Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:158

Fredagen den 30 maj

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 21 innevarande månad.

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om åtgärder för att bevara den svenska glasindustrin

§ 2 Om åtgärder för att bevara den svenska glasindustrin

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Kjell Nilssons (s) den 13 maj anmälda fråga, 1979/80:471, och anförde:

Herr talman! Kjell Nilsson har frågat mig om jag har för avsikt att förelägga riksdagen förslag till åtgärder för att bevara den svenska glasindustrin oeh när i så fall ett sådant förslag skall framläggas.

Regeringens förslag i årets budgetproposition till fortsatta åtgärder för den manuella glasindustrin kommer under den närmaste framtiden att behandlas av riksdagen. Förslaget går ut på att ytterligare 4 milj. kr. satsas på effektivitetsförbättrande åtgärder och främjande av exporten under nästa budgetår. Därutöver står ca 7 milj. kr. till förfogande i tidigare anvisat investeringsstöd till branschen.

Statens industriverk fick våren 1979 i uppdrag att utarbeta en plan för samhällets insatser på glasindustriområdet. Detta utredningsarbete pågår ännu men beräknas enligt vad jag har inhämtat kunna avslutas före sommaren. Regeringens överväganden vad gäller problemen inom manuell glasindustri kommer att baseras på bl. a. industriverkets utredningsresultat. Med hänsyn till att nuvarande åtgärder är tidsbegränsade och enligt nu liggande förslag skall löpa ut vid halvårsskiftet 1981 är siktet inställt på att de förslag som regeringens överväganden eventuellt kan komma att utmynna i skall kunna föreläggas riksdagen under nästa riksmöte.

KJELL NILSSON (s);

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är att Upsala-Ekeby AB, som äger Kosta Boda-koncernen, i dagarna säger upp samtliga anställda vid Skrufs Glasbruk för att lägga ned detta glasbruk.

Skruv är en liten ort som är helt beroende av sysselsättningen vid glasbruket. Det är en av de större arbetsplatserna i det lilla samhället Skruv. De anställda får uppsägningarna lagom till semestern, och det är alltså ett mycket otrevligt bud som kommer just då de skall ut och fira sin ledighet.

Vi har i tidigare debatter med industriministern här i kammaren hävdat att

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Orn åtgärder för att bevara den svenska glasindustrin

glaset har stor betydelse, detta har industriministern och jag varit överens om, dels för glasnäringen som sådan i landet - den manuella glasinduslrin i vårt land står på en mycket hög nivå internationellt sett - dels för vår export. Glaset betyder också väldigt mycket för de orter där glasbruken är belägna.

Vi har fått höra att industriministern har förutsatt att några nedläggningar under den tid som industriverket gör denna utredning, som han hänvisar till i svaret, inte skulle ske. Man skulle i så fall kunna räkna med konsekvenser för glasindustrin. Vi vet nu att glasindustrin är i ett läge där några ekonomiska aktioner mot glasbruken inte är tänkbara - i sä fall skulle hela glasindustrin försvinna. Men om industriministern också i dag klart ville säga ifrån att han förutsätter att inga nedläggningar sker under utredningstiden skulle del vara en god hjälp för de anställda vid de små glasbruken.

Det är mycket viktigt att stödet till den manuella glasindustrin nu kommer mycket snabbt, framför allt på marknadsföringssidan och försäljningssidan, där de små glasbruken på de små orterna har svårt att klara sig. Lönsamheten inom hela den manuella glasindustrin är väldigt ansträngd, och det är tacksamt att höra att det i budgeten föreslås ett extra tillägg på 4 milj, kr. Men det skulle vara bra om det förknippades med vissa villkor för glasindustrin, så att de anställda kunde känna större trygghet.

Det långsiktiga stödet till glasindustrin kommer att behandlas under nästa riksmöte. Jag skulle vilja fråga statsrådet om det är möjligt att förslaget kan komma i början på riksmötet - som jag hoppas att det gör. Det är mycket angeläget att det kommer snart, för om vi dröjer alltför länge med det långsiktiga stödet till glasindustrin kommer det inte att finnas någon glasindustri kvar att stödja. Det är den bistra sanningen inför framtiden. Jag hoppas att vi kan få ett besked nu om att man kommer att behandla frågan om det kommande stödet myckel tidigt under nästa riksmöte.

Industriministern NILS ASLING;

Herr talman! Som svar på Kjell Nilssons frågor vill jagförst och främst säga att min inställning beträffande aktuella förändringar i företagens drift är oförändrad, dvs. att det är önskvärt att företagen avvaktar industriverkets utredning innan några bindande beslut fattas. Industriverket har på vårt uppdrag gjort en så genomgripande analys av branschens situation att jag tror det är av stort värde för beslutsfattare såväl i stat och kommuner som i företag och fackföreningsrörelse att ha detta material som bakgrund för sitt fortsatta agerande.

Kjell Nilsson talar om önskvärdheten av att ställa villkor på företagen i anslutning till statlig medverkan. Självfallet har vi fortlöpande ställt villkor. De bidrag som utgår är inte förutsättningslösa vare sig när det gäller branschprogram eller när det gäller lokaliseringsstöd. Men villkorens reella innebörd och verkan är ju till sist ändå beroende på branschens marknadsförutsättningar, och dess värre är det dessa som under de senaste åren har varit det stora problemet och som har begränsat branschens utvecklingsmöjligheter.

Beträffande det förslag som vi skall återkomma med kan jag för dagen inte     Nr 158
precisera tidpunkten. Det besked jag har att ge i dag är atl vi kommer tillbaka     Fredagen den
till frågan under nästa riksmöte,                                                    39 mgj 1980

KJELL NILSSON (s): Om åtgärder för

Herr talman! Industriministern säger att villkoren är desamma och att det att bevara den är önskvärt att man nu inte lägger ner driften vid några företag utan avvaktar svenska glasindu-industriverkets utredning så alt man får utredningsmaterialet som bakgrund strin för bedömningen av vilken struktur glasindustrin skall ha. Men vid Skrufs Glasbruk är situationen den att om inte personalen sägs upp i dag. vilket troligen blir fallet, så kommer detta att ske under den allra närmaste tiden. Det är alltså mycket hög tid att tala med ledningen för Kosta Boda, så att den skjuter på de uppsägningar som är varslade och som kommer att verkställas endera dagen.

Jag delar industriministerns uppfattning om att det gäller att få en sådan marknad att man kan avsätta det glas som tillverkas. Det är också därför det enligt min mening är mycket viktigt att stödet sätts in snabbt, så att det kan bidra till att underlätta företagens marknadsföring och öka deras möjligheter att förbättra försäljningsorganisationen. Bilden är splittrad när det gäller glasindustriområdet, och för att en slagkraftig försäljningsorganisation skall kunna åstadkommas måste de små glasbruken hjälpas åt och gå samman i sina marknadsföringsåtgärder, och då är det viktigt att staten hjälper till. Jag tror inte att vår manuella glasindustri klarar detta utan ett starkt stöd från staten. Jag hoppas därför att den kommande propositionen innehåller förslag i den riktningen och att statsministern medverkar till att de nu varslade nedläggningarna uppskjuts.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag hoppas att Kjell Nilsson är medveten om att vi här i kammaren inte har möjligheter och att det heller inte är principiellt lämpligt att gä in och kommentera enskilda företags dispositioner. Ännu mindre kan självfallet ett statsråd föreskriva vad företag skall göra. Jag uttalade alltså som en allmän principiell inställning att det utredningsmaterial som industriverket har arbetat med bör vara så värdefullt för branschens totala bedömning av framtidsutsikterna att man bör avvakta utredningsresultatet innan man vidtar mera genomgripande förändringar i fråga om organisation oeh driftsförhållanden.

KJELL NILSSON (s);

Herr talman! Jag är medveten om, industriministern, att vi inte här kan besluta för eller styra förelagen. Men jag vet också att om industriministern gör ett kraftfullt uttalande om olämpligheten av att ett företag just under utredningsarbetet lägger ner verksamheten och pä detta sätt förändrar den struktur inom branschen som utredningen har till uppgift att se över, så har ett sådant uttalande av industriministern en stor betydelse. Industriministern har ju tidigare i interpellationsdebatter och frågestunder gjort sådana

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om NCB.s verksamhet i Hörnefors

uttalanden, och jag hoppas att industriministern är beredd att göra det också i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 3 Om NCB:s verksamhet i Hörnefors

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara följande frågor, nämligen

1979/80:494, anmäld den 21 maj, av Lilly Hansson (s),

1979/80:499, anmäld den 22 maj, av John Andersson (vpk) och

1979/80:502, anmäld den 22 maj, av Nils-Olof Grönhagen (s) och anförde;

Herr talman! Lilly Hansson har frågat rnig dels om jag tagit del av innehållet i NCB:s strukturplan, dels vilka åtgärder som jag kommer att vidta med anledning av förslaget till strukturplan för Hörnefors.

John Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förhindra nedläggning vid berörda fabriker.

Nils-Olof Grönhagen har frågat mig dels om jag ägt kännedom om strukturplanens innehåll och därvid på regeringens vägnar sanktionerat planen, dels om strukturplanen är i överensstämmelse med regeringens och riksdagens gjorda uttalanden och beslut i anslutning till behandlingen av ärenden rörande den ekonomiska rekonstruktionen av NCB.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Enligt vad jag erfarit pågår f. n. ett intensivt planeringsarbete inom NCB med syfte atl man i slutet av juni skall lägga fram ett förslag till strukturplan. Företagets styrelse skall därefter ta ställning till förslaget.

Det finns således ännu inte någon strukturplan eller ens ett färdigt förslag till en sådan plan. Det är därför självfallet för tidigt atl ta ställning till de frågor, som frågeställarna tar upp.

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Av artighet skall jag tacka för svaret - även om det inte är så mycket att tacka för.

Enligt industriministern finns det alltså inget förslag till strukturplan. Industriministern vill med detta säga atl det som har stått i pressen bara är uppdiktat. Jag hoppas att industriministern inte begär att jag skall tro pä detta. Om det vore så, att industriministern inte vill ta ställning till det som står i strukturplanen innan NCB:s styrelse har behandlat den, skulle jag kunna ha viss förståelse för det. Men det inger verkligen inte respekt, när han ger sken av att ingenting veta.

När socialdemokraterna för ett år sedan ställde upp i en räddningsaktion för de bondeägda företagen gjorde vi det för att vi av principiella skäl såg fördelar med ett kooperativt ägande inom skogsindustrin. Vi gick in för att rädda tusentals jobb, men också för att ge kommunerna och de anställda

möjligheter att delta i en omstrukturering oeh i arbetet med de viktiga Nr 158 framtidsfrågorna för de båda skogsindustribolagen. Vi satsade statens och Fredagen den skattebetalarnas pengar på delta. Socialdemokratin medverkade inte till de 30 ppgj 1980

stora insatserna i NCB för att företagel ett år senare skulle delas upp mellan

stora privata bolag. Vi anser inte all det är NCB:s eller regeringens uppgift Oin NCBis verk-att medverka till, som jag ser det, ett nytt baggböleri, för det är vad det samhet i Hörne-handlar om. Industriministern rnåste ha ett ansvar för att göra någonting åt (qy defta.

Har man i denna strukturutredning följt riksdagens beslut vad gäller Hörnefors? Svaret är nej. Har man tagit hänsyn till de utredningar som facken i Hörnefors presenterat? Svaret är nej. Har man tagit regionalpolitiska eller lokala hänsyn - riksdagens mening var ju att så skulle ske? Svaret är nej.

För 14 dagar sedan begärde facken i Hörnefors förhandlingar om insyn i och inflytande över strukturarbetet i NCB. De har inte fått några besked om när dessa förhandlingar skall äga rum. Däremot vill NCB ha omedelbara förhandlingar om driftsinskränkningar på grund av virkesbrist.

Herr talman! Det var inte på detta sätt som strukturarbetet skulle ske. Riksdagen uttalade ju att de fackliga organisationernas beräkningar och bedömningar av olika utvecklingsalternativ ingående skulle övervägas. De fackliga organisationerna i Hörnefors har kämpat hårt för sin fabrik. De kan inte göra så mycket mera. Nu ligger bollen hos regeringen. Är industriministern beredd att ta detta ansvar?

I detta anförande instämde Hagar Normark (s).

JOHN ANDERSSON (vpk);

Herr talman! Jag får lacka industriministern för svaret.

Jag tycker alt den situation som de anställda vid NCB:s fabriker i dag befinner sig i med fog kan sammanfattas sorn psykisk tortyr. Det ingår sä att säga i del dagliga brödet till de anställda att få höra och se olika uppgifter om nedläggningar, om nedskärningar osv.

NCB-ledningen handlar i panik, den vet inte vad den skall göra - det är fackets omdöme. Man får också känslan att regeringen handlar inte alls; den är handlingsförlamad.

Men så här kan det ju inte få fortgå. Nu inåste väl ändå något hända. Det är ju massor av frågor sorn är obesvarade. Lilly Hansson har nämnt en del -jag skall inte upprepa dem. Men jag skulle vilja fråga: Vart har de ganska positiva bedömningar av Hörneforsfabriken tagit vägen som den finländska konsultfirman Jaako Pöyry presenterat? Hur är det med den s. k. struktur-planen sorn regeringen enligt tidningsuppgifter har stoppat? Är det meningen atl de bästa bitarna av NCB skall säljas ut lill skogsbolag, att farhågorna för den stora slakten av NCB skall besannas?

Det skulle vara välgörande om industriministern på någon punkt lämnade
ett klart besked. Och detta får man väl erkänna att industriministern har gjort
åtminstone på en punkt: Det finns ingen strukturplan. inte ens ett färdigt ~i

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om NCB.s verksamhet i Hörnefors

förslag till strukturplan, säger industriministern.

Men då måste jag ställa en följdfråga: Är inte tiden knapp för att ge de anställda insyn i och inflytande över strukturplansarbetet, eftersom förslaget avses framläggas i slutet av juni? Eller skall de anställda och deras fackliga organisationer ställas utanför detta strukturarbete?

NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret-det var kort och koncist som vanligt.

Jag är inte överraskad av svarets innehåll. Jag är medveten om att det inte föreligger någon färdig strukturplan. Å andra sidan skall man då vara klar över att det som förts fram är det som kommer att utgöra en strukturplan. Att flera tidningar av olika politisk färg samtidigt och entydigt skriver om exakt samma sak vittnar om att det här är ingen tidningsanka. Det är ju också känt att man ofta använder den tekniken att man lämnar ut uppgifter under hand föf att testa hur det hela uppfattas.

Bakgrunden till mina frågor var just detta, att man så entydigt från pressens sida presenterat saken. I klartext lär också verkställande direktören i koncernen ha sagt att om han inte fick den här planen godkänd skulle han avgå. Jag hoppas att inte den principen får vara gällande, när industriministern så småningom kommer att ta del av den färdiga planen, att hot om avgång frän VD;s sida skall vara avgörande för om planen skall godkännas eller inle.

Jag tycker ändå att de här uppgifterna är tillräckliga för att industriministern själv skall bli litet orolig. Även om den här planen nu inte föreligger färdig, finns det enligt vad jag kan förstå tillräckligt underlag för industriministern att gå in och diskutera de här frågorna med företagets ledning. Om det är på det sättet att de utgör grunden för planen, kan det som regering och riksdag tidigare har behandlat icke överensstämma med industriministerns mening om rekonstruktionen av NCB;s ekonomi. Del kan inte vara i överensstämmelse med regeringens synpunkter i det här avseendet.

Industriministern NILS ÄSLING:

Herr talman! Jag förstår frågeställarnas oro och den oro som finns i de berörda bygderna hos de anställda beträffande vad som sker och vad som kommer att ske i den norrländska skogsindustrin. Förutsättningen för dåvarande folkpartiregeringens förslag beträffande rekonstruktion av NCB. som sedan accepterades av riksdagen, var att den statliga insatsen skulle möjliggöra att strukturarbetet i norrländsk skogsindustri genomfördes på ett sätt som var socialt acceptabelt; som gjorde det möjligt att få den för framtiden optimala strukturen; där man också pekade på samverkansmöjligheter med andra företag etc, etc. Det är den utgångspunkt som NCB:s ledning och styrelse har i sitt arbete. Som jag anförde i mitt svar, bedrivs ett intensivt planeringsarbete. Diskussioner pågår internt i företagel, självfiillet också med fackföreningsrörelsen involverad. Jag är naturligtvis angelägen om att hålla mig fortlöpande underrättad i denna fråga.

Styrelsen för NCB har för avsikt alt ta ställning till etl första konkret Nr 158

förslag till strukturplan i slutet av juni månad. Till dess pågår berednings- Fredagen den

arbetet. Det är inte möjligt att - även orn det finns ett opinionstryck och etl 3y piy i ]y,S()

uttalat intresse från massmedias sida - i denna process, som kräver arbetsro__

och sorn kräver förhandlingar och kontakter åt olika håll m. m., göra en Om NCB:s verk-

fullständig redovisning av hur olika modeller kan se ut. Här får riksdagen samhet i Hörne-

fakliskt avvakta till dess företagels ansvariga ledning har samlat sig till ett f
konkret resultat. Den dagen är jag också beredd att ta den diskussionen.

LILLY HANSSON (s);

Herr talman! Industriministern säger sig förstå oron, och det är tacknämligt. Men vad vi begär är atl industriministern skall tala om hur man på något sätt skall kunna stilla denna oro. Det är inte fråga om fem eller tio arbetstillfällen. Det är fråga om arbetstillfällen i hela bygder.

Nog borde industriministern, med den kännedom han ändå har om vad som står i den här strukturplanen - det är väl helt klart atl han har hållit sig underrättad om det - kunna göra något personligt uttalande om han verkligen tänker åtminstone försöka göra det bästa av den situation som har uppstått.

Det finns ingen anledning att tro att allt som står i tidningen är uppdiktat. Det stod i veckans tidningar hemma att företaget begär att få virke från domänverket. Men samtidigt skall man ändå inskränka driften, både i Köpmanholrnen och i Hörnefors. I Hörnefors är det meningen att produktionsminskningen skall företas under två eller tre år och att man under den tiden skall försöka hitta någon annan sysselsättning.

Jag menar atl man, när man varenda dag kan läsa i tidningarna om de här kriserna och besvärligheterna, borde kunna begära att industriministern ger till känna något slags mening - vi har ju inte begärt en fullständig redovisning.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Det är visserligen bra att industriministern förstår vår oro. men del vore ännu bättre om han toge på riktigt allvar den oro som de känner som är direkt berörda, dvs. de anställda vid berörda fabriker.

Man förslår de anställdas bekymmer, och man kan inte bli annat än orolig
när man ser alla de olika uppgifter sorn cirkulerar. Bara av den senaste
veckans skörd i tidningarna har jag fått intrycket att de anställda och deras
fackliga organisationer på ett effektivt sätt har hållils utanför alla diskussio
ner, fastän de har begärt att få förhandla oeh få insyn i och inflytande över
strukturarbetet. Jag kan ur en tidning citera vad facket säger: '"Vi har för
fjorton dagar sedan begärt förhandlingar om insyn i och inflytande över
strukturarbetet i Ncb. Vi har ännu inte fått besked om när dessa ska äga rum.
Men nu när det passade Ncb skulle vi förhandla med en gång." Vad del då
gällde var alltså förhandlingar om driftinskräiikningar. I NCB är man beredd
att förhandla om driftinskränkningar men inte om insyn oeh inflytande för de
anställda! i

Nr 158 Det är skrämmande att de fackliga organisationerna och de anställda så

Frediigen den effektivt hålls utanför detta iirbete och att de inte får den information som de

30 maj 1980 ar rätt att begära.

Om NCB:s verk- NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s);

samhet i Hörnc- '" talman! Jag uppfattade inte. när jag undrade om inle de här

f.y uppgifterna var tillräckliga för att industriministern själv skulle bli orolig och

därför gå in och diskutera med företagets ledning i del skede som

struklurplanen nu befinner sig i, om industriministern nämnde någonting om

detta i svaret.

Är de här uppgifterna riktiga, tycker jag att det måste finnas en moralisk skyldighet för industriministern - om han inte gillar innehållet i planen - att såsom representant för majoriteten av aktieägare gä in och rätta till eventuella fel.

Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Lilly Hansson ställde frågan hur man skall kunna stilla oron och undrade, om jag inte åtminstone kunde göra det personliga uttalandet att jag skall göra mitt bästa för att lösa problemen på ett sätt som står i överensstämmelse rned riksdagens riktlinjer.

Självfallet skall jag det! Men i delta svar ligger också att jag inte kan börja föra en hypotetisk diskussion bara utifrån vissa rykten, artiklar, intervjuer eller vad det nu är fråga om i pressen, utan jag måste ha ett konkret och definitivt förslag av den ansvariga instansen i vederböriinde företag alt diskutera utifrån. Beslutsprocessen i företaget måste först ha sin gång innan vi kan ge oss in i någon politisk och offentlig värdering av förelagels göranden och låtanden.

Den högsta beslutande instansen näst bolagsstämman är då styrelsen. Men styrelsen har ännu inte tagit ställning i frågan. Det är därför som jag menar att vi inte skall låta oss förledas eller provoceras atl föra en debiitl här i kammaren om enskilda företag utifrån uppgifter i massmedia. Företaget måste få en rimlig chans att samla sig till etl avgörande förslag. I företagets styrelse sitter ju också de anställdas representanter.

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! När det gäller detta rned att stilla oron måste jag fråga industriministern; Är det inte en framkomlig väg att man tar en diskussion med de anställda och deras fackliga organisationer och ger dem den insyn och det inflytande som de har rätt att kräva, så att de inte dagligen behöver serveras dessa uppgifter i tidningar, radio osv.? Del skulle ju vara ett effektivt sätt att ta död på denna ryktesspridning, som industriministern ändå tar avstånd från. Är industriministern alltså beredd att vidta sådana åtgärder att facket kommer in i verkliga förhandingar?

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Industriministern behöver ju inte ta hänsyn till ""vissa
10 rykten'" som han säger. Han har ju själv sagt här att han följer och håller sig

informerad om detta strukturarbete. Det var väl ändå så-jag vet inte orn Nr 158

herr Äsling vill svara pä del - alt den här struklurplanen skulle ha lagts fram Fredagen den

redan onsdagen den 21 maj rnen då blev stoppad av herr Äsling. möjligen 30 p-nj lygo

beroende på att vi då skulle ha en stor skogspolitisk debatt i riksdagen - vad ----

vet jag. Orn NCB:s verk-

Staten har i alla fall aktiemajoritet i NCB. Industriministern bör rimligen samhet i Hörne-ha kontakt med dem som sitter som statens representanter i styrelsen, och fors han bör alltså kunna påverka det arbete som man har framför sig eller redan har fullföljt. Vad jag kan förstå ärdet faktiskt bara beslut som saknas i NCB:s styrelse när det gäller strukturplanen. Det är möjligt att det på grund av den opinion som bildats mot det som står i strukturplanen kan ske vissa förändringar. Men det finns väl knappast någon anledning att tro att del är helt klart att man tänker lägga ned både Köprnanholmen och Hörneforsfabriken,

Industriministern NILS ÅSLING:

Flerr talman! Diskussioner med fackliga representanter i dessa frågor pågår självfallet inom företaget. Men företagel inåste alltså ha samlat sig lill en strukturplan innan vi kan föra en offentlig diskussion om vad som är lämpligt, om vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna blir, om planen står i överensstämmelse rned riksdiigens uttalade målsättning etc.

Får jag för att en gång för alla avliva en myt säga till Lilly Hansson att jag inte har stoppat någon strukturplan i NCB och atl jag inte har tagit del av någon strukturplan för NCB, Jag räknar med att den normala beslutsgången här skall följas, dvs, att företagets ansvariga styrelse skall la ställning och atl man, när man samlat sig lill ett beslut i frågan, kommer alt meddela regeringen och andra berörda vad struklurplanen går ut på.

Jag tror att vi här i kammaren måste ta oss litet grand i akt när det gäller att värdera olika former av beslutsprocesser. Vi har ansvariga styrelser för företagen, och vi rnåste respektera att styrelsearbetet föregås av elt beredningsskede med diskussioner och förhandlingar. Besluten blir offentliga när styrelsen samlat sig till ett ställningstagande. Det må då gälla också för NCB,

JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag kan hålla med induslriministern om att man inte bör ha en offentlig diskussion om detta. Men läget i dag är ju faktiskt del alt vi på grund av vissa omständigheter fått en offentlig diskussion men att miin från regeringens sida håller tyst.

Nu säger industriministern att diskussioner med facket pågår. Men då är det verkligen förvånande att fackliga representanter säger all de för fjorton dagar sedan begärde förhandlingar men inte fått någol svar. Det är ju helt motstridiga uppgifter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 158 § 4 Om utbyggnaden av små vattenkraftverk

Fredagen den

30 maj 1980 Statsrådet CARL AXEL PETRl erhöll ordet för att besvara Karl

_____________ Leuchovius (m) den 14 maj anmälda fråga, 1979/80:481, och anförde;

Om utbyggnaden ''' talnian! Karl Leuchovius har frågat mig om vilka åtgärder jag är

av små vatten- beredd att vidta för att hindra att det påbörjade programmet för iståndsätt-

kraftverk "'"" ° nyanläggning av små vattenkraftverk avstannar, Karl Leuchovius

har vidare frågat om jag är beredd att föreslå att en viss del av anslaget till

industrins sparande framdeles "öronmärks" för atl stimulera utbyggnaden av

små vattenkraftverk.

Verksamheten med stöd i form av statsbidrag till åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i mindre vattenkraftverk bedrivs pä försök under en treårsperiod t, o, m, den 30 juni 1981, Statens industriverk skall under försöksperioden utvärdera erfarenheterna av stödet och dess utformning. Jag har erfarit alt verket kommer att lämna en sådan utvärdering jämte förslag om den fortsatta verksamheten under hösten 1980,

Enligt min mening bör de små vattenkraftverken konkurrera orn bidragsmedlen med andra energibesparande investeringar inom näringslivet. Jag anser att man därigenom använder de tillgängliga bidragsmedlen på det från energihushållningssynpunkt mest effektiva sättet,

KARL LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka energiministern försvaret på de frågor jag slälltf Anledningen till dessa är att det utbyggnadsprograrn sorn antagits inte fullföljts i den takt som avsetts och att de medel som till en del skulle ha använts till det aktuella ändamålet har gått till annan verksamhet - i varje fall tycks det så.

Den mycket stora oljenotan och de nuvarande svårigheterna att över huvud taget köpa olja, tillsammans med resultatet av folkomröstningen, innebärande kärnkraftens avveckling på sikt, gör det enligt min mening angeläget att planera och utnyttja alternativa energikällor.

En icke obetydlig energiresurs som redan i dag finns att tillgå och som inte har några bieffekter för vare sig vår nalur eller vår miljö är de små vattenfall med tillhörande vattenkraftverk som finns i de många vattendragen runt om i vårt land. Jag har i en motion till årets riksmöte som ett exempel visat på Tidans valtenreglering. En möjlig utbyggnad enbart i detta vattendrag skulle kunna ge 40 miljoner nya kilowattimmar per år och medföra en minskning av oljeinköpen med i runt tal 13-14 milj, kr, årligen.

Vattenkrafttekniken är väl utvecklad, varför man ganska snabbt kan
utnyttja denna produktionsresurs för elenergi. Enligt en gjord undersökning
finns det ca 1 000 mindre kraftstationer eller vattenfall som, enligt en tidigare
framlagd proposition, kan bli föremål för statligt stöd eller stimulans för
islåndsätlande. Hittills har dock denna utbyggnadstakt varit alltför låg,
varför åtgärder för att fullfölja utbyggnadsprogrammet måste till,
12 Enligt ett pressmeddelande från statens industriverk har endast 43

miljoner av den miljard som utbetalats till energibesparande åtgärder inom industrin gått till de små och medelstora kraftverkens utbyggnad. Energiministern har inte velat gå med på att öronrnärka pengar för detta ändamål, och han vill också avvakta försöksverksamheten rned det stöd sorn i dag utgår för den fortsatta utbyggnaden av programmet. Men, herr energiminister, orn man inte bygger ut snabbare än vad man har gjort hittills, kommer man inte att ha mycket att utvärdera. För min del tror jag att de investeringar sorn görs i de mindre kraftverken är en för hela samhället rnycket angelägen och också lönsam satsning.

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om kraftledning från Forsmark till Stockholmsområdet

Statsrådet CARL AXEL PETRL

Herr talman! Jag vill först säga att jag delar Karl Leuchovius uppfattning att det är viktigt att vi bygger ut dessa små vattenkraftverk. Problemet är, som jag sade, att de statsbidrag som utgår för energibesparande åtgärder är begränsade och att man genom andra energibesparande åtgärder har kunnat få en något större energibesparing.

Ofta är det inte lönsamt att bygga ut sådana här kraftverk utan statsbidrag. Jag inser vikten av att man kommer i gång rned detta såväl som med så rnycket annat. Jag hoppas att den omprövning som skall ske till hösten ger elt bättre underlag för den avvägning mellan utbyggnaden av vattenkraft och andra energibesparande åtgärder som jag tycker är viktig,

KARL LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! Jag vill bara helt kort än en gång tacka framför allt för del senaste beskedet, som jag tyckte andades en mer positiv inriktning än de upplysningarjag fått tidigare. Med detta hoppas jag bara att man skall kunna fullfölja dessa intentioner och utnyttja de resurser vi har i vårt samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om kraftledning från Forsmark till Stockholmsområdet

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för alt besvara Stina Anderssons (c) den 14 maj anmälda fråga, 1979/80:475, och anförde:

Herr talman! Stina Andersson har frågat mig orn vilka bindningar sorn skapas för den framtida energiförsörjningen genom investeringar i kraftledningar dimensionerade för 800 kV,

Det är behoven av elkraft i Storstockholmsområdet och av driftsäkerhet i det svenska kraftsystemet sorn är avgörande för frågan orn överföringskapacitet på ledningarna i östra Svealand, Bland de möjligheter som diskuterats i syfte atl förslärka överföringskapaciteten till Storstockholmsområdet ingår bl, a, ledningen från Forsmark till Odensala, Denna kan utföras antingen för 800 kV eller ersättas rned flera ledningar för 400 kV, En ansökan om koncession för denna ledning bereds f, n, inom regeringskansliet. Den aktuella koncessionsansökningen är således inte avgjord. Till de frågor som

Nr 158 kommer att bedömas vid prövning av ärendet hör bl, a, den sorn Stina

Fredii"en den Andersson här har ställt,

30 maj 1980 Utbyggnaden och utformningen av ledningsnätet är motiverade av andra

aspekter än av vilken typ iiv elproduklionsanliiggning som elkraften skall

Om kraftledning föras över från. Detsamma gäller också frågan om vilken spänning som bör

från Forsmark användas,

//// Stockholms- ■'''§ '' tillägga att ett utbyggt överföringssystem i det aktuella området i

området syfte att erhålla ett så driftsäkert och kraftekonomiskt överföringssystem som

möjligt inte får införas ulan att bl, a, miljöaspekterna har blivit beaktade,

STINA ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Det är tacknämligt att energiministern i slutet av silt svar säger att ett utbyggt överföringssystem i syfte alt erhålla ett så driftsäkert och kraftekonomiskt överföringssystem som möjligt inte får införas utan alt bl, a, miljöaspekterna har blivit beaktade.

Dimensioneringen av ledningen hör samman dels med Storstockholmsom-rådets elkraftsbehov, dels rned bedömningen av hur olika spänningsval kan komma att påverka människor, djur och natur, F, n, pågår utredningar beträffande dessa områden.

Det är självfallet viktigt och angeläget för Storstockholmsregionen att genomföra kraftfulla satsningar på sparande, hushållning och en uppbyggnad av alternativa energisystem. Såväl behovet av att sänka oljeförbrukningen som önskemålet att göra kärnkraftsepoken så kort som möjligt talar för detta.

För det första synes det mig felaktigt om Vattenfall, som nu sker enligt de informationer jag fått. planerar och dimensionerar en kraftledning på 800 kV. innan utredningarna visat orn ett sådant behov föreligger.

För det andra binder man sig i så fall för ett energisystem som skall avvecklas. Samhällets strävan måste ju vara att minska bindningar i nu dominerande energisystem i syfte att underlätta övergången till alternativa energikällor.

För det tredje har vi ju, orn utredningarna skulle ge vid handen att en 800 kV ledning inte bör komma till stånd, bundit oss för denna ledning och lagt ner större kostnader än som skulle varit fallet om vi haft handlingsfriheten kvar. Som en följd härav kommer felinvesteringar in i bilden, och större ekonomiska satsningar görs än vad sorn skulle ha varit nödvändigt.

Jag vill gärna framhålla, att en 800 kV-ledning innebär risker för
människor och djur som vistas i anslutning till så höga spänningar. Enligt
tidigare rapporter och senast enligt rapporter i tidningar i förra veckan ger
exempelvis vistelse 25 dygn under kraftledning störningar hos kor vad gäller
fruktsamheten. Experterna börjar få fram resultat sorn pekar på ett klart
samband mellan brunstskador och kraftledningar. Även många miljöpro
blem har uppmärksammats i samband med 800 kV-ledningar, Framför allt
har man pekat på inverkan på landskiipsbilden. effekter av magnetiska och
14 elektriska fält samt buller. Fågellivet störs också. Jag skulle kunna räkna upp

inånga andra faktorer i samniiinhiingel. Nr 158

I och för sig har energiministern kanske inle sviirat på just den fråga jag Frediigen den

ställt orn vilka bindningar för den framtida energiförsör-jningen sorn skapas 3(1 maj 1980
genom den planerirde kraftledningen. Jag skulle bara kortfirttat vilja fråga;

Hur stora blir investeringskostnaderna för en 800 kV-ledning resp. en 400 Om naturbas i

kV-ledning?

Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag har inte de exakta siffrorna tillgängliga här för att kunna besvara Stina Anderssons senaste fråga. Jag vill emellertid säga att vi f. n. bereder denna svåra fråga i regeringskansliet oeh all det är min förhoppning atl vi ganska snart skall kunna komma lill ett avgörande, där vi får väga fördelar och nackdelar rnot varandra.

STINA ANDERSSON (c):

Herrlalman! Jag fick iilllså inte något svar på min senaste fråga heller. Men det säger sig väl självt att en 800 kV-ledning måste innebära större kostnader än en 400 kV-ledning. Är energiministern beredd att vid behandling av t. e.x. den ansökan som f. n. finns hos regeringen binda sig för de högre kostnaderna för en 800 kV-ledning trots de miljörisker sorn en sådan för rned sig? Till miljöriskerna hör inte minst bullret, som jag inte hade tillfälle att nämna i mitt förra inlägg. Vilka möjligheter finns för att minska bullernivån vid en 800 kV-ledning? Orn en 800 kV-ledning kominer till stånd, vilket jag naturligtvis hoppas inle blir fallet, iir energiministern i så fall beredd iilt tillskapa bullernormer för bebyggelsefria zoner?

Överläggningen var härmed avslutad.

Stockholmsregionen

S 6 Om naturgas i Stockholmsregionen

Statsrådet CARL AXEL PETRI erhöll ordet för att besvara Pär Granstedts (c) den 14 maj anmälda fråga, 1979/80:480, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag inför riksdagen vill redovisa motiven för att jag i etl anförande inför Stockholms Handelskammare den 12 maj skulle ha avfärdat möjligheten till ett någorlunda snabbi införande av naturgas i Stockholmsregionen,

Riksdagen ställde sig år 1979 i princip positiv till införandet av naturgas i Sverige, Tre krav ställdes dock. För det första borde naturgasen kunna importeras på villkor som innebär en klar förbättring i säkerheten jämfört med den oljeimport som ersätts, vilket innebär att närförsörjning bör eftersträvas. För det andra måste tillfredsställande garantier för långsiktig försörjning uppnås. För det tredje borde utvecklingen av de framlida kostnaderna för alt köpa gasen kunna överblickas. Dessa krav hiir varit vägledande för regeringens arbete med naturgasfrågan, I proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor, som nu ligger på riksdagens bord. läggs

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om naturgas i Stockholmsregionen

förslag fram bl. a. om godkännande av elt nalurgasavtal med Danmark och orn riktlinjer för genomförande av det s. k. Sydgasprojektet.

En introduktion av naturgas i Stockholmsregionen inom överskådlig tid skulle i princip kunna ske på två sätt: antingen genom en utbyggnad till Mellansverige av ett rörledningssystem, baserat på import från Danmark och Norge, eller genom import av fartygstransporterad gas, s. k. LNG, direkt till hamn i Stockholmsregionen. Möjliga leverantörer av LNG är i första hand OPEC-länderna Algeriet och Nigeria.

Båda alternativen innebär betydande investeringar. Från ekonomisk synpunkt blir problemet att finna avsättning för tillräckligt stora gasvolymer för att bära investeringarna utan att därmed gasen måste säljas främst till storförbrukare, som använder billig tjockolja och som inte är beredda att betala ett väsentligt högre pris för naturgas. Detta problem gäller i särskilt hög grad Stockholmsregionen. Regionens bränsleförsörjning baseras i dag på tjockolja för driften av kraftvärrneverk. värmeverk och stora panncentraler. Även kol används i viss utsträckning, och efter hand kan andra alternativ till tjockolja, t. ex. inhemska bränslen, komma i fråga.

Del är tekniskt fullt möjligt att använda naturgas församma okvalificerade ändamål, men det är knappast försvarbart från ekonomisk synpunkt eller från resursanvändningssynpunkt. Naturgas är nämligen ett högkvalitativt bränsle med mångsidig användbarhet. Naturgas kan betraktas som ett alternativ till bl. a. lätt eldningsolja för individuell fastighetsuppvärmning och till gasol för olika industriella ändamål. På de stora marknaderna i Västeuropa går också utvecklingen mot en alltmer kvalificerad användning av naturgas.

Parallellt härmed ökar leverantörernas prisanspråk. Fram till nyligen har naturgaspriset i allmänhet knutits till priset på tjockolja. I dag finns det emellertid en klar strävan från producentländerna att i stället knyta an till råoljepriset, sorn ligger betydligt högre. Delta gäller både producenterna i Nordsjön och OPEC-länderna. Vid OPEC:s möte i början av maj antogs således en rekommendation av denna innebörd.

Om producenterna lyckas driva igenom den nya prispolitiken - vilket vi rnåste räkna med - kommer det att ske en betydande relativ höjning av de internationella naturgaspriserna. Svenska köpare kommer att få betala de högre priserna liksom alla andra köpare. Vi bör inte för den skull avstå från försöken att introducera naturgas i Sverige. Men det gäller att hitta sådana användningsområden för gasen att en introduktion kan ske till rimlig samhällsekonomisk kostnad. Ett exempel på en sådan marknadsinriktning är just det aktuella Sydgasprojektet, som bygger på att gasen i stor utsträckning skall användas i villor som alternativ till tunn eldningsolja eller elkraft.

Någol konkret förslag till naturgasprojekt för Stockholmsregionen föreligger såvitt jag vet inte. Om ett sådant förslag läggs fram och orn projektet uppfyller rimliga krav på ekonomi och försörjningstrygghet är regeringen givetvis beredd att positivt pröva frågan om medverkan från statens sida för att genomföra projektet.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är ett tidningsreferat av ett uttalande som statsrådet Petri gjorde inför svenska handelskammaren för någon vecka sedan. Det gav en mycket negativ bild av statsrådets syn på naturgasen. Del har sedan i olika sammanhang tagits till intäkt för att staten inte är intresserad av tankar på naturgas i Stockholmsregionen. Därför tycker jag att de nyanseringar som har gjorts i svaret är mycket värdefulla.

Det är, som jag ser det, viktigt att man i det här sammanhanget inte bara diskuterar bränslen utan hela energisystemet. Det är helt klart att olika bränslen har olika möjligheter beroende på hur man vill bygga upp den totala energiförsörjningen i en region som Stockholmsregionen. F. n. är vi i den här regionen i färd med att bygga upp en energiförsörjning baserad på kol. Knappt har folkomröstningen - där det stora argumentet för kärnkraften var att vi skulle slippa kolet - avgjorts till kärnkraftens förmån förrän de stora kolplanerna kommer fram i den ena regionen efter den andra! Det är alltså vad som nu är på gång.

En kolbaserad energiförsörjning av Stockholmsregionen innebär mycket tunga investeringar. Man satsar på stora kraftvärmeverk, stora värmecentraler och planerar ett stort interregionalt fjärrvärmenät. Det är alltså mycket kapitalintensivt, och det måste vara centraliserat och kapitalintensivt för att man skall ha någon möjlighet att begränsa de miljöproblem som en omfattande kolanvändning naturligtvis för med sig.

Om man i stället valde att bygga upp en energiförsörjning baserad på naturgas skulle man kunna lägga upp det på ett helt annat sätt. Naturgasen leder inte till några miljöföroreningar. Det innebär att man inte behöver ha några jätteanläggningar koncentrerade till några få platser i landet eller i regionen, utan man kan bygga upp en energiförsörjning baserad på närvärme, alltså små förbränningsenheter ute i bostadsområdena, som producerar hetvatten, kanske också el, genom generatorer av dieseltyp.

Del har tidigare föreslagits av Folkkampanjen nej till kärnkraft, som utarbetade en skiss på hur det här kunde se ut.

Vi har alltså två syslem, ett som bygger på ett billigt bränsle rned stora investeringar och ett som bygger på ett dyrt bränsle med mindre investeringar. Fördelen med det senare systemet är att det är lätt att förena med energisparande investeringar och alternativa energikällor, medan dessa saker är ganska olönsamma i ett kolsystem. Därför tycker jag att man bör studera alternativet med naturgas och närvärme vidare. Jag vill fråga: Har energiministern studerat Folkkampanjens förslag och är energiministern beredd att arbeta vidare med denna fråga och pröva nya lösningar?

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om naturgas i Stockholmsregionen

Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag har sett det förslag som Folkkampanjen har lagt fram, rnen enligt de uppgifter som jag hittills har fått är det väsentligen en ekonomisk fråga. Med den tråkiga prisutveckling som f, n, råder beträffande gas blir det väldigt dyrt att basera Storstockholms värmeförsörjning på gas.

2 Riksdagens protokoll 1979/80:158-159

Nr 158

Frediigen den 30 maj 1980

Om naturgas i Stockholmsregionen

En annan sak som är besvärlig f. n. är atl det inte finns så väldigt gott orn gas sorn man kanske tror. I varje fall är man mycket beroende av leveranser från samma länder varifrån vi nu köper olja.

Jag är alltså i princip positiv till gas, och mitt konstaterande att ett system baserat på gas f. n. kanske inte är aktuellt grundar sig helt enkelt på krassa ekonomiska bedömningar.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Den alternativa energiplan som Folkkarnpanjen lade fram i våras var gjord med hjälp av de friviHiga insatser som Folkkampanjen kunde mobilisera och med begränsade ekonomiska resurser. Vad man hade önskat sig är att de ansvariga statliga och regionala or"ganen hade utifrån den idéskiss som förelåg gått in med ett mera detaljerat studium.

När man väger de olika alternativen mot varandra är det väldigt viktigt att man inte bara ser på bränslepriserna utan också studerar kostnaderna för hela energisystemet oeh att man inte bara ser på kostnaderna i nuläget utan också studerar dem på litet längre sikt. Man måste väga in det faktum att bygger man upp en energiförsörjning baserad på kol och tunga investeringar, kan man inte åstadkomma särskilt stor lönsamhet genom energibesparingar och alternativa energikällor, eftersom de fasta kostnaderna är så stora. Med ett närvärmesystem baserat på naturgas kan man vidta besparingsåtgärder och få en större lönsamhet i projektet på längre sikt. Det är viktigt att man låter detta alternativ bli föremål för mer seriösa studier än man hittills haft möjlighet att göra.

Såsom ett litet kuriosum vill jag konstatera det som sägs i slutet av statsrådets svar, nämligen att om ett förslag läggs fram sorn uppfyller rimliga krav är han givetvis beredd att positivt pröva detta. För bara några dagar sedan deltog jag i en fullmäktigedebatt i detta ämne. Där fick man beskedet att bollen ligger hos regeringen men att regeringen inte är intresserad. Därför blir ingenting gjort. Det är väl vad som sker. Frågan bollas mellan regeringen, som säger att detta är någonting för de regionala och lokala organen, och kommunerna, som säger all delta är någonting för regeringen, och så händer ingenting alls.

Statsrådet CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Det är självfallet ett ansvar både för staten och för vederbörande kommun att tillse att Stockholm får en god och ekonomiskt försvarbar värmeförsörjning. Vi kommer under hösten att ha överläggningar med Stockholms kommun. Jag kommer att ta kontakt rned kommunen. Jag utgår från att därvid alla frågor och alternativ kommer att diskuteras.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det sista låter intressant. Jag hoppas alt man då också ger ett nalurgasalternativ en rejäl chans och att man framför allt, som jag betonat några gånger, jämför ett naturgasalternativ med etl kolalternativ när del gäller det totala energisystemet och dess kostnader och inte bara jämför

bränslepriserna plus kostnaderna för förbränningsanläggningar. Man rnåste Nr 158
också beakta framlida besparingsmöjligheter i olika system. Fredagen den

30 maj 1980
Överläggningen var härmed avslutad.

Om lokaliseringen
av statlig verksain-
§ 7 Om lokaliseringen av statlig verksamhet het

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Eva Hjelmströms (vpk) den 19 m<ij anmälda fråga, 1979/80:484, och anförde:

Herr talman! Eva Hjelmströrn har frågat mig om jag anser att det är förenligt med demokratiska principer att statliga verk lokaliserar verksamhet utan hänsynstagande till vad en bred lokal opinion anser om var verksamheten skall förläggas och om jag anser att en lokalisering av SJ:s verksamheter som ökar bilismen i tätortsområden är förenlig med riksdagens trafikpolitiska beslut. Bakgrunden till Eva Hjelmströms fråga är att SJ beslutat flytta styckegodshanteringen från Södra till Norra station.

SJ skall som affärsverk täcka sina kostnader med intäkter och över en konjunkturcykel lämna staten ränta på det kapital som lagts ned i företaget. På så sätt har SJ-ledningen ett ansvar inför skattebetalarna att driva trafiken så effektivt som möjligt och se till den ekonomiska helheten. En sådan av riksdagen accepterad ekonomisk synvinkel behöver inte anläggas av utomstående som riktiir krav pä företaget. Det är därför som SJ:s ledning inte alltid kan tillfredsställa lokala opinioner, rnen självklart skall SJ i möjligaste mån ta hänsyn till sådana.

I den aktuella frågan om lokaliseringen av styckegodshanteringen i Stockholm har kommunen beslutat att ta upp överläggningar med statens järnvägar. Frågan om traflkföringen kan självfallet tas upp i dessa överläggningar.

Allmänt vill jag säga att det bästa sättet alt minska trafiken med distributionsbilar i tätorterna är att samordna transporterna. Det illustreras av att den genomsnittliga lasten i bilar med samordnade transporter i Stockholms län 1978 var 6 000 kg per dag mot 500 kg i firmabilar utan samordnade transporter. För att samordningen av transporterna skall bli större krävs att goda ekonomiska, transporttekniska och andra förutsättningar skapas - exempelvis i fråga om terminaler. Man får förutsätta att SJ:s förslag grundar sig på sådana synpunkter.

TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Jag ber att få tacka försvaret på Eva Hjelmströms fråga, som
hon är förhindrad att själv ta emot. Jag tycker att det är ett svar som är
positivt ur flera synpunkter. I vart fall vill jag gärna tolka in i det att
kommunikationsministern ställer sig positiv till att ta hänsyn till lokala
opinioner, sorn i det här fallet i stor utsträckning är detsamma som de
SJ-anställda vilka berörs av en eventuell flyttning av styckegodsterminalen 19

Nr 158 från Södra station.

Fredagen den 'id beträffar de frågetecken när det gäller ekonomin som man kan utläsa

30 maj 1980 "f svaret skulle jag vilja säga att det är inte säkert - i varje fall menar

_____ ------------- personalorganisationerna att det kan ifrågasättas - att det på sikt skulle vara

Om åtgärder för ens ekonomiskt lönsamt med den flyttning av styckegodshanteringen som SJ an öka sjösäker- har beslutat om.

heten i Stockholms Det sista som sägs i svaret, om betydelsen av samordning av transporterna,
skärgård är kommunikationsministern och jag också överens om.

Det beslut som SJ fattade den 15 november 1979 om att flytta styekegodshanteringen från Stockholm Södra till Norra station var enligt min och personalens uppfattning ur flera synpunkter olyckligt. Den berörda personalen oeh dess fackliga organisationer liksom dess representant i den utredning som föregick beslutet vänder sig bestämt mot flyttningen till Norra station oeh förordar i stället en flyttning till Årstafältet.

Nu har det kommit in en. del nya saker i bilden. Utöver Stockholms kommuns enhälliga ställningstagande för överläggningar med SJ om flyttning till Årstafältet har Kooperativa förbundet enligt uppgift inlett överläggningar med SJ om att SJ skall överta även själva godshanteringen vid KF;s terminal, där SJ redan tidigare sköter vissa uppgifter med växling m. m. Kooperativa förbundet har också låtit förstå att man har planer på en egen godsterminal på Årstafältet och uttryckt intresse för en gemensam terminal med SJ.

Min förhoppning - liksom jag förutsätter personalens förhoppning - är givetvis att detta skall gå i lås och att man skall hitta en sådan lösning. Inte minst ur beredskapssynpunkt vore det i allra högsta grad olyckligt om man inte skulle kunna bibehålla två godsterminaler, en för södra oeh en för norra Stockholmsområdet.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 8 Om åtgärder för att öka sjösäkerheten i Stockholms skärgård

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Alf Wennerfors (m) den 9 maj anmälda fråga, 1979/80:467. och anförde:

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig dels vilka åtgärder jag tänker vidta för att öka sjösäkerheten i Stockholms skärgård, dels hur jag prioriterar de olika åtgärderna vad beträffar tidsplanering, personella och materiella resurser. Som bakgrund till sin fråga nämner Alf Wennerfors ett outmärkt grund i Nämndöfjärden oeh att ett grekiskt tankfartyg nyligen gick pä grund i södra skärgården.

Det outmärkta 9,3 meters grundet i Nämndöfjärden finns intaget i
sjökortet. För den största delen av trafiken i farleden utgör grundet inte
något hinder. För lastade tankfartyg större än 1 200 bruttoregisterton gäller
lotsplikt. En utmärkning av grundet är enligt sjöfartsverket inte en självklar
åtgärd, då den bl. a. medför minskat manöverutrymme för merparten av
20 fartygstrafiken.

Sjöfartsverket presenterade förra året ett program för att förbättra sjösäkerheten. Programmet rör bl. a. farledsutmärkning, lotsning, trafikinformation, trafikföreskrifter, fartygens utrustning m. m. På regeringens uppdrag har sjöfartsverket speciellt undersökt farleder med intensiv eller miljöfarlig trafik. Vissa åtgärder har redan vidtagits. Det gäller t. ex. etl trafikinformationssystem som nyligen tagits i bruk i Stockholms skärgård. På verkets uppdrag gör statens skeppsprovningsanstalt f. n. analyser och simulatorstudier av Dalarö- och Sandhamnslederna. Analyserna och simuleringarna skall ge ytterligare underlag för att bestämma vilka säkerhetsmarginaler som krävs med hänsyn till trafiken och andra omständigheter och vilka åtgärder som behöver vidtas.

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om åtgärder för att förhindra könsdiskriminering inom kommunikationsväsendet

ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! Alf Wennerfors kan av omständigheter som ligger utanför hans kontroll inte personligen ta emot kommunikationsministerns svar, och jag får därför på hans vägnar uttrycka tacksamhet över detsamma.

Jag hör med tillfredsställelse att kommunikationsministern har sin uppmärksamhet riktad på dessa problem och att vissa åtgärder redan har vidtagits. Jag ser också att studier f. n. pågår som i och för sig kommer att ge underlag för fortsatta åtgärder på området.

Jag är med hänsyn därtill tacksam för vad som kommer att kunna göras för att öka säkerheten i Stockholms skärgård.

Jag tackar därför på Alf Wennerfors vägnar kommunikationsministern för det lämnade svaret.

Överläggningen var härmed avslutad,

§ 9 Om åtgärder för att förhindra könsdiskriminering inom kommunikationsväsendet

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Bonnie Bernströms (fp) den 21 maj anmälda fråga, 1979/80:492, och anförde;

Herr talman! Bonnie Bernströrn har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förhindra diskriminering av kvinnor och män inom kommunikationsväsendet.

Den 1 juli träder lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet i kraft, SAF, LO och PTKhar träffat särskilda jämställdhetsavtal. På det statliga området gäller förordningen om jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag förutsätter att dessa lagar, förordningar oeh avtal följs inom kommunikationsväsendet liksom inom andra berörda områden.

BONNIE BERNSTROM (fp);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. För några dagar sedan presenterades en undersökning, gjord av SCB, om hur

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om åtgärder för att förhindra könsdiskriminering inom kommunikationsväsendet

jämställda vi egentligen är. För oss som jobbar med jämställdhet var det ingen nyhet att det inte har skett några större förändringar i våra levnadsmönster, SCB visade således att arbetsfördelningen i hemmet inte har förändrats.

Inte heller har kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden i grunden förändrats. Alltför ofta möter vi, när vi är ute och talar rned folk på företag och andra arbetsplatser, argumentet atl man inle kan anställa kvinnor på de manliga jobben därför att man inte har kvinnliga toaletter - vad nu en kvinnlig toalett kan vara. För en tid sedan kunde vi också konstatera att detta toalettargument fortfarande.används inom staten. En kvinna med tillräcklig utbildning och dessutom erfarenhet från tidigare bussjobb vägras anställning på GDG i Falun med hänvisning till att det inte finns toaletter för kvinnor.

Herr talman! Hemma hos mig har vi inte särskilda toaletter för kvinnor och män, och jag kan lova att det fungerar bra. Jag tror inte heller att det finns sådana hemma hos komrnunikationsminstern eller ens hos de personer som använder det här argumentet när de inte villanställa kvinnor. Varför måste det då vara ett argument på arbetsmarknaden för atl hindra kvinnor att försörja sig?

Kommunikationsministern har i sitt svar hänvisat till lagar och avtal. Avtalen finns och gäller. Jämställdhetslagen träder visserligen i kraft den 1 juli, men det betyder ingen förändring på den statliga sektorn, eftersom del därsedan länge är förbjudet att diskriminera någon med hänsyn till kön. Vad det nu gäller är att praktisera lagar och avtal.

Jag hade hoppats att kommunikationsministern som en minimiåtgärd hade kunnat uttala sin protest mot att kvinnor diskrimineras med detta uttjatade toalettargument. Vad hade Ulf Adelsohn sagt, orn han t, ex, hade mött argumentet att han inte kunde bli kommunikationsminister därför atl det inte fanns toaletter för män inom kommunikationsväsendet?

Ulf Adelsohn lämnar ett ljumt svar. Han förutsätter alt lagar och avtal följs, rnen de följs faktiskt inte, och därför hjälper del inte atl förutsätta. Förutsättningar bygger inga gemensamma toaletter, men det är dithän vi måste komma. Vi måste införa gemensamma toaletter för att slippa höra det här argumentet i fortsättningen. Nu måste Ulf Adelsohn uttala en protest mot toalettargumentet;- jag hoppas att det här är sista gången vi möter det.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN;

Herr talman! Som jag tidigare sagt här i kiimmaren har man som statsråd betydligt större möjligheter att påverka replikerna än själva svaren.

Jag skall gärna säga att jag helt och hållet delar Bonnie Bernströms uppfattning. Jag begriper inte varför man inte kan använda samma toalett; såvitt jag kan förstå finns del inga som helst iirgumenl mot det. Men jiig föreställer mig att riksdagen vid något tillfälle har uppdrtigil åt planverket atl utarbeta nya och särskilda instruktioner för hur arbetsmiljön skall upprätthållas pä arbetspliitser där båda könen har arbete, och sedan har det

utarbetats strikta regler, normer och förordningar om att där skall finnas två toaletter - eller också kan det stå någonstans i någon arbetsmiljölag. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att det är så, men jag vet det inte, Bonnie Bernström,

Låt oss nu gemensamt uttala en protest mot den byråkrati som kväver förnuftiga och vettiga lösningar, t, ex, att män och kvinnor använder samma toalett på en arbetsplats precis som vi alla gör i våra privata bostäder och i övrigt.

Det har upplysts mig att på det aktuella stället var inte toaletten skälet, utan det var duschen. Det kan möjligen ställa sig något annorlunda, även om jag inte tycker att det skulle behövas. Men med hänsyn till det oerhörda bråk som uppkom när jag en gång inrättade en dusch pä min tidigare arbetsplats är det roligt att se att det tydligen råder duschkrav när det gäller andra arbetsplatser än Stockholms stadshus. Även i det här fallet tror jag dock att man med hjälp av en handduk eller en nattrock klarar att skyla sig så att man kan använda samma dusch. Det gick i varje fall bra i min dusch i stadshuset. Vi var nio personer som använde den, av vilka fyra var kvinnor och fem män; möjligen var det tvärtom, men det gör väl ingenting ur jämställdhetssyn-punkt.

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Är det inte toaletterna så är det duschen - det är de argument vi möter när vi är ute oeh propagerar för att kvinnor skall kunna få arbete på manliga arbetsplatser. Det är beklagligt atl det inte kom fram till mig att det rörde sig om duschen i det här fallet, men det förändrar inte saken. Min inställning är att man skall kunna samsas också om duschar och ändå klara integritetsproblemen.

Nu har Ulf Adelsohn mycket roligt och trevligt uttalat sin protest mot det inträffade. Men jag vill faktiskt också veta vad han tänker göra åt det.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN;

Herr talman! Jag avser att införskaffa upplysning om huruvida det finns planverksregler eller arbetsmiljölagstiftning som föreskriver att det skall vara olika toaletter och duschar. Orri det gör det, hoppas jag att Bonnie Bernström och jag genom gemensamma politiska aktioner skall kunna åstadkomma en förändring i sådana regler och lagar. Gör det inte det, så förutsätter jag att vi inte skall behöva möta det här argumentet inom kommunikationsväsendet, eftersom jag som kommunikationsminister sä klart har uttalat att detta är larv och att sådant skall man inte behöva ta hänsyn till.

BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag är nöjd med det här löftet. Om sådant här fortsätter att vara hindret kommer vi alltså att få en lagändring, och det är vad som behövs.

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om åtgärder för att förhindra könsdiskriminering inom kommunikationsväsendet

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Om planeringen av nya vägsträckor

§ 10 Om planeringen av nya vägsträckor

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Pär Granstedts (c) den 21 maj anmälda fråga. 1979/80:496, och anförde:

Herr tafrnan! Pär Granstedt har frågat mig på vad sätt vägverket vid planeringen av nya vägar beaktar att "regering och riksdag har fastslagit att brukningsvärd åkermark skall bevaras för livsmedelsproduktion".

Det är angeläget att samhällets målsättning att brukningsvärd åkermark används för jordbruksproduktion beaktas vid planeringen av vägar. Sträckningen och utformningen av en ny väg väljs också så att den medför minsta intrång och olägenhet utan att oskäliga kostnader uppstår.

Det är ett omfattande arbete som i dag läggs ner pä att finna och utvärdera alternativa lösningar för en ny väg. Samråd sker med berörda markägare och myndigheter, som regel också med lantbruksnämnderna. Länsstyrelse och vägverk måste vidare vara överens för att en arbetsplan för en väg skall få fastställas. I annat fall prövar regeringen frågan.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tttcka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Det lät ju riktigt bra, men tyvärr är jag inte alldeles säker på att verkligheten är fullt så bra som svaret.

Om man ser på planerade vägsträckningar osv., märker man att trots all den omsorgsfulla planeringen dras vägarna med mycket stor förkärlek genom jordbruksbygder. Det är sällan man upptäcker spår av att det har tagits några mera påtagliga hänsyn till de klara uttalanden som regering och riksdag har gjort i det här avseendet. Det bekräftas från många håll i landet att vägverket inte är särskilt känsligt för sådana synpunkter, och uppenbarligen får verket ofta länsstyrelsen med sig i sin inställning. Det faktum att länsstyrelsen är inblandad är ju ingen garanti för att det inte onödigtvis byggs vägar på åkermark.

Jag kan se det här i min egen hembygd, Södertälje kommun, där vi har ett par stora vägprojekt. Fortsättningen av motorvägen E 4 söderut kommer att gä genom mycket fina jordbruksbygder i Järna, Hölö och Vagnhärad. Riksväg 54 genom centrala Södermanland kommer också att beröra väldigt mycket åkermark, och det har inte gjorts några större ansträngningar, såvitt jag kan bedöma, att hitta andra vägsträckningar, trots att det finns sådana möjligheter. Både förbifarten förbi Järna oeh åtminstone ett av alternativen i fråga om förbifart förbi Mölnbo berör fina jordbruksbygder. Tyvärr ser verkligheten alltså inte fullt så bra ut som kommunikationsministerns svar.

När det gäller bostadsbyggandet åligger det kommunerna att klart visii iitt del inte finns några alternativ till att bygga på åkermark innan man får tillstånd. Det är alltid regeringen som tar ställning till planens firslstiilkm-de.

Men frågan är; Ställs del verkligen samma krtiv på vägverket? Jiig har inte fått den uppfattningen. Men om vägverket har samma krtiv iUt redo\ is:i all

det inte finns några rimliga alternativ till att bygga på åkermark innan man Nr 158

gör det så vore det bra att få detta klargjort. Fredagen den

Eftersom verkligheten inte är lika god som kommunikationsministerns 3Q maj 1980

intentioner på det här området uppenbarligen är kunde det vara intressant att__ _

få höra: Är kommunikationsministern beredd att vidta några åtgärder för att Om planeringen

få till stånd en bättre efterlevnad - helst redan på planeringsstadiet, innan av nya vägsträckor
man lagt ner alla projekteringsmiljoner - så att man undviker att bygga vägar
som förstör jordbruksbygder?

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Del är väl kanske som Pär Granstedt säger, att verkligheten ibland inte är lika bra som dikten. Och tyvärr är det inte alltid så lätt att ute på fältet helt och hållet följa det som man beslutar oeh skriver ner på papper och i paragrafer. Det är i och för sig rätt naturligt att när man kommer ut i naturen och skall göra någonting så är det inte alltid så lätt. Alternativen kan ställa sig mycket dyrare och mycket svåra att genomföra - det kan vara mycket provborrningar och annat som måste till. Och då väljer man kanske ett enklare alternativ.

Det går alltid för alla berörda sakägare att överklaga ett beslut till regeringen. Det finns alltså formellt en möjlighet att alla beslut underställs regeringen.

Beträffande de vägar som Pär Granstedt tog upp har lantbruksnämnden, såvitt jag vet, varit inblandad och i varje fall när det gäller vägen Lästringe-Järna ansett att vägverket följt lantbruksnämndens yttrande i sitt val av alternativ. Och när det gäller förbifarten i Mölnbo har man såvitt jag vet inte kommit längre än till provborrningar. När det gäller förbifarten vid Järna är inget beslut fattat, men där är länsstyrelsen, länsvägnämnden och kommunen överens om sträckningen. Lantbruksnämnden tycker också att den av vägförvaltningen föreslagna sträckan är att föredra, och den är också både kortast och billigast.

Jag vet inte om Pär Granstedt har någonting att invända mot detta.

Rent generellt tror jag att det är rättsvårt att finna några nya former för det här arbetet. Och vi får väl ändå förutsätta att man i görligaste mån följer de direktiv som riksdagen givit - särskilt som det här är fråga om en rätt ny ordning. Jag tycker att vi bör se till att den får några år på nacken innan vi sätter i gång att ompröva den på nytt. Men det är klart att om Pär Granstedt har några bra initiativ eller uppslag så är jag alltid beredd alt lyssna.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Vad som ofta är problemet är att vägverket vid sin planering iiv olika vägsträckningar utformar ett par alternativ som olika berörda parter får littii på och alt man sedan väljer det sorn irr minst dåligt. Det är ofta så urvalet sker.

Vild jiig tycker är angeliiget är atl man redan när man börjar skissera olika
viigdrirgnrngirr har som en grundläggirnde utgångspunkt att man skall
undvika iitl bygga på åkerrnirrk, skärti igenom jordbruksbygder osv. När 25

Nr 158

Fredagen den 30 maj 1980

Sammanträdet tisdagen den J juni

frågan kommer upp till prövning rned andra intressenter är ofta valfriheten ganska begränsad.

Om jag skulle komma rned något tips vore det - även om jag inte kan de administrativa rutinerna inom vägverket i detalj -att man skulle se till alt de här hänsynen kommer in pä ett tidigare stadium än vad som sker i dag. Och då blir också risken för att man satsar pengar fel betydligt mindre.

Sedan är det naturligtvis riktigt att man kan överklaga beslut om vägsträckningar. Men det är bara sakägare som kan göra det, dvs, i princip de berörda markägarna. Och det är en rätt begränsad krets människor, med nuvarande lagstiftning. Kretsen kommer kanske att utvidgas när vi får den nya plan- och bygglagen, och det har väl sina fördelar.

Det viktiga är, som jag ser det, att dessa hänsyn kommer in på ett tidigare stadium. Jag tycker atl de vägdragningar som jag.exemplifierat med är ganska bra exempel på fall där man bara haft några olika alternativ att diskutera och där man inte varit särskilt intresserad av helt nya lösningar, som skisserats av olika opinionsgrupper e, d. Det visar på de svårigheter som finns när man kommit en bit in i planeringen.

Överläggningen var härmed avslutad,

§ 11 Föredrogs oeh hänvisades

Proposition

1979/80:138 lill försvarsutskottet

§ 12 På hemställan av tredje vice talmannen beslöt kammaren kl, 12,26 att ajournera sina förhandlingar till kl, 15,00, dä de till dagens bordläggning anmälda utskottsbetänkandena väntades föreligga,

§ 13 Förhandlingarna återupptogs kl, 15,00,

§ 14 Sammanträdet tisdagen den 3 juni

TREDJE VICE TALMANNEN;

Sammanträdet tisdagen den 3 juni skulle enligt den preliminära tidsplanen inledas med en frågestund kl, 09,00, Några frågor kommer emellertid inte att besvaras på tisdag. Tisdagens sammanträde blir därför endast ett arbetsple-nuin som lar sin början kl, 09,00,

§ 15 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

1979/80:53 med anledning av utskotlsinitiativ med förslag till lag om

beslutande myndighet i vissa frågor om disciplinansvar m, m, beträffande

arbelslagiire hos riksdagen och dess myndigheter

Skatteutskottets betänkanden '"

1979/80:58 med anledning av proposition 1979/80:173 om tillfälliga regler för Fredagen den

insättning på skogskonto jämte motioner 30 maj 1980
1979/80:59 med anledning av proposition 1979/80:164 orn dubbelbeskatt-

ningsavtal mellan Sverige oeh Nya Zeeland 1979/80:60 med anledning av propositionen 1979/80:175 orn ändring i lagen

(1977:975) med tulltaxa, m, rn,, järnte motioner 1979/80:61 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till

riksmötet 1980/81

Justitieutskottets betänkande

1979/80:47 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Lagutskottets betänkanden

1979/80:28 med anledning av motion om inskränkning i rätten att överlåta

bostadsfastighet 1979/80:34 med anledning av propositionen 1979/80:132 om ändring i

upphovsrättslagen (1960:729), rn, m, 1979/80:35 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1979/80:20 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1980/81

Socialutskottets betänkanden

1979/80:43 med anledning av propositionen 1979/80:148 om behov och utbildning av tandvårdspersonal, m, m,, såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, järnte motioner

1979/80:44 rned anledning av dels propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten, utom såvitt av,ser vissa följdförfattningar, jämte motioner, dels budgetpropositionen 1979/80:100 i viss del, dels ock propositionen 1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhels-vårdsanstalter rn, rn,. jämte motioner

1979/80:45 rned anledning av huvuddelen av propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. rn., järnte motioner

1979/80:47 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksrnöiel 1980/81

Utbildningsutskottets betänkande

1979/80:35 ined anledning av propositionen 1979/80; 100 såvitt giiller anslag

lill utbiidiiingför vårdyrken, rn. rn.. siimt propositionen 1979/80; 148 såvitt

gäller dimensionering av tandliikirrutbiitiningen järnte motioner

I riilikiilskoliets betiinkimde

1979/80:27 med iinledning iiv propositionen 1979/80:142 om vissii tiixifrågor jiimtc motioner

Nr 158 Jordbruksutskottets betänkanden

Fredagen den 1979/80:43 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet

30 maj 1980 hänvisade ärenden

1979/80:47 med anledning av propositionen 1979/80:162 om reglering av

Meddelande om priserna på jordbruksprodukter, m. m., jämte motioner

ffägor

Civilutskottets betänkande

1979/80:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

§ 16 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 29 maj

1979/80:531 av Oskar Lindkvist (s) till jordbruksministern om jettrafiken på Bromma flygplats:

Riksdagens borgerliga majoritet har på nytt medverkat till att avgörandet om jettrafikens förflyttning från Bromma till Arlanda skjutits på framtiden. Det är beklagligt ur många synpunkter. Att jetflyget på Bromma medför sanitära olägenheter av skiftande slag kan inte längre bestridas med sakskäl. Hela den sakkunskap som vårt land har tillgång till, den synnerligen starka opinionen i stora delar av Stockholmsregionen, förpliktigande politiska beslut i kommunfullmäktige, landsting och miljöberedande organ liksom koncessionsnämndens beslut talar ett gemensamt och entydigt språk. Riksdagsmajoritetens beslut att inte avgöra ärendet nu kommer att medföra stor besvikelse och fortsatt oro för hälsa och välbefinnande.

Sedan lång tid har regeringen haft ett överklagnjngsärende om Bromma-flyget. Regeringens oförmåga att visa hänsyn till de starka medborgarkrav som framträder i Brommaärendet kan möjligen bero på vitt skilda uppfattningar om behovet av en miljöpolitik som också omfattar Bromina-räjongen. Ändå bör regeringen nu träda fram och lämna en redogörelse för de skäl som motiverat den alltför länga handläggningen av överklagnings-ärendet. I samband därmed kan det vara lämpligt -om nu regeringen förmår uppbåda denna kapacitet - att meddela riksdagen när ett avgörande i frågan skall tas av regeringen.

Jag vill därför till jordbruksministern ställa följande frågor;

1, Av vilka orsaker har regeringens ställningstagande i ärendet fördröjts?

2, När avser regeringen fatta beslut i Brommaärendet?

1979/80:532 av Raul Bliicher (vpk) till utrikesministern om ett regeringsinitiativ för studium av förhållandena i Mellanöstern:

Den israeliska bosättningen inom de ockuperade områdena på västra sidan Nr 158 av Jordanfloden fortsätter i former som hotar freden i området och i Fredagen den förlängningenäven världsfreden. Den ursprungliga palestinska befolkningen 3Q fpj [ygij

utsattes enligt väl dokumenterade uppgifter för övergrepp i form av_____

konfiskering av jord, tekniskt sabotage rnot vattenförsörjningen och genom Meddelande om att minderåriga utnyttjas som arbetskraft under mycket upprörande förhål- frågor landen. Mycket tyder på att syftet med den nu forcerade bosättningen är rnilitärstrategiskt.

Freden i Mellanöstern är även ett svenskt intresse. Det torde vara värdefullt för Sveriges fortsatta internationella och diplomatiska agerande i FN och andra sammanhang att detta kan vägledas av aktuell och tillförlitlig kunskap om förhållandena i de ockuperade områdena på Västbanken.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga utrikesministern:

Är regeringen beredd att utse en parlamentarisk undersökningskommission med uppgift att resa till de ockuperade områdena på Västbanken och studera hur den palestinska befolkningen behandlas i samband rned den israeliska bosättningen i området?

den 30 maj

1979/80:533 av Lennart Nilsson i Vännäs (c) till kommunikationsministern om arbetsområdesindelningen inom vägförvaltningen i Västerbottens län:

Vägförvaltningen i Västerbottens län har nyligen redovisat en utredning där man föreslår en sammanslagning av arbetsområden.

Sammanslagningen innebär en indragning av bl. a. Vännäs arbetsområde. Indragningen kommer att innebära försämrad service och trafiksäkerhet samtidigt som Vännäs förlorar 16 arbetstillfällen.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern hur han ser på effekterna av en indragning av arbetsområdet både ur service- och irafiksäkerhetssyn-punkt liksom dess påverkan på sysselsättningen i kommunen.

1979/80:534 av Kerstin Nilsson (s) till utbildningsministern om folkhögskolekurser för arbetslös ungdom:

Erfarenheterna av folkhögskolekurser för arbetslös ungdom är goda. Under det gångna året önskade åtskilliga folkhögskolor anordna sådana kurser, men antalet begränsades starkt av ekonomiska skäl. I årets budgetproposition utlovade utbildningsministern en större satsning på arbetslöshetskurser för ungdom.

Med anledning härav vill jag till utbildningsministern ställa följande fråga:

Vilka resurser får svensk folkhögskola till hösten för kurser för arbetslös ungdom?

Nr 158 1979/80:535 av Kerstin Nilsson (s) till kommunikationsministern om förbält-

Frediigen den '''8 '' fraktgodstrafiken från Finland över Haparanda;

JU maj lyxu Banan Boden-Haparanda utgör en flaskhals i fråga om gränstrafiken

Sverige-Finland. Då det såväl från företagiire som från kommuner påtiilats
Meddelande om bristande vagnskapacitet på Tornedalsbiinan. vill jag till statsrådet och

./''S' chefen för kommunikationsdepartementet ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd att medverka till att man inom de ekonomiska ramar som fastställs för upprustning av SJ;s vagnpark även reserverar medel för en förbättring av fraktgodstrafiken från Finland över Haparanda?

1979/80:536 av Olle Eriksson (c) till handelsministern om turistföretagens kreditmöjligheter:

Riksdagen beslutade enligt näringsutskottets förslag i betänkande 1978/ 79:59 uttala att ändringar borde ske i bestämmelserna om s. k. holellgaran-tilån.

Eftersom det är av stort intresse för företag inom turistnäringen att få bättre kreditmöjligheter, är det angelägel att åtgärder enligt riksdiigens uttalande kan vidtas.

När beräknar handelsministern att förslag orn bättre kreditmöjligheter för angivna företag kan föreläggas riksdagen?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 15.01.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert