Riksdagens protokoll 1979/80:163 Onsdagen den 4 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:163

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:163

Onsdagen den 4 juni

Kl. 19.30

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

§ 1 Utnyttjande av vattenkraften

Föredrogs civilulskoltets betänkande 1979/80:32 med anledning av motioner om utnyttjande av vattenkraften.

I detta betänkande behandlades motionerna 1979/80:1499 av Raul Blucher m. fl. (vpk), vari föreslagits

1.      att riksdagen hos regeringen hemställde om en utredning om bevaran
devärdena i de större vattendragen i södra Sverige,

2. att riksdagen uttalade alt i avvaktan på begärd utredning om
bevarandevärdena Strängforsen i Klarälven och Kymmenprojektet i Värm
lands län t. v. borde undantas från utbyggnad, och

1979/80:2052 av Per Bergman m. fl. (s), vari föreslagits atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om alt regeringen inte borde ge tillstånd till vattenkraftsulbyggnad förrän riksdagen gjort en förnyad samlad prövning av riktlinjerna för utnyttjande av vattenkraften.

Utskottet hemställde

1.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2052,

2.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1499.

Följande två reservationer hade avgivits av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson oeh Per Olof Håkansson (alla s);

/. beträffande uppskov med regeringens prövning, vari reservanterna ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motion 1979/80:2052 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande Kymmens kraftverk, vari reservanterna ansett - vid bifall till reservation 1 - atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av dem angiven lydelse.

PER BERGMAN (s):

Herr talman! Med tanke på den inte särskilt enorma publik delta ärende lockar hade vi kunnat välja en annan lokal, vi hade t. o. m. kunnat gä ut pä gatan för atl "göra upp", men nu måste vi följa de regler som gäller och disponera detta utrymme.

157

Nr 163                       Det betänkande vi nu skall behandla baseras delvis på en motion väckt av

     ,           1           socialdemokraterna i civilutskottet. Vi kräver i motionen ett moralorium för

Onsdagen den

4 iuni 1980             utbyggnaden av vattenkraften.

I början av 1981 väntar vi en proposition där rnan kommer alt redovisa

jj        .      ,            behov och önskemål beträffande utbyggnaden av vattenkraften. Som bekant

„'   ,     r,                 är delta en myckel kontroversiell fråga. Del råder stor spänning mellan

vattenkraften                           ■'                                                        k        &

åsikterna orn man skall bygga ut våra vattendrag eller bevara dem orörda. Frågan har därför varit föremål för mycken uppmärksamhet och underkastats rätt slitsamma diskussioner här i riksdagen.

De regler som nu gäller fastställdes 1977, och dispositionen av vattenkraftsutbyggnaden baserades då så sent som 1975 på fattade beslut om hur energibalansen skulle regleras och hur mycket el vi skulle ta ut ur vattenkraften. Sedan dess har som bekant mycket vatten runnit i älvar och forsar.

I januari i är, alltså för några månader sedan, motionerade vi om att man skulle vänta med utbyggnaden till tiden efter folkomröstningen. Efter folkomröstningen skulle det komma en proposition, där regeringen skulle redovisa den här bilen såväl som andra avsnitt av energipolitiken. Den föreställningen hade man allmänt inom alla partier. Vår motion ledde fill ett utskottsbetänkande som egentligen, i sak, var etl tillstyrkande. Men man skall inle begära för mycket av regeringspartierna - del kunde man inte förr heller, för länge sedan, när vi hade en annan regering-och vi fick etl besked om att regeringen inte tänkte la ställning lill någonting förrän tidigast efter folkomröstningen. Då skulle man lämna en utförlig redovisning av behoven oeh av vad man skulle företa sig.

Det var i hövliga, för att inle säga hovliga, vändningar utskottet uttalade att det inle förväntat sig några beslut av den då sittande regeringen. Utskottet framhöll också alt en rätt utförlig redovisning av frågan strax skulle komma så atl man skulle få ett bättre underlag. Det innebar inte att man förväntade sig att riksdagen skulle bli enig i de här frågorna, men man förväntade sig i varje fall att alla skulle kunna disponera ett gott underlagsmaterial.

Efter folkomröstningen kom det en proposition, men den innehöll inte ett enda ord om vattenkraften. Samtidigt återkallades den kvarliggande propositionen 1979/80:115 i de delar som inte hade behandlats.

I den proposition som annonserats lill början av 1981 - uppgiften att den
skall komma då har inhämtats av utskotlskansliet, och det har väl också
meddelats pä annat sätt - kan vi räkna med att fä en fullständig redovisning av
den här frågan. Under liden fram till dess, alltså under något mer än etl
halvår, kan man förvänta sig alt regeringen kommer att få ta ställning till
utbyggnadsfrågor av kontroversiell karaktär. Det finns en förteckning i
reciten till utskottsbetankandet som redovisar vilka frågor som kan bli
aktuella. Med tanke pä hur känsliga och kontroversiella sådana här
ulbyggnadsfrågor är vore det värdefullt om vi kunde få ett bättre underlag för
beslutet. Vi skulle ha glädje av en redovisning av hur mycket elkraft som
behövs, hur myckel vi skulle kunna la ut av vattenkraften och vad som
158                         behöver disponeras av de resurser som finns kvar. Det är väl inte sä alt värt

behov av el är så stort och så brådskande all vi inle kan vänta det här halvåret. Det är därför ledsamt all utskoltsmajorilelen nu inte kan dela den här ståndpunkten - det gjorde man i januari, även orn uttryckssätten inle var exakt desamma - så atl vi kunde vänta med della ställningstagande tills i januari då vi har etl bättre underlag.

Därmed, herr talman, tycker jag alt jag har sagt det som bör sägas i denna fråga. Det innebär atl vi tar etl klart ställningslagande i fråga om behandlingen av Kymmen och andra frågor som varit uppe i detta sammanhang. Dessa frågor bör kunna vänta för atl las upp i elt större sammanhang.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Befolkningen i norra Klarälvsdalen i Värmland är hårt prövad efter flera ärs kamp för Strängsforsens bevarande. Avgörandet har uppskjutils gång på gång, och det finns en utbredd föreställning om atl varje nytt uppskjutande är en manöver för atl få opinionen alt tröttna och de oppositionella all skingras. Jag påpekade detta redan i höstas när jag fick ett interpellationssvar av jordbruksministern. Det positiva i del svaret var alt riksintressena kommer att tillmätas stor vikt vid den slutliga prövningen oeh alt hänsyn skall tas lill hur en utbyggnad skulle påverka naturen, fisket, befolkningens levnadsförhållanden och trevnaden för de närboende.

Det är tveksamt om det i dag är positivt eller ej att utskottet i betänkandet berättar atl ansökan om tillstånd till utbyggnad av Strängsforsen vilar i avvaktan på ytterligare utredning och atl beslul i ärendet kan beredas tidigast hösten 1981. Del frestar i varje fall sannolikt än en gäng nordvärmlänningarnas tålamod.

Herr talman! Argumenten för undanlagande av Strängsforsen har framförts åtskilliga gånger här i kammaren. Den långa raden av remissinstanser som har avstyrkt utbyggnaden har räknats upp. I motion 1499 har vpk begärt en utredning om bevarandevärdena i de större vattendragen i södra Sverige. Vi har då också krävt alt Slrängsforsen och Kymmen skall undantas i avvaktan pä en sådan utredning. I höstas sade utskoltsmajoriteten alt hänsyn skulle las till allmänna planeringssynpunkler vid en prövning av Kymmen-ansökan och att del därför inte fanns skäl för ett uppskov i det fallet. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig, och vpk stödde givelvis reservationen. Det blev som vanligt en knapp seger för utskottets borgerliga majoritet i voteringen, även med stöd av de värmländska borgerliga ledamöterna. Nu har vi en likartad situation som i höstas, oeh någol nytänkande inom majoritetsblockel är inte alt vänta. Vi vidhåller dock våra krav i vpk-motionen, och vpk-gruppen kommer alt rösta för de båda socialdemokratiska reservationerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill vpk-motionen nr 1499.

159

Nr 163                                                                                      KJELL MATTSSON (c):

Onsdno =n flpn "" talman! Per Bergman har redovisat sina och medreservanternas skäl

A il n' 1980   " *'" ståndpunkt, nämligen att riksdagens ledamöter bör rösta pä de

---

socialdemokratiska reservationerna. Jag tyckte alt han ändå lätt gled förbi

,,        .     1      beskrivningen av motionsförslagen och reservationsyrkandena. Han sade

„'   ,    r,                  egentligen endast att om man väntar till dess alt den nya propositionen

vattenkraften , j   v   f

kommer, så fär man nya riktlinjer för hur valtenkraftsutbyggnaden i det här landet skall ske. Jag vill ändå försöka gå igenom vad motionärerna och reservanterna menat.

Jag konstaterar då att reservanterna kort och gott vill atl regeringen skall upphöra att fullgöra sina skyldigheter när det gäller att tillämpa vattenlagen. Del är det frågan handlar om, även om del gäller en paus pä ca etl år i hanteringen. Man kan fråga sig vad kammaren skulle säga om någon kom med förslaget att riksdagen skulle uttala att regeringen inle skulle tillämpa annan lagstiftning som kräver regeringens tillstånd, t. ex. att man under etl år säger att man inte skall ge något tillstånd till expropriation. Antagligen skulle en massa människor och en hel del kommuner säga att det är alldeles felaktigt och att det konstitutionellt är galet atl göra på det sättet. Men om man från socialdemokratiskt håll vill ha ändringar på del lagreglerade området måste man föreslå lagändringar och inle söka påverka genom uttalanden.

Naturligtvis kan Per Bergman tycka alt jag gör en ojust jämförelse. Han menar nog atl det inte är fråga om atl göra uttalanden ulan att det är fråga om att ändra riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, något som klart hör till riksdagens befogenheter. Det är egentligen en av de första frågorna som har väglett utskottsmajorileten. Reservanterna säger all de vill införa riktlinjer för den fysiska riksplaneringen, som innebär att del, i de områden som berörs av åtta av de nio inneliggande ansökningarna om tillstånd, skall finnas hinder mot förelagen från "allmänna planeringssynpunkter". Men samtidigt framhåller man att det inte går att bedöma sakfrågan förrän nästa år då den nya propositionen föreligger.

Min och ulskottsmajoritetens första invändning är alltså atl reservanterna rent sakligt inte ens försöker bedöma de allmänna planeringssynpunkter som regeringen har att ta hänsyn lill enligt den vattenlag som gäller. Hur reservanterna än argumenterar måsle de, eftersom man inte vill ändra vattenlagen, hålla sig inom lagstiftningens råmärken.

Det är alltså del första och det enligt min mening helt avgörande motargumentet i principfrågan. Jag skall också något gå in på argumenten i reservationen från reservanternas egna utgångspunkter. Per Bergman uppehöll sig mest vid talet om att vi skall få en energipolitisk proposition nästa är oeh att det innebär helt nya utgångspunkter när det gäller att bedöma vattenkraftens roll. Det är egentligen rätt avslöjande, om man kopplar det till det grundläggande budskapet - nämligen att vi redan nu kan säga att vi behöver avsevärt mindre vattenkraft än vi hade räknat med. De klara ståndpunkter som socialdemokraterna tagit de senaste åren i vattenkraftsfrågan och deras uttalanden i dag innebär ju att man skulle lösa ut Sydkraft 160

när det gäller tillståndet atl få bygga ut Sölvbacka och atl man i stället bygger ut Kalixälven.

Den frågan kan vi naturligtvis diskutera, och vi har möjligheler att i värt demokratiska system påverka den saken genom ändringar av riktlinjerna. Men vad jag reagerar mot är inte alt vi har delade uppfattningar utan att reservanterna inle är hell uppriktiga när det gäller innehållet i del förslag som de lägger fram. Per Bergman försöker övertyga kammarens ledamöter om att vi nästa år har nya förutsättningar för vattenkraftens utbyggnad. Men om jag har tolkat det hela rätt är det egentligen så att man menar att vi, om vi bygger ut Kalixälven, kan avslå från en del andra utbyggnader.

När vi behandlade proposition 115 gjorde vi en ordentlig genomgång av hur ansvaret är fördelat mellan riksdagen och regeringen. Beträffande den socialdemokratiska motionen voterade vi, som Per Bergman sade, i kammaren om utformningen av riksdagens beslut. Ändå uttalade vi då att det inte kommer att fattas något beslut om utbyggnad förrän efter folkomröstningen i energifrågan.

I praktiken fungerar det så att produktionsintressel kan kräva ett större ingrepp än vad bevarandeinlresset kan medge. Riksdagen sätter gränser för produktionsintresset på två sätt - dels genom domstolarnas tillåflighetsreg-ler, dels genom riksplaneringens riktlinjer. Man kan säga att för varje fall drar riksdagen liksom regering och domstolar i praktiken upp dessa gränser. Mitt och utskottsmajoritetens resonemang innebär kort och gott att man när det gäller energibalansen får nöja sig med vad som kan tillåtas enligt de allmänna reglerna och inom de yttersta gränser som riksdagen sätter från bevarandesynpunkt. Sedan har ju regeringen möjligheter alt något hyfsa till marginalerna.

Vpk upprepar sina tidigare yrkanden. Utskottets ståndpunkt är densamma som vi har intagit tidigare. Vi menar att regeringen får bedöma om det behövs en utredning. Hur det än blir med detta finns det inte någon befogad anledning att lägga just Kymmen i malpåse i väntan på en sådan utredning. I så fall skulle man ju kunna lägga vilket som helst av de i betänkandet uppräknade projekten i den malpåsen. Utskottet har alltså avstyrkt vpk;s yrkande även den här gången.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall fill utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

PER BERGMAN (s);

Herr talman! Det är överraskande alt Kjell Mattsson klandrar mig för att glida över sakfrågan. Dagens sakfråga gick inte Kjell Maltsson in pä. Han fastnade i formaliteter när han sade att vi vill förhindra regeringen att verka enligt de regler som gäller för dess arbete och enligl de beslul som har fattats.

Vad vi har sagt är att vi vill ha ett moralorium på ett halvår för atl vi skall kunna få ett bättre sakunderlag. Situationen är ju i dag förändrad, och det underlag vi har är gammalt. Vi vill att de för dagen aktuella förutsättningarna skall gälla för beslutet. Jag kan inte fatta vad det skulle göra för skillnad om

II Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

161

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utttyttjande av vattenkraften

man förlängde liden då regeringen hindrades från atl arbeta i de här frågorna - om jag nu skall ta fasta pä Kjell Mattssons uttryckssätt här - lill att omfatta ytterligare ett halvår efter den tid från januari till juli, under vilken regeringen enligl Kjell Maltsson frivilligt påtagit sig att avstå från att fatta beslut. Det kan ju i princip inte vara någon skillnad. Om regeringen ville göra del frivilligt tidigare, sä borde den väl kunna åläggas att göra del ytterligare ett halvår med tanke pä att vi ännu inte har fått den redovisning efter folkomröstningen som utlovades i början på året. Den redovisningen har alltså inte kommit, utan vi kan förvänta oss den senare.

Det är den enkla bakgrunden, och det är detta som är sakfrågan i dag. När vi har fått ett bättre underlag, då kan vi diskutera frågan om olika vattendrag. Här vill jag säga atl det inte är så - och del vet Kjell Mattsson - att vi ville byta ut Sölvbacka mot Kalixälven. I Sölvbackafrågan gav vi uttryck för vår grundsyn: att bevara så mycket som möjligt av de små vattendrag som ligger nära befolkningen sä att de kan uttnytija dem, och i stället bygga ut en större älv. Det var ett ställningstagande vi gjorde i den debatt som fördes då. Låt oss nu få ett nytt underlag, så får vi sedan föra debatten efter de aktuella behoven.

162

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Per Bergman förstår säkert av mitt anförande att det inte är tidsperspektivet ett år som jag vänder mig emot. Jag försökte göra en genomgäng av hur systemet är uppbyggt med de allmänna riktlinjer som riksdagen har fattat beslut om, och vi har med ledning av dessa riktlinjer slagit fast atl det finns älvsträckor som inte kan byggas ut, älvsträckor som kan byggas ut enligl vattenlagsprövningen och sådana för vilka regeringen har det avgörande inflytandet.

Vad jag påstod var kort och gott att reservanterna inte har gjort någon bedömning av de allmänna planeringssynpunkter som regeringen skall ta hänsyn till. Reservanterna säger tvärtom atl den bedömningen skall göras nästa år, och under mellantiden skall regeringen upphöra med den bedömning som nu gäller. Att utfärda ett generellt förbud för viss tid är inte någonling som kan kallas att följa riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen.

Per Bergman får naturligtvis gärna ha den åsikten alt det var riktigt med ett stopp för tillstånden. Min invändning gällde inte åsikten som sådan, utan den gällde att man i så fall borde ha föreslagit en ändring av vattenlagen. Man glömmer så ofta bort i den här debatten att vattenlagen, om dess förutsättningar är uppfyllda, ger sökandena vissa rättigheter när del gäller alt få tillstånd.

Min andra invändning var atl den omprövning som reservanterna vill ha egentligen är knuten till en ny energiproposition. Reservanterna vill alltså ha en annan prioritering av vad som skall skyddas. Del bekräftade Per Bergman i sitt inlägg när han med anledning av att jag hade nämnt Sölvbacka sade att socialdemokraternas ställningslagande då var ett utslag av atl man ville skydda en del av de  mindre vattenfallen.  Samtidigt är det ju så att

socialdemokraterna i olika sammanhang gång på gång har föreslagit alt Kalixälven skall byggas ut. Det är den inställning man principiellt har från socialdemokratiskt häll, nämligen atl man för att klara av att upprätthålla energibalansen skall satsa på etl större utbyggnadsprojekt och därmed skydda etl antal mindre. Men i dag har man alltså inte haft riktig kraft att bekänna färg i denna fråga. Det talas inte längre om Kalix älv utan bara om vad man i stället skall försöka att skydda.

Därför valde jag i milt inlägg att försöka beskriva de principer som nu gäller, och som också rimligtvis bör gälla, för vad riksdagen skall fatta beslut om och vad sedan domstolar och regering har alt besluta om. Enligt vår åsikt finns det inte någon anledning att nu skjuta hanteringen av ett antal frågor på framtiden och avvakta en ny proposition. Frågorna bör kunna behandlas i den ordning som vattenlagen och riksdagsbeslutet om riktlinjerna för skyddet av vissa älvsträckor föreskriver.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

PER BERGMAN (s) replik;

Herr talman! Vi har fastnat i en gammal diskussion då det gällde helt andra förutsättningar. Har det, herr Mattsson, inte hänt någonting förra året och i är beträffande energifrågan? Jag förmodar alt herr Mattsson inte är främmande för tanken att det har gjort del. 1 varje fall sade han själv i början av det här året att vi, förutom proposition 115 som då förelåg, skulle fä en proposition om energipolitiken senare. Efter den ingående energipolitiska debatt som förts, t. ex. efter folkomröstningen, väntade vi en fullständig redovisning från regeringens sida. Denna redovisning skulle vara avgörande för den ställning som vi skulle ta. Nu kom del inte något förslag från regeringen och därför säger vi; Låt oss i avvaktan på detta förslag vänta ytterligare några månader med beslut i ulbyggnadsfrågor, som kan vara nog så känsliga, sä atl vi kan ta en grundlig debatt om Kalix oeh om andra ömtåliga frågor.

KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Även om vi inte blev ense om beslutets utformning, konstaterade vi att vi var ganska överens när del gällde innehållet i belänkandet när vi behandlade socialdemokraternas motion om moralorium förra gången. Det fanns ett mycket litet antal ärenden hos regeringen och domstolarna för prövning. Regeringen uttalade också att den inte avsåg att pröva något av dessa ärenden innan folkomröstningen klarats av.

Nu har vi från departementet fått uppgift om vilka ärenden som behandlas i dag. Det visar sig att del inte rör sig om någol större antal. Om vissa av ärendena har vi fått uppgift om att de inte kommer att bli föremål för beslut i det skick som de nu befinner sig i. Oftast beror det på att sökanden vill ha en ändring av utformningen av ansökan.

Över huvud tagel kan man konstatera alt det inte är någon större verksamhet på del område som gäller tillstånd för utbyggnad av nya vattenfall. Del gör alt vi inte kan finna något motiv för att nu införa ett moralorium, som faktiskt skulle tvinga regeringen att i energipropositionen

163

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

speciellt behandla frågan om ändring av riktlinjerna för valtenkraftsutbyggnaden. Vi har ändå bestämt oss för en mycket försiktig utbyggnad i effekt räknat. Regeringens handlande har omgärdats med en hel del bestämmelser, som syftar till atl vattenkraften skall byggas ut i liten utsträckning, jämfört med vad som totalt sett skulle kunna göras. Därför kan vi inte finna något skäl till att man inte i dag skulle tillämpa vattenlagens bestämmelser beträffande de ansökningar som ligger inne och lämna tillstånd, om det enligt de bestämmelser som regeringen har att tillämpa föreligger rätt till fillstånd. Det betyder ju inle att vi säger att ansökningarna skall bifallas. Det är absolut inte så att det bara är alt kvittera ut ett tillstånd av regeringen. Tvärtom kan det också bli avslag på de ansökningar som ligger inne.

164

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Raul Blucher talade här om tvä projekt i Värmland, dels Strängsforsen och dels Kymmen. Det är tydligt alt Raul Bliicher inte är nöjd med vare sig det ena eller andra agerandet frän vattendomstolars, andra myndigheters eller regeringens sida. Elt och ett halvt ärs ytterligare utredning kring Strängsforsen är tydligen inte bra för Raul Blucher och hans intressen. Föreslär man kortare lid, dä är det heller inte bra. Han anger själv att han inte riktigt vet vad som är bäst.

Det är möjligt att förklaringen är enkel. När man har renl taktiska syften med etl agerande av det här slaget och inte alllid hinner pejla opinionen, då vet man inte riktigt vilket ben man skall stå pä, vilken argumentering man skall ta fill.

Nu tycker vi andra vad gäller Strängsforsen att det är till fördel om man avvaktar och tar tiden pä sig fram till hösten 1981.

Kymmenprojektet har gått igenom all möjlig prövning ända sedan 1975. Ansökan till vattendomstolen ingavs i juni det året. Ärendet har prövats mycket noggrant. Vattendomstolen skrev till regeringen och gav klartecken 1978, och man har sedan haft tillfälle att pröva det hela vidare och man har förvisso också hört de kommuner som är berörda.

I den här debatten, som vpk så energiskt har fört i syfte att vinna röster bland lokalbefolkningen, har man uppenbarligen inte velat ta hänsyn till de omständigheter som har varit avgörande för kommunens ställningstagande. Från kommunens sida anser man, tvärtemot vpk, att det t. o. m. kan vara till fördel för turistnäringen atl få Kymmenprojektet till stånd. Detta framgår av dokument i sammanhanget. Del är också alldeles klart atl man genom den här utbyggnaden snabbast och säkrast får det tillskott av sysselsättning som så väl behövs i den delen av Värmland.

Det är elt relativt litet ingrepp i naturen som sker med Kymmenprojektet. Jag häller mig alltså till utbyggnaden i Rottnadalen. Det är ett projekt som ger ett icke ofördelaktigt tillskott av energi, som i sin tur kan bli avgörande för sysselsättningen vid Vänerskogs anläggning i Sunne, Rottneros massaindustri. Allt talar för att man nu skall kunna få till stånd det här vattenkraftprojektet, Kymmenprojektet, och att man då har följt den lokala opinion som skall få genomslag enligt våra demokratiska regler. Den här

gruppens yttrande, liksom yttrandena från 15 av de 18 remissinstanser som    Nr 163
har fått yttra sig, är klart positivt och har tillstyrkt det här projektet. Onsdaeen den

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskoltets herriställan.   4 jpj jggQ

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Göthe Knutson åberopar opinioner som bör få genomslag i demokratisk ordning. Nu är det ändå så att det är fullt i demokratisk ordning också atl opinioner kommer fill uttryck även om de inte företräds av i val utsedda representanter.

Sedan åberopar Göthe Knutson återigen "dokument" i den här debatten. I en tidigare debatt gjorde Göthe Knutson detsamma oeh ville då t. o. m. i syfte att framställa vänsterpartiet kommunisterna som ett mycket taktiskt parti, som skulle agera opportunistiskt, åberopa en omröslning i Torsby kommunfullmäktige där, enligt Göthe Knutson, vpk-gruppen skulle ha röstat för tillstånd till Kymmens kraftverk.

Jag har här sammanträdesprotokollet, dagtecknat den 31 augusti 1978, där vpk-förelrädaren Lillemor Svensson reserverade sig mot beslutet, efter det att man röstat i huvudfrågan. Lillemor Svensson yrkade alt kommunen skulle avstyrka projektet.

Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Oskar Grundström i Torsby, yrkade däremot bifall med tvä tillägg. Del ena fillägget skulle innebära att de begärda högsta vattenstånden i Rottnan såväl sommar- som vintertid skulle sänkas med 0,7-1 meter osv. för att eliminera negativa verkningar. Det var alltså från Oskar Grundströms sida krav på ytterligare skärpningar för bolagen när det gällde utbyggnaden i Kymmen-Rottnan.

Sedan ställdes dä proposition på förslaget lill yttrande jämte de här två tilläggen. I den omröstningen röstade vpk-gruppen i Torsby kommunfullmäktige ja fill Oskar Grundströms tillägg, eftersom det var just det som omröstningen då gällde. Däremot hade man redan tidigare röstat mot Kymmen-Rottnan-projektet.

Så kan man alltså handskas med s. k. dokument. Dokument är väldigt värdefulla, men man skall kunna läsa innantill också.

Utnyttjande av vattenkraften

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Det är litet besvärligt, tycker jag, att stå i samma bänk oeh disputera med en i och för sig trevlig bänkkamrat, så därför väljer jag talarstolen.

Jag vill bara konstatera att efter det meningsutbyte som Raul Blucher och jag hade beträffande vilka som hade röstat si oeh sä i Torsby kommunfullmäktige - det var den 12 december i fjol - överlämnade jag dessa, som det nu heter, dokument till bänkkamraten och debattören Raul Blucher.

Han har alltså haft ett halvår på sig att läsa in det där. Han har inte protesterat under hela tiden, och inte gjorde han det i sitt första inlägg här heller. Det inlägget kunde ha blivit hans enda, om jag nu inte hjälpt honom alt fä tillfälle atl säga det han nyss sade.

Men faktum kvarstår i alla fall, alt i Torsby kommunfullmäkfige har de

165

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

vpk-förelrädare som jag angav i den förra debatten röstat ja i samband med Kymmenprojektet. Delta har som sagt Raul Blucher haft tillfälle aU korrigera under nära elt halvår.

Det finns också anledning peka på atl Torsby kommun i mycket ringa utsträckning berörs av det här projektet i Rottnadalen, Kymmenprojektet. Det är Sunne kommun som berörs, och från Sunne kommun har man på etl synnerligen pregnant sätt - både i fullmäktige och i kommunstyrelsen -uttalat sig för projektet och välkomnat det: 150 arbetstillfällen ges vid utbyggnaden som också ger förutsättning för tryggad energitillförsel i den vikfigaste industrin.

Herr talman! Jag skall läsa innantill ur Sunne kommuns yttrande där man säger ja till Kymmenprojektet;

"Vid nämnda sammanträde" - som hölls där uppe vid Kymmen -"framhöll turistnämndens representanter atl något som direkt och påtagligt kolliderar med lurislnämndens intresse icke kan utpekas. Vissa delar av projektet" alltså i Kymmenprojektet - "bedöms faktiskt som positivt ur turistisk synpunkt; t. ex. dammen som torde få visst attraklionsvärde."

Jag pekar, herr talman, på delta, eftersom jag noga har läst Raul Bluchers motion där han påstår motsatsen. Men jag måste nog säga att jag tror mera -och det gör nog allmänheten också - på vad som sägs från kommunens sida och av dem som sysslar med turismen i den delen av Värmland än på de bedömningar som görs från polilisk-taktiska utgångspunkter.

166

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Det är nu inte värre med de här politiska bedömningarna, Göthe Knutson, än alt de faktiskt härstammar från invånare i den berörda bygden. Gräsmark i Sunne, vilka inte på något sätt tillhör vänsterpartiet kommunisterna - det finns över huvud taget ingen vpk-organisation på platsen. De som agerar - till antalet tre - är alltså miljövårdsgrupper, som här har samlat mycket material och många fakta för att bestrida utbyggnadsplanerna.

Sedan lill den lilla diskussionen om dokumentet! Jag fick mycket riktigt de här papperen av Göthe Knutson i höstas. De är identiskt lika med de papper som jag hade själv, så jag vet inte ens om jag nu hit ner fick med mig mitt eget eller Göthe Knutsons exemplar från mitt arbetsrum.

Jag skall inte läsa upp den långa och utförliga reservationen av vpk-aren Lillemor Svensson, men jag kan läsa den korta reservationen, där det står -med namnteckningar under - handskrivet och pålitligt:

'-Vi hänvisar fill VPK:s motion i ärendet från 1976 och reserverar oss till förmän för yrkandet att fullmäktige avstyrker Kymmenprojektet." Och så är det dä de tre namnteckningarna av vpk-are i Torsby kommunfullmäktige.

Anledningen till att vi har den här lilla dispyten om vad som har ägt rum i Torsby kommunfullmäktige och om hur vpk-are där har agerat är ju att detta dokument klart bestrider Göthe Knutsons påstående, alt vpk skulle vara ute i några skumma, taktiska eller opportunistiska syften. Vi stöder oss på lokala

opinioner, och vår grupp i Torsby kommun och våra väljare där har precis samma uppfattning som jag i den här frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Proposifioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Per Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Bergman begärt votering upplästes oeh godkändes följande voteringsproposition:

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Utnyttjande av vattenkraften

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskotlels hemställan i betänkande 32

mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Per Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Bergman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 156

Mom. 2

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskoltets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets hemställan, dels hemställan i motion 1499 av Raul Bliicher m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Raul Blucher begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskotlels hemställan i belänkande 32

mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i motion 1499 av Raul Blucher

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Raul Blucher begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 299

Nej -   16

Avstår -      1

167

Nr 163                       Motiveringen

Onsdagen den          Utskottets mofivering godkändes.

4 juni 1980

Energihushållning,   §  Energihushållning, m. m.

m. rn.

Föredrogs civilutskottets betänkande 1979/80:33 med anledning av motioner om vissa åtgärder inom civilutskottets beredningsområde för energihushållning och introduktion av nya energikällor, m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1979/80:1009 av Olof Palme m.fl. (s), vari såvitt nu var i fråga, föreslagits

l.att riksdagen godkände de kompletterande riktlinjer för hushållning med energi i byggnader m. m. som förordats i motionen,

2. atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn beträffande inriktningen av energihushållningsåtgärder i befintlig bebyggelse i vad avsåg den kommunala åtgärdsplaneringen, byggnormer, samordnad finansiering och styrmedel,

1979/80:2056 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt var i fråga hemställts 6. b. att riksdagen hos regeringen begärde tillsättande av en utredning som gjorde en översyn av regler om byggande i byggnadslagstiftningen och Svensk byggnorm samt statliga låne- och bidragsregler för bostadsbyggande m. m. så att dessa regler förutom att främja energihushållningskrav aktivt kunde öka förutsättningarna för introduktion och användning av förnybara energikällor,

8. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande

a.                               ytterligare riktlinjer för den fysiska riksplaneringen med utgångspunkt i
en ny struktur för energiproduktion,

b.                               etl samlat arbete för att snabbt ge underlag för utformning av sådana
materiella planeringsförutsättningar vid planering enligt byggnadslagstift
ningen m. m. som från struktur- och hushållningssynpunkt främjade en
övergång till nya energikällor utan att bosladssociala mål eller vitala
bevarandeinlressen eftersattes, och

1979/80:2059 av Kjell Mattsson (c).

Utskottet hemställde

1.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1009 yrkandena 1 och 2 samt 2056 yrkandena 6 b och 8,

2.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2059.

Reservation hade avgivits beträffande samordnade insatser för energihus-
168 hållning, införande av nya energikällor och förbättringar av den sociala miljön

m. m. av Per Bergman, Oskar Lindkvist, Thure Jadestig, Birgitta Dahl, Magnus Persson, Per Olof Håkansson och Margareta Palmqvist (alla s), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen skulle bifalla motionerna 1979/80:1009 yrkandena 1 och 2 samt 2056 yrkandena 6 b och 8.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Folkomröstningen om energipolitiken markerar slutet på flera år av uppslitande strider och handlingsförlamning - allmänpolitiskt och energipolifiskt.

Nu kan vi äntligen ta itu med uppgiften att lösa den akuta energikrisen oeh att utveckla det nya energisystemet för framtiden. Ty det råder inget tvivel om att lika väl som en klar majoritet av svenska folkel har uttalat sig för alt vi skall använda oss av kärnkraften under en övergångsperiod, så är det viktigaste resultatet av denna långa och smärtsamma process alt vi har beslutat oss för att utveckla etl bättre och säkrare energisystem för framtiden än det vi har i dag. Detta nya energisystem måsle kunna garantera tillförseln av den energi som behövs för att tillgodose viktiga mänskliga behov - det är inte förenligt med slöseri och rovdrift på dyrbara resurser. Det måste vidare grunda sig på inhemska, uthålliga, helst förnyelsebara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Del är inte bara kärnkraften som skall avvecklas, ulan också vårt beroende av olja oeh kol.

Del är, herr talman, ett mycket djärvt mål vi har satt upp. Del kommer att kräva mycket stora ansträngningar och uppoffringar, men vi menar att det är fullt möjligt alt uppnå. Förutsättningen är alt vi redan nu tveklöst och beslutsamt satsar på en effektivare hushållning, pä en planering för en mer energisnål samhällsutveckling och produktion, på forskning och ulveckling och praktiskt införande av de nya energikällorna och pä en långsiktig minskning av elbehovet. Uppvärmningssyslem och processer skall vidare anpassas till atl vi under en övergångstid utnyttjar den kärnkraftsproduce-rade elkraften utan atl binda oss för framfiden samtidigt som vi steg för steg för in de nya energikällorna i systemet.

När vi nu har satt upp dessa mål, som är betydligt mer ambitiösa än tidigare, krävs det också betydligt mer ambitiösa insatser än hittills pä en rad områden. Del krävs självfallet också atl vi alla lämnar det förgångnas strider bakom oss och beslutsamt ägnar våra krafter åt det konstruktiva arbetet. Socialdemokratin har i två partimotioner till detta riksmöte försökt lämna sitt bidrag till att arbetet skall fä den inriktningen.

I motion 1009, som väcktes under den allmänna motionstiden, för vi fram en rad krav och förslag som senare i mer preciserad form återfanns i linje 2:s avvecklingsplan.

Motion 2056 har väckts med anledning av regeringens proposition nr 170 om vissa energifrågor. Vi uttalar där klart att vi accepterar den av regeringen föreslagna behandlingen av frågor som gäller energihushållningen och åtgärder för att underlätta införandet av de nya energikällorna-nämligen att regeringen återkommer med förslag till riksdagen i de här frågorna till nästa

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Energihushållning, m. m.

169

Nr 163                   riksmöte. "Vi anser emellertid", säger vi, "atl riksdagen redan nu bör ange

OnsH-1 pn den      vissa riktlinjer för det fortsatta beredningsarbetet som utgår frän den skärpta

,, •     • mon           ambitionsnivå och de krav på en mer samordnad och medveten samhälls-

4 juni 1980

_____________ planering som enligt vår mening är nödvändiga." Det ligger alltså ingen

F p p'h    hållning    Po'''' '  ' här framför, ulan rätt och slätt en önskan all driva på

utvecklingen.
m. m.

Vad är det då för frågor vi tar upp?

Det gäller för det första den fortsatta inriktningen av programmet för hushållning av energi i bebyggelsen.

Det är nödvändigt atl effektivisera de åtgärder som vidtas i de enskilda husen, sä att vi snabbare och bättre än hittills lyckas med uppgiften att minska energiförbrukningen.

Men det är också nödvändigt atl vidga programmet från att huvudsakligen gälla insatser i enskilda byggnader lill att påverka hela samhällsplaneringen.

Kravet pä en planering för ett energisnålt samhälle måste fä påverka bebyggelsens struktur. Det måste leda lill en samordnad planering av bostäder, arbetsplatser oeh trafik, där kollektivtrafiken blir särskilt viktig. Samtidigt måste vi ta vara på möjligheterna alt utnyttja spillvärme och att i praktiskt bruk införa de nya energikällorna. Vi måsle anpassa uppvärmningssystemen till kraven på flexibel användning som medger en övergång till nya energikällor. Det är också nödvändigt att samordna de här kraven med de miljömässiga och de bostadssociala kraven. Den sammanvägningen måsle dessutom göras på ett sådant sätt atl vi kan börja genomföra de praktiska åtgärderna snarast möjligt trots den svära samhällsekonomiska situationen.

Allt detta reser kravet på en omsorgsfull och mer utvecklad planering än den vi nu har, där kommunerna självfallet får en huvudroll och där de boendes inflytande och medverkan säkerställs.

Detta leder enligt vår mening fram till att vi nu kan och bör utforma en mer medveten strategi för de närmaste åren:

Vi bör utnyttja de närmaste åren för etl koncentrerat genomförande av vissa hushållningsätgärder som vi vet är effektiva, t, ex, underhålls- och driftåtgärder, utbildning och information, för en forcerad ulveckling och prövning av de nya energikällorna och för utveckling av planeringen. Under andra hälften av 1980-lalet och därefter kan vi sedan genomföra de stora ombyggnadsprojekten och utbyggnaden av det nya energisystemet. Därigenom får vi också möjlighet att grunda de slutliga besluten om de mer omfattande och avgörande åtgärderna ute i kommuner, bostadsföretag och myndigheter på en bättre kunskap än den vi har i dag om både hushållning och nya energikällor och på en mer utvecklad kommunal planering.

Ett program med den här inriktningen innebär sannolikt atl vi under de

närmaste åren kan frigöra resurser frän hushållningsprogrammel för atl

användas för utvecklingen av de nya energikällorna, t, ex, för att stödja

fullskaleprojekt.  Vi  menar att  del  kan finnas skäl  att göra en  sådan

170                        omfördelning av resurserna de närmaste åren oeh pekar också på den

möjligheten i våra motioner. Men vi är, herr talman, oroade av de uppgifter  Nr 163

som nu cirkulerar om att man i kanslihuset planerar en ensidig och slutgiltig Onsdaeen den

nedskärning av anslaget för energihushållning utan att omfördela resurser för 4 jjpj [gQ

utbyggnad av de nya energikällorna. Om det är detta som är regeringens______   

avsikt, så innebär det ett hot mot förverkligandet av målen för energipoli- Energihushållning

f''"- m. m.

Den strategi för de närmaste årens arbete som jag här beskrivit behöver

kompletteras med andra åtgärder, som vi också fört fram förslag om i våra

motioner.

Vi vill ha en översyn av de olika finansieringssystem för ombyggnad, energihushållning och nya energikällor som finns eller som behövs - ty vi har ju i dag inget finansieringssystem för de nya energikällorna i bebyggelsen. Målet bör vara att fä bestämmelser som underlättar och stimulerar ett samordnat genomförande.

Vi vill, från samma utgångspunkt, ha en översyn av gällande regler om byggande i byggnadslagstiftning och byggnormer.

Men också reglerna för den översiktliga samhällsplaneringen, såsom de kommer till uttryck i byggnadslagstiftningen och den fysiska riksplaneringen, måste anpassas till de nya kraven pä energipolitiken. Det är ju viktigt att det förslag till ny plan- och bygglag som finns och riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen kompletteras på det här området. Det är ingen skam för någon att de förslag resp. riktlinjer som nu finns oeh som i väsentlig grad har utformats mot bakgrund av det begynnande 1970-talets krav numera är otillräckliga. Vi har ju helt enkelt satt upp nya krav för energipolitiken, som inte rimligen kunnat beaktas tidigare. En skam vore det däremot, herr talman, att tjurigt oeh av prestigeskäl hänga sig fast vid del gamla oeh vägra atl anpassa sig lill de nya kraven. Och del är inle heller så, som utskottsmajorileten påstår, atl det berednings- och utredningsarbete som nu pågår är tillräckligt för atl dessa krav skall kunna tillgodoses i lid inför nästa års riksdagsbehandling av den nya energipolitiken och av plan- och byggnadslagstiftningen.

Herr talman! Sammanfattningsvis omfattar våra krav och förslag fyra punkter:

1.    Ett uttalande från riksdagen om inriktningen och strategin av programmet för energihushållning och nya energikällor, samordnade med andra mål för samhällsplaneringen.

2.    En översyn av byggnormer oeh regler för lån och bidrag i syfte alt främja införandet av nya energikällor och en samordnad ombyggnad bl. a. för energihushållning.

3.    En utveckling av förslaget lill plan- och bygglag, så atl det svarar mot de krav som den nya energipolitiken ställer.

4.    En komplettering av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, som tar hänsyn till den nya struktur för energiproduktionen som vi nu måste utveckla.

Herrlalman! Låt mig till sist stryka under en sak för vår räkning. Det ärett
genomgående tema i motionerna atl det nu behövs krafttag, atl vi måste         171

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Energihushållning, m. m.

arbeta med betydligt högre ambitionsnivå än tidigare och att det är bråttom.

Detta säger vi inte i provokativt syfte eller för att nedvärdera någon annan. Kravet på högre ambitionsnivå gäller för oss alla. Vad vi säger skall uppfattas som ett försök till ansvarstagande från vår sida. Självklart var vär förhoppning alt vi gemensamt från riksdagens sida skulle göra elt uttalande till regeringen av innebörden: det här är viktigt att göra om vi skall kunna uppnå målet för energipolitiken. Det vill vi ha uträttat inför nästa års beslut om energipolitiken och om plan- och bygglagen. Del skulle ha varil en demonstration av vär vilja till kraftsamling och gemensamma ansträngningar att fullfölja folkomröstningsresullalel.

Mot den bakgrunden är det nedslående att utskottsmajoriteten pä punkt efter punkt avvisat våra krav ulan sakskäl och utan att visa någon vilja lill samarbete. Prestigetänkande och brist på generositet oeh samarbetsvilja är aldrig bra. Det är trist alt de borgerliga partierna har valt att demonstrera del just i den här frågan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen till civilutskotlels betänkande 1979/80:33.

172

KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Vi har nu i samband med ett civilulskottsbetänkande återigen en debatt i frågor som har anknytning till vär energi och vår hushållning med energi.

I detta betänkande har bl. a. behandlats två partimotioner frän socialdemokraterna. Den ena motionen är väckt under allmänna motionstiden i år, och den andra är väckt med anledning av proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor.

Det finns inga större nyheter i den senare motionen och inte heller i den socialdemokratiska reservation som fogats till civilulskoltets betänkande. I sak är vi eniga.

Precis som utskottets majoritet gör i betänkandet vill jag bara konstatera att det i motionerna finns flera förslag inom utskottets område vilka har samband med de energipolitiska frågorna. Vi påvisar vad som görs och nyligen har gjorts. Låt mig bara punktvis ange något av det omfattande arbete som pågår och pågått under de icke-socialistiska regeringarnas lid.

Energifrågorna behandlas f. n. inom ramen för den fysiska riksplaneringen, bl. a. genom rapporten Mark och vatten 2, som nu remissbehandlas.

I gällande byggnadslagstiftning har energihushållningsaspeklen beaktats. Bl. a. finns inskrivet i byggnadsstadgans 9 § att planläggning enligt byggnadslagstiftningen skall ske så att tillbörlig hänsyn tas bl. a. till energihushållningens behov. Vidare skall enligl stadgan byggnad utföras så att god energihushållning möjliggörs. Det bör också erinras om alt det i förslaget till plan- och bygglag tagits in bestämmelser om att byggnad inte bara skall utformas så att god energihushållning blir möjlig, utan atl den även skall placeras så att energihushållningsaspekten beaktas. PBL-förslaget remissbehandlas f. n.

Som också utskottet anför finns det skäl att förutsätta att den nya plan- och bygglagen utformas sä atl energihushållningen och användningen av nya energikällor främjas.

De statliga låne- och bidragsreglerna har ändrats i syfte att bl. a. prioritera energiinvesteringar, som snabbi ger besparingseffekt.

1 Svensk byggnorm har föreskrifter, råd och anvisningar beträffande energihushållning tagits in. Dessa föreskrifter är bindande.

Energihushållningsdelegationen kommer inom kort med en utvärdering av energisparstödet för bostäder. Delegationens förslag kommer alt övervägas av regeringen i samband rned att förslag om energisparstödets framtida utformning fr. o. m. nästa budgetår skall underställas riksdagen.

Vissa utredningar- bl. a. stadsförnyelseulredningen- arbetar med frågor som anknyter lill förslagen i motionerna.

Denna rapsodiska genomgång visar att de faktiska yrkandena i motionerna fär anses tillgodosedda genom vidtagna oeh pågående åtgärder.

Jag tycker inte att den socialdemokratiska reservafionen tillför ärendet något nytt. Även reservanterna konstaterar ju alt etl utredningsarbete i de nu aktuella frågorna pågår. Jag betraktar förslagen i motionen såsom ett uttryck för atl man vill markera en vilja som innebär att man vill visa vilken vikt man tillmäter frågorna om energihushållningen, och det tycker jag är bra. Det framkom ju också i Birgitta Dahls anförande atl så är fallet. Vi bör i enighet arbeta vidare med dessa frågor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till civilulskoltets hemställan.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Energihushållning, m. m.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Jag bestrider inte att vi inte kommer med några märkvärdiga nyheter. Det gäller faktiskt förslag som vi har framfört under en följd av år. Vi får på detta område ständigt uppleva alt man frän borgerligt håll i det längsta häller emot för alt så småningom pressas till att gä med på det vi kräver. Del är klart atl även detta är en metod för samhällsförändring, men det är en väldigt långsam metod. Flera av de utredningar som nu arbetar eller har de uppgifter som Kerstin Ekman här beskrev har tillkommit såsom elt resultat av ett sådant arbete.

Jag konstaterar med beklagande alt man i stället för att la fasta på vår vilja alt driva pä utvecklingen så all den skulle gå litet snabbare fortfarande sätter sig till motvärn och gör allt för att försena utvecklingen. Del tycker jag inte är bra. Jag upprepar atl jag inte kan frigöra mig från det intryck som jag fick redan i debatten i förra veckan, nämligen att felet med dessa förslag är inte deras innehåll ulan atl de kommer från oppositionen.

I de tvä betänkanden som vi nu kort tid efter varandra behandlar uttrycker majoriteten två rakt motsatta synpunkter. I civilutskottets betänkande nr 31, som vi behandlade för en vecka sedan, sade man att det inte var aktuellt atl tillföra det fortsatta beredningsarbetet för plan- och bygglagen några "detaljregler" eller synpunkter pä delta område. I del betänkande som vi i dag behandlar säger utskottet att det förutsätter att kommande förslag till ny plan- och bygglag utformas så att den akfivl främjar energihushållning samt

173

Nr 163                    introduktion och användning av nya energikällor. Det är två helt oförenliga

Onsdaeen den       ståndpunkter som majoriteten anför i tvä betänkanden, som vi behandlar

4 juni 1980             "" " veckas mellanrum. Del finns ingen annan förklaring lill detta, såvitt

_____________    jag kan se, än den att man i det längsta sätter sig fill motvärn i stället för alt ta

rn. rn.

Energihushållning "" " utsträckta handen oeh hjälpa till att driva på för alt snabbt få resultat när det gäller energihushållning och användning av nya energikällor. Skall vi nå de mål som vi nu har såsom en följd av folkomröstningen, krävs ett väldigt hårt och intensivt arbete, och då har vi inte tid att vänta.

KERSTIN EKMAN (fp);

Herr talman! Utskottet har behandlat tvä socialdemokratiska motioner, och utskottets betänkande visar alt de konkreta krav som framförts är tillgodosedda. Måste Birgitta Dahl ändå fortsätta att tala för de krav som redan är uppfyllda? Vi är ju eniga i sak och om ambitionerna. Det kan verka som om man på socialdemokratiskt håll är osäker om sin bedömning och sina åsikter, när man framför dem tvä gånger på samma riksmöte, nu även i en reservation.

Nog brister del i vad angår konkreta förslag. Jag tycker att varken reservationen eller Birgitta Dahls anförande här har spritt något ljus över vad det egentligen är man vill utöver det som vi redan tillsammans arbetar för. Är det bara en önskan att komma in på den energipolitiska scenen som gör att man agerar på det här sättet i kammaren, Birgitta Dahl?

Det är i del pågående arbetet som vi skall verka för att praktiskt förverkliga våra idéer, och det kan vi göra tillsammans i enighet, så långt som vi har kommit nu när del gäller energipolitiken.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Del är ingalunda på det sättet att det förslag som nu finns till ny plan- och bygglag eller den övriga lagstiftningen eller riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen eller det utredningsarbete sorn nu pågår är tillräckligt för atl tillgodose de krav vi nu måste ställa upp. Det finns ingenting i de två utskottsbetänkanden som vi nu kort lid efter varandra har behandlat eller i Kerstin Ekmans inlägg som bevisar motsatsen.

Energifrågorna tas upp i några korta meningar i del väldiga betänkande om den nya plan- oeh bygglagen som nu är ute på remissbehandling. Den fysiska riksplaneringen har knappast alls utgått ifrån det nya behov vi har av alt utnyttja inhemska energikällor och vad det kan leda till i fråga om motstående intressen och konflikter när det gäller användningen av mark och vatten.

I själva verket är det ju sä alt när man sysslar med de här frågorna upptäcker man ständigt att det brister i planeringen. Det finns t. ex. inte något förslag eller ens någon utredning som arbetar med att utforma förslag om hur elt finansieringssystem för införande av de nya energikällorna i bebyggelsen skall se ut. Det är ju dagsläget.

Har man inte insett hur det ligger till? Är det bakgrunden till vad
174                        utskoltsmajoriteten skriver och vad Kerstin Ekman här säger? Del är

verkligen allvarligt, om man är i god tro att vi är väl rustade inför de beslut vi           Nr 163

skall fatta om mindre än etl år om energipolitiken och om plan- och   Onsdagen den

bygglagen för att kunna fullfölja folkomröstningsresullalel. Har man blint       4 - ggg

litat pä fel informationer, tycker jag atl det är särskilt allvarligt.  

---

m. m.

Våra förslag är välgrundade, och det är synd att majoriteten, de borgerliga           Energihushållning
partierna, inte har tagit dem på allvar och ansträngt sig atl komma överens
med oss i den här frågan.

KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Jag tror inte atl det finns vattentäta skott mellan olika människor som beslutar och arbetar med det här. Jag kanske tror mer på människor än vad Birgitta Dahl gör.

Verkligheten och de beslut som vi har fattal och del vi har kommit fram lill har nog inte gått de människor som arbetar med de här frågorna helt förbi, utan jag tror att man tillsammans har ambitioner att förverkliga del som är målsättningen.

BIRGITTA DAHL (s):

Herr talman! Det räcker inte med atl tro på det här området. Det är ju ändå så att folkpartiet tillsammans med socialdemokratin i linje 2:s avvecklingsplan skrev in krav som grundar sig pä kunskapen om atl läget inte är tillräckligt bra f. n., krav som man nu tillbakavisar, såsom det förefaller att döma av de skrivningar som finns och de uttalanden som här görs.

Varför slår det annars i avvecklingsplanen, som Kerstin Ekmans parti står bakom, som en särskild punkt att plan- och bygglagstiftningen skall anpassas till höjda hushällningskrav och till behovet alt snabbare få fram alternativa uppvärmningsformer? Varför står det alt vi behöver en översyn av hela lagstiftningen för energiområdet med sikte på att underlätta införandet av alternativa energikällor och hushållningsätgärder ulan att skyddet för människor och miljö försämras? Varför står det atl vi behöver en kartläggning för hela landet av områden lämpliga för lorviäkt med hänsyn till bl. a. nalurvårdsinlressen? Allt detta har vi varit med om alt tillsammans kräva för bara några månader sedan. Det berodde inte på att folkpartiet då var dåligt informerat ulan tvärtom pä alt man då agerade med förnuft.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Per Bergman m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

175

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskotlels hemställan i betänkande 33

mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Per Bergman m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 155

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls,

§ 3 Föredrogs

Konstilutionsutskottets betänkande 1979/80:53 med anledning av utskottsinitiativ med förslag till lag om beslutande myndighet i vissa frågor om disciplinansvar m, m, beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Insättning på skogskonto

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1979/80:58 med anledning av proposition 1979/80:173 om lillfälliga regler för insättning pä skogskonto jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartementel) hade föreslagit i proposition 1979/ 80:173 att riksdagen skulle anta ett vid propositionen fogat förslag lill lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto.

176

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Bristen på virkesråvara gör att skogsindustrin f. n. inte fullt ut kan dra fördel av en stark internationell efterfrågan. Obalansen pä den svenska virkesmarknaden leder till förlorade exportintäkter, höga virkespriser och i vissa fall till svårigheter att upprätthålla sysselsättningen inom skogsindustrin.

I propositionen föreslås en tillfällig ökning av möjligheterna till insättning på skogskonto. Förslaget syftar lill att stimulera enskilda skogsägare till ökade avverkningar. Enligt förslaget skall det högsta insättningsbeloppet höjas från 60 % till 80 % av köpeskillingen för sålda rotposter och från 40 % till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke resp. saluvärdet av uttagna skogsprodukter. De höjda procentsatserna är avsedda atl tillämpas vid 1981

och 1982 ärs taxeringar och gälla skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:2047 av Berfil Jonasson och Karl-Eric Norrby (båda c),

1979/80:2048 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle avslå propositionen,

1979/80:2050 av Bengt Wittbom (m) och

1979/80:2051 av Erik Wärnberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle avslå proposifionen.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

Utskottet hemställde

1.  att riksdagen med avslag pä motionerna 1979/80:2048 oeh 2051 och med bifall till proposition 1979/80:173 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto,

2.  att riksdagen skulle avslå

a)   motion 1979/80:2047,

b)  motion 1979/80:2050.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström oeh Bo Forslund (alla s), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:2048 och 1979/80:2051 skulle avslå proposition 1979/80:173.

CURT BOSTRÖM (s);

Herr talman! Det förslag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto som behandlas i det här betänkandet innebär att det högsta insättningsbeloppet höjs från 60 % till 80 % av köpeskillingen för s. k. rotposter oeh från 40 % till 60 % av köpeskillingen för leveransvirke eller eget uttag av skogsprodukter. De nya reglerna föreslås vidare bli tillämpade vid 1981 och 1982 års taxeringar och gälla skogsintäkter hänförliga till tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981.

I propositionen motiveras de föreslagna ändringarna med att det är angeläget att få till stånd en ökning av avverkningarna, då bristen på virkesrävara gör att skogsindustrin inte fullt ut kan dra fördel av en stark internafionell efterfrågan. Den virkesbristsituation vi hamnat i är naturligtvis helt oacceptabel, eftersom den bl. a. innebär att vi går miste om synnerligen värdefulla exportinkomster - som uppskattas till miljardbelopp - samtidigt som den utgör en uppenbar risk för driftinskränkningar vid flera anläggningar och därmed också givetvis medför risk för arbetslöshet. Eftersom råvarubristen varit påtaglig under en längre tid är det att beklaga att regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriten förhållit sig passiva hela tiden.

Redan våren 1979 förutsåg vi från socialdemokratisk sida att de dä

177

12 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

framlagda förslagen var otillräckliga. I motioner krävde vi att regeringen omedelbart skulle utarbeta förslag till åtgärder som innebar älägganden för passiva skogsägare alt avverka. 1 år har vi upprepat värt krav frän våren 1979, men den borgerliga riksdagsmajoriteten har även denna gång avstyrkt vårt förslag.

Det förslag till lättnader i skogskontoavsättningen som vi nu har att behandla innebär enligt vårt förmenande ingen lösning pä det här problemet. Effekten blir bara ytterligare skattelättnader för dem som redan har avverkat, eftersom del bara är fråga om en retroaktiv regel, eller lättnader för dem som redan har planerat avverkning. Sannolikt kommer förslaget inte att påverka de försumliga skogsägarna att avverka.

Vi har sannerligen inte saknat förslag till skattelättnader för skogsägarna. För elt år sedan beslutades om skattelättnader för skogsägare, vilket inte gett utslag i en förbättrad virkesförsörjning, men väl kostat samhället 700 milj. kr. per år i form av förlorade skatteintäkter.

Samma dag beslutade den borgerliga riksdagsmajoriten om ändrade regler i företagsbeskattningen, som totalt kostar samhället ca 1 miljard kronor per år, och som bl. a. även innebär lättnader för skogsägarna genom avsättning lill investeringsreservkonto och avsättning av del av vinsten till s. k. resultatutjämningskonto.

De här åtgärderna har - som jag tidigare sagt - inte medfört någon förbättring av virkesförsörjningen, utan de har bara inneburit skallelättnader som måste anses stötande när man samtidigt aviserar åtstramningar och standardförsämringar för löntagargrupperna. Vi har redan förlorat åtskillig tid oeh därmed välbehövliga exportinkomster pä regeringens passivitet när det gäller virkesförsörjningen till skogsindustrin.

Från socialdemokratiskt håll vidhåller vi kravet på en beredskapslagslift-ning, eftersom ytterligare skattelättnader inte ger de effekter vi är ute efter.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill den reservation med Erik Wärnberg som första namn som fogats lill skatteutskottets betänkande nr 58.

178

SVEN HENRICSSON (vpk);

Herr talman! I den här församlingen råder det väl samstämmighet om att vår skogsindustri har svåra problem. Ja, rnan kan tillägga alt situationen för skogsbruket inle heller är den bästa. Helt naturligt hänger de här två delarna av vår främsta basnäring ihop och är mycket beroende av varandra.

Det här betänkandet från skalteutskollel behandlar lillfälliga regler för insättning på skogskonto. Del bygger på regeringens proposifion 1979/ 80:173, med vilken avsikten är att stimulera de enskilda skogsägarna lill ökade avverkningar.

Del är inle många dagar sedan vi här i kammaren hade en diskussion om önskvärdheten av att öka tillförseln av virke till industrin. Redan i den debatten avslöjade regeringen alt den inle är beredd att vidta erforderliga åtgärder för atl få en jämn ström av virke till industrin. Della skall ses ur del

perspektivet atl avverkningen av skogen skall hållas på en sådan nivå atl man dels utnyttjar den tillväxt som sker. dels inte öveiavverkar skogen så att den långsikliga uthålligheten i skogsbruket äventyras. En sådan avverkning kan endast ske genom en planerad verksamhet, för vilken skogsbruksplaner rnåste ligga sorn grund.

I stället kommer nu regeringen med det hiir tvivelaktiga förslaget. Det rnåste ifrågasättas om det över huvud taget är ett förslag för alt öka avverkningarna. Det ligger väl närmare till hands atl säga all del här gäller en skattefråga, som rimligen borde diskuteras i en allmän skatledebatl. Del är väl ändå så att skogskontona är ganska välfyllda; f. n. finns där 1,5 miljarder insatta. Med hänsyn härtill är del i högsta grad osäkert om dessa ytterligare skalleförmåner stimulerar virkesutlaget. Risken är i stället uppenbar atl del blir myckel marginella verkningar. Dessutom är risken den. sorn vi också påpekat i vår motion i anslutning lill propositionen, att skogsägaren ser del som en skatteteknisk fråga och styr sina avverkningar lill sådana skogsbestånd där han får högsta möjliga utdelning. Detta är ju en affiirsrnässig sak. Del kan ju inte heller vara vettigt i en högkonjunktur, då rnan bör försöka styra avverkningarna till de marginalskogar som finns.

Jag vill också påminna om vad industriministern sade i debatten orn skogsindustrin: "Del är orimligt alt inle utnyttja skogens tillväxt-del har jag sagt tidigare. Vi är överens om atl för'döma ett passivt skogsägande,"'

Men vad händer nu? Nu skall tydligen dessa passiva eller, som rnan kan säga, försumliga skogsägare premieras skattevägen för atl förmås att avverka sin skog. Det är väl den kategorin av skogsägare som utgör del tänkta tillskottet när del gäller alt öka virkestillförseln.

Jag skulle tro alt de som salt in sina pengar på skogskonton i stort sett har avverkat sin skog i den utsträckning sorn är möjlig. Ännu en risk med della förslag är alltså, frånsett alt det är diskutabelt ur skallesynpunki, atl del innebär en favör lill dem som underlåtit all avverka.

Nu säger utskottet att propositionen bygger på principer som allmänt godtagils sedan lång tid tillbaka. Ja, visst är del sä. Och del är väl rimligt alt en skogsägare som har en liten skogsareal av rent rationella skäl gör en skogsavverkning under etl år och vid ett tillfälle som motsvarar vad han skulle avverka under t. ex. fem år och då får möjlighet all dela upp inkomsten under denna femårsperiod.

Jag tror inle all det råder någon oenighet i det avseendet. Men vad del här handlar om är ju att söka förmå de passiva skogsägarna, dvs. de som underlåtit alt avverka sin skog. alt på elt riktigt sätt la till vara den råvarutillgång som de har i sin ägo. De skogsägare som har varit passiva måsle ju ha haft samma möjligheter som de skogsägare sorn har avverkat sin skog. Alt sä skelt framgår av att antalet insättningar på skogskonton nu visar på en så stark ökning.

Herr talman! Frågor av den art som vi nu behandlar måste, som vi ser det, sällas in i sill rätta sammanhang - dvs. i en skatledebatl. där rnan får göra jämförelser med andra skattebetalare. Detta framhölls också av den föregående talaren. Det finns ju många grupper som i dagens läge med glädje

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

179

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

180

skulle hälsa att få en skattelindring motsvarande den som vi nu diskuterar. Den nu föreslagna åtgärden i strävandena atl säkra en jämn virkesförsörjning fyller ändå inle måttet. För alt det syftet skall kunna uppnås måste det till hell andra åtgärder.

Eftersom bifallsyrkandet i reservationen vid betänkandet även innesluter vpk;s motion ber jag atl få yrka bifall lill reservationen.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Den fråga som behandlas i skatteutskottets betänkande 58 gäller åtgärder för att åstadkomma tillfälliga regler för insättning på skogskonton. Avsikten med åtgärden är atl stimulera enskilda skogsägare till ökade avverkningar. På det sättet kan dessa bidra till alt täcka det behov av virkesrävara lill skogsindustrin som i dag föreligger.

Under debatten har man talat ganska mycket om att del är fråga orn en skattelättnad. Jag vill därför betona att reglerna innebär elt uppskov med beskattningen med det belopp som sätts in pä etl skogskonto. Riksdagen har under många år varit enig när det gäller det riktiga i att skogsägarna får avsätta ett visst belopp av sina inkomster frän avverkningar. Avsikten med åtgärden är ju att åstadkomma en utjämning av kostnaderna för exempelvis nyplanlering efter avverkning och givetvis också för atl åstadkomma en utjämning av inkomsterna under en följd av år. Tidigare har alltså riksdagen ansett detta vara riktigt, och jag hoppas att vi på den punkten skall vara eniga också i dag. Därför är det beklagligt atl de båda föregående talarna har talat om skattelältnader.

Det gäller faktiskt inle skattelättnader, utan det gäller atl åstadkomma en utjämning av inkomsterna mellan olika år. Om det sedan blir en skattelättnad eller motsatsen kan man inte avgöra i ingångsskedet. Orn man utnyttjar denna möjlighet rätt blir det en utjämning, och det är vad man avsett. Uppfattar man åtgärden som ett uppskov med beskattningen kan resultatet bli något annat än en skattelättnad - det kan faktiskt för den enskilde få motsatt verkan.

Från reservanternas sida har man framhållit att del här är elt förslag med retroaktiv verkan. Detta är en felaktig uppfattning. Syftet med förslaget är att stimulera även de skogsägare som har gjort viss avverkning under räkenskapsåret att göra ytterligare avverkningar. Därför kan man inte säga atl förslaget har retroaktiv verkan annat än i undantagsfall. Men syftet är alt stimulera alla skogsägare till ökade avverkningar under den i propositionen angivna tidsperioden.

Sedan vill jag säga till Curt Boström, som talar om att det på grund av de förra året ändrade skattebeslämmelserna blir skattelättnader på 700 miljoner och rent av 1 miljard, att detta ärett teoretiskt resonemang. Vi måste avvakta och se vad resultatet blir då systemet tillämpats en tid innan vi kan uttala oss om vilka konsekvenserna blir. Beträffande företagsbeskattningen och möjligheterna atl den vägen skapa en investeringsreserv är del sak samma i det fallet. Det är fråga om etl uppskov för kommande investeringar, och ingalunda om en skattelättnad -f. ö. är detta ett system som har tillämpats av

storföretagen under många år, och jag har inte hört att man tidigare har    Nr 163
framfört några protester mot detta. Beslutet innebar i huvudsak atl man    Onsdagen den
åstadkommer en större likformighet och rättvisa mellan större och mindre     4 jpj jggQ
företag i fråga om de här reglerna.                                                                     

Herr talman! Skogskontona har ju diskuterats tidigare under-en följd av år.     Insättning på även om frågorna inte varit exakt desamma som i dag. Curt Boström har    skogskonto redogjort för den nu aktuella propositionens innehåll, sä jag behöver inte upprepa det. Jag anser för min del att det som föreslås i propositionen är en nödvändig åtgärd för att stimulera skogsavverkningen under den angivna fidsperioden och atl del är ett beprövat medel som man här tillgriper.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

CURT BOSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Stig Josefson har i sitt anförande hela tiden upprepat att det är fråga om en stimulansåtgärd. Det anges också i propositionen och i betänkandet. Jag skulle vilja fråga Stig Josefson: År det då ändå inle fråga om en skattefavör? Om man ökar möjligheterna att avsätta till skogsfonden, sä måste ju detta i sig innebära att det blir fråga om en skattelättnad. Man får fördela inkomsterna på ett större antal år och undviker därmed marginalbeskattningen. Det är alldeles uppenbart att den stimulans man talar om utgörs av en skattelättnad.

Vidare ifrågasatte Stig Josefson de siffror jag nämnde och som hänförde sig till ändringarna i skogsbeskattningen och i företagsbeskattningen. Att det när det gäller skogsbeskattningen rör sig om belopp på ca 700 milj. kr. anser jag atl vi fick bekräftat i och med de förslag till ändring av reglerna som regeringen i fjol våras lade fram och som syftade till atl ge speciell stimulans till ökad avverkning. Dä räknade man med 3 resp. 5 %, och del skulle komma att röra sig om ett inkomstbortfall för staten i storleksordningen 100 milj. kr. Nu är det fråga om möjligheter till avdrag som är tio gånger större, så det är inget tvivel om att beloppet 700 milj. kr. t. o. m. kan anses vara tagel i underkant.

När det gäller företagsbeskattningen sker resultatutjämningen genom atl avsättning av vinsten får göras liksom insättning på investeringsreservkonto med belopp molsvarande 50 % av vinsten. Det är alldeles uppenbart alt del också här är fråga om en resullalutjämning i syfte att skapa skattelättnader. Det handlar inle om konsolidering, utan om en resultatutjämning som ger skogsägarna en lång rad möjligheter att jämna ut sin beskattning dels via det här systemet, dels via företagsbeskattningen och den egentliga skogsbeskall-ningen.

SVEN HENRICSSON (vpk) replik;

Herr talman! För atl uppnå syftet med den här åtgärden, nämligen atl stimulera lill ökad avverkning, torde instrumentet vara synnerligen trubbigt. Om rnan är någol så när underrättad om hur det kommer att utveckla sig i fråga om avverkningen, vilket man har möjlighet atl vara om man ofla befinner sig i skogsbygderna, sä vet man atl del sker kraftiga prishöjningar på

181

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

virket. De officiella priserna överbjuds i betydande utsträckning. Del skulle måhända innebära atl vi ändå får den här effekten av en ökning av avverkningen, vilket skulle betyda att utan någon som helst effekt hundratals miljoner kronor kanaliseras till skogsägarna ur en statskassa om vilken vi nästan dagligen hör all den är myckel hårt ansträngd. Det blir i varje fall etl högt osäkert resultat av denna åtgärd.

STIG JOSEFSON (c) replik;

Herr talman! I fråga om skatlefavörer är det givet alt del rör sig om en utjämning mellan det år då avverkningen sker och del senare arbetet, vare sig det gäller röjning, plantering eller annal. Pä den punkten trodde jag alt del rådde full enighet orn atl rnan skall ha delta system, som har varil accepterat under en lång följd av år.

Nu vill man stimulera lill ytterligare avverkning under den här perioden. Avsikten är ju att del skall bli en större avverkning. Givetvis innebär det möjligheler till något större utjämning under en följd av år. Men egentligen är systemet exakl detsamma sorn tidigare. Man stimulerar skogsägarna all ta en större avkastning ett speciellt ar samtidigt som vederbörande då också får jämna ut denna inkomst under en lidsperiod. Jag anser att det är felaktigt alt tala om en skattelättnad, eftersom det ju ingenting annat är än en skatleuljärnning mellan de olika åren.

Vad sedan beträffar förra årets beslul om skogsbeskaltning vill jag framhålla atl beslutet inle hade någon som helst effekt rned avseende på skogsägare som ägde fastighet som hänför sig lill 1952 eller tidigare. Även denna grupp behöver en stimulansåtgärd för atl det skall bli en ökning av avverkningen.

Beträffande investeringsreserven vill jag fråga Curt Boström: Anser inle Curt Boström atl del är rikligl atl rnan har någol så när lika regler för de större och de mindre företagen? Det är ju vad man nu åstadkommer. Tidigare har del för de större företagen funnits de här möjligheterna till avsättning. Vid alla avsättningar, om de används förnuftigt, kan det vara fördelaktigt med en utjämning under en följd av år. Men orn rnan inle inom den fastställda perioden använder del avsalta kapitalet lill del avsedda syflel, blir det en direkt straffbeskattning - och della gäller inle minst vid de nu gällande bestämmelserna.

Till sist vill jag säga att man nog inte bör använda så starka ord som de Sven Henricsson använde. Han sade atl del på detta sätt skulle bli skattelättnader på hundratals miljoner kronor, men delta är all ge en felaktig bild av innehållet i propositionen och skatteutskottets belänkande.

182

CURT BOSTRÖM (s) replik:

Herr talman! När det gäller skogsbeskattningen och undantaget för fastigheter som har anskaffningsvärden som hänför sig lill 1952 eller tidigare var vi ju. Stig Josefson. ense orn alt dessa fastigheter rimligtvis inte borde las med vid ändringen av skogsbeskaltningen. Anledningen var närmast den atl man här under en längre lid hade kunnat göra stora värderninskningsavdrag.

Orn jag inle minns fel var det bara moderaterna som gick emot förslaget. Övriga partier var eniga om alt göra elt undanlag i detta fall.

Beträffande den företagsbeskattning sorn också berör skogsägarna, dvs. resultatutjärnningen, vill jag säga all vi ju är ense om alt det även för egenförelagare med hjälp av investeringsreservskontot bör ges en möjlighet lill resullalutjämning och konsolidering. För skogsägarna har man emellertid också skogskontot och möjligheten alt avsätta medel lill della. Härvidlag höll vi med om atl inan borde skapa samma möjligheter för alla företagare all konsolidera sina företag. Men del skulle, enligl vår åsikt, inle bli fråga om något överbud beträffande möjligheler, vilket vi ansåg skulle bli fallet när del gäller skogsägarna.

Så lill saken, Skogsägarorganisalionerna gick ju ut med en ganska hård drive redan hösten 1979 beträffande vilka lättnader dels ändringen av skogsbeskaltningen, dels företagsbeskattningen innebar för skogsägarna. Man har i december - som jag läste i Land - gått ut rned brett upplagd information orn vad de här reglerna egentligen innebär för skogsägarna. Men del har inle gett resultat.

Del här är skallelällnader-jag vidhåller. Stig Josefson, alt del är fråga om del - för atl få de passiva alt avverka och skapa förutsättningar för skogsindustrin alt köra för fullt. Det innebär, som jag tidigare sagl, all vi kan ta tillbaka en hel del av exportinkomsterna och framför alll trygga jobben för de människor som jobbar inom skogsindustrin i skogslänen, där vi har del svårt nog alt över huvud laget klara jobben.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

STIG JOSEFSON (c) replik;

Herr talman! Vi var ense om, Curt Boström, de besluten orn.skogsbeskaltning, och det har jag inle bestritt. Det är hell klarl all denna mer generösa regel inle skulle gälla för skogsinnehav före 1952. Vad jag sade i mitt förra inlägg var atl del även för den gruppen kan behövas en speciell stimulans. Det var i det sammanhanget jag tog frarn det exemplet.

När del gäller avsättning till investeringsreserv och avsättning lill skogskonto vill jag bara upplysa kammarens ledamöler om att dessa båda systern inle får användas samtidigt, ulan man får välja antingen det ena eller del andra. Jag kan inle finna annat än atl den enda skillnaden enligl det alternativ som Curt Boström har fört fram är alt rnan skulle tillgripa tvångsåtgärder, och del har inte vi velat ställa oss bakom.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Tillsammans med Karl-Eric Norrby har jag väckt motion 2047 i anledning av den här propositionen. Där har vi hemställt alt riksdagen begär alt regeringen prövar lämpligheten av förlängd insättning på skogskonto till 30 år i de fall skogen har angripits eller hotats av skadeinsekter. -En sådan bestämmelse skulle i della sammanhang kunna få en mycket stark effekt när det gäller alt få fram mer virke - speciellt i norra Värmland, där granbarkborreskadorna är ulornordentligt svåra. Jag behöver inte gå in på den frågan. Den har diskuterats många gånger, och det är känt atl många

183

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Insättning på skogskonto

184

hundratals miljoner kronor där har gått förlorade.

Del här är inte första gången som jag har påtalat nödvändigheten av åtgärder på skatteområdet för att öka avverkningen av granbarkborreskadad och hotad skog. Jag har jobbat med de här frågorna i ett tiotal år och vi har också fått förbättrade möjligheter vad gäller större insättning, Enligl förslaget vill man nu medge denna högre nivå för samtliga skogsägares insättningsmöjligheter.

Stormfällningarna kom 1969, och därmed avverkningarna och insättningarna på skogskonton. Omedelbart därefter kom granbarkborreskadorna. Detta har gjort att många skogsägare under en period av kanske 20-25 år hell enkelt är tvungna att avverka all skog de har - skog som ofta har en lillväxtlid på 100 är.

Kontona faller ut och dä tas skatt ut, I sädana lägen finns inte någon benägenhet att avverka. Därför är det angeläget alt uppskovstiden förlängs. Del är dessutom helt nödvändigt, eftersom människor som arbetar med skog måste ha möjlighet alt leva även under andra tider, ha någonting alt ta ut ifrån sedan inget finns att avverka. Dessutom måsle de ha pengar för alt vidta återväxtälgärder, för att sköta skogen. Under en period av ungefär 25 år framöver får de bara utgifter, och dä är det nödvändigt atl de har pengar atl ta av. En förlängning till 30 år av den tid dä pengarna står på skogskonto skulle förbättra möjligheterna.

Jag tycker ändå att den här frågan har fallit långt framåt. Utskottet säger;

"Enligt utskottets uppfattning är en tioårsperiod normall tillräcklig för att tillgodose syftet med reglerna," Del kan vara rikligt i vanliga fall men absolut inte när det gäller granbarkborreskadad skog, där man - på sätt som jag nyss varit inne pä- kanske måste avverka hela beståndet på en gång. Men sedan säger utskottet:

"Utskottet vill emellertid inte bestrida all stormfällningar, insektsangrepp oeh liknande händelser motiverar så stora avverkningar atl en inkomstutjämning över mer än tio år ler sig rimlig, och att skäl kan tala för en förlängning av uppskovsliden i kalaslroffallen. En förlängning aktualiserar emellertid flera frågor av principiell nalur, och utskottet är inte berett alt i detta sammanhang ta ställning härtill. Utskottet utgår ernellerlid från alt regeringen i sina fortsatta överväganden angående skogsbeskaltningen uppmärksammar problemet och prövar lämpligheten av särskilda regler i kalaslroffallen. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av dessa motioner är enligt utskottets mening inte motiverad,"

Så säger alltså utskottet och avstyrker motionen mer formellt. Jag vill gärna ha sagt alt jag hoppas all virkesförsörjningsutredningen, som nu har fått budgetrninislerns uppdrag atl se på dessa frågor, skall kunna komma rned förslag. Jag hoppas också att den skrivning som utskottet gjort skall kunna vara vägledande för de skogsägare som jag nyss talat om. så all de kan sälla i gäng med större avverkningar och kan räkna med alt elt nytt beslul fallas på områdel, atl gälla från 1981 års taxering.

Jag ser det här som elt steg pä vägen i delta fall, och därför anser jag all

motionen är rätt långt bifallen, även om den är formellt avstyrkt.       Nr 163

Till sist vill jag bara säga att visst tror jag atl del här kan stimulera till större Onsdaeen den

avverkningar - vi fär hoppas att del blir sä vid genomförandet av det            4 jpj ggQ

propositionsförslag som nu är tillstyrkt av utskoltsmajorileten, även om jag__        

inte räknar med några rekord i den vägen. Jag tror emellertid att den åtgärd Insättning på

som vi motionärer tagit upp skulle för den aktuella delen av landet ha varil   skogskonto
väldigt effektiv.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskoltets hemställan.

STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Bertil Jonasson har i huvudsak redogjort för vad utskottet sagt angående denna motion om en förlängning av den tid, under vilken beloppen skall slå inne, till 30 år.

Jag vill bara säga att rent principiellt anser vi alt tioårsperioden är tillräcklig. Det skall vara fråga om en utjämning under den lid som medlen behöver tas i anspråk för nyplanlering och andra efterarbeten. Men vi är också medvetna om - och vi har blivit påminda orn det ganska ofla i riksdagen - atl det uppstått problem framför allt i Värmland, Med utgångspunkt i den situationen har utskottet pekat på angelägenheten av all man uppmärksammar problemen vid den fortsatta behandlingen av skogsbeskaltningen.

Att ta in dessa ting i skogskonlolagstiftningen har vi bedömt vara omöjligt, men vi har inte bortsett från problemen, utan vi förutsätter alt de uppmärksammas i del fortsatta utredningsarbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Curt Boström begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i belänkande

58 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Curt Boström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157 Nej - 156

185

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Inskränkning i rätlen alt överlåta bostadsfastighet

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls,

§ 5 Föredrogs Skalteutskottets belänkande

1979/80:59 med anledning av proposition 1979/80:164 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige oeh Nya Zeeland,

Utskottets hemställan bifölls.

186

§ 6 Inskränkning i rätten att överlåta bostadsfastighet

Föredrogs lagutskottets betänkande 1979/80:28 med anledning av motion om inskränkning i rätten att överlåta bosladsfastighet,

LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag vill först meddela kammarens ledamöter atl jag inte har något annat yrkande än utskottets.

Föreliggande betänkande från lagutskottet behandlar en motion som innehåller förslag till åtgärder för att komma lill rätta med småhusspekulationen,

Sinåhusspekulationen är etl utbrett fenomen. Spekulationen drabbar bosladskonsumenlerna hårt. Den leder lill högre boendekostnader och alll större svårigheter för vanliga inkomsttagare att efterfråga denna bostadsform. Den leder också lill ökade förmögenhetsklyftor och en alltmer tilllagande bostadssegregation.

Som utgångspunkt för våra motionsförslag har vi tagit den kartläggning av spekulalionen på småhusmarknaden sorn bosladsslyrelsen genomförde 1977, Av kartläggningen framgår att kommunerna upplever spekulationen som elt stort problem och något som direkt strider mot kommunernas bostadspolitiska ambitioner. Kommunerna menar också alt möjligheterna all förhindra spekulalionen är ytterligt begriinsade. Brislen på lagligt stöd och osäkerheten om del rättsligt bindande i de lilliimpade metoderna anges i enkäten som några av svårigheterna.

Mot den här bakgrunden tycker vi motionärer alt det är anmärkningsvärt atl regering och riksdag inte tidigare pa ett mer kraftfullt sätt ingripit mot missförhållandena. Del enda som egentligen skett sedan 1977 är all köpeskillingskonirollen förlängts från två lill tre år samt alt vissa ändringar skett i reglerna för kornnurnal borgen för bostadslån,

I vår motion föreslår vi atl klara regler skapas som ger kommunerna möjligheter atl inta klausuler i köpeavtalen som förbinder köparen att inte försälja lill annan än den kommunen anvisar eller godkänner och på andra villkor än de kommunen släller upp på. Vi menar alt de rättsliga oklarheterna beiriiffande sådana s, k, direkta överlåtelseförbud bör skingras.

Vi föreslår också atl jordabalken skall ändras så all molsvarande regler Nr 163

kan siällas upp för lornirälisupplålelser,                                         Onsdaeen den

Orn man ger kommunerna de här instrumenlen i kampen rnot boslads-         a ■     ■ igon

spekulalionen finns det förutsättningar alt komma åt i vart fall de viirsta_____        

missförhållandena på bostadsmarknaden. Vissa taxifrågor

Det är med tillfredsställelse vi konstaterar all lagulskoltet tagit allvarligt på de problem som vi pekar på i motionen. Det lycks alt döma av utskoltsbetänkandel finnas en bred politisk enighet om behovet av krafttag mot småhusspekulalionen. Och det är bra. Det har inle alllid varil en sådan samstämmighet i synen på de här problemen.

Lagutskottets ställningslagande tolkar vi som elt klart avvisande av den passivitet som präglat regeringens handläggning av frågan. Den passiviteten illustreras av bostadsministerns skrivningar i budgetpropositionen. Där drar bostadsministern följande något egendomliga slutsats av bosladsslyrelsens enkät, nämligen att det f. n. inte finns tillräckligt underlag för alt bedöma behovel av ändringar i gällande lagstiftning.

Nu föreslår emellertid lagutskottet atl riksdagen skall ge regeringen lill känna vad utskottet anfört angående överväganden om utformning av regler om överlåtelseförbud. Del är en uppmaning till regeringen all handla. Den uppmaningen kan vi motionärer ställa upp bakom, och vi förutsiitter all regeringen handlar snabbt - gärna så snabbt atl beslut om kompletteringar av lagsliflningen kan ske i nära lidsrnässigl samband rned den aviserade skärpningen av realisationsvinstbeskattningen.

Jag har inget annal yrkande än ulskotlels.

Överläggningen var härmed avslutad.

Lltskottets hemställan bifölls.

§ 7 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1979/80:34 med  anledning av propositionen   1979/80:132 om ändring i upphovsrättslagen (1960:729), m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Vissa taxifrågor

Föredrogs trafikutskottets belänkande 1979/80:27 med anledning av propositionen 1979/80:142 om vissa laxifrågor jämte motioner.

I proposition 1979/80:142 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att

dels anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559), '                                                        187

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Vissa laxifrågor

dels godkänna de av föredragande departementschefen förordade riktlinjerna för reformer på taxiområdet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I propositionen lämnas förslag till effektivisering och rationalisering av taxis verksamhet. Taxis roll i den kollektiva trafikförsörjningen - såväl i tätorter som pä landsbygden - betonas bl. a. genom ökad samverkan mellan myndigheterna, taxi och huvdmännen för kollektivtrafiken. Med hänsynstagande till lokala förhållanden skapas möjligheter för en mer flexibel tillståndsgivning. Vidare föresläs att taxitaxan förenklas och byggs upp sä att den skall stimulera effektiviteten inom näringen. Stor vikt läggs vid att utvecklingen i fråga om tekniska hjälpmedel för taxi - beställnings- och trafikledningssystem, taxametrar m. m. - noga följs. Åtgärder föreslås också för att komma till rätta med olaga yrkesmässig trafik, s. k. svartäkning."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:919 av Sixten Pettersson (m),

1979/80:1747 av Bertil Zachrisson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle

1,  som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för arbets- och vilotid,

2,  som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta sanktioner för brott mot gällande lagstiftning,

3,  som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt övervakning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

188

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:1972 av Lars Werner m.fl.  (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1.  att med godkännande av regeringens förslag i övrigt avslå förslaget om upphävande av bestämmelserna i 2 kap. 18 § yrkestrafiklagen om krav pä särskilda skäl för tillstånd till juridiska personer,

2.  att som sin mening uttala vad som i motionen i övrigt anförts om inriktningen på taxiverksamheten,

1979/80:1989 av Kerstin Ekman (fp), 1979/80:1990 av Sfina Eliasson (c), 1979/80:1991 av Roland Sundgren (s) och

1979/80:1992 av Bertil Zachrisson m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen beslutade att

1.  som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om anslutning till beställningscentral,

2.  som sin mening ge regeringen lill känna vad som anförts i motionen om föreskrifter i laxitillstånd,

3.  som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om

taxitaxans konstruktion och drickssystemet.                                 Nr 163

4. som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om     Onsdagen den
uppföljningen av utvecklingen av företagsstrukturen inom taxinäringen.       4 jpj jgon

Vissa taxifrågor

Utskottet hemställde

1.  att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1979/80:1972 yrkandet 1 skulle anta förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) med den ändringen beträffande ikraftträdandebesläm-melsen att 2 kap. 18 och 19 §§ och 3 kap. 9 § skulle upphöra att gälla den 1 oktober 1980,

2.  att riksdagen beträffande taxi i den kollektiva trafikförsörjningen med bifall lill propositionen i motsvarande del skulle

a.   lämna motion 1979/80:1972 yrkandet 2 utan åtgärd,

b.   avslå motion 1979/80:1991 yrkandet 2,

3.      att riksdagen beträffande taxis förelagsstruktur med bifall till proposi
tionen i motsvarande del skulle

a.    lämna motion 1979/80:1991 yrkandet 1 utan åtgärd,

b.    lämna mofion 1979/80:1992 yrkandet 4 utan åtgärd,

4.  att riksdagen beträffande turordningsprincipen, tillståndsgivningens närmare utformning samt beställningscentraler och annan samverkan med bifall till propositionen i motsvarande del lämnade motionerna 1979/80:1989, 1979/80:1990 och 1979/80:1992 yrkandena 1 och 2 utan åtgärd,

5.  att riksdagen beträffande taxitaxan med bifall till propositionen i motsvarande del lämnade motion 1979/80:1992 yrkandet 3 utan åtgärd,

6.  att riksdagen beträffande olaga yrkesmässig trafik med bifall till propositionen i motsvarande del skulle

a.   lämna motion 1979/80:919 utan åtgärd,

b.   lämna motion 1979/80:1747 yrkandena 2 och 3 utan åtgärd,

7.  att riksdagen lämnade utan åtgärd motion 1979/80:1747 yrkandet I om arbets- och vilotid,

8.  att riksdagen i övrigt godkände de riktlinjer för reformer på taxiområdet som hade förordats i propositionen.

Följande två reservationer hade avgivits av Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Olle Östrand, Ove Karlsson, Margit Sandéhn, Sten-Ove Sundström oeh Lars Hedfors (alla s):

I. beträffande anslutning till beställningscentral, vari reservanterna ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande lurordningsprincipen, tillståndsgivningens när
mare utformning samt beställningscentraler och annan samverkan som sin
mening skulle ge regeringen till känna vad reservanterna med anledning av
motion 1979/80:1992 yrkandet 1 anfört om anslutning till beställningseentra-
ler samt med bifall till propositionen i övriga här berörda delar lämna
motionerna 1979/80:1989, 1979/80:1990 och 1979/80:1992 yrkandet 2 ulan
åtgärd,                                                                                                                189

Nr  163 2.  beträffande arbets- och vilotid, vari reservanterna ansett alt utskottet

Onsdagen den                                                                            ""d-"  ""' hemställa

4 iuni 19S0____ ' riksdagen med anledning av motion 1979/80:1747 yrkandet 1 som sin
_____________ mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om arbets- och

Vissa taxifrågor        ''o''"

LARS HEDFORS (s);

Herr talman! Taxinäringen, som vi skall behandla under den här punkten på dagordningen, är en näring med stora svårigheter och problem. Dessa emanerar i mångt och myckel från del fiiklurn atl de bestämmelser som reglerar näringens grundläggande förutsättningar inle nämnvärt har ändrats på myckel lång tid. Del samhälle i vilket taxi verkar har däremot förändrats radikalt. Det här har naturligtvis påverkat näringens sätt att fungera och dess möjligheter all fullgöra sina uppgifter.

Taxis svårigheler är av många slag: konkurrens från privatbilism och kollektivtrafik, problemet rned de svårförutsedda efierfrågenukluationerna. den ständiga och svåra balansgången mellan etl högt kapaciletsulnyltjande och en acceptabel servicenivå och sist men inte minst problemet med den tilltagande olaga laxilrafiken, den s, k, svarlåkningen. Den är - det är alla överens om - elt minst sagt osmakligt sätt alt beröva seriösa taxiutövare behövliga inkomster. Den är också - vilket aktuella händelser här i Stockholm visar - en fara för kunderna, sorn utsätter sig för slora risker genom att använda sig av svartåkarnas tjänster.

Regeringens proposition 1979/80:142 behandlar de här frågorna på elt i stort sett tillfredsställande sätt. Den innehåller en del förslag sorn vi socialdemokrater har kunnat ställa oss bakom, I vår rnolion 1992 har vi emellertid ytterligare understrukit det stora allvaret i en del problem och lagt fram förslag som går längre än regeringens. Vi ansluter oss sålunda i motionen till förslaget om borttagande av bestämmelsen om särskilda skäl för att juridiska personer skall få laxitillstånd. Samtidigt betonar vi emellertid de risker som detta kan medföra i form av elt ökat antal okontrollerade köp och försäljningar av små förelag. Vi kräver därför all Iransportrådet skall ges möjligheter att följa upp utvecklingen av företagsstrukturen inom taxinäringen och därvid särskilt bevaka sådana tendenser. Vi förväntar oss också atl länsstyrelserna ingriper för atl förhindra olämpliga överlåtelser.

När det gäller taxis strukturproblem i övrigt pekar vi på den s, k,
slruklurarbetsgruppens förslag lill riktlinjer för bolagsbildning, rnen konsta
terar samtidigt svårigheterna med att lägga fast en modell för hela landet,
rned tanke på de skiftande förutsättningar som råder i olika regioner och
kommuner. Tillståndsprövningen är en annan viktig förutsättning för en
sund taxinäring. Vi trycker här på att det är yrkeskunnandel - bl. a.
dokumenterat i längden på yrkeserfarenheten - och ekonomiska förutsätt
ningar som skall ligga till grund för prövningen. Vi visar på möjligheterna alt
dra in tillstånd för laxiägare som inle följer gällande regler och på
190                         önskvärdheten av alt man skriver in vissa förpliktelser i tillstånden.

Departementschefens förslag när del gäller all komma till rätta med  Nr  163

svarlåkningen genom skärpta straffpåföljder kan vi ställa oss bakom, liksom Onsdagen den

förslaget om en modernisering av taxilaxan och slopandet av dricksen. I del 4 jpj {gQ

senare fallet understryker vi dock starkt alt detta inte far innebära en_______ ____

lönesänkning för de anställda. Vissa taxifrågor

Vi har, herr talman, i slort sett fält gehör för de här synpunkterna i utskoltsbetänkandel och därför inle haft anledning till någon reservation på dessa punkter. När det däremot gäller elt av de viktigaste villkoren för alt vi skall få en sund och stark taxinäring i vårt land har meningarna gått något isär. Det gäller anslutningen av alla laxilrafiksulövare till gemensamma beslällningscenlraler. Alt alla laxilrafiksulövare ansluts till sådana centraler är en förutsättning för att vi skall få en rationell laxiverksamhet med möjligheter att erbjuda de anställda en trygg anställning och kunderna en god service. Det är också en förutsättning för alt taxi skall kunna hävda sig inom kollektivtrafiken och kanske i ökad utsträckning åta sig sarnhällsbetalda uppdrag. Mot denna bakgrund ärdet naturligt för oss socialdemokrater alt ge kravet på anslutning lill beslällningscenlraler ökad tyngd genom all begära atl delta krav regelmässigt skall anges sorn en föreskrift i tillståndet. Detta krav finns också med i motion nr 1989 av Kerstin Ekman. Men delta ville den borgerliga utskottsmajoriteten inte vara med om. varför vi tvingades till en reservation pä den punkten. Jag ber därför avslutningsvis att få yrka bifall till denna reservation, som har fogals lill ulskollets betänkande som reservation nr 1.

Kurt Hugosson kommer senare att närmare utveckla tankegångarna bakom reservation nr 2.

SVEN HENRICSSON (vpk);

Herr talman! Taxiverksamheien kännetecknas numera av den ständigt växande andelen sarnhällsbetalda uppdrag i form av skolskjutsar, färdtjänst, kompletteringstrafik och sjuktransporter. Erfarenhetsmässigt utgörs dessutom en övervägande del av övriga uppdrag ofta av tjänsteresor betalda av olika samhällsorgan.

I själva verket tenderar taxi atl bli en kommunal samhällsfunktion, och verksamheten är ofla till 85 % - ja. pä rena landsbygden lill 95 % -finansierad direkt eller indirekt via samhällsuppdrag. Delta förhållande har visserligen redovisats i ulredningen TAXI- krav- och utveeklingsmöjligheler (Ds K 1979:4) men däremot inle beaktats i resonemangen om de framtida organisationsformerna för taxiverksamheien.

Som framhålls i vpk-rnolionen 1979/80:1972 torde r-edan i dagens liige en kornmunalisering av taxi vara aktuell i de största städerna. En kommunal laxiverksamhet i smidig organisationsform är därvid inte mer sensationell än den kommunala kollektivtrafiken i övrigt. En gemensam användning av tekniska och administrativa resurser mellan exempelvis busstrafik och taxi skulle rimligen innebära förelagsmässiga fördelar.

Taxiverksamheten har en typisk småförelagsstruklur. Av 9 000 trafiktill
stånd i landet innehas de flesta av enbilsåkerier. Endast mellan 400 och 500   191

Nr 163                    företag har mer än en bil, och företag med flera bilar är sällsynta. Tendensen

Onsdaeen den       ''" samverkan mellan taxiägare är tydlig. Det gäller då främst gemensamma

4 iuni 1980             beslällningscenlraler. Tekniska framsteg som radiokommunikationer och

_____________   data driver på denna utveckling. Det finns lokala föreningar som ingår i

Vissa taxifrågor        länsföreningar, vilka i sin lur ingår i Svenska taxiförbundel.

Denna småföretagsstruktur, som ofla framhålls som en angelägen oeh bra företagsform av många regeringsledamöter, inte minst ur statsministerns eget parti, har tydligen intesamma förståelse hos kommunikationsministern. Han vill nämligen undanröja de lagstiflningshinder som han anser föreligger för att juridiska personer, dvs. bolag och liknande företag, lättare skall kunna få laxitillstånd. Det skall enligt förslaget gå lill så att yrkestrafiklagen ändras och hittills gällande "särskilda skäl" för juridiska personers etablering las bort ur lagen.

Enligt vår mening är det inte någon fördel med att slopa denna bestämmelse. I likhet med Transportarbelareförbundet och länsstyrelsen i Stockholms län motsätter vi oss detta förslag. Vpk delar därvid farhågorna, bl. a. uttryckta i motion 1979/80:1991 av Roland Sundgren, att finans- och bilfabrikanlintressena därmed kan få ett stort och otillbörligt inflytande i taxirörelsen. Behovet av en samhällsstyrning med beaktande av hushållning med energi och miljö har kommit till klart uttryck i de senaste årens riksdagsbeslut om trafiken. Kommunala länsorgan har, som alla vet, nu ansvaret för den regionala trafikens organisation. Men regeringens förslag, som syftar till en öppning för bolagselablering i taxiverksamheten, är ägnat alt öka riskerna för okontrollerade köp och försäljningar av små företag. Den önskvärda kommunala planeringen av taxiverksamheien kan därigenom tvärtom försvåras. Vi vill i detta sammanhang f. ö. betona att nu gällande yrkestrafiklag inte utesluter möjligheten för juridisk person, bolag eller liknande alt etablera sig. Däremot tycker vi det är rimligt oeh riktigt att samhällsorgan som t. ex. kommuner även fortsättningsvis skall kunna pröva lämpligheten härav i varje särskilt fall. Denna kontroll och styrningsmöjlig-hel kan inte ersättas av allmänna ordalag om all, som del står i betänkandet, "iransportrådet noga följer utvecklingen".

Utskottet motiverar också förslaget med atl kravet pä "särskilda skäl" inte finns kvar för lastbils- och busstrafiken. Oavsett hur del kan förhålla sig med fördelarna härav, så är taxiverksamheten av speciell art och inle ulan vidare jämförbar med lastbils- oeh busstrafik.

1 de fall större förelagsenheter anses främja samhällsekonomisk effektivitet och bättre sociala förhållanden för dem som arbetar i laxinäringen, bör enligt vår mening inriktningen vara verklig stimulans till fastare samverkansformer eller, där så befinns lämpligt, kommunall huvudmannaskap för taxi. Våra invändningar gäller alltså den föreslagna ändringen av yrkestrafiklagen - en ändring som enligt vår mening inle är ägnad att åstadkomma en effektivare laxiverksamhet. I övrigt har vi sagt i vår motion att propositionen om laxifrågorna innehåller en hel del värdefulla förslag och synpunkter. Med det anförda yrkar jag, herr talman, bifall till vpk:s motion 192

1979/80:1972 under mom. 1 och 2 i ulskotlels hemställan. I vad avser mom. 4     Nr 163

och 7 yrkar jag bifall lill reservationerna 1 och 2.                           Onsdagen den

4 juni 1980

ROLF CLARKSON (m):                                                                    

---

Herr talman! Den enskilde förelagaren betalar ofla silt oberoende och sin Vissa taxifrågor initialivlusta med slora uppoffringar av fritid och familjeliv, av trygghet och bekvämlighet. Elt av de bästa exemplen härpå är den egne förelagaren i laxibransehen. Av honom eller henne krävs ett utpräglat servicesinnelag, tålamod och fördragsamhel, intresse för medmänniskor och samhällsförhållanden samt försakelser inom en rad områden som gör det dagliga livet lättare.

När vi nu lägger ut en ny kurs för taxinäringen med antagandel av proposition 142 och trafikutskottets belänkande nr 27, så är delta menat att bli till fördel för hela branschen. Taxi är en konsumentvänlig kollektivtrafikform i särklass. Vilken annan hämtar resenärerna och lämnar av dem exakt enligt önskemål, och vem tar hand om dem pä samma föredömliga sätt under färden?

Som en del i etl samordnat lokall och regionalt kollektivtrafiksystem har taxi alla förutsättningar att spela en framstående roll.

Nu fyller taxi en rad olika funktioner i olika delar av landet. Taxi måste därför organiseras med största hänsynstagande till dessa olika lokala förutsättningar.

Ändrade organisationsformer för alltid med sig osäkerhet oeh ofta missnöje. Del blir iransporträdel som bland alla sina andra uppgifter får följa utvecklingen av laxinäringen. Även framgent rnåste del få förbli ett näringsfång som drar till sig pliktmedvelna, konkurrensvilliga företagare. Endast då blir taxi det omistliga inslag i vär transportapparat som det varit från början och fortfarande är.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan i dess betänkande nr 27.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Taxi, var god vänta. Taxi, var god vänta. Det är en uppmaning som vi väldigt ofla fär höra, åtminstone här i Stockholm, när vi försöker få tag på en laxibil. Jag har själv denna eftermiddag i 20 minuter fått lyssna på denna uppmaning. Min förhoppning är all vi i framtiden i mindre utsträckning skall få höra de orden, när vi vill beställa en taxi. Jag tror nämligen att den taxiproposition som vi nu skall ta ställning till här i riksdagen kommer all leda lill en bättre organisation av taxi och därmed också till ett bättre tillgodoseende av de konsumentkrav som föreligger.

Herr talman! Det var emellertid inte för atl närmare kommentera själva propositionen som jag begärde ordet. Det har Lars Hedfors gjort. Han har framfört de synpunkter som vi frän socialdemokratiskt häll har på densamma.

Under den allmänna motionstiden väckte de socialdemokratiska ledamö
terna i trafikulskotlel en motion om yrkesförarnas arbetsförhållanden.              193

13 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 163                   Denna motion har behandlats i anslutning till den proposition om taxi sorn

Onsdaeen den       riksdagen nu skall la ställning lill. I vår motion tar vi upp vissa av de frågor

4 inni 1980            som behandlas i bilarbelstidsutredningens betänkande, vilket presenterades

_____________   redan 1977. Trots atl det nu har gått över tre år sedan ulredningen lade fram

Vissa taxifrågor '"' förslag, har regeringen inte vidtagit några som helst åtgärder när det gäller arbetstids- oeh vilotidsreglerna för yrkesförarna. Redan så sent som förra året behandlade riksdagen denna fråga i anslutning till den trafikpolitiska propositionen, men vi kunde då inte vinna gehör hos den borgerliga majoriteten för etl aktivt agerande. Delsamma är förhållandet i år. Majoriteten säger nej lill våra förslag och anser att del finns skäl att avvakta trafiksäkerhetsutredningens arbete, innan slutlig ställning tas i bilarbetslids-frägan. Man hänvisar också lill att regeringen överväger orn Sverige skall godkänna ILO:s konvention om arbetstider och viloperioder. Utskottsmajoriteten säger i sitt belänkande atl denna fråga eventuellt skall föreläggas riksdagen redan i höst.

Från socialdemokratiskt håll kan vi inte acceptera en ytterligare förhalning av denna viktiga fråga, som har såväl trafiksäkerhetsrnässiga sorn arbelsrnil-jörnässiga aspekter. Att lösa frågan genom att anpassa de svenska reglerna till lLO:s konvention är uteslutet, eftersom konventionen har en från svensk lagstiftning helt avvikande syn på arbets- och vilotider. Atl hänvisa till trafiksäkerhetsutredningen är inte elt sakskäl rnen väl etl svepskäl. Vi har därför på denna punkt tvingats reservera oss. och jag yrkar, herr talman, bifall till reservation 2. som är fogad till trafikulskollets betänkande.

1 taxipropositionen tar departementschefen upp frågan om olika former av ekonomiska sanktioner rnot de Irafikulövare som bryter mot gällande bestämmelser. Departementschefen avser alt i anslutning till den översyn av yrkeslrafiklagstiflningen som kommer att ske inom departementet överväga olika former av sanktioner, t. ex. körkortsindragningar. Vi har i vår motion tagit upp krav på ekonomiska sanktioner av olika slag. Utskottet har enhälligt ställt sig bakom dessa krav. Jag vill därför bara understryka vikten av att den aviserade översynen av yrkeslrafiklagstiflningen snarast genomförs och alt förslag lill ekonomiska sanktioner rnol de förelag inom åkeribranschen som i dag i så stor utsträckning tvingar sina anställda alt bryta mot olika bestämmelser snarast föreläggs riksdagen.

Herr talman! För att återgå till frågan om arbetstids- och viloiidsreglerna för yrkesförare vill jag framhålla, alt vi från socialdemokratiskt håll i enlighet med bilarbelstidsutredningens förslag föreslår alt arbelstidsultagel skall minskas från f. n. elva limmar lill tio timmar per dygn och att den längsta sträckarbetstiden minskas från sex lill fem timmar.

Vi menar också all allt arbete som föregår en körning bör räknas in i den samlade arbetstiden, oavsett om arbetet utförs i olika verksamheter och oavsett i vilken verksamhet arbetet utförs. Att detta är viktigt ur trafiksä-kerhetssynpunkl borde vara uppenbart även för de borgerliga ledamöterna i trafikutskottet. Atl reglerna dessutom bör gälla all förvärvsmässig trafik tycker vi är självklart. Så är emellertid inle fallet i nuvarande lagstiftning. 194

som inle omfattar de transporter som utförs av icke affärsdrivande företag.     Nr 163

såväl statliga som kommunala.                                                      Onsdaeen den

Lät mig. herr talman, slutligen understryka atl våra krav inte minst ur     4 ■     - jcgg

arbelsmiljösynpunkl är angelägna. Jag vill belysa delta någol genoin atl     _____

redovisa vissa r-esultat från en undersökning som Svenska iransporlarbeia-     Vissa taxifrågor reförbundel låtit genomföra förra året.

Undersökningen omfattar etl statistiskt repr-esentativt urval av hos förbundet organiserade åkeri-, buss- och taxichaufförer i Skåne och Halland. Lastbilschaufförerna uppger i enkäten all de i genomsnitt arbetar 17 limmar överlid per månad. Flera chaufförer har angett all de arbetar 40 överlids-limmar och mer per månad. Genomsnittssiffran 17 timmar innebär atl lastbilschaufförer arbetar fyra gånger så mycket överlid sorn industriarbetare. Dessa chaufförers totala övertid per år överstiger med bred marginal de 150 limmar överlid som den allmänna arbetstidslagen tillåter.

De extremt långa arbetstiderna i kombination med nattarbete och arbete under veckoslut samt brister i arbets- och trafikmiljön leder lill en oroväckande utslagning. Transporlarbelareförbundets undersökning visar alt de flesta lastbilschaufförer i inrikestrafik slutar i yrket vid uppnådda 40 år. Det finns mycket få chaufförer som har uppnått 50-årsgränsen. Bland ullandschaufförerna är utslagningen ännu påtagligare. Del är framför alll de påfrestande arbetslidsförhällandena som förorsakar den tidiga utslagningen.

Bilarbelstidsulredningen föreslog alltså redan år 1977 en rad åtgärder för alt åstadkomma bättre arbetsförhållanden för yrkesförarna. Det är den utredningens förslag sorn vi socialdemokrater vid flera tillfällen har fört fram i motioner och sorn vi nu har följt upp i vår reservation. Vi har också krävt en skärpt övervakning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken och ett aktivare agerande från myndigheterna mot dem som överträder gällande regler. Förslagen tar i första hand sikte på trafiksäkerheten, men de kan också i hög grad bidra till mer likvärdiga villkor mellan de förelag sorn följer gällande regler och dem som i dag konkurrerar genom alt medvetet bryta rnol givna bestämmelser. Ett genomförande av förslagen skulle också innebära mer likvärdiga säkerhetskrav för bil och järnväg.

Herr talman! Mot denna bakgrund ber jag alltså att få yrka bifall till reservation 2 vid trafikutskottets betänkande.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Riksdagen har de senaste åren fattat en rad trafikpolitiska
beslul som vart för sig varit ägnat alt förbättra den kollektiva trafikförsörj
ningen inom olika sektorer. De tvä betydelsefullaste besluten är 1978 års
beslul orti gemensamt huvudmannaskap för den lokala och regionala
persontrafiken och fjolårets trafikpolitiska beslut som omfattade hela
landtransportsektorn.                                                                                         195

Nr 163                       Den interregionala, dvs. långväga, persontrafiken gavs i del beslutet stor

Onsdaeen den       t!/"gd- Bl. a. fastslogs ramarna för ett riksnät för järnvägen. Lågprissalsning-

4 ■ ini 1080            " f* persontrafiken på järnväg fick en närmast succéarlad framgång. Elt

_____________    inte lika uppmärksammat men betydelsefullt beslut var försöksverksamhe-

Vissa laxifrågor      '" "" riksfärdljänst för handikappade, liksom lagen om handikappanpas-

sad kollekliv trafik.

Det är mot den här bakgrunden rnan skall se dagens beslut om den framtida taxiverksamheien. Den enskilda människans resebehov skall vara utgångspunkten för samhällets trafikpolitik. Genom all man länkar in taxis verksamhet i den övriga kollektivtrafiken skapas förutsättningarna för en genomtänkt plan för alla transportbehov. Man kan illustrera detta med atl säga all kollektivtrafiken nu kan nå fram lill den enskilde ute i glesbygden som önskar resa lill exempelvis Stockholm och därvid behöver anlita taxi, buss och tåg för alt kunna fullgöra resan. De här möjligheterna har givetvis redan var för sig funnits, men transportmedlens tillgänglighet blir nu större för den enskilde medborgaren. För taxis del torde huvuduppgiften även i fortsättningen vara atl tillgodose behovet av traditionell taxitrafik.

Del har länge framhållits att laxirörelsen är tillräckligt utredd oeh alt det nu är dags för beslut. De förslag som föreligger bygger också på en rad utredningar och utgör en syntes av skilda tankegångar om taxis framtid som redovisats i dessa utredningar.

Jag skall nu bara kort beröra några punkter i förslaget som kan behöva

lyftas fram. Samtidigt som kravet på särskilda skäl slopas för att laxitillstånd

skall kunna meddelas juridiska personer, bibehåller turordningsprincipen pä

vissa villkor en rangplats vid tillståndsgivningen. Bakgrunden härtill är

liksom i övrigt atl skapa en företagsstruktur och ett trafikutbud som bäst

svarar mot det trafikområde eller den region där taxirörelsen bedrivs. Det är

fi'' .■:■/'■    därför angeläget atl uppnå etl väl fungerande samråd mellan lillståndsmyn-

■'. , ;■;      dighetén, taxiföreningarna. Transportarbetareförbundets avdelningar, läns-

'"'"       huvudmännen och kommunerna. Personligen vill jag läggastor vikt vid ordet

samråd.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen på den här punkten och avstyrker därmed vpk:s motion 1979/80:1972. Samma gäller inriktningen av taxis verksamhet enligl vpk:s yrkande 2 i samma motion.

Turordningsprincipen blir alltså kvar. Därmed fästs i fortsättningen stor vikt vid grundläggande kunskaper utöver dem som rör själva trafiken, nämligen i ekonomi, administration och arbetsmarknadsfrågor. Utskottet har också tolkat propositionen så all det i fortsättningen inte skall vara möjligt atl uthyra tillstånd. Den som innehar tillståndet skall även bedriva rörelsen. Här har myndigheterna en stor uppgift att fylla.

Utskottet tycker det är riktigt att lillståndshavare i vissa fall skall kunna få
köra endast det antal timmar som motsvarar etl körpass. Detta gynnar bl. a.
personer som av hälsoskäl eller ålder vill driva taxirörelse i mindre
omfattning och utan egen personal. Vi anser dock all gränsen för ålder eller
tjänsteår bör vara högre än 50 resp. 10 år. Slationsorlsbegreppel utgår och
196                        utbyts mot termen trafikområde. Trafikområdet bör i princip utgå från

kommunen som enhet. Det behöver inle betyda atl kommunen undantagslöst utgör den lämpligaste avgränsningen. Här är återigen en fråga för det regionala samrådet. Vid utskottsbehandlingen har vi uppmärksammat behovel av särskilda uppställningsplatser för taxibilarna inom etl trafikområde. Vi anser del angeläget alt taxis framlida organisation utformas så att man vid landsbygdens försörjning med laxitjänster, som i dag i stor utsträckning består av kompletleringslrafik, skolskjutsar och färdtjänst, tar lill vara de mindre laxislaiionernas mycket goda person- och lokalkännedom. Och delta förutsätter enligt utskottets mening fastställda uppställningsplatser, vilket utskottet också understryker.

Vi har på senare tid fått en alltmer växande olaga yrkesmässig trafik inom taxirörelsen. Lagstiftningen mot denna skärps nu. 1 stället för atl endast böter utdöms, som f. n. utmäts för sådan verksamhet, innebär det nya lagförslaget all för olaga yrkesmässig trafik kan utdömas böter eller fängelse i högst sex månader. Detta gäller självfallet all olaga yrkesmässig trafik. Utskottet understryker del angelägna i atl man pä elt effektivt sätt söker komma till rätta med de risker oeh problem som svarlåkningen för med sig. Därför är del också angeläget atl lagen träder i kraft så snart som möjligt. Del borde, som föreslås, kunna ske den 1 juli 1980. Däremot anser utskottet att tiden är för knapp för-att övriga förslag skall kunna träda i kraft samtidigt med lagförslaget. För atl berörda myndigheter och enskilda skall kunna inrätta sig efter den nya ordningen kan, förslagsvis, den 1 oktober 1980 vara ett lämpligare datum.

Herr talman! Så här långt har utskottet varil enigt i sin bedömning av den framlagda propositionen. När det gäller de delar som direkt berör propositionen skiljer vi oss på en punkt. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har reserverat sig för sin motion 1979/80:1992, i yrkandet om atl som krav för tillstånd skall gälla atl åkaren är ansluten till en beställningscentral.

Det är i sak ingen större skillnad mellan utskottsmajoritetens mening och reservanternas. Lars Hedfors använde uttrycket att meningarna pä den här punkten gått något isär. Det understryker också min uppfattning alt meningsskiljaktighelerna inte är så slora. Utskottet framhåller, liksom föredraganden, att det är en viktig förutsättning för en ekonomiskt sund och rationell taxilrafik att trafikutövarna är anslutna till en gemensam beställningscentral, och därför bör en sådan anslutning utgöra en huvudregel. Länsstyrelsen har pä de grunder som anges i propositionen möjlighet att medge undanlag från denna huvudregel. Reservanternas yrkande är mer tvingande, men leder i sak till samma resultat. Alltför kategoriska krav leder bara till ökad byråkrati och kanske till onödiga motsättningar mellan parterna.

Genom hela propositionen går som en röd tråd den viktiga uppgiften för iransporlrådet alt noga följa utvecklingen och medverka till för alla parter tillfredsställande lösningar.

I samband med propositionen behandlas även socialdemokraternas motion 1979/80:1747, där de yrkar atl regler för arbets- och vilotid införs i

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Vissa taxifrågor

197

Nr 163                    linje med bilarbelstidsutredningens betänkande, sorn kom 1977.1 utskottets

„    j           ,            betänkande hänvisas till den starka kritik som riktades mot denna utredning.

Onsdagen den

. .     . inon              Del finns skäl atl la fasta på den kritiken innan vi går vidare. Förslagen

4 juni 1980                                                "                                b                      e

skulle, om de genomfördes, medföra stora kostnader oeh en omfattande,

,,.          ./-o            kanske aldrig skådad, byråkrati och elt rigoröst kontrollsystem utan atl ge

Vissa taxtjragor ■ bio

avsedd effekt. Utskottet anser atl noggranna samhällsekonomiska bedömningar bör göras när det gäller atl genomföra olika trafiksäkerhetsätgärder, Kurt Hugosson anser alt vi inle längre kan vänta på regeringens förslag. Men regeringen avser att under hösten 1980 lägga fram etl förslag i frågan om Sverige skall godkänna ILO:s konvention orn arbetstider och viloperioder inom vägtransporlområdel. Det är riktigt att det finns skillnader i begreppen på den här punkten, men man arbetar f, n, i departementet på att sammanföra de här frågorna, Utskoltsmajoriteten anser atl det förslaget bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandel som följs upp i reservation 2,

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan i dess helhet och avslag på de båda reservationerna,

SVEN HENRICSSON (vpk) replik:

Herr talman! Rolf Sellgren försvarade utskottets förslag på alla punkter. Jag vill särskilt understryka atl han också försvarade åtgärden all ta bort den kontrollmöjlighet sorn kommunerna numera har, I det fallet kan del vara lämpligt atl hänvisa till vad länsstyrelsen i Stockholms län säger - den bör rimligen känna till laxifrågor. Länsstyrelsen varnar för alt det, om man lar bort kravet på särskilda skäl, kan bli en ulveckling där elt fåtal slora företag är tongivande och att det vore olyckligt. Länsstyrelsen skriver: ""I stället bör samverkan i kooperativa former övervägas," Della är en mycket viktig sak med tanke på det jag tidigare sade om att taxi i allt större utsträckning blivit en kommunal angelägenhet. På de flesta orter i Norrland skulle en taxirörelse inte klara sig utan de uppdrag som den har av samhället, dvs, upp till 95 % och mer. Detta gör det rimligt alt ha kvar regeln atl kommunerna skall kunna pröva de juridiska personer sorn vill etablera sig.

Vad är man inne på när man vill luckra upp den här regeln? Jo. man är inne på att göra del möjligt för slora förelag att etablera sig och slå under sig denna verksamhet. Detta utgör elt hot både mot småföretagare som arbetar ambitiöst och mot samhället som får dåliga möjligheter till planering.

Delta är en sak som jag tycker alt Rolf Sellgren borde ha kommit in mer pä. Här är särskilt fackföreningsrörelsen intresserad, Transportarbelareförbundet har i sitt remissyttrande sagl att bestämmelsen om särskilda skäl för alt tillstånd lill taxitrafik skall kunna meddelas juridisk person bör kvarstå i avvaktan på den utredning som man hänvisar till pågår inorn branschen,

LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Bara en liten reflexion med anledning av vad Rolf Sellgren

sade om att det inte skulle vara någon större skillnad i sak mellan den

198                        socialdemokratiska reservationen oeh majoritetens förslag. Om det nu är så

att skillnaderna är så  små,  kan  man  fråga  sig varför den  borgerliga     Nr 163 majoriteten inte kunde ansluta sig till det socialdemokratiska förslaget.     Onsdagen den Tvärtom har man synnerligen hårdnackat gått emot detta förslag. Det är litet     4 jypj |980

egendomligt, särskilt som det talas om sådana här förpliktelser för läxlagarna         

på andra ställen i belänkandet. Man har sålunda i utskottsbetankandet skrivit    Vissa taxifrågor in alt det i tillståndet skall anges vissa förpliktelser för läxlagarna, t, ex, uppställningsplatserna och befordringspliklen.  Delta är alltså en smula inkonsekvent av den borgerliga majoriteten.

Dessutom är del på det viset alt det i den utredning som ligger till grund för propositionen föreslås alt kravet på anslutning lill beslällningscenlraler skall finnas inskrivet i tillståndet,

KURT HUGOSSON (s) replik:

Herr talman! Rolf Sellgren säger att del riktades stark kritik mot bilarbelstidsulredningen och atl elt genomförande av dess förslag skulle medföra stora kostnader. Han sade också atl del skulle leda till en omfattande byråkrati av aldrig skådad omfattning.

Visst förekom del kritik i remissvaren, framför allt från åkeribranschen, dvs, från ägarsidan. När del gäller kostnaderna är del uppenbart alt del skulle leda till ökade kostnader. Men dessa ökade kostnader skall, Rolf Sellgren, vägas mot de stora kostnader som uppslår för samhället genom den enorma utslagningen inom yrkesförarnas led till följd av de pressade arbetsförhållanden som de arbetar under. Härtill kommer också att det ur trafiksäkerhetssynpunkt på intet sätt är försvarbart alt yrkesförarna och lastbilschaufförerna skall vara den grupp i det svenska samhället som har den ojämförligt största övertiden.

Beträffande talet om byråkrati vill jag fråga hur det kan leda lill ökad byråkrati om man kontrollerar ifall en person arbetar högst tio limmar i Slället för högst elva limmar. Hur kan det leda lill ökad byråkrati om en person skall ha högst fem timmars körtid i stället för högst sex limmar? Elt enhälligt utskott uttalar dessutom, Rolf Sellgren, följande, som vi kan läsa längst ned på s, 12 i betänkandet:

"När det gäller frågan om en skärpt övervakning av den yrkesmässiga trafiken och ingripanden mot lillståndshavare anser utskottet all ett kraftfullt agerande från länsstyrelsernas sida är en väsentlig faktor vad angår tillsynen över den yrkesmässiga trafiken," Vidare säger man att tillsynen över den yrkesmässiga trafiken skall öka. Man sluter alltså upp bakom byråkratin.

Naturligtvis ställer sig den borgerliga ulskoitsrnajorilelen i den här frågan på arbetsgivarsidan. Man är icke intresserad av all försöka finna en lösning pä elt viktigt arbetsmiljöproblem. Man är icke intresserad av all försöka ta itu med en fråga som har viktiga irafiksäkerhetsmässiga aspekter.

Av utskottets skrivning på s. 14 i betänkandet framgår alt vad man skall ta ställning till är den fortsatta behandlingen av bilarbelstidsutredningens betänkande, inte de förslag som utredningen har lagt fram.

199

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Vissa taxifrågor

ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! Till Sven Henricsson vill jag utfärda en liten varning. Jagtror inte all Stockholm i alla avseenden är elt gott föredöme när det gäller att klara trafikförsörjningen ute i landsorlen. Del är egentligen bara två remissinstanser som har gått emot förslaget om alt slopa kravet på särskilda skäl för juridiska personer att driva yrkesmässig trafik.

Det är viktigt alt nå fram till lösningar som svarar mot ortens behov och atl dessa lösningar för taxis del inte i alltför hög grad avviker från vad som gäller för annan yrkesmässig irafikverksamhel. Del här är något av ett uppbrott från det gamla skråväsendet. Jag har hävdat atl det är mycket viktigt atl lurordningsprincipen finns kvar, och jag tycker att del är en myckel bra lösning atl inom vissa gränser och alltefter ortens behov juridiska personer kan få taxitillstånd och att enskilda chaufförer samtidigt ges möjlighet all i tur och ordning få tillstånd.

Vi är, Lars Hedfors, överens om alt skillnaderna i våra uppfattningar är små. Jag anser att utskotlsmajoriletens förslag är betydligt smidigare och medger en lösning som är mer flexibel och mer anpassbar. Däremot tycker jag atl man, som utskottet gjort, kan skriva in i tillståndet någonling om uppställningsplatserna, eftersom det har med glesbygds- och lälortsfrågorna att göra. Ett krav på anslutning till beslällningscenlraler i det här sammanhanget är däremot inte jämförbart med detta.

Jag vet inte i vilken utsträckning jag hinner bemöta Kurt Hugosson. Del är emellertid väldigt viktigt att man kommer till rätta med arbetstidsfrågorna för yrkeschaufförerna. Det förslag som bilarbelstidsulredningen lagt fram skulle - jag upprepar det - om del förverkligades leda till en myckel omfattande byråkrati. I stället för en kontroll av kanske 40 000-50 000 chaufförer, så skulle det bli fråga om att kontrollera ett antal sorn ligger någonstans mellan 200 000 och 300 000, eftersom man lägger samman arbetstid och körtid. Varenda människa som kör ett fordon skulle i så fall granskas. Det leder till en omfattande byråkrati och till en övervakning av elt helt annat slag än det vi talar om i övriga sammanhang i samband med den här propositionen.

200

SVEN HENRICSSON (vpk) replik:

Herr talman! Rolf Sellgren går runt frågan om juridiska personers möjligheler all få etablera sig i laxinäringen. De har redan nu den möjligheten, men de måste kunna visa atl de uppfyller kravet på särskilda skäl, och delta skall prövas av samhällsorgan. Atl samhället har en möjlighet alt pröva om kravet på särskilda skäl uppfylls är myckel viktigt med tanke på att trafiken skall organiseras utifrån samhällsintressena.

Det är mot denna bakgrund intressant alt konstalera alt regeringen vill luckra upp kommunens prövningsmöjlighel genom all la bort kravet på de särskilda skälen och öppna vägen för en mera frikostig etablering av bolag och liknande. Del är delta som vi menar kan innebära både elt hot mot de småföretagare som nu är etablerade och en minskning av samhällets möjligheler att styra utvecklingen.

LARS HEDFORS (s) replik;                                                               Nr 163

Herr talman! Jag tror inte, Rolf Sellgren, att jag kan hålla med om alt del     Onsdagen den baraärsmåskillnadermellan våra förslag. Atl i tillstånden skriva in kravet på     4 jpj jggQ

anslutning till gemensam beställningscentral anser vi inte vara enbart en     __

teknisk fråga. Vi anser att del är utomordentligt viktigt ur psykologisk Vissa taxifrågor synpunkt alt kravet på anslutning till beställningscentral finns rned vid tillståndsgivningen. Det ger detta krav en extra tyngd. Vi vet att det finns exempel på laxiägare som har försökt atl slingra sig undan anslutningen lill beställningscentral. Vi hade ett sådant fall uppe till debatt här i riksdagen för inte så länge sedan, när vi skulle ta ställning till konstitutionsutskottets granskningsbetänkande. Den taxiägare vi då diskuterade hade inle velat anslula sig lill beställningscentral, och della hade givit upphov lill en väldig besvärskarusell som slutade just i riksdagen och konstilutionsutskollel.

KURT HUGOSSON (s) replik:

Herr talman! Rolf Sellgren sade i sin replik alt del är viktigt alt man kommer till rätta med yrkesehaufförernas arbetslidsförhållanden. Jag noterar delta uttalande av Rolf Sellgren med tillfredsställelse. Men det förvånansvärda är alt utskotlsmajoriteten inle på någon enda punkt där vi frän socialdemokratiskt häll föreslär åtgärder i den här riktningen är beredd all gå med på dessa förslag. Man har heller inle någol som helst intresse för bilarbetstidsulredningens förslag. Del skulle leda till en omfattande byråkrati och etl övervakningssystem, orn man sorn vi förordar skulle låta all yrkesmässig trafik omfattas av denna lagstiftning. Men det är inle fråga om någon ökning från 100 000 lill 300 000 chaufförer, som Rolf Sellgren angav. Enligl de informationer jag fick under utskottsbehandlingen skulle del röra sig om ytterligare 25 000 ä 30 000 yrkesförare.

Jag tycker att det är elt märkligt resonemang som förs i den här frågan. Ä ena sidan säger man alt man är intresserad av de förslag vi framför, men å den andra säger man nej till alla dessa förslag. Detta är enligt vår mening en så angelägen fråga all man inte kan fortsätta att förhala den. Man får inte heller tro all man kan lösa de här problemen genom någon form av anslutning lill den föreliggande ILO-konvenlionen. I ILO-konventionen talas del nämligen inte om arbetstider ulan enbart om körlider. Orn regeringen avser all föreslå riksdagen någon form av ratifikation av ILO-konvenlionen. är del min förhoppning atl den i detta sammanhang antar del förslag som bilarbelstidsulredningen har presenterat och som vi på socialdemokratiskt håll har fört fram under elt par års lid här i kammaren.

ROLF SELLGREN (fp) replik;

Herr talman! Sven Henricsson sade alt del inte är uteslutet atl juridiska personer kan få laxitillstånd med den nuvarande ordningen. Varför inte då låta del ske i ordnade former, varvid alla berörda parter har möjlighet till inflytande: myndigheterna, huvudmannen, laxiföreningen oeh Transporlarbelareförbundets avdelningar. Alla berörda har då elt inflytande på ett hell

201

Nr  163                   annat sätt än i dag. Del är verkligen någonling för Sven Henricsson atl tänka

Onsdagen den        P"

4 iuni 1980                LarsHedfors vill jag fråga: Ärdet för debattens skull som ni vill poängtera

______________    alt det är en stor skillnad mellan reservanternas och utskottels mening? Ni

Vissa tnxifråpor      '" ''' '' anförande atl reser'vanlernas mening på denna punkt går någol

isär i förhållande lill utskoltets. Det var just de ord som användes, och jag tycker att det var en korrekt beskrivning: meningarna går något isär. Socialdemokraternas reservation binder hårdare, medan vi anser alt vår lösning är smidigare och f, ö, mera i stil med propositionens anda.

Beträffande laxiföraren eller taxiförarna, det var kanske två. som inte ville gå in i en laxiförening vill jag säga all delta är en något annan och ovanlig historia, som vi inle behöver beröra i delta sammanhang. Del är inget fall atl ta upp i den här diskussionen.

Bilarbelstidsulredningen varinle bra, Kurt Hugosson. Man kan inle lämna remissyttrandena utan beaktande. Även om man har kvar uppfattningen att man bör få de här frågorna lösta på elt bättre sätt än i dag, skall man för den skull inle välja en lösning som medför ett omfattande arbete oeh slora kostnader, ulan alt rnan får molsvarande utbyte av arbetsinsatserna.

Del är riktigt atl det är skillnad mellan ILO-konventionens körtidsregler och de svenska reglerna om arbetstid, rnen det är ju detta som regeringen nu försöker finna en lösning på. Därför tycker jag alt del är riktigt all avvakta regeringens förslag. Del kan ju gå fortare än orn man sätter bilarbelstidsutredningens förslag i kraft, vilket säkert tarvar myckel mer förarbete än en proposition.

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag vill bara rned några ord uttrycka min tillfredsställelse över all utskottet med anledning av Stina Eliassons motion nr 1990 i enighet beslutat sig för en skärpning av propositionens skrivning när del gäller uppställningsplatser. I utskottets betänkande står del bl. a. följande:

"Särskilt angelägel är atl taxis framtida organisation utformas på etl sådant sätt atl man vid landsbygdens försörjning med taxitjänster, vilka i dag till stor del består av kompletleringslrafik. skolskjutsar och färdtjänst, tar lill vara de mindre taxistationernas mycket goda person- och lokalkännedom. En förutsättning för detta är fastställda uppställningsplatser, Inle minst viktigt är delta inom en lätortskornmuns landsbygdsområde där tätorten har en speciell dragningskraft. Utskottet delar således föredragandens och motionärens "ståndpunkt orn det lämpliga i atl knyta sådana faslslällelser till trafiktillstånden när det gäller trafikområden utanför de större tätorterna,"

Della med fasta uppställningsplatser är för oss i centern en myckel viktig
bil av taxis organisation. Utan sådana riskerar vi alt de större tätorterna som
magneter drar taxibilarna lill sig med påföljd atl landsbygdendär utanför inte
bara får mycket längre väntetider och framkörningssträckor utan också blir
utan den goda lokal- och personkännedom som vi värdesätter så högt,
202                            Trafikutskottet säger atl frågan, alltså om uppställningsplatser, bör lösas

genom elt förfarande med samråd mellan tillståndsmöjligheterna och bl, a.     Nr 163 länshuvudmännen och berörda kommuner. Utskottet vill rned sin skrivning     Onsdaeen den markera vikten av att så också verkligen sker, och jag vill passa på det här     a j„pj i gon

tillfället atl säga dels atl jag tycker all del är bra all utskottet här har skärpt    

tonen, dels att det nu ankommer pä berörda myndigheter all noga följa    Vissa taxifrågor utvecklingen ute i landet.

Vad sedan gäller beställningscentralerna, sorn livligt har diskuterats här, vill jag säga all skall taxi kunna fylla sin plats i trafiken, i större oeh mindre tätorter, pä landsbygden och i glesbygden, då måsle bestämmelserna kring taxis organisation utformas på ett flexibelt sätt. En ovillkorlig anslutning lill en beställningscentral, som socialdemokraterna förordar, är inte en flexibel bestämmelse. Del finns glesbygdskommuner där det inte finns underlag för en beställningscentral och där kostnaderna för en sådan kan bli orimliga i relation till de körningsuppdrag som skulle kunna erhållas genom etl sådant organ. Även om anslutning enligt utskottet skall vara huvudregel - och det håller jag med om - tycker jag därför alt det är bra all del finns möjligheter lill undanlag.

Det är min förhoppning atl den organisationsstruktur för taxi som vi nu skall besluta orn skall visa sig möjlig att anpassa till de olika krav vi ställer på taxi och till olika geografiska och befolkningsmässiga förutsättningar.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

1 detta anförande instämde Stina Eliasson (c).

KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! De tankar jag har anfört i min motion har i stort sett fått gehör hos utskottet. Socialdemokraterna säger i sin reservation angående beställningscentral atl jag har framfört samma krav i min motion som de har gjort. Så är faktiskt inle fallet. Anledningen till det är atl följande står inskrivet i yrkestrafikförordningen. som trädde i kraft den 1 januari i år. Jag citerar 4 kap. 9 §:

"Den tillståndsgivande länsstyrelsen får bestämma all lillståndshavare måste anslula sig till en sådan förening som har godkänts av länsstyrelsen och som har till syfte att hålla beställningskontor eller ha hand om gemensamma uppgifter i övrigt i fråga om trafiken."

Jag tycker all det är lill fyllest vad gäller beställningscentral.

Herr talman! Jag yrkar bifall till trafikutskottels hemställan på alla punkter.

Överläggningen var härmed avslulad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion 1972 av Lars Werner m. fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilio-

203

Nr 163                    nen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt

     ,            ,            votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

4 juni 1980

______________    Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i belänkande

,,.          .r o            27 mom. 1 röstar ja.

Vissa taxtjragor

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till motion 1972 av Lars Werner m. fl. i motsvarande

del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej -    16

Mom. 2 a

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 1972 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

27 mom. 2 a röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1972 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej -    16

Mom. 2 b och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Essen Lindahl m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lars Hedfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

204

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

27 mom. 4 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Essen Lindahl rn. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lars Hedfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 157 Nej - 156

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservafion 2 av Essen Lindahl m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Hugosson begärt votering upplästes oeh godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

27 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Essen Lindahl m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Hugosson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 157 Nej - 156

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:47 med anledning av proposifionen 1979/80:162 om reglering av priserna pä jordbruksprodukter, m. m.. jämte motioner.

I proposition  1979/80:162 hade  regeringen  (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen dels att

205

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, rn. m.

1.      anta förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering pä
jordbrukets område,

dels att

2.  godkänna vad i propositionen förordals om styrning av slaklsvinspro-duktionens utbyggnad,

3.  godkänna vad i propositionen förordals orn regleringen av priser m. m. på sockerbetor,

4.  godkänna vad i propositionen förordats om prisregleringen pä socker för liden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982,

5.  godkänna vad i propositionen förordals i fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflöt under regleringsäret 1980/81 eller hade influtit under tidigare regleringsår,

6.  medge att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskonloret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiflsmedel fick under regleringsäret 1980/81 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

7.  medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1980/81 fick disponera en rörlig kredit på högst 195 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

8.  godkänna vad i propositionen förordats i fråga om prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

9.  medge atl för budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti lämnades för län till yttre rationalisering, län till inre rationalisering, jordförvärvslån, driflslån och maskinlån med sammanlagt högst 608 000 000 kr., för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. rn. med högst 40 000 000 kr., för lån till rennäringens rationalisering m. m. med högst 2 500 000 kr. samt för län till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr.,

10.    godkänna vad i propositionen förordats om eftergift av vissa lån till
trädgårdsföretag.

206

Vidare hade regeringen föreslagit riksdagen alt

11.    till Prisstöd lill jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1980/81 anvisa
ett förslagsanslag av 193 600 000 kr.,

12.    till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 3 966 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:303 av Margot Håkansson (fp), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen begärde en översyn av malsubventionerna i den riktning som i motionen anförts.

1979/80:306 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga Nr 163

(yrkandena 2-4) hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om  Onsdagen den

utredning och förslag enligt följande; 2. att det etablerades en skärpt          4 jypj jQgQ

övervakning och kontroll över prisutvecklingen pä jordbrukels produktions-_____ _

medel oeh alt samhällsingripanden övervägdes om sådan kunde antas få en           Reglering av pri-
hämmande inverkan pä denna prisutveckling, 3. att den fortsatta utveckling-           serna på jord
en inom animalieproduktionen skulle ges största möjliga direkta anknytning bruksprodukter
till jordbruket, drivas i måttligt stora anläggningar och ges spridning över      
landet, 4. alt stöd lill upprustning av småbruk, främst i landets norra delar,
övervägdes vid sidan av elt särskilt prisstöd och alt regionalpoliiiska insatser
gjordes för spridning av kompletterande sysselsättning,

1979/80:388 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk),

1979/80:553 av Ivan Svanslröm (c) såvitt nu var i fråga (yrkandet 2),

1979/80:690 av Torsten Bengtson m. fl. (c),

1979/80:930 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c), vari yrkats att riksdagen beslutade föreslå regeringen alt uppta förhandlingar med jordbrukets organisationer om statligt stöd till frukt-, rotfrukts- och grönsaksodling i enlighet med vad som framförts i motionen,

1979/80:933 av andre vice talmannen Thorslen Larsson m. fl. (c),

1979/80:939 av Arne Nygren (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen skulle begära en skyndsam utvärdering av orsakerna till nedgången av antalet mjölkleverantörer i skogslänen under senare delen av 1970-lalel samt begära förslag om åtgärder för alt mildra utvecklingen,

1979/80:1383 av Einar Larsson m. fl. (c),

1979/80:1390 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari yrkats atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering och förslag rörande stöd till jordbruket i Norrbotten,

1979/80:1392 av Daniel Tarschys (fp), vari yrkats all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna att prisstödet för kött och fläsk borde avvecklas,

1979/80:1751 av Anna Eliasson (c),

1979/80:1752 av Anna Eliasson m. fl. (c), vari yrkats atl riksdagen som sin
mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om subventio
neringen och prissättningen i fråga om jordbruksprodukter och prispolili-
kens sociala och folkhälsomässiga betydelse,                                                    207

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

1979/80:1761 av Per Petersson m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde skyndsamma åtgärder för alt förbättra de norrländska jordbrukarnas situation,

1979/80:1851 av Stig Josefson m. fl. (c),

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:2027 av Sven Eric Äkerfeldt m. fl. (c),

1979/80:2031 av Filip Johansson m. fl. (c,m), vari yrkats 1. att riksdagen beslutade om ett stöd lill potatisodlingen i Norrland enligt jordbruksnämndens förslag på s. 108 i proposition 162, 2. all riksdagen beslutade om ett särskilt packeribidrag för ägg invägda vid runmärkesberältigade packerier enligl jordbruksnämndens förslag pås. 106 i proposition 162,3. att riksdagen till Prisstöd lill jordbruket i norra Sverige anvisade ett i förhållande till propositionen förhöjt förslagsanslag med 3 160 000 kr. lill sammanlagt 196 700 000 kr. samt 4. att riksdagen beslutade uttala att bestämmelserna om utbetalning av Norrlandsstöd lill kött- och fläskpr-oducenter snarast borde ändras, så atl såväl uppfödning som slakt skulle ske inom stödområdet i fråga för att del särskilda pristillägget skulle utgå,

1979/80:2032 av Filip Johansson m. fl. (c),

1979/80:2036 av Svante Lundkvist m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen beslutade 1. avslå regeringens förslag om styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad, 2. anta det av statens jordbruksnämnd utarbetade förslaget till styrning av fläskproduklionen, som förordats i motionen, 3. att av statens jordbruksnämnd konstaterat prislryckande överskott skulle föreligga för att differentierad produktionsavgift skulle tillämpas, 4. att medel för en särskild låginkomslsatsning avsattes i samband med kommande prisförhandlingar inorn det utrymme jordbruket som kollekliv tilldelats samt 5. atl sorn sin mening ge regeringen fill känna att en bättre samstämmighet mellan samhällets kostupplysning och effekten av de åtgärder som kunde uppnäs med jordbrukspoliliska styrmedel borde eftersträvas, och

1979/80:2037 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkats l.att riksdagen uttalade atl momseffekten pä livsmedel borde avskaffas genom atfmervär-deskatten som härrörde från försäljning av livsmedel i sin helhet skulle återföras till konsumenterna i form av selekliva livsmedelssubventioner, 2. alt riksdagen hos regeringen hemställde om en översyn av vilka varor som skulle anses vara livsmedel från skattesynpunkt och vilka livsmedel som ur närings- och andra synpunkter skulle ges en högre subvention vid fördelning av de medel som stod till förfogande för ändamålet.

208

Utskottet hemställde Nr  163

1.  atl riksdagen skulle anta förslaget till lag om ändring i lagen (1967:346)     Onsdagen den om prisreglering pä jordbrukets område,                                                                      4 jmj 1980

2.  beträffande styrning av animalieproduklionens utbyggnad m. m.

---

_

a)  alt riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag pä    Reglering av pri-motion 1979/80:2036 yrkandena 1-3 godkände vad i propositionen förordats    serna på iord-om styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad, bruksprodukter

b)  alt riksdagen lämnade motion 1979/80:553 yrkandet 2 och motionen       j 1979/80:2032 utan vidare åtgärd,

c)  att riksdagen lämnade motion 1979/80:306 yrkandet 3 och motionen 1979/80:388 utan vidare åtgärd,

d)   att riksdagen lämnade motion 1979/80:1751 utan vidare åtgärd,

3.   beträffande vissa näringsfysiologiska frågor

a)   att riksdagen lämnade mofionerna 1979/80:303. 1979/80:930, 1979/ 80:1392, 1979/80:1752 och motion 1979/80:2036 yrkandet 5 utan vidare åtgärd,

b)  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2037 yrkandet 2 såvitt avsåg kost- och näringsfrågor,

4.   beträffande vissa prisregleringsfrågor rn. m.

a)  alt riksdagen skulle avslå motion 1979/80:306 yrkandet 2,

b)  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:690,

c)  att riksdagen lämnade motion 1979/80:1383 utan vidare åtgärd,

d)   atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2036 yrkandet 4,

e)      all riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2037 yrkandet 1 samt
yrkandet 2 i återstående del,

5.  att riksdagen godkände vad i propositionen förordats om regleringen av priser m. m. på sockerbetor,

6.  att riksdagen godkände vad i propositionen förordats om prisregleringen på socker för liden den 1 juli 1980-den 30 juni 1982,

7.  att riksdagen godkände vad i propositionen förordats i fråga om användningen av avgiftsmedel som inflöt under regleringsåret 1980/81 eller hade influtit under tidigare regleringsär.

8.  att riksdagen medgav att den rörliga kredit på högst 120 milj. kr. som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiflsmedel fick under regleringsåret 1980/81 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen,

9.  alt riksdagen medgav att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter för budgetåret 1980/81 fick disponera en rörlig kredit på högst 195 000 000 kr. i riksgäldskonloret,

10.   beträffande prisstödet till jordbruket i norra Sverige

a) alt riksdagen godkände vad i propositionen förordats i fråga om
prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

b)   att riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:2027,

c)    alt  riksdagen  med  anledning  av  motion   1979/80:306  yrkandet 4.          209

14 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

motionenia 1979/80:939. 1979/80:1390 och 1979/80:1761 samt motion 1979/80:2031 yrkandena 1 oeh 2 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört om en övergripande översyn av prisstödet lill jordbruket i norra Sverige,

d) att riksdagen lämnade motion 1979/80:2031 yrkandet 4 utan vidare åtgärd,

11,   beträffande stöd lill trädgårdsnäringen

a)  att riksdagen medgav atl för budgetåret 1979/80 statlig kreditgaranti lämnades för lån till yttre rationalisering, lån lill inre rationalisering, jordförvärvslån, driftslån och maskinlån med sammanlagt högst 608 000 000 kr., för lån lill trädgårdsnäringens rationalisering rn. m. med högst 40 000 000 kr,, för lån lill rennäringens rationalisering rn, m, med högst 2 500 000 kr, samt för lån till inköp av avelshästar och ridhästar med sammanlagt högst 500 000 kr,,

b)  att riksdagen godkände vad i propositionen förordats om eftergift av vissa lån lill irädgårdsföretag,

c)  att riksdagen lämnade motion 1979/80:1851 utan vidare åtgärd,

12,  beträffande användningen av okonventionella fodermedel atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:933,

13,  att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 3 966 000 000 kr,,

14,  atl riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1979/80:2031 yrkandet 3 till Prisstöd lill jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1980/81 anvisade elt förslagsanslag av 193 600 000 kr.

Följande fyra reservationer hade avgivils av Svante Lundkvist, Sven Lindberg. Gunnar Olsson, Håkan Strömberg. Stig Alftin, Martin Segerstedt och Maja Ohlin (alla s):

1.                                beträffande styrning av animalieproduklionens utbyggnad m. m.. vari
reservanterna ansett alt utskottet under 2 a bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motion 1979/80:2036 yrkandena 1-3 och med avslag pä regeringens förslag i motsvarande del godkänner vad reservanterna förordat om elt system för styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad och om förutsättningarna för systemets tillämpning,

2.                                beträffande vissa näringsfysiologiska frågor, vari reservanterna ansett
atl utskottet under 3 a bort hemställa

all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motionerna 1979/80:303, 1979/80:930, 1979/ 80:1392, 1979/80:1752 och motion 1979/80:2036 yrkandet 5,

210

3. beträffande vissa prisregleringsfrågor m. m.. vari reservanterna ansett att utskottet under 4 a bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motion 306 yrkandet 2,

4. beträffande vissa prisregleringsfrågor m. m., vari reservanterna ansett Nr  163

att utskottet under 4 d bort hemställa                                         Onsdagen den

alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna           - ggg

anfört med anledning av motion 1979/80:2036 yrkandet 4.                                   

Reglering av pri-
SVANTE LUNDKVIST (s):                                                                 ,,„ ,,; y,.

Herr talman! Med anledning av ett tillfälligt handikapp ber jag alt få hålla     bruksprodukter
milt anförande från min bänk.                                                         

Jag måste inledningsvis få erinra om den debatt vi förde hiir i riksdagen inför 1977 års jordbrukspoliliska beslul. Jag konstaterade då alt vi under praktiskt tagel hela 1970-lalel i riksdagen hade varit i slort sett ense om vår jordbrukspolitik.

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte J972 års jordbruksutredning för atl i enlighet med vad sorn sades redan 1967 utvärdera resultatet av den jordbrukspolitik riksdagen då bestämde sig för. Utredningen hade under stor enighet resulterat i etl betänkande, som också bemöttes positivt av remissinstanserna. Grunden var lagd för en proposition och ett riksdagsbeslut om vår jordbrukspolitik som skulle kunna omfattas rned förtroende av både producenter och konsumenter.

I sin iver alt framställa sig som särskilt mån orn jordbrukarnas intressen spelade emellertid enligt min niening jordbruksminislern bort mycket av det förtroende för vår jordbrukspolitik som också inåste finnas på konsument-sidan. Den målsiiilning för jordbrukspolitiken som jordbruksutredningen enades om och där producenternas och konsumenternas intressen vägdes in med samma tyngd försköl jordbruksminislern i sin proposition lill producenternas fördel. Huvudsyftet med jordbrukspolitiken skulle enligl den proposition som den borgerliga regeringen redovisade för riksdagen vara inkomstutvecklingen för jordbrukarna. Konsumentintresset degraderades på del här sättet till ett andrahandsintresse.

Denna inställning följdes sedan upp med negativa ståndpunkter frän jordbruksministern lill de krav vi socialdemokrater reste på en förstärkning av konsumentdelegationens möjligheter atl företräda konsumenternas intressen.

Jag varnade dä jordbruksministern för del betänkliga även från näringens synpunkt i att riskera det förtroende sorn konsumenterna måste kunna ha för alt jordbrukspolitiken icke behandlas sorn en partsangelägenhel ulan sorn en angelägenhet för hela svenska folkel. Målet för jordbrukspolitiken måste vara all trygga vår försörjning med livsmedel av god kvalitet till rimliga priser för konsumenterna. Delta skall ske i en långsiktig och planmässig hushållning med de naturresurser som utnyttjas i jordbruket och med hänsyn tagen till skyddet för miljön. Del skall ske i en rationellt bedriven produktion, där driften får anpassas till de förutsättningar som kan giilla i olika delar av landet, en produktion som ger dem som arbetar i jordbruket deras del i den levnadsstandard svenska folkel kan uppnå.

Jordbruksministern har icke kunnat undgå alt uppleva en skärpt misstänk
samhet   från   konsurnentsidan   mot   var  jordbrukspolitik   och   mot   hur    211

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

212

regleringen av priserna på jordbruksprodukter fungerar.

Del är allvarligt om landets jordbruksminister upplevs som företrädare för den ena parlens intressen i jordbrukspolitiken. Jag har ansett del nödvändigt all säga delta därför att jag upplever att jordbruksminislern inom jordbrukspolitiken för ensidigt söker lösningar som i första hand skall passa producenternas intressen.

1972 års jordbruksutredning framhöll alt en styrning av den totala slakidjursproduktionen var nödvändig. Kostnaden för exporten skulle finansieras med en slakldjursavgifi som elt medel för att begränsa den totala produktionen. Under en period med besvärande överskott kunde det, ansåg utredningen, vara motiverat alt begränsa de större företagens utbyggnad genom alt låta dessa företag stå för en större andel av exportkostnaderna. Utredningen föreslog därför att avgiften borde kunna differentieras med hänsyn till företagsstorlek. En differentiering av slaktdjursavgiften borde enligl utredningen tillgripas endast då marknadssituationen för fläsk var sådan alt differentieringen kunde anses vara motiverad.

Jordbruksministern anslöt sig i propositionen lill vad ulredningen anförde om syftet med en sådan styrning. Konsumentdelegationen deklarerade sin tveksamhet lill en differentiering av slakldjursavgiflerna, med hänvisning till de negativa konsekvenserna för rationaliseringsulvecklingen. Riksdagen antog jordbruksministerns förslag. Vi socialdemokrater betonade i ett särskilt yttrande alt avgiftsdifferentieringen icke borde utformas sä atl konkurrensen mellan olika råvaruproducenter snedvrids på etl sätt som står i motsättning såväl till jordbruksnäringens egna som till allmänt samhällsekonomiska intressen.

Jordbruksnämnden har sedan redovisat ett system för styrning av animalieproduktionen som ligger i linje med de riktlinjer som riksdagen uttalade sig för. LRF har utarbetat etl annal system, enligl vilket differentierade avgifter ersätts med elt differentierat pristillägg, som skulle utgå till producenter med högst 1 500 levererade svin per år. Pristillägget skulle enligt LRF:s uppfattning vara permanent och sålunda i kraft även när det inte råder något prislryckande överskott på fläsk. Tyngdpunkten i LRF:s förslag är lagd vid atl genom en inkomstfördelning främja en produktion inom familjejordbruket, sålunda inte vid vad som var del ursprungliga motivet, att minska risken för ett icke önskvärt överskott.

Regeringen har i propositionen anslutit sig till del av LRF utarbetade förslaget. Även om jordbruksminislern förordar atl de pristillägg som delta förslag bygger på bör tillämpas bara när prislryckande överskoll råder, sä riskerar rnan med delta system enligl vår mening en icke önskvärd ökning av fläskproduktionen som permanentar överskotten och därmed också pristill-läggen.

Med sill förslag i den föreliggande propositionen medverkar regeringen lill atl främja en ytterligare utbyggnad av fläskproduktionen i elt läge då hälsovårdande organ ullalar sig för alt man bör förbättra kostvanorna genom alt minska konsumtionen av animaliskt fett. Om, som nu är fallet, slakterierna fortsätter all ge större rabatter till de slora producenterna än till

de små - del gäller även jordbrukskooperalionens slakterier - och staten sedan i sin tur genom grispremier stimulerar de små producenterna, blir det sammantagna resultatet en ökad fläskproduklion i stället för en begränsad. Vid den hearing vi hade med representanter för bl. a. producenlsidan framgick det också atl del var detta som man hoppades på.

Vi kan därför för vår del inte ansluta oss lill regeringens förslag. Vi förordar i stället det av statens jordbruksnämnd utarbetade förslaget. Detta system står i överensstämmelse med riksdagens beslut 1978 och syftar till all minska risken för icke önskvärda överskott. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

När LRF förordar och regeringen ansluter sig till denna nya typ av grispremie som man vill införa motiverar man i första hand detta med all det skulle innebära en omfördelning av inkomsten frän större till mindre producenter.

Vi har från socialdemokratins sida i samband med att riktlinjerna för jordbrukspolitiken diskuterades inför 1977 års beslut uttalat att vi vill främja en inkomstutjämning även mellan olika jordbrukarkategorier - en solidarisk lönepolifik inom jordbruket. Men en sådan inkomstpolitik bör enligt vär mening inte få åstadkommas med åtgärder som strider mot andra mål för vår jordbrukspolitik, bl. a. en väl avvägd inriktning av vär jordbruksproduktion.

Vi anser inte att regeringens förslag uppfyller detta krav. För att främja en inkomstutjämning förordar vi i stället att statens jordbruksnämnd ges i uppdrag att i samband med kommande prisförhandlingar avsätta etl visst belopp av det utrymme som jordbruket kollektivt tilldelats i prisuppgörelsen fill en låginkomslsatsning. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nr 4.

Med anledning av bl. a. socialdemokratiska motioner har utskottet enats om behovet av en mer övergripande och parlamentariskt förankrad översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige. Vi socialdemokrater är också väl medvetna om att del finns vissa jordbrukare som sitter utomordentligt besvärligt till på grund av den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen har fört. Inte minst nyetablerade jordbrukare som inte haft förmånen att ärva sin gård kan på grund av de snabbt stigande räntekostnaderna ha slora bekymmer. Därför har vi kunnat ge vär anslutning till utskottets skrivning med anledning av motion 1383, i vilken det föreslagits att kostnadskompensationen för räntekostnader skall fördelas så, att kompensationen tillfaller de verkligt utsatta.

Herr talman! Jordbruksministern för i varje sammanhang fram familjejordbruket som - så har jag uppfattat det - den för honom snart sagt enda tänkbara företagsformen inom näringen. Vi socialdemokrater har för vår del slagit fast att familjejordbruket kommer att vara den dominerande företagsformen inom svenskt jordbruk. Vi har i vår jordbrukspolitik arbetat med sikte på att få till stånd bärkraftiga familjejordbruk. Men detta får ä andra sidan inte innebära att vi till varje pris skall hindra andra förelagsformer atl utvecklas. Även inom jordbruksnäringen måste utrymme ges för möjligheter att pröva nya rön och alternativa företagsformer. Om jordbruket kollekfivt

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. rn.

213

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

skall kunna utövas i mindre företagsenheter inom områden av vårt land där sädana företagsenheter är den enda miiijligheten och della skall kunna ske utan all konsumenterna eller skattebetalarna belastas med stora merkostnader, sä måste näringen i områden där detta är möjligt drivas med metoder som ökar näringens kollekliva lönsamhet. Detta skall självfallet ske utan atl man ger avkall pä vad som från odlings- och miljösynpunkt kan vara lämpligt.

En stagnation av jordbruksnäringens utveckling pä ett stadium som för dagen kan te sig acceptabelt kan för framtiden bli en svär belastning för hela näringen. Även från den synpunkten ärdet angeläget atl jordbruksministern försöker se på näringens situation och framtid ur ett litet vidare perspektiv än del som vanligen framskymtar i hans propositioner.

Herr talman! Jag yrkar sålunda bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1 och 4.

214

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I betänkandet nr 47 frän jordbruksutskottet behandlas en fråga som har intresse för alla människor här i landet, nämligen frågan om regleringen av priserna på jordbruksprodukter. Jordbruksprodukter är oftast delsamma som livsmedel och därmed av särskilt intresse för de familjer som har en hög konsumtion av livsmedel. Så är fallet i familjer med flera barn och i familjer där de vuxna har ett krävande kroppsarbete. Men livsmedelspriserna har intresse också för den vanliga familjen med den vanliga nivån på livsmedelskonsumtionen. Frågan har också ett större intresse för de människor här i landet som har låga inkomster. Har folk låga inkomster kommer nämligen utgifterna för livsmedelsinköp att ta en myckel stor del av den begränsade inkomst som står till förfogande. Livsmedelsposten i familjebudgeten blir då en tung och kännbar post. Vpk:s livsmedelspolitiska hnje är att slå vakt om främst låginkomsttagarnas läge på livsmedelsmarknaden. Det gör man genom att ta bort momseffekten på livsmedlen. Vpk:s livsmedelspolitiska linje erkänner också jordbrukarnas rätt till en med jämförbara grupper likvärdig inkomst. Men jordbrukarna måste tillförsäkras denna inkomst på ett sätt som är fördelningspoliliskl godtagbart.

Jag skall övergå fill atl kommentera motionernas behandling i utskoltets betänkande.

I motionen 306, yrkandet 3, påtalas de negativa effekterna från miljö- och djurhälsosynpunkt av vissa utvecklingsdrag inom animalieproduktionen. Krav reses på en utvecklingsinriklning mot största möjliga direktanknytning till jordbruket i måttligt stora anläggningar med spridning över landet. I motionen 388 ställs liknande krav. Här reses krav på i möjligaste mån inhemsk foderförsörjning, en avelsinriktning som tillgodoser djurens välbefinnande och en begränsning i användningen av antibiotika för att undgå ogynnsamma effekter.

Utskottels skrivning med anledning av dessa yrkanden är så pass positiv, atl jag för denna gång kan avstå från att yrka bifall lill motionerna. Vi kommer i stället att noga följa utvecklingen i fortsättningen.

Vad sedan gäller motionen 2037, som väckts med anledning av proposi-     Nr 163 tionen 1979/80:162, så innehåller den de slora och kontroversiella kraven i     Onsdaeen den detta sammanhang. Det första kravet är atl momseffekten på livsmedel skall     4 -..j.-. jgsn

avskaffas genom alt den mervärdeskatt som härrör frän försäljning av     ______

livsmedel i sin helhet skall återföras lill konsumenterna i form av selekliva     Reglering av nri-livsmedelssubvenlioner. Det andra kravet, som är en följd av det första, är     erna oå iord-att en översyn görs av vilka varor som skall anses vara livsmedel från     bruksprodukter skatlesynpunkt och vilka livsmedel som från näringssynpunkt och från andra synpunkter skall ges en högre subvention vid fördelning av de medel som slår till förfogande för ändamålet.

Inget av dessa två krav grundas pä någon ny princip. Båda principerna är redan i tillämpning sedan några år tillbaka. Vad de handlar om är atl höja subventionsnivån, så atl hela momseffekten på livsmedel återförs till konsumenterna. Enligl uppgift i utskoltets belänkande var livsmedelsmomsen år 1979 ca 9 miljarder kronor. Av denna summa gick dä, enligt utskottet, 3,4 miljarder tillbaka lill konsumenterna i form av livsmedelssubventioner. Om dessa uppgifter är korrekta skulle år 1979 ca 5,6 miljarder kronor av livsmedelsmomsen ha stannat kvar i statskassan. Det fordras sålunda en radikal höjning av livsmedelssubventionerna, om momseffekten på livsmedel helt skall tas bort. Vid én sådan höjning är det viktigt att en riktig fördelning görs, så att näringsrikfiga livsmedel gynnas på bekostnad av mindre näringsrikliga. Därför måste en radikal höjning av livsmedelssubventionerna åtföljas av en ordentlig genomgång av vilka livsmedel som skall subventioneras och till vilken nivå. Det är självklart också nödvändigt att fastställa vad som från skattesynpunkt skall förstås med livsmedel.

Utskottet gör i sin skrivning ett märkligt konstaterande, som jag inte kan underlåta att bemöta. Man skriver mitt på s. 12 i betänkandet; "Utskottet noterar att vänsterpartiet kommunisterna i motionen 2037 frånfallii de krav på avveckling av mervärdeskatten pä livsmedel som man tidigare framfört vid upprepade tillfällen."

Har vpk verkligen gjorl det? Ja, formellt kan det synas sä. Men det gäller bara formellt. Det är ju, som vi också säger i motion 2037, möjligt att ta bort momsen på livsmedel på två sätt. Det ena är att helt enkelt ta bort den. Det andra sättet är att, som föresläs i motionen, lill konsumenterna återföra hela momsintäkten från livsmedelsförsäljningen till konsumenterna. Den senare metoden kan ha fördelar, därför att viktiga och näringsriktiga livsmedel dä kan ges en högre subvention, samtidigt som mindre viktiga eller umbärliga livsmedel ges en lägre eller ingen subvention. Vid båda metoderna blir det nödvändigt atl avgränsa vad som skall anses vara livsmedel frän skattesynpunkt.

Det handlar sålunda inte om något frånfall av ställda krav från vpk:s sida. I själva verket har dessa alternativa krav rests ett flertal år. Vi har aldrig krävt både borttagande av livsmedelsmomsen och livsmedelssubvenlionerna. Det har förekommit alt båda alternativen aktualiserats i motioner till samma riksdag, men avsikten har varil den jag här och nu angivit.

Utskottet yrkar avslag på motionen med hänvisning till att motionärerna          215

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

inte anvisat hur förslagen skall finansieras. Som etl litet oppositionsparti har vi inte de utredningsresurser som skulle behövas för att framlägga en heltäckande statsbudget. Jag anser därför att det är den sittande regeringens sak alt lösa finansieringsfrågan. Jag vill bara antyda att ett slopande av indexregleringen av skatteskalorna förmodligen skulle räcka för genomförande av den här tilltänkta reformen. Det skulle vara en reform som fördelningspolitiskt gynnade låg- och mellaninkomsttagare, vilka nu under flera är fält vidkännas en sänkning av sina reallöner.

I motionen 306, yrkande 2, krävs skärpt övervakning och kontroll av prisutvecklingen på jordbrukets produktionsmedel. Samhällsingripanden skall övervägas om de kan tänkas få en hämmande inverkan på denna prisutveckling. Det är viktigt att hålla tillbaka en prisstegring på dessa produktionsmedel, eftersom den slår igenom vid förhandlingarna om prissättningen pä jordbrukets produkter. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att man utgår frän att denna prisutveckling kommer att ägnas skärpt uppmärksamhet. Jag kommer nu inte att hemställa om bifall till motionsyrkandet, men vi kommer uppmärksamt att följa utvecklingen. Vid den kommande voteringen kommer vi att stödja reservationen 3, som tar upp ett liknande krav.

I yrkande 4, motion 306 slufligen, tas frågan om stöd till småbruk, främst i landets norra delar, upp. Vi menar också att det är viktigt att kunna bo kvar pä småbruk i dessa delar av landet och atl det tillskapas kompletterande sysselsättningar.

Här förordar utskottet en översyn av förhållandena för småbruket i dessa områden av landet för att nå likställighet i levnadsvillkoren. Utskottet hamnar slutligen på etl tillkännagivande till regeringen med anledning av fem motioner, däribland motion 306. Därför har jag i dag inget yrkande på den punkten.

Herr talman! Med det nu anförda yrkar jag bifall till motion 306, yrkande 3, och motion 2037, båda yrkandena.

Jag vill sluta det här anförandel med atl ställa en direkt fråga till jordbruksutskottets ordförande, Einar Larsson.

När vi för några dagar sedan debatterade prisregleringen för fisk sade Einar Larsson alt livsmedelssubventionerna efter den 1 juli 1980 skulle komma alt höjas till en nivå som ganska precis motsvarade en återbetalning av den livsmedelsmoms som staten får in. Jag hade dä inte tillgäng till sifferuppgifter om storleksordningen pä den nödvändiga höjningen för att uppnå en sådan återföring lill konsumenterna, men nu redovisar utskottet i sin skrivning siffror för år 1979. Jag har tidigare i mitt anförande berört dessa och funnit att höjningen av livsmedelssubventionerna skulle behöva bli så stor som 5,6 miljarder. Här måste det väl föreligga ett missförstånd från någon part. Det vore bra om Einar Larsson ville klara ut hur det förhåller sig med denna fråga. Jag tror inte alt han är beredd alt gå med pä en sådan höjning av subventionerna.

216

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jag skulle faktiskt gärna vilja inleda detta anförande med alt ge en komplimang till Per Israelsson för hans sätt att diskutera dessa frågor. Det är i regel på reellt sakunderlag som förslag framförs och frågor ställs. Därför är det också angelägel att jag får tillfälle alt svara på den fråga som Per Israelsson ställde just nu. Man kan möjligen säga att vårt belänkande kunde ha innehållit några rader till, vilka givit en klarare bild av läget.

1 den summa på 8,9 miljarder som här nämndes ingår allt möjligt som kallas för livsmedel. Om jag nöjer mig med alt ta bort den momseffekt som uppslår vid försäljning av malt- och läskedrycker, återstår för övriga produkter endast 4,9 miljarder. Tar jag ytterligare bort en del andra produkter, som inte är direkt komna frän jordbruket, har vi kvar en summa på litet över 4 miljarder. Med hänsyn till vad som nu har framkommit i pressen om pågående förhandlingar om den eventuella miljard som det kan röra sig om i kostnadskompensalion är jag framme vid något över 5 miljarder. Det, Per Israelsson, motsvarar ganska precis momseffekten på baslivsmedel frän svensk jordbruksproduktion. Jag är tacksam för att jag gavs tillfälle att göra denna beskrivning.

Vi är då inne pä frågan om bedömningen av vad som är baslivsmedel. Det är föremål för en viss diskussion. Jag tycker, herr talman, att man har anledning att uttrycka glädje över den, vägar jag påstå, i nordisk och internationell jämförelse ovanliga enighet som råder kring jordbrukspolitiken. De nyanser och skillnader i bedömningen som kan utläsas av exempelvis detta utskottsbetänkande är vid internationell jämförelse försumbara eller mycket marginella.

Jag kan endast uttrycka glädje över detta. Därför är jag litet förvånad över att utskoltets vice ordförande i sitt anförande ändå försöker skruva debatten dithän alt här skulle finnas betydande klyftor. Jag vill bestämt bestrida att så är fallet.

Det som vi har diskuterat här och som man kan tycka litet olika om är, säger Svante Lundkvist, frågan huruvida jordbruksministerns proposition och ulskottsmajoritetens förslag syftar mer till producenternas än till konsumenternas intressen. Det är naturligtvis alltid en väldigt svår och mycket grannlaga balansgäng att hitta vad som är den rätta avvägningen. Vi känner nu till att många jordbrukare - då kanske speciellt unga jordbrukare, som har startat i rationella och bärkraffiga företag - ändå har betydande ekonomiska bekymmer och i stor utsträckning rent av är konkursholade. Det tycker jag inte ger belägg för Svante Lundkvists påstående atl det skulle ha givits någon särskild favör åt producentsidan.

Jag vill tvärtom säga att det finns anledning atl med glädje konstatera att 1977 års principbeslut börjar slå igenom pä olika sätt. Det råder en ganska hygglig balans mellan produktion och konsumtion. Kanske finns del små tendenser till överproduktion av några produkter, men det observeras, oeh i propositionen och i utskottsbetankandet diskuterar man också att åtgärda det.

När Svante Lundkvist påstår att våra åtgärder under de senaste åren

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

217

15 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

218

speciellt skulle ha gynnat producenterna, vill jag säga att i socialt hänseende finns det alltjämt kvar en mycket stor skillnad mellan i jordbruket arbetande befolkning och jämförbara grupper. Jag tänker på möjligheten att få ledighet i samband med sjukdom eller att rent av la litet semester.

Det har tagits små försiktiga steg pä vägen mot en viss jämställdhet därvidlag, men jag tycker att det är ganska orättvist atl påstå att jordbrukarna skulle ha några favörer i del avseendet. Om Svante Lundkvist pä allvar menar det, är han mycket illa informerad om den dagliga rutinen hos den aktiva jordbrukarbefolkningen. Det handlar inte om någon åttatimmarsdag eller någon fyrtiotimmarsvecka eller några fyra å fem veckors semester. Det handlar heller inte alllid om de timlöner som kunde vara berättigade.

Jag vill i det sammanhanget avvisa den reservation som är betecknad med nr 3 och som ännu inte är kommenterad. Där finns en mycket underlig formulering: "Några ökade kostnader med anledning av avtalen uppstår knappast förrän tidigast under sommaren. Dessutom har företagen i allmänhet redan i sina kostnadskalkyler avsatt erforderliga medel för att täcka löneökningarna."

Den formuleringen vittnar verkligen inte om någon särskild insikt i hur det går till i ett jordbruksföretag. Tvärtom måste man kanske år i förväg förskottera kostnader för produktionen, och sedan får man ta emot vad det kan bli i prisutveckling. Det är inte så lyckligt att man avsätter i någon kostnadskalkyl. Det kan tvärtorn vara sä att när året är slut blir det mycket mindre över än det var året före. Det har man nog upplevt ofla.

Jag vill också något kommentera de små skillnader som jag antydde. Oppositionspartierna har accepterat att man ser till alt ha en viss styrning av animalieproduktionen. Det är väldigt bra att vi är eniga på den punkten. Ingen är gynnad av alt vi får ett prislryckande överskott.

Tidigare har vi haft en viss diskussion om vilka styrmedel och metoder man skulle använda. Jag vill gärna bekänna att jag personligen alllid har trott mest på etableringskontroll i samband med andra åtgärder. Det har emellertid inte varit möjligt att få gehör för det. Andra metoder har utarbetats under ganska stor vånda, oeh man tycks inte vara särskilt lycklig över den teknik som jordbruksnämnden föreslår.

I propositionen har jordbruksministern valt en teknik med pristillägg, och den har utskoltets majoritet accepterat, vilket emellertid reservanterna inle har gjort. Vi får väl se hur det fungerar. Jag tycker nog alt Svante Lundkvist slog in en del öppna dörrar när han sä klart i förväg anser sig veta att metoden måste fungera illa. Jag tror inte att det är så säkert, utan jag tycker att det är värt all prova den tekniken, i all synnerhet med tanke på det resonemang som förs i en av de andra reservationerna, där det talas om en viss låglönesatsning. Jag tror faktiskt att etl pristilläggssystem kan bli mycket effektivt. Jag vågar påstå detta mot bakgrund av kännedomen om att marginalerna i nettoeffekt från ett stort animalieföretag ofla är ganska små, och alt de påverkas ganska snabbt av förändringar i prissituationen mellan olika företag. Jag tror atl det också kan vara en riktig låglönesatsning som är inbyggd i det systemet.

I reservation 4 som har fogals till betänkandet talar reservanterna om att man vill ha samma låginkomslsatsning när det gäller mjölkproduktionen. Men vi har också i utskottsbetänkandet med en formulering som gäller detta och som är myckel väsentlig. Vi har nämligen sagt att det gäller atl i tid se upp sä att vi inte får samma bekymmer med mjölkproduktionen som är på väg atl växa fram när det gäller ägg- och fläskproduklionen och atl man även i tid bör se upp sä atl denna produktion inte får slagsida i fråga om struktur oeh omfattning.

Sammanfattningsvis vill jag, herr talman, säga atl Svante Lundkvist slog in några öppna dörrar när han avslutade sitt anförande med att säga atl man skall behålla nationalitet och effektivitet. Det råder ingen oenighet på den punkten. Jag vill än en gång säga att de reservationer som är fogade lill detta mycket väsentliga betänkande är av ganska marginell karaktär.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall till ulskotlels hemställan på alla punkter.

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag misstänker att utskottets ordförande ändå hörde att jag sade att i dagens läge är vi från soeialdemokrafins sida väl medvetna om att det finns vissa jordbrukargrupper som är hårt klämda av den ekonomiska politik som regeringen fört. Det gäller inte minst de nyetablerade och de unga, som kanske inte haft tillgäng till egna förmögenheter eller ärvt gårdar och som pä grund av de snabbt stigande räntekostnaderna nu har en utomordentligt svår situation. Men det är pä dem som man skall rikta in sina åtgärder när det gäller att ge stöd. Man kan inte pä det sätt som Einar Larsson gör generalisera och tala om hela jordbruket när vi diskuterar vilken standard människor lever på.

Jag har hela liden försökt påta mig uppgiften atl varna jordbruksministern för att uppträda så, alt man får ett intryck av atl det i första hand är producentintressena som han ömmar för. Om vi i detta land skall kunna föra en jordbrukspolitik som blir till gagn för näringen är del utomordentligt angeläget att den kan omfattas med förtroende också av konsumenterna.

När det gäller det exempel som vi har tagit upp i dag och nu diskuterar, har det ursprungliga syftet varit att försöka begränsa riskerna för överskotlspro-dukiion pä fläsk. Men jordbruksministern vrider i stället detta med stöd från LRF:s sida till att i huvudsak bli en fråga om att stödja en utveckling inom familjejordbruket. Med den uppläggning han har valt riskerar vi alltså att få en perrnanentning av överskottet, som kommer att fortsätta alt utlösa de nya grispremierna. Därmed har vi skaffat oss det bekymmer på halsen som vi skulle försöka motverka.

Jordbruksnämnden hade ett förslag som jag tror skulle haft bättre möjligheter att lyckas. En utebliven avgift innebär nämligen icke samma stimulans som ett bidrag som man plötsligt fär för en produktion. Det torde vara ett oomkullrunkeligt faktum. Därför är jag rädd för att detta system tyvärr kommer att medverka till - som jag nämnde i milt tidigare anförande -

219

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

att vi får en fortsatt risk för överskottsproduktion. Och då har vi ju inte för ett ögonblick löst det problem som vi var ute efter att lösa.

PER ISRAELSSON (vpk) replik;

Herr talman! Einar Larsson bekräftade i sitt inlägg det han sade när vi diskuterade prissättningen pä fisk, nämligen att livsmedelssubvenlionerna efter den 1 juli skall uppgå till samma belopp som inflyter i moms. Förklaringen har nu kommit. Den sammanhänger med den begränsnings-problemafik som vi tar upp i vårt andra yrkande. Vi säger där att del måste klargöras vad som skall förstås med livsmedel ur skatlesynpunkt. Jag har fått intrycket att Einar Larsson ser pä avgränsningsfrägan i mer begränsad omfattning än vi gör. Om gränsen dras vid vissa baslivsmedel är del möjligt atl det Einar Larsson säger är sakligt riktigt.

Svante Lundkvist tog upp frågan om fläsket, och den har jag berörl i mitt tidigare inlägg. Det kan vara önskvärt med en differenfiering av subventionerna så att näringsriktiga livsmedel får högre subventioner än andra, mindre näringsriktiga. Ur den synpunkten har jag intrycket, vilket jag visst sade i debatten om fisken, att det är bättre att subventionera fisk än fläsk. Även ur beredskapssynpunkt är det en fördel för landet om fläskproduktionen inte ökar ohämmat utan håller sig inom vissa gränser.

Jag vill emellertid framhålla atl vårt krav att ta bort momseffekten på livsmedel nog inte är helt tillgodosett med den höjning som kommer den 1 juli. Vi kommer säkert att få en diskussion om vad som skall förstås med livsmedel ur skattesynpunkt, så frågan är nog inte, trots höjningen, helt ur världen för vär del, Einar Larsson.

220

EINAR LARSSON (c) replik:

Herr talman! Det är klart alt det alltid kommer atl pågå en diskussion om vad som är hälsoriktig kost och vad som skall räknas som baslivsmedel. Den diskussionen är nu i gång och jag tycker att den är positiv.

Det är helt klarl alt det inte är särskilt lätt att få alla människor att tycka lika i denna fråga. Jag tar mig själv friheten att tycka alt malt och läsk kan räknas bort lill fördel för mjölken, som är bättre. Det kan hända atl jag har fel, men om alla tyckte så skulle det inte bli så stora problem med mjölköverskoltet.

Beträffande Svante Lundkvists inlägg om alt en del jordbrukare har det svårare än andra vill jag säga att så kommer del alllid atl vara. Mot den bakgrunden är det också atl välkomna atl utskottet kunnat göra en enig skrivning på den punkten med förslag om alt pengar skall skjutas till jordbruken på elt sådant sätt att de hamnar där de är mest berättigade.

Vad gäller livsmedelssubventionerna vill jag än en gäng påpeka att vi i utskottet inte tyckt oss ha ett faktaunderlag som ger oss möjlighet att ta ställning till hur styrningen bör ske mellan olika livsmedel. Jag tycker att vi har anledning att avvakta den livsmedelsberedning som är tillsatt och som har till uppgift att försöka utvärdera vad som skall bedömas som hälsoriktig kost, dvs. vad som skall ha rätt till subventioner och vad som inle skall ha det. I

/

avvaktan på del resultat livsmedelsberedningen kan komma fram till har     Nr 163
utskottet nöjt sig med att uttrycka viklen av att dessa frågor uppmärksammas     Onsdaeen den
och följs upp.                                                                4 jypi 98Q

PER ISRAELSSON (vpk) replik;

Herr talman! Så mycket har jag inle att tillägga fill vad Einar Larsson sagt. Jag vill bara framhålla atl det är viktigt att man i fortsättningen gör en klar avgränsning, sä att man verkligen vet vad man diskuterar när man i den politiska debatten lar upp livsmedelssubventionerna.

Jag tycker också atl det är viktigt att det så snart som möjligt tas fram ett faktaunderlag för en bedömning av hur man skall styra subventionerna och av vad som skall förstås med näringsriktiga livsmedel och hur subventionerna alltså skall styras.

Jag är överens med Einar Larsson när del gäller mjölk och maltdrycker. Det är nog bättre med mjölk, oeh att subventionera maltdrycker torde inte vara nödvändigt. Men däremot torde det vara nödvändigt atl subvenfionera en del livsmedel som i dag inte subventioneras. För att göra den bedömningen måste det finnas ett faktaunderlag, och det bör tas fram så snart som möjligt. Men jag har också en känsla av - och den bygger på erfarenheter från 1972 års jordbruksutredning - att det inte är så enkelt för sakkunskapen att komma överens på detta område, och det är ett hinder för alt det här skall gå snabbt. Det visade sig nämligen att det finns rätt olika meningar bland sakkunskapen om vad som är näringsriktiga livsmedel och vad som inle är del.

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Vad vi vill ge uttryck ål i det här sammanhanget är att samtidigt som vi tycker att det är rikfigt att stödja tillkomsten av bärkraftiga familjejordbruk för atl vi skall kunna fä en rationell produktion och möjligheter för människor att leva på sina insatser i jordbruket kan vi å andra sidan inte vara likgiltiga för vilken inriktning produktionen skall ha. Det får alltså inte enbart vara en huvuduppgift att vi säger att vi skall ha bärkraffiga jordbruk, utan frågan är också vad vi skall producera. Det är där jag menar att den här propositionen pekar i fel riktning.

GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Den proposition som vi behandlar i dag medför mycket stora kostnader för samhället. Det stadiga stödei för att hålla nere priserna på vissa vikfiga livsmedel uppgår till ständigt ökande summor. Ibland har dessa halvärliga belopp sedan 1972 uppgått till hela det belopp som förhandlats fram mellan jordbruket och konsumentdelegationerna. Det framgår av kostnadsstatistiken från jordbruket, med mejerier, slakterier och kvarnar.

Ibland har man, såsom i den proposition som vi behandlar i dag och som tar upp förhandlingsresultatet per den 1 januari 1980, täckt bara en del av beloppet genom subventioner med skattemedel. Livsmedelssubvenfionerna beräknas under första hälften av 1980 öka med 120 milj. kr. och uppgår nu i

221

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

222

budgeten till nära 4 miljarder kronor. En del av delta belopp tillförs jordbruket som låginkomstsatsningar, och en del går till hjälp till avbytar-verksamhet. Dessutom används också av statliga medel hela 193 milj. kr. för att stödja livsmedelsproduktionen i det norrländska jordbruket.

Just i dagarna förhandlar vi om nya höjningar av priserna på jordbruks-baserade livsmedel. Alt de förhandlingarna kommer alt sluta i över 1 miljard kronor i ökade livsmedelspriser står redan klarl. Med hänsyn till regeringens löfte inför avtalsrörelsen alt man i allt väsentligt skall subventionera höjningar av livsmedelspriserna per den 1 juli 1980 kan detta innebära att dagens subventionsbelopp på nära 4 miljarder kan komma alt öka med närmare 25 % enbart på grund av kostnadsstegringarna under etl halvår. Del blir svårt för en regering som redan brottas med stora statsfinansiella problem.

Del är mycket stora oeh snabbt ökande belopp som nu tillförs jordbruket bl. a. som kompensafion för ökade priser pä produktionsmedel. Det finns nog inga andra näringar som så snabbt får en sä fullständig kostnadskompensation. Men det följer en automatik som fastlagts i avtal 1978. Därför är yrkande 2 i vpk-motionen 306 om skärpt övervakning och kontroll över prisutvecklingen pä jordbrukets produktionsmedel etl intressant förslag, speciellt i en tid av kraftig inflation och i en tid då man eftersträvar återhållsamhet med statens utgifter. Av den anledningen är det märkligt att regeringspartiernas representanter inte har velat uttala sig mera bestämt för att bromsa upp utvecklingen av de priser som gäller vid jordbrukarnas inköp av produktionsmedel. Jordbruket bör också medverka i kampen mot inflationen.

Med anledning av motion 306 föreslår vi i vår reservation 3 att regeringen ges till känna att det bör råda prisstopp på jordbrukets produktionsmedel fill den 1 juli och alt det därefter bör ske en intensiv prisövervakning. Einar Larsson berörde något vår reservation och menade att vi inte har rätt. Men eftersom man inom en stor del av löntagarkollektivet i dag har förbundsförhandlingar och lokala förhandlingar, blir det faktiskt så att de kostnader som den senaste avtalsrörelsen leder till inte kommer att beröra dessa produktionskostnader förrän under den allra sista månaden av avtalsperioden. Därför kunde man myckt väl ha haft ett prisstopp i delta läge.

I nu pågående förhandlingar beräknas dessa prisökningar enbart på ett halvår fill över 800 milj. kr.; dock skall man minska detta belopp med kostnaderna för räntehöjningar. Nu signaleras också kraftiga prisökningar på bl. a. handelsgödsel. Ett temporärt prisstopp på dessa varor hade därför verkligen varit angeläget. Regeringen talar mycket och ofta om att vi skall minska den offentliga sektorns kostnader. Egentligen tillhör våra livsmedelssubventioner, som är en form av transfereringar, också den offentliga sektorns utgifter. Därför hoppas vi att regeringen skall uppskatta vårt intresse för ekonomisk återhållsamhet och atl man skall vidta åtgärder i enlighet med önskemålet i reservation 3, som jag yrkar bifall till.

Sedan flera är tillbaka pågår en livlig diskussion i massmedia och i olika livsmedelstidskrifter om näringsvärdet i vår kost och om angelägenheten av

ändrade kostvanor hos en stor del av befolkningen. Häromdagen uttalade    Nr 163
sjukvårdsministern att man borde stimulera en stor del av befolkningen till     Onsdaeen den
ändrade kostvanor för alt på det sättet främja vår folkhälsa och för alt minska    4 jpj jggQ
sjukvårdskostnaderna.                                                                 

---

Vi bör stimulera konsumtionen av en mer allsidig kost, som följer den     Reglering av pri-kostpyramid eller kostcirkel som våra näringsexperter har utarbetat oeh som    serna på iord-har tyngdpunkten pä bröd, fleromättat matfett, mager mjölk, rotfrukter, fisk     bruksprodukter och grönsaker. Såväl livsmedelsverket som socialstyrelsen och våra profes-     j  „ sorer i näringslära rekommenderar minskad konsumtion av fläsk, smör, grädde och socker. Av ett omfattande åtgärdsprogram om bättre kost- och mofionsvanor inför 1980-talet, som socialstyrelsens hälsoupplysningsnämnd har sammanställt, framgår bl. a. att kostvanorna inte har utvecklats i den positiva riktning som man hade hoppats. I vissa delar rör det sig t. o. m. om klara försämringar.

I sex motioner frän alla partier utom från moderata samlingspartiet uppmärksammas dessa problem. Man vill att större hänsyn skall tas till folkhälsan vid fastställandet av priser oeh subventionering när det gäller jordbruksbaserade livsmedel.

När den s. k. beredningen för livsmedels- och näringsfrågor tillsattes 1978 väckte det mycket stora förhoppningar om alt nu skulle större hänsyn tas till näringsfysiologiska rön i vår jordbruks- och livsmedelspolilik. Tidningen Expressen skrev i juli 1978 följande: När man började subventionera jordbruksprodukter på 1970-talet blev följden efter hand att fetlkonsumlio-nen, som varit på nedgång i många år, plötsligt började stiga igen.

I vår motion 2036 konstaterar vi bl. a. att konsumtionen av fläsk och fläskkött har ökat med 60 000 ton från 1973 till 1978, och i propositionen pä s. 12 säger jordbruksministern att han antar att det skall bli ett utökat avsättningsutrymme för fläsk och fläskkött. Det är i sanning oroande profetior för den svenska folkhälsan, speciellt när man tänker på att subventionerna främst tillkommit som ett stöd till barnfamiljer och låginkomsttagare.

Men vad har nu livsmedelsberedningen gjort? Hittills har den till synes mest ägnat sig åt intern information. Enligt propositionen bör den skapa elt bredare kunskapsunderlag för departementets ställningstaganden till olika frågor i livsmedelspolitiken. Nu har snart två är gått sedan beredningen tillsattes. 1 tidningen Vår Föda kan man läsa vilka ämnen som behandlats av beredningen, och det visar sig därvid att man ännu inte tagit itu med den huvudsakliga uppgiften, nämligen att undersöka styrmedlens effekter i jordbrukspolitiken.

Varför måste det gå så långsamt?

Nu står vi återigen inför frågan om nya stora subventioner, om regeringen
skall infria sina löften. Därmed får vi kanske ytterligare stimulans även till
produktion av sådana varor som vi borde konsumera mindre av. Jordbru
karna får ju enligt jordbruksnämndens beräkningar ökade inkomster som en
följd av subventionerna. Man kan fråga sig: Är det starka ekonomiska
intressen i jordbrukets och förädlingsindustrins olika grenar som hindrar         223

Nr 163

Onsdagen den 4 juni 1980

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

jordbruksministern att differentiera subventionerna så att också den hårt trängda trädgårdsnäringen får del av dessa statliga medel?

Inle ens lantbruksuniversitetet skräder orden. Enligt etl tidningsreferat sade en professor på en konferens nyligen: Sveriges bönder ger oss skräpmat. - Jag delar absolut inte del hårda omdömet, men man måste förstå otåligheten hos dem som vet hur det ligger till.

Jordbruksnämnden har i en bilaga till propositionen redovisat de ekonomiska effekterna av subventionerna och även effekterna i fråga om produkternas näringsriktighet. Subventionernas inverkan har bl. a. visat sig i en ökning av fettmängden i genomsnitlskonsumentens föda under en period av sju år från index 100 till 121,5. Utan subventioner skulle ökningen ha stannat vid 116, vilket motsvarar just den 5-procentiga minskning av fettkonsumtionen som socialstyrelsen rekommenderar.

Jag vill inte plädera för ett plötsligt borttagande av subventionerna för vissa varor, men jag anser atl man nu måste göra en omfördelning av dem. Vi har i reservation nr 2 på ett som vi själva tycker avdramatiserat sätt uttryckt en vädjan lill regeringen, som jag tycker att alla som motionerat i denna fråga bör kunna ge sin anslutning till. Vi hemställer alt riksdagen ger regeringen till känna att en bättre samstämmighet mellan samhällets kostupplysning och effekten av de åtgärder som kan uppnås med jordbrukspolitiska styrmedel bör eftersträvas.

Vi tycker att denna vädjan bör kunna tillfredsställa alla inom riksdagen, speciellt alla motionärer. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservation nr 2.

224

FILIP JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet i den här debatten framför allt för att säga några ord om det Norrlandsstöd som har omprövats oeh beträffande vilket det lagts fram ett nytt förslag.

Norrlandsslödet tillkom för ganska precis tio är sedan. Avsikten var att man med Norrlandsstödet skulle ge det norrländska jordbruket ungefär samma ekonomiska förutsättningar som jordbruket i Mellansverige.

Till att börja med fungerade också stödei någorlunda, men under senare år har det skett en utomordentligt kraftig eftersläpning, främst pä grund av den starka inflationen och på grund av att Norrlandsstödet inte har omprövats under de tre senaste åren. Detta har lett till att jordbrukarna i Norrland, framför allt i övre Norrland, råkat i en utomordentligt bekymmersam ekonomisk situafion. Driftbyråns resultatanalys, som nyligen har kommit ut, visar också att man de senaste två åren har haft en minusförränlning pä mer än 5 % i övre Norrland.

Den ekonomiska situationen för jordbruket i allmänhet har varit dålig, men i övre Norrland har den negativa förräntningen varit dubbelt så stor som i de näst sämsta områdena.

Det är utomordentligt tragiskt att behöva notera della, eftersom det rör sig om elt område där man har gjort utomordentligt stora insatser för rafionalisering. Det gäller det här årtiondet och senare hälften av 1960-talet,

I början av 1950-talet hade vi 12 000 mjölkleverantörer i Norrbotten, medan     Nr 163

vi nu har endast 2 100,                                                                 Onsdagen den

Den här ekonomiska situationen har nu medfört att 10 % av de aktiva     4 jpj yggQ

brukarna i dag har en ekonomi som gränsar till konkurs. Detta skall ses mot     __

bakgrund av målsättningen i det här landet: dels att ha en jordbruksproduk-     Reglering av nri-tion i hela landet, dels att jordbrukarna i alla delar av landet skall ha ungefär    serna oå iord-jämbördiga ekonomiska förutsättningar. Inle minst tragiskt är att det gång     bruksprodukter efter annan i diskussionsinlägg sägs alt den nuvarande regeringen har gjort       j stora eftergifter till förmän för främst producenterna.

Svante Lundkvist har i denna debatt ondgjort sig över atl jordbruksministern har satt inkomstmålet främst i silt arbete på atl söka lösningar, lösningar som enligt Svante Lundkvist framför allt borde passa producenterna.

Jag är inte förvånad om många av de unga jordbrukare som i dag arbetar på de ekonomiska villkor som jag nu har redovisat upplever en utomordentligt stark tragik när de möts av sådana diskussionsinlägg.

Svante Lundkvist varnar jordbruksminislern för att denne inte tillgodoser konsumenternas intressen i större utsträckning. Han ställer sig främst på producenternas sida, menar Svante Lundkvist. Vore del inte lämpligare, Svante Lundkvist, att Svante Lundkvist som har goda kontakter på konsumenlsidan ginge ut och försökte informera konsumenterna om den verkliga situationen bland dagens jordbrukare? Det skulle vara en rätt stor uppgift. Nu sprider Svante Lundkvist i slället oro med sitt tal om regeringens favoriserande av landets jordbrukare.

De insatser som har kunnat göras med hjälp av Norrlandstilläggel och som bidragit lill att skapa varakfiga sysselsättningstillfällen är, det vägar jag tryggt påstå, de absolut billigaste regionalpolitiska insatser som har kunnat göras. De här bygderna har i allmänhet en utomordentligt stor arbetslöshet, framför allt milt eget län. Det görs insatser på olika sätt för alt bemästra den arbetslösheten, men inga insatser har visat sig så pass effektiva i de verkliga glesbygderna och inga insatser har varit så billiga som just de som har gjorts för att skapa bestående arbetsfillfällen i jordbruket.

Utskottet har enat sig om att föreslå en utredning om Norrlandsstödet. Jag har också accepterat detta. Jag är visserligen medveten om de utomordentliga svårigheter som producenterna kommer att ha - även med den reglering som nu sker av Norrlandsstödet - men jag hoppas verkligen alt man då också ser till att, under den tid som utredningen pågår, följa vad vi har skrivit på s. 18 i betänkandet, nämligen:

"I avbidan på resultatet av en sådan översyn bör, som också framhållits i proposifionen, justering av prisstödet kunna ske under treårsperioden så alt dess syfte upprätthålls om produktionskostnaderna utvecklas på ett ogynnsamt sätt."

Del är utomordentligt angeläget atl det också ses till atl det nu sker en justering för varje år, eftersom produktionskostnaden självfallet kommer att öka med den utveckling vi har f. n.

Det är troligt att man i en ny utredning måste pröva nya medel. Med de           225

Nr 163                   utomordentligt höga investeringskostnader som vi i dag har t. ex. när del

f     ..         ■           gäller atl bygga nya slallar för mjölkproduktionen torde del knappast vara

. •     • igon           möjligt att kompensera dessa kostnader genom ett höjt mjölkpris. Man

---

  måste här finna andra vägar.

n    ,    .                     Vi har områden i Norrland som är goda jordbruksområden men som, pä

Reglering av pn- .

c .     I                    grund av del utpräglade småbruk som har bedrivits där, är synnerligen starkt

serna pa jord-    °       j b

I  I ks ■)    d kter   splittrade. Där måsteman göra ordentliga ingrepp på olika sätt för att kunna

ge förutsättningar för ett sä rationellt jordbruk som det över huvud taget är

möjligt att få. De ingreppen kostar stora pengar, och här måste man försöka

biträda på olika sätt för att om möjligt kunna hålla produktionskostnaden på

en sådan nivå att producenterna kan få ut en rimlig ekonomisk ersättning för

de arbetsinsatser som de gör.

Grethe Lundblad förklarade att den kostnadspost för jordbruket som vi nu behandlar är en utomordentligt dyr sådan. Det är möjligt atl man kan se det sä. Vi har under mänga är haft en sådan situation i landet att konsumenterna, vilken ekonomisk standard de än har haft, inle har haft råd atl betala livsmedlen med det pris som produktionskostnaderna egentligen skulle medföra. Och när man nu har infört ett system med subventioner till jordbruket är det rätt självklart att anslagen blivit slora när samhället skall ta en så betydande andel av kostnaderna.

När det gäller fördelningen av de här livsmedelssubventionerna skall jag inle gå in i detalj i någon större utsträckning. Låt mig bara säga: Professorer finns det av olika slag i det här landet, och professorer som använder sin ställning och sin titel för all informera människor på det mest osakliga sätt får vi gång efter annan exempel på. Men nog torde det höra till ovanligheterna att man sä djupt kränker en yrkesgrupp som man faktiskt gör i det uttalande Grethe Lundblad här har refererat; att Sveriges bönder ger oss skräpmal.

Jag tror alt vi i det här landet har en livsmedelsproduktion som vi med fullt fog kan känna oss stolta över. Vad som är betecknande för vårt land i det här avseendet är att vi ställer utomordentligt starka krav på de livsmedel som produceras inom landet, men vi är inte benägna alt ställa lika starka krav på de produkter som kommer utifrån.

Herr talman! Jag skall nöja mig med det sagda. Jag vill bara understryka angelägenheten av atl den utredning som nu förebådas om Norrlandstillägget sä snabbt som möjligt gör sitt arbete men att man också, under den tid som arbetet tar, ser till att man har ett Norrlandsslöd till jordbruket som uppfyller den målsättning man haft för detsamma, nämligen att ge jordbrukare i olika delar av landet ungefär samma ekonomiska förutsättningar att arbeta.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Inte heller Filip Johansson lyssnade tydligen pä mitt
anförande. Annars hade han ju inte haft anledning att säga alt de här
ungdomarna, som är särskilt svårt utsatta, skulle behöva vara besvikna på
hur vi resonerar inom socialdemokratin, eftersom jag med full tydlighet
markerade att vi är medvetna om att det finns unga nyetablerade jordbrukare
226                        som har det särskilt svårt. Vi har också i utskottet skrivit oss samman om

nödvändigheten av åtgärder som i första hand kan vara till dessa ungdomars     Nr 163

iP-                                                                                                   Onsdagen den

Sedan torde också Filip Johansson veta att mycket av det Norrlandsstöd     4 j„pj ioöq

som utgått till jordbruket tillkom under den socialdemokratiska regeringens     __

tid. Dessutom vet Filip Johansson atl de motioner, som bl. a. bildar underlag     Reglering av nri-

för utskottets skrivning när det gäller översynen av stödet till norra Sverige,     erna på iord-

kommer frän socialdemokratiskt håll. Vi har alltså också i utskollet kunnat     bruksprodukter

enas om att den här översynen är angelägen och nödvändig.       

Jag tror inte att Filip Johansson skall behöva åka hem och säga att

socialdemokraterna inle har skött sig när det gäller jordbruket i norra

Sverige. Men det är kanske så att under den ekonomiska politik som förts av

de borgerliga regeringarna har det blivit betydligt bekymmersammare för

många av de norriändska jordbrukarna.

GRETHE LUNDBLAD (s) rephk:

Herr talman! Filip Johansson ondgjorde sig över att det var många som ville tillvita jordbrukarna olika saker. Jag tycker att jag alldeles för ofla hör sådana uttalanden. Del är ofta så att all information om ekonomiska realiteter kring jordbrukarnas förhållanden, som inte passar in i den bild av ekonomiskt trångmål, av mycket mer slitsamt arbete än andra grupper har, som jorbruksorganisalionerna ständigt manar fram, tas emot på ett mycket ovänligt sätt. Man försöker framställa den som kommit med olika ekonomiska fakta, vilka det verkligen finns underlag för, såsom både dum och oförstående.

Jag tycker det är väldigt ledsamt att vi allfid skall ha den debattonen. Om det är så att man framlägger olika ekonomiska fakta i en debatt skall man också bli mottagen med respekt, tycker jag. Naturligtvis skall både jordbrukare och konsumenter lyssna på varandra, och det sker också ofta när vi förhandlar. Men det är som om man, när man kommer utanför förhandlingslokalen, plötsligt använder en helt annan lon, kanske för att göra ett visst intryck på sina yrkesbröder och yrkessystrar. Men jag tycker det är ett felakfigt tillvägagångssätt när det gäller alt skapa ett bättre förhållande mellan konsumenter och producenter - det som man nu talar sig varm för. Om man verkligen vill ha ett bättre förhållande mellan konsumenter och producenter måste de båda grupperna lyssna bättre på varandra, oeh man får inte alltid försöka tillbakavisa ekonomiska fakta som det finns underlag för.

FILIP JOHANSSON (c) replik;

Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är bra atl vi lyssnar pä varandra. Men om vi plockar fram ekonomiska fakta, Svante Lundkvist och Grethe Lundblad, finner vi att det är inte bara några nystartande jordbrukare som har ett dåligt ekonomiskt utbyte av sitt jordbruk i dag.

Det finns praktiskt tagel inget område i hela landet som i de resultatana
lyser som är gjorda kan uppvisa en positiv ekonomisk förräntning; tvärtom är
förräntningen negativ i hela landet. Mot den bakgrunden kan det definitivt      227

Nr 163                    inte vara pä del sättet atl bara några få nyetablerade jordbrukare har dålig

Onsdagen den       ekonomi.

4 iuni 1980                Svante Lundkvist ville notera atl Norrlandsslödet tillkom under den

"____________    socialdemokratiska regeringens tid. Ja, jag känner också till att det är mycket

Reglering av nii-      länge sedan det tillkom, men det stödet förändrades inte alls under många år
o ,     ,         - inte förrän 1970, dä jordbruket, framför allt i de norra delarna av landet,

hruksnrodukter      befann sig i en sådan ekonomisk situation alt det var fråga om huruvida del

m. m.

skulle upphöra totalt eller inte. Då fick vi etl förbättrat jordbruksstöd till Norrland, men det var en förbättring som inte möjliggjorde de ärliga förändringar som borde ha vidtagits.

Nu vill Svante Lundkvist göra gällande att del är den nu sittande regeringen som har misskött sin jordbrukspolitik så att jordbrukarna kommit pä efterkälken. Men varför i all sin dar för man då i andra sammanhang det resonemanget att den nuvarande regeringen har gett jordbrukarna så stora ekonomiska favörer, vilket man ju också vill hävda?

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Vi har talat om de särskilda bekymren-som vi tycks ha varit överens om - för de nyetablerade jordbrukarna.

De ekonomiska problem i övrigt som vi har i det här samhället i dag drabbar ju alla kategorier - också andra företagare och löntagarna har fått ta konsekvenserna av den ekonomiska politik som har förts av den borgerliga regeringen. Konsekvenserna av denna ekonomiska politik får vi därför försöka hitta möjligheter att bära tillsammans. Det är i det sammanhanget angeläget att vi kan uppleva känslan av alt vi alla solidariskt försöker dela bördorna och i första hand försöker skydda dem som är sämst ställda, - Det är i varje fall så vi socialdemokrater ser det,

FILIP JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Det är helt riktigt, Svante Lundkvist, att vi skall gemensamt
bära bördorna av en ekonomisk kris som har drabbat inte bara värt land utan
hela västvärlden. Men mot den bakgrunden tycker jag inte att det är riktigt
att utpeka en viss grupp som om den hade fått några speciella favörer. Sådana
diskussionsinlägg borde vi ha sluppil i den här debatten, och med en
utskotlsskrivning som är i så stor utsträckning samstämmig borde det ha varil
onödigt med sådana inlägg.                                                           "■

Tredje vice talmannen anmälde att Svante Lundkvist anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

På förslag av tredje vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 10 Anmäldes och bordlades
Ulrikesutskottets belänkande
228                         1979/80:29 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utbildningsutskottets betänkanden Nr  163

1979/80:36 med anledning av propositionen 1979/80:158 om ändringar i     Onsdaeen den

reglerna för tillträde till högskoleutbildning jämte motioner          4 jpj jggg

1979/80:37 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden________ ___

Trafikutskottets betänkande

1979/80:26 med anledning av propositionen 1979/80:166 om sjöfartspolitiken m. m. jämte mofioner

Näringsutskottets betänkanden

1979/80:74 med anledning av förnyad behandling av propositionen 1979/

80:100 i vad avser anslag till konsumentverket jämte motioner 1979/80:75 med anledning av förnyad behandling av propositionen 1979/

80:114 om  verksamheten  vid  allmänna  reklamalionsnämnden  jämte

motioner.

§ 11 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att pä morgondagens föredragningslista uppförs dels näringsutskottets betänkande 69 främst bland två gånger bordlagda ärenden, dels utbildningsutskottets betänkande 36 - som i dag bordläggs första gången - sist.

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 23.54.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemert