? När ledningen för Projekt 80 besökte utskottet fick vi reda pä att man hade en omfattande utbildning -kompletteringsutbildning osv. Kan inte den utbildningen ha givit långvariga jobb?

Alll talar för atl den utvärdering som vi har krävt - ett krav som också utskottet sä småningom har anammat - är av nöden, alt vi bör få reda på hur denna verksamhet har utfallit. Jag ser den i viss mån som en försöksverksamhet, som måhända kan bedrivas även i fortsättningen när det pä större arbetsplatser blir många friställningar pä en enda gång.

Varför kunde anställningsgaranli ges vid Kockums i Malmö och inte i glesbygden? Man måste ju koncentrera denna garanti lill just de slora arbetsplatserna. När vi fick anställningsgaranli var motiveringen alt så många människor som fick de här sysselsättningsproblemen var koncentrerade på etl och samma ställe. Men, som sagt, utvärderingen fär väl sedan visa vad del hela innebär.

Del är inle så atl denna verksamhet varit rörlighetshämmande, som man här velat göra gällande.

Sedan är det så, Sten Svensson, att det inte bara är Svenska Varv som har

fält del här stödet. Det har kanske inte alltid givils i samma form. När

Oskarshamnsvarvet på sin tid hade problem gjordes omfattande insatser,

94 även om del inte skedde i form av anställningsgaranli. De faclo innebar ju de

insatser som då gjordes ungefär samma sak.

Jagtror inte atl det kan vara fråga om nägon snedvridning av konkurrensen därför att man ger anställningsgaranti. Därför menar jag alt vi bör få den utvärdering som vi här begär. Först därefter kan vi börja diskutera och resonera kring dessa frågor.

STEN SVENSSON (m) rephk:

Herr talman! Anställningsgaranlin läggs, Bernt Nilsson, ovanpå de enorma industripolitiska stödåtgärderna.

Kritiken mot socialdemokraternas generositet är ingen isolerad företeelse. Tvärtom är den vida utbredd även inom socialdemokratins egna led. Ni kan inte vara omedvetna om den interna kritiken. Det är inle bara den förre socialdemokratiske kommunikationsministern Bengt Norling som har skrivit brev lill Olof Palme. Jag skall citera elt brev från Bräcke socialdemokratiska kvinnoklubb. Där sägs bl. a. följande:

"Vi socialdemokratiska kvinnor i en typisk glesbygdskommun är förvånade över den generositet som socialdemokratiska riksdagsgruppen visar de så kallade varvsorlerna.

Vi har förståelse för de problem som drabbar de som eventuellt blir arbetslösa på varvsorterna.

Vad vi inte kan förstå är den enorma ekonomiska satsningen partiet vill medverka lill på varvsorterna, sammantaget cirka 15 miljarder sedan 1976, medan satsningen på regionalpolitiken sedan 1965 begränsar sig till cirka 4 miljarder kronor, och någon 'sysselsältningsgaranti' har aldrig varit aktuell för arbetskraft i Norrland.

Det måste väl ändå i rimlighetens namn vara lika angeläget att salsa pengar i utsatta norrlandskommuner.

Den smygande utarmning som sker av norrlandskommunerna är politiskt rner dramatisk än problemen pä varvsorlerna.

Vi ber dig som partiordförande tänka på delta när nu riksdagen ska fatta beslul om varvspolitiken."

Detta har alltså nyligen skrivits av Bräcke socialdemokratiska kvinnoklubb i ett brev lill Olof Palme. Socialdemokraternas gruppledare måste väl snart svara pä delta brev. Jag utgår från alt man inom den socialdemokratiska gruppen här i riksdagen har etl samråd om vilka principer man skall handla efter. Jag kan inte tänka mig annat än alt Olof Palme måsle fråga sina kolleger i arbetsmarknadsutskottet till råds - det är ju de som skall företräda socialdemokraterna i sysselsättnings- och regionalpolitiska frågor. Jag frågar därför Bernt Nilsson vilket råd han kommer att ge Olof Palme. Vilket svar anser Bernt Nilsson atl gruppledaren för socialdemokraterna här i riksdagen skall ge de egna partivännerna i Bräcke?

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

BERNT NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag kan tala om för Sten Svensson alt jag i varje fall inle kommer att rekommendera Olof Palme att via riksdagens talarstol och Sten Svensson besvara denna organisations frågor. Della kommer vi säkert att

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

klara upp inom partiet utan inblandning av er. Sköt ert, så skall vi klara vårt!

När det gäller anställningsgaranlin ställer jag än en gång följande fråga: Hur kan Sten Svensson och Per Westerberg med sådan tvärsäkerhet uttala sig om atl det förhäller sig si och sä med anställningsgaranlin? Det har ju icke gjorts någon utvärdering. Men vi har krävt att en sådan skall göras, för att vi skall få.en grund alt stå på i detta sammanhang.

Om anstiillningsgarantin inte är bra, borde regeringen själv ha tagit inifiativet och talat om att det inte går att utfärda sådana här garanfier. Men jag vet hur Sten Svensson och hans partivänner vill ha denna ruljans. Det är de anställda ute på arbetsplatserna som skall la smällarna. Del skall inte finnas några garantier, utan när det inte finns jobb skall de anställda bara sparkas ut. Del är så del fungerar i del kapitalistiska samhället.

STEN SVENSSON (m) replik;

Herr talman! Det bästa sättet för oss alla att klara tryggheten pä arbetsmarknaden är att se till alt vi får en samhällsekonomi i balans. Det skall - mot bakgrund av dagens diskussion om sysselsältningsgarantier - bli intressant att i den finansdebatt som vi skall ha nästa vecka höra socialdemokraterna kommentera den ekonomiska situationen. Hur skall Bernt Nilsson kunna förklara för de anställda i t. ex. skogslänen alt de måste vara med och på sin skattsedel betala till andras sysselsättningsgarantier, när socialdemokraterna inte är benägna att ge sysselsältningsgarantier till andra regioner? Skall det vara på detta sätt?

Det finns anledning alt här citera det brev som landshövdingen i Värmlands län Bengt Norling skrev lill Olof Palme - elt brev som också måste besvaras. Han skrev:

"Det är att märka att i varvsregionerna finns en arbetsmarknad utanför varven. I Värmland finns sällan andra arbeten atl söka till pä de orter där företag lägger ned eller minskar sysselsättningen.

Vad skiljer varvsnäringens strukturproblem från de värmländska basindustriernas strukturproblem? Våra industrier måste också bantas. Massa och papper, sågverken, gjuterier, bryggerier, verkstadsindustrin, det talas om kraftiga nedbantningar och friställningar under kommande år. Frågan är alltså vari skillnaden skulle kunna tänkas ligga. Det kan inte gälla antalet människor. Vi har i Värmland fler arbetare och tjänstemän med sysselsätt-ningssvärigheter än vad som finns vid varven. Det måste finnas någon annan förklaring. Jag kan bara gissa tills jag fått Ditt svar.

Någon har sagt mig att den enklaste förklaringen är att det bor mänga väljare i varvsregionerna och atl del gäller för alla partier att i ett politiskt jämviktsläge före nästa val söka visa sig från sin allra bästa sida i dessa områden, även om det blir dyrt för staten och orättvist mot andra områden. Jag har viftat bort denna förklaring som i det närmaste osannolik. Genom att ge mig del rätta svaret kan Du definitivt sudda bort denna näst intill konspiratoriska tanke."

Sä uttrycker sig alltså den tidigare socialdemokratiske kommunikations-

ministern Bengt Norling i ett brev fill Olof Palme. Ja, han har skrivit fill alla partiledare, även fill Lars Werner i vpk.

Jag frågar mig: Vad är del rätta svaret? Kan socialdemokraterna ge det i den följande debatten?

MARGIT ODELSPARR (c):

Herr talman! I näringsutskottets betänkande 1979/80:69 har riksdagen att ännu en gång ta ställning till problemen vid omstruktureringen av varvsindustrin. Den svenska varvsindustrins framtid har diskuterats under hela 1970-talet, och de ekonomiska satsningarna på denna bransch är helt utan jämförelse. Den proposition och det betänkande vi i dag skall ta ställning lill innebär ytterligare satsningar i miljardbelopp.

Det råder som bekant f. n. en betydande överkapacitet i fråga om varvsproduktionen i Sverige. Varvskrisen har medfört kraftiga nedbantningar på varven inte bara i Sverige utan även i t. ex. Japan och också i västvärlden i övrigt på grund av en vikande efterfrågan. När det gäller varvsproduktionen i Sverige har den inte i tillräckligt snabb takt anpassats lill den vikande marknaden.

Industriminister Äsling föreslog år 1978 en nedbantning av varvsproduktionen med 30 % men folkpartiet och socialdemokraterna begränsade förslaget i riksdagen till ca 20 %. Detta gör att vi i dag har en ännu mer komplicerad situafion än om man då hade följt industriminister Åslings förslag.

De senaste tre åren har varven kostat ca 12 miljarder i statsstöd i olika former, vilket gör över 500 000 kr. per anställd. Svenska Varv, som äger och driver storvarven, har lagt fram en strukturplan med åtgärder för den närmaste femårsperioden. Denna plan innehåller nedskärningar vid samtliga varv och övergång till annan produktion. Den innehåller också förslag om alt Öresundsvarvet i Landskrona skall läggas ned. Regeringens förslag bygger i stort på denna strukturplan. I propositionen ullovas åtgärder av olika slag för att så snabbt som möjligt ge nya arbetstillfällen åt den arbetskraft som blir övertalig vid omstruktureringen.

I det yttrande som arbetsmarknadsutskottets majoritet har avlämnat accepteras propositionens uppläggning, som innebär alt regeringen till hösten skall återkomma till riksdagen med förslag dels till åtgärder för att personalutvecklingen skall kunna genomföras pä elt socialt acceptabelt sätt, dels om hur sysselsättningen i varvsregionen skall främjas. Utskottet har inte kunnat ställa sig bakom det socialdemokratiska kravet på en anställningsgaranti för de anställda vid storvarven. Utskottsmajoriteten framhåller att det finns starka principiella skäl mot att statsmakterna för enstaka företag eller branscher gör åtaganden av det slaget. En sådan garanti skulle motverka vad som från alla utgångspunkter är önskvärt, nämligen att arbetskraften går över fill företag med goda utvecklingsmöjligheter. Enligt uppgift finns ett flertal lediga platser tillgängliga i varvsregionerna. Man kan inte heller bortse frän rättvisesynpunkten, som leder till att anställda i andra branscher och i

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

företag på andra orter med problem också anser sig ha räll till motsvarande garantier.

Som representant här i riksdagen för etl Norrlandslän kan man inte undgå atl göra jämförelser med de satsningar som gjorts vid omstrukturering av industrin i skogslänen. Var fanns ekonomisk gottgörelse av detta slag att få för de jordbrukare, skogsarbetare och vatlenfallsarbetare som tvingades flytta på 1960-talet? Ingenstans har detta tidigare varit fallet. Liknande synpunkter har f. ö. framförts i det brev som landshövding Bengt Norling, f. d. socialdemokratiskt statsråd, tillställt samtliga partiledare.

Enligt centerns uppfattning är det klarl otillfredsställande atl pä det sätt som skett och så som fortfarande hävdas, t. ex. från socialdemokratiskt håll, isolera varvsfrågan från närings-, regional- och sysselsättningspolitiken i stort. Dessa synpunkter har framförts i en motion från Börje Hörnlund m. fl. centerpartister. En viktig och beklaglig konsekvens av hela den utdragna processen är att miljardbelopp bundits i regioner med ett efter svenska mått väldifferenlierat näringsliv och en hög sysselsättningsgrad. Dessa satsningar har inneburit att en felaktig näringsstruktur i dessa orter bevarats, samtidigt som de verkligt utsatta delarna av landet undandragils möjligheter att få tillräckligt stöd. Den politiska debatt som har blossat upp kring regeringens varvsproposilion visar på ett ganska avslöjande sätt hur lätt stora orter och stora företag har atl i utsatta lägen göra sin röst hörd. Att sysselsältnings-mässigt lika betydelsefulla småföretag pä mindre orter tvingas till nedläggning på grund av förhållandevis obetydliga förluster uppmärksammas oftast mycket litet. Vi vill understryka del faktum alt samlliga slorvarv inkl. Öresundsvarvet ligger i tätbefolkade områden med goda pendlingsmöjligheter.

Skulle riksdagen ställa sig bakom det socialdemokratiska kravet på anställningsgaranti skulle det innebära att stora belopp ytterligare satsas i varvsorterna. Menar man allvar med atl salsa på de svaga delarna i landet, kan man inte tolerera att dessa belopp skall satsas i ytterligare ett okänt antal är på en industri som inte har någon framtid och som ligger i en region med ett väl differentierat näringsliv. Att den enskilde varvsarbelaren kan uppleva den nödvändiga omstruktureringen som en tragedi är förståeligt, men kravet på arbete vid samma arbetsplats även i fortsättningen är tyvärr inte realistiskt.

Det är en självklarhet att de traditionella arbelsmarknadspolitiska medlen skall användas på ett effektivt sätt i varvsregionerna. Delta innebär då, jämfört med anställningsgarantin, en rättvisare behandling i förhållande till andra orter i landet. Utskottet är emellertid medvetet om atl det finns behov av särskilda insatser i Landskronaregionen för atl skapa nya arbetstillfällen. Därvid kan det regionalpolitiska stödet användas, och utskottet utgår ifrån att tillämpningen sker generöst. Om dessa stödformer visar sig otillräckliga bör regeringen återkomma till riksdagen och inhämta erforderliga bemyndiganden.

När det gäller Projekt 80 i Göteborg har utskottet inte haft något att invända mot att projektet får fortsätta någon lid in på 1981, om delta bedöms

som lämpligt. Jag anser det därför felaktigt av Bernt Nilsson att utgå ifrån alt regeringen skulle fatta ett negativt beslut i frågan.

Av Bernt Nilssons inlägg när det gäller den socialdemokratiska prutningen av anslaget till försvaret kan man inte dra nägon annan slutsats än att socialdemokraterna i verkligheten hade hoppals att regeringens förslag skulle fä gehör i kammaren. Har inle socialdemokraterna större ambitioner med sina reservationer kan man verkligen ifrågasätta varför ni från socialdemokratiskt häll reserverar er.

Slutligen vill jag, fru talman, med tillfredsställelse notera den positiva behandling motion 2013 angående den fortsatta verksamheten vid Lunde Varv har fått. Detta är det enda varvet utefter Norrlandskusten, och varvet har stor betydelse för sysselsättningen i Ådalen.

Fru talman! Med del anförda får jag yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Under detta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

BERNT NILSSON (s) replik;

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Margit Odelsparr; Är arbetslösheten mindre i Malmö än i Värmland, eftersom Margit Odelsparr varit intresserad av att stödja Värmland? Med hjälp av statistiken kan vi påvisa att arbetslösheten är lika stor i Malmö som i Värmland. Var ligger i så fall skillnaden?

Margit Odelsparr säger vidare att vi inte kan ha kvar anställningsgarantin i fortsättningen. Varför sade inte Margit Odelsparr det i utskottet? Såvitt jag vet har Margit Odelsparr varit med om att kräva en utvärdering av anslällningsgaranfin. Nu kommer hon i kammaren och kritiserar den och säger atl den helt enkelt skall bort. Hon måste bestämma sig för hur det skall vara.

När det gäller sysselsättningen vid Kariskronavarvel anklagas vi för att ha röstat bort den. Om pengarna till Karlskronavarvet var inräknade i de 2 miljarder som försvann häromdagen sä borde de borgerliga ledamöterna ha vakat bättre över varandra så alt ingen hade missat omröstningen. Då hade sysselsättningen i Karlskrona kunnat upprätthållas, om man nu menar någonting med det.

MARGIT ODELSPARR (c) replik:

Fru talman! Det är riktigt, Bernt Nilsson, atl arbetslösheten i Malmö kommun är relativt hög. Om man däremot ser på Malmöregionen som sådan, och räknar med orter som ligger inom pendlingsavständ fill Malmö, är arbetslöshetssiffrorna inte alls lika höga som i skogslänen.

Det måste råda något missförstånd om anställningsgaranlin. I utskottet har vi uttalat att vi inte vill gå med på en utvidgning av anställningsgarantin f. n. Däremot släller sig utskottet bakom att den anställningsgaranti som beslutades 1978 skall få förlängas och gälla även år 1981. Utvärderingen har

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ännu inle kunnat göras, men vi har inte ställt oss avvisande till den. Däremot vill utskottet inte utvidga anställningsgarantin lill atl gälla nya varvsorter.

BERNT NILSSON (s) replik:

Fru talman! Arbetslösheten i Malmö är i dag lika stor som den i Värmland. Det bör vi komma ihåg när vi tar ställning i de här frågorna. Dessutom är det tvä myckel stora arbetsplatser i Skåne som drabbas, och bl. a. därför har vi föreslagit den här anställningsgarantin. Vi har också motiverat varför vi tycker det är skäligt atl ta hjälp av den här formen av arbetsmarknadsmedel.

Utskottsmajoriteten säger, enligl Margit Odelsparr, att anställningsgaranlin kan få vara kvar även 1981. Men då får nog Margit Odelsparr läsa pä litet bättre vad hon skrivit under. Utskottet har sagt atl anställningsgarantin kan få vara kvar, men det är regeringen som fattar besluten om den skall finnas eller inte. Eftersom regeringen över huvud taget inle tagit upp detta i sin proposifion kan man utgå från att regeringen icke är intresserad av att garantin skall fortsätta att gälla. Men skall vi tolka utskottsuttalandet på det sätt Margit Odelsparr säger är vi nöjda. Då hade vi inte behövt bifoga någon reservation.

När det gäller utvärderingen är jag övertygad om att hade vi icke från socialdemokratiskt håll pressat på, hade det över huvud taget icke skett någon utvärdering. Då hade det bara varit fråga om att klippa av pä det sätt som exempelvis Sten Svensson rekommenderade.

MARGIT ODELSPARR (c) replik;

Fru talman! Vad gäller anställningsgarantin och detta med arbetslösheten i Malmöregionen vill jag hävda att vi i Norrlandslänen upplever det som icke rättvist att man för vissa regioner skall kunna salsa på en anställningsgaranti men inte för andra regioner. Om man lämnar sådana garantier på vissa orter borde man vara beredd att göra det även på andra orter. Är Bernt Nilsson beredd atl göra en sådan satsning? I så fall hade det funnits möjlighet att begära det för att avhjälpa situationen i Värmland.

I Norrlandslänen har det ju varit etl långsamt förblödande, som kanske inte har märkts lika tydligt som omställningen på varvsorterna. Det har kanske inte gällt så mänga människor på en gång. När en industri i norr har lagts ned har det inte funnits möjlighet att fä sysselsättning vid nägon annan industri i närheten.

När det gäller Projekt 80 är det rikfigt att det står i utskottsbetankandet att utskottet inte har något att erinra mot alt regeringen får besluta om att projektet får fortsätta nägon tid in pä 1981, om det bedöms lämpligt. I det fallet förlitar jag mig på regeringen. Jag kan inte i den här meningen tolka in, som Bernt Nilsson gör, att regeringen skulle komma att fatta ett negativt beslut.

100

Förste vice talmannen anmälde alt Bernt Nilsson anhållit att fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

BENGT WITTBOM (m);

Fru talman! Lät mig, innan jaggår in på det område som jag ursprungligen tänkt tala om, göra etl par konstateranden beträffande uttalanden som jag tror är ganska beteckrfande för den här debatten.

Jag har på en lapp skrivit ned två citat av vad två olika socialdemokratiska företrädare har sagt här i debatten och som mycket väl speglar skälen lill att vi har denna debatt i dag. Hugo Bengtsson sade all regeringen och riksdagsmajoritelen förstör förutsättningarna för Landskronavarvet som företag i oeh med att vi inte i samband med varvspropositionen också lägger ett förslag till ett sysselsältningspolitiskt program. Jag vill bara konstatera att de förutsättningarna redan är förstörda. Det är därför vi har att ta ställning till en varvsproposition som innehåller förslag till ganska omfattande nedskärningar.

Bernt Nilsson sade att det finns risker när det gäller offshoreverksamhe-ten. Om jag inle minns fel sade Bernt Nilsson att när affärerna inom offshoresektorn avlar får man göra nya rockader. Ja, det är alldeles självklart. Del är marknadsekonomins villkor, Bernt Nilsson, att när man inle har företagsekonomisk bärkraft i ett projekt eller en produkt - i varje fall när det gäller en produkt som är exporlinriklad - fär man göra rockader. Då fär man också understödja de rockaderna med en näringspolitik från riksdagens och regeringens sida som underlättar dessa omställningar.

Fru talman! Dagens beslul om varven kommer atl bli avgörande för utvecklingen inom stora delar av landet såväl frän näringslivssynpunkt som från sysselsättningssynpunkt. Riksdagen kommer förhoppningsvis efter avslutad debatt att fatta beslut i enlighet med näringsutskottets förslag. Avvikelser, i form av bifall fill socialdemokratiska reservationer eller till vissa av de väckta motionerna, kommer snabbi att ge effekter som allvarligt påverkar våra möjligheter att snarast föra sysselsättningsutvecklingen pä varvsorterna in i "normala" banor igen.

Som bakgrund och motiv för bifall lill utskottets hemställan vill jag för kammarens ledamöter redovisa följande fakta.

Arbetsmarknadssituationen pä varvsorterna och i de regioner som ligger inom normall pendlingsavstånd är väl fungerande. De arbetstagare som är anställda på varven är ofta väl utbildade och myckel kvalificerade yrkesmänniskor, som verkstadsindustrin i berörda områden har stort behov av. Åldersstrukturen pä de anställda är i flera fall, t. ex. i Landskrona, gynnsam. Mänga förelag i de här berörda delarna av landet har en god utvecklingspotential och kan om deras verksamhetsmiljö stimuleras utvecklas positivt.

Fakta när det gäller lediga platser och företagens prognostiserade behov av arbetskraft visar alt efterfrågan på utbildad och erfaren arbetskraft är god och att det således borde finnas goda möjligheter att under en femårsperiod finna sysselsättning för de människor som måste lämna varven.

En undersökning gjord av Sveriges Verkstadsförening, som också finns redovisad i arbetsmarknadsutskottets betänkande, visar följande:

I Landskrona med 2 920 varvsanslällda vilka måsle erbjudas annan

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

101

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

102

anställning under en femårsperiod finns under första halvåret 1980 behov av 545 arbetare. Den genomsnittliga avgången från varvet under femårsperioden blir 584 personer, varav ca 130 kommer att gå med naturlig avgång under 1980. Kvar står således ca 450 personer. Arbetsmarknadsstatistiken för Helsingborgsdislriktet per 30 april visar också all antalet lediga platser är totalt 3 293, varav 670 platser inom tillverkande industri. Till detta kan också som konkret exempel läggas att företagel Järnkonst i Landskrona enligt uppgift söker ca 100 personer för omedelbar anställning.

I Malmö, med 4 626 varvsanslällda, skall varvet reduceras med 1 880 personer under femårsperioden. Delta innebär 376 personer per är. Naturlig avgång medför en reducering för år 1980 med ca 210 personer. Kvar står alltså ca 160 personer atl placera i annan sysselsältning. Mot detta skall ställas atl företagen inom verkstadsindustrin i Malmö med pendelområde under första halvåret 1980 enligt Verkstadsföreningens uppgifter har behov av ca '400 arbetare. Arbetsmarknadsstatistiken per 30 april visar på 3 448 lediga jobb, varav 558 inom tillverkande industri.

I Göteborg finns 7 760 anställda inom varven och den varvsanknutna industrin. Dessa enheter skall minskas med 2 400 anställda under femårsperioden, vilket innebär en genomsnittlig avgång med 480 personer per är. När det gäller 1980 kommer 210 personer alt sluta genom naturlig avgång, och således kvarstår 270 personer under 1980 att placera i nya anställningar. Inom Göteborg med pendelområde finns enligt Verkstadsföreningens undersökning behov av ca 2 000 personer inom tillverkande industri.

Tillgänglig arbetsmarknadsslatislik per 30 april visar på 5 350 lediga platser, varav 820 inom tillverkande industri.

I Uddevalla med Uddevallavarvets 2 730 anställda skall varvet under femårsperioden minska med ca 100 anställda. Detta innebär en genomsnittlig minskning med 20 personer per är. Naturlig avgång kommer under 1980 att minska befintlig arbetsstyrka med ca 75 personer, vilket i praktiken leder till ett visst nyrekryteringsbehov för varvet under planperioden fram till 1985.

Verkstadsföretagen i Uddevalla med pendelomräde har under första halvåret 1980 behov av 495 arbetare inom tillverkande industri, allt enligt Verkstadsföreningens uppgifter.

Tillgänglig arbetsmarknadsstatistik per 30 april visar att det finns ca 1 650 lediga platser, varav 200 inom tillverkande industri.

Fru talman! De uppgifter jag här redovisat, dels från Verkstadsföreningen, dels från arbetsmarknadsmyndigheterna, bekräftar i stort varandra. Jag tycker alt det säger att vi kan ha ett visst förtroende för dem. Jag har önskat läsa in dem i protokollet för att ge också utomstående en verklighelsförank-rad bakgrund till atl vi sä starkt motsätter oss att vi i varvsområdena skulle ta till extrema åtgärder i form av anställningsgarantier etc.

Det kan mot bakgrund av del tidigare sagda och med hänsyn till de människor och områden i vårt land som verkligen har grundläggande problem, exempelvis Norrbotten och skogslänen, inte vara rimligt att vi fördelar våra hårt ansträngda resurser för sysselsättning, regionalpolitik och

industristöd efter marginalväljarkriterier i stället för efter de krav som verkligheten ställer. De medel som hittills har satsals och de som kommer att satsas genom dagens beslut har en storlek som fär mänga politiker, också socialdemokrater, i sysselsättnings- och näringspolitiskt svaga områden att protestera högt eller, om inte annat är möjligt, att tyst knyta näven i fickan av ilska. Hur kan ni socialdemokrater med era krav pä långtgående anställningsgarantier klara diskussionen med de människor i glesbygden som ställer berättigade krav pä stöd?

Här vill jag återknyta till Sten Svenssons fråga till Bernt Nilsson, för jag tycker atl Bernt Nilsson kom litet för lätt undan. Det är ju inte så -förhoppningsvis i alla fall - atl svaret till medlemmarna av den socialdemokratiska kvinnoklubben i Bräcke inte kommer oss till del. Vi förutsätter, Bernt Nilsson, att svaret till de socialdemokratiska kvinnorna och svaret lill människorna i glesbygden i huvudsak kommer att vara detsamma. Därför hoppas vi atl få en redovisning av det här oeh nu.

Fru talman! Principen för sysselsättnings- och regionalpolitik i varvsregionerna måste vara att vi utnyttjar den situation som jag här har redovisat och satsar på de resurser som de naturliga arbetsmarknadsförulsättningarna ger. Vi får inte, som socialdemokraterna vill, föra en politik, som fördröjer möjligheten att ge de varvsanslällda en långsiktigt tryggad anställning, ty detta är vad en anslällningsgaranfi modell s innebär.

Ytterligare ett problem, fru talman, vill jag kommentera i denna debatt. Del är ett växande problem som allvarligt hotar rörligheten på arbetsmarknaden och övrig industris utvecklingsmöjligheter i varvsregionerna samt på sikt också industrins kostnadsläge i hela landet. Det gäller den löneutveckling som har ägt rum på varven under senare år. Löneutvecklingen inom verkstadsindustrin har för perioden fjärde kvartalet 1977-fjärde kvartalet 1979 medfört en löneökning på ca 12 % till en nivå för 1979 på 29:30 kr. per timme i genomsnitt per heltidsanställd. För varven är lönenivån vid t. ex. Öresundsvarvet för 1979 32:20 kr. per timme. Förutom detta ligger enligt uppgift i varvsanslällningen anställningsförmåner som inte är normala i andra jobb.

En snabb löneglidning inom företag, som är statsägda och dessutom förlustbringande, måsle ses såsom starkt oroande. Lönesättningen på arbetsmarknaden och i enskilda företag skall klaras av arbetsmarknadens parter. Om detta råder det ingen som helst tvekan. Mina synpunkter pä detta fär inte uppfattas såsom ett ifrågasättande av parternas självständighet. Men vi får inle glömma bort atl staten såsom arbetsgivare är part och att vi därigenom måste ta vår del av ansvaret för denna utveckling. En onaturligt stark löneutveckling bland de varvsanslällda försvårar dessas möjligheler att gå in i andra jobb oeh innebär också att andra företag kan fä svårare atl ta emot de "löneglidningsrisker" som ligger i att anställa tidigare varvsarbetare med för dessa företag alltför höga potentiella lönekrav. Löneglidningen brukar generellt bero på ökad effektivitet och därmed höjd produktivitet, men så är tydligen inte fallet i fråga om varven. Man kan med fog fråga sig vad det beror på.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

103

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Slutligen, fru talman, vill jag slå fast atl vi moderater inte motsätter oss en ambitiös och omfattande arbetsmarknadspolitik i varvsområdena. Det är nödvändigt för att vi skall kunna hjälpa kommuner och människor att klara denna omställning. Men de krav som vi ställer på dessa åtgärder är att de skall vara effektiva och ge snabba resultat för berörda människor samt inte konservera en besvärande och problemfylld situation. Därför yrkar jag bifall till utskottets hemställan i samtliga moment.

HUGO BENGTSSON (s) replik:

Fru talman! Det var faktiskt inte min avsikt atl delta vidare i den här debatten, men uttalanden av den art som Bengt Wittbom här gjorde tvingade mig atl ändra mig på den punkten. Vad han här uttalat kan inle fä stå oemotsagt. Jag tycker att debatten börjar tangera det verkliga lågvattenmärket.

Vad jag sade, Bengt Wittbom, var atl man förstör förutsättningarna för Öresundsvarvets fortbestånd om man driver kraven som ställs i strukturplanen och i propositionen och kanske framför allt i de uttalanden som gjorts dels av vissa personer inom ledningen för Svenska Varv, dels av industriministern. En hel del kvalificerade medarbetare på Öresundsvarvet har redan tagit sin Mats ur skolan och sökt jobb på annat håll. Det är väl inte svårt att räkna ut atl detta - om det får pågå en längre tid - medverkar lill alt göra det svårare för förelaget att fortleva. Därför är det synnerligen bråttom atl fatta ett positivt beslut innan företaget har lidit obotlig skada.

Bengt Wittbom kom tillbaka till något som tidigare talare i debatten har åberopat. Man har uppenbarligen lärt sig från det gamla Tyskland att om man upprepar en lögn fillräckligt många gånger blir det en sanning, och sä åberopar man Verkstadsföreningens utredning. Jag har i tidigare anföranden talat om hur det förhåller sig med den utredningen. Den har inget verklighetsunderlag.

Bengt Wittbom anför elt enda exempel. Han nämner Järnkonst AB i Landskrona, som efterfrågar ett hundratal medarbetare, vilka man emellerfid inte kan få. Jag har tidigare i debatten nämnt att jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen i Landskrona. Där sade man alt Järnkonst AB - och det finns antecknat på arbetsförmedlingen - efterfrågat 18 medarbetare. Man sökte några kvinnliga medarbetare som skulle sitta vid etl band och montera. Några skulle stå vid pressar, och några skulle stå vid punktsvetsapparater. Så var det med de 100 medarbetare som man sökte!

Sedan tycker jag alt det vore lämpligt atl använda en annan ton i debatten och att hålla den på ett litet mera sanningsenligt plan.

104

BERNT NILSSON (s) replik:

Fru talman! Jag talade om rockader i samband med offshoreverksamhe-ten. Naturligtvis kommer denna verksamhet alt vara bara en viss tid. Sedan får man gä över till att göra någol annat. Problemet är atl vi icke fär fram fillräckligt många nya sysselsättningstillfällen. Det är på den punkten som vi skjuter in kritiken mot regeringen.

Jag har talat en hel del om anställningsgaranlierna, så jag skall egentligen Nr 164 inle uppehålla kammaren mer med de frågorna. Vi har ju motiverat varför vi Trsdapen den vill ha dessa. För egen del ser jag del som en försöksverksamhet som vi så j- • • igon

småningom måste fä utvärderad. Vi representerar inle samma synsätt som _

Vissa varvsfrågor, m. m.

Bengt Wittbom oeh Sten Svensson, nämligen att så snart ett arbete är slut skall medarbetaren sparkas ut - man tar inget som helst ansvar för vad som sedan händer.

Jag vet inte hur ni från moderata samlingspartiet har fäll del av brevet från Bräcke. Är det möjligen så att det är ställt till Gösta Bohman? I varje fall kan inte jag finna att vi inom den socialdemokratiska partistyrelsen har anledning alt lämna någol svar till vare sig Sten Svensson eller Bengt Wittbom. Del här får väl vår partiledare klara ut, och del gör han säkert också utan inblandning från er sida.

Det talas om att man skulle sparka undan sysselsättningsgarantierna därför att lönerna vid varven är för höga. Ja, det är myckel möjligt att det är där skon klämmer. Men vem skulle i så fall väga anställa Nicolin i fortsättningen om han skulle få sparken från Svenska arbetsgivareföreningen? Eller hur skall Bengt Wittbom själv få fortsalt sysselsättning därest han inte blir omvald här?

Detta resonemang tycker jag är så dumt all det tangerar del dummaste.

BENGT WITTBOM (m) replik:

Fru talman! Jag vill först vända mig till Hugo Bengtsson och säga att jag tyckte det var viktigt att göra etl grundläggande konstaterande att förutsättningarna för den stora produktionsvolym inom varvssektorn som vi har i detta land inte längre finns. Det är därför vi har denna diskussion i dag. Vi måste söka komma fram till elt beslut som är realistiskt oeh står i proportion till vad marknaden kan absorbera och vad vi med lönsamhet kan avsätta på denna marknad i form av fartyg och andra produkter från varven.

Det talas om risken för att personalen lämnar Landskronavarvet. Men enligt många kvalificerade bedömningar bör Landskronavarvel vara avvecklat inom en femårsperiod, och dä är det väl ganska naturligt alt personalen lämnar varvet.

Bara en kort kommentar när det gäller det gamla Tyskland. Jag tycker del var atl ställa sig pä en mycket låg nivå i debatten atl anföra någonting sådant. Till atl börja med var jag inte ens född när man i det gamla Tyskland drog upp linjerna för de principer man där verkade efter.

Till Bernt Nilsson vill jag säga atl det inte alls är fråga om atl handla efter en filosofi enligl vilken man så snart någon friställs i etl förelag är beredd att sparka ut vederbörande pä gatan. Man behöver bara läsa in de beslut som fattats i den här kammaren på grundval av förslag frän regeringen för all få klarl för sig att vi aldrig bedrivit en så omfattande arbetsmarknads- och regionalpolitik i det här landet som under den borgerliga regeringens tid till fromma för människors trygghet.

105

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

106

Bernt Nilsson säger att man skall koncentrera anställningsgarantin till de stora arbetsplatserna. Dä vill jag fråga honom helt kort; Om elt förelag som har kanske 50 anställda i en liten ort eller kommun men som är huvudarbetsplatsen där lägger ned och samtliga jobb försvinner - vad är skillnaden ur trygghetssynpunkl för människorna mot om en stor arbetsplats i t. ex. Malmö läggs ned?

ERIC JÖNSSON (s);

Fru talman! Det har redan sagts i debatten atl socialdemokratisk varvspolitik innebär alt vi stöder den omvandling som sker inom varvsindu-strii). Vi är medvetna om att kapaeitetsminskningar är nödvändiga. Men vi kräver samlidigl alt neddragningarna skall ske på elt sådant sätt och i en sådan takt att de varken skadar företagens förmåga alt överleva eller utsätter de anställda och berörda regioner för oacceptabla påfrestningar.

Men det är naturligtvis klart alt efter en nödvändig omställnings- och utvecklingsperiod så måste varven få en sådan styrka alt de kan bära sina kostnader och bli lönsamma.

För egen del tror jag på varvens framtid. Självfallet kommer det att byggas bålar även framöver.

Vi har ännu i minne vad som hände 1973, då en överkontraklering av enorma mall ägde rum. Den totala ordervolymen i världen var detta år 73 miljoner ton från atl året förut ha varit 30 miljoner ton och för att året därefter sjunka igen till 28 miljoner ton.

1973 ärs kontraklering vid varven var otvivelaktigt i mycket hög grad spekulationsbetonad oeh ledde självfallet till myckel höga leveranssiffror under åren 1973-1976. Naturligtvis var det detta som tillsammans med oljekrisen skapade den krisartade situationen för varven. Genom oljekrisen 1974 sjönk tonnagebehovet oeh kontrakteringen av båtar vid varven. Tonnagekontrakteringen nådde sin bottennivå 1978 med 8 miljoner ton men ökade 1979 till nära 17 miljoner ton.

F. n. finns det ett stort intresse för produkttankers och bulkfartyg. Det visar orderböckerna vid världens varv under första kvartalet i år. Vad som också talar för en förbättring pä varvsfronten är alt nedskrotningen nu är större än på tio är. Den uppgår nu till 10 miljoner bruttolön.

Svårigheterna för de svenska varven ligger naturligtvis i atl de har stora besvärligheter när del gäller atl konkurrera med världens övriga varv, framför alll när det gäller standardfartyg. Men värt stora kunnande inom varvsnäringen bör ge oss en fördel när det gäller specialfartyg. För min del tror jag därför atl det fordras uthållighet när det gäller all nä lönsamhet vid varven, och det har nämnts tidigare under denna diskussion. Men jag vill ändå gärna säga att det egentligen är denna uthållighet som jag saknar i varvspropositionen och i utskottsmajoritetens betänkande.

För Kockums vidkommande innebär propositionen oeh utskottsbetankandet kraftiga nedskärningar av produktionsvolymen. Antalet sysselsatta vid varvet kan enligt förslaget komma att minska med drygt 1 800 under de närmaste åren. Företagsledningenoch de anställda vid Kockums är överens

om atl en sä kraftig nedskärning av produktionsvolymen innebär att företaget inte kan uppnå lönsamhet enligt de planer som avses i förslaget.

Konsekvenserna av elt riksdagsbeslut enligt propositionen och utskotts-betänkandet innebär med all sannolikhet en avveckling av verksamheten vid varven i både Malmö och Helsingborg.

För Malmö innebär detta nära nog katastrof. Jag tycker atl industriministern är nästan cynisk när han i propositionen avfärdar nedläggningshotet genom att säga att arbetsmarknadsläget i Malmö påtagligt har förbättrats i jämförelse med situationen när riksdagen fattade beslut i varvsfrägan 1978.

Jag vill påslå alt detta är fel. 1978 hade vi drygt 4 000 arbetslösa i Malmö, och i dag är fortfarande drygt 4 OOOarbets/ösa. Jag tycker därför af t allt tal om förbättrade siffror när det gäller sysselsättningen i Malmö och Malmöregionen bör upphöra. Samtidigt som denna debatt om varven pågåll här i kammaren har jag fått etl meddelande om att arbetslösheten i Malmöhus län har ökat under maj månad. Antalet arbetslösa uppgick i april till 7 834, och för maj månad redovisas för Malmöhus län en uppgång i arbetslöshetssiffran fill 8 529, dvs. en ökning av arbetslösheten med 695. Situationen blir inte bättre av alt merparten av denna ökning av arbetslösheten gäller ungdomar. Dessa siffror visar att Malmöhus län är del enda län där sysselsättningen försämrats mellan april och maj månad.

I arbetsmarknadsutskottets yttrande lill näringsutskottel är man ganska klurig, för att ge sken av att sysselsättningssituationen i Malmö är bättre än den egentligen är. Arbetsmarknadsutskottet talar om all del finns lediga platser- men del är ju ingen tröst för den som är arbetslös oeh inle kan få del lediga jobbet.

Jag sade för drygt en vecka sedan i den regionalpolitiska debatten att det i Malmö under mars månad fanns mer än dubbelt så många sökande som lediga platser inom tillverkningsindustrin. Vid det tillfället sade jag också -och jag vill gärna upprepa del här - att det är vanskligt atl göra jämförelser mellan antalet lediga platser och antalet arbetslösa. I realiteten är nämligen bilden något mer komplicerad. Inom varje redovisad yrkeskategori finns det ju flera olika kompetensområden. En arbetslös verkstadsarbetare t. ex. kan därför ha svårt att finna etl passande arbete bland de lediga platser som finns för hans yrkeskategori.

I arbetsmarknadsutskottets yttrande gör man ytterligare elt klurigt uttalande. Man godtar alt regeringsförslagel innebär att antalet anställda vid Kockums kommer att minska med 1 800 under de närmaste åren, och del är i och för sig gott och väl att man erkänner det. Men sedan gör utskottet tillägget atl detta motsvarar drygt 350 personer per är under fem är, och därefter går man in på att tala om att det skulle finnas ett behov av atl rekrytera ca 400 personer under första halvåret i år vid verkstadsförelag i Malmöregionen.

Jag vet inte om arbetsmarknadsutskottet vill ge sken av alt del här med att 1 800 skall friställas vid Kockums inte innebär atl del blir några problem. I så

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

107

Nr 164 fall drar man en felaktig slutsats, och det verkar som om man inte riktigt

T H n den förstod vidden av vad som egentligen håller på atl hända i Malmöregionen.

j- . ■ igon Om riksdagen i dag beslutar med en rösts övervikt enligt näringsulskottets

linje sä innebär det inte bara att 1 800 personer skall bort från Kockums, utan

V vsfråpor ' t ytterligare minst 10 000 löntagare, anställda i företag som är

underleverantörer lill Kockums, kommer att drabbas myckel hårt. Det är
m. m. '

förelag, företrädesvis i Sydvästskåne, sorn mer eller mindre lever på att ha

Kockums som kund. Det är därför ganska naturligt alt vi som bor i Malmöregionen reagerar inför vad som håller pä att hända med sysselsättningen där. Om den socialdemokratiska reservationen nr 3 bifalls, innebär det alt Kockums ges möjligheter lill en sådan produktionsnivå alt varvets framlida ulveckling på ett bällre sätt tryggas än om det förslag som framförs av utskottet bifalls. På detta borde alla riksdagsmän frän Malmö, oavsett partifärg, kunna ställa upp. Men så tycks inte vara fallet. Detta beklagar jag mycket. Etl sådant ställningslagande skulle ha betytt mycket för löntagarna när det gäller deras anställningstrygghet.

Jag var tidigare hell övertygad om att Ulla Tilländer, som ju kommer att della i debatten senare, skulle slå vakt om sin hemort oeh rösta för vår reservation. Hon sade nämligen följande vid etl opinionsmöle som var anordnat av de anställda vid Kockums den 28 januari och som hölls pä Amiralen i Malmö:

"Jag vill bara knyta an till vad som har sagts här vid flera fillfällen om gasprojektet. Det är ju det alternativ som nämnts i kväll flest gånger. Men först vill jag deklarera att jag anser det som en mycket väsentlig uppgift för de politiska partierna att arbeta för atl hälla kvar Kockums pä en nivå som innebär att Kockums inte kommer att avveckla sig själv. Det är nödvändigt både för Malmö kommun, för dom anställda, för varvets skull och för underleverantörernas och för hela regionens skull, att Kockums förblir elt livskraftigt varv."

Jag vill till sist säga atl delta uttalande helt överensstämmer med vår uppfattning från socialdemokratiskt håll. Som jag nämnt tidigare har vi givit uttryck för den i vår reservation nr 3. Jag hoppas därför atl Ulla Tilländer stöder vårt förslag för att upprätthälla sysselsättningen i Malmöregionen, och jag kan på slående fot lova att det kommer all uppskattas av lönlagarna i regionen.

I delta anförande instämde Anna-Greta Skantz, Margit Sandéhn, Egon Jacobsson, Lars-Erik Lövdén, Grethe Lundblad, Per Olof Håkansson och Kurt Ove Johansson (alla s).

JOAKIM OLLEN (m);

Fru talman! Den talarlista som gäller vid dagens debatt belyser pä sätt och

viss i ett nötskal hur varvsdebatten hittills i stor utsträckning förts. Efter de

olika utskotlstalesmännen har ledamöterna grupperats ort för orl. Avsikten

är tydlig: representanter från i lur och ordning Malmö, Malmöhus län,

108 Blekinge, Göteborg och sist - i det här sammanhanget - Stockholm förväntas

deklarera hur förträffligt just deras hemmavarv är oeh hur viktigt det är alt just det varvet fär överleva.

Jag kritiserar inle den talarordning som kammarkansliet har uppgjort, och jag påstår inte att det är fel av olika ledamöler att framhålla förtjänster hos varvsenheler som ligger i deras hemmaregion. Men jag vill ändå hoppas att de ortsrundor som nu skall följa inte gör denna debatt till en ny hembygdens dag, utöver den sedvanliga, som vi hade i förra veckan.

Skälet till denna förhoppning är naturligtvis all de problem som svensk varvsindustri brottas med inte är regionala problem. Det är inte ens nationella problem, utan det är problem som är internationella till sin karaktär. Den omstrukturering och neddragning av varvskapacitelen .som knappast nägon seriös internationell bedömare kan förneka nödvändigheten av måste med naturnödvändighet komma att drabba vissa orter. Om ingenting görs ät de allvarliga problem som varvsindustrin brottas med, om vi i stället fortsätteratt pumpa in miljard efter miljard i denna starkt olönsamma verksamhet, ja, dä inte bara undergräver vi vär ekonomiska ställning, utan vi löper dessutom en stor risk att helt undergräva förutsättningarna för en svensk varvsnäring i framtiden.

Det är, fru talman, mot denna bakgrund lätt alt stödja regeringens förslag i varvsfrägan - även om man råkar komma från en varvsorl. Förslaget är enligt min uppfattning det första allvarligt menade försöket att på ett genomgripande sätt förändra varvsnäringen så att den skall kunna bli lönsam och kunna överleva i ett längre perspektiv. De ledamöler här i kammaren, från varvsorlerna och från andra håll, som inte i dag är beredda att medverka till en sådan strukturrationalisering spelar en farlig hasard med varvsindustrins hela framlid. De ledamöter som främst tar hänsyn till kortsiktiga arbets-marknadsmässiga synpunkter lar på sig etl ansvar för den oerhörda arbetslöshet och de stora ekonomiska problem som kan bli följden av att de svenska storvarven - om de inte nu anpassas till den marknad de lever i - helt slås ut.

Del är en fördel, både näringsmässigt oeh arbetsmarknadsmässigt, om vi kan skapa en varvsnäring som kan leva vidare av egen kraft. Men då måste vi vara beredda att anpassa varvsslrukturen så alt näringen kan överleva. Del är en sanning som gäller inte bara här i Stockholm ulan också på de stora varvsorterna, ja, t. o. m. pä de varvsorter som drabbas av nedskärningar.

Fru talman! Om de skånska varven kan mycket sägas oeh har oerhört myckel sagts i debatten här i dag. Mycket talar för att det hade varit lill stor fördel både för Kockums och Öresundsvarvet i Landskrona om de moderata förslagen om en uppdelning av de svenska storvarven på ett västvarv och ett sydvarv i ett tidigare skede hade vunnit gehör. De resonemang om samverkan mellan Öresundsvarvet och Kockums som förts i utskottsbetankandet och i debatten i dag visar att en samordning mellan dessa två enheter kunde ha varit till fördel, framför allt om den kommit till stånd i ett tidigare skede. I den situafion som nu föreligger är del emellertid knappast möjligt att bryta upp Svenska Varv.

De förändringar som varvskoncernen står inför kan inle organisatoriskt

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

109

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

oeh administrativt belastas med en uppdelning av den enhet som nu finns. I elt framtida perspektiv bör det dock igen kunna bli aktuellt att ta upp frågan om en uppdelning av Svenska Varv. En sådan åtgärd skulle också kunna möjliggöra en framtida tvåvarvslösning, vilket de olika konsultrapporler som föregått propositionsskrivandet förordat både från företagsekonomiska och samhällsekonomiska utgångspunkter.

Vad beträffar de krav som nu uppställs för Kockums har det gjorts gällande att den kapacitelsnivå pä 2,4 miljoner timmar som förelaget skall ha med utgången av år 1982 skulle omöjliggöra lönsam produktion i framtiden. Men det måste dä understrykas att siffran 2,4 miljoner timmar inle är uttryck för någon politisk målsättning eller styrande önskan. Det är den produktionsnivå som företaget skall ha om det inle i mellantiden kan finna lönsam produktion som motiverar en större kapacitet. Jag vill understryka att utskottet i sill betänkande framhåller att Kockums som sent tillkommande i den statliga varvskoncernen bör ges särskilda möjligheter att förändra sin produktion med hänsyn till det marknadsläge som råder. Det finns därför ingen grund för de påståenden som gjorts om att propositionens förslag skulle innebära elt indirekt beslut om nedläggning av Kockums. Det är inte på det sättet. Kockums blir, även om neddragningen till 2,4 miljoner timmar kommer till stånd, vid utgången av 1982 det storvarv som har störst kapacitet. Även om Kockums varv i samtliga de bedömningar som gjorts under senare år - det finns skäl atl understryka det - har ansetts som det bästa svenska storvarvel, finns del alltså ingen anledning atl motsätta sig propositionen på denna punkt. Sant är att en högre produktionsvolym skulle vara till fördel för Kockums. Men alt kräva en väsentligt högre produktionsvolym, oavsett om företaget kan finna lönsamma projekt eller inte, är att bortse från behovet av att varvsnäringen i sin helhet omstruktureras och nedbantas. Och man frågar sig vad del betyder när socialdemokraterna i sin reservation 3 skriver alt Kockums skall ges möjligheter till en sådan produktionsnivå alt varvets framtida utveckling inle sätts i fara. Det är alldeles uppenbart att - med den marknad vi har för storvarv- samtliga storvarvs framlid är i fara. Det kan vi inte trolla bort genom att skriva på det ena eller andra sättet i utskottsbetänkanden eller reservafioner. Att kräva oförminskad produktionsvolym, oberoende av om del finns något vettigt att göra med kapaciteten, är och förblir att sälla skygglappar för ögonen och atl skapa förutsättningar för än större problem i framtiden.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

I delta anförande instämde Per Stenmarck och Olle Aulin (båda m).

110

ERIC JÖNSSON (s) replik;

Fru talman! Fär jag bara helt kort säga att alla är överens om atl utskottets förslag innebär alt det blir en neddragning vid Kockums med 1 800 anställda. Såvitt jag kan begripa måste det bli svårt, när man får en kapaciletsminsk-ning, atl hälla kvar alla de utomordentliga tekniker som nu finns. Om man

Torsdagen den 5 juni 1980

gör kapaeiletsneddragningar och får längre leveranslider, då får man också Nr 164 slora fasta kostnader och det blir ännu svårare att konkurrera med omvärlden om de bålar som skall byggas vid olika varv.

JOAKIM OLLEN (m) replik:

Fru talman! Helt kort. Det är inget orimligt krav som nu ställs på de olika varvsenhelerna och pä den statliga varvskoncernen. Lönsamhet skall inte vara uppnådd förrän 1985. Oeh det finns möjligheter alt hålla en högre produkfionskapacilet än den som är skisserad i regeringens proposition, som grundar sig på Svenska Varvs strukturplan - om det finns lönsamma projekt. Men om man därutöver vill hålla någon sorts beredskap, för att någon gång i framliden kunna fylla varven med vettig produktion, då vill jag ha svar pä några frågor: När skall lönsamhet i sä fall vara uppnådd? Hur länge skall man ligga på en uppenbarligen alldeles för hög produktionsnivå - för hög eftersom del inte skall finnas lönsam produkfion att täcka in denna produktionsnivå med? Hur länge skall det pågå oeh hur mycket skall det kosta? - Det är de frågor som automatiskt inställer sig när man studerar socialdemokraternas reservation i den här frågan.

ÅKE PERSSON (fp);

Fru talman! Med anledning av regeringens proposition 1979/80:165, som innehåller ett förslag om total nedläggning av Öresundsvarvet i Landskrona, har Hans Petersson i Röslånga och jag i en motion bl. a. hemställt atl riksdagen mätte besluta om åtgärder för bibehållande av driften vid Öresundsvarvet enligt de riktlinjer som anges i motionen.

Näringsutskottets betänkande innehåller dels en skenbar uppmjukning av proposifionen, dels en skärpning av propositionen på tre väsentliga punkter. Uppmjukningen består i att utskottet talar om en total strukturomvandling av förelaget i stället för en nedläggning.

Skärpningen beslår för del första i alt tidpunkten för nedläggningen fastställs till 1985 - i stället för att avvecklingstiden skall bestämmas med hänsyn till möjligheterna för de anställda att få nya arbeten.

För det andra får produktionsinriktningen inte skada andra enheter inom koncernen, ej heller de privatägda mindre och medelstora varven.

För det tredje avstyrks propositionens förslag om bemyndigande för regeringen atl placera in kommun i Landskronaregionen i stödområde.

Öresundsvarvets anläggning och kompetens har optimerats för farlygsbyg-gande, annan marin produktion samt fartygsreparationer, men kan även användas för tyngre verkstadsproduktion.

Nyligen gjorda utredningar under medverkan av bl. a. extern expertis understryker nödvändigheten av fartygsbyggande som bas i verksamheten. Marknadsaspekterna förstärker denna uppfattning. En produktion helt utan fartygsbyggande kan inte upprätthållas med en rimlig produktionsvolym. Betänkandets förslag innebär i verkligheten detsamma som elt förslag om nedläggning.

Alternativ produktion av en sådan volym som det här är fråga om kommer

Vissa varvsfrågor, m. m.

111

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

112

att kräva lika stora subventioner som fartygsbyggande - ja, kanske rent av större med tanke pä den tidigare nämnda konkurrensbegränsningen, som kommer att markera tillhörigheten lill sysselsältningsseklorn. Detta kan inte ge en meningsfull sysselsättning.

Slopandet av möjligheten att placera kommun i Landskronaregionen i stödområde försämrar möjligheterna atl locka nya industrier till Landskronaregionen. Om propositionen innehållit konkreta anvisningar om nya företag eller andra sysselsättningsskapande åtgärder i Landskrona, så hade detta medfört att en nedläggning av Öresundsvarvet lättare kunnat accepteras. Några sådana anvisningar finns inte.

Visserligen har massmedia informerat oss om den ena tänkbara industri-etableringen efter den andra. Det har förekommit nog så sensationella uppgifter om t. ex. aluminiumsmällverk, rörverk och gummifabrik. Signifikativt för dessa nyheter har varit att en dementi har kommit efter en tid. Nu inför riksdagsbeslutet om varven har dementin ibland kommit samtidigt med informationen om den möjliga etableringen. Luftigheten är påtaglig, och taktiken har ulan tvivel varit tveeggad.

Förtroende är alllid bra att ha med i bagaget. En del av de tänkbara industrietableringarna ser ut att vara nya satsningar på gamla problem och innebär dessutom att andra sysselsättningssvaga regioner går miste om vad man där satsat på och har förutsättningar för.

Jag har ju egentligen inle nägon anledning alt misstro industriminister Åsling beträffande hans ambitioner att skaffa ersättningsindustrier till Landskrona. Men verkligheten visar oss alt det även pä sikt är synnerligen svårt och kostsamt all skapa nya arbetstillfällen.

Landskrona har de facto redan tappat så många arbetstillfällen, både på Öresundsvarvet och på andra företag i kommunen, att del redan borde finnas klara bevis på statens vilja och förmåga att leva upp lill sina löften. Alt skjuta aviserade åtgärder på framtiden löser inte våra nuvarande politiska problem.

Det är nu i samband med varvspropositionen man haft möjlighet att anvisa en utvecklingsplan för varven som skulle innehålla en långsiktig lösning av problemen, både offensiva och defensiva åtgärder. Jag är helt övertygad om att det inte kommer atl bli lättare alt lösa sysselsättningsfrågorna senare; både polifiska och ekonomiska krafter kan motverka detta.

Arbetsmarknadsläget i Malmöhus län är inte så bra som folk i allmänhet har för sig. Över 19 000 människor sökte arbete i april 1980. Samtidigt var över 9 000 sysselsatta genom samhällsåtgärder. Antalet lediga platser var totalt 9 000.

Della nuläge kommer att avsevärt försämras, om Öresundsvarvet läggs ned och Kockums reduceras enligt förslaget. Del är mer oro för framliden än nuläget som måste påverka värt beslut.

Kostnaderna för att driva Öresundsvarvet vidare har Svenska Varv enligt uppgift beräknat till 200 milj. kr. per är. Dessa beräkningar bygger pä diskutabla förutsättningar, dels att nuvarande förluster beslår och kommer att öka i framtiden, dels att Öresundsvarvet endast skall uppnå 60 %

kostnadstäckning på sin produktion samtidigt som Svenska Varv förutsätter att de andra varven inom koncernen skall uppnå 100 % kostnadsläckning. Det är ett orimligt anlagande, eftersom delta skall ske samtidigt, i samma bransch och pä samma marknad. Dessutom förutsätter Svenska Varv oförändrad produktionsvolym pä Öresundsvarvet.

Men avsikten är inte alt behälla samma volym. Fartygsbyggandet skall enligt planerna reduceras lill en tredjedel av den nuvarande volymen fram till 1985. Förlusterna de närmaste åren påverkas inle av ett nedläggningsbeslut nu. Men det krävs att varvet 1985 skall ha uppnått lönsamhet.

Skulle företaget syssla med en av restriktioner begränsad produktion, som näringsulskottets majoritet föreslår, skulle detta också kosta samhället subvenfionspengar. Skulle enbart företagsekonomiska regler gälla, är det svårt att mofivera fortsatt verksamhet.

Tar man hänsyn lill realisfiska alternativa kostnader och till samhällets totala insatser vid en nedläggning, är jag helt övertygad om att den totala kostnaden minirneras genom elt beslut i linje med vär motion 1979/ 80:2020.

Skulle Öresundsvarvet fä den chans som ligger inom möjligheternas ram att med reducerad volym arbeta vidare, vill jag gärna framhålla ett par saker.

Jag delar den uppfattning som redovisats i strukturplanen och som förutsätter lönsamhet 1985. Detta skall självfallet gälla även Öresundsvarvet.

För atl uppnå delta måste effekfivitelen ökas och en stark vilja till förändringar markeras. Detta kommer alt ställa extraordinära krav pä såväl ledning som anställda. Kan man inte ställa upp på dessa krav och motsvara dem, är framtiden än mer hotad.

Fru talman! Jag är den förste alt beklaga att argumenten och viljan inte har räckt fill för en politisk lösning i ett tidigare sammanhang. Det syntes i elt skede av utskottsbehandlingen fullt möjligt alt uppnå en lösning, och den tänkta kompromissen skulle enligt min mening ha orsakat den lägsta totala kostnaden för samhället.

I nuvarande läge har jag bara att konstatera att jag inte kan ställa mig bakom ett regeringsförslag som kommer alt ge svåra konsekvenser för Landskrona kommun och för hela regionen.

Det är förmodligen föga meningsfullt att plädera för Hans Peterssons i Röslånga och min motion 1979/80:2020. Socialdemokraternas motion 1979/80:2019ger Öresundsvarvet en chans till att övedeva som varv, vilket är den primära avsikten med Hans Peterssons oeh min motion.

Fru talman! Med det anförda vill jag förklara att jag vid den kommande voteringen kommer att rösta för reservationerna 2, 6 och 7 vid näringsutskottets ifrågavarande betänkande.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

JOHAN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Jag vill betyga att Åke Persson oeh några av oss i utskottet har hafl etl konstruktivt och bra resonemang om olika alternativ i samband med

113

8 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

denna frågas behandling.

Åke Persson sade all del hade skett en skärpning i ulskotlels betänkande i förhållande till propositionen. Det är i så fall en skenbar sådan. Han sade bl. a. att vi tagit bort förslaget om att placera in Landskrona i ett stödområde. Men vi har i utskottets betänkande samlat ihop en rad förslag som har nämnts i diskussionen, även detta om lokaliseringspoliliska åtgärder. Vi har sagt att regeringen nu får göra en utvärdering och komma med förslag. Vi har således inte avsagt oss möjligheten att i olika former använda lokaliseringspolifiska åtgärder i Landskronaområdet.

Om utskottet hade kunnat anvisa konkreta förslag, skulle Åke Persson ha kunnat acceptera att stödja utskottsmajoriteten. Men om man skall vara ärlig, mäsle man medge att del ligger slora möjligheler i att utskottet har skrivit att regeringen fär lägga fram förslag för atl lösa de problem som uppslår i samband med omställningen. Däribland kan det bli fråga om nylokaliseringar till Landskrona. Det finns redan, som framgått av pressen, förslag i den riktningen. Åke Persson måste väl ändå tro på den allvarliga viljan att fullfölja dessa resonemang och göra någonfing av det hela.

Landskrona som arbetsplats måste ju vara ett intressant område när det gäller lokaliseringar av nya företag. Där finns lokaler, utrustning av olika slag och en personalstyrka som kan vara användbar i ett nytt företag. I synnerhet i den konjunktur vi nu har och som ju ändå är högkonjunktur, inte minst i Sydsverige, bör en sådan omställning vara intressant.

Det väsentliga är ju, Åke Persson, att man ser denna fråga på sikt - det sade Åke Persson själv i sitt anförande. Då tror jag att det är tryggare för Landskrona och för dem som arbetar på varvet att så snabbt som möjligt fä den omstrukturering till stånd som ger lönsamma och trygga jobb och produktion i företag som har möjlighet att leva på sikt. Det är bättre att vi lar beslutet nu än att vi dröjer och kanske om tre eller fem är på nytt får diskutera en avveckling. Då kanske vi befinner oss i en lågkonjunV;tur som gör det omöjligt att klara en sådan situation.

Jag beklagar alt Åke Persson förklarat sig ämna rösta för tre av reservationerna. Jag tror att det för Åke Persson med de ambitioner han har för Landskrona skulle ha funnits möjligheter att följa majoritetens förslag.

114

KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru talman! Under den långa debatt som hitfills har förts har alla tänkbara argument ventilerats för och emot när det gäller såväl hela varvsproposifio-nen som de enstaka varvsenheternas vara eller icke vara. Siffror om produkfion, föriusler, beställarstöd, lediga platser och myckel annal har räknats upp i en lång rad. Det finns alltså inte stora möjligheter att den vägen filiföra debatten mycket nytt. Jag skulle bara vilja understryka vad Joakim Ollen utvecklade för en stund sedan, nämligen att man ur sydsvensk synpunkt har anledning att beklaga att den moderata tanken på en uppdelning av Svenska Varv i bl. a. elt Sydvarv bestående av Kockums och Öresundsvarvet inte kom till stånd.

Jag skulle i stället, fru talman, vilja la upp ett par andra synpunkter på frågan.

Sällan eller aldrig har riksdagsledamöterna, åtminstone pä eller i närheten av varvsorterna, haft så stora möjligheler att sätta sig in i de aktuella frågorna. Vi från södra Sverige har vid flera tillfällen haft möjlighet att besöka regionens varv, och vi har här i riksdagen fält information av all tänkbar expertis. Dessutom har vi haft tillgång till ett mycket omfattande skriftligt material. Del beslut vi i dag går att fatta är alltså mer än eljest baserat på etl högklassigt underlag. Jag skulle önska att vi hade samma möjligheter i andra viktiga frågor, oeh härvidlag kanske varvsfrågan kan bilda skola - det skulle underlätta för oss riksdagsledamöter att fatta riktiga beslut.

Elt annat förhållande som är värt att påpeka är att del inför varvsfrägans avgörande bedrivits en sällan skådad påtryckningsverksamhet. Man har förmanat och hotat, varnat och vädjat lill lokalpatriotismen för att försöka luckra upp den knappa regeringsmajoriteten.

Vid del nu snart avslutade riksmötet har vi sett många - enligt min uppfattning alltför många - exempel på att omtanken om landets ekonomi i stort fått ge vika för lokala eller andra snävare intressen, något som kanske kan ge nägon politiskt poäng på kort sikt. Det har gällt transportstöd, kustposleringar, civilförsvarsanläggningar, tulltaxor och en hel del annat. Enligt min uppfattning skall en riksdagsledamot naturligtvis värna om den egna bygdens intressen, men i lider av slora ekonomiska problem måste trots allt de övergripande riksintressena väga klarl tyngre. Därmed gynnar man också den egna bygden på sikt.

Mot bakgrund härav har ställningstagandet för mig varit självklart, även om det naturligtvis är elt svårt beslut att fatta.

Vi har redan under en treårsperiod satsat 12 miljarder på varvsnäringen, vilket motsvarar 3 000 kr. tillskjutet av varje förvärvsarbetande i värt land. I dag står vi i begrepp atl envar satsa ytterligare 1500 kr., dvs. drygt 6 miljarder.

Med tanke på kraven atl fördela våra allt knappare resurser även på andra områden som är i behov av stöd har vi inle räd att ge mera pengar till varven än de enorma belopp som redan destinerats, och jag yrkar, fru talman, bifall till utskoltets hemställan pä alla punkter.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ULLA TILLÄNDER (c):

Fru talman! Iden fråga som nu debatteras-frågan om varvskrisen och hur den skall lösas - är grundfakta väl kända, eftersom de sedan läng tid är ältade i en relativt hetsig debatt. Elt sådant grundfaktum, som ingen seriös debattdellagare borde kunna blunda för och underlåta att ta hänsyn till, är att krisen för varven har en väsentlig orsak i alt varvskapacitelen helt enkelt är för stor. Det är ett dokumenterat, registrerat och analyserat faktum.

Men måsle inte det få konsekvenser för vårt näringsliv också? I Japan och i västvärlden i övrigt drar man konsekvenserna av detta faktum och bantar ner varvens kapacitet. Att köra på som vanligt i en sådan situation är verkligen

115

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

116

att blunda för realiteter. Ingen skulle kunna tillåta sig det, om det gällde den enskildes ekonomi, och ingen hävdar heller pä allvar alt man skulle göra det vare sig inom andra delar av näringslivet eller inom offentlig förvaltning.

Omprövning, flexibilitet, förändring, omstrukturering, anpassning lill den givna och rådande situationen är ju något som måste prägla alll liv, också allt näringsliv.

Stillesländ, förstelning, oanpasslighel hos en näringsgren gör den däremot snabbt förslelnad.

Socialdemokraterna var pä sin tid i regeringsställning inle alls främmande för strukturförändringar. Vad gällde varvsnäringen försvann på några år Lindholmens och Eriksbergs varv i Göteborg. Många fick förstås sluta i förtid, andra sögs upp av Göteborgs näringsliv, andra fick etl slags anslällningsgaranfi.

Ett annat exempel på strukturomvandlingen när det gällde varven fick vi då fartygsbyggnationen på Götaverken flyttades från del centralt belägna Cityvarvet långt ut till Arendal. Del innebär för mänga en oerhört genomgripande omställning: en ny arbetsplats, nya processer och rutiner och för flertalet oerhört länga restider. Det var en stor omställning, och man gjorde den därför atl omstruktureringen krävde det. Atl låsa sig vid del gamla varvet, den gamla arbetsplatsen, hade varit tryggare men naturligtvis fel. Vad man lär sig är att kraven på omprövning, förändring och omställning kommer tätt som kulorna på ett radband; att kraven på omställning är förutsättningen för ett fortsatt liv; alt uppbrottet, förändringen upplevs som att lämna tryggheten för något ovisst, trots att del egentligen är en förutsättning för trygghet; att det är alltför tacksamt att i den stunden resonera som så, att man vet vad man har men inle vad man får. Det här har sin aktuella tillämpning på situationen i Malmö och Landskrona också.

Vad alla politiskt ansvariga måste ta hänsyn till i en situation, dä varven under de tre senaste åren kostat 12 miljarder i statsstöd och då det i betänkandet begärs ytterligare 3-4 miljarder - och elt av varven måsle läggas ned, för att summan inte ytterligare skall överskridas - är all en omstrukturering under socialt acceptabla former måste komma i gäng.

Att i den situationen förespråka ett förslag som egentligen innebär oförändrad kris vid varven är djupl reaktionärt därför att del konserverar. Det är status quo. Del är en lösning på kort sikt som möjligen kan vara applådknipande. Den enda lösning som kan räknas måsle vara pä längre sikt. Vad man i verkligheten gör är atl lägga en död hand över varvsorlerna.

Vad de som rösiar emot propositionens förslag nu gör är att - i bästa välmening, det är det ingen som betvivlar- i ovist nit smälla igen dörren till en öppning mot en diversifiering av näringslivet i Landskrona, som nu är så ensidigt hänvisat lill och beroende av varvskonjunklurerna. Att också för framtiden binda en ort vid varvskonjunkturens fallande båge medför ett slort ansvar.

Med suveränt förakt avvisas som rena fantasisiffror Svenska Varvs uppgifter om vad det skulle kosta skattebetalarna att driva Oresundsvarvel vidare. Med kännedom om vad det redan kostat så är del, tyvärr, inle fråga

om fantasi.

Jag tror det börjar gå upp för alla ansvarskännande, också i Landskronaregionen, atl bygden, för att räddas, måste bli föremål för en ganska radikal förändring, att en omläggning till en annan produktion än fartyg måste ske. Det måste vara angeläget för kommunen att komma bort från detta ensidiga beroende av en enda stor arbetsplats. Tidpunkten lär inte komma att bli gynnsammare. Nuvarande konjunkturer möjliggör en omstrukturering. En kommun med Landskronas läge borde dessutom kunna erbjuda mänga fördelar ål elt differentierat och diversifieral näringsliv bestående av såväl små som medelstora företag och därför långt mindre konjunkturkänsligt. Därmed skapar man en bättre trygghet såväl för de anställda som för berörda orter. Erfarenheten visar all de nackdelar man måste ta i längden kan ge trygghet.

Nu ullovas åtgärder av olika slag för alt så snabbt som möjligt ge nya arbetstillfällen åt den arbetskraft som berörs av en omstrukturering. Jag mäsle konstatera att del är en björntjänst man gör de anställda vid Öresundsvarvet om man ställer sig hindrande i vägen för ett genomförande av regeringens proposition. Konkreta åtgärder har utlovats för alt i Landskronaomrädel skapa ny sysselsältning i annan verksamhet än på varvet. De många värdefulla förslag som lagts fram av berörda kommuner och andra myndigheter och i skilda motioner måste naturligtvis utvärderas. Några bidrag frän motionerna kan kanske antyda en inriktning bort från ensidigheten oeh i någon mån för en mångfald som Landskrona så väl behöver. Vi centerpartister i Malmöhus län och i fyrstadskretsen har motionerat om en kolhamn i Landskrona oeh om att anslula Landskrona till västkustbanan.

I en utredning, gjord av Landskrona kommun, redogörs för följdverkningarna för Landskrona vid utbyggnad av en kolhamn. Det konstateras att en utbyggnad skapar en rad positiva sysselsättningseffekter för Landskrona, förutom den verksamhet som kommer att bedrivas med själva kolhanteringen. De negativa miljöeffekter som kan tänkas vara förenade med kolhanteringen har i utredningen varit föremål för omfattande studier och överväganden. De redovisade faktiska möjligheter som nu finns atl på ett rafionellt och effektivt sätt eliminera miljöolägenheterna och det förhållandet att kolhamnen skulle anläggas tre kilometer från närmaste bebyggelse har naturligtvis varit av avgörande betydelse för alt koncessionsnämnden för miljöskydd skulle godkänna projektet. När nu en omstrukturering och diversifiering av näringslivet i Landskrona framstår som nödvändig och önskvärd skulle det innebära en lägre grad av beroende av konjunktursvängningarna inom en bransch. Det är angeläget atl alll görs för att underlätta och stödja en sådan förändring.

Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för en regions utveckling. En komplettering av järnvägens sträckning till Landskrona skulle vara etl väsentligt bidrag till kommunens utveckling. Jag tänker dä närmast pä en järnvägslinje norrut mot Helsingborg som kunde ansluta fill västkustbanan. Genom den kontakten med en pulsåder skulle Landskrona vitaliseras.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

117

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

118

I samråd med näringslivet och arbetsmarknadsorganen måste man pröva okonventionella åtgärder för att snabbt överföra arbetskraften till etl näringsliv där efterfrågan råder. Debatten om Landskrona har haft del goda med sig att ingenting där kan ske i tysthet. Det om något är en garanti för atl regeringens garanti, i sig själv alldeles unik, är myckel långtgående.

Varför motsätter sig socialdemokraterna förändring och omstrukturering och förespråkar ett konserverande av en varvssiiualion som praktiskt taget alla sakkunniga betecknar som omöjlig eller i varje fall orimlig? Del är en gåta.

I proposition efter proposition har del betonats att regeringen bedömt Kockums möjligheter alt fortleva som goda. Man har betonat att varvet är modernt utrustat, tekniskt avancerat oeh att det har visat kapacitet att anpassa sig till marknaden. Dessa egenskaper har varit förutsättningar för en framgångsrik varvsnäring hittills. De grundläggande förutsättningarna upphör ju inte atl gälla dä kris råder för varvsnäringen. Tvärtom ärdet så att de gäller med ännu större skärpa.

Del är svårt att förstå de motiv som får mänga deltagare i den här debatten att blunda för dessa grundläggande förutsättningar. Och jag har svårt all förstå att det kan vara av omtanke om varvens överlevnad som man bortser från den livsnerv som anpassning till rådande situation ändå utgör.

Någon kan invända alt detta är ett företagsekonomiskt resonemang och inte ett samhällsekonomiskt och atl frågan då kommer i ett annat läge. Denna invändning saknar relevans. Man kan verkligen ställa frågan om någon annan regering någonsin tagit så stor hänsyn lill de anställda och till samhällsekonomiska förhållanden som de båda treparliregeringarna. Även om alla erkänner atl det finns en företagsekonomisk aspekt oeh en samhällsaspekt oeh att man kan komma till olika resultat beroende på om man resonerar efter den ena eller efter den andra linjen, är det nog så att alla också erkänner att del finns en skärningspunkt där de två linjerna sammanfaller. Jag tror att särskilt skattebetalarna har stark känsla för det. I en situation där varje anställning kostat 400 000 ä 500 000 kr. sammanfaller en företagsekonomisk oeh en samhällsekonomisk bedömning.

I en situation där vissa arbetstillfällen på en orl fär kosta så myckel men andra arbetstillfällen på samma ort eller på andra orter inle alls kan göra anspråk på samma satsning med statsmedel måste alll fler allvarligt ställa frågan, om detta verkligen är en framkomlig väg, om satsningarna i så fall kommer att gälla alla eller bara vissa pä en och samma orl, eller om alla orter eller bara vissa skall vara föremål för molsvarande satsningar. Svaret är givet. Konsekvenserna av en tillämpning lika för alla orter, alla anställda, alla landsändar blir så orimliga att del är uppenbart alt andra vägar måste prövas.

Som vi har hört tidigare utställer regeringen garantier som är ganska unika, och den anpassning till marknaden som krävs av samtliga varv kommer att ske under sä läng tid att anpassningen inte på något sätt kan betecknas som drastisk ulan fullt möjlig.

Jag vill också erinra om del angelägna i att företagsstrukturen även i

Malmö ytterligare berikas med ett markant inslag av små och medelstora förelag. Atl döma av erfarenheter från landsändar, vilkas näringsliv har just denna struktur, är känsligheten vad gäller regionens sysselsättning mindre i sädana regioner än i regioner där näringslivet ensidigt är beroende av elt enda eller några få företag. Det mäsle vara elt allmänt näringspolitiskt mål atl skapa strukturer som är hållbara mot varjehanda påfrestningar. Alt inte nu inleda en sådan utveckling vore att försumma etl tillfälle. Del är helt enkelt nödvändigt att nu ta tillfället i akt. Eric Jönssons pessimism är inle, tycker jag, på sin plats när det gäller Kockums. För min del håller jag fast vid att Kockums inte skall läggas ned. Tack vare det beslul som vi förhoppningsvis fattar i dag genom att följa propositionens linje får Kockums en chans.

Om vi i centern pä ett tidigt stadium hade fått stöd från socialdemokraterna för en kraftfull satsning pä rörbunden gas och LNG-gas, är jag övertygad om alt möjligheterna för de båda skånska varven hade varil gynnsammare än de är i dag. Dä hade Kockums fält avsättning för sina gastankers, och man hade gått verkstadsjobb genom satsningen pä rörgas. Jag beklagar att vi aldrig fick ett helhjärtat stöd på riksplanet från socialdemokraterna.

Eric Jönsson nämnde att utom de 1 800 på Kockums ytterligare 10 000 drabbas som underleverantörer. I tidningen Arbetet nämndes häromdagen alt del är 700 förelag som kommer alt beröras av en nedläggning av Kockums. Nu är det ju inte fråga om att lägga ned Kockums utan det är fråga om att förhindra en nedläggning. Det är alltså inte fråga om bortfall av en stor och imponerande kund.

Men hur skall man göra? De stora gastankers som Kockums byggde för en del år sedan och som man hade haft möjlighet att rädda ligger fortfarande till ingen nytta i Malmö hamn. Man kan hoppas alt de fortfarande går atl sälja. Men kan man verkligen ta på silt samhällsekonomiska ansvar atl det byggs flera fartyg som inle går att sälja? Om svaret är ja - då kan man ju fortsätta att lägga in beställningar för miljoner kronor hos de förelag som nämndes i tidningen oeh som Eric Jönsson syftade på. Det gäller Nessims, Helmer & Co Järnvaru AB, Rosqvists Mälerifirma, Industritvätt och BN-bageriel, för alt nämna några av de företag som är aktuella. Är det verkligen meningsfullt utnyttjande av arbetskraft, pengar och material?

Dessutom tror jag att de här småförelagen, som själva är en produkt av en fri marknad, vars förutsättningar är en fri marknad och som är uppbyggda för att existera i och ta hänsyn till de villkor som råder, också är beredda till en viss omställning, om förändringarna kräver del.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskoltets hemställan.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

ERIC JÖNSSON (s) replik:

Fru talman! Ulla Tilländer nämnde i början av sitt anförande atl Japan hade tagit konsekvenserna och reducerat sin varvskapacilel. Hon menade med det förmodligen alt vi också borde göra det. Jag vill bara för riktighetens skull nämna att vi har bantat varven med 40 % på de senaste tre åren.

Jag uppfattade det på det sättet atl Ulla Tilländer tyckte all det var en gåta

119

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

att vi kan inta den ståndpunkt vi gör. Jag vill nog säga att det förmodligen ändå är Ulla Tilländer som är gåtan i det här sammanhanget. Hon talar om att vi skulle förhindra en ulveckling genom värt ställningstagande. Det skulle vara bra atl veta hur hon tror atl den utvecklingen skulle komma atl se ut.

Jag har redan i dag nämnt att del förekommit en ökning av arbetslösheten i Malmöhus län med nära 700. Det tyder inte precis pä alt vi skulle få nägon minskning av arbetslösheten under sommaren.

Ulla Tilländer tror inte på vad jag har sagt. Hon säger att jag skulle vara pessimist. Det är jag ingalunda. Jag är optimistisk när det gäller varven och hoppas på en framgång för dem.

Av de gasfarlyg Kockums har byggt har man sålt en del, oeh del har gått bra. De som nu ligger i Malmö har man också byggt för att sälja, inte för att transportera gas lill Sverige med.

ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Fru talman! Jag tyckte fakfiskt att Eric Jönssons anförande var fyllt av pessimism. Det tycker jag inte är på sin plats i en tid, då konjunkturerna är relativt goda och många företag ropar på arbetskraft. Det finns i en sådan situation risk för att det kan verka såsom en självuppfyllande profetia, som är förlamande och sprider resignation.

Jag tror atl beslutet i dag för Kockums del, om man nu följer utskottsmajoriteten, blir en sporre till en effektiv och lönsam produktion. Det innebär säkert också att man uppnår konkurrenskraft och därmed ett överlevande på lång sikt. Därmed skulle olönsamheien kunna vändas i lönsamhet och sysselsättningen tryggas. Man kan inte heller bortse från det som påpekas i propositionen, nämligen att en omstrukturering till tre varv kommer att innebära större möjligheter för Kockums att överleva.

ERIC JÖNSSON (s) replik:

Fru talman! Om Ulla Tilländer tycker atl det jag anförde var pessimistiskt, har hon väl lyssnat litet dåligt. En del av del jag sade var f. ö. samma tankegångar som hon framförde för några månader sedan. Jag vill till sist bara fråga om Ulla Tilländer har ändrat uppfattning.

120

ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Fru talman! Jag vill säga till Eric Jönsson atl jag absolut inle har ändrat uppfattning. Jag tror fortfarande på Kockums överlevnad i motsats till Eric Jönsson.

I propositionen förklarar man - och del instämmer utskottet i - att del inte är möjligt att utöka det timantal som beräknas i propositionen. Men samtidigt betonar man att verkstadsproduklionen vid Kockums varv skall utvecklas så långt det är möjligt för att ge ekonomiskt självbärande sysselsättning ät de anställda vid varven i samband med strukturförändringarna. Man understryker också att hänsyn måste tas till atl Kockums ganska nyligen har införlivats i Svenska Varv-koncernen och lill de praktiska

möjligheterna att på kort tid kunna vidta genomgripande förändringar på elt stort och tekniskt komplicerat affärsområde. 1 propositionen och i utskotts-betänkandet understryks också möjligheten för Kockums att under vissa förutsättningar öka sin produkfionsvolym.

Förste vice talmannen meddelade att Eric Jönsson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

HANS PETERSSON i Röstånga (fp):

Fru talman! Milt inlägg i denna debatt skall bli dels en röstförklaring, dels några reflexioner om och kring en del påståenden, som under en tid cirkulerat i olika media. Därigenom har den allmänna debatten fokuserats kring Öresundsvarvet. Detta har i sig varit beklagligt för andra varv och varvsorter med deras speciella problem. Men jag förstår att ett eventuellt regeringsnederlag på en enda punkt i varvsbeslutet kan ha större intresse än att t. ex. Göteborg under 1970-lalet har förlorat lusentals oeh äter tusentals sysselsättningstillfällen vid sina varv, alt Kockums i Malmö kan komma alt hamna pä så låg nivå att del är fara för dess fortsatta existens, att läget för de mindre varven kan bli ytterst prekärt, osv. Det blir alltid mer spännande när ett par borgerliga ledamöler efter ingående prövning av en fråga kommer lill en annan slutsats än den borgerliga regeringen. Jag instämmer i vad Åke Persson sagt om sysselsättningsläget i Malmöhus län och i Landskronaregionen. Jag delar hans uppfattning om och hans tro på Oresundsvarvel - del mäsle, om än i nedskuren form, få fortsätta att bygga fartyg för att överleva som en arbetsplats som tar hänsyn till yrkesskicklighet, som tar hänsyn till kompetens och som inle minst ger de anställda en meningsfull sysselsättning.

Här vill jag tillägga alt stora delar av Malmöhus län på ett egendomligt sätt har hamnat i bakvatten. Vi är mänga som här oeh i andra sammanhang sökt visa hur länels problem har accelererat under de senaste decennierna. Det fanns gamla storhetsdrömmar om den fantastiska Oresladsregionen. men del är storhetsdrömmar som för länge sedan kapsejsat. Vi har hittills, tycker vi, talat för döva öron. Myten om det överhettade Malmöhus län lever kvar trots att länet genomgått en industriell utarmning praktiskt laget utan motstycke.

Öresundsvarvet och Kockums tillhör de i särklass största arbetsplatserna i länet. Jag har nu några år varil engagerad i främst Oresundsvarvel, därför alt della har så stor betydelse för staden Landskrona och för den omgivande regionen. Varvet har samma betydelse för sin region som t. ex. Uddevallavarvet har för sin. Det ger inte bara arbeten direkt inom industrin, ulan det ger också arbeten ål en rad underleverantörer. Det bidrar således till atl upprätthålla privat och offentlig service.

En ytterligare neddragning av varvskapaciteten är jag beredd alt och måste jag acceptera. En nedläggning däremot betraktar jag som en omöjlighet. Delta betyder, fru talman, atl jag kommer alt rösta för reservationen om Oresundsvarvel. Denna överensstämmer i allt väsentligt med vad som

121

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

framförts i den motion som Åke Persson och jag har väckt. Men jag vill betona alt mitt ställningstagande innebär att jag också har all respekt för alla mina kolleger i denna kammare som har motsatt uppfattning. Samtidigt förväntar jag åtminstone en viss respekt för milt ställningstagande.

Sakligt sett har valet inle varil särskilt svårt. Jag är nämligen övertygad om atl detta måsle vara det enda rikliga i dagsläget. Om jag har rätt i etl längre perspektiv vet jag naturligtvis inle. 1 snart tre år har jag varit starkt engagerad i problematiken kring Öresundsvarvet. Jag har dragit en annan slutsats än den som ledningen för Svenska Varv och övriga politiker i regeringspartierna har kommit fram till.

Om valet i sak för mig har varit lätt har naturligtvis del politiska ställningstagandet varit betydligt mer besvärande. Del är lättare att gömma sig bakom anonymitetens slöja än att visa alt man på en punkt går emot den regering som man annars ställer sig bakom.

Ä andra sidan har vare sig regeringen eller dess industriminister gjort några större ansatser att gå oss motionärer till mötes. Vår inställning har ingalunda varit obekant. Den har deklarerats vid en rad tillfällen, bl. a. i denna kammare.

I elt otal rubriker har det under senare tid talats om att Åke Persson och jag är avhoppare och bypolitiker.

Om någon vill kalla mig för avhoppare, därför att jag inte vill rösta för något som jag hela tiden varit emot, så må det vara denne obelaget. Om någon vill anklaga mig för all vara bypolitiker därför alt jag vill förhindra en regions ekonomiska nedbrytning, så må del också ske. Om jag röstar emot regeringen på en konkret punkt så är jag frondör. För della kan jag möjligtvis kritiseras. Men min rätt att göra en annan bedömning och tycka annorlunda kan ingen la ifrån mig.

Till sist, fru talman; Under ärendets behandling har del varit mänga som eftersträvat en samlande lösning, och del har funnits mänga i näringsutskottel som gjort ett hårt och drygt arbete för atl hitta en kompromiss. Den kompromissen hade varit tilltalande för de flesta av oss i denna kammare. Tyvärr sprack det i den sista av minuter. Men dä förväntades i stället partidisciplin och ett accepterande av något man inle tror på.

Det har därför känts välgörande att vår egen partigrupp på intet sätt försökt att övertala oss. Även om partiledningen oeh gruppens ledamöler inte delat vår uppfattning har man verkat för en kompromiss. När inle detta lyckades känner vi all man respekterar vårt ställningstagande, även om detta har skapat bekymmer och obehag för en del av gruppens ledamöler.

Fru talman! Jag instämmer i näringsutskottets betänkande på alla punkter utom de som berör Öresundsvarvet.

122

SVEN MUNKE (m):

Fru talman! Jag blev nästan rörd när jag hördeden röslförklaring som just upplästs av Hans Petersson i Röstånga, men jag skall ändå försöka samla mig till elt anförande.

Regeringens proposition 165 har utsatts för bitter kritik, inle minst från

företrädare för de orter som kommer alt drabbas av nedskärningar och nedläggning. Oppositionen har också här i debatten envist tuggat på denna kritik.

Man får dock inle glömma bort att propositionens åtgärder syftar till att skapa förutsättningar för den svenska varvsindustrins konkurrenskraft.

Hur della skall gä till råder delade meningarom. Enligl min uppfattningar del en märklig ordning att riksdagen skall göra dessa ställningstaganden. Vi har också här i kammaren under våren bevittnat hur man i andra nedläggningsärenden från olika politiker slagits för sin drabbade orl, oftast utan att ta de sakliga hänsyn som varje ärende är förknippat med. Vi har ju när det gäller storvarven elt bolag som skall svara för utveckling och åtgärder. Jag kan föreställa mig atl beslutsfattarna i Svenska Varvs styrelse inte finner det särskilt lustbelonal atl 349 riksdagsledamöter skall demonstrera var sin åsikt om hur varvsnäringen i det här landet skall skötas. De flesta som har framträtt här i dag har ju också gjort det i form av några slags företagsläkare med oanade receptmöjligheter.

Reaktionerna mot propositionen har varil kraftigast när del gäller neddragningen av arbetsstyrkan vid Kockums och nedläggningen av fartygsproduktionen vid Öresundsvarvet i Landskrona. När del gäller Kockums säger man från varvsledning och fack alt Kockums genom beslutet kommer att dö strypdöden. F. n. beräknas Kockums använda 3,5 miljoner timmar, och neddragningen skall göras till 2,4 miljoner timmar. Men i propositionen heter det också alt om del finns utrymme och man får en uthållig lönsamhet kan produktionsvolymen tillåtas alt åter stiga lill 3,5 miljoner timmar. Omprövning av struktureringen skall också verkställas årligen av koncernledningen, säger man.

När det gäller nedläggningen av farlygsproduktionen vid Oresundsvarvel har man i argumenteringen förklarat all 3 000 man ställs arbetslösa. Det är ju, fru talman, ett hell felaktigt sätt atl se det på. Del är inte sagt all 3 000 man skall gå. Man måste ställa utskottets förslag mot motionsförslagen, dels frän oppositionen i motion 2019, med Olof Palme som första namn, dels i motion 2020 av Åke Persson och Hans Petersson i Röstånga. I båda dessa motioner föreslår man en nedskärning med 1 000 personer och anger alltså som kvarvarande vid varvet ca 1 800 anställda. Det är mot den siffran som regeringens förslag och utskottets hemställan skall ställas.

Sedan säger man i propositionen, liksom industriministern har förklarat här i dag, atl inte en enda man skall ställas på galan. Flera företrädare för kammaren har här sagt atl man bara kastar ut dem. Men det har aldrig varit tal om det. Det har varil tal om en omstrukturering oeh om atl skaffa jobb ål dem som inte kan sysselsättas i en produktion som inte går ihop.

Socialdemokraterna kräver i sin motion alt regeringen framlägger förslag fill alternativ sysselsättning innan varvspropositionen ens behandlats i utskottet. Men till sin egen neddragning med 1 000 personer har man inle kommit med några alternativ.

Man häcklar också regeringen för atl den i sin proposition i alla delar, utan nägon som helst kommentar, instämt i de marknadsbedömningar som gjorts

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

123

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, tn. m.

124

av Svenska Varv. Detta är f. ö. helt fel. Socialdemokraterna har inte heller modet - om de anser att Svenska Varv har gjorl en grov missbedömning och därmed inte motsvarat förtroendet - att säga lill ledningen att den får gä eftersom den inte har skött sitt uppdrag. Del har socialdemokraterna inte vågat göra. - Man har gjort det i korridorerna men inte här i kammaren.

I del hänseendet är vpk-motionen betydligt ärligare, även om den vilar pä mycket lösa grunder och f. ö. inte på något sätt är förankrad i verkligheten utan, som jag betraktar del, är elt grovt frieri till de drabbade jobbarna vid varven.

Kalkylmässigt och marknadsmässigt skulle större delen av de svenska storvarven avvecklas eller möjligen ett enda slorvarv behållas. Regeringen har emellerfid i stället vall en annan linje. Man har vall en irevarvslösning, trots alt lönsamhetskravet därmed blir alltmer avlägset.

Socialdemokraterna är i sin motion inne på att lönsamhetsmålet måste uppnås. Det framgår på s. 13 i motion 2019, där det heter: "Det slår också klarl att dessa åtgärder kan komma alt innebära fortsatta kapacitetsneddragningar och nedläggningar av hela varvsenheter."

I motion 2019 saknas inte heller praktfulla logiska saltomortaler. Del står på s. 14 följande:

"Det torde därför inte vara någon överdrift atl påstå atl regeringens förslag med all sannolikhet kommer atl betyda fortsatt fartygsproduktion i betydande omfattning vid Öresundsvarvet under lång fid framöver. Det kommer också alt innebära en mycket dyrbar produktion." I s-motionen anges alltså klart oeh tydligt att fartygsproduklion vid Öresundsvarvet är en mycket dyrbar produktion. Regeringen bör fä snubbor för att man tänker fortsätta med det. Men delta är naturligtvis hell i linje med vad som uttalats i de ekonomiska debatter som förekommit här i kammaren tidigare. Man ger regeringen kritik för det stora budgetunderskottet, trots att mycket av pengarna använts just till atl bibehålla sysselsättningen.

I s-motionen heter det vidare: "Regeringen har inte följt Svenska Varvs strukturplan när det gäller Öresundsvarvets avveckling." - Delta får regeringen en klapp på axeln för, trots alt man som jag tidigare nämnde understrukit all regeringen inte avvikit från planen på en enda punkt.

Fru talman! Som alla vet som intresserat sig för frågan om avveckling av fartygsproduktionen vid Öresundsvarvet, så har förelaget tillsammans med facket tagit fram en plan för en eventuell fortlevnad. Del är den som utgör motförslaget till näringsutskottels hemställan. Den planen tillkom i all hast. Den innebär som bekant en nedskärning av arbetsstyrkan med drygt 1 000 man, och mot det förslaget har man inte något att anmärka vare sig i s-motionen 2019 eller i motionen 2020. Del sväljer man helt.

Den planen har emellertid, fru talman, redan blivit föremål för en kraftig omvärdering. Enligt planen skall varvet producera supplyfartyg, mindre färjor och vissa andra specialfartyg. Samtliga fartygstyper är sådana som varvet, facket och motionärerna inte anser kunna passa andra slorvarv.

Hur förhäller det sig nu med dessa fartygstyper? Låt oss börja med supplyfartygen! De är ett slags servicefartyg med mycket avancerad teknisk

utrustning. De första fartygen, som beställts av Stena Line, har inle mer än läckt materialkostnaderna. Det handlar om utvecklingspengar, säger man från varvels ledning, och man vill ju gärna tro atl detta är rikligl. Svenska Varv har en hell annan uppfattning. Del är ulfyllnadsbyggen som har en kostnadstäckning på 58 %, heter det från det hållet. I annonser och i tidningsreporlage har emellertid sypplyfartygen höjts till skyarna. De kan allt utom atl flyga, har det hetat. Man blir därför förvånad, när man sä i maj månad i år får höra från Öresundsvarvet alt den här typen av fartyg var en felsatsning. Och samma dag jag får detta sensationella meddelande har Öresundsvarvet en annons i Svenska Dagbladet, där man pläderar för just dessa supplyfartyg. Vad skall man tro på?

Fru talman! Jag inledde med att säga att jag ansåg det vara fel att riksdagens ledamöler skall fatta beslut i de här frågorna. Låt de experter som fått förtroendet sköta det. Den här relaterade felsatsningen bevisar hur rätt jag har. Varvet har gjort en miss. Del är mänskligt, men det är också mänskligt alt vi som skall fatta beslut ifrågasätter trovärdigheten med tanke på att den trosvisshet som präglade varvets ledning i mars månad i är nu har förbytts i motsatsen. Varje riksdagsledamot fick i våras en plansch med det första supplyfartyget, och där betecknades fartyget som något avett Columbi ägg som skulle rädda varvet i Landskrona.

Låt oss fitta pä de andra fartygstyperna, färjorna t. ex.! Dagen innan näringsutskottets skulle fatta sitt beslul i frågan meddelar Öresundsvarvets ledning Svenska Varv alt antalet byggtimmar kom att överskridas med 25 % för den Gotlandsfärja som nu färdigställs vid varvet. Inte heller en sådan uppgift medverkar till att stärka tilltron. Man kan å andra sidan förstå atl den oro som präglat arbetet på varvet har medverkat till att timantalet har ökat. Del har jag full förståelse för, men man måste ju lägga in också sådana här ting i kalkylerna.

Slutligen vill jag lämna några upplysningar om den tredje fartygstyp som Öresundsvarvet satsar på, de s. k. bulkfartygen. Det är f. ö. en fartygstyp som Öresundsvarvet har mycket stor erfarenhet av, vilket man inle har i fråga om supplyfartygen - det var någonfing helt nytt för varvet att bygga sådana. Man har nu placerat tre bulkfartyg hos ett holländskt rederi. Antalet produktionstimmar anges vara 1 miljon för alla tre fartygen. Det ger varvet jobb fram till 1982, och det är glädjande.

Vad som däremot inte är glädjande är kostnadstäckningen. Från Svenska Varv och frän industridepartementet säger man pä direkt förfrågan från mig atl affären ger 77 % kostnadstäckning, vilket innebär att affärspaketet ger en förlust pä 90 miljoner. Från Öresundsvarvet hävdar man all s. k. planenlig kostnadstäckning skulle vara 84 %. Jag har kollat detta med utanförstående varvsexperlis, som säger 82 %. Vad som är riktigt undandrar sig mitt bedömande. Det finns t. o. m. de sorp i diskussionen har hävdat atl Hollandsaffären egentligen går ihop eller t. o. m. går med vinst.

Fru talman! Jag saknar visserligen de insikter i bokföring som medverkar till sädana häpnadsväckande illusionsnummer, men vad jag förslär är att om man fillverkar en vara till en kostnad av 100 kr. och säljer den för 77 eller 84

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

125

Nr 164 kr. sä är det ingen affär som man kan hälla pä med sä värst länge innan

Torsdagen den katastrofen är etl faktum.

5 iuni 1980 ' säkert många här i kammaren och naturligtvis utanför kammaren

m. m.

också som undrar varför jag, som är från Landskrona, är så negativ till Vissa varvsfrågor Öresundsvarvets fortbestånd. Det är inle där problemet ligger, fru talman. Jag är av den uppfattningen att det inte enbart är bostadsorten som får vara utslagsgivande i sädana här viktiga frågor, ulan man måste se till sakligheten. Det är del jag har gjorl, oeh därför yrkar jag bifall lill utskottets hemställan. Jag är emellertid väl medveten om atl jag kunnat nå en tillfällig popularitet genom atl endast se frågan ur lokal synvinkel. Men med tanke på del spel som jag och mänga andra fått bevittna här i kammaren under våren i liknande frågor avstår jag från detta.

Jag vill också deklarera alt jag har förtroende för löftena om alternativ sysselsättning, som utlovats lill de varvsanslällda och till Landskrona kommun. Jag tror också alt dessa kommer att infrias. Det är lugnare alt satsa på de försäkringarna än atl satsa på en plan som redan innan den har prövats har börjat falla samman och som dessutom enligl expertisen kostar 200 miljoner årligen för atl det hela skall kunna hållas flytande.

1 gårdagens kammardebatt om kontokort kritiserades dessa från socialdemokratiskt håll. Fru talman! Jag betraktar s-förslaget i varvsfrågan också som elt sätt att leva på kontokort - och dä med Sveriges skattebetalare som borgensmän.

Vilken ställning kammaren än tar i varvsfrågan blir resultatet för anställda och kommuner en smärtsam omstrukturering. Det blir smärtsamt också för beslutsfattarna i den här kammaren.

I gärdagens debatt mellan näringsulskottets ordförande Ingvar Svanberg och induslriministern var dessa tvä överens om alt resultaten av fattade beslut i den här frågan kommer att bedömas i framliden. Jag skulle tro att effekterna av dagens beslut - hur det än blir - kommer att kunna avläsas redan om ett par år.

Mänga har också beklagat atl man inte var hårdare i nyporna vid tidigare varvsbeslut. Det är också enligt mänga bedömare bättre att göra en omstrukturering nu, när vi har en uppgång i konjunkturerna, än all vänta pä att vi får ett kärvare klimat, som experterna förutspär atl vi skall få.

I dag vägrar emellertid oppositionen än en gång att lyssna på experterna utan vill i slället fortsätta ännu en bit på den ekonomiska canossavandring som de blivit sä hemtama med. Detta är, fru talman, grymt mot de anställda och orätt mot dem som skall stå för kostnaderna. De som röstar mot utskottels majoritet tar därmed på sig ett stort ansvar, och del sker med öppna ögon - vilket också osäkerheten i motion 2019 bekräftar.

Induslriministern gav i den näringspolitiska debatten här i kammaren i går uttryck för hur etl sådant handlande skulle rubriceras. Han sade; Det är endast en form av uppskov och konservering som ger ökad osäkerhet. Del är dessutom ett helt ofruktbart handlande.

Dagens talarlista är rekordlång. Jag måste konstatera att jag inte hade en
126 aning om atl denna otroliga varvskunskap fanns församlad i detta hus. Därför

blir jag förvånad när flera företrädare för oppositionen bollar med en massa siffror. Det handlar om miljoner och miljoner limmar, men man har liksom inte testat siffrorna. Hugo Bengtsson från Landskrona förklarade att en neddragning av verksamheten vid Oresundsvarvel med 1 000 man innebär en neddragning med 0,9 miljoner timmar. Det betyder att de som åsyftas inte jobbar mer än 900 timmar om året. Då frågar jag: År varvsarbetarna endast halvtidsanslällda?

Fru talman! Värt samhälle är liksom värt näringsliv föränderligt. Det gäller därför för beslutsfattarna all besitta del politiska modet att för hela samhällets bästa våga ta beslut, som i del korta perspektivet kan tyckas härda men som på sikt kommer oss alla till godo. Jag yrkar bifall till näringsutskottets hemställan.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

HUGO BENGTSSON (s) replik:

Fru talman! Dess värre måste jag en gång lill bryta de föresatser jag hade att med hänsyn till den långa talarlistan inte gå vidare i den här debatten. Men de häpnadsväckande uppgifter som Sven Munke här lämnade gör alt jag måste rätta till litet av de värsta felaktigheterna. Han säger atl han aldrig trodde all det i den här kammaren fanns så många experter pä fartygsbyggande och de frågor som hör dit som den här talarlistan vittnar om. Nej, hade Sven Munke och en del av de andra som deltar i debatten haft litet mer insikt om vad de talar om, då hade debatten säkerligen kunnat förkortas.

Jag mäsle mycket snabbt - eftersom jag bara har tre minuter till mitt förfogande - tala om att den plan som företagsledningen oeh de anställdas organisationer har tagit fram nere pä Öresundsvarvet visst inte är trasig. Den har inte kapsejsat. När Sven Munke säger atl de tre fartygsbeställningarna från holländsk beställare, som man fick för några veckor sedan, inte skulle ge mer än 77 % kostnadstäckning, då är del fel. Använder man planenliga avskrivningar, och del är vad man gör inom Svenska Varvs företag, ger del 84 % kostnadstäckning. Lägg sedan till delta, Sven Munke, att vi står i begrepp atl fatta beslut om att för 1981 ge varven 15 %, baserat på offertpriser och t'imantal, därefter 10 % för 1982 och 5 % för året därpå. 60 % av timantalet kommer att upparbetas under 1981 och 40 % under 1982. Lägg fill det-då handlar det inte om 77 % utan, Sven Munke, man hamnar någonstans mellan 95 och 100 %. Sedan är det inte alldeles uteslutet att del kan bli vissa vinster genom att man bygger tre likadana fartyg.

Sedan säger Sven Munke atl de båda färjor lill Gotlandsbolaget som man arbetar med har gått mycket dåligt. Ja, det skall alla veta alt det har gjort. Men del här är dåligt valda exempel, eftersom det är ledningen i Svenska Varv som i mycket stor utsträckning får ta på sig ansvaret för delta. Det är nämligen på det sättet att man där bestämde att färjorna skulle ha Gölaverkens motorer, vilket gjort att man har fått konstruera om fartygen. För att de inte skulle bli för tunga barman fått göra lättmelallöverbyggnader. Man har fått bygga akterstäv och förstäv och sedan fält vänta med all bygga mitienpartierna, som motorerna skulle stå i, därför all motorerna inte har kommit fram i tid. Enbart detta, som beror pä valet av motorer, har fördyrat

127

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

var och en av färjorna med inte mindre än 17 milj. kr.

Sedan har den oro som uppstått genom utspel från Svenska Varv och genom proposifionen också medverkat lill att det har kommit alt bli ytterligare problem.

SVEN MUNKE (m) replik:

Fru talman! Jag garderade mig från början och sade att del här inle är rätt forum atl diskutera tekniska och intrikata ekonomiska problem. Jag trodde att vi hade tillsall elt bolag, som skulle sköta den verksamheten. Det var därför jag tillät mig att vara litet ironisk när det gäller denna samlade varvsexpertis-expertis ärdet, det hör man ju! Jag tar mig också friheten att ha litet åsikter även om jag inle begriper mig på varv; del har jag aldrig gett mig ut för. Men eftersom vi har en debatt får man väl lov alt tillföra den de synpunkter man har. Jag har hämtat mina uppgifter frän industridepartementet och från Svenska Varv. Om Hugo Bengtsson och andra tycker atl man där handlar som om man hade huvudel under armen, så skall väl den kritiken framföras lill vederbörande forum. Det är inle jag som bör få de snubbarna.

När det gäller dessa märkliga supplyfartyg har jag redan anfört atl varvets egen kalkylavdelning säger atl della var en felsatsning. Jag har inte klandrat varvet för detta. Det enda jag säger är att trovärdigheten minskar när sådana felsatsningar upptäcks.

HUGO BENGTSSON (s) replik;

Fru talman! Jag hann inte i min förra replik la upp resonemanget kring de supplyfartyg som man häller på atl bygga och delvis har färdigställt pä Oresundsvarvel. Sven Munke hänvisar till all de har blivit en ytterligt dålig affär. Den uppgiften är fullt korrekt - del har gått mycket dåligt.

Men jag tycker ändå atl rätt skall vara rätt även i den frågan. Man borde inte belasta Öresundsvarvet med de slora kostnader som är ett resultat av dessa supplyfartyg. Det förhåller sig nämligen så atl fartygen skulle byggas av Arendal. Där räknade man på båtarna. Precis innan offerten skulle lämnas fick man andra objekt som man kunde arbeta med där. Då sade Svenska Varvs ledning alt det kunde vara lämpligt atl lägga över dessa supplyfartyg pä Öresundsvarvet, som kunde behöva beställningar.

Öresundsvarvet tog över de kalkyler som hade gjorts i Göteborg - och jag förutsätter atl Svenska Varv har varil med och sett på dem. Ett dygn fick Öresundsvarvets företrädare på sig för att titta på offerterna - och sedan skulle båtarna byggas. Jag kan skjuta in att hade man inle på Öresundsvarvet rättat till de värsta tokigheterna, så hade man nästan blivit skyldig beställarna pengar. Så förhåller det sig.

128

SVEN MUNKE (m) replik:

Fru talman! Jag kan ge Hugo Bengtsson alldeles rätt när det gäller denna historiebeskrivning. Vad jag vänder mig emot är att man i annonser och på annat sätt försöker ge ett intryck av att det är fartygen som skall rädda

oresundsvarvel. Hugo Bengtsson har ju här nästan förklarat all de inle kan göra del. Att den här fartygstypen sä alt säga har kastats på varvet är tragiskt. Men jag har heller inte anmärkt pä varvet av den anledningen, utan jag är medveten om vad som har hänt.

Jag skulle vilja ta upp de matematiska problemen beträffande arbetstimmarna. Om man skär ned arbetsstyrkan med 1 000 man, skulle 0,9 miljoner arbetstimmar sparas. Del stämmer inte. Andra människor arbetar 1 800 timmar, och den angivna siffran skulle motsvara 900 limmar. Därför ställde jag frågan: Är de halvtidsanslällda, dessa människor som nu skall friställas eller överföras lill annan verksamhet? I motion 2019 står det atl 0,7 miljoner timmar skall användas för fartygsbyggande enligl motionens förslag. Ja, det är arbete för 400 man. Lägger vi lill 25 % - molsvarande den ungefärliga frånvaron vid varvet - sä blir det 500 man. Då frågar jag; Vad skall de 1 300 andra syssla med?

Här häcklar man regeringen för att den inle har talat om alternativa sysselsättningar. Varför inte tala om de jobb som de andra 1 300 skall ulföra vid varvet?

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Förste vice talmannen anmälde att Hugo Bengtsson anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

HANS GUSTAFSSON (s):

Fru talman! Det tycks råda en tämligen samstämmig uppfattning om att den totala svenska varvskapaciteten är för stor i förhållande till den väntade efterfrågan pä tonnage.

En reducering av varvskapaeileten måste emellerfid ordnas, så atl de frigjorda ekonomiska och personella resurserna får annan produktiv inriktning och så atl eventuellt friställda arbetare oeh tjänstemän kan erbjudas nya meningsfulla arbeten. Vi har inle råd, vare sig ekonomiskt eller socialt, att acceptera arbetslöshet eller för tidig pensionering.

Bernt Nilsson har tidigare redovisat de invändningar som vi socialdemokrater i arbetsmarknadsutskottet har i denna del mot propositionen samt de förslag vi med anledning därav fört fram. Jag skall därför bara i all korthet beröra mom. 30 och 31, som tas upp i socialdemokratiska reservationer.

I reservationen under mom. 30 föreslår vi att del lill projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna skall anvisas 75 milj. kr. som skall fördelas med 25 milj. kr. lill vardera utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Blekinge län.

Jag har tidigare nämnt alt del är ytterst angeläget att vid varven frigjorda resurser fär annan produktiv användning. Det kan bl. a. och med fördel ske genom atl utvecklingsfonderna får yllerligare resurser all stödja projektverksamhet vid befintliga företag i varvslänen. De kan därvid bedriva en ökad uppsökande verksamhet oeh initiera projekt som kanske eljest inte skulle komma till utförande.

Fördelarna med att satsa pä en sådan verksamhet framstår som så uppenbara att det knappast behövs någon utförligare argumentafion.

9 Riksdagens protokoll 1979/80:164-165

129

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

130

Utskotlsmajoriteten har icke velat biträda förslaget, ulan anför att det får prövas i elt senare sammanhang. Den ståndpunkten är svår att förslå. Om omstruktureringen av varvsnäringen skall ske inom de angivna lidrymderna, är det angeläget att alternativa sysselsättningsmöjligheter skapas utan dröjsmål. En metod härför är naturligtvis att öka utvecklingsfondernas resurser.

Här finns en redan etablerad organisation som omedelbart kan sätta i gång etl arbete. Varför då vänta? Här finns verkligen inte anledning atl uppskjuta till morgondagen det som kan uträttas i dag.

I den socialdemokratiska motionen erinras vidare om atl när varvspolitiken behandlades 1978 uttalade sig näringsutskottet i starkt posiliva termer om den yrkesutbildning som i olika organisatoriska former bedrevs vid storvarven.

Det kan emellertid konstaleras att erforderliga åtgärder icke vidtagits i syfte atl säkerställa en fortsalt utbildningsverksamhet. Det borde därför, som vi föreslår, ankomma på regeringen alt nu ta de initiativ som krävs för att säkra utbildningens fortlevnad. Utskottets borgerliga majoritet har icke velat tillstyrka ett förslag till riksdagsultalande härom. Utskottsmajoriteten hänvisar till att frågan fär övervägas av myndigheterna på utbildnings- och arbetsmarknadsområdena. Det är fråga om samma tendens igen, att skjuta smä och stora problem in i framliden. Varför då? Varför tar man inte i stället itu med att utan dröjsmål lösa de problem som vi kan lösa? Utskoltsmajoriteten har ju också uppfattningen alt utbildningen vid de stora varven är en fillgång för att vi skall kunna överbrygga varvskrisens följdverkningar. Vad väntar ni då på?

Fru talman! Jagskall nu övergå till alt behandla Blekingevarvens situation. Jag har redan konstaterat att den svenska varvsnäringen har haft stor betydelse för landets ekonomi men också för sysselsättningen. Det gäller landet i dess helhet, men i alldeles särskild grad de områden där varven är placerade.

I mitt eget län, Blekinge län, har varven i Karlskrona och Sölvesborg länge utgjort basen för den industriella utvecklingen. Varven svarar också för uppemot 10 % av den totala industrisysselsättningen i länet. I Karlskrona svarar varvet för 22 % och i Sölvesborg för 16 % av industrisysselsättningen.

Mot denna bakgrund är det naturligt atl vi ser med oro på utvecklingen vid våra varv. Värt län har redan drabbats hårt av nedgången i industrisysselsältningen. Under de senaste fem åren har uppemot 4 000 industrijobb försvunnit i länet. I stor utsträckning har orsaken härtill varit en ökad produktivitet, främst till följd av ny teknologi, men också problem inom personbilstillverkningen. Riskerna är också stora för ytterligare minskning av sysselsättningen vid t. ex. Uddcomb, L M Ericsson och Volvo.

I den utmärkta statistik som arbetsmarknadsutskottet presenterade i anslutning lill den regionalpolitiska propositionen kunde utläsas alt fram lill 1985 skulle Blekinge län få den sämsta befolkningsutvecklingen i landet. Olofström bli den ort som hade den största relativa befolkningsminskningen

och Karlskrona det enda primära centrum i landet som under en följd av år minskade sin folkmängd.

Det borde vara uppenbart att vi i detta läge icke också kan bära en kraftig nedbantning av våra varv med risk för en total framlida avveckling.

I proposition 1979/80:165 föreslås nu att Karlskronavarvet skall inriktas mot marin produktion och att den civila fartygsproduktionen skall minskas.

Karlskronavarvet har en unik kompetens när det gäller marina fartygsbyggen oeh marint underhåll. Det är klokt att denna kompetens tas till vara. Om det skall kunna ske och om sysselsättningen skall kunna tryggas måsle naturligtvis marinen beställa båtar och underhåll. Det har emellertid visat sig att marinen i stort sett saknar resurser för alt inge sådana beställningar före 1985. Kommissionen och Svenska Varv har som en förutsättning för Karlskronavarvets framlida inriktning förutsatt att den svenska marinens beställningar tidigareläggs.

Industriministern ställer sig bakom Karlskronavarvets långsiktiga inriktning men konstaterar kort och gott atl de ekonomiska möjligheterna saknas för att nu beställa marina fartyg. Det är verkligen att göra del bekvämt för sig. Om nu industriministern konstaterar att det inte finns pengar för beställning av marina fartyg, borde han givetvis talat om vad varvet skall göra fram till 1985-1986, då förhoppningsvis marinen har resurser för att ånyo beställa båtar.

Karlskronavarvet skall alltså bli ett marint varv som inte kan få beställning på marina båtar, därför att det saknas ekonomiska resurser. Det har vidare redovisats av kommissionen att en eventuell export är beroende av att det finns inhemska referensexemplar-att redovisa till.

I propositionen har industriministern föreslagit att 75 milj. kr. skall anvisas för utveckling av plaslteknologi för marina ändamål. Karlskronavarvet har sedan länge bedrivit ett utvecklingsarbete pä detta område, vilket också i något fall lett fram lill fartygsbygge. Det är tacknämligt att varvet nu får speciella resurser för att utveckla denna teknik. Induslriministern ansluter sig i propositionen fill bedömningen alt en framtida tillverkning av vindkraftsaggregat kan bli etl viktigt komplement fill varvels fartygsproduklion och redovisar del utvecklingsarbete som i denna del pågätt på varvet.

När det gäller både den plastteknologiska utvecklingen och varvets arbete på energiområdet bestrider jag inte att de efter hand kan ge ett tillskott av sysselsättning inom Karlskronavarvet. Det är emellertid uppenbart alt det här är fråga om en utveckling på lång sikt och atl dessa områden endast kan ge ett marginellt fillskott under varvets svåraste lid fram lill mitten av 1980-talet.

Fru talman! Mot den bakgrund jag här har redovisat är del tillfredsställande konstatera att näringsutskottel enhälligt icke heller har kunnat finna att industriministern behandlat Karlskronavarvet på etl anständigt sätt. Utskottet har därför föreslagit att 33 milj. kr. skall ställas till förfogande för ombyggnad av ett antal motortorpedbåfar till vedeitbåtar.

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

131

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

132

Även om beloppet bara täcker en tiondel av ett års produktion är det av betydelse därför atl det ger sysselsättning ät yrkesgrupper som inle kan tas i anspråk inom det plastteknologiska området.

Av än större betydelse är det att utskottet nu slär fast att regeringen har elt särskilt ansvar för beläggningen vid Kariskronavarvel därigenom all varvet har begränsade möjligheter att genom egna insatser påverka sin försäljningsvolym och atl hänsyn till denna omständighet skall tas när lönsamhetskrav ställs på varvet.

När riksdagen, som jag hoppas, om en stund biträder detta enhälliga utskottsförslag har därigenom ansvaret för Karlskronavarvets beläggning upp till den nivå som angivits i struklurplanen lagts hos regeringen. En så tydlig rekommendation från riksdagen kan regeringen inte uraktlåta att fullfölja. Vi har från länels sida anledning uttala vår tillfredsställelse med att utskottet i dess helhet därmed givit uttryck för atl industriministern handlagt problemen vid Kariskronavarvel på ett alltför slappt sätt i propositionen.

Fru talman! Jag går så över lill de frågor som sammanhänger med Sölvesborgsvarvet.

I propositionen behandlas situationen vid Sölvesborgsvarvet på elva rader. Det konstateras att förelaget skall upphöra att vara nybyggnadsvarv och i stället inrikta sig pä annan produktion.

Industriministern ansluter sig lill kommissionens bedömning att det inte är motiverat med några andra åtgärder från statsmakternas sida i syfte att åstadkomma någon annan utveckling.

Enligt planerna skall Sölvesborgsvarvet i huvudsak förändras till mekanisk verkstadsindustri och bantas ned till ungefär hälften av sin tidigare volym.

Jag kan förstå att för industriministern ter sig konsekvenserna av förslaget som små i förhällande till problemen vid de större varven. Icke desto mindre är effekterna för Sölvesborg relativt sett lika stora som de större varvens betydelse för sina kommuner och för sina anställda.

Del är en vansklig uppgift att förvandla ett varv till en mekanisk verkstadsindustri oeh bryta sig in på en marknad som också den präglas av hård konkurrens. Vi har emellertid förståelse för atl en anpassning nedåt av varvskapaciteten för de mindre och medelstora varven kan vara nödvändig och alt det också kan få konsekvenser för Sölvesborgsvarvet, och har därför förklarat oss beredda att medverka fill att kommissionens intentioner förverkligas.

Men var och en som har någon erfarenhet av hur mödosamt del är atl omstrukturera en tung industri måste väl ändock inse att det inle kan ske på den korta fid som förutsätts i propositionen. Enligt denna skall Sölvesborgsvarvet redan 1981 kunna överföras i den s. k. kommersiella sektorn, dvs. ha uppnått lönsamhet. Det är förvånande atl de borgerliga ledamöterna i näringsutskottet, som väl får anses besitta särskild kunskap i näringspolitiska frågor, icke inser alt det ställda kravet är ohemull och icke torde kunna uppfyllas av någon huvudman. I den socialdemokratiska motionen har föreslagits att sagda tidpunkt skall framflyttas fill 1983. Förslaget har inte

kunnat biträdas av utskottets borgerliga ledamöler, oeh det är verkligen Nr 164

förvånande. Varför skall kraven på Sölvesborgsvarvel sällas så snävt som Torsdagen den

utskottets borgerliga majoritet föreslagit? Det finns egentligen inget 5 jpj gg

godtagbart skäl för att Sölvesborgsvarvel skall ha uppnått lönsamhet 1981,__

när tidpunkten för andra varvsenheter salts till 1985, och här skall dessutom Vissa varvsfrågor

m. m.

en total omstrukturering ske.

Nu är det inte mycket att göra åt de borgerliga ledamöterna i näringsutskottel, men jag vågar förutsätta atl de borgerliga riksdagsledamöterna från Blekinge, som vet vad Sölvesborgsvarvet betyder för de anställda där, för Sölvesborgs kommun och för länet, ger sitt stöd till den socialdemokratiska reservationen i denna del. Ett bifall till utskottels hemställan i den här delen innebär betydande risker för Sölvesborgsvarvets fortsatta bestånd. Det borde också ha stått klart för de borgerliga ledamöterna i näringsulskottet att en omstrukturering av sä genomgripande art som del här är fråga om kräver ekonomiska resurser. Den särskilda varvsgrupp som varil tillsatt i Blekinge har konstaterat att ett kapitaltillskott på 27 milj. kr. erfordras för att genomföra den angivna omställningen vid Sölvesborgsvarvel. Den borgerliga majoriteten i näringsutskoltet har icke velat biträda detta förslag i den socialdemokratiska motionen. Också här står numera min förlitan till de borgerliga riksdagsledamöterna från Blekinge.

Fru talman! Del kanske kan synas en smula onödigt alt la kammarens lid i anspråk för att tala om de små och medelstora varvens situation, när de slora varvens problem pockar pä uppmärksamhet. Jag kan dock försäkra att de båda varvsenheterna i Blekinge betyder lika mycket för värt län med dess redan stora problem som någonsin slorvarven för sina regioner.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag, fru talman, passa på att ta upp etl par frågor som har förekommit i debatten tidigare i dag.

Det har funnits ett osedvanligt intresse frän de borgerliga riksdagsledamöterna all citera brev ställda till den socialdemokratiska partiledningen. Jag vet inte hur många talare som har åberopat förre kommunikationsministern Norling och hur mänga som har åberopat vad man skrivit från Bräcke kvinnoklubb. Man har frågat om sysselsättningsgarantin och om hur det är med rättvisan i förhållande till människor som blir friställda pä andra orter än de där varven finns, och man har begärt etl svar av oss. Jag har ingen anledning att här försöka ge etl svar pä breven, men jag skall försöka ge elt svar till dem som här har ställt frågorna.

Orsaken till alt vi föreslår en särskild anställningsgaranli vid varven är
naturligtvis den omständigheten att det är den enda bransch där staten har
det totala ansvaret för branschen - ansvaret för alt omstrukturera, dra ner
och bestämma om branschens framtida utveckling. Därav följer också all
staten har ansvaret för sysselsättningen. Vi har naturligtvis ingenting alt
erinra, om de privata företagen vill leva upp till samma ansvarskänsla och ge
anslällningsgaranli, när dessa förelag friställer folk i Hissmofors och på andra
ställen, och i den mån staten också är delägare i företagen tycker jag atl staten
även där skall ta silt ansvar, när vi har möjlighet alt bestämma över
branschens utveckling. ■'■'

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Får jag dessutom erinra de borgerliga riksdagsledamöterna - och inle minst de ledamöter frän moderaterna som ställt frågan här - om atl anställningsgarantin infördes egentligen när vi beslutade oss för att flytta ut statliga ämbetsverk till andra orter i landet. Då beslutade vi alt ge garanti för att de som ville skulle fä vara kvar och jobba här. De skulle fä fria resor mellan orterna, de skulle fä traktamente och de skulle fä utomordentligt generösa villkor. Det var de borgerliga företrädarna som i hög grad ställde kraven. Varför är ni sä emot en sysselsältningsgaranti för jobbarna pä varven, när ni var så pigga pä alt ställa upp oeh utveckla en sådan för tjänstemännen vid de statliga ämbetsverken? Jag kan inte finna någon anledning till den diskussion som dragils upp här i dag där ni vill ställa arbetslösa människor på den ena orten i motsatsförhållande fill samma kategori på den andra. Staten skall ta sitt ansvar där staten har ett totalansvar för branschens utveckling.

Jag lyssnade med intresse till industriminister Åsling. Industriministern konstaterade i sina anföranden här i kammaren att ett bifall till de socialdemokratiska reservationerna i anslutning till propositionen skulle vara förödande för våra möjligheter atl klara näringslivet i övrigt, som han uttryckte det, förödande för vår samhällsekonomi. Han förklarade samtidigt, efter en särskild fråga av Thage Peterson, atl om riksdagen skulle bifalla reservationerna skulle han lojalt se till att fullfölja de besluten. Får jag fråga: Om industriministern tycker att våra reservationer är förödande för landet och de, enligt tämligen säkra slutsatser, kommer atl bifallas, borde inte industriministern avgå då med tillämpning av parlamentariska regler? Skall han sitta kvar och fullfölja den politik han själv deklarerat vara förödande för landet? Skall det vara någon rimlighet i den svenska parlamentarismen borde industriministern, mot bakgrund av sina egna uttalanden i kammaren i dag och med hänsyn till det förväntade riksdagsbeslutet, packa ihop.

134

JOHAN OLSSON (c) replik;

Fru talman! Jag har tidigare i debatten i dag sagl att en del av de reservationer som är fogade lill näringsulskottets betänkande egentligen är till för att profilera reservanterna och inte för opposition i sakfrågan. Hans Gustafsson har berörl några av dem.

Den första gällde anslag till utvecklingsfonderna. Ytterligare anslag fill utvecklingsfonderna på varvsorter får enligt utskottet prövas tillsammans med andra åtgärder som blir nödvändiga genom omställningen. Det är etl faktum, Hans Gustafsson, att utvecklingsfonderna inte har förbrukat de medel de redan har. De har alltså möjlighet att agera under den tid regeringen behöver innan den kan fatta elt nytt beslut.

Arbetsmarknadsulskollel har klarl deklarerat alt yrkesutbildningen vid varven är en tillgäng för att klara oeh överbrygga den nuvarande varvskrisens följdverkningar. Frågan får övervägas av myndigheterna på utbildnings- och arbetsmarknadsområdena. I delta instämmer näringsutskottet, och därför tycker jag det är onödigt med ett riksdagsultalande. Det fungerar ändå, utan elt sådant.

Nästa reservation gällde Sölvesborgsvarvet. Vi har sagt all resurser bör Nr 164 ställas fill förfogande sä atl den planlagda omstruktureringen kan fullföljas. Torsdaeen den Utskottet är inte främmande för tanken alt avvakta med kravet på lönsamhet ;- • • igon

ytterligare någon tid, dock inte sä länge som förordats i mofionen. Vi har _____

alltså sagt att det får ta den tid som erfordras att nä lönsamhet i i//.. ya f Ap Sölvesborgsvarvet. Men vi är försiktiga - det har vi även varil på andra punkter i den här frågan - med alt dra ut på tiden alltför länge. Vi måste ställa krav pä dem som har ansvaret alt snabbt vidta åtgärder för alt nå målet om en omstrukturering och eftersträvad lönsamhet.

HANS GUSTAFSSON (s) replik;

Fru talman! Får jag först beröra frågan om utvecklingsfonderna. Johan Olsson säger att man kan pröva sig fram och att reservationen har tillkommit för atl socialdemokraterna vill profilera sig. Nej inte alls! Del är faktiskt inte sä, Johan Olsson, att utvecklingsfonderna har dessa medel. Fråga utvecklingsfonden i Blekinge, om den har resurser till den här projektverksamheten! Om Johan Olsson tycker som jag att detta är en bra metod för att skaffa fram alternativ sysselsättning, varför skall ni då vänta till hösten eller en bit in på nästa år, när det gäller någonting som ni kan klara av i dag?

Precis på samma sätt förhåller det sig i fråga om yrkesutbildningen. Både i arbetsmarknadsutskottet och i näringsutskoltet vitsordar man från borgerligt håll att denna yrkesutbildning är en värdefull verksamhet som bör stödjas. Men ni vill inte nu när ni kan göra det ta ställning och se till att verksamheten kan fortgå pä etl effektivt och bra sätt. Vad väntar ni på egentligen? Varför ställer ni inte upp från borgerligt häll, när ni tycker att förslagen är bra? Vad finns det för anledning att skjuta åtgärderna framför sig?

När det gäller Sölvesborgsvarvet åberopar Johan Olsson ett uttalande av utskottet om att resurser skall ställas till förfogande. Jag uppfattar utskottets talesman på det sättet att han menar att medlen skall utgå frän de allmänna resurser som ställs till Svenska Varvs förfogande. Johan Olssons senaste inlägg tolkar jag på det sättet att del är näringsutskoltets avsikt atl Sölvesborgsvarvet har att förfoga över de 27 miljonerna från det totala anslag som Svenska Varv får. Om Johan Olsson bekräftar detta behöver vi inte strida om var pengarna kommer ifrån. Vad jag har varit angelägen om är att se till att Sölvesborgsvarvet inte försvinner i hanteringen av frågan om storvarven.

Sedan tycker jag att det är upprörande när Johan Olsson säger att utskottet har sträckt sig så långt att det funnit det rimligt atl Sölvesborgsvarvel inte skall omstruktureras på ett år utan kan få något längre fid på sig, dock inte så långtid som till 1983. Vad har ni för skäl i näringsutskottet, Johan Olsson, all kräva en snabbare omstrukturering av Sölvesborgsvarvet än av övriga varv? Där skall det ju dessutom ske en total omstrukturering. Ange något enda sakskäl för utskottets krav! Nog måste industrirepresentanterna i näringsutskottel, Erik Hovhammar oeh andra, begripa att det inte går atl omstrukturera en tung industri på den korta tid som ställs till förfogande.

135

Nr 164 JOHAN OLSSON (e) replik;

T Ha pn den Fru talman! Utskottsmajoriteten har samma målsättning som reservanter-

5 ' " 1980 " gäller utvecklingsfonderna, yrkesutbildningen och Sölvesborgsvar-

vet. Vi anser att näringsutskottels skrivning på dessa punkter bör leda till

■,. r -„ . samma resultat som det ni avser med reservationerna. Av den anledningen

Vissa varvsjragot,

finner vi reservationerna onödiga.
m. m. "

Vad gäller omstruktureringen av Sölvesborgs Varv så är den redan

påbörjad. Man trodde tidigare att den skulle kunna vara klar till 1981. Vi har

dock funnit att man måsle ha ytterligare tid på sig, men vi vill sälta tryck pä de

ansvariga så all man inle drar ut pä omstruktureringen längre än nödvändigt.

De resurser som kan erfordras för att fullfölja denna strukturomvandling

anser vi fär anvisas från samma anslag som reservanterna anger, dvs. Svenska

Varvs. Utskottsmajoriteten har sagt att del är Svenska Varvs uppgift att i den

män det behövs fördela anslagen.

Vi tror alltså att ulskottsmajoritetens skrivningar leder till samma resultat

som reservationerna avses leda lill. Reservationerna är enligt min mening

onödiga.

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Fru talman! Jag tror atl de borgerliga ledamöterna i näringsutskottel har samma avsikter som de jag redovisar här, nämligen alt utvecklingsfonderna skall användas på elt ändamålsenligt sätt. Jag tror också att ni vill främja utbildningen vid varven. Jag har inte misstrott er pä den punkten. Men mot den bakgrunden blir er ståndpunkt ännu mer oförståelig.

Varför är ni inte beredda alt säga ja lill vårt förslag och låta utvecklingsfonderna starta detta arbete? De har inle sådana resurser att de nu kan komma i gäng.

Varför vill ni inle vara med oeh se till alt del kommer till stånd en ändamålsenlig utbildning? Vad väntar ni på,'Johan Olsson? Vad är det som gör att ni inte nu kan fullfölja era egna goda tankar, som vi är överens om?

När det gäller Sölvesborgsvarvet säger Johan Olsson atl strukturförändringen redan är påbörjad. Just därför att facket, Sölvesborgs kommun och Svenska Varv har varit förtänksamma och redan satt i gäng strukturomvandlingen menar Johan Olsson att del behövs en särskild press på dem, så alt de verkligen ser lill att omstruktureringen kommer till stånd. Därför skall tiden vara kort. Det är elt bakvänt resonemang. Ni borde i slället ha satt liden kort när del gäller de andra varven, som ännu inle påbörjat strukturomvandlingen, så att de får en press på sig. Men ni sätter tryck på det här varvet, där man har visat en vilja alt göra det. Det är en orimlig ståndpunkt ni intar.

Ni säger alt ni menar samma sak som vi. Det innebär att ni anser att krav på lönsamhet eller överförande till den kommersiella sektorn inte skall ställas förrän 1983. Men det är inle det ni skriver i betänkandet. Ni skriver att ni kan tänka er något längre tid, dock icke till 1983.

Låt mig ändå när jag har ordet ta upp ett av Johan Olssons yttranden
136 tidigare i dag. Han sade atl en av orsakerna till att det var så svårt att beställa

marina båtar vid Karlskronavarvet var att socialdemokraterna hade rustat ned försvarsanslagen. Först och främst framlades propositionen innan omröstningen i kammaren ägde rum, och propositionen innehöll inte ett dyft om det. Det är näringsulskottets betänkande som innehåller något mera, och del kom sedan beslutet fattats.

Men låt oss inle tvista om det! Lät mig i slället ställa en fråga till Johan Olsson; Om försvarsanslaget nu återförs, betyder det då att det kommer att beställas marina fartyg i Karlskrona?

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Förste vice talmannen anmälde att Johan Olsson anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

HANS WACHTMEISTER (m);

Fru talman! Vi upplever i dag en ny s. k. hembygdens dag, om än pä en annan nivå än den vi hade häromdagen. Det gäller nu förelag som vart och ett på sin orl svarar för ett mycket stort antal arbetstillfällen. Dess värre är det i en bransch som över hela världen kännetecknas av stark överkapacitet.

Del ligger i sakens nalur all vi som kommer från orter rned varvsindustri helst velat ha mera lill våra industrier än vad utskottet givit. Men mot bakgrund av just den globala överkapaciteten och de ekonomiska förhållandena i övrigt får vi väl, om än utan någon större förljusning, erkänna atl utskottet gjort del bästa möjliga av situationen.

I fråga om Sölvesborgsvarvel förefaller slrukturplanens krav pä lönsamhet redan från 1981 väl optimistiskt, för alt formulera del försiktigt. Eller, för att tala i klartext: Det förefaller totalt verklighetsfrämmande. Jag instämmer i del avseendet hell med Hans Gustafsson. Målet atl få varvet bärkraftigt kan knappast nås på elt år. Och för egen del skulle jag vilja tillägga atl för den saken skulle krävas inle bara skicklighet - den finns redan hos varvets personal - utan därtill en god portion lur. Men utskottet har också mildrat struklurplanen på elt sådant sätt alt jag kan anslula mig lill dess förslag i det här avseendet. Man säger atl det skall bli lönsamt men sträcker sig infe så långt som det socialdemokratiska förslaget. Del kan man tolka ungefär hur som helst. Det är ovanligt försiktigt skrivet. Det kan tolkas som tre år minus en dag. Och den dagen tror jag inte betyder så mycket. Därför är jag inte alls så rädd för den formuleringen som Hans Gustafsson var.

Vad beträffar medelstillförseln är skillnaden mellan reservanter och utskott - bortsett från all reservanterna i några fall vill ha mera pengar - atl reservanterna vill specialdeslinera anslagen. Utskottsmajoriteten finner ingenting i propositionen som säger alt del inte kan bli si eller så, men vill inte genom etl klarl uttalande klavbinda Svenska Varv utan överlåter ät denna organisation alt fördela pengarna i den pott som ställs lill förfogande för utvecklingsarbete, omstrukturering m. rn. Jag kan för min del inle finna annat än alt delta är riktigt.

När del gäller Kariskronavarvel har staten ett speciellt ansvar. Varvet har vuxit upp för all betjäna flottan, och dess specialitet är örlogsfarlyg av olika storlekar. Där kan dess kapacitet och kunnande verkligen komma till sin rätt.

137

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, rn. m.

Visst kan man bygga också civila fartyg i Karlskrona, men atl flytta över byggandet av sådana från på den saken specialiserade varv innebär något av konstgjord andning.

Karlskronavarvets framtid såsom varv betraktat är oupplösligt bunden lill en vetfig försvarspolitik - och en sådan har vi som bekant inte. För inte kan man till en vettig försvarspolitik hänföra den systematiska misshandel av vår flotta som sedan länge sker. Att man i ett land som vårt, där 98 % av import och export sker på köl, skär ned fartygsbeståndet så som redan har skett och än snabbare kommer att ske i framtiden kan varken förklaras eller försvaras. Och inte har dä jag hittills träffat nägon tänkande människa, som kan förklara den statsmannavisdom som ligger bakom åtgärderna atl bevilja beställningsslöd till flytdockor för export till rika länder eller att bygga civila fartyg på lager, fartyg som ingen behöver och ingen vill köpa, i stället för all anslå pengarna till marina fartyg, som vi är i skriande behov av, om vi vill bevara vår handlingsfrihet och vär frihet över huvud taget.

Nu tycks lejdbåtarna vara helt glömda och likaså den livliga trafik längs vär kust som tryggades av flottans övervatlensfartyg. Här är ej lid för en ny försvarsdebalt, men det går inte att diskutera Karlskronavarvets problem utan alt betona sambandet mellan varvet och flottpoliliken.

Utskottet har varit enigt i vad rör Karlskronavarvet, och jag har inle heller någol annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan. Men jag kan med den bindning mellan varvet och flottan som har bestått i 300 år inte underlåta att påpeka det beroende av försvarspolitiken som därmed föreligger.

Jag måste beklaga att jag inte besitter den pedagogiska talang som den socialdemokratiske riksdagsmannen i Karlskrona, Algot Törnkvist, en gång hade. Pä hans tid var det sannerligen inte värt atl någon vågade tafsa pä flottan. Jag har inte ens lyckats övertyga mina egna partivänner om dess betydelse. Men jag hoppas att Kariskronavarvel efter dagens beslut måtte bli etl provisorium i underkant i avvaktan på alt våra beslutsfattare mätte förstå vår flottas betydelse och genom upprustning av vårt fartygsbeslånd låter varvets framtid bli ljusare.

138

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Fru talman! Jag tänker inte ta upp någon lång diskussion med Hans Waehlmeister. Han har ju en del kunskap om företagens villkor. Klok som han är insåg han alt det krav som ställdes på Sölvesborgs varv var helt orimligt och angav många goda skäl härför.

Jag förslår att Flans Waehlmeister kan befinna sig i en parlamentarisk situation, som gör att han inte vill dra slutsatserna av sitt eget påstående. Han tycker väl inte att denna fråga är av samma karaktär som Öresundsvarvet så att han vill följa dem som i det fallet röstar pä den socialdemokratiska reservationen.

Jag begärde egentligen ordet när Hans Waehlmeister förklarade sig vara till freds med atl näringsutskottels skrivning är sä luddig alt den kan tolkas som tre är minus en dag. Är det inte sä, Hans Waehlmeister, att den också kan tolkas som 1981 plus en dag? Är Hans Waehlmeister nöjd då också?

RALF LINDSTRÖM (s):

Fru talman! Mycket är redan sagl i denna debatt i dag, och jag skall försöka alt så litet som möjligt upprepa vad andra har anfört. Det betyder att jag inte alls kommer alt använda mig av den anmälda tiden. Låt mig endast kort kommentera och ställa några frågor kring Blekingevarvens situation.

Först vill jag instämma i vad Hans Gustafsson för en stund sedan sade beträffande dessa Blekingevarv. Det är bra att näringsutskottet har blivit enigt om att rätta till en del av förslagen i regeringens proposition, och utskottets förslag är bättre än propositionen. Men ändå kan jag inle känna någon större optimism för Blekingevarvens framtid.

Ett enigt utskott förordar att all civil produktion skall upphöra vid Karlskronavarvet. Denna utskottets skrivning har nu rättats så att endast en neddragning av den civila nybyggnadsverksamheten skall ske. Varvets resurser skall enligt utskottets skrivning koncentreras till marin utbyggnad med speciell inriktning på export och i viss män pä alternativ produktion.

Alla som något lyssnat på den svenska försvarsdebalten förslär hur äventyrligt det är att bygga ett stort företags framtid pä marin produktion, för inhemskt bruk och för marin export. Någon nyproduktion när det gäller den svenska marinen kan vi inte vänta under de närmaste åren. På den punkten har regeringen klart sagt ifrån. Alternativet är då att förlita sig på marin export, alltså på export av krigsmateriel av mer eller mindre grov kaliber. Det kan inte vara nägon god grund atl bygga framtiden på. Det kan inte heller vara någon bra plattform för planeringen av den framtida produktio-

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

Näringsutskottet har i alla fall på några punkter gjort förbättringar när det gäller propositionens förslag om Karlskronavarvet. Utskottet uttalar sig för att isbrytarunderhållet även i fortsättningen skall förbehållas varv inom landet. Det ger ändå Karlskronavarvet en något större chans i konkurrensen. Vidare har, på initiativ från försvarsutskottet, tagils fram ett projekt för ombyggnad av motortorpedbätar till vedetlbålar. Det är ett projekt som inte på långt när löser några stora sysselsättningsproblem men som ändå är bättre än inget. Projektet kan ge 20 000-30 000 sysselsättningslimmar per år under de närmaste åren. Varvets sysselsättningsbehov ligger på omkring en miljon timmar per år.

Den för mig viktigaste passusen i utskoltets skrivning när del gäller Karlskronavarvet är den där utskottet ger regeringen ett särskilt ansvar för sysselsättningen. Att just Karlskronavarvet ges della särskilda ansvar beror på att varvet hädanefter får myckel begränsade möjligheter atl påverka försäljningsvolymen eftersom varvet nu får en nästan uteslutande marin inriktning.

Här vill jag fråga utskottets talesmän: Vad innebär detta särskilda ansvar? Vilken nivå skall gälla för att sysselsättningen skall kunna klaras? Vilken sorts sysselsältning skall regeringen ansvara för att varvet får? Skall det exempelvis accepteras att nuvarande svetsare och plåtslagare - mycket duktiga yrkesarbetare - måste omskolas till plastsprutare eller någon annan form av plaslarbetare, eller innebär uttalandet atl regeringen åläggs att ordna

139

Nr 164

Torsdagen den 5 juni 1980

Vissa varvsfrågor, m. m.

sysselsältning som svarar mot nuvarande produktionsinriktning?

Det här är en mycket viktig passus i utskottels skrivning, och vi kan vara övertygade om att den kommer alt förorsaka många och långvariga diskussioner om den inle förtydligas - helst i dag och helst innan beslul fallas.

Induslriministern gör i propositionen elt ganska stort nummer av Karlskronavarvels satsning på byggandet av vindkraftverk. Jag håller med om alt projektet är intressant, men ännu så länge är det mycket begränsat till sin omfattning. Utskottet skriver atl detta kan bli ett viktigt komplement till varvets fartygsproduklion. Jag vill dä fråga utskottets talesman: Hur mänga man räknar utskottet med skall fä sysselsältning med detta projekt i framtiden? Hur många arbetstimmar kan det i bästa fall komma atl ge under de närmaste åren? Varvels anställda kräver i varje fall någon form av konkreta besked.

Sä några ord om Sölvesborgsvarvels situation; Det är en arbetsplats som regeringen och utskotlsmajorilelen tydligen inle har nägon förståelse för. Något större intresse för all delta varv skall klara krisen kan i varje fall inte skönjas - vare sig i propositionen eller i utskoltsbetänkandel. Man vägrar kategoriskt att ge Sölvesborgs varv klart besked om huruvida man skall få en längre frist än till 1981 för att visa lönsamhet. För de andra varven går fristen ut 1985.

Man vägrar också alt tillföra varvet nödvändiga medel för omstruktureringen av verksamheten. Den frågan överlämnar man till ett krisdrabbal Svenska Varv.

Man har vägrat företrädare för kommunen all framlägga sina problem för regeringens företrädare, i varje fall före riksdagsbehandlingen av varvsfrågan. Kommunens borgerliga företrädare har alltså enligt uppgift misslyckats med att i det här ärendet få träffa den borgerlige induslriministern.

Sölvesborgsvarvets anställda känner sig sidsteppade och nonchalant behandlade av regeringen och kommer att få mycket svårt atl med nödvändig optimism ge sig in i det svåra och viktiga arbetet med atl rädda sysselsättningen vid sin arbetsplats och därmed sysselsättningen i en redan hårt drabbad kommun för alt inle säga hårt drabbad landsända.

De anställda vid Sölvesborgsvarvel ställer nu sitt hopp lill de borgerliga riksdagsledamöterna från Blekinge. Det här är, det kan jag garantera, en myckel ovanlig företeelse. Man hoppas nu på atl dessa i den kommande omröstningen stöder den socialdemokratiska reservationen. På det viset ges även deras arbetsplats en realistisk möjlighet lill överlevnad. Man frågar sig; Varför känner inte de borgerliga riksdagsledamöterna från Blekinge samma ansvar för Sölvesborgsvarvet som vissa borgerliga ledamöler från Skåne känner för Oresundsvarvel?

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

140

Pä förslag av förste vice talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 4 Anmäldes och bordlades Nr 164

Proposifion Torsdagen den

1979/80:178 om fortsall körkortsreform 5 jpJ jggQ

§ 5 Anmäldes och bordlades Förslag

1979/80:19 Nordiska rådets svenska delegations förslag till ändringar i det för delegationen gällande reglementet

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 17.52.

In fidem TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert