Riksdagens protokoll 1979/80:157 Torsdagen den 29 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:157

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:157

Torsdagen den 29 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

§ 1 Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden (forts.)

Fortsattes överläggningen om näringsutskottels betänkanden 1979/80:54 oeh 55.

HANS PETTERSSON i Helsingborg (s) replik:

Herr talman! Bengt Sjönell sade att alla förväntar sig ett nära samarbete mellan konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden. Det kan man naturligtvis förvänta sig, men att få samarbetet att fungera blir säkert svårare. Och många av dern som i dag arbetar med konsumentpolitik och har erfarenhet av det nuvarande samarbetet är övertygade om atl resultatet kominer att bli dåligt, om man skiljer på dessa båda verksamheter.

Bengt Sjönell sade också alt det är ett rättsintresse att inrätta ett fristående verk och skilja detta från konsumentverket. Vi har nu i sju åtta år haft detta nära samarbete mellan de båda konsumentorganen, och mig veterligen finns del inte ett enda fall där man kan peka på att någon favoriserats på ett sådant sätt att rättssäkerheten skulle vara i fara. Jag tror i stället att splittringsviljan hos de borgerliga partierna bottnar i det ljumma intresse som de har för konsumenternas problem, eller kanske i den starka knylning som de har till näringslivet.

Ett införande av generella avgifter är ett mycket effektivt sätt att bromsa konsumenternas vilja att göra anmälningar till de olika konsumentorganen. Det är inle heller rätt att en konsument som anmäler ett missförhållande, som kanske berör stora grupper i samhället, ensam skall stå för kostnaderna för att delia rättas lill.

Jag tog i mitt inledningsanförande upp kostnadsaspekten, men Bengt Sjönell berörde inte denna med ett enda ord. Jag tror att det säkerligen kommer att innebära stora kostnader, när alla de administrativa rutiner som i dag sköts av konsumentverket skall flyttas över till och skötas av det nya verket. Jag begär ingen ingående redovisning av Bengt Sjönell av kostnaderna för detta, men jag tycker att han skall erkänna atl utskottsmajoriteten har räknat fel när den endast tillskjuter tre tjänster som skall klara ett nytt verks administration. Men man kanske räknar med att avgiftsbeläggningen skall minska ärendetillströmningen på ett så markant sätt att det självständiga verket skall klara sig med färre anställda.

149

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Jag fastnade för samma del av Bengt Sjönells inlägg som min namne i Helsingborg, nämligen den där Bengt Sjönell sade att det är ett rättsintresse att ett fristående verk inrättas.

Hela tiden ges uttryck för det som jag nämnde i mitt anförande, myten om parternas jämstiilldhet. Vore parterna jämställda, skulle vi inte diskutera konsumenternas problem och nödvändigheten av en reklarnationsnärnnd sorn tar till vara deras intressen. Reklamen, varuinformationen och allt det som hänger samman med marknadsföringen är ju ensidig. Och konsumenten rnåste alltid ta strid för att få rättelse. Någon ändring vad gäller dåliga produkter, felaktig marknadsföring m, fl, ärenden som avgörs av reklamationsnärnnden kommer inte till stånd utan att konsumenten tvingas ta strid för detta. Det visar hur förhållandena är på denna marknad.

Allmänna reklamationsnämnden är ett konsumenternas organ, och dess anknytning till konsumentverket är helt naturlig. Men för den skull behöver man inte misstänka att nämnden inte skulle vara opartisk i sak i sin bedömning av huruvida klagomål är berättigade eller inte. Del föreslås också att nämnden skall få en opartisk ordförande. Detta, och det faktum atl det såvitt jag vet inte har förts fram någon väsentlig kritik mot reklamationsnämndens tidigare handläggning, borgar för att vi också i fortsättningen får en riktig behandling av de ärenden som kommer in till nämnden. Att nämnden organisatoriskt skall vara knuten till konsumentverket i stället för att byggas ut som en ny byråkrati tycker jag att även de borgerliga politikerna borde vara tacksamma för. Om man skall ta dem på orden och tro vad de hävdar till vardags i politiken, så borde de vara tacksamma för att den offentliga sektorn inte här sväller ut ytterligare en bit.

Jag vill också peka på avgifterna. Det verkar hämmande, om det skall vara förenat med generella avgifter att få rättelse eller att få till stånd en besiktning. Det blir så att en rad ärenden inte alls kommer fram. och det hindrar en kartläggning av vad som faktiskt håller på atl hända på marknaden. Om inånga likartade klagomål enkelt kan lämnas till reklamationsnämnden, vet man i stortsett vad sorn är på gång på marknaden. Jag kan inte förstå att utskottet är så negativt till vårt krav på en gratistjänst i det här avseendet för konsumenterna. Det är ju faktiskt så att de sämst ställda oftast gör de sämsta inköpen, i oeh med att de inte kan gå så högt upp i kvalitet och pris som de kanske skulle önska.

150

BENGT SJÖNELL (c) replik:

Herr talman! Till svar på de två kritiska inläggen med anledning av mitt första anförande vill jag helt kort säga följande.

Handläggningen av ärenden i den allmänna reklamationsnämnden skall ske helt opartiskt i nämndavdelningar, där både konsumentintresset och näringsidkarintressel skall finnas representerade. Hans Pettersson i Helsingborg säger att vi från utskottets sida förväntar oss alt det skall bli elt gott samarbete mellan reklamationsnämnden och konsumentverket men att ett sådant  samarbete   måsle   bli  svårt   att  förverkliga.   Men.   herr  talman.

konsumentverket är företrätt i näinndavdelningarna och får där en fullständig insyn i reklamationsnämndens verksamhet. Då får man väl ändå medge atl konsumentverket har möjligheter till samarbete och att samarbetet helt enkelt måste bli hundraprocentigt. Jag har svårt att förstå den här invändningen. Mot bakgrund av alt konsumentverket är företrätt i näinnd avdelningarna verkar denna invändning falla på sin egen orimlighel.

.Med anledning av att jag har hävdat rätlsintresset. det utomordentliga intresset i ett gammalt rättssamhälle av att få en opartisk bedömning av sådana här saker, säger Hans Pettersson i Helsingborg atl det inte hittills har visat sig vara något fel på handläggningen. Det är möjligt - jag tror det - att det inte har förekommit någrti felaktigheter eller att någonting gått snett i detta sammanhang. Men det finns ingen som helst garanti för atl de människor som skall ha hand om dessa ärenden i framtiden alltid kommer alt vara lika opartiska och lika oväldiga. Därför måste man ha ett fristående verk, som kan respekteras av bägge parter. Jag hävdade i mitt tidigare anförande alt näringslivets representanter inte är något slags sekunda medborgare. De har samma intresse av och samma rättigheter som konsumenterna att kunna hysa förtroende för en rättsinstans av den typ sorn det här är fråga om.

Hans Pettersson i Helsingborg säger att jag och andra företrädare för de icke socialistiska partierna har ett ljumt intresse för konsumenterna. Jag har lärt känna Hans Pettersson som en rejäl och seriös man, och jag tyckeratt det är ovärdigt honom att använda så billiga argument. Det är att slå under bältet så att säga. Vi har precis samma intresse för konsumenterna som Hans Pettersson själv har. Vi skulle kunna vända på saken och säga att han inte har något intresse för att näringslivet skall kunna fungera något så när tillfredsställande, men så billiga argument vill jag inte ta i min mun.

När del sedan gäller de generella avgifterna vill jag bara säga att det finns en rad risker om man inte väljer avgiftsvägen såsom vi har föreslagit. Om man inle tar någon avgift finns det risk för att nämnden kommer att avvisa sådana ärenden där man befarar att besiklningskostnaderna blir för höga. Om man för en tvist till allmän domstol får man ju betala. Det finns ingen anledning alt man inte skulle få betala även här.

Nr 157

Tofsdagen den 29 maj 1980

Konsipnentverket och allmänna reklamationsnämnden

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Till Bengt Sjönell vill jag säga att det faktiskt är en viss skillnad mellan en domstol och reklamationsnämnden. Reklamationsnämnden utfärdar ju enbart rekommendationer, så någon garanti för att man får ekonomisk gottgörelse genom ett utslag i nämnden finns inte. såvitt jag har kunnat begripa.

Sedan undrar jag om man kan garantera opartiskhet bara genom att bygga upp en ny byråkrati vid sidan om konsumentverket. Jag menar att det i så fall är lika tokigt som att påstå att vi bara för att det finns kvar ett organisatoriskt samband skulle ha fel när vi garanterar opartiskhet. Del är ju tvärtom så -och det visar man också på i utredningarna - att det är till nytta att ha ett organisatoriskt samband.

11

Nr 157

Torsdagen den , 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

Jag kan inte förstå varför de borgerliga i just den här frågan skulle vilja utveckla byråkratin och anställa mer folk och därmed öka den offentliga sektorns kostnader när det fungerar ganska bra. Ange ett vettigt skäl på den punkten!

BENGT SJÖNELL (c) replik:

Herr talman! Jag vill bara helt kort säga atl en domstol beslutar och utfärdar domar, medan allmänna reklamationsnämnden utfärdar rekommendationer. Bägge rnåste vara helt opartiska organ, som inblandade parter kan ha fullt och hundraprocentigt förtroende för. I sak är det alltså ingen skillnad mellan en domstol och den här nämnden när det gäller de fordringar som man måste kunna ställa på dessa.

Tredje vice talmannen anmälde att Flans Petersson i Hallstahammar anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

152

ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Frågan om allmänna reklamationsnämndens förhållande till konsumentverket är, som framhållits av Bengt Sjönell, av fundamental betydelse frän rättssäkerhetssynpunkt. Allmänna reklamationsnämnden har uteslutande till uppgift att slita tvister mellan köpare och säljare, och den tillskapades under slutet av 1960-talet i samverkan mellan staten och näringslivet. Nämnden är sammansatt av representanter från både köparnas och säljarnas sida och har en opartisk ordförande i toppen. Jag har själv f. ö. tjänstgjort som sådan under flera år, och del är kanske en av förklaringarna till mitt engagemang i frågan. Konsumentverket har inflytande närdet gäller alt utse köparsidans företrädare.

Att allmänna reklamationsnärnnden inte skall stå under konsumentverkets lydnad eller på något annat sätt - formellt eller faktiskt-vara beroende av konsumentverket borde därför vara en självklarhet för en rättsstat. En sådan bindning rnåste vara ägnad atl undergräva tilltron till nämndens opartiskhet och oväld - Caesars hustru får som bekant inte ens misslänkas. Förhållandet är delsamma som om högsta domstolen i olika avseenden skulle vara underordnad riksåklagaren. Det är därför fullständigt obegripligt att man kan hävda att nämnden inte bör äga full självständighet och inte bör vara en egen myndighet.

Att konsumentverket verkligen representerar ett partsintresse kan så mycket mindre förnekas som majoriteten i den utredning som ligger till grund för propositionen - SOU 1978:40 - velat utrusta verkels chef med befogenhet att även formellt företräda konsumenten som ombud inför allmän domstol i konsumenttvister. Vidare är i dag etl stort antal tjänstemän från konsumentverket ledamöter i nämnden på konsumenternas sida.

Man måste därför bestämt avvisa den socialdemokratiska reservtitionen. som syftar till att begränsa nämndens suveränitet i förhållande till konsumentverket. Jag är följaktligen mycket till freds rned att såväl departements-

chefen som utskottets majoritet velat tillerkänna nämnden fullständig självständighet och oavhängighet, helt i enlighet med den reservation sorn jag ensam tvangs att avge i reklarnationsnämndsutredningen. Att nästan alla remissorgan som företräder rättssäkerheten instämt i min bedömning är egentligen onödigt att framhålla. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Jag kan bara konstatera att Allan Ekström, som under en rad av år suttit som ordförande i reklamationsnämnden. säger att om vi inte ändrar organisationen och skapar etl eget statligt verk. kan vi inte klartr det som rättsstaten kräver, nämligen atl vi skall vara oväldiga. Men hur har det då fungerat under den här tiden? Har ni inte klarat det under den här liden, herr Ekström? Vad betyder då den organisatoriska förändringen i det avseendet?

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

ALLAN EKSTRÖM (m) replik:

Herr talman! Till Hans Petersson i Hallstahammar vill jag säga att det är riktigt att verksamheten fungerat myckel bra under den tid som jag varit ordförande, rnen förut var det en försöksverksamhet. Nu gäller det emellertid att permanenta ett organ som har lill uppgift alt slita tvister mellan säljare och köpare. Nä(7i;iden har ingen annan uppgift än en ren domstolsuppgift, och då är det självklart att den skall vara fri och självständig i förhållande till båda sidor,

HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Ja, jag får väl göra det erkännandet att jag är säker på att herr Ekström är fullt kompetent att som ordförande i nämnden, och med nämnden, även i fortsättningen klara del härpå samma goda sätt som hittills, även om man inte ändrar organisationsformerna. Det förtroendet har jag faktiskt för herr Ekström.

ALLAN EKSTRÖM (m) replik:

Herr talman! Då nöjer jag mig med atl tacka för komplimangen.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! En aktiv konsumentpolitik, där den enskilde sätts i centrum, åren väsentlig del av vårt marknadsekonomiska system. Näringsfrihet och fri konkurrens är hörnpelare i en sådan politik oeh utgör viktiga förutsättningar för ett fortsatt utvecklat välstånd i vårt land.

Såväl konsumenter som producenler är bäst betjänta av att varor och tjänster är anpassade till de krav sorn konsumenterna ställer. Dessa krav kan variera från person lill person, men också på grund av att den enskildes livssituation ständigt förändras.

Målet för samhällets konsumentpolitik måste vara atl trygga och värna konsumenternas valfrihet. Men det är också viktigt atl den enskildes rätt till

153

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

154

hälsa och säkerhet beaktas och tas till vara. För atl konsumenten rätt skall kunna utnyttja sin valfrihet erfordras godii baskunskaper, men även insikter om varors användning och skötsel. Dessutom behövs lättillgänglig och ändamålsenlig varuinformation.

De rättsregler som är avsedda alt skapa etl skydd åt konsumenlernii bör vara klart och överskådligt utformade. Den enskilde konsumenten skall h;r rimlig möjlighet att känna till och kunna utnyttja sina riittigheler.

Det behövs en mer allsidig utbildning i hushållsekonomiska frågor, i kostfrågor, i boende- och miljöfrågor, för atl underlätta konsumenternas privata livsföring. Vi måste få fler hushållsliirare med goda kunskaper i konsumentekonomi, och vi måste initiera åtgärder för atl möjliggöra forskning och utveckling på det konsurnentekonorniska området.

I skolan bör eleverna ges en grundläggande och allsidig hushålls- och konsumentutbildning. Forskningen i konsurnentekonomi och konsumentso-ciologi bör byggas ut. och Sverige bör aktivt verka för internationellt standardiserade provningsrneloder och provningsnormer.

Herr talman! Detta är i korthet några av de synpunkter sorn vi moderater redovisar i en kommittémotion, som nu besvaras i betänkande nr 54, Synpunkterna är. som också utskottet mycket riktigt har uppfattat, elt stöd för den konsumentpolitik som numera bedrivs med utgångspunkt i vad sorn sägs i regeringsförklaringen.

I en tid då kraven på kunskap, noggrannhet och ekonornisering i hushållens inköp och konsumtion ökat har konsumentverket emellertid under det gångna decenniet till största delen frångått den tidigare politiken att tillgodose behovet av information om varuutbud, priser, kvaliteter rn. m. för alt i stället alltmer satsa på alt styra företagen genom detaljerade riktlinjer. Det finns anledning att nu fråga sig om det är rimligt alt hart niir alla konsumentvaror skall regleras i etl byråkratiskt nätverk av detaljregle-rande lagparagrafer och andra bestämmelser. Till vilken kostnad sker detta arbete? På vilket sätt kommer det den enskilde konsumenten till hjälp i en köpsituation? Vilket pris får konsumenten betala i form av prishöjningar på de varor och tjänster som berörs av konsumentverkets riktlinjer? I vilken utsträckning hämmas företagens produktutveckling?

En utveckling mot alltmer lagstiftning och reglering av konsumenternas och producenternas situation kan inte vtrra rimlig. Det kan, som vi också anför i motionen, ifrågasättas orn det var riksdagens avsikt då målet för samhällets konsumentpolitik fastställdes 1972,

Enbart dessa frågeställningar motiverar den översyn av konsumentpolitiken-och i synnerhet konsumentverkels verksamhet-som vi har pläderat för i vår motion. Konsumentverkets verksamhet bör i högre grad inriktas mot hushållsekonomisk forskning, varutester, utbildning och information, varför nya riktlinjer för verkets verksamhet bör utarbetas.

Avslutningsvis vill jag personligen ge ett exempel på verksamhet som mera ligger i linje med vad vi förordar, och det är Charlotte Reimersons Konsumentaktuellt i TV, Jag menar att detta program är mera till konsumentpolitikens fromma än de aktiviteter som konsumentverket ägnar

sig åt och som vi har kritiserat i vår motion.

Jag har således inget yrkande ulan vill endast tillförtiden fortsalla debatten
dessa synpunkter. Vi utgår från att våra synpunkter beaktas inom ramen för
det utrymme som regeringsförklaringen och del statsfinansiella lägel
medger,                                               '

I övrigt, herr talman, vill jag anslula mig till de synpunkter sorn tidigare redovisats i debatten av Margaretha af Ugglas och Allan Ekström,

KARIN NORDLANDER (vpk) replik:

Jag rnåste säga. herr talman, att om den senaste talaren inte htide talat om var han hörde hemma, så hade man faktiskt kunnat tro atl han fanns med i samma parti som jag, eftersom hans uppfattningar i slort sett stämde överens rned dem sorn vänsterpartiet kommunisterna har: att man skall värna om den enskildes valfrihet och alt konsumenterna måste ha kunskaper.

Men hur skall konsumenterna få de kunskaperna? Vi är hell överens om alt man borde ha obligatorisk undervisning i de här frågorna i skolan. Men alla konsumenter finns ju inte där, och de konsumenter som i d;ig går och handlar måste också få information. Det anser vi ;itt de biist får genom att man bygger ut den lokala konsumentverksamheten.

Det är i dag svårt att vara en medveten konsument och göra vettiga inköp. Utredningen visar att drygt vart tredje hushåll inte handlar på ett rationellt sätt vid köp av dagligvaror, och vart fjärde inköp av s, k, kapitalvaror är fel iedan på planeringsstadiet genom att det inte svarar mot konsumentens behov.

Reklamen, som borde ha till uppgift att upplysa och leda konsumenterna till rationella och välgrundade köp, är ur den synpunkten inte vederhäftig -för i så fall skulle varumarknaden inte se ut som den gör i dag,

Sven Heurgren. sorn basar för konsumentverket, har nyligen, vid nordiska ministerrådets prissymposium i Göteborg, sagt om reklam:

""Identiska produkter säljs under olika varumärken till olika priser, Prisbornbsstjärnorna och de "jättestora" rabatterna döljer fiktiva priser, dvs, utgångspriser som aldrig tillämpats. Extrapriser och färgsignaler på prislapparna ska ge konsumenten srimuli att välja dessa varor trots att de kanske inte är väsentligt fördelaktigare,""

Han säger vidare att det finns olika sätt att försvåra för konsumenterna att göra rättvisa prisjämförelser genom den märkesmyslik och de rabatter, extrapriser osv, som han kallar för jippokonkurrens,

1 Dagens Nyheter för den 23 maj finns det annonser där radiohandlarna Östermalms Radio, Högalids Radio och Radiohandlar"n i Täby i en gemensam annons säger: ""Nu får du 1 000:- för din gamla färg-TV + på köpet transistorradio -I- dessutom hämtrabatl,"" - Hur skall konsumenterna kunna klara sådana här val?

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Vi har i vår motion Itigit upp konsumentverkets verksamhet i första hand - och jag har också gett ullryck för det i mitt anförande. Det är

155

Nr 157

Torsdager, den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

fråga om hur verksamheten där bedrivs och vilken prioritering som sker.

Jag vill nu bara erinra om atl riksrevisionsverket i en rapport har varil inne på samma synpunkter. Jag citerar; "KOV" - konsumentverket - ""bör ägna ökad uppmärksamhet i planeringen åt informationen direkt till konsumenterna, KOV bör vidta åtgärder för att få ett bättre underlag för hur resurser bör fördelas mellan informationsinsatser och andra konsumenlpolitiska medel, t, ex, riktlinjer,"

Det är i linje med de här synpunkterna sorn vi anser att vi nu bör fullfölja en översvn av verkels verksamhet.

KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr talman! Karin Nordlander har under debatten yrkat bifall till motion 948 av mig och några tindra socialdemokrater.

Jag har läst utskottets betänkande nr 54 mycket noga, och jag harfunnit att utskottet ganska väl har tillmötesgått motionens syfte, I betänkandet sägs att det har klargjorts "att konsumentverket noga följer den försöksverksamhet sorn bedrivs på området och har klart preciserade krav på den prisinformation som bör slå till buds för konsumenterna. Utskottet delar motionärernas uppfattning att del är angelägel att prisinformationen inte försämras. Att EAN-systernet ger möjlighet att tillhandahålla mera specificerade kassakvitton är intressant men innebär inte att ett borttagande av traditionellt utformade prisuppgifter från en stor del av dagligvarusortimentet ter sig acceptabelt. Utskottet förutsätter atl konsumentverket även fortsättningsvis engagerar sig i frågan och effektivt bevakar konsumentintresset på detta område,"'

Det är ungefär de kraven jag har ställt i motionen. Visserligen hade jag begärt att man skulle ha en prismärkning i klartext förutom detta system, rnen jag inser också att man kanske måste ta den tid på sig som behövs för att komma underfund rned hur del här systemet skall verka. Jag förväntar mig att konsumentverket följer upp såväl min motion som utskottets önskemål, och därför finner jag ingen anledning att i dag ställa något annat yrkande än om bifiill till utskottets hemställan.

I5(j

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Det är riktigt att skrivningen kan synas positiv. Men när EAN-systemet väl har genomförts är det svårt att åstadkomma någon ändring. Från konsumentverket redovisas också i betänkandet mycket tveksamma synpunkter. Där heter det bl, a,:

"'I USA, föregängslandel på datakassaområdet, har en stark opposition från konsumentgrupper och handelsanställda medfört att sex stater och en långrad städer och kommuner infört lagstiftning som förbjuder butikerna att slopa prismärkningen på varorna. Denna opposition samt problem atl få till stånd en tillräckligt omfattande svmbolmärkning i leverantörsledet har även medfört all inlroduktionen av datakassor försenats i USA,""

På samma symposium som jag tidigare nämnde har också konsumentverkets chef sagt att det finns en medveten strävan att försvåra för konsument-

erna att göra rättvisa jämförelser mellan olika varor. Han syftar här på EAN-systernet som iir under införande i dagligvaruhandeln, etl systern med datoriserade kassor sorn enligt konsumentverketschef gör att affärerna bl, a, slipper prismärkningen på varan; förpackningen har i stället en kod sorn inte säger konsumenten någonting. Tänk orn vi konsumenter börjtir kcipslrejkti -del har skett i USA, säger konsumentverkets chef.

Det är delta som gjort att jag yrkat bifiill till den här motionen: den stämmer överens med uppfattningar som vi tidigare framfört i den här kammaren.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr talman! Det stämmer, Karin Nordlander, ;itt del i utskottsbetankandet refereras att konsunientornbudsrnannen har ullakil sig på detta sätt. Men jag betraktar ändå inte Sverige som jämförbart rned USA, J;rg förväntar mig också atl den konsumentornbudsman och den konsumentorganisation som vi har i det här landet kommer alt följa upp denna fråga på elt tillfredsställande sätt. Gör man inte det. Karin Nordkinder, får vi återkomma.

KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag vill då bara säga att del är säkrare atl mota Olle i grind än när han har kommit igenom.

Överläggningen var härmed avslutad.

Näringsutskottets betankande 54

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets heinstälkin. dels motion 1448 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Karin Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sorn vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkande 54 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion  1448 av Lars Werner rn. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295 Nej -    18

157

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemstiillan, 2:o) reservationen av Ingvar Svanberg rn. fl. samt 3:o) motion 1448 av Lars Werner rn. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstniirnnda propositionen vtrra rned övervägande ja besvarad. Då Sivert Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan Karin Nordlander begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkiindes följande voteringsproposition:

158

Den  sorn  vill  att   kammaren   till   kontraproposition   i   huvudvoteringen

angående   näringsutskottels  hemställan  i  betänkande  54  mom, 5  antar

reservationen av Ingvar Svanberg rn, fl, röstar ja.

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motion 1448 av Lars Werner rn, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förkkirades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Karin Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej -    17

Avstår - 144

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskottets hemställan i betänkande 54 mom, 5 röstar ja. den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sivert Andersson begärde rösträkning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gtivs propositioner dels på återförvisning till utskottet av ärendet i denna del. dels på omedelbart avgörande, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Allan Hernelius begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som  vill  att  ktirnrnaren omedelbart skall  avgöra näringsulskottets

hemsliillan i betänkande 54 mom. 5 röstar ja.

den det ej vill rösiar nej.

Om minst hälften av de röstande röstar nej har kammaren beslutat all

ärendet i dess helhet skall återförvisas lill utskottet.

Vid omröstning genom uppresning förkkirades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  156

Nej - 156

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden

Kammaren hade alltså bifallit återremissvrkandel.

Näringsutskottets betänkande 55

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation I av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förrti propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Hans Pettersson i Helsingborg begärt votering upplästes och godkiindes följande voteringsproposition:

Den som vill att karnrnaren bifaller näringsirtskottets hemställan i betänkande 55 mom, 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation I av Ingvar Svanberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Flans Pettersson i Helsingborg begärde rösträkning verkställdes votering med ornrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 156 Nej - 156

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, gavs propositioner dels på återförvisning till utskottet av ärendet i denna del, dels på omedelbart avgörande, och förklarades den senare propositionen vara med överviigande ja besvarad, Alkm Hernelius begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren omedelbart skall avgöra näringsutskottets

hemställan i betiinkande 55 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Om minst hälften av de röstande röstar nej har kammaren beslutat att

ärendet i dess helhet skall återförvisas till irlskoiiet.

159

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affäfslidsreglering

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  156 Nej - 156

Kammaren hade alltså bifallit återremissyrkandet.

160

§ 2 Affärstidsregiering

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:62 med tmledning av viss del av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati rn, m, samt motioner om affärstidsreglering,

I proposition 1978/79:111 bil, 10 (handelsdepartementet) under punkten 3,4 (s, 9) rubriken Bibehållande av fria affärstider erinrades om regeringens tillkänntigivande i december 1978 att man inte avsåg att föreslå någon reglering av affärstiderna.

Enligt hemställan i propositionen hade regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av bl, a, vad handelsministern sålunda anfört "om åtgärder i övrigt mot krångel och byråkrati"".

Propositionen hade hänvisats till konstitutionsutskottet, som i angiven del överlämnat den till näringsutskottet.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte viickta motionerna

1978/79:234 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle uttala sig för ett förbud rnol öppethållande på sön- och helgdagar samt helgdagsaftnar för butiker och varuhus och hemställa till regeringen att förslag lill författningstext härom utarbetades,

1978/79:1481 av Fritz Börjesson (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1,  uttala sig för att en affärstidsreglering infördes,

2,  hos regeringen begära förslag till en affärstidslag,

1978/79:1506 av Olof Palme m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1,    uttala sig för att en affärstidsreglering infördes,

2.    hos regeringen begära förslag till en affärstidslag,

dels den rned anledning av propositionen väckta motionen 1978/79:2467 av Lars Werner rn, fl, (vpk), vari såvitt här var i fråga (yrkande 17) hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lag om affärstiderna, bl. a. innebärande förbud mot öppethållande på söndagar.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:234. 1978/79:1481 och 1978/79:1506 och motion 1978/79:2467 yrkande 17 .samt liigga propo,sition 1978/79:111 bil, 10 i här ifrågavarande del (punkten 3,4) till handlingarna.

Reservation hade avgivits av Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:1481 och 1978/79:1506 samt med anledning av proposition 1978/79; 111 bil, 10 i här ifrågavarande del (punkten 3,4), motion 1978/79:234 och motion 1978/79:2467 yrkande 17 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Till näringsutskottets betänkande nr 62 angående affärstids-reglering har vi socialdemokrater fogat en reservation där vi begär att en ny affärstidslag skall införas. Vi grundar vår uppfattning på det förslag i affärstidslagskommitténs betänkande som vid remissbehandlingen har mött särskilt gensvar av de tunga remissinstanser som företräder konsumenternas intressen. LO, TCO, KF och delvis konsumentverket, som alla har uttalat sig för att en affärstidsreglering återinförs.

Det är självklart att en stor del av värt ställningstagande motiveras av omsorg om de handelsanställda, om företagare och deras familjer. Men jag vill samtidigt hävda alt en affärstidsreglering enligt vårt förslag inte drabbar konsumenterna särskilt hart. Det finns enligt min mening ingen yrkes- eller konsumentgrupp som inte kan göra sina inköp på andra dagar än söndagar.

När affärstidsregleringen slopades 1971 föranledde det flera motioner som vände sig mot förslaget, och vid behandlingen i kammaren var alla partier splittrade utom vpk. Det återstår att se hur dagens votering kommer att utfalla, om de borgerliga leden har slutits.

Det har i debatten hävdats att de affärsanställda har ett servieeyrke, vilket skulle kräva att de måste ge service åt allmänheten även på söndagar. Mot delta kan sägas att vår strävan ändå måste vara att ge så många yrkesgrupper som möjligt tillfälle att vara lediga på söndagar när den övriga familjen är samlad, framför allt som det inte är en livsnödvändighet för konsumenterna att denna service finns tillgänglig på söndagar. Men det kanske krävs litet mer och litet bättre planering av inköpen.

Det har också hävdats att söndagsstängt skulle drabba de små närbutiker som har växt upp och som enligt uppgifter har 25 % av sin försäljning på lördagar och söndagar. Det mesta av dessa 25 % ligger dock på lördagar, och jag tror att konsumenterna numera är angelägna om att slå vakt om sin närbutik och planerar sina inköp på andra dagar.

Majoriteten i utskottet har anfört en rad skäl för fria affärstider och mot en lagstiftning. Motiven är inte särskilt hållbara, enligt min mening, och man har

161

11 Riksdagens protokoll 1979180:156-157

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

överdrivit de praktiska problemen vid införandet av en affärstidsreglering. Jag kan inte heller i majoritetens skrivning hitta någon större kiinski för eller omtanke orn de affärsanställda och deras krav.

Visst finns vissa praktiska problem att lösa vid införandet av ny affärstidslag. Det har ju gått många år sedan vi senast htide en affärstidslag. Köpmönstret har förändrats, i viss mån på grund av att varusortimentet i kiosker och bensinstationer har breddats. Men praktiska problem är lill för att lösas, och det brukar gå ganska bra om bara viljan finns.

Man kan inte, som utskotlsmajoriteten gör i betiinkandet, hävda att eftersom regeringen har dekkireral att den inle tänker införa någon affärstidsreglering, så bör inte riksdagen, underförstått, lägga ett ansvar på den att utarbeta en affärslidslag. Men, herr talman, får vår reservation kammarens gehör, så lär inte regeringen komma undan det ansvaret! Vi har i vår partimotion och vår reservation dragit upp riktlinjerna för utformningen av en ny affärstidslag. Jag vill med det. herr talman, yrka bifall till den reservation som är fogad till utskottets betänkande.

162

KARIN NORDLANDER (vpk);

Herr talman! 1977 var 1975 års affärslidskommitté färdig med silt förslag i affärstidsfrågan. En majoritet i kommittén föreslog någon form av reglering, men man var inte enig om hur den skulle se ut. Nu, 1980, efter många turer, föreligger ett betänkande i affärslidsfrågan.

Det är inte första gången sorn den frågan diskuteras i denna kammare rned anledning av väckta motioner - undertecknade av företrädare för samtliga riksdagspartier- om fortsatt affärstidsreglering. Oavsett riksdagsmajoriteter och regeringsinnehav har motionerna avstyrkts av näringsutskottet, ibland med snäv majoritet.

Vänsterpartiet kommunisterna är det enda parti som haft en konsekvent linje i affärstidsfrågan. Övriga partier har varit splittrade. Centern är därnäst det parti som har varit mest emot fria öppettider. Centerpartiets kvinnor har ju också ett kongressbeslut i samma riktning.

Att det är kvinnorna som uttalar sig mot ökat öppethållande är anmärkningsvärt och viktigt i detta sammanhang, diirför atl det är kvinnorna som står för den helt övervägande delen av inköpen. Vid handelsdepartementets och konsumentverkets konferens den 3 maj 1979 om konsumentpolitiken inför 1980-talet. redovisades en färsk undersökning. Den presenterades av professor Solveig Wikström. Av den framgick att 71 % av kvinnorna stod för de inköp som kräver fysisk styrka, omsorg och tålmodighet. Mannen köper bilen och sköter bankärenden, rnen banker anses inte behöva ha öppet på söndagar, 50 % av männen köper inte sina egna kläder.

Vänsterpartiet kommunisterna har följt den här frågan sedan beslutet fattades i november 1971 om alt dåvarande affärstidslag skulle upphöra vid årsskiftet 1971-1972, Vi har fortfarande inte funnit att det finns ett dokumenterat behov av söndagsöppna butiker. Försvaret för söndagsöppna butiker har varit och är ihåligt.

En av de motiveringar som användes för slopande av lagen var alt söndagsöppna butiker skulle ge hela familjen bättre möjligheter till gemensamma inköp av kläder och ktipiialvaror sorn möbler etc. Vunna erfarenheter av fria affärstider under de här åren ger inget stöd för att det skulle finnas elt sådant behov. Den sammanställning som även finns i betänkandet visar att det inle är fackhandeln som har sina butiker söndagsöppna, inte heller livsmedelsbranschen.

Erfarenheten visar att det främst är dagligvaruhandel, varuhus och stormarknader, som har utnyttjat möjligheterna till söndagsöppet. Att affärsfrihelen främst används i konkurrerande syfte visar den ojämna fördelningen av söndagsöppetbutiker i landet. På vi.ssa orter tvingas öppethållandet fram. Då en butik har öppet, följer övriga i samma bransch efter, Pä andra orter finns inga öppna butiker alls. Detta visar ju att det inte ärbehovet som styr öppethållandet utan tvärtom. Man blir söndagskund helt enkelt då det finns tillgång till söndagsöppna butiker.

Bara för de stora butikerna är det ekonomiskt lönsamt att konkurrera. Genom alt de har lägre personalkostnader och övriga kostnader på varje försåld enhet kan de i stort hålla priserna, medan de små kvartersbutikerna inle har samma möjlighet. Med sina högre marginalkostnader tvingas de ta ut ett högre pris-5-10 % på vissa varor. Sammantaget innebär detta en negativ prisutveckling för konsumenterna.

Det är också på de orter där söndagsöppna butiker förekommer sorn en förskjutning sker mot en positivare syn på öppethållandet. Det är däremot inte någon större skillnad mellan förvärvsarbetande eller hernarbetande kvinnor. De söndagshandlar i samma ringa omfattning. Motiveringen att man underlättar för kvinnorna att förvärvsarbeta ärett dåligt argument, F, ö, deltidsarbetar mer än hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor, vilket är ytterligare ett argument mot söndagsöppet.

Utskottet anmäler i betänkandet ett som man kallar praktiskt problem och anför: ""Ett förbud rnot söndagsöppethållning och en inskränkning av öppethållningen på kvällar skulle följaktligen negativt påverka konsumenternas tillgång till närservice, något som blir till nackdel inte minst för gamla, sjukliga och rörelsehindrade personer."' Detta behöver egentligen ingen kommentar, men har verkligen de som här nämnts behov av ökat öppethållande? Jag betvivlar detta. Dessutom har dessa personer ofta så begränsad ekonomi alt de säkert avstår från söndagsöppet mot billigare varor.

Behovet av ökat öppethållande kan inte avgöras efter hur många som kommer in i butiken och kanske handlar för en eller annan tia i brist på annan sysselsättning. Besöksfrekvensen varierar också beroende på väderleken. Det intressanta är det verkliga behovet, och det är inte särskilt stort.

Till den grupp remissinstanser som har ställt sig positiv till en affärstidsreglering hör bl. a. LO, TCO, Lantbrukarnas riksförbund. Centerns kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Det är verkligt tunga organisationer, vilkas medlemmar måste räknas såsom representativa konsumenter och grupper av konsumenter, som säkert kan

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

163

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

avgöra om det finns ett reellt behov av ökat öppethållande, eftersom de i stort har sina arbetstider förlagda till samma tider sorn de fiista affärstiderna. Ökat öppethållande ger oss inte heller mer pengar att köpa varor för. Med fortsatt svångremspolitik minskar behovet av öppethålkmde.

Jag har, herr talman, inget siirskilt yrkande rned anledning tiv vpk-motionerna. Vi kan ansluta oss till den socialdemokratiska reservationen i dess helhet, och jag yrkar bifall till densamma.

164

SVEN ANDERSSON (fp);

Herr talman! Efter 60 år av affärstidsregiering h;ir vi nu sedan årsskiftet 1971-1972 haft fria affiirstider. Många varoroliga inför vtrd som skulle hiinda, 1 bräschen för r'efornien den gången gick dåvartmde socialdemokratiske handelsministern Kjell-Olof Feldt, Vi hade i denna ktrrnrnare en debtitt, sorn spann över en och en halv dag. Den var verkligen intensiv. Nu har socialdemokraterna ändrtit ståndpunkt sedan elt antal år. Ett återinförande av reglerade affärslider måste ske. anser socitildemokraterna.

Flera utredningar har tittat på frågan om affärstidslag. Den senaste tillsattes av Kjell-Olof Feldt. Den bestod av representanter för politiska partier, konsumentverket, köpmän och löntagare. Som alla vet. blev förslagen splittrade. Men utredningen - Affärstiderna. 1977 - var enig i sin bakgrundsleckning, sin beskrivning av de fakta som i dag finns.

Utredningen hade haft till uppgift alt bl. a. studera de två största problemen: dels prisutvecklingen och dess samband rned affärstiderna, dels den strukturutveckling som skedde inom handeln.

På ingen av dessa båda punkter kunde den eniga utredningen finna att några negativa tendenser uppkommit. Prisnivån hade inte ""utvecklats i en för konsumenterna ogynnsam riktning och priserna i de söndagsöppna butikerna tenderar atl ligga någol under de priser som tillämpas i icke söndagsöppna butiker". Vidar'e slås fast att "del årliga antalet nyetablerade stormarknader, varuhus och större dagligvarubutiker har minskat, likaså det årliga antalet nedlagda dagligvarubutiker". Utredningen hade därmed verifierat den förmodan som Kjell-Olof Feldt haft i sin promemoria i november 1971.

Utvecklingen har tvärtemot vad många fruktade blivit den alt antalet närbutiker ökat. Ute i bostadsområdena finns nu mängder av småbutiker, med begränsat sortiment men öppna på tider då yrkesarbetande kvinnor och män har möjlighet att handla. I stället har de stora varuhusen inskränkt sitt söndagsöppethållande.

Konsumenterna vill inte ha söndagsöppet, säger nu socialdemokraterna i sin motion, Samma påstående hörs från vpk, som dessutom anklagar konsumenterna för att inte veta sitt eget bästa, alt vara manipulerade, att efterfråga något de inle i själva verket vill ha. Och konsumenterna har ju - i de stora löntagarorganisationernas skepnad - inom ramen för affärstidsutredningen 1977 sagt sig inte vilja ha söndagsöppet.

Men så tror jag inte är fallet. Del är genom att handla i de öppna butikerna som   konsumenterna   visar  sin   vilja.   Underlag  har  konstaterats   ute   i

bostadsområdena. Gamla och handikappade har på detta sätt fått närmare till dagligvarubutiker igen.

Nej, motståndet mot söndagsöppet är i stället starkast hos de handelsanställda. Saken är bara den att organisationsgraden är ovanligt låg inom handeln, bland de deltidsanställda och i de små servicebutikerna. Detta kan man beklaga. Men i stället för alt förbjuda söndagsöppet bör man väl avhjälpa arbetsmässigt dåliga förhållanden.

4 000 personer arbetar i dag inom söndagsöppna butiker. 1 000 av dessa är anställda enbart för söndagsarbete. Många av dem som arbetar i närbutikerna skulle inte alls stå till arbetsmarknadens förfogande om de inte erbjöds möjligheten att välja s. k. obekväm arbetstid.

Samtidigt arbetar 20 000 personer inom kiosker och bensinstationer. Dessa skulle inte beröras av den reglering socialdemokraterna vill införa. Men dessa personer har samma arbetsförhållanden, samma sena kvällar, samma ansvar för helger och söndagar. Var finns logiken?

Inte skulle heller antalet minska från sammanlagt 24 000 till "enbart" 20 000, om de söndagsöppna butikerna stängdes. Snarare skulle försäljningen delvis överflyttas till kioskerna och bensinstationerna. Dessa skulle behöva utvidga, fler personer anställas. Nettominskningen blir ingalunda 4 000.

Det finns för liberaler åtminstone två avgörande skäl för att man inte åter skall införa en byråkratisk affärstidsreglering:

Det är konsumenterna och inte några byråkrater som skall bestämma när. hur och vad man skall handla. Handeln är till för att tillfredsställa konsumenterna.

Det är parodiskt att upprätthålla ett system där ""fritt sortiment"' får säljas i alla kiosker och bensinstationer. Här finns allt som i dag också finns i närbutikerna, utom det som är nyttigt. I det fria sortimentet ingår snask, cigaretter etc. men inte mjölk, bröd och kött. De bilburna starka konsumenterna får vad de efterfrågar. Barnfamiljerna får inte köpa vad de efterfrågar.

Att sedan rena byråkratiskäl talar för en fri affärstid är självklart. Hur skall man dra alla gränser? Hur skall sortimentet avgränsas?

I näringsutskottets betänkande nr 62 finns en diger redovisning av alla dessa problem.

Varför måste man försvåra för köpmän och småföretagare i turistorter etc? Här kanske man förtjänar sitt levebröd under en kort men hektisk säsong. Sommargäster eller skidturister kan ge kortvarigt men intensivt underlag. Skall dessa näringar snärjas av att bara få ha öppet två söndagar per år? Är det inte i stället så att vi skall försöka slå vakt om turistnäringen - om de bygder som så väl behöver stöd till sin lokala näring?

Nej. det ställföreträdande konsumentansvaret har överlevt sig självt. Socialdemokraterna bör återgå till sin tidigare rikliga ståndpunkt;

Att nu återinföra en reglering av affärstiderna vore att ta ett stort steg bakåt, något som skulle slå hårt mot yrkesarbetande kvinnor, mot jämställdhet, mot konsumenternas fria val och även mot de många som fått

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

165

Nr 157 ett jobb inom denna del av servicesektorn och som inte annars skulle gått ut i

Torsdagen den                                                                                    förvärvslivet.

29 mai 1980____ '''' talman! Med detta yrkar jag bifall till näringsutskottets betänkande
_____________

---

62.

i \ffärstidsreglering

I detta anförande instämde Ulla Orring (fp).

KARIN NORDLANDER (vpk) replik:

Herr talman! Sven Andersson tycks ju värna mycket om konsumenterna. Han använde en ton som verkligen var anmärkningsvärd.

Men det finns direkta felaktigheter i det han säger. Han säger atl de söndagsöppna butikerna håller lägre priser. Detta stämmer inte. Han menar att vi skall få handla i närbulikerna, oeh närbutikerna själva medger ju atl på vissa varor höjer de priset med 10 %, exempelvis på läskedrycker.

Han tyckeratt de förvärvsarbetande skall få handla när och varde vill. Då kan man ju, precis som Lilly Hansson, fråga sig orn det inte måste vara dålig planering ifall man inte klarar att handla under den tid butikerna är öppna. I dag har nio av tio hushåll frys i sina lägenheter. På arbetsmarknaden ligger den normala arbetstiden på 40 timmar per arbetsvecka. Som jämförelse har detaljhandeln utan söndagsöppet en öppethållandetid på 55 timmar.

Bankerna har i jämförelse med detta öppet endast 30 limmar, och postens öppettider blir allt snävare. Många postanstalter stängs helt under sommarmånaderna, och inga ansvariga har reagerat rned tanke på deras konsumenter, Kanskeärdet för att postservicen inte har samma kommersiella inriktning som handeln?

Förlängt öppethållande försämrar den personliga servicen inom handeln, vilket drabbar äldre, sjukliga och rörelsehindrade personer mer än söndags-Stängda butiker.

Öppethållande på söndagen skapar heller inte fler arbetstillfällen. Visserligen anställer man nya människor på nya arbelsuppgifter, rnen samtidigt försvinner behovet av arbetskraft på annat håll. Det sker inom samma enhet, där man fåren förskjutning i försäljningen, rnen det är också så att andra affärer på grund av konkurrensen tappar försäljning och tvingas minska personalstyrkan. Söndagshandeln leder således inte till ökat köpkraftsutrymme utan bara till förändrade köpvanor.

Personalplaneringen försvåras. Man anställer kvällspersonal, fredags- och lördagshjälp, söndagshjälp och olika typer av avlösare. Det fordras många anställda, men ofta har de anställda så kort arbetstid att de mister sociala förmåner och reglerade anställningsförhållanden.

Det är en bidragande orsak till vpk:s inställning till arbetstidsfrågan,

LILLY HANSSON (s) replik:

Herr talman! Det är ganska intressant att lyssna till Sven G, Andersson i

dag och hans argumentation för fortsatta fria affärstider, om man jämför med

den argumentation han förde 1971, när vi släppte affärstiderna fria. Man kan

166                        säga att det är samma argumentation, men den är precis omvänd. Nu tycker

han att socialdemokraterna skall gå tillbaka till den riktiga ståndpunkt vi       Nr 157

intog 1971. Så lät det verkligen inte då. och det kan man läsa om i etl f. ö.   Torsdagen den

väldigt intressant protokoll från den debatten, sorn pågick en oeh en halv    29 maj 1980

dag.                                                                                                                     

Socialdemokraterna har ändrat sig, säger Sven G. Andersson och beklagar    Affärstidsregiering detta. Jag tycker att folkpartiet borde glädja sig i stället, eftersom folkpartiet tidigare  har  varit  en  stark   anhängare  av  återinförandet  av  reglerade affärstider.

Nu säger Sven G. Andersson att av de 4 000 anställda som nu arbetar på obekväma arbetstider är det 1 000 som enbart arbetar på söndagar, och det är alldeles riktigt. När Sven G. Andersson argumenterade 1971 ansåg han alt just denna situation var mycket skrämmande, med tanke på hur handeln utnyttjar den personal som är anställd på obekväma arbetstider. De handelsanställda skulle alltså få arbeta på söndagar när övriga familjemedlemmar var lediga och skulle därmed inte ha möjligheter att planera för söndagar tillsammans med familjen. Sven G. Andersson menade atl företagen utnyttjar denna personal bara så pass mycket att de slipper betala sociala avgifter. Han sade: Är det vad vi strävar efter, att man skall kunna ha personal som man över huvud taget inte behöver ha kostnader för på den sociala sidan? I dag är argumentationen precis den omvända.

Jag tycker det är fel att man skall använda personal på det sättet som Sven G. Andersson talade om 1971 - jag tyckte det då, och jag har precis samma åsikt nu. Det finns många yrkesgrupper i samhället som har serviceyrken. Det finns många som har arbete på obekväm arbetstid. Men för deras skull behöver man inte ha söndagsöppet. Jag har själv haft ett sådant yrke, då jag arbetade under lördagar och söndagar och sent på vardagskvällar, men jag har aldrig haft några problem med att planera mina inköp. Man har alltså inte väl underbyggda argument när man drar fram de yrkesgrupperna.

SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Herr talman! Jagskall villigt erkänna-och del log Lilly Hansson upp- atl jag hade en hell motsatt uppfattning 1971 när vi förde den långa debatten. Men då hade vi inte det underlag som finns i dag. Vi hade inte heller då haft den strukturella förändring inom handeln som har pågåll sedan 1971, Därför är det enkelt, om man har studerat affärstidskommitténs analyser och sett vad den kommit till för resultat, atl konstatera att de farhågor som jag själv här i kammaren målade ut med hjälp av en myckel dyster och svart bild inte alls har besannats. Man såg en bild framför sig av hur stormarknader skulle slå ut dagligvaruaffärer och närbutiker. Men så har det inte blivit. Vi har fått tusentals servicebutiker i stället. Det har blivit en helt annan struktur på handeln.

Tidigare trodde man också att priserna i söndagsöppna dagligvarubutiker skulle komma alt ligga myckel högt. Och Karin Nordlander påstår nu att jag inte håller mig till sanningen i denna fråga. Man kan läsa på s, 20 i näringsulskottets betänkande. Där står det vad affärstidskomrnittén korn fram  till   i  sin  prisanalys;   ""Priserna  i  söndagsöppna  dagligvarubutiker

167

Nr 157                    tenderar att ligga något under priserna i  icke söndagsöppna  butiker,"

Torsdagen den       Priserna i servicebutikerna överstiger priserna i dagligvaruhandeln med

29 maj 1980          5-10%,

---------------------        Orsaken till att jag och många andra har fått en hell annan syn på

Affärstidsreglering söndagsöppet är ju den att det har blivit en helt annan struktur. De farhågor som vi tidigare hyste med avseende på utvecklingen inom handeln har ju inte alls besannats. Tvärtom har vi fått en hygglig utveckling inom handeln. Det har uppstått närbutiker i bostadsområden sorn tidigare saknade småbutiker. Därför har jag självfallet haft anledning att ompröva den uppfattning om söndagsöppna butiker som jag hade för ungefär nio år sedan,

KARIN NORDLANDER (vpk) replik:

Herr talman! De s, k, jourbutikerna t, ex, har högre prisnivå, begränsat sortiment, minimerad personalstyrka och är koncentrerade till tätorter. Öppethållande gynnar med andra ord resursstarka konsumenter och missgynnar de resurssvaga, Pia närbutiker säger själva att de håller priser som ligger 5-10 % högre än normalpriserna,

LILLY HANSSON (s) replik;

Herr talman! Det är rikligt. Sven Andersson, att den här affärstidsnämnden som under en treårig prövotid skulle följa utvecklingen inte ansåg sig ha anledning att föreslå något ingripande från statsmakternas sida. Senare tillsattes det emellertid en utredning. Man kan fråga sig om prövotiden och tillsättandet av en utredning i viss mån har lagt en hämsko på utvecklingen mot söndagsöppet, så att det inte har blivit en så oerhört stark utveckling som de fruktade som 1971 ville ha kvar affärstidslagen,

Sven Andersson sade att vi har fått tusentals servicebutiker och att detta är mycket positivt, 1971 var ju motståndarna mycket rädda för att närbutikerna skulle slås ut. Man tog för givet att närbutikerna skulle slås ut. eftersom man räknade med att folk skulle åka in till centra, stormarknader och varuhus och göra sina inköp. Sven Andersson menar att så inte har skelt och att det är bra.

1 dag kommer man med samma argument. Nu är man väldigt rädd och tror att närbutikerna säkert kommer att slås ut om affiirstidslagen införs. Varför tror man detta? Det är mycket motsägelsefullt. Jag har inte funnit något hållbart underlag för tron att närbutikerna måste slås ut på grund av att man förbjuder söndagsöppet. Man har ju öppet alla andra dagar, även på lördagar. På grund av de debatter som har förts och de krav som har ställts av konsumenterna när det gäller närbutiker tror jag faktiskt att konsumenterna är medvetna om hur väsentligt det är att ha en butik som ligger på nära håll inne i bostadsområdet. Jag tror alltså att man kommer att slå vakt om närbutiken och göra sina inköp där. Man kommer inte alt svika butiken bara för att man inte kan handla i den på söndagarna. Jagtror att Sven Anderssons farhågor i det här sammanhanget är ogrundade.

168

SVEN ANDERSSON (fp) replik;                                                       Nr  157

Herr talman! Det är alldeles klart att man kan ha olika meningar om  Torsdagen den

orsaker och annat. I det område i Örebro där jag bor hade vi en privat affär.            29 maj 1980

en rätt så stor hall. Affären köptes in av KF i Örebro och byggdes orn till en----

stor servicebutik. Det är alldeles klart - orn jag nu skall hålla mig till denna    Affärstidsreglering typ av butiker - att det är verksamheten på lördagar och söndagar som bär upp en stor del av de andra butikerna. Det bekräftades vid de samtal jag hade med chefen för KF i Örebro län.

Med det underlag vi i dag har med anledning av affärstidskommitténs utredningar och analyser kan det klart konstateras att vi som hyste farhågor och var eniot Kjell-Olof Feldt när han lade fram sin promemoria orn fria affärstider hade helt fel. På s. 20-21 i utskottsbetänkandet sägs klart att vi hade fel på alla punkter.

Vid kontakter som jag har haft med affärstidskommitténs ledamöter hade framkommit att socialdemokraterna verkligen hade det besvärligt vid utformningen av sin reservation - det log emot. Det var nästan så - som en ledamot sade - att livstycket sprack vid ansträngningarna att formulera en reservation efter det att de hade skrivit under på alla de fakta som redovisades i affärstidskommitténs utredning.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Det utskottsbetänkande sorn vi nu behandlar benar på elt föredömligt sätt upp de problem som ett återinförande av en affärstidsreglering skulle innebära. Och Sven Andersson har gått igenom dessa frågor på ett sådant sätt att det egentligen är onödigt för mig att ta till orda, alldeles sär'skilt som jag har råkat bli alltför hes för atl egentligen prata. Men j;ig vill ändå med några ord kommentera denna fråga, för om reservationen skulle vinna i voteringen, skulle vi hamna i en situation då det vore mycket svårt att förstå vad som enligt socialdemokraternti skall bli nästa steg.

De svårigheter som är förknippade rned att återinföra en affärstidsreglering är faktiskt så omfattande att jag är övertygad om att många socialdeinokraier när de så småningom trycker på en nej-knapp är medvetna om dessa. Det kan inte, om man bortser från det parlilaktiska. vara enkelt atl välja mellan de två knapparna.

I den reservation som här finns går man, ur en departementschefs synvinkel, alltför liittvindigt förbi en hel del av dessa svårigheter. Socialdemokraterna säger i reservationen att regeringen när den utfärdar affärstidslagen skall ta hänsyn till "'de nya köpmönster som har växt fram i samband med att varusortimentet i kiosker och på bensinstationer successivt har breddals"". Det är för mig mycket svårt att förstå hur det mera exakl skall gå till.

Socialdemokraterna säger vidare: "'Ett grundläggande krav är att regle
ringen utformas på ett sätt som medger en smidig och praktisk tillämpning."
Bortsett från alt detta är vackrti ord, iir det. herr talman, mycket svårt alt se
vad det egentligen innebär för en regering som. orn denna reservation skulle
vinna i voteringen, rnåste vidta någon form av åtgiird. Och man får faktiskt      '69

Nr 157                    inte något stöd  i dessa avseenden genom all läsa den två sidor långa

Torsdagen den      partimotionen. Man får inte heller något stöd, om man läser det avsevärt

29 maj 1980          tjockare betänkandet från affärstidsulredningen. För atl nå fram till den

_____________   slutsats som man så alt säga från början hade bestämt sig för atl nå fram lill

Affärstidsreglering förbigår man nämligen dessa komplikationer. Det förhåller sig alltså precis så som utskotlsmajoriteten konstaterar i sin skrivning, att orn reservationen skulle vinna kunde de där framställda förslagen knappast utan kompletterande utredning läggas till grund för en lagstiftning.

Även om det blir en hel del repetition av argument som redan är frtirnförda och väl kända är det behövligt för mig att peka på de svårigheter sorn finns, och det är konstateranden som också utskottsmajoriteten har gjort. Till svårigheterna hör t, ex, prisfrågorna, sorn ju redan berörts här i kammaren.

Det är riktigt att man har olika prisnivåer i jourbutiker och andra butiker. Men-det har arbetstidsdelegationen påpekat och även Sven Andersson häri kammaren - om man jämför en dagligvaruaffär ined en annan dagligvaru-affär av precis samma typ, dvs, två helt jämförbara butiker, av vilka den ena har söndagsöppet och inte den andra, finner man att det inte är den som har söndagsöppet som har högre priser utan tvärtom. Att sedan jouraffärerna av olika anledningar har något högre prisnivå är faktiskt ett helt annat problem.

Vad som också bör sägas när det gäller priser är atl om vi skulle återinföra en affärstidsregiering, så skulle det - jag kan inte förslå annat - verkligen leda till högre priser. Det skulle ju faktiskt bli fråga om ett dyrare sortiment. Om man tittar på den lista över varor som socialdemokraterna tänkt sig skulle få säljas i kiosker, finner man att det skulle vara tillåtet att sälja tvättmedel i portionsförpackning rnen inte i ekonoiniförpackning. Jag kan inte begripa annat än atl det skulle bli fördyrande för konsumenterna. Man skulle också kunna få sälja servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick för engångsbruk, Engångsgrejer är väl genomsnittligt dyrare ån sådana som går alt återanvända. Dessutom synes det av miljöskäl inte vara del mest angelägna atl genom lagstiftning ytterligare uppmuntra anviindningen av engångsartiklar.

När det gäller kostnaderna skulle man också, genom den krgstiftning som socialdemokraterna tänker sig, frampressa avsevärda investeringar - investeringar av ett helt onödigt slag. En del kiosker skulle behöva byggas ut för att kunna hålla det sortiment sorn finns upptaget i socialdemokraternas lista och som är elt bredare sortiment än det flertalet kiosker för. Bensinstationer t, ex,, som i dag för ett bredare sortiment än det som finns upptaget på den här listan och sorn skulle vilja sälja en del av sitt sortiment på söndagar, skulle behöva göra speciella investeringar för att så att säga avskilja det ""förbjudna"" sortimentet. Annars kunde ju någon prospektiv kund lyckas övertala en siiljare att glutla på skynket och sälja även ett ivällmedel i ekonoiniförpackning i slället för 50 portionsförpackningar,

Diirlill kommer naturligtvis också kontrollen av systemet. Den är ju inte
170                         alldeles gratis, även orn man vill förbise den kostnaden, därför alt kontrollen

inte omedelbart föranleder något anslag i statsbudgeten. Polis skall kila runt           Nr 157

om söndagar, lördagskvällar och andra kviillar och titta efter att del faktiskt  Torsdagen den

inte står någon bandit i en butik och säljer sådant som han inle får sälja. Och          29 maj 1980

polisen är ju redan i dag så arbetsbelastad. att om någon ringer och säger att ___

han blivit rånad på Stureplan, får han till svar: Skicka in en skriftlig rapport.    Affärstidsreglering

så får vi se om vi kan hitta rånaren. Det förefaller mig vara en fekinvändning

av resurser att låta polisen ägna sig åt sådan här butikskontroll. Och det blir

dyrt för vanliga människor med en sådan omläggning, för all inte tala orn den

extra lilla kontrollapparat som utskottet så riktigt påpekar rnåste byggtis ut

för att avgöra vilka av de två söndagar under året sorn affärerna enligt

socialdemokraternas förslag skall få ha öppet och sorn de firktiskt har haft

öppet. Man får ju se till att det fram mot söndagen före jul inte uppstår en

dispyt mellan länsstyrelsen och en butiksinnehavare om huruvida han hade

öppet en söndag mitt i sommaren eller inte. Det måste då ske en registrering

av vilka söndagar som butikerna har öppet, och det är inte heller alldeles

gratis.

Herr talman! När det sedan gäller konsurnentnyttan så har del redan varit en diskussion om huruvida det är till nytta för konsumenterna att ha öppet, I det sammanhanget sade Lilly Hansson alt t, ex, dubbelarbetande inle har någol intresse av sådana öppettider, eftersom de har gott orn möjligheter alt handla på andra dagar än söndagar. Men även om vi ofta talar om söndagsöppna butiker, så skulle en reglering inle bara gälla söndagar ulan också lördagseftermiddagar och vardagskvällar efter kl, 20,00, När vi funderar på hur lätt eller svårt det kommer titt bli framöver, om den socialdemokratiska reservationen vinner, får vi väl också ta i betraktande hur lång tid sorn exempelvis de dubbelarbetande skulle vara tivskurna från möjligheten att göra sina inköp.

Låt mig också säga att det inte bara är fråga orn serviceköp i jourbutiker eller andra livsmedelsaffärer utan alt det också gäller möbelaffärerna. Jag skulle vilja se socialdemokraterna en söndag pä parkeringsplatsen ute vid Ikea med högröst tala om för folk atl de inte begriper sitt eget bästa, eftersom de åker till Ikea på en söndag och atl de använder sin fritid på ett fullständigt felaktigt sätt. Jag skulle vilja se de socialdemokrater som kan tänka sig att slå igen Ikea på söndagarna framföra detta budskap till människorna.

1 själva verket är det väl så atl inköp av större omfattning - det kan t. ex. gälla köp av en fåtölj eller en soffa på Ikea - är en ganska stor utgift. Ofta vill man inte bara ha sig själv att rådgöra rned utan även gärna övriga familjemedlemmar. Men det är inte så lätt alt organisera en sådan "familjeutflykt'' annat än på lördagseftermiddagar eller söndagar.

Även byggvaruhusen vill socialdemokraterna slå igen på lördagseftermid
dagar och söndagar. Jag skulle vilja se socialdemokraterna slå utanför
byggmarknaderna, när folk kommer dit för att köpa verktyg, brädbitar eller
vad det nu kan vara. och tala om för dessa människor att de har valt en
alldeles felaktig uppläggning av sin livsföring. Jagtror att del skulle vara svårt
att få dessa människor att för'stå att den åtgärd som ni föreslår verkligen är så
klok.                                                                                                                    171

Nr 157                       Orn man tittar på reservationen framgår det av denna atl "de rernissin-

Torsdagen den      stanser som närmast företräder konsumenternas intressen - LO. TCO och

29 maj 1980          KF samt konsumentverket-alla har uttalat sig för att en affärstidsreglering

_____________    återinförs". Sedan drar man slutsatsen all det alltså är "uppenbart att en

Affärstidsreglering    förnyad affiirslidsreglering också skulle tillgodose ett önskemål frän konsumenternas sida"".

Men. herr talman, är inte det något av ett cirkelbevis? Först säger man att LO och TCO är de som företräder konsumenterna. Sedan säger man att för dem som företräder konsumenterna måste det vara etl konsumentintresse att butikerna slås igen på det här' viset. Men dessförinnan får man faktiskt lov alt bevisa att LO och TCO just i del här sammanhanget verkligen inle företriider ett ganska så snävt fackligt intresse ulan att de fiiktiskt företräder konsumentintresset, något som är fullständigt obevisat.

Jag tror att jag inte är indiskret om jag säger atl framskjutna företriidare för åtminstone en av dessa organisationer klart harutttrlat att remissyttrandet med anledning av betänkandet faktiskt vtir betingat ;iv att etl fackförbund hade den redovisade uppfattningen. Yttrandet var inte betingat av att man ibland också fungerar som tillförordnad konsumentfiireträdare.

Låt mig också tillägga i vad gäller KF och konsumentverket, som man hiir buntar in i sill cirkelbevis, att KF - som ju uppenbarligen våndats ohyggligt över sina ställningstaganden härvidlag - inte alls gick pä den linje som ni socialdemokrater föreslår ulan på en annan linje. Man menar nämligen att butiker under en viss storlek skall få ha öppet.

Det har sagts mig när det gäller utskoltets överväganden - del kan vara fel - att det på socialdemokratisk sida fanns ett visst intresse för ;ilt man skulle undersöka just KF:s linje men alt man fann alt den i praktiken skulle bli ännu mera komplicerad än ett systern enligt er motion och er reservation. Del kan vara hur det vill på den punkten. Man kan dock inte siiga atl KF står bakom den uppläggning som ni har. Det gäller också konsumentverket, för dess utlåtande var alls inte någol stöd för socialdemokraternas linje. Konsumentverkets utlåtande redovisade i slället att man så småningom, ehuru det där är en partssamrnansalt styrelse, efter mycket besvär lyckats få ihop någonting som liknande en majoritet för KF;s linje - den som man nu vid denna prövning funnit vara absolut omöjlig. Det var konsumentverkets linje och alltså inte den som ni liar tänkt er här.

Detta att ha en affärstidsreglering, herr talman, är inte något inslag av intresse för konsumentnytta. utan det iir mer av godtycke och förmynde-ri.

När del gäller glesbygdsservice vill jag starkt understryka vad som står i
utskottsbetankandet. att ett genomförande av förslagen i socialdemokrater
nas reservation skulle leda till att ett antal glesbygdsaffärer, framför allt i
skärgårdarna, måste slås igen. Det är fiiktiskt så atl många av dessa butiker
lever på att de under några niånader på sommaren har en hög omsättning,
Sedtin håller man i gång under vinterhalvåret också, men del skulle man inte
kunna göra, om inte omsättningen under sommaren var så hög. Det skulle
172                         vara utomordentligt beklagligt om dessa affiirer fick sin bas så inskränkt.

Jag skulle  också   vilja  se  socialdemokratiska   riksdiigsmiin  slå   ute  i     Nr  157 skärgårdshamnar osv,, niir del kommer bålfolk in på lördag kl, 4 sorn vill     Torsdagen den handla, och tala orn för dessa människor titt här har ni tiinkt alldeles fel - m;m     29 maj 1980

skall inte handla på lördagseftermiddagen. Kl, 3 sktill det vara stängt, och så    __

öppnas det igen på måndagsmorgonen. Jag tror ;ilt dessa människor har svårt    Affärstidsreglering att förstå de här ttinkegångarnti.

Även orn vi inte skall misstro någons goda motiv, så tror jag titt vi måste säga att socialdemokraternas motion oeh reservation är uttryck för till man velat slå vtikt om ett ganska så snävt fiickligt intresse. Och när jag siiger ett ganska så snävt fackligt intresse menar jag inle ;ilt m;iii egentligen iir me efter atl värna dem som arbetar i butiker, för del lär vara del liiltaste som finns att r'ekrytera med dessa arbetstider, utan det är sntirare ledningen för Handelsanställdas förbund som, av trlldeles specielkr skäl, är väldigt intresserad av en affärstidsregiering,

Etl allvarligt problem med dennti reglering är också den snedvridning av olika viktiga förhållanden som skulle uppslå - en snedvridning t, ex, ;iv konkurrensen. Det är ju inle för inte som Riksförbundet Kiosk & gatukök är mycket intresserat av en affärstidsreglering, för kioskägarna ser framför sig gyllene tider. Men det är då en snedvridning av konkurrensen i förhållande till affärer som jag antar atl de flestti hiir egentligen känner varmare för än kiosker. Inget ont om kiosker, men andrti affiirer säljer i det långa loppet värdefullare ting, dessa andra affiirer kommer att få elt siimre konkurrensläge.

Det är också en snedvridning av konsumtionen som man kommer fram till med den uppläggning som ni vill välja, eftersom det sortiment som ni har tänkt er atl man skall få sälja på söndagar inte ärdet sorlirnenl som från olika utgångspunkter ter sig som det mest betydelsefulla.

Det kan faktiskt vara anledning all titta på den sorlirnentslista som socialdemokraterna har tänkt sig, alltså den förteckning över produkter som skall få säljas på söndagar. Det är ett mycket viktigt dokument, ifall reservationen skulle vinna, helt enkelt därför att man inte har tänkt sig att ge några dispenser. Tidigare, niir man hade affärstidsreglering, var det ju så atl man gav mängder av dispenser, rnen eftersom det tidigare systemet brakade ihop under byråkratitryckel av alla dispenser, slopade man affärstidsregleringen. Nu vill man tilltså återinföra den, och då tiinker socialdemokraterna: Nu skall vi ha elt syslem ulan några som helst dispenser; del skall inle vara möjligt för någon enda butik med vanligt sortiment att hålla öppet under de här tiderna, utan i stället skall det bli butiker som bara för de vtiror som står upptagna i denna förteckning som skall få vara öppna,

Niir man granskar den listan kan man fråga sig varför det skall vara så
fimtasliskl betydelsefullt alt säljti just tobaksvaror - del slår niisl överst - på
söndagar eller på lördagseftermiddagar. Som det slår i iitskoilsbeliinkandet
får intin enligt er förteckning siilja drivmedel till motorfordon och tillbehör
till sådana fordon, men man får inte sälja tillbehör till cyklar. Och så får in;m
sälja portioner av mat, som värmts eller grillats på stället. Den skall alltså h;i
värmts eller grillats på stället, men om maten är kall på stället, får man inte     173

Nr  157                   sälja den. Del är också väldigt svårt att förstå det. Konfektyrer skall man få

Torsdagen den      sälja, men inte grönsaker, herr talmtin! Och socker, men inte salt. Honung

29 mai 1980           kaW man också få sälja, rnen inte ketchup. Och så finns det en lång fotnot

_____________    här, som hänför sig till att man skall få siilja artiklar för hygien och

Affärstidsrt'"lering kroppsvård. Studerar man denna långa fotnot finner man - vilket också utskottets rntrjorilet har funnit - att del skall vara tillåtet till köpa piprenstire på en söndag men inte ttmdpetare. vilket jag tycker iir konstigt.

Och sedan-btira för att peka på en av svårigheterna att tilliimpa allt det här så småningom - går det bra att säljti ballonger. Jag vet vad en ballong iir för någonting, men jag vet inte vad ""andra smärre leksaker"" är. Vem skall till sist tivgöra vad som är en ""smärre"' leksak? Del är inte alls så enkelt. Även gravprydnader skall man få sälja, och del är ju älskvärt av socialdemokraterna. Jag nämner delta exempel, grtivprydnader. plus del allra sista exemplet sorn står på listan, nämligen julgranar, därför att det är anmärkningsvärda exempel, herr talman, på hur långt man har kommit, orn man ens skall behöva tala orn för svenskti folket att det går bra att köpa julgran på söndag, om söndtigen råkar vara dagen före julafton. Då tycker jag att det har gått väldigt långt i Sverige, om det ens skall behöva meddelas svenska folket. Gravprydnader får man alltså köpa - och det skall folket naturligtvis vara tacksamt för - rnen man får däremot inte köpa stearinljus -jag kan inte se ordet stearinljus på den här listan. Men om man då köper gravljus och inte sätter dem på graven, utan placerar dem på middagsbordet, så kanske man k;in ha någon annan belysning än elljus, och det kan ju också vara bra.

Mycket av vad jag har nämnt här är väl känt och har framförts många gånger- det är utvecklat i utskottets betänkande och har även tagits upp av Sven Andersson i stora stycken.

Alt jag ändå har velat ta till orda, herr talman, beror på att när kammaren så småningom går till votering om det här blir del svårt för en departementschef att se vad sorn egentligen kommer att hända i riket, om den här reservationen skulle - vilket jag hoppas att den inte skall - vinna.

KARIN NORDLANDER (vpk) replik:

Herr talman! Handelsministern erkänner att det tillämpas olika priser, även om jämförbara butiker har samma priser. Jag förklarade i mitt , huvudanförande att varuhus och stormarknader kan hålla lägre priser därför all de har lägre koslntider per såld enhet. Det är emellertid de små butikerna vi vill slå vakt om. och etl ökat öppethållande innebär en risk för att dessa butiker konkurreras ut. På grund av sina kostnader tvingas de all ta ut högre priser, och för dem är det fördyrtinde rned söndtigsöppet.

Det är f, ö, inget annat nordiskt land som har söndagsöppet, I Norge siiger
man att man inte alls kan förstå varför butikernti skulle ha söndagsöppet. För
några år sedan gjorde man ett experiment i Oslo, En butik höll öppet på
söndagar bara därför att man ville testa konsumentbehovet. Folk strömmade
naturligtvis i stora skaror lill den här butiken. Men vad köpte man? Jo, man
174                        köple bröd, mjölk, smör och andra btisvaror som man lika gärna kan handla

precis vilken dtig sorn helst i veckan och sorn man numera har möjligheter att     Nr 157
förvara. Så söndagsöppet vill man inte ha i Norge,                       Torsdagen den

En annan part sorn inte vill ha söndagsöppet är Köpm;mn;iförbundet, där    29 maj 1980

många av dessa små butiker är orgiinisertide, Köpmanntiförbundel säger all    __

man vill ha en reglering av affärstiderna som förbjuder söndagsöppet, I övrigt    Affärstidsreglering vill man ha möjlighet lill fritt öppethållande irnder vtirdagar. Köpmannaförbundet säger att en söndagshrg är en rimlig kompromiss mellan de olika intressen som berörs: konsumenter, anställda och köpmän. Jag kan för min del satsa på de krav som Köpmannaförbundet här stiiller,

Niir det gäller LO vill jag till sist bara sägti atl man naturligtvis företräder sina medlemmar, som också i allra största utsträckning är konsiimeiiter,

LILLY HANSSON (s) replik;

Herr talnitm! Handelsministern Itikir om de enorma svårigheler som det skulle innebära att införa en affärstidsreglering igen, Jiig sade redan i mitt inledningsanförande titt jag tr'or att man överdriver dessa svårigheler. Del får inte bero på bekvämlighet från regeringens sida att man inte tar tag i de svårigheter som möjligen kan uppslå men som är till för att övervinnas. Jag tror att ni har så skickliga medarbetare i departementet att ni klarar av detta,

Htindelsrninistern talar också om att detta rnåste utredas. Vad är det sorn måste utr-edas? Det skulle jag vilja ha svar på,

Karin Nordlander har tagit upp frågan om prisernti. Vi hade precis samma debatt 1971, Då sades det titt priserna skulle höjas enormt om vi släppte tiderna fria. Nu sägs det att priserna kommer att höjas därför titt vi inför en affärstidslag,

Staffan Burenstam Linder har uppehållit sig väldigt mycket vid sortimentet och raljerat om det. Det är möjligt atl man kan göra del. Men htindelsmi-nistern bör ju vela vad som ligger bakom detta med vanligt kiosksortimenl sorn fanns redan tidigare då vi hade en affärstidsreglering. Det iir ingenting onormalt i det. Det är möjligt ;itt man kan behöva se över detta sortiment och införa någonting mer på listan över det som får säljas.

Så till frågan 0111 kontrollen! Det iir nästan så att man ser en polisstat framför sig, Tjyvar och banditer kan gå in och rånti folk, niediin poliserna är ute i butikerna för att kontrollera om man där säljer etl paket iviiitmedel. Jag tror inte alls all det behöver bli på del viset. Polisen kommer naturligtvis i så fall att göra stickprovskontroller. Men skapar man tillräckliga sanktioner mot affärer som inte lever upp till lagens intentioner tror jag inte titt dessa problem kommer att bli långvariga.

Så frågan orn vilka söndagar varje år man skall hålla öppet. Vilket enormt problem liinsstyrelsen kommer att få! Vi har fackliga organisationer som vid förhandlingar säkerligen kommer alt se till atl det blir två söndagar per år. De fackliga organisationerna kommer att se till att affärerna inte försöker fuska till sig någon extra söndag.

Sedan var det de dubbelarbetande konsumenternas behov. Del behövs
inle några fria affärstider för de dubbelarbetande. Om man arbetar på              175

Nr 157________ förmiddagen, har man hela eftermiddiigen fri. oeh arbetar man på
Torsdagen den eftermiddtigen, så kan man handla på förmiddtigen. Om affärerna håller
7C) pij,j 198(J öppet till kl, 20,00, så vore det väl underligt om man inte skulle hinna göra
_____________    sina inköp innan dess och under hela lördagen frtiin till kl,  15,00 i varje

.Affärstidsreglering

fall.

Det är klart att LO och TCO slår vtikt om sina medlemmars fackliga

intressen, men de flesta av dessa organisationers medleminar är ju också

konsumenter. Och så några ord orn skärgårdsbutikerna. Nog iir det väl i all sin dar ändå så

atl man inte barti hiindlar på  lördagseftermiddagar och  på söndtigar i

skärgårdsbutikerna. Om vi inför en affärslidskig lär sig väl svenska folkel

inkl,   turisterna   delta   och   vet   när  butiken   är  slängd.   Under  sådana

förhållanden åker man ntiturliglvis in med bålen på fredag eftermiddag eller

på lördag morgon.

Företrädarna för handeln vill tibsolut inte ha en affärstidsreglering med

dispenser. Om vi sktill ha en affiirstitlsreglering skall det därför vara en sådan

utan dispenser,

INGEGÄRD OSKARSSON (c);

Herr talman! Frågan om affärslidslagens vartr eller inte vara är föremål för debatt i kväll liksom den varit vid många tidigare tillfällen i ktimmaren. Mellan 1973 och 1977 har vi varje år haft motioner i del här iirendet att behandki.

Det är inte barti här i riksdagen som debatten har varit intensiv, utan både enskilda och olika organistitioner har vjirit och är starkt engagerade i frågan. Del går inle att få en enlydig och klar bild av var de olika organisalionerna står i bedömningen av frågan om affiivstidslagens införande. Det är sällan som man får en så splittrad bild av en fråga som fallet är här. Meningarna är delade inom de flesta organisationer, och även inom myndigheter. Det gäller t, ex, beträffande konsumentverket, vissa länsstyrelser, styrelsen för Kooperativa förbundet och Kommunförbundet, Även inom de politiska partierna har olika åsikter kommit lill uttryck.

När den socialdemokratiska regeringen 1971 föreslog att man inte skulle förlänga affärstidslagen utan låta affärstiderna bli fria var också meningarna delade, och flera olika förslag till lösningar fördes frtrm. Centerpartiet var till största delen för en förlängning av lagen i tre år. Endast fem av centerpartiets ledamöter röstade för regeringens förslag.

Inom centern ansåg vi av olika skäl att fria affärstider kunde få flera negativti effekter. Olika uppgifter visade t. ex. alt inångti butiker kunde få ökade svårigheter, vilket hl. a. kunde resultera i nedläggningar. De som i första hand då skulle drabbas vtir de små butikerna, och särskilt de som låg i glesbygd. Centern har alltid slagit vakt om och arbetat för dessa, varför omtanken om dem utgjorde ett viktigt skäl för oss att arbeta för en förlängning av affärstidslagen.

Den försämrade service som man då befarade skulle bli en följd av den
176                         förutsedda ökningen av nedläggningarna skulle dessutom drabba konsu-

rnenterna och resultera i betydande svårigheter för många att klara sina inköp. Särskilt gäller detta äldre och handiktrppade sorn i hög grad är beroende av närservice.

Och hur har det då blivit? Dess bättre h;ir erfarenheterna sedan 1971 visat att de farhågor som vi den gången hyste inte har besannats. Taklen i nedläggningen av livsmedelsbutiker har avtagit. I tätorter har nyetablering skett av servicebutiker, sorn i stor utsträckning lever på långa öppettider. Eftersom dessa butiker är lokaliserade nära konsumenterna, betyder denna utveckling alt dessa har fått en bättre service.

Många små butiker ute i glesbygderna kan fortsätta sin verksamhet på grund av den utökning av försäljningen som sker under turistsäsongen. Ett förbud rnot förlängt öppethållande skulle äventyra deras existens och medföra olägenheter både för turisterna och för den fasta befolkningen.

Priserna i söndagsöppna butiker ligger enligt affärstidskommittén under priserna i övriga dagligvarubutiker. Konsumenterna får genom fria affärstider ökad valfrihet när det gäller tid för inköp. Man får också lättare att välja den typ av inköpsställe som man tycker är bäst.

Enligt uppgifter som kommit oss till del har inte omfattningen av söndagsöppna butiker ökat, utan det verkar som orn en stabilisering har inträtt. Därför kommer ett beslut om fortsatt fritt öppethållande inte att innebära någon drastisk förändring. Tvärtom är det så att orn den socialdemokratiska reservationen skulle vinna i omröstningen skulle det få stora och svåra konsekvenser för handeln och även för många konsumenter. Detta är något som handelsministern belyst mycket ingående i sitt anförande, så det finns inte anledning att ta upp det ytterligare,

I den debatt som just nu förs bland allmänheten har många erinrat om dessa konsekvenser. En av dem är tidningen Vi:s chefredaktör Allan Larsson, sorn i en ledare pekat på flera negativa konsekvenser som skulle uppstå om vi fick en ny affärslidslag. Tidningen Vi har även gjorl en undersökning om konsumenternas önskemål orn öppethållande. Resultatet av denna undersökning visar att viktiga konsumentönskemål skulle trängas tillbaka om den av socialdemokraterna föreslagna lagen genomförs. Håll öppet för konsumenterna, manar Allan Larsson, och det är en maning som jag kan instämma i.

De handelsanställdas synpunkter måste man givetvis beakta och se till att de inte får försämrade förhållanden. Enligt affärstidskommittén har inte de fria affärstiderna haft någon starkt negativ effekt på de handelsanställdas förhållanden. Arbetstiden på övertid och obekväm tid har t, ex, för den fast anställda personalen vid varuhus minskat under den tid de fria affärstiderna gällt. För många människor utgör dessutom arbetet i butiker med söndagsöppet en värdefull möjlighet att få en viss inkomstförstärkning genom deltidsarbete. Det rör sig ofta om personer som inte har möjlighet att få ett fast yrkesarbete, t, ex, kvinnor som inte kan få arbete på rimligt avstånd från bostadsorten eller ungdomar som önskar få ett jobb vid sidan av sina studier,

Herrlalman! Man kan inte förbjuda all detaljhandel på söndagar eller sena

12 Riksdagens protokoll 1979/80:156-157

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

ni

Nr  157                   kvällar. Det är alla överens om. Men hur skall man bestämma vtid som får

Torsdagen den       ''"'' öppet? Vilket skall vara utslagsgivande för ett beslut om öppethållande

29 maj 1980           '"'' '"' '  konsumenternas behov, de anställdas önskemål eller andra

_____________     intressen som skall vara avgörande?

a

Affärstidsreglering Risken är stor att man hamnar i orimligt krångliga bestämmelser om slalsinakterna skall bestäinma vilka butiker som får vara öppna och vilka varor som får säljas på söndagar. Får man t, ex, sälja läsk men inle mjölk, choklad men inte bröd? År 1971 när affärstidslagen upphörde var just det krångel och den byråkrati som den skapade ett avgörande skäl för titt den skulle slopas. Jag är övertygad om all genom att återinföra affärslidslagen skulle vi återigen skapa ett mycket krångligt förfarande och en ökad byråkrati. Målsättningen måste vara titt i stället arbeta för en minskning av onödig byråkrati. Dessutom är det viktigt att man inte skapar kigar som i onödan inskränker den enskilda människans handlingsfrihet, Atl själv kunuf ta ansvar för sin egen person och sina egna behov är en viktig grund i konsumentpolitiken.

Det finns mångti människor som har behov av att butikerna är öppna utöver ordinarie arbetstid. Deskulle få en betydligt minskad service om man genom titt återinföra affärstidslagen skulle tvinga dem att göra sinti nödvändiga uppköp i kiosker och då vara hänvisade till deras begränsade sortiment. Dessutom finns det en del konsumenter som av olika anledningar väljer att handla på söndagen. Även om jag personligen anser alt nitin kan använda söndagen på elt betydligt bättre sätt, som ger mer utbyte iin att trängas i varuhus och butiker, så har jag respekt för att andra människor har andra behov och andra värderingar.

Inom centerpartiet har vi noga tagit del av de erfarenheter som vunnits sedan affärstidslagen upphörde. Vi har funnit att i dagens situation skulle ett återinförande av lagen skapa ökad byråkrati, ett krångligt förfarande med dispenser och undantag samt en betydligt sämre service för inånga konsumenter,

Herrlalman! Med de motiveringar som jag har framfört yrkar jag bifall till hemställan i näringsutskoltets betänkande 62,

I detta anförande instämde Johan Olsson och Birgitta Flambraeus (båda c),

TORE NILSSON (m):

Herr talman! Kristna människor har talat med mig under årens lopp och sagt: Kan ni inte göra något åt detta rned att affärerna är öppna på söndagarna? Jag brukar svara, att jag undviker sorn regel atl gå in i debatten i frågor som inte r'ör de områden som jag närmast brukar bevaka och där jag motionerar. Den fråga som vi nu behandlar gäller emellertid mycket stora sammanhang: vårt folks hälsa och framtid. Jag vill gärna lägga några principiella synpunkter pä detta.

Sabbaten är gjord för människan. Den bibliska definitionen är klar. tydlig.
178                         befriande. Sabbat - söndag - vilodag. Del innebär avbrott i en räcka grå

vardagar. Enformigt tungt slit eller kanske arbete som man gärna gjorde rnen som dock såg så ändlöst ut. Då korn kristendomen med söndagen. Det innebar frigörelse. Vad har inte sabbatsvilan betytt för människor och djur! T. o. rn. dragaren är rned i budet, och främlingen och trälen. Kristendomen gav oss söndagen. Hedendomen vek - bort slavtid, bort träldom, bort förnedring.

Sabbaten är gjord för människan. En forskare i modern tid har funnit det. Han har inte gått ut från teologin utan från medicinen. I boken Man unknown - Den okända människan - säger Nobelpristagaren Alexis Carrel att hans vetenskapliga arbete har givit vid handen atl människan är konstruerad för en rytm på sex arbetsdagar och en vilodag. Alt göra våld på denna skapelsens ordning är mycket farligt.

Vi möter allt oftare i dag den sönderbrutna människan, en produkt av en vantro sorn uppfattar de eviga buden, tillvarons grundstenar, sorn godtyckliga, som temporära och nu föråldrade-ja. kanske renl av som onödiga. Det är den falska frigörelsen från buden, t, ex. från budet: Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.

Dagens trasiga människa i den s. k. välfärdsstaten är utan ro, utan vila. utan söndag och mycket ofta utan hälsa. Ordet hälsa är mycket intressant -det har samband med ordet hel. helbrägda. Man bryter inte ostraffat skapelsens ordning. Skaparens lag. Sverige är nu i många avseenden det sjuka landet.

Jag har med mig ett par klipp från fredags- och lördagsnumren av tidningen Västerbottens-Kuriren. Där finns annonser inför Mors dag. I en står det: ""Morsdagsöppet." I en annan annons står det; "Välkommen till Servus -livsmedelsbutiken som står till Din tjänst både vardagar och helgdagar till kl 21." Servus har fem butiker i Umeå, två i Skellefteå och en i vardera Holmsund och Lycksele.

Varför nämner man ordet helgdag i en så vansinnig annons? Helg-det kan inte ha att göra med affärer, med Servus eller med den blomsterhandel som annonserade. Det finns ingen helg mer. Det är samma marknad jämt, samma rusch. samma träldom. Mors dag-väldigt fint! Mor jobbar och mor eller far eller bägge är ute och shoppar. Det är hemmens splittring - inga gemensamma måltider, ingen helg tillsammans. Underligt är det inte att barnen blir som de blir - polisen och sociala myndigheter måste kopplas in.

Allt hänger på att vi har tagit bort buden, alla buden, och inte satt något annat i stället. Vi skall ut och shoppa på söndagarna - vardagarna räcker inte till.

Herr talman! Jag är för söndagsöppet - i kyrkan och i hemmet. Men jag är för söndagsstängt i övrigt. Jag är emot idrott och arbete på söndagen.

Men så frågar jag: Lagstiftning - kan det hjälpa? Behövs det? Vill svenska folket inte egentligen ha det så här? Man vill fortsätta och köra rakt mot katastrofen. Det sekulariserade folket, det areligiösa eller antireligiösa samhället, det okristna, kan väl inte återgå till sabbatsvilan och söndagsron? Ja, jag ställer frågan. För mig ter det sig så att man inte vill det.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Affärstidsreglering

179

Nr 157                       Om de handelsanställda vill, så kan de väl slippa att ha vtirdag sju dagar i

Torsdigen den        veckan, förmodar jag. Ingen kan tvinga mig till jobba på en söndtig! Ingen

9g mai 1980           handelsanställd behöver görti det om h;in verkligen vill ha stibbatsro.

_____________        Kooperationen, som j;ig i mycket beundrar, iir en folkrörelse. Vill den ha

Affärslid<ireglering    Servusbuliker som är öppna 13 timmar om dygnet veckan runt'.' Ja, det ser ut så.

Vad skulle det då tjäna till alt rned lag tvinga dem från sin vilja? J;ig ktin säga alt jag tycker att mycket av det som handelsministern siide var fint, J;ig kan inte dela alla hans värderingar. Men förmodligen skulle man bara uppleva det som mera krångel, om man fick en affärstidslag.

Jag har sett på reservationen till belänkande 62, Innan jiig såg vad den innebar och innan jag hade liist betänkandet hade jag tänkt alt jag skulle kunna rösta på den. Men så frågar jag; Vad hiinder orn reservationen når flertal vid röstningen i dag? Blir det då den söndagsro som j;ig anser alt svenska folket behöver?

F, ö, såg jag i en tidning att t, o, m, professor Gunnar Adler-Karlsson, som förmodligen inte är pielist som j;ig, anser alt Moses hade väldigt rätt i detta med sabbatsvilan, - Nå, del var en parentes.

Om nu inte svenska folkel vill, får vi då söndagsro med tvång? Jag anser för min del att en annan sektor av marknaden då kommer atl gynnas i stiillet. Vi slussar bara kunderna över till bensinhandeln och kioskerna.

Vore folkmajoriteten väckt inför vad som sker i det sarnhiille som bryts sönder, skulle den ju bojkotta marknaderna, sjudagarshandelns helgdel. Är de flesta svenskar beredda titt låta utförsrutschandet fortsätta i rusningen in i det nya slaveriet, ulan rast. utan vila. utan helg, utiin söndag, ultin frid - då torde ett demokratiskt parlament inte kunna annat än böja sig för majoriteten. Finns det ingen Gud, giiller inte hans lagar, är ju människans vilja det högsta, det absoluta. Majoriteten är ju gud i Sverige. Då kan vi inte hiivda sabbatsbudet. Men sorn kristen håller jag på det. En kristen handlar inte på söndagen. Det är helt otänkbart. Han behöver söndagen för anntil. Han är fri.

Jag kan ta en bild från Kristens resa. som jag hoppas alt alla riksdagsmän har läst - om inte, skall ni gå och sktiffa den och läsa den. Det finns diir en liten bild av hur pilgrimerna kommer till fåfängans marknad i staden Fåfänglighet, De blir där erbjudna en mängd saker. De stoppar fingrtirna i bägge öronen, för de har bara affärer med himlen. Nu gäller det väl inte vanlig handel, men i alla fall, - Vi bryr oss inte om att det iir söndagsöppet.

Jag anser att jag i dag måste rösta med utskottet-av två onda ting väljer jag det minst onda. Jag är också fiende lill krångel. Men den dag svenskil folket vill ha en lag som verkligen främjar dess bästa eller vill gå in för en stil som gör alt människan håller, den dagen försvinner söndagsöppet.

Överläggningen var härmed avslutad.

180

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lilly Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den sorn vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 62 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Lilly Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 149

Avstår -     4

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

§ 3 Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1979/80:33 med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till utbildning för undervisningsyrken, m. m., jämte motioner samt propositionen 1979/80:116 såvitt gäller fastställande av planeringsramar för vårdlärarlinjen, m. m.

I proposition 1979/80:100 bil. 12 (utbildningsdepartementet) hade regeringen

dels under punkten D 8 (s. 442-473) föreslagit riksdagen att

1.  bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämde atl göra omfördelningar i vad gällde antagningsplatser på hemspråkslärarlinjen och bestämma för vilka språkgrupper utbildningen skulle anordnas enligt vad som förordats i propositionen.

2.  fastställa planeringsramar enligt vad som förordats i propositionen.

3.  bemyndiga regeringen att besluta om huvudmannaskap för frilidspeda-gogutbildning,

. til! Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 542 102 000 kr..

dels under punkten D 30 (s. 542-543) föreslagit riksdagen att till Ersättningtill vissa lärarkandidater för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 55 049 000 kr.

Sedermera hade regeringen i proposition 1979/80:116 bil. 2 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen bl. a. att

1. med ändring i förhållande till regeringens förslag i proposition 1979/80:100 bil. 12 fastställa planeringsramar för vårdliirarlinjen enligt vad

181

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

som förordats i proposition 1979/80:116,

2.      till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1980/81, utöver
vad regeringen föreslagit i proposition 1979/80:100 bil, 12, anvisa ytterligare
901000 kr,.

3,      till Ersättning till vissa lärarkandidater för budgetåret 1980/81. utöver
vad regeringen föreslagit i proposition 1979/80:100 bil, 12. anvisa ytterligare
1 566 000 kr.

182

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1979/80:377 av Bo Lundgren m. fl. (m), vari yrkats att riksdagen beslutade uttala att intagning till lågstadielärarutbildning borde återupptas med 24 platser per år oeh att antagning till förskollärarutbildning borde minskas med 30 platser per år vid högskolan i Kristianstad från läsåret 1980/81,

1979/80:520 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats

6,  att riksdagen beslutade fastställa planeringsramar för sektorn för utbildning för undervisningsyrken i enlighet med vad som anförts i motionen,

7,  att riksdagen beslutade atl till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 7 382 000 kr. (1 296 000-H648 000+648 000-1-506 0()()-hl54 000-276 000-F 2 900 000-954 000 kr.) förhöjt förslagsanslag av 549 484 000 kr.,

8,  att riksdagen beslutade att till Ersättning till vissa lärarkandidater för budgetåret 1980/81 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 2 086 000 kr, (1 565 000-h521 000 kr,) förhöjt förslagsanslag av 57 135 000 kr,,

9,  alt riksdagen beslutade bemyndiga regeringen att öka planeringsramen för ärnneslärarlinjen i enlighet rned vad sorn anförts i motionen,

10,    att riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om reaktiveringsålgärder för olika lärargrupper.

1979/80:661 av Anita Johansson m, fl, (s), såvitt nu var i fråga (yrkande

2).

1979/80:666 av Mona S:t Cyr och Margareta Gärd (båda in),

1979/80:667 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda rn), såvitt nu var i fråga (yrkande 2),

1979/80:880 av Ulla Ekelund och Einar Larsson (båda c), vari yrkats att riksdagen beslutade hos regeringen begära att högskolan i Kristianstad fick återuppta lågstadielärarutbildningen med 24 platser per år, samtidigt sorn förskollärarutbildningen vid samma högskola minskades med 30 platser.

1979/80:885 av Helge Hagberg m. fl. (s. vpk).

1979/80:887 av Larz Johansson (c), vari yrkats att riksdagen beslutade att     Nr 157
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen angående    Torsdagen den
lärarutbildning inom GRUNDVUX (grundutbildning för vuxna),       29 maj 1980

1979/80:891 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m),

1979/80:1279 av Torsten Bengtson m. fl. (c. s. m, fp).

1979/80:1282 av Lennart Bladh m, fl, (s),

1979/80:1290 av Brifta Hammarbäcken m, fl, (c, ni, fp)

1979/80:1296 av Larz Johansson (c),

1979/80:1299 av Sven Eric Lorentzon och Hans Nyhage (båda m),

1979/80:13)7 av Margot Wallström m, fl, (s),

1979/80:1318 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats l.att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80:100 under D 8, Utbildning för undervisningsyrken anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 12 000 000 kr. förhöjt belopp, i syfte att öka intagningen till förskollärarutbildningen med 650 elever och till fritidspedagogutbildningen med 350 elever,

2. att riksdagen skulle uttala sig för att hos regeringen hemställa om förslag innebärande

a)  att utbildningskapaciteten i vad gällde förskollärare under de följande fem åren borde uppgå till ett genomsnitt av 10 000,

b)  att utbildningskapaciteten i vad gällde fritidspedagoger under de följande fem åren borde uppgå till ett genomsnitt av 5 000 elever,

c)  att utbildningstiden för förskollärare och fritidspedagoger borde vara fyra år, med varvad teori och praktik i enlighet med vad som anförts i motionen,

d)      att kommunerna borde vara skyldiga att tillse att personalen skulle
erhålla möjlighet till årlig fortbildning på 30 timmar och att statsbidrag borde
utgå för denna verksamhet,

e)      att de som hade anställning inom utbildningsyrkena men saknade
formell kompetens borde ges möjlighet att genomgå utbildningen och att för
denna kategori ersättning skulle utgå motsvarande full lön,

1979/80:1528 av Karl-Eric Norrby och Bertil Jonasson (båda c),

1979/80:1695 av Georg Andersson och Lena Hjelm-Wallén (båda s), vari yrkats atl riksdagen beslutade anhålla att regeringen i tilläggsbudget hösten 1980 lade fram ett samlat åtgärdsprogram för att minska bristen på musiklärare i grundskolan i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utbildning för undervisningsyrken, in. m.

183

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

184

1979/80:1705 av Ann-Cathrine Haglund m, fl, (m, c, fp) och 1979/80:1892 av Lars Werner m, fl, (vpk), såvitt nu var i fråga (yrkande

3).

Utskottet hemställde

1,  att riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om huvudmannaskap för fritidspedagogutbildningen,

2,  att riksdagen med avslag på motion 1979/80:1318 yrkande 1 i denna del fastställde planeringsram för fritidspedagoglinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

3,  att riksdagen beträffande dimensioneringen av fritidspedagoglinjen åren 1981/82-1985/86 skulle avslå motion 1979/80:1318 yrkande 2 b,

4,  att riksdagen bemyndigade regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att göra omfördelningar i vad gällde antagningsplatser på hemspråkslärarlinjen och bestämma för vilka språkgrupper utbildningen skulle kunna anordnas enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

5,  att riksdagen med avslag på motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för hernspråkslärarlinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

6,  att riksdagen med avslag på motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för industri- och hantverkslärarlinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

7,   att riksdagen beträffande lågstadielärarutbildning i Kristianstad budgetåret 1981/82 med anledning av motionerna 1979/80:377 och 1979/80:880, båda motionerna i denna del, som sin niening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

8,   att riksdagen beträffande den särskilda utbildningen av lågstadielärare med finska sorn modersmål med avslag på motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del godkände vad som förordats i proposition 1979/80:100,

9,   att riksdagen med avslag på motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för lågsladielärarlinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

10,  att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:377, 1979/80:520 yrkande 6, 1979/80:880 och 1979/80:1318 yrkande 1, samtliga motioner i denna del, fastställde planeringsram för förskollärarlinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100.

11,  att riksdagen beträffande dimensioneringen av förskollärarlinjen åren 1981/82-1985/86 skulle avslå motion 1979/80:1318 yrkande 2 a,

12,  att riksdagen med avslag på motion 1979/80:1282 fastställde planeringsram för slöjdlärarlinjen enligt vad som förordals i proposition 1979/ 80:100,

13,  att riksdagen rned avslag på motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för studie- och yrkesorienteringslinjen enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

14,  att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:520 yrkande 6 i denna

del, 1979/80:1296 och 1979/80:1705 i denna del samt med anledning av proposition 1979/80:100 fastställde planeringsram för vårdlärarlinjen enligt vad som förordats'i proposition 1979/80:116,

15.  att riksdagen beträffande permanent vårdlärarutbildning i Örebro skulle avslå motionerna 1979/80:885 yrkande 3 och 1979/80:1705 i denna del,

16.  att riksdagen med avslag på motion 1979/80:885 yrkande 4 fastställde planeringsramar för ämneslärarlinjerna enligt vad som förordats i proposition 1979/80:100,

17.  att riksdagen beträffande bemyndigande för regeringen att ändra dimensioneringen av antagningskapacitelen för den praktisk-pedagogiska utbildningen inom ämneslärarlinjerna skulle avslå motion 1979/80:520 yrkande 9.

18.  att riksdagen beträffande vissa utbildningsåtgärder för att minska bristen på behöriga lärar'e i teoretiska ämnen med avslag på motion 1979/80:520 yrkande 6 godkände vad sorn förordats i proposition 1979/ 80:100,

19.  att riksdagen beträffande praktisk-pedagogisk utbildning skulle avslå mofionerna 1979/80:885 yrkande 5 och 1979/80:1290.

20. att riksdagen fastställde planeringsramar i övrigt enligt vad som
förordats i proposition 1979/80:100,

21.  att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall fill proposifion 1979/80:116 samt med avslag på motionerna 1979/80:520 yrkande 7 oeh 1979/80:1318 yrkande 1 i denna del till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 543 003 000 kr,,

22.  atl riksdagen beträffande reaktiveringsåtgärder för lärare skulle avslå motion 1979/80:520 yrkande 10,

23.  att riksdagen beträffande bristen på lärare för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel skulle avslå motion 1979/80:1299.

24.  atl riksdagen beträffande bristen på behöriga musikliirare i grundskolan med anledning av motion 1979/80:1695 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

25.  att riksdagen beträffande framtida lokalisering av utbildning av mellanstadielärare och speciallärare lill Örebro skulle avslå motion 1979/ 80:885 yrkandena 1 och 2,

26.  att riksdagen beträffande framtida lokalisering av viss lärarutbildning i Karlstad m. m. skulle avslå motionerna 1979/80:891 och 1979/80:1317.

27.  att riksdagen beträffande vårdlärarutbildning för skötare och undersköterskor skulle avslå motion 1979/80:661 yrkande 2,

28.  att riksdagen beträffande behörighetsgivande kurser för lärare med utländsk utbildning skulle avslå motion 1979/80:667 yrkande 2,

29.  atl riksdagen beträffande lärarutbildning för GRUNDVUX med anledning av motion 1979/80:887 som sin niening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

30.  att  riksdagen beträffande undervisning i alkohol-, narkotika- och

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

185

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

tobaksfrågor inom lärarutbildningen skulle avslå motionerna 1979/80:666. 1979/80:1279 och 1979/80:1528.

31.  att riksdagen beträffande utbildningstid för förskollärare och fritidspedagoger rn. rn. skulle avslå motion 1979/80:1318 yrkandena 2c-e,

32.  att riksdagen beträffande utbildningen vid gymnastik- och idrottshögskolan skulle avslå motion 1979/80:1892,

33.  att riksdagen med anledning av proposition 1979/80; 100 och med bifall lill pr'oposition 1979/80:116 samt rned avslag på motion 1979/80:520 yrkandes till Ersättning till vissa liirarkandidtiler för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 56 615 000 kr.

Följande åtta reservationer hade avgivits av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson. Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén, Karl-Erik Häll och Lars Svensson (alla s):

1.                               beträffande hcmspråkslärarlinjen. vari reservanterna ansett att utskot
tet under 5 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall till motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för hemspråkslärarlinjen enligt vad reservanterna förordat,

2.                               beträffande industri- och hantverkslärurlinjen, vari reservanterna ansett
att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall till motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för industri- och hantverkslärarlinjen enligt vad reservanterna förordat,

3.                               beträffande utbildning av tågstadiclärare med finska som modersmål,
vari reservanterna ansett att utskottet under 8 och 9 bort hemställa

8.  alt riksdagen beträffande den särskilda utbildningen av lågstadielärare med finska som modersmål med anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall till motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del godkände vad reservanterna förordat.

9.  all riksdagen rned anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall till motion 1979/80:52(1 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för lågstadielärarlinjen enligt vad reservanterna förordat,

4.                               beträffande förskollärarlinjen, vari reservanterna ansett att utskottet
under 10 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall till motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1979/80:377. 1979/80:880 och 1979/80:1318 yrkande 1. samtliga motioner i denna del. fastställde planeringsram för förskollärarlinjen enligt vad reservanterna förordat.

186

5. beträffande studie- och yrkesorienteringslinjen, vari reservanterna ansett att utskottet under 13 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 och rned bifall till

motion  1979/80:520 yrkande 6 i denna del fastställde planeringsram för    Nr  157

studie- och yrkesorienteringslinjen enligt vad reservanterna förordtil,

6. beträffande ämncslärarlinjerna och vissa utbildningsåtgärder för alt minska bristen på behöriga lärare, vari reservanterna ansett atl utskottet under 17 och 18 bort hemställa

17.    att riksdagen med bifall till motion 1979/80:520 yrkande 9 bemyndi
gade regeringen att ändra dimensioneringen av antagningskapacitelen för
den praktisk-pedagogiska utbildningen inom ämneslärarlinjerna enligt vad
reservanterna förordat,

18.    att riksdagen beträffande vissa utbildningsåtgärder för att minska
bristen på behöriga lärare i teoretiska ämnen med anledning av proposition
1979/80:100 och med bifall till motion 1979/80:520 yrkande 6 i denna del
godkände vad reservanterna förordat.

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, tn. m.

7.      beträffande medelsanvisningen lill Utbildning för undervisningsyrken,
vari reservanterna - vid bifall till reservationerna 1.2.3. 4. 5 och 6 eller en
eller flera av dem - ansett att utskottet under 21 bort hemställa

att riksdagen till utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1980/81 anvisade det av utskottet förordade reservationsanslaget rned den ändring soni föranleddes av riksdagens beslut med anledning av nämnda reservationer.

8.      beträffande medelsanvisningen lill Ersättning till vissa lärarkandidater,
vari reservanterna - vid bifall till reservation 2 - ansett att utskottet under 33
bort hemställa

att riksdagen rned anledning av propositionerna 1979/80:100 och 1979/ 80:116 samt motion 1979/80:520 yrkande 8 till Ersättning till vissa lärarkandidater för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 58 180 000 kr.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande lärarutbildningens dimensionering i stort av Stig Alemyr. Bengt Wiklund, Lars Giistafs.son, Lennart Bladh, Lena Hjelm-Wallén, Karl-Erik Häll och Lars Svensson (alla s),

LENA HJELM-WALLÉN (s);

Herr talman! Grundläggande för högskolans dimensionering är att den skall anpassas till såväl de studerandes efterfrågan som arbetsmarknadens behov. Vi skall nu diskutera lärarutbildningens dimensionering, etl område där vi socialdemokrater menar atl regeringen och den borgerliga utskotts-majoriteten inle fullföljer principen om hur högskolan skall dimensioneras.

Även om del är svårt att göra prognoser, är läget inom vissa lärargrupper tämligen klart vad gäller det ökade behovet både på kort sikt och på längre sikt. På dessa områden är del obegripligt all regeringen inte vill öka dimensioneringen.  Trots  att  behovet  av  fler  utbildade  lärare  är  klart

187

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

188

dokumenterat och alt intresset för utbildningen är mycket starkt och många sökande t, o, m, måste avvisas, hålls dimensioneringen på en lägre nivå än vad de centrala utbildningsmyndigheterna föreslår.

Vad är logiken i detta? Naturligtvis har inånga sökande som inte får den önskade utbildningen rnycket svårt att förstå visheten i dessa politiska ställningstaganden. Detsamma gäller de skolor och kommuner som förgäves söker få tag i utbildade lärare,

I en socialdemokratisk partimotion har vi tagit upp ett stort antal utbildningar för undervisningsvrken som uppenbarligen behöver utökas utöver förslaget i regeringens budgetproposition. Det gäller utbildning av hemspråkslärare, av lärare inom industri och hantverk, av låastadielärare med finska som modersmål, vårdlärare, förskollärare samt syo-funktionärer. Det gäller också insatser inom ämneslärarlinjerna och vissa utbildningsåtgärder för att minska bristen på behöriga lärare.

Behovet av hemspråkslärare har skolöverstyrelsen bedömt vara fem gånger så stort som nuvarande antalet utbildningsplatser. Vi menar att det svenska samhället har en skyldighet att tillförsäkra invandrarbarn undervisning i och på sitt modersmål. Då är det också en skyldighet att utbilda fler lärare för detta. Vi föreslår därför i likhet rned UHÄ en ökning rned 48 platser.

Också på den särskilda lågstadielärarutbildningen med finska som modersmål vill vi att en utökning skall ske och att denna utbildning skall anordnas vid högskolan i Gävle/Sandviken,

Även behovet av lärare inom industri och hantverk har kraftigt underskattats. För kvaliteten i yrkesutbildningen är det lika viktigt som inom andra sektorer av utbildningsväsendet att det finns utbildade lärare att tillgå. Vi föreslår därför en utökning rned 48 platser och önskar att det skall prövas om ett visst antal av dessa platser kan förläggas lill högskolan i Sundsvall/ Härnösand,

Behovet av syo-konsulenter är stort. Med del nya uppföljningsansvar som lagts på skolan under senare år kommer behovet av syo-funktionärer att ytterligare öka. Vi anser därför atl det är helt nödvändigt atl nu öka utbildningen av syo-konsulenter med 40 platser.

Beträffande ämneslärarutbildningen vidtar regeringen några åtgärder, men dessvärre måste de bedömas sorn otillräckliga. Vi föreslår därför vissa särskilda lärariitbildningsåtgärder med syfte atl minska bristen på behöriga lärare i teoretiska ämnen.

Vi föreslår alt kapaciteten i den särskilda 20-poängsutbildningen för icke behöriga ämneslärare skall fördubblas, Delsamma gäller i stort den s, k. riktade lärarutbildningen. Särskild hänsyn bör tas lill det stora antalet lärare ulan föreskriven utbildning som finns i Stockholmsregionen.

Det är mycket underligt att regeringen och nu den borgerliga utskottsmajoriteten inte har velat gå med på dessa yrkanden, som överensstämmer med vad UHÄ anser vara behövligt.

Ännu konstigare kan det te sig att de borgerliga i utskottet har yrkat avslag på att regeringen skall ges ett bemyndigande att med litet friare händer

hantera en fråga sorn uppenbarligen kan bli etl stort problem under nästkommande år. Del gäller frågan om att studertmde enligt såväl äldre som nyare studieordning samtidigt kommer all ställa anspråk på resurserna för den avslutande praktisk-pedtigogiskti utbildningen.

Om det vid antagningen under hösten 1980 eller våren 1981 skulle visa sig alt ett större antal studerande iin normalt vill gå del avsluttinde praktiskt-pedagogiska året. borde iilbildningskapacileten för detta iindarnål ökas och ytterligare medel kunna anvisas på lilläggsslat. Vi socialdemokrater önskar underlätta hanterandet av denna fråga genom alt ge regeringen ett bemyndigande alt bedömti lägel oeh vidta åtgärder. Delta har den borgerliga majoriteten avvisat, något som mera måste vara ett irttryck för en ovana alt slentrianmässigt avslå sociiildemokratiska motioner än ett sliillningslagiinde i sakfrågan.

Inom de utbildningsområden som jag hittills behandkil finns såväl ett stort intresse från många som söker utbildningarna som etl stort behov av utbildning. Det är därför synnerligen ologiskl och inkonsekvent atl regeringen inle utökar dessa utbildningar. Vad gäller förskollärarutbildningen kan jag finna den borgerliga inställningen mera logisk. Eftersom de bor'gerliga partierna tydligen nu bestämt sig för alt strypa utbyggnadstakten i barnomsorgen ännu kraftigare än tidigare så är det konsekvent alt anse atl någon ökad utbildning av förskolliirare inle kommer att behövas. Eftersom vi socialdemokrater har en annan syn på behovet av barnomsorg och det nödvändiga i att samhället också svarar upp mot detta behov anser vi också att utbildningskapaciteten när det gäller förskollärare rnåste öka.

I vår partimotion från januari fanns också ett yrktinde orn ökad vårdlärarulbildning. Regeringen har senare under våren koinmii med en proposition om vården och diir insett att det socialdemokratiska kravet på ökad vårdlärarutbildning var befogat, varför vi alltså har fått delta yrkande bifallet, vilket vi är glada för. Jag är också gkid över titt hela utbildningsutskottet delar min och Georg Anderssons uppfattning att siirskilda insatser måste göras för all öka utbildningen av musiklärare.

Herr talman! Jag vill med det anfördti yrka bifall till de åtta socialdemokratiska reservationerna, som innebär atl dimensioneringen inom sektorn för undervisningsyrken ökar rned omkring 400 platser, välbehövliga platser både ur skolans och ur de sökandes synpunkt.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. rn.

INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! 1975 kom barnstugeutredningens betänkande Utbildning i samspel. Där konstateras atl mellan 100 000 och 160 000 människor inom tio år behövde utbildas för arbete i barnomsorgen. Denna beräkning gjordes innan beslutet orn femårsplanen rned de 150 000 nya platserna logs av riksdagen.

Behovet av att bygga ut barnomsorgen är oerhört slort. Enligt socialdepartementets egna beräkningar behövs det fram lill år 1990 hela 850 000 platser i dag- och fritidshem. Det är planeringsgruppen för barnomsorg som kommit fram till dessti siffror.

189

Nr  157                      Det finns i dag omkring 180 000 platser i dag- och fritidshem. Detta skall

Torsdagen den      jiimförtis med de 850 000 som departementet självt stiger all man behö-

29 maj 1980 ""'"■

_____________       Vänsterpartiet koinmunislerna föreslår i en annan motion, som tyvärr

Utbildning för         skjutits upp till hösten, en kraftig utbyggnad av barnomsorgen - precis som vi

undervisningsyr-        föreslagit många tidigare år- med 75 000 platser årligen, 40 000 i daghem och
ken   m  m              35 000 i fritidshem. Med detta stora utbyggnadsbehov följer att personalut-

bildningen måste få helt tindra dimensioner än vad den nu har.

Redan med nuvtirande myckel låga utbyggnadstakt är brislen på personal stor p; många håll. Det finns exempel på så låg personaltäthet som en på 9.4 barn, där det, enligt socialstyrelsens rekommendationer, borde vara en på fem barn. Detta giiller för syskongrupper.

Kvaliteten inom barnomsorgen beror i hög grad på personalens kvalifikationer, personaltätheten och barngruppernas storlek. Det är viktiga hörnpelare när man diskuterar kvaliteten inom barnomsorgen.

Trots att regeringen i budgetpropositionen konstaterar alt bristen på förskollärare är stor föreslår man ingen utökning av antalet utbildningsplatser. Med regeringens förslag till dimensionering kommer bristen på utbildad personal att bestå och förstärkas.

För alt man skall få en bra barnomsorg behövs det både utbildtid personal och tillräckligt med personal. För att utbildningsbehovet enligt vpk:s förslag till utbyggnad skall täckas behöver det utbildas 10 000 för'skollärare. 5 000 fritidspedagoger oeh 15 000 barnskötare varje år.

Vpk har under många år pekat på farorna rned och konsekvenserna av den låga utbildningskapaciteten och krävt en höjning av nivån. Som det nu är fungerar den låga utbildningskapaciteten sorn en propp förökad utbyggnad av barnomsorgen. Frän komnuinernas sida hävdas det också väldigt ofta att brislen på utbildad personal hämmar utbyggnadstakten.

Atl utbilda, såsom vpk föreslår, 30 000 varje år låter sig inte göras omedelbart. Men vi menar all riksdagen bör uttaki att denna utbildningskapacitet bör betraktas som ett genomsnitt för intagningarna till resp. utbildningar under de närmaste fem åren.

Det är däremot möjligt att öka intagningen till förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna med 650 resp. 350 elever, vilket innebär att ytterligare 12 milj. kr. rnåste anslås under denna post i budgeten.

Vi menar också att kvaliteten på sjiilva utbildningen måste förbättras. Alla som arbetar inom barnomsorgen bör ha utbildning som förskollärare eller fritidspedagoger. Förskollärar- och fritidspedagogutbildningen bör göras orn till en fyraårig högskoleutbildning med ett års yrkesverksamhet inberäknad i» denna tid. Det finns inga som helst skäl för alt de personer som har hand om de yngsta barnen skall ha den kortaste utbildningen. Det är på tiden att barnomsorgspersonalen får både en kvantitativt och kvalitativt god utbildning, där behoven av såväl pedagogisk som psykologisk utbildning blir tillgodosedda.

Det skall också finnas en allmän fortbildning, som bör vara obligatorisk
190                         och omfatta 30 timmar varje år.

Precis som när det gäller skolan menar vi i vpk att kravet på behörighet för     Nr  157
alt arbeta inom barnomsorg skall gälki. All den personal som i d;ig saknar    Torsdagen den
utbildning och arbetar inom  barnomsorgen  måste diirför erbjudas alt     29 rnai 1980
genomgå utbildning med full lön,                                                                            

Herr  talman!   Frågan  om  behörighet  har  diskutertits  flera  gånger  i     Utbildning för riksdagen, och beslutet i denna fråga borde ha firttats för länge sedan. Nu htir    undervisningsyr-frågan orn behörighet skjutits till hösten, eftersom regeringen inle fick fram     /fj      propositionen om kvaliteten i btirnornsorgen. Den skulle rnig veterligen ha lagts fram redan i mars.  Det iir beklagligt att frågan om behörigheten försenas, och ett uttalande till stöd för vpk-motionens krav om behörighet och även för Lennart Bladhs motion skulle kunna driva denna frågti ett steg framåt,

I utskottsbetänkandet hänvisas lill regeringens budgetproposition, där det föreslås alt anltilet utbildningsplatser skall vara oförändrat, trots atl regeringen vet hur illa del är redan i dag på många barnstugor, både när det gäller personaltäthet och när del gäller utbildad personal, Deltti otillfredsställande förhållande har utretts av socialdepartementet, men de lärdomar som man skulle kunna drti av olika kartläggningar på detta område drar man uppenbarligen inle. Regeringen gör i stället tvärtorn, och det gör utskottet också, I budgetpropositionen sägs att regeringen inte är beredd att förordti någon ändring förrän överläggningarna med Svenska kommunförbundet är klara, för att garantera att femårsplanen uppfylls. Det är tämligen klart att denna femårsplan inte kominer alt kunna uppfyllas. I mars månad i år fattades det 20 000 platser.

När man sedan läser i kompletteringspropositionen, som också citeras i detta betänkande, heter det ""alt regeringen inte avser att vidta åtgärder för att ytterligare stimulera utbyggnaden under dessii år. Statsrådet ;mser det vidare angeläget att resurserna inom barnomsorgen inle utökas genom en fortsatt personalförtätning."

Man vill alltså låta barnomsorgen fortsätta atl halta kvalitetsmässigt. Alt utskottet delar regeringens uppfattning i denna fråga kan man liisa på s. 10 i betänkandet. Från två håll och på två olika sätt skjuter man barnomsorgen i sank. Både regering och riksdag struntar i den kvantitativa utbyggnaden, och dessutom struntar man i kvalileten genoin att underlåta alt utbilda persontil i den omfatlning som är nödvändig. Det fallas personal i dag. framför alll ulbildad personal, och det kommer också att fattas personal i framtiden, även om utbyggnaden nu stoppas av regering och riksdag. Så mycket var och är alla lovord om betydelsen av att värna om barnen och barnomsorgens kvantitativa och kvalitativa utbyggnad viirda niir det korn till kritan.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill vpk-motionen 1318.

RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Utbildningsutskottets betänkande 1979/80:33 behandlar
budgetpropositionens anslag till utbildning för undervisningsvrken jiiinte
motioner samt propositionen 1979/80:116. såvitt gäller fiisiställande av
planeringsramar för vårdlärarlinjen m. m.                                                           191

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

192

Till betiinkandet finns fogade en rad socialdemokratiska reservationer, sorn Lentr Hjelm-Wallén berörde i sitt anförande, och jag skall, herr talman, under några minuter försöka utveckkr utskottsrnajoritetens synpunkter.

I vad giiller lärarutbildningens dimensionering i slort har socitildemokra-terna ett särskilt yttrande, som pekar på att man bör sträva efter en viss överkapacitet i utbildningen i förhålkinde till det prognostiserade behovet. Föredragande statsrådet t;ir i budgetpropositionen upp frågan om lärarutbildningens dimensionering och framhåller atl svårigheterna att åstadkomma balans på lärararbetsmarkntiden under den närmaste tioårsperioden iir stora på grund av skillnader i bl. a. årskullarnas storlek under 1980-talet samt av att lärarkåren är relativt ung och därför har många år ;iv yrkesverksamhet framför sig. Statsrådet drar därför slutsatsen att man även i fortsättningen bör iaktta stor försiktighet vid förändringar av lärarutbildningens dimensionering, men anser titt vissa temporära ulbildningsåtgiirder bör tillgriptis för icke behöriga iimneslärare.

Utskottet har tidigare behandlat denna fråga. bl. ;i. i utbildningsutskottets betänkande 1977/78:22. och skr'ev då att kirtrrirlbildningen i likhet med tmnan högskoleutbildning bör dimensioneras utifrån principen alt såväl individens som samhällets behov skall beaktas vid utbildningsplaneringen. Förändringar i dimensioneringen skapar bättre tillgång på lärare först på relativt lång sikt. och utskottet anser del därför tillrådligt rned stor försiktighet vid förändringar av dimensioneringen. Den nu rådtinde bristsituationen måsle mötas rned åtgärder som ger effekt på kort sikt.

De sociiildemokratiska reservationerna skiljer sig inle frän utskoltsmajoriletens uppfiittning på något annat avgörande siitt än atl önskemål framförs om ökningar på olika områden. I propositionen föreslås på de här behandlade områdena en ökning på över 50 milj. kr. till 542 milj. kr. De socialdemokratiska reservationerna ligger alltså som överbud på dennii inte föraktliga ökning.

I reservation 1, beträffande hemspråkslärarlinjen, vill sociiildemokraterna öka med 24 pkitser utöver de 24 platser som föreslås i propositionen. Utskottsmajoriteten tillstyrker propositionens förskig. Här finns del. enligt vår uppfattning, etl dokumenterat behov, men man kan inte genomföra alltför stora ökningar på en gång. om man i framtiden vill undvika flaskhalsproblem, och dessutom måste vi iiven på det här området ta hänsyn till det kiirva slatsfinansiella läget.

I reservation 2 beträffande industri- och hantverkslärarlinjen agerar socialdemokraterna på samma sätt. Regeringen föreslår en ökning med 74 platser, men socialdemokraterna vill ha ytterligare 48 platser. Utskottsmajoriteten tillstyrker regeringens förslag om en ökning av planeringsramen och finner den väl avvägd med hänsyn till det finansiella läget.

Vad giiller reservation 3 om utbildning av lågsladielärare med finska som modersmål, diir socialdemokraterna vill hii ylterligiire 24 platser, kan vi frän majoritetens sida av statsfinansiella skäl inte acceptera en ökning, speciellt som utskottet föreslår en ökning av antalet platser på hemspråkslärarlinjen med just detta antal.

Planeringsramen för förskollärarlinjen är f. n. 4 758 platser och bör enligt
budgetpropositionen t. v. vara oförändrad. Föredragande statsrådet är inte
beredd att förorda någon ändring, förrän de av regeringen inledda
överläggningarna rned Svenska kornmunförbundet lett fram till en överens
kommelse,                                                      i

Utskottet ansluter sig till denna uppfattning, men sociiildemokraterna vill. vilket yrkas i r-eservation 4. ha ytterligare 96 platser och vpk inte mindre än ytterligare 650 platser.

Det bör i detta sammanhang påpekas alt den av soeiidstyrelsen i februari reviderade prognosen om behovet av förskollärare, soin utgår från kommunernas aktuella planer på utbyggnad av barnomsorgen i förhållande till den ursprungliga prognosen, visar på ett sjunkande behov.

Enligt budgetpropositionen kominer det att råda brist på personal för studie- och yrkesorientering ännu etl par år in på 1980-talet. På längre sikt är utbildningsbehovet lägre än det antal platser som den nuvarande dimensioneringsramen skulle ge. Nu är emellertid den nuvarande syo-organisationen en försöksverksamhet, och de av SÖ nyligen redovisade erfarenheterna av denna kan föranleda förändringar i organisationen. Därför anser utskottsmajoriteten att dimensioneringen bör vara oförändrad nästa år och avstyrker det socialdemokratiska förslaget om en ökning med 40 platser.

Till slut, herr talman, vill jag anknyta till vad jag inledningsvis sade om dimensioneringen av lärarutbildningen. Utskottsmajoriteten ansluter sig till regeringens förslag beträffande vissa utbildningsåtgärder som bör vidtas under en begränsad tidsperiod med syfte att minska bristen på behöriga lärare i teoretiska ämnen. Det gäller dels en särskild 20-poängsulbildning på 90 platser för studerande sorn tjänstgjort minst sju terminer, dels en 40-poängs praktisk-pedagogisk utbildning enligt två olika modeller på tillsammans 96 platser. Socialdemokraterna kräver i sin reservation 6 en fördubbling av den första utbildningen och ökar på den andra med 72 platser.

Vi i utskottsmajoriteten delar regeringens uppfattning att tyngdpunkterna i insatserna för att häva bristen på behöriga lärare i teoretiska ämnen skall läggas på särskilda utbildningsåtgärder. Dirnensioneringsförslaget är enligt vår uppfattning rimligt rned hänsyn tiigen dels till lärarutbildningsbehovet, dels till det statsfinansiella läget. Här är logiken, Lena Hjelm-Wallén. Det verkar på mig som om socialdemokraterna har glömt vilka knappa resurser vi har i det här landet. Det är lätt att föreslå ökningar här och där. om man inte behöver sätta in dem i ett större sammanhang, vilket regeringen och utskottsmajoriteten måste göra. Vad jag här sagt gäller i ännu högre grad vänsterpartiet kommunisterna.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i alla dess delar.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Under detta anförande övertog talmannen  ledningen av kammarens förhandlingar.

13 Riksdagens protokoll 1979/80:156-157

193

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. ni.

LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Jag konstaterar att det skiljer i iimbitionsnivå inelkm socialdemokraternii och den borgerliga rn;rjorileten. både när det gäller antalet platser i den reguljiira I ära ru t bild ningen-diir del uppenbarligen finns behov av fler platser - och i fråga om iintalet pkitser i den utbildning som föreslås för icke behöriga ämneslärare.

Det argument sorn anförs av utskottels talesman iir det statsfinansiella läget. Delta tycks nu vara nyckeln till alla borgerliga ofullkomligheter. men det är av två skäl ett synnerligen ihåligt argument.

För det första är den totala statsfinansiella ram sorn vi sociirldernokraler håller oss inom när det gäller det som de borgerliga kalkir för överbud densamma som deras egen budgelriirn. Men del handkir om atl görti prioriteringar inom denna ram. Vi har för vår del prioriterat åtgärder inom skolans område. Del borde hii klarlagls tidigare och inte bara i siimband med de beslut som vi skall falla i dessa frågor.

För del andra är argumentet ""slatsfinansiella skäl"" ihåligt när det hirndlar om så centrala ting för skolan som ;itl försörja skokin rned ulbildad personal. Ingen torde väl kunna bestrida alt tillgång på utbildiide lärare är en utomordentligt viktig fråga för skolarbetets kvalitet. Från borgerligt håll går ni ofta utmed fagert tal om hur myckel ni är för kvalitet i skolan. Men så snart denna kvalitet också rnåste la sig uttryck i kostnader backar ni ut. Det är en myckel underlig återhållsamhet alt medvetet låta bli att förse skokrn rned utbildade lärare.

194

INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Jag tycker att de siffror som jag redovisade i mitt inledningsanförande borde säga någonting om behovet av att bygga ut barnomsorgen. Jag nämnde de siffror som redovisats av socialdeparlemenlet i planeringsgruppens utredning och som visar att det behövs 850 000 platser år 1990, Även om utskottet låter sig företrädas av en moderat ledamot borde det stå klart att vi också måste öka utbildningen, om vi skall kunna khira någon som helst utbyggnad av barnomsorgen. Det finns 180 000 daghemsplatser i dag och 850 000 kommer att behöviis inom tio år.

Men det är klart att man har all anledning att misströsta när det giiller barnomsorgen, både i fråga om utbyggnaden och i fråga om kvaliteten. Av kompletteringspropositionen framgår att del inle kommer att bli någon vidare utbyggnad av barnomsorgen. Personaltätheten kominer heller inte atl bli bättre. Detta trots alt man vet om, fördel har ju också kartlagts, hur dålig situationen är när det gäller personaltätheten och tillgången på utbildad personal. När personaltätheten skall vara en på fem barn är den i vissii fall en på 9,4 barn. Jag förstår inte att man från ansvarigt håll kan tillålii en så dålig kvalitet och att man inte är beredd att förbättra den. Tvärtom säger man att personaltätheten inte skall ökas. Förhållandena skall alltså få fortsätta att vara så dåliga som de är.

1 gårdagens debatt tog jag också upp frågan om kvaliteten inom barnomsorgen. För några år sedan var mtrn från folkpartiet och centern i

socialutskottet överens med vpk om en reservation, i vilken man krävde bindande normer för personaltätheten i barnstugorna. Då förutsattes naturligtvis också en ökad utbyggnad. Men jiig skall inte ankkiga moderaterna i det sammanhanget, för de var tillsammans rned socialdemokraterna motståndare till höjd kvalitet inom barnomsorgen. Moderaterna har ju aldrig varit intresserade av vare sig utbyggnad eller kvalitet utan har alltid när det gällt barnomsorgen satt käppar i hjulen både här i riksdagen och på det kommunala planet.

Vad som behövs är tillräckligt rned personal inom barnomsorgen. Tillräckligt många måste utbildas, så att man får ökad personaltäthet och personal med bra utbildning. Kvaliteten inom barnomsorgen är ju väldigt starkt bunden till personalens kvalifikationer och till tillgången på personal.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

RUNE RYDÉN (m) replik:

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén sade att man skulle öka utbildningsvo-lymen ytterligare. Det kom mig att tänka på alt man i det socialdemokratiska särskilda ytli-andet skriver att man vill öka volymen så att man får en viss överkapiicitet. Är det så, Lena Hjelm-Wallén, att socialdemokraterna vill utbilda så många lärare att det blir en relativt stor arbetslöshet bland dessa lärare? Kominer antalet lärarutbildare, alltså de som skall utbilda lärarkandidaterna, att räcka till för den ökning av dimensioneringen på utbildningen som socialdemokraterna har föreslagit?

Det måste vara kvalitet i lärarutbildningen, och den är jag orolig för att man inte kan behålla, orn vi fattar beslut om så stora ökningar som föreslagits i de socialdemokratiska reservalionerniv. Från borgerligt håll är vi naturligtvis inte motståndare till att öka lärarutbildningen. Vi vet att behovet finns, men, som jag sade i mitt inledningsanförande: Vi måste ta hänsyn till det statsfinansiella läget och till aft man inte kan öka utbildningsvolymen hur snabbt som helst, om man skall undvika flaskhalseffekter.

LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:

Herr talman! Jag tror att Rune Rydén skall vara väldigt försiktig i sitt tal om överkapacitet. Att man skall utbilda något fler än vad som f. n. direkt behövs är något som utskottet har sagt i många år och som statsmakterna har stått för - och det är ganska självklart.

Jag tror inte att Rune Rydén har sina partivänner med sig i det resonemanget. Jag tycker att det faktiskt är litet löjligt att nu föra en diskussion om att vi plötsligt skulle få ett överskott av hemspråkslärare, industri- och hantverkslärare, syo-funktionärer osv., när det i stället finns ett skriande behov av dessa. Försök därför att komma med litet bättre argument!

Sedan tycker jag också att det skulle vara något genant att som moderat talesman så direkt tala emot kvalitetsförstärkningar på skolans område, för det är ju vad ni gör när ni inte vill förse skolan med tillräcklig personal. Eller är det så att ni menar att skolan inte behöver den här personalen?

195

Nr  157                                                                                 RUNE RYDÉN (m) replik:

Torsdilgen den '''   talman!   Socialdemokraterna   tiilar   om   ett   behov   av   tut   öka

90 j,,,. j iQio dimensioneringen. Vi anser från borgerligt håll atl man skall försöka görir det

---

så långt det slatsfinansiella läget så medger. Men det socialdemokratiska

Utbildning för förslaget innebären ökning av dimensioneringen när det gäller den irllrnänna

undervisningsyr- utbildningen. Det betyderatt man på längre sikt kommer trtt få det överskott

ken   m  m              ""  ''8 'antydde,  Lena  Hjelm-Wallén,  men  man  löser inte de  akuta
problemen.

ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herrlalman! Flera motioner gäller lärarutbildningen i Örebro. Orsaken år naturligtvis oron över att det råder brist på behöriga lärare av olika slag i hela Örebroregionen - det giiller bl. a. vårdläriire. speciallärare och ämneslärare. Jag delar denna oro och vill hell kort säga att det, eftersom det finns en klar tendens till att lärare stannar nära utbildningsorten och att lärarstuderande är ortsbundna, är viktigt med en mer fullständig ämneslärarutbildning vid högskolan i Örebro, en perrnanentning av vårdlärarutbildningen och ett etiiblerande av speciallärarutbildning. En mer fullständig och utökad läriirutbildning vid högskolan i Örebro skulle också innebära en behövlig förstärkning av högskolan. I vissa ämnen råder där nämligen brist på studerande.

Speciallärarutbildning i Örebro är mycket angelägen. Bristen på specialutbildade lärare i länet är mycket besvärande, oeh i Örebro finns en omfattande specialskoleundervisning för döva, hörselskadade oeh synskadade. Inom Örebro kommun har man diskuterat möjligheterna alt få en riktad speciallärarutbildning för de obehöriga lärare som nu tjänstgör som speciallärare, och det vore värdefullt att få en sådan till stånd.

Ämneslärarutbildningen i Örebro bör utökas och vidgas så att den omfattar alla kombinationer. Antalet platser inom varje kombination är f. n. nämligen väl litet. Ett ökat antal platser skulle innebära ett effektivare utnyttjande av resurser och en bättre samordning när del gäller del pedagogiska innehållet.

Fjärde årskursen av den praktisk-pedagogiska utbildningen bör äga rum i Örebro. Fler ämneslärarstuderande skulle lockas att påbörja sina studier i Örebro, om de visste att de kunde genomföra hela sin utbildning där.

Jag har dock förståelse för att det kan vara lämpligt alt avvakta den beredning av 1974 års lärarutbildningsutrednings förslag som pågår, likaså för att det statsfinansiella läget inte tillåter någon ökning av regeringens dimensioneringsförslag.

Jag vill emellertid framhålla vikten av atl Örebro län kommer i fråga när det gäller särskilda utbildningsinsatser för obehöriga lärare - både ämneslärare och speciallärare - för det är mycket angeläget.

Jagvill här särskilt ta upp frågan om vårdlärarutbildningen i Örebro, som
jag tagit upp i min motion 1705. Extra vårdlärarutbildning om tre terminer
har bedrivits i Örebro sedan 1977. Två kurser omfattande 24 platser har
196                         genomförts och en tredje kurs har påbörjats.

I budgetpropositionen föreslås ingen nyantagning till vårdlärarutbildning- Nr  157

en i Örebro. I stället föreslås att vårdlärarutbildning omfattande 24 platser  Torsdagen den

under nästa  budgetår etableras  i  Uppsala,  som  då  blir centralort för       29 maj 1980

distansundervisning. Utskottet tillstyrker propositionens förskig.

---

Utskottet tillstyrker också förslaget i proposition  1979/80:116 om en     Utbildning för
ytterligare ökning av planeringsramen med 48 platser, varav Uppsala som     undervisningsyr-
centralort för distansundervisning får ytterligare 12 platser.        jfj   j  ,j,

Utskottet säger vidare att Örebro hör till de orter i regionen som bör kunna komma i fråga för en decentraliserad vårdlärarutbildning av tillfällig karaktär, och avstyrker min hemställan om en permanent lokalisering av vårdlärarulbildning till Örebro.

Jag beklagar att utskottet inte velat tillstyrka min hemställan. Bristen på vårdlärare är stor i Örebro län - den 10 januari 1980 var bristen på behöriga vårdlärare 38,25 %.

Efterfrågan på vårdlärarutbildning i Örebro är stor. och flertalet av de sökande är unga kvinnor som oftast är mycket ortsbundna. Örebro har ett så centralt läge i länet och i regionen att en vårdlärarutbildning där är lätt tillgänglig för många.

En väl fungerande vårdlärarutbildning har byggts upp i Örebro, och utskottet säger också att den bedrivits med mycket tillfredsställande resultat. Etl omfattande arbete har lagts ned på utformning och uppbyggnad av vårdlärarutbildningen, och man har vunnit värdefulla erfarenheter. Man har byggt upp en väl fungerande organisation och ett bra samarbete med högskolan och med praktikplatserna. Tillgången på lärare på praktikplatser är god.

Enligt min mening innebär det ett slöseri att man inte tar till vara allt del arbete som lagts ned och alla de erfarenheter som vunnits i Örebro. Den temporära utbildningen i Örebro bör göras permanent.

Även om Örebro kan få del av den distansundervisning som utgår från Uppsala, så innebär det en klar försämring för Örebro län oeh för dem som önskar utbilda sig i Örebro. En väl fungerande utbildningsorganisation används ej. och det blir färre utbildningsplatser.

Distansundervisning av vårdlärare kan givetvis vara av stort värde för regionen. Men den kan mycket väl bedrivas parallellt med att vårdlärarutbildningen bibehålls och görs reguljär i Örebro, särskilt nu när antalet platser i regionen kommer att ökas ut.

Jag anser också att distansundervisningen borde prövas och utvärderas i regionen, innan en väl behövlig och väl fungerande utbildning läggs ned.

Herrlalman! Jag har dock klart förmigatt det inte är stor idé att yrka bifall till min motion mot ett enigt utskott, och jag ställer därför inte något yrkande utan får nöja mig med det jag här har framfört.

ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är inte speciellt lätt som ny ledamot att försöka bevaka
motioner. Det är kanske inte så lätt för gamla erfarna ledamöter heller - inte
vet jag.                                                                                                               197

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

Min motion 661. som har tre yrkanden, kommer att behandlas i tre olika betänkanden.

Utbildningsutskottets betänkande 1979/80:33 behandlar proposition 116, som gäller fastställande av planeringsramar för vårdlärarutbildningen m. m.

Enligt budgetpropositionen skall vårdlärarlinjen utökas med 24 utbildningsplatser, vilket är en framgång, fast alldeles för litet med tanke på det stora behovet.

Herr talman! Vårdlärarutbildningen debatterades i kammaren den 12 december. Vi som då hade motionerat med anledning av proposition 197 erinrade kammaren om att vi tänkte återkomma i förhoppning om att utskottet skulle ha studerat problemen bättre. Vad vi krävde var en försöksvis upplagd utbildning som riktar sig till skötare oeh undersköterskor.

Utskottet hänvisar till den planerade översynen av den befintliga vårdlärarutbildningen. Frågan om en eventuell utbildning av två sorters vårdlärare är av sådan betydelse att utskottet utgår från att berörda myndigheter i sin översyn skall behandla frågan med förtur.

Herr talman! Förtur, översyn -verkligheten är den att det råder stor brist på vårdlärare, stora regionala skillnader, vilket vi nyss hört att Ann-Cathrine Haglund redovisat då det gäller Örebro.

Många myndigheter har tillstyrkt AMS hemställan att få anordna vårdlärarutbildning för undersköterskor och mentalskötare.

Landstingsförbundet skrev till utbildningsdepartementet den 13 december 1979. Jag citerar ur den skrivelsen, nr 324:

"De regionala skillnaderna är mycket stora. För att täcka behovet av vårdlärare är en utbyggnad av vårdlärarutbildningen nödvändig. Lärarutbildningen måste också lokaliseras till fler orter.

Men även andra åtgärder bör prövas. För att nå en jämnare regional fördelning bör otraditionella distributionsformer användas, t. ex. lärarutbildning på halvfart och distansundervisning. Det är också hög tid att diskutera lärarutbildning för undersköterskor oeh skötare."

De tankegångar som ligger bakom de senaste årens utbildningspolitiska reformer måste enligt min mening även gälla på vårdområdet. Det gäller att ta till vara och att tillföra utbildningar de kunskaper och erfarenheter som en lång yrkeserfarenhet innebär. Detta gäller också vårdlärarutbildningen.

Herr talman! Jag har i dag inget yrkande, men jag kommer att noga följa frågan.

198

ING-MARIE HANSSON (s);

Herr talman! Jag vill bara helt kort beröra den särskilda utbildningen av lågstadielärare med finska som modersmål. Den bör enligt motion 520 utökas med 24 platser, förlagda till högskolan i Gävle-Sandviken.

Utskottsmajoriteten vill att motionen skall avslås med hänvisning till att en ökning av antalet platser vid hemspråkslärarlinjen har tillstyrkts i enlighet med budgetpropositionens förslag. Att det finns ett behov av att utöka

hemspråksutbildningen är alla överens om. Hur stort behovet är finns det    Nr 157

däremot olika meningar om. Socialdemokraterna vill öka den med 24 platser            Torsdagen den

utöver förslaget i budgetpropositionen, men majoriteten i utskottet följer     29 maj 1980

också där regeringsförslaget.                                                       ------------------

Föredragande statsrådet säger i budgetpropositionen att man skall pröva     Utbildning för atl  anordna  hemspråksundervisning i  den  assyriska,  makedoniska  och     undervisningsyr-eventuellt den slovenska språkgruppen utöver de språkgrupper som tidigare     ken, m. m. ingått i hemspråkslärarlinjens utbildningar. Detta visar onekligeri på ett mycket stort behov av en utökning av hernspråkslärarlinjens kapacitet.

Men den särskilda utbildningen av lågstadielärare med finska som modersmål ersätts inte av hemspråkslärarutbildning. Den särskilda utbildningen ger dels behörighet sorn lågstadielärare - lärare 1 - dels behörighet som lärare i hemspråk- lärare 22 - samt kompetens att undervisa i de ämnen som ingår i tjänst som lärare 1 utom i ämnet engelska. Någon risk för en alltför snäv utbildning finns alltså inte; snarare ger denna utbildning möjligheter till en mycket stor valfrihet för dem som har genomgått utbildningen.

De finska invandrarna och de i Sverige uppvuxna ungdomarna med finska som modersmål utgör en resurs av människor med erfarenheter som dels kan ge de finska invandrarbarnen en trygg och bra skolgång, dels kan tillföra den svenska skolan berikande erfarenheter.

Vid högskolan i Gävle-Sandviken har undervisningen bedrivits från höstterminen 1976 t. o. m. vårterminen 1979. och den har givit mycket positiva erfarenheter. Den finska gruppen vid skolan har också tillfört övriga pedagogutbildningar impulser och erfarenheter. Såväl klasslärar- som fritidspedagog- och förskollärarutbildnihgarna vid högskolan anses ha fått kvalitetsförbättringar genom att den finska gruppen finns vid skolan.

Behovet av tvåspråkiga lärare i grundskolan har ökat, och det är väl ändå i dag helt oomtvistat att såväl sociala, psykologiska som allmänspråkliga skäl talar för undervisning pä invandrarbarnens eget språk. - Vådorna av halvspråklighet är ju väl dokumenterade.

1 många svenska kommuner finns det så många barn med finska som modersmål att det finns underlag för en helt finskspråkig klassundervisning, framför allt på lågstadiet.

.Av studieredovisningen framgår att utbildningen har givit många tillfällen till studier oeh iakttagelser av det som skiljer finska och svenska språken samt till diskussion om de åtgärder som kan vidtas. Man har belyst minoritets- och identitetsproblematiken från olika utgångspunkter.

Under hela utbildningen har språkundervisningen såväl i svenska som i finska inriktats på tvåspråkighetsfrågor och på de problem som invandrarna möter i form av identitetsklyvning och språksvårigheter. Dessutom har en orientering om skillnaderna mellan riksspråk och dialekter samt det finska språkets släktskapsförhållanden ingått.

Jag vill nämna några exempel på undervisningen. Inom orienteringsäm
nena har man t. ex. i biologin gått igenom terminologin med växter oeh djurs
namn på såväl finska som svenska. Detsamma gäller terminologin i human      1""

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, m. m.

biologi. I historieundervisningen har man tagit upp finska och svenska seder och bruk samt betydelsen av att kunna föra traditionen vidare. I gymnastik har man försökt åskådliggöra olika finska lekar och bollspel. I musikundervisningen har finska sånger och sånglekar samt finsk musik ingått.

Undervisningen har också givit inblickar i den finska skolans undervisningsmetoder och kunskaper om de finskspråkiga elevernas kulturbakgrund, för att man bättre skall kunna förstå de blivande elevernas och deras föräldrars attityder.

Med de här korta bilderna av den särskilda utbildningen av lågstadielärare med finska som modersmål vill jag understryka vikten av att man utnyttjar de erfarenheter som viihnits vid Gävle-Sandvikens högskola av denna utbildning. Vid den här utbildningen utnyttjar man en grundkapacitel som delvis redan finns vid skolan. Detta gör att man med relativt små medel kan lägga till denna utbildning, och den blir därför relativt billig för samhället. Det innebär ett effektivt resursutnyttjande, både ekonomiskt och mänskligt.

Rune Rydén betonade vikten av kvalitet i utbildningen, och han ifrågasatte om kvaliteten kunde garanteras. Denna tvåspråkiga undervisning för lågstadielärare med finska som modersmål ger inte bara en kvalitativt god utbildning för dem som genomgår den, utan den ger också erfarenheter, idéer och infallsvinklar för övrig pedagogutbildning vid undervisningsenheten och ute på skolorna. Den gör att vi kan förstå varandra bättre och pä ett smidigare sätt tacklit de problem som invandrarbarnen och deras föräldrar upplever. Det är därför oerhört viktigt att sådan här utbildning får fortsätta och tillföras det svenska samhället.

200

Med detta anförande, i vilket Lahja Exner (s) instämde, var överläggningen avslutad.

Mom. I

Utskoltets hemställan bifölls.

Mom. 2 och 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 1318 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill  att  kammaren  bifaller utbildningsutskottets hernstälkm  i

betänkande 33 mom. 2 och 3 röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1318 av Lars Werner rn. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens          Nr 157

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning           Torsdagen den

verkställdes votering  med  omröstningsapparat.   Denna  omröstning gav    29 maj 1980

följande resultat:                                                                                                     

Ja - 293 Utbildning för

Nej -    15 undervisningsyr-

Moin. 4                                                                                          ken, m. m.
Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som  vill  att  kammaren  bifaller utbildningsutskottets hemställan  i

betänkande 33 rnorn. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karnrnaren bifallit reservation 1 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kiirnmarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Len;r Hjelrn-Wallén begiirde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 156 Nej - 155

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 2 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelrn-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som  vill  att kammaren  bifaller utbildningsutskottels hemställan  i

betänkande 33 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelrn-Wallén begärde rösträkning verkstiilldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 156 Nej - 155

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls,                                                                             201

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, in. m.

Mom. 8 och 9

Propositioner gavs på bifiill till dels ulskotlels hemställan, dels reservir-lion 3 av Stig Alemyr m, fl,, och förklarades den förra proposifionen viira med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som  vill  att  kammaren  bifaller  utbildningsutskottels hemställan  i

betänkande 33 mom, 8 och 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Stig Alemyr m, fl.

202

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamumrens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begiirde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 155

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservation 4 av Stig Alemyr m, fl, samt 3:o) motion 1318 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Lena Hjelm-Wallén begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklariides ha flerlalels niening för sig. Sedan Inga Lantz begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill   att   kammaren   till   kontraproposition   i   huvudvoteringen

angående utbildningsutskottets hemställan i betänkande 33 rnorn, 10 antar

reservation 4 av Stig Alemyr rn, fl, rösttrr ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit

motion 1318 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 146

Nej -    16

Avstår - 147

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill  att kammaren  bifaller utbildningsutskottets hemställan  i

betänkande 33 rnorn, 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Stig Alemyr rn, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelrn-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 155

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Utbildning för undervisningsyrken, in. m.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels motion J318 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förkkirades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 12

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 5 av Stig Alemyr m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som  vill  att kammaren  bifaller  utbildningsutskottels hemställan  i

betänkande 33 mom, 13 röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156  ' Nej - 155

Mom. 14-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17 och 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltets hemställan, dels reservation 6 av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen viirti med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelrn-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

203

Nr  157                  Qgn  som  vill  att kirrnrniiren  bifaller utbildningsutskottets hernstälkrn  i

Torsdagen den      betänkande 33 mom, 17 och 18 röstar ja.

29 maj 1980          en det ej vill rösiar nej.

---

_ Vinner nej har kammaren bifallit reservation 6 av Stig Alemyr rn. fl.

Avfallshantering

in  ifj                          Vid omröstning genom uppresning förklarades flertiilet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följiinde resultat:

Ja - 156 Nej - 155

Mom. 19-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 31

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstiillan, dels motion 1318 av Lars Werner rn. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som  vill  atl  kammaren  bifaller utbildningsutskottets hemställan  i

betiinkande 33 mom.,31 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1318 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöterha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat, Dennir omröstning giiv följande resultat:

Ja - 296 Nej -    15

Mom. 32 och 33

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 Avfallshantering m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1979/80:40 med anledning av motioner orn avfallshantering rn, m,

I detta betänkande behandlades motionerna

1979/80:385 av Rolf Dahlberg och Erik Olsson (båda m), vari yrkats att
204                         riksdagen hos regeringen begärde skyndsamma åtgärder så att kommunerna

startade insamlandet av relurpapper i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut.

1979/80:386 av Pär Granstedt rn, fl, (c), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till insiimling av förbrukade batterier i enlighet med vad sorn framförts i motionen.

1979/80:389 av Lars Werner rn, fl, (vpk), vari yrkats 1. att riksdiigen hos regeringen hemställde orn förslag om procentavgifter på pappersprodukter-niissiiliiviirde lill en fond ur vilken finansiering av komrnunerniis insiimling av returpiipper kunde ske, 2. alt riksdagen ultiikide alt fondens medel borde fördelas enligt en plan, som i första hiind skulle garanlerti fortsiill drifl på de små nedläggningshotade enheterna som var beroende av relirrpirpper,

1979/80:554 av Rune Torwald (c), vari yrkats att riksdagen skulle anhålla att regeringen lät undersöka möjligheten att genom elt pantsystern för batterier, lysrör etc, minska problemen med tungmetaller i miljön,

1979/80:691 av Bonnie Bernslröm rn, fl, (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 5) hemställts att riksdagen hos regeringen skulle iinhålla om förslag till lagstiftning om regler för betryggande insamling av batterier innehållande kadmium,

1979/80:943 av Lars Werner m, fl, (vpk), viiri såvitt nu viir i fråga
(yrkandena 2-4) hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla 2, att
överenskommelsen rned tandläkarförbundet, landstingen samt dental- och
batteribranscherna skulle skärpas tidsmässigt och överföras i ett bindande
åläggande grundat på lagen om hälso- och miljöfarliga varor, 3, all märkning
skulle ske av kvicksilver- och kadrniurnhaltiga batterier och en så hög pant
införas att ett verksamt ekonomiskt motiv erhölls för batterierniis återläm
nande, 4, alt en återvinningsanläggning för kvicksilverhaltigt avfall, bl, a, för
batterier, skulle byggas i Sverige,           '

1979/80:1394 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkiinde 1) hemställts att riksdagen hos regeringen skirlle iinhålla iilt en sä hög pant sattes på batterier som innehöll kadmium alt ett verksamt motiv för deras återlämnande till återvinning uppnåddes.

1979/80:1760 av Olof Palme rn. fl. (s). vari såvitt nu var i fråga (yrkirndena 3. 4. 10-12) hemställts att riksdagen beslutade 3. all hos regeringen begära att beslut omgående fattades om lokalisering av central behandlingsanläggning för miljöfarligt irvfiill siirnt iilt SAKAB (Svensk iivfiillskonvcrtering AB) gavs de resurser som erfordrades för uppbyggnaden av anläggningen, 4. att hos regeringen begära att den upptog överläggningar med kommunerna dels om lokalisering av erforderliga mottagnings- och lagringsanläggningar för miljöfarligt avfall, dels om genomförandet av 1975 års riksdagsbeslut om kommunal insamling av miljöfarligt kemiskt avfall, 10, att hos regeringen begära att den vidtog i motionen föreslagna åtgärder för att öka insamlingen av lidningspapper från hushållen. 11. att hos regeringen begiirti en utredning om möjligheterna av successiv övergång till iinviindning av endast returförpackningar för öl oeh läskedrycker, 12. alt hos regeringen begära sådana åtgärder att alla vin- och spritförpackningar belades med pant och återtogs, samt

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

A vfallshantering rn. m.

205

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Avfallshantering III. rn.

1979/80:1762 av Börje Stensson och Esse Petersson (båda fp), vari yrkats atl riksdagen 1. hos regeringen skulle anhålla om utredning, i enlighet rned vad som anförts i motionen, av återvinnings- och avfallsharileringsproblerii. däribland frågor rörande styrmedel för bättre utnyttjande av hushållsavfall, 2, hos regeringen skulle anhålla om förslag till reviderad bilskrotningslag-stiftning, med förbättrad skrotningsstirnukms, 3, hos regeringen skulle irnhålla om förskrg lill lagstiftning rörande styrmedel för återvinning av aluminiumburkar m, rn, i enlighet rned vad som anförts i motionen, 4, hos regeringen skulle anhålla orn förslag till lagstiftning orn betryggande insamling av batterier innehållande kadmium.

206

Utskottet hemställde

1.   beträffande insamling av pappersavfall rn, rn,

a)  att riksdagen förklarade motionerna 1979/80:385 och 1760 yrkande 10 besvarade med vad utskottet anfört,

b)  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:389,

2.  beträffande batterier, lysrör m. m. innehållande giftiga tungmetiiller att riksdagen förklai'ade motionerna 1979/80:386. 554. 691 yrkande 5, 943 yrkandenii 2-4, 1394 yrkande 1 samt 1762 yrkande 4 besvarade med vad ulskotlet anfört,

3.  beträffande miljöfarligt avfall atl riksdagen förklarade motion 1979/ 80:1760 yrkandena 3 och 4 besvarad med vad utskottet anfört.

4.  beträffiinde dryckesemballage att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motion 1979/80:1760 yrkandena 11 och 12 och motion 1979/80:1762 yrkande 3,

5.  beträffande bilskrotning att riksdiigen förklarade motion 1979/80:1762 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,

6.  beträffande återvinning i allmänhet att riksdagen förklarade motion 1979/80:1762 yrkande I besvariid med vad utskottet anfört.

Reservationer hade avgivits

/. beträffande insamling av pappersavfall m. m. av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad. Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Maja Ohlin (alla s) som ansett att utskottet under 1 a bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motionerna 1979/80:385 och 1979/80:1760 yrkande 10,

2. beträffande miljöfarligt avfall av. Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Maja Ohlin (alla s) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört med anledning av motion 1979/80:1760 yrkandena 3 och 4,

3. beträffande  återvinning  i  allmänhet   iiv   Börje   Stensson   och   Esse Nr  157

Petersson (båda fp) som iinsett att utskottet under 6 bort hemsiiilla Torsdagen den

att riksdiigen med bifall till motion 1979/80:1762 yrkande I hos regeringen   29 maj 1980

skulle anhålla orn utredning, i enlighet med vad reserviinterna anfört, av______     

återvinnings- och avfallshanteringsproblem, däribland frågor rörande styr- Avfallshantering

medel för bällre utnyttjande av hushållsavfall, ;  ffi

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Avfallshantering och återvinning har från såväl resurs- som miljösynpunkter blivit en allt viktigare samhällsfråga. Del är bl, a; angeläget att genom återvinning ur avfallet kunna spara på råvaror och energi. Det är ett förstahandskrav att människor, djur och natur skyddas effektivt vid hanteringen itv s. k. miljöfarligt avfall.

Det var av dessa skäl som den socialdemokratiska regeringen i februari 1975 lade fram sina förslag om åtgärder för återvinning och omhändertagande av avfall. Olika utredningar har uppskattat avfallsmängden från den kemiska industrin till ca 100 000 ton oljeavfall och 125 000 ton annat avfall per år. Merparten av avfallet uppkommer som processavfall inom industrin.

Inom många industrier kan det miljöfarliga avfallet oskadliggöras eller på nytt användas i processen. Stora mängder av det niiljöfarliga avfallet kan emellertid inte omhändertas inom den industri där det uppkommer utan måste transporteras bort för att oskadliggöras på annat håll. I 1975 års proposition föreslogs i det sammanhanget en rad åtgärder för att förbättra hanteringen och omhändertagandet av miljöfarligt kemiskt avfall.

Det kommunala renhållningsmonopolet skulle sålunda omfatta detta avfall. För att förbättra kommunernas vetskap om mängden och arten av det miljöfarliga avfallet i företagen och därigenom underlätta kommunernas planering infördes en skyldighet för företagen all lämna uppgifter om det miljöfarliga avfall som uppkommer i verksamheten. Avfallsdeklarationen bedömdes också få stor betydelse för tillsynsverksamheten enligt både miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

För att samhället skulle få bättre insyn i hur transporterna av det miljöfarliga avfallet genomförs beslöts alt sådana transporter endast skulle få utföras av företag som fått ett särskilt tillstånd för detta av länsstyrelsen.

Ett samhällsdominerat behandlingsföretag skulle inrättas för att ge kommunerna möjligheter att göra sig av rned det insamlade avfallet under betryggande former. Regionala mottagningsanläggningar för miljöfarligt avfall skulle iordningställas.

Det förutsattes att reformerna skulle vara genomförda inom en femårsperiod. Riksdagen uttalade sig för detta reformprogram.

Under de år som gått sedan 1975 har vi haft många tillfällen att konstalera hur angeläget det är att dessa frågor snabbt kan komma till en definitiv lösning. Tyvärr har vi samtidigt haft tillfälle att konstatera hur de borgerliga regeringarna har fördröjt genomförandet av reformprogrammet.

Genomförandet av avfallsdeklarationen har framflyttats år efter år. Beslut

207

Nr  157                   orn den centrala behandlingsanläggningen har ännu icke fattats. Mottag-

Torsdagen den       ningsstationer och anläggningar för s. k, nrellanlagring av miljöfarligt avfall

29 maj 1980           ''"'  inrättats på ett tillräckligt antal platser i landet,

_____________        Under tiden håller problemen i dessa sammanhang på att växa kommuner

Avfallshantering       ° företag över huvudet.  Med jämna mellanrum avslöjas skandalösa
ijj  ffi                       förhållanden i samband rned hanteringen av det miljöfarliga avfallet.

Det är i detta läge som vi socialdemokrater inte kan nöja oss rned att anse de motioner som föreligger i dessa frågor besvarade med att riksdagen bara pä nytt igen starkt understryker det angelägna i att något blir gjort i alla dessa avseenden.

Vi tycker att det finns all anledning att riksdagen för regeringen ger lill känna att man är missnöjd med att dessa viktiga miljö- och resursfrågor på detta sätt skall dras i långbänk. Det är aiigeläget att det program när det gäller det miljöfarliga avfallet som riksdagen tog ställning till 1975. som skulle vara klart på en femårsperiod, dvs. fram till 1980, nu äntligen genomförs och genomförs med kraft och konsekvens. Av detta skäl yrkar jag bifall till reservation nr 2 i utskottets betänkande.

En annan fråga som riksdagen tog ställning till i avfallspropositionen 1975 var frågan om en obligatorisk insamling av tidningspapper från hushållen.

Enligt den utredning som genomfördes i sammanhanget har Sverige den största förbrukningen av papper och papp per capita i Europa. Den totala förbrukningen var då utredningen gjordes ca 1.7 miljoner ton per år. Av den förbrukningen återinsamlades ca 28 % av återanvändbart papper eller 450 000 ton. Redan den insamlade mängden avfallspapper motsvarade en råvaruförbrukning av ca 1,7 miljoner m-* eller motsvarande 4 å 5 miljoner normalstora träd per år. Det är sålunda inga obetydliga mängder det är fråga om.

Riksdagens ledamöter torde vid det här laget vara väl förtrogna med den situation vi har när det gäller råvarutillgången för vår skogsindustri. Vi vet att vi har ett underskott på råvara. Vi vet att vi framför oss kan se en råvarusvacka. Vi vet att i dag tvingas skogsindustrier att lägga ned från sysselsättnings- och regionalpolitiska synpunkter värdefulla företagsenheter på grund av brist pä råvara.

Den återvinning som kunde uppnås genom obligatorisk insamling av tidningspapper från hushållen skulle sålunda vara samhällsekonomiskt mycket värdefull, I riksdagsbeslutet förutsattes att sådan insamling skulle vara genomförd i hela landet senast under 1980,

Sedan riksdagsbeslutet fattades har pappersbruken investerat i anläggningar för att kunna ta hand om returpapper. Men eftersom inte heller detta program har genomförts så som det var tänkt i 1975 års riksdagsbeslut sä importerar pappersbruken i dag betydande mängder returpapper samtidigt som återvinningsgraden för exempelvis tidningar i hushållen under 1979 utgör knappt 30 %,

Under 1980 väntas behovet av returpapper hos pappersbruken öka

ytterligare. Om inte insamligen i Sverige ökar. innebär det en motsvarande

208                        ökning av importbehovet och en ytterligare belastning på vår ekonomi.

Orimligheten i detta förhållande har påpekats såväl i den socialdemokratiska partimotionen som i motion 385 av Rolf Dahlberg och Erik Olsson.

Jordbruksministern meddelade i ett interpellationssvar här i riksdagen den 5 februari i år att hittills bara tolv kommuner hade anmält till regeringen att man bedrev insamlingen av returpapper på ett sådant sätt som förutsattes i riksdagsbeslutet av år 1975. 1 detta läge kan vi socialdemokrater inte som utskottets majoritet nöja oss med att finna motionerna 385 och 1760 besvarade med det löfte som jordbruksministern i det sammanhanget uttalade. "Om pappersinsamlingen mot förmodan inte skulle få den omfattning som har beslutats", förklarade han sig beredd att vidta behövliga åtgärder.

Vi kan utan vidare redan nu konstatera att pappersinsamlingen inte fått den omfattning som har beslutats. Därför föreslår vi i vår reservation riksdagen uppmana regeringen att omgående uppta överläggningar med kommunerna, insamlingsföretagen och pappersbruken, så att den obligatoriska insamlingen av tidningspapper från hushållen snarast kommer atl omfatta landets samtliga kommuner. Vi anser det från råvarusynpunkt oförsvarligt att den råvara som tidningspapper representerar inte tas till vara. Vi anser också att regeringen vid dessa överläggningar bör verka för att kommunerna får skälig ersättning för insamligen av papperet.

Jag yrkar sålunda, herr talman, att riksdagen med anledning av motionerna 385 och 1760, yrkande 10, ger regeringen denna sin mening till känna.

Låt mig med tillfredsställelse konstatera att utskottet ansluter till den i den socialdemokratiska partimotionen 1760 framförda uppfattningen att en övergång till returflaskor eller annan returförpackning för öl och läsk skulle innebära energivinster, minskad råvaruåtgång och minskad nedskräpning. Utskottet förordar därför, med instämmande i vad som har anförts i motionerna 1760 och 1762, att den utredning som riksdsagen i samband med sitt ställningstagande till näringsutskottets betänkande i denna fråga hemställt om hos regeringen också får direktiv att pröva möjligheterna till en successiv övergång till användning av endast returförpackningar för öl och läskedrycker.

Med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska partimotionen uttalar utskottet att det beträffande vin- och spritförpackningar framstår såsom ytterst otillfredsställande att en mycket stor del av vin- oeh spritförsäljningen sker i engångsemballage. Utskottet föreslår att riksdagen av regeringen skall begära sådana åtgärder att vin- och spritförpackningar beläggs med pant och återtas. Jag vill i det sammanhanget gärna understryka att det självfallet är angeläget att en sådan hantering kan ske med hänsyn tagen till rimliga krav på en god arbetsmiljö för personalen i detta företag.

Utskottet föreslår i sitt betänkande att vad som sålunda anförts när det gäller den socialdemokratiska partimotionens yrkanden i detta sammanhang och folkpartimotionen 1762 av riksdagen bör ges regeringen till känna. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i denna del.

Herr talman! Ytterligare förslag, som vi har framlagt i vår partimotion för

14 Riksdagens protokoll 1979/80:156-157

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

A vfallshantering in. m.

209

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

A vfallshantering m. m.

att främja en betryggande hantering av det miljöfarliga avfallet, återkommer i annat sammanhang. Jag syftar då på de viktiga frågorna om en skärpt lagstiftning och kontroll. Vi häri vår partimotion en rad krav, som vi vill skall beaktas i samband med att ställning tas till miljöskyddsutredningens förslag. Vi förväntar oss att regeringen med hänsyn tagen till Teckomatorpsfallet och andra inträffade händelser, som belyser behovet av ett effekfivt miljöskydd, skall tillmötesgå våra krav.

210

BÖRJE STENSSON (fp);

Herr talman! Jag avser att tala för en folkpartistisk reservation om undanröjande av hinder för en fungerande återanvändning, men jag vill också säga att det betänkande från jordbruksutskottet som vi nu behandlar på flera andra punkter innebär klara framsteg för den som är intresserad av bättre avfallshantering oeh mindre nedskräpning. Dessa framsteg gäller inte minst omhändertagandet av skrotbilar samt återvinning av dryckesförpackningar. Riksdagen har vid en rad tillfällen slagit fast att återanvändning måste vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall,

Sparsamhet, hushållning och återanvändning borde - det har riksdagen sagt ifrån - vara grundläggande för vårt utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår varuproduktion. Om denna princip råder politisk enighet. Men det är som bekant en sak att deklarera att någonting skall vara en ledande princip-det kan vara en annan sak att skapa förutsättningarna för att kommuner, företag, myndigheter och hushåll i det dagliga arbetet skall kunna leva upp till dessa principiella deklarationer.

Efter ett årtionde av tidvis ganska intensiv återvinningsdiskussion har vi uppnått eller håller på att uppnå en del viktiga framgångar, t, ex, när det gäller pappersavfall. Minst lika påfallande är uteblivna framgångar på andra områden, detta särskilt som de höjda priserna på olja rimligen bör innebära att det är mer lockande för både kommuner och företag att satsa på en högre grad av återanvändning,

I en del fall där återanvändning byggts in i industriella processer kan framgången för återvinningstanken ha uppnåtts utan att det väckt särskilt stor uppmärksamhet, helt enkelt därför att återanvändning blivit en del av den etablerade tekniken oeh att hälsan på dessa områden tiger still.

Ändå menar vi reservanter att en helhetsbedömning av avfallshanteringens läge i Sverige i dag pekar pä att vi i riksdagen bör ställa frågan: Varför fungerar det inte bättre, nu när oljeprishöjningarna underlättat återanvändning?

Vi reservanter har inte begärt alt det skall tillsättas en stor offentlig kommitté, men vi tycker att regeringen i lämpliga former bör sätta sina olika expertorgan på uppgiften atl inventera hindren för en bättre återvinning. Dessa kan vara av många slag. En misstanke kan vara att vi politiker, då vi sysslat med andra typer av politiska frågor, råkat ställa upp några regler som försvårar återanvändning av vissa produkter. Sambandet har dock kanske inte stått klart för oss och gör det förmodligen fortfarande inte.

Ett populärt exempel på den här företeelsen brukar ju vara byggnormer.     Nr 157
som inte tar hänsyn till utrymrneskrav för återanvändning - något man har    Torsdagen den
bekymmer med när det gäller pappersåtervinning i flerbostadshus,   29 maj 1980

Eller är de statsbidragssystem som har anknytning till avfallshanteringen    ____ .

egentligen utformade på bästa sätt? Hur ärdet egentligen med samordningen    Avfallshantering
mellan avfallshanteringspolitiken oeh den allt viktigare energipolitiken?          ,

Kan det vara så att frånvaron av någon typ av fungerande återanvändning förhindrar att andra typer av återanvändning kan komma i allmänt bruk? Ett exempel på detta som brukar nämnas är bristande omhändertagande av tungmetallhaltigt avfall. Sedan tungmetaller på olika sätt hamnat i avloppet försvåras utnyttjandet av rötslam från reningsverken som jordförbättringsmedel.

Har vi verkligen utnyttjat möjligheterna till stordriftsfördelar i återvinningssystemen? Det verkar sannolikt att om det finns någon eller ett par råvaror som kan utvinnas ur avfall och som har ett högt värde, betraktat i' förhållande till det arbete och den utrustning som krävs för återvinningen, då kan dessa råvaror bära fasta kostnader för återvinningen. Samtidigt kan systemet kanske också klara av en del andra varor av mindre ekonomiskt intresse om de betraktas var och en försig. Det är inte minst intressant närdet talas om aluminiumburkar, där ju utskottet i enhällighet vill ha förslag om lämpliga styrmedel för en större återanvändning.

Av de här exemplen på frågor som berörda myndigheter borde få redovisa svaren på framgår ett par saker som jag tycker är viktiga att påpeka:

För det första skiljer sig återvinning av avfall från många andra kommunala verksamheter därigenom att det inte bara är fråga om kostnader. Det finns påtagliga möjligheter till nedskärning av kostnader eller till intäkter. Inte minst om man sätter in återvinningen i ett energipolitiskt sammanhang kan en del former av avfall ge ett värdefullt tillskott i strävandena att spara olja. En del kommuner och företag har här kommit ganska långt. En av många viktiga uppgifter inom energipolitiken är att se till att även andra kommer längre än de gjort i dag.

För det andra är de intressanta frågorna när det gäller avfallshanteringen inte längre de principiella. Principen om återvinning har riksdagen slagit fast väldigt många gånger. Nu handlar det om att inventera saker som i praktiken hindrar att återanvändningen tar fart inom nya områden.

Beträffande reservationen vill jag säga att man kan avslå motioner på många sätt. Men att hänskjuta vår motion till naturresurs- och miljökommittén tycker vi reservanter inte är bra. Denna kommitté har självfallet viktiga uppgifter i och för sig. Det är bara så att de ligger på ett helt annat plan. De frågor om avfallshanteringen som vi aktualiserat i den här motionen passar inte in i direktiven för naturresurs- och miljökommittén, även om dessa direktiv är mycket vittsyftande. Det arbete vi tycker borde göras - av berörda myndigheter i kommittéform eller på annat sätt-borde också kunna slutföras avsevärt fortare än arbetet i naturresurs- och miljökommittén.

Jag yrkar alltså bifall till den reservation som jag tillsammans med Esse
Petersson avgivit till utskottets betänkande.                                                     211

Nr 157                       Utskottet behandlar ju också en rad andra frågor i sitt betänkande. Får jag

Torsdagen den       börja med att kort beröra en fråga där det finns en socialdemokratisk

29 maj 1980           reservation, nämligen följetongen om omhändertagande av miljöfarligt

_____________    avfall genom det statliga bolaget Svensk avfallskonvertering. Här finns ett

Avfallshantering        riksdagsbeslut som är fem år gammalt. I flera år har bolaget velat bygga en
  ;                           central anläggning för behandling av avfall. Man har arbetat mycket med att

få till stånd regionala mottagningsstationer.

Att de här anläggningarna inte kommit till stånd är ett hinder för att omhändertagandet av det miljöfarliga avfallet skall organiseras på ett tillfredsställande sätt ute i kommunerna. Det kan försvåra andra former av återanvändning och det kan innebära att giftiga varor står kvar ute på arbetsplatser i stället för att lagras i betryggande former eller förstöras.

Socialdemokraterna har föreslagit att regeringen skall ta upp diskussioner med Kommunförbundet och vissa kommuner i den här frågan.

Jag vill mena att problemet ligger på ett annat plan. Det krävs inga riksdagsuttalanden för att kontakter mellan statliga och kommunala myndigheter skall äga rum i erforderlig utsträckning.

Problemet har ju varit att när en kommun blivit intresserad av en sådan här anläggning, så har det intresset inte varit långvarigt eftersom man i kommunerna som regel föredragit att anpassa sig till lokala opinioner oeh hoppats att någon annan kommun skall ta ansvaret för anläggningen.

Den här attityden behandlades på ett som jag tycker tänkvärt sätt i en ledare i tidningen Arbetet häromdagen. Det intressanta är då att denna tidning just skall ha en sådan här mellanlagringsstation alldeles intill sin egen utgivningsort. Då brukar det låta på ett annat sätt i tidningarna, men så här skriver man alltså:

"Om alla kommuner i landet vägrar ställa upp med mark och tillstånd för de nödvändiga anläggningarna omintetgörs naturiigtvis SAKAB:s möjligheter att verka. Det är lätt för den enskilda kommunen och de lokala opinionerna att säga: visst ska vi ha en säker behandlingsrutin för det miljöfarliga avfallet - bara inte här i vår kommun. Men någonstans måste ändå dessa anläggningar placeras. Alla kan inte säga nej, ty då måste i sista hand staten ingripa med tvångsåtgärder. Det ständiga nejsägandet kan inte bara fortsätta".

Så skrev alltså tidningen Arbetet och förordade därefter att lagret skulle placeras där det var tänkt eftersom riskerna kan bedömas möjliga att leva med.

Skall riksdagen bidra till den här frågans lösning, tror jag inte vi gör det genom att säga åt regeringen att ha den ena eller andra överläggningen. Däremot kan naturligtvis de riksdagsmän, som i sina valkretsar möter det här problemet, på egen hand bidra till att förståelsen för riksintressena och arbetsmiljöintresset också blir mer utbredd än vad som tyvärr ofta är fallet.

En annan punkt där det finns en socialdemokratisk reservation gäller

pappersavfallet. Detta är ju ett område där det - förvisso efter åtskilliga

212                        förseningar - nu håller på att hända saker. Som utskottet redovisar beräknas

att  1979  samlades  in   110 000  ton  för  återvinning och  35 000  ton  för    Nr 157 utnyttjande som bränsle. Den maximala mängden som kunde samlas in från    Torsdagen den hushållen var 230 000 ton. Vidare tycks frågan om prissättningen vara pä väg    29 maj 1980

att lösas och den återvunna volymen successivt ökas. Att i det läget göra vad         

socialdemokraterna vill, nämligen sätta i gång en ny vända med överlägg- Avfallshantering ningar mellan kommuner, insamlingsföretag, pappersbruk och regering, kan   möjligen motverka sitt syfte. När de inblandade parterna nu till sist håller på att komma fram till fungerande lösningar skulle ett ingripande av det slag socialdemokraterna föreslår lätt kunna leda lill att någon eller några av parterna får förevändningar att sätta sig och vänta på förmodade bättre villkor för verksamheten.

Jag tior att vi nu måste låta kommunerna och företagen arbeta vidare i lugn och ro. Först när det har gått en tid och vi i riksdagen kan konstatera att den förbättring vi väntar oss inte infinner sig, först då bör det bli aktuellt med ett ingripande av det slag som förordas i reservationen.

När det gäller bilskrolning behandlade riksdagen förra året motioner från 1978, väckta av folkpartisterna Hans Petersson, Sven G. Andersson och Ylva Annerstedt.

I vår motion har Esse Petersson och jag återkommit till bilskrotningspro-blemen, eftersom många av de konkreta förslag som nämndes i jordbruksutskottets betänkande förra året inte har förverkligats. Dessa förslag som det finns anledning att arbeta vidare med har framkommit frän naturvårdsverket, trafiksäkerhetsverket och Kommunförbundet. Det gäller bl. a. en förbättring av skrotningspremierna och en eventuell utvidgning av bilskrot-ningslagstiftningen till att omfatta exempelvis elektriska hushållsmaskiner. Det gäller också att se över möjligheterna att ställa av fordon, liksom en del andra frågor. Utskottet skärper här sina skrivningar och säger att det är angeläget att dessa förslag blir föremål för en grundlig prövning frän vederbörande myndigheters sida.

När det slutligen gäller burkar, systemhuteljer och andra dryckesförpack
ningar förordar utskottet enhälligt, och med instämmande både i min och
Esse Peterssons motion och i en socialdemokratisk motion, åtgärder för att få
mer returförpackningar. Riksdagen har ju redan hemställt hos regeringen y

om en  utredning av  förpackningsproblemen  - och  det  på  förslag  av näringsutskottet. Jag vill understryka vikten av denna utredning.

Jag vill härmed yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i dess betänkande nr 40, utom vad gäller mom. 6, där jag yrkar bifall till reservation 3.

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I betänkande nr 40 från jordbruksutskottet, som behandlar motionerom avfallshantering m. m.. behandlas också tre vpk-motioner. Det är motion 389 om en fond till stöd för kommunerna vid insamling av returpapper, som i första hand skall säkra tillgången för nedläggningshotade småpappersbruk. Det är motion 943, yrkandena 2-4, om tillvaratagande av kvicksilverhaltigt avfall från tandvårdsverksamhet, märkning och insamling

15 Riksdagens protokoll 1979/80:156-157

213

Nr 157                    av kvicksilver- och kadrniumhaltiga batterier och en anläggning i Sverige för

Torsdagen den      återvinning av  kvicksilver  ur batterier.   Det  är slutligen  motion   1394.

29 maj 1980          yrkandet 1. med krav på en så hög pant pä kadrniumhaltiga batterier att ett

_____________    verksamt motiv uppkommer för deras återlämnande.

Avfallshantering        '" *°'* gäller motionen om en fond för finansiering av insamling av

Ifj  ifi                      returpapper anser utskottet att en sådan numera inte skulle  behövas.

Utskottet hänvisar till en utredning som Kommunförbundet gjort oeh hävdar att prisfrågan inte längre utgör något hinder för kommunerna att genomföra returpappersinsamling i enlighet med riksdagens beslut 1975. Utskottet säger också att de nedläggningshotade brukens problem inte löses genoin inrättande av den i motionen föreslagna fonden. Med den motiveringen yrkar man avslag på motionen. Vi kan emellertid inte finna annat än att en fond av i motionen föreslaget slag skulle utgöra ett angeläget stöd både till vissa kommuner i insamlingsarbetet och för de små pappersbruk för vilka den fondstödda insamlingen skulle vara avsedd. Därför vidhåller jag yrkandet i motion 389.

När det gäller frågan om insamling av returpapper har utskottet också behandlat en motion från socialdemokratiskt håll. I den krävs att 1975 års beslut om insamling av réturpapper omedelbart skall förverkligas. Det anser också utskottet, men kravet framställs med större skärpa i den reservation som är fogad vid utskottets betänkande och som gäller pappersavfallet. Vi kommer därför att stödja reservation 1 i den kommande voteringen.

Vad sedan gäller motion 943 så har utskottet, som jag ser det. gett den en välvillig behandling. Det har väl delvis sin förklaring i att liknande motionsyrkanden kommit från andra partier. Men bortsett från detta förhållande så har utskottet i sin skrivning utförligt redovisat dels motionens motivering, dels ett antal åtgärder som är på gång i den riktning som motionskraven syftar till.

Beträffande kravet på märkning av kvicksilverbatterier avser man att tillgodose detta i en standard som skulle bli gemensam för de nordiska länderna och EG. I stället för att, som vi föreslagit i motionen, lägga en avsevärd pant på kvicksilverbatterier föreslås att sådana batterier i stället förses med en selektiv avgift, för att man skall få bort dem från marknaden. Det finns nämligen andra typer av batterier som kan ersätta dem. Det tycker jag är en bra lösning, varför jag i det fallet inle vidhåller kravet på pant.

Beträffande en återvinningsanläggning för kvicksilverhaltiga batterier hänvisas till att en prototypanläggning provats med gott resultat. Utskottet slutar i detta avsnitt sin skrivning med följande ord; "Utskottet utgår från att den verksamhet som pågår på förevarande område kommer att resultera i åtgärder som är ägnade att tillgodose det huvudsakliga syftet med motionerna 386, 554, 691, 943, 1 394 och 1 762 i de avsnitt varom här är fråga. Motionerna bör kunna anses besvarade med vad utskottet här anfört,"

Även om våra motioner inte tillgodosetts till 100 %. anser jag behand
lingen så bra att jag inte yrkar bifall till dem. Jag anser att de i allt väsentligt
har bifallits. Vi kommer att följa utvecklingen och återkommer, om vi anser
214                         det motiverat.

Jag skall också  något  kommentera  utskottsbetänkandets avsnitt om     Nr 157 miljöfarligt avfall. Under den allmänna motionstiden skrev jag ett motions-    Torsdagen den förslag som, om det hade lämnats in, skulle ha behandlats här. Då föreföll     29 maj 1980

emellertid frågan brådskande, varför jag i stället valde att lämna in motionen    _

förvandlad till en interpellation, riktad till jordbruksministern. Inlerpella- Avfallshantering tionssvarel finns i sin helhet återgivet i utskottsbetänkandet. Vid den debatt j j som följde på interpellationssvaret hävdade jordbruksministern att det behövdes en anläggning för behandling av miljöfarligt avfall och att regeringen inom de närmaste månaderna skulle fatta beslut om plats för en etablering. Från Kemikontoret hade det i den allmänna debatten anförts att det numera kunde anses att en central anläggning för miljöfarligt avfall är obehövlig. Orsaken skulle vara att industrin under tiden själv skaffat sig behandlingsresurser. Under debatten konstaterades att det inte förhöll sig på det sättet och att det förelåg ett verkligt behov av en behandlingsanläggning.

Det senaste tillskottet till debatten om lokaliseringen av den tilltänkta behandlingsanläggningen är Kramfors. Om anläggningen förläggs dit skulle den kombineras rned en demonstrationsanläggning för tillverkning av metanol. SAKAB:s prioriterade förläggningsort har hela tiden varit Norrtorp i Kumla kommun inom ett område som under och efter andra världskriget hade skifferbrytning. Här hade koncessionsnämnden för miljöskydd ursprimghgen gett tillstånd för lokalisering, men det hade överklagats av bl. a. statens naturvårdsverk. En uppblossande motopinion från befolkningen i området förmådde såväl kommunfullmäktige i Kumla som länsstyrelsen att backa ur och begära en ny utredning. Efter några jämförelser med andra lägen vid kusten kom den nya utredningen ändå fram till att Norrtorp hade det bästa läget. Det främsta skälet var lägre kostnader och större säkerhet tack vai'e kortare transportsträckor.

Här står vi i dag och väntar på ett besked från regeringen. Ett sådant kommer rimligen så snart man har utrett det senaste läget inom Kramfors kommun. Inom parentes kan jag säga att under den pågående valrörelsen i Hallsbergs kommun - det blir ju ett omval där på söndag- vågar inget parti gå ut och säga att det vill ha anläggningen. Kommer den till Norrtorp blir den inte belägen i Hallsbergs kommun, men dock mycket nära. Det är alltså en känslig fråga.

Under den interpellationsdebatt som följde på det i utskottsbetänkandet
återgivna svaret framhöll jag att så stora miljökrav måste ställas på den
tilltänkta avfallsbehandlingsanläggningen att dess lokalisering inte begränsas
på just den grunden. Jag hävdade att SAKAB måste visa att miljöförstö
ringarna skulle bli så små att ingen kommun i landet hade anledning att neka
att ta emot anläggningen. Jag vidhåller den ståndpunkten och anser också att
det bör finnas tekniska möjligheter att tillgodose detta krav. Möjligheterna
att återvinna nyttiga ämnen måste också utnyttjas fullt ut. Utskottet har
skrivit mycket bestämt i denna fråga, men i reservation 2 har man skrivit ännu
mera bestämt, även om skillnaden kanske inte är så stor. Vi kommer
emellertid att vid voteringen rösta på reservationen.                                        215

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

A vfallshantering m. m.

Allra sist en kort kommentar till skrivningen under rubriken Ätervinning i allmänhet. På detta avsnitt har vi inte nu väckt någon motion, men jag skrev för några år sedan en motion orn en samlad resurspolitik. Här har nu utskottet gjort en så bra skrivning i den riktning som jag då krävde att jag vill citera en kort bil. Utskottet skriver: "'Hushållningen med naturresurser bör inriktas mot användning av förnybara naturresurser, en såväl kvantitativt som kvalitativt uthållig avkastning, en så långt möjligt fullständig återanvändning samt mot mer hållbara, reparerbara och återvinningsbara produkter."" Det är en krånglig mening, men innehållet är mycket bra orn det genomförs praktiskt. Jag vill bara notera att detta uttalande från utskottet helt går i den riktning som jag en gång motionsledes krävde.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motionen 1979/ 80:389.

216

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Svante Lundkvist inledde sitt anförande rned att i svepande formuleringar kritisera regeringen utan att påståendena i alla lägen var sakligt underbyggda. För tids vinnande avstår jag från att nu gå in i polemik på dessa punkter. Jag vill också, med hänsyn lagen till riksdagens arbetssituation, hänvisa till utskottets skrivning. Det har ju i tidigare talares anföranden skinit igenom att betänkandet får ett ganska gott betyg, även orn det i detaljfrågor finns litet olika meningar.

Jag tror faktiskt att detta utskottsbetänkande - även om det kan låta pretentiöst - är ett ganska viktigt dokument, I betänkandet finns flera mycket väsentliga formuleringar som är ägnade att föra denna svåra problematik närmare en lösning. Och rent allmänt kan sägas att det här inte krävs fler stora och omfattande utredningar, utan här krävs ett konkret handlande och beslut som leder lill konkreta praktiska lösningar i en rad sammanhang,

Jagvill med anledning av diskussionen angående SAKAB kort hänvisa till ett statsrådsuttalande, som jag tycker vittnar om avsikten med en sådan här avfallshantering.

Jordbruksministern säger först apropå den uppkomna situationen när det gäller SAKAB att - vilket också har nämnts här i debatten - alla vill ha en lösning av frågan om omhändertagande av miljöfarligt avfall men att det,är mycket få som är beredda att stå upp och föreslå en exakt lokalisering. Resonemang fördes länge om att lokalisera anläggningen till Norrtorp, men motståndet mot detta var mycket stort. Det gick helt enkelt inte att genomföra den lösningen av frågan mot den starka opinion som fanns. Nu tycks det vara mycket långt framskridna underhandlingar på gång. där jordbruksministern redovisat sin syn på frågan på följande sätt. Han har funnit det angeläget att andra lokaliseringsalternativ för SAKAB:s lokala behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall prövas, innan företagets koncessionsansökan i fråga om Norrtorp tas upp till avgörande.

Jordbruksministern har därför rekommenderat SAKAB att omedelbart sätta i gång arbetet med att pröva en lokalisering till ett industriområde tillhörande NCB i Sandviken, Kramfors kommun. Samtidigt prövas möjlig-

heterna att förlägga den planerade metanolfabriken till NCB:s nedlagda massafabrik där. Vid underhandlingarna har det kommit fram att man även från kommunens sida är beredd atl gå in i ett objektivt och realistiskt samarbete för att klara detta. Vi kan nu bara hoppas att dessa förhandlingar leder till resultat. Det skulle i så fall vara möjligt att påbörja den här anläggningen rned endast en obetydlig fördröjning jämfört med den ursprungliga målsättningen. Den uppgiften har lämnats atl del kanske kan vara fråga om några månader tills det hela är klart att sättas i gång, I det läget tycker jag att formuleringen i utskottsbetänkandet är riktig, att utskottet inte har något nytt att ge till känna i det speciella ärendet.

Vad gäller frågan om pappersavfallet anser jag att man får acceptera samma ordning i det sammanhanget. Utskottet har vid behandlingen av motionerna om pappeisavfallet hänvisat till tidigare debatter häri riksdagen, där jordbruksministern uttalat bl, a, följande: "De kommuner som ännu inte har organiserat sin insamling av pappersavfall måste nu ta sitt ansvar och sätta i gång verksamheten,"

Det har sagts att en av anledningarna till det nuvarande insarnlingsläget är att kommunerna oeh pappersbruken inle kan komma överens om priset på returpapperet, I den frågan måste enligt statsrådets mening också pappersbruken besinna sitt ansvar och erbjuda kommunerna en ersättning som kan anses rimlig för den prestation som utförs av resp, kommun och av hushållen i resp, kommun, Importpapper blir inte billigt, och det är till fördel för alla om en sådan import kan undvikas.

Ett särskilt problem i detta sammanhang utgör förhållandet i de kommuner som byggt anläggningar för atl bränna sitt hushållsavfall. Avslutningsvis säger jordbruksministern att det i denna fråga är till fördel för alla parter om det kan träffas en överenskommelse. Vidare säger jordbruksministern att man - och det tror jag redan har citerats här i debatten - från departementets sida följer utvecklingen med uppmärksamhet. Om pappersinsamlingen mot förmodan inte skulle få den avsedda omfattningen är man från departementets sida beredd att vidta de åtgärder som behövs.

Från utskottsmajoritetens sida tycker vi att ett tillkännagivande här är något av att kasta in jästen i ugnen efter brödet.

När det gäller dryckesförpackningarna råder ganska stor enighet om utskottets skrivning. Jag är särskilt glad för Svante Lundkvists formulering, när han säger att hänsyn måste tas till arbetsmiljö och organisationsförhållanden inom Systembolaget för att klara denna hantering. Efter vad jag har erfarit är det nämligen inte så alldeles enkelt att man med några formuleringar i ett riksdagsbeslut plötsligt kan lösa hela denna fråga. Ny organisation, kanske ny- och tillbyggnader, anställning av ytterligare personal kan behövas, om man skall kunna klara denna nya uppgift. Jag vill emellertid i detta sammanhang uttrycka den uppfattningen att man i förhandlingar mellan regeringen och Systembolaget skall kunna nå fram till sådana tillämpningsbestämmelser avseende riksdagens beställning alt det skall vara möjligt att klara denna uppgift.

Förslaget om utredning har jag redan kommenterat. Jag vill, herr talman.

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

A vfallshantering m. m.

217

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

Avfallshantering m. m.

än en gång helt pretentiöst påstå att utskottsbetänkandet är formulerat så att vi kan våga gissa att det skall ge anledning till tillfredsställelse för inånga intresserade avfallshanterare och att det också skall kunna leda fram till en bättre tingens ordning på detta viktiga område.

Jag ber med det anförda, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Utskottets ordförande började sitt inlägg med att säga att jag i min tur började mitt inlägg med några svepande formuleringar, med vilkas hjälp jag kritiserade regeringen. Utskottets ordförande vill inle med hänsyn till den långt framskridna tiden ta upp någon polemik med mig. Jag tycker emellertid att han borde använda några minuter till att förklara vad det var för svepande formuleringar som jag gjorde mig skyldig till.

Jag vågar tryggt påstå att den kritik jag riktade var utomordentligt koncis. Den upptog de frågor som vi 1975 beslöt oss för att ha avklarade till 1980. Jag konstaterade att när det gäller avfallshanteringen återstår det mesta av det vi beslöt oss för 1975. I ett interpellationssvar 1977 gjorde jordbruksministern betydande utfästelser. Avfallsdeklarationen skulle vara klar under 1978. Enligt honom skulle den centrala behandlingsanläggningen vara klar till 1980. Också när det gäller mellanlagringen skulle man vara färdig i god tid, men det är fortfarande lång tid kvar till dess att resultatet är uppnått. Därför menar vi att det .finns skäl för riksdagen alt nu säga ifrån, att man måste handla med kraft och konsekvens, så att vi verkligen når det mål som vi uppsatte 1975.

När det gäller pappersinsamlingen vill jag i likhet med motionären Rolf Dahlberg, som strax skall tala, konstatera att det har gått utomordentligt trögt. Han säger i sin motion att regeringen nu måste ingripa, och vi delar den uppfattningen. Men när det nu inte har gått längre än att jordbruksministern säger atl om den här frågan mot förmodan inte skulle komma att lösas när man kan peka på att den är löst i bara tolv kommuner efter fem år. så måste man från riksdagens sida uttala att det finns anledning för regeringen att ingripa.

218

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Återvinningen av returpapper är ingen ny företeelse. Redan på 1930-lalet återvann man rätt stora kvantiteter efter dåvarande förhållanden. I slutet av 1930-talet kom man upp i mängder på bortemot 45 000 ton per år. Kvantiteterna har sedermera successivt ökat.

Returpapper insamlas i huvudsak från tre håll. Det gäller för det första spill från företag som konverterar papper oeh papp till vellpapp. kartonger, påsar, säckar, böcker etc. samt spill från tidnings- oeh tidskriftstryckerier. För det andra gäller det handels- och kontorsavfall, främst då förpackningar av vellpapp samt arkiv o. d. För det tredje får man returpapper från hushållen. När det gäller de två första sektorerna finns det f. n. inte så mycket mer att återvinna. Däremot är man överens om - Svante Lundkvist har också berört

det i sitt anförande - att det går att i stort sett fördubbla mängden insamlat     Nr 157
papper från hushållen.                                                                  Torsdagen den

Svante Lundkvist har i sitt anförande också betonat hur viktigt det är ur     29 maj 1980

nationalekonomisk synpunkt att vi verkligen utnyttjar den här tillgången. Jag     ___

vill göra ytterligare ett tillägg till del som Svante Lundkvist har sagt, nämligen      vfallshantering

att det går åt betydligt mindre energi om man använder sig av returpapper än     ,  ,

om man använder sig av vedråvara. Jag har en uppgift om att den mängd

råvara  som  vi   använde   1979  innebar  en  besparing  på  elenergi  som

ungefärligen motsvarar vad som behövs för 6 000 eluppvärmda normalvillor.

Det är alltså rätt stora mängder energi som man sparar genom att utnyttja

den här råvaran i stället för vedråvaran. Därför är det ur många synpunkter

oerhört viktigt att vi verkligen kommer i gång med verksamheten och att vi

får ut så mycket som möjligt av returpapperet, enligt det beslut som

riksdagen fattade 1975. I motion 1979/80:385 begär jag och Erik Olsson -

vilket   har  citerats  här  några  gånger -  skyndsamma  åtgärder  för  att

kommunerna verkligen skall kunna komma i gång med insamlandet av

returpapper.

Det kan konstateras att vi som motionärer den här gången har blivit bönhörda över hövan. För det första har jordbruksministern i en frågedebatt här i riksdagen efter motionstiden redogjort för sin syn på saken. Jag tycker att jordbruksministerns uttalanden är mycket klara. Han har förbundit sig att se till att insamlingen av returpapper verkligen sker. För det andra har utskottet, tycker jag, mycket starkt tryckt på de motionskrav som finns i det här ärendet. Det är klart att den reservation som socialdemokraterna har fogat vid betänkandet kanske på ett sätt är en markering av de krav sorn socialdemokraterna har framfört i sin motion. Men med tanke på dels vad jordbruksministern har sagt i sitt frågesvar, dels den starka skrivning som utskottet gjort uppfattar jag denna reservation som en aning överflödig.

Jag undrar hur den jordbruksminister ser ut som efter det här uttalandet och efter vad utskottet har skrivit inle skulle uppfylla de krav som man har ställt på honom som jordbruksminister. Det är helt klart att jordbruksministern är bunden av sitt uttalande och av utskottets skrivning, vilket bör garantera att vi får våra krav tillgodosedda.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan.

I detta anförande instämde Erik Olsson (m).

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Flerr talman! Jag bara konstaterar att Rolf Dahlberg i sin motion, mot bakgrund av det läge vi har, ansåg det vara angeläget att ingripa nu. I dag tycks han emellertid vara beredd att nöja sig med vad jordbruksministern har sagt. Jordbruksministerns uttalande går ju bara ut på att om mot förmodan inte det händer, som Rolf Dahlberg och jag önskar och som Rolf Dahlberg i sin motion anser icke har hänt, dä först är jordbruksministern beredd att ingripa.

219

Nr 157

Torsdagen den 29 maj 1980

A vfallshantering m. m.

Rolf Dahlberg är betydligt mera förnöjsam i dag än han var när han skrev motionen.

ROLF DAHLBERG (m) replik;

Herr talman! När det gäller hur långt man kommit, så kan jag konstatera att man far med litet olika uppgifter. Jordbruksministern sade att det var tolv kommuner som hade fullt ut så att säga klarat av detta. Men om vi ser till mängden insamlat tidningsavfall, så är vi ju överens om att vi har nått över 100 000 ton - alltså ungefär hälften av det vi kan nå. Man är således på god väg i många kommuner, och man håller på att bygga upp detta.

Prissättningsfrågan, som varit en broms tidigare, har berörts litet grand. Nu vet vi att det problemet håller på att lösas.

Det här talar alltså för att oavsett om vi gör ett tillkännagivande eller inte. såkommer man-det tror jagi alla fall-att inom en mycket snar framtid klara genomförandet av 1975 års beslut. Och om man inte gör det kommer åtminstone jag att personligen övervaka att jordbruksministern gör vad på honom ankommer för att vi skall nå dithän.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag förstår naturligtvis Rolf Dahlbergs dilemma. Jag skall bara konstalera att det var synd att vi inte kunde förenas i ambitionerna att åstadkomma det resultat som vi till synes ändå bägge eftersträvar. Jag tror att det hade varit motiverat att det hade gjorts ett uttalande från riksdagens sida som kunde ha inneburit att jordbruksministern och regeringen med stöd av riksdagen kunnat ta upp den här frågan med alla de berörda parterna. Det hade kanske varit en styrka även för jordbruksministern.

220

BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Framöver kommer vi här i kammaren att i ett större sammanhang få tillfälle att diskutera den farliga tungmetallen kadmium, och jag tänker därför inte gå in djupare på den frågan just nu. Det hade i och för sig varit bättre om vi hade fått behandla avfallshanteringen och kadmium-förbudet i en och samma debatt. Så blir alltså inle fallet.

Den bit av kadmiumproblematiken som vi nu skall behandla rör batterierna. Det är i och för sig inte någon liten bit, eftersom miljön via batterierna tillförs tre till sju gånger mera kadmium än exempelvis via handelsgödsel. Men tekniskt sett är problemen med batteribiten oerhört mycket lättare att lösa, och då frågar man sig vilka förslag till lösningar som finns när det gäller den biten.

Via ett par motioner under den allmänna motionstiden framfördes, främst från folkpartihåll, krav på regler för betryggande insamling av nickelkadmiumbatterier. Utskottet svarade med att med anledning av motionerna hänvisa till den kartläggning som naturvårdsverket och produktkontroll-nämnden gör av spridningen av kadmiumbatterier. Vidare kan man läsa: "Utskottet förutsätter att det med ledning av denna kartläggning skall bli möjligt att vidta lämpliga åtgärder för att hindra att dessa batterier orsakar

spridning av kadmium in. m."                                                        Nr  157

Det finns redan i dag förslag om hur en stor mängd av våra nickel-    Torsdagen den

kadmiumbatterier skall kunna tas orn hand. Uppsala kommun hart. ex. låtit  29 maj 1980

trycka en broschyr till allmänheten och till olika företag med information orn___ ___

bl. a. batterierna, med uppgift om hur dessa ser ut och att de bör samlas in.    Avfallshantering vilket batteriföreningen då bistår med. Också flera andra kommuner låter     j  , samla in kadmiumbatterier och Nife Jungner AB utanför Oskarshamn har redan i dag en viss kompetens att klara av en del sådana batterier.

Men avfallshanteringen behöver inte ha fått en fullständig och slutgiltig lösning för att vi skall slippa slänga batterierna i papperskorgen. Batteriföreningen har rekommenderat sina återförsäljare att ta emot kadmiumbatterier, men tillräcklig information till allmänheten saknas.

Utskottet borde ha uttalat sig mera bestämt för den här typen av insamlingsaktiviteter. Den kartläggning sorn naturvårdsverket och produkt-kontrollnämnden gör är i och för sig bra. men det är inte bristen på kunskap om kadmiumbatterier som är det stora miljöproblemet i dag, utan bristen på aktiviteter i avfallshanteringen. Den kartläggning som görs kan ge kunskap om i dag okänd användning, men redan i dag finns det tillräcklig kunskap om i vilka sammanhang batterierna används för att insamlingar av batterier skulle kunna bespara oss niängder av onödig kadmiumtillförsel till naturen. En stor del av batterierna finns exempelvis instoppade i olika utrustningar, såsom kassaapparater, dataanläggningar m. m. Likaså finns det miljöfarligt avfall i blixtaggregat, filmkameror osv. Man skulle kunna kräva att sådana apparater märktes och att nickel-kadmiumbatterier återlämnas eller i varje fall inte slängs bort. Vi borde kunna kräva märkning av batterierna redan i dag.

Herr talman! Jag utgår från att den kartläggning som nämns och som man anger skall vara klar under 1980 leder till snara aktiviteter på det här området, rnen det finns ingenting som hindrar att kommunerna sätter i gång redan nu. Utskottet borde ha kunnat uttala sig i den riktningen, eftersom kadmium är en så farlig tungmetall att det inte finns någon anledning att vänta med att samla in batterierna.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men jag hoppas på att det händer något i den här frågan.

ARNE ANDERSSON i Ljung (rn);

Herr talman! De senaste årtiondena har kännetecknats av stark teknisk och ekonomisk utveckling i vårt land. Dessa förutsättningar har gett oss möjlighet att efterfråga varor som det tidigare inte varit möjligt att skaffa. En sådan utveckling är självfallet på både gott och ont. Konsumtionsutvecklingen har varit stark sedan ett tjugofemtal är tillbaka - en tid under vilken människorna mötts av tillropet "Slit och släng!" Svenskarna har haft råd att följa den uppmaningen, och inånga av problemen kring avfallshanteringen i dag är ett resultat av att det budskapet gick fram. Vi har lärt oss att konsumera i snabb takt och att låta restprodukter försvinna sorn avfall. Återtåget från denna princip i form av återvinning och återanvändning blir

221

Nr  157                   kanske svårare atl lära sig.

Torsdagen den          ''  detta problem som utskottets betänkande i huvudsak handlar om.

29 maj 1980           ■''8 'ånker i fortsättningen beröra några av de frågor som det gäller. Det bör

_____________    då utan omsvep konstateras att flera av de frågorna, avseende hantering av

Avfallshantering        pappersavfall, kemiskt och miljöfarligt avfall samt emballage av olika slag,
IJ.J   ffj                    vars omhändertagande riksdagen fattade beslut om redan 1975, redan borde

ha varit lösta. Så har nu av olika skäl inte skett. Således måste man beträffande kommunernas omhändertagande av pappersavfallet konstatera att en alltför stor del av pappersavfallel ännu inte går till återanvändning. Detta är otillfredsställande.

Att göra som oppositionen nu vill, dvs. föreslå att riksdagen skall ge regeringen till känna hur allvarlig situationen är, är enligt min mening en överloppsgärning. Man tycks på den kanten tydligen tro att regeringen är ointresserad av frågans lösning. J"ag är fullkomligt övertygad om att de förseningar det här är fråga om verkligen bekymrar och oroar regeringen. Jordbruksministerns uttalande här i riksdagen vittnar om detta. Jordbruksministern är beredd att vidta kraftiga åtgärder för att 1975 års beslut skall fullföljas i kommunerna. Jordbruksministern har således sagt att orn det visar sig nödvändigt, dvs. om pappersinsamlingen rnot förmodan inte skulle få den omfattning som beslutats, är han beredd alt vidta behövliga åtgärder. Mot bakgrunden av ett så starkt uttalande från ministern finns det enligt vår mening inte något skäl för riksdagen att i anledning av de här behandlade motionerna vidta någon åtgärd.

Även frågan om omhändertagande av miljöfarligt avfall omfattas av 1975 års riksdagsbeslut. Att SAKAB;s planerade anläggning för omhändertagande och behandling av detta avfall inte har kunnat förverkligas är att beklaga. Man må ju ändå erinra om att miljödebatten i Sverige och rent av det kommunala vetot, som f, ö, inte är tillämpligt i denna fråga, faktiskt haft en negativ effekt när det gäller SAKAB:s ansträngningar atl finna en lämplig lokaliseringsort för sin anläggning. Del torde råda stor enighet i landet om nödvändigheten av anläggningen, men alltför ofta anförs det något snäva synsättet att anläggningen kan placeras på många platser men inte i den egna kommunen.

Samhället är illa betjänt av överdrifter beträffande förmodade faror med den här typen av anläggningar. Tillåter vi oss att ha en industri av den här typen, som förvisso betyder mycket för landets sysselsättning och ekonomi, måste vi också i konsekvensens namn vara beredda alt ta hand om sådana anläggningars avfall. Vi har hell enkelt inte rätt atl skjuta problemet åt sidan. Jordbruksministern har o'ckså på den här punkten gjort hoppingivande uttalanden. Således har han konstaterat att frågan nu synes befinna sig i ett avgörande skede. Det kan knappast tolkas på något annat sätt än att lokaliseringsfrågan under de närmaste månaderna kommer att få sin slutgiltiga lösning. För den skull bör dagens riksdagsbehandling inte heller på denna punkt ge anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Jag vill avslutningsvis beröra frågan om dryckesförpackningar. Utskottet
222                         är enigt beträffande en grundläggande syn. nämligen att återanvändnings-

principen skall utgöra grunden för avfallshanteringen. Utskottets uttalande  Nr  157

att dryckesförpackningar i princip bör vara av åiervinningskaraktär tycker vi  Torsdagen den

är bra. När utskottet,således konstaterar att en övergång lill returförpack-   29 maj 1980

ningar  för  öl  och   läskedrycker  bör ske,  utgår  vi   från  att  man   med____ ___

returförpackning i  detta sammanhang också  avser den  på  marknaden     Avfallshantering

förekommande aluminiumburken. Därvid är atl märka alt denna förpack-     ;  f

ning rimligen inte kan vara en returförpackning i den mer vedertagna

meningen utan är tänkt att återgå som en värdefull råvara för nedsmältning

och  användning  i   nyproduktionen.   Vad  beträffar  flaskor  för  vin  och

spritdrycker har utskottet framfört den uppfattningen att dessa flaskor skall

beläggas med pant och följaktligen återtagas av Systembolaget, Vi har

emellertid full förståelse för de invändningar som har riktats häremot från

Systembolagets sida; man konstaterar att detta skulle medföra en kraftig

försämring  av  arbetsmiljön   för  de   anställda  i   Systembutikerna,   Med

tillfredsställelse kan man därför konstatera Systembolagets uttalade vilja att

medverka till atl många av de förpackningar som nu är engångsglas byts ut

mot returglas av leverantören Vin- och Spritcentralen, Jag fäster, herr

talman, rent av så stor vikt vid detta Systembolagets uttalande atl en närmare

kunskap om hur stor andel av de nuvarande engångsglasen som kan utbytas

mot returförpackning bör inhämtas innan den av utskottet uttalade begäran

om en mer generell återtagningsplikt verkställs.

Det kan rent av vara på det sättet att den återstående andelen av engångsglasen blir så pass liten att fördelarna med en skyldighet att återta alla glas inte kommer att svara mot den olägenhet som naturligtvis är förenad med den typen av åtgärd.

Herr talman! Jag har i inget fall någon från utskottets mening avvikande uppfattning och yrkar därför bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jagskall så här på slutändan inte försöka locka upp någon till genmäle-jag antar att debatten nu är slut, Jagvill bara anföra några saker till protokollet.

För det första tror jag att den av mig nämnda fonden, som är avsedd att hjälpa de små bruken, behövs för att kommunerna skall komma i gång med en verksamhet på detta område och för att de små bruken skall kunna överleva. Det framhålls i betänkandet att fonden inte löser problemen, men jag tror ändå att den kan ge ett bidrag.

Jag vill för det andra peka på något sorn inte har nämnts i debatten men som har redovisats i en skrivelse från SAKAB, Om SAKAB inte får etablera sin centrala behandlingsanläggning på den plats som man tänkt sig. nämligen på fastigheten Norrtorp i Kumla kommun, utan måste förlägga denna anläggning någon annanstans i landet, får man räkna med en avsevärd fördröjning i arbetet på att få till stånd denna. Den planering som bedrivits har utgått från att behandlingsanläggningen skall lokaliseras just till den plats som jag nämnt. Det är därför-om jag får uttrycka mig så-en stor risk för atl

223

Nr 157 anläggningen, om man har bråttom, ändå kommer att hamna där. Därför är

Torsdagen den också så viktigt att de miljökrav som jag har nämnt blir beaktade.

29 maj 1980 ■''S '" slutligen instämma med Einar Larsson i att jordbruksutskottels

---

betänkande nr 40 kan betraktas sorn ett viktigt miljödokument. om de tankar

Avfallshantering           °"  redovisas också kommer att bli genomförda i praktiken.

m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 a

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservation I av Svante Lundkvist m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Svante Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill   att  kammaren   bifaller  jordbruksutskottets  hemställan  i

betänkande 40 mom, 1 a röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Svante Lundkvist m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 153

Mom. 1 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 389 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Per Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följiinde voteringsproposition:

Den  som   vill   att  kammaren   bifaller  jordbruksutskottets  hemställan   i

betänkande 40 mom, I b röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 389 av Lars Werner rn, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Per Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej -    15

Mom. 2
224                            Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 Nr 157

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservation   Torsdagen den

2 av Svante Lundkvist rn, fl,, och förkkuirdes den förra propositionen vara    29 maj 1980

med övervägande ja besvarad, Sed;m Svante Lundkvist begärt votering------- ------

upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

A vfallshantering m. in.

Den  som  vill   ;iit   kamniiiren   bifiiller  jordbruksiilskottets  hemställan   i

betänkande 40 mom, 3 r-östar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 tiv Svante Lundkvist m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Svante Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -  154 Nej - 153

Mom. 4 och S

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifiill till dels utskottels hemställan, dels reservation 3 av Börje Stensson och Esse Petersson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande jii besvarad. Sedan Börje Stensson begärl votering uppliistes och godkändes följande voteringsproposition;

Den  som  vill   att   kammaren   bifaller  jordbruksutskottets  hemställan   i

belänkande 40 mom, 6 röstar jii.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Börje Stensson och Esse

Petersson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertiilet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Börje Stensson begärde rösträkning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 274 Nej -   33

§ 5 På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid ett senare sammanträde.

S 6 Kammaren åtskildes kl. 23.55.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert