Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:161

Tisdagen den 3 juni

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

§ 1 Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

Föredrogs socialutskottets belänkande 1979/80:43 med anledning av propositionen 1979/80:148 orn behov och

utbildning av tandvårdspersonal, rn. rn.. såvitt propositionen hänvisats lill

socialutskottet, jämte motioner och

utbildningsutskottets betänkande

1979/80:35 rned anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag lill utbildning för vårdyrken, m. m.. samt propositionen 1979/80:148 såvitt gäller dimensionering av landläkarutbildningen jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Socialutskottets betänkande 43 och utbildningsutskottets betänkande 35 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Socialutskottets betänkande 43

1 proposition 1979/80; 148 om behov och utbildning av tandvårdspersonal, ni. rn., hemställdes såvitt nu var i fråga (bil. 1, socialdepartementet) att riksdagen skulle

1, godkänna vad som i propositionen anförts om dimensioneringen av landläkar-, tandhygienist-, landskölerske- och tandteknikerulbildningar-na,

2, anta inorn socialdepartementet upprättat förslag lill lag med bemyndigande alt meddela föreskrifter om godkännande av enskilda tandlekniska laboratorier,

3, bemyndiga regeringen att från förslagsanslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus bestrida kostnaderna för viss tandvårdsulruslning i Umeå,

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Propositionen redovisar inledningsvis allmänna utgångspunkter för en bedömning av den framtida efterfrågan på olika kategorier av tandvårdspersonal.

Karolinska institutets enhet för tandläkarutbildning vid Holländargalan i

137

Nr 161 Stockholm föreslås bli avvecklad. Som kompensation föreslås bl, a, en

Tisdaeen den ökning med 40 nybörjarplatser per år på tandliikarlinjen vid Umeå

3 irrni 1980 universitet i samband rned en planerad nybyggnad. Samtidigt föriitsälts alt

_ utrustningen förnyas. Vidare skall universitets- och högskoleämbetet

Rehov och utbild- (UHÅ) redovisa förslag till alt öka intagningen med sammanlagt 20 elever

linp av tandvårds- '"°" befintliga lokaler för landliikarulbildningen i Huddinge och Göte-

personal, in. rn. ''''

Vidare föreslås i propositionen alt enskilda tandlekniska laboratorier skall

kunna godkännas av statlig myndighet, om personalen vid laboratorierna uppfyller vissa kompetenskrav. Ersättning från den allmiinna tandvårdsförsäkringen bör utgå endast för tandlekniskl arbete som utfcirts av godkiinl laboratorium."

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposifionen väckta motionerna

1979/80:2000av Blenda Littmarck och Knut Billing (båda rn) såvitt nu var i fråga (yrkande 1),

1979/80:2003 av Olof Palme rn. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen rned avslag på regeringens förslag i bil. 1, yrkande 1 i vad avsåg dimensioneringen av tandläkarutbildningen, beslutade godkänna vad som i motionen anförts orn dimensioneringen av tandläkarutbildningen, och

1979/80:2004 av Lar-s Werner rn. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fi-åga (yrkandena 3 och 4) hemställts all riksdagen beslutade

3. att uttala sig för atl landslingen skulle åläggas att inrätta tjänster för landhygienister i erforderlig omfattning.

4. alt hos regeringen begiira förslag lill överförande av landels tandlekniska laboratorier till landstingen.

Utskottet hemställde

1. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen atl riksdagen med bifall lill propositionen och rned avslag på motion 1979/80:2003 godkände vad som hade anförts i propositionen.

2. beträffande dimensioneringen av tandhygienist-, landskölerske- och tandteknikerutbildningarna alt riksdagen godkände vad som hade anförts i propositionen,

3. att riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande av enskilda tandtekniska laboratorier,

4. atl riksdagen bemyndigade regeringen alt från förslagsanslaget Bidrag till kommunala undervisningssjukhus bestrida kostnaderna för viss tandvårdsulruslning i Umeå.

5. beträffande tandvårdsresursernas r-egionala balans alt riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2000 yrkande 1.

6. beträffande tjänster för tandhygienister att riksdagen skulle avslå
motion 1979/80:2004 yrkande 3.

138

7. betrilffande överförande av enskilda landtekniska laboratorier till landstingen alt riksdagen skulle avslå motion 1979/80:2004 yrkande 4.

Reservation hade avgivils beträffande frågan om dimensioneringen av tandläkarutbildningen av Göran Karlsson. Evert Svensson. Arma-Greta Skantz. John Johnsson, Ivar Nordberg, Kjell Nilsson och Sven-Gösta Signell (alla s) som ansett all utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motion 1979/80:2003 skulle avslå propositionen.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av landvårds-personal, m. m.

Utbildningsutskottets betänkande 35

(Härvid redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.)

Punkt 1 (Utbildning för vårdyrken)

I proposition 1979/80:100 bil. 12 hade regeringen (utbildningsdepartementet) under punkten D 7 (s. 430-442) föreslagit riksdagen all

1. bemyndiga regeringen atl utvidga nuvarande försöksverksamhet rned ny
planeringsordning för sjuksköterskeutbildning enligt vad som redovisats i
propositionen.

2. fastställa planeringsramar enligl vad sorn förordals i propositionen.

3. bemyndiga regeringen att disponera 250 000 kr. under anslagsposten Karolinska institutet i enlighet med vad som förordats i propositionen,

4. till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1980/81 anvisa etl reservationsanslag av 296 603 000 kr,

1 proposition 1979/80:148 bil, 2 hade regeringen (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen atl

1, bemyndiga regeringen alt besluta atl antagningen lill landläkarlinjen vid
Karolinska institutet avseende utbildningen vid Holländargalan skulle
upphöra.

2, godkänna de riktlinjer som i propositionen förordals beträffande
planeringen av tillkommande kapacitet i tandläkarirlbildningen,

3, bemyndiga regeringen all innehålla ytterligare 250 000 kr, av den under
reservationsanslaget Utbildning för vårdyrken under nionde huvudtiteln för
budgetåret 1980/81 uppförda anslagsposten Karolinska institutet.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:190 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c),

1979/80:289 av Margot Håkansson (fp),

1979/80:520 av Olof Palme m, fl, (s) såvitt nu var i fråga (yrkandena 4 och 5).

1979/80:661 av Anita Johansson m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkande 1).

139

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, ni. m.

1979/80:1293 av Karl-Erik Häll och Georg Andersson (båda s), 1979/80:1308 av Rune Rydén och Anita Bråkenhielm (båda rn). 1979/80:1723 av Birgitta Rydle m. fl. (m. fp). 1979/80:1726 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. atl riksdagen uttalade sig för att läkarutbildningen skulle innehålla en arbetsmedicinsk kurs om minst fem veckor omfattande såväl teoretiska som praktiska moment,

2. alt riksdagen uttalade sig för att nuvarande yrkesmedicinska kliniker tilldelades nödvändiga resurser, ekonomiska och personella, så att de kunde uppfylla de krav som ett ansvar för utbildningen i arbetsmedicin. enligl vad i motionen anförts, medförde,

1979/80:1872 av Margaretha af Ugglas m, fl, (m).

140

dels de med anledning av proposition 1979/80:148 väckta motionerna 1979/80:2000 av Blenda Littmarck och Knut Billing (båda m). vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 2-4) hemställts

2, att riksdagen uttalade att en eventuell utbyggnad av tandläkarutbildningen i Umeå kunde komma till stånd först sedan patientunderlaget på säkra grunder bedömts vara tillräckligt för att bedriva en fullvärdig undervisning,

3, att riksdagen skulle avslå propositionens förslag om att bygga ut tandläkarutbildningen i Umeå med 40 nybörjarplatser,

4, att riksdagen beslutade atl landläkarutbildningen t, v, skulle behällas vid Holländargalan med en intagningskapacitel på 60 platser per år.

1979/80:2002 av Olof Palme m, fl, (s). vari yrkats

1, att riksdagen med avslag på regeringens förslag i bil, 2, yrkande 2 i vad
avsåg dimensioneringen av tandläkarutbildningen, beslutade atl den fortsat
ta planeringen av tandläkarutbildningen skulle utgå från en ärlig planerings
ram av 500 antagningsplatser,

2, att riksdagen rned avslag på regeringens förslag i bil, 2, yrkande I samt yrkande 2 i vad avsåg lokaliseringen av tandläkarutbildningen, lieslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om lokaliseringen av tandläkarutbildningen,

3, att riksdagen beslutade avslå regeringens förslag i bil, 2 yrkande 3. och

1979/80:2004 av Lars Werner rn, fl, (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1 och 2) hemställts att riksdagen beslutade

1, atl uttala sig för alt tandläkarutbildningen vid Holländargalan i Stockholm behölls rned en kapacitet på 60 utbildningsplatser,

2, atl uttala sig för atl landhygienislulbildningen skulle omfalla 500 utbildningsplatser per år.

Utskottet hemställde Nr 161

1, att riksdagen bemyndigade regeringen atl utvidga nuvarande försöks- fisdappn dpn
verksamhet rned ny planeringsordning för sjuksköterskeutbildning enligt vad -. • ■ igor.

sorn förordats i proposition 1979/80:100,

2, att riksdagen beträffande kapaciletsulnyltjande i kommunal högsko- „ . / ,/ u

leutbildning skulle avslå motion 1979/80:520 yrkande 4. • . j » j

- ning av tandvards-

3, att riksdagen med avslag på motion 1979/80:2004 vrkande 2 fastställde ,

'" ' personal, m. m.

planeringsramar för den kommunala högskoleutbildningen inom sektorn för

utbildning för vårdyrken enligl vad som förordats i proposition 1979/

80:100,

4, all riksdagen med avslag på motionerna 1979/80; 190, 1979/80:1293 och 1979/80:2000 yrkandena 2. 3 och 4, 1979/80:2002 yrkandena 1 och 2 samt 1979/80:2004 yrkande 1 bemyndigade regeringen atl besluta all antagningen till tandläkarlinjen vid Karolinska institutet avseende utbildningen vid Holländargalan skulle upphöra och godkände de riktlinjer beträffande planeringen av tillkommande kapacitet i tandläkarutbildningen som förordats i proposition 1979/80:148,

5, att riksdagen med avslag på motion 1979/80:289 fastställde planeringsram för läkarlinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

6, att riksdagen beträffande läkarbehovet skulle avslå motion 1979/80:520 yrkande 5,

7, att riksdagen fastställde planeringsramar i övrigt för sektorn för utbildning för vårdyrken enligt vad som förordats i proposition 1979/ 80:100,

8, att riksdagen beträffande arbetsmedicin i läkarutbildningen rn, rn, skulle avslå motion 1979/80:1726,

9, all riksdagen beträffande plan för utbyggnad av psykolerapiutbildning-
en skulle avslå motion 1979/80:1308,

10, atl riksdagen beträffande utbildning av personal för långtidssjukvården skulle avslå motion 1979/80:661 yrkande 1.

11, atl riksdagen beträffande utbildning i operationssjukvård skulle avslå mofion 1979/80:1723,

12, atl riksdagen beträffande de sliftelseägda sjukskölerskeskolorna skulle avslå motion 1979/80:1872,

13, alt riksdagen till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 296 603 000 kr..

14, att riksdagen bemyndigade regeringen atl disponera 250 000 kr. under anslagsposten Karolinska institutet i enlighet med vad som förordats i proposition 1979/80:100,

15, alt riksdagen med avslag på motionen 1979/80:2002 yrkande 3
bemyndigade regeringen atl disponera ytterligare 250 000 kr. under angivna
anslagspost i enlighet med vad som föreslagits i proposition 1979/80:148.

Följande två reservationer hade avgivits av Stig Alemyr. Bengt Wiklund.
Lars Gustafsson. Helge Hagberg. Lennart Bladh. Karl-Erik Häll och Lars
Svensson (alla s); 141

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, in. in.

1. beträffande dimensionering och lokalisering av tandläkarutbildningen,
vari reservanterna ansett atl utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2002 yrkande I och med anledning av proposition 1979/80:148 och motionerna 1979/80:2002 yrkande 2. 1979/80:2000 yrkande 4 och 1979/80:2004 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1979/80:190. 1979/80:1293 och 1979/80:2000 yrkandena 2 och 3 som sin niening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande medclsanvisningen. vari reservanterna - vid bifiill till
reservation 1 - ansett all utskottet under 15 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2002 yrkande 3 skulle avslå r-egeringens förslag i proposition 1979/80:148 om bemyndigande alt innehålla yllerligare 250 000 kr. av den under reservalionsanslaget Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1980/81 uppförda anslagsposten Karolinska institutet.

Vid denna punkt hade avgivils elt särskilt yttrande av Hans Nyhage, Rune Rydén och Birgitta Rydle (alla m).

142

LARS GUSTAFSSON (s):

Fru talman! Utbildningsutskottets betänkande 35, som nu skall behandlas, berör bl. a. dimensionering och lokalisering av tandläkarutbildningen. Vi har frän socialdemokratiskt håll reserverat oss rnot förslagen i proposition 148, både beträffande dimensioneringen och beträffande vissa delar av lokaliseringen.

Jag tar först upp dimensioneringen. Där har propositionen föreslagit en neddragning till 460 antagningsplatser per år från nuvarande 500, Vi kan inte acceptera den neddragningen.

Tandvårdspersonalutredningen, TPU, en av socialstyrelsen tillsatt tjäns-temannaulredning, föreslog visserligen en minskning ända ner lill 400 intagningsplatser per år. Socialstyrelsen tillstyrker emellertid inle den neddragning med 100 platser per år som dess egen utredning föreslår. För socialstyrelsen själv är uppenbarligen TPU;s redovisade underlag inte tillräckligt bra för all styrelsen skall tillstyrka detta. Socialstyrelsen kräver därför ytterligare kunskaperom bl, a, relationen mellan utbud och efterfrågan på tandvård.

Liksom således socialstyrelsen och vidare LO, TCO, Landstingsförbundet och en klar majoritet av landstingen anser vi socialdemokrater atl behovet av tandläkare fortfarande är sådant alt en minskning inle nu är lämplig. Vi behöver fortfarande ha högsta möjliga utbildningskapacitet, 1 stora delar av landet, såsom i Norrland, vissa områden längs ostkusten och i Mälardalen, är det fortfarande stor brist på tandläkare,

I realiteten innebär den borgerliga utskoltsmajoritelens förslag alt utbildningskapaciteten under den närmaste femårsperioden minskar med inemot 300 platser jämfört med nuläget. Minskningarna nu påverkar examinationen vid 1980-talets rnitl, då tandläkarbrislen fortfarande kommer

alt vara betydande.

Propositionen föreslår visserligen utökningar på vissa håll, men formuleringarna i propositionen i del här sammanhanget är ytterligt vaga. Detta gör all risken för ytterligare minskning under den närmast liggande femårsperioden är uppenbar.

Jag går så över till lokaliseringen. Där föreslår propositionen en ökning i Umeå från 60 till 100 platser per år. alltså en ökning med 40. Vi tillstyrker detta förslag.

Dessutom föreslås i propositionen alt intagningen vid Holländargalan i Stockholm upphör hell. Här har alltså t, o, m, vårterminen 1980 tagits in 50 studerande per termin eller 100 per läsår. Vi motsätter oss denna avveckling. Vi föreslär i stället alt man endast skall dra ner intagningen från 100 till 60 per läsår, dvs, minska med 40,

Vid den dimensionering vi föreslagit, nämligen 500 antagningsplatser per år, ser vi del som naturligt att ha kvar intagning vid Holländargalan, Inte ens regeringens förslag lill dimensionering, dvs, 460 platser per år, kan sannolikt klaras de närmaste åren ulan en fortsatt intagning vid Holländargalan,

För elt bibehållande av Holländargalan talar ytterligare några skäl. Här finns synnerligen värdefulla resurser i form av personal, utrustning och lokaler. Myckel av detta kommer atl spolieras vid en nedläggning. Här finns ett stort och allsidigt patientunderlag, och patienterna kan nå behandlings-platsen på ett bekvämt sätt. med turtätheter på de allmänna kommunikationerna som del knappast finns motsvarighet till, Etl allsidigt patientunderlag av den betydande storlek som Stockholmsområdet uppvisar är en ovärderlig resurs för odontologisk utbildning och forskning. Den neddragning av utbildningskapaciteten i Stockholmsområdet som den borgerliga majoriteten nu föreslår riskerar all äventyra landläkarförsörjningen, kanske inte i själva Stockholmsområdet men väl i andra delar av Mellansverige, såsom bl, a, i Västmanlands och Örebro län.

Med hänsyn till atl vi från socialdemokratiskt håll önskar ha kvar intagningen-fast i mindre omfattning-vid Holländargalan, behöver vi inte föreslå utökningar i Huddinge och i Göteborg, Det befriar oss också från ansvar för dessa utökningar, vars konsekvenser har blivit sällsynt undermåligt redovisade i propositionen och under behandlingen i utbildningsulskot-fet. Kostnaderna hardet över huvud taget inte gått att få några seriösa besked om,

1 förhandlingsprotokoll från den 17 mars i år säger de tre personalorganisationerna inom resp, SACO/SR, LO och TCO så här i en gemensam protokollsanteckning:

"Vi nödgas också konstatera atl redan de befintliga lokalerna i Huddinge, dit en del av utbildningskapaciteten föreslås flyttad, är klart otillräckliga för nuvarande verksamhet, Göleborgsallernalivet är över huvud taget ej berett. Vi förutser att regeringens förslag i detta avseende skapar väsentliga arbetsrniljörisker,""

Arbetsgivaren frånträdde f, ö, efter ca 2.5 limmar förhandlingarna om den proposition som vi nu diskuterar.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

143

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

144

Kostnadsfrågor har spelat en stor roll i diskussionen om Holländargalan. Tyvärr har de tidsmässiga förhållanden under vilka den här frågan förts fram gjort all behandling nära nog illusorisk. Elt citat ur protokollet från vederbörande linjenämnds sammanträde den 6 maj i år visar detta. Det gäller alltså linjenämnden för tandläkarutbildning vid odontologiska fakulteten vid Karolinska institutet. Så här säger nämnden efter atl ha lyssnat till en information av avdelningsdirektören Ståhlgren från byggnadsstyrelsen, där denne meddelar att upprustningen av Holländargalan beräknas kosta ca 26 milj. kr.: "Nämnden beslöt vidare enhälligt att göra följande uttalande: '1. Linjenämnden uttalar sig för Holländargatsenhetens bevarande som tandläkarhögskola.

2. Linjenämnden tar dock inte ställning till om de av byggnadsstyrelsen föreslagna åtgärderna är tillräckliga eller otillräckliga.

3. Linjenämnden anhåller atl statsmakterna ger nämnden rimlig möjlighet att seriöst pröva denna viktiga fråga." "

Hur gick det då med möjligheterna för linjenämnden att seriöst pröva frågan? Jo, dagen efter, den 7 maj, lämnas motsvarande information i utbildningsutskottet av samma person, dvs. avdelningsdirektören Ståhlgren frän byggnadsstyrelsen. Realiter avgjorde några dagar därefter den borgerliga utskottsmajoriteten hela frågan. Att jag den 13 maj på kvällen lyckades få ett extra utskottssammanträde, där tre representanter för utbildningen, nämligen rektor Pernow, dekanus Henriksson och professor Söremark utfrågades, betraktar jag mera som en formalitet med tanke på de yttre betingelser under vilka frågestunden genomfördes. På morgonen den 14 maj tillstyrkte sedan den borgerliga utskottsmajoriteten propositionen i oförändrat skick. Linjenämnden gavs, som alla inser av datumföljden, ingen reell möjlighet att analysera byggnadsstyrelsens siffror. Ingen annan gavs för resten heller den chansen, möjligen med undantag av en del inre borgerliga cirklar, men det undandrar sig mitt bedömande.

Medan jag ändå är inne på kostnader, får jag väl anta alt det är de, enligt departementet, ringa kostnaderna för utökningen i Umeå samt de, enligt departementet, betydande kostnaderna för Holländargalan som gör alt den borgerliga majoritetsgruppens företrädare nu väljer att lägga ned Holländargalan. Men då tycks man inte alls ha kalkylerat med några som helst avvecklingskostnader. Vidare måste väl ändå regeringen, även om det inte hör till utbildningssektorn, fundera över kostnaderna för alt göra om Holländargalan för något annat ändamål än tandläkarutbildning. En ombyggnad till kontor för t. ex. något ämbetsverk lär enligt byggnadsstyrelsen gå på 60-80 milj. kr. Det har sagts rnig att det var denna summa som avdelningsdirektören från byggnadsstyrelsen skulle lämna ut till utbildningsutskottets ledamöter, därest någon ställde en direkt fråga. Det vore intressant att få veta om summor av denna storlek, alltså 60-80 milj. kr. - det har för all del nämnts även större summor i denna diskussion - är utlovade lill sådana här ändringsarbeten av de departement som sitter på pengarna, dvs. Mundebos och Bohmans departement. Nog borde väl ändå alternativa

kostnader av detta slag tas med i bedömningen, även om de som sagt inte hänför sig till utbildningsområdet.

Det kanske är så som de tre personalorganisationerna säger i förhandlingsprotokollet från den 17 mars i år:

"Regeringens förslag är dyrt, ger miljöproblem och sänker kvaliteten på tandläkarutbildningen. Att ett sådant förslag läggs, som dessutom inte ens antyder hur frågan om den övertaliga personalens anställningstrygghet skall lösas, kan de anställda och deras organisationer inte acceptera."

Jag förstår personalorganisationerna.

Med det anförda, fru talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2 vid utbildningsutskottets betänkande nr 35.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

RAUL BLUCHER (vpk);

Fru talman! En del av bakgrunden till de problem inom tandvården som behandlas i de nu aktuella betänkandena består i en bristande samordning av resurserna och en bristfällig planering. I syfte att komma till rätta med detta har vänsterpartiet kommunisterna i annat sammanhang krävt att all tandvård skall underställas landstingen. De förslag som ställts i proposition 148 och det föreliggande utskottsbetänkandet visar att man är medveten om problemen men inte förmår lösa dem förrän längre fram.

Vi kommer alltså atl få fortsätta att dras med långa väntetider och brist på tandvårdsresurser i vissa delar av landet. Det är i den förvissningen som vi har sett det som oklokt att nu minska den totala utbildningskapaciteten för tandläkare med en femtedel. Detta är nämligen vad det i praktiken innebär om intagningen vid Holländargalan upphör, trots den samtidiga utbyggnaden i Umeå.

Förslaget i vpk-motionen 2004, yrkande 1, om att utbildningen vid Holländargalan behålls med en kapacitet på 60 utbildningsplatser sammanfaller med socialdemokratiska förslag i samma syfte och tillgodoses i reservation 1 till utbildningsutskottets betänkande 35. Jag yrkar därför, fru talman, beträffande detta moment bifall till reservation 1.

Det råder en bred enighet om att inriktningen av tandvården bör förskjutas från reparaliva till förebyggande insatser. Även vpk biträder den principen. Just därför ser vi det också som otillfredsställande att som statsrådet nöja sig med konstaterandet att den dimensionering av utbildningen av tandhygienister som socialstyrelsens tandvårdspersonalutredning har föreslagit kommer att uppnås under den tidigare delen av 1980-talet.

Denna kapacitet innebär att endast en mindre del av befolkningen kan få behandling av tandhygienist, och därför bör frågan "följas med uppmärksamhet", säger sedan statsrådet. Slutsatsen av detta resonemang blir att det kan bli nödvändigt med en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten för tandhygienister.

Men så följer en logisk kullerbytta: med hänvisning till detta resonemang bör vpk-förslagel om ett uttalande för en kapacitet på 500 platser per år avvisas. Vi vidhåller detta krav. Det kan inte vara i linje med målet att övergå till en mer förebyggande tandvård att endast en mindre del av befolkningen

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:160-161

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

fortfarande vid mitten av 1980-talet kan få behandling av tandhygienist.

I samma syfte, att stärka den förebyggande landvården, slår vi också fast vid kraven på ett åläggande för landstingen att inrätta tjänster för etl tillräckligt antal landhygienister och alt landels tandlekniska laboratorier skall överföras lill landstingen.

Jag yrkar alltså bifall till ypk:s motion 2004. yrkandena 2. 3 och 4.

Så till den andra vpk-motion som behandlas i utbildningsutskottets belänkande 35, motion 1726 om ökat utrymme för arbetsmedicin i läkarutbildningen. De flesta vuxna människor tillbringar omkring en tredjedel av sin tid i arbetslivet. Diir alstras sjukdom och ohälsa, och där finns också stora möjligheter till förändringar och förbättringar som kan förebygga ohälsa och sjukdomar.

Nu har man hållit på länge att utreda arbetsmedicinens roll i läkarutbildningen, men resultaten låter vänta på sig. Utskottet avfärdar kraven i vår motion med att hänvisa till de mål som riksdagen godkände i höstas för vårdyrkesulbildningen. De studerande skall "stimuleras atl analysera och kritiskt bedöma information om viktiga samhällsfrågor för alt i förebyggande syfte kunna medverka till förändring av sådana förhållanden i samhället som i vid mening påverkar människors hälsa", citerar utskottet ur målbeskrivningen, I övrigt hänvisar utskottet lill direktiv givna till UHÄ-ulredningen om läkarnas grundutbildning och hoppas all de arbetsmedicinska frågorna skall beaktas vid den pågående översynen. Följaktligen behövs ingen särskild kurs eller någol särskilt moment inom läkarutbildningen.

Jagskall inte göra något genrnäle mot denna bedömning. Det är möjligt alt arbetsmedicinens ställning inom svensk läkarutbildning får en puff framåt den vägen. Men som vi har påpekat redan i vår motion har denna fråga utretts utomordentligt myckel utan påtagliga resultat.

Fru talman! Jag yrkar bifall till motion 1726.

146

JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Fru talman! Det ankommer på mig atl försvara utbildningsutskottets betänkande 35, såvitt gäller dimensionering av landläkarutbildningen, jämte motioner. Utbildningsutskottets ordförande. Stig Alemyr. kommer att tala för utskottet vad avser övriga delar av betänkandet.

F. n. bedrivs tandläkarutbildning inom högskolan i Malmö. Göteborg, Stockholm och Umeå. Den sammanlagda årliga antagningskapaciteten är 500 studerande. Karolinska institutet i Stockholm svarar för 220 av platserna, fördelade på lokaler i anslutning till Huddinge sjukhus och lokalen vid Holländargalan.

Del betänkande vi nu diskuterar har en lång förhistoria. Det kan vara skäl atl något erinra om den. 1970, alltså för tio år sedan, fattades beslul orn inrättande av Huddingeenhelen. I samband med detta beslöts att enheten vid Holländargalan skulle finnas kvar under en övergångstid. Del rådde stor enighet orn det ställningslagandet år 1970.

För ett år sedan uttalade utbildningsutskottet i enighet all regeringen vid den kommande beredningen av frågan om den framtida dimensioneringen

skulle inrikta sig på en utbildningskapacitet som inte väsentligen understeg    Nr 161
dåvarande nivå och atl antalet nybörjarplatser skulle utökas främst vid    Tisdagen den
högskoleenheter i områden som har den största brislen på tandläkare. Della    o jj.-: rggn
uttalande gjordes som sagt av ett enigt utskott.

I proposition 148 har regeringen följt dessa tidigare uttalanden från ggljov och utbUd-riksdagen. Det sker en utökning med 40 platser i Umeå. som ju finns i en del riing av tandvårds-av landet med brist på tandvårdspersonal. Den totala dimensioneringen personal m m föreslås bli 460 platser, dvs. en minskning med 40. Man kan knappast kalla en minskning som är mindre än 10 % för väsentlig. Till saken hör också att utbildningsplatserna fördelas mellan regioner på ett sätt sorn bättre stämmer överens med hur bristen på tandläkare fördelar sig över landet.

Också vad gäller Holländargalan fullföljer propositionen och utskottsmajoriteten vad riksdagen tidigare har sagl. Det föreslås att enheten vid Holländargalan avvecklas och att det inte görs någon ny antagning till tandläkarlinjen där. Man kan naturligtvis diskutera om del hade varit en bättre lösning att undvika en utökning av platsantalei i Umeå och att i stället bevara utbildningen vid Holländargalan. Det finns skäl som talar för detta. Etl är att palienttillgången är bättre i Stockholm. Men enligt utskoltsmajoriletens uppfattning talar övervägande skäl mot en sådan lösning. Om man valde den skulle man för del första inte följa riksdagens tidigare uttalanden om att antalet nybörjarplatser skall utökas främst vid högskolenheter i områden som har den största bristen på tandläkare. För det andra blir en sådan lösning betydligt dyrare än den som föreslås av utskottsmajoriteten. Vi har inom utskottet låtit undersöka vilka upprustningskostnader som är förenade med en fortsatt antagning vid Holländargalan om 60 nybörjarplatser per år. Vi har då funnit följande:

F. n. är utbildningen i odontologisk teknologi förlagd lill lokalen vid Hudiksvallsgatan i Stockholm. Enligl den utbildningsplan sorn nu börjar tillämpas skall en ökad samverkan i undervisningen ske mellan grundvelen-skapliga, prekliniska och kliniska ämnen, och en tidig introduktion skall ske i klinisk metodik och kliniska problem. En förutsättning för en sådan undervisning är alt lokalerna är gemensamma eller åtminstone ligger i anslutning lill varandra. Enligt byggnadsstyrelsen blir elt ytterligare lokaltillskott på ca 1 000 m- nödvändigt för atl man skall kunna flytta verksamheten från Hudiksvallsgalan till Holländargalan. Om man iordningställer nya lokaler i anslutning lill de befintliga lokalerna på Holländargalan, kommer delta enligt byggnadsstyrelsen alt kosta ca 5 milj. kr.

Vidare bedömer byggnadsstyrelsen att de befintliga lokalerna på Hollän
dargalan behöver rustas upp och ses över i fråga om bl. a. sterilrum,
laboratorierum, materialrum samt förråd för tvätt oeh linne. Del råder
vidare brist på tjänsterum, personalrum och grupprum. De nödvändiga
ombyggnadsåtgärderna i detta avseende uppskattas av byggnadsstyrelsen till
mellan 10 och 15 milj. kr. Till detta kommer inredningskostnader om
uppskattningsvis 2 milj. kr. och vidare kostnader för ny upprustning vid 120
behandlingsplatser. De sammanlagda kostnaderna för en upprustning av
Holländargalan har alltså uppskattats till mellan 27 och 32 milj. kr. Detta 147

Nr 161 bestrids inle heller av de socialdemokratiska reservanterna, väl atl märka.

TisdTPpn den Härtill kommer att sysselsättningslägel på byggarbetsrnarknaden är sådant

-, ■ . igo(\ att det är osäkert om byggnadsåtgärder vid Holländargalan Över huvud laget

kan komma i gång före 1983.

R t • -I inhitd- ' propositionen föreslagna ökningen av platsantalet med 20 platser

t ,,Ä,.,. sammantaget i Huddinge och Göteborg beräknas enligt utbildningsdeparte-
ning av tandvaids- " * & e r

/ m in mentel föra rned sig ytterligare investeringskostnader på uppskattningsvis

högst 3 milj, kr. Lftbyggnaden i Umeå är myckel fördelaktig ur ekonomisk synvinkel, eftersom kapacitetsökningen kan ske i anslutning lill alt nya lokaler iordningställs för den redan befintliga utbildningen.

Frågan om landläkarutbildningens dimensionering har varil en av de svåraste som utbildningsutskottet har haft atl behandla under senare år. Vi har därför ägnat mycket tid och kraft ål en grundlig beredning av frågan i utbildningsutskottet. Vi har hört alla inblandade parter. Vi har besökt enheten vid Holländargalan, Vi har med hjälp av byggnadsstyrelsen försökt atl uppskatta kostnaden för en ombyggnad på Holländargalan, Vi har kunnat konstatera alt meningarna går vitt isär när det gäller många frågor. Ta t, ex, frågan om en tolaldimensionering, F, n, har vi alltså en sammanlagd årlig antagningskapacitet på ca 500 studerande. Socialstyrelsens landvårdsperso-nalsutredning, som Lar's Gustafsson tidigare nämnde orn, föreslog i sitt slutbetänkande 1979 en nedskärning av utbildningsvolymen från 500 platser per år till 400 per år fr, o, m, 1981, Bakgrunden till förslaget värden satsning på profylaxvård som skett och som i förening med bättre kostvanor och bättre munhygien kan beräknas ge avsevärda förbättringar i landhälsoläget. Talesmän för de landläkarstuderande, som är mycket rädda för en kommande arbetslöshet för landläkare, förordar atl antalet utbildningsplatser skall skäras ned från 500 till 350 per är. Bedömningarna skiftar alltså från 350 och upp till 500, Utskottsmajoriteten har stannat för 460 och därmed effektuerat del tidigare riksdagsbeslutet, medan socialdemokraterna har hållit på etl oförändrat intag på 500, Bedömningen är naturligtvis svår att göra. men från majoritetens sida är vi övertygade orn all vi med vår skrivning ligger mera rätt än vad den socialdemokratiska reservationen gör på den här punkten.

För atl sammanfatta:

Det är många som har engagerat sig i den här frågan. Jag har stor respekt
för del engagemang som har kännetecknat de företrädare för de anställda vid
Holländargalan som har slagits för ett bevarande av enheten. Jag har här
redovisat skälen för all utskottsmajoriteten inle har kunnat tillmötesgå deras
önskemål. Det skulle kosta mellan 27 och 32 milj. kr. att rusta upp
Holländargalan. Den summan skall jämföras med de 10-13 milj. kr. som det
kostar alt klara lokal- och utrustningssidan i Umeå för all kunna få en ökning
med 40 nybörjarplatser. Till detta skall läggas ytterligare 3 milj. kr. i
investeringskostnader för ökningen i Huddinge och Göteborg på samman
taget 20 platser. Att som socialdemokraterna gör salsa på både Holländar
galan och Umeå anser vi inle vara försvarbart.
148 Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till utskottets hemställan på samtliga

punkter.

LARS GUSTAFSSON (s) replik: Nr 161

Fru talman! Jörgen Ullenhag säger alt man skall göra utökningen där den Tisdagen den största bristen finns, och det är väl rimligt alt göra det, men det är ingenting i ■■ jggo

som säger att man skall minska på de ställen där del fortfarande råder en stor

brist. Vi anser att det fortfarande är stor brist på landläkare i de områden RpIjov och utbild-kring Stockholm för vilka Holländargatan utgör rekryteringsbas. Om man ■ j„ tandvårds-skall lösa de här båda problemen på en gång - nämligen att öka personal m in utbildningskapaciteten där de största bristerna finns men inte minska landläkarförsörjningen där det ändå är brister - gör man det bäst genom den större dimensionering som vi på socialdemokratiskt håll föreslår i reservationen.

Vi förstår alltså inte varför man behöver ställa problemet på det sätt som Jörgen Ullenhag gör och diskutera en utökning i Umeå kontra bibehållande av Holländargatan i Stockholm. Har man ambitionen att vilja ha en högre tolaldimensionering, menar vi atl man inte behöver ställa Umeå i motsats mot Holländargalan, och del har vi alltså inle gjort för vår del.

Sedan kan man alltid diskutera om regeringen har följt riksdagsbeslutet. Den har gjort det när det gäller Umeå, där utbildningskapaciteten skall ökas. Om del råder inga delade meningar, så det behöver vi inte spilla fler ord på. Däremot kan man diskutera om minskningen av utbildningskapaciteten från 500 till 460 platser är väsentlig eller inte. Vi menar att den är så stor atl det inte är rimligt alt säga att regeringen hell har följt riksdagsbeslutet. Men jag medger att det är svårt att bestämma den exakta nivån. Det fanns under den här frågans behandling perioder då även den borgerliga gruppen var beredd atl gå över nivån 460 platser, så ingen gräns är väl helig.

Jörgen Ullenhag sade atl på grund av situationen på byggarbelsmarknaden i Stockholm kan en upprustning av enheten på Holländargatan inte ske före 1983. Jag tror atl vi har fått ett sådant besked, men om någon uppgift är osäker är det väl uppgifter som gäller byggarbetsmarknaden i Stockholm. Vi vet alt situationen är ansträngd just nu, men det är väl vanskligt att säga att upprustningen inte kan göras förrän 1983.

De investeringskostnader som har angivils för en ökning av utbildningen i Huddinge och Göteborg vill jag nog sälta elt frågetecken för. Som jag sade i mitt inledningsanförande är det tveksamt hur myckel underlag vi har fått för vår bedömning, men jag tycker att det är i magraste laget.

JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Fru talman! Nedgången i intagningskapacilelen är alltså mindre än 10 %, och jag tycker inte att man med ett rimligt språkbruk kan kalla det för en väsentlig nedgång. Jag hävdar alltså med bestämdhet alt man i propositionen har följt riksdagsbeslutet.

När det gäller byggarbetsmarknaden i Stockholm håller jag med Lars
Gustafsson om alt del är fråga om väldigt osäkra bedömningar. Därför
uttryckte jag mig myckel försiktigt. Jag sade att till detta kommer atl
sysselsättningsläget på byggarbetsmarknaden i dag är sådant atl det är
osäkert om byggnadsåtgärder vid Holländargatan över huvud taget kan 149

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, rn. m.

komma i gång före 1983. Jag markerade alltså att det är osäkert om man klarar delta, men jag har inte sagt att det under inga omständigheter går. Till sist, fru talman, vill jag påminna om att det var 1970, under en socialdemokratisk regering, som man först började tala om att avveckla Holländargalan. Då beslöts atl enheten där skulle finnas kvar endast under, som det hette, en övergångstid. Jag tycker att man på socialdemokratiskt håll har anledning att tänka pä detta innan man beskärmar sig alltför rnycket över utskoltsmajoritelens ställningstagande nu. Jag vet inle vad socialdemokraterna menade 1970, när de talade om en övergångslid. Nu blir denna mer än tio är. Om vi antar regeringsförslaget lämnar de sista landläkarstuderandena Holländargalan först 1984.

LARS GUSTAFSSON (s) replik;

Fru talman! Jag väntade atl Jörgen Ullenhag skulle komma dragandes med det gamla vanliga all "ni socialdemokrater sade oeh gjorde det då oeh då". Det är riktigt atl det var när vi satt i regeringsställning som avvecklingsbe-slutel togs och att det talades om en övergångsperiod. Men vi har många gånger av de borgerliga klandrats för att vi så ihärdigt står fast vid beslut och inte vågar ompröva någonting. Är det nu också fel när vi i detta fall gör en omprövning och säger alt det har kommit lill skäl som gör alt vi inte vill dra ned totaldimensioneringen vare sig som TPU har föreslagit eller som den borgerliga regeringen nu föreslår? Vi tycker alt det fortfarande finns ett sådant behov av tandläkare atl vi inte är beredda att minska utbildningskapaciteten. Därav följer att vi omprövar vår position när det gäller Holländargatan. Det kan inte vara någol fel. Man vet inte riktigt på vilken fot man skall stå, när man dels får skäll för att man ihärdigt står fast vid gamla beslut även om verkligheten förändras, dels får skäll för att man ändrar sig då det finns motiv. Där har alltså Jörgen Ullenhag skälen till atl vi ändrat oss. Vi gör tydligen en annan bedömning än den borgerliga majoriteten av människors behov av tandläkare.

Del går inte, vilket Raul Bliicher varit inne på förut, att bara ersätta tandläkare med tandhygienister. Det kanske går i större utsträckning den dag vi fält en bällre tandstatus överlag i landet, för alla befolkningsgrupper, i alla regioner. Då kanske vi har ett bättre utgångsläge, så att detblir rimligare atl väsentligt ändra relationen mellan tandhygienister och tandläkare. Men vi socialdemokrater gör den bedömningen att vi inte är där i dag, och det är della som gjort att vi ändrat oss på den här punkten. Del bör kanske den borgerliga majoriteten observera.

150

JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Fru talman! Nej, Lars Gustafsson, del är alls inte fel alt ändra sig. Det beror på om del kommit fram nya skäl som motiverat en förändring, och det anser vi alltså att det inte har gjort. Det som har kommit fram är olika bedömningar av vilken kapacitet som är önskvärd. Många av de bedömningarna understiger både den bedömning som socialdemokraterna har gjort och den bedömning som utskotlsmajoriteten gjort. Det jag menade med att

påminna om 1970 års beslul var atl man kanske skall vara litet försiktigare när man kritiserar den icke-socialistiska utskottsmajoriteten för att fullfölja en nedläggning på Holländargatan, något som socialdemokraterna tidigare varit inne på. Det kan alltså finnas skäl för både socialdemokraterna oeh oss andra atl i en viss situation medverka till nedläggning av en verksamhet. Det var bara det jag menade i min förra replik.

Det är naturligtvis inte med någon större glädje utskottsmajoriteten medverkar till en nedläggning på Holländargatan, Men ibland måsle rnan medverka också till mindre behagliga beslut, om man finner de besluten sakligt riktiga. Jag har tidigare i mina inlägg försökt visa aft vi grundar detta ställningstagande på väldigt starka sakliga skäl, det gäller de ekonomiska skälen lika väl som lotaldimensioneringen.

Jag vill allra sist understryka att den opinion som Lars Gustafsson åberopade är mycket splittrad. Del finns rader av bedömningar sorn alla skiljer sig myckel åt. Tandläkarförbundet vill ha en antagningskapacilet på 400 studerande, företrädare för de studerande vill ha 350, Vi har hamnat pä 460 och menar då alt del inte finns utrymme för både Umeå och Holländargatan, En nedläggning på Holländargalan blir då samhällsekonomiskt billigare. Del är skälet till vår ståndpunkt.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

BIRGITTA RYDLE (m):

Fru talman! Till utbildningsutskottets betänkande 1979/80:35, som vi behandlar nu, har vi moderata ledamöter fogat ett särskilt yttrande, som jag vill ge några kommentarer till.

Det råder stor enighet, vilket sagts tidigare i debatten, om alt del är angeläget ur tandhälsosynpunkl att del sker en förändring av landvårdens inriktning från reparativ vård - utförd av landläkare - rnot förebyggande insatser, som görs av tandhygienislej och profylaxlandsköterskor.

Profylaxlandskölerskornas hittillsvarande arbete inom barn- och ungdomstandvården har utvärderats pä flera håll i landet. Utvärderingen lyder klart på att resultatet har varit mycket framgångsrikt. Tandhygienisternas arbeten på vuxna patienter har också gett rnycket goda resultat. Det kan alltså slås fast att förekomsten av karies och andra tandsjukdomar kan nedbringas avsevärt med en väl utvecklad profylaktisk vård. I takt därmed minskar också behovet av tandläkarbehandling. Dessa fakta måste tas rned i beräkningen när besluten om dén framtida landläkarutbildningen skall fattas, eftersom dimensioneringen av tandläkarutbildningen är en fråga orn att använda tandvårdens resurser på bästa och effektivaste sätt.

En överdimensionering binder slora belopp - tandläkarutbildning är en dyr utbildning- och gör det svårt att omfördela de önskvärda insatserna till förebyggande åtgärder. Del är'inle god samhällsekonomi atl utbilda tandläkare lill en kostnad av 250 000-300 000 kr. per person, om de inte behövs. Den uppenbara risken för en överulbildning av tandläkare med åtföljande stor arbetslöshet mot slutet av 1980-talet måste motverkas genom en minskning av antalet utbildningsplatser.

Den dimensionering av utbildningen sorn tandvårdspersonalulredningen

151

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

förordat stöds av flera remissinstanser. Nyligen har också 90 % av nuvarande tandläkarstuderande undertecknat ett upprop som också stöder tandvårdspersonalutredningens föreslagna dimensioneringstal på 400 platser per år från 1981.

Fru talman! Vi anser att denna ytterligare minskning egentligen borde ske. Vi har ändå anslutit oss till propositionens förslag, eftersom riksdagen, som tidigare påpekats av Jörgen Ullenhag, så sent som i höstas uttalade att utbildningskapaciteten inte väsentligen skall understiga nuvarande nivå. Detta uttalande har legat till grund för propositionen.

Jag kan samtidigt konstatera att statsrådet Holm i propositionen har framhållit: "Det finns anledning att återkomma till frågan om utbildningskapaciteten för tandläkare när tandvårdsutredningens förslag föreligger."

Det är beklagligt att riksdagen av tidsskäl inte kan avvakta tandvårdsutredningens aviserade betänkande, innan dimensioneringsbeslutel tas. Om det varit möjligt hade underlaget för skäligheten i beslutet om en utökning av utbildningen i Umeå och en därmed sammankopplad nedläggning av utbildningen vid Holländargatan varit betydligt säkrare än vad det nu kan bedömas vara. Det är betydande investeringar som görs i Umeå och som del måste sättas frågetecken för.

Det första frågetecknet gäller om det finns tillräckligt antal patienter som är lämpliga för att tandläkarkandidalerna skall få en kvalitativt riktig utbildning. Företrädare för odontologiska fakulteten vid Umeå universitet har uttryckt farhågor för att patientunderlaget inte kommer att vara tillräckligt för en utökning med 40 utbildningsplatser, eftersom det inte är tillfredsställande ens för de nuvarande. Det kommer alt krävas betydande extrainsatser, bl. a. i form av tandläkare för revisionstandvård och extra handledare för att förkorta behandlingstiden för att så långt möjligt säkerställa patienttillgången.

Det andra frågetecknet gäller den regionala obalans som än sä länge råder vad gäller tillgång på tandläkare oeh som är mest markant i de norra länen. Det sägs att denna obalans skulle avhjälpas genom en ytterligare lokalisering av tandläkarutbildning fill Umeå, men man kan inle med någon säkerhet påstå att tandläkarstuderande i Umeå skulle ha större benägenhet än andra att efter avslutad utbildning fortsätta med yrkesverksamhet i de norra länen. Snarare är det så att den av riksdagen beslutade nya utformningen av tandläkarutbildningen med s. k. AT-tjänstgöring för tandläkare är lösningen när det gäller att komma till rätta med obalansen under övergångsperioden innan tandläkarbrislen är hävd, och den tjänstgöringen är hell oberoende av var utbildningen lokaliseras.

Fru talman! Vi har i utskottsarbetet inte vunnit gehör för våra synpunkter på dimensioneringen och lokaliseringen av tandläkarutbildningen, men vi har ändå nöjt oss med att markera vår syn i ett särskilt yttrande. Jag har därför inget yrkande.

152

LARS GUSTAFSSON (s) replik;

Fru talman! Det är inte överraskande alt höra att Birgitta Rydle talar om överdimensionering och säger all det inte är någon god samhällsekonomi; det är inte bra alt utbilda tandläkare som inte behövs. Det låter sig ju sägas. Vi gör som jag tidigare sagl bedömningen all det är god sarnhällsomvårdnad av medborgarna all de har gott om tandläkare alt vända sig till. Det tycker vi är bra, och därför gör vi frän vårt håll den betoningen.

Det Birgitta Rydle sade från talarstolen var inte överraskande. Vi som sitter i utskollet har hört del där. Vi har också i det särskilda yttrandet sett -och det kom igen i Birgitta Rydles anförande - att moderaterna egentligen vill att nivån skall ligga på omkring 400, om ens det.

Om moderaterna nu tycker att utbildningen bör ligga så lågt, varför yrkar man då inte bifall till det förslaget? Det särskilda yttrandet borde egentligen ha varit en reservation, med hänsyn till vad man skriver på slutet av det. Har Birgitta Rydle inle riktigt kommit till klarhet när det gäller frågan om Umeå eller Holländargatan finns ännu en stund möjligheten all begära ålerremiss av ärendet.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. m.

BIRGITTA RYDLE (m) replik:

Fru talman! Jag tycker alt rnan skall komma ihåg att den tandläkarutbildning vi nu beslutar om skall ske från 1981. Den gäller alltså tandläkare som inte blir färdiga med sin utbildning förrän 1985. Fram till 1985 kommer alltså etl stort antal landläkare atl lämna tandläkarhögskolorna och fylla de vakanser som nu finns. Sedan utbildningen och examineringen vid Huddingeenhelen kom lill har det skett en klar minskning av antalet vakanser, och den minskningen kommer atl fortsätta fram till 1985.

Lars Gustafsson undrade varför vi inte har avgivit en reservation i stället för ett särskilt yttrande. Det är väl ganska klart atl vi i valet mellan 460 utbildningsplatser och 500 utbildningsplatser väljer det lägre talet, som vi i alla fall tycker är rimligare än 500, som socialdemokraterna föreslår.

LARS GUSTAFSSON (s) replik:

Fru talman! Jag begärde inte att Birgitta Rydle skulle göra konststycket atl välja mellan 500 och 460 platser. Jag förstår all det för henne är ungefär som att välja mellan pest och kolera. Tycker man atl 400 är lagom, kunde man ju föreslå det. Det går att reservera sig på vilken nivå man vill! Den fråga jag reste var varför hon inte hade gjort det.

Farhågorna från moderat håll atl det skall bli gott om landläkare så tidigt som 1985 delar inte vi. Vi tror att den här höga dimensioneringen behövs ytterligare en tid. Den bedömningen delar vi med organ som har en bred folklig förankring: LO, TCO, en klar majoritet av landstingen och Landstingsförbundet självt. Del tycker vi är betryggande. Vi befinner oss alltså i en krets av bedömare som lägger tonvikten pä atl vi har en god omvårdnad för många människor, jämnt spridd över landet. Vi tycker alltså att det är viktigt all i detta sammanhang betona del.

153

Nr 161 BIRGITTA RYDLE (m) replik;

Tisdaeen den ' talman! Lars Gustafsson väljer atl tala orn vilka remissinstanser som

3 irrni 19S0 ''" motsatt sig tandvårdspersonalutredningens förslag om dirnensione-

_____________ ringen. Låt mig då välja alt tala om atl det också är väldigt många

Behov och utbild- reifissinslansersom har uttalat sig klart för den dimensioneringen. Många av
ning av tandvårds- '' " tunga; UHÄ, Spri, Sveriges tandläkarförbund. Där finns också
personal m m ganska många av landslingen. Man är alltså inte enig i silt uttalande från

Landstingsförbundet.

Vi tycker också att när det nu visar sig atl en satsning på den förebyggande vården ger ett väldigt gott resultat, måsle det vara rimligt att man använder en större del av resurserna till förebyggande insatser i stället för atl binda dern i utbildning av tandläkare som inte kommer atl behövas.

IVAR NORDBERG (s);

Fru talman! Del ärende som kammaren nu har att behandla har handlagts av två utskott. Socialutskottet har för sin del haft hand om frågan om omfattningen av den framlida tandläkarutbildningen. Jag kan begränsa mitt inlägg genom att instämma i de anföranden och repliker sorn Lars Gustafsson har haft och samlidigl yrka bifall till den reservation som socialdemokraterna har fogat till socialutskottets betänkande 1979/80:43.

ANITA BRÅKENHIELM (m);

Fru talman! Frågan om behov och utbildning av tandvårdspersonal har i dagens debatt huvudsakligen varil en utbildningsutskottets angelägenhet, detta på grund av tyngdpunkten i propositionen 148. Socialutskottet har emellertid haft alt yttra sig, främst då det gäller bedömningen av det generella behovet av personal inom olika kategorier.

Riksförsäkringsverket säger i elt remissyttrande: "Skulle mot förmodan ett eventuellt överskott av tandläkare på vissa orter uppstå, utgår verket från att sedvanliga arbetsmarknadsåtgärder vidtas på samma sätt som för andra yrkesgrupper." Detta förefaller mig vara ett synnerligen cyniskt resonemang och dessutom samhällsekonomiskt ovanligt slösaktigt: alt medvetet kosta på unga människor en av de längsta och dyrbaraste utbildningar samhället kan erbjuda med brasklappen atl "blir de för många får vi väl omskola dem"!

Del står i dag klart att det redan, även om tandvårdsresurserna är otillfredsställande och ojämnt fördelade över landet, inom flera områden finns ett överskott på landläkare. Detta leder på dessa orter lill en viss risk för överbehandling och till minskad stimulans atl omfördela arbetet till förebyggande vård. Det förtjänar påpekas att de förebyggande åtgärderna just inom tandvårdsområdel de senaste åren givit resultat i en revolutionerande förbättring av tandhälsan hos de yngsta - en revolution som ingen annan förebyggande vård eller hälsovård lyckats rned. Den inriktningen av arbetet bör givelvis fortsättas.

Som framgår av socialutskottets belänkande, där ulskotlet citerar
tandvårdspersonalutredningens rapport, planerar landslingen en kraftig
154 utökning av antalet landhygienistljänsler fram till 1983.

Riksdagen har nyligen godkänt förslag till provisoriska åtgärder för all Nr 161 åstadkomma en bättre regional balans pä tandvårdsområdel. Även orn TjsH-ipen den förslagen i socialförsäkringsutskottets betänkande 1979/80:9 enligt min - ■ ■ jgfo

mening innehåller alltför myckel av tvång och negativa styrmedel, bör rnan i____

avvaktan på alt riksdagen får tillfälle alt la ställning lill 1978 års Behov och uth'11 tandvårdsutredriing använda dessa provisoriska slyrålgärder. Förhoppnings- ,,;,,„ nv la 1 <° -F vis kommer nästa proposition på detta område atl innehålla konstruktiva personal förslag till mera positivt utformade styrmedel för en bällre och rättvisare fördelning av vårdresurserna över landet.

En regional obalans och problem med t. ex. minskad förvärvsverksamhet hos redan utbildade tandläkare, inle minst hos dem i folktandvården anställda, motarbetas inte genom överdimensionering av utbildningen. Det synes motiverat att i dagens situation acceptera den nu aktuella propositionens förslag till dimensionering av landläkar- och landhygienistulbildning. Del finns inte heller anledning atl ifrågasätta propositionens förslag om godkännande av verksamheten vid därför väl kvalificerade tandlekniska laboratorier oberoende av deras huvudmannaskap. Personalens kompetens och kvaliteten på det utförda arbetet bör vara vägledande för om ersättning skall utgå från tandvårdsförsäkringen eller ej.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till socialutskottets hemställan i dess belänkande nr 43.

STIG ALEMYR (s);

Fru talman! Nu tvingas jag medverka lill en viss förvirring i debatten. Vi diskuterar två utskottsbetänkanden, där tandläkarutbildningen i det ena betänkandet intar en väsentlig plats men bara en liten del i det andra och betydligt större betänkandet. 1 utbildningsutskottets betänkande upptas nämligen inle bara frågor kring landläkarutbildningen, ulan där behandlas hela vårdsektorn i utbildningsväsendet. Betänkandet omfattar alltså etl mycket stort ämnesområde.

Nu förde vi i höstas en lång debatt orn vårdyrkesutbildningen, vilket gör atl diskussionen kring vårdfrågorna i dag är ganska dämpad. Raul Bliicher har emellertid i sitt inlägg tagit upp två i och för sig intressanta och väsentliga frågor i utbildningsulskoltels belänkande, och del är dessa, fru talman, sorn jag skall inskränka mig till alt kommentera.

Raul Bliicher kräver atl landhygienislulbildningen skall dimensioneras på
ett annal sätt än regeringen föreslår i budgetpropositionen, elt förslag sorn
utbildningsutskottet stöder. Jag håller med Raul Blucher om atl det här är ett
oerhört viktigt utbildningsområde. Det är allas vårt mål att successivt utöka
den utbildningen. Men en information bör rimligtvis lämnas när man
diskuterar utbildningskapaciteten, nämligen alt del i dag finns 264 utbild
ningsplatser för tandhygienister, men endast 216 är utnyttjade. Del betyder
att vi haren överkapacitet på detta område. Del är olyckligt, därför alt vi har
överkapacitet också inorn många andra vårdutbildningar. Utbildningsutskot
tet tar särskilt upp frågan och kräver åtgärder för alt utnyttja de platser som
finns. Del är ganska allvarligt all vi. samtidigt som del råder brist på utbildad 155

Nr 161 arbetskraft, inte har förmåga att utnyttja de utbildningsplatser som finns.

Tisdaeen den '" ' ' knappast rimligt, fru talman, att nu besluta om ett högre

3 juni 1980 ulbildningstal för tandhygienister, när inte befintliga platser är utnyttjade.

_____________ Lät oss först och främst se till att dessa platser blir utnyttjade och därefter

Behov och utbild-    medverka lill att successivt skaffa fram fler utbildningsplatser.
ning av tandvårds-      '''"' Bliicher talade därutöver om arbetsmedicin. Vi kan alla hålla med
personal m m       honom om alt de arbetsmedicinska frågorna måste beaktas i läkarutbild-

ningen. Det har riksdagen sagt vid flera tillfällen. Dessutom pågår inom UHÄ en översyn av läkarutbildningen med syfte att framlägga förslag om dess innehåll. Utskottet utgår som en självklarhet ifrån att de arbetsmedicinska frågorna beaktas inom UHÄ. Det finns alltså ingen anledning för riksdagen atl nu göra ett uttalande på den punkten. Det betyder inte alt vi i själva sakfrågan inte skulle vara överens om betydelsen av alt de arbetsmedicinska frågorna får en rimlig plats. Om utbildningen i dessa frågor skall omfatta fyra, fem eller sex veckor, eller om den skall fogas in i läkarutbildningen på annat sätt, måste berörda myndigheter först ta ställning till. På den punkten är således riksdagens utbildningsutskott inte berett atl nu lämna förslag.

Fru talman! Jag ber alt på dessa punkter få yrka bifall till hemställan i utbildningsutskottets betänkande. För min egen personliga del ansluter jag mig vad gäller tandläkarutbildningen självfallet till de reservationer som har fogals till de båda utskottsbetänkandena.

BARBRO NILSSON (m);

Fru talman! Sverige och Norge är världens landläkarlätasle länder redan i dag, står det bland mycket annat att läsa i tandvårdspersonalutredningens betänkande. Det är en expertutredning som arbetat sedan 1974 och som kommit fram lill att vi bör minska utbildningstaklen för tandläkare från 500 till 400 per år.

Bakom utredningens förslag ligger ca fem års arbete inom en stor expertgrupp, där man vägt och värderat elt antal prognoser, baserade på hypoteser men också på en mängd fakta om vad som hittills hänt inom tandvårdens område. Man har kommit fram till alt vi bör utbilda maximalt 400 landläkare per år.

Nu har jag som tandläkare suttit och lyssnat här till hur det har bollats fram och tillbaka mellan 500 och 400 och hur man hela tiden har talat om utbildning. Jag skulle vilja ställa frågan till företrädare för Landstingsförbundet och för de landsting som förordar 500 tandläkare: Har ni exempelvis i er långtidsplanering planerat in arbetsplatser för alla dessa tandläkare? Det är en viktig fråga, sorn inte alls har belysts här i dag och som betyder väldigt myckel. Alt ordna nya kliniker innebär stora investeringar oeh stora driftskostnader framdeles. Det bör man ha med i beräkningen när man säger atl man vill ha minst 500 nya landläkare om året.

Vi vet att det kommer atl släppas ut 2 250 tandläkare fram till 1986, och de

skall placeras. Vi har en ny typ av landvårdsutbildning, där det sista året,

156 AT-ljänstgöringen, skall fullgöras ute på de olika klinikerna. Skall tjänster

vakantsältas, eller kommer det alt bli nya tjänster för de här landläkar- Nr 161

De tandläkare som har gjorl sin AT-tjänstgöring har vant sig vid att omges med kringpersonal - landhygienister, tandsköterskor och assistenter-oeh de kommer att få svårt alt gå ut i privat vård direkt. Är man beredd att ta hand om alla dessa tandläkare? Del är ingen mening med alt utbilda till arbetslöshet.

För atl ni skall förstå det här riktigt, vill jag att vi ett ögonblick tittar på dagssituationen. Målsättningen inom folktandvården är alt ge alla barn och ungdomar upp till 19 ärs ålder en god oeh kontinuerlig vård. Den målsättningen kommer alt vara uppnådd om två ä tre år, och exempelvis i Norrbotten är den redan uppnådd.

Vidare har det visat sig att den intensiva satsningen på förebyggande vård har givit nästan otroliga resultat. 1 framliden - och ganska snart - kommer man att kunna glesa ut tandläkarbesöken för barn och ungdomar. Man kommer att kunna sätta in det andra vårdteamet som vi har talat om, nämligen profylaxsköterskor och hygienister. De barn som är i riskzonen kommer på det sättet också atl få en möjlighet till tätare tandläkarbesök.

Det här gör alt det kommer att finnas etl överskott på tandläkartimmar. Dessutom finns det snart ingen regional obalans när det gäller barn- och ungdomstandvården.

Inom vuxentandvården finns del fortfarande en obalans. 80 % av vuxentandvården omhänderhas av privattandläkare. Sedan 1975 råder etableringsslopp fram till 1982. Det blir inga nya privatpraktiker annal än om någon överfaren gammal praktik, dvs. inga unga tandläkare stimuleras att gå ut som privatpraktiker. Det kommer därför atl bli väldigt svårt när det blir överskott att få ut dem från folktandvård lill privat vård. Därför har de landsting som säger ja till en så stor utbildning av tandläkare som 500 per år ett mycket stort ansvar.

Att vara privattandläkare i dag är inte så lätt. Det är dels ett risktagande, dels ett stort vårdansvar. Dessutom råder stor ovisshet när det gäller tandvårdstaxan. Man måste omge sig rned mycket mer kringpersonal än tidigare för att kunna ge sina patienter en fullgod vård.

Jag tycker alt här hade vi haft en unik möjlighet att begränsa den offentliga kostnadsexpansionen genom att bara lyda goda råd från en utredning som regeringen själv tillsatt, som har arbetat i fem år och som har kommit fram lill det här resultatet.

Jag har inget yrkande. Men, okay, är alla landsting och Landstingsförbundet beredda alt ta hand om landläkarna så är del ju bra. I annat fall har vi utbildat ett stort antal tandläkare för en kvarts miljon kronor stycket. människor som dessutom har stora studieskulder och en framtid där de är hänvisade lill arbetslöshet eller lill att byta yrke.

Jag kan till sist tala om att redan nu är vakanserna oändligt myckel färre än tidigare. Många tandvårdschefer är förvånade över atl del finns så många sökande när det gäller tjänster, till vilka det tidigare inle funnits några sökande. Så är fallet exempelvis på Golland. Men det beror på all vi 1974

Tisdagen den 3 juni 1980

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, m. III.

157

Nr 161 ökade intagningen av tandläkare, vilket nu ger utslag i fler färdiga

Tisdagen den tandläkare.

3 irrni 19S0____ Fru talman! Jag har inget yrkande, utan jag ville bara tala för landläkarnas
_____________ sak. Jag tycker emellertid alt man borde ha tagit hänsyn till en så viktig

ni I ,1 -lA Utredning.

Behov och utbild-

ning av landvårds-

, Överläggningen var härmed avslutad.

personal, rn. m.

Socialutskottets betänkande 43

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Göran Karlsson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Ivar Nordberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkande

43 mom. 1 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Göran Karlsson m. fl.

Vid omröslning genoin uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä Ivar Nordberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 160 Nej - 158

Mom. 2-5

Karnrnaren biföll vad utskottet i dessa mornerii hemställt.

Mom. 6 och 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemstiillan. dels motion 2004 av Lars Werner rn. fl. i motsvarande del. och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan Raul Bliicher begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sorn vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkande

43 mom. 6 och 7 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 2004 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Raul Bliicher begärde rösträk-

158

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav Nr 161

följande resullal: Tisdagen den

•I'» " -"03 3 juni 1980

Nej - 16 __________

Utbildningsutskottets betänkande 35

Punkt 1

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemstiilll.

Behov och utbildning av tandvårdspersonal, rn. m.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motion 2004 av Lars Werner m. fl. i molsvarande del. och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan Raul Bliicher begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den sorn vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkande 35 punkt 1 mom. 3 röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit rnolion 2004 av Lars Werner rn. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Raul Bliicher begärde röslriik-ning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 16

Mom. 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets hemställan, dels motion 1726 av Lars Werner rn, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med överviigande ja besvarad. Sedan Raul Bliicher begärt votering upplästes och godkiindes följande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller ulbildningsutskollets hemställan i

betänkande 35 punkt 1 mom, 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1726 av Lars Werner ni, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Raul Bliicher begärde rösträk-

159

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Skoglig utbildning och forskning

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303

Nej - 17

Mom, 9-15

Kammaren biföll vad utskollet i dessa moment hemställt.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 2 Skoglig utbildning och forskning

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:44 rned anledning av motioner om skoglig utbildning och forskning.

160

KERSTIN NILSSON (s):

Fru talman! Forskning och utbildning utgör viktiga utvecklingsfaktorer, så även inorn skogsbruket. Ökade krav på miljömässiga hänsynstaganden skapar behov av nya framkomstvägar vad gäller arbetsmetodik. Åtgärder för förbättring av biologiska produktionsprocesser och intensifierad verksamhet rörande förädling och produktutveckling ställer ökade krav pä kunskaper, I östra Norrbotten, där skogsbruket utgör huvudnäring, finns behov av utbyggnad och anpassning av utbildning och information lill nya mål för utveckling av skogsteknik, förädling oeh marknadsföring.

Fru talman! Jag vill med några synpunkter belysa bakgrunden till motion 938, som tas upp i det betänkande som nu behandlas.

Jag kommer från den del av Sverige som pessimistiskt beskrivits som ""landet som ännu är, , ,"

I förra veckans regionalpolitiska debatt fick vi höra alt det är en sällsynt vacker bygd. Och rnan kunde ha tillagt alt den är rik, rik pä naturtillgångar såsom mineraler, den har landets största potentiella valtenkraftsresurser och slora skogsarealer.

Denna landsdel, som ligger vid Sveriges längsta älv, hotas av katastrof. På kort tid har kommuner tappat nära hälften av sin befolkning. Del är de unga som tvingas flytta för att pä annat håll skaffa arbete. När man grafiskt beskriver befolkningens sammansättning kan man inte längre få del till en pyramid, trots att landsdelen tidigare hade ett födelseöverskott som var dubbelt så högt sorn genomsnittet för landet som helhet.

De äldre - pensionärerna - är nu en dominerande befolkningsgrupp. Det är en gränsbygd jag talar om. En av av gränsbygdens utlokaliserade, Fritz Niemi, pedagog och tillika författare, skriver i Näckrosors land;

"Bilden av en gammal vinkande far och nior påförslugetrappan går aldrig all radera ut -

Styvmoder Svea - Du har ej rätt

alt behandla Dina barn så -

allra minst när järnmalm skaver Dina fötter,"

Många gånger har vi fått veta att om vi kommer med vettiga förslag - idéer - så skall dessa idéers bärkraft seriöst och generöst prövas. Man har också givit oss rådet att nya verksamheter bör knytas till befintliga naturtillgångar.

En sådan idé tas upp i motion 938, Förslaget har prövats inte bara på det lokala planet utan också på det regionala och befunnits hållbart.

Del är fråga om att utröna förutsättningarna för en skogsforskningsanstall för övre Norrland, lokaliserad lill Pajala kommun. För varje skogligt intresserad torde det vara bekant att forskning och utvecklingsarbete beträffande skogsarealer på avsevärd höjd över havet är starkt eftersatt i vårt land. Dåvarande landshövdingen Manfred Näslund, tidigare professor och chef för statens skogsforskningsinslitul, framhöll detta i sin Tornedalsutred-ning.

Gör man en jämförelse med vårt östra grannland Finland, finner man att på motsvarande breddgrader där finns såväl skogsforskningsstation som skogsforskningsanstalt.

En satsning på forskning och utvecklingsarbete skulle skapa effektivare skogsbruk på väldigt stora arealer och därmed också arbete åt många unga och även kvinnor.

All expertis är enig om att forskning lönar sig. Del är en satsning i verklig mening - en investering - för framtiden,

I motionen exemplifierar vi 14 angelägna forskningsområden, alltifrån skogsvård till skogspalologi och skogsbrukels företagsekonomi i Nordsveri-ge.

Vid motionsbehandlingen har inte utskottet iakttagit den generositet som i skilda sammanhang utlovats.

Fru talman! Jag har inledningsvis kort beskrivit den prekära situationen i Pajala, Övertorneå och Överkalix, och i motion 938 har presenterats förslag till en åtgärd, en realistisk satsning: LItskoltet lämnar emellertid motionen

ulan vidare åtgärd. Utskottet skriver: " det är viktigt alt man i den

skogliga forskningen beaktar också de speciella problem och möjligheter som karaktäriserar skogsbruket i Norrbotten, Syftet med motionen i detta hänseende bör dock enligt utskoltets mening kunna tillgodoses på annat sätt än genom en så resurskrävande satsning från samhällets sida som inrättandet av en helt ny forskningsanstalt nödvändigtvis skulle innebära,"

Jag kan inle förstå atl en riksdagsledamot från Norrbotten, som väl känner till förutsättningarna, kan gå med på en sådan skrivning.

Efter det borgerliga maktövertagandet har den regionalpolitiska utvecklingen i Norrbotten avbrutits. Borgerliga ekonomer förespråkar flyttning som enda åtgärd. Man hänvisar till lågkonjunktur, till atl det råder depression i vårt land. En pessimism breder ut sig där ingen utveckling syns möjlig.

Borgerliga ekonomer talar om del glada 60-talet och den utvecklingsop-

11 Riksdagens protokoll 1979/80:160-161

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Skoglig utbildning och forskning

161

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Skoglig utbildning och forskning

timism som kännetecknade de tidigare decennierna och början av 1970-lalel som någonting som för alltid är förbi och förlorat,

Jagvill, fru talman, erinra om att också 1800-talets liberala nationalekonomer, med Thomas Malthus och John Sluart Mill i spetsen, ofla såg mörkt på mänsklighetens framlid. De räknade med alt "den avtagande avkastningens lag", som benämningen var, skulle omöjliggöra för en växande befolkning atl höja sin levnadsstandard. Den viktiga produktionsfaktorn jord, dvs. naturresurser innefattande även skog, uppfattades som mer eller mindre konstant. Nyodlingar, innovationer, tekniska framsteg och en progressiv ekonomisk politik har emellertid präglat den ekonomiska utvecklingen sedan den tid då nationalekonomin kallades "the dismal scienee". Vad som behövs nu är en ny giv, liksom på 1930-lalet.

Sverige beskrivs ibland av skickligare tecknare i våra dagstidningar som en skuta med framträdande regeringsledamöter vid rodret. Till bilden i dag hör också att del råder passivitet på skutan Sverige-Svea.

Med en sådan teckning i bakgrunden och i anslutning till den katastrofala situationen i de tre nämnda kommunerna, vill jag projicera några bilder av en folkkär svensk diktare;

En man (en bygd är naturligtvis maskulin).

En man är vräkt över bord, kapten. - Jassa!

Ännu kan en lina den arme nå. - Jassa!

Den minnesgode erinrar sig fortsättningen - men låt del inte bli ödet för en hel gränsbygd!

Med den förhoppningen, fru talman, har jag för dagen inget särskilt yrkande.

162

FILIP JOHANSSON (c):

Fru talman! Ja, detta var i sanningett hembygdstal, som skulle ha försvarat sin ställning på vilken hembygdsfest som helst. Del råder inget tvivel om den saken. Jag håller självfallet med Kerstin Nilsson om all vår bygd är fin. Även Tornedalen är utomordentligt fin, ja så fin alt del inte alls skulle skada rned en skogshögskola där. Jag skulle inte ha något emot det. Men jag tror att det ändå finns anledning all vara litet grand realistisk i sina önskedrömmar.

Vi har i vår tid haft en skogsskola i Älvsbyn. Det var inte en skogsforskningsanstall och inte en högskola, men det var en skogsskola och den lades ned. Också den var utomordentligt vackert belägen, rnen det hjälpte inle. Del var inte under denna regerings tid, så del kan knappast ha varil felet. Situationen var dock den att skolan av alll all döma inte behövdes.

Närdet gäller en skogsforskningsanstalt i Pajala vill jag bara konstatera att vi ändå har kommit dithän atl vi har fått en del av skogshögskolan lill Umeå. Det gör ju att den i sin undervisning också använder sig av vissa av de områden som finns både i Norrbotten och i Västerbotten.

Med en realistisk bedömning har vi från jordbruksutskottet tagit ställning till motionen. Vi är på det klara med alt det inte finns någon möjlighet att förverkliga de utomordentligt vackra tankar som Kerstin Nilsson här har givit

uttryck för. Man måsle ändå komma med saker och fing som är litet mer Nr 161
realistiska. Tisdagen den

Med defta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan. juni 1980

GUNNAR OLSSON (s):

Fru talman! Jag skall fatta mig myckel kort. Såsom framgår av det betankande som vi nu behandlar har den socialdemokratiska utskollsgrup-pen i motion 935 yrkat på en utredning rned uppgift alt se över den eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen. Vår utskotlsgrupp har ansett det nödvändigt rned en total översyn rörande den eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen, innan antalet utbildningsplatser ytterligare utökas. Utskottet delar dessa synpunkter, vilket har resulterat i ett tillkännagivande till regeringen.

1 följdrnotion 435 från oss socialdemokrater från Värmland har vi begärt atl del vid en sådan översyn tas hänsyn lill den outnyttjade utbildningskapacitet som i dag finns vid Värmlands och Örebro läns skogsskola, Gammel-kroppa i Filipslads kornmun. En motion med liknande yrkande har också väckts av övriga ledamöler på vår länsbänk med Karl-Eric Norrby såsom första namn.

Innan vi i utskottet behandlade de här motionerna gjordes ett besök i Gammelkroppa för atl på ort och ställe ta del av den utbildningsresurs som här finns tillgänglig. Jag tror att delta besök var av stort värde, därför alt del visade alt här finns en icke fullt utnyttjad utbildningsresurs vad gäller utbildning av skogstekniker.

I Sverige tas f. n. in 90 elever per år till skogsteknikerlinjen. En utökning till 120 har övervägts, oeh vid en sådan ökning anser vi motionärer från Värmland all en mindre del utan olägenhet bör kunna lokaliseras till Gammelkroppa. Behovet av skogstekniker kommer enligl all sakkunskap på del här området alt öka i svenskt skogsbruk. Som jämförelse kan jag nämna att det i Finland tas in 120-130 studerande per år för utbildning till skogstekniker.

Fru talman! Våra krav från Värmland och från Örebro län har fått en som vi tycker fullt godtagbar behandling i utskottet. Därför har jag inget annal yrkande än utskottels, men jag vill gärna passa på tillfället alt som representant för Värmland uttrycka den förhoppningen all Gammelkroppa skogsskola kommer att tas med i de överväganden rörande skogslekniker-ulbildningens dimensionering som aktualiseras genom det beslul vi skall fatta nu i dag om en total översyn av utbildningen på det skogliga området.

Skoglig utbildning och forskning

Med della anförande, överläggningen avslutad.

vilket Sune Johansson (s) instämde, var

Utskottets hemställan bifölls.

163

Nr 161 § 3 Föredrogs

Tisdagen den Justitieutskottets betänkande

3 inni 1980 1979/80:43 med anledning av propositionen 1979/80:153 om ändring i lagen

(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Utskottets hemställan bifölls.

Ordningsvakter och bevakningsföretag

§ 4 Ordningsvakter och bevakningsföretag

Föredrogs justitieutskottels belänkande 1979/80:44 rned anledning av propositionen 1979/80:122 orn ordningsvakter och bevakningsföretag järnte motioner.

[ proposition 1979/80:122 hade regeringen (justiliedeparlernentel) dels efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen alt anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ordningsvakter,

2. lag om ändring i brottsbalken.

3. lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande,

4. lag om ändring i lagen (1976:511) om ornhiinderlagande av berusade personer m. rn..

5. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaliiga drycker m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,

7. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

8. lag om ändring i lagen (1940:358) rned vissa bestiimmelser till skydd för försvaret m. rn.,

9. lag om ändring i bevakningskungörelsen (1940:383).

10. lag om ändring i lagen (1943:881) orn polisens ställning under krig.

11. lag om ändring i lagen (1974:191) orn bevakningsföretag,

dels berett riksdagen tillfälle alt la del av vad i propositionen hade anfiiris om utbildningen av väktare.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:
"'I propositionen föreslås en lag om ordningsvakter. Enligt den nya lagen
skall ordningsvakter kunna förordnas att medverka till alt upprätthålla
ordningen vid offentliga tillställningar, allmänna sammankornsler. badplat
ser, lägerområden samt lokaler eller platser för sport, spel eller annan sådan
verksamhet liksom vid lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker serveras
till allmänheten. Om del finns elt särskilt behov och del är av väsentlig
betydelse från allmän synpunkt skall ordningsvakter kunna förordnas iiven i
andra fall. I lagen regleras vidare bl. a. kvalifikationskrav, förordnande och
allmänna åligganden för ordningsvakter. I propositionen behandlas även
andra frågor beiriiffande ordningsvakter. Dessa giiller bl. a. befogenheter,
164 utbildning och utrustning samt avgränsningen av ordningsvakternas verk-

samhet frän polisens. Ändringar som berör ordningsvakterna föreslås även i bl. a. brottsbalken, lagen (1938:274) om rätt till jakt och lagen (1940:358) med vissa bestämmelser lill skydd för försvaret rn. rn.

I propositionen föreslås också ändringar i lagen (1974; 191) om bevaknings-företag. Ändringarna innebär bl. a. att kravet på auktorisation för bevak-ningsverksamhet utvidgas samt all underlag skapas för en bättre tillsyn över bevakningsföretagen. Vidare berörs frågan om utbildning för den personal som är anställd i elt bevakningsföretag och har till uppgift att utföra bevakningstjänst (väktare).

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1981."

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ordningsvakter och bevakningsföretag

1 detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:1968 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari föreslagits all riksdagen beslutade alt avslå propositionen 1979/80:122 och att hos regeringen hemställa om nytt förslag grundat på i motionen anförda riktlinjer, och

1979/80:1969 av Åke Wictorsson rn, fl, (s), vari föreslagits alt riksdagen beslutade atl som sin mening ge regeringen lill känna vad i motionen anförts i anslutning till propositionen 1979/8U;)22 om ordningsvakter m, m,. a) om ordningsvakternas klädsel och deras skyldighet alt följa anordnares anvisningar, b) orn alt tillstånd alt förmedla vakluppdrag skulle utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, c) om atl även tillsynspersonal för naturvårdspro-jekl borde kunna utrustas med ordningsvaktsbefogenheler.

Utskottet hemställde

1, atl riksdageri beträffande avslag på proposition 1979/80:122 skulle avslå motion 1979/80:1968,

2, att riksdagen beträffande tillsynspersonal för naturvårdsobjekt skulle avslå motion 1979/80:1969 i denna del,

3, atl riksdagen beträffande ordningsvakters klädsel skulle avslå motion 1979/80:1969 i denna del,

4, all riksdagen beträffande förmanskap över ordningsvakter skulle avslå motion 1979/80:1969 i denna del,

5, att riksdagen beträffande förmedling av ordningsvaklsuppdrag skulle avslå motion 1979/80:1969 i denna del.

6, att riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ordningsvakter med den ändringen att 6 S skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande en redaktionell jämkning av lagtexten,

7, atl riksdagen skulle anta 22 kap, 14 § i det genoin proposifionen
framlagda förslaget till lag orn ändring i brottsbalken.

8, all riksdagen skulle anta 24 kap. 2 S i det under 7 nämnda förslaget med den ändringen all paragrafen skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande en redaktionell jämkning av lagtexten.

9, att riksdagen beslutade dels att 24 kap. 3 S brottsbalken skulle ha av utskottet angiven lydelse, dels atl härav betingad ändring skulle vidtas i ingressen till del under 7 nämnda förslaget.

165

Nr 161 10. att riksdagen skulle anta övergångsbestämmelserna i del under 7

Tisdagen den nämnda förslaget,

3 iuni 1980 ' " riksdagen skulle anta 1 S i del genom propositionen framlagda

______________ förslaget till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsförelag med

Ordningsvakter '" ändringen all paragrafen skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse. och bevaknings- innebärande en redaktionell ändring av lagtexten,

företag '-• '''■'■ riksdagen beslutade dels att 2 § lagen (1974:191) om bevaknings-

företag skulle ha av utskottet angiven lydelse, dels atl härav betingad ändring skulle vidtas i ingressen till det under II nämnda förslaget.

13, atl riksdagen skulle anta del under 11 nämnda förslaget i den mån del inte omfattades av utskottets hemställan ovan,

14, att riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande.

15, all riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1976:51 1) om omhändertagande av berusade personer m, m,,

16, alt riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1958:205) orn förverkande av alkoholhaliiga drycker m, m,,

17, atl riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274) om riitt till jakt,

18, all riksdagen skulle anta del i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

19, all riksdagen skulle anta del i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m, m,,

20, all riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i bevakningskungörelsen (1940:383),

21, alt riksdagen skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig.

22, att riksdagen beträffande väktarulbildningen som sin niening gav
regeringen lill känna vad utskottet hade anfört i detta hänseende.

Reservation hade avgivits beträffande förmedling av ordningsvaktsuppdrag av Lisa Maltson. Eric Jönsson, Arne Nygren, Lilly Bergander. Hans Pettersson i Helsingborg. Helge Klöver och Karl-Gustaf Malhsson (alla s) som ansett att utskottet under 5 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1979/80:19691 denna del som sin niening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört i detta hänseende,

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk);

Fru talman! Ropen efter fler poliser, utökad bevakning oeh hårdare tag i

största allmänhet är tecken på etl samhälle i nödsituation, 1 skuggan av

bristande framtidstro, i avsaknad av en konstruktiv debatt om lösningen av

166 viktiga framtidsproblem, i skuggan av passivitet inför utslagning och

arbetslöshet och i brist på meningsfulla uppgifter för individerna i samhället ökar naturligtvis broltslighet, främlingskap oeh droganvändning,

I det här läget, som man skulle kunna karakterisera som den övermogna kapitalismens epok, växer den privata ordningsvaklverksarnheten, det blir en ökad bevakning av affärscentra och allmänna platser, och ett motsatsförhållande mellan vanliga medborgare och dessa bevakare växer fram.

Uppgifterna för ordningsvakter är ofta av polisiär typ, och man börjar bli rädd för att del skall ske en sammanblandning mellan ordningsvakter och poliser. Man har också på sina håll karakteriserat framväxten av väktarna och ordningsvakterna som atl det skapas ett slags reservkår, elt slags poliskår, Väklarulredningen anser det vara olyckligt att en sammanblandning av polisens arbelsuppgifter med väktarnas och ordningsvakternas har skett. För atl inte bevakningsförelagen skall uppfattas som en privat hjälpkär, säger man, är det angeläget aft bryta den här utvecklingen.

Det här har naturligtvis också uppmärksammats av arbetarrörelsens organisationer. Jag vill särskilt nämna remissyttrandena över betänkandet om ordningsvakter och bevakningsföretag från LO, TCO och Folkparkernas centralorganisation, där man har pekat på alt del är nödvändigt med en klar skillnad mellan ordningsvakters och polisers funktioner, LO säger t, o, m, -det är ännu starkare - att ordningsvakternas polisiära uppgifter måsle begränsas starkt jämfört med nuläget.

Vi i vpk är av samma uppfattning, och vi anser inte alt det framlagda lagförslaget tillgodoser dessa synpunkter.

Vi är naturligtvis positiva till alt man börjar reglera förhållandena kring ordningsvakter och bevakningsförelag. Kvalifikationskrav, utbildning och sådant som behandlas i lagförslagen är en bra början, men vi har svårt alt se hur man skall kunna avgränsa ordningsvakternas uppgifter gentemot polisens genom all ge dem i stort sett samma befogenheter.

Om man vill avgränsa ordningsvakternas uppgifter i förhållande lill polisens, borde man väl inle ge ordningsvakt samma rätt sorn polis all använda våld, Orn man vill avgränsa, borde man väl inte heller ge ordningsvakt rätt att delta i kroppsvisitation eller husrannsakan. Om man vill avgränsa, borde man dessutom inte ge ordningsvakt möjlighet alt tillämpa LTO, som ju redan är en omdiskuterad lag och som dessutom är under omprövning och utredning - man väntar ju atl del skall komma etl betänkande om LTO redan i sommar, men trots del lar rnan inle chansen att förändra på den här punkten när rnan nu skall förändra förhållandena kring ordningsvakter oeh bevakningsföretag. Det rimliga hade varit all man med propositionen begagnat tillfället att verkligen förändra på det här området och åstadkomma den skillnad som de flesta remissinstanser och också utredningarna förordat.

Del som man såväl i propositionen som i utskottsbetankandet och i utredningarna säger sig vilja uppnå anser jag alt rnan helt missar genom alt inte omarbeta lagförslaget iden riktning som vi har krävt i vår motion. Därför yrkar jag bifall lill vpk-motionen nr 1968,

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ordningsvakter och bevakningsföretag

167

■■MmiitirSäii':

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ordningsvakter och bevakningsföretag

168

GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Riksdagen står nu i begrepp atl besluta omen lagreglering och en bättre kontroll i fråga om ordningsvakter och bevakningsföretag. Denna reform är efterlängtad. Del har varit otillfredsställande att det ökande utnyttjandet av ordningsvakter och bevakningsföretag skelt i former som inneburit att man saknat nödvändig samhällelig insyn och uppsikt över verksamheten som sådan. Så när som på en punkt har justitieutskotlet också kunnat enas i sin uppfattning, och på alla principiellt väsentliga områden tillstyrker utskottet regeringens proposition i frågan.

Vänsterpartiet kommunisterna har emellertid i en motion yrkat avslag på hela propositionen. Vi har här hört Hans Petersson i Hallstahammar redogöra för orsaken härtill. Att vpk har ett annat synsätt i dessa frågor är i och för sig inle överraskande, och att man förordar förstatligande av all vaktar- och ordningsvaktsverksamhel är följdriktigt med tanke på den samhällssyn vpk har. Men även med beaktande av detta borde vpk kunna erkänna att de steg som nu tas är behövliga och att de innebär förbättringar. Bakgrunden utgörs av del förhållandet alt verksamhet av denna art måsle vara underkastad en ingående insyn från samhällets sida.

Vi får nu en lag om ordningsvakter, vilket vi saknat hitintills. Ordningsvakternas befogenheter klarläggs och regleras. Den grundläggande regeln om alt ordningsvakterna lyder under polisen fastläggs, liksom polisens grundläggande ansvar för allmän ordning och säkerhet. Ordningsvakternas befogenheter vad gäller våldsanvändning under sina uppdrag regleras i särskild ordning, och här finns också en klar avgränsning av deras befogenheter i förhållande lill polisens. Kravet på auktorisation för bevakningsverksamheten utvidgas, och kraven på väktarulbildningen skärps.

Sammanfattningsvis innebär alltså förslaget en ordentlig uppstramning av denna verksamhet, en verksamhet som under överskådlig framtid måste utgöra elt nödvändigt komplement till det skydd sorn polisen och andra samhällsorgan kan bistå med. Jag vill i del sammanhanget gärna säga atl ordningsvakter och väktare i det avseendet gör viktiga samhällsinsatser när det gäller rättssäkerheten och tryggheten.

På en punkt har utskottet inte kunnat enas. Det gäller frågan om förmedling av ordningsvaktsuppdrag. Den socialdemokratiska reservationen förordar att i princip alla former av förmedling inom området underkastas lillståndsplikl.

Rättsreglerna inom detta område är snåriga och. mot bakgrund av vad remissinstanserna har yttrat över ordningsvaktsutredningens förslag, kanske också oklara. Det är uppenbarligen inte helt klart om de ordningsvakter som tillhör en ordningsvaktsförening som förmedlar uppdrag är atl betrakta sorn arbetstagare i förhållande till den som utnyttjar vakten i fråga.

Vidare är det av betydelse för bedömningen i vilken form förmedlingen bedrivs samt om och på vilket sätt ersättning-för förmedlingsuppdragen utgår.

Vi har en arbelsförrnedlingslag som skall reglera dessa frågor, oeh enligt

denna lag ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen att göra de prövningar i de enskilda fallen som kan behövas.

Sedan utskottet avgivit sitt belänkande har regeringen på förslag av arbetsmarknadsministern meddelat direktiv lill den utredning som skall kartlägga arbetsmarknaden för vissa anställda inorn konlorsservicebranschen och på kulturområdet, s. k. artislförmedling.

Departementschefen säger i anslutning härtill - och detta är av klar betydelse för de spörsmål vi nu diskuterar - atl det också vid sidan av den offentliga arbetsförmedlingen förekommer verksamhet som innebär anskaffande av anställning åt arbetssökande. Många gånger kan det ifrågasättas om en sådan verksamhet är förenlig med arbetsförmedlingslagen. Han förordar därför att utredningsuppdraget får omfatta dessa verksamheter. Utredaren skall bl. a. pröva om det är möjligt att klarare ange vad för slags verksamhet som bör falla in under lagen.

Utskottets majoritet var också införstådd med atl delta problem förtjänade uppmärksamhet frän statsmakternas sida. Utskottet skriver: ""Utskottet utgår från att regeringen, orn utvecklingen ger anledning därtill, vidtar erforderliga åtgärder".

Fru talman! Mot denna bakgrund, och då del efter det beredningsarbete jag nyss berörde alls inle är givet atl lösningen på problemet med förmedling av ordningsvaklsuppdrag skall sökas och lösas efter de linjer .som anges i den socialdemokratiska reservationen, yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ordningsvakter och bevakningsföretag

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik;

Fru talman! Jag vill göra etl tillrättaläggande gentemot den föregående talaren.

Det är inte så atl vi inte anser all det skulle vara något behov av reglering. Tvärtom sade jag ju atl vi är posiliva lill en reglering och alt man kommer lill rätta med både förordnanden och återkallande av sådana liksom all man börjar ta tag i utbildningen.

Vad jag kritiserade var att man knappast uppnår någon skillnad gentemot polisiär verksamhet - del som man i flera olika instanser och utredningar har uttryckt var så viktigt och som även utskottet .självt skriver i betänkandet. Del blir inle någon skillnad mot polisens verk.samhet genom alt man praktiskt taget jämställer ordningsvakterna med polisen, t. ex. i fråga om när de skall kunna använda LTO. som ju är en mycket omdiskuterad lag.

Vi tycker att man skulle ha omarbetat hela lagförslaget i enlighet med det förslag sorn vi fört fram i vår motion. På så vis hade man ändå fått en lag och en lag som vi tycker hade varil betydligt bättre. Jag måste notera alt när man vanligtvis behandlar exempelvis LTO-frågan, avstyrker rnan våra motioner med hänvisning till atl del snart skall tillsättas en utredning, men i det här fallet har man tydligen inga sådana "väntans tider"', utan man tycker all rnan kan fullfölja propositionens förslag trots atl del snart skall komma en utredning. Det tycker jag verkar litet principlösl.

169

Nr 161 GÖTE JONSSON (m) replik;

Tisd-ipen den talman! Jag skulle vilja säga atl propositionen oeh utskotlsbetänkan-

3 irrni" 1980 ' '" " grundade på någon principlöshet, utan atl del snarare är på det

företag

sättet att vi här vill klarlägga de principiella gränser som skall reglera Ordningsvakter ordningsvakter och bevakningsföretag i relation lill polisen. Det framgår orh h 'vaknings- '''" ''' ' underställda den polisiära myndigheten och den polisiära verksamheten.

Man kan naturligtvis alllid ha olika uppfattningar orn vilka befogenheter de olika institutionerna och personerna skall ha. Men utifrån den erfarenhet vi har när det gäller behov av befogenheter också för ordningsvakter och bevakningsföretag har utskollet ansett del rimligt alt ansluta sig lill det förslag som är presenterat i propositionen.

Om vi nu i enlighet med vad Hans Petersson i Hallstahammar förordar skulle företa en ny omfattande utredning är det ganska klart alt vi ändå inle skulle hamna på samma uppfattning, eftersom del är en rätt stor principiell skillnad mellan våra uppfattningar. Till detta kommer att det tar ganska lång tid innan vi skulle få fram del beslul som alla ändå är överens orn alt vi måste fatta sä snabbi som möjligt för atl få lill stånd de här klara gränsdragningarna.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik;

Fru talman! Det är riktigt att man måste fatta beslut snabbt. I ett okontrollerat oeh opianeral samhälle växer problemen oss över huvudet, motsättningarna ökar i samhället, del blir en utslagning av människor, arbetslöshet osv. Allt fler anställer bevakningspersonal i tron att det är lösningen på problemen. Oeh så slår vi plötsligt inför ett gigantiskt regleringsproblem. I stället borde man naturligtvis förebygga behovet av ordningsvakter och väktare genom åtgärder på andra viktiga samhällsområden.

Jag tycker emellertid inle att del behövs några nya utredningar. Det skulle räcka att vi beaktar de viktiga slutsatser som de redan gjorda utredningarna har kommit till. där man säger atl vi måste skilja på polis och ordningsvakter och se till atl ordningsvakterna inte uppfattas som reservpoliser. Del skulle skapa nya motsättningar i samhället som inte är hanterbara.

Jag kan också hänvisa till vad som skrivs i det senaste numret av Handelskamrnartidningen, som vi alla fär i våra fack. Man pekar på atl en väktare inte bör ha en direkt polisiär roll. När han har det, skapar det problem. Man menar all väktaryrkel bör vara mer serviceinriktal - väktaren skall tillhandahålla upplysningar, ge tillrättavisningar osv, - pä etl sätt som inte är jämförbart med polisiär verksamhet. Då skulle väktare och ordningsvakter kunna fungera på etl smidigare sätt oeh vi skulle slippa många av de problem som jag tror kommer att skapas om vi fortsätter på den inslagna vägen.

170

GÖTE JONSSON (m) replik; Nr 161

Fru talman! Jag vill understryka all det i fråga orn befogenheter är skillnad Tisdagen den mellan väktare och ordningsvakter - vi skall inte blanda samman de båda 3 jypj |ggQ

begreppen,

Jag delar Hans Peterssons uppfattning alt visst är det bäst om man i etl Ordningsvakter samhälle inle behöver ordningsvakter eller poliser i den utsträckning sorn vi q(,/j bevaknings-har. Jag delar också uppfattningen atl vi skall sälla in åtgärder för en företag förebyggande verksamhet. Detta är också något som vi ständigt sysslar med i denna kammare inom ramen för andra förslag sorn läggs och bereds. Men utifrån den erfarenhet vi har vet vi alt också upprätthållandet av den allmänna ordningen är en viktig del i den totala samhällsfunktionen. Såväl poliser som ordningsvakter och väktare fyller därför' viktiga funktioner. Här finns, jag vill än en gång hävda det, klara gränser mellan å ena sidan polisens och ä andra sidan ordningsvakternas och väktarnas uppgifter och befogenheter. Del är inte fråga om all vi skapar någol slags reservpoliser eller epapoliser. De uppgifter som utförs av väktare och ordningsvakter är väldigt viktiga för vår gemensamma målsättning atl upprätthålla den allmänna ordningen.

Förste vice talmannen anmälde atl Hans Petersson i Hallstahammar anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill yllerligare replik.

LISA MATTSON (s):

Fru talman! Det är etl ganska enigt utskott som står bakom betänkandet. Det är bara pä en punkt som vi i oppositionen har sett oss nödsakade alt avge en reservation. Den baserar sig på motion 1969, sorn har väckts av en av ledamöterna i ordningsvaktsutredningen. Motionen lar upp ett som vi anser ganska viktigt problem, nämligen ordningsvaktsföreningarnas roll i fråga om förmedling av ordningsvakter.

Det finns som vi alla vet elt stort antal ordningsvaklsföreningar, sorn inle bara tillvaralar medlemmarnas intressen rent fackligt utan också mot avgift förmedlar ordningsvakter till främst anordnare av offentliga danstillställningar. Motionären pekar också på alt förmedlingsuppdragen utförs efter viss turordning. Del kan vara väldigt problematiskt. Det motverkar vår strävan alt skapa samband mellan ordningsvakter och anordnare och att etablera normala arbetsmarknadsförhållanden.

Vi har i den socialdemokratiska reservationen tagit iniryck av motion
1969. Vi har framför allt fäst oss vid den slora betydelse sorn verksamheten
har för fördelning av ordningsvaktsuppdragen. Vi tycker det är nödvändigt
atl förmedlingen är underkastad insyn och kontroll från samhällets sida. Det
kan synas minst lika angeläget för denna verksamhet som för den övriga
verksamheten inom områdel, vilken nu i propositionen verkligen föreslås bli
reglerad och stå under samhällskoniroll. Vi måsle framför alll ta hänsyn till
atl del gäller människor med särskilda befogenheter. Därför hävdar vi atl
man bör överväga en ordning där i princip alla former av förmedling inorn 171

Nr 161 området underkastas tillståndsplikt.

Tisdaeen den Utskottsmajoriteten har inte velat tillstyrka motionen, utan man har

3 iuni 1980 avstyrkt den. Göte Jonsson har nu pekat på de utredningsuppdrag som

_____________ arbetsmarknadsdepartementet lämnade för någon vecka sedan. I direktiven.

Ordningsvakter °"'' "°'' lästes upp, behandlas just hithörande förhållanden. Där talar man

och bevaknings- också om huruvida det kan ifrågasättas orn denna verksamhet är förenlig med
företag arbetsförrnedlingslagen, och statsrådet förordar alt utredningsuppdraget får

omfatta även dessa verksamheter. Det är alltså att notera alt chefen för arbetsmarknadsdepartementet har gått längre än chefen för justitiedepartementet ansåg sig kunna göra när propositionen skrevs. Del förefaller nu i efterhand som om det hade varit klokt av utskottsmajoriteten alt ansluta sig till oss i de krav som förekommer i reservationen.

Jag skall, fru talman, be alt få yrka bifall till alla delar av hemställan i justitieutskottets belänkande 44 utom under mom. 5, där jag yrkar bifall lill den socialdemokratiska reservationen.

GÖTE JONSSON (m):

Fru talman! Majoriteten har i utskottet klart sagl ifrån atl vi utgår från atl regeringen följer utvecklingen och vidtar-om man gör den bedömningen -erforderliga åtgärder. Då är det naturligt, som vi har sett det, att del sker inom del fackdeparlement där man behandlar just de här frågorna, och det är arbetsmarknadsdepartementet. Jag tycker, i motsats lill vad utskoltets vice ordförande Lisa Mattson sagt. alt vi från ulskottsmajoritetens sida i stor utsträckning har fått rätt när det gäller det faktum alt regeringen noga har följt verksamheten. I och rned detta är det egentligen väldigt liten skillnad mellan majoriteten och reservanterna i utskottet. Men jag vill fortfarande vidhålla mitt yrkande om bifiill till utskoltets hemställan.

LISA MATTSON (s):

Fru talman! Utskottsmajoriteten tänker i futururn. medan arbetsmarknadsdepartementet tänker i imperfeklum eller i varje fall i presens och vill omedelbart gripa sig an de här problemen genom att tillsätta en utredning.

Jag vidhåller milt yrkande om bifall lill reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels motion 1968 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Petersson i Hallstahammar begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den sorn vill all kammaren bifaller justitieutskottets hemsiällan i belänkan-
de 44 mom. 1 röstar ja.
172 den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har karnrnaren bifallit rnolion 1968 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Hans Petersson i Hallstahammar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 3(L3 Nej - 17

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet m. m.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av Lisa Mattson rn. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lisa Maltson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den sorn vill alt kammaren bifaller justitieutskoltets hemställan i betänkande 44 mom. 5 rösiar ja. den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Lisa Mattson rn. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat för ja-propositionen. Då Lisa Maltson begiirde rösträkning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 160 Nej - 159

Mom. 6-22

Karnrnaren biföll vad utskottet i dessa rnornenl hemställt.

§ 5 Ökad prisövervakning på boendeområdet in. m.

Föredrogs näringsutskottels belänkande 1979/80:59 med anledning av motioner om ökad prisövervakning på boendeområdet m. rn.

I delta belänkande behandlades motionerna

1979/80:1507 av Essen Lindahl (s). vari hemställts all riksdagen sorn sin mening gav regeringen lill känna vad sorn i motionen sagts orn behovet av snara initiativ från regeringens sida för atl möjliggöra en intensifierad prisövervakning på boendeområdet, samordnad rned annan prisövervakning och skött av statens pris- och kartelhiärnnd. (Denna rnolion hade rernitlerats till eivilutskottet och sedermera överlämnats lill näringsutskoltet.).

173

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet m. tn.

1979/80:1555 av Lars Werner rn. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen uttalade

1. alt prisslopp snarast borde införas på byggnadsmaterial och olja för
bosladsuppvärmning,

2. all överväganden oeh förslag snarast borde föreläggas riksdagen
rörande åtgärder sorn ledde till sänkning av priserna på byggnadsmaterial
och olja för bosladsuppvärmning.

Utskottet hemställde

1. beträffande intensifierad prisövervakning på boendeområdet atl riks
dagen skulle avslå motion 1979/80:1507.

2. beträffande prisstopp på byggnadsmaterial och eldningsolja atl riksda
gen skulle avslå rnolion 1979/80:1555.

Reservation hade avgivits beträffande intensifierad prisövervakning på boendeområdet av Ingvar Svanberg. Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg. Lillv Hansson. Thage Peterson. Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som ansett att utskollet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:1507 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

174

SIVERT ANDERSSON (s):

Fru talman! Boendekostnaden är en av de mest betungande posterna i hushållens utgifter. Beräkningar visar att boendekostnaderna svarar för 25 % av den privata konsumtionen. Det är också allmänt känt att boendets kostnader är rnycket ojämnt fördelade.

Det framstår i dag som en direkt nödvändighet att det organiseras en planmässig prisövervakning på boendeområdet. För två år sedan föreslog en statlig utredning atl uppgiftsskyldighelslagen skulle ändras sä, atl den blir tillämplig även på fast egendom.

I reservation lill näringsutskottets betänkande hävdar vi socialdemokrater alt regeringen omedelbart bör ta initiativ till en samlad prisövervakning genom SPK.

Tillräckliga kunskaper finns om problemen för alt göra detta omedelbart.

Staten har ett ansvar för alt effektiva åtgärder utarbetas och genomförs mot kostnadsstegringarna.

De borgerliga regeringarna har misskött kostnadsfrågorna. Åtgärderna har varit valhänta, kommit för sent och tyvärr ofla helt uteblivit.

Särskilt angelägel är det alt komma ål orsakerna till enlreprenadprisut-vecklingen på boendeområdet.

Nu anmäler bostadsministern all en särskild utredare skall pröva frågorna om byggnadspriser och utvecklingen av byggkostnaderna inom bostadsbyggandet. En försenad utredning om konkurrensförhållandena inom bostadsbyggandet görs inom SPK,

Vi anser alt situationen när del gäller bosladskoslnadsulvecklingen är så

alarmerande, att omedelbara åtgärder inåste sättas in. Nr 161

Förslag bör snabbi lämnas lill riksdagen om hur en effektiv prisövervak- xjjjaogn den

ning på boendeområdet skall organiseras, 3 jupj ggQ

Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen,

Ökad prisöver-
TORE CLAESON (vpk): vakning på boen-

Fru talman! Priserna på byggmaterial har ökat myckel kraftigt under andra deområdet m m hälften av 1970-talel och har som bekant slagit igenom i slora hyreshöjningar och ökningar av boendekostnaderna, framför alll för nyproduktionen rnen även för äldre bebyggelse i flerbosladshusen. De ökade materialpriserna svarar för den större delen av de produktionskoslnadsökningar som skelt sedan år 1974, Den kraftiga stegringen av priserna på byggnadsmaterial har emellertid inle ägt rum bara under senare delen av 1970-lalel; även under början av 1970-lalet ökade priserna på byggnadsmaterial betydligt mer än den allmänna prisnivån.

Pris- och karlellnämnden och statistiska centralbyrån har. liksom andra undersökningar och olika utredningar, klart visat atl den enorma prisstegringen på byggnadsmaterial kunnat ske trots alt en stor del byggvaror under olika lider varit föremål för prisövervakning i någon form. I takt med atl priserna inorn byggrnaterialinduslrin skjutit i höjden och entreprenörer och spekulanter ökat sina vinster på bostadsmarknaden har bostadsbyggandet privatiserals och andelen småhus ökat på bekostnad av andelen flerfamiljshus.

Elt prisslopp på allt byggnadsmaterial och en ökad prisövervakning i syfte all pressa ned priserna skulle bli etl verksamt bidrag i kampen mot hyresutplundringen och de ständigt ökade boendekostnaderna. Jämsides med en effektiv prisreglering måsle givelvis andra åtgärder lill för alt stoppa den nuvarande hyresutvecklingen och pressa ned boendekostnaderna. Del måsle, som vi från vänsterpartiet kommunisterna i olika sammanhang föreslagit, ske bl. a. genom elt särskilt riktat statligt stöd lill de kommunala bostadsföretagen och en omfördelning av subventionerna inom bostadssektorn genom att medel överföres från ägarsektorn lill hyressektorn. Andra konkreta åtgärder är fortsatta underhålls- och hyresförlustlån. lägre ränta och längre amorteringstider på allmännyttans bostadslån.

Fru talman! Som vanligt talar rnan i utskottsbetankandet från näringsutskottels majoritet - delvis rned hänvisning till en likaledes borgerlig majoritets yttrande från eivilutskottet - orn alt man skall lila till konkurrensen på byggrnalerialrnarknaden, lill pågående och nyligen tillsatta utredningar och till kontroll över prisutvecklingen och uppgiflsskyldighet. Delta gör man trots att rnan måsle vara väl medveten om alt konkurrensen i stort sett är salt ur spel. all pågående och nya utredningar inle kommer lill riitta rned dagens problem och pågående kraftiga prisökningar och all den kontroll och den uppgiftsskyldighet som nu förekommer är hell otillräckliga.

Av utskottsbetankandet framgår vidare att man tydligen inle anser atl
orsakerna till de skyhöga byggkostnaderna är ordentligt utredda eller
kartlagda och atl man därför inle nu är beredd all föreslå några åtgärder. 15

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet m. m.

176

Även orn det finns brister i olika undersökningar och utredningar som har gjorts, så har dessa ändå entydigt visat på några saker: att konkurrensen på byggmaterialornrådet är så gott sorn obefintlig, atl byggmaterialindustrin i stor utsträckning själv bestämmer sina priser och sätter dem högre och högre, att byggrnalerialrnarknaden behärskas av ett fåtal storföretag och att byggrnalerialbranschen fortfarande är en jätte inom svensk industri sorn står för närmare 10 % av Sveriges samlade produktion rned en försäljning på mellan 15 och 20 miljarder kronor per år.

Utöver prisslopp och andra åtgärder som leder lill sänkning av priserna på byggnadsmaterial har vpk i motion 1555 föreslagit prisstopp och åtgärder för prissänkningar på olja för bostadsuppvärmning. En betydande del av de ökade boendekostnaderna är beroende av de mycket kraftiga prisstegringarna på eldningsolja. Till skillnad från många andra varuområden har dessa prishöjningar sällan eller aldrig ifrågasatts, även om de varit föremål för anmälnings- och uppgiflsskyldighet samt tidvis varit underkastade prisreglerande åtgärder. Regeringen har fastställt högstpriser, som man med jämna mellanrum rnedgelt höjningar av. Exempelvis har högstpriset på eldningsolja I under tiden 1 juli 1978-25 mar-s 1980 stigit med över 100 %\

Vid tillfällen då det varit diskussion om priset på eldningsolja och förslag om hårdare attityd mot oljebolagens prishöjar- och ulpressningspolilik, har man från regeringshåll sagt ungefär som så, att dessa prishöjningar kan ingen göra något ål. Vi får acceptera dem, och det kan inte bli tal om vare sig subventioner eller varaktiga prisstopp.

Utskottet säger nu i sitt belänkande att samhället har lillfredsställande kontroll över prisutvecklingen såvitt gäller byggnadsvaror och eldningsolja. Den reflexion man gör när rnan läser detta är självfallet: Det är i så fall synd att samhället/regeringen inte använder sig av denna "lillfredsställande kontroll".

Om man vill stoppa den nuvarande hyresutvecklingen och pressa ned boendekostnaderna - och det vill vänsterpartiet kommunisterna inte bara i ord utan även i handling-då måste också stigande oljepriser, som direkt slår igenom i högre hyror, bli föremål för åtgärder. Då kan man inte ställa stora prishöjningar på någon enskild eller enskilda varugrupper, som väsentligt påverkar boendekostnaderna, vid sidan om, som någol som är omöjligt att påverka.

Byggnadskosinaderna har. som jag redan har sagt. stigit mycket kraftigt under de senaste åren. År 1965 kostade del enligt SCB:s låneobjeklssialistik 70 700 kr. atl bygga en genomsnittlig lägenhet på 75 m-. Den genomsnittliga lägenheten 13 år senare, dvs. år 1978, kostade 234 800 kr. all producera. Kostnadsökningen uppgick under perioden lill 232 %, vilket kan jämföras med konsumentpriserna, som under samma tid steg med 147 %. Speciellt kraftiga har koslnadsstegringarna varil efter år 1973. Från år 1973 till år 1978 mer än fördubblades produktionskostnaden för en normal lägenhet. Under samma tid ökade konsumentpriserna ined drygt 60 %.

Fru talman! Vad jag här har anfört utgör enligt vpk:s mening tillräckliga skäl för atl vidta åtgärder enligt förslagen i vpk-motionen 1555, till vilken jag yrkar bifall.

SVEN ANDERSSON (fp);

Fru talman! Alla är vi väl på det klara med atl det har skett en kraftig stegring av hyrorna och av de kostnader som ytterst måste betalas av hyresgästerna antingen direkt på hyran eller via skallsedeln. Essen Lindahl har tagit upp problemet i sin motion liksom vpk har gjort i sin. I utskottsbetankandet har socialdemokraterna följt upp herr Lindahls motion i en reservation, och Sivert Andersson har nyss anfört alt man från socialdemokratisk sida vill ha en mera aktiv prisövervakning när det gäller byggande och bosläder, efter samma principer som för övriga varu- och tjänsteområden. Såväl civilutskottets som näringsutskottets majoritet har avstyrkt, medan de socialdemokratiska ledamöterna i båda utskotten vill tillstyrka.

Detta betyder emellerfid inte att det råder någon skillnad mellan majoriteten och oppositionen när del gäller viljan att bemästra problemen med de stigande boendekostnaderna. Regeringspartiernas vilja torde inte kunna dras i tvivelsmål på denna punkt. Under den tid som de tre borgerliga partierna har haft ansvaret för bostadspolitiken har en rad åtgärder vidtagits, i första hand för att mildra byggprisutvecklingens effekter på boendekostnaderna.

Tiden mellan de med hänsyn till kostnadsutvecklingen återkommande justeringarna av det s. k. lånetaket för statliga bostadslån har kortats ner. Lånetaket justeras numera sex gånger per år. Vidare har vid fyra olika tillfällen, senast 1979. lånetaket höjts utöver vad som har varil motiverat av kostnadsutvecklingen. Dessutom har den garanterade räntan för statligt belånade ny- och ombyggnader sänkts i två omgångar med sammanlagt 0,5 %. Och fr. o. m. den 1 juli i år gäller produktionskosinadsbelåning för statligt belånade nybyggnader av hus som upphandlas i konkurrens.

Vid sidan av sådana åtgärder har också direkt prisreglerande åtgärder i form av prisstopp och skyldighet att anmäla planerade prishöjningar använts pä framför allt byggnadsmaterial. Oron inför kostnadsstegringarna pä boendeområdet har också lett till att ett flertal utredningar har påbörjats inom området. Dels påbörjade SPK en undersökning av entreprenadpriserna - en preliminär rapport har beräknats föreligga våren 1980, och jag har den här framför mig- dels har en sakkunnig utrett frågan om prisövervakning på boendeområdet.

Enligt utredarens förslag bör en ökad prisövervakning på områdel komma till stånd som tar sikte på att påverka prissättningen inom områden av stor betydelse för de slutliga boendekostnaderna. Det gäller då särskilt entreprenad- oeh byggnadskostnaderna. Vidare har i dagarna en särskild utredare tillsatts för att kartlägga prisutvecklingen inom bostadsbyggandet under senare hälften av 1970-talet oeh dess orsaker.

Att näringsutskoltets majoritet nu avstyrker motionerna är således inle ett uttryck för en bristande vilja att försöka bemästra problemen med de stigande boendekostnaderna. Eftersom orsakerna till de stigande kostnaderna inte är tillräckligt kända, kan dock f. n. inte effektiva åtgärder sättas in. Nu har utredningar satt i gång med uppgift att kartlägga orsakerna. Det ligger

12 Riksdagens protokoll 1979/80:160-161

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisöverr vakning på boendeområdet m. rn.

\11

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet m. m.

då i sakens nalur alt avvakta resultat av det pågående utredningsarbetet.

Alltnog har SPK lämnat en redovisning av priserna på byggmaterial, och det är alldeles klart att de ökade kraftigt mellan 1974 och 1979. Jag skall inte slå här och räkna upp hur mycket de har ökat i procent - utredningen finns tillgänglig - men när man lyssnar lill en sådan här debatt får man ofta intrycket att byggentreprenörer och byggmaterialföretag har alldeles förfärligt slora nettovinslmarginaler. Byggmaterialföretag och byggentreprenörer arbetar inom en så att säga mindre konkurrensutsall marknad. De är inle utsatta för någon internationell konkurrens. Då visar del sig atl byggenlr'e-prenöreroch byggmaterialföretag 1979 hade nettovinslmarginaler på 2.4 % resp. 3 %. Verkstäderna hade nettovinslmarginaler på 5 % och kemi och läkemedel på 4,9 % - allt detta enligt Affärsvärldens statistik.

Men som jag här har framhållit föreligger det ingen skillnad mellan reservanternas och utskoltsmajoritelens uppfattning. Vi är lika angelägna om en karlläggning härvidlag. Men erfarenheten visar alt priserna, trots att vi har haft en nära nog permanent prisövervakning sedan 1970-talels början, under den här perioden stigit med 90 %. Med all respekt för de kunskaper man får genom prisövervakning och allt som händer när det gäller anmälning av höjda priser tror jag ändå inte att del är så enkelt.

I vpk-motionen föreslår man prisstopp på olja. Det är emellertid inle mer än elt år sedan folkpartiregeringen, när denna satt i kanslihuset, inte medgav några prishöjningar för oljebolagen. Vilken enorm kritik fick vi inte utstå här i riksdagen från samtliga partier för alt vi inte tillät oljebolagen att höja priserna! Man ansåg nämligen att vi inte fick in den kvantitet av framför allt villaolja som vi rimligtvis borde ha. Jag tycker att man skall ha det i åtanke när man diskuterar ett prisstopp på olja. Det är alltså inte mer än ett år sedan vi hade den debatten här i kammaren.

178

SIVERT ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Sven Andersson hänvisar till de åtgärder som har salts in från regeringens sida för all mildra effekterna av den kostnadsutveckling som vi har haft på boendeområdet. Kostnadsutvecklingen här måste ju vara fullständigt oacceptabel när man måsle sätta in sådana åtgärder - låt vara atl de kommer för sent, atl de inle är tillräckligt omfattande för alt bosladskonsumenternas boendekostnader skall kunna hållas i schack.

Det känns litet underligt att höra att byggnadsentreprenadföretagen inle har större avkastning än 2,4-3 % på sitt insalta kapital. Det är ju inle särskilt intressant alt veta det, utan det intressanta är att veta varför vi har den kostnadsutveckling som vi har och vad som är orsaken lill denna. Finns del overheadkostnader kvar i byggbolagen. som gör att man nu i samband med nyproduktion får betala väsentligt mer än som är rimligt? Det är den typen av frågor som här inställer sig.

Vi kräver att man omedelbart lar itu med kostnadsutvecklingen. Vi kräver att man planmässigt skapar en prisövervakning, som gör det möjligt att få prisutvecklingen under kontroll. Hittills vidtagna åtgärder är hell otillräckliga.

När del sedan gäller kunskaperna på området är det självfallet så att man aldrig kan bli klar om man skall avvakta alla utredningar. Men så mycket kunskaperom boendekostnadsulvecklingen har man i dag alt nödvändigheten av direkta åtgärder framstår som någol alldeles särskilt självklart. Det är sannerligen hög lid för den borgerliga regeringen att ge sig in i det. 1 andra sammanhang brukar del inte vara svårt att raskt fatta beslut. Del är bara några dagar sedan man undandrog utbildningen på konsumentområdet 800 000 kr. utan att ha gjorl minsta lilla utredning, utan alt ens ha diskuterat frågan med berörda parter. Men då gick det snabbt och bra alt göra något. Kanske berodde det på att indragningen förmodligen drabbade LO-kollektivet allra mest.

Sedan är det ju intressant att konstatera alt herr Bohman i finansplanen talar om balansproblemen i den svenska ekonomin. Han talar om bytesbalansen, budgetunderskottet, den kommunala sektorn och om svårigheterna i den utlandskonkurrerande sektorn, men icke ett ljud om balansproblemen på bostadsmarknaden.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet m. m.

TORE CLAESON (vpk) replik:

Fru talman! Sven Andersson säger att det inte finns någon skillnad i viljan alt bemästra boendekostnaderna mellan å ena sidan regeringen och å andra sidan oppositionen. Nej, det finns kanske inte någon skillnad i tal, men i handling är del en väsentlig skillnad i fråga om vilka åtgärder man vill föreslå och är beredd att vidta.

Sven Andersson talade om de förbättringar som den borgerliga regeringen har genomfört och räknade upp justeringen av lånelaket och produktionskostnadsbelåningen. Båda dessa åtgärder är bra i och för sig, men de har inte betytt elt skvatt när det gäller del som har tagils upp och kritiserats i vpk-motionen och i den här debatten. Det har ingenting med den sidan av saken atl göra, nämligen de höga byggnadsmaterialkostnaderna och de höga byggnadskostnaderna. Justeringen av lånetaket och produklionsanpassad belåning hjälper ju lill att hålla kapitalkostnaderna nere, men det ger samtidigt möjligheter för dem som tjänar pengar på bostadsbyggandet i olika led atl fortsätta att ta ut stora vinster. Även denna effekt finns alltså med.

Sedan finns det kanske skäl att påminna om alt sänkningen av den garanterade räntan beträffande nyproduktionen av statligt belånade hus åtföljdes av ett förslag, som de borgerliga partierna drev igenom i riksdagen, om en höjning av den garanterade räntan då det gäller den årliga upptrappningen av denna, vilket förslag mer än förtar effekterna av den nämnda sänkningen av den garanterade räntan.

Sven Andersson sade att orsakerna till ökningen av kostnaderna inte är tillräckligt kända. Det har även utskottet uttalat samtidigt som det har skrivit att det är angeläget atl göra en kartläggning. Fru talman! Sedan 1972 känner jag fill det här talet från utskottet och dem som yrkat avslag på vpk-förslagen i den här riktningen. Det har varit de obotfärdigas förhinder, det har aldrig varit tillräckligt utrett för att man skulle kunna ordentligt ta itu med

179

Nr 161 byggrnaterialproducenlernas och byggherrarnas spekulation och stora vins-

Tisdagen den ''■•

3 juni 1980

_____________ SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Ökad nrisöver- '' talman! Även under den socialdemokratiska regeringens lid logs

vakning oå boen- sådana här frågor upp. Då fick man alltid höra alt de allmännyttiga

deområdet m m bostadsföretagen inte har någol s. k. profilintresse och alt upphandlingen

ofta sker i företag i vilka de kooperativa företagen är delägare. Men del är

alldeles tydligt att prishöjningarna har varit rnycket starka även där, så att det

inte på något sätt föreligger någon skillnad i förhållande till de privata

förelagen.

I den socialdemokratiska motionen och reservationen begärs det nu en

skärpning av prisövervakningen och allt det som jag har redogjort för i rnitl

första inlägg. SPK har nu lagt fram en utredning om byggmaterialpriserna

under åren 1974-1979, och man har tillsatt en utredare som särskilt skall

undersöka boendekostnaderna. Detta borde rimligtvis vara till fyllest, men

det är det naturligtvis inte, utan det heter alt det är för sent, för litet, osv. I det

här huset har det emellertid alltid varit så, att har man en utredning som tar

fram underlag, innan man tillsätter den s. k. slutliga ulredningen, brukar

man vänta tills materialet kommit fram och utredaren börjat arbeta. Först

sedan fattar man ett direkt beslut i utskottet. Denna praxis har vi tidigare

arbetat efter, och jag förutsätter atl det är en rätt hygglig praxis, som vi skall

arbeta med här i riksdagen.

Den här debatten kommer alldeles säkert att återkomma, och jag har

egentligen ingenting atl tillägga utöver det jag har anfört, men som jag

tidigare sagt har vi haft prisövervakning och prisstopp på olika områden när

det gäller både byggmaterial och dagligvaror. Tydligen har det dock inte

hjälpt, ulan den totala prisuppgången under 1970-talet har varil 90 %,

TORE CLAESON (vpk) replik;

Fru talman! Utredningar och undersökningar har gjorts vid minst ett tiotal tillfällen sedan slutet av 1960-talet och under 1970-talet om de frågor vi här diskuterar, nämligen om orsakerna till kraftigt stegrade byggnadskoslnader. om konkurrensen på byggmaterialmarknaden oeh om utvecklingen på det områdel. Samtliga de utredningarna och undersökningarna har klart visat vilka otillfredsställande förhållanden som råder på det här området. Och samtliga de utredningarna oeh undersökningarna har mer eller mindre klart förordat konkreta åtgärder i syfte atl komma till rätta med de här problemen. Men sådana åtgärder har inte vidtagits. Varken den tidigare socialdemokratiska regeringen eller de borgerliga regeringar som har följt efter har tagit itu med detta ordentligt.

Det hjälper inte alt man håller på och pekar på att man har möjlighet till

prisövervakning, altman har anmälningsskyldighet osv. Del hjälper inle, när

man inte utnyttjar de möjligheterna, när viljan saknas att utöver ord göra

någonling, atl i handling ta itu med de olägenheter som finns. De

180 olägenheterna leder till att bl, a, boendekostnaderna ständigt ökas, de leder

till att kostnaderna ökar då det gäller byggen av galor oeh vägar, då det gäller offentliga byggnader - skolor och sjukhus osv, -som också påverkas av de ökade byggnadskosinaderna och de ökade priserna på byggnadsmaterial samt av att det praktiskt taget inte finns någon konkurrens på del här området. Det är de sakerna, fru talman, som man enligt vpk:s mening måste la itu med.

Låt mig sedan också säga att vpk inte har kritiserat någon regering för att den tillämpat prisslopp på olja under olika perioder, Sven Andersson sade att samlliga partier här har gjort det. Det är fel. Vpk har inte gjorl del. Däremot var vi kritiska mot att folkpartiregeringen under en period släppte prisstoppet på den olja som används för uppvärmning av flerfamiljshus men behöll del ensidigt för den lätta eldningsoljan. Det är den enda kritik som vi har anfört från vpk:s sida i del sammanhanget.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet m. m.

SIVERT ANDERSSON (s) replik;

Fru talman! Det vore intressant att få en upplysning om när företrädare för de borgerliga partierna äntligen skall sluta atl krypa bakom vad den socialdemokratiska regeringen eventuellt inte gjorde i början av 1970-talet och i stället försöka ta itu med dagens problem, i stället försöka göra någonting åt den kostnadsutveckling som, det har vi alla noterat, har tagit en ohygglig fart under senare år.

Jag vill erinra om att vi har diskuterat den här frågan vid åtskilliga tillfällen. Jag var med i en debatt för några år sedan där del var fråga om atl undersöka vad orsaken var lill den oerhört stora uppgången på enlreprenadprismark-naden på vårvintern 1977. Ni ville inte vara med då heller. Frågan är om ni verkligen vill vara rned om att försöka komma till rätta med detta problem över huvud taget. Här finns kunskaper och utredningar i tillräcklig mängd för alt man skulle kunna sätta i gång en planmässig prisövervakning av dessa kostnader för att se vad som är orsaken till atl det går på detta sätt.

Jag vill också hävda att det kanske inte alltid är praxis att vi vare sig i utskottet eller i kammaren avvaktar alla utredningar innan vi går till beslut, som jag sade förut. Det gick väldigt bra att dra undan 800 000 kr. för studier på konsumentområdet utan att man över huvud taget log reda på vilka konsekvenser det för med sig. Del gick bra att dra in de pengarna utan en endaste liten utredning, utan att ens tillfråga dem som administrerar anslaget. Det var Sven Andersson med på, och det tycker han förmodligen skulle vara en god praxis. Jag skulle gärna vilja veta vad han menar med praxis när det gäller ittredningar och möjligheterna atl fatta beslut utan att ha ordentligt reda på vad det är frågan om.

SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag tror inte att Sivert Andersson skall dra alltför långtgående slutsatser av de beslut som tidigare har fattats vad gäller vissa anslag till konsumentverket och som han refererar till just nu. Men Sivert Andersson vill ha snabba beslut, och han är inte nöjd med att SPK nu har gjort en utredning och lagt fram sina synpunkter på orsakerna till prisutvecklingen på

181

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Okad prisövervakning på boendeområdet m. in.

boendeområdet. Jag kan självfallet referera delar av denna utredning, om det på något sätt styrker Sivert Andersson.

SPK kom fram till att mellan 1974 och 1975 ökade lönekostnaderna för industriarbetare med 125 %. Inom byggnadsindustrin ökade lönekostnaden totalt i samma utsträckning som för industrin i övrigt. För byggnadsindustrin gäller dock att lönekostnadsökningar var särskilt markanta perioden 1975-1979, medan de var särskilt kraffiga för övrig industri 1974-1975. Man talar också om att kraftiga prisökningar pä byggmaterial skedde 1974 på grund av oljekrisen. Betydande stegringar av kostnaderna på energi och trävaror bidrog till stora prishöjningar 1976 och 1979. I utredningen redovisas också kostnadsökningarna.

Allt detta material skall nu den särskilda utredaren som är tillsalt syssla med. Det visar väl att regeringen har ett väsentligt och stort intresse av att få reda på orsakerna till denna utveckling. Sedan skall vi inte glömma bort att det höga ränteläge som vi har i dag på ett avgörande sätt påverkar boendekostnaderna. Självfallet är det så, även om man på olika sätt genom de statliga räntesubventionerna försöker hålla räntorna nere.

182

MAJ-LIS LANDBERG (s);

Fru talman! Civilutskottel har avgivit ett yttrande med anledning av den socialdemokratiska motionen 1979/80:1507 av Essen Lindahl som behandlas i näringsutskottets betänkande 59. I motionen begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna att snara initiativ bör tas från regeringens sida för att möjliggöra en intensifierad prisövervakning på boendeområdet, administrerad av statens pris- och kartelhiärnnd, SPK.

Som framgår av civilutskottets yttrande har utskottet vid flera tillfällen under de senaste åren haft att behandla motioner i vilka begärts åtgärder för att öka kunskaperna om orsakerna till kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet. Bl. a. ansåg utskottet år 1977 atl SPK borde kunna utföra undersökningar i fråga om anbudsnivåerna på byggnadsområdet. Bakom denna filltro till SPK:s förmåga stod då hela utskottet. Vid de efterföljande behandlingarna i eivilutskottet har utskottets majoritet från moderaterna, centern och folkpartiet avstyrkt socialdemokratiska motioner om konkreta krav på effektivare prisövervakning på boendeområdet och hänvisat till pågående arbete inom SPK om entreprenadpriserna avseende byggande och boendekostnader.

Den borgerliga majoriteten såväl i civilutskottet som i näringsutskottet avstyrker bifall till mofionen rned motiveringen alt SPK:s arbete bör avvaktas och att en av bostadsministern aviserad utredning om byggnadsprisernas utveckling bör beaktas. Låt mig nu konstatera alt de direktiv som har givits för denna enmansutredare ingalunda gör det onödigt, överflödigt eller missriktat för riksdagen atl ställa sig bakom kravet i den socialdemokratiska motionen. Förutom atl socialdemokraterna i olika sammanhang har hävdat att en parlamentarisk utredning bör tillsättas i stället för en enmansutredare finns det sålunda ingen motsättning mellan en sådan utredning och SPK:s undersökningar om anbudsnivåerna oeh analysen av de

faktiska entreprenad- och byggnadskostnaderna med hänsyn till olika faktorer avseende bl. a. konkurrenssituation och projektstorlek.

Jag vill nämna att SPK:s styrelse vid sitt nästa sammanträde kommer att få ta del av en utredning om bostadsproduktionens struktur och kostnader under senare delen av 1970-lalet. Denna utredning är en del av den undersökning som socialdemokraterna har motionerat om sedan 1977. Jag skall inle, såsom utskottets talesman här gjorde, kommentera denna utredning, eftersom den ännu inle har underställts SPK;s styrelse. Det brukar inte vara vanligt atl man offentliggör saker och ting, innan styrelsen har tagit ställning. Men jag vill redan nu säga att denna utredning visar att ytterligare kunskap om byggnadskostnadernas sammansättning och förändringarna av dem kan tillföras debatten om boendekostnaderna.

Den brist på initiativ som den borgerliga utskottsmajoriteten i närings- och civiluiskolten visar när del gäller att hanlera frågan om hur en mera intensifierad prisövervakning på boendeområdet skall organiseras och administreras beror kanske på att de närmast inblandade statsråden har olika uppfattningar i frågan och alt detta - här som pä så många andra sektorer -har inneburit en handlingsförlamning från regeringens sida.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill den reservation som har fogats lill näringsutskoltets betänkande. Etl riksdagens beslut i enlighet med reservationen ger alltså SPK en välmotiverad och mera central position när det gäller den prisövervakning på boendeområdet som är så ytterligt nödvändig i dessa dagar.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Ökad prisövervakning på boendeområdet in. m.

SVEN ANDERSSON (fp):

Fru talman! Till Maj-Lis Landberg vill jag säga att denna utredning inle är mera hemlig än att den har varil publicerad i byggbranschens olika tidningar. Där har jag studerat den, innan SPK tagit del av den. Del må i så fall vara mig förlåtet.

Sedan vill jag bara yrka bifall till utskottets hemställan.

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Fru talman! Alt journalister brukar publicera saker och ting och föra ut den i den allmänna debatten är en sak. Men vi i riksdagen oeh även regeringen brukar vara myckel missbelåtna med att man tar upp frågor, innan de olika styrelserna har behandlat det som skall behandlas först och främst. Därför är jag förvånad över att utskottets talesman gör så. Såsom ledamot av SPK;s styrelse har jag inte velat närmare kommentera uppgifterna i denna utredning, innan SPK:s styrelse har behandlat dem.

SVEN ANDERSSON (fp);

Fru talman! Vid närmare eftertanke finner nog Maj-Lis Landberg att det är tämligen svårt för riksdagens ledamöter atl vela om resp. styrelse behandlat en rapport innan den publiceras. Och jag vill än en gång säga all del må väl förlåtas mig alt jag tagit del av denna utredning i en tidning.

Överläggningen var härmed avslutad.

183

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelsere-presentanon i vissa aktiebolag och stiftelser

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av Ingva[ Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan Sivert Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i betänkande 59 mom. 1 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sivert Andersson begärde rösträkning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 159

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motion 1555 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Tore Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i betänkande 59 mom. 2 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motion 1555 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Tore Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej - 17

§ 6 Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:60 med anledning av propositionen 1979/80:112 om fortsatt giltighet av lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser, järnte motioner.

184

I proposition 1979/80:112 (industridepartementet) hade regeringen föreslagit riksdagen att anta förslag lill lag orn fortsatt giltighet av lagen

(1976:350) om slyrelserepresenlation för samhället i vissa aktiebolag oeh stiftelser.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: ""Enligt lagen (1976:350) om offentlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser har regeringen rätt alt utse en statlig ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för högst 30 förvallningsaktiebolag och allmännyttiga stiftelser, Lagen gäller under en försöksperiod, som ursprungligen löpte från den ( juli 1976 till den 30 juni 1979. Våren 1979 beslöt riksdagen atl förlänga försöksperioden lill den 30 juni 1980 samtidigt som lagens tillämpningsområde inskränktes. Det förutsattes därvid att en utvärdering av den dittillsvaiande verksamheten skulle ligga lill grund för riksdagens slutliga ställningstagande lill systemet rned offentliga styrelseledamöter.

I propositionen föreslås atl lagens giltighetstid förlängs med ytterligare två år, eftersom arbetet med utvärderingen kräver mera tid än beräknat."'

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vi.ssa aktiebolag och stiftelser

1 delta sammanhang hade behandlats de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:394 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) och

1979/80:960 av Lena Hjelm-Wallén m. fl. (s). vari hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i motionen anförts om statlig slyrelserepresenlation i styrelsen för Esselte AB.

Ulskotlet hemställde

1. beträffande propositionen atl riksdagen med bifall lill proposition 1979/80:112 skulle anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om fortsalt giltighet av lagen (1976:350) orn slyrelserepresenlation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser.

2. beträffande kommunal styrelserepresentation i ortsdominerande företag atl riksdagen skulle avslå motion 1979/80:394.

3. beträffande statlig slyrelserepresentalion i Esselte AB all riksdagen skulle avslå motion 1979/80:960.

Reservation hade avgivits beträffande stattig slyrelserepresenlation i Esselte AB av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson. Thage Peterson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:960 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Fru talman! Näringsutskottets belänkande 1979/80:60 gäller fortsall giltighet av lagen om slyrelserepresenlation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser jämte motioner.

1972 antog riksdagen en lag om offentliga styrelseledamöter i vissa

185

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

aktiebolag och stiftelser. Lagstiftningen ingick som ett led i en försöksverksamhet som syftade dels till att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället, dels till att bereda de anställda insyn och inflytande i företagen. 1976 förlängdes tiden för tillämpningen av systemet med offentlig styrelserepresentation med tre år. Samtidigt utvidgades lagens tillämpningsområde till atl avse även aktiebolag med egen produktion samt ekonomiska föreningar. Den socialdemokratiska regeringen hade också för avsikt att utöka den statliga slyrelserepresenlalionen till att omfatta 60 aktiebolag eller föreningar och högst 10 stiftelser, Trepartiregeringen som tillträdde 1976 anmälde i regeringsförklaringen atl den inle tänkte sig den utvidgning av slyrelserepresenlalionen som vi socialdemokrater ansåg vara så viktig.

Fru talman! Del är rnol denna bakgrund som vi socialdemokrater i näringsutskoltet har reserverat oss till förmån för motionen 1979/80:960 av Lena Hjelm-Wallén m, fl. Det som socialdemokraterna anförde 1976 orn aktiebolag med egen produktion bör enligt vår mening gälla Esselte AB, Ing-Marie Hansson kommer senare i debatten all belysa den marknadsdominans som Essellekoneernen har på läromedelsområdet.

Majoriteten i näringsutskottet gömmer sig bakom den utvärdering av försöksverksamheten med offentlig slyrelserepresenlation som f, n, pågår. Vi socialdemokrater menar att denna inte utgör något hinder för att riksdagen i dag uttalar sig för statlig slyrelserepresenlation i Esselte AB, Under den period som sådan slyrelserepresenlation har funnits i Esselte AB och inom andra statliga områden har såvitt vi vet inle något negativt framkommit. Tvärtom har det varil positivt med den ökade samverkan som den statliga slyrelserepresenlalionen har inneburit.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen vid näringsutskottels betänkande.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

186

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Först vill jag deklarera alt vänsterpartiet kommunisterna har för avsikt att stödja den socialdemokratiska reservation som är fogad lill del här betänkandet.

Vänsterpartiet kommunisterna har i många år krävt etl förstatligande av hela läromedelsproduktionen men i första hand av Esselte Studium AB, En gång i tiden hade också socialdemokraterna frågan om förstatligande på sitt program. Frågan har också aktualiserats vid -om jag inte missminner mig-den senaste partikongressen, men socialdemokraterna har nu släppt kravet på förstatligande av läromedelsproduktionen. Detta är beklagligt.

Nu lar man ett halvt steg i rätt riktning när man föreslår statlig slyrelserepresentalion med bl. a. samma argument som vänsterpartiet kommunisterna har anfört för etl förstatligande, men jag tycker atl socialdemokraterna tassar alldeles för försiktigt. Det konsekventa hade varit

alt yrka på ett förstatligande av Esselte.

Läromedelsproduktionen har expanderat mycket kraftigt under senare år, och den styrs till övervägande del av privata vinstintressen. Den största koncernen är just Esselte, som svarar för över hälften av produktionen. Läromedlen har en styrande roll i undervisningen, inte minst när det gäller undervisningens innehåll. Även om det är regering och riksdag som fastställer de ulbildningspolitiska målen, är del alltså läromedelsföretagen som svarar för tolkningen av målen och som på del viset även styr undervisningen.

Sedan kan man också notera atl vinsterna för läromedelsförelaget Esselte är utomordentligt slora. Under första halvåret 1978 ökade Esselte sin vinst med över 40 %. Priserna i stort har ökat lavinartat på läromedel under de senaste åren - mellan 1970 och 1976 kan man notera en ökning med inte mindre än 50 %.

Herr talman! Det framstår som allt nödvändigare all hela läromedelsmarknaden förstatligas och att man bör börja med just Esselte, eftersom det är det största förelaget.

Till slut vill jag än en gång beklaga att socialdemokraterna inte vägar eller inte vill kräva elt förstatligande, men jag noterar reservationen oeh kravet pä styrelserepresentation som åtminstone ett fall framåt i den här frågan.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill till Inga Lantz säga att frågan orn förstatligande har inte med den här propositionens och motionens behandling alt göra. Vi har i dag alt la ställning till regeringens proposition 112 om fortsatt giltighet av lagen om slyrelserepresenlation. Det är där vi har haft avvikande mening. Frågan om förstatligande kan tas upp i ett annat sammanhang.

JOHAN OLSSON (c);

Herr talman! Huvudärendet i näringsutskottels betänkande nr 60 är regeringens förslag alt förlänga lagen om slyrelserepresentalion för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser i två år.

Birgitta Johansson har ju tidigare redogjort för bakgrunden till den här lagstiftningen. Motivet för en förlängning är att lagen avser en försöksperiod och att en utvärdering skall genomföras innan vi tar slutlig ställning till hur lagstiftningen i framtiden skall utformas.

En utredare håller på atl utvärdera lagen, oeh förslag väntas under hösten detta år. Utredningen sker i kontakt och samråd rned partierna. Del finns därför möjligheter för partierna att framlägga sina synpunkter på hur frågan bör hanleras framöver.

Jag vill betona atl utskottet är enigt i den här frågan; även Birgitta Johansson stöder således utvärderingen. Därför är det inkonsekvent att. som det görs i reservationen, begära ett omedelbart ställningstagande i ett enda fall.

I anslutning lill propositionen behandlas två motioner väckta under den allmänna motionstiden. Den ena tar upp frågan om kommunal styrelsere-

187

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

presentation i ortsdominerande förelag. Utskottet är enigt om att avstyrka den motionen. Vi anser att det finns risk för all ortsdominerande företag kan komma i gynnad ställning gentemot andra företag i kommunen.

1 den andra motionen yrkas att statlig styrelserepresentation införs i Esselte AB. Den motionen har följts upp i en reservation. Den statliga styrelserepresentation som tidigare har förekommit i företagets dotterbolag har kommit lill ganska spontant - vi har i utskottet fått en redogörelse för hur det gick lill. Representationen tillkom i samband med en överlåielselrans-aktion där det var fråga om vissa realisationsvinstbeskatlningsfrågor. Det säljande förelaget fick vissa förmåner av deri dåvarande finansministern mot att staten fick representanter i styrelsen. Det var en helt informell transaktion, och den föranledde inle några krav på ändring vid bolagsstämman vare sig när representanterna kom in eller när de lämnade företaget. De var valda av bolagsstämman på samma sätt som övriga styrelseledamöter.

Det finns ingen anledning att bryta ut denna fråga och införa statlig slyrelserepresentalion i ett enda företag. Utskotlsmajoriteten anser atl resultatet av utvärderingen måste föreligga innan vi lar ställning lill en ändring eller en utvidgning av lagen.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Vi har i vår reservation påpekat att Esselte har en dominerande ställning inom ett så viktigt område som läromedelsproduktionen och att det därför är viktigt atl staten får insyn i förelaget. Vi måste kunna bevaka fackliga krav som del socialdemokratiska partiet har drivit en lång tid tillsammans med fackföreningsrörelsen, där både LO och TCO slår bakom kraven. Det har tidigare funnits statlig styrelserepresentation i företaget, och hade den socialdemokratiska regeringen fått fortsätta efter valet 1976 hade den representationen utvidgats. Vi talade också då om att kravet gällde företag sorn har en egen produktion, och del har Esselte i allra högsta grad.

188

JOHAN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Det förhållandet att företaget är stort på läromedelsområdet är inget särskilt skäl. Man skulle kunna plocka fram många företag som är ganska dominerande på sina områden. Det skulle få oefterrättliga konsekvenser om vi, så fort vi hittar ett sådant företag, skulle kräva statlig styrelserepresentation.

Vi finner det viktigt att försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation utvärderas. På grundval av den utvärderingen får vi sedan bedöma vilken ställning vi skall ta till frågan. En offentlig styrelserepresentation skulle f. ö. knappast lösa problemen. Det finns andra vägaratt gå om man vill ha insyn i förelaget - de anställda har också möjlighet atl påverka företaget -och kunna påverka utvecklingen. Esselte är ingalunda utan konkurrens; del finns etl statligt företag på området, och dessutom finns det inånga mindre företag som på sina specialområden är konkurrenter lill Esselte.

Det är fel som Birgitta Johansson sade i början, atl majorilelen gömmer sig bakom en utredning. Vi tycker atl innan man gör sådana inhopp sorn man gjorde tidigare under 1970-talel bör frågan utredas ordentligt.

Jag vill också säga ett par ord lill Inga Lantz.

TALMANNEN:

Repliken kan endast avse Birgitta Johanssons anförande.

BIRGITTA JOHANSSON.(s) replik:

Herr talman! Jag vill till Johan Olsson säga att vi anser detta inflytande vara väldigt viktigt. Det är i alla fall allmänna medel som används i della företag. Det är mot den bakgrunden vi skrivit reservationen,

Johan Olsson pratar också om den utredning som pågår. Den var ullovad till förra våren om jag inle misstar mig. Såvitt jag vet finns det mest posiliva erfarenheter att få fram om styrelserepresentationen både inom statliga företag och inom de privata företag som med lagens hjälp har fått slyrelserepresentalion. Vi finner det litet märkligt altman måsle ta så lång tid på sig.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

JOHAN OLSSON (c) replik;

Herr talman! Det log kanske litet lång lid innan ulredningen blev tillsalt. Den började sitt arbete i slutet av förra året. Men organisationen fungerar ju t, v, som den tidigare var inrättad, så del blir inget avbrott i verksamheten under den tid utvärderingen blir klar och nya förslag läggs fram.

ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Frågan om statlig slyrelserepresentalion eller inte rymmer, som framgått av debatten, många aspekter. Samhällets behov av insyn och inflytande i företagen är särskilt belysande om man ser närmare pä företaget Esselte,

Först och främst bör Essellekoneernen granskas därför att den är så dominerande inorn branschen, 1976 svarade Esselte ensamt för en tredjedel av den totala läromedelsmarknaden, De fyra största företagen svarade då för 76 % av den totala försäljningen av läromedel i Sverige, Esseltekoncernen dominerade helt marknaden med inemot hälften av den totala försäljningen.

Statens pris- och kartellnämnd, SPK, har i sin utredning, vilken presenterats i Pris- och kartellfrågor 1979 nr 3-4, granskal bokförlagens genomsnittliga koncentration. Av utredningen framgår alt Esselte AB är den största förlagskoncernen med elva bokulgivande förlag. Under åren 1970-1978 gjordes de mest omfattande företagsköpen av Esseltekoncernen, och de har ökat sin andel i branschen. Man har också, enligt SPK:s utredning, konstaterat all förelagskoncentrationen är så stor inom lärornedelsmarkna-den atl denna kan betraktas som fålalsdominerad.

Elt fåtal större företag dominerar också försäljningen av lekmaterial till förskolorna, och däribland finns Esselte. Esseltekoncernen ärett avSveriges

189

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

190

mest lönsamma företag.

Läromedlen köps nästan uteslutande av kommuner och landsting. De bekostas alltså av samhällsmedel. Kostnadsslegringen på både läromedel och lekmaterial har, som de flesta kommuner erfarit, varil mycket högre än den genomsnittliga kostnadsökningen de senaste åren.

Läromedlen är av stor betydelse för atl förverkliga de målsättningar för utbildningen som samhället fastställt. Atl pröva alternativa läromedel och vägar alt nå kunskap har vi betonat sorn en viktig målsättning. Man kan faktiskt diskutera valfriheten i de färdiga läromedelspaket som de dominerande förelagskoncernerna distribuerar inom läromedelsmarknaden. Det är tveksamt vilken återverkan läromedelspakelen får på individualiseringen. Undervisningen skall ju leda till kunskap och aktivera eleverna.

Datautvecklingen vill jag också nämna. Den kommer att vara mycket snabb på det här området. En utveckling med möjligheter all beakta vårt svenska kulturarv och vårt svenska språk är något som vi måsle slå vakt orn. Enligt uppgift förekommer det redan i dag att läroböcker i svenska trycks i Hongkong. Ett multinationellt företag dominerar vår svenska läromedelsmarknad. Del är faktiskt inle oväsentligt atl vi får statlig slyrelserepresentalion i Esselte AB.

Det finns dessutom en speciell anledning till att jag tar till orda i detta ärende. Som jag tidigare nämnde är Esseltekoncernen ett av Sveriges mest lönsamma företag. Koncernen har också haft en enhet i Gävle. Del ursprungliga förelaget där startade på 18()0-talel. Genom företagsköp och samgående mellan företag kom del så småningom att tillhöra Esseltekoncernen. Man byggde en fabrik 1969, som invigdes rned pukor och trumpeter av dåvarande landshövdingen Jarl Hjalmarson. Koncernens representant fil. dr Carl M:son Mannerfelt betecknade nybygget av fabriken som en länk i den pågående moderniseringen av Esseltekoncernen sorn helhet. Han ansåg att del fanns flera skäl som talade för Gävle:tradilion, arbetskraft, personligt initiativ.

Del dröjde inle länge förrän det läckte ut uppgifter i lokalpressen om att del pågick diskussioner om alt lägga ned fabriken i Gävle. Kommunen tog därför kontakt med företaget för ytterligare information. Företaget meddelade dä alt enheten med största sannolikhet gick mot en nedläggning. Kommunen ville att fabriken skulle drivas vidare i samma omfattning som tidigare med hänsyn lill samhällsansvaret, salt i relation till koncernens totala lönsamhet. Del besvärliga arbetsmarknadsläget i kommunen åberopades också.

Vid överläggningar mellan kommunen och företagel framkom atl koncernen totalt hade stora medel lill sitt förfogande alt investera i lämpliga objekt. Förelaget kunde emellertid inte finna något lämpligt objekt, varför kommunen försökte hjälpa företaget till en lösning genom att tillsätta en konsult med uppgift alt arbeta med den här frågan.

Del kan också nämnas atl strax innan hade koncernen köpt in det amerikanska företaget Dymo och borde ha haft möjligheter att överföra lämplig produktion kanske utomlands ifrån lill Sverige eller mellan sina

svenska enheter.

Del lyckades inte den av kommunen tillsatta konsulten att under några korta sommarmånader klara av den här uppgiften. och efter ett utdraget bråk och under protester från kommunen och facket lades fabriken ned. Många av de anställda var äldre arbetskraft ulan utsikter lill nytt arbete. Många har bara förtidspensioneringen atl vänta på. Personalen känner sig överkörd, grundlurad och utnyttjad av del stora företaget.

I den situationen togs ärendet upp av kommunfullmäktige i Gävle, och en rekommendation utfärdades till kommunens förvaltningar atl undersöka vilka andra möjligheter det fanns atl inhandla läromedel oeh lekmaleriel från andra förelag och alltså inte vända sig till Esselte. Den rekommendationen har vi också delgivit andra kommuner. Sedan har Esselte stämt Gävle kommun för delta. Jag vill också säga här i kammaren att i den rekommendationen instämde samlliga partier i kommunfullmäktige utom moderaterna, som hellre ville slå vakt om förelagels rätt alt avskeda oeh fritt hantera de anställda. Alla de övriga partierna ansåg att företagets sätt att hantera de anställda inte överensstämde med social hederlighet. Dessutom var det ju fråga orn ett företag som producerar läromedel och alltså framställer produkter som kommuner och landsting köper.

Jag vill rikta mig lill Johan Olsson, eftersom han sade all de anställda har möjligheler all påverka företaget. Jag kan försäkra Johan Olsson atl de anställda har fört en facklig kamp under flera år för att rädda sysselsättningen, för alt diskutera med förelaget, för alt presentera alternativa förslag och för att ge konstruktiva lösningar. De har t. o. m. fått gå in och hjälpa till med kostnadsberäkningar och kostnadsanalyser av en fortsatt drift och därvid fått tillrättalägga de av företagel presenterade redovisningarna. Del finns ingen möjlighet alt föra en diskussion rned förelag som hanterar frågorna som Esselte gjorl.

Det är alltså tre faktorer som jag vill åberopa som skäl för all få statlig slyrelserepresentalion i Esselte. Dels producerar företaget läromedel som är viktiga för genomförandet av skolans målsättning, dels vänder man sig till kommuner och landsting - del är alltså samhället som svarar för inköpen -, dels är det en bransch vars ulveckling kraftigt påverkas av datoriseringen. Del vore av stort intresse atl få insyn i den eventuella strukturomvandling som här hastigt kan komma alt ske. Slutligen har företaget visat elt myckel dåligt socialt ansvar samtidigt som det är marknadsledande på ett område som i det närmaste är helt inriktat på den offentliga sektorn. Jag anser alltså att Esselte AB bör ha en statlig styrelserepresentation.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

I detta anförande instämde Olle Östrand (s).

JOHAN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag har ingen anledning all gå in i debatten om de problem som Gävle stad och politikerna där haft med det aktuella företagets anläggning. Jag vill bara konstatera att de anställda ändå har haft möjlighet atl driva sina synpunkter, oeh det har de gjorl. De har också haft möjlighet

191

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

alt använda konsulter. Jag beklagar alt man inte nått samstämmighet i de här frågorna. Det visar väl också på svårigheten att lösa de här problemen via en statlig styrelserepresentant. Jag kan inte finna atl det på något sätt skulle ge bättre förutsättningar atl lösa problemen. Jag tror tvärtom att det skulle kunna medföra ytterligare problem.

Anledningen till att man vill ha lill stånd en utvärdering är att del obestridligen också finns vissa problem med statliga styrelserepresentanter i förelag. Därmed skapar man en viss osäkerhet om ansvarsfördelningen mellan enskilda företag och samhällets organ. Del är en sak värd alt se över. Jag tror det är väldigt viktigt, inle minst i ett sådant här fall. att man har en klar ansvarsfördelning, så alt man också kan lägga ansvaret där det hör hemma, utan att blanda in olika myndigheter eller intressen.

Jag är övertygad om alt utvärderingen kommer att belysa de här frågorna. Sedan kan det vara skäl att så småningom ta upp en ny debatt i denna fråga.

192

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp);

Herr talman! Vi hotas i Sverige alltmer av en sammanblandning av statliga oeh privata intressen, en förhandlingsekonorni där förelagsledare, fackliga funktionärer, statliga tjänstemän och politiker gör upp i slutna rum.

När staten genom bidrag, krediter och olika typer av stöd dirigerar företagens verksamhet försvagas konsumenternas ställning. Vad som produceras blir inle längre beroende av de många konsumenternas val utan av förhandlingar mellan stat och företag. Delta gäller i hög grad näringspolitiken under de senaste dryga tio åren.

Det är delta som brukar kallas myglingsekonomi. Med mygel menas här inte oegentligheter utan att beslut fattas i slutna rum. Statsmakt och företag blir ömsesidigt alltmer beroende av varandra, och det blir oklart vem som har ansvaret för vad. För utomstående kan det bli omöjligt all riktigt förstå och reda ut orsakssammanhangen inom en härva av politiska underhandsuppgörelser oeh ett innystat trassel av subventioner.

Det som redovisats i näringsutskottet om slyrelserepresenlalionen i Esselte är ett utmärkt exempel på detta. Gunnar Sträng bylte en skattelättnad mot en statlig slyrelserepresenlation.

Den viktiga debatt som ständigt måste föras mellan företagsintresse och samhällsintresse blir i rnyglingsekonomin ett stilla mummel över sammanträdesborden och inte något för massmedia och medborgare. Del blir t. ex. långt svårare för företagare alt kritisera en regerings ekonomiska politik när företaget blir alltmer beroende av beslut av politiker. Och det blir också svårare för politiker att i efterhand gripa in och korrigera inom företagssektorn när statliga representanter suttit med och beslutat i styrelserna.

Därför är folkpartiets inställning att statlig styrelserepresentation inle bör förekomma i industriföretag och atl den bör avskaffas i investmentbolag och banker. Vi har ingen anledning att motsätta oss alt försöksverksamheten fullföljs, men folkpartiet kommer också i fortsättningen att vägra nominera representanter till statliga styrelseuppdrag i banker och investmentbolag.

Nu behandlar vi också en socialdemokratisk motion och reservation om att staten bör tillsätta en styrelserepresenlanl i Esselte - ett av våra största massmedieföretag.

Den socialdemokratiska partikongressen beslöt 1975 med stor majoritet alt uttala sig för en socialisering av läromedelsmarknaden. Del kravet för socialdemokraterna försiktigtvis inte fram i riksdagen, utan man nöjer sig rned atl vilja ha en statlig representant i det största läromedelsföretaget.

På läromedelsområdet är Esselte slort - men det finns ett framgångsrikt statligt förlag med en växande marknadsandel och en rad mindre förlag. Jag undrar, Birgitta Johansson och Ing-Marie Hansson: Vad finns del för skäl till att ägarna lill ett av förlagen på marknaden - det statliga Liber - skall få tillsätta en styrelserepresentant i ett annat förlag - om man inle vill ha en ökad statlig dominans, om man inte vill la de första små stegen mot ett statligt läromedelsmonopol?

På få områden är en socialisering och en centralisering så olycklig som när det gäller läromedel. Socialisering här innebär ju ett system där allt fler elever i skolorna ges en och samma version av verkligheten. Men verkligheten är aldrig entydig. Urval av fakta blir präglat av de värderingar, de kunskaper och den personliga bakgrund den som väljer har. Utsiktspunkten präglar den bild som förmedlas. Därför är det i ett demokratiskt samhälle viktigt atl skolan förmedlar flera bilder, atl alla klassrum inte blir identiska.

Skall skoldemokratin - inflytande för lärare och elever över undervisningssituationen - bli någonting mer än en fras som är avsedd för högtidstal, då måste det också finnas fler alternativ i själva undervisningen, och flera förlag skall kunna konkurrera om atl producera och sälja läromedel.

Dessutom och till sist: Esselte är etl massmedieföretag. Del ger ut läroböcker och skönlitteratur, det utvecklar nya medier. Ser man inte på socialdemokratiskt håll någon fara i att skapa en statlig inblandning i just det företaget? Ser man inga principiella hinder för att riksdagen skall gå in och besluta atl staten skall sätta in representanter i etl företag som har betydelse för den fria opinionsbildningen?

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Statlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att Olle Wästberg i Stockholm ser den här frågan alldeles för ensidigt. En statlig slyrelserepresentalion - med de skäl när det gäller Esselte som jag anförde - innebär också en möjlighet för staten att positivt påverka just lill mångsidighet, till ett läromedelssystem som kanske kan läggas upp och varieras i bättre överensstämmelse med av riksdagen fastställd målsättning. Det är inte innehållet i läromedlen, Olle Wästberg, som avgörs genom en styrelserepresenlalion, oeh det är inte en socialiseringsdebatt vi för här i dag, ulan del är fråga om att i ett företag, som är i hög grad dominerande på en marknad inom samhällssektorn, skapa en dialog via en statlig styrelserepresenlanl. Del är väldigt lätt alt se positiva möjligheter i detta. Varför skall en statlig styrelserepresenlanl inte kunna vara en tillgång för företag när det gäller utveckling oeh kreativitet?

193

13 Riksdagens protokoll 1979/80:160-161

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Stadig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Fru talman! Till Olle Wästberg i Stockholm vill jag säga alt det är beklagligt att en folkpartist blandar ihop della med statlig slyrelserepresentalion och statligt ägande, Olle Wästberg hänvisade också till ett beslut på vår partikongress 1975, Jag vill säga honom alt vårt parti självt må besluta om när vi skall lägga fram förslag i frågor som vi anser viktiga. Vi lar dem i en viss turordning, och den bestämmer vi själva,

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp);

Herr talman! Ja, Birgitta Johansson, precis så är det, Birgitta Johansson hänvisar lill den socialdemokratiska partikongressens beslul 1975 om en socialisering av läromedelsbranschen, men säger atl socialdemokraterna själva bestämmer när de lägger fram sina förslag i riksdagen. Man tar dem i en viss turordning. Ja, just del. Nu kräver man alltså statlig styrelserepresentation i Esselte, Man tar en sak i sänder, i en viss turordning!

Bakgrunden är just detta beslut om en socialisering av läromedelsbranschen, Atl. som man vill, låta ägaren lill etl av de förlag som finns på läromedelsmarknaden, dvs, det statliga förlaget, tillsätta representanter i elt annat förlag, minskar självfallet konkurrensen, I stället borde man gå den andra vägen när del gäller styrelserepresentanter, dvs, minska sammanblandningen och överväga förbud för konkurrerande företag och konkurrerande ägargrupper att ha representanter i varandras styrelser,

Ing-Marie Hansson säger att man bara vill påverka målsättningen med läromedelsproduktionen genom styrelserepresenlalion, inte själva innehållet i böckerna. O.K. för det, men målsättningen med läromedelsproduktionen är nog så viktig om vi vill åstadkomma konkurrens på marknaden och valfrihet mellan olika slag av läromedel.

Vi skall se till de positiva möjligheterna med styrelserepresentation, säger Ing-Marie Hansson vidare. Ja, del är säkert väldigt ofta positivt för etl företag att ha en statlig styrelserepresenlanl. Denne blir ju uppknuten av de beslut som fattas. Men det negativa är ju just att statlig oeh privat makt flätas samman, all det inte längre går att definiera var den enes ansvar slutar och den andres börjar. Vi som har ett demokratiskt ansvar inför våra väljare borde vara angelägna om att den sammanblandningen av olika maktcentra i samhället inle fortsätter.

194

ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Att få möjligheter alt vara med och diskutera en eventuell uppläggning eller avstämning med en av riksdagen fastställd målsättning för hela utbildningen är väl en viktig länk i det hela. Men, som jag tidigare sade, många andra faktorer hör också lill bilden. Jag talade om datautvecklingen och inle minst om det väldigt dåliga sociala ansvar som det här marknads-dominerande företaget har haft.

Här satsar samhället stora pengar pä att utveckla företagsenheter. Men vad händer? Jo, förelagen missköter sig, försöker inle upprätthålla sitt ansvar trots mycket god lönsamhet, Esselte var vid senaste undersöknings-

tillfälle del näst lönsammaste företaget i Sverige, Trots en stor koncernledning lyckades man inte upprätthålla sysselsättningen vid den här enheten. Vad hade en statlig styrelserepresenlanl inneburit i del läget? Jo, vederbörande hade kunnat påverka underiaget för besluten och bidragit till en bättre dialog mellan de berörda, Jagtror inte på illvilja från något företag. Här måste det vara möjligt att öka samhällsansvaret också inom företagen. En länk i kedjan kunde vara en statlig styrelserepresenlanl.

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Gummiindustrin

Överläggningen var härmed avslulad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels ulskollets hemställan, dels reservationen av Ingvar Svanberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Birgitta Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i belänkande 60 mom, 3 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg rn, fl.

Vid omröstning genoin uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Birgitta Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 159

§ 7 Gummiindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:61 med anledning av motioner om gummiindustrin,

I detta belänkande behandlades motionerna

1979/80:392avPer Olof Håkansson m, fl, (s), vari hemställts aft riksdagen skulle

1, som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts om
ett ökat statligt engagemang i gummivaruindustrin,

2, som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ett program för den svenska gummiindustrin.

1979/80:699 av Nils Berndtson och Marie-Ann Johansson (båda vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

195

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Gummiindustrin

1, hos regeringen begära en utvecklingsplan för svensk girrnrniindustri i
enlighet med vad sorn anförts i motionen.

2. uttala sig för en nationalisering av Goodyears och Firestones fiibriker i
Sverige, samt

1979/80:1784 av Jörn Svensson (vpk), vari yrkats alt riksdagen hemställde hos regeringen

1. all undersöka förutsättningarna för ett statligt övertagande av ägaran-
svarel för Tretorn i Helsingborg.

2. all ge Tretorn och dess nya ledning förutsättningar alt utveckla nuvarande och ny produktion.

3. alt vidta åtgärder för atl sanera importen av gurnrniskodon.

196

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå

1. motion 1979/80:392 (om etl program för svensk gumrniindustri
m. m.),

2. motion 1979/80:699 (om nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i Sverige m. m.),

3. motion 1979/80:1784 (om statligt övertagande av Tretorns fabrik i Helsingborg rn. m.).

PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herrlalman! Som industrigren är gummiindustrin liten sett i absoluta och relativa tal. Men som leverantör av nyckelkomponenter i det svenska samhället är den stor. Tyvärr tycks näringsutskottet ha tagit starkt intryck av litenheten. Kanske kan del förklara den nonchalanta tonen i näringsutskottets belänkande 61. Man kan nästan läsa mellan raderna att utskottet tycker att motionerna är onödiga, alt det egentligen saknas analys och argument för de intagna ståndpunkterna. Del är t. o. rn. så att jag vågar påstå alt utskottets skrivning i vissa stycken är vårdslös och att de båda yrkanden som i vart fall finns i den motion som bl. a. jag står bakom knappast har förts över i utskottels hemställan.

Trots del har utskottet gett sig ut för alt ha gjorl ett gott och heltäckande jobb, komplett och fullständigt. Man säger nämligen på s. 3:

"I del följande redovisas pågående utrednings- och forskningsarbete samt det aktuella läget jämte riksdagsdebatter under riksmötet 1979/80 beträffande de företag som berörs i motionerna." Motionerna gäller som sagl gummiindustrin som sådan, men trots del tar man konkret bara upp tre företag. Vissa fakta utelämnas, vilka i många fall självfallet är båda korrekta och aktuella. Det gäller t. ex. uppgiften att mer än en fjärdedel av antalet sysselsatta inom näringen helt försvunnit under 1970-talet. Andra fakta är inaktuella, trots att de beskriver ett mycket färskt skeende. Dess värre fattas också många fakta. Inom gummiindustrin händer det nämligen väldigt myckel och del händer snabbt. Därför får vi som motionärer mänga och fina argument sorn talar för etl bifall till motion 392, som skrevs under i januari

månad i år. Nr 161

Låt mig, herr talman, beskriva vad som hänt efter den allmänna Tisdaeen den motionstidens utgång. I belänkandet behandlas tre företag. Detta faktum 3 : • igon

föranleder frågan om utskottet anser att gummiindustrin i verkligheten bara _

beslår av dessa tre förelag - så är det ju inte. Visserligen domineras Gummiindustrin branschen av etl fåtal förelag. Men är branschen, mätt i antalet förelag, verkligen så liten som näringsutskoltet lycks tro - eller som man kanske skulle önska?

Man måste nog vidga perspektivet något. För att göra det enkelt kanske vi skall se på de stora företagens situation, som ju är stilbildande. Man brukar då se på de åtta största företagen, vilka i runda tal svarar för fyra femtedelar av produktionen och för tre fjärdedelar av sysselsättningen. Med den här gruppen av åtta företag har efter den allmänna motionstidens utgång hänt följande: 1 etl fall har man gjort en ombildning och en utbrytning. I tre fall har man sålt företagel. Nedläggningsförhandlingar pågår när det gäller ett företag, och ett annat företag hotas av nedläggning. Jag noterar här all för två av de tre företag som skall försäljas har köpen av alll att döma inte kommit till stånd därför att man är intresserad av att komma i åtnjutande av s. k. förlustavdrag.

Väldigt mycket har alltså hänt, och sammantaget leder delta mig fram till uppfattningen atl det är synnerligen förvånansvärt atl näringsutskottet inte kan ställa upp bakQm'del i oeh för sig försikliga kravet på ett program för den svenska gummiifidustrin. När man läser utskottsbetankandet kan man fråga sig vad näringsulskottet i slället vill göra. Ja, sammanfattningsvis och i bästa fall kan man tolka det som att man delvis är förstående men att man definitivt inte vill göra någonting. Betänkandet innehåller ingenting offensivt och ingenting konkret. Vad hänger man då upp de här myckel inaktiva besluten på? Beträffande Goodyear talar man vänligt om att frågan om en eventuell nedläggning bör granskas från beredskapssynpunkt och att granskningen nu sker inom regeringskansliet. Men man avstår, herr talman, frän att kommentera den bedömning som ligger i botlen, nämligen ÖEF;s bedömning, som har lämnats under maj månad i år. I den utgår man från att Goodyear i Norrköping inte finns kvar som en producerande enhet. Då kan man ju fråga sig: Vad är utskottets förutsättningar då värda? Granskningen är gjord och ulskotlels ord betyder förmodligen ingenting.

Beträffande Firestones i Viskafors säger man att sysselsättningen har tryggats genom att anläggningen sålts fill Hexagon AB. I nästa mening skriver emellertid utskottet att Hexagon "beräknar att genom tillverkning av industrigummi kunna bereda de anställda fortsatt sysselsättning". Utskottets "tryggande" har snabbt förbytts i elt "beräknande", ett beräknande som i och för sig kan inge hopp, men som jag tror till allt för stor del vilar på mycket lösa antaganden. I och för sig ser det vackert ut, men hur kommer framtiden atl bli?

När det gäller Firestones fabrik i Borås talar man mycket vackert om att
målet är att finna en köpare som kan överta produktionen, innan de anställda
sägs upp. Det är ett vackert mål som har funnits en tid. Frågan är bara hur 197

Nr 161 vackert de anställda tycker att det uppsatta målet är någon gång i augusti i år.

T" Hnppn dpn '' ''" nämligen varslats om uppsägning vid den tidpunkten.

1 ' ni 1980 Beträffande Tretorn AB, som ärdet tredje förelaget som diskuteras, säger

_____________ man att stöveltillverkningen har tryggals genom tillkomsten av det nya

r" " dustrin bolaget. Detta sägs i utskottsbetankandet på s. 12. andra stycket, första

meningen. 1 sista meningen i samma stycke finner utskottet "all sysselsättningen och försörjningsberedskapen vid Tretorn i Helsirtgborg f. n. tycks vara tryggad". Skillnaden mellan den första och den sista meningen i det här stycket är ju uppenbar. "Tycks f. n. vara tryggad" är inte detsamma som "tryggad". Dessutom bollar man med olika beteckningar: Tretorn AB, Tretorn i Helsingborg och mittemellan dessa två Stövel AB Tretorn. Del hela är, enligt min niening, mycket rörigt oeh oklart, och inte tycker jag all det känns säkrare, därför alt ett företag som står nära ett s. k. finansgeni köpt resterna av Tretorn AB. Man kan kanske påstå alt utskottet i denna del har visat sig aningslöst.

Någon kommentar med anledning av alt vi nu har sett hur i två fall under en kort lid spekulationen i skatteavdrag och inflation fått la över industrier i gummibranschen finns inte.

På denna punkt är riksbankschefen mycket klarare, ty han sade nyligen i en intervju att det inle finns någonting samhällsnyltigt i den verksamhet som den i Tretornaffären aktuelle köparen sysslar med. En annan person, börskommentatorn i Svenska Dagbladet, är inte sämre än riksbankschefen med formuleringen; Det är en olustig affär i spekulation i ett blödande företag.

Om del här har näringsutskoltet egentligen inle ens sagt etl litet pip.som skulle kunna ge en uppfattning om utskottets inställning. Låt vara atl Tretornaffären är färskare än betänkandet: även den förutan borde man ha kunnat prestera en åsikt om det här.

Lägg därtill, herr talman, att man på sina håll har finansproblem, både likviditets- och soliditetsproblem. Härvidlag har utskottet helt avstått från alt behandla motionskraven. Med tanke på att multinationella företag finns inblandade anser jag att det inte hade varil särskilt märkvärdigt eller kontroversiellt, om utskottet hade hanterat motion 392 litet mera posi-fivl.

Enligl min uppfattning behöver vi tvivelsutan etl program för den svenska gummiindustrin, ett program mot vilket vi kan stämma av utvecklingen, etl program som kan styra utvecklingen. Det är nän:\Ugen dit som motionen syftar.

Det är då litet magert och osäkert alt lita på de krafter som industrimi
nistern, och tydligen också utskottet, litar på när de jämför situationen för
Goodyear med den som Firestone i Borås befunnit sig i. Industriministern
hoppades nämligen atl Goodyears problem skulle lösas genom samma
handlingsmönster som tillämpats för Firestone. Och där var industriminis
tern bara åskådare. Där köpte köparen för förlustavdragens skull. Och
resultatet har blivit atl en däckfabrik är på väg att läggas ned.
198 Samtidigt meddelar nu TT atl industriministern gärna ser all man bygger

en helt ny däckfabrik i Landskrona, och del må vara. Nr 161

Så hänger till slut allt på industriverkets utredning. Den skall klara allt, och Tisdagen den utskottet framhåller betydelsen av atl samhället noga följer utvecklingen 3 -- 1980

inom gummiindustrin. Utskottet förutsätter atl regeringen så snart som _____ .

möjligt sedan utredningsarbetet avslutats lar upp frågan om ett samlat Gummiindustrin program för eventuella statliga insatser inom den svenska gummiindustrin. Man kan ju lycka atl det kan vara så dags då - men på vems villkor har då utvecklingen lill dess skett? Oeh hur ser industrin ut då? Väckarklockorna har dess värre både varit många och ringt rätt ofla på senare tid. Men utredandet har bara gått segare och segare. De av olika organ uppsatta lidsramarna har spruckit, och nu talar man om en avslutning år 1980. Del är klart att det kan bli så, men jag tror snarare atl man kan säga "någon gång på ■= 1980-talet". Och del blir säkert lättare atl ta fram ett program för de rester som då är kvar - om man nu fär vara litet cynisk i det här sammanhanget.

För min del, herr talman, anser jag det självklart atl samhället här rnåste vara offensivt, och en första förutsättning för det är atl nu se till alt få ett slut på de fyra årens utredande och använda utredningsresultaten som grund för ett program för den svenska gummiindustrin. Ett sätt atl nå della - som jag upplever som elt delmål - är alt kammaren ansluter sig till motion 392, som jag därför ber att få yrka bifall till. Låt mig till sist poängtera att yrkandet gäller bägge klämmarna i motionen trots att näringsulskottet helt avstått från att behandla den första klämmen. Då jag gör det bortser jag helt från vad som kan dölja sig bakom "m. m." i utskottets första kläm.

I delta anförande instämde Margit Sandéhn (s).

JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Skall vi ha någon gummiindustri i Sverige? Skall vi ha någon tekoindustri i Sverige? Skall vi ha någon varvsindustri i Sverige? Skall vi ha någon jordbruksmaskinindustri i Sverige - del finns nämligen inle mycket kvar av denna en gång så stora bransch i den svenska verkstadsindustrin? Alltså skall vi ha någon nationell dataindustri? Skall vi ha någon skoindustri? Skall vi ha någon rälsfordonsindustri?

Så kunde man fortsätta ganska länge att fråga.

Det finns de som menar att man skall slå passiv inför utvecklingen. Alt man skall acceptera all hela branscher slås ut. Som tror alt detta är i enlighet med marknadshushållningens orubbliga lagar. T. o.m. taget som kapitalistisk åskådning är del en enfaldig form av kapitalism. Men det är den i regeringen hell dominerande filosofin.

All nya industriländer trängt fram på de gamlas bekostnad beror just på att de ofta inle nöjt sig med att låta utvecklingen sköta sig själv utan medvetet satt upp utvecklingsmål som de satsat på att förverkliga. Det är märkligt att ett så avancerat land som Sverige har ett så gammaldags och primitivt kapitalistiskt tänkande som dominerar dess industripolitik.

Det är nämligen helt fel atl del skulle innebära någol oundvikligt, än 199

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Gummiindustrin

200

mindre något fördelaktigt, att koncentrera ett lands industri bara till speciella fåtaliga produkter eller branscher. Det är sant alt det finns en tendens i den kapitalistiska utvecklingen till en sådan koncentration och en sådan uppdelning mellan länder och regioner. Men del är en tendens som leder till obalans och kris.

Det är inle gynnsamt atl hela branscher får degenerera. Det är inte fördelaktigt atl produktionsschemat glesas ut och all man koncentrerar sig bara på ett smalt mönster. Tvärtom. För alt en industriell ekonomi skall kunna förnya sig krävs en viss grad av mångsidighet. För alt kristendenser skall kunna mildras och bekämpas krävs att man så att säga har sina ägg placerade i många korgar. För att effektivaste möjliga utnyttjande på sikt av de industriella resurserna skall garanteras krävs just en mångsidighet, som gör det möjligt för nyheter och initiativ att sprida sina effekter till andra branscher och grenar inom systemet.

Allt detta gör att man inte bör tillåta att gummiindustrin i Sverige slås ut. Det finns tvärtom en rad skäl för att förnya oeh utveckla den.

Vpk-rnolionen om Tretorn skrevs under allmänna motionstiden. Sedan dess har en del hänt, och situationen har förändrats. Men det innebär ingen lösning av problemet.

Vad man kan iaktta nu är tvärtom atl gummiindustrin håller på atl falla sönder, och Tretorn är ett av exemplen på delta. Den har börjat bli etl objekt för spekulanter, för den typiska uppsättning konsulter som alltid dyker upp i döende branscher. Gummiindustrin i Helsingborg har. med de lösningar som nu håller på atl organiseras, splittrats upp. Den har blivit skådeplats för de typiska korlsiktslösningar och den typ av uppköp och rekonstruktioner som vi av erfarenhet vet normall brukar förebåda del slutliga sönderfallet och nedläggningen.

Utskottet är helt oförstående till faran av detta sönderfall, trots att man borde ha lärt sig känna igen symtomen från så många andra industrier oeh branscher. Man sitter med armarna i kors i den fromma förhoppningen atl sysselsättningen är tryggad. Men något sådant besked har inle getts. De anställda har inte fått veta hur många som skall återanslällas efter uppsägningarna. Ingenting är planerat som skulle kunna inleda den för fortlevnaden absolut nödvändiga förnyelsen.

Det är i dag typiskt borgerlig industripolitik alt inle ha några skapande tankar ulan att bara låta saker och ting löpa i industrin, alltmedan gamarna samlas. Det är inte förvånande. Men däremot är del förvånande att utskottets socialdemokrater helt passivt ställer upp på den borgerliga skönmålningen, passiviteten och den bristande omsorgen om utvecklingsmöjligheterna, bl. a. inom Tretornkomplexel. Jag frågar; Hur kan ni tro på att spekulativa manipulationer, ytliga rekonstruktioner och uppsplittring av verksamheten skall kunna säkra några jobb på två, tre eller flera års sikt? Hur kan utskoltets socialdemokrater bara svälja denna borgerliga grundsyn och detta belåtna stillasittande? Det är desto mer förvånande, som ni ju också från er egen riksdagsgrupp tar lovvärda initiativ, ser problemen, pekar på dem och föreslår åtgärder.

Verkligheten är ju den, alt ett företag av Tretorns typ bara kan få sin Nr 161 framtid tryggad om det sker en omfattande reinvestering och förnyelse av Tisdagen den branschen. Någon sådan är inte planerad, och del vet man. Trelornkom- 3 jypj iQgg

plexets anläggningar i Helsingborg är hårt nedslitna. Arbetsförhållandena är __

utomordentligt dåliga. Effektivitet och prestation skadas av detta. De Gummiindustrin

anställdas hälsa blir lidande. Utrustningen är gammalmodig och innebär

klara risker ur skyddssynpunkt. Del finns f. ö. alla skäl att misstänka all

resurser flyttats ut ur landet och atl därför industrin belastas ekonomiskt på

etl medvetet sätt, som senare kan användas som argument för att lägga

ner.

Del är bara staten i samverkan med de anställda som på sikt kan garantera gummiindustrins existens här i landet. Om två år kommer näringsulskottet säkerligen alt tvingas erkänna della. Men då kan del vara för sent atl göra någonting.

Det behövs en gummiindustri i Sverige. Det är naturligtvis rikligl att dess traditionella produkter i vissa delar inte kan försvaras. Det må man acceptera. Men gummi är ett intressant och användbart material i en mängd sammanhang. Det har stort intresse som utgångsmaterial bl, a, för beläggning, skydd, stöt- och ljuddämpning, applicering på maskiner och i diverse konstruktioner oeh detaljer.

Här krävs en förnyelse. Det behövs nya maskiner. Det behövs investeringar i mer hygieniska förhållanden, för man kan aldrig hoppas på förnyelse och överlevnad, om man som nu medvetet räknar med alt man skall fortsätta en kort tid med samma nedgångna och skamligt försummade industri, samma påfrestningar på de arbetandes hälsa. En förnyelse kan bara ett samhälleligt ägande och en demokratisk ledning åstadkomma. Den kan aldrig framgå ur nödlösningar, som hankar sig fram från dag till dag i väntan på den slutliga döden som man hela tiden räknar med skall komma.

Det behövs också gumrniskodon av god kvalitet. Del är faktiskt en ynkedom, när utskottet bara hänvisar till att man måste finnas sig i vilken skräpimporl som helst. Så är det inte. Att det förs in lågprisvaror i landet är en sak. Naturligtvis kan man av handelspolitiska skäl inte rikta urskillningslösa slag mot sådan import, och det är heller inte önskvärt. Men när marknaden håller på att direkt förstöras av det rena skräpet, är det dags att ta upp denna fråga. Det försäljs i dag i Sverige t, ex, frilidsskor, som man bara behöver gå med några hundra meter på en vanlig grusväg för att man skall få värk i fötterna. Det är direkt olämpliga och hälsovådliga produkter. De bjuds ut därför att man lurar folk med låga priser och därför att man cyniskt räknar med atl de som känner sig hänvisade till billighelsvaror inte protesterar mot att de fördärvar fötter och leder. Sådant bör man sätta stopp för både av ekonomiska och av medicinska skäl.

Skall gummiindustrin räddas, skall det som sagt ske med en planerad och
långsiktig förnyelse. Och den bör ske nu, innan man har lyckats köra ned
företag som Tretorn ännu djupare. Låt oss sluta med ansvarslöshelen och
undanflyendet, sluta med atl lura dem som arbetar med atl de är trygga under
provisorier, vilkas tysta förutsättning hela tiden är att man skall lägga ned 201

Nr 161 sedan man har svettat ur de anställda ännu någon tid och tunnat ut

T,, , , produktionsmedlen ytterligare. Låt oss slå vakt om kunnandet och mång-

Tisdagen den j t,

sidigheten i tillverkningsindustrin oeh låt oss slippa bädda för fler lomma

3 juni 1980

fabrikshallar i Helsingborg och på andra håf

„ ■■ j . • Herr talman! Jag yrkar bifall lill vpk-rnolionen 1784,

Gummiindustrin '=' •' "

MAJ-LIS LANDBERG (s):

Herr talman! När vi i dag behandlar näringsutskottets betänkande nr 61 med anledning av motioner om gummiindustrin i Sverige, är det minst sagt förvånande alt utskottet inte har tagit något intryck av den senaste tidens händelser inom gummiindustrin, där hotet om nedläggning av Goodyear i Norrköping med 780 anställda är en av de större händelserna. Delta hot kan få oönskade effekter från sysselsättnings- och beredskapssynpunkt samt från samhällsekonomiska synpunkter genom en ökad import, som kanske medför ännu större svårigheler för andra förelag inom gummiindustrin i vårt land.

Den större delen av produktionen vid Goodyear utgörs av bildäck med en ökande försäljning i Norden. Jag instämmer helt i Per Olof Håkanssons redogörelse för situationen inom gummiindustrin i vårt land. De svåra åren vid Goodyear i Norrköping har gjorl de anställda till ett väl sammansvetsat gäng. Del samfällda och enastående lagarbete som sker mellan alla grupper på Goodyear för alt man skall få behålla sina jobb, trots atl jobben är tunga, smutsiga och inte särskilt högt betalda, är värt all respekt.

Nedläggningen av Goodyear måste stoppas. Nödvändiga statliga insatser måste göras i avvaktan på det utlovade programmet för hur hela gummiindustrin i vårt land skall se ut i framliden. Gummiindustrin hade behövt riksdagens stöd för atl påskynda ifrågavarande program. Men i debatten den 29 maj i år avslöjade industriministern etl mycket ljumt intresse för denna plan för hela gummiindustrin.

Herr talman! Jag kommer att stödja Per Olof Håkanssons yrkande om bifall till motion 392.

1 delta anförande instämde Lars Henrikson, Torsten Karlsson, Erik Wärnberg och Maria Lagergren (alla s).

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Del ärende vi nu behandlar har förekommit på föredrag
ningslistan flera dagar, men behandlingen har fått uppskjutas. Egentligen
borde näringsutskoltet använt den tiden för att presentera en bättre produkt.
Ärendet borde ha varil återförvisat för ny utskottsbehandling. Utskottets
betänkande med anledning av motioner om gummiindustrin är nämligen
undermåligt. Utskottet har inte ens bemödat sig om all på etl formellt rikligl
sätt avstyrka motionerna. I två av motionerna behandlas frågan om ett
program eller en utvecklingsplan för svensk gummiindustri. Egentligen
avstyrker utskottet bara den ena motionen på den punkten, såvida inte
202 bokstäverna '"m. rn." i det andra fallet skall täcka in frågan om en

utvecklingsplan. Liknande gäller i fråga om motionsyrkandena rörande statens engagemang. I den ena motionen begärs en nationalisering av Goodyears och Firestones fabriker i Sverige, medan det i den andra yrkas pä andra former av statligt engagemang. Avslagsyrkandet gäller dock bara nationaliseringskravet, och beträffande den andra motionen får motionärerna på den här punkten nöja sig med etl "m. m.".

Om del handlat om formalia skulle jag inle tagit så allvarligt på frågan. Dess värre är avslagsyrkandet också dåligt underbyggt. Tydligen sätter näringsutskoltet sin lit lill en utlovad karlläggning av den svenska gummiindustrin som statens industriverk genomför. Men, ärade utskotlsledamöter, medan gräset växer dör kon! Det aren akut krissituation för såväl Goodyear i Norrköping som Firestone i Borås och förmodligen även i Viskafors. Den tystnad som industriministern iakttog om denna plan i riksdagens frågedebalt häromdagen styrker mig i uppfattningen atl näringsulskoltet söker hänga upp sitt avslagsyrkande på något som i verkligheten inle finns.

Utskottet förutsätter att regeringen tar upp frågan om ett samlat program oeh eventuella statliga insatser när utredningsarbetet är klart, vilket man beräknar skall inträffa under 1980. Men om de aktuella fabrikerna har slagit igen innan dess, vad är då det hela värt? Borde det inle vara ett minimikrav alt inga drastiska förändringar får ske innan utredningen är klar? Om utskottet sagt detta kunde man hyst respekt för det.

Utskottet förutsätter också all regeringen gör erforderliga bedömningar från beredskapssynpunkl beträffande Goodyears fabrik i Norrköping. Men de vädjanden, uppmaningar och andra till intet förpliktande regeringsuttalanden som har gjorts lär inte röra cheferna för det USA-ägda företaget i ryggen. Vad bryr de sig om våra beredskapsskäl?

Utskottet anser atl sysselsättningen tryggats vid Firestones fabrik i Viskafors genom att anläggningen sålts till Hexagon AB. Vad vågar utskottet garantera därvidlag? Har inle näringsutskoltet upptäckt alt spekulation brukar vara en drivkraft i sådana här sammanhang? En nedläggning kan mycket väl bli aktuell även i Viskafors. När det gäller Boråsfabriken har Hexagon AB förbehållit sig rätlen att lägga ner. Nu har kommunen gäll in i den besvärliga situationen, men osäkerheten kvarstår. Staten borde ha andra möjligheler alt garantera verksamheten.

Del tyder inte på planering utan på planlöshet när nu regeringen tycks söka ersätta varvet i Landskrona med bildäckstillverkning där. Att bolla arbetslöshet mellan Borås, Norrköping och Landskrona löser inga problem.

Näringsutskoltet anstränger sig dock till alt "framhålla det angelägna i alt samhället noga följer utvecklingen vid de nedläggningshotade enheterna och är berett all medverka lill en lösning av sysselsättningsproblemen". Om detta talade vi häromdagen med industriministern i en frågedebatt här i kammaren. Vad som då framkom orn regeringens beredvillighet att omedelbart göra något konkret ger inte mycket till stöd för utskottets förhoppningar ens i detta avseende.

Vad del handlar om är mäktiga multinationella företag som hämtat stora vinster i Sverige utan att göra erforderliga nyinvesteringar. Desinvesteringar,

Nr 161

Tisdagen den 3 juni 1980

Gummiindustrin

203

Nr 161________ kallade industriministern del. Vanskötsel och rovdrift, brukar de anställda
Tisda pn dp____ '"'' '''" Goodyear i Norrköping är etl skrämmande exempel på denna
T • • tgan_____ verksamhet. Den har lett till en dålig arbetsmiljö och försliter arbetarnas
_____________ _ hälsa. Sedan åberopar företaget hög frånvaro som ett skäl för atl avveckla

■■ A , ■ verksamheten, Samma företag är enligt industriministern inte berett att

Gummiindustrin

överlåta sitt kunnande oeh sin marknad i Sverige,

Del finns både ett omedelbart och etl långsiktigt problem, vilket vi sökt rikta uppmärksamheten på i motionen 699 som jag tillsammans med Marie-Ann Johansson väckt till årets riksdag. Det omedelbara är atl möta nedläggningshotet vid Goodyears och Firestones fabriker. Delta hot har vilat över företagen under flera år. Nu lycks del dock vara ganska definitivt. Sedan motionen skrevs har krisen blivit akut i Norrköping, Över 700 anställda får göra sig beredda på att bli utan jobb, därtill i en kommun som redan förut haft allvarliga sysselsättningskriser. Situationen är likartad i Boråsområdel, En nationalisering av Goodyears oeh Firestones fabriker i Sverige är motiverad för all hindra att de anställda berövas sina jobb.

Men också för del långsiktiga problemet är en nationalisering av dessa förelag motiverad. Del måste vara orimligt att avveckla så betydande delar av gummiindustrin innan behoven och förutsättningarna kartlagts. Utskottet nämner beredskapsskälen. Det finns också flera andra. Vad sker när de multinationella företagen lämnar Sverige? Får vi en "tekokris" även i denna bransch? Hur påverkas situationen för det KF-ägda förelaget Gislaved? Skall svenska bilfabriker, som i hög grad omsatt produkter från de multinationella förelagens verksamhet i Sverige, i fortsättningen främja en import som skadar den svenska produktionen eller kan åtgärder vidtas som gör att de blir viktiga stödjepunkter för den svenska tillverkningen?

En utvecklingsplan eller ett program för svensk gumrniindustri är någonting synnerligen angelägel. Del är nödvändigt atl komma ur de multinationella förelagens hänsynslösa grepp om marknaden, som demonstrerats i att betydande vinster hämtats genom rovdrift och alt de anställda i företagen liksom vårt lands intressen kommer i kläm när spekulanterna drar till nya och mer profitabla marknader.

Det statliga engagemanget kan naturligtvis ha olika former. Del avgörande är all staten engagerar sig aktivt för att förhindra att spekulationen ödelägger resurser oeh ställer arbetare och tjänstemän ulan jobb. Verksamheten måste i fortsättningen bedrivas utifrån samhälleliga behov och inte utifrån det internationella kapitalets vinstintressen.

Samtidigt som regeringen uttalar vädjanden och uppmaningar till multi
nationella företag oeh riksdagens näringsutskott förutsätter det ena och det
andra sitter det spekulanter utanför vårt lands gränser och gör sina kalkyler.
Deras siffror väger tyngre än vädjanden och förhoppningar från regeringar
och riksdagsutskott. De anställda vid dessa multinationella företag känner
med all rätt djup oro. De borgerligas agerande i näringsutskottet är
begripligt. De skall försvara regeringens passivitet. Man borde dock kunna
begära något mer av utskottets socialdemokrater, men tydligen står också de
204 bakom utskottets ställningstagande. Det är beklagligt. De som hotas av

arbetslöshet genom de multinationella förelagens spel vill veta om det i Nr 161

Sveriges riksdag finns vilja alt angripa problemen aktivt och konkret, Tisdaeen den

Tillfälle att visa denna vilja finns, 3 ; • igon

Jag yrkar, herr talman, bifall lill motion 699 om en utvecklingsplan för_______

svensk gummiindustri och nationalisering av Goodyears och Firestones Gummiindustrin fabriker i Sverige,

På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde,

S 8 TALMANNEN;

Jag får meddela att de två gånger bordlagda ärendena på morgondagens föredragningslista uppföres enligt följande;

finansutskottets betänkanden 38, 39, 41 och 43

näringsutskottels betänkanden 43. 63, 61 och 68

skatteutskottets betänkande 61

justitieutskottels betänkande 47

lagutskottels betänkande 35

socialförsäkringsutskottets betänkande 20

socialutskottets betänkande 47

jordbruksutskottets betänkande 43

civilulskoltets belänkande 34

jordbruksutskottets belänkande 45

civilulskoltets betänkanden 32 och 33

konstitutionsutskottets betänkande 53

skatteutskottets betänkanden 58 och 59

lagutskottets betänkanden 28 och 34

trafikutskottets belänkande 27

jordbruksutskottets betänkande 47 samt

skatteutskottets betänkande 60

§ 9 Kammaren åtskildes kl, 23,36,

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert