Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:162

Onsdagen den 4 juni

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes fill en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 27 maj.

§ 2 Upplästes följande inkomna skrivelse;

Till riksdagen

Härmed avsäger jag mig mitt uppdrag som suppleant i riksdagens revisorer fr. o. m. början av riksmötet 1980/81. Stockholm den 3 juni 1980 Bo Lundgren

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

§ 3 Föredrogs men bordlades åter Näringsutskottets betänkande 1979/80:69

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

§ 4 Höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

Föredrogs finansutskottets betänkande 1979/80:38 med anledning av propositionen 1979/80; 139 om höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (IBRD) jämte motioner.

I proposition 1979/80:139 hade regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av handelsministern Staffan Burenstam Linder föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att, i enlighet med vid propositionen fogade resolutionstexter, öka Sveriges kapitalinsats inom ramen för en allmän kapitalhöjning i Världsbanken med 344,1 milj. dollar till 711,7 milj. dollar (1944 års värde) samt teckna 250 andelar ä 100 000 dollar (1944 års värde) i en tilläggshöjning i Världsbanken,

2. bemyndiga Sveriges riksbank att erlägga det erforderliga beloppet inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen,

3. bemyndiga regeringen att lämna Sveriges riksbank garanti för täckning av förluster, som kunde uppkomma på den ökade kapitalinsatsen och som fullmäktige i riksbanken inte ansåg böra belasta riksbanken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att höja

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

Sveriges kapitalinsats i Världsbanken i samband med en höjning av bankens auktoriserade kapital. Höjningen sker genom att medlemsländerna tecknar nya andelar i Världsbanken. Sverige har inom ramen för en allmän kapitalhöjning erbjudits teckna andelar för maximalt 344,1 milj. dollar, vilket f. n. motsvarar ca 1 720 milj. kr. (Andelarna är uttryckta i 1944 års dollar.)

Sveriges nuvarande.kapitalinsats är 367,6 milj. dollareller ca 1840 milj. kr. Av detta belopp har 10 % betalats in lill Världsbanken. Resten utgör ett garantiåtagande. Enligl det aktuella förslaget skall av det tecknade beloppet 7,5 % betalas in. Utnyttjas erbjudandet till fullo, motsvarar den svenska inbetalningen ca 130 milj, kr. Återstoden skall utgör garantikapital, Sverige erbjuds vidare teckna andelar i en tilläggshöjning av Världsbankens kapital. Denna skall motverka att de mindre ländernas röststyrka försvagas genom den allmänna kapitalhöjningen. Ingen del av tilläggsandelarna skall dock betalas in.

Sveriges riksbank har förklarat sig villig att, liksom vid tidigare kapital-höjningar, svara för det svenska kapitaltillskottet."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta mofionerna

1979/80:2014 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om svenska insatser för reformer inom Världsbanken, och

1979/80:2015 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen
beslutade ■ . . , •

1. au avslå proposifionen 1979/80:139,

2. att uttala att Sverige borde lämna Världsbankgruppen.

Utskottet hemställde

1. au riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2015,

1. att riksdagen bemyndigade regeringen att, i enlighet med vid proposition 1979/80:139 fogade resolutionstexter, öka Sveriges kapitalinsats inom ramen för en allmän kapitalhöjning i Världsbanken med 344,1 milj. dollar lill 711,7 milj. dollar (1944 års värde) samt teckna 250 andelar ä 100 000 dollar (1944 års värde) i en tilläggshöjning i Världsbanken,

2. att riksdagen bemyndigade Sveriges riksbank att erlägga det erforderliga beloppet inom ramen för den allmänna kapitalhöjningen,

3. att riksdagen bemyndigade regeringen att lämna Sveriges riksbank garanfi för täckning av förluster, som kunde uppkomma på den ökade kapitalinsatsen och som fullmäkfige i riksbanken inte ansåg böra belasta riksbanken,

4. att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2014 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Som framhålls i vår motion 2015 är det svenska medlemskapet i Världsbanken ingen ny fråga. Det har varit ett ständigt återkommande krav från vänsterpartiet kommunisternas sida att Sverige skall lämna Väridsbanksgruppen. Skälen härtill är naturiigtvis många och har också upprepade gånger framförts av företrädare för vpk i kammaren. Jag vill därför hänvisa fill tidigare års debatter och helt kort utveckla några av skälen.

Världsbanken är och har alllid varit ett verktyg för den amerikanska imperialismen. Dess stöd går huvudsakligen till reaktionära regimer, oeh i de få fall motsatsen sker sätter man press på de progressiva staterna för att de skall bedriva en politik som gynnar imperialismen och inte de breda folklagren. Jag skulle kunna nämna Chile, där banken stoppade lånen under Allendeperioden men återupptog dem så fort han störtats. Jag skulle kunna dra en rad andra exempel.

Nu föreslår den svenska regeringen att Sverige skall medverka till en ungefärlig fördubbling av Världsbankens eget kapital. Man gör det utifrån motiveringen att man därmed skapar förutsättningar för en ökad låneverksamhet och kontinuitet i programverksamheten. Det rör sig, herr talman, om belopp på omkring 1 800 000 000 kr.

I tidigare debatter har utrikesutskottets företrädare faktiskt erkänt det faktum att bankens politik är reaktionär och inte står i överensstämmelse med de mål som den svenska riksdagen satt upp för vår u-landspolifik. Man har också erkänt det faktum att röstfördelningen i Världsbanken missgynnar de länder i tredje världen som försöker bedriva en politik i arbetarnas och de breda folklagrens intressen. Utrikesutskottets företrädare har hävdat och hävdar än i dag att man verkar för en förändring av dessa förhållanden.

Men jag frågar mig- och jag frågar utskottels företrädare - på vilket sätt en sådan förändring har skett som motiverar dessa närmare 2 miljarder kronor. Har bankens huvudsakliga inriktning förändrats? På den frågan blir svaret otvetydigt nej. Har röstfördelningen förändrats? Också på den frågan blir svaret nej.

Herr talman! Det finns enligt vänsterpartiet kommunisternas uppfattning ingenting som motiverar vare sig medlemskapet eller än mindre denna höjning av insatsen som är aktuell i dag.

Med detta vill jag yrka bifall fill motion 2015.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Finansutskottet tillstyrker enhälligt att regeringen bemyndigas att öka Sveriges kapitalinsats inom Världsbanken. Därutöver gör utskottet ett tillkännagivande om behovet av svenska insatser för reformer inom Väridsbanken. Tillkännagivandel görs med anledning av en socialdemokratisk mofion som har Gertrud Sigurdsen som första namn.

Innehållet i tillkännagivandet är helt i överensstämmelse med den politik regeringen sedan länge drivit gentemot Världsbanken. I propositionen hade handelsministern dock inle tagit upp frågor av policykaraktär, och därför har

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Höjning av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

utskottet bedömt det angeläg'et att avge tillkännagivandet i betänkandet.

Lika enhälligt har utskottet avstyrkt vpk-motionen. Riksdagen har vid ett flertal fillfällen avslagit liknande yrkanden, senast för någon månad sedan. Argumenten har varit flera. Det är ingen tvekan om att Världsbankens politik i vissa avseenden kan och skall kritiseras. Det gäller bl. a. att man vid bedömningen av olika projekt inte på ett tillfredsställande sätt har beaktat t. ex. de sociala behoven och fördelningseffekterna. Trots detta är det uppenbart att bankens långivning är en vikfig källa för obunden internationell kreditgivning för utvecklingsändamål.

Om Sverige lämnar Världsbanksgruppen skulle det innebära att u-länder i ökande grad hänvisas till att utnyttja den privata kapitalmarknaden. Detta skulle främst drabba de fattigaste länderna.

Bästa sättet att påverka en organisation av Världsbankens typ är ändå att stanna kvar inom den och där argumentera för sin uppfattning. Det är på det sättet man kan försöka ändra inriktningen av reglerna så att de bättre överensstämmer med Sveriges grundläggande uppfattning i biståndsfrågor, och det är vad Sverige enligt utskottsmajoritetens uppfattning bör göra.

Utrikesutskottet pekar i sitt yttrande på några reformer som det är angeläget att Sverige driver. Det är bl, a, några av de frågor som Eva Hjelmström tog upp, nämligen röstfördelningen och utlåningens inriktning. Nästa tillfälle att driva dessa frågor är vid de förhandlingar som inleds vid FN:s generalförsamlings extra möte i höst. Det är då en styrka att två enhälliga utskott står bakom dessa uttalanden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets hemställan i betänkandet.

EVA HJELMSTROM (vpk):

Herr talman! Jag tycker det är bra att Christina Rogestam instämmer i den kritik som vi har riktat mot Världsbankens politik. Utskottet har också gjort ett tillkännagivande som går i den riktningen, säger Christina Rogestam. Det är naturligtvis positivt, men samtidigt är det ett faktum att man från svensk sida år efter år framfört kritik utan att uppnå något som helst resultat. Fortfarande bedriver Världsbanken en polifik som går stick i stäv mot de må) som den svenska riksdagen har satt upp för u-landspolitiken. Man bör enligt min mening dra konsekvenserna av detta och lämna den här gruppen oeh inte som nu föreslås höja insatserna. Det skulle vara ett effektivt sätt att tillkännage sitt missnöje med den politik som banken bedriver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 2015 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande Nr 162

38 mom. 1 röstar ja. Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. 4 jyj jggQ

Vinner nej har kammaren bifallit motion 2015 av Lars Werner m. fl._________ ____

Kreditpolitiska Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens medel m m ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 302 Nej - 17

Mom. 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 5 Kreditpolitiska medel, m. m.

Föredrogs finansutskottets belänkande 1979/80:39 med anledning av propositionen 1979/80:159 med förslag lill lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel, m. m., jämte motioner.

I proposition 1979/80:159 hade regeringen (ekonomidepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1, lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

1. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid konloköp,

2, lag om ändring i konsumenlkreditlagen (1977:981).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att utlåningsreglering enligl lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel skall kunna tillämpas på finansbolag, dvs. sådana facloring-, leasing- oeh kontokortsföretag m. fl. som omfattas av lagen (1980:2) om finansbolag. Genom att finansbolagen blir kreditinstitut enligt den kreditpolitiska lagen kan emissionskontroll avse finansbolagen på samma sätt som andra kreditinstitut. Förslaget innebär också att finansbolagen blir skyldiga att lämna riksbanken de uppgifter som behövs för tillämpningen av de nämnda kredilpolitiska medlen.

Vidare föreslås alt regeringen bemyndigas atl meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kontoköp på kredit.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

I propositionen lämnas också ett av riksdagen begärt kompletterande underlag i fråga om tillsynen över finansbolagen enligt viss konsumenträltslig lagstiftning."

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Kreditpolitiska medel, m. m.

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen

väckta motionerna

1979/80:2010 av Wiggo Komstedt och Allan Ekström (båda m) samt 1979/80:2011 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen

skulle

1. besluta att även likviditetskrav och räntereglering enligl lagen 1974:922 om kredilpolitiska medel skulle kunna tillämpas på finansbolag,

2. besluta ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av kontantinsats samt reglering av betalningsvillkor vid kontoköp,

3. besluta ge regeringen till känna vad som anförts om behovet av åtgärder för atl begränsa det totala antalet kontokort som en och samma person kunde inneha.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på mofionen 1979/80:2011 yrkandet 1 skulle anta vid proposition 1979/80:159 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

2. atl riksdagen skulle anta vid propositionen fogat förslag till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kontoköp,

3. att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2011 yrkandena 2 och 3.

4. att riksdagen skulle anta vid propositionen fogat förslag lill lag om ändring i konsumenlkreditlagen (1977:981).

5. au riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2010.

Reservation hade avgivits av Paul Jansson. Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson och Karin Flodström (alla s) som ansett att utskottet under I och 3 bort hemställa

1. att riksdagen skulle

a. med bifall till motion 1979/80:2011 yrkandet 1 avslå proposition
1979/80:159 mom. 1 såvitt avsåg 25 § i det vid proposifionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och anta ny
med av reservanterna föreslagen lydelse av 7 och 8 §§ lagen om kreditpoli
tiska medel, samt anta sådan ändring i ingressen fill lagförslaget som
föranleddes härav,

b. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1974:922) om kreditpolitiska medel i den mån förslaget inte omfattades av
vad reservanterna hemställt ovan,

3. all riksdagen med bifall till motion 1979/80:2011 yrkandena 2 oeh 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen om åtgärder i fråga orn kontokort.

ROLAND SUNDGREN (s);

Herr talman! I den proposition 1979/80:159 sorn vi nu skall behandla föreslår regeringen alt lagen om kreditpolitiska medel skall kunna tillämpas

även på finansbolag, dvs. sådana bolag som omfattas av den lag om Nr 162 finansbolag som vi tidigare under denna vår fattat beslul om och som främst Onsdaeen den arbetar med speciella former av kreditgivning, såsom facloring, leasing, 4 ■.• |gg(j

kontokortskrediter o. d. 1 dag kan lagen om kredilpolitiska medel endast _____

tillämpas på banker, försäkringsbolag, allmänna pensionsfonden och liknan- Kredittjolitiska de, vilket snedvrider konkurrensen på kredilmarknaden. Dessutom är de medel m m flesta större finansbolag dotterbolag till banker.

Att även finansbolagens verksamhet skall omfattas av den kredilpolitiska lagstiftningen är angeläget, eftersom deras verksamhet har växt kraftigt under 1970-talet. Deras kreditgivning har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt ca 20 % årligen mot ca 15 % för den totala kreditmarknaden. Enbart under 1979 har ökningen varit nära 30 % och för konsumtionskrediter inte mindre än 46 %. Finansbolagen har kunnat expandera på bekostnad av bankerna, som varit hårdare reglerade. Dessutom har samhällets grepp över den totala kreditgivningen försvagats, eftersom slora delar av bankernas kredilverksamhet flyttar över till finansbolagen om man genomför en hård reglering av bankerna. Detta har den enskilde medborgaren upplevt, när han nekats lån till angelägna ändamål, t. ex. för reparation av en villa, medan han sedan direkt kan gå till samma banks finansbolag och få ett kreditkort, som ger honom möjlighet att för lånade pengar köpa t. o. m. dagligvaror - med den skillnaden alt del senare lånet är till en betydligt högre ränta. Detta måste naturligtvis upplevas som stötande.

Del som är betänkligt i det ärende vi behandlar i dag är emellertid alt
regeringen och utskottsmajoriteten endast föreslår alt utlåningsreglering och
därmed också emissionskontroll skall kunna tillämpas på finansbolag. 1975
års finansieringsbolagskommitté, vars utredning regeringsförslaget bygger
på, föreslog att finansbolagen liksom banker och försäkringsbolag dessutom
också skulle kunna omfattas av likviditetskrav och räntereglering. Men
regeringen följer inte finansieringsbolagskommittén, trots att dess förslag
fick ett kraftigt stöd av i detta sammanhang så tunga remissinstanser som
fullmäktige i riksbanken, bankinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret,
konsumentverket m. fl. I stället går regeringen finansbolagen till mötes och
begränsar regleringen till att gälla endast utlåningsreglering. Därmed får vi
inte konkurrensneutralitet mellan banker och försäkringsbolag å ena sidan
och finansbolag å andra sidan. Dessutom kan delar av bankernas verksamhet
flyttas över till finansbolag när t. ex. banker arbetar under likviditetskrav och
som nu också är fallet räntereglering. Därmed minskar också den statliga
kreditpolitiken i effektivitet även i fortsättningen. Det är således, tycker vi,
ett ganska halvdant förslag regeringen kommer med, och man får en känsla
av att ekonomiministern ansett att han måste göra någonting men mest
därför att han känt sig därtill nödd och tvungen. Och det är betecknande hur
moderaterna dominerar regeringsarbetet. Här kör man över landets
penningvårdande myndigheter, och enligl vad man kan utläsa också centerns
och folkpartiets ledamöter i riksbank och riksgäldsfullmäktige, finansierings
bolagskommittén, LO, TCO m. fl. remissinstanser. Det måste väl också H

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Kreditpolitiska medel, m. m.

kännas litet deprimerande för de många som är engagerade i föreningsbanker, sparbanker o. d. - såsom bl. a. utskottsmajoritetens företrädare Rolf Andersson är - att åse detta.

Det är viktigt att framhålla att en väsentlig orsak fill alt statsmakterna måste kunna reglera kreditmarknaden hårdare är den obalans svensk ekonomi befinner sig i med stora växande budgetunderskott och ett växande bytesbalansunderskott. Budgetunderskottet späder på likviditeten, skapar ett inflationstryck och en allt större grå kreditmarknad. När finanspolitiken blir satt helt ur spel, som den alltmer har blivit under de senaste åren med de borgerliga regeringarna, återstår del bara att strama åt med penning- och kreditmarknadspolitik. Och med budgetunderskott i storleksordningen nära 60 miljarder, går det snart inte ens att genom de hårdaste åtstramningar reducera de negativa effekterna i ekonomin. Men nog tycker man ändå att regeringspartierna då skulle känna det ansvaret att de ger riksbanken de instrument den själv önskar för atl klara den här svåra uppgiften.

Jag vill med detta yrka bifall till den del av den socialdemokratiska reservationen som innebär att statsmakterna skall kunna använda alla tre regleringsinstrumenten, vilket finansieringsbolagskommittén föreslagit och riksbanken önskar.

Denna proposition och det betänkande vi nu skall behandla innehåller också elt förslag till lag som ger regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kontoköp på kredit. Detta bemyndigande skall gälla t. v. i avvaktan på resultatet av den utredning som nyligen tillsalts på konlokortsområdet.

Regeringen uttrycker ingen avsikt att nu använda sig av detta bemyndigande, utan den passivitet som tidigare kännetecknat ekonomiministern i denna fråga fortsätter. Vi anser att problemen på konlokortsområdet nu blivit så akuta och väl dokumenterade att ingripanden omedelbart bör göras. Det är i dag alltför lätt för personer med svag ekonomi att skaffa sig ett antal kontokort och ytterligare försämra sin ekonomi. Människor lockas att göra köp av dyra konsumtionsvaror utan att ha ekonomiska förutsättningar för detta. De dras därmed in i en för dem förnedrande handläggning med ibland utdragna belalningsförelägganden och slutligen utmätning. Till all annan utslagning som förekommer i samhället har detta blivit ytterligare en, som det är viktigt atl del v<dtas åtgärder emot snarast.

Enligt den socialdemokratiska reservationen bör därför del givna bemyndigandet omedelbart utnyttjas lill att ställa krav på kontantinsats vid kontoköp. Det föreslogs också på sin fid av kreditköpkommittén, som ansåg att i princip ett krav på kontantinsats borde gälla vid samtliga kreditköp av större omfattning.

Vi anseri den socialdemokratiska reservationen atl regeringen snarast bör använda bemyndigandelagen och ställa krav på kontantinsats samt överväga hur man skall begränsa det totala antalet kontokort som en och samma person kan inneha.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till denna del av den socialdemokratiska reservafionen.

ROLF ANDERSSON (c):

Herr talman! Låt mig från början deklarera att jag är ivrig anhängare även så fri kreditmarknad som möjligt. Samtidigt har jag full förståelse för att samhället i vissa konjunkturmässigt återkommande situationer måste omfattas av kredilrestriktioner, t. o. m. hårda sådana.

Men någonting har gått snett med den svenska kredilmarknaden. När jag som bankman får in en kund som vill låna pengar för elt oprioriterat ändamål, t. ex. en fjärran semesterresa, får han självfallet nej i dag. Men samtidigt har jag i min skrivbordslåda ansökningsformulär för kreditkort hos finansbolag. Om kunden har fast anställning, kan jag snabbt bevilja en ganska hygglig kredit till i stort sett dubbla banklåneräntan. Jag håller alltså i slort sett med om den beskrivning som Roland Sundgren lämnade.

Varför har det blivit så? Jo, kreditrestriktioner och -regleringar är effektiva styrmedel då de sätts in och under en följande, kort tid. Om man, som vi gjort under senare år, försöker arbeta med permanenta restriktioner, anpassar sig marknaden snart till den nya situationen. Vi ser åtskilliga exempel på detta. Finansbolagen sväller till antal och volym, de stora icke-finansiella företagens finansrörelser blir mer och mer intressanta, vilket i sin tur kanske går ut över investeringarna osv.

Långsikliga regleringar är inte bra av främst följande skäl;

1. De hämmar innovationer. Om bankerna fått kreditkapacitelen, hade de
i dag säkert haft både leasing oeh facloring i egen affär, för att bara nämna ett
exempel. Nu måsle produktutvecklingen ske via omvägar över de mer än 250
finansbolag som dykt upp i regleringarnas spår.

4. Regleringar föder alltid motåtgärder om de permanentas.

7. Hårda regleringar i vårt land ger fördelar åt utländska varor och tjänster finansierade av utländska oreglerade eller mindre reglerade finansinstitut.

Bankerna är nu så reglerade att de inte fungerar som kreditgivare i traditionell mening. KTeditförmedling och obligationsförvaltning är de två nya stora arbetsuppgifterna.

När nu regleringsmöjligheterna via bankerna är i stort sett uttömda kastas lystna blickar på finansbolagen. Men om vi då lägger ut hela nätverket av permanenta regleringar också för finansbolagen, tvingar vi samtidigt fram en ny anpassning på marknaden. Kanske får den gamle ockraren chansen igen, och honom kan vi aldrig reglera.

Jag ansluter mig således till den grundinställning som deklareras i propositionen på s. 25: "En räntereglering för finansbolagen skulle sannolikt medföra alt den övriga grå kreditmarknaden ökade och att nya kredilkanaler utvecklades. Från den synpunkten skulle i och för sig en friare räntebildning på banklånemarknaden vara att föredra. Stora delar av den grå kreditgivningen skulle därigenom kunna överföras till den organiserade marknaden."

Jag vill tillägga; Kan någon ge ett rimligt motiv för att vi skall ha de hårdaste regleringarna för den sektor där vi har elt helt batteri av kontroll-och insynsmöjligheter?

Vi skall alltså vara försikfiga när det gäller nya regleringar av kreditmark-

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Kreditpolitiska medel, m. m.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Kreddpolitiska medel, m. m.

nåden. Den rätta vägen måste vara att försöka lätta på restriktionerna för bankerna så att dessa åter får koncentrera sig på det jobb de har kompetens för- att själva lämna kredit och inle som nu tvingas vara mäklare för andra långivare.

Mot den bakgrund som jag nu refererat tycker jag att regeringens förslag är väl avvägt. Man har vall att väsentligen använda ett av de sju regleringsin-slrumenl som lagen om kreditpolitiska medel anger, nämligen utlåningsregleringen. Det främsta motivet för just della instrument är alt det kan användas selektivt med avseende på utlåningens ändamål. Del kan därför inriktas särskilt på t. ex. kontokortskredilerna.

Finansutskottets majoritet har anslutit sig till regeringens förslag och därmed tillbakavisat socialdemokraternas krav på ytterligare regleringar. Flera motiv finns för detta ställningstagande:

1. En utredning är tillsatt för översyn av den kreditpolitiska lagstiftningen.
Den bör vi avvakta, så att vi med säkerhet hittar rätt bland de olika
regleringsinstrumenten.

2. Ullåningsränleregleringen är ett av de tre s. k. extraordinära medel som kan användas, alltså ett av de kraftigaste som kan sättas in.

3. En särskild utredning på kontokortsområdet tillsätts i dagarna - det är ju beträffande kontokortskrediterna vi har de stora frågetecknen.

4. Beslutet om namnskydd för de stora finansbolagen, som troligen fattas senare i dag i kammaren, har också betydelse i sanerande avseende.

Det socialdemokratiska kravet på räntereglering har utskottet avvisat främst därför att det inte går att renodla räntan från andra hos finansbolagen betydande ersättningar för t. ex. inkasso, bokföring och fakturering.

Beträffande kravet på likviditetsreglering har utskottet noterat att en sådan inte kan göras selektiv gentemot krediter för särskilt ändamål, t. ex. konsumlionskrediterna.

Vidare kan ju alltid en likviditetsreglering pareras med en större upplåning, och en dyr sådan skulle drabba främst de företagare som anlitar finansbolagen.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Rolf Andersson började med att säga att han är anhängare av en så fri kreditmarknad som möjligt, och han frågade: Varför skall vi behöva ha en så hårt reglerad kreditmarknad, som så småningom förlorar i effektivitet?

Anledningen till atl vi måste reglera kreditmarknaden så här hårt är ju den obalans vi har i ekonomin, med de stora växande bytesbalansunderskotten och det växande byiesbalansunderskottet. När finanspolitiken är satt ur spel kan man bara återställa balansen genom att strama åt med penning- och kredilmarknadspolilik. Och som jag sade i mitt inledningsanförande är det snart svårt alt klara detta. Vi får nu gå över till atl reglera finansbolagen hårdare, och det kan, som Rolf Andersson sade, tvinga fram en ytterligare

oreglerad kreditgivning. Men statsmakterna kan ju inte avslå från att lagstifta bara därför atl det kan leda till en ytterligare oreglerad kreditgivning. Om så blir fallet måste vi se vad vi då kan göra ytterligare åt detta.

Beträffande kontokortskredilerna vill jag säga: Det tillsätts nu i dagarna en kontokorlsutredning, som riksdagen beställt genom en socialdemokratisk reservation med någon rösts majoritet. Annars har det utmärkande varil en passivitet på del här området.

Det är klart att denna utredning behöver arbeta. Men jag vill peka på alt kreditköpskommittén redan för några år sedan föreslog att kontantinsatser skulle användas vid alla kreditköp, även beträffande kredit genom kontokort. Här finns alltså sedan tidigare elt förslag, och jag tycker därför alt vi redan nu kan vidta åtgärder.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Kreditpolitiska medel, m. m.

ROLF ANDERSSON (c):

Herr talman! Vi känner väl alla litet grand av detta alt vi håller på alt tappa kontrollen över det omfattande nätverk av regleringar som vi har på kreditmarknaden. Och det är just därför vi har fått en utredning som skall se över kreditpolitiken och kreditregleringarna. Låt oss då avvakta och se om det finns möjligheter att lätta på regleringarna - del måsle vara den väg vi har att gå.

Jag vill sedan tillägga något om finansbolagen. Det är lätt att få en något negativ inställning till finansbolagen oeh deras frihet. Men jag vill nämna alt de uträttar ett utomordentligt fint arbete på marknaden i många avseenden. Jag kan nämna några.

Det är angelägel för de mindre och medelstora företagen atl de får fungera. Finansbolagen har hittat nya vägar när det gäller de säkerheter som kan användas, t. ex. fakturabelåning. Leasingföretagen arbetar också med andra säkerheter än dem vi har att kräva i bankerna. Finansbolagen tillhandahåller en omfattande administrativ service som är mycket värdefull för de småföretagen. Det gäller fakturahanteringen, inkassering, bokföring, likvidmottagning etc.

Men det som för dagen kanske är mest iögonenfallande är just den snabba tillväxten. Vi är överens om delta. Men jag tillägger än en gång; Viskall möta delta genom atl se över hela regleringssystemet för alt se orn del inte finns möjligheter att i stället lätta på regleringarna för bankerna.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Som Rolf Andersson säger är vi på väg atl tappa kontrollen över den ekonomiska politiken. Då tycker vi från socialdemokratiskt håll att det är extra angeläget aft ge riksbanken tillfälle att utnyttja de möjligheter som den ändå har att klara penning- och kreditpolitiken.

Riksbanksfullmäktige har tillstyrkt förslaget från finansieringsbolagskommittén och påpekat att det är viktigt att bestämmelserna om räntereglering får ligga lill grund för överenskommelser oeh rekommendationer till kreditinstituten. Del är angelägel, framhåller riksbanksfullmäktige, alt finansbolagen omfattas av bestämmelserna om räntereglering oeh likvidi-

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Kreditpoliuska medel, m. m.

tetskvoter för att bl. a. ränteläget på specialinlåningsmarknaden skall kunna hållas nere och för att också bankerna skall ha möjligheter att konkurrera på något så när lika villkor, när de ändå konkurrerar på samma marknad.

Jag kan hålla med Rolf Andersson om att finansbolagen gör betydande insatser i svensk ekonomi - de har bedrivit utvecklingsarbete och funnit nya kreditformer, vilket har varit till fördel för företag som har svårt att på annat sätt få låna pengar. Men det kan också innebära nackdelar för de små och medelstora företagen, och jag tyckte att Rolf Andersson var inne på det när han sade att om bankerna hade fått bättre möjligheter hade de i större utsträckning kunnat stå de små och medelstora företagen till tjänst. Småföretagen får dras med höga ränte- oeh administrationskostnader för dessa krediter - det är minsann inte fråga om någon välgörenhet. Detta bör man också ha med i bilden när man talar om finansbolagens värde för de små och medelstora företagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservafionen.

ROLF ANDERSSON (c):

Herr talman! Roland Sundgren påstår att jag har sagt att vi har tappat kontrollen över den ekonomiska politiken. Det var fräckt. Jag har sagt att vi har ett sådant nätverk av kreditregleringar att marknaden nu har anpassat sig till detta. Vi måste därför se över kreditpolitiken, och det är just därför som en utredning har tillsatts. Låt oss avvakta resultatet av den och se vilka instrument som skall användas i framtiden.

ROLAND SUNDGREN (s);

Herr talman! Om vi inte har tappat kontrollen över ekonomin, så vill ändå riksbanken ha instrument för att kunna bedriva en effektiv kreditpolitik. Det tycker jag är ett tungt vägande argument i ett läge där vi har så enorma budgetunderskott.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 3

Propositioner gavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Paul Jansson m.fl., oeh förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Roland Sundgren begärt votering upplästes oeh godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande 39 mom, 1 och 3 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Paul Jansson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Roland Sundgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 161 Nej - 161

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den stadiga revisionsverksamheten

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner dels på åierförvisning lill utskottet av ärendet i denna del, dels på omedelbart avgörande, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Alf Wennerfors begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes;

Den som vill att kammaren omedelbart skall avgöra finansutskottets

hemställan i betänkande 39 mom. 1 oeh 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Om minst hälften av de röstande röstar nej har kammaren beslutat att

ärendet i sin helhet skall återförvisas till utskottet.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 161

Avstår - 1

Kammaren hade alltså bifallit återremissyrkandet.

§ 6 Den statliga revisionsverksamheten

Föredrogs finansutskottets betänkande 1979/80:41 med anledning av propositionen 1979/80:150 bil. 2 såvitt avser den statliga revisionsverksamheten m. m. jämte motioner.

I proposition 1979/80:150 bil. 2 Reviderat budgetförslag i vad avsåg a. avsnittet 2.1 Den statliga revisionsverksamheten hade 10. hemställts att riksdagen godkände de riktlinjer för den statliga redovisningsrevisionens organisation och bedrivande som förordats i propositionen,

1. riksdagen beretts fillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen beträffande revision av affärsverken,

2. riksdagen beretts tillfälle atl la del av vad som anförts i propositionen beträffande förvaltningsrevision inom försvaret.

2 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den statliga revisions verksamh eten

b. avsnittet 2.2 Omprövning oeh ompriorilering m. m. hade 13. riksdagen beretts tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen beträffande omprövning och ompriorilering, m. m.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna 1978/79:218 av Joakim Ollen (m), 1978/79:1610 av Gösta Bohman m.fl. (m), 1978/79:1702 av Per-Eric Ringaby och Blenda Littmarck (båda m).

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1979/80:2065 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m,s,c,fp) och

1979/80:2066 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 5) hemställts alt riksdagen beslutade avslå regeringens riktlinjer för omprövningar och omprioriieringar av statlig oeh statsfinansierad verksamhet.

Utskottet hemställde

3. beträffande riktlinjer för den statliga redovisningsrevisionens organisa-fion och bedrivande att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79:218 och 1979/80:2065 godkände vad som förordats i proposition 1979/80:150 bil. 2 mom. 10,

4. beträffande revision av affärsverken att riksdagen lade till handlingarna vad som anförts i proposition 1979/80:150 bil. 2 mom. 15,

5. beträffande förvaltningsrevision inom försvaret att riksdagen lade till handlingarna vad som anförts i proposition 1979/80:150 bil. 2 mom. 16,

6. beträffande utredning om riksrevisionsverkels ställning m. m. atl riksdagen skulle avslå motion 1978/79:1610 yrkandet 1,

7. beträffande ytterligare uppdrag till förvallningsutredningen att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:1610 yrkandet 2 och 1978/79:1702,

8. beträffande omprövning och ompriorilering att riksdagen med avslag på motion 1979/80:2066 yrkandet 5 lade till handlingarna vad som anförts i proposition 1979/80:150 bil. 2 mom. 13.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! För arbetsköparna mot folket - det är en kort karakteristik av den borgerliga regeringens kompletteringsproposition. Den polifik som där kommer till uttryck kännetecknas av insatser enligt tre huvudlinjer; för det första en omfördelning av resurserna till de arbetandes nackdel, fördel andra angrepp på den offentliga sektorns sociala verksamhet och för det tredje åtgärder för att berika kapitalägare och höginkomsttagare.

Vad kammaren i dag har att ta upp till diskussion är främst avsnittet 2.2, som avser omprövningar och omprioriieringar av den statliga verksamheten. I kompletteringspropositionen lämnas dörren öppen för en ökad avgiftsfi-

nansiering. Vad detta kommer att innebära i framtiden är inte svårt att föreställa sig, nämligen höjningar av taxorna för den offentliga sektorns tjänster, något som i första hand drabbar de redan sämst ställda. Vidare skall riksrevisionsverket pröva konsekvenserna av olika ledighetsregler.

I propositionen sägs sålunda följande om det aktuella översynsprojektet; "Efter samråd med cheferna för social- och arbetsmarknadsdepartementen och statsrådet Johansson anser jag att ett sådant bör avse effekterna av lagstiftningen om ledighet och utförande av olika uppgifter på arbetstid utom ramen för den ordinarie verksamheten. Under senare år har en snabb utveckling ägt rum vad gäller både möjligheterna till ledighet från arbetet och utnyttjandet av dessa möjligheter. Det gäller bl. a. den successivt utvidgade föräldraförsäkringen, rätten till deltidsarbete för småbarnsföräldrar, rätt till ledighet för studier, facklig verksamhet, offentliga förtroendeuppdrag m. m. Syftet med dessa reformer är att skapa ökad valfrihet och välfärd för medborgarna. Ännu har dock inte någon samlad analys gjorts av vilka konsekvenser som denna utveckling för med sig. Dessa frågor bör nu studeras. Av praktiska skäl kan det vara lämpligt att begränsa studien fill ett mindre antal myndigheter och företag. Bl. a. bör den samlade frånvaron och - jag vill understryka det, herr talman - "kostnaderna i olika avseenden kartläggas. Ett uppdrag med denna innebörd bör lämnas fill riksrevisionsverket."

Från vänsterpartiet kommunisternas sida anser vi de reformer som räknas upp i propositionen oeh som genomförts på detta område vara i huvudsak positiva, även om de naturligtvis i många fall har varil såväl otillräckliga som ofullgångna. Reformer kostar pengar oeh måste givetvis få göra det. Men dessa reformer har fått posifiva effekter för många medborgare.

I propositionen betonas just kostnadsaspekten, vilket är illavarslande. Det leder osökt fill misstanken att vad den planerade översynen avser alt åstadkomma är inskränkningar i de rättigheter som lönarbetarna tillkämpat sig. Utskottet hävdar motsatsen. Utskottet påstår att denna översyn inte är ett led i en förberedelse för en social nedrustning.

Detta låter sig naturligtvis sägas, men med tanke på den allmänna inriktning regeringens politik har finns det, herr talman, sannerligen ingen garanti för detta - tvärtom. Jag vill därför yrka bifall till vpk-motionen 2066.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den statliga revisionsverksamheten

JOAKIM OLLEN (m):

Herr talman! Det beslut som riksdagen i dag står i begrepp att fatta rörande den statliga redovisningsrevisionen blir dåligt - ja, jag är rädd för att det tyvärr blir ett riktigt dåligt beslut.

Antag för ett ögonblick att ett meddelande fill Volvos över 100 000 aktieägare utgick från företagets VD med följande lydelse;

Jag har beslutat att företagets räkenskaper i framtiden inte skall utsättas för någon extern revision. Vid bolagsstämman kommer i fortsättningen inte att tillsättas revisorer. Jag kommer i stället att låta några på företaget anställda, över vilka jag självfallet har direktivrätt, tillse att den ekonomiska

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den stadiga revisionsverksamheten

redovisningen sköts på rätt sätt. Jag kommer själv att bestämma vad som får revideras, och jag anser det inte nödvändigt att delge vare sig akfieägarna eller styrelsen resultatet av revisionen.

Företagel måste spara, och då har vi inte råd fill mer revision än vad jag nu sagt. Med ungefär tioåriga mellanrum kommer jag i slället att låta en utomstående konsultbyrå gå igenom företaget för att se om det finns saker som enligl deras mening kan effektiviseras. Men någon årlig oberoende extern revision skall vi inte ha.

Herr talman! Det är inle svårt att föreställa sig reaktionen på ett fingerat meddelande av detta slag till Volvos aktieägare. Bortsett från att en sådan åtgärd skulle stå hell i strid med aktiebolagslagens krav på revision så skulle aktieägarnas, de anställdas och andra intressenters reaktion med all säkerhet bli skarp.

Vad jag sagt är ändå inte någon särskilt grov karikatyr av hur den stadiga redovisningsrevisionen fungerar. I själva verket är den bild jag målat upp en pinsamt korrekt beskrivning av skattebetalarnas, och i deras ställe riksdagens och regeringens små möjligheter att kontrollera vad som sker i statsförvaltningen eller med andra ord hur skattepengarna används.

Den nuvarande fingens ordning - eller oordning - är ett resultat av ett riksdagsbeslut från 1967.1 det fastslogs att redovisningsrevisionen inte längre skulle ligga hos riksrevisionsverket utan flyttas ut i elt antal revisionskontor, i dag 23 till antalet. I samband med en utvärdering av hur redovisningsrevisionen fungerar, som riksrevisionsverket gjorde för ett par år sedan, konstaterade auktoriserade revisorn Sune Karlsson i ett utlåtande kort oeh gott följande: "Jag vill påstå att det inte förekommer någon oberoende extern redovisningsrevision av statlig verksamhet såsom revisionen nu är uppbyggd".

Den översyn som då gjordes har så småningom resulterat i en proposition som i sin tur föranlett det utskottsbetänkande som vi nu behandlar. 1 propositionen föreslås ett antal förändringar syftande till att stärka redovisningsrevisionens ställning. Det är inget tvivel om att de förslagen innebär inte oväsentliga steg i rätt riktning, men de innebär inte att principerna i den nuvarande ordningen ändras.

Det finns många sätt att kritisera svagheterna i det nuvarande systemet. Riksrevisionsverkets egen granskning har visat atl revisionskontoren står i elt faktiskt beroendeförhållande till de granskade myndigheternas chefer, alltså ett beroendeförhållande mellan dem som skall granska och dem som skall granskas, alt revisionskontoren ofta har låg kompetens, oklart formulerade arbetsuppgifter, ett ofullständigt definierat revisionsområde samt ett alldeles för svagt eller obefintligt stöd från riksrevisionsverket.

Ett annat sätt att beskriva bristerna i den nuvarande organisationen är atl peka på resultatet av redovisningsrevisionen. I motion 218, där jag tar upp frågan inte bara om redovisningsrevisionen utan om huvudmannaskapen för den statliga revisionen över huvud taget, nämns att av 234 avlämnade revisionsberättelser för budgetåret 1977/78 revisorn i 156 fall avstått från att uttala sig, beroende på resursbrist. Revisionsuppdraget har alltså i nästan

70 % av fallen över huvud taget inte kunnat fullföljas.

För den som till äventyrs tror att förhållandena har förbättrats kan jag nämna - det här är hittills opublicerade siffror - alt för det senaste revisionsåret, alltså 1978/79, har i 69 % av samlliga fall revisorn avstått från att uttala sig om redovisningen. Alltså en nästan lika hög siffra som fidigare. I bara 47 fall, motsvarande 17 %, föreligger en ren revisionsberättelse, något som man i sin enfald skulle tro var det i särklass vanligaste.

Herr talman! En dålig redovisningsrevision innebär naturligtvis problem i sig. Men än viktigare är måhända frågan om huvudmannaskapet för den statliga kontrollapparaten över huvud taget. Riksdagen har till sitt förfogande riksdagens revisorer. Men del är uppenbart alt den institutionen inte utgör någon effektiv apparat för kontroll av den statliga verksamheten. Till det är riksdagens revisorer en alldeles för liten institution. Sanningen är alltså den alt vi här i riksdagen fattar beslul om miljardbelopp, om anslag, om verksamhetsinriktning oeh liknande, men vi har inga verkliga möjligheter att här i huset kontrollera vad pengarna används till, dvs. om våra beslut verkligen fullföljs. Riksdagens revisorer är som sagt en för liten institution för atl kunna åstadkomma den granskning som skulle erfordras för alt vi skall få etl rimligt beslutsunderlag. Konstitutionsutskottets dechargegranskning är inte heller något effekfivt sätt alt kontrollera den statliga verksamheten.

Herr talman! Jag tycker det finns skäl att just här i riksdagen rikta uppmärksamheten på att den kontrollapparat som finns, framför alll i form av riksrevisionsverket, ligger under regeringen oeh icke under riksdagen. Det kan vara intressant att observera att institutioner motsvarande riksrevisionsverket i de flesta demokratier ligger under riksdagen, exempelvis i England, USA, Frankrike, Västtyskland, Italien, Belgien och Österrike. I länder som Sovjet, Ungern, Bulgarien, Rumänien och Argentina, för att nämna några, ligger motsvarigheten till riksrevisionsverket precis som i Sverige under regeringen. Bland västdemokratierna intar faktiskt Sverige i det här avseendet en unik ställning genom alt den helt dominerande kontrollapparaten ligger under regeringen i stället för under riksdagen.

Det kan vidare förtjäna observeras att i stadgarna för den internationella organisationen för statlig revision så förutsätts att kontrollapparaten -riksrevisionsverket eller vad den må heta - ligger under riksdagen.

Slutsatsen blir att man måste fråga utskottets talesman varför inte utskottet har ansett det önskvärt att överväga frågan om huvudmannaskapet för den statliga revisionen. Fungerar verkligen allt så väl med de nuvarande tingens fillstånd att frågan inte ens behöver övervägas?

Herr talman! Jag skall avslutningsvis säga följande: Min uppfattning är att riksdagens arbetsinriktning i viss utsträckning måste förändras. Vi måste i ökad utsträckning granska vad som sker i statsförvaltningen. Jag tror att det är både bra och nödvändigt att en sådan förändring av riksdagens arbetsinriktning kommer till stånd. Bra därför att en sådan måsle till om det skall finnas möjligheter för riksdagen att verkligen styra och bedöma den verksamhet som påstås stå under demokratisk kontroll. En sådan förändring

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den statliga revisionsverksamheten

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den statliga revisions verksamh eten

av riksdagens arbetsinriktning är också bra om man vill minska byråkratin. För att kunna hävda rättssäkerheten är det nödvändigt att riksdagen verkligen vet och har möjlighet att kontrollera vad som sker i den statliga förvaltningen. En sådan förändring, herr talman, är nödvändig helt enkelt därför att - som vi alla vet - den ekonomiska verkligheten tvingar fram en omprövning av befintlig verksamhet.

För att detta skall kunna ske är det emellertid nödvändigt att riksdagen har en effektiv kontrollapparat till sitt förfogande. Det kan ju inte vara nog att vi här i kammaren diskuterar och beslutar vad som skall ske i olika statliga förvaltningar, om vi därefter inle har möjlighet att kontrollera alt besluten verkligen följs upp.

Herr talman! Just mot bakgrund av vad jag senast har sagt, dvs. nödvändigheten av att riksdagen får en effektiv kontrollapparat till sitt förfogande, tror jag - även om det i dag inte finns anledning att ta voteringsstrid mot ett enigt utskott - att det finns all anledning att återkomma i den här frågan.

I detta anförande instämde Gunnar Biörck i Värmdö (m).

STURE PALM (s):

Herr talman! De initiativ som upprepade gånger har tagits för att effektivisera den statliga redovisningsrevisionen är ett tecken på att verksamheten inte helt funnit sin slutgiltiga form. Vid årets riksmöte har representanter för de olika partierna inom revisionen gemensamt undertecknat en motion beträffande revisionskontoren. Motivet för en sådan mer ovanlig åtgärd är att vi har en annan mening än regeringen om hur denna fråga borde lösas.

Motionen bygger på de synpunkter som riksdagens revisorer framförde i ett remissyttrande i oktober 1979. Revisorerna framhöll då att man redan i samband med 1967 års principbeslut starkt ifrågasatte lämpligheten av att inrätta revisionskontor, direkt underställda de myndigheter som skulle granskas. Revisorerna befarade att revisionskontoren till följd av sin ställning inte skulle kunna bedriva en tillräckligt obunden granskning med hänsyn till bindningen till den s. k. värdmyndigheten. Revisorerna föreslog i stället att ansvaret för den externa redovisningsrevisionen borde föras över på RRV och revisionskontoren inordnas såsom lokala organ i detta verk.

En närmare granskning av remissutfallet visar att revisorernas mening kom att delas av många betydande remissorgan. Det har visat sig att även inom RRV:s ledning meningarna är delade. Även där finns företrädare för samma uppfattning som den som riksdagens revisorer ger uttryck åt. Beträffande referaten av remissvaren från andra myndigheter uttrycker sig proposifionens författare en smula kryptiskt. På s. 36 i propositionens bilaga 2 står följande:

"Remissinstanserna har starkt delade meningar om RRV;s förslag. Något
mindre än hälften- ansluter sig i huvudsak till RRV:s förslag."

"Något mindre än hälften" måsle innebära att majoriteten har en motsatt

ståndpunkt. Denna lätt vinklade beskrivning leder departementschefen till att uttrycka kritiska synpunkter beträffande bindningen till de s. k. värdmyndigheterna i likhet med vad riksdagens revisorer har gjort. Departementschefen fullföljer dock inte dessa tankar utan anser i stället att förbättringar kan uppnås inom nuvarande ordning. Det blir något av en kompromiss.

Mot denna bakgrund är finansutskottets belänkande av stort intresse. Utskottet säger bl. a. att det vill "understryka atl all revision i princip bör vara oberoende av den granskade verksamheten". Utskottet fortsätter: "Skulle emellertid ytterligare erfarenheter peka mot att revisionen inte kan ske enligt statsmakternas intentioner i vad avser reella möjligheter lill oberoende granskning m. m., får enligt utskottets uppfattning frågan om revisionens organisation och huvudmannaskap på nytt aktualiseras."

Denna reaktion visar att riksdagen åter begränsar sig till delreformer på revisionens område.

Jag skall inte gå in på vad som anförs i andra motioner som har väckts i anslutning till denna fråga oeh som visar alt även revisionsfrågorna ofta är mycket polifiskt laddade. Denna utveckling kommer säkert att fortsätta, och därför är det en förändring till det bättre atl riksdagsrevisorernas granskningsarbete fortsättningsvis i allt högre utsträckning samordnas med resp. sakulskott.

För det stora flertalet av riksdagens ledamöter är det naturligt att alla delar av den offentliga sektorn och alla områden som berörs av den statliga anslagsverksamheten blir föremål för en saklig genomlysning. Detta ställer stora krav på granskningsarbetet. Under senare tid har det blivit på modet att mera generellt angripa den s. k. byråkratin och den offentliga sektorn. När detta sker samtidigt med en önskan atl begränsa den statliga stafistikpro-duktionen, är del enligt min mening fara å färde. Det statisfiska materialet skall rimligtvis beskriva samhället sådant del är och ge underlag för en saklig och kritisk samhällsdebatt, som har mycket gemensamt med revisionens arbete.

Beträffande den fråga som behandlas i den gemensamma motionen - oeh som gäller organisationen av den statliga redovisningsverksamheten - vill jag åter beklaga att grundlagberedningen i så uppseendeväckande ringa grad engagerade sig i dessa frågor. På de flesta områden framlade grundlagberedningen omfattande förslag till förändringar i vår författning. Men knappast elt ord blev sagt om de framtida riktlinjerna för riksdagsrevisionens arbete.

Nu är det känt att riksdagens intresse för dessa frågor hitfills inte varit särdeles översvallande. Intresset tycks vara större för framtidssatsningarna än att utvärdera erfarenheterna av de reformbeslut som är några år gamla. De närmaste årens perspektiv kommer att tvinga fram en förändrad attityd till revisionsarbetet.

Det är symtomatiskt att den enda betydande förändring som under senare år genomförts av arbetet för riksdagens revisorer har initierats av de valda revisorerna. Det var revisorerna själva som 1974 tog initiativ till en utredning

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den statliga revisionsverksamheten

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Den statliga revisionsverksamheten

om vår egen verksamhet-den s. k. RR-utredningen. De reformer som blev resultat av utredningen är av mycket begränsad räckvidd. Vi var helt klara över att de åtgärder som vidtagits var att betrakta som delreformer utan anspråk på atl utgöra en mer långsiktig lösning.

Vad vi vann var att arbetsmetoderna har blivit betydligt mer utåtriktade, bl. a. genom de kontakter som inletts med utskotten. Men jag tror att de flesta av oss som sysslar med de här uppgifterna - trots de förändringar som har skett - anser att revisionens arbetsmöjligheter inte har blivit tillräckligt analyserade. Det är också klart att resurserna är alldeles för små med hänsyn till de ökade anspråken. Oeh anspråken på riksdagens egen revisionsverksamhet måste öka.

I finansutskottets belänkande erinras om att regeringen nyligen tillsalt en utredning rörande vissa grundlagsfrågor men att revisionen inte lagils upp i utredningsdirekfiven. Med detta låter sig finansutskottet nöja. Enligt min mening vore en utvidgning av detta utredningsarbete helt naturligt för att nå en helhetsbild av dessa frågor i rätt sammanhang.

Redan 1965 framhöll revisorerna att starka principiella skäl talar för att revisionen av statsförvaltningen - som sker i;en del västländer - helt borde inordnas under del anslagsbeviljande parlamentets organisation. Del vore ett lämpligt fillfälle att få även dessa frågor prövade i det utredningsarbete som nu skall sättas i gång.

Slutsatsen av vad som skett under senare år är att riksdagen i många år nöjt sig med delreformer beträffande den statliga redovisningsrevisionens organisation. Detta har skett mot bakgrunden av ökade samhällsåtaganden på de flesta områden.

Herr talman! Det är en allmän mening inom revisionen att dessa frågor väl motiverar en genomgripande analys av den nya utredning som skall behandla vissa grundlagsfrågor. Finansutskottet har i sitt ganska allmänt hållna utlåtande givit uttryck för förståelse och allmän välvilja i de frågor som revisorerna aktualiserat. Jag har för dagen inget yrkande mot ett enhälligt finansutskott, men det blir med all sannolikhet anledning att återkomma.

I detta anförande instämde Hugo Bengtsson (s).

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! Finansutskottets betänkande nr 41 om den statliga revisionsverksamheten är enhälligt. Där behandlas flera delvis skilda frågor. Joakim Ollen har i mofion 218 och i sitt inlägg här i kammaren nyss tagit upp mer principiella förslag rörande revision av den statliga verksamheten. Vad han anfört gäller så pass omfattande konstitutionella förändringar att det enligt utskottets mening bör behandlas i annat sammanhang.

Finansutskottet har inhämtat yttrande från bland andra riksdagens revisorer. Utskottet instämmer i sitt betänkande i flera av de motiveringar som förts fram för en ändrad ordning för revision av den statliga verksamheten. Men vi understryker vikten av att regeringen har ett under sig lydande verk, riksrevisionsverket, som fortlöpande följer och utvärderar

verksamheten inom de delar av statsförvaltningen som regeringen ansvarar Nr 162

för. Vi erinrar också om att riksdagens revisorers arbetsformer ändrades Onsdaeen den

genom beslut vid förra riksmötet. Utskottet anser att om dessa förändringar 4 :: igon

skulle visa sig otillräckliga eller olämpliga, bör frågan tas upp till förnyad________

P'"ön'ng- Den statliga revi-

I fråga om redovisningsrevisionen har finansutskottet inhämtat yttranden sionsverksamheten från andra utskott. Vad gäller försvaret följer vi försvarsutskottels enhälliga yttrande, och vad gäller revision av affärsverken följer vi trafikutskottets och näringsutskoltets likaledes enhälliga yttranden.

De förslag som läggs fram i proposilonen har kommit fram efter den översyn av den statliga revisionsverksamheten som utförts av riksrevisionsverket. Remissyttranden över RRV:s framställning fill regeringen redovisas i proposifionen.

Finansutskottet understryker den viktiga principen att all revision bör vara oberoende av den granskade verksamheten. Detta stämmer väl överens med riksdagens revisorers uppfattning, som också förts fram av Sture Palm. Då uppstår frågan om de förändringar inom ramen för nuvarande organisation vilka förordas i propositionen kan anses tillräckliga för att tillgodose detta krav.

I propositionen föreslås vissa förändringar som syftar lill att stärka revisionens ställning och oberoende. För det första skall tjänsten som chef för revisionskontorel tillsättas av RRV efter samråd med värdmyndigheten. Detta är en förbättring i förhållande till nuvarande ordning, som innebär att myndigheten utser chefen för revisionskontoret.

För det andra skall chefen för revisionskontoret fastställa revisionsplan för resp. myndighet. Den befogenheten tillkommer f. n. myndighetschefen.

För det tredje skall medel för revisionsverksamheten särskiljas från andra medel i myndighetens anslagsframställningar och i regleringsbrev.

De här förändringarna, som finansutskottet anser riktiga, sker alltså inom ramen för nuvarande organisation. Bl. a. med hänsyn till att verksamheten inom denna organisation nått full omfattning först på senare år tillstyrker finansutskottet förslaget i propositionen.

Utskottet tillägger emellertid - och det vill jag gärna understryka - att om erfarenheter längre fram skulle visa att revisionens möjligheter till en oberoende granskning inte kan tillgodoses enligt statsmakternas intentioner, så får frågan om revisionens organisation och huvudmannaskap tas upp på nyU.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets betänkande 39.

JOAKIM OLLEN (m);

Herr talman! Låt oss vara glada över det som finns att vara glad över, nämligen att utskottet ändå uttalar sig positivt om vikten av en oberoende revision och trots allt ger uttryck för elt visst intresse för att överväga de mera långsiktiga principiella frågor som jag har tagit upp i min motion.

Men när utskottets talesman säger att den principiella frågan bör tas upp i 25

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

ett annat sammanhang måste jag fråga honom: I vilket sammanhang? Har mofionen remitterats till fel utskott? I så fall är det beklagansvärt. Eller vad menar utskottet med att frågan bör tas upp i ett annat sammanhang? Utskottet pekar på att det finns en utredning som sysslar med näraliggande Den statliga revi- frågor, vilket Sture Palm var inne på, men som icke fått direktiv att ta upp den sionsverksamheten frågan. Med den logik som åtminstone ibland brukar prägla utskottens betänkanden vore det naturligt att utskottet begärde alt denna utredning skulle få tilläggsdirektiv med innebörden att den skall titta på just denna fråga. Men till den slutsatsen kommer man inte. Tvärtom låter man sig nöja med atl konstatera att frågan är väldigt intressant, men att den skall bli föremal för utredning - och därmed är allt bra.

En liknande logisk kullerbytta gör utskottet, herr talman, när det gäller den mera kortsiktiga frågan om hur den statliga redovisningsrevisionen skall organiseras. Där konstaterar man med pukor och trumpeter att det är viktigt med en oberoende revision, men därefter tillstyrker man ett förslag som innebär att det inte blir någon förändring av den beroende revision sorn vi f. n. har.

Herr talman! Jag har litet svårt att följa logiken i finansutskottets betänkande, men vi får väl anledning att återkomma till denna fråga.

ERIC ENLUND (fp):

Herr talman! Frågan om riksdagens kontrollmakt har aktualiserats i många sammanhang och kommer säkerligen alt göra det vid flera kommande fillfällen.

Vad gäller redovisningsrevisionen vill jag säga till Joakim Ollen att det, då organisatoriska förändringar har vidtagits och de liksom i detta fall har varit i funktion under relativt kort tid, är ganska vanligt att man är försiktig med att vidta nya omfattande förändringar. Finansutskottet anser emellertid inte att de beslut som nu skall fattas innebär någon slutstafion vad gäller den statliga redovisningsrevisionen. Det gör inte heller budgetministern. Tvärtom säger han i propositionen att ansträngningar bör göras för att höja standarden på redovisningsrevisionen. Han säger också att en samlad redovisning av effekterna av åtgärderna bör lämnas om några år som underlag för en ny prövning. Då kan ju, vilket utskottet också har understrukit, både frågan om huvudmannaskapet och frågan om organisationen i övrigt bli föremål för prövning.

STURE PALM (s):

Herr talman! Jag vill helt kortfattat säga att det är rätt anmärkningsvärt att utskottet nöjer sig med att konstatera: "En omläggning i den riktning som förordas i motionen skulle innebära en ändrad konstitutionell ordning och därmed ha vittgående verkningar i den svenska statsförvaltningen. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning rörande vissa grundlagsfrågor. De här aktuella frågorna har dock inte tagils upp i direktiven lill ulredningen."

Sedan är det punkt och slut. Detta är ändå ett ganska platt konstaterande. Nr 162
när vi nu har velat ställa den här frågan under debatt. Onsdaeen den

4 juni 1980
Överläggningen var härmed avslulad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Näringspolitiken m. m.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mofion 2066 av Lars Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkande

41 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 2066 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eva Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej - 16

§ 7 Föredrogs

Finansutskottets betänkande

1979/80:43 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Näringspolitiken m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:43 med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde samt motioner om näringspolitik m. m.

I proposition 1979/80:100 bil. 17 (industridepartementet) hade under angivna punkter föreslagits följande:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (s. 29-32) atl riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 29 603 000 kr.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

B 2. Statens industriverk: Utredningar m. m. (s. 32-35) att riksdagen till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 7 700 000 kr.

B 7. Branschfrämjande åtgärder (s. 38-43)

att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 58 385 000 kr.

B 8. Kostnader för räntebefrielse vid strukturgaranlier till förelag inom vissa industribranscher (s. 43-45) att riksdagen skulle

a) bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 ikläda staten förpliktelser i form av strukturgarantier, som inberäknal tidigare utställda garantier innebar åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

b) till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

B 12. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (s. 50-53) att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.

B 13. Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder (s. 53-56) att riksdagen till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.

B 14. Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder (s. 56)

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1980/81 anvisade etl förslagsanslag av 1 000 kr.

B 15. Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. (s. 56-58) att riksdagen skulle

1. godkänna vad föredragande statsrådet hade anfört om användningen av
statliga garanfier i enlighet med förordningen (1978:507) om industrigaran
tilån i samband med bankgaranti,

a) medge att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell beviljades med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.

Fl. Styrelsen för teknisk ulveckling: Teknisk forskning och utveckling (s. 242-261) atl riksdagen skulle

5. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat om att träffa avtal om kollektiv teknisk forskning,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81, i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m, m, som, inberäknal löpande avtal och beslut, innebar åtaganden om högst 180 000 000 kr, under vart och ett av budgetåren 1981/82-1984/85,

7. till Styrelsen för teknisk utveckling; Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1980/81 anvisa etl reservationsanslag av 476 550 000 kr.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

F2. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer (s. 261)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F3. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning (s. 262) alt riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 fatta beslut om
beställning av utrustning för, inberäknat redan beställd utrustning, högst
5 500 000 kr. under budgetåret 1981/82 och högst 4 000 000 kr. under
budgetåret 1982/83,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 13 200 000 kr.

F 19. Stöd fill industriellt utvecklingsarbete (s. 312 f.) att riksdagen medgav att stöd från Fonden för industriellt utvecklingsarbete fick lämnas som lån eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet i enlighet med vad föredragande statsrådet hade förordat.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1979/80:249 av Christer Eirefelt (fp),

1979/80:309 av Christer Eirefelt och Olle Grahn (båda fp),

1979/80:310 av Bo Forslund m. fl. (s).

1979/80:333 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställts att riksdagen skulle

b) hos regeringen begära förslag om statligt stöd till s. k. utvecklingsföretag i enlighet med vad som anförts i motionen,

c) besluta om en särskild låneform för nystartade företag efter västtysk modell,

1979/80:395 av Sven Johansson och Arne Fransson (båda c).

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. rn.

1979/80:557 av Karin Israelsson (c),

1979/80:558 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att erforderliga anslag beviljades och planer utarbetades för att i de statliga verken och företagen i Norrbotten igångsätta verksamhet i syfte att stimulera diskussioner om och planering för länets framtid,

1979/80:561 av Ivan Svanström (e),

1979/80:698 av Torsten Bengtson (c),

1979/80:953 av Filip Fridolfsson m. fl. (m),

1979/80:959 av Lars Henrikson m. fl. (s),

1979/80:961 av Börje Hörnlund m. fl. (c),

1979/80:1015 av Bernt Ekinge (fp) såvitt gällde yrkande 2,

1979/80:1023 av Olof Palme m. fl. (s) såviu gällde hemställan aU riksdagen beslutade

a) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande behovet av industripolitisk planering,

b) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående åtgärder för att främja en positiv utveckling för den utrustnings-tillverkande industrin,

c) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande löntagarkonsulter,

d) att till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 066 310 kr. förhöjt förslagsanslag av 30 669 310 kr.,

e) att till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 8 700 000 kr.,

f) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en verksamhet vid statens industriverk för insamUng och analys av information om ekonomiska förhållanden i andra länder,

g) att till Statens industriverk; Insamling av internationell information under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1000 000 kr.,

9. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i mofionen anförts
om behovet av ett organiserat samarbete mellan styrelsen för teknisk
utveckling (STU) och struktur- och utvecklingsfonden,

10. att 5 000 000 kr. anvisades för stöd till enskilda uppfinnare,

13. alt som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättandet av särskilda utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård oeh transportsystem.

12, att begära atl regeringen inrättade särskilda utvecklingsbolag inom Nr 162 områdena medicinsk teknik samt undervisningshjälpmedel i enlighet med Onsdagen den vad som anförts i motionen, 4 jypj iQgQ

13, atl till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag inom områ-_______ ____

dena medicinsk teknik och undervisningshjälpmedel (induslridepartemen- Näringspolitiken tet) för budgetåret 1980/81 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

atl som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om medel för projektfinansiering i anslutning till de samhällsägda utvecklingsbolagens verksamhet,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om utredningen rörande affärsverkens och myndigheternas verkstäder,

att inrätta en särskild struktur- oeh utvecklingsfond i enlighet med vad som anförts i mofionen,

att till Struktur- och utvecklingsfonden (industridepartementet) för budgetåret 1980/81 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 000 kr.,

alt ge fullmäktige i riksgäldskonloret i uppdrag alt utfärda en statlig garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- oeh utvecklingsfonden,

alt begära atl regeringen framlade förslag lill ändringar i reglementet angående allmänna pensionsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna (delvis),

att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om försöksverksamhet med samhällsägda handelshus,

atl som sin mening ge regeringen fill känna vad som i motionen anförts om en översyn av underleverantörernas situation,

att begära att regeringen tog initiativ till faetoringverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att begära att regeringen utredde möjligheterna att underlätta före-
tagsöverlätelser och generationsskiften i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s) såvitt gällde hemställan att riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt tryggad sysselsättning (yrkande 1 delvis).

1979/80:1402 av Raul Blucher (vpk) såviu gällde hemställan

1. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om en utvecklingsplan för

förädlings- och tillverkningsindustri i samhällelig ägo inom Värmlands

län, 3. alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om tillsättande av en

arbetsgrupp i Värmlands län med uppgift att upprätta en utvecklingsplan för

länets industri i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

1979/80:1408 av Ivar Franzén (c),

1979/80:1413 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt avsåg yrkande 2,

1979/80:1420 av Anders Högmark och Erik Hovhammar (båda m),

1979/80:1422 av Ulla Johansson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos regeringen atl utvärdering gjordes av hur tidigare fattade beslut angående glasindustrins dimensionering följdes av glasindustrin och att regeringen vidtog de åtgärder som en sådan utvärdering kunde komma alt föranleda,

1979/80:1430 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning av förutsättningar och former för regionala/lokala invesleringsbolag enligt vad i motionen redovisats,

1979/80:1431 av Johan Olsson m. fl. (c,m,fp),

1979/80:1440 av Eric Rejdnell (fp), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen undersökte förutsättningarna för ett bibehållande av den manuella glasindustrin,

1979/80:1443 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) såvitt gällde hemställan att riksdagen skulle

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad sysselsättning (delvis),

som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser för långsiktig förstärkning av Norrbottens näringsliv,

som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts om utredning rörande försörjningen med kapital för nya utvecklingsinvesteringar i Norrbottens näringsliv,

1979/80:1454 av Lena Öhrsvik m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde åtgärder för att bevara de mindre glasbruken i syfte att vidareutveckla den konstnärliga kvaliteten och hantverkstraditionen.

1979/80:1546 av Eva Winther (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena 2, 4 och

5),

1979/80:1770 av Roland Brännström m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för IUC:s (stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland) framlida verksamhet, organisation och finansiering genom ett regionalpolitiskt anslag i statsbudgeten,

1979/80:1772 av Per Olof Håkansson m.fl. (s), vari hemställts aU riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam utredning av småföretagens i Skåne ställning som underleverantörer m. m., i syfte att bevara oeh utveckla dessa företag,

1979/80:1773 av Paul Jansson m. fl. (s),

1979/80:1779 av Olof Palme och Hans Gustafsson (båda s), vari hemställts att riksdagen skulle

1. av regeringen begära att en samlad plan och förslag till åtgärder för den
manuella glasindustrin redovisades inför riksdagen under våren,

2. som sin mening ge regeringen fill känna vad som i motionen anförts om
struklurplaneringen inom den manuella glasinduslrin,

1979/80:1785 av Oswald Söderqvist (vpk) såvitt gällde hemställan att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till en plan för industri och sysselsättning i Norduppland grundad på Nordupplandsgruppens rapport (yrkande 1),

1979/80:1788av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde utarbetande av ett program för industriell förnyelse under 1980-lalet med sikte på att tillskapa 100 000 industriarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen, och

1979/80:1874 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m).

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Utskottet hemställde

beträffande åtgärder för den utrustningstillverkande industrin att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 2,

beträffande löntagarkonsulter att riksdagen skulle avslå mofion 1979/ 80:1023 yrkandet 3,

beträffande industripolitisk planering att riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:1023 yrkandet 1,

beträffande ett program för 100 000 nya industriarbeten att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1788,

beträffande anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten B 1 och med avslag pä motion 1979/80:1023 yrkandet 4 till Statens industriverk; Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 29 603 000 kr.,

beträffande anslag till statens industriverk för utredningar m. m. att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten B 2 och med avslag på motion 1979/80:1023 yrkandet 5 till Statens industriverk; Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisade etl reservationsanslag av 7 700 000 kr.,

3 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162 7. beträffande insamling av internationell information vid statens industri-

Onsdaeen den " ' riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandena 6 och 7,

4 inni 1980 8. beträffande struktur- oeh utvecklingsfond att riksdagen skulle avslå

_____________ motion 1979/80:1023 yrkandena 9 och 18-20,

Nä nQsnnlitiken " beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena

energi, miljövård och transportsystem att riksdagen skulle avslå motion

1979/80:1023 yrkandet 13,

beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandena 14 och 15,

beträffande projektfinansiering i anslutning lill samhällsägda utvecklingsbolags verksamhet atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 16,

beträffande lokaliseringen av ett nationellt utvecklingsbolag för energiteknik att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1015 yrkandet 2,

beträffande anslag till styrelsen för teknisk utveckling rn. m. alt riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkterna F 1-F3 skulle

godkänna vad som i propositionen anförs rörande avtal om kollektiv teknisk forskning,

bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81, i enlighet med vad som anförts i propositionen, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 180 000 000 kr. under vart och eu av budgetåren 1981/82-1984/85,

till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 476 550 000 kr.,

d) fill Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer för
budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

e) bemyndiga regeringen alt under budgetåret 1980/81 fatta beslut om
beställning av utrustning för, inberäknat redan beställd utrustning, högst
5 500 000 kr. under budgetåret 1981/82 och högst 4 000 000 kr. under
budgetåret 1982/83,

f) till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1980/81
anvisa etl reservationsanslag av 13 200 000 kr.,

beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete att riksdagen med bifall fill proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten F 19 medgav alt stöd från Fonden för industriellt utvecklingsarbete fick lämnas som lån eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet i enlighet med vad som angetts i propositionen,

beträffande utredning om uppfinnarverksamhet alt riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:395,

beträffande särskilt stöd till uppfinnare atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 10,

17. beträffande den s. k. Samverk-utredningen att riksdagen skulle avslå
34 motion 1979/80:1023 yrkandet 17,

..35

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

18. beträffande industripolitik i olika delar av landet atl riksdagen Nr 162
skulle

avslå mofion 1979/80:558 (Norrbotten),

avslå motion 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del (Värmland),

avslå motion 1979/80:1402 yrkandena 1 och 3 (Värmland),

d) avslå motion 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkan
dena 2 och 3 (Norrbotten),

e) avslå motion 1979/80:1546 yrkandena 2, 4 och 5 (Norrbotten),

f) avslå mofion 1979/80:1785 yrkandet 1 (Norduppland),

19. beträffande anslag avseende de regionala utvecklingsfonderna att
riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkterna B 12 -
B 14 för budgetåret 1980/81 anvisade

till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.,

till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

20. beträffande principer för fördelningen av medel mellan de regionala
utvecklingsfonderna att riksdagen skulle avslå

motion 1979/80:310,

motion 1979/80:1413 yrkandet 2,

motion 1979/80:1874,

beträffande de regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor alt riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 23 i ifrågavarande del,

beträffande utformningen av de regionala utvecklingsfondernas serviceverksamhet alt riksdagen skulle avslå motion 1979/80:309,

23. beträffande utbildning av småföretagare, m. m., att riksdagen skulle
avslå

mofion 1979/80:557,

motion 1979/80:961,

24. beträffande industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland att
riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1770,

25. beträffande produktutvecklingscentra att riksdagen skulle avslå

mofion 1979/80:561 (Hultsfred),

mofion 1979/80:959 (Linköping),

beträffande handelshus att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 27,

beträffande överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 21 i ifrågavarande del,

beträffande begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma företag att riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22, båda i ifrågavarande del.

Nr 162 29, beträffande vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet att

Onsdaeen den riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandena 21 oeh 22 i den mån de

4 iuni 1980 '"* " behandlats under 27 och 28,

_____________ 30, beträffande regionala/lokala investeringsbolag på privat basis att

Näringsnolitiken riksdagen med bifall lill motion 1979/80:1430 och med anledning av motion

1979/80:333 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad

utskottet anfört,

31, beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag alt
riksdagen skulle avslå motion 1979/80:333 yrkandet 2,

beträffande en industrins utjämningsfond att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:698,

beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:953,

beträffande lån från AB Industrikredit att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1431,

beträffande samarbete mellan mindre företag att riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:249,

beträffande personalägda företag att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1408,

beträffande underleverantörer att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 28 och motion 1979/80:1772,

betj-äffande factoringbolag att riksdagen skulle avslå motion 1979/ 80:1023 yrkandet 29,

beträffande utredning rörande företagsöverlåtelser att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1023 yrkandet 30,

40, beträffande småföretagsinriklad forskning att riksdagen skulle avslå
motion 1979/80:1420,

beträffande den träbearbetande industrin att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1773,

beträffande den manuella glasindustrin att riksdagen skulle avslå motionerna 1979/80:1422, 1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779,

beträffande anslag till bransehfrämjande åtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 bil, 17 punkten B 7 lill Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 58 385 000 kr,,

beträffande kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten B 8 skulle

bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 ikläda staten förpliktelser i form av strukturgarantier som, inberäknat tidigare utställda garantier, innebar åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgaranlier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1000 kr.,

45, beträffande täckande av förluster i anledning av statliga industriga-
36 rantilån m. m. att riksdagen skulle

med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten B 15 mom. 1 godkänna vad föredragande statsrådet förordat om användningen av statliga garantier i enlighet med förordningen (1978:507) om industrigarantilån i samband med bankgaranti,

med bifall till proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten B 15 mom. 2 medge att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell beviljades med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

e) med bifall till proposifion 1979/80:100 bil. 17 punkten B 15 mom. 3 fill Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån in. m. för budgetåret 1980/81 anvisa eU förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

d) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om beviljande av kreditstöd enligt förordningen (1978:507) om induslrigaranti-

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Följande 12 reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson och Birgitta Johansson (alla s):

1. beträffande åtgärder för den utrustningstillverkande industrin, vari
reservanterna ansett att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande löntagarkonsulter, vari reservanterna ansett att utskottet
under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande industripolitisk planering, vari reservanterna ansett att
utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader,
vari reservanterna ansett att utskottet under 5 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 bil. 17 punkten B 1 och med bifall fill motion 1979/80:1023 yrkandet 4 till Statens industriverk; Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 skulle anvisa ett förslagsanslag av 30 669 000 kr. samt därvid som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört.

5. beträffande insamling av internationell information vid statens industriverk, vari reservanterna ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandena 6 oeh 7 till Statens industriverk: Insamling av internationell information för budgetåret

Nr 162 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av

n, A »„ w»„ 1000 000 kr.,

Onsdagen den

4 juni 1980

6. beträffande struktur- och utvecklingsfond, vari reservanterna ansett atl

.... . ;•,•; utskottet under8 bort hemställa

Näringspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:1023 yrkandena 9 och
m. m. .

18-20 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena
energi, miljövård och transportsystem, vari reservanterna ansett att utskottet
under 9 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 13 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om inrättande av särskilda utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem,

8. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena
undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik, vari reservanterna ansett att
utskottet under 10 bort hemställa

au riksdagen med bifall fill mofion 1979/80:1023 yrkandena 14 och 15 skulle

som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om inrättande av särskilda utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik,

till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

9. beträffande projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utveck
lingsbolags verksamhet, vari reservanterna ansett alt utskottet under II bort
hemställa

att riksdagen med bifall lill motion 1979/80:1023 yrkandet 16 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande särskilt stöd till uppfinnare, vari reservanterna ansett att
utskottet under 16 bort hemställa

aU riksdagen med bifall fill motion 1979/80:1023 yrkandet 10 fill Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.,

//. beträffande den s. k. Samverk-utredningen, vari reservanterna ansett att utskottet under 17 bort hemställa

aU riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 17 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

12. beträffande industripolitik i olika delar av landet, vari reservanterna Nr 162
ansett att utskottet under 18 bort hemställa Onsdaeen den

aU riksdagen skulle 4 jj ggg

(= utskottet),

med bifall till motion 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del Näringspolitiken (Värmland) som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna

anfört,

c) (= utskottet),

d) med bifall till motion 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del och
yrkandena 2 och 3 (Norrbotten) som sin mening ge regeringen till känna vad
reservanterna anfört,

e) (= utskottet),

f) (= utskottet).

Följande sex reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson och Birgitta Johansson (alla s):

13. beträffande de regionala utvecklingsfondernas service i produktutveck
lingsfrågor, vari reservanterna ansett att utskottet under 21 bort hemstäl
la

alt riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 23 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

14. beträffande industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, vari
reservanterna ansett att utskottet under 24 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motion 1979/80:1770 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

15. beträffande överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde
fondstyrelses förvaltning, vari reservanterna ansett att utskottet under 27 bort
hemställa

aU riksdagen med anledning av motion 1979/80:1023 yrkandet 21 i ifrågavarande del skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, innebärande att elt yllerligare belopp av 1 miljard kronor skulle överföras lill fjärde fondstyrelsens förvaltning,

16. beträffande begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i
samma företag, vari reservanterna ansett att utskottet under 28 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22, båda i ifrågavarande del, skulle anta av reservanterna framlagt förslag lill lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

förvaltning, innebärande att nuvarande begränsning av fondens möjligheter fill engagemarrg i samma bolag skulle slopas fr. o. m. den 1 juli 1980,

17. beträffande vissa rikdinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet, vari reservanterna ansett att utskottet under 29 bort hemställa

aU riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22, båda i ifrågavarande del, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om visst underlag för beslut inom fjärde fondstyrelsen.

18. beträffande regionala/lokala investeringsbolag pä privat basis, vari
reservanterna ansett att utskottet under 30 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:333 yrkandet 1 och motionen 1979/80:1430.

Följande fyra reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson och Birgitta Johansson (alla s):

19. beträffande underleverantörer, vari reservanterna ansett att utskottet
under 37 bort hemställa

att riksdagen med bifall till mofion 1979/80:1023 yrkandet 28 och med anledning av motion 1979/80:1772 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

20. beträffande factoringbolag, vari reservanterna ansett att utskottet
under 38 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 29 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

21. beträffande utredning rörande företagsöverlåtelser, vari reservanterna
ansett att utskottet under 39 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1023 yrkandet 30 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

22. beträffande den manuella glasindustrin, vari reservanterna ansett att
utskottet under 42 bort hemställa

aft riksdagen med anledning av moftonerna'l979/80:1422, 1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Den debatt som förs om ekonomin domineras nu av hur vi bäst spar in på offentliga utgifter. Detta är naturiigtvis en viktig debatt, som självfallet också måste fortsätta. Åtgärder för att säkra samhällsekonomisk balans måste ha högsta prioritet i detta läge. Dessa åtgärder måste emellertid

kombineras med en framålsyftande oeh tillväxtbefrämjande näringspoli- Nr 162

- Onsdagen den

Vad finns det då för förutsältnirigar i dagens svenska samhälle för en sådan 4 jpj 1980

politik? Har utvecklingen inom näringslivet stagnerat, som man ibland får _____

intryck av om man följer den allmänna debatten? Dess bättre är det inte sä. Näringspolitiken Företagarandan, initiativkraften och optimismen i det svenska näringslivet är , ;,j fortfarande väl utbredda hos alla aktiva i företagen.

Den ekonomiska aktiviteten har inte heller stannat av. Högkonjunkturen är nu mycket starkare än vad de flesta bedömare förutsåg så sent som i våras.

Industriinvesteringarna ökar kraftigt. I finansplanen räknar vi med en ökning i år på 15 % i volym. Industriförbundet räknar t. o. m. med en betydligt kraftigare ökning av investeringarna. Förbundets planenkät anger ökningen till 20-30 %. Även om vi har haft en incident på arbetsmarknaden sedan den planenkäten utformades, tror jag att investeringsplanerna fortfarande befinner sig på denna höga nivå. Industriproduktionen nådde i slutet av 1979 upp till de tidigare toppnoteringarna från början av år 1975. Produktionstillväxten inom verkstadsindustrin uppgick under fjolåret till hela 10%.

Exporten utvecklas också gynnsamt. Enligt utrikeshandelsslatistiken ökade exporten mellan 1978 och 1979 med 20 %. Om nu inte hamnkonflikten radikalt förändrar läget, beräknas exportvärdet i år öka med ytterligare 9 % i förhållande till 1979 års nivå. En aktuell bedömning, som dock inte grundar sig på ett alltför fylligt statistiskt material, visar atl denna prognos sannolikt kommer att överträffas.

Arbetslösheten är också på den rekordlåga nivån ca 1,7 %. Vi har inte under hela 1970-talet haft bättre siffror.

Av de 100 000 jobb som industrin tappade under förra lågkonjunkturen och under strukturkriserna är nu 20 000 återhämtade. Efterfrågan på arbetskraft inom industrin är också nu mycket stor. Det gäller främst verkstadsindustrin och byggnadsverksamheten. Det är emellertid myckel trångt på svensk arbetsmarknad i dag, vilket delvis hindrar en nödvändig ökning av industrisektorn. Kommunerna ökade t. ex. sin sysselsättning med 40 000 personer under 1979. De arbetsmarknadspolitiska insatserna är dessutom av mycket stor omfattning trots den höga efterfrågan på arbetskraft från näringslivet.

Arbetsmarknadsutbildningen omfattar nu i högkonjunkturen 60 000 personer, vilket är nästan lika många som i förra lågkonjunkturen. Först nu i början på detta år tycks antalet beredskapsarbeten minska. Fortfarande ligger de på en hög nivå, 40 000, att jämföra med 60 000 för ett år sedan.

Näringsutskottet tar i sitt betänkande, som kammaren nu har att debattera och behandla, upp lill behandling en lång rad motioner om aktuella näringspolitiska frågor. Jag skulle vilja karakterisera det som en skön blandning av stort och smått. Jag skall nöja mig med alt inledningsvis dröja något vid ett par som jag anser väsentliga principfrågor.

Trots ett nu gynnsammare läge har den näringspolitiska debatten i vårt 41

Nr 162 land under senare år präglats av de påfrestningar på världsekonomin som har

Onsdaeen den '" främsta orsak i industrivärldens oljeberoende. Den nya situationen med

4 irrni 1980 stagnerande tillväxt i induslrivärlden och växande ekonomiska balanspro-

_____________ blem har avslöjat en bristfällig näringspolitisk beredskap.

Näringsnolitiken ' bakgrunden till de ofta framförda kraven på ökad planrnässighet i

slruklurinsalser och ökat samhällsengagemang i näringspolitiken. När den förra trepartiregeringen tillträdde hösten 1976 var beredskapen när det gäller näringspolitiken låg. Insatserna inom näringspolitiken under 1970-talets första halva hade i slort sett inriktats på atl konsolidera den statliga förelagssektorns position oeh alt i övrigt främja våra större exportföretags allmänna utveckling. Branschprogrammen och strukturinsatserna var av relativt underordnad betydelse. Den industrikris som kom 1976-1977 måste alltså angripas med instrument som inte fanns i beredskap; situationen måsle dessutom tacklas utan förutfattade meningar och ideologiska låsningar. I alll väsentligt bygger alltfort insatserna inom näringspolitiken på del arbete som grundlades 1977-1978.

Den förra trepartiregeringen förberedde också en mer långsiktig näringspolitisk planering, ett arbete som man emellertid aldrig fick tillfälle att fullfölja. Den folkparlistiska minoritetsregeringen framlade en proposition om industripolitikens principer. Näringsulskottets majoritet gjorde vissa, väsentliga, modifieringar i propositionen. På denna grund antog alltså riksdagen i fjol några vägledande principer för en icke-socialistisk näringspolitik.

Näringspolitiken skall enligt dessa riktlinjer inriktas på att åstadkomma en rnarknadsekonomi som skall vara baserad på etl decentraliserat näringsliv. Näringspolitiken skall vara socialt anpassad och inriktad på att skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga konkurrenskraft. Vidare fastslogs i delta riksdagsuttalande atl det är en viktig uppgift för näringslivet att tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen pä de regionalpolitiska och sysselsältningspolitiska områdena, och att den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och en human miljö. Det finns nu anledning att utveckla dessa allmänna riktlinjer lill ett näringspolitiskt program.

Avsikten är därför - förberedelserna härför pågår som bäst inom industridepartementet - att senare under mandatperioden återkomma med en ny näringspolitisk proposition, där såväl de allmänna principiella riktlinjerna som närings- och industripolitikens instrument och medel närmare behandlas och utvecklas.

En strategisk fråga i den näringspolitiska debatten är arten och formerna
för den planering som behövs i ett modernt industrisamhälle. Planering
behövs i ett modernt samhälle och i moderna företag för att skapa kontinuitet
och förtänksamhet i utvecklingen. Planeringen får emellertid inte bli ett
självändamål. Dess uppgift skall vara atl underlätta näringslivets successiva
anpassning, inte alt försvära eller hindra nödvändiga strukturella förändring
ar.
42 Här möter uppenbart ideologiska motsättningar i dagens näringspolitiska

debatt, vilka inte har varit så framträdande tidigare men vilka i dag, utifrån den bedömning jag gör när jag läser näringsutskottels betänkande, måste betraktas som skiljelinjer.

Å ena sidan finns det personer som hävdar alt marknadsekonomin bäst kommer till sin rätt om samhället förhåller sig passivt eller i varje fall inte binder näringslivet eller skapar restriktioner genom sin planering. Å andra sidan finns den åsikten, som numera också är företrädd av del socialdemokratiska partiet, att det mesta som sker inom näringslivet måste centralpla-neras. Jag tror för min del att sanningen ligger någonstans mittemellan.

Vi har en biandekonomi i vårt land som inte är en renodlad marknadsekonomi utan till väsentlig del en ramplanerad marknadsekonomi. Detta förutsätter all samhället, dvs. staten, i sin näringspolitik klart och distinkt anger mål och förutsättningar för näringslivet och att vi gör detta med tillräckliga perspektiv framåt i tiden. Näringspolitiken måsle också utformas i medvetande om vad som rör sig i vår omvärld och vad som anger framtidens konkurrensmiljö för svenska företag. Vårt internationella beroende kommer inle att minska utan att öka under år som kommer. Inom den på del sättet angivna ramen, som blir något av en perspektivplanering, bör man lämna största möjliga frihet åt företagen att disponera sina resurser. Endast den vägen kan man dra nytta av marknadsekonomins överlägsna egenskaper när det gäller att anpassa förelagen till marknadsförutsättningarna.

En central uppgift för industripolitiken på 1980-lalet blir nämligen atl främja och medverka till en fortsatt teknisk oeh industriell förnyelse. Delta förutsätter en framåtrikfad, förutsättningsskapande näringspolitik, men också en ny öppenhet och förutsättningslös samverkan mellan samhälle, näringsliv och fackföreningsrörelse.

Delta krav på förutsättningslös oeh mera öppen samverkan understryks av alt det finns gränser och restriktioner för den tekniska och industriella utvecklingen. Den måste inriktas på atl tillgodose mänskliga och samhälleliga behov. Det måste finnas ett mervärde för människan i all ny teknik. Arbetets innehåll får inte utarmas genom ny produktionsteknik. Strävan måste vara att i stället göra arbetet mera intressant och lockande för den enskilda individen.

Den industriella omvandlingen måste också ske i ett nära samspel och under hänsynstagande till övrig samhällelig verksamhet. Inte minst måste regional balans eftersträvas. Det är fortfarande och kommer alt vara etl övergripande mål för de näringspolitiska insatserna. Den industriella förnyelsen är del.främsta medlet för att fä lill stånd en gynnsam lokal och regional utveckling. Det är en felsyn att tro att värnandet om gammal industristruktur är ett verksamt regionalpolitiskt medel.

Grundläggande för den industriella förnyelsen är aktiva insatser både från enskilda och från samhället. Det enskilda initiativet bör därför ytterligare stimuleras och uppmuntras. Samhället får en allt viktigare uppgift i att initiera och medverka till industriella insatser av större omfattning eller av särskild betydelse, inte minst i form av s. k. nationella projekt.

Den industriella förnyelsen och expansionen sett ur ett mänskligt och

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. rn.

samhälleligt perspektiv utgör alltså ett centralt näringspolitiskt mål. Av detta skäl är det en central näringspolitisk uppgift att medverka till att industrin utvecklas som en väl integrerad del av del totala samhället och att bryta den isolering som man ibland möter mellan företag oeh samhälle.

Den industriella förnyelsen förutsätter naturligtvis en ordentlig satsning på teknisk utveckling oeh forskning. Även om ytterligare ansträngningar måste göras i detta avseende, bör man dock vid detta tillfälle kunna konstatera att forsknings- och utvecklingsarbetet inte avtagit i Sverige under 1970-talet. Mellan åren 1967 och 1977 skedde nästan en fördubbling i fasta priser i förelagens FoU-utgifter. I löpande priser ökade utgifterna från 2 miljarder 1967 till nästan 7 miljarder 1977. Den genomsnittliga tillväxten var under denna period i fasta priser 6,3 %. Vi satsar nu nästan 2 % av bruttonationalprodukten på forskning och utveckling. Sverige kan räknas till den grupp av länder som har den högsta insatsen för forskning och utveckling. Det har naturligtvis på det här området hänt en del under de allra senaste åren, men jag tror att jag, genom de kontakter jag har med svenskt näringsliv i dag, kan dra den slutsatsen att den avsaktning som skett under de allra senaste åren nu håller på att inhämtas och att vi återvänder fill de lovande relationer vi hade under 1970-talets första del.

Inom industridepartementet lägger vi självfallet stor vikt vid frågor som rör den tekniska forskningen och utvecklingen. Vi arbetar nu bl. a. på ett nytt treårsprogram för forskning och teknisk utveckling, vilket skall föreläggas riksdagen våren 1981.

En annan central fråga i en ny industripolitik för 1980-talet blir att ange den roll samhället skall spela i näringslivels ulveckling.

En övergripande uppgift för samhället är alt inrikta näringslivets oeh då speciellt industrins utveckling mot de framtida samhälleliga behov som inte i tillräcklig grad kommer att tillgodoses genom marknadsekonomins mekanismer. Detta gäller.t. ex. innovationer och investeringar för energiproduktion och energibesparing. Det gäller också t. ex. inom miljövårdsområdet, hälso- och sjukvård och kollektivtransporter, för att ange några exempel. Alltför små egna resurser medför också att många företag satsar mindre på långsiktig utveckling av avancerad teknologi. Som kräver stora investeringar, detta till förmån för ett mera kortsiktigt och kommersiellt inriktat utvecklingsarbete. Det är ingen anklagelse mot svenskt näringsliv att man reagerar så, men det är ett faktum som samhället måste ta hänsyn till i sina dispositioner.

I sådana fall måste samhället, genom lämplig avvägning mellan allmän stimulans och samhälleligt risktagande, stödja de långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatserna.

En vikfig uppgift för samhället är också att medverka till industrins framförhållning inför strukturella förändringar.

Statens vidare engagemang i näringspolitiken aktualiserar också frågan om rollfördelningen i samhället. När jag under de senaste åren har följt den socialdemokratiska opposifionspoliliken mera ingående på detta område, har jag med sfigande förvåning märkt att socialdemokratin inte brytt sig om

att närmare precisera rollfördelningen mellan stal och näringsliv. Nära nog Nr 162 reflexmässigt har det under senare år kommit socialdemokratiska krav på Onsdagen den överordnad planering, strukturplaner, ja, över huvud taget på samhällsingri- 4 ■ j gg)

panden för att motverka den strukturanpassning som svenskt näringsliv i ____

accelererande tempo varit tvunget att genomgå lill följd av sitt stora Näringspolitiken internationella beroende. Det finns i dag talrika exempel på hur de socialdemokratiska förslagen, om de hade genomförts, inneburit att man bromsat upp en utveckling som är ofrånkomlig och skjutit problemen på framtiden och därmed försvagat vår internationella konkurrenskraft.

Det gäller nästan undantagslöst insatser på områden som handelsstål, specialstål, skogsindustri och varv. Överallt hade vi i dag befunnit oss i en avsevärt sämre situation, om vi villfarit de krav på konserverande samhällsinsatser som socialdemokrafin fortlöpande har beställt.

Detta har ofta skett med härivisning till de anställdas och orternas behov av trygghet. Men uppskov med ofrånkomliga åtgärder skapar en falsk trygghet och försämrar på sikt för den enskilde arbetstagaren möjligheterna att få sin försörjning på områden där tryggheten i framtiden blir bättre. Oeh för den berörda bygden innebär ofta kraven på uppskov med nödvändiga slruklurinsalser att angelägna åtgärder för att differentiera näringslivet och minska bygdens ensidiga beroende av en industri, en bransch, skjuts på framtiden med ökad osäkerhet som en direkt följd. Jag har ställt mig frågan, om det verkligen kan vara en genomtänkt näringspolitik som socialdemokratin i oppositionsställning bedriver. Jag har kommit till slutsatsen all så inte är fallet. I avsaknaden av en helhetssyn på näringspolitiken har man fallit för frestelsen att vädja till lokala opinioner. Och därvid har del blivit.

Jag skulle i dag vilja inbjuda socialdemokratins företrädare vid det här tillfället att i omsorgen om det svenska näringslivets utveckling överge denna ofruktbara attityd och i stället della i en dialog om hur man på bästa sätt klarar anpassningsproblem utan onödig tidsspillan och med bästa tänkbara resullal för den enskilde arbetstagaren. Det är bara det som på sikt kan vara en garanti för att svenskt näringsliv håller sin konkurrenskraft. Den ekonomiska situationen och avtalsrörelsens utfall understryker behovet av ökad realisrii i den näringspolitiska debatten.

Delta ger mig också anledning att komma in på ett angränsande område, och det gäller det statliga förelagandels uppgift inom näringspolitiken. Hit räknar jag då inte bara Statsföretagsgruppen ulan också andra statliga förelagsengagemang som har blivit nödvändiga under senare år. Jag tror atl biandekonomin är det bästa för Sverige - det är min bestämda övertygelse. Vi behöver alltså en blandning av privata, kooperativa och statliga företag i vårt näringsliv. Jag är med andra ord angelägen om att de statsägda företagen oeh företagen med statligt ägarengagemang kan utvecklas och spela sin posiliva roll inom detta näringsliv.

Med förvåning har jag därför noterat hur socialdemokratin också i det här
avseendet successivt har förändrat sin attityd som oppositionsparti. Så fort
staten har ett ägarengagemang i ett företag tas det av oppositionen som
anledning till att ställa nya krav på företaget i fråga. Det statliga "5

Nr 162 engagemanget las som intäkt för alt förelaget inte skall bedriva sin

. , strukturpolitik i den takt och under de villkor som marknaden kräver.

Onsdagen den

4 i ni 19S0 Ålägger vi statliga företag dylika restriktioner i kraft av Statens ägarengage-

_____________ mang innebär del för framtiden atl vi alltid accepterar alt de statliga

\j- .■ j-.-u företagen och företagen med statligt ägarengagemang spelar en andraplans-

roll och utvecklas till ett B-lag i näringslivet. Det finns knappast något säkrare sätt att diskriminera elt statligt företags engagemang än att som socialdemokratin gör ställa andra krav på företag med statligt ägarengagemang än på privata och kooperativa,

I den näringspolitik jag företräder är detta självfallet otänkbart, eftersom vi anser atl statligt engagemang i näringslivet är etl ofrånkomligt och önskvärt inslag i vår biandekonomi. Statliga engagemang måste därför grundas på samma företagsekonomiska principer som gäller för näringslivet i övrigt,

INGVAR SVANBERG (s):

Herr talman! Någon av de sista dagarna under förra riksmötet ägnades nästan helt åt en diskussion om näringspolitikens framtida inriktning. Man kunde då konstatera att de borgerliga såg marknadsekonomin som den kraft som skulle lösa alla problem. Men åtminstone två av de parfierna hade också viss kritik att framföra och sade; Javisst behöver marknadsekonomin styras och modereras, och samhället måste ingripa nu och då.

Det är därför intressant att så här elt år efteråt titta på hur det har gått med detta. Vad finns det för försök till styrning och moderering i den proposition som nu föreligger? Den lar upp de allra flesta punkterna i näringspolitiken, men del finns inte etl enda försök alt moderera, slyraeller ändra-det är bara ett accepterande,

Induslriministern talar här väldigt varmt om all han inte vill ha några ideologiska låsningar. Men del enda han verkligen presterar i det avseendet är alt tala om att han inte har någon ideologisk låsning till att göra ändringar i marknadsekonomin, Hans idé är alt den skall verka helt och fullt. Då är man utan ideologiska bindningar. Det är också etl sätt att resonera.

De försök som förra året gjordes och de svaga antydningar som nu görs att kritisera marknadsekonomin påminner mig om de tre värmländska skogsarbetarna som hade litet bekymmer med sin mathållning, eftersom de levde väldigt isolerat. Så kom de överens om atl de skulle svara för matlagningen var sin dag. Men om någon klagade på maten skulle han som straff omedelbart få överta vad som var kvar av den veckans matlagning plus den egna perioden. En måndagsmorgon var gröten väl bedrövligt dålig, så en av dem kunde inte hålla tyst utan han sade: "Det var då den värsta gröt jag någonsin har ätit, vidbränd och osalt och klimpig och sur!" Men så kom han att tänka på alt "javisst ja, nu riskerar jag ju att få laga mal hela veckan", så han fortsatte: "Men god, utomordentligt god!"

Ungefär så handlar borgerligheten när del gäller marknadsekonomin.

Man talar så mycket om atl man vill göra vissa korrigeringar, men råkar

46 någon begära att regeringen också skall göra något, då sluter man upp som en

man och säger: "Oh nej, marknadsekonomin är alldeles ofelbar." Tänk på Nr 162
skogsarbetarna och fundera på om det inle finns en hel del alt göra! Onsdaeen den

Nils Äsling sade atl han skall ha en planering i mitten. Det måste vara ett 4 -- [qq

dåligt ögonmålt som industriministern har, när han anser att han planerar i __

mitten mellan vad han kallar socialdemokratins centralplanering och något Näringspolitiken slags fri marknadsekonomi. Det påminner i stället om ombudsmannen som sade; "Vår målsättning är att ingen skall ligga under genomsnittet." Det är delta Nils Äsling menar med mitten. Då förstår man att den finns kolossalt långt åt höger.

Den ekonomiska situationen i vårt land är just nu väldigt bekymmersam med hög inflation, stort underskott i handelsbalansen osv. Balansproblemen i statens ekonomi är egentligen bara en avspegling av situationen inom industrin. Vinsterna i industrin har under de senaste åren inte gått till investeringar utan till spekulation. Industrin är därför på väg att bli föråldrad och orationell. Tendenserna ute i världen visar på faran för en ny lågkonjunktur. Här hemma är det väl svångremsåtdragningen som gör att ■ inte heller hemmaindustrin utvecklas som den borde.

Industriministern är emellertid väldigt optimistisk i dag - han kör med receptet omväxlande kalla och varma bandage. Den ena stunden talar han om vilken fruktansvärd ekonomisk situation som vi befinner oss i och den andra stunden talar han om vilken utomordentlig rush del finns i det svenska näringslivet. Bestäm sig, herr industriministern, för vad som gäller!

Man kunde tycka att regeringen skulle göra allt för att försöka samordna och stärka den svenska näringspolitiken, när den nu ser ut som den gör. Men tvärtom tycks det vara något av en lärosats för borgerligheten och regeringen atl man skall passivt vänta på att marknadsekonomin och kapitalismen skall ordna allt.

Vi socialdemokrater har i vår partimotion 1023 pekat på en lång rad åtgärder som vi anser nödvändiga för den svenska industrin och den svenska biandekonomin. Det gäller långsiktig industriell planering, en expansion på människornas villkor, utnyttjande av den gemensamma sektorns möjligheter alt bidra till industriutvecklingen, de anställdas medverkan för ökad utveckling, främjande av gemensamma resurser för industrins investeringar och mycket annat.

Underlåtenheten att klara utvecklingen inom problembranscherna är iögonfallande i propositionen. Den förra trepartiregeringen underlät atl göra en sådan planering och fick därför enorma problem, som man sedan sökte lösa med väldiga penningsubsidier, dock utan atl lyckas. Exemplen är många. Man har satsat miljardbelopp för atl utveckla handelsstålsindustrin och speeialstålsindustrin, men bristen på planering gör all problemen i stort sett kvarstår. För järngjuterierna är utvecklingen densamma.

Men allra tydligast framstår situationen inom skogsindustrin, som är ett
bevis på regeringens oförmåga att klara branschens problem. Skogsindustrin
har just nu goda konjunkturer, men svensk skogsindustri inskränker driften
alltmer på grund av brist på råvara - en brist som beror på dålig planering och
otillräckliga skogsavverkningar. Regeringen har underlåtit atl vidta åtgärder 47

Nr 162 för att få en långsiktig planering av skogsavverkningarna oeh virkesförsörj-

Onsdappn dpn ningen och har avvisat alla våra förslag om en övergripande ramplanering för

4 irrni 1980 skogsindustrin. Samhället har satsat miljarder på att söka klara den svenska

_____________ skogsindustrin. Men på grund av undermålig planering och bristande

Näringsnolitiken handfasthet hos regeringen upplever vi nu en okontrollerad nedläggning av industrier och ett slaktande - det ordet ligger faktiskt nära till hands - av en hel skogskoncern med tusentals och åter tusentals arbetslösa som följd. Regeringens branschplanering kan karakteriseras som en katastrof för skogsindustrin. Det är en sanning som inte minst företagarna i dessa dagar vitsordar. Den borgerliga regeringen lycks så helt ha avsagt sig ansvaret för bransehplaneringen att man ibland frågar om den vet vad som sker inom industrin. "

I vår partimotion redovisar vi hur vi vill stärka och utveckla utrustnings-industrin, som levererar sina produkter till basindustrierna. Då måste del finnas ett nära samarbete mellan basindustrierna och utrustningsindustrin. Vi håller på att bli akterseglade här i Sverige ulan att regeringen tycks märka det. Basindustrin skall naturligtvis köpa sin utrustning där den är billigast, men svensk utrustningsindustri måste kunna få referensanläggningar och order här hemma för alt verkligen hänga med i konkurrensen.

Men detta synes inle intressera de borgerliga i utskottet. Det är så svårt att planera, säger de. Därför överlåter de denna planering till anonyma krafter, som minst av alll arbetar i samhällets intresse.

Svensk industri måste naturligtvis främst bygga sin utveckling på nya branscher och nya produkter, som kan ge expansion på världsmarknaden. Vi kräver därför en övergripande industriell planering. Det gäller industrins kapitalförsörjning och de statliga förelagens roll i planering och industriut-veekling. Det gäller också ny teknik och effekterna av datoriseringen och den ökande automationen inom industrin.

Regeringen borde ändå känna ett visst ansvar för framför allt datateknikens expansionsartade utveckling. Skall datatekniken bli ett hot mot vår självständighet, eller skall den bli elt medel i människans tjänst för atl ge oss ett mänskligare arbetsliv? Det är betydelsefulla frågor som diskuteras mycket, inte minst inom fackföreningsrörelsen. Men regeringen ligger lågt. Låt marknadsekonomin ta hand om utvecklingen, tycks vara regeringens åsikt. En bättre bankruttförklaring av silt eget syslem än den som utfärdas genom atl man vänder sig mot alla våra förslag kan inte presteras från borgerligt håll.

Industriministern talade om de statliga företagen. Även jag skall gärna ta upp dem till en liten diskussion. Som vi ser det borde Statsförelag och de statliga förelagen vara regeringens offensiva organ för ökad expansion och för etl föregångsarbete inom olika branscher.

Jag träffade häromdagen en förelagsledare inom Statsförelag som sade

ungefär så här; Ni i regering och riksdag har aldrig gett oss riktigt klara

direktiv beträffande vad ni vill med Statsföretag. Vill ni ha en aktiv

utveckling? Vill ni ha satsningar på projekt med stor sysselsältning? Vill ni att

48 Statsförelag skall vara expansivt på området teknisk utveckling? Vad vill ni

över huvud taget? En bolagsstämma i etl privat företag skulle aldrig vara så Nr 162

vag som de ansvariga är när det gäller instruktionerna för Statsföretag, sade Onsdaeen den

han. Jag måste ge honom rätt. 4 jmj \gQ

Talet om att industriföretagen, inkl. de statliga, endast har till uppgift att ____

med minsta möjliga insats av arbetskraft och kapital skapa största möjliga Näringspolitiken mängd varor oeh största möjliga vinst är reaktionärt. Ytterst få hävdar denna mening beträffande industriföretagens uppgift i ord - det gjorde inte heller industriministern. Men regeringen tycks följa denna programförklaring i gärning. Talet om en rättvis regionalpolitik - en politik som inte minst centerpartiet med läpparna brukar bekänna sig till - glömmer man bort när det gäller styrmedlen för en sådan här utveckling. Då tar marknadsekonomins ensidighet över.

Vi socialdemokrater vill se en starkare viljeinriktning från Statsföretag. Men det är ägaren som skall stå för denna, inte de olika företagscheferna. Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att låta Statsföretag snarast redovisa vilka expansionsutrymmen man genom vidareförädling, bättre teknik, upptagande av nya tillverkningar etc. har under den närmaste treårsperioden. Sedan blir det regeringens oeh riksdagens uppgift att överväga finansieringsmöjligheterna för genomförandet av de i redovisningen upptagna åtgärderna. Men de borgerliga avstyrker på känt maner detta förslag.

En ökad teknisk utveckling, liksom inrättandet av samhällsägda utvecklingsbolag, är nödvändiga förutsättningar för ökad industriutveckling. Bakom stora samlade industriella forsknings- oeh utvecklingsprojekt i världen ligger ofta statliga beställningar. Detta gäller framför allt de militära beställningarna, men också beträffande rymdprojekt och liknande projekt.

För Sveriges del kan som exempel nämnas utvecklingen av en konkurrenskraftig turbinindustri, tekniska lösningar för långdistansöverföringar av starkström, utveckling av teleteknisk industri i toppklass m. m. Sverige borde dock kunna åstadkomma samma sak på flera områden, genom medvetna insatser när det gäller t. ex. sjukvårdsutrustning, sjukvårdsteknik och kollektiva transporter, på undervisningsområdet, inom miljötekniken osv.

Vi har tidigare fått gehör för tre av de fem utvecklingsbolag som vi har föreslagit och nu återkommer vi med förslag till ytterligare två sådana, nämligen ett när det gäller medicinsk teknik och ett när det gäller undervisningshjälpmedel. För att dessa utvecklingsbolag skall få full effekt bör de dock arbeta i nära samverkan med ett finansieringsorgan med betydande resurser. Det gäller för resten också beträffande den tekniska forskningen och utvecklingen inom industrin.

Vi återkommer därför med vårt tidigare förslag om inrättande av en
struktur- och industriutvecklingsfond. Vi anser en sådan fond vara nödvän
dig för att det på kort sikt skall kunna åstadkommas snabb expansion och
investeringsutveckling. På längre sikt blir någon form av löntagarfonder
nödvändigt för att vi skall kunna lösa de ekonomiska och sysselsättnings- 49

4 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162 rnässiga problem som vi i dag har, men i det avseendet pågår ju

Onsdagen den "fedning.

Vi är alla medvetna om det starkt ökade behovet av resurser för landets

4 juni 1980

industriinvesteringar. Detta behov måste tillgodoses, och del kan inte ske

Nnr' QsnoTtken "'" insatser från alla medborgare i samhället. Vi måste satsa mera på att

bygga ut vår industri och får då avslå från annat. Men när så sker bör man väl
m. m. °°

också se till att de anställda får ett inflytande över investeringar och produktion.

Men de borgerliga vill inte vara med om struktur- och industriutveeklings-fonden. De är nog med när det gäller att de anställda skall bidra med investeringskapital. Men detta skall ske genom alt de anställda drar åt svångremmen och sänker sina löner, medan företagarna får starkt ökade vinster. De anställda skall bara få glädjen att avstå. Till dem säger man som i en annons från en företagarorganisation häromdagen: Gläds när företaget går med vinst! Man får väl förmoda att glädjen blir större ju lägre lönen blir och ju högre företagets och aktieägarnas vinst är.

Vi yrkar i reservation 6 bifall till vårt motionsyrkande om en struktur- och utvecklingsfond. Det bör ankomma på regeringen att så snart som möjligt förelägga riksdagen en proposition som kan ligga till grund för beslut om inrättande av fonden, dess finansiering och närmare inriktning och utformningen av dess verksamhet.

Beträffande de övriga finansieringskällor som vi tar upp i vår motion vill jag peka på vårt krav på ytterligare en miljard till fjärde AP-fonden för aktieköp, vilket skulle bidra till en ytterligare expansion av induslriutveck-lingen.

När det gäller frågan om hur mycket aktier fonden skall ha rätt alt köpa föreslår vi att fonden inte skall åläggas några speciella restriktioner. Det måsle vara en uppgift för fondens ledning att i varje särskilt fall bedöma hur mycket aktier man vill köpa i de olika företagen. Och naturligtvis - låt mig säga det - går de moderata ledamöterna liksom även folkpartiets och centerpartiets ledamöter i utskottet emot hela detta förslag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1-16 vid näringsutskottets betänkande nr 43. Jag beklagar att jag, eftersom min taletid nu är ute, inte hinner i denna omgång kommentera vad industriministern hade all säga, men jag skall försöka återkomma till det i en senare replik.

Induslriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Visst har gröten liksom i den värmländska skogskojan sina klumpar, men vad är alternativet? Jo, den socialdemokratiska vaUvällingen, och den tror jag inte skall kunna föra näringslivets utveckling framåt. Det gäller också om jag, som jag försökt i dag, gör en välvillig tolkning av de socialdemokratiska reservationerna.

Jag lyssnade med stort intresse på Ingvar Svanbergs inlägg här. Jag skulle

som en kommentar till det vilja säga att den avgörande skillnaden mellan den

socialdemokratiska näringspolitiken och den som jag företräder kanske ändå

50 inte, när allt kommer omkring, är marknadsekonomin utan mera definitio-

nen av samhällets funktioner visavi denna. I del avseendet företräder jag en riktning som inser att marknadsekonomin har sina svagheter, som man måste försöka kompensera genom samhällsåtgärder. Till detta kommer att Sverige är etl litet land med ett stort exportberoende, oeh det understryker delta. Socialdemokratin å sin sida försöker ständigt sätta marknadsekonomin ur spel utan att egentligen ha någonting bättre atl komma med. Det här måsle vi klara upp, om den socialdemokratiska oppositionen över huvud tagel skall kunna göra sin näringspolitik trovärdig.

Ingvar Svanberg säger att vad som händer inom skogsindustrin kan vara en illustration av bristen på planering. Jag skulle vilja påstå att när det som nu sker inom skogsindustrin har klarnat till sina huvudlinjer och värkt ut, så kommer man att kunna säga att den här strukturutvecklingen kom sent och var nödvändig men atl den i alll väsentligt blev en föredömlig strukturanpassning lill situationen.

Hade man däremot accepterat den socialdemokratiska linjen - centralstyrning av struklurinsalserna - hade man satt företagens ansvar ur spel och inlett en mycket komplicerad förhandlingsprocess.

Vi har i stället vall alt låta staten uppträda som koordinalor för atl i varje region försöka få till stånd den optimala industristrukturen inom ramen för den tillgängliga råvarureserven. Jag tror att vi kommer att lyckas. Jag är i varje fall full av förhoppningar. Jag tror att vad som nu sker - även om del kan vara smärtsamt på sina håll - till sist kommer att visa sig vara en lycklig utveckling.

När det gäller enskilda socialdemokratiska förslag skulle jag vilja säga att den starka betoningen i ett av de socialdemokratiska förslagen av den översiktliga planeringen, utan att man egentligen gjort klart för sig hur man skall klara den och samtidigt dra nytta av marknadsekonomins resursfördelning, inte inger någon starkare tilltro.

Det andra centrala förslaget, som har upprepats under årens lopp, gäller en strukturfond eller en strukturutvecklingsfond. Den ökar inte samhällets resurser för att gå in och hjälpa till med strukturförändringar. Vi har redan ett instrument för det i Investeringsbanken. Jag har tidigare deklarerat att vi är beredda att i den takt behov uppstår ge Investeringsbanken nödvändiga resurser för att leda det här arbetet från statens sida. Därför är det socialdemokratiska förslaget närmast en dubblering av ett instrument som redan finns.

I samband med det sade Ingvar Svanberg att vi skulle ha attityden att de anställda bara skall avstå. Det är helt fel. Jag ser som vår viktigaste uppgift med näringspolitiken atl skapa företag med hög lönebetalningsförmåga. Det är inle bara det från facklig synpunkt mest angelägna utan det är också det allt avgörande måttet på företagets effektivitet och internationella konkurrenskraft och därmed elt klart samhällsintresse.

Jag hoppas att Ingvar Svanberg i den fortsatta debatten kommer in på frågan om de statliga företagen och hur man från socialdemokratisk sida tänker sig alt gå vidare med sin linje beträffande statliga företag oeh statliga företagsengagemang samtidigt som man ställer nya krav på de statliga

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Nr 162 företagen som gör att man i realiteten misskrediterar statliga företagsenga-

Onsdagen den S'""g-

4 inni 1980 Vi har - sedan Statsföretagsgruppen uppnått den aktningsvärda åldern av

_____________ tio år - i den proposition som riksdagen har behandlat föreslagit och fått

Näringsnolitiken ghör för en strikt uppdelning mellan statliga företags företagsekonomiskt

motiverade uppgifter och samhällsekonomiska uppgifter. Socialdemokratin

ställer dock fortlöpande nya krav på statliga företagarengagemang utan att

göra denna klara uppdelning mellan vad som är samhällsekonomiska

uppgifter och vad som är företagsekonomiskt motiverat. Det här håller på att

undergräva hela förtroendet för socialdemokratins syn på de statliga

förelagens roll i samhället. Det tycker jag att Ingvar Svanberg i eget intresse

skall klara upp.

INGVAR SVANBERG (s) replik:

Herr talman! Industriministern hade mycket att säga när han försökte förklara skillnaden mellan borgerlig och socialdemokratisk politik. Men i de många orden fanns det tyvärr väldigt litet av substans.

Felet, säger industriministern, är att vi inte definierar samhällets funkfion i förhållande till industrins. Men, snälla industriministern, det råder väl inte krig mellan samhället och industrin. Samhället och näringslivet bör ha ett gemensamt intresse av att utveckla industrin på ett sätt som ger oss stora tillgångar. Men det gäller också att se till att dessa tillgångar används till människornas bästa. Vi har ju inte etl näringsliv bara för syns skull, utan det är till för att tjäna hela samhället. Det finns alltså ingen svaghet i vårt förslag. Vi menar att samhället och industrin skall samverka.

Vi har aldrig föreslagit någon central planering av statskapitalistisk modell, som industriministern talar om. Polemisera inte mot en bild, utan mot vad vi verkligen föreslår! Vad vi föreslår är en bättre samverkan mellan samhället och industrin, där samhället måste kunna ställa krav oeh inte bara bocka och lacka för vad industrin gör.

Jag tycker inte att vi skall fortsätta att gräla om den saken. Vill industriministern vara med och planera tillsammans med industrin och inte bara ge direktiv, sä är det bra. Men dä skall han också stå för vad han gör.

Industriministern talade om skogsindustrin som ett kapitel för sig och sade atl det nog kommer att gå bra om 30-40 år. Men människorna kommer att fråga vem som betalade den här strukturomläggningen. Svaret blir att det fick de anställda göra med ödelagda bygder och annat som följd. Människorna kommer att fråga sig varför man inte såg till att strukturomläggningen också fick betalas av dem som tog ut vinsterna. Det är just det saken gäller, inte att vi skall ha fler fabriker än vad vi har skogsråvaror till. Det har aldrig socialdemokratin föreslagit, men vi har föreslagit andra metoder för att lösa problemen.

Så tar industriministern upp frågan om statliga företag och konstaterar att

det där verkligen finns en motsättning mellan socialdemokratin och

52 borgerligheten. Det är möjligt, i varje fall tycker jag det ser så ut. Vad Nils

Äsling säger är egentligen följande: Statsföretag AB skall skötas precis som Nr 162

ett privat företag. Svenska folket har i sin obegripliga nåd en gång beslutat att Onsdaeen den

vi skall köpa aktier för så och så många miljoner. Men därefter skall vi ■ j ggQ

tydligen inte få lägga oss i företagens skötsel. Vi menar att regeringen skall __

använda sig av de statliga företagen. Näringspolitiken

Jag skall emellertid ge industriministern rätt på en punkt. Vi skall vara beredda att betala för vad vi kräver av Statsföretag AB. Det gäller t. ex. i fråga om lokaliseringspolitiska insatser. Men Statsföretag AB skall också veta att riksdag och regering kräver större effektivitet och större satsningar på framtiden. Man skall presentera förslag till vettiga investeringar, även om det inte för dagen finns pengar att genomföra dem. Dessa pengar får riksdag och regering skaffa fram. Det är vad vi begär. Däremot begär vi inte att Statsföretag AB ensamt skall komma med idéerna, utan de skall i första hand komma från industriministern.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag kan hålla med Ingvar Svanberg om att näringslivet skall tjäna samhället. Det är självfallet näringslivets uppgift. Men vi är alla beroende av att ha ett så effektivt näringsliv som möjligt liksom att företagen spelar sin roll i samhällsekonomin så effektivt som möjligt. Här råder det en viss åsiktsskillnad, även om Ingvar Svanberg nu modifierar vad som av utskottsbetänkandet att döma kan uppfattas vara en socialdemokratisk linje. Visst skall det vara övergripande planering, säger han, men vår linje är att det skall ske i en öppen dialog med näringslivets företrädare. Vad är det då som är den övergripande planeringen? Ja, det är en öppen fråga.

Om jag ser tillbaka på socialdemokratins hantering av de näringspolitiska frågorna här i kammaren under denna vårriksdag, finner jag att socialdemokratin ständigt kräver att samhället skall diktera villkoren för företagen oeh i detalj föreskriva hur en strukturanpassning skall kunna ske. Jag kan hänvisa till åtskilliga socialdemokratiska reservationer, som andas denna strävan att genom övergripande politiska beslut föreskriva hur enskilda förelag skall agera. Socialdemokratin fär bestämma sig för om det är en cenlralstyrd socialistisk planhushållning som man vill ha eller om man tänker fullfölja de gamla linjerna och göra det bästa möjliga med en ramplanering för marknadsekonomin. Det senare tror jag är den överlägsna formen, eftersom man aldrig kan genom centrala planeringsbeslut diktera hur marknaden, som styr förutsättningarna för företagen, skall se ut.

När det gäller skogsindustrin är Ingvar Svanberg väldigt pessimistisk. Han säger att det kommer att la 40-50 är, om jag hörde rätt, innan skogsindustrin får en tillfredsställande struktur. Nej, Ingvar Svanberg, det kommer att ta två år, innan massaindustrin får en struktur, som står i överensstämmelse med den tillgängliga råvarubasen och som sedan också kan vara en lämplig bas för en vidareförädling i den takt som marknaden - framför allt EG-marknaden, men också våra egna finansiella resurser - tillåter.

Denna strukturomvandling, säger Ingvar Svanberg, kommer med den
modell som jag tillämpar alt innebära att de anställda och bygderna får 53

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolinken m. m.

betala. Naturligtvis inte. Detta är någonling som vi alla får vara med och betala. En strukturomvandling av en näringsgren i ett samhälle drabbar inle enstaka grupper eller bygder utan drabbar oss alla. Därför spelar samhället med här såsom koordinalor oeh är ständigt berett att bevaka de samhällsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av strukturförändringarna.

När det gäller Statsförelag noterar jag med intresse atl Ingvar Svanberg accepterar den princip som jag har föreslagit i riksdagen och som är antagen, nämligen att man skall kunna ge Statsföretag speciella samhällsekonomiska uppgifter och att man skall kunna ta betalt för detta. När det gäller andra statliga näringslivsengagemang och företagsengagemang är socialdemokratin inte beredd att göra denna strikta distinktion och skillnad mellan företagsekonomiskt motiverade oeh samhällsekonomiskt motiverade uppgifter. Men jag får väl tro Ingvar Svanbergs uppgift om alt ett omlänkande är på väg inom socialdemokratin. Del vill jag gärna hälsa med tillfredsställelse.

INGVAR SVANBERG (s) replik:

Herr talman! Industriministern säger att vi alla har behov av effektiva företag för att ha någonting atl fördela i samhället. Det är väl en självklarhet att del är bättre alt ha större tillgångar i samhället att fördela än att ha mindre. Men förutsätter detta att vi inte skall ha någon styrning av eller någol inflytande över industriutvecklingen?

Jag har vid ett par tillfällen studerat japansk planering av industrin. Det finns väl inget land där planeringen är så i detalj genomförd från centralmakten som i Japan. Men jag tror inte att Nils Äsling vill påstå att det japanska näringslivet är ineffektivt och inle ger några pengar. Jag vill inte för allt i världen ha det japanska systemet, men del är effektivt så långt att företagen tjänar pengar. Så var litet försiktig med att argumentera på två sätt, Nils Äsling. Det kan gå på tok.

Sedan kommer industriministern till detta med övergripande planering och frågar: Vad är övergripande planering? Jag kan vända på det hela oeh fråga industriministern: Vad är den ramplanering som han talar om? Det är möjligt att han menar samma sak. Han avser en urvattnad övergripande planering, där man skall göra en ram som är så vid alt allt möjligt ryms inom den. Vad vi menar med en övergripande planering är att man inte skall planera för varje bransch för sig i bygderna och sedan finna att åtgärderna strider mot varandra. Det måste vara en planering för hela samhällets näringsliv, där bitarna klaffar i varandra, där företagen stöder varandra.

Det finns exempel att anföra när det gäller regionalpolitiken. Det får inte vara så att man i bygder med sysselsättningssvårigheler startar en massa småföretag som pä inget sätt stöder varandra utan kanske bara konkurrerar inbördes. Det behövs en planering. Vi måste fatta vad som händer.

Skillnaden, Nils Äsling, är den att vi menar att samhället skall ha en möjlighet att styra utvecklingen och inte bara tacka och ta emot vad kapitalet och storindustrin beslutar om. Vi har inte sagt atl allting skall avgöras av

regeringen eller av politiker. Vi vill att det skall vara en samplanering, men dä skall del vara en samplanering där också samhället har någonling atl besluta om.

Om induslriministern har bekymmer med att klara ut vad som avses med en övergripande planering, kan han ju få tillgripa en metod som han mot slutet av sitt anförande kallade för centralstyrd socialistisk planering. Jag skäms inte för ordet socialistisk, men jag tycker att man skall veta vad man talar om. Jag kan kalla industriministerns ramplanering för fullständigt planlös utsugning av människorna på kapitalisternas villkor. Då är vi kvitt.

Jag skall inte gå in alltför mycket på frågan om skogsindustrin. Nils Äsling vet att han är ute på svag is. Jag sade inle att det tar 30 år att göra omställningen, men bedömningarna kommer att göras om 30 år, och då kommer man att säga om Nils Äsling: Varför gjorde han omställningen på etl sådant sätt alt bygder och enskilda människor fick betala kalaset? Det var elt tokigt sätt atl sköta uppgiften.

Att genomföra industriministerns idéer går väldigt snabbt. Överlåt det hela lill något multinationellt företag, så är det gjort på en månad. Att genomföra drastiska åtgärder utan hänsyn till människorna är enkelt.

Det sägs någonslans i Havamal alt det som finns kvar sedan mannen är död är ryktet om vem han var. Tänk på, Nils Äsling, vad man kommer att säga om er! Var Nils Äsling den som planerade utan hänsyn till människorna eller gjorde Nils Äsling en riktig planering?

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Ingvar Svanberg är väldigt orolig för historiens dom. Jag är det inte.

När det gäller skogsindustrin säger Ingvar Svanberg att jag befinner mig på svag is. Nej, tvärtom. Vi har den struktur som nu utvecklas inom skogsindustrin under kontroll från industridepartementets sida. Vi vet mycket väl hur handlingsmönstret under de närmaste två åren kommer att utvecklas, och vi är beredda att aktivt inskrida som koordinalor när utvecklingen förefaller att gå i en riktning som ur total samhällsekonomisk synpunkt inte är önskvärd.

Vad som skiljer oss frän socialdemokratin är atl enligt det socialdemokratiska förslaget skulle det läggas fram en övergripande plan som hade förutsatt en lång förhandling oeh en omfattande byråkratisk apparat. Under den tiden hade inte bara mycket vatten runnit under broarna utan också sannolikt en rad cellulosafabriker, som bort överleva, skattat åt förgängelsen. Här gäller det alt ha en flexibel och handlingskraftig attityd från samhällets sida och att noga följa vad som händer i en industrigren.

Ingvar Svanberg och jag borde kunna vara överens om att domslutet beträffande om detta är lyckligt eller inte är för tidigt att fälla. Låt oss ha den debatten när vi ser litet mer hur industristrukturen utvecklas.

Ingvar Svanberg tar visserligen avstånd från den japanska stats- och privatkapitalistiska modellen, men han tar den ändå som något av ett

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

exempel på hur man genom en övergripande planering kan lyckas att få företagen att tjäna pengar. Javisst, men här gäller det ju att på de villkor som är våra, med den näringsstruktur vi har och med den biandekonomi vi har, finna den optimala formen för samspel mellan näringsliv, samhälle och fackföreningsrörelse.

Formen för det är inte centralstyrning utan i stället att ge företagen ett ansvar inom vissa givna ramar. De ramarna bör, som jag sade i mitt huvudanförande, innehålla också ett tidsperspektiv och en bedömning av den internationella konkurrensmiljön. Jag illustrerade det genom att tala om att egentligen rör det sig om perspektivplaner, där samhället mera distinkt och precist har angivit målen och förutsättningarna i framtiden för företagsamheten. Det är de strävanden vi har. Innehållet i vår ramplanering är en distinkt arbetsfördelning mellan företag, samhälle och fackföreningsrörelse. Men om det skall fungera måste vi ha en friare och öppnare attityd till samverkan mellan arbetsmarknadens parter och olika intressegrupper inom näringslivet.

Avslutningsvis noterar jag gärna att Ingvar Svanberg i och för sig kommer till samma slutsats. Det tar jag som ett hoppingivande tecken från den här lilla ideologiska debatten i marginalen. En ökad samverkan i samhället är ett livsvillkor för att vi skall klara de påfrestningar svenskt näringsliv står inför i framtiden.

Tredje vice talmannen anmälde att Ingvar Svanberg anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vart tar det vägen med Sverige som industriland, var kommer den här nationen att stå industriellt om 20-25 år om de nuvarande tendenserna fortsätter? Det är den stora frågan för ekonomin och industripolitiken i det här landet i dag.

Ingen kan undgå att märka att vi, när vi diskuterar oeh beslutar om näringspolitiska frågor här i riksdagen, praktiskt taget aldrig fattar beslut om att något skall gå framåt, att något i verklig mening skall förnyas, växa och ge mera arbete. Alla våra beslut går ut på att skära ned kapacitet och minska sysselsättningen, att godkänna planer och tendenser som innebär att enheter och arbetsplatser slås ut. Regeringens finansplan räknar helt cyniskt med att industrisysselsättningen skall fortsätta att minska, som den gjort under 1970-talet - 5 % färre industriarbetare fram till 1984.

Det hjälper inte att industriministern står här och säger att industriinvesteringarna har ökat under den allra senaste korta perioden. De har ju ökat mycket mindre än de minskade under de fidigare åren. Man har egentligen inte ens återvunnit det som förlorats. Man kan med en viss tillspetsning säga att Sverige under 1970-lalet relativt sett halkat tillbaka minst 10 år i sin industriella position i förhållande till omvärlden och till landets utveckling på andra områden.

Ett mycket stort och allvarligt problem, som ingen har berört hittills i dag. Nr 162 är att den svenska industrikapitalismens inre karaktär, dess etik och moral, Onsdaeen den om man så vill säga, har fallit sönder. De svenska kapitalägarna är inle längre 4 j„pj jgcn

speciellt intresserade av produktiva investeringar och satsningar på den ____

framtid som kommer om ett kvarts sekel. Del som väcker största intresset Näringspolitiken hos dem nu är olika former av spekulationsmanövrer och olika former av mm parasifiska, i stället för produktiva, verksamheter. Vi har fått en parasit- och placeringskapitalism snarare än en produktiv kapitalism, som satsar på framtiden. Vi har också fått ett utflöde av produktivt investeringskapital till andra länder, ett utflöde som klart hämmar utvecklingen här i landet.

Det är knappast heller någon som undgår att se hur stämningen är ute i det privatkapitalistiska näringslivet och f. ö. också inom den statligt ägda delen av näringslivet, som i och för sig arbetar efter samma principer. Det råder en allmän pessimism. Där finns rädsla för att satsa pä nya saker. Man tänker inte långsiktigt och ger sig inte in på långsiktiga och våghalsiga projekt. Man tror inte på någonting - del ekonomiska systemet har slutat att tro pä sig självt.

Del är litet beklämmande att konstatera att utskottet oeh regeringen - och i stor utsträckning också den socialdemokratiska oppositionen - inte drar några slutsatser då de ställs inför alla de här problemen. Tvärtom för de till torgs idéer som visar atl de står passiva. De lever, idémässigt, i en förgången värld. De tror att strukturomvandling är någonting som kommer av sig självt, som finns ovan molnen, och tvingar oss till underkastelse utan att vi kan påverka det. När de använder ordet planering, tömt pä hela sitt egentliga innehåll, menar de inte att man skall påverka någonting. De menar att man skall förbereda sig för anpassning till något man inte styr.

Så går det inte att bygga upp en industrination och inte heller alt hävda en nations industriella ställning i dag. Det måste tvärtom till en medveten planering. Man måste veta var man vill hamna och själv skapa de förutsättningar som gör det möjligt att uppfylla målet. Det betyder alt man helt och hållet måste ta avstånd frän anpassligheten till att strukturomvandlingen är något neutralt oundvikligt, givet av Gud Fader, som man obönhörligt måste rätta sig efter.

Det märks också på industriministern atl han är helt perspektivlös. Han säger inle ett ord om varviskall hamna om 10, 20 eller 30 år. Det har han inga idéer om, men han tycker förmodligen atl vi inte skall ha några idéer om det heller. Det skall liksom lösa sig av sig självt. Det får löpa och sedan hamnar vi där vi hamnar. Det är det bästa sättet atl ge aktieägarna, placerarna och parasiterna den frihet de vill ha för alt utnyttja folkflertalet och de arbetande.

Man använder sig också av tekniken alt försöka skylla problemen på allt
möjligt, t. ex. att lönekostnaderna i Sverige är för höga. Del gör man trots all
all internationell statistik visar att lönekostnaden per producerad enhet
under de senaste 15-20 åren stigit mycket mindre i Sverige än i en rad andra
industriländer. Trots atl dessa ändra länder haft en större lönekostnadssteg
ring än Sverige har de ändå kunnat hävda sig bättre som industriella nationer. 57

Nr 162 Det visar att lönekostnaden inle har någon egentlig betydelse för den

Onsdaeen den industriella utvecklingen. Del är helt andra faktorer som är avgörande, och

4 iuni 1980 " faktorerna som saknats här. Problemet har inte elt dugg med

lönekostnaderna att göra. Det är bara propaganda för alt tränga tillbaka de Näringsnolitiken arbetandes och folkflertalets levnadsstandard för att skapa gynnsammare kortsiktiga vinster för kapitalet.

Regeringen rör sig i en idealistisk skenvärld. Man talar om att man vill ha etl decentraliserat näringsliv, medan Sverige har det högst centraliserade kapitalistiska näringslivet i världen - möjligen Japan undantaget. Man säger sig vilja satsa på småföretag och medelstora företag, medan det just är dessa förelag som under de senaste 10-20 åren hårdast har slagits ut. De har stampats ut av storfinansen genom koncentrationen. Man skyller vidare på atl vi måsle anpassa oss efter den internationella arbetsfördelningen, dvs. Sverige skall bara syssla med vissa saker som vi förutsätts vara lämpliga att syssla med. Andra länder skall syssla med sina specialiteter.

Genom att minska ner och göra produktionsschemat längre och snävare och dra nytta av specialiseringens fördelar tror man sig kunna främja en ekonomisk tillväxt. Det är en teori som inte ens hade anklang i det 1800-taI där den uppstod. Det är myckel märkligt alt den teorin med stor envishet drivs både från den socialdemokratiska minoriteten i utskottet och från den borgerliga majoriteten då de skall polemisera mot vpk:s motioner och förslag i de här frågorna. Man ser inte att teorin om den internationella arbetsfördelningen är en mycket ödesdiger teori. För det första är den inle sann. För del andra är del mycket farligt att försöka tillämpa den som om den vore sann. Man vinner nämligen ingenting på att göra sill näringsliv mer specialiserat, mer ensidigt, på att lägga ner hela branscher och koncentrera sig bara på vissa eller på att lägga ner vissa delar av produktionssortimentet och koncentrera sig pä vissa specialiteter. Del är tvärtom så, enligt de strömningar som sedan länge dominerar den internationella nationalekonomin, att det när del gäller industriell och nationell utveckling krävs en betydande mångsidighet för atl kunna tillgodogöra sig tillväxten. Mångsidigheten är i själva verket den faktor som skapar ökad effektivitet, bl. a. för att den möjliggör en tillämpning av tekniska innovationer och nyheter på fler sektorer. Framstegets effekt blir därför starkare - mångdubblas - ju fler områden och specialiteter man kan tillgodogöra sig den på.

Utskottet saknar också helt förmåga all frigöra sig från den exportfanatism
som tycks styra nästan hela det industripolitiska och ekonomiska länkandet i
det här landet. Det är inte sä alt exporten är helig, att det är den man måste
underkasta sig och att den måste gå före allting annat. Det är ett mycket
farligt sätt alt tänka. Det är väldigt farligt om en ekonomi blir för öppen.
Exportenär viktig, men en ekonomi får inte bli för öppen. Ekonomin får inte
bli så beroende av utlandet att den tappar bort sin egen självständighet, sina
egna möjligheter alt behärska utvecklingen. Exportfanatismen får inle gå
därhän att man fullständigt bortser från att grunden för en stabil och säker
export är att man har en stark och säker hemmamarknad. Hemmamarkna-
58 den i Sverige är alltjämt större, kvantitativt sett, än vad exportmarknaden är.

Man klarar sig inte pä exportmarknaden, om man inte har en stark och expanderande hemmamarknad, som man så att säga kan stödja sig pä. Den inre marknadens utveckling är i själva verket en förutsättning för framgång på exportsidan. Ett ensidigt gynnande av exporten leder på sikt till att landets produktionssortiment tunnas ut och att landets ekonomiska beroende av multinationella företag oeh andra nationers ekonomi ökar på elt sätt som undergräver den politiska och ekonomiska självständigheten. Delta är varken politiskt eller ekonomiskt gynnsamt.

Jag tycker också alt det är en skendebatt som här förs mellan Ingvar Svanberg och industriministern. Det är litet löjligt av industriministern atl försöka manövrera in Ingvar Svanberg i en position där han skulle företräda något slags cenlralstyrd socialism. Vad är del för en konstlad debatt? Vi har i 44 år haft en socialdemokratisk regering och ändå har den privata storfinansen blivit sä stark som den blivit. Ni har ju egentligen precis samma syn. Ni vill båda att fjärde AP-fondens aktier skall placeras på kapitalistiska villkor och understödja den traditionella typen av produktion och alltså inte åstadkomma någon egentlig kvalitativ förnyelse. Ni har samma uppfattning om varven. Det kommer ni att redovisa i morgon. Ni har litet olika bud - det skiljer på ett eller annat tusental jobb som ni vill skall försvinna, men i princip vill ni ju på båda sidor dra ned kapaciteten. Det har inte varil tal om att socialdemokratins ledning har företrätt någon kvalitativt sett annan politik i dessa avseenden än vad ni själva gjort. Det är därför helt meningslöst att starta den här debatten om socialism - jag tror inte att induslriministern riktigt vet vad socialism betyder.

Jag tycker också att det är litet beklämmande att höra Ingvar Svanberg som företrädare för den socialdemokratiska arbetarrörelsen tala om alt alla har ett gemensamt intresse av produktionens utveckling. Det har vi ju inte alls. Tvärtom finns det grundläggande och obönhörliga motsättningar mellan olika samhällsgruppers intressen. Aktieägarna- kapitalägarna och storfinansen - kan aldrig ha samma intressen vare sig av produktionens utformning, omfatlning, inriktning eller sättet på vilket produktionen bedrivs som arbetarklassen och folkflertalet har. Där är en obönhörlig motsättning, och det är en motsättning som skapar strid. Man skall inle försöka undanskymma det genom att säga att vi alla sitter i samma bål oeh har samma intressen. Det är en teknik som alltid har använts för att underkasta folkflertalet den typ av strukturomvandling och den typ av ekonomi som storfinansen och kapitalägarna vill ha.

Vi anser frän vpk:s sida att man när det gäller industripolitiken måste tänka om fullständigt. Man måste placera sig i en sorts nolläge, där man rensar bort alla gamla fördomar om internationell arbetsfördelning, all exportfanatism och alla idéer om atl strukturomvandlingen är obönhörlig. Man måste i stället börja tänka på ett nytt sätt och med öppna ögon se verkligheten som den är ulan att vara bunden av gamla borgerliga nationalekonomiska teorier, som upphört att gälla för länge sedan - redan i förra århundradet.

Vilka är då nyckelproblemen för den svenska industriella utvecklingen i framtiden? Det är naturligtvis ett komplicerat problem, och jag inbillar mig

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Nr 162 inte att kunna annat än mycket kortfattat och schematiskt peka på några

Onsdagen den kärnpunkter.

4 iuni 1980 " belastningar som är orsaken till stagnationen och krisen i det

_____________ industriella Sverige är att man har för mycket tunga råvaruberoende

Näringsnolitiken tradifionella typer av verksamhet. Det gäller också färdigvaruindustrin, där man alltför mycket levat kvar i de klassiska svenska produkternas värld. Följden härav är att man får en mycket hög koncentrationsgrad i näringslivet oeh tilltagande utslagning av mindre enheter. Det skapar regionala kriser och leder till stora samhällskostnader när man skall försöka avvärja de sociala effekterna. Pä del sättet får man också en struktur som kräver oerhört mycket energi och som kräver ett väldigt inflöde av mycket dyra insatsvaror, som till stor del måste importeras. Det är just detta beroende av de dyra insatsvarorna och de enorma mängderna energi som skapar en stor del av det väldiga importbehovel. Detta väldiga importbehov tvingar sedan fram en överdimensionerad export för att det skall kunna betalas. Det hade varit bättre om man hade haft en industri som inte var så råvaruberoende, som inle inriktade sig pä att cirkulera så stora mängder stoffer, som inte var så enormt energikrävande och som därför inte behövde en sä stor import av dyra insatsvaror. Härigenom skulle man slippa det hårda exporttvång som vi nu har på oss, och man skulle stå något friare när det gäller att avväga proportionerna mellan hemmamarknad och exportindustri, mellan den inre ekonomin och den yttre.

Vidare är det just den bristande förnyelseförmågan som det privata näringslivet självt visar som är ett problem. Det privata näringslivet har ingen förmåga att ta sig ur den här typen av struktur, som så att säga har historiska bakgrunder och som i hög grad förstärkts genom den utveckling som skett här i landet. Vi ser hur privatkapitalismen här på något sätt ger upp; den vill inte ge sig in pä kostnadskrävande och stora förnyelseprojekt och satsa på nya ting där man får vänta på vinsterna i kanske tio eller femton år. Man klarar inte den typen av planering. Det står inte i överensstämmelse med den kapitalistiska vinslsträvan. Man faller i stället tillbaka på att antingen föra ut resurser till andra länder eller på att ägna sig ät manipulationer, placeringar samt parasitiska och spekulativa verksamheter snarare än en långsiktig ulveckling.

Vad är del då som skulle krävas? För alt uttrycka det väldigt kort skulle det
krävas att man hade en helt annan framförhållning, att man hade en
målsättning som sade något om var Sverige skulle stå industriellt om 20 eller
25 år och att man satte in medvetna planmässiga resurser på alt uppnå det
målet. Nu har man en s. k. planering, som i själva verket bara består av en
sorts anpassning till det man förväntar sig skall komma - någonting som man
f. ö. inte heller vet vad det är. Man vet ju inte vad strukturomvandlingen skall
innebära, man vet inte i dag vad man om fem år skall anpassa sig till. Varje ny
industrination som stigit upp och gått förbi de gamla har haft en viss idé om
var man skulle stå om 25 år. Sedan har man medvetet kört in resurser för alt
förverkliga det målet - för all del med större eller mindre framgång. Det är
60 det som ligger bakom nya industrinationers framgång och frammarsch. Det

är den typen av synsätt som man oundgängligen måste ha. Den rnåste rnan ha Nr 162

vare sig man har en socialistisk eller privatkapitalistisk utgångspunkt när det Onsdaeen den

gäller ekonomin. Man slipper inte ifrån delta, om man vill komma ur den 4 -.- jggg

nuvarande ekonomiska eflerblivenheten och den industriella stagnalio- ___

Näringspolitiken m. m.

nen.

En väldigt viktig faktor - oeh här är det en avgörande praktisk skillnad mellan oss och alla övriga partier - både för att klara exporten och för att klara den allmänna förnyelsen är att man förstärker och bygger ut de inre marknaderna. Dessa marknader är ändå förstahandsbasen för den svenska industrin. Det är hemmamarknaden som företagen i första hand skall leva på, och det är deras möjligheter där som i sin tur avgör möjligheterna att lägga upp produktionen så att den också blir framgångsrik på exporlsidan. Därför behövs förutom en satsning på en förnyad industri en satsning på viktiga samhälleliga områden, delprogram som kan bilda basen för en ny industriell expansion.

Vi behöver en omfattande reformering och förnyelse av vårt efterblivna transportväsen. Vi behöver helt nya energibesparande och resursbesparande anläggningar inom den tunga processindustrin, för att minska importberoendet av energi och insatsvaror och för att minska slöseriet med råvaran samt för att minska förstörelsen av miljön. Vi behöver bygga upp helt nya enheter för att få en högre grad av finförädling i färdigvaruproduktionen och en högre grad av systembyggande än som f. n. är fallet. Därför är det så förkastligt att riva ned varvens kapacitet, eftersom varven utgör viktiga delar av den systembyggande industrin. De kan göra annat än fartyg.

Inte minst viktigt är del att de sociala investeringarna kraftigt förbättras och ökas, och detta står i skarp motsättning till det allmänna talet nu om atl vi måste hålla tillbaka den offentliga sektorn-det är precis tvärtom. Att bygga bort de sociala bristerna, att salsa mera på det samhälleliga fältet, på den offentliga sektorn, skapar inte bara en vidgad marknad för industrin, som denna kan utnyttja här i landet, utan det fär också väldigt viktiga produktiva effekter. Offentliga investeringar är nämligen till stora delar ulomordenligt produktiva, och den tekniska förnyelse som där sker har stor betydelse som slimulans också för den privata industrins utveckling.

Slutligen; det är nödvändigt - och där, tror jag, går den stora ideologiska oeh politiska skiljelinjen - atl inse att det privata kapitalel inte besitter den framförhållning, den förmåga att vänta på vinster, den organisationsgrad som skulle möjliggöra en aktiv medverkan i ett program som syftar till att förnya det industriella Sverige. Man måste inse att spjutspetsarna i denna förnyelse måste vara det samhälls- och löntagarägda kapitalet och att del är där som kapitalbildningen i första hand måste ske.

Sverige har en mycket hög grad av privat maktkoncentration. Den federala
byrån för ekonomisk forskning framhåller att sådan maktkoncentration är
större här än i både England och Förenta staterna. Då måste man ställa sig
frågan: Hur skall det framtida industrisamhället kunna klara sina problem?
Vilken sorts maktstruktur kan göra det? Skall vi fortsätta på det gamla viset,
dvs. med några små finansgrupper som besitter en oerhörd makt över 61

Nr 162 produktionsmedlen oeh som t. o. m. kan påverka den statliga företagspoli-

Onsdaeen den tikens ram? Skall vi ha den typ av frihet sorn innebär att det stora folkflertalet

4 iuni 1980 '" °'bli passivt och vara offer, vara rena objekt, allt medan aktieägarna

_____________ bestämmer sig för om deskall placera sig i Sverige, Brasilien, Argentina eller

Näringspolitiken m. rn.

Holland?

Skall vi ha en sådan ordning? Är det rimligt? Slår det i överensstämmelse med människornas behov oeh med ett civiliserat och demokratiskt liv? Är det så atl denna alltmer koncentrerade lilla klick av människor, som i dag äger nästan allt som är värt alt äga och kontrollera inom svensk industri, även i fortsättningen skall fä bestämma vad som skall produceras, hur det skall produceras, vad människorna behöver - om de behöver 20 sorters landkräm och 30 sorters tvättmedel? Skall denna lilla klick av människor få bestämma hur stora kalhyggena skall vara? Skall de få bestämma vilka regioner som skall få leva och vilka som skall dö? Skall de få bestämma hur många ungdomar som skall bli ulan framlid?

Vi har alltid vetat att kapitalismen är likgiltig och cynisk när det gäller människorna och människornas behov. Vi har alllid vetat atl den bara ser till kortsiktig exploatering, men nu har den i de yttersta av dessa dagar fått ytterligare ett fel: den förmår inte ens åstadkomma kapitalistisk utveckling. Den är inte garant för någonling annat än industriell eftersläpning och efterblivenhet. Detta menar vi möjliggör en betydande insikt hos människorna. Nationens problem kan inte längre lösas med hjälp av kapitalismen. Uppenbarligen närmar sig aktieägarnas och de slora finansiärernas tid alltmer silt slut. Det är de arbetandes, de mänga människornas, epok som nu tar vid.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-motionerna 558,1402,1785 och 1788.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Del är alltid lika fascinerande att lyssna lill Jörn Svensson. Däremot var kanske inslaget av domedagspredikan i dag väl markant. Den djupa pessimism beträffande svenskt näringsliv och dess utveckling som Jörn Svensson här ger uttryck för har ingen förankring i verkligheten.

Jörn Svensson tycker atl mitt anförande var perspektivlöst. och det är
möjligt. Jag begränsade nämligen perspektivet till att avse den nuvarande
situationen och påminde om att vi från industridepartementets sida
återkommer med mera långsiktiga näringspolitiska perspektiv i ett senare
sammanhang. Mitt perspektiv är att biandekonomin, med sin inneboende
kraft och styrka, är överiägsen alla andra ekonomiska organisationsformer.
Kombinationen av statligt-samhälleligt engagemang med perspekfivplane-
ring och största möjliga marknadsekonomiska frihet för förelagen är en
oslagbar organisationsform. Ser vi till samhällen som har en socialistisk
struktur finner vi att man, när man går att korrigera bristerna i det
socialistiska samhällssystemet, måste ta marknadsekonomin i sin tjänst i
tillämplig omfattning.
62 Jag är inte riktigt klar över Jörn Svenssons vision av det socialistiska

samhället. Han är litet oklar när han talar om för oss här i kammaren hur övergången från det moderna svenska industrisamhället till den socialistiska versionen egentligen skall gestaltas. Låt mig i detta sammanhang kommentera några frågor som har relevans. Jörn Svensson sade att del finns en övertro i debatten - underförstått också i näringspolitiken - på exporten. Närmare 50 % av vår ekonomi är beroende av exporten, och därför undrar jag om man över huvud taget kan ha en övertro pä denna. Vad skulle kunna ersätta våra exportansträngningar och ge oss resurser för gemensamma önskemål och dessutom för att betala de skulder som vi har ådragit oss samt det bytesbalansunderskotl som vi lever med? Jörn Svensson anvisar inte någon som helst lösning härvidlag. Också i det avseendet hallar hans resonemang betänkligt.

Det gäller för Jörn Svensson och vpk, om de vill hävda sin linje, dvs. att vi skall minska vårt exportberoende, att också visa vad som skulle kunna ersätta detta. Skulle intern konsumtion i Sverige ersätta exportberoendet? Del är ju helt orealistiskt. Alt bortse från den internationella arbetsfördelning som i dag råder är, som jag ser saken, att hänge sig ål illusioner.

Jörn Svensson talade också om atl lönekostnaderna i Sverige är för höga, men jag tror att varken Ingvar Svanberg eller jag över huvud taget kommenterade lönekostnadernas utveckling. Del är i det här sammanhanget ointressant. Det enda intressanta är om den svenska industrin kan vara konkurrenskraftig, så att den kan betala så höga löner som möjligt och helst också övriga gemensamma åtaganden utan atl vi behöver fortsätta med vär internationella upplåning.

Sedan en slutnolering: Jörn Svensson utfärdar dödsdomen över privatkapitalismen och säger alt det måste vara det statliga och del löntagarägda kapitalel som i framtiden är dominerande. Men vad är löntagarkapilalet? Det är ju det svenska folkets gemensamma ansträngningar, dess sparande, och det är ju det som är investerat i vårt näringsliv. Definitionen alt löntagarkapital skulle vara något annat än det kapital som i dag arbetar i våra företag överensstämmer inte med det verkliga förhällandet.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag förvånas verkligen över Nils Åslings oförståelse. Den måste vara helt konstruerad bara för alt fä till stånd en debatt, därför alt delta är ju relafivt enkla oeh lättförståeliga ting.

Felet är naturligtvis inte atl ha omsorg om exporten och exportens betydelse, ulan felet är att man av det drar slutsatsen att vi måste hålla tillbaka en massa nationella, interna saker. Vi måste skära ner de offentliga utgifterna. Vi måste utarma vikliga nationella verksamheter för alt få råd att driva en exportindustri. Del är det som är så felaktigt. Sambandet är ju det motsatta, dvs. atl exporten klarar sig bättre om man har omsorg om den nationella marknadens utveckling och den produktion som arbetar för den nationella marknaden. Man får inle låta exporten och exportindustrin suga så mycket kraft ur den nationella ekonomin alt man sedan ser sig föranlåten att skära ner på den. Jag hävdar tvärtom att en utvidgning av den nationella

Nr 162 marknaden, t. ex. genom satsningar på transportväsendet, på den sociala

Onsdaeen den sektorn, pä förnyelse av industrianläggningar inom landet osv., skapar en

4 iuni 1980 värdefull marknad som skärper den teknologiska kapaciteten på elt sådant

_____________ sätt att det fär effekter också på exportindustrin.

Näringsnolitiken Men ni för juden motsatta politiken. Ni sägeratt vi måste hålla tillbaka här

hemma för att få räd med export. Och orsaken till att ni hamnar i denna

tvångssituation är denna tunga industri, som är beroende av mycket dyra insatsvaror som man måste importera.

Nu förvånar det mig ännu mer alt Nils Äsling inte har ett mera fruktbart synsätt, för det borde han som centerpartist ha. Han fillhör ett av de partier som gick in i folkkampanjen mot kärnkraft. Oeh om man vill ha bort kärnkraften är det väldigt viktigt atl man är i stånd att inse och arbeta för att vi måste ha en industri som är mindre energiberoende, som satsar mera på kunnande och lätt, förfinad teknik och mindre på råvaror. Det är också ett sätt att klara export-importbalansen, att försöka minska det behov av utländska insatsvaror och importerad energi som man måste ha för att driva en tung industri samt att sakta och planmässigt förskjuta industrins struktur därhän att den inte blir så beroende av tunga och dyra insatsvaror. Då får man ett större handelspolitiskt oberoende, och man får också en industri som kommer att växa mycket bättre och kommer atl ha en helt annan struktur i framtiden än den struktur vi f. n. är fast i. Till frågan om löntagarkapital och liknande ting skall jag återkomma.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Ja, den massiva satsning pä alternativ energi som nu sker och som kommer att ytterligare accentueras med den energipolitiska proposition som kommer i höst syftar till att bryta ett importberoende av oljan genom att utnyttja våra egna resurser bättre och samtidigt skapa en mera differentierad och decentraliserad näringsstruktur. Det är alldeles riktigt. Vi skall naturligtvis i denna fortlöpande process i anpassningen av vårt näringsliv utnyttja våra egna resurser bättre. Jag kan hålla med Jörn Svensson om att det är önskvärt att vi får en ökad andel svenska insatsvaror i vår export och att vi också lyckas hävda oss bättre inom den hemmamarknadskonkurrerande industrin. Men därifrån till att säga att vi skall bryta vårt exportberoende är steget mycket långt, och jag vill alltjämt efterlysa mer realism från Jörn Svenssons och från vpk:s sida.

Det är betecknande för den dualism som finns i vpk:s inställning i näringspolitiken att man dels talar om behovet av en decentraliserad näringsstruktur - tack för det stödet! -, dels säger: Rör inte varven! Det är alltså våra svenska storvarv, som i så hög grad är en illustration till denna massiva satsning på exportmarknader på områden där vi egentligen inte har några klara konkurrensfördelar och där vi i dag har bundit upp en så stor andel av våra resurser, som med fördel skulle kunna användas för att utveckla andra och gärna också hemmamarknadskonkurrerande industrier. Men när det gäller ett definitivt och reellt ställningstagande här i kammaren 64

vill inte vpk leva upp lill sina principer, till alll fagert tal om visionen om det framtida samhället.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Min repliktid räcker inte för att starta en varvsdebatt - den fär vi föra i morgon som planerat.

Jag skulle i slället vilja fråga Nils Äsling och också Ingvar Svanberg; Har ni någon bild av var Sverige skall stå om 20-25 år? Jag begär inte att ni skall redogöra för någon detaljerad sådan, utan jag vill veta om ni har någon bild av vilken tendens som måsle drivas fram och vilka strukturer som måste byggas upp - för era perspektiv omfattar ju nästan aldrig mer än fyra fem år framöver när vi diskuterar strukturfrågor här i kammaren. Har ni över huvud taget någon vilja att genomföra sådana medvetna, långsiktiga satsningar som gör alt man i dag kan veta var man ungefär står om 20-25 är och vad som är viktigt att satsa på? Har man inle en sådan plan eller den medvetenheten och viljan, så kommer man heller inte att övervinna den relativa efterblivenhet för Sverige som industrination som vi kan konstatera. Vart vill ni komma? Var vill ni hamna om 20-25 år? Vet ni del, eller skall det liksom bara framgå av krafter oeh tendenser som ni varken vill eller kan kontrollera?

Så till frågan om löntagarkapilalet och vilken typ av alternativ maktstruktur som vi från vpk menar skulle vara den gynnsamma. Med den korta repliktid jag har till mitt förfogande hinner jag bara helt kortfattat beröra den frågan.

Vi inser att statligt och löntagarägt kapital i olika former måste vara spjutspetsen för det svenska produktionslivets förnyelse och ulveckling. Men vi ser inte detta på det sättet att man bara genom traditionella typer av förstatligande skulle kunna åstadkomma någonfing sådant. Vi vet att den statliga industrin som den arbetar nu sannerligen icke utgör något eftersträvansvärt mönster, inte heller ur demokratisk synpunkt. Mer av statligt ägande är nödvändigt. Men det skall vara demokratiserade strukturer. Det skall vara statliga företag där de anställda och deras valda representanter har majoritet i alla lednings- och styrorgan. Och det skall som en balanserande faktor i det kollektiva kapitalet finnas självständiga kapitalfonder som administreras av de lönarbetande och deras organisationer oeh som skall utgöra en motvikt mot det statliga kapitalel. Också kommunalt ägande kan naturligtvis organiseras. Självfallet kommer även arbetarkooperativt ägande atl vara av stor vikt - Algotssömmerskorna har här visat vägen.

Detta är en demokratiserad struktur som skiljer sig både från statskapitalismen Oeh frän den alltmer koncentrerade storfinansiella struktur som är en av orsakerna till Sveriges industriella eflerblivenhet i dag.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Var skall Sverige stå om 20-25 är, frågar Jörn Svensson. Jo, naturligtvis med elt näringsliv som är anpassat till den miljö vi lever i, ett näringsliv som kan tillgodose människornas behov av nödvändiga resurser

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

5 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162 för att bygga vidare på det här samhället och som kan skapa trygghet i

Onsdaeen den arbetet, en mänsklig miljö och ett bättre samhälle över huvud taget. Detta

4 iuni 1980 " låter sig naturligtvis sägas, och jag förmodaratt detta också är Jörn Svenssons

_____________ vision om det framtida samhället. Men hur skall man med en pä förhand

m. m.

Närinpsnolitiken angiven central planering i socialistisk anda steg för steg kunna ange vad som är möjligt alt uppnå i en värld som vi blir alltmer beroende av? Vi måste alltså ha en hög beredskap och inte låsa oss för mer eller mindre dogmatiskt betingade utvecklingsförlopp. Sverige är, som en liten nation, nödsakat att noga följa den internationella utvecklingen och se lill att del har en handlingsberedskap utan på förhand givna låsningar, vilket ger maximala möjligheler att klara näringslivets utveckling. Det är ändå näringslivets ulveckling som är basen för välståndsutvecklingen och för möjligheten att erbjuda människorna trygghet i arbetet, vilket är det naturliga.

Jag tror alltså att marknadsekonomin även i fortsättningen rnåste tillålas spela en betydande roll när det gäller resursfördelningen inom näringslivet. Från statens sida kan man naturligtvis pä skilda sätt reglera oeh styra utvecklingen, så att angelägna samhällsekonomiska synpunkter och önskemål inte kommer i kläm. Jag tror också att det, som Jörn Svensson antydde, är vikfigt att löntagarkapital tillförs näringslivet i växande utsträckning. Men detta är ingenting nytt. En påtaglig utveckling i svenskt samhällsliv är den atl människor sparar och atl de också i ökad omfattning vill se sina besparingar användas för aktiva insatser i näringslivet, och detta skall självfallet främjas.

Tredje vice talmannen anmälde atl Jörn Svensson anhållit att till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Mycket av det som formade 1970-lalet, eller vi skall kanske säga deformerade 1970-lalet, bär vi med oss in i 1980-talet. Man kan räkna med att 1980-talets inledning i Sverige kommer alt bära 1970-lalets prägel: regeringen grundar sig på knappaste möjliga majoritet i riksdagen, oljenolan fortsätter att stiga och industrin, som skall klara våra balansproblem, lider fortfarande av sviterna frän övervinslären och kostnadskrisen.

Den politiska majoriteten ma vara knapp, men för den ekonomiska
politikens och industripolitikens utformning var valutgången ändå väsentlig.
Debatten under året har tydligt visat skillnaderna mellan en socialistisk och
en borgerlig industripolitik, industripolitik i ordets vidaste mening. Medan vi
slår vakt om marknadshushållning och decentraliserat beslutsfattande, vill
socialdemokraterna ha myckel mer av planekonomi och centralt beslutsfat
tande. Medan vi framför allt vill arbeta med generella åtgärder, som skapar
ett gott klimat för hela näringslivet, föredrar socialdemokraterna insatser
som riktas direkt lill de företag som de tror pä. Skattevägen, bl. a. med
arbetsgivaravgifter och proms, skall pengarna tas in från företagen och sedan
styras ut igen enligl statliga strukturplaner och med hjälp av strukturfonder
66 och strukturbolag. Vid näringsutskoltets betänkande nr 43, som vi nu

behandlar, har socialdemokraterna fogat 22 reservationer, av vilka deras syn på en styrd cenlralistisk näringspolitik framgår med all tydlighet.

Nu kan någon invända att de här tongångarna frän socialdemokratiskt håll inte är nya-så här har det låtit förr, men ändå har det, i stortsett, förblivit vid del gamla. Något ligger del i det resonemanget. Och kanske hade inte alla löften på det näringspolitiska området - hela tiomiljardersprogrammet -genomförts, men jag är ganska övertygad om att hade det blivit socialistisk majoritet i valet, också med bara ett mandat, så hade del upplevts som ett ökat förtroende för den socialdemokratiska näringspolitiken, och starka krafter hade satts in på att förverkliga den. Det hade i så fall inneburit avgörande steg bort från marknadsekonomin och mot planekonomin. Av det skälet, och av flera andra, var det viktigt alt det blev en icke-socialistisk majoritet i valet även om den var knapp.

Del finns många olika uppfattningar om hur en industriell expansion kan stimuleras fram och vad som krävs av politikerna. Jag har redan framhållit den viktiga skiljelinjen mellan den som förespråkar en social marknadsekonomi och den som steg för steg vill glida över mot en planekonomi. Det är sant att vi ofta kan enas över parti- och blockgränser, när det gäller konkreta frågor, men det är uppenbart atl vi drar åt skilda håll och att del i längden får olika återverkningar på hela vår samhällsutveckling. Det innebär atl utvecklingen under 1980-talet i hög grad kommer alt avgöras av vilken industripolitik som kommer att föras.

Det finns kanske inle så många som rakt ut säger att de vill ha en planekonomi. Exemplen frän verklighetens planekonomier är väl alltför avskräckande för del. Men det är uppenbart att många av de konkreta förslag som har lagts fram från socialistiskt håll successivt skulle föra oss över till ett system som i allt väsentligt skulle bära planekonomins prägel, vilket med all önskvärd tydlighet framgår av detta utskottsbetänkande. Låt mig bara nämna några av de förslag som framförts på sistone:

En statlig strukturfond, som redan första verksamhetsåret skulle ta över finansieringen av ungefär en fjärdedel av industrins investeringar.

Statliga struklurbolag, som skulle styra utvecklingen inom skogsindustrin, speeialstålsindustrin, sjöfartsnäringen och andra branscher.

Förstatligande av affärsbankerna, läkemedelsindustrin, läromedelsindustrin m. m.

Planhushållning omedelbart för ungefär en tredjedel av svensk industri.

Och inom några år fondsocialismen, det slutliga grundskottet mot en dä redan sjunkande marknadsekonomi.

Det går inle atl peka ut något enskilt beslut som innebär att vi passerar gränsen från marknadsekonomi lill planekonomi. Det är summan av de många förslagen som är avgörande.

Det som driver fram de här förslagen är en allmän misstro mot marknadens möjligheter att klara anpassningen lill ändrade förutsättningar. Det är förvisso sä alt vi inte är beredda att acceptera alla de konsekvenser som en spontan marknadsutveckling för med sig. På olika sätt försöker vi, ofta under stor enighet, medverka till att förändringarna kan ske på ett sätt som så långt

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

det är möjligt skyddar enskilda människors välfärd. Vi är beredda atl sätta in stora resurser för att dra ut pä neddragningar och nedläggningar under en längre period än vad de rena marknadsförutsättningarna tillåter just för att uppnå detta syfte. Det är vad man med en nästan föraktfull term brukar kalla statens städgummeroll. Den kommer vi aldrig ifrån i ett samhälle med höga sociala ambitioner.

Men det är två saker som plågar oss alla och som får många att ropa efter mer planmässighet och planering. Det ena är att vi så ofta överraskas av utvecklingen. Om vi bara visste i lid hur det kommer atl bli sä skulle allt kunna ske i mer ordnade former. Och det andra är alt efterfrågan på varor och tjänster frän producenternas sida ofla ler sig så nyckfull. Det som ena dagen går åt som snö i sol, kan nästa dag vara nästan värdelöst.

I den senaste tidens debatt är det framför allt det första ledet i det här resonemanget som framhållits. Men det saknas inte röster för en fastare styrning också av efterfrågesidan. En del menar t. ex. att vi bör minska vår utrikeshandelssektor för att därigenom kunna få större kontroll över efterfrågan. Om dessutom mer och mer av efterfrågan kommer från den offentliga sektorn så kan vi ytterligare underlätta styrningen.

Man är uppenbarligen missnöjd med det sätt på vilket näringslivet i dag anpassar sig till ändrade förutsättningar. En lösning anses därför vara alt staten, visserligen med samråd med branschens och de anställdas företrädare, tar över mer av framtidsbedömningar och planering.

Det finns ingen som motsätter sig planering och framlidsbedömningar. Självfallet måsle också staten göra sädana innan man fattar beslut med långsikfiga verkningar. Men frågan är om del finns någonting som lyder på att staten gör så mycket bättre bedömningar, genomsnittligt sett, än vad som görs på marknaden. Erfarenheten från den senaste tioårsperioden visar inte på att statsmakterna varit särskilt förutseende, men desto tydligare att de framlidsbedömningar som gjorts varit föga träffsäkra. Jag behöver bara erinra om de tre största industrisalsningarna som gjordes under 1970-talets första år: Uddevallavarvel, lekosatsningen i Norrland och Stålverk 80. Säga vad man vill om de satsningarna, men något större förutseende vittnar de knappast om.

Det finns alltså, för att sammanfatta, enligt min mening mycket svaga motiv för atl centralisera framtidsbedömningarna på bransch- och företagsnivå. Riskerna för gigantiska felsatsningar blir inte mindre om de olika bedömningar som görs nu i företagen också får leda fram till olika beslut. Dessutom är jag ganska övertygad om att beslul om produktionsinriktning och investeringar genomsnittligt sett blir bättre om de fattas av människor i nära kontakt med marknaden än om de fattas av centralt placerade poHtiker.

Med det här synsättet blir huvuduppgiften för regering och riksdag att genom olika åtgärder skapa ett gott klimat för hela näringslivet. Den allmänna ekonomiska politiken intar här en central roll. Man kan aldrig med industri- och arbetsmarknadspolifiska insatser eliminera de negativa effek-

terna av en misslyckad ekonomisk politik, något som vi fick exempel på Nr 162

under den senaste lågkonjunkturen. Onsdaeen den

Fru talman! Erik Hovhammar och Bengt Sjönell kommer i sina inlägg att 4 ■ • iqoq

ta upp de reservationer som finns fogade vid näringsutskottets betänkande. _

Jag skall icke la upp dem i mitt anförande här, utan jag bara yrkar bifall lill Näringspolitiken
utskottets förslag. mm

Fru talman! När jag lyssnade på Jörn Svensson - självklart är det alltid intressant att lyssna på hans utläggningar om industripolitiken - fick jag trots allt elt intryck av att Jörn Svensson, som hävdar alt industrin i Sverige på olika sätt halkar efter, själv har halkat efter i utvecklingen, när han skissar upp en bild av Sverige som nästan stillastående när det gäller innovationer och nytänkande på industrins område.

I denna debatt har man väl inte berört de frågorna särskilt ingående. Jörn Svensson frågar: Var finns de långsiktiga perspektiven? Del är en fråga som man med all rätt kan ställa sig. Nu ville Jörn Svensson ha en framförplanering på ca 25 år. Men inom industrin planeras det mycket, och det tas fram många nya produkter som kan bli mycket slora produkter. Det är elt stort risktagande. Jörn Svensson känner kanske inte till United Turbine, som håller på att utveckla den nya turbinmolorn. Jörn Svensson kanske inle har följt med i fråga om Volvos nya satsningar på kollektivtrafiken, med svänghjulet i bussmotorerna. Det är också en ny produkt som kommer. Men Jörn Svensson kanske känner lill att T-kemikalierna, de s. k. gelaterna, kommer alt om inle direkt revolutionera så dock påverka förädlingsprocessen inom skogsindustrin på ett helt avgörande sätt.

Del är en rad nya insatser från innovatörer och företag som görs här. Jag har ju förmånen att i statens industrifond kunna följa de här nya produkterna. Oavsett om de går över STU eller om de kommer direkt från förelagen och in lill industrifonden görs det väsentliga och viktiga satsningar, t. ex. på vårdområdet när det gäller sjukvårdsutrustning. Den bild som Jörn Svensson gav här stämmer inte helt med den verklighet inom industrin som man lever i.

Med det sagda, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Fru talman! Två saker som replik på de frågor som Sven G. Andersson tog upp.

När det gäller frågan om den oreglerade marknadens förmåga att åstadkomma vissa saker, är det obestridligt att en sådan marknad har både fördelar och begränsningar.

I den här diskussionen i dag är det just begränsningarna som är avgörande.
En marknad, dvs. en s. k. fri oreglerad anpassning mellan tillgång och
efterfrågan, fungerar bara när det rader en viss balans i ekonomin. När det
blir för stor obalans mellan tillgång och efterfrågan uppstår spekulativa 69

Nr 162 effekter och balansrubbningar, som sätter marknadsmekanismerna ur spel.

Onsdaeen den Spekulationerna och abnormiteterna tar då helt och hållet överhand, och det

4 iuni 1980 uppstår en orimlig situation. I ett sådant läge duger inle det rena

_____________ marknadssystemet.

Näringspolitiken ' sedan finns det också en annan begränsning hos marknadssystemet

som i dag ter sig som mycket viktig för den långsiktiga ekonomiska och industriella politiken. Marknaden fungerar nog sä bra - eller den kan fungera nog så bra - under något så när balanserade förhållanden och i det korta perspektivet, men ingen marknad i världen kan ju förutse vad som kommer att existera om 20 eller 25 år. Det är där dess avgörande svagheter ligger. Den har inga möjligheter atl så att säga främja någonting som är positivt eller att hålla tillbaka någonting som är negativt 20-25 år. Vad som då skall komma blir en frukt av den medvetna påverkan på marknadsförhållandena i framtiden som en mer eller mindre aktiv industripolitik kan åstadkomma. Vill man inte ha en sådan aktiv industripolitik, en sådan styrning, betyder det bara att man lämnar ut sig till krafter om vilka man ingenting vet och ingenting vill veta.

Därför skulle jag återigen vilja ställa frågan: Vad är det för sorts tendenser - det kan ni väl ändå frän utskoltets sida svara på - som ni under den närmaste 20-25-årsperioden vill se förstärkta och genomdrivna i den svenska industriella ekonomin? Skall ni ha mer av tung industri eller mindre av tung industri? Skall ni ha mer förädlingsindustri och systembyggande industri eller mindre förädlings- och systembyggande industri? Skall ni ha mer av energikrävande industri och därmed mer behov av insatsvaror och större exportlväng. eller skall ni dämpa den faktorn? Är det riktigt som det står i regeringens finansplan, att ni fram till 1984 och även därefter skall ha en fortskridande minskning av industrisysselsättningen? Är det det ni vill ha? Är ni maktlösa eller vet ni vad ni vill ha?

INGVAR SVANBERG (s) replik:

Fru talman! Det var ett förunderligt anförande Sven G. Andersson höll. Det var väldigt ideologiskt färgat. Han måste ha blivit förfärligt skrämd över den diskussion som har förts här. Nu ser han framför sig det socialistiska samhället genomföras inom två år, om socialdemokraterna skulle få någon makt, därför att vi har föreslagit en. som han säger, statlig strukturfond - en strukturfond där de anställda i företagen skulle ha majoriteten, inte staten. Så såg den ut.

Struklurbolaget för skogsindustrin tar han som ett exempel pä socialism. Men det var ett förslag för att kanalisera de pengar som staten har gått in med i skogsindustrin, bortåt två miljarder, och fördela dem på ett vettigt sätt.

Alltihop delta är tydligen exempel på en socialism som kommer. Och på slutet tar Sven G. Andersson i med; Och dessutom finns ju fondsoeialismen om hörnet!

Sven G. Andersson är förfärligt rädd för den ekonomiska demokrati som

socialdemokratin vill genomföra i framtidens samhälle, etl samhälle där de

70 anställda har mycket stort inflytande och där de vanliga människorna har

inflytande även över de ekonomiska besluten i samhället och inte bara är Nr 162
brickor i ett spel där andra äger den ekonomiska maklen. Onsdaeen den

Detta ser han som någonting förfärligt, och han är alldeles uppskrämd över -- 1980

det. Ta det litet lugnt! Sven G. Andersson kan alldeles säkert leva i ________

framtidens samhälle även om socialdemokratin får makten. Näringspolitiken

Men del var egentligen en annan sak jag ville konstatera med detta. j

Det är ganska lustigt att del är liberalismens företrädare som tar upp etl sådant här resonemang. Det hade varit naturligare om det varil konservatismens, moderaternas, företrädare som gjort det. Men liberalismen är tydligen mest av alla förskräckt för detta förfärliga samhälle, där man skulle skapa mer demokrati för människorna.

Det kanske ligger någonting i Gösta Bohmans ständiga påstående att han är den ende liberal som finns kvar - det är han som företräder liberalismen. Det är möjligt, det, för Sven G. Andersson företräder i vart fall inte den djärva liberalismen. Han företräder här alldeles ohöljt den konservativa privatkapilalismen.

SVEN ANDERSSON (fp) replik;

Fru talman! Målarmästare Svanberg målar med den pensel som han anser sig behöva använda. Han brer på väldigt när han uppfattar mig som uppskrämd och uppskärrad av de socialdemokratiska förslagen.

Jag har sagt att man inte kan peka pä något enskilt beslut som innebär atl vi passerar gränsen mellan marknadsekonomi oeh planekonomi. Men det finns en del ståndpunktstaganden att peka på, och det är väl ändå självklart, Ingvar Svanberg, alt ni om ni haft möjlighet atl komma i regeringsställning hade försökt genomföra era förslag. Det är väl inte bara tomma ord i era motioner och kongressbeslut om inriktningen av näringspolitiken?

Under den korta tid förra året som folkpartiregeringen satt i kanslihuset lade vi fram en industriproposilion som fick stöd från både moderater och centerpartister. Och den är underlaget för den diskussion jag för här i dag. Och vi har haft debatt inte bara här i kammaren utan också i press oeh massmedia just om de här frågorna. Jag tyckte det var väsentligt atl i det här sammanhanget markera de ideologiska skillnader som finns, även om vi i många enskilda konkreta frågor är överens om tagen.

Jörn Svensson frågade: Hurdan industripolitik skall ni ha, vilken är er inriktning om 25 år? Som Jörn Svensson vet är vi här i Sverige till viss del beroende av vad som händer i omvärlden. Och vi kan inte - om vi inte skall hålla oss till en fullständigt isolationistisk livsstil här i landet - avskärma oss från utlandet och leva i en sådan liten Sörgårdsidyll som Jörn Svensson på sitt speciella sätt har skisserat upp här och som vpk vill ha.

Om man följer era motioner på olika områden - i lekofrågan och rakt
igenom näringspolitiken i övrigt - ser man att det föresvävar er atl de
modeller ni skisserat upp kommer att passa folkflertalet. Del är mycket
möjligt alt sä är fallet. Men den erfarenhet vi har från övriga planekonomier
runt om i världen visar att de inle har varit speciellt framgångsrika.
. Vi måste naturligtvis göra upp planer för framtiden, men vi måste också 71

Nr 162 vara flexibla - del vet man ute på marknaden och inom företaget - och

Onsdaeen den anpassa oss till marknaden när vi möter problem som innebär alt efterfrågan

4 iuni 1980 försvinner för vissa produkter.

_____________ Jag vill ändå påstå att Jörn Svenssons skildring av svensk teknologi och

Närinpsnolitiken utvecklingen inom industrin inte stämmer med den verklighet som vi lever i i

Sverige. Enligt Jörn Svensson är del bara jämmer och elände och pä väg utför

i backen för AB Sverige.

INGVAR SVANBERG (s) replik;

Fru talman! Sven G. Andersson frågar om vi inte hade genomfört våra förslag om vi hade haft den polifiska makten. Jo självklart - vi har försökt få honom att vara med och genomföra dem i år. Men Sven G. Andersson ser i dessa förslag något helt annat än vad som ligger i dem. Kan anser att om vi genomför strukturfonden, strukturbolaget och annat sådant har vi här i landet fåll den benhårda statskapitalism som han lägger in i begreppet socialism. Det är det som gör alt jag säger att Sven G. Andersson är uppskrämd. Håll er till innehållet i våra förslag och bli inle skrämd av orden!

Sedan säger Sven G. Andersson: Nu vet man väl ändå vilken folkpartiets näringspolitik är; förra året lade ju folkpartiregeringen fram ett förslag till näringspolitik. Ja, det gjorde den regeringen, och alla de andra partierna lade fram sina förslag. Vi fick en samling kring folkpartipolitiken, säger Sven G. Andersson. Det är väl ändå en sanning med modifikation. Man fick en uppslutning från de andra två borgerliga partierna, moderaterna och centern, kring en ingress som egentligen bestod av tre stycken som inte hade något inbördes sammanhang men som man hade försökt att limma ihop.

Jag kan hålla med om att detta är ett enigt förslag-dvs. det är enigt så länge Sven G. Andersson helhjärtat sluter upp bakom moderaternas företrädare.

Låt mig till sist upprepa vad den nuvarande industriministern vid debatten i fjol sade om folkpartiels proposifion; Del är väl inte så noga med den, vi skall ju bara ha den till hösten.

Längre höll inte folkpartiets stolta byggnad.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Fru talman! Allt är naturligtvis inte jämmer och elände och total passivitet i svensk industri. Men problemet är att skillnaden är så stor om vi ser 15 år fillbaka i fiden. Då rådde i stort sett vad man med en klassisk definition brukar kalla full sysselsättning. Den sociala utslagningen var mycket liten, arbetslösheten var låg. Landet låg relativt långt framme - det var ledande på vissa industriella sektorer. Tillväxten var också aktningsvärd kvantitativt seU.

Nu däremot ligger landet mindre väl framme, det har halkat efter och inte

kunnat hålla nya industriella utvecklingstendenser i utlandet stången. Vi har

en oerhörd utslagning, kanske den största som vi har haft i detta land under

72 hela 1900-talet. Och vi har ca en halv miljon människor som så att säga lever i

samhällets utkant, som är arbetslösa eller tillfällighelsarbetare, som lever i en Nr 162 flytande tillvaro utan fast förankring i produktionslivet och i den värdighet Onsdaeen den som ett normalt arbetsliv ändå ger människorna. Och vi har en finansplan 4 :„„: igen

som förutsätter att vi under 1980-talet skall ha en fortskridande minskning av _

antalet industrisysselsatla i landet, Näringspolinken

När bilden har förändrat sig så radikalt, när den från att ha varit relafivt ljus . blir alll mörkare och när molnen hopar sig, då måste del väl vara något grundläggande fel?

Ett av de grundläggande felen anger Sven G. Andersson själv osökt när han säger: Man måste anpassa sig till marknaden. Del är klart all man inte kan producera saker och ting ut i luften. Men Sven G, Andersson tappar bort den andra sidan av saken: marknaden är inte given. Genom det sätt pä vilket man medvetet handlar, planerar och bygger upp skapar man marknad. Om man satsar på t, ex, en reform av transportväsendet, skapar man en marknad för utrustning oeh materiel som kan produceras inom den industri som arbetar för transportväsendel. Det är hela liden en skapande process. Men del vill ni borgerliga inle se. Ni vill bara sitta oeh vänta pä atl marknaden skall komma in i någol slags flytande process som ni varken vill eller kan påverka, och vi skall bara anpassa oss lill den.

Ingen ny industrination, ingen av de nationer som från fattigdom har stigit fill industrialism, har för en snabb utveckling och förändring kunnat lita pä marknaden. De har måst lita pä någon form av medveten styrning och planering, antingen i kapitalistisk eller i socialistisk form.

Jag upprepar: Vart vill ni komma? Hur ser den industriella struktur ut som ni eftersträvar att ha om 20-25 år?

SVEN ANDERSSON (fp) replik;

Fru talman! Marknaden är inle given, och alla nya industrinationer har målmedvetet satsat pä en planering, sade Jörn Svensson, Stämmer detta, Jörn Svensson? Hur var det med Sydkorea och Japan? Hur började dessa länder bygga upp sin industri? Började man i Sydkorea alt bygga bilar? Nej, man började tillverka växellådor, för del fanns en marknad för sådana. Därefter byggde man upp en bilindustri. Så har det gått till i alla utvecklingsländer. De har anspassat sig efter marknadens behov.

Självfallet måste vi, Jörn Svensson, även ha en framförhållning och planering. Planer är nog bra - bara de är bra. Men del är svårt att la fram goda prognoser. Vem kunde vid förra årets lekodebatl länka sig alt det inom tekoindustrin i år skulle anställas 1 109 personer? Det har faktiskt skett i år, och det är nu brist på arbetskraft inom tekosektorn. Detta hade vi ingen aning om förra året, men vi vet nu alt 1 109 personer har anställts.

Jag vill även säga några ord om den negativa syn som Jörn Svensson här i
kammaren allfid skisserar upp när del gäller satsningar pä nya produkter oeh
forskning och utveckling. Industriminister Äsling sade tidigare i debatten att
vi nästan slår på loppen i världen när det gäller sådana satsningar. Och förra
året redovisade jag här i kammaren IVA;s och OECD:s rapporter om vilka
länder som satsade mest pä forskning och utveckling inom den industriella 73

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

sektorn. Sverige låg då i topp. Detta kan man inte blunda för. Det påstående som Jörn Svensson när det gäller dessa frågor med envishet ständigt för fram från talarstolen stämmer inte med verkligheten.

Så några ord till Ingvar Svanberg. Vi fick otvivelaktigt uppslutning kring den industriproposition som folkpartiregeringen lade fram förra året. Denna proposition ligger till grund för den industripolitik som nu förs. Även om Nils G. Äsling förra året ansåg atl man bara skulle jobba med den i elt år, är det alldeles tydligt att även industriministern och regeringen i det fortsatta arbetet har accepterat propositionens förslag.

NILS ERIK WÅÅG (s):

Fru talman! Näringspolitisk ideologi kan vi diskutera länge - vi kommer ändå att diskutera förbi varandra. Del beror till stor del pä att begreppen är odefinierade. Man har inte riktigt klart för sig vad som menas med begreppen, och man menar inte samma sak med de många orden.

Elt exempel är att Sven G. Andersson här pläderade mot vad han kallade planekonomi, strax efter det att industriministern hade rekommenderat en ramplanering. Var går gränsen mellan begreppen? Hur definierar vi dem?

Marknadsekonomi uppfattas som ett vackert och gott ord utan atl systemet i sig är det. Till stor del är marknadsekonomin en utslagningsekonomi. Liberalism har nämnts i debatten. Det är elt odefinieral begrepp - och uppenbarligen blir det allt oklarare. Likaså har socialism och konservatism nämnts, även det odefinierade begrepp i diskussionen. Ja, själva ordet näringspolitik är ett odefinieral begrepp. Det är inte klart vad vi menar när vi säger näringspolitik, och vi menar ofta inte samma sak. . Jag skall för den skull hålla mig till praktisk näringspolitik oeh - med den rubrikfördelning som vi tillämpar i näringsulskottets socialdemokratiska grupp - redovisa åtta reservationer som i detta blandade betänkande gäller industriverket oeh vissa frågor om mindre och medelstora företag.

I reservation 4, som jag börjar med, vill vi till industriverket för förvaltningskostnader anvisa drygt 1 milj. kr. mer än regeringen. Vi vill anvisa 30 669 000 kr. i stället för 29 603 000 kr. som föreslås i propositionen.

Industriverket är snävt behandlat av regeringen. Jag hoppas att detta inte är en följd av någon medveten strävan till strypning från departementets sida. Om det ligger någol i vad som sägs i en artikel i senaste numret av Veckans Affärer om atl industriverket är avsett att skrotas, utgår jag ifrån att regeringspartiernas företrädare talar om det här i dag.

Vi menar frän vårt håll att det vore olyckligt att skära ned verkets utredningsverksamhet. Planerings-och utredningsbyrån bör tvärtom förslärkas med de sju tjänster som verket har föreslagit. Möjligheterna att anlita utomstående experter och tillfällig personal får inte heller urholkas. Etl område som vi pekar på i reservationen är energibyråns sektion för säkerhets- och behörighetsfrågor. Dess uppgift är atl förebygga skador och atl fortlöpande anpassa föreskrifter till ny teknik, nya material och nya

arbetsmetoder. Ett annat område är kontroll av elmaleriel och meddelande Nr 162

av behörighet för elinstallationer samt handläggning av samrådsärenden med Onsdaeen den

SEMKO, som är riksprovplals för elektrisk materiel. a ■ ■ igon

I ett läge där alla sysselsältningsfrärnjande åtgärder rriäste tas till vara kan _

det inte vara välbetänkt att spara in på industriverkets möjligheter att följa Näringspolitiken med vad som händer internationellt på industriområdet. För atl kunna följa konkurrensförutsättningarna utomlands för svensk industri bör enligl vad vi uttalar i reservation 5 industriverket få begärda ytterligare 1 milj. kr.

De mindre och medelstora företagen har så länge jag har varit med i riksdagen tilldragit sig stort intresse från riksdagsledamöterna. Jag kan icke räkna dem alla, de diskussioner i det ämnet som Erik Hovhammar, Sven G. Andersson och jag har haft genom åren. Till en del kan detta intresse bero på atl småföretagare är en angelägen målgrupp för politisk värvningsverksamhet, men jag är övertygad om alt insikten efter hand stegrats om småföretagens slora betydelse för en sund, balanserad näringspolitisk utveckling och att del har varit huvudskälet lill alt vi diskuterat de här frågorna är efter år.

Orn de för några år sedan tillkomna utvecklingsfonderna var den lämpligaste lösningen av problemet om hur småförelagen skulle fä erforderligt stöd från samhället kunde med fog sättas i fråga då - del gjorde vi också. Nu har vi emellertid utvecklingsfonderna och bör göra det bästa möjliga för att fullfölja avsikten med dem. Sålunda bör enligt vår mening fondernas möjligheter att stödja och få till stånd produktutveckling förbättras. I reservation 13 vill vi atl detta ges regeringen till känna. Särskilt angelägel är det i nuvarande konjunkturläge.

I reservation 19 lar vi upp ett gammalt önskemål om all de mindre och medelstora företagens situation som underleverantörer skall observeras. Underleverantören används av storföretagen till att jämna ut sysselsättningen och blir därför myckel konjunkturkänslig. Därigenom och pä andra vägar kan han utsättas för hård prispress. Det finns gamla exempel pä hur storföretag, t. ex. i byggbranschen, systematiskt pressat ut sina underleverantörer.

Vi vill i reservation 20 alt en undersökning skall göras hur staten, t. ex. genom utvecklingsfonderna eller kanske i regionalpolitiska investmentbolag och liknande bolag som det numera här i kammaren blivit en modenyck att resa anspråk på, skall kunna medverka lill en billigare facloring för mindre och medelstora företag. Någonting måste göras när årsräntan på första månadens facloring för ett förelag ligger på 35 ä 40 %.

Det lilla förelaget är hårt ekonomiskt knutet till sin ägare. När överlåtelse måste ske uppkommer därför stora svårigheler för företagen. Inte minst blir arvsskatten etl problem. Vi erinrar om alt vi 1977 ställde oss bakom etl förslag om lättnader i arvs- och gävobeskattningen i sådana fall. Vi föreslår nu, eftersom problemen uppenbarligen kvarstår, i reservation 21 att frågan utreds och att denna mening ges regeringen till känna.

Den manuella glasindustrin har stora svårigheter. Vi framhåller i
reservation 22 att inga nedläggningsbeslut bör fattas innan den strukturplan - 75

Nr 162 "ramplan" sade industriministern - som nu utarbetas inom industriverket

Onsdagen den föreligger.

4 inni 1980 reservation 18 bemöter vi utskoltsmajoritelens skrivning om regionala/

_____________ lokala invesleringsbolag pä privat basis.

Näringspolitiken m. rn.

Vi är för det första allmänt tveksamma till önskemålen om allehanda regionala investeringsbolag. Det kan medföra en splittring av knappa tillgångar, bl. a. på kapital. Särskilt stor är den splittringsrisken med lokala invesleringsbolag.

Byggs investeringsbolag upp på privat basis vill vi för det andra varna för en övertro på atl man därmed hjälper svaga mindre och medelstora företag. Det privata kapitalet söker sig naturligt lill de tryggaste och mest lönsamma placeringarna. Därför kan sådana bolag tvärtom bli till förfång för ekonomiskt svaga företag av typen mindre och medelstora.

Utan närmare värdering av förutsättningarna yrkar vi avslag på motionerna 333, yrkande 1, och 1430.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservationerna 17-22 i det belänkande vi har framför oss.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Vi har nyss hört en ideologisk debatt. I anslutning till den skulle jag bara vilja konstatera att marknadshushållningen är nödvändig för vårt ekonomiska framåtskridande men också för möjligheterna att skapa den ekonomiska grund som behövs för de sociala välfärdsanordningar som vi ju alla behöver. Marknadshushållningen har också den fördelen att den ger en personlig frihet. På det sättet är den också det bästa skyddet för demokratin.

Fru talman! För att anknyta direkt till vad vi uttalar i det betänkande som nu behandlas vill jag säga att vårt lands position som en av världens främsta industrinationer och också ett av världens rikaste länder ännu inte är hotad. Lika litet som ett beslul om en successiv nedrustning av det svenska försvaret fär någon omedelbar effekt - lika litet märks några omedelbara förändringar för den stora allmänheten. Vad som däremot slår helt klart är att vi inte kan fortsätta som vi gör i dag utan måste förändra vår polifik. Jag vill helt kort kommentera detta.

Mellan 1978 och 1980 har underskottet i vår handel med varor oeh tjänster med omvärlden ökat frän O till 18 miljarder kronor. Under samma tidsperiod har underskottet i statsbudgeten ökat från 32 miljarder kronor till ca 55 miljarder kronor. Risken att dessa underskott ökar under de närmaste åren är, som alla här väl vet, tyvärr uppenbar.

Orsaken till dagens situation är att vi låtit den offentliga sektorn växa i
snabbare takt än den totala produktionen, dvs. de tillgängliga resurserna,
medgivit. Genom att hela tiden "bygga in" en tillväxt i olika planeringspro
gram, exempelvis i långtidsutredningar, har man givit de offentliga
beslutsfattarna bestämda underlag. Men det är klart att hade Sverige haft
samma totala BNP-tillväxt åren 1971-1980 som övriga OECD-länder hade
76 Sverige haft ytterligare 80 miljarder kronor att fördela.

För att komma ur denna onda cirkel - jag måste beteckna det så - måste två Nr 162 vikfiga åtgärder vidtas! Den första är en ökning av Sveriges export. Jag kan Onsdaeen den inte på något sätt biträda den uppfattning som Jörn Svensson framförde aU ■ - iggQ

exporten skulle komma vid sidan om. Den var inle så viktig, sade han. Den är _

utomordentligt viktig. Därför måste alla åtgärder vidtas för att öka Näringspolitiken
möjligheterna att öka svensk export.

Den andra åtgärden som måste vidtas är en uppbromsning av den offentliga sektorns expansion eller kanske renl av en reducering av den offentliga sektorn.

Fru talman! Tyvärr innebar årets avtalsrörelse inte den knuff framåt för svensk exportindustri som skulle ha behövts. Med löneökningar på uppemot 10 % är utsikterna små till marknadsandelsvinster i vår omvärld. Nu får vi inom svenskt näringsliv i stället inrikta oss på atl åtminstone försöka behålla de marknadsandelar som vi har.

Skälen till att det gick som det gick i avtalsrörelsen är kanske inte så svårförståeliga. Jag tror inte atl det så mycket har nämnts i debatten att det finns fler anställda i den kommunala sektorn än i den samlade industrin. Medan industrin kämpar med all behålla sin sysselsättningsnivå, så söker den offentliga sektorn ungefär 50 000 nya personer om året. För att dra till sig dessa människor tvingas den offentliga sektorn alt bli löneledande. Det är vad vi har kunnat bevittna.

Nu måste emellertid alla resurser sättas in på att vidga den industriella basen. Det behövs hundratusentals nya arbetstillfällen inom industrin de närmaste åren för atl vi skall kunna få balans i ekonomin. För att nå det målet måsle vi föra en politik som ökar viljan till investeringar och risklagande. Sparande i aktier exempelvis måste stimuleras ordentligt. Här har regeringen - jag vill gärna erinra om det - aviserat lättnader i dubbelbeskattningen av aktier, oeh det är bra. Men dessa lättnader får inle bli en halvmesyr. Medan lotteri- och bingospel i dag beskattas med 30 %, sä beskattas kapitalinsatser i näringslivet med bortåt 85 %. och det kan infe vara riktigt.

En annan åtgärd som skulle behöva vidtas och som företagarorganisationerna, inte minst de som representerar de små företagen, har krävt är sänkningar av arbetsgivaravgifterna med 4-5 %. En sådan sänkning skulle också förbättra de svenska exportföretagens kostnadsläge. För att täcka statens inkomstbortfall kunde man tänka sig att höja momsen med samma procentenhet. Frågan om en eventuellt differentierad moms har också diskuterats i skilda sammanhang.

Ytterligare en viktig sak för alt skapa ökad investeringsvilja inom svenskt
näringsliv vore att få ett klart besked från löntagarfondsutredningen om att
tanken på kollektiva löntagarfonder nu är avförd. Den här frågan - del kan
jag försäkra - har nämligen legal som en betongklump över all investerings
vilja inom näringslivet. Man träffar ofta företagare som är väldigt oroliga
över vad som kan komma atl ske. I avvaktan på klara besked gör de inga
större investeringar. En av orsakerna, fru talman, till den bristande
investeringsviljan i detta land är alltså osäkerhetsmomentet inför vad
löntagarfonder oeh fondsocialism kan komma att innebära. 77

Nr 162 En stor del av expansionen inom den svenska industrin kan ske genom en

n sdaepn dpn utökning av de mindre oeh medelstora företagen. Det har man kommit

. . • inon underfund med inte bara i Sverige ulan även på andra håll i världen. Inte

4 juni tybu °

_____________ minst i Amerika satsar man oerhört hårt på denna grupp av förelag. För att

Näringspolinken möjliggöra denna expansion behöver en hel serie åtgärder vidtas.

För del första måste familjeföretagens problem med kapitalskatterna lösas långsiktigt. Den förra trepartiregeringen tog ett i och för sig bra grepp genom srnåföretagarproposilionen, men tyvärr var lösningen av temporär natur. Om man verkligen menar något med etl decentraliserat näringsliv och samtidigt tror på fri, enskild företagsamhet, så måste man också inse att dagens skatteregler är orimliga. Den enda och rätta lösningen, såvitt jag förstår, vore att låta kapital som arbetar i familjeföretag vara fritt från beskattning så länge det stannar i företaget. Regeringen har följt upp denna fråga och tillsatt en utredning för alt se över beskattningsreglerna för familjeförelag, och del är i och för sig bra. Men jag tycker att den här saken redan har stötts och blötts så många gånger att den kan sägas vara ordentligt utredd. Vad vi från företagarhåll väntar på är beslut - och snabba sådana.

För del andra måste lagstiftningskomplexet när det gäller rätt till ledighet från arbetet ses över för att reducera de negativa effekterna på produktionen. Det gäller särskilt småföretagen, som ofta är beroende av ett fåtal medarbetares insatser. Vad som i dag behövs, fru talman, är inle flera ledighetsreformer utan ökad produktion.

Men del är inte bara ledighelsformerna som behöver ses över utan också den arbetsrättsliga lagstiftningen. Den behöver anpassas till de mindre företagens förutsättningar. Vidare bör samma regler införas för sparande i familjeföretagens aktier som i dag gäller för sparande i börsföretag. Det är helt orimligt att ställa alla familjeföretag utanför möjligheten till det skattesubventionerade sparandet, när vi är överens om atl det är där expansionskraften finns.

Efter detta, fru talman, vill jag gå över till att kommentera några av de
socialdemokratiska reservationer som är fogade till det betänkande som vi nu
behandlar. I reservation nr 3 kräver socialdemokraterna en industripolitisk
planering. Vidare krävs såväl bransch- som företagsplanering. Denna
reservation är rätt typisk för det socialdemokratiska länkandet inom
näringspolitiken. Tron på alt politiker och statstjänstemän bättre än
företagen själva kan bestämma är genomgående. Såväl erfarenheter från
tidigare statliga ingripanden som erfarenheter gjorda utomlands borde,
tycker jag, ha lärt socialdemokraterna atl vad som bestämmer storleken på
vissa branscher oeh företag är sist och slutligen marknaden och inte politikers
oeh statstjänstemäns önsketänkande. Hur denna marknad sedan reagerar
kan inte alltid förutses. Det vill jag gärna ha sagt. Men möjligheterna alt
upptäcka förändringar i marknaden är oändligt mycket större i elt
ekonomiskt syslem, där företagen själva beslutar, än om ett centralt styrt
ämbetsverk skall försöka utreda marknaden. Därför vill jag än en gång
78 konstatera att marknadsekonomin är det överlägset bästa ekonomiska

systemet för såväl konsumenter som förelag. Nr 162

Fru talman! Tron på statlig planering blandas gärna från socialdemokra- Onsdaeen den tiskt håll med inrättandet av nya institutioner. Del verkar nästan som om 4 jypj jgjg

man här tror att institutionerna i sig skulle innebära större induslrisyssel- ____

sättning. Kravet på inrättande av en strukturfond - reservationen nr 6 - med Näringspolitiken

lönlagarmajoritel ger ju inte mer pengar. Däremot binds pengarna i en fond, j j

vars ändamål skall styras inle av marknadsekonomiska bedömningar ulan av

diffusa fackliga/politiska synpunkter. Vad svenskt näringsliv behöver är inte

nya fonder och institutioner utan generella reformer som verkligen hjälper

företagen alt slå på egna ben.

En sådan generell reform vore om statsmakterna kunde medverka vid utarbetande av olika modeller och syslem för regionala och lokala investeringsbolag. Vi moderater har vid olika tillfällen i debatter och i motioner här i riksdagen fört fram dessa önskemål. Ökad stimulans till privata initiativ är vad som behövs. Socialdemokraternas inställning till privat företagsamhet lyser igenom på etl avslöjande sätt i reservationen nr 18, Det framgick också när herr Wååg kommenterade just denna motion. Jag frågar: Varför vill socialdemokraterna inle ha privata investeringsbolag eller utvecklingsbolag? Varför skall staten alltid blanda sig i spelet?

Herr Wååg kommenterade också reservationen nr 19 om underleverantörernas ställning. Jag vill gärna säga att underleverantörerna många gånger kan komma i kläm. De kan få en besvärlig sits genom alt de bara haren enda stor kund. Då kan del uppstå stora problem. Men många underleverantörer inser att man måsle ha etl större antal kunder.

Då frågar man: Vilka åtgärder behövs för atl förbättra situationen? Jag skulle gärna vilja höra litet mer om detta från herr Wååg,

Reservation nr 20 handlar om facloring, och den kommenterades också av Nils Erik Wååg, Reservanterna vill ha statliga factoringbolag, Utskottsmajoriteten tycker inle att det behövs. Visserligen kostar del en hel del pengar att utnyttja den service factoringföretagen ger - det är riktigt, och det nämndes också - men jag tror att konkurrensen och den effektivisering som pågår kommer att innebära alt man kan räkna med vissa förbättringar. Och jag tror absolut inle att del skulle bli billigare om staten ginge in i den här branschen. Erfarenheten från de områden där staten har engagerat sig talar elt helt annat språk.

Den sista reservationen, som har nr 22, gäller den manuella glasinduslrins problem. Det är problem som jag vill påstå att jag själv känner väl till, eftersom jag har arbetat 35 år i den branschen.

Glasindustrins problematik har förts fram vid åtskilliga tillfällen här i
kammaren under senare tid. Industriministern har engagerat sig i svar på
frågor och interpellationer och har tydligt markerat regeringens vilja all med
olika medel främja glashanteringen. Del betyder bl, a, all ytterligare fyra
miljoner satsas på den för branschen livsviktiga exporten. Även för denna
hantering har exporten avgörande betydelse. Vi måste komma upp i en
export på över 50 % av vad vi tillverkar. Målsättningen är att nå 60 %,
Vidare står lill branschens förfogande elt investeringsstöd på ungefär 7 9

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

milj. kr. Därför vill jag slå fast att regeringen har gjort en hel del till förmån för den manuella glashanteringen.

En annan sak som jag vill poänglera avslutningsvis i del här stycket är att vi inom branschen med stort intresse ser fram emot den utredning som statens industriverk nu håller på att slutföra oeh som innebär en total karlläggning av den manuella glasindustrin. Utredningen beräknas bli klar i den här månaden, och jag hoppas såsom varande verksam inom manuell glashantering alt denna kartläggning skall ge ett sådant underlag att det rätt snart - för alt inte säga myckel snart - ges förutsättningar för att manuell glashantering skall kunna överleva. Det gäller inle minst utan alldeles särskilt de smä glasbruk som fortfarande spelar en stor roll, framför allt på små orter i vad vi brukar kalla det svenska glasriket.

Fru talman! Vi måste nu verkligen satsa-jag vill säga del allra sist-på en näringspolitik som ökar Sveriges industriella kapacitet. Genom att de principer tillämpas som marknadshushållningen står för tillvaratas såväl konsumenternas som de enskilda företagens önskemål och undviks stora förödande misstag, förorsakade av politiskt önsketänkande och byråkratisk långsamhel.

Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde Margaretha af Ugglas (m).

NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Fru talman! Erik Hovhammar berörde i sitt anförande tre av de reservationer som avgivits till utskoltsbetänkandel.

Reservation nr 18 handlar om investeringsbolag pä privat basis. Vad vi är rädda för i det avseendet är, som jag sade tidigare, två saker.

För det första finns del en risk för att det blir för mänga investeringsbolag. Del görs ofta regionalpoliiiska framstötar här i kammaren om inrättande av investeringsbolag av olika typer. Jag befarar atl man splittrar resurserna om man tillskapar regionala investmentbolag, och man splittrar dem ännu mer om man inrättar lokala investmentbolag.

För del andra gäller del frågan om bolagen skall vara privata eller statliga. Risken med elt privat investmentbolag är att det inte uppfyller det krav som vi vill ställa på det här i kammaren, nämligen atl man skall gynna de svaga av de mindre och medelstora företagen. Utifrån privatekonomins grundförutsättning, atl finna bästa möjliga lönsamhet och största möjliga säkerhet för placering av kapital, kommer man att gynna de bättre ställda av de mindre och medelstora företagen. Och om de gynnas med kapital kommer de sämre ställda i ett sämre läge. Det sade jag förut, men det kanske inte Erik Hovhammar hörde.

Reservation 19 handlar om underleverantörer. Jag vill minnas atl Johan Olsson för ett tiotal år sedan i gamla riksdagen väckte frågan om underleverantörernas situation. Det är alltså verkligen inle någon ny fråga som vi lar upp. Det har också väckts motioner om underleverantörsbörser, bl. a. från Norrlandshåll för några år sedan. Ännu har ingen förnuftig lösning

presterats på underleverantörernas situation, och det kanske inte heller är möjligt. Men det som kan göras bör göras, och vi kan peka på några saker. Man skulle t. ex. kunna hjälpa underleverantörerna med kontraktsskrivning, så att det åtminstone finns prisförändringsklausuler i kontrakten. Jag har träffat på fall där man haft helt orimliga underleverantörskontrakt när det gällt mängd av varor, priser osv.

För några år sedan diskuterades här i kammaren frågan om underleverantörsbanker. Då var det socialdemokratisk regering. Jag var talesman i frågan, och jag beskylldes för att vara en omöjlig nej-sägare när jag sade att frågan inte gick atl lösa. Men om detta problem går alt lösa eller inte, det är en fråga varom vi begär en utredning. Jag vill alltså erinra Erik Hovhammar om att det är en utredning vi vill ha.

När det gäller facloring hoppas jag att man kan få lill stånd en billigare oeh förnuftigare verksamhet. Men håll med om, Erik Hovhammar, att frågan behöver prövas i regeringskansliet! Och det är ingenting annat vi vill.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringsp o litiken m. m.

ERIK HOVHAMMAR (m) replik: • Fru talman! Investmentbolag och investeringsbolag av privat karaktär går alltså socialdemokraterna emot, och jag tycker det är ganska anmärkningsvärt. Jag kan ta exemplet från Småland, där ett antal mindre och medelstora tillverkningsföretag ville gå tillsammans och bilda ett sådant investeringsbolag. De hade dä haft fördelen att bestämmanderätten hade stannat inom bygden. I stället för att sälja till en stor affärsbank eller ett storföretag hade man kunnat etablera ett investmentbolag på orten. Det hade varit en stor fördel och inneburit ökad trygghet. Nu har ännu inte detta lyckats, beroende pä att problemafiken med skatteförhållandena inte är löst. Men del är ett bra initiativ som har tagits oeh som säkerligen också får efterföljare.

Jag tror i motsats till Nils Erik Wååg att utvecklingen förhoppningsvis innebär att det kommer att skapas fler möjligheter inom olika regioner runt om i Sverige att etablera investeringsbolag av privat karaktär. Det splittrar inle alls resurserna, men det ger regionerna och de enskilda företagen oeh deras anställda en större medverkan och möjlighet att agera, än om makten koncentreras lill större företag som icke har direkt anknytning till orten. Det är vad det hela handlar om. Jag tror att anknytningen till orten är väldigt viktig i detta sammanhang.

Facloring har blivit en populär verksamhet, och den utnyttjas av många företag. Jag har fortfarande mycket svårt att förstå varför man från socialdemokratiskt håll vill etablera ett statligt företag. Det är helt omotiverat enligl vårt sätt att se.

Underleverantörernas ställning är svår, och kan man komma med konkreta förslag lill förbättringar är det bra. Jag tycker nog att utvecklingsfonderna även när det gäller denna fråga borde kunna bedriva viss aktivitet.

Jag vill också ta upp en annan fråga, som främst utskottets ordförande Ingvar Svanberg var inne på, och det gäller hela vinstproblematiken. Det är inte så länge sedan vi i Sverige hade en debatt om övervinster. Den debatten

6 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162 har sedan nästan helt avstannat, beroende på atl utvecklingen inom

Onsdaeen den näringslivet och svensk företagsamhet har varit ganska negativ. Del har inte

4 iuni 1980 varit fråga orn några speciellt stora vinster. Men Ingvar Svanberg förfasar sig

nu över dessa stora vinster.

Näringspolitiken m. m.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får erinra om att Erik Hovhammar har fält replik med anledning av Nils Erik Wåågs anförande.

ERIK HOVHAMMAR (m) replik:

Fru talman! Vinslproblematiken kommer ofla upp i olika inlägg av representanter för det socialdemokratiska partiet, och detta gäller självfallet också vännen Nils Erik Wååg. Jag vill gärna ta upp den frågan, eftersom den är väsentlig.

Är det inte ändå så alt det är bättre att arbeta i ett företag som redovisar vinst än i ett som går dåligt? Innebär det inte en bättre trygghet för de anställda atl arbeta i ett företag som går bra än i etl företag som har det besvärligt? Den debatten, fru talman, kan man här ta upp i hela dess vidd, eftersom den går igen i det betänkande som vi nu diskuterar.

NILS ERIK WÅÅG (s) replik;

Fru talman! Det hör till det politiska sättet att arbeta alt man angriper varandra med vackra eller fula ord oeh alt man försöker påstå saker och ting om varandra. Något som jag brukar möta i olika diskussioner är atl det påslås om oss socialdemokrater att vi tycker illa om atl företagen gör vinster. Naturligtvis gör vi inte det. Vinst är givetvis inte något fult ord. Vinst är ju fundamentalt för all ett företag över huvud taget skall kunna existera. Den diskussionen, Erik Hovhammar, tror jag nog att vi skulle kunna utveckla, men då i annat sammanhang än i samband med ett replikskifte.

ERIK HOVHAMMAR (m) replik:

Fru talman! Jag gläder mig ät att Nils Erik Wååg gärna vill återkomma lill vinsten, för den är viktig. Den här debatten förs fortfarande mycket ute på fältet, och jag tror att det vore bra om vi vid ett annal tillfälle här i riksdagen hade möjlighet att närmare gå in på själva problemet. Enligt vår uppfattning är vinslen helt nödvändig för att elt företag över huvud taget skall kunna fungera, och det är därför, fru talman, som vi från utskottets sida i debatten och i det belänkande som nu diskuteras för fram en hel del förslag som skulle kunna medföra att flera företag kunde få en större chans alt överleva, vilket vi anser är viktigt.

BENGT SJÖNELL (c);

Fru talman! Näringspolitiken och dess utformning är elt av statsmakternas
viktigaste medel för att skapa ett gynnsamt underlag för fortsatt välstånds
utveckling i landet. Den utomordentligt viktiga näringspolitiken och dess
82 inriktning har ju debatterats här i kammaren under en följd av år, och liksom

i dag har del i första hand varit näringsutskottels ledamöter som har     Nr 162
diskuterat de närmare detaljerna och penetrerat varandras förslag i fråga om     Onsdaeen den
näringspolitikens uppläggning.                                                      4 jj ggg

Liksom Sven G. Andersson gjorde tidigare kan jag konstalera att just _____

debatterna här i riksdagen om näringspolitikens uppläggning och mål på sitt Näringspolitiken

sätt kan sägas klarast ha avslöjat oeh avslöjar var vatlendelaren ideologiskt

går mellan å ena sidan socialismens anhängare och deras krav på s. k.

planekonomi, dvs. byräkratstyrning av företagens och näringslivels villkor,

och å den andra de icke socialistiska partierna och deras övertygelse om alt

marknadsekonomin är överlägsen som en pluralistisk fördelare av välståndet

oeh en stimulator för människors kreativitet, fantasi och produktiva

nyskapande. Här går en klar ideologisk skiljelinje, som mycket markant

kommer till uttryck i varje näringspolitisk debatt.

Fru talman! Vårt land kämpar fortfarande med efterverkningarna av den lopphuggning av främst industrins konkurrensförmåga som blev följden av atl den offentliga sektorn i avtalsrörelsen 1974-1975 tilläts bli löneledande. Med den nyss avslutade avtalsrörelsen i blickpunkten kan jag för dagen bara konstatera att man inte kan spå någonting konkret om följderna för näringslivet, men man känner en stark oro för framtiden. Även den här gängen har ju den offentliga sektorn varit löneledande.

Enligt vär åsikt finns det alltså skäl till atl genom en aktiv pä marknadsekonomin fotad näringspolitik försöka stimulera näringslivet till fortsatta ansträngningar att söka försvara och helst också utvidga marknadsandelarna. Del gäller inle minst exportindustrin. Att produktionen, i detta land i främsta rummet industriproduktionen som konkurrerar på både export- och hemmamarknad mot mäktiga företag utomlands, måste öka, så alt gapet mellan vad vi producerar och vad vi konsumerar gradvis kommer att minskas, är praktiskt taget alla politiska riktningar överens om. Vi har ju under senare år upplevt den oroande utvecklingen att inle bara konsumtionen har börjat översliga produktionen utan att gapet däremellan har ökat. Det måste alltså tillgripas mycket radikala och drastiska åtgärder för alt man skall kunna komma till rätta med delta förhållande. I det här sammanhanget är en klok oeh handfast näringspolitik ett mycket väsentligt instrument.

För oss som tror på olika stimulanser av det marknadsekonomiska systemet för att förbättra företagens sedan länge alltför dåliga lönsamhet och därmed möjliggöra för dem att öka sina investeringar, liksom att också göra andra nödvändiga insatser, är det en gala att socialdemokraterna tror alt t. ex. en ökning av arbetsgivaravgifter och proms av företagen skulle upplevas som den eftersträvade stimulansen. Det är ju, fru talman, precis tvärtom. Spåren förskräcker i detta stycke. Några få är tillbaka i tiden, dä socialdemokraterna hade maklen, kunde man konstatera vilka negativa effekter del blev för företagen och landet, när man lade pä dem större bördor.

Att försöka lösa dagens svåra problem - med det nyssnämnda gapet mellan produktion och konsumtion - genom att lägga ytterligare bördor på företagen är för oss obegripligt, men det är icke desto mindre vad som

Nr 162 föresläs av socialdemokraterna. Jag skall inle gå djupare in på analysen av

Onsdaeen den '"' ideologiska motsättningar. Jag hänvisar till vad Sven Andersson har sagt

4 iuni 19S0 ''' instämmer f. ö. i del mesta av vad han yttrade.

Fru talman! Jag kommer nu alt kommentera några av de avgivna

Närinpsnolitiken socialdemokratiska reservationer som jag finner det mest angeläget att ta

m. m. "PP-

1 reservation nr 1 begär socialdemokraterna elt riksdagsbeslut om vissa

närmare angivna åtgärder för den utrustningstillverkande industrin. Härvidlag är all säga att frågan om åtgärder för alt främja just denna industri nyligen har diskuterats i riksdagen i en interpellationsdebatt. Då framfördes från socialdemokratiskt häll ungefär samma synpunkter som de som nu presenterats i utskottet. Industriministern redogjorde i debatten för den allmänna inriktningen av regeringens industripolitik, precis som han har gjort i dag. Han betonade att politiken kommer att gynna även problemsektorerna inom verkstadsindustrin. Han underströk också att det överensstämmer med den internationella arbetsfördelningens principer - både detta alt svenska basindustrier i stor utsträckning förvärvar utländsk utrustning och att svensk utrustningsindustri i mycket hög grad får lov att inrikta sig på export av sina produkter. Utskottsmajoriteten har ju i detta stycke samma uppfattning som industriministern, och utskottet avvisar också särskilda statliga åtgärder för alt styra verkstadsindustriernas köp av ny maskinutrustning till svenska leverantörer. Jag tycker atl det är ganska självklart, fru talman, i delta sammanhang att man mycket noga måste akta sig för att på något sätt försöka skapanågotslagsdrivhusklimatför vissa sektorer av vår industri. De kan inte i längden klara sig annat än om de får vara verksamma i en hård konkurrens, där de bästa kan bli kvar och bli ännu mer konkurrenskraftiga. Det är, tycker jag, en mycket väsentlig grundsats, som man måste utgå från även i det här sammanhanget. Men det hindrar inte, fru talman, att man också måste noggrant diskutera förutsättningarna i framtiden för en ulveckling av den utrustningstillverkande industrin. Där ligger ansvaret i hög grad på regeringen, och utskottsmajoriteten förutsätter atl regeringen följer frågorna med uppmärksamhet och att den - om några särskilt svåra problem uppstår- är beredd till snabba ingripanden. Men utskottsmajoriteten vill inte göra något särskilt uttalande i den här frågan.

Reservationen 6 handlar om en struktur- och utvecklingsfond, som är
något slags älsklingsbarn för socialdemokratin i de flesta tänkbara samman
hang. Det här förslaget om utvecklingsfond påminner på något sätt om våra
förfäders sökande efter de vises sten - som skulle vara elt universalmedel
varmed man kunde åstadkomma alla länkbara välsignelser. Man skulle
t. o. m. kunna göra guld om man fann de vises sten. Socialdemokraternas
tilltro lill den här strukturfonden förefaller att vara nästan lika intensiv som
förfädernas tro på de vises sten - om den kunde återfinnas. Strukturfonden
skall, enligt socialdemokraterna, åstadkomma det mesta av välsignelse för
det svenska näringslivet och för vårt land - även om den inte precis skall
användas lill alt göra guld med så åtminstone näst intill. I själva verket skulle
84 en sådan fond inle tillföra nytt kapital eller några nya förutsättningar i övrigt.

utan den skulle endast innebära en ytterligare institutionalisering av vårt näringsliv. Det är en företeelse som pä senare tid har blivit alltmer markant och som vi på vårt håll anser att man med skärpa måste reagera mot. Vi har tillräckligt med instilutioner oeh skall utnyttja dem vi har. I det här sammanhanget har vi bl. a. Investeringsbanken, som enligt vad industriministern tidigare i dag påpekade kunde få de ytterligare resurser som kan bli erforderliga.

I såväl reservation 7 som i dess underlag, motion 1023, kritiserar socialdemokraterna hårt regeringen för att den inte har vidtagit åtgärder för alt inrätta de samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem som riksdagen tidigare har beslutat om. Beträffande detta vill utskottsmajoriteten framhålla att regeringens uppfattning har redovisats i flera olika sammanhang, bl. a. i konstitutionsutskottet, där anmärkningarna mot regeringens hantering av de här frågorna tillbakavisades. De här uppfattningarna har dessutom närmare kommenterats och utvecklats av statsministern i en interpellationsdebatt. Del väsenfliga i hans budskap i den debatten var att regeringen självfallet inte på något sätt har kunnat avskriva de bolag som riksdagen har beslutat om. Regeringen avser att så snart som möjligt lägga fram propositioner i frågan.

Av nyligen avgivna riktlinjer kan man utan vidare konstalera atl regeringen vintern 1985 kommer att lägga fram förslag om ett nytt utvecklingsbolag för energi. Dessutom kommer frågan om de övriga bolagen att tas upp i samband med ett treårsprogram för styrelsens för teknisk utveckling verksamhet.

Utskottsmajoriteten har godtagit de här av regeringen redovisade planerna beträffande tidpunkterna för inrättande av dessa bolag, och utskottsmajoriteten anser atl man får avvakta regeringens åtgärder och lita till de löften som har avgivits. Man behöver inte i dag vidta några åtgärder eller fatta några beslut.

Utskottet avstyrker också motionärernas förslag i det här sammanhanget, alt riksdagen pä detta stadium skall uttala sig om samarbete för projektfinansiering mellan samhällsägda utvecklingsbolag och andra institutioner.

Genom reservation 15 vill utskottsmajoriteten överföra etl belopp av ytterligare 1 miljard till fjärde fondstyrelsens förvaltning med uppdrag till den atl öka insatserna av riskvilligt kapital i näringslivet. Man vill också att riksdagen skall upphäva etl tidigare beslul att fondens engagemang i ett och samma företag skall begränsas till högst 10 % av aktierna.

Fru talman! Del här är ju en fråga som diskuterats och kanske framför allt utretts väldigt länge. Jag var själv ledamot av kapitalmarknadsutredningen, och där gjorde sig också en fronlbildning gällande mellan de två blocken. Från del icke-socialistiska blocket fastställde man just dessa regler om maximum 10 % av aktierna för fondens placeringar. Där har förhållandena inle förändrats. Utskottet behandlade hösten 1979 propositionen om den svenska kapitalmarknaden. Då tog utskottet ställning till dessa frågor på nytt, och utskottet har ju inte ändrat uppfattning sedan dess. Utskoitsma-

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Nr 162 joritelen anser att det alltjämt inte föreligger någol omedelbart behov av det

r , , här medelstillskottet till delfonden som fjärde fondstyrelsen förvaltar. Del

Onsdagen den ■ ■'

A . . inon fär ankomma på regeringen atl, när det blir aktuellt och motiverat,

4 juni 1980 , .

_ aktualisera frågan om ytterligare medel ur allmänna pensionsfonden till

»,„ , ,, ., aktieköp,

Näringspolinken '

m. m.

Vad gäller begränsning av fjärde fondstyrelsens engagemang i samma förelag anser utskottet nu, precis som tidigare, alt regeln om en sådan begränsning är motiverad. Gränsen vid 10 % av aktiekapitalet eller, när det finns aktier med olika röstvärde, av röstetalet - något sorn riksdagen fastställde hösten 1979 - finns det enligt utskottsmajorileten ingen anledning alt ändra på nu, och därför avstyrks förslagen i reservationen.

Sedan är det självklart, fru talman - det ber jag atl få tillägga - att när det gäller de anställdas synpunkter på engagemang i företag där fonden placerar pengar, så måste de synpunkterna tillmätas mycket stor betydelse. Men det kan inle vara avgörande vad de anställda säger - del måste vara en sammanvägning av synpunkter.

Den sista reservation som jag avser att särskilt tala om är nr 18, I den motsätter sig socialdemokraterna utskoltsmajoritelens positiva inställning fill förslaget i motion 1430 om att staten i etl inledningsskede borde överväga någon form av slimulans för att underlätta bildandet av privata investeringsbolag på lokal eller regional nivå. Dessa bolag skulle enligt motionen ha till syfte att finansiellt stödja exploatering av seriösa projekt och utvecklingsbara nya eller befintliga förelag med goda idéer. Slödel skulle främst inriktas på mindre företag, eftersom de slora befintliga investmentbolagen nästan uteslutande betjänar storföretagen. Socialdemokraternas avståndstagande frän det här förslaget alt förstärka småförelagens finansiella resurser och exploatering av nya idéer ter sig för oss i utskottsmajoriteten närmast obegripligt, sett ur rent saklig synpunkt. Den negativa inställningen beror måhända, för att använda en av socialdemokraternas egna formuleringar i deras reservation 3, på en "ideologiskt präglad motvilja'' mot småförelagen som sädana.

Förverkligandet av motionens förslag kostar inle samhället några nämnvärda pengar - det fordras endast att man ställer kunskaper oeh organisatoriska resurser till förfogande, F, ö, blir det privata medel som kommer att satsas, och varför del prompt skall förhindras ter sig som sagt obegripligt. Utskottet anser atl motionens förslag är väl värt att prövas men fastslår att det måste till elt utredningsarbete först, innan man fattar några beslut. Den utredning som åberopas i motionen - den planerade utredningen om de mindre och medelstora företagens situation, som riksdagen uttalat sig för - tycker utskottsmajoriteten borde kunna bli ett lämpligt organ. Riksdagen bör, enligt utskottet, göra ett uttalande i den riktningen.

Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag på alla punkter.

I delta anförande instämde Johan Olsson (c)

FÖRSTE VICE TALMANNEN; Nr 162

Jag får meddela all anslag om kvällsplenum nu uppsatts, Onsdaeen den

4 juni 1980
EIVOR MARKLUND (vpk):

Fru talman! Mitt inlägg kommer att markera ett ganska långt hopp i Näringspolitiken debatten, från de stora ideologiska resonemangen om industripolitiken lill en j „j detaljfråga i det betänkande som nu behandlas. Men vi får väl se del som en illustration till alt i de här sammanhangen är såväl stort som smått väsentligt.

Utan aktuell erfarenhet av ulskotlsarbete ställer jag mig frågande inför vad som i näringsutskottets betänkande inryms i begreppet motionsbehandling. Att bara redovisa yrkandet i min motion 558 och sedan avstyrka den med hänsyn till att ett helt annal slags åtgärder någon gång har vidtagits kan, som jag ser det, inte betecknas som en behandling. Man lar ju inte ens upp förslagen till övervägande. Norrbottensdelegationen - som utskottet nämner och som jag väl dä skall uppfatta som den "vidtagna åtgärd" som utskottet anser tillämplig pä mitt yrkande - är ju faktiskt någonting helt annat än vad jag avser. Det denna motion handlar om är inte nya kommittéer eller nya utredningar.

Jag har i motionen utgått från konstaterandet alt de statsägda företagen intar en dominerande ställning som arbetsgivare i Norrbotten, Den ställningen menar jag kunde användas t, ex, för alt medverka lill alt stimulera en nödvändig debatt och till att öka kunskaperna om vilka resurser länet har. hur de bäst skall utnyttjas och vad som krävs för all planeringen skall tjäna en utveckling av vårt län.

Jag är väl medveten om de insatser som i detta avseende har gjorts och görs i fackföreningar, bildningsorganisalioner, ungdomsverksamheter, skolor osv. Jag är också på det klara med att de som handhar länsplaneringen har gått ut med aktuella länsfrägor på etl nytt, brett och engagerande sätt. Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Och det kan ju också krävas en uppföljning av olika initiativ. Om de statliga företagen gavs möjligheter alt verka i motionens riktning, skulle det säkerligen innebära att i och för sig bra aktiviteter, som ofta får dagsländekaraktär, kunde behandlas vidare, analyseras, ställas samman med andra erfarenheter och på sikt öka kunskaperna om angelägna frågor.

Framför allt kunde dessa företag genom studiedagar för personalgrupper och fackliga organisationer nå många människor som på grund av olika engagemang, hemarbete eller av andra skäl inte har fritid att sätta till för atl skaffa sig de här kunskaperna. Man skulle också kunna effektivare utnyttja det kunnande som finns i länet. Jag har i det sammanhanget nämnt regionalekonomiska enheten och tekniska högskolan i Luleå. Från dessa håll liksom bland lärare, politiker och fackliga företrädare kan föreläsare och studieledare rekryteras för den verksamhet jag föreslår.

1 högstämda sammanhang, fru talman, talas det ofta om hur nödvändigt
del är alt engagera människor för frågor som rör dem själva. Norrbottens alla
frågor - frågor som rör länets framtida utveckling - rör också norrbottning- '

Nr 162 arna. Många norrbottningar har staten som arbetsgivare. Tanken att via

„ j j denna stora arbetsgivare sprida kunnande och framtidstro borde inte vara sä

Onsdagen den

4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

främmande att man inte ens kan ta upp den lill behandling i ett utskott.

Jag yrkar därför, fru talman, bifall lill motionen 1979/80:558.

IVAR FRANZÉN (c):

Fru talman! Utskottet har behandlat motion 1979/80:1408 mycket positivt och säger bl. a.:

"Utskottet finner del angeläget att goda förutsättningar skapas för personalägda företag, särskilt i kooperativa driftsformer. Kooperationsutredningen har till uppgift att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället. För innevarande budgetår finns 1 milj. kr. tillgängliga för en försöksverksamhet med fördjupad företagsservice genom regionala utvecklingsfonder i samband med bildande av löntagarägda företag. Genom försöksverksamheten erhålls erfarenheter av problem oeh hinder av olika slag när sådana företag skall bildas. Det torde inte finnas något hinder för att medlen kan utnyttjas bl. a. så som motionären föreslagit."

Fru talman! Att mofionen sedan avstyrks kan ses som en formell västgötaklimax som i sak inte förtar intrycket av den positiva behandlingen. Jag skall nu kort redovisa motiven och bakgrunden till motionen och dess yrkande.

Under 1960- och 1970-talen har vi upplevt en enorm strukturomvandling i det svenska näringslivet.

På 1960-talet, då den s. k. diversifieringen var på modet, köpte många stora företag upp mängder av smä företag. Därmed försvann en stor del av en generation aktiva företagare, som i många fall ersattes av administratörer som styrdes från moderbolaget.

Delta innebar en allvarlig försvagning av de små företagens anpassbarhet till en krass verklighet. På 1970-talet har vi sett konsekvenserna av detta. Många f. d. solida och framgångsrika småföretag har i den stelbenta koncernadministrationen snabbt bevisats olönsamma och lagts ned.

Personalägda företag kan vara ett framtidsalternativ. I några fall har de nedläggningshotade företagen övertagit: av personalen. Det finns i dag ca 60 personalägda företag inom sektorn tillverkning. Antalet anställda är ca 2 000 och årsomsättningen ca 330 milj. kr. Flertalet av dessa företag har i dag en fullt godtagbar lönsamhet. Mycket talar för att personalägda företag -arbetskooperativ - är en företagsform som kan vara elt intressant komplement i 1980-talets näringsliv.

Ekonomisk demokrati är mycket angelägen. I ett arbetskooperativ representeras arbete och kapital av samma personer. Den ekonomiska demokratin kan därmed synas vara fullständig. Av praktiska skäl drivs dock i dag många personalägda företag som akfiebolag.

Om man ändå vill behålla den demokrati som ett arbetskooperativ innebär måsle det till etl sainarbetsavtal som tar över aktiebolagslagens regler. Detta avtal bör dä innehålla bl. a.

principen en medlem - en röst.

regler om medlems inträde och utträde ur arbetskooperalivet. Nr 162

regler för val av styrelse, övrigt beslutsfattande och information, Onsdaeen den

regler för upplösande av arbetskooperalivet och 4 ;„pj igoQ

krav på att alla anställda skall vara medlemmar,

m. m.

Medlemmarnas fackliga situation är inte okomplicerad. Varje medlem är Näringspolitiken både arbetsgivare oeh arbetstagare. Det mycket markerade parfsförhåJlande som finns i dag har här sammansmält i en och samma person,

Personalägda företags ställning på marknaden är också oklar. Banker och myndigheter är ofta tveksamma inför denna än så länge okända företagsform -detta trots att vi i Sverige har en lång och god erfarenhet av såväl producent-som konsumentkooperation.

Fördelarna med personalägda företag kan vara flera.

Del finns i dag ett slort behov av att stimulera nyförelagandet. Den kooperativa företagsformen kan bidra till detta.

Grundtanken är alt i ett kooperativt företag på likvärda grunder förena kapital, kunskap och arbete. Medlemmarna får därigenom en lika delaktighet i och ansvar för förelaget. För mänga är detta en stimulans lill mycket goda arbetsinsatser och möjligheterna ökar att tillvarata varje medlems speciella kunnande och kapacitet. Delta ökar företagets möjligheter lill utveckling oeh anpassning till förändringar i liden.

Ett kooperativt företag knyts också hårdare till hemorten och innebär därmed större garantier för bestående sysselsättning.

Lika chans för personalägda förelag är elt jämlikhetskrav. I dag har det personalägda företaget en rad handikapp jämfört med de traditionella företagsformerna. Till stor del beror det på brister i information och service. Det måste vara en rimlig målsättning att personalägda företag får lika chans till etablering som privata och samhällsägda företag.

En viktig åtgärd för delta är alt samla in de erfarenheter som i dag finns hos befintliga personalägda förelag och sammanställa dessa i en lättillgänglig information. Det krävs också en aktiv information till dem som medverkar vid nyetablering och övertagande av företag, t. ex. banker, utvecklingsfonder och myndigheter.

Någon typ av mönsterstadgar för personalägda förelag bör utarbetas för att underlätta etableringen oeh för att undvika redan tidigare gjorda misstag. En förteckning över företagskonsulter som har erfarenheter från personalägda företag bör upprättas.

Personalägda företag kan medverka till decentralisering och lokal ulveckling. Småföretagens betydelse kommer säkert alt öka under 1980-talet. Det finns flera skäl som talar för alt även personalägda företag bör få en lika chans. Ibland kan de vara den enda möjligheten atl bevara en meningsfylld sysselsältning på en viss ort. Tillvaratagande av lokala personal-, kapital- och råvaruresurser kan utgöra grunden för alt bibehålla godtagbar service och boendemiljö.

Del är väsentligt att personalägda företag inte endast blir en nödlösning, utan ett sätt att decentralisera och utveckla etl lokalt näringsliv,

Personalägda företag är aktuella i samhällsdebatten, Arbelskooperativen

Nr 162 är en gemenskap som inte"är sä lätt atl placera rätt i vårt partidominerade

Onsdieen den samhälle. Det finns inte något självklart svar på arbetskooperalivens

4 iuni 1980 ställning i förhällande till fackliga organisationer och arbetsgivareorganisa-

_____________ tioner.

Näringspolitiken " samhällsdebatt som måste komma i dessa frågor bör inte föregripas.

Detta hindrar inte att vi med den breda kooperativa erfarenhet vi har inom producent- och konsumentkooperationen kan främja en successiv tillväxt av personalägda företag - om delta ökar möjligheterna till meningsfylld sysselsättning, främjar etl decentraliserat näringsliv och gynnar en lokal ulveckling.

Riksdagen har med anledning av proposition 1978/79:123 och motion 1978/79:2015 beslutat anvisa 1 milj, kr, för en försöksverksamhet med löntagarägda företag. Denna försöksverksamhet skall ske i regi av de lokala utvecklingsfonderna, som i denna del samarbetar med kooperationsulred-ningen.

Fru talman! Vill man främja personalägda förelag så bör man i första hand se till att de får samma möjligheter som andra företagsformer. En primär åtgärd är då att åstadkomma den information, de mönsterstadgar och den konsultförleckning som nämns i motionen oeh som har behandlats positivt av näringsulskottet. Det bör övervägas om inte delta kan ske inom ramen för det tidigare anvisade anslaget om 1 milj. kr. Näringsutskottet har uttalat att del inte torde föreligga något hinder för delta förfaringssätt.

Det är min förhoppning alt utskottets posiliva skrivning och delta debattinlägg skall ge till resultat att de av mig redovisade åtgärderna snabbt kommer att vidtas,

LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Arbete pågår f. n, hos statens industriverk med en samlad plan för samhällets insatser pä glasinduslriområdet. Delta arbete har tillkommit efter beslul av riksdagen förra våren rned anledning av den socialdemokratiska motionen 1483, Målet skulle beträffande den manuella glasindustrin vara alt bevara denna industris långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så atl dåvarande sysselsättningsnivå kunde behållas.

Glasbruk har därefter lagts ner. Förhandlingar pågår på flera håll, och farhågor finns beträffande flera av de kvarstående bruken, dä speciellt de mindre. Ett ärende ligger hos regeringen för avgörande. Denna utveckling kan bli förödande för branschens framtid. Koncentrationen av tillverkningen och neddragningen av den totala sysselsättningsnivån innebär risk för atl den hantverksmässiga traditionen försvinner, atl den konstnärliga kvaliteten försämras, att yrkeskunnandet går förlorat osv. Dessutom finns en nedre gräns för alt branschen skall överleva över huvud tagel.

Nedläggningar av de mindre bruken kan enligl min niening ur just dessa

aspekter allvarligt hota branschens framtid. För de människor och bygder

som berörs blir följderna katastrofala. Glasbruken är ju oftast den enda eller

den dominerande industrin pä orten.

90 I rapporten Turism i glasriket läste jag en mycket fin beskrivning av vad

glasriket är. Jag tänker därför förmedla några rader ur denna rapport till Nr 162
kammarens ledamöter. Onsdaeen den

"1 Glasriket finns många glasbruk med olika inriktning på sin tillverkning, 4 jpj \gQ

från de minsta bruken med elt 30-tal anställda till de stora enheterna ______

Kosla-Boda och Orrefors med 100-tals anställda. Alla glasbruk har sina Näringspolitiken speciella karaktärer både när det gäller produktion och historisk bakgrund. ,j ,j

---- Del är alllid lika fängslande alt se glastillverkning i dess ursprungliga

miljö, hur den glödande massan med skickliga händer formas till de mest skiftande produkter från bruksglas lill sirligt, unikt konstglas medan glasugnarna återger ett säreget sken. Modern design varvas med traditionellt hantverk med samma redskap som format glas i århundraden.

Glasbruken är merendels lokaliserade till orter där bruken är de enda eller
hell dominerande industrierna. Omkring dessa orter har kommunerna byggt
upp etl väl fungerande servicenät i form av bostäder, skolor, daghem, vatten-
och reningsverk, gator och vägar mm.

Människorna i bruksorterna har ofta vuxit upp i samhället. Den naturliga arbetsgemenskapen fortsätter också pä fritiden. Sä har etl väl fungerande föreningsliv byggts upp, där människor tar elt ansvar för gemensamma angelägenheter. Så vävs etl nät av kontakter mellan människor. Traditioner förs vidare, inte minst i de väl fungerande bruksmusikkårerna som anlitas vid skilda arrangemang då människor ordnar fester, högtidsdagar, jubileer eller musikdagar och konserter. För turister måste del vara en unik upplevelse att få la del i detta växlande kullurliv."

Den arbetsgrupp som har skrivit den här rapporten har lill uppgift att föreslå åtgärder för all ytterligare utveckla turismen. Man har i en undersökning som är gjord på högskolan i Kalmar visat atl ca 700 helärsarbelande personer är direkt sysselsatta i turistnäringen i området. Vidare har man funnit atl turisterna bidrar med mellan 9 och 14 % av livsmedelshandelns totala omsättning oeh atl del finns butiker i glasrikets glesbygder där det turistnetto som uppslår är ett livsvillkor för butikens existens. Därför planerar man nu centralt, regionalt och lokalt för atl utveckla turismen. Om man då accepterar en ulveckling där de mindre bruken på löpande band läggs ned, försvinner en viktig del av underlaget för turismen. Det är ju hantverket och kulturen turisterna söker.

Det pågår elt intensivt arbete i glasriket för att förhindra nedläggningar. Kommunerna, länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna i resp. län samt arbetsgrupper av olika slag är engagerade.

De anställda och övriga intresserade på bruksorterna har inbjudils att delta i Fabriksarbetareförbundeis och ABF:s projekt som kallas Kampen för jobben. Hittills har etl trettiotal studiecirklar arbetat med atl skriva glasarbetarnas historia. Nu går arbetet vidare med "framlidsbilen". Så här har man beskrivit syftet med arbetet:

"Projektet har till syfte alt skapa en handlingsberedskap för framtiden. Utveckla bruksorterna i stället för atl avveckla dem. I de allra flesta fall har vi från del arbetande folkets sida varil 'för sent ute". Som regel är vår framlid

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

redan utstakad, utan vår kännedom. Beslul fattas om vår framtid utan att vi tillfrågas.

------ Nu är det hög tid att vi griper oss an vår och våra efterkommandes

framlid. Vi måste ge VÄR syn på framtiden."

Jag är medveten om all den av industriverket beställda planen snart är klar. Del kommer dock alt dröja ca ett år innan riksdagen får ta ställning till ett regeringsförslag med anledning av planen, om det nu kommer något sådant förslag. Ytterligare några av de mindre bruken är då borta. Om vi vill göra något måste vi göra det i dag. Oron är stor i våra bygder. Det senaste draget från företagen är att formgivarna tvingats godta ett avtal sorn gör att de i fortsättningen inte är knutna till ett visst bruk utan fill koncernen. Det innebär alt företagen kan lägga ut beställningar pä formgivarnas produkter i låglöneländer och därigenom minska produktionen vid de egna bruken.

Utskottet har skrivit många fina saker, men tyvärr drar man inle någon slutsats av det fina man skrivit. Det räcker inte atl bara understryka ett uttalande. Det krävs handling.

Den socialdemokratiska reservationen kräver att vi skall ge regeringen till känna att inga nedläggningsbeslut bör fattas, innan utredningen slutförts och riksdagen fått tillfälle atl ta ställning till förslag från utredningen. Detta måste enligt min mening innebära att regeringen måste ta kontakt med berörda företag och klargöra denna inställning. Att understryka uttalanden i ett utskottsbetänkande i riksdagen förpliktar inle särskilt mycket.

Jag vill nu vädja till mina borgerliga kamrater på länsbänken att besinna silt ansvar för länet och glasriket, Gösta Andersson har därvid ett myckel stort ansvar med tanke på uttalanden i valrörelser oeh annat, Eric Rejdnell har ju själv motionerat och borde ha väl så stor anledning atl stödja reservationen, Bertil Danielsson sitter i länsstyrelsens styrelse, och därifrån har rnan ju gjorl skarpa uttalanden i frågan, Ivan Svanström har, vad jag kan förstå, ett stort intresse för kultur och hantverk, Ewy Möllers intresse för eller kontakt med glasindustrin känner jag sämre lill, men jag förutsätter atl hon har elt intresse för länet.

Kamrater! Stöd reservationen sä alt nedläggningarna stoppas. Nästa år är del för sent.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 22,

CHRISTER EIREFELT (fp);

Fru talman! Vi har i två motioner framfört vissa synpunkter, nämligen dels i motion 309 om utvecklingsfondernas service lill småföretagen, dels i motion 249 om en ökad samverkan mellan mindre företag.

Jag är medveten om all det här naturligtvis är företeelser som är mycket svåra att påverka genom beslut i riksdagen och all man med fog kan fråga sig om det är detaljer som vi över huvud taget skall lägga oss i. När det t, ex, gäller utvecklingsfondernas sätt att sköta sin serviceverksamhet ligger naturligtvis ansvaret i första hand på fondernas egna tjänstemän.

Men samtidigt kan vi ju inte blunda för alt en mycket stor del av statens stöd till små och medelstora företag numera går genom de regionala

utvecklingsfonderna på ett eller annat sätt. Fonderna har helt enkelt blivit en Nr 162

viktig faktor i många småföretags vardag, och det ligger säkert i och för sig Onsdagen den

helt i linje med hur det är tänkt alt fonderna skall fungera. Men att de har fått 4 jpj jQgg

en sä central roll gör det också viktigt atl vi som politiker är uppmärksamma _

pä all grundtankarna vid bildandet av fonderna följs upp. Näringspolitiken

Vad vi i motion 309 vill varna för är att fonderna, när de nu börjar komma „ in i sina rutiner och arbetsformer, inte jobbar så alt de kommer att betraktas som tungrodda byråkratiska organ, där småföretagaren har svårt att känna sig hemma. När man t. ex. rekryterar personal måste man se till atl rnan inte bara får duktiga ekonomer och tekniker utan också folk som verkligen känner lill det lilla företagets problem och möjligheter och som bokstavligen talar samma språk som de man skall hjälpa.

Ju större utvecklingsfonderna blir, desto svårare blir del alt arbeta okonventionellt med enkla men effektiva medel. Men jag tror att ett sådant arbetssätt är nödvändigt, om vi inle skall riskera alt företag ställs utanför den servicehjälp oeh de lånemöjligheter som staten i sa stor utsträckning låtit utvecklingsfonderna ta ansvaret för.

Undersökningar visar tyvärr alt det är de rikligt små förelagen, de med färre än 20 anställda, som minst utnyttjar tillgänglig företagsservice. Ändå är det kanske just dessa som servicen är till för i första hand. Därför tror jag atl man på industriverket och ute i fonderna inte får vara rädd för att pröva nya verksamhetsformer, som verkligen kan anpassas till den här typen av företag.

Vi måsle med andra ord hälla ögonen pä hur utvecklingsfonderna utvecklar sig själva.

Inte heller när det gäller ökad samverkan mellan mindre företag är ansvaret i första hand politikernas. Det visar sig också alt de projekt som har lyckats har initierats av företagen själva och vuxit fram genom naturliga kontakter, regionsvis eller i branschorganisationer.

Det har utan tvivel tidigare funnits en ovilja mot samarbete och finns det kanske i viss mån än. Småföretagaren har varit rädd om sina egna kontakter oeh sin integritet. Han eller hon har velat jobba rned sina egna metoder, efter sitt eget huvud.

Men jag har en stark känsla av att den nya generationen företagare är betydligt mer öppen för samarbete med kolleger oeh inser atl det ofla är en förutsättning för att man över huvud taget skall klara sig.

Även om jag alltså tror att en samverkan har största förutsättning att lyckas om den kommer till stånd pä initiativ från företagen själva, behövs del ofla statligt stöd och stimulans för att projekten, när de väl börjat ta form, skall kunna slutligt genomföras. Med min motion nr 249 har jag velat poängtera att här måste industriverket, tillsammans med utvecklingsfonder och branschorganisationer, kunna medverka mer aktivt.

Fru talman! Eftersom utskottet delar var uppfattning när det gäller både utvecklingsfondernas service och vikten av ökad samverkan mellan mindre företag har jag inget annat yrkande än bifall lill utskottets hemställan.

Nr 162 OLOF PALME (s):

Onsdaeen den " '•''man! I frågan om glasindustrin har jag tillsammans med Hans

4 irrni 19S0 Gustafsson väckt en motion. Pä grund av omständigheter sorn tillkom sent

under motionstiden kunde vi inte för'elägga den för gruppen.

Närinpsnolitiken ' " '"' '''*''' 'därför som jag helt kort vill ta lill orda i den här debatten.

Del är också för alt ge uttryck för den oro jag känner inför det aktuella

m. m. b j ja

skeendet inom glasindustrin.

Det är framför allt de mindre glasbruken som nu hotas. Del gäller små orter med svåra lokala sysselsättningsproblem, orter som är uppbyggda kring bruket och har en lång och mycket fin industriell tradition.

Jag menar dessutom atl glasinduslrin representerar en för landet utomordentligt viktig kulturtradition. Om vi låter den förstöras kan den inte byggas upp igen. De kostnader det här är fråga om är myckel små jämfört med mycket annat vi gör för kulturen, om man vill se det från den synpunkten.

Det föreföll som om riksdagen hade en insikt om det här. Riksdagen ställde sig bakom förslaget atl man skulle utarbeta en plan för den manuella glasindustrin. Om man enhälligt kräver en plan, sä måste man ju mena att den skall leda lill någonting och inle bara mynna ut i tomma luften; annars är ju planen meningslös. Alltså kunde man förutsätta atl riksdagen hade en avsikt.

Jag vill också hänvisa fill alt vi i en socialdemokratisk motion tagit upp det här i Nordiska rådet. I ett utlåtande från Nordiska rådet krävs ett branschsamarbele inom glasindustrin, inte bara när del gäller planglasindu-strin utan också när det gäller den manuella glasindustrin - man har tänkt på just de kulturella värden sorn här är i farozonen.

Vi har från socialdemokratisk sida aldrig hävdat att denna bransch kunde låsas, all den inte skulle bli föremål för förändringar. Men vi har ansett atl förändringarna måste företas med stor hänsyn till de människor och de värden som berörs. Därför måste planerna utarbetas i nära samarbete med de fackliga organisalionerna och underställas riksdagen.

Allteftersom den här planen utarbetas fortsätter nu nedläggningarna. När det gäller Skruf är beslutet redan fattat. Andra glasbruk är hotade. Jag vet inte vad som pågår inom Kosta-Bodakoncernen, men jag tror del finns anledning alt misstänka alt del förbereds åtgärder som klart slår i strid med de förhoppningar som den borgerliga majoriteten uttalar i detta utskottsbetänkande. Därför är det inte säkert att den välvilja som visas upp i den här debatten hjälper. Industriverkels plan kommer, säger man exempelvis, och därefter får vi hoppas att inga ytterligare glasbruk läggs ned. Ja, visst kommer industriverkets plan om någon månad. Men om riksdagen uttalar att den i väntan pä planen inle skall göra någonting, då har man i själva verket i tysthet accepterat - kan man fatta del som - nedläggningar som hårt kommer att drabba vissa orter och som också kan undergräva del kulturvärde som den svenska, manuella glasindustrin utgör.

Därför vill jag vädja till riksdagsmajoritelen att stödja reservation 22. Då
94 vet man all den här frågan kommer upp på riksdagens bord, atl riksdagen är

beredd atl vidta åtgärder, som naturligtvis måste vara ekonomiskt vettiga och Nr 162

kulturellt försvarbara. Man vet också alt nedläggningar inte sker i tysthet. Onsdagen den

Det är inte roligare för etl företag atl bli nedlagt med allmän välvilja, för 4 jpj jgfQ

nedlagt blir del i alla fall. Del är alltså bara genom atl stödja den

socialdemokratiska reservationen nr 22 som del skapas en förpliktelse för Näringspolitiken

riksdagen atl handla. 1 j

ERIK HOVHAMMAR (m) replik:

F'ru talman! Jag vill i mångt och mycket gärna instämma i vad Olof Palme nyss har uttalat. Jag kan göra del efter atl, som jag tidigare har nämnt i dag, ha arbetat inom den manuella glashanteringen i 35 år.

Det har skelt mycket stora förändringar under den liden. Låt mig erinra om alt del år 1900 fanns 64glasbruk i landet. Under 1970-talet lades många av dem ned, och den tendensen fortsätter tyvärr. Vi räknar med alt del under 1960- oeh 1970-talen försvann 23 bruk, de flesta av dem koncentrerade lill det s. k. glasriket - företrädesvis i Kronobergs och Kalmar län.

Delta har medfört stora problem särskilt för de mindre orterna. Ofla är ett enda bruk den enda industrin i bygden. Det har naturligtvis också en kulturell betydelse för bygden alt elt glasbruk blir kvar oeh är i drift. Jag instämmer således i påpekandet att de nedläggningar som har skelt skapar stora problem. Det har också förekommit betydande fusioner. Kosta Boda oeh Orreforsgruppen svarar i dag för ungefär 75 % av lillverkningsvolymen. De återstående 25 % ligger hos etl tiotal mindre enheter. Del är nog just de mindre bruken som i dag är alldeles särskilt hårt utsatta.

Nu har regeringen och riksdagen tagit del av problematiken. Inom industriverket pågår f, n, en utredning, vars resultat kommer att presenteras under denna månad. Materialet bör innehålla en ingående kartläggning av den manuella glasindustrin och dess problem.

Det har även tidigare företagits utredningar på detta område. Jag vill erinra om att professor Ulf af Trolle på sin lid gjorde en utredning. Men det är uppenbart att enbart utredningar inte löser problemen. Aktivitet och handling rnåste till,

Utskotlsmajoriteten har förstått det så att vi först måste ta del av nämnda utredning från industriverket innan vi fattar några bindande beslut. Till grund för de beslut som kan fattas ligger förutsättningarna för branschen. Dess marknadssituation är alltså avgörande för hur vi skall agera.

Fru talman! Min uppfattning är således samma som den som kommer till uttryck i utskottsbetänkandet, nämligen atl vi först skall ta del av ulredningen inom statens industriverk. Därefter måste vi handla,

OLOF PALME (s) rephk:

Fru talman! Herr Hovhammar säger att av de 64 bruken har 23 nedlagts
under 1960- och 1970-talen, Då är vi väl överens om att det borde vara nog
nu. Vi är väl också överens om bedömningen av denna branschs värde. Nästa
steg är då att herr Hovhammar säger att det inte räcker att vara överens om
att denna bransch är viktig. Det krävs också aktivitet. Låt mig säga: Även på 95

Nr 162 den punkten är jag överens med herr Hovhammar, Sedan framhåller herr

Onsdaeen den Hovhammar alt vi först måste ta del av utredningen innan vi kan fatta

4 iuni 1980 bindande beslut. Låt mig åter säga; På den punkten är jag helt överens med

_____________ herr Hovhammar,

Närinpsoohtiken s.r\ sedan kommer det där vi skiljer oss åt. Jag hävdar att vi ändå måste

garantera atl denna fråga kommer upp till riksdagens behandling så att vi får tillfälle att diskutera den här i kammaren och la ställning lill de eventuella åtgärder som behövs. Herr Hovhammar anser att utredningen skall göras, men sedan överlåter han åt försynen eller regeringen - det kanske kan vara samma sak - att se till atl någonting händer. Men sä eftergiven får väl en riksdag ändå inte vara.

Det enda som skiljer oss åt är att jag säger: Låt oss se fill att denna utredning när den kommer får behandlas av riksdagen så att vi här kan vidta de åtgärder som kan anses vara erforderliga för att skydda denna bransch. Jag förstår inte hur herr Hovhammar efter det anförande som han nyss höll kan underlåta att rösta på reservationen 22, Jag kommer med viss förväntan att se hans pekfinger röra sig mot knappen,

ERIK HOVHAMMAR (m) replik:

Fru talman! Också jag gläder mig åt att jag denna gång i mångt och mycket är överens med Olof Palme, Det händer inte så ofta, men när det gäller glasindustrin är vi nog rätt ense om tagen. I reservationen sägs emellertid -oeh det har varit svårt för oss att ansluta oss till detta - att inget nedläggningsbeslut inom branschen skall kunna fattas innan industriverkets utredning slutförts och riksdagen tagit ställning. Men det är ju fråga om marknadsförutsättningarna och hur resp. företag bedömer situationen. Det är icke möjligt för riksdagen att säga att under en viss tid fär ingenting ske. Det är problemet. Där har vi skilda uppfattningar.

Det väsentliga, fru talman, är emellertid att när denna utredning nu presenteras, måste det till snabba åtgärder. Som har nämnts här tidigare har många företag oeh bruk i Småland problem. Dessa problem måste lösas skyndsamt. I annat fall riskerar vi ytterligare nedläggningar. Del vill vi som verkar i "glasriket" inte vara med om.

OLOF PALME (s) rephk;

Fru talman! Är del enda som skiljer oss atl Erik Hovhammar inte vill förhindra nedläggningar under den tid som kan förflyta mellan det att utredningen framläggs om en månad och riksdagen i höst t. ex. har möjlighet atl behandla den? Då gäller två saker. För det första är det fråga om en mycket begränsad tidrymd, nämligen ett halvår, som ett eventuellt nedläggningsbeslut måste skjutas fram. Det kan varje företag stå ut med, åtminstone de här berörda.

För det andra vet vi precis vad det gäller. Det som diskuteras är ju Kosta-Bodakoncernen. Det har gjorts en utredning om Kosta, men att det bruket skall finnas kvar är väl självklart. Del är Boda, Åfors, Johansfors oeh 96

Målerås som är på tapeten. Jag har för inte så förtvivlat länge sedan besökt Nr 162

tre av dessa orter. Onsdagen den

Skillnaden mellan oss kan då ytterligare reduceras, men den är viktig nog. 4 jjj jggQ

Innan riksdagen fått behandla frågan och fatta beslut vill jag i dag försöka ___

förhindra elt beslut om nedläggning av Boda, Åfors, Johansfors och Målerås, Näringspolitiken av någotdera eller alla. Herr Hovhammar vill hålla öppet för en nedläggning av ett eller flera av bruken.

Om det blir en nedläggning, tycker jag att det är synd, oeh jag tycker att riksdagen borde kunna samla sig till ett skydd i ett halvår för dessa fyra orter.

Förste vice talmannen anmälde att Erik Hovhammar anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

RAUL BLUCHER (vpk);

Fru talman! Frän glasriket i Småland till det krisdrabbade Värmland.

De privata bolag som livnärt och livnär sig pä Värmlands råvaror och värmlänningars yrkeskunnande, flit och lojalitet blir allt färre, allt större och allt mäktigare. Det är länge sedan brukspatronerna bodde i Värmland och brukens kaka var en mager men säker kaka. I dag sitter de mäkfiga på fjärran orter och fattar beslut om framtiden för landets skogsindustri oeh stålindustri. Det har betytt och det kommer att betyda arbetslöshet eller flyttning för tusentals värmlänningar.

Men Värmlands basnäringar kan inte ersättas med turism och naturvärd. De 900 inom länets skogsindustri som nu hotas att förlora jobben kan inte ägna sig åt hemslöjd, de 1 000 inom stålindustrin som Uddeholm-Nyby nyligen har kallat för en för stor kostym, dessa värmlänningar och deras familjer kan inte starta kiosker eller leda älgsafari i skogarna.

Värmland måste ha en industri! Värmland måste ha en industri som har en framtid - inte bara en historia! Värmland måste ha en industri som tillverkar produkter som omvärlden behöver!

För ett par veckor sedan diskuterade vi här i kammaren det aktuella hotet om nedläggning av omkring 1 500 industriarbeten i länet. Industriministern hänvisade till de möjligheter som finns i att Värmland ligger inom stödområdet för lokaliseringsstöd och till länsstyrelsens och utvecklingsfondens resurser för att stödja nya projekt. De möjligheterna har funnits en tid och de har även givit mindre men värdefulla tillskott. Men det är nu många hundra arbeten som försvinner. De nämnda 1 500 arbetena finns framför allt inom skogsindustrin och i Karlstadregionen. I lördags tillkännagav Uddeholms styrelse att omkring 1 000 arbeten måste bort inom den värmländska stålindustrin. Det är redan hårt drabbade bruksorter som nu får uppleva en ny våg av nedläggningar.

Den som vill se med egna ögon vad som följer i en ort eller en bygd när
industrin försvinner kan resa runt i Värmland fill Edsvalla, Koppom,
Nykroppa, Jössefors. Där lades bruken ner i slutet av 1960-talet, för 12-13 år
sedan. Under 1970-talet kom en ny härjande stormvind över bolagens 97

7 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

Värmland. Deje, Kyrkebyn, Slottsbron, Åmotfors var några av de drabbade bruksorterna. Kommuner som Forshaga, Filipstad och Säffle har fått bestående problem.

Värmlands län har näst efter Norrbottens län landets största arbetslöshet i dag. Ungdomen drabbas hårt, och arbetsföra, yrkesvana 55-åringar pensioneras. Värmland kan inte få fortsätta att vara etl experimentalfält för finansintressenas kapitalomflyttningar. Kapital som har frambragls av värmländska arbetare, ur värmländsk skog och andra råvarutillgångar har flyttats utomlands av de formella ägarna. Hur mycket har Värmland utarmats under de senaste årtiondena genom en forcerad nationalisering, som främst har tjänat profifintressen? Hur mycket har kapitalflykt och skatteflykt bidragit till att Värmland redan har förlorat en betydande del av sin industri? Är det rimligt att rivaliserande privalägargrupper var för sig, opianeral, anarkiskt skövlar ett län och lämnar befolkningen i arbetslöshet och begynnande fattigdom?

Fru talman! Vänsterpartiet kommunisterna har upprepat kravet på en statlig utvecklingsplan för förädlings- och tillverkningsindustri i samhällelig ägo inom Värmlands län. Det kravets genomförande skulle inte medföra Värmlands övergång till socialism. Det saken gäller är alt ny industri måste startas i Värmlands län, och om sådan ny industri skall kunna ge de ersättningsjobb som det alltid talas om vid nedläggningar så måste omfattande satsningar göras. Del måste vara en stabil industri med en framtid. När de privatägda bolagen har misslyckats med att hålla industrin i gång, öka förädlingen och ta fram nya produkter i stället för att inskränka sig till alt t. ex. spekulera i massaexporl - dä måste någon ta över ansvaret. I dagens läge återstår bara staten. Vi kommunister vill inte se ett framtida samhälle med uteslutande statlig industri. Det avgörande är att gemensamma intressen och gemensamt ansvar i demokratisk form ersätter privata intressen och privat oansvarighet.

Utskottet är väl medvetet, heter det nu i betänkandet, och så radas det som har gjorts åter upp. Vi vet alt det har funnits en Värmlandsdelegation. Det är med den utgångspunkten jag i motion 1402 har begärt att det arbetet skall föras vidare i nya former av en arbetsgrupp med folk från fackföreningar, politiska partier och forskare. Det är ingen tröst för de 2 500 som nu hotas av föreslående arbetslöshet att det har funnits en Värmlandsdelegation och att vissa förslag "befinner sig på genomförandestadiet", som det sä stiligt uttrycks i betänkandet. Här krävs ju åtgärder i en mycket större omfattning än Värmlandsdelegationen kunde förmå med sina begränsade resurser.

Fru talman! Norduppland har, liksom Värmland, fått vad som hittills har kallats för Norrbottensproblem. I Norduppland finns järnmalm och en månghundraårig tradition att utvinna och bearbeta den. Där finns skog och industrier som har byggts upp på skogsråvara. Där finns exporthamnar. Där finns också billig vattenkraft. Förutsättningarna för industri i Norduppland är objektivt goda. Men även Norduppland har, liksom Värmland, utsatts för plundring för kortsiktiga privata vinsters skull. Så minskar profiterna och kapitalet överger även den här landsänden. Bruksmuseer börjar kanta

kapitalets rastlösa klappjakt på snabba profiter. Utskottet påpekar också här förnumstigt att det har suttit en Nordupplandsgrupp och funderat en tid. Men det gäller ju atl också göra något och att göra det nu. Därför har Oswald Söderqvist i motion 1785 begärt en plan för industri och sysselsättning i Norduppland grundad på gruppens rapport. Fru talman! Jag yrkar bifall lill vpk-motionerna 1402 oeh 1785.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

ULLA JOHANSSON (s):

Fru talman! Min avsikt är att yrka bifall till reservafion nr 22 som fogats till näringsutskottets betänkande nr 43 med anledning av några mofioner bl. a. från socialdemokraterna i Kalmar och Kronobergs län.

Glasindustrin har varit föremål för många debatter, interpellationer och frågor, och i dagslägel kan det nya som tillförs debatten bara bli, att Skruvs samtliga anställda är uppsagda fr. o. m. industrisemestern i början av juli.

Fem årsarbetare beräknas få arbete vid Kosta Bodas lager i Skruv. Några duktiga glasarbetare erbjuds anställning inom Kosta Bodas övriga bruk, men det stora flertalet blir utan arbete. Här som pä andra håll blir restupplagan arbetslösa alltför stor.

Atl pendla till andra arbeten inom Lessebo kommun blir svårt, då vi drabbats av alltför många nedläggningar såväl inom industrin som inom handel och service. Hade inte den offentliga sektorn kunnat ta emot många tidigare friställda hade situationen varit verkligt besvärlig. Skruvs samhälle har drabbats svårt, och det blir många problem att upprätthålla en acceptabel service. Utan kommunsammanslagningen hade det nog varit omöjligt.

Kosta Bodas övertagande av Målerås och Skruv blev en kort trygghets-garanti för de anställda. Riksdagen har många gånger uttalat sitt stöd och beviljat medel till marknadsföring och exporthjälp, men nu har de två stora glasföretagen blandat sitt sortiment, sä att man kan åka till vilket bruk som helst inom resp. grupp och köpa vilken produkt som helst. Det innebär att varje bruks särart mer och mer utraderas, och det blir säkert till nackdel för en framtida glasproduktion.

Ja, fru talman, på Smålands museum i Växjö kan man i dag studera tillverkningen av handgjort fönsterglas, och det är fascinerande. Men vi börjar inom glasbruksområdena bli oroliga för att vi i en framtid kommer att kunna studera också den övriga manuella glaslillverkningen enbart på museum, om inte flertalet i dag stöder reservation 22 för glasets framtid, för glasarbetarnas framtid och även för den levande landsbygd som det i andra sammanhang talas sä varmt för.

EVA WINTHER (fp):

Fru talman! Norrbottens näringsliv har byggts upp genom ett utnyttjande av länets stora naturresurser skog, malmer och vattenkraft. Industrin har varit kapitalintensiv, relativt ensidig och har haft en synnerligen hög exportandel. Ökande utländsk konkurrens för länets oförädlade industriprodukter har under 1970-talet lett till avsättningssvårigheter, försämrad lönsamhet, sysselsättningsminskning och anställningsstopp hos de stora

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

100

basindustrierna. Problemen har förstärkts av en konjunkturnedgång, och de ser ut alt fortsätta även under 1980-talet. För Norrbottens län bedöms alt 80 % av industrin finns inom branscher som stagnerat mot bara 50 % för riksgenomsnittet. Kännetecknande för länet är dels alt staten står som ägare av tvä tredjedelar av länets industri, dels att länets större företag till helt övervägande del styrs från huvudkontor utanför länet.

Trots stora satsningar av regionalpolitisk, arbetsmarknadspolitisk och näringspolitisk art för att förbättra arbetsmarknadsläget på både kort och lång sikt är antalet människor som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden förfärande stort.

Fru talman! Det är mot den här bakgrunden jag har väckt en motion, nr 1546, som innehåller förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbotten.

En del av förslagen har behandlats tidigare i kammaren. I dag redovisas näringsutskottets synpunkter när det gäller tvä av förslagen, som rör inrättande av en utvecklingsfond och frisläpp av investeringsfonder.

När det gäller förslaget om en utvecklingsfond är tanken bakom den att det företag som använder sig av en ändlig resurs, en naturtillgång som t. ex. malm eller mineral, borde avsätta en viss summa per ton för levererad råvara. Denna fond skulle användas lill utveckling av näringslivet på den ort eller i det län, där råvaran tas till vara, för att man pä det viset skall få nya jobb den dag råvaran tar slut. Jag ville att regeringen skulle utreda detta.

När det gäller investeringsfondernas användning i regionalpolitiskt syfte hänvisar jag i min motion till det faktum att de filialelableringar som skedde under 1960-talet har varit väldigt lyckade och givit beslående sysselsättning. Jag menar att samma ordning bör fillämpas nu.

Utskottet anser i sin skrivning att gällande regler i förordningen -1979:882 - om frisläpp av investeringsfonder är så utformade att mitt önskemål är tillgodosett. Eftersom det inte skett några filialelableringar på senare år kan jag emellertid inte se saken på det viset. Investeringsfonderna är nu frisläppta, och enligt min mening borde något regionalpolitiskt krav knytas till användningen av dessa fonder när det gäller större satsningar. Jag kommer att fortsätta att bevaka den sidan.

När det gäller förslaget till utvecklingsfond hänvisar utskottet endast till de olika insatser som regeringen har gjort under senare är i Norrbotten. Det gäller då de regionala utvecklingsfonderna, medel för åtgärder i anslutning till länsplaneringen m. m. samt Norrbottendelegationens förslag och arbete.

Mitt förslag bygger på synen att elt företag, en industri, som använder sig av en råvara som en vacker dag tar slut, också har ett ansvar för utvecklingen på den ort där råvaran finns och där människor skapat sig en tillvaro. Utskottet delar inte min syn i det avseendet - tyvärr - och jag har inget yrkande. Malmfältens situation kunde emellertid kanske ha varit annorlunda om man från den stund då malmen började brytas hade avsatt medel för att kunna bidra till en ulveckling av det totala näringslivet i kommunerna.

Det är viktigt - tycker jag - att vi funderar över de råvaruanvändande

industriernas långsiktiga ansvar för den ort vars naturresurser utgör grunden för deras verksamhet.

PAUL JANSSON (s):

Fru talman! 1 näringsutskottets betänkande 43 behandlas bl. a. mofion 1773, där vi motionärer föreslår vissa åtgärder för att trygga en positiv utveckling inom möbelindustrin i Tibro. Den svenska möbelindustrin omfattar i dag, som vi framhåller i motionen, ca 450 företag med i runt tal 17 500 sysselsatta. Produktionsvärdet beräknades 1978 fill 3,2 miljarder kronor. Möbelexporten uppgick samma år till drygt 1 miljard kronor och importen till ca 750 milj. kr.

Nu visar det sig emellertid att såväl antalet tillverkande förelag som antalet sysselsatta inom branschen minskar samtidigt som en kraftig förskjutning skett mot allt större företag. I början av 1970-talet skedde en kraftig ökning av produktionsvolymen, som sedan mitten av 1970-talet varit ganska konstant.

Del är inget tvivel om att den svenska möbelindustrin har drabbats av vikande efterfrågan pä hemmamarknaden och en försämrad lönsamhet. Antalet företag som drabbas av varsel och korttidsarbete ökar ständigt. Den situation som nu råder i Tibro, där möbelindustrin är den helt dominerande näringen, har särskilt uppmärksammats såväl av företagen själva som av löntagarorganisationerna oeh kommunen. Även länets utvecklingsfond och länsstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på möbelindustrins problem. Om inte utvecklingen för vår möbelindustri på nytt kan vändas i positiv riktning blir svårigheterna mycket betydande för en kommun som Tibro, där möbelindustrin - som jag nyss sade - står för huvudparten av sysselsättningsutbudet.

Atl vår möbelindustri drabbats av vikande efterfrågan på hemmamarknaden har flera orsaker. För del första är nivån beträffande bostadsbyggandet alldeles för låg i landet just nu, vilket bl. a. innebär mindre efterfrågan på nya möbler. För det andra innebär regeringens ekonomiska politik med åtstramningsåtgärder riktade mot hushållen att folk helt enkelt inle har råd att köpa något nytt i möbelväg. Man sitter, fru talman, ute i stugorna och sliter på de gamla fåtöljerna i väntan pä bättre lider - kanske också pä en bättre regering.

I motion 1773 pekar vi på en rad åtgärder som skulle kunna vidtas för att förstärka möbelindustrins konkurrenskraft såväl på hemmamarknaden som pä exportmarknaden.

Tibro Förenade Möbelfabriker, TFM, har tagit fram ett program för vad som bör göras för att möbelindustrin i Tibro skall kunna behålla och stärka sina posifioner i framliden. Det programmet har vi återgivit i huvuddrag i motionen, och jag skall inte upprepa det nu. Men i programmet ingår bl. a. en exportsatsning som beräknas kosta ca 40 milj .kr. För denna satsning finns f. n. tyvärr ingen lösning. Man har fört förhandlingar med industridepartementet om ett långsiktigt län på 40 milj. kr. som skulle vara ränte- och amorteringsfritt i tre år. Tyvärr har dessa förhandlingar inte lett till något

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

101

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

resultat. Därför har vi motionärer hemställt att riksdagen borde uttala alt av i budgeten föreslagna medel för exportfrämjande åtgärder bör stöd utgå även till möbelindustrin i Tibro i enlighet med vad vi anfört i motionen.

Näringsutskottet har emellerfid inte ansett sig kunna tillstyrka vår motion. Man pekar bl. a. på att det inom industriverket f. n. pågår en utredning om möbelindustrins branschstruktur och de faktorer i omvärlden som är av betydelse för branschen i fråga. Utredningen skall bl. a. beskriva den framfida efterfrågan på olika möbeltyper, distributionens roll osv. Utredningen väntas bli avslutad under första halvåret i år.

Utskottet säger vidare;

"Det är enligt utskottets mening uppenbart att företagens satsningar på export måste kunna fortgå under en inte alltför kort tid om de skall få önskad effekt. Det är därför angeläget atl lovande projekt inte avbryts i förtid på

grund av brist pä medel. Det är därför viktigt att möbelindustrins egna

ansträngningar att öka sin export på allt sätt stöds.

Utskottet utgår från att möbelföretagen i Tibro kan fä del av det stöd som lämnas inom branschprogrammet."

Fru talman! Med hänsyn till den pågående utredningen inom industriverket oeh de positiva skrivningar som utskottet ändå gör, som jag har citerat, har jag för dagen inget yrkande. Vi får väl återkomma till frågan då resultatet av den pågående utredningen föreligger.

102

BERTIL DANIELSSON (m):

Fru talman! Lena Öhrsvik har i sitt anförande här i kammaren i dag vädjat fill de borgerliga ledamöterna på Kalmarbänken att stödja s-reservationen som gäller den manuella glasindustrin i del s. k. glasriket. Jag kan självfallet inte tala för någon annan än mig själv, och jag vill helt kort framföra några synpunkter på den manuella glasindustrin.

Först och främst vill jag slå fast att de allra flesta glasbruk som har lagts ned lades ned när det var socialdemokratiskt regeringsinnehav. Men det är uppenbarligen just nu som detta har blivit en mycket angelägen och brännande fråga för socialdemokraterna.

Jag är överens med Lena Öhrsvik och med dem som över huvud taget har yttrat sig i denna fråga om alt läget är allvarligt. Den manuella glasindustrins framtid är faktiskt hotad, och man måste verkligen se om sitt hus, så alt man inte kommer in i ett sådant läge att de gamla fina yrkestraditionerna försvinner.

På länsstyrelsen följer vi självfallet de här frågorna. Det är inte varje aktion oeh varje initiativ som öppet redovisas, utan det sker ett kontinuerligt arbete där och på annat sätt.

De skrivningar som utskottsmajoriteten har presterat är myckel starka. Framför allt hänvisar utskottet till en interpellationsdebatt här i kammaren den 7 februari, då industriministern bl. a. sade atl inga nedläggningsbeslut bör fattas innan industriverkets utredning har slutförts. Det tycker jag ger ganska starka garantier för att ingenfing händer förrän denna utredning är slutförd och har presenterats. Jag förutsätter att man' avvaktar vad

utredningen kommer atl framföra. Mot den bakgrunden måste man betrakta Nr 162

utskotlsmajoriletens skrivning såsom fullt tillräcklig, eftersom man där har Onsdaeen den

tagit fasta på vad industriministern sagl i dessa hänseenden. 4 jypj ggg

Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Näringspolinken
LENA ÖHRSVIK (s): „, „,

Fru talman! Det är bra med uttalanden ibland. Men, Bertil Danielsson, det har hänt mycket sedan industriministern gjorde det här uttalandet. Vi har fått besked om förestående nedläggningar på många håll.

Skillnaden mellan Bertil Danielssons och mitt synsätt i den här frågan är atl Bertil Danielsson litar på att regeringen skall göra någonting, medan jag inte gör det. Jag tycker i stället att vi i dag skall ge regeringen i uppdrag alt göra någonting. Däri ligger skillnaden.

Jag vill fråga Bertil Danielsson om han kan garantera att vi verkligen får något förslag med anledning av den aktuella utredningen och att vi fär tillfälle att behandla frågan i riksdagen redan till hösten. Regeringen har ju ingen förpliktelse alt lägga fram något förslag bara för att det gjorts en utredning. Vi har sett flera exempel på alt det kan dröja åratal innan vi föreläggs några förslag med anledning av statliga utredningar. Därför tycker jag att det säkraste är att rösta pä reservationen. Dä får vi en garanti för att riksdagen får ta ställning till elt förslag och att inte några nedläggningar sker dessförinnan.

BERTIL DANIELSSON (m):

Fru talman! Självfallet,kan jag inte lämna några garanfier när det gäller vilka förslag regeringen kommer att lägga fram, utan jag kan endast förutsätta att de intentioner som regeringen har och som utskottet har hänvisat till och de uttalanden industriministern har gjorl tillgodoser de krav som såväl Lena Öhrsvik som jag ställer i dessa hänseenden. Jag tycker atl vi är eniga om så många punkter att vi kan förenas i elt godkännande av utskottets skrivning,

LENA ÖHRSVIK (s);

Fru talman! Nej, jag tycker inte att det räcker. Det har faktiskt hänt mycket under senare lid - det senaste exemplet är att Alsterfors har lagt ner sin verksamhet,

Bertil Danielsson hänvisade till atl de flesta bruken har lagts ner under socialdemokratisk regeringstid. Till detta vill jag säga aU sedan 1976 har glasindustrin krympt med 28 %, Det är alltså fråga om en minskning frän 2 500 till 1 800 anställda. Jag tycker att del fär vara nog nu, Bertil Danielsson borde kunna instämma i det och vara glad för att jag har kommit till insikt om vad som sker. Han borde kunna ställa upp på en gemensam aktion, så att vi verkligen kan fä ett slut på nedläggningarna.

103

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken m. m.

BERTIL DANIELSSON (m);

Fru talman! Lena Öhrsvik tycker att jag borde inse alt vi har fått nog. Jag vill då hänvisa lill alt jag förutsätter att det industriministern har uttalat också kommer att lända till ett förslag just i den riktningen. Jag tycker att man kan nöja sig med det i det här läget.

Överläggningen var härmed avslulad.

104

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservafion 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl., oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkande 43 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 3 Nr 162

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reserva- Onsdaeen den

tion 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen a :„„: iqöq

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering___

upplästes och godkändes följande voleringsproposition: Näringspolitiken

m. m. Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 3 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 1788 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes oeh godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 4 röstar ja. den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit rnolion 1788 av Lars Werner m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 301 Nej - 17

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets hemställan, dels reservation 4 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes oeh godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkan
de 43 mom. 5 röstar ja,
den del ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Ingvar Svanberg m, fl, 105

Nr 162 Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde

4 i n" 1080 rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omrösl-

ning gav följande resultat;

Näringspolitiken m. m.

Ja - 159

Nej - 158

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 7

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 5 av Ingvar Svanberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 43 mom, 7 röstar ja. den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammar'ens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservation 6 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärl votering upplästes oeh godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 43 mom. 8 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 6 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

106

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 7 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 7 av Ingvar Svanberg m. fl.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Näringspolitiken 111. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 10

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 8 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 8 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 11

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 9 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 43 mom. 11 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 9 av Ingvar Svanberg m. fl.

107

Nr 162 Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde

4 i ini 1980 rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

_____________ ning gav följande resullal:

Näringspolitiken rn. rn.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 12-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 16

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 10 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen . vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskollels hemställan i betänkande 43 mom. 16 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 10 av Ingvar Svanberg m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 11 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i belänkande 43 mom. 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 11 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159
108 Nej - 158

Mom. 18 a Nr 162

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 558 Onsdaeen den

av Eivor Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med 4 juj jgciy

övervägande ja besvarad. Sedan Eivor Marklund begärt votering upplästes____

och godkändes följande voteringsproposition; Näringspolitiken

m. m. Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 18 a röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motion 558 av Eivor Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Eivor Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 301 Nej - J7

Mom. 18 b och d

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation 12 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärl votering upplästes oeh godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 43 mom. 18 b och d röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 12 av Ingvar Svanberg rn. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ingvar Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 18 c

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltets hemställan, dels motion 1402 av Raul Bliicher i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Raul Blucher begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

109

Nr 162 Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkan-

Onsdaeen den de 43 mom. 18 c rösiar ja,

4 juni 1980 '" ' j '" '■°*'' "J"

_____________ Vinner nej har kammaren bifallit motion 1402 av Raul Bliicher i motsvarande

del.

Näringspolitiken in. rn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Raul Bliicher begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 17

Mom. 18 e

Ulskollets hemställan bifölls.

Mom. 18 f

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motion 1785 av Oswald Söderqvist i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Raul Blucher begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 43 mom. 18 f röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1785 av Oswald Söderqvist i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Raul Blucher begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 17

Mom. 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 21

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 13 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

110

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkan- Nr 162

de 43 mom. 21 röstar ja. Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. 4 jpj jggQ

Vinner nej har kammaren bifallit reservatron 13 av Ingvar Svanberg rn. fl.____ ___

Näringspolitiken m. rn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 22 och 23

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 24

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservation 14 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 43 mom. 24 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 14 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 25 och 26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 27

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 15 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkan
de 43 mom. 27 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.
Vinner nej har kammaren bifallit reservation 15 av Ingvar Svanberg m. fl. 111

Nr 162 Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

0nsd'ippn den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Ingvar Svanberg begärde

4 iuni 1980 rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

ning gav följande resultat;

Näringspolitiken m. ni.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 28

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskoltets hemställan, dels reservation 16 av Ingvar Svanberg m. fl., oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt "otering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkande 43 mom. 28 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 16 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 29

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservafion 17 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 43 mom. 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 17 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 30

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reserva-
112 tion 18 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen

vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering Nr 162
upplästes och godkändes följande voteringsproposition; Onsdaeen den

4 juni 1980
Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkan- _

de 43 mom. 30 röstar ja, Näringspolitiken

m. m.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 18 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 31 - 36

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 37

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 19 av Ingvar Svanberg m. fl., oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 43 mom. 37 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 19 av Ingvar Svanberg m.fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 38

Proposifioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 20 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkan
de 43 mom. 38 röstar ja,
den det ej vill röstar nej. •

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 20 av Ingvar Svanberg m. fl. 113

8 Riksdagens protokoll 1979180:162-163

Nr 162 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Erik Wååg begärde

4 iuni 1980 rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

_____________ ning gav följande resultat:

NäringspoUtiken m. m.

Ja - 159 Nej - 158

114

Mom. 39

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltets hemställan, dels reservation 21 av Ingvar Svanberg m. fl., oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 43 mom. 39 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 21 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 40 och 41

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 22 av Ingvar Svanberg m. fl., oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Erik Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 43 mom. 42 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 22 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 43 - 45

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

Föredrogs näringsulskottets betänkande 1979/80:63 med anledning av propositionen 1979/80:115 om lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m., jämte motioner.

I proposition 1979/80:115 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen atl

till Lån till Saab-Scania AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

till Lån till Volvo Flygmotor AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 160 000 000 kr.,

till Bidrag lill Saab-Scania AB för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen läggs fram förslag till ett stödprogram sorn syftar till atl göra det möjligt för den svenska flygindustrin att delvis ställa om sin fillverkning från militära till civila flygprodukter. Riksdagen föreslås anvisa 350 milj. kr. som lån fill Saab-Scania AB för att ge förelaget möjlighet att deltaga i ett civilt flygprojekl i samarbete med det amerikanska företaget Fairehild Industries Inc. Riksdagen föreslås vidare anvisa 160 milj. kr. som lån till Volvo Flygmotor AB för att i samarbete med det amerikanska förelaget The Garrett Corporation deltaga i elt civilt flygmotorprojekt. Slutligen framläggs förslag att anvisa 10 milj. kr. till Saab-Scania AB för studier av lätta, obeväpnade skolflygplan."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:1949 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

begära att regeringen utarbetade förslag till ytterligare statliga insatser för att stödja utvecklingsverksamheten för civil produktion inom flygindustrin,

som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om sådana statliga stödinsatser,

till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utveckling av prototyp till regional vädercentral för budgetåret 1980/81 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kr., och

1979/80:1950 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen i anledning av propositionen 1979/80:115 som sin mening gav regeringen till

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

115

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

känna vad som i motionen anförts rörande en övergång från militär till civil produktion.

Utskottet hemställde

1. beträffande lån och bidrag att riksdagen med bifall till proposition
1979/80:115 för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisade

till Lån till Saab-Scania AB ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

till Lån till Volvo Flygmotor AB ett reservationsanslag av 160 000 000 kr.,

fill Bidrag till Saab-Scania AB ett reservafionsanslag av 10 000 000 kr.,

beträffande statligt stöd till civil produktion inom flygindustrin att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1949 yrkandena 1 och 2,

beträffande visst anslag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska insfitut att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1949 yrkande 3,

beträffande uttalande om övergång till civil produktion inom flygindustrin alt riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1950.

Följande tre reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson och Wivi-Anne Radesjö (alla s):

1. beträffande lån och bidrag, vari reservanterna ansett att utskottet under
1 bort hemställa

att riksdagen skulle

dels med bifall fill proposifion 1979/80:115 för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa

till Lån till Saab-Scania AB ett reservationsanslag av 350 000 000 kr.,

fill Lån till Volvo Flygmotor AB ett reservationsanslag av 160 000 000 kr.,

till Bidrag till Saab-Scania AB ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

dels som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande visst samarbete mellan Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB,

2. beträffande statligt stöd till civil produktion inom flygindustrin, vari
reservanterna ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1949 yrkandena 1 och 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

116

3. beträffande visst anslag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, vari reservanterna ansett att utskottet under 3 bort hemställa att riksdagen med bifall till mofion 1979/80:1949 yrkande 3 till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut: Utveckling av prototyp till regional vädercentral för budgetåret 1980/81 under sjätte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

INGVAR SVANBERG (s):

Fru talman! Den svenska flygindustrin har hitintills inom landet egentligen haft att räkna med en enda kund, nämligen det svenska försvaret, och dess tillverkning har i stort sett rört sig om militära flygplan. För såväl statsmakterna som industrin har det sedan länge stått klart att minskningen av den militära flygplanstillverkningen måste komma att leda till krav på ökad tillverkning av civila plan, om man skulle kunna undvika allvarliga störningar i sysselsättningen.

I december 1978 tillkallade regeringen den s. k. flygindustridelegationen för att utreda frågan om civilt utnyttjande av de flygindustriella resurserna. Delegationen har nu lagt fram förslag till ett flertal projekt som bör komma till utförande.

Industriministern föreslår i sin proposifion aU riksdagen skall bevilja Saab-Scania ett lån på 350 milj. kr. för att ge företaget möjlighet att tillsammans med det amerikanska företaget Fairehild Industries Inc. delta i utvecklingen av elt civilt flygplan. Volvo Flygmotor föreslås fä ett län pä 160 milj. kr. för att i samarbete med det amerikanska företaget Garret Corporation della i ett civilt flygmotorprojekt. Saab skall därjämte få 10 milj. kr. för studier av lätta, obeväpnade skolflygplan.

Utskottet tillstyrker i samtliga fall medelsanslagen. De möjligheter som här erbjuds de två företagen genom samverkan med de amerikanska är av stor betydelse för att sysselsättningen vid de två förelagen skal) kunna bibehållas och utvidgas. Det är nödvändigt att vår flyginduslri kommer in pä den civila marknaden, och dessa företags omställning till mer av civil produkfion finns det all anledning för samhället att understödja.

När det gäller samverkan mellan de två aktuella företagen har dock vi socialdemokrater funnit att vi i en reservation vill framföra en avvikande mening. Saab-Scania och dess amerikanska kompanjon är just nu i färd med att bestämma vilken flygmotor som skall ingå i det flygplan de skall bygga fillsammans. Det finns i princip tvä anbudsgivare, Volvo Flygmotor med sin amerikanska kompanjon och elt annat amerikanskt företag. Det har frän olika häll, bl. a. frän facket vid Volvo Flygmotor, framförts synpunkten att eftersom de bägge företagen åtnjuter kapitalstöd från staten vore det rimligt atl, i stället för en helt amerikansk motor, Volvo Flygmotors Garrettmotor användes i det flygplan som Saab är medintressent i. Vi finner detta resonemang riktigt. Såväl Saab som Volvo Flygmotor står inför nödvändigheten att ställa om sin produktion, något som nu kan ske i de två samverkansförelag som är aktuella. Det vore då rimligt att staten, sä långt det är möjligt, söker påverka de två företagen att stödja varandra genom beställningar.

Vi begär att regeringen skall verka för detta med tanke pä att bägge projekten fär statligt stöd. Vi förutsätter även att Saab-Scania vid behandling

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

117

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

av Volvo Flygmotors alternativ inte enbart gör strängt kommersiella överväganden utan även fäster vikt vid utvecklingen inom svensk flygindustri.

Flygindustridelegationen lade fram en lång rad förslag till produkter som skulle hjälpa flygindustrin i övergången lill mer civil produktion. Men regeringens proposition behandlar inte dessa förslag pä annat sätt än genom att peka på de bägge bolagens egna utvecklingsresurser. Vi är övertygade om att statliga stödinsatser är nödvändiga för atl de flesta av projekten skall komma atl förverkligas. Vi föreslår att regeringen ges i uppdrag att utarbeta förslag till statliga insatser för att stödja utvecklingsverksamheten i de berörda företagen. Härvid bör stor hänsyn tas lill flygindustridelegationens förslag. De borgerliga yrkar avslag.

Inom flygindustridelegationen diskuterades också förslag som initierades av SMHI-utredningen. Del är ett projekt som handlar om hur den framtida väderlekstjänsten bör utformas. Som ett led i utvecklingen av det systemet föreslås att en prototyp till regional vädercentral byggs upp och utprovas. Delegafionen föreslår att flygindustrin ges möjlighet att genom statliga bidrag genomföra en definitionsfas för utveckling av en sådan prototyp -under förutsättning av positiv bedömning av SMHI, som har att bära del ekonomiska ansvaret för projektet. Kostnaderna för' definitionsfasen uppskattas fill 2 milj. kr.

Vi anser det viktigt atl den offentliga teknikupphandlingen utnyttjas för att stimulera utvecklingen inom svensk industri. Det är angeläget att gå vidare med aktuella projekt, för alt ytterligare analysera de tekniska oeh ekonomiska förutsättningarna. Vi föreslår därför att SMHI anvisas 2 milj. kr. för genomförande av en definitionsfas beträffande utveckling av en prototyp till regional vädercentral, vilket de borgerliga avstyrker. De tycks anse atl utvecklingstakten i svensk industri är tillräckligt hög.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1-3 till näringsutskottets betänkande nr 63.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

118

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Vi kan konstalera - i detta belänkande, och imånga andra av näringsutskottets betänkanden - alt skiljelinjen i synen på hur riksdagen och samhälletskall förhålla sig till den svenska näringspolinken främst går mellan vpk och övriga partier. Det finns också vissa skillnader mellan socialdemokraterna och de borgerliga partierna, men här är delfråga om en gradskillnad och inle en artskillnad.

Frän vpk anser vi att samhället - riksdag oeh regering - har det övergripande ansvaret för svenskt, näringsliv, för att människor skall ha arbete, för att människor inte skall tvingas att flytta runt Sverige allt eftersom kapitalel förflyttar sig, för alt samhället skall ha en god beredskap och i möjligaste mån vara oberoende av utlandet när det gäller livsviktiga

förnödenheter och för att lönearbetarnas yrkeskunskaper och kunnande skall las till vara och utnyttjas på elt meningsfullt sätt för både samhället och den enskilde. Vi anser att samhället har det övergripande ansvaret, och del ansvaret kan man inte till fullo uppfylla om man inte förfogar över styrmedel i form av ägande och inflytande. Vi lägger också fram förslag i den riktningen när det gäller näringspolitiken.

De borgerliga partierna tycker inte att samhället skall ha det här ansvaret. De tycker alt det s. k. näringslivet, med andra ord aktieägare och företagsledningar, sköter detta bäst med så litet inblandning och styrning från samhället som möjligt. Man kan förstås tänka sig att uppfylla de beställningar som kommer från näringslivet i form av begäran om lån, bidrag och stöd i olika former. Det är, herrlalman, inte näringspolitik-del är brist på näringspolitik.

Samtidigt säger man sig värna om den fulla sysselsättningen och arbete åt alla, vilket förstås är oförenligt med strävan atl lämna näringspolitiken åt näringslivet. Det har vi seu olaliga exempel på under 1970-talel. Storfinansens intressen är inte atl skapa full sysselsättning åt människor- då hade vi haft full sysselsättning.

Den borgerliga synen på näringspolitiken kan kort återges med ett citat ur del betänkande som nu behandlas; "Stöd utgår genom styrelsen för teknisk ulveckhng, de regionala utvecklingsfonderna och den nyinrättade Industrifonden. Det statliga stödei förknippas inle med ökat inflytande i de företag som får stöd utan endast med insyn i de aktuella projekten. Förelagen anförtros det fulla ansvaret för genomförandet. Denna grundprincip anser utskottet böra följas också i föreliggande fall."

Delta är en skrivning som också socialdemokraterna i utskottet ställer sig bakom. Här föreligger alltså inga delade meningar. Och som jag sa inledningsvis, herr talman, är det endast fråga om gradskillnader mellan borgerlig oeh socialdemokratisk näringspolitik, inle om artskillnader.

Socialdemokratisk näringspolitik kan - åtminstone när det gäller detta belänkande- karakteriseras som ett försök att styra och skapa sysselsältning genom att villkorslöst ställa mera pengar lill företagens förfogande och då förslås med en from förhoppning om att dessa pengar används så atl sysselsättningen säkras. Socialdemokraterna säger så här i reservation 2 fill detta betänkande:

"De i motionen nämnda projekten utgör exempel pä det utvecklingsarbete för att finna ny, civil produktion som pågår inom svensk flygindustri. Utskottet finner det angeläget atl staten, såsom föreslås i motionen 1979/80:1949, lämnar stöd lill dessa projekt, vilka flygindustridelegationen har gjort en posifi v bedömning av. Samhället har ett stort ansvar då det gäller aU stödja en övergång lill civil produktion inom flyginduslrin."

Ansvaret gäller alltså bara stödei, inle inflytandet. Inga initiativ från samhällets sida är nödvändiga, utan vad jag kan förstå är det efter denna skrivning bara alt vänta på alt Saab-Scania oeh Volvo Flygmotor kommer igen med begäran om pengar lill projekt utifrån flygindustridelegationens förslag. Några ytterligare statliga initiativ behövs inte. Någon prioritering

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån nll Saab-Scania A B och Volvo Flygmotor AB, m. m.

119

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

120

frän statens sida på vilka projekt man skall satsa behövs inte heller.

Socialdemokraterna säger visserligen i sin motion att regeringen skall lägga fram förslag fill ytterligare stödinsatser för flygindustrin, men del är frågor som man tyvärr inte har lyft fram i sin reservation nr 2, vilken jag betraktar som ganska landlös. Jag beklagar att man inte har tryckt hårdare på dessa saker.

Skillnaden mellan borgerligt och socialdemokratiskt synsätt i just denna fråga är väl ungefär följande: Socialdemokraterna säger: Här har ni det ni hittills begärt, men vi har mer pengar om ni bara är så snälla och startar nya civila projekt. Gör det sä att sysselsättningen säkras på sikt. Borgarna däremot säger ungefär så här; Här har ni pengar till det ni hittills begärt, oeh sedan gör ni som ni vill.

Med samma språk kan vpk:s motion uttryckas som att vi säger:

Här har ni det ni hittills begärt, men i fortsättningen vill vi vara med och bestämma. Vi måste lägga fast ett program för övergång till civil produktion så att sysselsättningen säkras på sikt. Vi måste också i det programmet säkra vårt inflytande och se till att vårt beroende av utländska företag inte blir för stort.

Vpk:s motion 1950 till propositionen om lån till Saab-Scania och Volvo Flygmotor har som vanligt behandlats mycket summariskt av utskottet. Vi pekar i motionen pä vikten av att staten arbetar aktivt för att få till stånd en omställning till civil piroduktion vid Saab-Scania och Volvo Flygmotor. Vi har accepterat de förslag som läggs fram i proposition 115 om lån till dessa företag, inte därför att vi anser att det är fråga om aktiva åtgärder från statens sida, utan just för att vi menar att det är så viktigt att den civila produktionen kommer i gång vid dessa företag.

Vi tycker dock inte att detta är tillräckligt och pekar därför i vår motion pä ett tidigare riksdagsbeslut, där försvarsutskottets skrivning, som antogs av riksdagen, hade följande lydelse: "Utskottet vill för sin del understryka vikten av aktiva samhälleliga insatser på detta område. Det är angeläget att regeringen låter utarbeta ett program för omställning till civil produktion inom flygindustrin. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."

I motionen menar vi att detta riksdagsbeslut ännu återstår att uppfylla. Vad jag kan förstå av utskottets skrivningar så anser utskottet, åtminstone dess majoritet, att flygindustridelegationens betänkande skall anses utgöra dessa aktiva, samhälleliga åtgärder. Jag vill fråga utskottets talesman om jag har tolkat skrivningarna riktigt. Är det belänkandet som utgör de aktiva insatserna? Det är betänkligt om så är fallet. I flygindustridelegationens betänkande finns många idéer, men de avfärdas på löpande band av delegationen, som av olika skäl anser det orealistiskt att satsa på dem.

Nu är troligtvis inte alla dessa förslag så orealistiska. Vårt motionsförslag om aktiva insatser går ut på att regeringen lägger fram ett samlat program för en övergång till civil produktion inom flygindustrin. Det är etl program som riksdagen får ta ställning till. I detsamma ingår också förslag om hur samhällets inflytande och det internationella samarbetet skall se ut. Det är

frågor som vi tycker att riksdagen samlat skall ta ställning till, innan riksdagen och staten satsar ytterligare pengar i industrin. Det är enligt vår mening inte bra att begäran om lån kommer gång på gång. I stället bör alltså riksdagen först ta ställning till ett förslag om ett samlat program.

Våra krav kommenteras inte av utskottet som tydligen anser att de förslag som har lagts fram är tillfredsställande. I dessa reduceras statens roll till långivande risktagare.

Herr talman! Vpk delar inte den uppfattningen, och jag ber därför att få yrka bifall fill motion 1950.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

BENGT SJÖNELL (c);

Herr talman! En väsentlig'bakgrund till den proposition som är utgångspunkt för det betänkande från näringsutskottet som vi just nu behandlar är del samarbetsavtal som i januari 1980 träffades mellan Saab-Scania AB och det amerikanska företaget Fairehild Industries Inc. om gemensamt deltagande i ett projekt för utveckling, tillverkning och försäljning av ett nytt trafikflygplan. Representanter för staten och Saab-Scania har efter den tiden förhandlat om villkoren för den statliga medverkan i finansieringen av Saab-Scanias deltagande i projektet. Såsom ett konkret resultat av dessa förhandlingar återfinns nu den aktuella propositionen, i vilken föreslås att staten lämnar Saab-Scania ett lån på 350 milj. kr. för företagets medverkan i detta projekt. I propositionen anges vissa närmare villkor.

Också Volvo Flygmotor AB har i januari 1980 tecknat avtal med ett amerikanskt förelag, nämligen The Garrett Corporation, om deltagande i ett projekt för ulveckling av flygmotorer och dessutom för tillverkning av komponenter och reservdelar till dessa motorer. Förutsättningarna för detta avtal är att staten lämnar ekonomiskt stöd till Volvo Flygmotor. Även i detta fall har man fört förhandlingar om statlig medverkan. Också detta avtal och dessa förhandlingar behandlas i proposifionen. Där föreslås atl staten lämnar Volvo Flygmotor ett lån på 160 milj. kr. för Volvo Flygmotors deltagande i detta projekt.

Herr talman! Saab-Scanias och Volvo Flygmotors deltagande i dessa omnämnda samarbetsprojekt är ju ett utomordentligt viktigt led i strävandena att fä till stånd internationellt samarbete på flygområdet och att finna de oerhört nödvändiga alternativa sysselsättningarna för den svenska flygindustrin. Det är väsentligt att man ganska snart - även om man skall vara på det klara med att ingenting går särskilt snabbt i sådana här sammanhang - kan komma över till en civil produktion. Om den svenska flyginduslrin skall kunna behålla sin ställning inom näringslivet och ge den sysselsättning som den ger i dag, måste den svenska flygindustrin ha en alternativ produktion, som i huvudsak är baserad på civil produktion. Detta är alla parter överens om.

I samband med frågan om slödel till Saab-Scania oeh till Volvo Flygmotor har representanter för företagen framfört den synpunkten alt man skulle ha ett kategoriskt villkor för lånet till Saab-Scania, nämligen atl företaget skulle förse planen med motorer tillverkade av Volvo Flygmotor. Samma

121

Nr 162 ståndpunkt intas av socialdemokraterna i deras reservation. Beträffande

OndTopi dpn samordningen av dessa båda projekt har utskottet anslutit sig till induslri-

4 ' ni 1980 ministerns uppfattning i en tidigare debatt, då han framhöll atl länet till

_J____________ _ Saab-Scania inle kan förutsätta att flygmotorerna skall levei'eras av Volvo

// //// Saab Flygmotorgenomlvingande villkor. Man hoppas atl förhandlingarna skall få

5 lin A R orl ' resultatet att så blir förhållandet, men man kan alltså inte kategoriskt

,, , r-/ • förutsätta detta.

Volvo Flygmotor

A R fy, Utskottet delar alltså industriministerns uppfattning på den här punkten,

och del är naturligtvis en principiellt utomordentligt viktig uppfattning mot bakgrund av den debatt som här tidigare har förts med ideologiska förtecken rörande marknadsekonomi resp. planhushållning och socialistiskt tänkande när det gäller hanteringen av företag.

Det finns alltså anledning att understryka uppfattningen att regering eller riksdag inle skall i varje fall i onödan lägga sig i de kommersiella bedömningar som företagen har att göra. Självfallet måste, när samhället går in med betydande belopp, samhället ha möjligheter att i varje fall anlägga synpunkter pä hur man önskar atl en viss fråga skall hanteras. Men att statsmakterna skulle komma med några avgörande pekpinnar och tala om för förelagen vad de fär göra och inte göra är för oss pä den icke-socialistiska sidan och för oss i centern ett främmande synsätt, ett socialistiskt synsätt, en tvingande dirigering som vi inte kan vara med om.

Ett mycket väsentligt moment som är med i bilden är atl här är det fråga om två partner. Saab-Scania kan ju uppenbarligen inte tvinga sin amerikanska partner till någonting som denna inte vill vara med om. De två företagen, Saab-Scania och Fairehild, måste naturligtvis komma fram till den lösning som de gemensamt bedömer vara den bästa ur konkurrenssynpunkt och med tanke på att kunna skapa en framtida marknad.

Jag tror att företagen har de största förutsättningarna att bedöma möjligheterna atl skapa en framtida marknad, där man kan vara kvar oeh som alltså innebär att man kan garantera sysselsättning. Det går inte att komma med någon statlig pekpinne i det sammanhanget, framför allt därför alt det, som jag nyss nämnde, är fråga om även en utländsk partner.

Utskottsmajoriteten utgår ifrån, precis som induslriministern gör, alt Volvo Flygmotor dock måste ha myckel goda chanser i sammanhanget. Är det fråga om något så när likvärdiga anbud, är del väl alldeles uppenbart alt Volvo Flygmotors bud måste komma alt föredras.

Beträffande reservation 2 är det bekant att Volvo Flygmotor har sökt stöd
hos industrifonden för flera av sina projekt. Såvitt en utomstående kan
bedöma, med tillgång till uppgifterna i dag, bör det finnas klart goda utsikter
för att man skall få stöd från fonden för vissa av projekten. Industrifonden
har ju inrättats just för sådana ändamål. Men innan fondens utredningar av
ansökningarna oeh analyserna av dem är färdiga och fonden är klar att fatta
beslut, kan del alltså inte finnas någon anledning eller möjlighet för
riksdagen atl göra några särskilda uttalanden i någon viss riktning eller att
fatta några konkreta beslut.
122 Beträffande reservation 3 är det ju på det sättet alt reservanterna stöder ett

förslag i en socialdemokratisk motion om att en prototyp till regional vädercentral skall utvecklas i Sverige. I sammanhanget har näringsutskoltet inhämtat yttrande från trafikutskoltei.

Frågan om en prototyp till regional vädercentral behandlas f. n. av SMHI-utredningen. Ställningstagande till projektet måste göras mot bakgrund av den väsentligt myckel bredare bedömning av SMHLs framtida verksamhet som är atl vänta och som utredningen skall genomföra fram lill hösten 1980. Mot den bakgrunden kan riksdagen knappast fatta ett separat beslut om den regionala vädereenlralen - jag vill erinra om atl det är regel här i riksdagen att vi praktiskt taget aldrig föregriper utredningar och bryter ut vissa detaljförslag och fattar beslut om dem. Därför är det självklart att reservationen liksom motionsförslaget måste avvisas.

Jag ber alltså att fä yrka bifall till utskoltets förslag och avslag på reservationerna.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte alls fick svar på min fråga om utskottet anser att de aktiva samhälleliga insatser som riksdagen tidigare har beslutat att regeringen skall göra beslår av betänkandet från flygindustridelegationen eller av propositionen. Vi tycker alltså inte atl del är tillräckligt.

Jag vill också beklaga att jag inle heller nu i utskottets föredragning här i kammaren fick någon som helst sakbehandling av vår motion. I den föreslår vi alltså bl. a. alt man skall lägga fram en plan för övergång till civil produktion, och vi menar att man också måste titta pä hur omfattande det internationella samarbetet skall vara.

Bengt Sjönell sade nu alt han inte tycker atl man kan styra Saab-Scania sä alt företaget beställer sin motor frän Volvo Flygmotor oeh därigenom kanske säkrar jobben här i Sverige - företagel har ju en utländsk samarbetspartner. Detta uttalande styrker mig i min uppfattning att det är viktigt att se över frågan, så atl vi inte lappar kontrollen och av olika skäl tvingas gå med på lösningar som är negativa för svensk sysselsättning.

BENGT SJÖNELL (c) replik:

Herr talman! Det är självklart att de förslag som har lagts fram av delegationen inte är allena saliggörande. Åtskilliga av dem är naturligtvis av värde, och ännu fler kommer alt kunna prövas i framtiden. Men allt sådant tar tid, oeh man måste också ha nödvändiga medel. Jag hänvisar lill vad jag sade nyss, nämligen alt industrifonden förhoppningsvis inom kort kommer att starta några projekt. Jag tror det finns goda förutsättningar för detta.

Jag vill ställa en motfråga lill Marie-Ann Johansson: Kan Marie-Ann Johansson tala om för kammarens ledamöter hur Saab-Scania i praktiken skall kunna tvinga en likaberättigad partner, ett amerikanskt förelag, atl besluta i en viss riktning? Det skulle vara mycket intressant all få veta hur det skulle gä till. Skall det ske pä frivillig basis, eller känner Marie-Ann

123

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån nll Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

Johansson till några tvångsmedel med vilka man kan tvinga det amerikanska företaget?

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) rephk:

Herr talman! När det först gäller vår motion sä har Bengt Sjönell fortfarande inte svarat pä frågan om han tycker att man hittills har gjort tillräckliga insatser, framför alll från regeringens sida, för övergången till civil produktion. Vi har inte sett till några som helst förslag, utöver dem som, vad jag förstår, ursprungligen kommer från Volvo Flygmotor och Saab-Scania, och inte från regeringen.

När det sedan gäller frågan om hur man i praktiken skall få det amerikanska bolaget att gå med på alt beställa flygmotorn från Volvo Flygmotor, så vet jag inte exakt hur deras samarbete fungerar. Men man kan ställa villkor för att ge lån, och i detta fall är staten och regeringen längivare. Då är det upp fill denna samarbetspartner och Saab-Scania alt avgöra om de går med på villkoren eller inte.

124

BENGT SJÖNELL (c) replik;

Herr talman! Frågan om regeringen har gjort tillräckligt hittills är en fråga som framtiden får besvara. Jag är emellertid helt övertygad om alt den utveckling som nu har startat kommer att fortsätta. Den nya synen på dessa frågor, som omfattas inte bara av regeringen utan av en bred opinion, nämligen att vi måste tillskapa alternativ sysselsättning och en civil produktion, kommer att utvecklas vidare så fort man över huvud taget har fått utredningsresurser och finansiella resurser. Men det går inte alt omskapa en sådan här stor och omfattande industri på en kafferast. Det tar sin tid, och man får ge sig till tåls. Det enda man kan göra är att konstatera att det finns en insikt om problemet och atl regeringen har färdriktningen klar för sig. Den är helt uppenbar för regeringen, och jag kan försäkra alt del kommer ytterligare initiativ i fortsättningen.

Jag vill bara erinra Marie-Ann Johansson om alt de pengar som staten har lämnat har lämnats endast till den ena parten, till Saab-Scania. Det amerikanska företagel kan man alltså inte bedriva någon utpressning mot med hjälp av de pengar som är utlånade.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Ifrågavarande betänkande gäller närmast hur vi skall kunna omskapa den huvudsakligen militärt inriktade svenska flygindustrin till atl inriktas på civil produktion. Det är en mycket angelägen uppgift som självfallet kommer alt ta sin tid. De i propositionen föreslagna lånen till Saab-Scania och Volvo Flygmotor är behövliga för att man skall kunna klara av den omställningen. Jag hoppas att vi skall kunna inskränka oss till de resurser som i dag anvisas i propositionen, men mycket kommer naturligtvis att bero pä hur Saab-Scanias samarbete med Fairehild och Volvos med Garrett kommer att utvecklas och om projektet kommer att få framgång, så

alt man kan skapa sysselsättning genom en ulveckling och tillverkning i Sverige.

Den diskussion som har förts här i kammaren och även i utskottet har i mycket handlat om huruvida man skulle kunna få till stånd en samordning mellan Saab-Scanias Fairchildprojekt oeh Volvo-Garrettmotorn. Jag tror inte atl det från vår synpunkt vore lyckligt om man försökte göra några bindningar här. För Saab-Scania och Fairehild är det helt klart att det finns tre förhållandevis likvärdiga motorer - jag säger förhållandevis, eftersom utvärderingen inte ännu är klar. Det är dels Garreitmotorn, dels Pratt & Whitney-motorn, dels en motor frän General Electric. Jag vill erinra om att Saab-Fairchild har ett samarbetsavtal pä 50/50-basis, där Saab inte kan diktera några villkor. Saab har fått etl bra avtal med Fairehild, genom vilket man förlägger 75 % av utvecklingen av det nya kortdistansplanet till Sverige. Det ställer sig alltså mycket svårt för oss här i riksdagen atl i samband med att vi anvisar ett lån, åtminstone om del skall ges på någorlunda kommersiella villkor, påtvinga detta samarbetsprojekt en viss motor som man inom projektet inte finner vara ekonomiskt försvarbar.

I reservation 1 talas det om att Saab-Scania "inte bör göra strängt kommersiella överväganden" vid bedömningen av vilken motor man skall använda sig av, utan att man skall se till "utvecklingen för svensk flygindustri". Jag måste säga att jag ställer mig litet oförstående lill varför man över huvud taget har avlämnat denna reservation. Som jag ser det måste Saab och Fairehild se till möjligheterna att lyckas med projektet med avseende på försäljningen pä världsmarknaden. Marknaden för denna typ av plan omfattas av ungefär 1 800 enheter per år. Av dessa kan maximalt 20 säljas i Sverige. Det är alltså fråga om att lyckas på världsmarknaden i hård internationell konkurrens. Det gäller då att ta den motor som har största förutsättningar att tillsammans med Saab-Fairchildplanet bli möjlig att sälja, så alt man kan skapa tillverkning i Sverige.

Jag vill också kommentera del Ingvar Svanberg sade oeh säga att del inle är fråga om hell amerikanska motorer. Både Pratt & Whitney oeh General Electric har klart uttalat att det bör bli legotillverkning i Sverige av dessa motorer. Frågan gäller om man skall förlägga tillverkning av motordelar lill Trollhättan eller fill Linköping. Jag kan inte se annat än att även den socialdemokratiska reservationen indirekt utmynnar i att utvecklingen för svensk flygindustri gynnas bäst om man väljer den motor som gör att Saab-Fairchildprojektet kan lyckas kommersiellt bryta vallen för svensk flyginduslri och som onödiggör ytterligare insatser av svenska skattemedel för att få till stånd civil produktion.

Jag vill även tillägga att om vi över huvud tagel skall diskutera atl från riksdagen ställa några absoluta villkor, så talar alll i dag för atl det s. k. Fairchildprojektet skulle stjälpas om vi föreskriver Garrettmotorn i stället för någon annan motor som bättre skulle gynna projektet.

Jag ställer mig frågande till varför reservation 1 över huvud taget har avgivits, eftersom man knappast kan framtvinga en olämplig motor i det här sammanhanget. Vad det gäller är om projektet alls kan genomföras, om man

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

125

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

inle får använda den motor som är mest lämpad.

Beträffande vpk-motionen tycker jag alt man helt kort kan konstatera alt det här rör sig om de åtgärder som regering oeh riksdag har ansett vara lämpliga att föreslå till dags dato. Vi vet inle hur Garrettmotorn kommer att lyckas. Det gäller ju inte bara att sälja lill Saab-Fairchild, utan man måsle sälja på världsmarknaden lill ett antal olika flygplanstillverkare. Förelaget måste lyckas precis som Saab-Fairchild. Hur man kommer alt lyckas avgör om ytterligare statliga insatser blir nödvändiga för att i acceptabla former klara konverteringen av denna industri till civil produktion.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i näringsulskottets betänkande nr 63.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) replik;

Herr talman! Del som Per Westerberg sade om vpk-motionen måste jag tolka så, att han menar att det som han nämnde är det enda som staten behöver göra närdet gäller övergången lill civil produktion. Han menar alt vi skall pröva med detta. Lyckas det skulle alltså arbetena säkras på Volvo Flygmotor AB oeh på Saab-Scania AB utan atl man behöver vidta ytterligare åtgärder när det gäller civil produktion, t. ex. dem som flygindustridelegationen har föreslagit. Jag tycker att det är litet märkligt, om denna uppfattning är riktig. Såvitt jag förstår är den allmänna meningen alt det behövs betydligt fler åtgärder för alt man skall kunna gå över till civil produktion.

PER WESTERBERG (m) replik;

Herr talman! Naturligtvis kan det komma alt behöva vidtas betydligt fler åtgärder. Det har föreslagits ett antal olika mindre projekt, men som Marie-Ann Johansson säkert har noterat är det förhållandevis smä projekt. Del är ändå fråga om huruvida Garrettmotorn och Saab-Fairchildplanet kommer alt få ett marknadsgenombrotl. Blir del ett marknadsgenombrott, finns det ingen anledning att vi i denna kammare anslår mer pengar till förelag som kan klara denna övergång själva.

126

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Näringsutskottets betänkande bygger i så hög grad pä den debatt som industriministern oeh jag förde med varandra den 8 maj i kammaren att jag anser det motiverat alt gå in i diskussionen även i dag. Jag blev den gången förvånad över den passivitet som kännetecknade industriministern när det gällde att åstadkomma en samordning mellan flygplans-och flygmotortillverkningen pä den civila sidan.

Del var naturligt att jag började fundera över vad som kunde ligga bakom denna passivitet. Här gäller det all använda statliga medel. Delfinansieringen innebär, som var och en förslår, atl staten gör betydande tillskott. Efter att ha läst näringsutskottets betänkande och lyssnat till majoritetens båda företrädare ställer jag mig ännu mera frågande. Skälet till passiviteten är uppenbarligen inte att man anser att det skulle innebära en fördel att ha en

motor som är tillverkad helt utanför Sveriges gränser. Inle heller är skälet, såvitt jag förstår, att man har kunnat visa att den motor som avses bli tillverkad vid Volvo Flygmotor AB inle fyller de prestandakrav som man har rätt att ställa.

I stället har jag tolkat utskoltets betänkande och uttalandena här i kammaren på det sättet att det är principer som man rider på. Man menar all det är fel att staten skall vara aktiv på delta område. Passiviteten upphöjs till det grundläggande. Meningen är att man skall överlämna åt företagen och åt konkurrensen att bestämma hur statliga medel skall användas. Riksdagen beviljar här etl lån på 350 milj. kr. åt ett företag. Men hur dessa statsmedel sedan används låter man företaget bestämma. Man vill inle ens göra etl uttalande om att regeringen aktivt skall verka för att det civila flygplanet, för vilket staten ställer dessa medel till förfogande, skall förses med en motor frän en annan svensk industri, som man lämnar elt län om 160 milj. kr. till. Visar inle detta hur farlig passivitetsprincipen är? Jag skulle faktiskt vilja be kammarens ledamöter alt fundera en stund över konsekvenserna av det ställningstagande som majoriteten inom näringsutskoltet bjuder in oss att ta.

Riksdagen kan aldrig, lika litet som regeringen, flytta över sitt ansvar för statens finanser lill någon annan. Men del är vad majoriteten inom näringsutskottel nu är i färd med alt göra. Här kan situationen bli den atl vi beviljar etl län till utveckling av en civil svensk flygmotor men den kommer inte atl användas i elt svenskt flygplan, till vilket vi beviljar stora belopp.

Fundera ett ögonblick över konsekvenserna för den svenska flygindustrin av etl beslut i enlighet med majoritetens förslag i näringsulskottel! Här finns elt enastående tillfälle att utnyttja den mycket stora tekniska kapacitet och yrkeserfarenhet som den svenska flygmotor- och den svenska flygplansindustrin representerar genom en samverkan mellan dessa två. Men denna möjlighet kan lätt förspillas. Vilken framtid har flygmotorindustrin i Sverige om man inte ens vill använda den motor man där tar fram i ett svenskt civilplan?

Man talar om att här gäller att konkurrera på väridsmarknaden, men man tänker bara på den konkurrens man kan göra på flygplanssidan. Men hur skall en svensk flygmotor kunna konkurrera på världsmarknaden om man från svenska flygplanstillverkares sida säger; Vi väljer en annan motor? Det tål atl fundera litet över - såvitt man inle avser alt vi bara skall ha en flygplanstillverkning tillsammans med etl amerikanskt företag och strunta i flygmolortillverkning i Sverige. Men avser man det, då tycker jag atl man skall säga del frän den här talarstolen.

Man manar nu fram bilden av de stora riskerna för en farlig socialism om staten lägger sig i hur statliga medel skall utnyttjas. Detta är en ny näringspolitisk princip. Staten skall lämna över åt förelag alt bestämma detta, om det inte skall vara fråga om en farlig socialism, som man på borgerligt håll skall motarbeta.

Det skulle vara väldigt intressant om man finge lyssna till ett samtal mellan företrädare för den liberala regeringen i Canada och svenska statsråd eller

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. ni.

127

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

varför inte borgerliga ledamöler av näringsutskottet. I Canada ställer staten upp villkor för lån till flygplanstillverkning, nämligen det villkoret att man -så långt möjligt - skall använda motordelar som tillverkas i Canada.

Majoriteten uttalar också att det inte går att ställa krav på samverkan här, därför att ett amerikanskt företag är inblandat. Låt mig få upprepa: Här gäller det hur svenska statliga medel skall användas. Det kan vi väl ändå inte, herr Sjönell, lämna över åt amerikanska företag att bestämma?

Jag reagerar faktiskt utifrån konstitutionella och även nationella utgångspunkter mot ett betraktelsesätt av denna typ - atl vi inte kan ställa villkor därför att ett amerikanskt företag inte skulle godkänna detta.

Det är sällan man hör uttalanden av det här slaget i Sveriges riksdag. Men det amerikanska företaget lär inte tveka om att det ingår statliga medel i det finansieringsunderlag som finns för flygplanet.

Till detta kommer dä de sysselsättningspolitiska konsekvenserna. Det uppstår svårigheter i Trollhättan, om Volvo Flygmotor inte kan fä beställningar på de flygmotorer som staten nu ger lån lill. Man får en tillverkning för den aktuella motorn, men man får en tillverkning också för framtiden.

Även om man inte i övrigt delar min syn pä den svenska finanspolitiken och den svenska näringspolitiken borde man väl ändå vara intresserad av att det skapas sysselsättningstillfällen i Sverige. För dessa sysselsättningstillfällens skull borde man vara beredd alt överge passivilelsprincipen och kunna förena sig med reservanterna om att uppmana regeringen att aktivt verka för att Saab skall förse sitt flygplan med en motor från Volvo Flygmotor. År det en farlig socialism som man i den borgerliga ideologins namn måste säga bestämt nej till? Jag har sä svårt att förstå det. Kan man inte anlägga vanliga vettiga sysselsättningspolitiska perspektiv på en sådan sak? Kan man inte vara mån om att utveckla den svenska flyginduslrin även på motorsidan? Kan man inle vilja vara med om att slå vakt om den gamla svenska principen att det är staten som bestämmer hur statliga medel skall användas? För mig ter det sig som fullständigt naturligt alt man får lill stånd ett samarbete pä denna punkt.

Herr talman! Jag ansluter mig till det yrkande som Ingvar Svanberg har "ställt.

I detta anförande instämde Wivi-Anne Radesjö och Lars-Åke Larsson (båda s).

128

PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Vi har inte frän den borgerliga majoriteten i näringsutskottet talat om socialism. Vi har inte velat vara på någol vis kritiska mot att det skall bli sysselsättning. Tvärtom - genom att vi har agerat som vi gjorl anser vi oss slå vakt om sysselsättningen i Sverige på bästa sätt. Samordning i alla sammanhang lär knappast ge ökad sysselsättning.

För det första vill jag påpeka för Hilding Johansson att det är inte ett företag som är inblandat i den här flygplanstillverkningen och motortillverk-

ningen, ulan två. Det är dels Garrett, dels Fairehild - det ena med Volvo Flygmotor, det andra med Saab-Scania. Dessa tvä är partner.

Skulle man från amerikansk sida när det gäller amerikansk tillverkning ställa samma villkor, skulle naturligtvis alla sarnarbelsprojekt av denna art över gränserna komma att torpederas.

För del andra undrar jag vad Hilding Johansson menar med att vi skall värna om sysselsättningen i Sverige genom alt föreskriva att man skall använda sig av Garrettmotorn. Det är väl ändå sä, Hilding Johansson, att det måste fram en konkurrenskraftig motor i Sverige i samarbete med Garrett -om vi skall få sysselsättning. Lyckas dessutom Fairehild tillsammans med Saab med sin flygplanstillverkning, kommer vi också alt få tillverkning av de med Garreitmotorn konkurrerande motorerna i Sverige, och det ger sysselsättning, om än inte i Trollhätteomrädet - Hilding Johanssons hemtrakter.

Herr talman! Jag förstår inte riktigt Hilding Johanssons resonemang. Det måste ändå vara så att man väljer de resp. samordningar och konstruktioner som skapar förutsättningen för att man skall kunna sälja de produkter man har till sitt förfogande.

Jag skulle även vilja fråga Hilding Johansson, om han inte inser att det har varit fråga om en förhandling mellan staten och resp. förelag där man för att ge lånen till resp. företag har ställt upp statuterna och villkoren i de förslag som regeringen har lagt på riksdagens bord. Är Hilding Johansson beredd att, exempelvis när Saab har legotillverkning av motordelar till Douglasfab-rikerna, även se lill alt man då - från exempelvis flygbolaget SAS, som Sverige är delägare i - endast skall köpa Douglasmaskiner? Det skulle naturligtvis gynna sysselsättningen i Sverige, men det skulle knappast gynna SAS.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. m.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

HILDING JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! När jag sade att man hade manat fram den farliga socialismen här i debatten var min replik inte riktad lill Per Westerberg, utan lill Bengt Sjönell, som faktiskt förde in det resonemanget i debatten. Nu har han inte tillfälle att vara närvarande, och jag får alltså inte möjlighet att diskutera detta med honom. Jag har läst utskottets belänkande ordentligt, men där står del inte.

Jag tror inte heller alt man är emot tanken pä att skapa sysselsättning i Sverige. Men är det en riktig metod atl skapa sysselsältning atl vara så passiv atl man inte ens vill göra ett uttalande om att regeringen skall utveckla aktivitet för att få till stånd den samordning det här gäller? Självfallet är en samordning inte alllid nödvändig, men jag betraktar Sverige som ett så litet land att vi inte har räd alt ha tvä konkurrerande flygplansindustrier och inte heller två konkurrerande flygmolorinduslrier. Om jag fattade den senaste talaren rätt var han i färd med att vilja skapa sådan konkurrens - Garrett i

129

9 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162 Trollhättan och någonting annat i Linköping. År Sverige ett så slort

Onsdaeen den industriland att vi har råd med sådan konkurrens? Jag har inte sett något

4 iuni 1980 exempel på del. I stället är det viktigt all våra resurser samordnas.

_____________ Sedan kan det hända all den ärade talaren inle har något intresse av atl vi

Lån till Saab- '" sysselsättning i Trollhättan. Men även med risk för atl bli beskylld för

Scania AB och lokalpalriotism måsle jag säga atl vi har behov av ökad industriell

Volvo Flygmotor sysselsättning i Trollhätteregionen och att jag är beredd att verka för detta.
AB m m Jag har svårt atl se varför man skall skapa en svensk konkurrens här. Man

talar om att man skall ha en flygmotor som är internationellt konkurrenskraftig. Jag delar den uppfattningen. Men jag kan inte se all del skulle vara möjligt atl i Sverige få fram två motorer som bägge två är konkurrenskraftiga på det internationella fältet.

PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Det är inle fråga om alt i Sverige få fram två konkurrenskraftiga motorer, utan det är fråga om dels att Volvo Flygmotor tillsammans med en amerikansk tillverkare håller pä atl utveckla en motor, dels atl Saab-Scania kan få möjlighet lill legotillverkning av en annan motor, om det visar sig att Fairchildprojektet erfordrar det eller har större möjligheter att lyckas på världsmarknaden om man får tillfälle att utnyttja den andra motorn.

Herr talman! Jag är fortfarande litet förvånad över reservationen 1. som Hilding Johansson är förespråkare för. Ställer denna kammare krav pä atl Saab-Fairchild skall ha Garrettmotorn även om denna är mindre förmånlig än konkurrerande motorer, faller Saab-Fairchildprojektet, och det lär inte gynna sysselsättningen vare sig i Trollhättan eller i Linköping.

Herr talman! Jag ber ånyo att få yrka bifall till hemställan i näringsutskottets betänkande.

HILDING JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Man har inle i debatten kunnat visa att den motor som Flygmotor tar fram tillsammans med elt amerikanskt förelag är preslanda-mässigt så dålig att den bör mönstras ut - att den är en sämre motor, som man av denna anledning behöver kassera i Linköping eller New York.

Till detta vill jag lägga alt det är ganska märkligt alt ingen har diskuterat den finansiella sidan av den här frågan. Etl av de skäl som jag åberopade i mitt huvudanförande var atl när staten ger bidrag eller beviljar lån är del ändå nödvändigt för staten inle bara alt ha insyn i verksamheten utan också att påverka hur medlen används. Del är helt enkelt vår skyldighet som riksdag atl påverka pä det sättet. Men tydligen vill den borgerliga majoriteten i näringsutskoltet att denna riksdagens uppgift skall lämnas över åt ett enskilt företag i Sverige i samarbete med ett företag i USA.

Talmannen anmälde att Per Westerberg anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till ytterligare replik. 130

KERSTIN ANDERSSON i Fljärtum (c);

Herr talman! De flesta här i kammaren skulle väl gärna skriva under på s-reservationens ord om att det vore bra om Saab-Scanias nya flygplan fick en lill stor del svenskbyggd motor - i synnerhet vi från norra Älvsborg och Trollhättan, som vet vad sysselsättningen på Volvo Flygmotor betyder för trakten. Den höga tekniska kunskap som man har inom företaget där måste vi ta vara pä för framtiden.

Men vi vet också atl när det gäller etl kommersiellt företag kan man inle gä ut och säga atl vi måste la en speciell motor, för då sätts ju konkurrensen och alla förhandlingsrutiner ur spel. Motorn måste vara bra. Vore det elt militärt plan - som staten beställer - kunde det vara annorlunda. I likhet med utskottsmajoriteten och i enlighet med vad industriminister Äsling sagt i ett frågesvar litar jag hell pä Volvo Flygmotor och dess samarbetspartner Garrett när det gäller motorns prestanda oeh tillförlitlighet och när det gäller möjligheten att i konkurrens med andra företag erhålla ordern från Saab-Scania oeh dess samarbetspartner Fairehild. Hilding Johansson har tydligen inle samma tilltro till deras förmåga.

Det ligger elt mycket stort ansvar på Saab-Scania. Företaget har stort inflytande pä valet av motor, bl. a. genomatiman har en stor ekonomisk del i det aktuella flygplansprojektet. Man har stora möjligheter att vid sin bedömning ta med i beräkningen vad det skulle betyda för Sverige samt Volvo Flygmotor och dess utveckling och ställning i världen inom del högteknologiska området om detta förelag får ordern.

Regeringen har inte formella möjligheter atl gripa in, även om Hilding Johansson skyller pä regeringens passivitet. Vi litar ifrån utskottsmajoritetens sida pä regeringens aktivitet utan att vi behöver göra några tillkännagivanden till regeringen.

Det gäller verkligen för Saab-Scania, som färdetta stora lån, att också visa sitt ansvar för att övriga industrier skall kunna överleva och alt de inte av rädsla för konkurrens försöker stoppa en svenskbyggd motor om den f. ö. är tekniskt likvärdig med andra motorer.

Jag vet all industriminister Äsling är förhoppningsfull och optimistisk om Volvo Flygmotors konkurrenskraft när det gäller motortillverkningen, och jag vill därför yrka bifall lill näringsutskottets hemställan i betänkande 63.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Lån till Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB, m. rn.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag hade inte väntat att Kerstin Andersson skulle anföra några andra synpunkter än dem hon log upp. Honsätter sin lit till regeringen, till Saab-Scania i Linköping och lill ett amerikanskt företag som samverkar med det svenska företaget. Måtte hon fä rätt.

Men det finns elt bättre sätt - det är alt rösta pä reservationen. Den ger större garantier. Utskottsmajoriteten visar en förtröstan som är helt ogrundad eller bygger på lösan sand.

Överläggningen var härmed avslutad.

131

Nr 162 Mom. I

Onsdagen den 4 juni 1980

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltets hemställan, dels reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärl votering

.o II c i upplästes oeh godkändes följande voteringsproposition;

Scania A B och

,, I r-i . Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkan-

Volvo Flygmotor "=

. r, de 63 mom. 1 rösiar ja,

AB, rn. rn.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 63 mom. 2 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ingvar Svanberg begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkan
de 63 mom. 3 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.
132 Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Ingvar Svanberg m. fl.

Ja - 159 Nej - 157

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall fill dels utskoltets hemställan, dels motion 1950 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Marie-Ann Johansson begärt votering upplästes oeh godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkande 63 mom. 4 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motion 1950 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat för ja-propositionen. Dä Marie-Ann Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 17

§ 10 Gummiindustrin (forts.)

Fortsattes överläggningen om näringsutskottets belänkande 1979/80:61.

SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! I går kväll hann vi börja debattera näringsutskoltets betänkande nr 61, som handlar om gummiindustrin. Tre av motionärerna var då uppe i debatten oeh framförde väsentligen kritiska synpunkter på utskoltets skrivning. De tyckte att skrivningen var nonchalant och lämnade mycket övrigt att önska. Det påpekades också att vissa fakta hade utelämnats i utskottets skrivning.

Det var äldre riksdagsledamöter som framförde dessa åsikter. De borde rimligtvis känna till hur utskotten jobbar och vilka möjligheter ett utskott har alt kontakta expertis. Utskottet i sig självt har ju inte experter av olika slag som kan göra de undersökningar som krävdes i debatten i går - utskottsledamöterna har f. ö. inle heller rätt alt göra sädana undersökningar. När det gäller bakgrundsbeskrivningar har utskottet alt i allt väsentligt förlita sig pä de uppgifter som det får dels från industriverket och andra statliga organ, dels frän departement.

Jag kan tillägga atl sedan utskottet avlämnade detta betänkande har några

133

Nr 162 veckor förflutit, och mycket har hänt under den tiden. Bl. a. har det i

Onsdnepn dpn kammaren varit en interpellationsdebatt som gällde lägel för gummiindustrin

4 juni'1980 här i Sverige.

Vad beror del på alt vi barett enhälligt utskottsbetänkande? Jo. del hänger

r ■■ j , ■ samman med att industriverket har regeringens uppdrag att göra en

Gummiindustrin & k fp & &

kartläggning av den svenska gummiindustrin. Jag hänvisar i del sammanhanget lill s. 11 i utskoltsbetänkandel. Vi får alltså avvakta utredningens resultat.

Jag har varit i kontakt med industriverket, och där meddelades det mig från ansvarigt håll att den tillsatta referensgruppen har kallats lill sammanträde den här veckan och att kartläggningen blir klar under juni månad. Utskollet har tidigare begärl alt fä en övergripande plan för den svenska gummiindustrin, och vi har alltså alt nu invänta förslag i den riktningen.

Till de motionärer som deltog i debatten i går vill jag säga att utskottet har avstyrkt de yrkanden som gäller nationalisering av vissa delar av gummiindustrin. Däremot blir motionsyrkandena om ett samlat program för gummiindustrin fillgodosedda när utredningen blir klar med silt arbete och förslag läggs fram.

JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr talman! Det otillfredsställande med utskottets ställningstagande framför allt när det gäller Tretorn AB, som jag i den tidigare debatten i första hand berörde, är ju att utskottet försöker skapa föreställningen atl man nu harfålt en sorts andrum, altman nu har börjat finna en lösning på problemen genom de litet egenartade rekonstruktioner som har skelt. Jag tycker att man skall vara så pass ärlig att man ser sanningen i ansiktet. Om man har någon strävan att slå vakt om gummiindustrin och vill få till stånd en förnyelse av den, så alt den kan komma ur den återvändsgränd där den nu kan sägas vara och förnya silt produktsortiment, utveckla del och få en verkligt långsiktig framtid, då skall man vara så ärlig atl man erkänner faktum, nämligen atl de "lösningar".som nu presenterats och som utskottet faller tillbaka på inle alls är några lösningar. De kan sägas vara en sorts förlängning eller konstgjord andning - snarast för atl utöka plundringen, om man skall uttrycka sig cyniskt.

Utrustningen i Tretorns fabrik är så nedsliten och dålig att den inle kan beräknas ha någon större livslängd. Den måste i grunden förnyas. Lokalerna är så eländiga alt om fabriken över huvud laget skall ha någon framtid måsle avsevärda nyinvesteringar till. Vad man nu gör på Tretorn är ju alt gå ut och höja preslationskraven utan alt göra någonting åt den utomordentligt dåliga och nedgångna arbetsmiljön.

Man skall nu t. ex. på Tretorns avdelning för slövellillverkning samla mer
folk än tidigare i skosalen. Där skall nu ännu fler människor stå med en ännu
mindre luftkubik och andas in ångorna från cementen med tiolösning i. Inte
har man så mycket pengar atl man ens kan ge löfte om att ordna det luflutsug
som de arbelsmiljöansvariga myndigheterna har krävt!
134 När marginalerna är så knappa och företagels ekonomi ligger så pä gränsen

måste man säga sig atl det hela inte kan fortgå. År man för en förnyelse, måste man också vara för en satsning av inilialresurser på elt ordentligt sätt. Det kan bara ske genom en rekonstruktion av företagel i statlig regi och genom en nationalisering.

PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:

Herr talman! När kammaren i går kväll avbröt förhandlingarna milt i behandlingen av det här ärendet tänkte jag att del kanske var bra - därmed gav man utskoltets talesman en oförutsedd möjlighet att kritiskt granska den kritik som jag framförde mot utskottets sätt att hanlera frågan. Den förhoppningen har inte infriats - utskottets talesman kom i dag tämligen tomhänt till debatten och visade sig vara okänslig för den kritik som vi framförde i går. Han bekräftade alt mycket har hänt men drog inga som helst slutsatser av del. Jag har därför egentligen bara tvä frågor. Den första är: Vari ligger del industripoliliskt felaktiga i att nu begära ett program för den svenska gummiindustrin och i del sammanhanget föreskriva atl det skall läggas fram lill nästa riksmöte?

Den andra frågan är: Vad har ulskotlels företrädare för idéer om hur kapitalförsörjningen inom gummiindustrin skall klaras på kort sikt och på lång sikt?

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

MAJ-LIS LANDBERG (s) replik;

Herr talman! Vi har varit kritiska mot alt del ännu inte framlagts någon plan för gummiindustrin. Industriminister Äsling lovade 1976 att man mycket snabbt skulle komma fram med en plan och ett program för hur gummiindustrin skulle se ut i framtiden. Sedan dess har det hänt så mycket inom gummiindustrin atl det är helt naturligt att de som är anställda inorn gummiindustrin är mycket oroliga för sina jobb. Under allra senaste tiden har det hänt som vi diskuterade förra veckan, nämligen hotet om nedläggning av Goodyear.

Nu säger utskottets talesman att han har fått upplysningar som inte vi fick förra veckan om att statens industriverk, som sysslar med de här frågorna, skall ha sammanträde inom del snaraste. Del är bra. Men vi tycker atl man efter så många år skulle kunna prestera ett program för hur gummiindustrin skall se ut.

Om man haft etl program visste man hur man skulle bete sig och behövde inte vara så orolig som man är i dag. Vi måste i vårt land bestämma oss för om vi över huvud taget skall ha en gummiindustri, hur den skall se ut, hur många som skall vara sysselsatta i den och vilka orter den skall omspänna.

Det är viktigt för oss från Norrköping atl få vela om det över huvud taget blir något stöd för att vi skall få ha kvar den gummiindustri vi har. Norrköping har drabbats myckel hårt av industrinedläggningar, och vi behöver faktiskt det stöd som en kraftfull regering kan ge. Vi hade också väntal oss atl utskottet skulle ge oss det stödet.

135

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

NILS BERNDTSON (vpk) replik;

Herr talman! Man skulle kunna säga atl delta ärende är segt som gummi. Det har funnits på föredragningslistan sedan förra veckan, oeh när behandlingen sker drar del över två dagar. Bordläggningen i natt gav, som tidigare sagts, utskoltets talesman tid att fundera över den kritik vi riktade mot utskottets ståndpunkt. Vad hade han dä atl säga?

Ja, han sade att utskottet har att förlita sig pä de uppgifter man fär, bl. a. frän industriverket. Men, Sven Andersson, utskottets ledamöter är väl oförhindrade att dra egna slutsatser. Sven Andersson har inle kunnat tillbakavisa vår kritik mot alt utskottet förlitar sig på en rad förhoppningar som inte innebär något konkret när det gäller den aktuella situationen för Goodyear och Firestone och heller ingenting när det gäller den långsiktiga utvecklingen i Sverige.

I debatten i går kritiserade vi utskottet för att det bara framhåller betydelsen av alt samhället följer utvecklingen, att det förutsätter alt regeringen tar upp frågan om ett samlat grepp oeh att det förutsätter en rad andra ting. Men på vilka konkreta saker bygger utskottet sitt yrkande om avslag pä motionerna? Utskottet refererar också till de debatter som har förts här i riksdagen, bl. a. arbetsmarknadsministerns svar på min fråga om situationen vid Goodyear i Norrköping för ett halvår sedan. Jag vill erinra om alt arbetsmarknadsministern vid det tillfället hävdade att läget där var bättre än tidigare. De orden ter sig något märkliga som situationen är i dag.

I en annan debatt här i riksdagen menade industriministern att det var för fidigt alt se om en nedläggning av verksamheten i Norrköping skulle få återverkningar på arbetssituationen där. Han gjorde jämförelser med situationen för Firestone i Borås och uttryckte sin fillförsikt om atl Goodyears problem skulle kunna lösas genom samma handlingsmönster som för Firestone. Det är inte myckel att hänvisa lill i dag, därför att situationen är verkligt oroande pä bägge orterna.

I en tidningsdebatt häromdagen såg jag uttryck som rävspel, kohandel, skandal och ekonomiskt vansinne. Det är inte vi motionärer som har fällt dessa ord, utan de har fällts i den politiska debatten i Borås med anledning av situationen där.

I den motion som jag talade för i går har vi yrkat på en utvecklingsplan för svensk gummiindustri och en nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i Sverige. Jag vill fråga utskottets talesman om han anser dessa krav vara omotiverade.

136

SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Herr talman! Det har väl oftast varit så att utskotten här i riksdagen har avvaktat en sittande utredning t. ex. i ett statligt organ, om en sådan funnits i ärendet, innan de har tagit ställning i skilda frågor. Vi har självfallet förlitat oss på atl den ordningen skulle följas även i detta fall. Märkvärdigare än så är det inte. Näringsulskottet kan ju inte gärna uttala sig för en nationalisering i della sammanhang.

Av den debatt där industriministern deltog framgick del väl att det ur

produktionssynpunkt hjälper föga med en nationalisering, eftersom det ju är företagen själva som bestämmer över sina tillverkningssystem. Dessutom har de kvar sin marknad även om de inle bedriver någon tillverkning här. Självklart befinner sig gummiindustrin i Sverige i ett myckel besvärligt läge. Det är också därför som industriverket genom sin utredning vill få en helhetsbild av branschen.

Till Jörn Svensson vill jag säga all det som han säkerligen förslår självfallet är väldigt svårt för etl utskott att pä grundval av motioner kunna ta del av hur det är ställt med exempelvis arbetsmiljön i enskilda fall. Det ankommer på de organ som vi har tillsatt att kontrollera om arbetsmiljön är bra eller dålig, om människor skall tillåtas atl jobba i vissa lokaler. Jag tycker atl det är alt ställa väl stora krav på etl utskott alt det i sina yrkanden skall uttala sig om arbetsmiljön. Men, som jag tidigare har sagl, skall referensgruppen sammankallas denna vecka, och kartläggningen vad gäller den svenska gummivaruindustrin blir klar under juni månad.

Herr talman! Per Olof Håkansson frågade mig-om jag uppfattade honom räll - vilka industripolitiska synpunkter som ligger i det förslag som eventuellt kommer alt framläggas. 1 de flesta betänkanden från näringsutskottet har vi, när sådana ställningstaganden har begärts, hänvisat till utredningar som pågått, såsom t. ex. industriverkets, för alt riksdagen skall få ett fullgott underlag för sina beslut.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Nej, jag begärde inte att Sven Andersson i detalj skulle gä in på de enskilda fabrikernas materiella förhållanden. Det var inte riktigt så jag menade, utan min förebråelse var snarare riktad mot det ständiga undvikande av politiska ställningstaganden och ansvarstaganden som man så ofla fär se när det gäller sädana här bransehkriser. Man skjuter upp sitt eget ställningslagande till dess utvecklingen har skött om atl man har hamnat i elt läge, där man egentligen ingenting kan göra. Detta fruktar jag håller på att ske här. Skall man vara ärlig mot människorna, i första hand mot dem som arbetar i denna industri, måsle man säga till dem endera av två saker.

Antingen säger man all man inle är beredd till några förnyade grundläggande insatser utan måste se det förhållandet i ögonen att denna industribransch måste ges upp. Då får man försöka ordna alternativ sysselsättning. Till de gamla, som börjar närma sig 55-60-ärsåldern får man säga; O. K., ni har slitit färdigt och vi får försöka ordna förtidspension eller liknande saker. Det är den ena vägen man har atl gå.

Men det finns också etl annal alternativ, nämligen alt säga alt skall man hävda den svenska gummiindustrin och slå vakt orn den, kan man inte göra det i det tillstånd som den nu befinner sig, utan då måste en grundläggande upprustning av gummiindustrin företas i fråga om lokaler och produktionsmedel. Man måsle inrikta sig på alt fortlevnaden kan realiseras bara om man har en väldigt offensiv produktutveckling. Också del är en möjlig väg, men den kan inle beträdas med den organisationsform som gummiindustrin har i dag. utan den förutsätter en nationalisering av företagsenheterna. Endast en

137

Nr 162 nationalisering kan ställa sådana resurser till förfogande atl en förnyelse kan

Onsdagen den garanteras.

4 il i" 1980 Dessa två vägar har man att välja mellan. Vad jag ständigt reagerar mot i

_____________ dessa branschdiskussioner är att ulskoltsmajorilelerna egentligen inte säger

Cl n riiindustrin någonting. Man skjuter på ställningstagandena, medan man i själ och hjärta har givit upp striden. Det är dock en väsentlig skillnad - det tror jag att Sven Andersson är beredd alt medge efter atl ha funderat närmare på saken -mellan att vara elt passivt offer för en rådande marknadssituation, när man står där med en dålig utrustning, och att på ett offensivt sätt kunna möta och kanske erövra marknader förnya produkter, om man får litet resurser till alt rusta upp sitt nedgångna tillstånd med. Marknadsförutsättningarna är olika i de båda fallen.

PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:

Herr talman! Ingen skall komma oeh beskylla Sven Andersson för att vara en inkonsekvent person. Del han gör i sin replik här är atl han egentligen bara fortsätter det resonemang som förs i belänkandet och säger alt praxis är att man skall avvakta att en sittande utredning blir färdig. Får jag då påpeka att jag redan 1976 förde en debatt med industriminister Äsling om dessa frågor. Han lovade vid det tillfället atl ulredningen, som alltså är sä gammal, skulle ske pä del sättet att kommunerna skulle medverka. Utredningen skulle också arbeta inom vissa tidsramar. Jag kan nu bara konstatera att de löftena inte har hållils. Nu hänger näringsulskottet upp ett nytt uppskjutande på denna utredning. Jag tillhör dem som frågar: Varför fär man inte ifrågasätta, när väsentliga förutsättningar ändras i ett utredningsarbete?

Vad vill då vi motionärer? Vi vill helt enkelt precisera arbetet och fastställa ramar. Vi tycker att det är fel att - såsom utskottet är - vara avvaktande och passiv.

Sedan gjorde Sven Andersson medvetet eller omedvetet den turneringen av min fråga att han inte tog upp den på korrekt sätt. Jag tror nämligen att man måsle formulera frågan som jag gjorde första gängen: Om utskottet inle vill vara med om det vi begär, vari ligger då det industripoliliskt felaktiga i att arbeta fram ett program för den svenska gummiindustrin med de preciseringar som vi har gjort?

Att Sven Andersson helt avstod från att diskutera hur kapitalförsörjningen skall ordnas är också konsekvent, för det har heller inte utskottet gjort,

MAJ-LIS LANDBERG (s) replik;

Herr talman! Det är ganska upprörande atl höra Sven Andersson, Jag tycker nog atl Sven Andersson och utskottet har tagit alldeles för lätt på uppgiften. Det är ändå fråga om väldigt många människors sysselsältning, om deras framtid. Det enda vi egentligen har begärl är all utskottet skulle ha stötlal oss när det gäller att påskynda alt få fram ett program för hela gummiindustrin i värt land.

Om vi inle hade någon gummiindustri i landet, Sven Andersson, om det
13g inle tillverkades några bildäck i Sverige, som vi gör på Goodyear, skulle del

påverka väldigt mycket annat i vårt samhälle. Det skulle framför alll påverka Nr 162
importen och det kunde också påverka samhällsekonomin. Därför tycker jag Onsdaeen den
att utskottet borde ha behandlat den här frågan något mer seriöst, 4 j,pj jggQ

NILS BERNDTSON (vpk) replik: Gummiindustrin

Herr talman! Låt mig friska upp Sven Anderssons minne genom atl erinra om vilka frågeställningar vi reste i debatten i går.

När ulskotlet sätter sin lit till en ullovad kartläggning av den svenska gummiindustrin påpekade vi alt del är en akut krissituation för såväl Goodyear i Norrköping som Firestone i Borås och förmodligen även i Viskafors, Jag sade också att medan gräset växer dör kon, för del finns inget konkret att la fasta på.

Vi kritiserade vidare alt utskottet förutsätter atl regeringen skall la upp frågan om ett samlat program och eventuella statliga insatser när utredningsarbetet är klart någon gång under 1980. som man hoppas. Men vad händer om de här aktuella industrierna då har slagit igen? Vad skall man ta för grepp för att dä lösa problemen?

Hur ser Sven Andersson pä frågan om Goodyears och Firestones fabriker avvecklas här i Sverige under liden han och utskottet förlitar sig på alt någonting skall hända?

Nej, utskottets hållning är förödande passiv, och det kommer ni inte ifrån. Det ges inga besked lill arbetare och tjänstemän vid Goodyear och Firestone som i dag hotas av arbetslöshet, inga besked om vad ni anser alt regeringen omedelbart skall göra och heller inga besked om hur ni ser på gummiindustrins framtid i vårt land.

SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Herr talman! Nils Berndtson oeh även Maj-Lis Landberg fick ju svar vad gäller Goodyears fabrik i Norrköping, när industriministern redogjorde för sina överläggningar med företagen för atl förmå dem att lämna så pass mycket rådrum all man skulle komma fram lill någon form av fortsatt sysselsättning. Men det redovisades då också vilka problem det innebar.

Nej, jag kan inte alls hålla med dem som påstår atl utskottet har varil nonchalant och passivt i den här frågan. Det lycks inte spela någon roll för motionärerna vad utskottet har skrivit. Vi säger ju att när utredningsarbetet är avslutat skall frågan tas upp om elt samlat program. Ni vill ju ha ett samlat program. Men hur kan ni tro att det är möjligt för ett ulskoll all skriva etl samlat program för gummiindustrin? Har ulskotlet expertis härför till förfogande? Vi har uttalat oss positivt i denna fråga, och det tycker jag att ni skall notera.

Som jag tidigare sade har industriverket upplyst mig om att referensgruppen sammankallas denna vecka. Under juni månad blir denna karlläggning klar. och dä kan vi avvakta den plan som alla så hett åslundar att få se. Och då förutsätter vi också, som utskottet skriver, att regeringen snabbt kommer med förslag.

139

Nr 162 Talmannen anmälde att Per Olof Håkansson, Maj-Lis Landberg och Nils

Onsdanen den Berndtson anhållit alt lill protokollet fä antecknat all de inte ägde rätt lill

4 juni 1980 ytteriigare repliker.

Gummiindustrin NNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag kan instämma i början av Nils Berndtsons första replik. Vi har lyckats dra ut denna debatt som elt gummiband över sju dagar och tre debatlillfällen. Nu är vad som skall sägas, diskuteras, frågas och besvaras i denna debatt egentligen allaredan gjorl. Orsaken lill atl jag en gång begärde ordet i debatten om näringsulskottets betänkande 61 var dels en skrivelse som centerns kommunorganisation i Norrköping skickat till regeringen om Goodyears framlid, dels elt behov av att fråga utskoltets talesman om han kunde säga någonting närmare om de utredningar angående gummiindu-strins framlid som berörs i betänkandet.

För atl börja med skrivelsen från kommunorganisationen, så säger man där bl. a.:

Vi förväntar oss atl regeringen lar initiativ till en översyn av gummiindustrin i Sverige bl. a. ur försörjningssynpunkt. Det finns bl. a. anledning att se över vår försörjningsberedskap när det gäller industridäck, traktordäck, däck till tunga maskiner osv. Tills en sådan översyn har skett bör Goodyears ledning kunna förmås vänta med elt ställningstagande till inriktning och verksamhet vid Norrköpingsfabriken.

I näringsulskottets betänkande 61, som vi nu behandlar, sägs bl. a.:

"En kartläggning av den svenska gummivaruindustrin genomförs pä
regeringens uppdrag av statens industriverk. Resultatet skall utgöra en
utgångspunkt för bedömning av utvecklingstendenserna inom branschen.
---------------------------- Utredningsarbetet beräknas bli avslutat under år 1980.

Beträffande Goodyears fabrik i Norrköping vill utskottet framhålla att följderna av en eventuell nedläggning av produktionen bör granskas från beredskapssynpunkt. Detta sker för närvarande inom regeringskansliet

I anslutning lill detta vill jag göra samma påpekande som jag gjorde i frågedebalten med industriministern förra torsdagen, nämligen atl del vore synnerligen oklokt och olyckligt om vi inte kunde få fram dessa utredningar i sådan lid atl hänsyn kunde tas till deras resultat innan vi eventuellt måste se en yrkeskunnig arbetarkår skingras och en fabrik byggd just för däcklillverk-ning läggas ned.

Nu har Sven Andersson för utskottets räkning redan besvarat frågan om när de här utredningarna kan tänkas bli färdiga och sagl alt det kan bli snart nog, och som jag har uppfattat del kan det bli inom de närmaste veckorna.

Jag skall därför nöja mig med att säga atl jag naturligtvis hoppas all det
skall visa sig atl Goodyears fabrik i Norrköping behövs. Jag hoppas också atl
del skall gå att finna former för alt rädda fabriken ål Norrköping och
Sverige.
140 Herr talman! Jag har inget annal yrkande än ulskotlels.

PER OLOF HÅKANSSON (s) replik; Nr 162

Herr talman! Låt mig först understryka Anna Wohlin-Anderssons kritik av Onsdaeen den utskottels hantering av frågan. Jag kan inte tolka inlägget på annal sätt än alt 4 jpj jggQ

del gällde en sådan kritik. Men för alt få det bekräftat vill jag fråga om Anna __

Wohlin-Andersson därmed också har den uppfattningen, alt man bör la Guinmiindustrin avstånd från industriministerns försök att placera en ny gummifabrik i Landskrona. Den idén är enligt sakkunniga pä området helt befängd. Det vore därför mycket intressant atl höra Anna Wohlin-Anderssons synpunkter på den frågan.

ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik;

Herr talman! Jag har inte uttalat någon kritik mot utskottets betänkande. Vad jag har sagt är att där finns hänvisningar till två viktiga utredningar; en om gummiinduslrins framlid och en om vilken betydelse Goodyear har ur beredskapssynpunkl här i landet. Det är, som jag också har sagt, viktigt all vi får fram de här utredningarna innan Goodyears framtid går i stöpet. Del vidhåller jag, och mina frågor i del avseendet har jag fått svar på.

PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:

Herr talman! När det gäller försörjningssynpunkten vill jag rekommendera Anna Wohlin-Andersson att inte fästa för slort hopp vid utredningarna. Vad frågan gäller är att överstyrelsen för ekonomiskt försvar i sin till regeringen överlämnade plan utgår från atl Goodyearfabriken är nedlagd som producerande enhet. Min fråga kvarstår alltså; Delar Anna Wohlin-Andersson mot den här bakgrunden industriministerns uppfattning alt det är rätt alt förlägga en ny gumrniproducerande enhet lill Landskrona?

RUNE CARLSTEIN (s);

Herrlalman! Lät mig först beklaga atl industriministern inte hade tillfälle alt stanna kvar under den fortsatta behandlingen av del här ärendet - han hade en internationell kongress som han skulle öppna oeh måste alltså lämna kammaren.

I det nu behandlade betänkandet frän näringsutskoltet lämnas en redogörelse för läget vid Firestones fabrik i Borås. Möjligen kan man av den redogörelsen fä intrycket att problemen för de 350 anställda som är uppsagda är pä väg att lösas. Men så är inle fallet.

Den 13 februari i år framställde jag en interpellation till industriministern om situationen vid Firestone. I del svar som jag erhöll den 10 mars visade industriministern en viss optimism. Möjligheterna att klara av problemen för de uppsagda bedömdes ligga inom räckhåll. Industriministern försäkrade att departementet med uppmärksamhet följde frågan - eller, för att citera:

"Jag vill till alt börja med försäkra Rune Carlstein att den uppmärksamhet med vilken vi har följt hela den här frågan inte kommer atl avta förrän vi är på det klara med atl vi har gjort vad som är maximalt möjligt för alt lösa problemen också i Borås."

Del har nu gäll i det närmaste tre månader sedan jag fick det här beskedel. 141

Nr 162 Någon lösning har inte nätts för de anställda vid Firestones fabrik i Borås.

Onsdaeen den Däremot har tidningarna i de sista av dessa dagar innehållit uppgifter om att

4 iuni 1980 industriministern har planer på att lokalisera en helt ny däckfabrik till

'_____________ Landskrona.

Gummiindustrin förefaller det minst sagl märkligt all samlidigl som 350 yrkesarbetare i

Borås avskedas oeh ställs utan sysselsältning, en modern anläggning står ledig och industriministern sedan månader tillbaka letar efter alternativ sysselsättning till Borås, så pågår sonderingar om alt bygga en ny anläggning i Landskrona. Samtidigt sorn de fackliga organisalionerna fillsammans med representanter för Borås kommun och företrädare för länsmyndigheterna med ljus och lykta söker efter en gumrniindustri som ersättning för de förlorade arbetstillfällena, sä planerar industriministern och regeringen något helt a"nnal.

Industriministern säger sig göra maximala insatser för atl lösa problemen i Borås, och samtidigt är regeringen beredd att ge lokaliseringsstöd för nyetablering i Landskrona.

I Borås finns 250 välutbildade däckbyggare som saknar jobb. Där finns en stor modern fabriksanläggning, specialkonstruerad för gummitillverkning och uppförd med hjälp av bl. a. statliga och kommunala medel. Den står outnyttjad. Och induslriministern går ut och informerar om all det går att få lokaliseringsstöd för nyetablering av en liknande anläggning på annan orl.

Det är inle konstigt att det här landet får en allt svagare ekonomi. Del hade varit bra om induslriministern varil här i kammaren och klarat ut hur det förhåller sig med dessa frågor. I det här läget kan jag instämma i Per Olof Håkanssons yrkande om bifall till motionen 392, som innehåller etl krav på en strukturplan för den svenska gummiindustrin. Del är hög tid atl vi får en sådan plan för gummiindustrin i Sverige.

1 detta anförande instämde Lahja Exner (s).

WILHELM GUSTAFSSON (fp):

Herr talman! 1 det utskottsbetänkande som vi nu diskuterar och där det behandlas några motioner rörande gummiindustrin finns del också, vilket framhållits tidigare, en redogörelse för del aktuella läget vid några av de berörda företagen, bl. a. Firestone-Viskafors och Firestone i Borås.

Utskottet noterar all sysselsättningen vid fabriken i Viskafors har tryggats, sedan Hexagon köpte företaget i februari 1980, men all verksamheten vid fabriken i Borås fortfarande inte funnit någon köpare oeh atl arbetarna är varslade om uppsägning lill mitten av augusti.

Utskottet skriver också, och del är bra, atl det är angelägel att samhället
noga följer utvecklingen och är berett att medverka lill en lösning av
sysselsättningsproblemen. Med tanke på de uppgifter som pressen publice
rade i slutet av förra veckan får man hoppas att detta är mera värt än en from
önskan. Dä publicerades nämligen uppgifter, som åtminstone i Borås och
142 Sjuhäradsbygden satte sinnena i jäsning. Det var uppgifterna om alt man

planerade en gumrnifabrik i Landskrona. För att förstå upphetsningen i Borås kan del kanske vara bra att för kammarens protokoll ge en kort redovisning av lägel för Firestonefabriken i Borås.

Boråsfabriken är en av de modernaste i Europa när del gäller däckslill-verkning, och huvudambilionen för fack, kommunala myndigheter och länsmyndigheter har hela tiden varit alt försöka ersätta den nedlagda Firestonelillverkningen med någon liknande verksamhet. Redan i november presenterade fackets företrädare tanken på tillverkning av lastvagnsdäck. Eftersom del en längre lid varil känt alt Gislaved AB hade planer pä tillverkning av laslvagnsdäck, var del naturligt atl förhandlingskonlakler togs med Gislaved. Det är inte min mening atl här redogöra för alla turer i förhandlingarna, men låt mig helt kort konstatera atl del inle ledde till något resultat, uppenbarligen därför alt industridepartementet inle var berett alt ställa upp med de stora lån och bidrag som Gislaved ansåg sig behöva för alt starta etl så vittomfattande förelag. 1 Borås kan rnan lill nöds förslå alt del fallas pengar, men man kan inte förslå att samma industridepartement - om tidningsuppgifterna är korrekta - skulle ha möjlighet alt skaka fram de erforderliga lånen oeh bidragen, om Gislaveds utveeklingsfabrik i stället förläggs till Landskrona. I Landskrona finns, såvitt jag vet, ingen fabrik som är lämpad för däckstillverkning och inte heller någon gummiarbetarlradition som i Borås.

Man frågar sig onekligen; Kan det vara samhällsekonomiskt vettigt alt dels hell nybygga en fabrik i Landskrona, dels omskola varvsarbelare till gummiarbetare samtidigt sorn man inte tar till vara en redan gjord - i dag billig - Boråsinvestering och omskolar Borås gummiarbelare lill annan sysselsättning?

Och vad är del som säger alt sysselsättningsläget i Landskrona skulle kräva kraftigare stödåtgärder än del krävs i Borås? Borås har under 1970-talet haft en sysselsätlningsminskning som skulle kunna rubriceras som en varvskris varje år, då ca 1 000 arbetstillfällen försvunnit inom tekoindustrin årligen. Vi missunnar inte Landskrona effektivt stöd när sysselsättningsproblem uppstår. Men regering och riksdag måste försöka mäta med lika mått vid sina bedömningar.

Nu finns det också ett mindre projekt, som snabbt skulle kunna ge elt antal gummiarbetare fortsalt arbete i fabriken. Del är viktigt atl det inte blir någol schackrande med del projektet. Men på längre sikt är det viktigt all Borås finns med i diskussionen - om och när någon utvecklingsfabrik för lastvagnsdäck skall byggas i Sverige.

Jag har inle kunnat underlåta att delge kammaren dessa synpunkter i anslutning till näringsutskottels uttalande om medverkan lill en lösning av Boråsproblemen. Det uttalandet är förpliktande, oeh jag avser inte alt lägga fram något yrkande nu, men det kan finnas anledning atl återkomma orn det inle blir konkreta resultat.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Guinmiindustrin

143

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:

Herr talman! Wilhelm Gustafsson är som folkpartist en intressant person. Sven G. Andersson är också folkpartist. Låt mig säga att jag helt delar Wilhelm Gustafssons uppfattning när det gäller att bygga en gummifabrik i Landskrona, rnen jag tror att skälet till det här förslaget är något annat än Wilhelm Gustafsson tror, nämligen tvä andra folkpartister. Jag tror atl det här är elt utspel från industriministerns sida, som utgår från förutsättningen alt varvet skall läggas ned, och genom det här utspelet försöker man fånga in tvä andra folkpartister. Men slutsatsen av Wilhelm Gustafssons resonemang är att han tycker att det skulle vara bra rned en plan. Därför förutsätter jag att han kommer att stödja den första alt-satsen i den kommande omröstningen.

144

LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Wilhelm Gustafsson gav en ganska bra redogörelse för arbetsmarknadssituationen i Boråsregionen och Sjuhäradsbygden. Det är alltså naturligt att vi känner en ganska stor oro inför de problem som Firestone och däcksindustrin i övrigt har.

Jag har egentligen begärl ordet här i dag för alt litet tillrättalägga de uppgifter som har lämnats. Jag kan börja med alt dementera Per Olof Håkanssons påstående att industriministern skulle ha gjort ett utspel om atl lägga en gummiindustri i Landskrona för atl muta några folkparlistiska riksdagsledamöter därifrån. Del är inte alls på det sättet som det hela ligger fill.

För alt återgå till Borås vill jag framhålla alt del under hela vintern har försiggått elt ganska intensivt arbete för att försöka lösa de sysselsättningsproblem som krisen vid Firestone har gett upphov till. Det har tagils fram mänga olika förslag till lösningar. Man fick en dellösning i och med att Hexagon tog över Viskafors, men dä blev Boräsfabriken över.

Mot bakgrund av den diskussion som har förts vill jag beklaga att inle det avtal träffades som i det närmaste var klart mellan Hexagon och Gislaved om atl Gislaved skulle gå in i Boråsfabriken med en viss verksamhet. Även om den verksamheten inte var sä stor hade det i nuläget varit fördelaktigt om den hade kommit till stånd. Då hade, som framgår av de resonemang som både Wilhelm Gustafsson och Rune Carlstein fört om den mera långsiktiga synen på den tillverkning av lastvagnsdäck som Gislaved planerar att sätta i gång, Borås varil elt mycket naturligt och realistiskt alternativ för Gislaved.

Vi får akta oss så alt vi inte förväxlar dagens sysselsättningstillfällen med just den här tillverkningen av lastvagnsdäck, eftersom det är en verksamhet på litet längre sikt - den dröjer elt par år, om den över huvud laget kommer till stånd. Såvitt jag vet håller man f. n. inom Gislaved på att skissa hur en sådan här tillverkning skulle ske, och jag vill för min del säga att det skulle vara utomordentligt lämpligt om den tillverkningen, när den väl kommer till stånd, kan förläggas till Borås, eftersom vi har en tradition på området där.

Däremot tycker jag del är felaktigt atl beskylla departementet och

industriministern för att ha sprungit bakom ryggen på någon i detta ärende.

Skall man lösa den akuta situationen i Borås måste man dock tillgripa andra medel. Det är sysselsättningstillfällen som ger jobb inom den närmaste tiden som måste till, för man kan inte räkna med alt den här lokalen skall stå tom i ett par år, och inte heller kan man räkna med att gummiarbetarna skall vänta pä de arbetstillfällen som då kommer att ges. Här måste skapas annan sysselsältning dessförinnan, och det är ju det man håller på och jobbar med.

Jag vill i dag bara uttala den förhoppningen, att man kan klara av saken inom den närmaste liden och atl Borås också får möjlighet alt vara med i diskussionen, när de här nya lastvagnsdäcken skall börja produceras.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

RUNE CARLSTEIN (s) replik;

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag skall fatta Lennart Brunanders inlägg när det gäller delta att han dementerar att det förevarit förhandlingar mellan Landskrona, industridepartementet och Gislaved. Det har uppenbarligen varil sädana förhandlingar- industriministern har varil ute och sagt att det förts förhandlingar.

Jag har Borås Tidning framför mig, och jag skall be att få citera vad industriministern har sagt lill pressen i Borås. Det står att industriministern säger följande:

"Ja vi har informerat KF och Gislaved om möjligheterna att få lokaliseringsstöd för nyetablering i Landskrona. Det har skett inom ramen för lokaliseringsrådet."

Och tidningen fortsätter:

"Så kommenterar industriminister Nils G. Äsling (c) gårdagens uppgifter i BT om att industridepartementet stöder Gislaveds planer på en ny gummifabrik i Landskrona - istället för att ge statligt stöd till f. d. Firestone i Borås."

Påstående står mot påslående. Det här har industriministern sagt till pressen i Borås. Lennart Brunander dementerar alt det har förevarit något sådant här samråd mellan de berörda parterna.

Sedan är det också sä att man skulle mycket väl snabbt kunna komma i gäng med en produktion av lastvagnsbildäek även i Borås. Man behöver inte nödvändigtvis ett långt utvecklingsarbete - däcken kan licenstillverkas. Firestone har fidigare bedrivit en sådan fillverkning i Borås under 1970-talel, men den upphörde sedermera. Del finns alltså möjligheler att starta även den produktionen i Borås, om viljan finns och om man är villig att anvisa de medel som erfordras för att det hela skall komma i gång.

LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Vad jag egentligen dementerade var vad Per Olof Håkansson sade, nämligen alt man planerar en fabrik i Landskrona.

Att det har förekommit kontakter mellan Gislaved och industridepartementet är kanske riktigt, men det är inte så att industriministern har tagit

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:162-163

Nr 162 några initiativ för alt de kontakterna skulle komma lill stånd.

Onsdaeen den Att KF och Gislaved likaväl som andra företag kan vara intresserade av att

4 irrni 1980 '''' "V' '' lokaliseringsbidrag som kan bli aktuella vid en varvsnedläg-

_____________ gelse i Landskrona är i och för sig inte konstigt. Just nu håller man i Gislaved

Cummiindustrin P " fundera över hur en sådan tillverkning som det här är fråga om skall gå lill. I bilden finns möjligheten atl använda licenslillverkning i stället för, såsom tidigare, utveckling i Sverige. Men även detta tar tid, och enligt tidsplanen kommer man väl först någon gäng fram i höst att la ställning - om man skall börja med en sådan tillverkning eller inle.

Vad som har diskuterats är alt industriministern har erbjudit KF vissa favörer i detta sammanhang, och del var del som jag dementerade.

RUNE CARLSTEIN (s) replik;

Herr talman! Del här blir mer och mer intressant, därför alt del i samma tidningsartikel som jag citerade ur för en stund sedan - där Lennart Brunander medgav all det hade förekommit kontakter mellan KF, Gislaved, industridepartementet och Landskrona - också står att tidningen har varit i kontakt med kommunalrådet Bo Nilsson i Landskrona, som säger att det är induslridepartementet självt som har drivit fram planerna på en däckfabrik i Landskrona. Del är alltså vad det ansvariga kommunalrådet i Landskrona har all säga, och jag litar faktiskt på elt kommunalråd i Landskrona.

Sedan måste jag säga att det är ganska viktigt atl vi som är frän Borås hävdar att vi måste skapa sysselsättning för de 350 yrkesarbetare i Borås som nu inte har något arbete längre. De maximala insatserna från departementet borde kunna ta sig det uttrycket att man arbetade för att få Gislaved atl etablera sig i Borås oeh skapa de sysselsättningstillfällen som behövs där.

Till slut vill jag beklaga att industriministern inte hade tid att stanna kvar och la upp de här frågorna till behandling, när han nu visste att de skulle komma upp i kammaren.

LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Jag kan dela Rune Carlsteins uppfattning alt det var synd att inte industriministern kunde stanna kvar under den här debatten. Då hade vi kunnat få svar direkt av honom själv.

Jag delar också Rune Carlsteins uppfattning att del är angeläget alt vi ordnar jobb ål de 300-350 personer som blir arbetslösa genom alt Firestone lägger ner driften helt och hållet. Men jag tror inte att vi bäst gör det genom atl slåss om vad som är sagt och vad som inte är sagt. De uppgifter jag har delgelt kammaren har jag fått från industriministern. Om nu Rune Carlstein tror på kommunalråden i Landskrona, kan väl jag säga att jag tror på industriministern.

Vad som är viktigt i sammanhanget är också vad jag sade tidigare om atl vi

måsle skapa arbetstillfällen i dag i Borås. Det gör vi inte med det här

Gislavedsprojektet, eftersom det är en lösning på litet längre sikt. Jag måste

därför återigen säga alt jag beklagar att inle del avtal mellan Hexagon och

146 Gislaved, som faktiskt var klart, kom lill stånd. Det hade klart stöd från

departementets sida, och där var man också beredd atl gå in med de pengar Nr 162

som krävdes för atl projektet skulle gå i lås. Onsdagen den

4 juni 1980

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag vill förlänga - eller skall vi med tanke på ämnet säga tänja Gummiindustrin ut - debatten en aning till. Jag gör del därför atl jag gärna vill säga ett par ord till Sven Andersson med anledning av hans inlägg tidigare.

Han säger att vi skall hämta de konkreta beskeden från förra veckans frågedebalt här i riksdagen. Jag vill då uppmana Sven Andersson att läsa industriministerns svar och plocka fram de konkreta beskeden - jag kan försäkra att del inle blir någon lätt uppgift.

Sedan säger Sven Andersson att utskottet inte kan skriva ett program för gummiindustrin. Nej, det har heller ingen begärt, och jag tycker inte alt utskottet skall göra det. Jag vill hänvisa till vad vi föreslagit i motion 699, nämligen

"1. alt riksdagen hos regeringen begär en utvecklingsplan för svensk gummiindustri i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. atl riksdagen uttalar sig för en nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i Sverige".

Del är vad vi begärl. Om Sven Andersson yrkat avslag på något annat har han faktiskt gått vilse i ärendet.

SVEN ANDERSSON (fp) replik;

Herr talman! Detta skall bli det sista jag säger i den här debatten, och det skall bli etl kort svar till Nils Berndtson.

Jag har aldrig påstått, som Nils Berndtson säger, att ni har fält konkreta svar. Men jag har sagt att Nils Berndlson fick svar från industriministern.

Sedan har jag hela tiden frågat: Vad är ni ute efter i era motioner? I den motion som är undertecknad av Nils Berndtson yrkas att riksdagen begär en utvecklingsplan för svensk gummiindustri i enlighet med vad som anförts i motionen och uttalar sig för en nationalisering av Goodyears oeh Firestones fabriker i Sverige.

Det andra yrkandet har ett enhälligt utskott sagt nej till, och det är förvånansvärt alt de som varit uppe i kammardebatlen inte har talat med sina partikamrater i utskottet. Nu har inle Nils Berndtson någon partikamrat där, vilket jag beklagar - för då hade man kunnat hänga på en reservation från det hållet.

Vad gäller en utvecklingsplan har jag tidigare sagt atl näringsutskottet inte har några instrument för atl skriva en plan på direkt beställning, utan utskottet får avvakta industriverkets utredning. Märkvärdigare är det inte i det här fallet, och det är en praxis som vi alltid haft här i huset.

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Näringsutskottet behöver inte bara avvakta något. Utskottet
kan ju begära en utvecklingsplan, såsom vi har yrkat i motionen. Märkligare
är det inte, Sven Andersson. 147

Nr 162 Sedan noterar jag att Sven Andersson beklagar atl vpk inte är represen-

förhållandet.

n Hieen den '"' "'lottst. Det går mycket bra för de övriga partierna atl ändra på det

4 juni 1980

Gummiindustrin "NS NYHAGE (m):

Herr talman! I samband med att beskedet kom att Firestones verksamhet i Borås skulle läggas ned ställde jag en fråga till industriministern angående vilka åtgärder han avsåg att vidta för all klara sysselsättningsfrågorna för de anställda. Industriministern var vid svarstillfället av naturliga skäl inte beredd atl göra några preciserade utfästelser. Men utgångspunkten skulle vara, meddelade ministern, att verksamheten vid Boråsfabriken skulle kunna fortsätta, och han hyste slora förhoppningar om att så skulle kunna ske.

Sedan dess har del varit många turer i den här frågan, som berörts tidigare i debatten. Jag skall inte nu fördjupa mig i dem. Men det är väl ändå - bl. a. mot bakgrund av industriministerns svar på min fråga - anmärkningsvärt att uppleva de i dessa dagar publicerade uppgifterna om att en helt ny gummifabrik skall byggas i Landskrona. Därest del verkligen skulle förhålla sig pä det sättet, kräver det en övertygande förklaring som skall ställas i relation till förhållandena i Borås. Det hade därför varit mycket värdefullt om industriministern hade haft möjlighet att vara här vid detta fillfälle och ge en dylik redovisning.

Det förefaller närmast orimligt att man skall investera i en helt ny fabrik i Landskrona lill en kostnad av ganska många hundra miljoner kronor och omskola varvsarbetarna till gummiarbetare samtidigt som en modern anläggning står till förfogande i Borås och flera hundra gummiarbetare där står utan arbete. Inte minst med hänsyn till de mänga människor som i dag är berörda i Borås är det helt nödvändigt atl de överläggningar med industriministern som man från alla häll i Borås - frän kommunalpolitiskt häll, från fackligt håll och från riksdagsledamöternas sida - har begärl snarast kommer till stånd. Vi måste fä etl klarläggande i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 2

TALMANNEN; Propositioner ställs först beträffande ett program för den svenska gummiindustrin och därefter i fråga om ökat statligt engagemang i gummiindustrin.

Ett program för den svenska gummiindustrin Propositioner gavs pä bifall fill dels utskottets hemställan, dels mofionerna 392 av Per Olof Håkansson m. fl. och 699 av Nils Berndlson och Marie-Ann Johansson i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Olof Håkansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition: 148

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 61 mom. 1 och 2 såvitt avser ett program för den svenska gummiindustrin rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna 392 av Per Olof Håkansson m.fl. och 699 av Nils Berndtson och Marie-Ann Johansson i motsvarande delar.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Gummiindustrin

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Olof Håkansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 57

Avstår - 2

Ökat statligt engagemang i gummiindustrin Propositioner gavs på bifall til! l;o) utskottets hemställan, 2:o) motion 392 av Per Olof Håkansson m. fl. i motsvarande del samt 3;o) motion 699 av Nils Berndlson och Marie-Ann Johansson i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Nils Berndtson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Nils Berndtson begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i betänkande 61 mom. 1 och 2 såvitt avser ökat statligt engagemang i gummiindustrin antar motion 392 av Per Olof Håkansson m. fl. i motsvarande del röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motion 699 av Nils Berndtson och Marie-Ann Johansson i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 89

Nej - 18

Avstår -. 212

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

149

Nr 162 Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkan-

Onsdaeen den ' mom. 1 och 2 såvitt avser ökat statligt engagemang i gummiindustrin

A ■ ■ inon rösiar ja,

4 juni 1980 '

_____________ den del ej vill röstar nej.

C iindiistrin Vinner nej har kammaren bifallit motion 392 av Per Olof Håkansson m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 260

Nej - 55

Avstår - 3

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motion 1784 av Jörn Svensson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Jörn Svensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 61 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motion 1784 av Jörn Svensson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då Jörn Svensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 17

Avslår - 3

§ 11 Föredrogs

Näringsutskottels betänkande

1979/80:68 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Skatteutskottets betänkande

1979/80:61 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1980/81

Justitieutskottets belänkande

1979/80:47 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

150

Lagutskottets betänkande Nr 162

1979/80:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden Onsdaeen den

4 juni 1980

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:20 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden lill Uppskov med
riksmötet 1980/81 behandlingen av

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

vissa ärenden

§ 12 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Föredrogs socialutskottets betänkande 1979/80:47 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden lill riksmötet 1980/81.

Utskottet hemställde atl riksdagen beslutade alt till riksmötet 1980/81 uppskjuta behandlingen av i belänkandet angivna ärenden.

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har sedan länge drivit kravet att barnomsorgen skall kunna tillgodose alla barns rätt till en bra och avgiftsfri barnstugeplats. Vi driver den kampen i förvissningen alt barnomsorgen har ett värde i sig oberoende av föräldrars deltagande i arbetslivet. Barnstugor med tillräcklig och välutbildad personal fyller en vikfig funktion i barnens sociala fostran och utveckling och som elt oumbärligt komplement till föräldrars omsorger. Vi har mött och möter motstånd frän andra partier, oeh där motståndet är starkast kallas brister och försummelser för valfrihet.

Herr talman! Det finns ingen anledning att föra en utförlig barnomsorgsdebatt i anslutning till socialutskottets uppskovsbetänkande. Vi ser det emellertid som utmanande alt vår motion nr 451 har förhalats, samtidigt som barnomsorgen nu avrustas både kvalitativt och kvanfitativt. 1 mars i år fattades 22 000 av de i den antagna femärsplanen för utbyggnad beslutade 150 000 barnstugeplatserna.

Herr talman! Jag yrkar att riksdagen med bifall till utskottets hemställan i övrigt beslutar alt ej uppskjuta behandlingen av motion 1979/80:451 av Lars Werner m. fl. om utbyggnad av barnomsorgen.

GABRIEL ROMANUS (fp):

Herr talman! Riksdagen behandlade nyligen - den 28 maj - soeialhuvud-titeln, den del som rör barnomsorgen. Det finns ingen anledning att nu la upp en ytterligare debatt i sakfrågan. Socialutskottet föreslår att behandlingen av de motioner som inte behandlades i samband med budgeten skjuts upp till i höst, då vi har för avsikt att behandla den proposifion som regeringen har utlovat om kvalitetsfrågor och statsbidragsfrågor. Vi har tyckt att vpk;s

151

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Användningen av kadmium

motion, lika väl som övriga motioner, hör bäst hemma i det sammanhanget. Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslulad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av.Raul Blucher under överläggningen framställda yrkandet, oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Raul Blucher begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkande

47 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Raul Blucher under överläggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Raul Bliicher begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 17

§ 13 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:43 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

Civilutskottets betänkande

1979/80:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Användningen av kadmium

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:45 med anledning av motioner om användningen av kadmium.

152

PER ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Det förevarande betänkandet nr 45 från jordbruksutskottet behandlar och besvarar ett antal motioner om åtgärder mot spridning av metallen kadmium i den mänskliga livsmiljön. Mitt anförande nu sker med anledning av vpk-motionen nr 1394, i vilken vi tar upp tre krav: dels att åtgärder snarast vidtas för att minska halten kadmium i gödselmedel till jordbruket, bl. a. genom användande av råvara från Norrbotten, dels att elt

svenskt gränsvärde för kadmium i livsmedel fastställs och sätts så lågt atl folkhälsan tryggas, dels att de miljövårdande myndigheterna gör en noggrann uppföljning av kadmiumfrågans utveckling i landet.

Då man läser utskottets betänkande finner man att samlliga motioner, således också vår motion, fått en för motioner synnerligen välvillig behandling av utskottet. Det är sä mycket mer glädjande som del här rör sig om en för framtiden mycket angelägen fråga. Ett snabbi och medvetet handlande i denna fråga kan komma att få mycket stor betydelse för folkhälsan i framtiden.

De negativa effekter som kadmium har på folkhälsan behöver jag inte nu återupprepa. De finns utförligt beskrivna i motionerna och i utskottets skrivning. Jag vill bara erinra om en sak. En metall, som inle är radioakliv, är ett stabilt grundämne i naturen och förblir där så länge jorden består. Den kan bara flytta på sig och kanske ingå kemisk förening med andra grundämnen, men kvar finns den. Radioakliva ämnen faller sönder till andra ämnen och har sina halveringstider. Organiska gifter, som ju är kolföreningar, bryts ned till enklare och oftast ogiftiga ämnen, men en giftig metall finns som sagt alltid kvar. Därför är det utomordentligt viktigt att vi inte fortsätter med att sprida giftiga metaller, som i detta fall kadmium, i vår mänskliga miljö. Det är ju ett hemskt framlidsperspektiv om en betydande del av vår befolkning skulle få sina njurar allvarligt skadade eller sina skelett försvagade. Det får vi helt enkelt inte tillåta. Därför måsle vi vidta åtgärder redan nu. Det är dess bättre vad också utskottet anser.

De yrkanden som vi har ställt i vår motion har blivit väl tillgodosedda i utskottets skrivning. Nu gäller det att genomföra vad utskottet kräver. Vi har föreslagit tillverkning av gödselmedel av råvara från Norrbotten som har lägre kadmiumhall än importerad råvara. I betänkandet sägs att denna råvara även innehåller arsenik, som också är giftig. Det hade jag inte kännedom om när jag skrev motionen. Den inriktning som utskottet rekommenderar, framtagande av teknik för rening av råvaran till handelsgödsel, är därför en bra inriktning. Lyckas den, får vi också en vidgad råvarubas för handelsgödseln.

Vad sedan gäller värt andra yrkande, om elt gränsvärde i livsmedel för kadmium, så har det behandlats mycket positivt. Utskottet säger atl denna fråga skall ägnas särskild uppmärksamhet.

Vad slutligen gäller värt tredje yrkande, att frågan måste följas noga i fortsättningen, sä framgår det av hela framtoningen av betänkandet att så kommer att ske.

Herr talman! För en gängs skull har det hänt att en motion blivit sä välvilligt behandlad alt det inte finns någon anledning lill erinringar. Därför har jag inget annat yrkande än bifall till utskoltets hemställan.

Nr 162

Onsdagen den 4 juni 1980

Användningen av kadmium

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Förra sommaren beslöt folkpartiregeringen om elt förbud mot kadmium och kadmiumföreningar i plaster och färger. Förbudet skulle ha trätt i kraft den 1 juli 1980. Det var etl angeläget beslul som

153

Nr 162 folkpartiregeringen fattade eftersom kadmium är en väldigt farlig tungme-

Onsd'ieen den "" "re har emellertid regeringen på den centerparlistiske jordbruksmi-

4 iuni 1980 nisterns förslag beslutat atl skjuta förbudet framåt i liden två år. Motivet för

_____________ detta var att användningen av kadmium var så mycket mer omfattande än

Användningen "" trodde och att man därför ansåg atl förbudet måste flyttas fram.

av kadmium Kadmium var med andra ord ännu farligare än man trodde, och därför ville

man skjuta förbudet pä framliden. I det läget borde det naturligtvis ha funnits

ännu större skäl att hålla fast vid folkpartiregeringens beslut. Kadmium blir

faktiskt inte mindre farligt bara därför att förbudet skjuts framåt i tiden.

Nu har utskottet i praktiken tillstyrkt min motion, vari jag yrkar på att den tidpunkt som folkpartiregeringen beslöt om för förbudet borde slå kvar. Därför är jag nöjd med utskoltets skrivning. Jag kan nämligen inte förstå varför regeringen inte vågar förbjuda Coca-Colas vita bokstäver på flaskorna eller de röda legobitar som barnen leker med. Del finns, herr talman, mängder av leksaker som innehåller kadmium, just sådana leksaker som de minsta barnen gillar alt stoppa i munnen och bita pä när de håller på att få tänder. Just de leksakerna har de mest lysande färgerna och appellerar till barnen.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall lill utskottets hemställan. Jag utgår från att regeringen tar fasta på skrivningen i betänkandet, vari hänvisas till alt det finns möjlighet att redan frän den 1 juli 1980 vidta åtgärder mot användningen av kadmium, t, ex, ett förbud mot kadmium redan före 1982, och att den möjHgheten bör tas till vara. Jag hoppas att regeringen gör detta, i synnerhet på leksaksområdet, eftersom kadmium här drabbar de smä barnen.

TORKEL LINDAHL (fp):

Herrlalman! Jag vill börja med att instämma i vad Bonnie Bernström sade. När det gäller kadmium kan man konstalera atl en hel del av vad det används till är en ganska onödig användning. Det har en ganska kosmetisk uppgift. Kadmium ger klarare och mer lysande färger än man annars skulle kunna åstadkomma. Ett populärt exempel pä en kadmiumrik produkt är ju den nejknapp som fanns före folkomröstningen. Den innehöll mycket av denna giftiga metall. Del bör naturligtvis vara lätt atl finna ersättningar. Inte minst från arbelarskyddssynpunkt måsle man bringa ned kadmiumhanteringen till etl absolut minimum.

Det kadmium som finns i en del produkter är kanske inte sä farligt medan
de används. Men sä småningom kommer ju dessa produkter atl hamna på
soptippen. Man försöker förstöra dem och göra sig av med dem. Då kommer
det kadmium som ingår i olika färger alt verkligen bli farligt. Det finns ingen
anledning att släppa ut mer kadmium än vad som redan finns ute i naturen. Vi
har alla skäl att verkligen driva pä sä att myndigheterna tillvaratar
möjligheterna alt genomföra delförbud, t. ex. mot leksaker, så fort som
möjligt. Man skall inte vänta lill sista möjliga dag ulan försöka förbjuda sä
myckel som möjligt sä fort det går.
154 Kadmium finns ju också till en liten del i handelsgödsel, och här har vi etl

ganska bra exempel på att det är mera kunskap vi behöver, inle mindre. Vi    Nr 162
behöver ha kunskaper om hur det egentligen fungerar. Vi behöver en bättre    Onsdaeen den
teknik så atl vi kan ta bort det kadmium som finns i handelsgödsel.   4 jppj jgjQ

Direkt när det upptäcktes att det faktiskt fanns kadmiumfria fosfatråvaror, ___

t. ex. apatit från de norrländska malmfyndigheterna, var det en och annan Användningen som föreslog att man skulle använda detta. Men det hade i praktiken av kadmium inneburit att man bytt ut kadmium mot en något högre halt av arsenik, och jag är inte rikfigt övertygad om att det är bättre alt sprida arsenik över åkrarna än det är atl sprida kadmium.

Här pågår nu ett forskningsarbete, och utskottet begär - jag hoppas alt riksdagen kommer att ställa sig bakom detta - atl regeringen lägger fram ett åtgärdsprogram senast 1981 och att vi skall kunna följa upp vad som går att göra på detta område.

Sedan finns det ytterligare saker att ta reda på. Det visar sig att kadmiuminnehållet i växterna inte följer någon jämnt stigande kurva, utan det är stora variationer frän år lill år. Det finns anledning att anta att atmosfäriska förhållanden och kanske framför allt försurningen spelar en väldigt stor roll. Man blir skrämd när man får höra talas om älgar med ett så högt kadmiuminnehåll att njurarna är direkt hälsovådliga.

Kadmium kan ju finnas oeh finns i våra livsmedel. Det är väldigt svårt att dra upp gränser, eftersom totalkonsumfionen är del avgörande, dvs. hur mycket man stoppar i sig av olika saker. Därför är det närmast ogörligt att konstruera lämpliga gränsvärden. Men de här sakerna måste våra vetenskapsmän hjälpa oss med, så att vi fär fram snara lösningar. Den nuvarande utvecklingen kan helt enkelt inte få fortsätta i längden.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Det kanske kan lyckas konstigt att så många talare kommer upp i ett ärende där vi har ett helt enhälligt utskott. Som svar på flera motioner angående riskerna med den ökade kadmiumhalten har utskottet gjorl tvä mycket viktiga tillkännagivanden.

För några år sedan kom det varningssignalerom kadmium, och vi hade den glädjen att myndigheterna beundransvärt snabbi föreslog förbud mot användning av kadmium pä vissa områden. Men tyvärr drogs detta förbud tillbaka innan det hade trätt i kraft. Det visade sig omöjligt att genomföra, eftersom del skulle förorsaka stora omställningsproblem för näringslivet.

Del är alltid allvarligt när rnan på detta sätt drar tillbaka elt förbud som egentligen hade varit befogat. Utskottet har också förklarat vid en hearing med en del myndigheter och intressenter att vi är mycket intresserade av att följa den här frågan. Kadmium är ett mycket farligt gift, om det kommer in i människokroppen i för stora proportioner. Arbetarskyddsstyrelsen har också krävt atl kadmium snarast möjligt skall ersättas med icke hälsofarliga ämnen.

Utskottet gör som sagt två tillkännagivanden. För det första säger vi att
den tidpunkt för kadmiumförbud som nu är fastställd till den 1 juli 1982 måste
hållas. Redan nu, menar vi, bör både myndigheter och näringsliv förbereda 155

Nr 162 en anpassning till förbudet. För det andra beställer utskottet etl åtgärdspro-

Onsdaeen den "" beträffande användningen av kadmium på de områden som inte

4 iuni 1980 kommer att omfattas av förbudet. Användningen av kadmium i handelsgöd-

_____________ sel undersöks redan av en speciell utredning, men utskottet har tyckt att vi

Användningen rnåste ha en helhetssyn pä detta mycket allvarliga giftproblem.

av kadmium Därför, herr talman, kan jag med stor glädje yrka bifall till utskottets

förslag, och jag tror att alla motionärer också är tacksamma och nöjda med

utskottets behandling av frågan.

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Bakom regeringens beslut om uppskov i februari 1980 står också folkpartiet. Det framgick inte av Bonnie Bernströms anförande.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15 Pä förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas kl. 19.30.

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 17.56.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert