Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:153

Tisdagen den 27 maj

Kl, 12,00

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om sysselsättningssituationen i Värmland

§ 1 Om .sysselsättningssituationen i Värmland

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för att besvara Bertd Jonassons (c) den 8 maj anmälda fråga, 1979/80:460, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mrg hur regeringen anser att den svåra sysselsäftningssituationen i Värmland skall lösas.

Jag förstår Bertil Jonassons oro för sysselsättningssituationen i Värmland, De varsel som lagts om neddragningar av arbetsstyrkan inom flera företag i länet gör svårigheterna akuta.

Trots en konstant hög arbetslöshet finns det även positiva tecken för sysselsättningen i Värmland, Den rådande högkonjunkturen har där såväl som i resten av landet medfört en förbättring av sysselsättningsläget. Den totala sysselsättningen har ökat i länet under de tre senaste åren - en ökning som är något större än för landet i dess helhet.

För att få en varaktig lösning av sysselsättningsproblemen är den viktigaste insatsen att åstadkomma ett lönsamt näringsliv som kan hävda sig i den internationella konkurrensen. De saneringar som under de senaste åren skett av viktiga basindustrier, t, ex, stål-, teko- och skogsindustrin, har haft det syftet.

Under de senaste åren har betydande statliga insatser gjorts för Värmlands län i form av regional-, arbetsmarknads- samt näringspolitiskt stöd. Direkt stöd har utgått till flera större företag i länet. Senast förra veckan beslöt regeringen föreslå riksdagen en proposifion om bl, a, ett särskilt stöd till Svenska Rayon AB för en omstrukturering av företagets verksamhet. Utvecklingsfonden för Värmlands län har för innevarande budgetår fått 18,9 milj, kr, i nya lånemedel, vilket har inneburit ökade stödmöjligheter för länets små och medelstora företag. Länsstyrelsen har tilldelats 3,2 milj. kr. för åtgärder i anslutning fill länsplaneringsarbetet. Endast Norrbottens län har tilldelats ett större belopp för defta arbete. Riksdagen kommer också senareidag,enligtvad jag erfarit,att anslå 12milj. kr. av de regionalpolifiska medlen fill länsstyrelsen för att förbättra situationen för industrin i länet.

Regeringen kommer även i fortsättningen att noga följa utvecklingen i Värmlands län och är beredd att med de medel som står till förfogande medverka till en lösning på länets sysselsättningsproblem.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsministern för svaret på min fråga. Att sysselsättningssituationen i Värmland är svår står helt klart för alla, så

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om sysselsätt-ningssituaUonen i Värmland

ock för statsministern och regeringen, och jag skall infe orda om den situationen.

Vi har i Värmland fått mycket stöd från regeringen. Från 1977 till nu rör det sig om mer än 2 miljarder kronor, och vi är tacksamma för defta. Stödet har framför allt gällt vägbyggen, som är av stor betydelse för länefs kommunikationsmöjligheter men framför allt för industrins och näringslivefs utveckling. Men här återstår mycket, och vi förväntar oss i Värmland mera från regeringens sida,

Värmlands vägmyndigheter ligger väl framme med planeringen, och det finns goda möjligheter att ge vårt län ett stöd som skulle vara av mycket stort framtidsvärde. Jag vill vädja till statsministern och regeringen aft försöka åstadkomma vad som är möjligt på detta område.

Statsministern nämner i svaret olika åtgärder som satts in av regeringen, bl, a, för att lösa problemen för Svenska Rayon i Vålberg, Låt mig säga att vi hälsar den åtgärden med mycket stor tillfredsställelse. Genom denna insats från regeringen Fälldin kommer ca 600 människor att kunna beredas fortsatt sysselsättning.

Men länets problem är ännu infe lösta. De stora industriföretagens strukturförändringar har saft besvärliga spår genom bl, a, personalminskningar.

Vi har i Värmland haft många storföretag men alltför få mindre företag. När sysselsättningen sviktar i de större industrierna blir det svårt att ordna alternativa arbetstillfällen i avsaknad av små och medelstora företag. Därför måste det skapas flera småföretag i länet.

På den offentliga sektorn kan det åstadkommas en hel del, och så har också gjorts. Men industri och näringsliv måste utgöra grunden för en säkrare och tryggare framtid för Värmlands befolkning - annars klarar vi inte av våra åtaganden mot pensionärer och barnfamiljer, sjuka och handikappade.

Jag finner dock statsministerns svar på min fråga mycket positivt när han klart säger att den viktigaste insatsen är att åstadkomma ett lönsammare näringsliv som kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Detta uttalande överenstämmer helt med min uppfattning. Men om man skall lyckas åstadkomma detta, måste huvudinriktningen bli att bygga ut befintliga och skapa nya företag som producerar varor och genererar flera arbetstillfällen, och då behöver länet statens ekonomiska stöd.

Jag utgår ifrån att vi får återkomma med konkreta förslag när sådana tagits fram, I det sanimanhanget vill jag också uttrycka en vädjan till statsministern, att han och regeringen vid lokalisering av statliga satsningar har Värmlands problem i åtanke.

Till sisl: statsministern har varit inbjuden till Värmland för att närmare ta del av våra problem. Jag vet att tiden infe räckt till för statsministern för att göra eft sådant besök, men vi hoppas att den saken snart skall kunna lösas. Jag skulle gärna se atf med på den resan vore också industriministern, arbetsmarknadsministern och jordbruksministern, och jag vill fråga: Är statsministern beredd att medverka till atf ett sådant besök i vårt län kommer till stånd?

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Det flnns ingen principiell skillnad i synsätt mellan Bertil Jonasson och mig när det gäller hur man måste gå till väga för att lösa sysselsättningsproblemen i Värmland, Det är ju f, ö, på det här sättet vi får angripa sysselsättningsfrågorna i hela landet. Jag delar också uppfattningen aft vi i hög grad måste lita till de små och medelstora företagen. Inte minst mot den bakgrunden var det viktigt att utvecklingsfonderna kom till stånd, och ett ökat stöd fill deras utlåningsmöjligheter har också ställts till förfogande.

Jag försäkrar att alla förslag som är uppbyggda så att de ger Värmland ökade möjligheter atf i framfiden förbättra sysselsättningsläget kommer i fortsättningen, liksom hittills, atf kunna erhålla regionalpolitiskt stöd, I det sammanhanget vill jag tillägga att man i stora delar av Värmland åtnjuter alldeles speciella förmåner när det gäller företag som vill utveckla eller etablera sig.

Till sist vill jag ge det beskedet, aft anledningen fill aft besöket i Värmland inte har blivit av under våren är aft det varit svårt att fä det att passa in i almanackan. Men jag är nu som tidigare beredd atf hörsamma länsstyrelsens inbjudan och resa till Värmland för aft närmare informera mig om situationen.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om sysselsättningssituationen i Värmland

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag tackar för de kompletterande synpunkter som stalsmi-nisfern lämnade, och jag vill i anslutning fill dem gärna ha sagt atf utvecklingsfonden har gjort ett bra arbete i Värmland, och jag hoppas att arbetet skall fortsätta på samma sätt.

Det skulle enligt min mening vara av stort värde om man kunde komplettera vårt näringsliv med mera av småindustri. Kolossalt mycket skulle säkert också kunna göras inom skogsbrukefs område. Jag tänker speciellt på insatser inom skogsvården, eftersom vi har områden som drabbats svårt av skador orsakade av granbarkborren. Insatser skulle också kunna göras inom lantbruket liksom även inom turistnäringen.

Mot bakgrund av dessa mina synpunkter, som ju berör en hel rad områden, tycker jag det vore värdefullt om Värmland skulle kunna besökas av en regeringskommission, om jag fär kalla det sä, I den skulle alltså förutom statsministern kunna ingå industriministern, arbetsmarknadsministern och kanske också jordbruksministern. Jag fick inget riktigt svar pä min fråga om eft sådant besök, men jag hoppas att statsministern infe har någonting emot aft de andra departementscheferna deltar i besöket så atl vi kunde ta upp eft resonemang om alla de här frågorna. Vi måste nämligen finna nya vägar för att lösa problemen i Värmland, Man kan inte bara ställa krav på både det ena och det andra, utan vi måste gå på djupet med de här frågorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om tidpunkten för förslag till ny konkurrensbegränsningslag

§ 2 Om tidpunkten för förslag till ny konkurrensbegränsningslag

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara Carl Lidboms (s) den 12 maj anmälda fråga, 1979/80:469, och anförde:

Herr talman! Carl Lidbom har frågat mig om orsaken till att proposifion med anledning av konkurrensutredningens förslag till ny konkurrensbegränsningslag ännu inte framlagts samt när ett sådant förslag kommer aft föreläggas riksdagen.

Konkurrensutredningen, som tillsattes 1974, överlämnade i februari 1978 sitt betänkande Ny konkurrensbegränsningslag. Remissbehandlingen av betänkandet pågick fill september 1978,

Till följd av regeringsskiftena i oktober 1978 och i oktober 1979 har beredningsarbetet inorn regeringskansliet försenats. Enligt den planering som gällt under innevarande år skulle en lagrådsremiss med förslag fill ny konkurrenslagstiftning eventuellt kunna lämnas till lagrådet i slutet av maj i år. Denna plan har tyvärr inte kunnat hållas, men min avsikt är att en proposition skall kunna föreläggas nästa riksmöte.

CARL LIDBOM (s);

Herr talman! Jag ber aft få tacka handelsministern för svaret. Av detta framgick det ju atf regeringsskiftena har komplicerat arbetet och försenat propositionen om en ny konkurrensbegränsningslag. Det tror jag nog eftersom folkpartiregeringen aviserade en proposition till våren 1979, Om ni inte har lagt er till med mycket konstiga vanor nu för fiden, borde beredningsarbetet vid det här laget vara rätt långt framskridet. Regeringsskiftet har tydligen tvingat er atf fundera om. I och för sig är jag rätt nyfiken på att få veta vad handelsminister Cars var beredd att godta i betänkandet men som handelsminister Burenstam Linder nu anser sig behöva göra om.

Dröjsmålet är i vilket fall som helst litet besvärande. Det hela går tillbaka på en gammal utredning. Jag vill minnas att jag själv tillsatte den i den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Betänkandet är från början av 1978. Remisstiden har varit omfattande, och det här rör sig ändå om relafivt viktiga frågor som jag är övertygad om ligger handelsministern varmt om hjärtat. Det handlar ju om möjligheter för regeringen att få rimlig kontroll över förändringar i företagsstrukturen, om möjligheter atf ingripa mot t. ex. olämpliga fusioner och företagsförvärv och om möjligheterna atf i övrigt kunna agera när det gäller konkurrensbegrånsande åtgärder, som är skadliga från någon allmän synpunkt.

Om handelsministern inte törs lova mer än att vi senast våren 1981, om jag förstod honom rätt, skall få en proposition, kan jag kanske få fråga: Vad är det som gör att det måste bli en så grundlig omarbetning atf ni inte kan ha ett bättre tidsschema?

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER: Herr talman! Låt mig först säga att det ingalunda är så. att beredningsarbetet hade framskridit så långt under min företrädares tid i ämbetet och atf han hade några idéer som jag har haft anledning att ta avstånd ifrån. Det är inte av sådana skäl som det inte har varit möjligt att redan nu lägga fram en proposition,

Carl Lidbom sade att det här är fråga om en gammal utredning, och det är riktigt. Den tillsattes den 13 september 1975, Det kan. herr talman, konstateras att utredningen inte tillsattes på några socialdemokratiska inifiativ - det var borgerliga motioner som ledde fram till aft det så småningom tillsattes en utredning, Carl Lidbom behöver därför inte oja sig så väldigt mycket över aft beredningsarbetet har något försenats.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om tidpunkten för aviserad proposition om internering

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Staffan Burenstam Linder må gärna ta åt sig äran av att det överhuvud taget blev en utredning om konkurrensbegränsningslagstiftningen. Annars tror jag faktiskt att vi litet till mans här i riksdagen insåg aft lagstiftningen var föråldrad. Med all blygsamhet vill jag säga att den socialdemokratiska regeringen hade en viss föreställning om att det fordrades effektivare möjligheter att ingripa mot t, ex, olämpliga företagsförvärv. Det var nog icke så, att det var enbart borgerliga motioner som var anledningen till atf denna utredning tillsattes.

Det var intressant i och för sig, även om det är historia, att få reda på aft folkparfiregeringen hade så dåligt underlag för sina propositionsförteckningar att den, när den aviserade proposition i ett komplicerat ärende, inte hade några färdiga idéer, än mindre några utarbetade utkast. Jag hoppas aft ni har infört en bättre ordning i det hänseendet i den nya trepartiregeringen.

Till sist: om vi nu båda är angelägna om atf detta skall bli av, äntligen, får jag stillsamt be handelsministern att försöka lägga fram proposition så snart sorn möjligt under nästa riksmöte och inte framemot riksmötets slut.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 3 Om tidpunkten för aviserad proposition om internering

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för att besvara Lilly Berganders (s) den 8 maj anmälda fråga, 1979/80:462, och anförde:

Herr talman! Lilly Bergander har frågat rnig när jag avser att avlämna den aviserade propositionen om internering.

Frågan om att ersätta den tidsobestämda påföljden internering med tidsbestämt fängelsestraff övervägs f, n, i justitiedepartementet. Bakgrunden är bl, a, att riksdagen enhälligt har uttalat sig för att förslag i ämnet bör läggas fram (JuU 1978/79:9, rskr 1978/79:53),

Med anledning av defta har inom justitiedepartementet under våren 1979 upprättats en promemoria (Ds Ju 1979:5) om internering, I promemorian

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Orn tidpunkten för aviserad pro-posiUon om internering

föresläs att interneringspåföljden avskaffas. Ett annat förslag i promemorian gär ut på att dömda med längre strafftider generellt skall friges villkorligt efter halva strafftiden. Vid remissbehandlingen har promemorian i synnerhet i den sistnämnda delen fått etl blandat mottagande. Detta torde främst hänga samman med att förslaget sannolikt skulle leda till kortare strafftider för personer som har begått grova narkotikabrott.

En reform som avskaffar internering som påföljd är motiverad huvudsakligen av det förhållandet att det i dag inte finns någon egentlig skillnad mellan internering och fängelse vid påföljdernas praktiska tillämpning. Som jag har påpekat i en kommuniké den 4 mars i år får följden av reformen dock inte bli en strafflindring för det svårare brottsklientelet. En straffskärpningsregel behövs därför för vissa fall. Vidare måste reglerna för villkorlig frigivning ses över och då sannolikt med en delvis annan utgångspunkt än i departementspromemorian.

Dessa frågor bör emellertid enligt min mening infe bedömas slutligt utan aft man samtidigt tar ställning till frågan om straffskalorna för de allvarligare narkotikabrotten, en fråga som nyligen har diskuterats i riksdagen (JuU 1979/80:25), Inom regeringskansliet har bl, a, övervägts en höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling avseende narkotika. Därvid har den bedömningen gjorts att man först borde få tillfälle att studera den aviserade rapporten angående det tyngre missbruket från utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning, den s, k, UNO, Denna rapport har som bekant avlämnats i förra veckan. Avsikten är nu att i ett sammanhang ta upp frågan om internering och därmed sammanhängande spörsmål samt frågan om straffet för narkotikabrott. Förslag i dessa ämnen beräknas kunna föreläggas riksdagen i höst.

LILLY BERGANDER (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är det eniga utskottsbetänkande som lämnades redan den 28 november 1978. där utskottet uttryckte sig på följande sätt:

"Samtidigt vill utskottet kraftigt understryka att tillkomsten av en kriminalpolitisk beredning inte fär leda till dröjsmål med genomförandet av angelägna och redan förberedda reformer. Enligt utskottets mening måste i stället i så stor utsträckning som möjligt sökas framgångsvägar som innebär att förslag i sådana hänseenden kan föreläggas riksdagen redan under innevarande riksmöte,"

Vidare påtalade utskottet att ungdomsfängelse skulle försvinna under året. Utskottet uttalade också att den tidsobestämda påföljden internering borde kunna försvinna under året. Det har gått etl par år sedan dess. Jag kan också peka på atl utskottets enhälliga betänkande är underskrivet av nuvarande justitieministern.

Det är klart att jag förstår alt det kan vara en del följdfrågor som man behöver se över, men jag tycker faktiskt atf det har förflutit så pass lång tid aft det redan borde kunna vara klart med en översyn och eft förslae om hur man

skall hantera dessa frågor. Jag vill därför fråga: Kan man nu lita på att det här Nr 153

förslaget kommer redan under hösten så att vi kan besluta om internerings- Tisdagen den

straffets upphörande under den kommande höstsessionen? 27 maj 1980

Självfallet är det svårt att i dag säga hur mycket man skall behöva göra i de____ __

andra avseendena, men jag tycker det är en sak för sig. Vad det här är fråga Q,n tidpunkten

om är ändå atl människor skall slippa få sig ådömdatidsobestäinda straff. Det för aviserad pro-

är det som är den stora frågan just när det gäller interneringsstraffets vara position om inter-

eller icke vara. Det är en enig riksdag som har sagt att det straffet bör nering
försvinna. Jag utgår ifrån att det också är justitieministerns avsikt att sä skall
ske.

Justitieministern FIÅKAN WINBERG:

Herr talman! Lilly Berganders inlägg visar atf det inte är någon skillnad i sak i våra uppfattningar. Det är ganska naturligt, eftersom både Lilly Bergander och jag står bakom det utskottsbetänkande som Lilly Bergander nämnde nyss.

Som jag inledningsvis sade, har regeringen väntat på rapporten från UNO angående det tyngre narkotikamissbrukefs omfattning. Nu har den avlämnats. Avsikten är därför att snarast ta ställning till frågan om ändring i straffskalorna för narkotikabrott,

Sorn jag också sade i svaret har denna fråga betydande beröringspunkter med just det förslag sorn har lagts fram i departernenlspromeinorian om internering. Nu är avsikten att frågan om straffskalorna för narkotikabrott inom kort skall tas upp i en departementspromemoria.

Sedan vill jag tillägga att vi har haft interneringsstraffel i vårt land i över 50 år. Jag tror det infördes 1927, Strävar vi efter att det skall försvinna - och det gör vi - bör det ske så snart som möjligt. Men betydelsen av att en sådan här reform får anstå ytterligare några månader skall kanske ändå inte överdrivas, mot bakgrund av den långa tid straffet har funnits. Det är viktigare, tycker jag, att de lagstiftningsfrågor som hänger samman med ett avskaffande av interneringspåföljden prövas så noggrant som möjligt, så atl vi får en ändamålsenlig och hållbar reglering. Jag tror nämligen att ingen är betjänt av en i hast tillkommen lagstiftningsprodukt.

Ambitionen är nu att lägga fram ett förslag fill hösten,

LILLY BERGANDER (s):

Herr talman! Självfallet är ingen betjänt av ett förslag som inte är noga genomtänkt, men jag menar nog ändå att det här arbetet, tvä år efter riksdagens enhälliga beslut att frågan skyndsamt skulle behandlas, borde vara färdigt. Jag kommer att med intresse följa den här frågans vidare utveckling. Självfallet tror jag på att det kominer ett förslag, och jag kommer naturligtvis atf se vad det innehåller och. om det behövs, återkomma i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

§ 4 Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för atf i ett sammanhang besvara dels Arne Nygrens (s) den 9 maj anmälda fråga, 1979/80:464, dels Bertd Måbrinks (vpk) den 14 maj anmälda fråga, 1979/80:482, och anförde;

Herr talman! Arne Nygren har frågat mig om jag anser att skäl föreligger att nu inrätta den specialstyrka vid Stockholmspolisen som - enligt vad det heter i frågan - tidigare skulle ha avvisats av regering och riksdag,

Bertil Måbrink har frågat om jag avser att vidta åtgärder för atl förhindra tillkomsten av en ""atompolis'".

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Bakgrunden till frågorna är aft rikspolisstyrelsen till regeringen har överlämnat två rapporter, en om polisinsatser vid skydd av kärnkraftverk och en om polisiär beredskap vid vissa allvarliga brottsliga angrepp. Förslagen i rapporterna går bl, a, ut på aft den nuvarande polispiketen i Stockholms polisdistrikt skall utökas från 132 till omkring 250 man och att det inom denna skall byggas upp en särskild insatsstyrka på ca 40 man, som med kort varsel-inom högst en timma- dygnet runt skall vara beredd att sättas in i händelse av ett allvarligt terroristangrepp mot ett kärnkraftverk eller andra från terroristsynpunkt lika intressanta anläggningar eller verksamheter. Den utökade piketpersonalen skall under normala förhållanden inte fungera som en fristående enhet utan vara inordnad i den vanliga polisverksamheten i Stockholms polisdistrikt och fördelad på de olika vaktdistriklen. Det förutsätts att personalen får särskild utbildning och utrustning.

Rikspolisstyrelsen har hemställt atf regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att förslagen skall kunna genomföras. Beslutet har fattats av rikspolisstyrelsens styrelse,

Atf vi måste ha en beredskap mot terrordåd av olika slag torde alla vara ense om. Det är också klart aft de säkerhetskrav som från denna synpunkt gör sig gällande för kärnkraftverkens del kräver särskilda överväganden. För atf få en allsidig belysning av de aktuella frågorna har jag i dagarna låtit sända ut förslaget pä remiss till bl, a, kärnkraftinspektionen, strälskyddsinstitutet samt närmast berörda länsstyrelser. Innan remissbehandlingen har genomförts är jag inte beredd atf för egen del la ställning till rikspolisstyrelsens förslag.

Låt mig för fullständighetens skull tillägga att frågan om piketverksamheten i Stockholms polisdistrikt senast behandlades vid 1977/78 ärs riksmöte (prop, 1977/78:100 bil, 5 s, 52-54, JuU 1977/78:27, rskr 1977/78:217), Det skedde på grundval av ett förslag från 1975 års polisutredning. Det nu aktuella förslaget, som inte förelåg vid den tidpunkten, kunde givetvis inte prövas av regering och riksdag i det sammanhanget.

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! Polisens önskemål att fä inrätta en specialstyrka i Stockholm är ingen ny fråga.

Den 16 september 1975 aktualiserades den första gången av polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt, som då ville samordna piketgrupperna fill en enhet direkt under polisdistriktets centrala ledning.

Den 7 december 1978 kom frågan igen, då i ett intervjuuttalande i Dagens Nyheter från Stockholmspolisen om att man planerade en specialstyrka på 132 poliser för att ta hand om terrordåd.

Och så nu, en tredje gång, kominer en moderniserad framställning om en särskild atompolis i Sverige, med en ännu större styrka - 250 man specialutrustad, specialutbildad polis-sorn skall flygtransporterasut i landet bl, a, mot terroristangrepp på kärnkraftverk.

Den första av framställningarna behandlades av 1975 års polisutredning, sorn i stort uttalade sig mot framförda önskemål. Utredningen förordade efter grundlig behandling av frågan en oförändrad organisationstillhörighet, operativt åtskilda piketgrupper med patrulleringstjänsf som normal sysselsättning men med möjlighet aft sättas in i uppgifter av mer allvarlig karaktär; terrordåd, bombhot m, m.

Utredningens förslag antogs 1978 enhälligt av riksdagen. Trots detta levde tydligen kravet på en sammanhållen kommandostyrka, och eft oförsiktigt tidningsutfalande knappt ett år efter beslutet satte ny fart i debatten. Justitieminister Romanus försäkrade då, i en frågestund den 18 december 1978, aft utredningens och riksdagens beslut läg fast och aft föreslagen utbildning för särskilda uppdrag pågick.

Mot den här bakgrunden är jag förvånad över att frågan på nytt kommer upp. Den skillnad jag ser mot fidigare önskemål år att man nu kallar styrkan för atompolis och att den skulle vara större än i tidigare resonemang och mera tungt utrustad.

Många skäl talar i dag emot det framförda förslaget. Att ytterligare koncentrera polisverksamhet för riksbehov till Stockholm skulle direkt strida mot polisutredningens förslag, och aft ytterligare vapenutrusta en kommandostyrka skulle också vara en utmaning till våld och härda tag, som inte minst polisutredningen försökte orientera bort vår polis ifrån.

Vi har i dag, trots en moderat justitieminister, stark restriktivitet i utökningen av vår poliskår. Vi vet också aft behoven av insatser mot den snabbt växande organiserade och ekonomiska brottsligheten kräver utökningar av polisresurserna på den delen,

Aft i ett sådant läge prioritera en kommandostyrka av det slag som rikspolisstyrelsen nu önskar vore olyckligt. Ett klarare besked än det som justitieministern har gett hade varit välkommet för att stilla den oro som nu flnns för den här styrkan,

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan.

Det är inte alls förvånande att rikspolisstyrelsen kommer med ett förslag om inrättande av en atompolissfyrka. Mer förvånande är att de som hårt engagerat sig för kärnkraften nu visar upp ett oskyldigt ansikte. All dokumentation visar att med kärnkraften följer en hårdare och militariserad

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

polis. Med kärnkraften följer också en intensivare övervakning av medborgarna. Detta påvisades också i debatten inför folkomröstningen, men det förnekades då av ja-anhängarna.

Det finns naturligtvis möjlighet att undvika denna utveckling och frånta dem som ivrar för en hårdare polis defta argument genoin att helt enkelt snabbt avveckla kärnkraften i det här landet. Men aft den borgerliga regeringens moderate justitieminister skall medverka fill defta är naturligtvis helt otänkbart.

Då återstår frågan om det är någon metiing med den här atompolisen. Vi har som bekant haft kärnkraffsaggregat under många år i värt land. Vi har också haft kärnkraftsmotstånd under många år. Men tror justitieministern eller rikspolisstyrelsen atf den starka motståndsrörelsen skall ockupera något kärnkraftverk i det här landet? Visserligen kommer vi atf slåss till dess atf det sista kärnkraftverket är stängt, men det kommer inte att ske under sådana former som ockupafion. Det kommer atf ske genom systematisk upplysning om kärnkraftens faror.

Jag kan infe komma ifrån misstanken atf just existensen av kärnkraftverk gör att man nu ytterligare en gång utnyttjar möjligheten aft bygga ut den militariserade polisstyrka som har inrättats tidigare; först .132 man vid piketstyrkan i Stockholm och nu ytterligare 78 man. Och så 40 man som atornpoliser. Vad blir nästa steg, herr justitieminister? Blir det att man också blandar in en viss del av militären i s. k. operativa insatser? År, herr justitieminister, rikspolisstyrelsens förslag om den s. k. atompolisen utformat så att militären måste blandas in om förslaget realiseras?

Justitieministern HAKAN WINBERG:

Herr talman! Får jag först säga atf-vilket väl alla förstår-det infe är fråga om att ha någon styrka för att övervaka medborgarna, såsom det har påståtts av Bertil Måbrink. Det är fråga om att ha en så effektiv och bra beredskap som vi kan mot eventuella terrordåd.

När det gäller frågan huruvida det här förslaget innebär någon skillnad mot den pikefstyrka som var aktuell fidigare och som Arne Nygren talade om vill jag påpeka att de förslag som nu föreligger från rikspolisstyrelsen delvis har andra utgångspunkter än det fidigare förslaget. Vad det nu i första hand gäller är att säkersfälla en tillfredsställande beredskap vid vissa allvarliga brottsliga angrepp mot kärnkraftverk eller andra från terroristsynpunkt lika intressanta anläggningar eller verksamheter. En viktig skillnad i förhållande till det förslag som år 1975 lades fram av polisstyrelsen i Stockholm är att piketen enligt det nu föreliggande förslaget inte skall samlas till en enda enhet i polisdistriktet. Enligt 1980 års förslag behålls den nuvarande uppdelningen på vaktdistrikten 1 och 3. Huvudparten av de planerade personalförstärkningarna fördelas på de fyra övriga vaktdistrikten. Det är endast i en akut situation - vid ett angrepp på eft kärnkraftverk eller liknande - som den föreslagna speciella inbrytningsstyrkan avses träda i funktion. Vid tjänstgöring utanför Stockholm fordras rekvisition från lokal eller regional polischef i den ordning som gäller för polisförstärkning i allmänhet.

Jag vill betona, herrtalman, att jag nu inte vill föregripa ställningstagandet i det här ärendet genom något uttalande i sakfrågan innan ärendet har remissbehandlats. Men så mycket kan jag säga att skillnaderna i förhållande till det tidigare förslaget ändå är så stora att jag anser atf ärendet måste kunna prövas förutsättningslöst.

ARNE NYGREN (s):

Herrtalman! Bertil Måbrink gjorde det en aning enkelt för sig. Han sade: Avveckla kärnkraften, så slipper vi specialstyrkorna! Jag vill säga fill Berfil Måbrink atf de förslag det här gäller hade väckts långt före den nu pågående debatten om kärnkraften.

Skillnaden mellan det förslag som nu föreligger och fidigare förslag är atf man nu för"eslår en något större styrka och en tyngre beväpning för denna styrka - det är rikfigt. Men det var egentligen på dessa punkter som polisutredningen en gång i tiden var särskilt skeptisk; utredningen menade att det här skulle man nog akta sig för.

I förslaget ligger ju 50 nya polismanstjänster fill Stockholm och en utökad polisstyrka på kärnkraftsorterna. Detta strider, som jag framhöll i mitt första inlägg, direkt mot vad vi sade i polisutredningen - aft vi på alla sätt skulle försöka flytta polisverksamhet frän Stockholm ut till landsorten. Enligt förslaget skulle det bli en ytterligare koncentration fill Stockholm.

Sedan vill jag gärna fråga jusfitieministern om inte ändå t. o. m. justifieministern är beredd atf säga att om vi får utökade resurser hos polisen, så måste de användas i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, där vi har de verkligt stora och viktiga kraven.

Att det talas om atf man skulle börja transportera personal med marinens helikoptrar ut till ytterområdena - och atf föreslagna åtgärder skulle kosta 5 milj. kr. - är väl ytterligare ett bevis för att det i en kärv fid skulle vara fråga om en märklig prioritering.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag skall inte polemisera mot Arne Nygren, men jag kanske kan säga att han får läsa på litet bättre.

Herr justitieminister! I mitt första inlägg sade jag att vi har haft kärnkraftsaggregat under många år, och de fanns även pä den tiden - under 1970-talet - när den internationella terrorismen stod pä sin höjdpunkt. Det kan vi väl ändå vara överens om.

Sedan kan vi dra vissa lärdomar från andra länder - Västtyskland, Frankrike och Schweiz. Hur har man där använt den s. k. atompolisstyrkan? Jo, vid enorma sammandrabbningar med demonstranter, varvid inte bara massor med människor på båda sidor skadats allvarligt utan också många dödats. Och vad är det som säger att just vi inte skulle ta efter samma modell? Vi har ju från dessa länder tagit mönstret för atompolisstyrkan.

Dessutom har vi tagit exempel från dens. k. Deltapolisstyrkan i Oslo. Den har kommit till för atf skydda oljeplatfformarna. Vad används den gruppen till i dag, herr justitieminister? Jo, det är den som i dag slåss mot ungdomarna

4 Riksdagens protokoll 1979/80:152-153

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

på "'Karl Johan" i Oslo - trots att man ursprungligen sade atf den infe skulle användas på det sättet. Rikspolischefen har också i TV sagt att det är därifrån som vi har tagit exempel när det gäller den s. k. atompolisen.

Till sist, herr talman! Frågan skall prövas förutsättningslöst, säger justitieministern. Innebär det att riksdagen grundligt fär ta ställning till den här frågan innan specialstyrkan inrättas?

Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Arne Nygren vänder sig mot att det skulle bli en väldig koncentration av polismän till Stockholm. Jag kan möjligen hålla med honom om att drygt 200 tjänster ter sig som väldigt mycket. Men vi skall komma ihåg att så mycket behövs för atf nian skall kunna ha 40 man i tjänst dygnet runt; sådana är ju de arbetsfidsregler som gäller.

Jag vill också påpeka för båda frågeställarna att bakom förslaget står en såvitt jag vet enhällig rikspolisstyrelse, där ju företrädare för de fyra stora partierna i riksdagen ingår.

Får jag sedan säga till Bertil Måbrink, om jag nu skall gå in en aning på vad den här specialstyrkan skall syssla med, att enligt förslaget är förutsättningen för att en sådan här styrka skall användas aft den händelse som inträffat innefattar eft allvarligt brottsligt angrepp - som innebär eft nödläge -, övervägande fara för liv och hälsa, omfattande egendomsskada eller avsevärd miljöfara som gör inbrytningshjälp nödvändig pä grund av att det primäransvariga polisdistriktet och förstärkningsdistrikten saknar erforderliga resurser. Vi skall komma ihåg att det är polisens uppgift här i landet att svara för ordning och säkerhet, och då måste polisen också ha de resurser vi kan ställa till förfogande för att den skall klara detta arbete.

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! En fråga som justitieministern inte ägnat någon uppmärksamhet i svaret är tankegångarna bakom rikspolisstyrelsens framställning om en särskild specialutrustning, nya förstärkningsvapen och precisionsvapen. Det är ändå tankegångar som helt strider mot de förslag polisutredningen presenterade.

När det gäller koncentrationen av polisverksamheten till Stockholm har polisutredningen kommit ined förslag om betydande utflyttning av polisverksamhet frän huvudstaden. Skulle vi samtidigt med alt det förslaget behandlas i riksdagen också ta ställning till frågan om atl flytta ytterligare polisverksamhet hit?

Jag vill gärna understryka Bertil Måbrinks fråga till justitieministern: Kommer vi verkligen atf få förslaget fill riksdagen innan ett avgörande skall träffas?

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Arne Nygren har upprepat min frågeställning. Jag tror det är viktigt att justitieministern säger vad han menar när han talar om förutsättningslös prövning. Innebär det att riksdagen får möjlighet att nagelfara förslaget?

Det är en sak vad man säger att piketstyrkan skall användas till, en annan vad som händer i verkligheten. Om infe jag har alldeles fel hade rikspolisstyrelsen, när man första gången lade fram sitt förslag om piketstyrkan, en lång lista på vad den skulle kunna användas fill, t. ex. mot barnstugegrupper, mot förstamajdemonslrafioner och en mängd sådana åtgärder. Att så blir fallet visar sig internationellt - justifieministern har inte kommenterat vad som hänt i Frankrike, Västtyskland och Schweiz - och det visar sig i Norge genom den s. k. Deltapolisgruppen. Rikspolischefen säger att det är därifrån vi tagit exemplet. Den gruppen skulle bara användas när det gällde oljeplattformarna. Den används i dag mot arbetslös ungdom i Oslo.

Justifieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Det är riksdagen som beslutar om tilldelning av ytterligare resurser, så det är självklart att en sådan fråga alltid underställs riksdagens prövning.

Arne Nygren tar upp frågan om vapen. Såvitt jag vet är det ett fåtal speciella precisionsvapen arbetsgruppen föreslår. Jag upprepar atf jag inte tagit ställning i sak, utan vi skall genom den pågående remissomgången se hur mycket som behövs. Men det måste väl ändå rent allmänt vara så aft om vi ger polisväsendet vissa uppgifter, atf svara för viss ordning och säkerhet här i landet, så skall också de som har uppgifterna ha de resurser vi kan ge dem för att klara uppdraget. Det är nödvändigt för att de skall kunna skydda och hjälpa allmänheten. Jag vill också påpeka att det här även gäller arbetar-skyddsfrägor för de enskilda polismän som får de här uppgifterna. Jag vill därför upprepa det jag sagt tidigare, nämligen att frågan bör, efter remissbehandlingen, bedömas förutsättningslöst av regeringen och med inriktning på - vilket jag tror att vi alla kan vara överens om - att vi skall kunna få till stånd ett så gott skydd som möjligt mot terrorangrepp gentemot de anläggningar vi talar om.

BERTIL MÅBRINK (vpk): Herr talman! Det här är faktiskt en mycket allvarlig fråga. Det är inte bara jag som ser den på det sättet. Eft stort antal organisationer och många människor här i landet är illa berörda av förslaget om piketstyrkan. De var illa berörda redan när den första styrkan kom till.

Det handlar fakfiskt om demokrati och ett öppet samhälle. Det är riktigt atf 40 % eller mer än 40 % av landefs befolkning är motståndare fill kärnkraft. De kommer atf demonstrera och upplysa folk om kärnkraftens farlighet. Det är beklagligt att de som har regeringsmakten i det här landet bemöter det motståndet med den s. k. hårda filosofin. Det leder inte till att bevara och bygga ut demokratin. Det leder inte till det öppna samhälle som majoriteten av människorna i det här landet vill ha utan snarare till motsatsen.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Om inrättande av en specialstyrka vid Stockholmspolisen

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 153 § 5 Föredrogs och hänvisades

Tisdagen den Mofionerna

27 maj 1980 1979/80:2077 till skatteutskottet

1979/80:2078 till finansutskottet

Åtgärder mot 1979/80:2079 yrkande 1 fill finansutskottet
Sydafrika m. m. ' övrigt fill skatteutskotfef

§ 6 Föredrogs men bordlades åter Justitieutskottets betänkanden 1979/80:43 och 44 Utbildningsutskottefs betänkande 1979/80:34 Jordbruksutskottets betänkanden 1979/80:46 och 48 Näringsufskottets betänkanden 1979/80:.59-61 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:25

§ 7 Åtgärder mot Sydafrika m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1979/80:27 med anledning av motioner om åtgärder mot Sydafrika m. m.

I detta betänkande behandlades mofionerna

1979/80:360 av Olle Wästberg i Stockholm m. fl. (fp), vari hemställts aft riksdagen hos regeringen begärde en utredning med uppgift

1. aft följa och bedöma fillämpningen av invesferingsförbudet i Sydafri
ka,

2. att kartlägga möjligheterna till en vidgning av de ekonomiska
sanktionerna mot Sydafrika.

1979/80:617 av Knut Wachtmeister m. fl. (m),

1979/80:1128 av Olof Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-3 och 5) hemställts

1. att riksdagen begärde atl regeringen undersökte möjligheterna atf
införa förbud mot teknologiöverföring frän Sverige fill Sydafrika i enlighet
med vad i mofionen anförts,

2. atf riksdagen begärde aft regeringen fog initiativ till överläggningar med regeringarna i Danmark och Norge i syfte atf lägga ned SAS flyglinje för persontrafik till Sydafrika,

3. atf riksdagen begärde atf regeringen fog initiafiv fill internafionella aktioner för att isolera Sydafrika i FN och andra organ så som angivits i motionen,

5. att riksdagen skulle anhålla hos regeringen att i övrigi beakta vad i mofionen anförts bl. a. vad beträffade samhälleliga informationsinsatser och

52 1979/80:1135 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvift nu var i fråga

(yrkandena 1-6 och 8-11) hemställts

1. att till mofionen fogade förslag till lag om ekonomisk bojkott av Nr 153 Sydafrika skulle antas av riksdagen och ersätta lagen (1979:487) om förbud Tisdagen den mot investeringar i Sydafrika och Namibia, 27 maj 1980

2. aft riksdagen skulle anhålla atf regeringen i internafionella organ --------------

kraftfullt fördömde Sydafrikas och Rhodesias brutala angrepp på frontsta- Åtgärder mot
terna. Sydafrika m. m.

3. atf riksdagen skulle anhålla att regeringen kontaktade de nordiska regeringarna för atf få med dem på dessa fördömanden,

4. att riksdagen skulle anhålla att regeringen agerade för uteslutning av Sydafrika ur lAEA,

5. atf riksdagen skulle anhålla aft regeringen fördömde Västtyskland och Frankrike för deras kärnkrafts- och kärnvapensamarbete med Sydafrika,

6. att riksdagen hos regeringen begärde förslag som innebar att all
försäljning av licenser och patent som kunde komma den sydafrikanska
vapenindustrin till nytta förbjöds,

8. att riksdagen hos regeringen begärde förslag till lag innebärande att all sydafrikansk annonsering och rekrytering av personal i Sverige förbjöds,

9. att riksdagen uttalade att det till beskickningarna i södra Afrika borde sändas personal som kunde förväntas vara kvalificerad att följa isoleringslinjen gentemot rasistregimerna.

10. att riksdagen skulle anhålla att regeringen fördömde England och Smith-Muzorewa-regimen för deras broft mot Londonöverenskommelsen, inkl. vägran att släppa de polifiska fångarna,

11. att riksdagen skulle anhålla atf regeringen sände opartiska observatörer fill Rhodesia för att rapportera om oegentligheter under de stundande valen.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1. som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet med anledning av
motion 1979/80:360 yrkande 1 anfört om en genomgång av fillämpningen av
lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia,

2. avslå mofion 1979/80:617 angående ändring av dispensreglerna för
investeringar i Sydafrika och Namibia,

3. som sin mening ge regeringen fill känna vad utskottet med anledning av
motion 1979/80:360 yrkande 2 och mofion 1979/80,; 1128 yrkande 1 anfört om
behovet av en kartläggning av möjligheterna att på angivet sätt vidga
sanktionerna mot Sydafrika,

4. avslå motion 1979/80:1128 yrkande 2 angående överläggningar om nedläggning av SAS flyglinje för persontrafik fill Sydafrika,

5. förklara motion 1979/80:1128 yrkande 5 angående samhälleliga informationsinsatser besvarad med vad utskottet anfört,

6. avslå mofion 1979/80:1135 yrkande 1 med förslag till lagom ekonomisk bojkott mot Sydafrika,

7. avslå mofion 1979/80:1135 yrkande 6 angående förbud mot försäljning

av licenser och patent, 53

Nr 153 8. avslå motion 1979/80:1135 yrkande 8 angående sydafrikansk annonse-

Tisdagen den •"'"§ °'-' rekrytering av personal,

27 mai 1980 9- a'vslå motion 1979/80:1135 yrkande 9 angående personalen vid

_____________ beskickningar i södra Afrika,

Åtsärder mot ' förklara motion 1979/80:1128 yrkande 3 om internationella aktioner

Sydafrika m m "°' Sydafrika besvarad med vad utskottet anfört,

11. avslå motion 1979/80:1135 yrkande 4 angående uteslutning av Sydafrika ur lAEA,

12. avslå motion 1979/80:1135 yrkandena 2 och 3 med begäran om regeringsutfalanden mot Sydafrika och Rhodesia,

13. avslå motion 1979/80:1135 yrkande 5 med begäran om fördömande av Västtyskland och Frankrike för visst samarbete med Sydafrika,

14. avslå mofion 1979/80:1135 yrkande 10 med begäran om fördömande av Storbritannien och Smith-Muzorewa-regimen för broft mot Londonöverenskommelsen,

15. avslå motion 1979/80:1135 yrkande 11 angående observatörer fill
Rhodesia.

Reservation hade avgivits beträffande SAS flyglinje tiU Sydafrika av Gertrud Sigurdsen, Sture Palm, Mats Hellström, Sture Ericson, Jan Bergqvist, Carl Lidbom, Axel Andersson (alla s) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen skulle med bifall till motion 1979/80:1128 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört angående överläggningar om nedläggning av SAS flyglinje för persontrafik till Sydafrika.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av Allan Hernelius, Ingrid Sundberg och Sten Sture Paterson (alla m).

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! Då riksdagen nu går atf besluta med anledning av eft antal motioner om åtgärder mot Sydafrika sker det mot bakgrunden av ökad polariseringoch skärpning av raskonflikten i Sydafrika. Tidningarna berättar om strejker, demonstrationer och oroligheter, i Kapstaden och på andra håll. Kravet att den sedan 17 år fängslade ANC-ledaren Nelson Mandela skall friges reses med förnyad kraft. Det jäser pä nytt i Soweto. Sydafrika förefaller att gå mot en ny het sommar liknande den 1976.

Samtidigt har den senaste tiden ingått rapporter om att sydafrikanska mark- och flygsfridskraffer överfallit Angola i raider som kostat många människoliv. Senast i förra veckan förekom en svår attack. Det flnns skäl att den svenska regeringen och alla parfier i den svenska riksdagen tar fillfället i akt att med kraft fördöma denna brutala aggression mot ett fredligt grannland som hävdar sitt oberoende i förhållande till Sydafrika.

Herr talman! Sedan Zimbabwe blivit självständigt står Sydafrika nu helt
54 isolerat på den afrikanska kontinenten. Det råder inte något tvivel om att den

vita minoritetsregiinen en dag kommer att försvinna också i Sydafrika. Det Nr 153

kan ta lång tjd. Det kan ta mycket lång tid, men det kommer att ske av det Tisdagen den

enkla skälet att en förtryckarregim som brännmärker och förföljer männis- 27 mai 1980

kor från födelsen på grund av deras hudfärg och som förvandlar majoriteten _

av folket till utlänningar som behöver pass och uppehållstillstånd i sitt eget Åtgärder mot land i längden inte kan överleva. Därtill är människornas frihetslängtan för Sydafrika m. m stark.

Men regimen i Pretoria förstår fortfarande inte att dra de nödvändiga slutsatserna av utvecklingen. Reformer som gär på djupet är främmande t. o. m. för "duvorna" i det vita parlamentet. Längre än till aft ta bort några av de mest ytliga och iögonfallande uttrycken för rasåtskillnadspolitiken tycks ingen i det härskande partiet vilja gå. Den sydafrikanska unionen har på sistone tack vare guldrushen haft lysande tider, men de ökade statsinkomsterna satsas inte på att förbättra villkoren för den svarta majoriteten utan på atf rusta upp militären och ordningsmakten och sänka skatterna för de vita.

Den vita minoriteten i Sydafrika förskansar sig bakom propagandan om dess eget land som en civilisationens utpost i Afrika, ett bålverk mot kommunismen. De som kämpar mot regimen i Pretoria stämplas som terrorister och Sovjetagenter.

En av dem som i åratal besfåtts med dessa epitet är det fria Zimbabwes ledare, Robert Mugabe. Därför måste den måttfullhet som Mugabe visat prov på alltsedan den förkrossande valsegern i februari ha verkat lika överraskande och förvirrande för en sydafrikansk publik som för den vita minoriteten i själva Zimbabwe.

Dag ut Och dag in hade propagandan förkunnat att en seger för Mugabe var liktydigt med skoningslös hämnd, blodbad och kaos. De kristna kyrkorna skulle komma att brännas ned, vita barn mördas och vita kvinnor våldtas av Mugabes blodtörstiga anhang. Så sade både lan Smith och biskop Muzorewa. I stället har det, åtminstone hittills, blivit en politik präglad av vilja till försoning och fredlig återuppbyggnad. Den befarade massutvandringen av vita har uteblivit.

För min del är jag övertygad om att denna återhållsamhetens polifik kan komma att få en kraftigt demoraliserande verkan på apartheidpolitikens anhängare i Sydafrika, om Mugabe klararatt hålla fast vidden. Aft i handling visa aft det, även efter sju år av blodigt och bittert raskrig, går att med fredliga medel bygga upp ett anständigt samhälle med plats för olika raser skulle sannolikt vara det största bidrag som Zimbabwe kunde lämna till underminerandet av den vita förtryckarregimen i Sydafrika. Därmed är inte sagt att jag för ett ögonblick underskattar de svårigheter som Mugabe kan komma aft möta att stå emot trycket på snabba och radikala förändringar frän otåliga landsmän, som alltför länge levt under rasdiskrimineringens orättvisor.

Herr talman! I den situation som nu råder är det av yttersta vikt atf
omvärlden ger Zimbabwe allt stöd i återuppbyggnadsarbetet och samtidigt
ökar trycket på Sydafrika. Ett skärpt världsläge och dramatiska händelser i
andra delar av världen fär inte föranleda oss aft minska vårt engagemang i 55

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

södra Afrikas frigörelse.

Hittills har emellertid militära och ekonomiska stormaktsintressen ständigt stått i vägen för ansträngningarna att finna rättvisa lösningar på polifiska problem i södra Afrika. Alla fördömer apartheidpolitiken och Sydafrikas olagliga ockupation av Namibia. Men ingenting görs.

I resolution efter resolution uppmanar FN;s generalförsamling säkerhetsrådet att besluta om sanktioner mot Sydafrika. Förra året antogs t. o. m. i generalförsamlingen en resolution om sanktioner mot Sydafrika på grund av dessNamibiapolitik, med 118 röster mot 0. 118 mot O! Men i säkerhetsrådet händer ingenting. Varje försök att skrida fill handling stupar på veto eller hot om veto från samma stormakter som i generalförsamlingen skamset lägger ned sina röster i stället för aft stå upp för sina intressen och sina åsikter.

Vi vet alla aft oboffärdiga stormakters förhinder har att göra med Sydafrikas mineraltillgångar och landets militärstrategiska betydelse för USA och västalliansen. Denna betydelse har väl tyvärr snarast ökat när USA nu är i färd med aft bygga upp en gigantisk utryckningsstyrka, en Rapid Deploymenf Force, med uppgift bl. a. att säkra amerikanska maktpositioner i Indiska oceanen och Persiska viken.

Men - låt det vara alldeles klart! - det kommer inte att ha gagnat västvärldens långsiktiga intressen aft de som hade möjligheter atf förkorta lidandet för miljoner människor, i det längsta satt med armarna i kors och nöjde sig med fördömanden i ord sorn motsades av handlandet i sak. Priset för kortsiktiga militära och ekonomiska fördelar kan komma att visa sig högt. Ju längre de nödvändiga förändringarna i Sydafrika dröjer, desto blodigare kommer upplösningen att bli. Ju mindre västvärlden gör för att driva fram förändringarna, desto besvärligare blir våra förbindelser med Sydafrika den dag landet blir fritt. Vill det sig riktigt illa kan resultatet av all overksamhef och alla veton bli att ett fritt Sydafrika kastas i armarna på Sovjet,

Det låsta läget i säkerhetsrådet är förklaringen till att några länder i världen, däribland Sverige, vidtagit ensidiga, nationella åtgärder i syfte att åstadkomma en isolering av Sydafrika. Den praktiska effekten av dessa åtgärder är kanske infe stor, men avsikten med dem är ju också främst atf de skall verka opinionsbildande. De utgör ett besked till de svarta i Sydafrika och Namibia aft omvärlden inte har glömt dem och aft det även bland rika länder på avlägsna kontinenter finns några sorn är beredda aft i handling visa sin solidaritet. Självfallet är det vår strävan atf nationella åtgärder sä snart som möjligt skall ersättas med internationella sanktioner, som kan få en helt annan praktisk betydelse. Men för dagen är bara nationella åtgärder en politisk möjlighet.

Förra året införde Sverige en lag med förbud mot investeringar i Sydafrika. Det skedde på socialdemokratiskt initiafiv, sedan de svenska företagen under lång tid hade nonchalerat rekommendationer, som utfärdats av tre svenska regeringar efter varandra, att företagen borde trappa ner sina investeringar i Sydafrika.

Lagen är så färsk - den trädde i kraft den 1 juli förra året - att vi ännu inte vet om den har haft den avsedda effekten aft stoppa de svenska företagens

expansion på den sydafrikanska marknaden. Det invändes redan när lagen Nr 153

kom till atf den var svårtolkad och öppnade stora kryphål. Orn jag minns rätt Tisdaeen den

erkändes dessa tekniska brister också av lagens tillskyndare - i varje fall 27 mai 1980

gjorde jag det. Men sorn jag såg det fanns det å andra sidan goda __

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

kontrollmöjligheter, eftersom företagen ålades alt öppet, inför offentligheten redovisa hur deras verksamhet i Sydafrika utvecklade sig i fråga om omsättning, vinst, antal anställda osv. Givetvis måste vi noga följa utvecklingen, och om det visar sig att företagen kringgår lagen får väl statsmakterna besluta om de skärpningar som kan behövas. Jag tror emellerfid aft det var klokt att inte genast slå till med ett drastiskt, undantagslöst förbud, sorn kunnat få stora skadeverkningar för enskilda företag utan att nämnvärt öka lagens politiska betydelse.

Frågan om behovet av en eventuell skärpning av investeringsförbudet får vi återkomma fill när vi har fått den redovisning för utfallet av lagen som regeringen enligt förarbetena är skyldig att årligen ge riksdagen. Den fråga vi nu står inför är en annan. Den gäller om vi bör gå vidare med ytterligare ensidiga svenska isoleringsåtgärder mot Sydafrika i den mån sådana åtgärder är förenliga med vårt lands internationella åtaganden i GATT och i andra sammanhang.

Grundtanken i den socialdemokratiska partimotionen i detta ärende är aft Sverige även genom ensidiga svenska åtgärder bör bidra fill att successivt öka trycket på Sydafrika. Därför föreslår vi nu sådana ting som att regeringen skall undersöka möjligheterna att komplettera investeringsförbudet med ett förbud mot teknologiöverföring frän Sverige till Sydafrika och att regeringen skall ta inifiativ till överläggningar med regeringarna i Danmark och Norge i syfte att lägga ned SAS flyglinje för persontrafik till Sydafrika.

Det är glädjande atl utskottet i själva principfrågan följer den socialdemokratiska partimotionen. Utskottet säger klart och tydligt ifrån, att det finns "anledning för Sverige atf pröva möjligheterna att gå vidare med åtgärder mot Sydafrika, också pä det bilaterala området". Man accepterar också tanken på en inventering som skall kunna "ge en bild av möjligheterna för åtgärder som skulle kunna komplettera investeringsförbudet, bl. a. vad avser tekniska sainarbetsavtal, patent och licenser". Därmed får väl vårt yrkande såvitt gäller teknologiöverföringen i sak anses tillgodosett.

Däremot är utskottsmajoriteten infe med på noterna när del gäller förslaget beträffande SAS persontrafik på Sydafrika.

Utskottsmajoritetens ställningstagande på den punkten är lika kategoriskt
som svårförenligt med dess egen principinställning när det gäller ensidiga
svenska åtgärder i övrigt, Utskottsmajoriteten säger: "'En isolerad aktion
skulle ha obetydlig eller ingen verkan på Sydafrika och dess apartheidpolitik
och sannolikt endast medföra aft andra länders flygbolag övertog den trafik
SAS nu upprätthåller-- ,"

Förlåt, men skulle inte exakt samma motivering kunna användas mot det investeringsförbud som ni själva - eller åtminstone flertalet av er borgerliga här i kammaren - godtar? Vem har någonsin föreställt sig att Sydafrika skulle ändra sin aparfheidpolitik enbart på grund av atl den svenska riksdagen

Nr 153 tvingar de svenska företagen i Sydafrika att dra ner sina investeringar? Och

Tisdagen den finns inte just den risken att andra länders företag tar över de marknadsan-

27 maj 1980 delar i Sydafrika som svenska företag till äventyrs kan komma att förlora på

_____________ grund av investeringsförbudet?

Åtgärder mot '" frestas atf fråga: Är ni eller är ni inte för det investeringsförbud som

Sydafrika m. m flertalet av er varit med om att rösta igenom här i riksdagen? Skall nian över

huvud taget försvara ensidiga svenska sanktioner mot Sydafrika får man väl försöka se dem i ett större perspektiv och lägga mer vikt vid opinionsbildande och andra liknande polifiska effekter än ni tycks villiga atf göra när det gäller SAS persontraflk på Sydafrika,

Förmodligen skulle det vara en fcirlust för SAS att behöva dra in persontrafiken pä Johannesburg, Men samtidigt är det knappast tilltalande att ett av de skandinaviska regeringarna ägt flygbolag uppmuntrar turism pä Sydafrika, lockar människorna till safari och bad i ett land vars turistnäring lever högt pä den rasdiskriminering som är ryggraden i Sydafrikas samhällssystem. Att motarbeta den turismen borde vara en naturlig uppgift för dem som vill isolera Sydafrika, och det är dessutom en åtgärd som skulle uppmärksammas och i sin män kunna fä en opinionsbildande verkan.

Den borgerliga argumenteringen är sä egendomlig och motsägelsefull på den här punklen att jag måste fråga mina borgerliga kolleger i utrikesutskottet vad de menar-dvs, en av er, Allan Hernelius, kan jag utesluta ur den frågesporten, Hans ställning är klar, I eft särskilt yttrande, vars innehåll är sådant att det i verkligheten är en reservation i en viktig utrikespolitisk principfråga, påminner moderaterna om atf de förra året röstade mot investeringsförbudslagen och tillägger atf deras mening är att Sverige och svenska intressen gagnas bäst av att - och jag citerar igen - "inga avsteg görs frän principen att svenska sanktioner riktade mot visst land bör bygga på av FN:s säkerhetsråd fattade beslut eller rekommendationer". Skälet till att moderaterna föredragit det särskilda yttrandets form framför reservationens är uppenbarligen att de velat slippa att i en omröstning här i kammaren manifestera borgerlig oenighet i en viktig utrikespolitisk fråga.

Men mot bakgrunden inte minst av delta moderafyttrande måste jag fråga folkpartisterna och centerpartisterna i utskottet: Menar ni allvar med ert uttalande att ni är för ytterligare ensidiga svenska sanktionsåtgärder mot Sydafrika? Eller är det bara en läpparnas bekännelse, en politik med praktiska förhinder sä snart principen skall omsättas i konkreta beslut? Är ni förhindrade att förverkliga den politik som ni i och för sig bejakar, därför att ni sitter fast i trepartiregerandets garn och ytterst mäste böja er för moderata veton?

Herr talman! Det är litet frist att behöva dra fram partiskillnader i ett
ärende som detta, I och för sig är det ju glädjande att vi är ense om åtskilligt i
riksdagen när det gäller Sydafrikapolitiken, Vi är ense om att stödja en
internationell strategi som går ut på att isolera Sydafrika för att den vägen
tvinga fram förändringar i aparfheidpolitiken. Vi är ense om att Sverige bör
spela en aktiv roll i FN för att försöka fä till stånd internationella sanktioner
58 mot Sydafrika,

Det hade varit bra om vi också hade varit ense om att Sverige - när Nr 153 säkerhetsrådet nu är lamslaget av stormaktsveto - bör vidta ensidiga Tisdagen den sanktioner mot Sydafrika på olika områden. Det hade varit bra om vi hade 27 maj 1980

varit ense om att Sydafrika är ett så motbjudande särfall att ett undantag är

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

motiverat när det gäller den allmänna svenska inställningen till sanktioner. Den inställningen är ju som bekant att vi vanligen ställer upp bara när säkerhetsrådet så begär. Men här är det alltså enligt mångas mening fråga orn ett så motbjudande särfall att ett undantag är motiverat, inte bara när det gäller en lag om invesferingsförbud utan också beträffande andra ensidiga svenska åtgärder sorn kan vara för'enliga med våra internationella åtaganden. Men tyvärr sträcker sig inte enigheten så långt. Och tyvärr år tydligen den majoritet som finns i den svenska riksdagen i denna fråga f, n, blockerad av att moderaterna sitter med i regeringen. Del är att beklaga.

Herr talman! Jag ber med dessa ord att få yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen till utrikesutskottefs betänkande om åtgärder mot Sydafrika,

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Rasistregimen i Sydafrika trängs alltmer tillbaka. Det har varit en glädjande utveckling under 1970-talets sista år. Regimer som de portugisiska kolonialmakterna i Mogambique och Angola har fått ge vika för folkligt stödda och fotade regimer. Allra senast har Zimbabwe efter många år av hårda strider kunnat proklamera sig sorn en fri stat.

Bakom alla dessa strider under 1970-talet, hela tiden uppbackande reakfionens och rasismens krafter i södra Afrika, har makthavarna i Sydafrika legat. Nu isoleras de alltmer, men fortfarande upprätthåller de inom det egna landet ett hårt förtryck. De upprätthåller kontrollen över Namibia, trots upprepade resolutioner från FN om att de skall godkänna landets självständighet. De struntar helt och hållet i sådana yttranden från internationella fora och driver sin egen politik så länge de kan. De släpper inte en tum av sin rasisfpolitik utan att de blir tvingade till det med våld.

De har försökt, som vi alla känner till, att legalisera sin statsbildning. De har försökt att framställa sig som demokratiska, med hjälp av olika skenbara åtgärder. Men vi känner deras rätta ansikte och vet vad de står för.

Jag tycker det var glädjande att höra Carl Lidboms anförande, som var eft klart ställningstagande för befrielsekampen i södra Afrika och en brännmärkning av de krafter som sätter sig emot alla internationella överenskommelser och resolutioner.

Vi har-i vänsterpartiet kommunisterna i många år hävdat aft det måste vidtas åtgärder mot Sydafrika för atf tvinga makthavarna att släppa sin oresonliga och härda politik. Länge var vi ensamma om att driva det kravet.

Slutligen fick vi förra året en lag om förbud mot investeringar. Den var genomskinlig på många sätt. Det fanns många undantagsbestämmelser. Det fanns rika möjligheter att kringgå lagen för de svenska företagen så att de fortsättningsvis kunde bedriva och även bygga ut sin verksamhet i

Nr 153 Sydafrika,

Tisdagen den lagen var trots allt ett framsteg. Den hade också, som berörts i

27 mai 1980 samband med diskussionen orn lagen, stor politisk och internationell

_____________ betydelse. Den visade nämligen att ett enskilt land som Sverige verkligen kan

Åtgärder mot '' sådant inifiativ, Defta stred mot vad som tidigare hade hävdats i inånga

Sydafrika m m debatter i denna kammare.

Men som man kunde förutse hade lagen alltså många brister. Vi vet att företag. I, ex, Alfa-Laval, har fått dispenser för att bygga ut och göra nyinvesteringar i Sydafrika och atf företaget har ökat sin produktionskapacitet. Vi vet också aft fler ansökningar av liknande slag är på väg. Vi har därför från vpk hävdat alt det måste bli en betydande skärpning, och vi har i motion 1135 lagt fram ett förslag till ny lag som är betydligt strängare och mera långtgående än den nuvarande lagen.

Men vår motion berör inte bara företag utan över huvud taget de mellanfolkliga förbindelserna, där Sverige måste ta ytterligare initiativ. Vi kräver förbud mot utbyte av teknologi, överförande av licenser, utbyte på det kulturella området och på inånga andra områden där nu normala mellan-statliga förbindelser finns. Det finns ingen anledning för Sverige att upprätthålla sådana normala mellanstatliga förbindelser med en rasistregini som den i Sydafrika, Det är detta vi har velat peka på i vår motion.

En annan viktig fråga i sammanhanget är det internationella vapenenibar-got rnot Sydafrika, Vi vet aft FN:s embargo under många ar konsekvent har kringgåtts av framför allt västmakterna med Frankrike och Storbritannien i spetsen. Det har skett i uppenbar strid mot deras uppslutning bakom beslutet om vapenembargot. Vapen från dessa makter och även från andra stater har kommit in i Sydafrika, Landet har fått fillgång till teknik och kunnat bygga ut sin armé och krigsmakt med hjälp av just dessa västmakter.

Tyvärr har även Sverige och svenska företag dragits in i denna hantering. Man bör därför naturligtvis vidga begreppet till krigsmateriel och inte bara tala om vapenmateriel. Vi vet att företag som SKF knyts upp av sydafrikanska lagar enligt vilka de är skyldiga att leverera till den sydafrikanska armén, att hålla i gång produktionen av en sådan livsviktig krigsmaterielvara som just kullager. Sä länge SKF har kvar sin verksamhet i Sydafrika kommer den sydafrikanska krigsmakten att kunna profitera på det tekniska kunnandet hos detta stora svenska företag med internationell verksamhet.

Vi vet också att svenska vapen via tredjepartsöverenskommelser sipprar in i Sydafrika, Vi kommer ganska snart att ha en ny debatt om vapenexporten i riksdagen, och då får vi ta upp dessa frågor igen. Det är alldeles klart att exempelvis Boforskanoner kommer in i Sydafrika via just licenser eller tredjehandsöverföringar av sådana vapen och sådan materiel.

Vi får dessutom via internationella kontakter ständigt rapporter om att

sydafrikanska vapen och rådgivare dyker upp på de mest oväntade ställen i

världen - och alltid som stöd till reaktionära regimer som befinner sig i strid

med progressiva rörelser eller befrielserörelser av olika slag. Vi vet t, ex, att

60 sydafrikanska vapen i stor mängd har dykt upp i Västra Sahara, där Marocko

har fått köpa vapen från Sydafrika och har använt dem mot Polisario, Vi vet ''' '-

atf sydafrikanska vapen och rådgivare finns i Guatemala i Mellanameri- Tisdagen den

ka, 27 maj 1980

Sydafrika utnyttjar alltså västmakternas kringgående av vapenembargot -----

till att i sin tur exportera vapen och militär teknik och skicka militära Åtgärder mot rådgivare för atf stötta reaktionära regimer och stater på olika platser i hela Sydafrika m. m. världen, Dettaär något som vi bör uppmärksamma mer än vad vi tidigare har gjort.

Vi har också i vår motion tagit upp frågan om spridning av kärnvapenteknik via den s, k, fredliga användningen av kärnkraft, Sydafrika är ett av de länder i världen som anses fullt kapabelt att bygga upp - i den män man inte redan har gjort det-ett eget atomvapen. Landet har fått en mycket värdefull hjälp till detta av stater som Västtyskland och Frankrike, som har hjälpt det att bygga upp ett kärnprogram vilket har möjliggjort för Sydafrika att kunna utveckla denna vapenteknik.

Vi har också sett hur det i svenska tidningar har dykt upp värvningsannonser, där man försöker värva svenska kärnkraftstekniker fill Sydafrika, Utskottet tar upp defta i sin skrivning och håller med om atf det är ett obehagligt faktum, rnen man anser aft det inte finns några möjligheter atf aktivt och konkret göra någonting åt saken. Vi anser atl utskottet inte så lätt borde ha släppt den frågan ifrån sig. Det finns ingen anledning för Sverige aft tillåta annonsering efter tekniker sorn skall arbeta i rasislregimens kärnkraftslaboratorier eller ined kärnkraftsutveckling i Sydafrika, Det hjälper den att bygga upp sin vapenfeknik, och vi borde inte ställa upp pä sädana affärer.

Man kan jämföra med vad sorn hände under Angolas befrielsekrig, dä Sydafrika, som vi alla vet, delfog aktivt för att söka krossa befrielsen av Angola, Åven då förekom det värvningspropåer i Sverige för militär personal om att slåss på den sydafrikanska sidan mot befrielserörelsen i Angola, Det är i princip ingen skillnad mellan den värvningen och den värvning av civila tekniker som nu bedrivs, eftersoni syftet blir detsamma, nämligen att förstärka Sydafrikas militära potential och dess krigsmakt.

Det ar mot denna bakgrund vi i vär motion har framfört kravet på alt Sverige borde verka för en uteslutning av Sydafrika ur det internationella atornenergiorganet. Det finns krav på det från en konferens i London i fjol. där ett flertal anfiapartheidorganisafioner från hela världen dellog och ställde upp bakom detta krav. Det är ingenting som hindrar att Sverige också i detta fall fattar ett ensidigt bilateralt beslut och går först - liksom vi har gjort när det gäller lagen om förbud mot investeringar. Det skulle väcka uppmärksamhet, det skulle väcka opinion och det skulle vara ett mycket viktigt beslut. Ingen skulle kunna lasta Sverige för något brott mot internationella avtal om vi kämpar för att utesluta en regim som Sydafrika ur eft sådant internationellt organ.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till vpk:s motion 1135,

Nr 153 BJÖRN MOLIN (fp):

Tisdagen den Herr talman! Sverige vidtog förra året en uppmärksammad åtgärd riktad

27 maj 1980 rnot Sydafrikas raspolitik. Riksdagen antog då en lag som förbjuder svenska

--------------------- företag att investera i Sydafrika, Redan år 1976 hade Sverige i FN tagit

Åtgärder mot inifiativ till ett resolutionsförslag i säkerhetsrådet med syfte att hindra

Sydafrika m. m. investeringar i Sydafrika, Förslag antogs med stor majoritet av generalförsamlingen och har därefter upprepats, men man har hitfills inte kunnat nå ett positivt beslut i säkerhetsrådet om förbud mot ufländska investeringar i Sydafrika, Den svenska riksdagen fattade sitt beslut om förbud rnot investeringar i Sydafrika utan aft invänta ett säkerhetsrädsbeslut, just på grund av den speciella situafion som skapats genom rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika, Delta innebär infe att Sverige har övergivit sin grundsyn atf sanktioner förutsätter en FN-resolution som bas. Fjolårets beslut i riksdagen är ett av särskilda omständigheter betingat undantag från Sveriges huvudlinje i fråga om internationella sanktioner.

Det finns anledning att redan nu se hur investeringsförbudet fungerat och om det svarat mot sitt syfte. Regeringen bör därför göra en genomgång av hitfillsvarande erfarenheter av hur lagen fungerat, bl, a, i syfte atf konstatera eventuella luckor i bestämmelserna. Utrikesutskottet gör i det hår betänkandet i punkt 1 en hemställan till regeringen att så skall ske med anledning av motionsyrkanden. Denna genomgång av hur investeringsförbudet har fungerat kan i sin tur utnyttjas för att belysa vilka ytterligare åtgärder av liknande slag som kan komplettera investeringsförbudet och bidra till att göra detta mera verkningsfullt,

I defta sammanhang behandlar utskottet ett socialdemokratiskt motionsförslag som avser förbud mot teknologiöverföring från Sverige fill Sydafrika, Utskottet konstaterar att teknologiöverföringen berör ett brett spektrum av tjänster, rättigheter och kunskaper och att en inventering av detta vida område bör kunna ge en bild av möjligheterna för åtgärder som skulle kunna komplettera invesferingsförbudet, t, ex, i fråga om tekniska samarbefsavtal, patent och licenser. Det är självklart aft en sådan genomgång också måste beakta de förpliktelser som Sverige har genom olika internationella avtal och överenskommelser.

Utrikesutskottet har alltså uttalat sig för att regeringen skall söka gä vidare med bilaterala åtgärder som kompletterar lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika, i syfte att isolera den sydafrikanska regimen. Delta uttalande har skett i relativt stor enighet. Endast moderaterna har skilt ut sig i ett särskilt yttrande, där man upprepar fjolårets kritik mot invesferingsförbudet,

I det sammanhanget vill jag med anledning av Carl Lidboms fråga säga att vi självfallet uppfatfar den enighet sorn föreligger som värdefull och förpliktande och att vi står för den inriktning i fråga om politiken mot Sydafrika som defta betänkande från utskottet ger uttryck för.

På en punkt har vi dock infe kunnat nå full enighet. Det gäller yrkandet i

den socialdemokratiska motionen om nedläggning av SAS flygningar på

Sydafrika, Ett beslut i enlighet med motionsyrkandet kräver eft gemensamt

62 agerande från Danmark, Norge och Sverige, och det finns f, n, inga

förutsättningar för det. Den socialdemokratiska reservationen med krav på Nr 153 överläggningar i syfte att åstadkomma beslut om nedläggning av SAS Tisdagen den flyglinje till Sydafrika blir ju mot den här bakgrunden eft slag i luften, 27 maj 1980

Utskottet instämmer också i den bedömning som utrikesministern gjorde så __

sent som i november förra året. att en isolerad aktion på det här området Åtgärder mot
.skulle ha mycket liten betydelse för Sydafrikas rasåtskillnadspolitik, Sydafrika m. m.

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna häri motionen 1135 fört fram ett antal yrkanden som knyter an till Sveriges politik i förhållande till Sydafrika, Några av dessa är redan besvarade med vad jag här har anfört, och jag skulle vilja kommentera några av de övriga i all korthet.

Vår politik när det gäller Sydafrika måste bli en avvägning mellan hänsynstagande till vårt deltagande i det internationella samarbetet å ena sidan och vår rätt att ta egna initiativ och besluta om egna åtgärder å den andra. Vi har från svensk sida i olika sammanhang i internationella organ verkat för en isolering av Sydafrika, Dessa ansträngningar från svensk sida har inte i alla avseenden lett till resultat.

När det gäller en fullständig handelsbojkotf mot Sydafrika menar vi att en sådan kräver en FN-resolution, Sverige bör därför självfallet fortsätta sina ansträngningar att i FN få till stånd resolutioner som innebär förbud mot t, ex, investeringar och annan kapitalöverföring till Sydafr'ika,

Vpk-yrkandet om förbud mot försäljning och patent som kan komina den sydafrikanska vapenindustrin till nytta är såvitt jag förstår tillgodosett dels genoin de uttalanden som utskottet nu gör i fråga om teknologiöverföring, dels genom den förordning om vissa sanktioner mot Sydafrika som antogs 1977 och som inkluderar ett förbud mot överlåtelse av uppfinning av krigsmateriel m, m. Den bestämmelsen bör enligt utskottels mening också kunna tolkas så att export till tredje land av licenser, patent och rättigheter som senare kan komma Sydafrikas vapenindustri till godo är förbjuden.

När det sedan gäller vpk-yrkandet om förbud mot sydafrikansk annonsering och sydafrikansk rekrytering av personal i Sverige är laget mer komplicerat. Jag har i och för sig förståelse för tanken att vi bör söka åstadkomma ett totalstopp för rekrytering av s, k, legosoldater från Sverige till Sydafrika, men ett förbud i lag mot annonsering i syfte att rekrytera personal i allmänhet innehåller å andra sidan en besvärlig Iryckfrihetsrättslig aspekt, och jag tror därför inte att man nu utan vidare beredning kan uttala sig för lagstiftning på detta område. Det är mot denna bakgrund som utskottet har avstyrkt vpk-yrkandet.

När det gäller vpk:s yrkande om att all svensk diplomatisk personal i Sydafrika skall rekryteras med hänsyn till kravet pä att den skall följa svensk polifik i fråga om isolering av den sydafrikanska regimen kriiver det väl ingen annan kommentar än att regeringens och UD:s personalpolitik på den punkten inte behöver ifrågasättas.

När det slutligen gäller några vpk-yrkanden som knyter an till Rhodesia
har ju händelseutvecklingen där, som lett fram till bildandet av staten
Zimbabwe, ändrat förutsättningarna för yrkandena. Jag vill gärna stryka
under aft Zimbabwes självständighet efter demokratiska val hör till det mest 63

Nr 153 glädjande och löftesbringande som hiint i internationell polifik under senare

Tisdagen den '''- Utvecklingen där koinmer att följas uppmärksamt av såväl den vita

27 mai 1980 minoriteten som av den svarta majoriteten i Sydafrika och Namibia, För de

_____________ svarta kan befrielsekampen i Zimbabwe tjäna som en källa till inspiration och

Åtsärder mot kraftsamling. Kontrasten är ju också slående mellan den faktiska försoning-

Sydafrika m m " mellan svart och vit i Zimbabwe å ena sidan och konfronfationsstämning-

en i Sydafrika å den andra,

Zimbabwes betydelse för Namibia och Sydafrika ger vårt stöd till Zimbabwe och samarbete med Zimbabwe en särskild dimension. Det bör vara en internationell angelägenhet att medverka i premiärminister Mugabes ansträngningar att skapa ett starkt och attraktivt samhälle i Sydafrikas omedelbara närhet. Vi vet alla att den nya staten står inför många och svåra problem. Självfallet är detta sädana problem som det nya landet och den nya regeringen själva har att fa sig an, rnen omvärlden måste vara lyhörd för Zimbabwes önskemål om bistånd och samarbete, Sverige har en betydande politisk goodwill bland de nya ledarna i Zimbabwe, Vi bör ta fasta på defta och försöka bygga upp ett nära och omfattande samarbete med Zimbabwe, Sverige har nyligen upprättat en ambassad i Salisbury, vi har lämnat 20 milj, kr, i omedelbart bistånd och vi planerar aft inleda ett mera omfattande biståndsarbete med Zimbabwe redan nästa budgetår. En svensk handels- och industridelegation återvände i förra veckan från Salisbury, Nära förbindelser existerar mellan partier, organisationer och kyrkor i Sverige och Zimbabwe,

Jag tror aft vårt stöd till och vårt samarbete med Zimbabwe är det kanske största bidrag vi kan ge fill uppbyggnaden av ett starkt, fritt och majoritetssfyrt Sydafrika, Aft Afrikas frontstater, och då främst Zimbabwe, är starka samhällen, byggda på rättvisa och jämlikhet, kan ha grundläggande betydelse när det gäller ansträngningarna atf äntligen få till stånd de förändringar i Sydafrika som vi så länge har väntat på.

Herr talman! Vår politik mot Sydafrika är ett uttryck för vår tro på alla människors likaberättigande och värdighet, Rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika står i strid med de grundläggande mänskliga rättigheter som vi på liberalt häll alllid aktivt har velat säkersfälla och slä vakt om. Som utrikesminister Ullsten nyligen påpekat kräver defta att de demokratiska staterna utövar eft starkt och oavbrutet tryck av politisk, diplomatisk, moralisk och ekonomisk natur pä regimen i Sydafrika, Samtidigt bör vi ge stöd ät de krafter inom Sydafrika som arbetar för en positiv förändring av aparfheidpolitiken,

Herrtalman! Jag yrkar med detta bifall pä samtliga punkter till hemställan i utskottets betänkande nr 27,

CARL LIDBOM (s) replik:

Herr talman! Björn Molin refererade ur utskottsbetänkandet några ord

om att majoriteten i utskottet vill pröva möjligheten att gå vidare med

ensidiga svenska sanktionsåtgärder för att ytteriigare isolera Sydafrika, Han

sade; Detta uppfattar vi som förpliktande, Det var utmärkt, men tyvärr är det

64 på den punkten som jag har några tvivel, som Björn Molin inte riktigt

skingrade åt mig. Nr 153

Till att börja med är det ett ofrånkomligt faktum aft ett av de tre borgerliga Tisdagen den parfierna ingalunda uppfattar detta som förpliktande utan säger blankt nej 27 maj 1980

fill några ytterligare svenska ensidiga sankfionsåtgärder, nämligen inodera- -

terna. Detta säger de i sitt särskilda yttrande, som i realiteten är en Åtgärder mot

reservation. Det betyder atf vi i dag har en regering där eft av koalitions- Sydafrika m. m.

partierna säger nej fill en princip sorn Björn Molin här försöker ge ytterligare

emfas. Men det är inte bara regeringen som är blockerad utan också, såvitt

jag kan se, riksdagen. När vi från socialdemokratiskt håll försöker

konkretisera det hela och framföra förslag fill initiativ som man kan ta för att

få en ytterligare svensk sankfionsåtgärd till stånd, och dä tar upp

SAS-polifiken, tillbakavisar ni detta yrkande. Och ni gör del med en

motivering som egenfligen drabbar allt vad ensidiga åtgärder heter.

Ni säger i utskottsinajoritetens betänkande att en isolerad aktion skulle ha obetydlig eller ingen verkan på Sydafrika och dess aparfheidpolitik och bara skulle medföra atf andra länders företag tog över den trafik som SAS nu upprätthåller - och precis samma typ av motivering kan ju anföras mot vad som helst i den vägen. Precis sarnina typ av motivering kan anföras mot förbud mot svenska investeringar i Sydafrika, Naturligtvis är de svenska företagen i Sydafrika inte av den betydelsen att ens en total avlysning av denna svenska verksamhet skulle ändra aparfheidpolitiken ett smack. Betydelsen ligger på ett annat plan. Om man lyckas få fram nya förbud mot pafentupplätelser eller samarbefsavtal av teknisk eller ekonomisk natur, kan defta drabbas av precis samma invändning: en isolerad svensk aktion kommer naturligtvis inte att förmå Sydafrika atf ändra sin apartheidpolitik. Och naturligtvis är rnan i den situafionen aft andra länders företag kan gå in 0111 Sverige avstår frän att göra det.

Ni har alltså hamnat i en hopplös motsägelse, och det är djupt beklagligt. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt aft det saknar trovärdighet när Björn Molin också påstår aft Sverige inte iir ensamt i detta fall. atf också de norska och danska regeringarna finns med i bilden och att det saknas förutsättningar att få till stånd en nedläggning av flygtrafiken. Ja. inte finns det förutsättningar att fä igenom den om den svenska regeringen agerar utifrån den motivering som Björn Molin anger. Tror man inte på det själv lär man väl inte kunna övertyga andra om aft det är bra att lägga ned flygtrafiken pä Johannesburg, Och tyvärr säger Björn Molin och hans kolleger att man inte tror att det ligger något värde i att lägga ner den flyglinjen.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag kan gärna hålla med Björn Molin när han säger att det mäste göras avvägningar när det gäller ensidiga aktioner frän Sveriges sida mot andra länder. Vi har från vpk drivit två sådana här fall. Det ena fallet är Sydafrika, som vi debatterar nu, där vi har fått ett förbud mot investering ensidigt från Sverige, Det var eft framsteg. Det andra fallet är Chile, som vi inte debatterar i dag.

Jag efterlyser, liksom Carl Lidbom, logiken här. När man en gång har sagt

5 Riksdagens protokoll 1979/80:152-153

Nr 153 att Sydafrika och dess regim är någonting speciellt, och det är vi överens om-

Tisdagen den den bedriver öppet och ohöljt en rasistisk politik som har fördömts av FN och

27 niai 1980 ''" andra internationella organ - och niir man har gått så långt all man har

_____________ sagt titt vi skall stifta en särskild lag i Sverige som begränsar de svenska

Åtgärder mot företagens investeringar, dä måste man i rimlighetens och logikens namn

Sydafrika m. m också försöka utveckla och utbygga de här påtryckningsåtgärderna.

Lat oss ta de fall som Björn Molin nämnde när del gäller exempelvis krigsmaterielindustrin. Det hänger ihop med förbudet mot investeringar. Då måste vi hålla oss till det vida begreppet krigsmateriel, icke vapenmateriel. Därmed kommer vi direkt in på nästan alla de stora svenska företagens verksamhet i Sydafrika, Det k;in gälla L M Ericssons verksamhet, som är oerhört viktig när det gäller kommunikationer m, tn, för t, ex, en armé. Det kan gälla SKF:s verksamhet, som jag nämnde tidigare och som är oerhört viktig för all slags krigsmaterielproduktion - fordon av olika slag. viktiga fordon, stridsfordon osv.

Den andra sidan ar värvningen av personal. 1 det här fallet var värvningen av kärnkraflsteknisk personal uppenbar. Det kan vara annan viktig tekniskt kunnig personal som värvas här i Sverige och som Sydafrika kan använda för atf stärka sitt grepp över den svarta befolkningen och upprätthålla sill rasistiska välde i landet.

Självfallet måste man kunna gå vidare och vidta nya åtgärder, när vi dessutom vet - det har erkänts av mänga, jag tror även av niirstäende fill Björn Molin - att lagen är begränsad och har en inyckel begränsad effekt pä grund av aft det finns så många dispensmöjligheter m. m. Det krävs alltså nya. hårdare och bättre tag i delta fall.

BJÖRN MOLIN (fp) replik:

Herr talman! Låt mig först upprepa att Sveriges politik när det giiller Sydafrika måste bli en avvägning mellan å ena sidan det faktum att vi deltar i eft internationellt samarbete som redan innehåller olika regler för vårt handlande, och å den andra vår rätt att inte minst pä moraliska grunder vidta åtgärder mot den rasistregini som flnns i Sydafrika. Det är utgångspunkten.

Riksdagen har förra året beslutat om en lag om förbud mot investeringar. Det är möjligt att den lagen innehåller luckor. Av det skälet vill utskottsmajoriteten nu att regeringen skall se på hur denna lag har fungerat i praktiken. Vi säger också att Sverige bör vara berett att gä vidare med åtgärder som är av den arten att de bidrar fill att lagen verkligen uppfyller sitt syfte. Därför har vi bl. a. tagit upp frågan om teknologiöverföringar. På det området behöver man tämligen grundligt utreda hur ett förbud mot . överföring av t. ex. patent och licenser skall se ut och hur det skulle slå. Jag tycker alltså att det inte finns någon motsättning mellan de borgerliga partierna på den punkten. Färdriktningen är klar.

När det sedan gäller vapenexport, som Oswald Söderqvist tar upp. är

sådan export från svensk sida självfallet förbjuden. Men de bestämmelser

66 som finns måste tolkas så att också vapenexport via tredje land till Sydafrika i

dag är förbjuden. Nr 153

Får jag sedan bara saga att det kanske är litet synd att Carl Lidboin väljer Tisdagen den

att hänga upp dagens diskussion i så hög grad på frågan om SAS flyglinje till 27 maj 1980

Johannesburg, Jag uppfattar inte det som en särskilt stor del av denna_____

problematik. Utskottets ställningstagande i frågan om SAS flyglinje bygger Åtgärder mot inte alls på omsorg om turism eller något sådant utan enbart på det enkla Sydafrika m. m. faktum att det nu saknas förutsättningar för ett gemensamt nordiskt agerande. Därmed blir ett uttalande av det slag som de socialdemokratiska reservanterna vill ha faktiskt bara ett slag i luften.

CARL LIDBOM (s) replik:

Herr talman! Skälet till att jag, som Björn Molin säger, hänger upp så mycket på frågan om SAS flyglinje till Johannesburg är aft del för mig är ett test på om viljan är någonting värd eller om det från er sida bara handlar om en läpparnas bekännelse - en politik som allfid stoppas av praktiska förhinder när den kommer till den konkreta verkligheten, därför aft ni är blockerade av moderaterna, om inte annat.

Jag kunde börja med att fråga: Om ni nu tycker att det här med SAS inte är någon särskilt viktig fråga, har ni då något annat exempel pa en konkret ensidig sanktionsåtgärd, som man relativt snabbt kunde sätta i verket och som är förenlig med Sveriges internationella åtaganden. Jag känner inte till något sådant exempel, men det vore värdefullt om det kom fram här i dag. Som jag ser det är detta det enda exemplet pa snabbt verkande åtgärder som man skulle kunna sätta in.

Då faller Björn Molin tillbaka pä atf det inte flnns några förutsättningar för att fä igenom en sådan nedläggning, eftersom vare sig den danska eller den norska regeringen vill det. Den saken har diskuterats med de regeringarna förut.

Förlåt mig, men det vi begär är att ni skall ta upp överläggningar med den danska regeringen och den norska regeringen och driva de överläggningarna med sikte på att få en nedläggning till stånd samt försöka visa de andra regeringarna det vettiga i denna åtgärd, Mendet är litet svårt, eftersom ni har en annan motivering också. Ni tycker dels att det här är betydelselöst, dels alt man inte kan göra så här därför att en isolerad svensk åtgärd inte skulle få någon betydelse för apartheidpolitiken. Och för resten skulle andra länders företag tjäna på om Sverige drog sig tillbaka.

Men begriper ni infe att detta är en motivering som raserar hela er principinställning? Stryk omedelbart eft streck över detta ovanligt dumma uttalande av utrikesministern i SAS-frägan som ni tyvärr citerat med instämmande i utskottsbetänkandet, ta avstånd från det och låt oss starta på nytt! Då kanske vi får någon ordning på det här.

Till sist: Björn Molin säger att det kanske finns luckor i lagen om investeringsförbud, som han nu är glad för att vi antog förra året och som vi båda var ense orn då. Han antyder att det ur den synpunkten är värdefullt med översyn och komplettering av lagen med nya regler som bl, a, kan ha att göra med teknologiöverföring.

Nr 153 Låt oss inte försöka slå blå dunsteri ögonen pä publiken! Vi kommer aldrig

Tisdaeen den P'' 's"'* område fä fram en perfekt, läftolkad och lältillämpad lag. Men

27 mai 1980 däremot kan det ju nända aft vi kan få ett opinionstryck på svenska förelag

_____________ via bestämmelser, som också finns med här, om offentlig redovisning av hur

Åtsärder tnot S* ' verksamheten. Jag tror det blir obehagligt för svenska företag

Sydafrika m m ' ' °" något är får skylta med atf ha expanderat i Sydafrika trots denna

lagsfiftning och den svenska riksdagens inställning, Jtigtror att c/(7>/ligger den egentliga styrkan. Men låt oss infe tro aft vi har att göra med eft tekniskt ofullkomligt instrument, som vi kan tekniskt göra perfekt sä småningom. Det är icke ovanligt att icke-jurister har en övertro pa juridik; jag tycker att det här är ett paradexempel på det,

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Krigsmaterielexport,'teknologiöverföring och annat som iir nära anknutet fill förbudet om investeringar är förbjudna saker, säger Björn Molin, Det finns svenska lagar som anknyter till det internationella embargot mot Sydafrika,

Ja visst, de gäller för svenska företag. Men det hjälper ju inte. De företag jag nämnde förut - typ SKF och L M Ericsson - är genom sina dotterbolags verksamhet i Sydafrika inknutna i systemet. Det stiftades i Sydafrika för ungefär ett år sedan nya lagar, som ålade de företag i Sydafrika som hade en produkfion som var livsviktig för just krigsmakten aft upprätthålla och bedriva sådan produktion i händelse av orostider, beredskapstider eller liknande, och i detta är de svenska företagen där indragna. Vi vet vilken oerhörd betydelse SKF har för vår egen krigsmaterielindustri. Genom SKF:s verksamhet i Sydafrika utnyttjar alltså Sydafrika svensk högt utvecklad teknik för atf kunna bygga ut sin krigsmaterielproduktion. Det är ju det man på något sätt måste ingripa mot - man kan inte bara hänvisa till att det finns lagar. Dessa lagar kringgås ju på det sätt jag nämnt. Likadant är det med den reella vapenexporten via tredje land. Del finns Boforskanoner i Sydafrika, De sipprar in där varje år. Man kan då inte bara med hänvisning till det internationella embargot säga atf det finns lagar.

De luckor som finns i lagen - även Björn Molin säger atl del finns sådana luckor - måste man försöka täppa till. även om vi naturligtvis, som Carl Lidbom säger, aldrig någonsin kan få en perfekt lagstiftning. Men man kan ju ändå försöka förbättra den när det finns sä uppenbara brister som i det här fallet. Det är det vi efterlyser,

BJÖRN MOLIN (fp) replik:

Herr talman! Ingen har väl hävdat att lagen om förbud mot nyinvesteringar
i Sydafrika skulle vara ett avgörande instrument för atl fä etl slut på
rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika, Det är självklart för alla deltagarna i den
här debatten att dels arbetet i internationella fora - främst FN -. dels en
kontinuerlig opinionsbildning är förstahandsinstrumenten. Men det var inte
något argument mot att vi förra året antog den här lagen om inveslerings-
68 förbud, och det är naturligtvis inte heller ett argument mot aft man nu i varje

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

fall undersöker möjligheterna att komplettera lagen med andra bestämmel- Nr 153 ser. Jag vill understryka alt man i den socialdemokrafiska mofionen också talar om möjligheten aft gå vidare, t, ex, med ett förbud mot teknologiöverföring. Här finns väl alltså inte så stora skillnader.

Jag tror att det kan finnas anledning att stryka under vad som förenar oss, nämligen att vi självfallet måste fortsätta i första hand med arbetet i FN-systemet och med en internationell opinionsbildning, som i längden gör det omöjligt för de västliga länderna atf ytterligare investera i eft samhälle som driver en så omänsklig rasåtskillnadspolitik som Sydafrika,

Talmannen anmälde atf Carl Lidboin anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Dagens debatt är den tredje stora - utöver de sedvanliga utrikesdebatterna - på fyra år sorn i Sveriges riksdag ägnats våra relationer till Sydafrika, Detta kunde kanske föranleda någon atf tro att de sydafrikanska frågorna står i förgrunden för vår säkerhetspolitik.

Sä är naturligtvis inte fallet. Det finns många andra oroshärdar i världen som kan sätta freden i fara, framkalla krig, som kan bli till storkrig, Sydafrika är eft av dessa områden, vid sidan av Mellersta Östern, där problemen fortfarande i stort sett är olösta, vid sidan av Sydostasien, där de vietnamesiska grymheterna i Kampuchea fortsätter, och vid sidan av en del sydamerikanska länder, där frihetskampen tagit sig nya former. Men det för oss allt överskuggande är motsättningen mellan supermakterna, som ömsom serverar varandra kalla och varma omslag under ständigt pågående kapprustning och under ständig utveckling av lerrorvapen av förinfelseka-raktär, I handlingsschemat kan - som det i jultid visade sig - t, o, m, ingå militär ockupation av en alliansfri stat som bedöms som intressant ur strategisk synpunkt, t, ex, Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan,

Händelserna i värt närområde, Europa, den stora vapenarsenalens hemvist och med den fredsbevarande nordiska alliansen -enligt vår mening fredsbevarande så länge Sverige upprätthåller ett efter våra förhållanden starkt försvar - är självfallet de väsentligaste påverkande faktorerna när det gäller vår säkerhetspolitik. Målsättningen för denna politik är senast formulerad i 1978 års försvarskommittés betänkande från förra året:

"Sveriges säkerhetspolifik, liksom andra länders, syftar fill att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara atf i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom vara gränser bevara och utveckla värt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter vara egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling,"

Men av det nu sagda följer på intet sätt att de sydafrikanska problemen och vad som internationellt kan göras i samband därmed är för oss ointressant. Tvärtom! I vår säkerhetspolitik ingår atf vi som medlem av FN har anslutit

Nr 153 ■ oss till FN-stadgans principer, I dessa vänder man sig rnot diskriminering, och

Tisdaeen den ' finns också krav på atf man skall främja och uppmuntra respekten för

27 mai 1980 mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad på

_____________ grund av ras, kön. språk eller religion. Vi vet atf dessa rättigheter sitter trångt

Åtsärder mot ' 'Trånga delar av världen, att de grovt åsidosätts för hundratals miljoner

Sydafrika m m människor. Kvinnan är förtrampad i många länder - ibland pä det mest

grymma sätt, såsom genom påbjuden eller sedvanlig omskärelse. Religiös förföljelse tvingar tusentals i landsflykt och för t, o, m, mänga grupper av människor till avrättningsplatsen. Tortyr, våld och förtryck finns runt omkring oss. Och politiska rättigheter i den mening vi lägger i dessa ord saknäs i majoriteten av stater och för flertalet människor i världen.

Men detta är ej heller någon ursäkt för aparfheidpolitiken och för Sydafrika, Däremot kan det vara skäl för oss att icke ge näring ät den missuppfattning som kan finnas - atf Sydafrika är det enda land där mänskliga rättigheter kränkts. Det kan också vara skäl att erinra sig aft de vita kom till landet den 6 april 1652, för mer än 300 år sedan, alltså före den nuvarande svarta majoriteten. Det är också sant att de vita i Sydafrika - fill skillnad från exempelvis fransmännen i Algeriet - icke har något eget land att ta sin tillflykt till.

Men detta är fortfarande ingen ursäkt för apartheidpolitiken i Sydafrika, ett land som genom denna polifik framstår som ett hårt och brutalt klassamhälle. Den politiken står i klar strid rned den i FN-stadgan inskrivna respekten för människan utan hänsyn till ras, som Björn Molin sade. Den är också dömd att försvinna, och Sverige har givelvis, liksom varje annan FN-medlem, rätt och plikt atf reagera mot den.

Vad skulle då kunna vara ett svenskt program i detta avseende?

För det första - och självfallet - att till punkt och pricka följa FN-besluten i säkerhetsrådet om Sydafrika, Så sker också. Det enda beslut som rådet fattat gäller vapenembargot, och detta har iakttagits av Sverige till alla delar.

För det andra att inför säkerhetsrådet arbeta för att FN ökar det gemensamma trycket mot den sydafrikanska regimen. Detta har skett, Sverige har sedan många år drivit fram egna resolutioner, i vilka säkerhels-rådet uppmanats överväga åtgärder för att få slut pä utländska nyinvesteringar i och finansiella lån till Sydafrika, Sverige har talat härför inför säkerhetsrådet, men hittills utan reaktion från rådet.

För det tredje att tillsammans med övriga nordiska länder ta initiativ för att studera möjligheterna att vidga FN-sanktionerna även på annat sätt.

För det fjärde aft genom stöd åt frontstalerna lindra deras ekonomiska svårigheter i samband med närheten till Sydafrika och hjälpa fiyktingar. Detta har skett genom Sveriges varje år ökade anslag till sådant stöd.

För det femte att genom information och världsvid upplysning öka intresset i världen för problemen i Sydafrika,

Däremot anser moderata samlingspartiet icke att det finns skäl för Sverige

atf för egen del tillämpa bilaterala sanktioner, vilket skedde i och ined

fjolårets beslut om särskild lagstiftning mot Sydafrika utöver den gällande

70 allmänna sanktionslagstiftningen. Denna allmänna lagstiftning bygger på

hittills gällande huvudprincip - att Sverige endast skall delta i sanktioner som Nr 153 beslutats eller rekommenderats av säkerhetsrådet. Som framgår av det till Tisdagen den utskottsbetänkandet fogade särskilda yttrandet från moderat håll anser vi 27 maj 1980

ensidiga svenska aktioner vara olämpliga även ur vår egen synpunkt. Vår ------

lagstiftning har före fjolårets beslut utformats för multilaterala - icke Åtgärder mot

bilaterala-sanktioner. Enligt vad dåvarande utrikesministern Östen Undén Sydafrika m. m.

uttalade i samband med vår anslutning till FN fästes i Sverige en avgörande

roll vid röstningsregeln om vetorätt för stormakterna, som gjorde rådets

beslut beroende av stormakternas enhällighet i rådet. Därmed skulle Sverige

kunna undvika att mot sin vilja dras in i konflikten mellan stormakterna.

Påtryckningar utifrån om att Sverige skulle delta i sanktioner som

rekommenderas, utan stöd i säkerhetsrådet, av en stat eller en grupp av stater

kan under hänvisning till våra principiella ståndpunkter avvisas. Att

fjolårsbeslutet stred mot denna fastställda princip har icke förnekats av

någon. Den erkändes i fjol av dåvarande departementschefen i hans

proposition, och han motiverade sitt avsteg från principen med alt

situationen i Sydafrika var unik. Följden av avsteget har redan visat sig,

Sverige har anmodats att i någon form ansluta sig till sanktioner riktade mot

vissa länder, sanktioner som icke har stöd i något beslut eller någon

rekommendation av säkerhetsrådet. Förenta staterna har sålunda nyligen

under hand begärt att Sverige skulle delta i sanktioner mot Iran till följd av

deras, mot alla folkrättsliga regler, kvarhållande av gisslan, vilket två gånger

fördömts av internationella domstolen i Haag, När Sverige avböjt detta

under motivering att svenska sanktioner skall ha stöd i beslut eller

rekommendation avsäkerhetsrådetöverraskardet icke att denna ståndpunkt

föranlett utländska erinringar om att Sverige redan genoin lagstiftning i fjol

hoppat av sin egen huvudprincip. En ståndpunkt i en världsdel, en annan

ståndpunkt i en annan.

Här skulle jag vilja säga några ord till herr Lidbom, Herr Lidbom säger att moderaterna i fråga om en viktig utrikespolitisk princip intar en särställning. Nej. det är inte vi som intar en särställning, vi håller på huvudprincipen. Det är andra som intar en särställning och vill gå ifrån principen i detta fall.

Att Sverige, samtidigt som man begär beslut av säkerhetsrådet - det har vi gjort - på egen hand vidtar sanktioner kan alltså skapa prejudikat. Nästa gång kan mäktiga makter eller maktgrupperingar kräva sanktioner i andra politiska riktningar, som t, ex, i fråga om Israel, Sveriges ställning hade då varit starkare om vi icke uppgivit vår princip utan i stället verkat inom FN-systemet,

Därtill kommer, herr talman, att sanktioner utan stöd av stormakterna blir
föga effektiva. Redan Alva Myrdal framhöll delta när hon för några år sedan
ledde den s, k, Haekkerupkommittén, Vad värre är: svenska enskilda
åtgärder kan också sägas vittna om vår bristande tilltro till FN-maskineriet,
Vår strävan att sätta våra egna synpunkter före de gemensamma i FN och att
härför åberopa beslut inom generalförsamlingen i FN är knappast menings
full. Generalförsamlingens resolutioner har varit många och märkliga under
arens lopp; att följa dem alla skulle varit helt otänkbart. Del skulle vara 71

Nr 153 intressant atl göra en studie av hur många sådana resolutioner som Sverige

Tisdaeen den "~' kunnat ansluta sig fill eller måst ta avstånd från. t, ex, därför att genom

27 mai 1980 dessa rekommenderats militära åtgärder eller uteslutning av enskilda

_____________ medlemsstater från FN,

Åtgärder mot ' ' utskottsbetänkande som vi nu diskuterar rekommenderas en

Sydafrika m. m genomgång av tillämpningen av lagen om investeringsförbud i Sydafrika,

Även om nu endast ett dispensärende avgjorts och endast ett år gått sedan lagen beslutades kan en sådan genomgång vara försvarbar, I del här sammanhanget bör man också observera den i en moderatmotion framförda synpunkten att för bagatellärenden, t, ex, inköp av en bil, hela dispensnia-skineriet knappast bör sättas i gång.

Den andra rekommendationen frän utskottet rör en karlläggning av möjligheterna att på angivet sätt vidga de egna sanktionerna. Den stär vi däremot en smula främmande inför. Detta följer redan av vår reservation förra året. denna gång framförd i vårt särskilda yttrande, som jag nu gör mig till talesman för - jag talar alltså icke för utskottet, om någon kunnat tro det.

Tanken på förbud mot teknologiöverföring torde möta svårigheter redan på grundval av den omöjliga uppgiften för lagstiftaren att hindra export av idéer och tankar. Patent och licenser kan stoppas, men däremot infe intellektuell verksamhet i övrigt.

Från vår sida vill vi också betona att vi ogärna ser. särskilt på internationellt plan. inskränkningar i kommunikationerna. Sådana inskränkningar drabbar ju även personer som utan ansvar för den förda politiken verkar i ett land. t. ex. missionärer och deras familjer. De utgör dessutom ett hinder för den internationella nyhetsförmedlingen. Hur skall journalister kunna arbeta utan biljetter eller telekommunikationer? Hur skulle information om förhållandena i ett land och utvecklingen i detsamma då kunna erhållas?

Herr talman! Under 1700-talet hävdade en del filosofer att de levde i den bästa av världar. Andra tänkare som Volfaire gick till storms mot denna tanke genom att peka pä händelser som jordbävningen i Lissabon 1755 och på förtryck i olika former mot kvinnor, soldater och andra, på våldsdåd i allmänhet och på slavhandel. Vår generation har andra och ännu fruktansvärdare exempel på ofattbar brutalitet gentemot raser, som under andra världskriget, och på omänsklig terror mot politiskt och religiöst oliktänkande. Förvisso lever vi icke i den bästa av världar, när- som Brandfrapporten visar - 800 miljoner människor i dag måste räknas till de fatfiga, fill de erbarmligt fattiga. Men låt oss arbeta pa atf söka avhjälpa grymhet, förtryck och elände var vi än möter desamma, och låt oss verka på ett sätt som väcker respekt och icke i längden skadar vår ställning och tilltron fill vär ställning som alliansfri neutral stat. Det är föga rekommendabelt att tillämpa en princip i ett väderstreck och en annan i etl annat, som jag nyss nämnde. Det kan icke vara till gagn för vår neutralitet och alliansfrihet på lång sikt. Och denna alliansfrihet och neutralitet vill vi iu slå vakt om.

I detta anförande instämde Erik Olsson (m).

CARL LIDBOM (s) replik: ''' *53

Herr talman! Allan Hernelius påminde om aft vi har haft många debatter Tisdagen den

om Sydafrika i den svenska riksdagen. Om jag förstått honom rätt menar han 27 maj 1980

atf vi i Sverige har ett något snett perspektiv på världen och att vi överbelonar

södra Afrika och problemen där. Han påminde om att det ju Gud bevars Åtgärder mot finns andra ting som vi har anledning att intressera oss för - spänningen Sydafrika m. m. mellan supermakterna. Afghanistankrisen, Mellersta Östern-krisen i vidsträckt mening kombinerad med oljekrisen i västvärlden.

Ja, det är förvisso sant, Allan Hernelius, att det finns andra konflikter som kanske betyder mer för världsfreden och säkerheten än, i nuet, Sydafrika gör. Men jag tycker för min del atf det snarare är så hiir, att när nu andra börjar vända bort intresset från Sydafrika därför aft Afghanistankrisen, Iranrevolutionen, gisslanaffären och Mellersta Östern-frågan fångar hela intresset och när därför så att säga minskad uppmärksamhet på Sydafrika också innebär atl trycket på Sydafrika kan lätta, är det av särskild vikt att vi visar att vårt engagemang i södra Afrikas frigörelse kvarstår med oförminskad kraft. Jag tyckeratt det är värdefullt att den svenska riksdagen ägnar den här frågan ett ingående intresse.

Men i sak, herr Hernelius, säger ni atl moderaterna inte har någon särställning, utan att det är de andra partierna i riksdagen som har en särställning när det gäller frågan om Sveriges politik beiräffande sanktioner. Ni säger att ni moderater ensamma håller på den principen atl vi bara skall tillgripa sanktioner efter rekommendationer och beslut av säkerhetsrådet. Detta är en lek med ord. Vi är ense så till vida att moderaterna står ensamma om sin uppfattning, Alla övriga partier anser att Sydafrika är ett så motbjudande särfall att ensidiga svenska åtgärder är motiverade, trots atf vi annars håller på den princip sorn Allan Hernelius refererar till.

Det är allfid intressant att lyssna på vad Allan Hernelius har för argument, när han bygger upp detta att man absolut infe får göra något undanlag från denna heliga princip att det bara är säkerhetsrådet som skall bestiimma över sanktionerna. Det kryper fram att vi får så svårt att slå einol påtryckningar, Allan Hernelius tar som exempel Israel och siiger: Tänk om arabländerna vill bojkotta Israel eller vidta sanktionsålgärder mot Israel och sätter tryck på Sverige! Har vi gjort ett undantag i Sydafrikafallet och ställt upp ulan beslut av säkerhetsrådet, kommer det kanske några oljestater som vi är beroende av och säger till oss: Nu får ni ställa upp mot Israel också, för ni har ju inga principer på det här området. Jag tror att det här är en våldsam överskattning av betydelsen av det svenska undantaget. Och framför allt är det en sorglig uppfattning om vilka ynkryggar som normalt skall sitta i en svensk regering och hur de skall agera när de blir utsatta för påtryckningar utifrån. Jag tror att ni bygger era farhågor på lösan sand. därför atf del passar den inställning som ni av andra skäl har.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag uppfattade Allan Hernelius anförande som ett enda långt försök till bortförklaring när det eäller stikfråaan i den här debiitten.

Nr 153 Vi diskuterar och debatterar .självfallet inte Sydafrika för att det är oerhört

Tisdagen den viktigt från svensk säkerhetspolitisk synpunkt. Det behövs inga långa

27 mai 1980 utläggningar om Sveriges säkerhetspolitik, riskerna i vår omvärld, olika

_____________ krishärdar i världen, för att kunna debattera Sydafrika. Här handlar det

Åtsärder mot framför allt om ett flagrant och oerhört brott mot principer som slagits fast

Sydafrika m m internationellt. Sydafrika är ett särfall bland staterna i världen. Det sade

Allan Hernelius själv i nästa andetag. Ändå försöker han blanda bort korlen

genoin långa utläggningar om svensk säkerhetspolitik och sådana saker. Det

är inte det det handlar om!

Sedan kan man också ifrågasatta Allan Hernelius historieskrivning på en del punkter, t, ex, när boerna kom till Sydafrika och sådana saker, som vi hört till leda från det hållet. Jag trodde inte jag skulle få höra någon i den svenska riksdagen ta upp de argumenten,

Sydafrika är alltså inte speciellt, enligt Allan Hernelius och moderaterna. Det finns enligt deras mening ingen anledning att göra några avsteg från de principer som det här har tahits så mycket om.

Det är inte så mycket en fråga om principer som en fråga om värderingar, Allan Hernelius och moderaterna värderar inte förtrycket i Sydafrika som så särskilt allvarligt. Man ställer upp med några deklarationer, men när det gäller att aktivt bekämpa det och vidta konkreta åtgärder vill man inte vara med - då är det bekvämt att krypa bakom principer och hävda att rnan inte kan göra avsteg från dem.

Om man erkänner att förtrycket i Sydafrika är speciellt kan det vara motiverat att göra ett avsteg från dessa principer, som inte heller vi andra vill ""spola". Principer är naturligtvis bra, men de blir en belastning om de hindrar aktivitet i stora och viktiga frågor, som i det här fallet. Då bör man kunna värdera saken och göra de avsteg som behövs. Men värderar man inte förtrycket som speciellt hårt kommer saken naturligtvis i ett annat läge. Men då skall man säga det också, och inte göra undanflykter,

BJÖRN MOLIN (fp) replik:

Herr talman! Utrikesutskottets betänkande är enhälligt och utmynnar i att vi skall be regeringen att pröva möjligheterna att gä vidare med ytterligare åtgärder som kan förstärka investeringsförbudslagen. Jag vill därför bara göra en liten kommentar till Allan Hernelius, och det är att vi ju inte vidtar bilaterala sanktionsåtgärder därför att andra kräver det av oss. Vi gör det, därför att vi själva anser rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika så särpräglad och unik att den motiverar ett avsteg från huvudprincipen om internationellt beslutade sanktioner. Det är alltså bara i den meningen som dagens och fjolårets beslut kan sägas vara prejudicerande,

ALLAN HERNELIUS (m) replik;

Herrtalman! Herr Molin har alldeles riitt niir han nu pastarätt Sverige icke

gör detta avsteg från sina principer därför att andra kräver det. Vi gör det av

fri vilja. Men det hindrar inte att samma krav på avsteg från principer kan

74 ställas senare från annat håll, och då blir läget ett annat. Då har vi givit upp

fältet.

Man kan visserligen tycka som Oswald Söderqvist om principer; de är bra att ha men man skall inte vara bunden av dem - det var ungefär vad han sade nyss. De får inte hindra aktivitet i betydelsefulla frågor. Men ett resonemang på det planet vill jag inte föra.

Sedan sade herr Lidbom att det var en lek med ord som jag bedrev när jag talade om att vi går ifrån en princip. Jag vet inte om det är en lek med ord när man hör från utrikesdepartementet - dag efter dag. gång efter gång. senast, förra veckan igen - att vår svenska princip är att icke delta i andra sanktioner än dem som föranleds av beslut eller rekommendation av säkerhetsrådet och samtidigt fäller ett förord för detta avsteg utan en tanke pä principen. Då är det någonting som inte stämmer, då går det inte ihop. Man kan säga som herr Lidbom att argumentationen är en lek rned ord, men jag undrar vem som leker.

Jag förstod att herr Lidbom skulle bli särskilt upprörd när jag nämnde Israel, eftersoni han har sina speciella synpunkter i det sammanhanget som han icke har dolt för denna kammare. Naturligtvis blev han extra exalterad därvid, men det är en sak för sig och berör inte principen.

För herr Söderqvist vill jag peka pä att moderata samlingspartiet har stått bakom alla regeringens initiativ i FN i fråga om multilaterala sanktioner. Något ointresse för det sydafrikanska läget kan vi alltså inte sägas ha. rnen vi vill välja att gå den enligt vår mening rätta vägen, nämligen att gå via världsorganisationen, via FN, och icke på egen hand.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

CARL LIDBQM (s) replik;

Herr falman! Mina åsikter i den israeliska-arabiska konflikten får vi diskutera en annan gång, Allan Hernelius, Det lönar sig icke mycket att antyda vad jag förmodas ha för åsikter i den frågan här i dag, I sak stämmer min uppfattning f, ö, rned vad en förkrossande majoritet i Sveriges riksdag anser. Möjligen intar Allan Hernelius också där en särställning, men det får vi alltså diskutera vid något annat tillfälle.

Låt mig ändå på ett sätt anknyta till Israel eller till Iran, för alt ta ett exempel; jag vill nämligen komina Allan Hernelius argumentation till livs och visa hurdan den egentligen är. Varför är det här avsteget från principen atf sanktioner bara skall beslutas av säkerhetsrådet så farligt, varför är detta enstaka undantag så riskabelt? Jo. säger Allan Hernelius. vi får mindre motståndskraft i andra fall där det inte heller flnns ett säkerhetsrädsbeslut men där mäktiga stater kräver att vi skall ställa upp på ensidiga sanktioner, tillgripna av en grupp av stater. Om jag förstod Allan Hernelius rätt, var del i det sammanhanget han nämnde Israel,

Tänk. om arabstaterna vill ha sanktioner mot Israel! Då blir det förvisso inget säkerhetsrädsbeslut; om inte annat lägger ju USA in ett veto och förmodligen andra västliga stormakter också. Då skulle vi få så svårt alt stå emot trycket atl vi skulle delta i arabernas och några andras sanktionsålgärder mot Israel, För mig är det en fullkomligt främmande tanke att vi någonsin skulle ha en så ynkryggad regering atl den skulle fundera på all ge vika för

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

den typen av påtryckningar. Vi hanterar vär utrikespolitik självstiindigare än så.

Jag kan inte få i mitt huvud att den svenska regeringens ställning skulle försvagas av aft vi har gjort ett undantag beträffande Sydafrika, Nu är också världsopinionen sådan att en förkrossande majoritet av världens stater anser - till skillnad från moderaterna i den svenska riksdagen - att apartheidregimen är ett motbjudande särfall som skall behandlas på ett särskilt sätt. varvid även ensidiga nationella åtgärder är på sin plats.

Om Allan Hernelius hade valt Iran hade jag kommit till samma slutsats, Amerika har ju velat ha sanktioner mot Iran, Man har inte fått igenom dem i säkerhetsrådet, men man har begärt atf andra stater skall ställa upp på dem. Om amerikanerna trycker på oss, hänvisar till att vi hargjort eft undantag när det gäller Sydafrika och menar att då kan vi göra ett undantag för Iran också -vad är det för ynkryggad regering som da inte säger: Nej, vi har inte lust att vara med på det amerikanska förslaget. Vi skulle f, ö, vara i gott sällskap med Frankrike, England, Tyskland och en rad andra stater. Vad har det i det sammanhanget för betydelse att Sverige när det gäller Sydafrika ända har gjort ett litet undantag från en i övrigi hävdad princip? Är den här argumentationen verkligen genomtänkt. Allan Hernelius?

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Allan Hernelius sade att jag var för en principlös linje i den här frågan. Jag vill dä bara hänvisa fill vad jag sade i milt första anförande, att det är i två fall som vi från vpk har hävdat atf Sverige bör göra sådana här ensidiga aktioner. Det är i Sydafrikafallef och det är i fallet Chile - Chile är en stat som vi också anser har uppfrätt pä ett sådant sätt att det är befogat med en sådan här aktion. Om man hävdar defta i två fall, där det flnns så flagranta bevis som har framförts här nu från flera håll, behöver inte det betyda att man lämpar hela principen över bord.

Det är alltså ett försök till en falsk beskrivning, när man agerar på det sätt som man här gjort,

Lagen om investeringsförbud, som antcigs i fjol, var ett steg i rätt riktning, och det var eft mycket bra steg. Det har väckt allmän internationell uppmärksainhet, det har skapat internationell opinion och det har gett Sverige mycket stor goodwill ute i världen. Det har varit till gagn för Sverige -det har icke varit en belastning.

Detta bör man hålla i minnet, när man talar om de här sakerna, för som Allan Hernelius framställde det hela verkar det som om det skulle belasta Sverige atf man intagit denna ståndpunkt. Men det blir då fråga om värderingar, som jag sade fidigare. Det beror pä hur man värderar rasistregimen i Sydafrika och hur pass långt man vill sträcka sig i sitt fördömande av den - vilken värderingsgrund man står på. Det är där, Allan Hernelius, som moderaterna inte kan följa de övriga partierna här i riksdagen. Ni hesiterar inför det, för era värderingar är inte sådana att ni tycker aft det är så farligt i grund och botfen. Det är där skon klämmer.

Sedan säger Allan Hernelius: Vi moderater har minsann ställt upp på alla

resolutioner som antagits i FN om Sydafrika - dessa resolutioner har vi stött. Nr 153

Ja, det skulle bara fattas att ni inte skulle göra det. Men det säger ju ingenfing Tisdagen den

om er verkliga vilja aft ställa upp, när det krävs här i den svenska riksdagen 27 maj 1980

aft man skall gå vidare med svenska initiativ i frågan. Där ser man ju tydligt_

att moderaterna tycker att den här frågan infe är så viktig.

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

ALLAN HERNELIUS (m) replik:

Herrtalman! På en punkt vill jag instämma med Carl Lidbom: Viskall inte diskutera arabstater och Israel här i dag. Jag vill bara tillägga atf Carl Lidboms förmodanden om min inställning kanske inte är helt korrekta.

Men i fjol, när vi förde den här debatten, sade Carl Lidbom aft min tolkning av FN-stadgan var formell. Jag svarade dä aft den byggde pä Östen Undéns tolkning, och jag tillade att det är ljusårs skillnad mellan Carl Lidboms och Östen Undéns förmåga aft tolka FN-stadgan, Jag stär för det efter inläggen i dag.

Och jag måste beklaga att herr Lidboin nu övergår till aft föra diskussionen på det sättet, att han hävdar att moderaterna skulle försvara aparfheidpolitiken, när jag gång på gång i mitt anförande deklarerat aft vi är emot den, att vi förordar internationella åtgärder. Vad vi tycker om aparfheidpolitiken har vi sagt gång på gång, och trots detta kommer herr Lidbom med det här påståendet. Det är svårt att debattera med en sådan debattör.

Talmannen anmälde att Carl Lidbom anhållit aft fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr falman! Förtrycket, repressionen i Sydafrika ökar nu i en rad avseenden. Äter skjuter polisen på skolbarn, nu i Bloemfontein,

Den sydafrikanska militären har under lång tid bombat södra Angola, men bombningarna har nu antagit en kontinuitet som gör att man kan tala om ett kontinuerligt krig. Jag har här dokument från Angolas regering - kommunikéer sorn den har givit ut och som talar om hur bombningarna har gått till. Det är kommunikéer från så gott som var dag, eller i vart fall varje vecka under de senaste månaderna:

Den 17 mars i år; bombardemang av byar.

Den 20 mars: bombardemang.

Likaledes den 20 mars: helikopterbeskjutning.

Den 21 mars; bombardemang av flera områden, i flera regioner.

Den 2 april, den 4 april, den 11 april, den 16 april, den 24 april: bombningar.

Den sista uppgiften jag har i de här dokumenten talar om bombningar och beskjutningar av byar den 28 april, dä många människor har dött, många människor har sårats.

Apartheidregimens ökande militära aktivitet och den ökande repressionen i Sydafrika är naturligtvis uttryck för en ökande desperation. Man känner sig från apartheidregimens sida hotad av en dubbel dynamik: en yttre dvnamik i

Nr 153 utvecklingen och en inre dynamik,

Tisd'ieen den yttre dynamiken har ju sina rötter i att först Angola och Mozambique

27 m'ri 1980 ''' självständiga och fria under 1970-talet och att sedan självständigheten

_____________ och friheten under mycket värdiga former har kommit till Zimbabwe,

Åtsärder mot Friheten i södra Afrika rycker närmare. Debatten gäller nu Namibia, Och

Svdafrika m m ' ''''' '* detta pressar apartheidregimen mycket hårt - att se att den

utveckling som man troligen infe väntade sig förrän mycket långt fram i tiden har kommit snabbare och har en egen dynamik.

Men det finns som sagt också en inre dynamik. Kraven på politiska rättigheter och på människovärde ökar nu påtagligt och utan återvändo. Det är breda manifestationer i städerna, på arbetsplatserna, också pä landsbygden. Händelserna i Soweto följdes ju av aktioner på mänga, mänga arbetsplatser runt om i Sydafrika, Under senare tid är det kanske framför allt den också internationellt uppmärksammade strejken vid Fords fabriker i Port Elizabeth som varit politiskt viktig och viktig fackligt för dem som arbetar där, ANC i Sydafrika och SWAPO i Namibia finns närvarande i de flesta av de strategiska områdena.

Regeringen svarar på den ökande aktiviteten hos majoriteten av människorna med massarresteringar. Man dödar också ledare för majoriteten. Men regeringens massarresteringar leder inte till att de politiska aktiviteterna avtar. Trots att man arresterar strejkledare, trots att man massarresterar människor i olika organisationer och dödar en del, så ökar hela tiden befolkningsmajoritetens krav på människovärde och politiska rättigheter. Och det är detta jag vill beteckna med uttrycket den inre dynamiken. Det är en bred process som är igångsatt och som infe går aft hejda.

Det tror jag är en av orsakerna fill apartheidregimens ökande desperation - man känner sig klämd mellan den yttre dynamiken i utvecklingen och den inre dynamiken.

Också en del vita protesterar mot olika inslag i systemet. Vita studentgrupper vid olika universitet har deltagit i den breda kampanjen för att Nelson Mandela, ANC-ledaren som sitter fängslad sedan decennier på Robben Island, skall friges. Kampanjen för att att han skall friges går långt in i den vita befolkningsminoritetens led. En del vita förstår att svart majoritetsstyre i Sydafrika kommer en gång, är en oundviklighet - atf apartheidsystemet är dömt. Frågan gäller om niajoritetsstyref skall komma genom en förhållandevis fredlig övergång eller genom ett blodigt krig.

Just i detta läge, som jag försökt skildra, är det viktigt att /;;/ öka trycket på Sydafrikas regering. Det gäller i första hand naturligtvis de internationella sanktioner som tagits upp i motionerna och som utrikesutskottet diskuterat och ställt sig bakom. Men de bilaterala aktionerna, som diskuterats rätt mycket nu i kammaren, är också viktiga påtryckningar.

Det är viktigt att slåfast att Sydafrikas apartheidregim i detta läge är labil.

Situationen i landet är mycket känslig, och regimen är mer utsatt än många

föreställer sig. Därför är det viktigt att alla länder strävar efter att vidta

bilaterala sanktioner inom ramen för de möjligheter som ges genom

78 internationella åtaganden.

Det svenska investeringsförbudet är inte den enda bilaterala aktion som Nr 153 har genomförts, I Norge har man förbud mot kapitalexport till Sydafrika, I Tisdaeen den delstaten Nebraska i Förenta staterna har nyligen delstalsrepresentationen- 27 rnai 1980

senaten och representanthuset - beslutat oni en form av delstatssanktioner____ '

mot Sydafrika, Beslutet innebär aft de företag som har verksamhet i Åtgärder mot Sydafrika inte kommer i åtnjutande av delsfafliga subventioner och andra Sydafrika m m förmåner. Det är också ett exempel på den opinion som finns på många håll för att isolera Sydafrika också genom bilaterala aktioner.

Men viktigast just nu av olika typer av aktioner som har genomförts i skilda länder är naturligtvis det som sker i de s, k, frontstaterna, länderna i södra Afrika, De samlades i april till ett viktigt möte i Namibias huvudstad Lusaka och kom där överens om att utforma ett regionalt ekonomiskt program för att göra sig mer oberoende av Sydafrika, Det programmet är konkret; det har som sin viktigaste punkt transportinvesteringar för aft sä långt som möjligt göra handeln i dessa frontstater oberoende av Sydafrika,

Vi har i utrikesutskottet varit överens om att Sverige skall öka biståndet till
frontstaterna - även om vi socialdemokrater har velat ge ett större bistånd till
Angola än representanterna för de andra partierna. Men som jag framhöll
under biståndsdebatten i april är det viktigt att vi också ger ett generöst '

svenskt bistånd till frontstaternas regionala samarbetsprojekt.

Från socialdemokratisk sida menar vi att fiden nu är inne för en samlad svensk aktionsplan mot Sydafrika, Vi har i en motion angivit vad vi anser aft planen bör omfatta. Motionen i sig har blivit en del i den internationella opinionsbildningen, eftersoni FN har tagit initiafiv till att trycka motionen som ett FN-dokument, Mycket av motionen har diskuterats tidigare i denna debatt, och jag skall därför infe fa upp tiden med att ytterligare beröra de frågorna, t, ex, frågan om internationella åtaganden för Sverige, Biståndet till befrielserörelser och frontsfater behandlade vi i april,

I fråga om SAS persontrafiklinje till Sydafrika har en lång debatt utspunnit sig, även om ingen av debattörerna fick möjlighet att besvara Björn Molins sista yttrande om att det nu inte finns förutsättningar för en nordisk enighet. Det krävs ju att någon nordisk regering lägger fram ett förslag för att förutsättningar skall finnas för ett beslut om nedläggning av SAS-linjen till Sydafrika,

Det är glädjande atf kunna konstatera att enighet har kunnat uppnås i utskottet om de andra delarna av aktionsplanen, särskilt möjligheten att gå vidare och förbjuda även teknologiöverföring. Jag har emellertid svårt ätt förstå varför inte någon representant för centerpartiet deltar i dagens debatt om Sydafrika, Den debatt som vi för här är dock en del i en internationell opinionsbildning. Jag har inte sett att vare sig Torsten Bengtson, Pär Granstedt eller någon annan av de centerpartister som brukar engagera sig i internationella frågor har velat ta del i denna debatt om Sydafrika, Det är synd. från den synpunkten att det vore bra med en bred manifestation från ■' riksdagen på det område där vi är överens.

Men vad som naturligtvis är viktigare är det moderata särskilda yttrandet,
sorn nu har debatterats en stund. Efter denna debatt mellan Allan Hernelius. 79

Nr 153 Carl Lidbom, Björn Molin och Oswald Söderqvist är det för mig - och

Tisdaeen den troligen för många andra som har lyssnat fill debatten - fullständigt

27 mai 1980 obegripligt varför inte moderata samlingspartiet har reserverat sig. Moderata

_____________ samlingspartiet står ju faktiskt bakom utskottets krav, som går ut på atf nu

Åtsärder mot '' ' ökat bilateralt tryck på Sydafrika, Ändå har moderaterna i debatten

Sydafrika rn m kring det särskilda yttrandet visat att de i verkligheten inte delar denna

uppfattning. Man menar att denna uppfattning - om den förs fram fill den

svenska regeringen genom beslut här i riksdagen - är farlig för Sveriges

säkerhet. Hur kan man då låta bli att reservera sig på den punkten?

Jag har bara en förklaring fill det, men jag vet inte om den är riktig eller felaktig. Vi hade en biståndsdebatt för en tid sedan, där moderaterna reserverade sig i en viktig principfråga när det gällde biståndspolitiken. De fick då eft mycket klart besked - en ät hut ning, som man ibland brukar säga -av utrikesministern, som helt klart konstaterade att moderaterna har en politik hår i riksdagen och en annan politik i regeringen. Det var möjligen för att undvika sädana kalamiteter som moderaterna denna gång valde atf skriva ett särskilt yttrande. Det är i varje fall en brist på logik i agerandet som är förvånande, särskilt som detta rören fråga som man fäster så stor vikt vid från säkerhetspolitiska utgångspunkter, som Allan Hernelius nämnde,

I övrigt är det värdefullt att vi har nätt en sä bred enighet kring kravet på att öka trycket på Sydafrika och gå vidare.

Jag skall också säga något om den fråga som vi är överens om att gå vidare med, nämligen att pröva möjligheterna att förbjuda teknologiöverföring från Sverige till Sydafrika, Låt mig återge vad som anförs i en sydafrikansk tidning och som jag tror rätt väl belyser bakgrunden till dessa krav på förbud mot teknologiöverföring,

I Johannesburg Står i februari i år konstateras att Alfa-Laval South Africa har förf fram Sydafrika i förgrunden närdet gäller bränsleekonomiforskning genom att skänka-"'supply'"-en pilotfabrik förproduktion av etanol som är värd mer än 100 000 rand till universitetet i Bloemfontein i Oranjefrista-ten.

Professor Lategan, sorn är chef för rnikrobiologidepartementef, säger aft den typ av planer som hans departement har eftersökt har varit omöjliga att få tag i någon annanstans i världen. Denna typ av forskning är omöjlig aft få tillgäng fill någon annanstans, säger alltså den sydafrikanske universitefsre-presentanten. Efter förhandlingar har Alfa-Laval särskilt designat detta. Han bedömer det också så att Alfa-Laval har investerat i Sydafrikas forskning inför framtiden genom att för första gången förse Sydafrika med en fabrik av denna typ. Länder som Brasilien och Nya Zeeland producerar redan etanol kommersiellt, och man koinmer att vara i kontakt med deras industrier - företag som Sasol och Sentrachem - för att Sydafrika skall kunna fä sin plats bland dessa länder.

Representanten för universitetet i Oranjefristaten säger vidare aft

eftersom etanol är en förnyelsebar energikälla var det viktigt för hans

departement att arbeta nära med Alfa-Laval för aft få framgång pä defta

80 område, och det betyder en stimulans för ekonomin och en möjlighet att

skapa jobb för mer än 400 000 människor.

Detta är alltså ett exempel på en typ av teknologiöverföring, där Sydafrika medvetet strävar efter att för framfiden göra sig oberoende av just det slag av sanktioner som Sverige och många andra länder är överens om att söka genomföra i FN, Det är alltså för att man skall kunna kringgå och göra sig oberoende av de framfida internafionella sanktioner som skulle kunna bli aktuella om läget skärpfes som den här typen av teknologiöverföring är viktig för Sydafrika, Jag tror aft det här exemplet ensamt kan illustrera varför vi har den breda enigheten om att det är väsentligt att gå utöver investeringsförbudet, som givetvis är viktigt i sig, till frågan om teknologiöverföringen.

Men teknologiöverföring är, såsom vi också har sagt i vär motion, eft mycket vitt begrepp. En lagstiftning som är sä allmän att den har mänga kryphål skulle därför verka som eft slag i luften. För aft företagen skall veta vad lagstiftningen innebär och för atf man över huvud taget skall skapa klarhet är det enligt vår mening viktigt att klart identifiera vilken typ av transaktioner med Sydafrika som i framfiden skall betraktas som illegala. Vi har i det sammanhanget nämnt tre områden som borde omfattas av ett förbud, och de gäller licensgivning, patenfförsäljning och industriella samarbetsavtal. Man får därvid med hjälp av den föreslagna kartläggningen pröva vilken väg man bör gå för att sä väl som möjligt precisera den typ av aktioner som krävs för att vi skall kunna hindra teknologiöverföring.

Samtliga aktioner i den av oss föreslagna svenska"aktionsplanen syftar fill aft bidra till att ett majorifetsstyre i Sydafrika kan uppnås på fredlig väg, ett majoritetsstyre som är baserat på respekt för mänskliga rättigheter, Alla de påtryckningar vi talar om är till för att varna Sydafrikas apartheidregim för aft genom att inte ändra kurs riskera aft själv sätta i gång militära konflikter som eskalerar till ett storkrig i södra Afrika och som sedan i sin tur eskalerar vidare till att beröra även andra delar av Afrika liksom också delar av den övriga världen, Sydafrika har ju skaffat sig sin kärnvapenkapacitet just för att kunna föra ett sådant krig, och det är för aft förhindra en sådan världskatastrof som aktionsplaner av den typ Sverige utarbetar eller som man utarbetar i andra länder är viktiga.

Jag vill sluta med att knyta an till en internationell solidaritefskonferens som har hållits här i Stockholm under helgen av ett 20-tal internationella och ett 35-fal nationella ungdomsorganisationer. Det var en representation av organisationer som spände över ett mycket brett polifiskt fält med deltagare från många olika länder i olika världsdelar. Konferensen, som hade anknytning till FN och dess arbete på det här området, hölls under temat ungdomssolidaritet med folkens kamp i södra Afrika, Den avslutades med aft man antog en resolution, vari man bl, a, uttalar aft rnan välkomnar det förslag som nu behandlas av den svenska riksdagen och som innebär att vi skall gå utöver nu gällande lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och vidta andra och mera långtgående åtgärder. Vidare vädjar man till Sveriges riksdag att stoppa SAS linjer på Sydafrika och att stoppa teknologitransferering till rasistregimen. Man vädjar till alla andra regeringar att ta liknande steg för aft de ekonomiska, teknologiska, politiska, kulturella och handels-

6 Riksdagens protokoll 1979/80:152-153

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. m.

politiska länkarna med aparfheidregimen skall brytas och för atf apartheid-regimen skall isoleras. Ett brett spektrum av svenska ungdomsorganisationer - Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Folkparfiets ungdomsförbund. Centerns ungdomsförbund och många andra - står bakom de här kraven på att man skall förbjuda teknologiöverföring och stoppa SAS flyglinjer pä Sydafrika, alltså de frågor vi skall fatta beslut om här i dag.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till den socialdemokratiska reservationen och i övrigt bifall till utskottets hemsfällan.

Under detta anförande övertog andre vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ALLAN HERNELIUS (m) replik;

Herr talman! Mats Hellström hade en del funderingar över varför vi i år inte har avgivit någon reservafion utan endast eft särskilt yttrande. Det är ganska enkelt: I fjol reserverade vi oss mot atf man skulle tillänipa bilaterala sanktioner. När det nu är fråga om atf utvidga dessa bilaterala sanktioner, står vår princip kvar och den är framförd i ett särskilt yttrande. Det större inbegriper ju det mindre, vilket är en vanlig regel i juridiken - och det är ju juridik i det här ärendet också.

Sedan hade herr Hellström en märklig synpunkt pä varför vi infe skulle ha gjort detta. Det var alltså inget problem. Herr Ullsten skulle ha gett oss en åthutning i biständsdebaften: moderaterna sades föra en polifik i regeringen och en annan utanför regeringen. Vid den tidpunkten bemöttes defta omedelbart av herr Werner. Jag kan bara tillägga, och det stämmer ju med vad herr Werner sade, aft i vår biståndspolitik - fastlagd i proposition av den dåvarande biståndsministern Ullsfen vilken proposition både utskottet och riksdagen anslöt sig till - ingick som ett betydelsefullt led aft vi skall kunna överväga att dra in bistånd vid brott mot mänskliga rättigheter och att angreppskrig måste anses vara en form av ingrepp i de mänskliga rättigheterna.

MATS HELLSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Det är ju faktiskt så, att moderaterna i utskottet har skrivit under utskottets förslag. Jag föreställer mig därför atf moderaterna här i kammaren inte tänker ställa något annat yrkande på den här punkten än bifall till ufskotfförslaget. Defta innebär att moderaterna i utskottet, och gissningsvis moderaterna här i kammaren, finner det angeläget med fortsatta påtryckningarna mot regimen i Sydafrika och aft de menar att det finns anledning för Sverige att pröva möjligheterna aft gå vidare med sådana åtgärder mot Sydafrika också på det bilaterala området. Om moderaterna i kammaren fullföljer vad de har gjort i utskottet, ställer de sig bakom en politik - för det innebär det - som Allan Hernelius i talarstolen kraftigt har vänt sig emot och t. o. m. har hävdat skulle vara farlig med tanke pä Sveriges säkerhetspolitiska situafion.

ALLAN HERNELIUS (m) replik: Nr 153

Herr talman! Jag vill säga att det var väldigt många "om" i herr Hellströms Tisdagen den
anförande. 27 maj 1980

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp); Åtgärder mot

Herr talman! Rasförtrycket i Sydafrika är unikt i dagens värld. I Sydafrika Sydafrika m. m. har en liten minoritet i fanatisk tro på den egna hudfärgens överlägsenhet skaffat sig all makt, politisk och ekonomisk. Rasförföljelser förekommer på många håll i världen. Det räcker aft erinra om hur judar förföljs i kommuniststafer och arabländer. Men ingen annansfans har ett samhälle konstruerats så, att det bygger på rasism, I Sydafrika är rasåtskillnaden inskriven i själva grundlagen.

Infe minst i arbetslivet slår raslagarna igenom, Alla bättre arbeten förbehålls de vita. Svarta får svältlöner. Den stora arbetslösheten bland svarta gör aft arbetsmiljön endast förbättras på de områden där de vita har arbeten. Svarta och vita får aldrig arbeta sida vid sida, en svart får aldrig vara förman för en vit. Detta gäller också de svenska företag som finns i Sydafrika,

Svarta och vita får inte använda samma toaletter, samma duschar eller äta i samma matsalar. Och detta gäller också de svenska företagen - eller för den personal som tar hand om SAS-planen när de landar i Johannesburg.

För att bevara rasätskillnaden blir Sydafrika alltmer en polisstat. Den sydafrikanska regeringen har i dagarna presenterat ett lagförslag, som innebär att pressen i fortsättningen inte får rapportera om personer som arresterats som misstänkta för terroristverksamhef - dvs, för motstånd mot raslagarna. Den i Sydafrika fillåtna, vita, oppositionen har liknat de nya lagarna med lagarna i Nazifyskland eller Sovjet,

Den proposition om förbud för svenska investeringar i Sydafrika och Namibia som folkpartiregeringen lade fram förra våren och som antogs av riksdagen i slutet av förra riksmötet är principiellt viktig. Den markerar att Sverige är redo att på egen hand vidta sanktioner mot Sydafrika,

Av konservativa kritiker har propositionen karakteriserats som demonstrationspolitik, I någon mån är detta en riktig beskrivning.

Ingen inbillar sig aft enskilda svenska investeringförbud får en allvarlig negativ inverkan på Sydafrikas ekonomi. Skälen för beslutet är andra.

Utrikesutskottet deklarerade - när principbeslutet togs 1977 - att ytterligare svenska åtgärder var motiverade av "moraliska skäl" och atf svenska företag infe bör "medverka i eft politiskt sysfem som bygger på rasdiskriminering och förtryck av svart arbetskraft".

Huvudprincipen för svensk utrikespolifik och utrikeshandel bör - enligt
min mening - vara att vi strävar efter vidgad handel och kontakter också med
diktaturregimer. Med handel följer människor och informafion. En regim
som har en omfattande utrikeshandel får i längden svårt att hålla sin egen
befolkning i okunnighet. Därför är oftast handel ett effektivt sätt att
bekämpa en diktafur, Aft Sydafrika är ett undantag från den principen beror
inte bara på det unika rasförtrycket utan främst på två andra saker; °'

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Åtgärder mot Sydafrika m. in.

För det första har befolkningens representativa organisationer- ANC och SWAPO - vädjat till omvärlden om bojkott.

För det andra tvingas svenska företag i Sydafrika att tillämpa rasåtskillnadspolitiken pä ett sätt som inte är moraliskt acceptabelt.

Mot denna bakgrund är det naturligt aft se förra årets beslut som ett första steg i riktning mot mer omfattande sanktioner. För folkpartiefs del har vårt landsmöte klart uttalat att "svenska ekonomiska förbindelser med Sydafrika utgör eft stöd fill det orättfärdiga sydafrikanska samhällssystemet", och folkpartiet uppmanar därför de svenska företagen "aft avveckla sina intressen i och förbindelser med Sydafrika". Detta rör alltså alla ekonomiska förbindelser.

Det beslut om investeringsförbud som antogs förra året har i och för sig ett ologiskf element: Av moraliska skäl bör svenska företag infe få investera i Sydafrika. Men moralen hindrar inte aft verksamheten fortsätter pä samma nivå som i dag. Detta har mycket riktigt lett till problem vid tillämpningen.

Det är självfallet väldigt tillfredsställande för oss motionärer från folkpartiet att värt krav på en genomgång av tillämpningen av lagen nu bifalls. Utgångspunkten bör ju vara eft mycket restriktivt synsätt på dispensansökningarna. När lagen infördes förra året gavs en möjlighet för de företag som frivilligt anmälde sin avsikt atf inte expandera i Sydafrika att få göra nödvändiga ersätfningsinvesteringar utan att i förväg få dem godkända av regeringen. Inte ett enda företag ville göra en sådan frivillig deklaration. Det finns därför skäl atf utgå från att företagen vill expandera i Sydafrika, och deras dispensansökningar bör mot den bakgrunden granskas noga och bedömas restriktivt.

Det är också tillfredsställande att utskottet tillstyrker värt motionskrav om aft kartlägga möjligheterna till vidgade sanktioner mot Sydafrika, Moderata samlingspartiet reserverade sig förra året i utrikesutskottet och röstade i kammaren emot sanktionslagstiffningen. Nu föreslår utskottet aft vi skall undersöka möjligheterna aft ytterligare vidga sanktionerna. Uppenbarligen avser moderaterna - om än under knotande - aft stödja det förslaget. Jag förutsätter därför aft den moderate handelsministern är snabb när det gäller att tillsätta den begärda utredningen,

Allan Hernelius refererade till Voltaires kritik mot föresfällningen atf vi levde i den bästa av alla världar. Bara genom att peka på ruinerna efter jordbävningen i Lissabon visade han ju atf detta inte kunde vara den bästa av världar. Men vad var det som mötte den unge Candide när han i Voltaires bok stod just på ruinerna av Lissabon? Jo, en försäljare som sålde sockerpiller. Men, hjälper sockerpiller mot jordbävningar? frågade Candide, Nej, svarade försäljaren, men har ni något bättre aft föreslå?

Jag menar aft den här resignationen inför världens ondska nästan alltid har varit eft konservativt kännemärke. Vi anser för vår del atf vi alltid mäste försöka varje nytt uppslag för att bekämpa ondskan, inte minst i den form som rasdiskrimineringen innebär.

Socialdemokraterna har en reservation som gäller SAS flygningar, I själva

sakfrågan finns det - även om de inte är de största i sammanhanget - goda Nr 153

skäl att försöka stoppa SAS flygningar. Tisdagen den

För det första gäller samma moraliska skäl som för andra företags 27 rnaj 1980
förbindelser med Sydafrika, SAS drar nytta av slavarbetssystemet,

För det andra bedriver SAS en tämligen omfattande godstransport - ca 300 Åtgärder mot
tur- och returflygningar per år enbart med gods. Sydafrika m. m.

För det tredje drar SAS i sin konkurrens med flygbolag frän de fria afrikanska länderna nytta av atf kunna utsträcka turerna till Johannesburg, vilket de andra inte kan.

För det fjärde innebär SAS-flygningarna atf de sydafrikanska flygbolagen flyger på Sverige och får en utgångspunkt för atf bedriva furistpropagan-da.

Dessutom lånar sig SAS självt fill ren propaganda för Sydafrika när det i sitt informationsmaterial om Johannesburg beskriver staden utan ätt nämna den förtryckta svarta befolkningen. Det enda som finns är ett "utflyktsmål" till en svart förort där man utlovar en "intressant inblick i de stadsboende negrernas liv".

Nu är möjligheterna att fä till stånd en SAS-bojkott små, pä grund av motståndet från de andra nordiska regeringarna, och socialdemokraterna har valt att forma sin reservation till en liten, småttig dechargeanmärkning, vilket gör att det inte flnns anledning att stödja dem. Men jag tror aft vi flera gånger kan få fillfälle atf återkomma fill åtgärder för att verkligen få fill stånd en SAS-bojkott,

Det i sak viktigaste - det väsentliga - med utrikesutskottets betänkande är att vi nu, för det första, skall granska tillämpningen av investeringsförbudet. För det andra skall vi få en undersökning som förbereder skärpningar av sanktionerna mot Sydafrika, Detta är vikfiga steg framåt,

CARL LIDBOM (s) replik:

Herr talman! Jag lyssnade med stort intresse på Olle Wästbergs i Stockholm utmärkta anförande. Allt var charmant ända tills viljan testades. Det är det som är så svårt för folkpartisterna här - även för dem som har den mest sympatiska inställningen i denna fråga, som Olle Wästberg. Han hade exakt samma mening som jag om att Sverige bör gå vidare. Olle Wästberg gillar infe SAS flygtrafik på Johannesburg. Den bör man ingripa emot. Och sedan gjorde Olle Wästberg en saltomortal och sade aft det socialdemokrafiska kravet var formulerat som en futtig dechargeanmärkning, och därför kunde han infe stödja det trots aft han i sak delade vår mening.

O ynkedom, o ynkedom! Det är ingen dechargeanmärkning. Vi sysslar inte med det förflutna, vi sysslar med framtiden.

Låt mig dä säga till Olle Wästberg att hans partiledare Ola Ullsten, en
förträfflig person, har gjort utmärkta insatser mot apartheid. Vi kritiserar
inte honom. Men vi talar om framfiden,och vi vill ta ett steg vidare. Vi vill att
Ola Ullsten, i linje med många andra utmärkta insatser som han har gjort,
verkligen skall ta upp frågan med de danska och norska regeringarna om att
lägga ned denna flyglinje. Olle Wästberg delar vår uppfattning i sak, men han 85

Nr 153 står här och säger att han inte kan biträda den vid voteringen. Om det är sä

Tisdagen den olyckligt - det är kanske fler i denna kammare som någon gång har befunnit

27 maj 1980 '8 ' olycklig situation - så skall han åtminstone säga sanningen; Jag

känner mig tvungen att böja mig för partipiskan fastän det är förfärligt

Åtgärder mot obehagligt. Då skall jag respektera hans dilemma - men inte dessa ynkliga

Sydafrika m. m. förklaringar,

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp) replik:

Herr talman! Vi sysslar infe med det förflutna, utan vi sysslar med framtiden, sade Carl Lidbom för någon minut sedan här i talarstolen. Men i den reservafion han skrivit under står det: "Det är emellerfid uppenbart atf den svenska regeringen infe drivit frågan aktivt och försökt få fill stånd sådana överläggningar som åsyftas i mofionen," Man har haft sådana överläggningar, man har haft kontakter med de övriga nordiska länderna, men nu tycker socialdemokraterna atf man infe har gjort det där tillräckligt akfivt. Det är möjligt, men enligt vad jag har hört har man gjort det akfivt. Jag tycker dock inte man har anledning att rikta den historiska kritiken mot regeringen, och det är också defta som gör atf det är motiverat för mig aft använda uttrycket "småttig dechargeanmärkning". Om Carl Lidbom i sin reservation hade hållit sig till sakfrågan hade vi haft lättare atf komma överens. Jag tror att vi är överens / sak om att SAS flygningar i dag stöder aparfheidregimen, att de därför bör upphöra och att Sverige bör bidra fill aft de upphör.

Jag hoppas aft vi skall kunna enas om den saken här i kammaren bäde nu och i framfiden, men som utgångspunkt för eft sådant beslut är den här typen av historisk beskrivning - och det är det som det rör sig om - som Carl Lidbom och socialdemokraterna har i sin reservation dålig,

CARL LIDBOM (s) replik:

Herr talman! Vad Olle Wästberg i Stockholm inbjuds att fa ställning fill är värt yrkande med dess krav på att den svenska regeringen skall ta upp överläggningar med de danska och norska regeringarna i syfte aft få fill stånd en nedläggning av SAS persontrafiklinje på Johannesburg, I sak är ju Olle Wästberg och jag, enligt vad han säger, totalt överens, men nu försöker han smita undan. Skälet till aft han inte tänker rösta för det som vi är totalt ense om och det han med sitt engagemang i Sydafrikafrågan anser vara angeläget är aft vi skall ha skrivit någonting i motiveringen fill vårt yrkande som är en kritik av folkpartiregeringen, "Glöm då det förflutna", säger han,

I och för sig tycker jag atf ni, och tyvärr även Ola Ullsten, har visat atf era
hjärtan icke är med i den här saken - i varje fall inte Ola Ullstens, Han har
den inställningen aft en isolerad svensk aktion infe skulle ha någon inverkan
pä Sydafrikas apartheidpolitik. Det har sagts tidigare i debatten att man inte
kan använda den motiveringen, eftersom det i så fall skulle träffa varje
svensk ensidig åtgärd: investeringsförbud lika väl som nedläggning av
SAS-linjen. Ni fär bestämma er för var ni stär någonstans. - Men detta är
86 likgiltigt. Den enda fråga som Olle Wästberg nu har aft ta ställning fill är:

Bejakar ni aft Sverige skall försöka få fill stånd en nedläggning av SAS-linjen 1"

på Johannesburg eller inte? Och då hittar ni på än det ena, än det andra för att Tisdagen den

flnna någon mofivering för atf ni fotaU ger upp er övertygelse för atf inte 27 maj 1980

riskera någon voteringsolycka i riksdagen som är förarglig för regeringen.---------

Men erkänn då; Min övertygelse är denna, men jag måste ändå stödja mitt Åtgärder mot

parti. Sådana situationer kan en riksdagsman hamna i. Då skall jag uttrycka Sydafrika m. m.
min respekt, men dessa fantastiska turer från Olle Wästberg gör mig
besviken. Jag beklagar. Jag trodde aft han var en hederligare och mer
rakryggad karl än sä.

OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp) replik;

Flerr falman! Vad är det för dumheter? Först talade jag om att min inställning i sak är atf SAS flygningar på Johannesburg bör upphöra men aft det hitfills inte har gått att få någon sådan överenskommelse till stånd på grund av motstånd från de andra nordiska regeringarna och aft jag infe vill rösta på den socialdemokratiska reservationen, eftersom den närmast har karaktären av en dechargeanmärkning.

Då går Carl Lidbom upp och säger: Vi sysslar inte med det förflutna. Jag läser upp vad som står i reservationen, som handlar om det förflutna. Då går han upp och säger: Glöm det förflutna! Ja, men det är faktiskt så atf det är er reservation som handlar om det förflutna, och det är därför som jag inte tänker stödja den. Jag stöder saker som är bra och som innehåller en riktig verklighetsbeskrivning. Det är möjligt att vi kan komma överens om det i framtiden och då låta debatten handla om sakfrågan, nämligen om aft stoppa SAS flygningar, och inte om historieskrivningen.

Andre vice falmannen anmälde atf Carl Lidbom anhållit atf till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Carl Lidbom och Mats Hellström har utförligt redogjort för socialdemokratins ståndpunkt när det gäller svenska sanktioner mot Sydafrika. Låt mig därför bara en kort stund ta kammarens fid i anspråk för att summariskt redogöra för de samtal med representanter för befrielserörelserna ANC och SWAPO i vilka jag hade tillfälle att delta i Zambias huvudstad Lusaka under förra veckan.

Först den sydafrikanska maktpolitiken gentemot Zambia - Sydafrikas militärt och ekonomiskt svage granne i norr. Under sistlidna vinter utsattes Zambia för upprepade terrorattacker av sydafrikanska militära styrkor, främst mot den livsviktiga järnvägen norrut mot Tanzania. När man förstört den - inkl. rullande materiel -erbjöd sig Sydafrika att hyra ut järnvägsvagnar och lok till Zambia, för aft landet i större utsträckning skulle transportera på den södra järnvägen genom Sydafrika och på Sydafrikas villkor. Det är cyniskt i överkant.

Militärt tvingas Zambia hålla hela sin lilla krigsmakt i västra provinsen, där
Sydafrika har ansenliga trupper välutrustade elitsoldater förlagda vid 87

Nr 153 gränsen. När så andan faller på går man över gränsen och demonstrerar sin

Tisdaeen den makt och styrka i terrordåd och angrepp på civilbefolkningen,

27 mai 1980 Angreppen mot Angola hårdnar alltmer, SWAPO har just nu ca 35 000

_____________ flykfingar i Angola, Trots att SWAPO:s läger ligger långt inne i landet

Åtsärder mot hindrar det på intet sätt Sydafrika att vidta militära aktioner mot lägren,

Sydafrika in m HerrtalmanlSydafrikahärskarinteenbartmed vapenmakt i södra Afrika,

Den ekonomiska krigföringen är minst lika effektiv - detta i kraft av en i området överlägsen ekonomi och industriapparaf. Samtliga frontstater är ekonomiskt beroende av Sydafrika,

Herr talman! På min fråga till företrädare för ANC och SWAPO om det svenska investeringsförbudet i Sydafrika svarade båda aft man var besviken att inte fler länder följde Sveriges inifiativ. Både ANC och SWAPO uttryckte förhoppningen att Sverige skulle gå längre i restriktioner samt att Sverige skulle anstränga sig ytterligare för atf i FN få till stånd verkningsfulla sanktioner mot Sydafrika, Eller som ANC:s talesman uttryckte sig:

"'Sydafrikas ekonomiska styrka möjliggör apartheid - därför måste denna ekonomiska makt brytas ned om befrielsekampen skall kunna bli framgångsrik. Här kan Sverige och andra frihefsälskande länder ge sitt verkningsfulla bidrag genom atf ekonomiskt isolera Sydafrika,"

Herr talman! Det är i den andan som vi socialdemokrater i vår reservation föreslår att vi skall gä ett steg vidare, atf Sverige bör lägga ned flygtrafiken på Johannesburg och påverka de nordiska grannarna att gå med pä ett sådant förbud. Jag ber aft fä yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen,

CARL LIDBOM (s):

Herr talman! När jag inte längre hade någon replik sade Allan Hernelius en del tänkvärda ting som jag tänkte svara pä i korthet,

Allan Hernelius påstod aft det var jobbigt att debattera med mig därför aft jag beskyllde honom för åsikter som han infe hade, atf han halvt om halvt skulle försvara aparfheidpolitiken. Nej, Allan Hernelius, så illa är det infe. Jag noterar med tillfredsställelse att moderaterna inkl, Allan Hernelius är mot apartheidpolitiken. Jag sade också i mitt inledningsanförande med viss tillfredsställelse att alla inom den svenska riksdagen, inkl, moderaterna, accepterar FN:s isoleringssfrategi, dvs, atf man skall försöka få slut på apartheid genom internationella sanktioner.

Vår meningsskiljaktighet gäller en svensk policyfråga - om vi, när
säkerhetsrådet är blockerat av stormaktsveto, skall vidta ensidiga åtgärder.
Herr Hernelius försöker anföra en rad argument för att det inte går atl göra
något undantag. De flesta i denna riksdag anser att Sydafrika är eft så
motbjudande fall att vi kan göra ett undantag från vår annars fillämpade
princip - att icke vidta ensidiga svenska sanktionsåtgärder. Den uppfattning
en delar inte Allan Hernelius, som är rädd för varje undantag. Han tror att
det försvagar Sveriges ställning, I det sammanhanget har Allan Hernelius
tagit olika exempel på påtryckningar som vi kan bli utsatta för i andra
88 situationer. Tänk om arabstaterna begär aft vi skall ställa upp pä deras

sanktioner mot Israel! Nr 153

Jag tror inte att dilemmat ligger där. Jag tror inte att någon svensk regering Tisdagen den är så uselt svag och inkompetent aft den skulle falla undan för sådana 27 maj 1980

påtryckningar. Och jag tror inte aft det gör någon skillnad för den svenska ___

regeringens hållfasthet om Sverige har gjort ett undantag beträffande Åtgärder mot
Sydafrika eller inte, Sydafrika m. m.

Jag delar uppfattningen atf man skall hålla på principerna. Man skall icke göra något annat undantag än detta - inte därför atf vi annars blir mottagliga för påtryckningar utan därför att det blir så fruktansvärt svårt atf göra avvägningar, Sydafrika är ju dock ett särfall med sin aparfheidpolitik. Det har icke motsvarighet någon annanstans. Håller vi oss till det undantaget, sä är det klart avgränsat. Men börjar vi ta med andra länder också och säga att även mot dem kan vi tillgripa ensidiga åtgärder därför aft vi ogillar deras polifik - då vet vi snart infe var vi skall dra gränsen. Skall vi utsatta Argentina för dessa åtgärder, eller Chile? Vilka länder skall vi ta med?

Skillnaden mellan oss, Allan Hernelius, är att jag anser att detta enda undantag inte är farligt, medan Allan Hernelius anser att det är farligt.

Sedan påstår han atf jag är väldigt formell i min tolkning av FN-stadgan, Det påståendet är ett spöke som han väcker upp ur en tidigare debatt. Vi har inte talat om tolkningen av FN-stadgan den här gången. Däremot minns jag att Allan Hernelius i andra debatter har förfäktat aft ensidiga svenska åtgärder infe skulle stå i överensstämmelse med FN-stadgan, som förutsätter att sanktioner hanteras av säkerhetsrådet. Den tolkningen bestred jag dä, och den bestrider jag i dag. FN-stadgan talar om FN;s sanktioner men säger ingenting om vad de enskilda staterna kan göra därutöver. De är inte bundna av internationella avtal. En rad länder - även tunga länder - har i olika sammanhang visat att de anser sig ha rätt aft vid sidan av FN;s sanktions-system även vidta ensidiga påfryckningsåtgärder. Det färskaste exemplet är kanske USA:s sanktioner mot Iran; det är också ensidiga åtgärder i politiskt påtryckningssyfte mot en annan stat vid sidan av FN-systernet, Det finns även andra exempel. När det gäller Sydafrika är Sverige f, ö, inte alldeles ensamt med ensidiga åtgärder.

Låt oss reducera meningsskiljaktigheten fill vad den är! Och tro inte att jag
beskyller Allan Hernelius eller hans partivänner för ståndpunkter som ni inte
har! Jag skall tvärtom, om det gläder Allan Hernelius, ge er en eloge i den
meningen aft jag på ett sätt finner det mycket lättare atf debattera med er än
med mitfenparfierna. Ni har en klar ståndpunkt, en princip, och den följer ni
med en viss konsekvens. Ni är emot svenska ensidiga åtgärder, och den
principen håller ni på i alla väder. Hos mitfenparfierna har jag funnit en viss
tendens - att de är för ensidiga åtgärder. De samlade sig - och det är ju bra -
när det gällde investeringsförbudslagen. När det gäller aft gå vidare är de för
ytterligare åtgärder i princip, men när vi kommer med konkreta förslag - nej,
då håller nog inte riktigt principen. Man har allsköns skäl för att inte följa
med längre. På eft sätt är det lättare, hederligare och rejälare att debattera
med er moderater. Jag respekterar er övertygelse även om jag inte delar
den. 89

Det var det lilla, Allan Hernelius, som jag inte hann klara ut förut.

Nr 153 ALLAN HERNELIUS (m) rephk;

Tisdaeen den Herr talman! Jag är tacksam för atf debatten nu kommer in i ett lugnare

27 mai 1980 hjulspår. Med tillfredsställelse noterar jag att Carl Lidbom nu säger att vi inte

_____________ har uttalat oss annat än fördömande om apartheidpohtiken. Det är riktigt,

Åtsärder mot '"- ' '' Lidbom säger det, även om han därmed dementerar

Sydafrika m m vadhansjälv-ihastigheten,förmodar jag-råkade låta undfallasigfören fid

sedan.

Sedan var det fråga om tolkning av FN-stadgan. Jag har faktiskt icke den mening Carl Lidbom påstår aft jag skulle ha, aft eft land icke har rätt fill ensidiga åtgärder mot en nafion. Det har det absolut. Vi har rätt att avbryta förbindelserna med vilken stat vi vill och ta konsekvenserna av det. Alf jämföra Förenta staternas agerande i Iranfrågan med defta är naturligtvis icke fillämpligf, för stormakterna underkastar sig, som herr Lidbom mycket väl vet, inte regler som gäller för oss andra. Quod licet lovi, non licet bovi. Den regeln gäller infe minst för stormaktspolifiken.

Vi skall inte vidta sanktioner eller sanktionsliknande åtgärder samtidigt som vi begär åtgärder för samma sak inom FN-stadgans ram. Atf gå över fill enskilda åtgärder om vi inte har framgång där tycker jag är felaktigt och strider mot vår hållning, som den borde vara enligt FN-stadgan.

Cari Lidbom säger också att detta är det enda undantaget och atf det aldrig kommer att bli något mer. Vad vet Carl Lidbom om det? Fler krav på undantag kan resas frän annat håll. Det är tyvärr inget som säger att politiken i Sydafrika blir en isolerad företeelse i världshistorien, men låt oss hoppas det. Det finns andra konflikter som kan bli lika pressande och där det kanske ligger mer i stormakts intresse att få anslutning från en liten, relativt försvarslös stat. Jag tror också atf den svenska regeringen i framtiden, vilken regering som än sitter, skall ha kurage, och jag hoppas på det. Men jag vill infe utesluta situationer där vår ställning hade varit bättre om vi hållit fast vid den princip vi en gång lanserat och som vi säger oss tillämpa i stället för att göra undantag från den i det här fallet.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Centerpartiets inställning fill aparfheidpolitiken och situafionen i Sydafrika är mycket väl känd. Jag kan t. ex. hänvisa till Karin Söders handlande som svensk utrikesminister mellan åren 1976 och 1978. Mot den bakgrunden hade vi inte bedömt det nödvändigt aft stå här i talarstolen och upprepa dessa välkända synpunkter från centerpartiefs sida. Men eftersom Mats Hellström för en stund sedan ansåg att det skulle försvaga den manifestation mot Sydafrika som den här debatten utgör om inte centern delfar måste jag bekräfta att vi har kvar vår uppfattning när det gäller Sydafrika.

Vi kommer alltså även i fortsättningen atf arbeta för en akfiv svensk polifik

mot Sydafrika och apartheidregimen. Den politiken skall innehålla ett stöd

till befrielserörelser och till frontsfater. Den skall innehålla påtryckningar

mot apartheidregimen i Sydafrika, såväl internationella som svenska.

90 Låt mig slå fast atf det råder en mycket bred uppslutning här i kammaren

kring den aktiva politik gentemot Sydafrika som Sverige för. Jag skulle vilja Nr 153

påstå att det faktum atf socialdemokraterna, i sina ansträngningar att verka Tisdagen den

en gnutta mer radikala i Sydafrikafrågan än övriga, måste reservera sig för aft 27 maj 1980

kammaren av regeringen skulle kräva något som redan är gjort för ett par år _____

sedan är det kanske mest påtagliga beviset för att enigheten i denna fråga i Åtgärder mot
själva verket är oerhört stor. Sydafrika m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Proposifioner gavs på bifall fill dels utskottets hemsfällan, dels reservationen av Gertrud Sigurdsen m. fl., och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Mats Hellström begärt votering upplåstes och godkändes följande votéringsproposition: -

Den som vill atf kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkande 27 mom. 4 rösfrar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Gertrud Sigurdsen m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Carl Lidbom begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 5

Utskoftets hemsfällan bifölls.

Mom. 6-9 och 11-15

Proposifioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mofion 1135 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Oswald Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemsfällan i betänkande 27 mom. 6-9 och 11-15 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1135 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Oswald Söderqvist begärde

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

RegionalpoliUken

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 18

Mom. 10

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Regionalpolitiken (forts.)

Fortsattes överläggningen om arbetsmarknadsutskottefs betänkanden 1979/80:23 och 29.

GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Under torsdagens regionalpolitiska debatt ägnades av naturliga skäl stor del av fiden åt särskilda ekonomiska stödinsatser på skilda orter och i utsatta regioner.

Vi är några moderata motionärer som i motion 1468 tagit upp frågan om utvecklingen pä landsbygden och hur man skall kunna undvika behovet av kommande kostsamma ekonomiska samhällsinsatser genom atf skapa möjlighet för en naturlig utveckling på landsbygden. Vi menar att det behövs en helhetsbedömning när det gäller att lösa de problem som ganska generellt förekommer beträffande stora delar av landsbygden utanför våra tätorter. Vi har också pekat på att speciella sektorsintressen oftast kan motverka syftet med en positiv utveckling på landsbygden totalt sett.

Förslaget att man inom ramen för ett landsbygdspolifiskt program skulle kunna få fram denna helhetsbedömning avvisas av utskottet. Enligt utskoftets uppfattning täcker länsplaneringen in frågor av detta slag. Man anser det bäst att inom ramen för denna gällande ordning aktualisera landsbygdsproblemen generellt.

Som tidigare angetts i debatten pågår arbetet med Länsplanering 80, och jag förväntar mig aft utskottet i samband med den slutliga bedömningen av denna planeringsomgång också tar hänsyn till de problem vi pekat på i mofionen.

Låt mig dock, herr talman, helt kort beröra några aktuella frågor. Jag börjar med bebyggelseutvecklingen.

Beträffande bebyggelsen ute på landsbygden görs i dag olika bedömningar i kommunerna när det gäller tillkommande bebyggelse, beroende på majoritetens uppfattning i dessa frågor. Många unga barnfamiljer har blivit vägrade byggnadslov och därmed också förvägrats möjligheten att bosätta sig pä landet. Samtidigt har man utrett frågor om samhälleliga stödinsatser för att klara normal glesbygdsservice, beroende på ett vikande befolkningsunderlag.

Genom en generösare syn på tillkommande bebyggelse utanför planlagda områden skulle automatiskt problemet med ett nödvändigt befolkningsun-

derlaglösas. Dettaskullei sin turinnebära att t. ex. lanthandeln kunde drivas Nr 153 vidare utan speciellt samhällsstöd, aft de mindre skolenheterna kunde Tisdagen den bevaras i ökad omfattning och aft de sociala kontakterna mellan generatio- 27 maj 1980

nerna bättre skulle kunna upprätthållas. Genom en sådan normal utveckling

RegionalpoUUken

skulle också behovet av särskilda styrda samhällsinsatser minska på skilda områden.

Det finns vidare anledning understryka att medelåldern på landsbygden är förhållandevis hög. Detta gäller även dem som är verksamma inom lantbruket och skogsbruket. I Jönköpings län, där ca 80 % av jorden brukas i form av familjejordbruk, är niedelåldern ca 53 är. Vi står således inför en ganska omfattande generationsväxling inom de areella näringarna, och denna generationsväxling kan fä mycket negativa konsekvenser för det agrara kulturlandskapet om inte en yngre generation får möjlighet atf på rimliga villkor fortsätta med verksamheten inom jord- och skogsbruket. Därmed kommer också sysselsättningen i stort på landsbygden aft påverkas.

I samband med jord- och skogsbruket och de tunga transporter som dessa näringar medför finns det också anledning att peka på vilken regionalpolitisk betydelse vägnätet i glesbygderna har. Trots gjorda satsningar finns det fortfarande omfattande glesbygdsområden där en låg vägstandard är hämmande för verksamheten och utvecklingen. En bedömning beiräffande ytterligare omfördelning av befintliga resurser till förmån för de mindre vägarna skulle här vara på sin plats, sett ur total landsbygdssynpunkt.

Herr falman! Här finns åtskilliga andra exempel, men jag skall inte ytterligare argumentera i sak, utan jag utgår ifrån aft frågorna, i enlighet med vad utskottet anfört, kan bedömas inom ramen för kommande länsplanering. Vad jag då främst tänker på är just den helhetsbedömning av landsbygdsfrågorna som vi i mofionen efterlyser och som kan förebygga behovet av kommande kostsamma insatser från samhällets sida.

Jag har, herr talman, från denna utgångspunkt inget annat yrkande än om bifall fill utskottets hemställan.

ERIC JONSSON (s):

Herr talman! Det har sagts fidigare i den debatt beträffande arbetsmarknadsutskottets betänkanden nr 23 och 29 som nu är i gång igen att vi när vi i riksdagen behandlar regionalpolitiken och den regionala utvecklingen ges fillfälle att lufta de lokala bekymren. Sådana har vi ju litet till mans, och det är sannerligen infe små problem vi har att brottas med när det gäller utveckling och sysselsättning i de olika regionerna.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 behandlas motion nr 735 som har inlämnats av de socialdemokrafiska riksdagsledamöterna från Malmö. Syftet med motionen är atf åstadkomma insatser för att främja sysselsättningen och näringslivets utveckling i Malmöregionen.

Det är sant af t Malmöregionen under 1960-falet hade en kraftig expansion, och den har på något sätt legat oss i fatet när vi nu under rätt många år har försökt aft uppmärksamma det övriga Sverige på våra problem. Det är väl

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionalpolitiken

egentligen först under senare tid som vi har fatt ett visst gehör för att våra problem i Malmöregionen är bekymmersamma.

Vi harf. n. nära 4 000 arbetslösa i Malmö, och jag tycker atl utskottet är väl optimistiskt när det i sitt betäkande konstaterar atf arbetsmarknadsläget har ljusnat i Malmöhus län under de senaste månaderna. Tvärtom är det mycket mörka moln som drar fram mot Malmö och Landskrona. Om regeringens proposition beträffande varven går igenom, innebär det att 1 800 arbetare och tjänstemän på Kockums Varv avskedas. Men inte nog med det: i prakfiken betyder varvsproposifionen att varvet förr eller senare tvingas lägga ned sin verksamhet. Därför ställer jag min förhoppning till att de borgerliga riksdagsledamöterna från Malmö verkligen ställer upp för Kockums Varv den 5 juni, så att varvet får resurser och kan fortleva - annars blir det nära nog katastrof för Malmö.

Utskottet har, när det talar om att arbetsmarknadsläget i Malmöhus län har ljusnat, som intäkt för detta tagit atf antalet lediga platser f. n. är större än antalet kvarstående arbetslösa. Utskottet säger bl. a. atf det råder brist på verkstadsarbetare. Uttalandet är i viss mån riktigt när det gäller hela Malmöhus län, men för Malmös vidkommande förhåller det sig något annorlunda. Jag vill gärna nämna att i mars månad fanns i Malmö mer än dubbelt så många sökande som lediga platser inom tillverkningsindustrin.

Det är också vanskligt att göra jämförelser mellan antalet lediga platser och antalet arbetslösa, därför aft i realiteten är bilden något mera komplicerad. I varje redovisad yrkeskategori finns det ju flera olika kompetensområden. En arbetslös verkstadsarbefare t. ex. kan därför ha svårt att finna ett passande arbete bland de lediga platserna i den gruppen.

En statistisk uppgift som klart visar tillbakagången i Malmö är atf antalet sysselsatta i industrin under 1970-falet har minskat med inte mindre än 19 %. Och får jag för atf ytterligare bestyrka Malmös sysselsättningsbesvärlighefer redovisa en uppgift som kanske kan ha ett visst intresse:

Värmland har ett mycket besvärligt arbetsmarknadsläge - därom är vi alla överens - och det föreslås därför att regeringen skall få bemyndigande att ur förslagsanslaget Regionalpolitiskt stöd disponera 12 miljoner för att främja den industriella verksamheten i Värmlands län. Jag tycker att förslaget är rikfigt, och jag stöder den socialdemokrafiska reservationen 4 vid betänkande nr 23, vilken utöver de nämnda insatserna innebär ytterligare insatser i Värmlands län.

Men jag kan ändå inte låta bli att nämna aft dä jag har studerat arbetsmarknadsutskottefs utmärkta tabeller i bil. 2 vid det nyssnämnda betänkandet har jag funnit aft arbetslösheten för Värmlands län, i genomsnitt för hela länet, 1979 var 3,1 %. För Malmö redovisas i arbetsmarknadsutskottets betänkande atf arbetslösheten i Malmö 1979 var densamma som för Värmlands län - 3,1 %. Naturligtvis haltar jämförelsen, men jag vill ändå säga aft för den som är arbetslös i Malmö år efter är känns det lika ohyggligt som för den som är arbetslös och bor i någon annan del av landet.

Det är därför som vi motionärer menar att det är nödvändigt med kraftfulla Nr 153 åtgärder för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen i Malmöom- Tisdaeen den rådet. Vi tror atf förslag till sysselsättningspolifiska program för defta 27 maj 1980

område måste utarbetas snarast. Det behövs en teknisk och ekonomisk _____

kartläggning av möjligheten att stimulera och utveckla industriellt samarbete Regionalpolitiken mellan företag i Malmöområdets fre största industribranscher - verkstad, kemi och livsmedel.

En sådan sysselsättningsplanering bör också bl. a. ta sikte på en samordnad utbildning, kunskapsspridning och forskning kring industrins marknadskontakter och marknadsutveckling i EG:s norra marknadsområde.

Malmö ligger ju nära kontinenten, och vi tror att ett speciellt intresse bör ägnas åt att Malmö får möjligheter att utveckla de unika fördelar som finns när det gäller de stora exportmarknaderna på kontinenten. Jag tror aft detta skulle komma hela landet till godo genom en ökad export.

Men nu är det tydligen på det sättet aft utskottet är ganska kallhamrat när det gäller statlig medverkan till utvecklingen i Malmöregionen. Utskottet menar att det är länsstyrelsens uppgift att klara planeringen. För min del tror jag emellertid att det krävs en ordentlig samordning av statliga, regionala och kommunala insatser för aft på ett riktigt sätt och så snabbt som möjligt utveckla regionen. Men lät så vara - jag har i dag inget yrkande.

Motionen får ses som ett försök att vinna förståelse för våra besvärligheter i Malmöregionen. Denna gång har vi infe vunnit något uttalat stöd från arbetsmarknadsutskottet för våra idéer. Jag kan därför inte utesluta atf vi återkommer med motioner och förslag till åtgärder i sysselsättningsfrämjande syfte framöver. Just nu finns väl ingen annan möjlighet än aft sätta förhoppningarna till länsstyrelsen och vänta och se vad den förmår när det gäller atf åstadkomma en åtgärdsinriktad länsplanering för Malmöhus län.

I defta anförande instämde Lars-Erik Lövdén (s).

ERIC HOLMQVIST (s);

Herr talman! I den motion, nr 1465, som undertecknats av samtliga socialdemokratiska riksdagsledamöter frän Skåne, yrkas bl. a. pä en särskild näringspolitisk kommitté för Skåne, med länsvisa arbetsgrupper. Vi har i motionen beskrivit problemen inom de två Skånelänens näringsliv, och jag skall infe nu upprepa vad som sagts i motionen.

Men låt mig erinra om att den snabba tillväxt som under 1950- och 1960-talen kännetecknade särskilt Malmöhus län inte numera är för handen. Befolkningstillväxten har under 1970-talet endast svarat emot landefs genomsnittliga befolkningstillväxt. Skåne kan man alltså säga är ett Sverige i miniatyr - även i så måtto aft det bakom genomsnittet finns områden som stagnerat eller gått tillbaka och där regionalpolifiska åtgärder är väl motiverade.

Arbetslösheten ligger - om jag alltjämt håller mig till Malmöhus län - mer 95

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionalpolitiken

än 15 % över landets genomsnitt och har faktiskt gjort det under de senaste fre fyra åren. Ungdomsarbetslösheten har sin motsvarighet endast i etl fåtal andra län. 4-5 % av de unga går utan jobb månad efter månad. De förlorar tron på sig själva och också på det samhälle som de växt upp i.

Som framgår av det intressanta materialet i utskottsbetänkandet är emellerfid arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet för arbetsmarknadsutbildning mycket ringa i Skåne. Av befolkningen mellan 16 och 64 år är i Malmöhus län bara 0,3 % och i Kristianstads län 0,4 % i arbetsmarknadsutbildning. Det är faktiskt bara Stockholm - som har en mycket lägre arbetslöshetssiffra för ungdomen - som har ett fal som är jämförligt eller t. o. m. något lägre än det som gäller för Malmöhus län.

Med hänsyn särskilt fill den stora ungdomsarbetslösheten är det nödvändigt aft denna utbildning utvidgas i Skåne.

Som vi alla känner till - och sorn också Eric Jönsson nyligen har erinrat om - står vi i Skåne inför fortsatta svåra påfrestningar. Flera industrier har varslat om personalinskränkningar, och de två stora varven står inför nedläggningshot resp. stark reducering av personalen. Tusentals varvsarbetare i Malmö och Landskrona har redan fått lämna sina jobb. Och även om nu Öresundsvarvet kan räddas- vilket jag tror aft alla människor i Skåne önskar och hoppas - blir det ändå, det skall vi komma ihåg, 2 000-2 500 som under den närmaste tiden fär sluta sina arbeten.

Även andra näringar dras med problem, men jag skall nöja mig med att konstatera att arbetsmarknaden i Skåne, som redan är svag, kommer att bli ännu sämre framöver - tyvärr. Jag skall i stället här ta upp en principiell fråga som jag tycker det är ganska angeläget att få belyst.

På sina håll hävdas det aft det skulle vara ofint och föga rekommenderande för en riksdagsman aft fala om de bekymmer som finns i hemorten och i den egna valkretsen.

Jag har aldrig förstått den upphöjda filosofi som förutsätter att en riksdagsledamot skall frigöra sig från alla gruppintressen och utplåna intresset för den bygd som vederbörande representerar. Varför har vi i så fall eft valsystem som utgår från atf riksdagen skall ha en geografiskt allsidig sammansättning?

Jag har som många av er andra haft tillfälle atf läsa tidningar under helgen. En del kommentarer har anknutit till både den regionalpolitiska debatt som vi har haft här och riksdagens arbete över huvud taget under den här sessionen. I söndagens Svenska Dagbladet läste jag en artikel som var skriven av signaturen Mr G. - jag förmodar att det är chefredaktören själv som har hållit i pennan. Den var rubricerad Livet i riksdagen. Chefredaktören konstaterade:

"Somliga riksdagsmän har utmärkt sig mer än andra under den gångna säsongen. Nu senast har två folkpartister utmärkt sig för dåligt omdöme; det är en nästan oslagbar metod för den som vill skaffa sig extra publicitet.""

Nu senast heter det alltså, och man kan därför ganska väl förstå vad redaktören menar. Finns det dåligt omdöme i detta sammanhang, är det sannerligen hos den redaktör som skriver på detta sätt. Jag tror inte att någon

i denna kammare tror att den som fronderar mot sitt parti, som vill bevara Nr 153

jobben för sina kamrater i hemorten, sorn vill skydda sin kommun frän att dö Tisdagen den

sotdöden, gör detta uteslutande för att fä publicitet och bli uppmärksam- 27 maj 1980

mad. __________

Beskyllningen är oförskämd och därtill en kränkning av den suveränitet RegionalpoliUken som riksdagsledamoten har rätt till i sin utövning av riksdagsinannauppdra-get. Det finns infe i våra grundlagar någon knäsatt partidisciplin eller andra lojaliteter som man skall behöva böja sig för. Och gudskelov för det. Riksdagsmannen har att göra sina egna bedömningar och handla därefter.

Gunnar Fredriksson - den nyss avgångne chefredaktören - behandlade i lördags i Aftonbladet också den sockenpolitik som det har talats om just i anslutning fill den regionalpolitiska debatten. Men han hade eft helt annat grepp pä frågan. Han skrev:

"Kanske Stockholm också är en by, Sverige också en socken. Fråga mig infe vad Europa består av för särintressen. Liberala ekonomer, utbildade i

akademiska bondbyar världen över, kan säkert resa runt och anklaga de

flesta människor för bytänkande, särskilt de vars sysselsättningar hotas."

Vi som representerar Skåne vill alltså, som Eric Jönsson framhöll, också ha ett ord med i laget liksom andra här i kammaren som representerar sina intressen när vi diskuterar regionalpolifiken.

Vi har i Skåne, som jag redan har nämnt, en alldeles för liten andel av arbetsmarknadsutbildningen. Det är vår förhoppning att de ansvariga observerar delta förhållande och rätfar fill det. Även om vi får en mjukare behandling av varvspropositionen än regeringen önskar, kommer vi i Skåne aft ställas inför problem aft omskola en stor del av arbetskraften. Det kommer att medföra större problem än vi någonsin har haft. Tusentals människor i Malmö, Landskrona och inånga andra kommuner kommer atf förlora sina jobb. De regionalpolitiska stödåtgärderna för dessa människor, som inte vill någonting annat än atf få jobba och försörja sig, måste också bli beslutsamma och resoluta för att problemen skall kunna bemästras.

Herr talman! Jag har liksom Eric Jönsson velat erinra om de aktuella arbetsmarknadspolifiska problemen i Skåne, men jag har inget yrkande att ställa.

I detta anförande instämde Hugo Bengtsson, Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson (alla s).

OVE KARLSSON (s);

Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 behandlas två motioner, 1979/80:985 av mig själv och ytterligare några socialdemokrater samt 1979/80:1847 av Marianne Stålberg m. fl, socialdemokrater. Vi begär i motion 985, där mitt namn står först, en ändring i förordningen om regionalpolitiskt stöd, SFS 1979:632 och 812 12 §, så att kommuner i stödområde 5 och 6 har möjligheter atf bygga industrilokaler för uthyrning om högst 1 500 m' med statsbidrag på 55 resp, 70 %, även om kontrakt på

7 Riksdagens protokoll 1979/80:152-153

Nr 153 uthyrning saknas. Motion 1847 innehåller i princip samma yrkande när det

Tisdagen den S''"''" stödområde 6,

27 mai 1980 '" j""' ' fattade riksdagen beslut om regionalpolitiskt stöd,

_____________ Beslutet avsåg, som jag ser det, aft öka möjligheterna för näringslivet i de

ResionalpoUtiken delar av vårt land där detta har haft svårigheter att utvecklas. De nya formerna för det regionalpolitiska stödet har många förtjänster, men det finns också brister och skönhetsfläckar som det med mycket begränsade insatser från statens sida skulle kunna gå att rätta till. En sådan sak ärdet som aktualiserats i de angivna motionerna, nämligen stödet till byggande av kommunägda industrilokaler.

Enligt de nu gällande författningarna. SFS 1979:632 och 812 12 S. kan till komniuner i stödområdena 4, 5 och 6 utgå stöd i form av avskrivningslån för byggande av mindre industrilokaler på mindre orter. Denna möjlighet är emellertid begränsad av några faktorer, som enligt mitt sätt att se på ett mycketolyckligtsätf begränsar möjligheterna aft utnyttja stödet. En av dessa faktorer är kravet pä att det skall finnas hyresgäster, I princip SKall kontrakt vara tecknat, och hyresgästen skall inte ha möjlighet att själv bygga,

I dagens läge innebär detta krav det allvarligaste hindret för byggande av kommunala industrilokaler, och därigenom får det en starkt begränsande effekt på möjligheterna att utnyttja stödformen. För åtminstone stödområdena 5 och 6, dvs, det inre stödområdet, borde dessa krav helt slopas.

Bakgrunden till detta är att beslutsgången för ett ärende som gäller byggande av industrihus med statligt stöd i dag är så lång, atf det krävs ett ordentligt förutseende och tålamod hos den företagare som vill flytta in i en sådan lokal, samtidigt som möjligheterna att skapa fler arbetstillfällen i de svårast utsatta områdena ofta är avhängiga av möjligheterna aft snabbt ställa lokaler till förfogande.

För att inget missbruk skall uppstå genom en uppluckring av bestämmelserna har vi motionärer begränsat oss fill aft föreslå att kommun skall få bygga lokaler om högst 1 500 m' outhyrd yla.

Utskottet besvarar motionerna genom att uttala atf prövningen inte bör vara alltför restriktiv och menar att någon ytterligare åtgärd inte behövs.

Jag hoppas verkligen, herr talman, aft detta utskottets uttalande fullföljs på ett sådant sätt att det primära syftet med stödformerna blir ""att skapa ökade möjligheter till arbetstillfällen på orter där det ur regionalpolitisk synpunkt är mest angeläget"', alltså att det blir fråga om en prövning som är generös och till förmån för kommunerna.

Jag gör en positiv tolkning av utskottets skrivning och förutsätter alltså att de önskemål som framförts av oss motionärer blir tillgodosedda. Mot den bakgrunden nöjer jag mig i dag med vad utskottet anfört men återkommer självfallet, om detta inte ger avsedd effekt.

Som avslutning vill jag framhålla betydelsen av ökade regionalpolitiska
insatser för hela Kopparbergs län. Det måste till insatser i flera sammanhang,
inte minst inom järn- och stålindustrin, för att minska verkningarna av vad
som kommer att hända på gruvorterna,
98 Herr talman! Jag har för dagen inget yrkande.

Under defta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens Nr 153
förhandlingar. Tisdagen den

27 maj 1980

PAUL JANSSON (s):

Herrtalman! Kammarens debatter om regionalpolitiken brukar ju bli både Regionalpolitiken långa och mångordiga. Den här debatten blir kanske något av etl rekord, eftersoni vi fick avbryta den och ta pingstledigt innan den kunde fullföljas och vi kunde fatta beslut. Under mina år här i riksdagen tror jag inte att det har inträffat tidigare atf man har firat pingst mitt uppe i en riksdagsdebatt.

En och annan ledamot av kainmaren har tydligen utgått ifrån att beslut i detta ärende skulle fattats i forsdags natt, och följden har bl, a, blivit att vissa tidningar ute i landet har meddelat sin läsekrets att beslutet om arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 redan är fattat. Det är naturligtvis otillfredsställande aft medborgarna i landet blivit vilseledda pä detta sätt.

Inte så sällan kallar man riksdagens regionalpolitiska debatt för Hembygdens dag. Det kan kanske ligga något i detta, men jag vill nog protestera emot att detta uttryck används som något förklenande i sammanhanget och mot att man ger ett intryck av atf vi enbart skulle uppträda som bypolitiker som har svårt atf se någonting bakom den egna stugknufen. Det är ju ändå på det sättet att riksdagens beslut om riktlinjer för vår regionalpolitik skall utgå från målsättningen att erbjuda människor i olika regioner likvärdiga sysselsättningsmöjligheter. Man skall också kunna erbjuda medborgarna en likvärdig tillgäng till social och kommersiell service samt en god miljö. Personligen tror jag att vi skulle dåligt fylla vår uppgift som valda ombud för våra län och regioner, om vi inte fog till vara möjligheten atf i samband med riksdagens regionalpolitiska debatt föra fram de krav och synpunkter som vi anser vara väsentliga för aft sä långt möjligt uppfylla denna målsättning.

Den första förutsättningen härför är emellertid att vi lyckas öka den totala sysselsättningen i landet, vilket de socialdemokratiska reservanterna framhåller i sin reservation nr 1 till utskottets betänkande. Vi kan tyvärr konstatera att den regionala obalansen har ökat under de borgerliga regeringarnas fid, och klyftorna mellan olika delar av landet har också ökat. Efter det atf den tidigare utvecklingen nu vänt, bl, a, i Norrlandslänen, noterar vi hur flyttlassen på nytt drar söderut. De borgerliga regeringarna har uppenbarligen inte lyckats att vidmakthålla en regionalpolitik och en sysselsättningspolitik som klarar målsättningen då det gäller den regionala balansen,

Eft mycket skrämmande exempel på detta, som flera falare varit inne på, är det Bohmanska försöket att utarma Norrlandslänen och Varmland på byggnadsarbetare, I stället för att ge dem jobb på hemorten skulle man locka dem till Stockholm med 15 000 kr, vardera. Dess bättre kommer väl riksdagen att avvisa defta försök, men jag måste säga att det är häpnadsväckande atf centerpartisfiska statsråd har kunnat ställa sig bakom ett sådant förslag.

På s, 70 i betänkandet 23 säger de socialdemokratiska reservanterna följande, som jag livligt vill understryka: "Sett ur eft regionalpolitiskt

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionalpolitiken

100

perspektiv blev konsekvensen att den tidigare utvecklingen mot bättre balans mellan landets olika delar avbröts, Strukfurkriserna inom vissa branscher och regeringens oförmåga att angripa problemen skapade svårartade sysselsättningsproblem inom delar av landet där man tidigare haft ett relativt gynnsamt läge,"

Jag tycker att det senare är just vad som har inträffat hemma i Skaraborgs län. Efter det atf vi under många år har haft en stabil arbetsmarknad i länet med en hög och jämn sysselsättning i förhållande till andra delar av landet, dras vi nu med betydande problem på arbetsmarknaden. Vi har en hög ungdomsarbetslöshet, företag läggs ned eller halveras pä löpande band. Särskilt kvinnorna har svårt aft finna sysselsättning. Min egen hemkommun Töreboda har det särskilt problematiskt i dessa avseenden. Gör man en jämförelse visar det sig att det endast är några kommuner i det inre stödområdet som har sämre sysselsäftningsfrekvens beträffande kvinnor än exempelvis Törebodas och Grästorps kommuner i Sktiraborgs län. Länsstyrelsens underlag för Länsplanering 80 ger etl mått på sysselsättningsutvecklingen i Skaraborgs lan. Därav framgår bl, a, aft efter en kraftig höjning av indusfrisysselsättningen i länet mellan 1970 och 1975 på 9 % har antalet inom industrin sysselsatta minskat med närmare 2 000 mellan 1976 och 1979,

Enligt min mening är detta ett resultat av den borgerliga regeringens ekonomiska politik. Den borgerliga regeringen har genom en rad åtsfrarn-ningsätgärder, riktade mot löntagarna och hushållen, pressat tillbaka köpkraften. Detta har då fått särskilda konsekvenser för industrin i Skaraborgs län, som till största delen är beroende av hemmamarknaden när det gäller avsättningen av produkterna. Detta gäller särskilt möbel- och byggnadsämnesindustrin, som svarar för en stor del av sysselsätfningsutbu-det i Skaraborgs län,

I vär motion nr 732 har vi tagit upp dessa problem, Birgitta Johansson har fidigare i debatten berört motionen och dess innehåll, och jag kan instämma i de av henne framförda synpunkterna.

Nu har emellertid följande inträffat, vilket jag inledningsvis berörde. Människorna i Skaraborgs län har av den borgerliga länspressen bibringats uppfattningen aft riksdagen redan har fattal sitt beslut med anledning av arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23, I de borgerliga tidningarna sägs atf socialdemokraterna i riksdagen har gjort en helomvändning dä det gäller Vanäsverken i Karlsborg och behovet av särskilda åtgärder och insatser för att trygga sysselsättningen på arbetsplatserna, I moderata Skaraborgs Läns Annonsblad, som under den senaste tiden har tagit monopol på atf förfölja socialdemokrater, stod det bl, a, följande: "En annan motion som kommer pä tapeten i dag är nr 732, signerad Paul Jansson i Moholm rn, fl,, dvs, länets socialdemokrafiska riksdagsmän, I den motionen tas bl, a, problemen för Luxor och Vanäsverken i Karlsborg upp och stödåtgärder begärs. Men Paul Jansson har ingen lycka med den här motionen heller - och den här gången får han inte gehör ens hos sina egna. Ett enhälligt arbetsmarknadsutskott (således även socialdemokraterna i utskottet) avstyrker nämligen motionen,""

I den liberala tidningen Skövde Nyheter kan rnan läsa i en stor arfikel fredagen den 23 maj: "Ingen ny strid i riksdagen om Karlsborg, Socialdemokraterna i riksdagen gjorde på torsdagen helt om när det gäller stöd till Vanäsverken i Karlsborg, Vid den regionalpolitiska debatten nöjde sig partiet med de åtgärder sorn redan är vidtagna. Riksdagen fattade sitt beslut efter den här tidningens pressläggning,"

Flerr talman! Det sista kan jag hålla med om. Det har nämligen kommit ut två nummer av Skövde Nyheter sedan i torsdags, och ännu har det inte i det här sammanhanget fattats något beslut med anledning av arbefsmarknads-ufskotlets betänkande. Det är verkligen aft vara snabb i vändningarna, herr talman, att dra bestämda slutsatser av riksdagsbeslut innan de är fattade. Man undrar verkligen varifrån de borgerliga tidningarna i Skaraborgs län hämtar dessa bristfälliga informationer.

Herr talman! Nu är det ju inte alls på det sättet aft vi socialdemokrater här i riksdagen har gjort någon helomvändning då det gäller behovet av insatser för att trygga sysselsättningen vid Vanäsverken, Vi har i dag precis samma uppfattning sorn vi hade då vi röstade om näringsutskottets betänkande nr 36, Detta senare framgick med all önskvärd tydlighet av det inlägg som vår gruppledare Hans Gustafsson gjorde här i kammaren i forsdags kväll.

Herr talman! För att det nu infe skall råda minsta tvivel om var vi står i den här frågan och för att slå fast aft vi inte har gjort någon helomvändning då det gäller Vanäsverken, inbjuder jag kammarens ledamöter att ställa sig bakom det särskilda yrkande som jag hoppas nu har delats ut fill kammarens ledamöter och som har följande innehåll:

"att riksdagen med anledning av mofion 1979/80:732 och med avslag på mofion 1979/80:323 som sin mening ger regeringen till känna att en strukturplan som syftar till alternativ produktion vid Vanäsverken i Karisborg snarast bör komma till stånd".

Herr talman! Jag yrkar bifall till detta särskilda yrkande och i övrigt till de socialdemokratiska reservafionerna vid arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23,

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

RegionalpolUiken

STEN SVENSSON (m) replik:

Herrtalman! Efter att ha lyssnat till Paul Jansson undrar jag med vem han för debatten. Han har vänt sig till några lokaltidningar, och jag konstaterar atf dessa kan svara för sig själva. Den debatten kan lämpligen föras på insändarsidorna. Men jag vill ändå gärna begära ordet för att poängtera för Paul Jansson atf den här debatten har visat att socialdemokraterna i utskottet ändå har ställt sig bakom vad som står på s, 58 och 59, vilket också bekräftades av Hans Gustafsson, Jag konstaterade också att Paul Jansson instämde i Hans Gustafssons anförande. Sedermera har också Birgitta Johansson redovisat synpunkter och inte haft något yrkande i debatten. Jag förstår inte vad som har inträffat i själva debatten som har gjort att Paul Jansson nu framställer etl helt annat yrkande än vad Birgitta Johansson tidigare har gjort.

101

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionalpolitiken

PAUL JANSSON (s) replik:

Herr talman! Det är möjligen en skillnad, nämligen aft om vi framställer motionsyrkanden i riksdagen försöker vi följa upp dem och se fill att, så långt möjligt, riksdagen fattar sådana beslut som vi har yrkat på. Det är inte alltid, infe ens ofta, som detta lyckas, det skall medges. Men jag tycker atf vårt ställningstagande borde ge större möjligheter till framgång än Sten Svenssons sätt att handla, när han i arbetsmarknadsutskottet är med om aft yrka avslag på sina egna motioner. De motioner som moderaterna och centerpartisterna har väckt när det gäller länsfrägorna, och som Sten Svensson borde ha kunnat göra något ät när han själv sitter med i utskottet, de motionerna har han varit med om att yrka avslag på.

Nu frågar Sten Svensson vem jag för debatten med. Jag vill gärna ta en debatt med Sten Svensson på det här området, men jag ville påvisa för kammarens ledamöter att man. genom atf dra snabba slutsatser av vad som står i tidningarna, kan ha fått den uppfattningen att riksdagen redan har fattat beslut om de här betänkandena. Sä är inte fallet. Och för att bemöta påståendet om att vi skulle ha gjort en helomvändning när det gäller Vanäsfrägan har jag alltså framställt detta särskilda yrkande inför kammaren.

STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! I utskottet har vi pläderat för de motioner som har kommit frän Skaraborgs län. Och beträffande planeringstalen kan vi konstatera att ett enhälligt utskott gör ett särskilt tillkännagivande med anledning av motionerna. Vad vidare beträffar motionen 323 står det på s, 58:

"Utskottet delar uppfattningen i motionen 323 att det är önskvärt med ökad vidareförädling inom livsmedelsindustrin i länet", , , osv.

Vad slutligen beträffar Vanäsverken säger eft enigt utskott följande:

"Det direkta hotet mot sysselsättningen i företaget anses därmed tillfälligt avvärjt, Näringsutskottet hänvisar slutligen till att Försvarets Fabriksverk (FFV) f, n, arbetar med planer i syfte att på längre sikt säkerställa Vanäsverkens framtid, och näringsutskottet utgår i sitt betänkande frän aft detta arbete sker i samråd med berörda personalorganisationer," Detta har vi alltså enats om i utskottet. Det är inte bara jag som konstaterar det, utan det gör även Paul Janssons socialdemokratiska kolleger i utskottet.

102

PAUL JANSSON (s) replik:

Herr talman! Det är möjligt, men jag har inte accepterat det. Därför har jagframställt mitt särskilda yrkande. Vi farväl se vad voteringen resulterar i. Men jag tycker att det är rimligt att följa upp eft tidigare ställningstagande när det gäller Vanäsverken och behovet av nya sysselsättningstillfällen där.

Jag skulle vilja rekommendera Sten Svensson att i dag ta del av vad tidningen Arbetet skriver - jag vet inte om han läser den tidningen - för där finns en ganska utförlig artikel om vad som händer i Vanäsverken, Av artikeln framgår att avskedandena där tydligen kommer att bli mer

omfattande ån man tidigare befarat. Då finns det ännu större anledning. Nr 153
såvitt jag förstår, att göra insatser för atf klara dessa uppgifter. Tisdagen den

Sten Svensson säger aft vi i utskottets skrivning har fått välvilliga 27 maj 1980

omnämnanden av våra motioner. Ja, när det gäller den fråga om _

utvecklingen av förädlingsindustrin i Skaraborgs län som har tagits upp här RegionalpolUiken tycker jag att det är bra. Det tog Arne Blomkvist och jag upp första gången i mitten av 1960-talet, men dä fanns det ingen som helst förståelse för sådana synpunkter. Därför är det bra att dessa nu har kommit fram.

Om vi tittar på slutsatserna i utskottsbetänkandet har vi bara att konstatera att utskottet förordar avslag på samtliga mofioner som de borgerliga ledamöterna från Skaraborgs län har väckt. Sedan må det stå vad som helst i motiveringen. Utskottet avstyrker motionerna, något som jag som motionär inte nöjer mig med. Jag vill ha ett uttalande beträffande nödvändigheten av en satsning på alternativ produktion vid Vanäsverken, dar problemen kommer atf bli mycket stora.

Talmannen anmälde att Sten Svensson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik,

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Aft vi över huvud taget för den här debatten orn regionalpolitiken är ju ett belägg för att alla inser att vi inte kan överlåta åt marknadskrafterna att styra utvecklingen. Om vi menar allvar med att vi vill försöka få till stånd en jämnare fördelning av sysselsättningstillfällen över landet mäste utvecklingen styras av samhället.

Vi gjorde för något är sedan i Södermanlands län en utredning för att fä något begrepp om hur framfiden kan komma att te sig när det gäller arbetsfillfällen och ekonomisk utveckling med hänsyn tagen till den industristruktur som vi har i länet. Det var en utredning där såväl socialdemokraterna som de tre borgerliga partierna var representerade.

Vi var samfällt överens om behovet av en aktiv närings- och industripolitik från samhällets sida för att möta de strukturförändringar som väntar inom den sörmländska industrin. Vi såg faran för kapitalförstöring, misshushållning med väl utbildad arbetskraft och dåligt utnyttjande av redan gjorda omfattande samhällsinvesteringar, om inte samhällsekonomiska bedömningar i vidare mening fick bli vägledande för uppbyggnaden av vår framtida industristruktur.

Vad som i det här sammanhanget oroar är att man på grund av den förbättrade konjunktur som verkstadsindustrin har haft under det senaste året, med ett bättre sysselsättningsläge som följd, tycks tro att problemen för länets framtid är ur världen. Detta kom senast fill uttryck när arbetsmarknadsministern med hänvisning bl, a, till att arbetsmarknadssituationen i Södermanland förbättrats förklarade varför han lagt ned den arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor som tillsattes med anledning av F 11 :s nedläggning utan att någon kompensation för de förlorade arbetstillfällena redovisats.

Om regeringen, med hänvisning till situationen på arbetsmarknaden just 103

Nr 153 nu, tror aft de problem för sysselsättningen som vänfar i Södermanland är

Tisdagen den lösta, är man skrämmande dåligt underrättad. Jag är rädd för att yi i nästa

27 maj 1980 konjunktursvacka kommer aft få uppleva att problemen blir ännu mer

_____________ markerade än de var för något är sedan, Vad som skapar problemen och oron

RegionalpolUiken för framtiden är nämligen att en stor del av arbetstillfällena i länet finns i industribranscher för vilka prognoserna är ogynnsamma.

Vi vet att om man över huvud taget skall överleva i dessa branscher kommer det att ske en mekanisering och en automatisering som medför att en mängd arbetstillfällen förloras. Vi påvisade i vår utredning atf länet å andra sidan vanligen inte får del av de arbetstillfällen som tillkommer i företagens mer kunskapsintensiva verksamheter, Södermanlands län är i hög grad fjärrstyrt i den meningen att företagen tillhör stora industrikoncerner, som inom länet har förlagt driftfunktionerna i tillverkningsledef men en förhållandevis liten del av sådana arbetstillfällen som hör hemma inom forskning, produktutveckling, marknadsföring, administration samt beslufs-och ledningsfunktioner. Dessa förläggs vanligtvis fill huvudkontoren utanför länet.

Det här får en rad konsekvenser för länefs näringsliv i övrigt, med bl, a, lägre efterfrågan inom länet pä olika typer av företagsservice och privata tjänster. Sammantaget innebär det att länet får en allt ensidigare arbetsmarknad med ett begränsat yrkesval, som tvingar ung arbetskraft med viss utbildning att flytta från länet. Detta innebär också att länets låglöneprofil förstärks, med konsekvenser för den kommunala ekonomin och serviceutbudet,

Defta är inte ett fenomen som bara kommer aft drabba Södermanlands län. Del här är ett led i den industriella utveckling som kommer att drabba stora delar av landet och mänga industrisamhällen. Jag ser framför mig risken för att vi kommer aft fä en geografisk segregation pä arbetsmarknaden, där de kunskapsintensiva arbetstillfällena koncentreras till eft begränsat antal områden, medan landet i övrigt i hög grad får nöja sig med enklare arbetsuppgifter inom tillverkningsenheterna. Detta är en olycklig utveckling. Vi fär ett land i ännu större social och ekonomisk obalans än f, n.

Regeringen borde i tid uppmärksamma vad som sker och i samverkan med företag och fackliga organisationer analysera problemen och vidta åtgärder för aft möta en sådan inte önskvärd utveckling. Vi måste få ut kunskapsintensiva arbetstillfällen till landets olika delar lika väl som vi kan behöva bevara industriarbetstillfällen i storstäderna. Det är angeläget för aft vi skall få samhällen i bättre balans an vad som annars blir fallet.

En sådan utveckling fär vi inte till stånd om marknadskrafterna får spela fritt. Även i defta sammanhang skulle en fullmakfslag för etableringskontroll, som de socialdemokratiska reservanterna förordar, kunna spela en roll, inte minst som stöd i ryggen för de överläggningar som enligt min mening regeringen borde ha med näringslivet och de fackliga organisationerna omkring dessa problem.

När det gäller att tillvarata i Södermanlands län befintliga resurser
104 konstaterar vi att överstyrelsen för ekonomiskt försvar i sin utredning

kommit fram till atf Ceaverken i Strängnäs och tillverkningen där behövs. Nr 153

inte minst av beredskapsskäl. Vi utgår från atf regeringen kommer till samma Tisdagen den

slutsats, 27 maj 1980

Det är obegripligt aft regeringen godtar att isotoptillverkningen i Studsvik-----

med dess betydelse för sjukvärden skall läggas ned, I praktiskt taget alla Regionalpolitiken

industrialiserade länder anses det angeläget att säkerställa en nationell

försörjning med radioaktiva isotoper för medicinskt bruk. Regeringen bör

ompröva sitt ställningstagande i denna fråga. Det måste vara ett intresse för

landet aft Studsvik utnyttjas och utvecklas som forskningscentrum. Genom

att utnyttja Studsvik och förlägga pilotskolan till Nyköping kan bortfallet av

de arbetstillfällen som Fil gav bli mindre kännbart. Socialdemokraterna i

Södermanland kan inte acceptera att regeringen nonchalerar tidigare

utställda löften om atf kompensera Nyköpings konimun och länet för

bortfallet av F 11,

Flerr talman! Socialdemokraterna i Södermanland kräver också atf länets industriella kapacitet utnyttjas genom en aktiv indusfri- och näringspolitik från samhällets sida. En liberal låtgåpolifik tryggar inte framtidens jobb och löser inga regionalpolitiska problem,

I detta anförande instämde Olle Svensson, Anita Persson och Holger Bergman (alla s).

ERIC REJDNELL (fp):

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottets betänkanden nr 23 och 29, som vi i dag har atf slutbehandla här i kammaren, har föranlett en både lång och ibland ganska intensiv debatt. Snart sagt hela landets olika problem har varit föremål för analys och debatt vid det här laget. Frän Kalmar län har ingen talare hittills medverkat i debatten. Som motionär från Kalmar lån ser jag mig, herr talman, ändå föranlåten att ta kammarens tid i anspråk några få minuter,

I min mofion, som har nummer 1813, har jag i korthet tagit upp sysselsättningsproblemen i länet. Förhållandena i Kalmar län bör vid det här laget vara väl kända för regeringen och de statliga myndigheter som ar berörda av dessa frågor. Utskottet konstaterar också helt riktigt att ""länet som helhet haft en i stort sett oförändrad befolkning under 1970-talet, Inte mindre än sju kommuner har emellertid haft en negativ utveckling. Kommunerna Högsby och Vimmerby har tappat 6 % av sin befolkning och Hulfsfred hela 8 %, I Högsby kommun är därtill var fjärde invånare äldre än 64 är,""

Ja, det här gäller inte bara under 1970-talet-under praktiskt taget hela 100 år har Kalmar län stått stilla befolkningsmässigt sett. Delta har sagts många gånger förut men måste upprepas så länge arbetstillfällen inte kan tillskapas inom länet för våra ungdomar. Jag vill ha klart utsagt alt jag inte är av den uppfattningen att jag anser att eft län eller en region i allt väsentligt måste stöttas av staten. Men den statliga verksamheten ingår dock sorn en ganska stor del av vårt totala samhälle.

105

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionalpolitiken

Vad har dä staten gjort och vad gör staten i nuläget för vårt län? Utskottet fastslär i sin skrivning att "'Kalmar län har den lägsta andelen statligt anställda av samtliga län, Detfinns, som utskottet framhållit tidigare, anledning räkna med atf decenfraliseringsdelegationen uppmärksammar detta förhållande,"

Ja, det hoppas vi också att decenfraliseringsdelegationen kommer att göra.

Herr talman! Det är denna skrivning jag gärna vill ha till protokollet. Vi har ständigt talat om effekterna av den nedläggning av statlig verksamhet i Kalmar som hittills varit ett faktum. Någon gång måste statsmakterna infria de förväntningar vi i länet har pä alla positiva uttalanden och löften om ersätfningssysselsättning i statlig regi. Ett exempel pä sådant som skapar oro är att man nu befarar att en ytterligare datorisering av nummerbyrån inom televerket i Kalmar skall medföra att antalet tjänster kominer att minskas i stället för att ökas. Någonting sådant får infe ske.

En annan statlig verksamhet är den civila pilofutbildningen, I höst skall vi få besked om huruvida denna utbildning - som är som skräddarsydd för Kalmar - kommer att placeras där eller gå oss förbi. Ja, vi kan givetvis fortfarande hoppas att vad som skrivs i utskottsbetänkandet av regeringen skall tas på allvar.

Om ett län skall ha en ärlig chans att klara sig mäste staten ta sin del av ansvaret-näringslivet kan inte ta hela ansvaret. Se till att Kalmar län blir ett genomsnittslän vad gäller statlig verksamhet, och vi kommer att slippa den befolkningsstruktur vi nu har! Exempel som Högsby kommun, där var fjärde invånare är över 64 år, måste försvinna ur statistiken.

Redan den här veckan kan staten medverka till att Emsfors Bruk kan fortsätta sin verksamhet genom att gå över i ett nytt ägarförhållande. Därmed skulle ett helt samhälle få chansen att leva vidare. Avgörandet ligger i kanslihuset och hos Södra Skogsägarna,

För en stund sedan fick jag besked om att industriministern har för avsikt aft först måndagen den 9 juni lämna svar på en av mig ställd fråga om medverkan för att lösa Ernsforsfrågan - detta trots att frågan ställdes den 21 maj, dvs, svaret kommer på snudd efter tre veckor. Detta måste betyda att om inte industriministern dessförinnan vidtager åtgärder som löser frågan om Emsfors Bruks fortsatta existens, så är allt hopp ute för bruket.

Till sist, herr talman! Kalmar län behöver inte bli ett enda stort stödområde, men om sä inte skall bli fallet behöver vi ett visst statligt engagemang, och det väntar vi fortfarande på.

106

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Den här debatten har blivit långt utdragen. Jag har ändå dristat mig att begära ordet i anledning av dels den tidningsdebatt som har förts under hela vintern, dels den annonsering som har gjorts, nu senast i lördags.

Man kan fråga sig: Vad syftar socialdemokraterna till med yrkandet om tidigareläggning av landstingsbyggen? Det kan knappast vara den oinedel-

bara sysselsättningen för byggnadsarbetare. Vi har ju inte planer m, m.     Nr 153
färdiga. Det kan knappast vara sysselsättningen för värdpersonal. Och     Tisdagen deri
varför? Jo, den tidigareläggning som socialdemokraterna talar om är inte     27 maj 1980
förberedd eller planerad av Värmlands landsting,

Landstinget beslöt i slutet av november 1979 om flerårsplan för 1980-1984, RegionalpoliUken Innan den socialdemokratiska motionen skrevs hade landstinget beslutat om byggnad av en del av de projekt som tagits upp i motionen. De projekten kommer enligt min mening i gäng oavsett hur man agerar här i riksdagen. Med hänsyn till den tid planering, projektering, utbildning m, m, tar kan dessa knappast komma i gång tidigare.

Jag skall citera några rader ur förvaltningsutskottets skrivelse till landstinget i höstas. Man säger där när det gäller personalplan för 1980-1984:

"Svårigheterna aft rekrytera läkare till långtidssjukvård, allmän psykiatri, laboraforiespecialitefer och, i viss mån, allmänläkarvård försvårar en utveckling i enlighet med fastställda sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar, Åven i fråga om vissa kategorier sjuksköterskor råder obalans mellan behov och tillgång. Bristen pä sjukgymnaster och arbetsterapeuter utgör ett visst hinder för en önskvärd utbyggnad av hemsjukvården och den öppna värden,"

Vidare säger nian i fråga om läkare:

"Vad avser läkare föreligger f n de största svårigheterna vid rekrytering fill verksamhetsområden långtidssjukvård, allmän psykiatri, laboratoriespecialiteterna samt i viss mån allmänläkarvården.

Rekrytering av läkare fill långtidssjukvård och allmänpsykiatri kan komma aft bli svår att klara i framtiden. Antalet läkare under fortsatt vidareutbildning inom dessa specialiteter är få. Detta kan komma att få allvarliga konsekvenser då man med nuvarande utbildningstakt riskerar en nettominskning av antalet specialister inom dessa verksamhetsområden,"

Beträffande sjuksköterskor skriver man: "Trots dessa åtgärder""-man har då pekat på en hel del som gjorts - "är det tveksamt om erforderligt antal sjuksköterskor kan rekryteras till Hagfors och Torsby 1981 och 1982, Under en övergångsperiod kommer sannolikt vissa enheter att ej kunna öppnas med anledning härav,"

I skrivelsen redovisas en tabell, och man anför vidare:

"Som framgår av tabell överstiger rekryteringsbehovet av sjuksköterskor, med vissa vidareutbildningar, det faktiska antal som utbildas inom länet,"

Det är här atf märka att majoriteten i Värmlands landsting består också av socialdemokrater.

Av det anförda framgår att vi för femårsplanen 1980-1984 gör byggnadsinvesteringar i den takt som rekrytering av erforderlig personal medger. Vi har haft avskräckande exempel i Värmland på utbyggnad av lokaliteter som ej kunnat tas i bruk på flera är på grund av brist på sjukvårdspersonal av olika kategorier. Det gäller t, ex. Kronoparken i Karlstad samt Filipstad,

En annan sak: I den socialdemokratiska motionen finns ett projekt 10

Nr 153 upptaget som gäller öppenvårdscentral i min hemsocken Ekshärad, Det

Tisdaeen den projektet hade inte diskuterats av förvaltningsutskottet eller landstinget vid

27 maj 1980 fastställandet av flerårsplanen i höstas,

_____________ På framställning av sjukhusdirektionen i Hagfors har förvaltningsutskottet

Regionalpolitiken "' ''P'" ' " beslutat att ta upp överläggningar med vär konimun om lokalfrågan. Faktum är aft kommunen sedan 1950-talef hyrt ut lokaler för öppenvård till landsfinget, och enligt vad jag från säkra källor inhämtat kommer kommunen att vara villig att omgående medverka till lokaler för en vår'dcentral i Ekshärad, Till saken hör att landstinget självt inte ens äger lämplig mark för byggnation.

Med hänvisning fill mina inlägg i debatten i torsdags beträffande statens ekonomiska möjligheteratt träda in, och till vad jag här anfört, anser jag mig ha redovisat flera sakskäl fill att jag anser det vara omöjligt att rösta för socialdemokraternas förslag,

Eft bifall till det socialdemokratiska förslaget kan inte ge byggnadsarbetare sysselsättning under kommande vinter, Tidigareläggning av byggprojekt kommer aft ytterligare öka svårigheterna att rekrytera nödvändig personal till sjukvärdsanläggningar utöver vad sorn upptagits i planen.

Skulle vi däremot av ekonomiska skäl inte klara vården av våra värmlänningar, är jag villig atf ställa upp för uppvaktning i konkreta fall.

När vi försöker att realistiskt bedöma vad som är möjligt att åstadkomma blir vi icke-socialistiska ledamöter frän Värmland i landstingets remissdebatt beskyllda av landstingets förvaltningsutskotts ordförande för att vara ynkryggar och marodörer rnot värt Värmland, Enligt Svensk Uppslagsbok betyder ordet marodör soldat, bandit, rövare som plundrar sin omgivning. Med denna sällsynta vokabulär får den socialdemokratiska motionen kanske sin förklaring. Jag liksom andra ledamöter frän Värmland här i kammaren, som tillhör regeringspartierna, viil göra vad vi anser är realistiskt möjligt att åstadkomma. För detta är de 12 miljonerna till Värmland, som vi snart skall fatta beslut om, ett steg på vägen.

Jag har försökt bedöma motionen från saklig synpunkt, men man kan bli fundersam, I lördagens båda länstidningar hade socialdemokraterna en stort uppslagen annons vari värmlänningarna uppmanades att före tisdag - alltså i dag- tala om för oss riksdagsledamöter atf vi skulle stödja sossemotionen. Annonsen är ställd till alla värmlänningar och använder i rubriken orden "tala i riksdagen", I texten står sedan följande:

"Du får inte tala i riksdagen, men Du kan tala om vad Du tycker för riksdagsledamöterna. Gör det - men gör det innan tisdag,"

Herrtalman! Jaghar varit anträffbar på telefon hela pingsthelgen men inte fatt en enda påringning. Jag har också frågat mina kamrater från de icke-socialistiska partierna i länet, men de har heller inte fått någon påringning i den här frågan. De uteblivna påringningarna från allmänheten kan endast tolkas på etl sätt: Värmlänningarna är enormt mycket förnuftigare än annonsens skapare.

Vi borde samarbeta i riksdagen för att främja värmländska intressen. Men
108 det vill inte socialdemokraterna. Däremot kräver de att vi skall rösta för

deras förslag. Så går det inte till om man vill samarbeta. Nr 153

Jag har tidigare yrkat bifall till utskottets hemsfällan, och jag vidhåller Tisdagen den
detta, 27 maj 1980

Överläggningen var härmed avslutad, RegionalpoliUken

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 23

Mom. 1

TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottefs hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskoftets hemställan, dels hemsfällan i mofion 326 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan John Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill aft kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i

betänkande 23 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i motion 326 av Lars Werner

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då John Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 18

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservation 1 av Anna-Greta Leijon in, fl, anförda motiveringen, och-förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren godkänner arbetsmarknadsutskottets motivering

i betänkande 23 beträffande mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservafion 1 av Anna-Greta Leijon

m, fl, anförda motiveringen,

109

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
Tisdagen den___ ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bernt Nilsson begärde
27 maj 1980___ rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-
_____________ ning gav följande resultat:

Regionalpolitiken Ja - 159

Nej - 158

Mom. 2-15

Kammaren biföll vad utskoftet i dessa moment hemställt.

Mom. 16

Proposifioner gavs på bifall till dels utskoftets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motion 1036 av Bertil Måbrink i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atf kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i

betänkande 23 mom, 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottefs hemställan med den ändring däri

som föranleds av bifall till mofion 1036 av Bertil Måbrink i motsvarande

del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 19

Mom. 17-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 22

Proposifioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mofion 1821 av Erik Wärnberg m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Erik Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 23 mom, 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1821 av Erik Wärnberg m, fl, i
110 motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 153

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde röst- Tisdagen den

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning 27 maj 1980

gav följande resultat;

1 ~ 294 RegionalpolUiken

Nej - 19 Avstår - 3

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottefs hemställan, dels motion 1821 av Erik Wärnberg m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Erik Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atf kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i

betänkande 23 mom, 23 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1821 av Erik Wärnberg m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Erik Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 14

Avstår - 3

Mom. 24-31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 32

Proposifioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 2 av Anna-Greta Leijon rn, fl,, och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 23 mom, 32 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Anna-Greta Leijon

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bernt Nilsson begärde rösträk- 111

Nr 153 ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav

Tisdagen den följande resultat:

27 maj 1980 Ja - 159

Nej - 158

Regionalpolitiken

Mom. 33-47

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

112

Mom. 48

Propositioner gavs pä bifall fill dels utskottets hemställan, dels motion 722 av John Andersson och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan John Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill aft kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 23 mom, 48 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 722 av John Andersson,

Ja - 299 Nej - 18

Mom. 49

Propositioner gavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels reservation 3 av Anna-Greta Leijon m, fl,, och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill atf kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i

betänkande 23 mom, 49 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Anna-Greta Leijon

m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bernt Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Mom. 50-58

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 59

Proposifioner gavs på bifall fill dels utskottefs hemsfällan, dels mofion 723 Regionalpolitiken av John Andersson m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan John Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill aft kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i

betänkande 23 mom, 59 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 723 av John Andersson m, fl.

Ja - 299 Nej - 18

Mom. 60

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 576 av Lars Werner m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan John Andersson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottefs hemställan i

betänkande 23 mom, 60 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 576 av Lars Werner m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä John Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej- 18

Mom. 61-66

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 67

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mofion 1036 av Bertil Måbrink i motsvarande del, och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

8 Riksdagens protokoll 1979/80:152-153

113

Nr 153 Den som vill aft kammaren bifaller arbefsniarknadsutskotfets hemställan i

Tisdagen den betänkande 23 mom. 67 röstar ja,

27 maj 1980 den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1036 av Berfil Måbrink i

RegionalpoliUken motsvarande del. •

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 18

Mom. 68

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 1473 av Bertil Måbrink, och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 23 mom. 68 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1473 av Bertil Måbrink.

Ja - 299 Nej - 18

Mom. 69

Utskottets hemsfällan bifölls.

Mom. 70

Proposifioner gavs pä bifall till dels utskoftets hemställan, dels reservafion 4 av Anna-Greta Leijon m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atf kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 23 mom. 70 röstar ja, den det ej vill röstar nej:

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Anna-Greta Leijon
m.fl.
114 - ; .

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Bernt Nilsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

Nr 153 ■■•'

Tisdagen den 27 maj 1980 .

RegionalpolUiken

Mom. 71

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 72

Propositioner gavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels reservafion 5 av Anna-Greta Leijon m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bernt Nilsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspropositioii:

Den som vill atf kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 23 mom, 72 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Anna-Greta Leijon

m.fl.

Ja - 159 Nej - 158

Mom. 73

Proposifionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av Paul Jansson under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Paul Jansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion;

Den som vill atf kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i
betänkande 23 mom, 73 röstar ja, . . . ,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av Paul Jansson under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Paul Jansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 158

115

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionala investmentbolag

Mom. 74-76

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 77

Proposifioner gavs på bifall till dels utskoftets hemställan, dels mofion 1474 av Berfil Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion;

Den som vill aft kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 23 mom. 77 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1474 av Bertil Måbrink.

Ja - 297 Nej - 18

Mom. 78-82

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 29

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 9 Regionala investmentbolag

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1979/80:57 med anledning av motioner om regionala investmentbolag.

116

BENGT SILFVERSTRAND (s);

Herr talman! Såväl Eric Holmqvist som Eric Jönsson har tidigare i den arbetsmarknadspolitiska debatten gett många vältaliga belägg för aft Skåne inte längre är det landet Gösen som flödar av arbetstillfällen. Jag skall ta upp ytterligare en aspekt på näringsliv och sysselsättning i Skåne.

En viktig förutsättning för att vi skall kunna åstadkomma en välbehövlig expansion av det svenska näringslivet är att en kraftfullare satsning på nyföretagande och nya produkter kommer fill stånd. Det hävdas ibland att intresset för att starta nya företag i vårt land skulle vara dåligt. Likaså framförs inte sällan i debatten påståenden om aft växtkraften i de mindre

företagen skulle vara svag. De som för till torgs de här uppfattningarna menar aft det råder brist på produktidéer och företagaranda. Dess bättre överensstämmer den här negativa bilden inte särskilt väl med verkligheten.

Aft det finns såväl initiativrika företagare som intressanta produktidéer visar inte minst den verksamhet som bedrivs i flera regionala investmentbolag knutna till länefs utvecklingsfonder. Erfarenheten från denna verksamhet visar i stället att det är brist på kapital som oftast utgör hinder för en tillräcklig satsning på innovationer och nyföretagande. Investmentbolagen tillkom ju just i syfte atf underlätta försmå och medelstora företag att skaffa kapital i samband med nyetablering och expansion.

I näringsufskottets betänkande 1979/80:57 behandlas fre motioner, vilka samtliga har det gemensamt att man förordar ytterligare satsningar pä inrättande av regionala investmentbolag.

I mofion 972 har jag tillsammans med några andra socialdemokrater i de båda Skånelänen föreslagit dels en utvidgning av verksamhetsområdet för det för kort tid sedan inrättade regionala investmentbolaget i Malmöhus län till att omfatta hela länet, dels inrättandet av ett sådant regionalt investmentbolag i Kristianstads län, knutet till utvecklingsfonden där, dels och slutligen atf investmentbolagen skall få en sådan verksamhetsinriktning aft de också kan gå in i nedläggningshotade företag för att förebygga aft sådana övertas i rent spekulativt syfte - exempel pä detta saknas inte.

För atf mildra verkningarna av neddragningen av varvsproduktionen i Malmö-Landskronaregionen erhöll den regionala utvecklingsfonden i Malmöhus län enligt riksdagsbeslut i fjol ökade resurser. Enligt näringsutskottets då avlämnade betänkande 1978/79:17 skulle medlen användas främst i vissa inom varvsregionen angivna kommuner. I regleringsbrevet är formuleringarna av beslutet något annorlunda. Där heter det atf regionala investmentbolag, i den mån sådana bildas, får verka endast - jag understryker detta -inom vissa angivna kommuner. Genom denna snävare formulering har den verksamhet som Malmöhus Invest AB i dag bedriver inskränkts till aft omfatta 9 av Malmöhus läns 17 kommuner.

Den som har någon kännedom om befolkningskoncentration, reseavstånd och näringslivsstruktur i Malmöhus län inser nog aft en sådan avgränsning av verksamhetsområdet begränsar investmentbolagets möjligheter att bidra till en positiv utveckling av näringslivet i en region som drabbats hårt av bl. a. varvskrisen.

Verksamheten inom Malmöhus Invest AB har utvecklats synnerligen positivt. En hel del intressanta projekt har knutits till bolaget. Flera av dessa befinner sig i ett långt framskridet stadium, varför motionens förslag om vidgade ramar och ökad medelstilldelning för bolaget är mycket väl motiverat.

Ett bifall fill mofionen på denna punkt skulle enligt min mening inte ha varit ett alltför djärvt och riskfyllt ställningstagande från utskottets sida. Oavsett utgången av nästa veckas riksdagsbeslut angående varven kommer det att behövas ekonomiska resurser för atf utveckla inte minst de små och

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionala investmentbolag

117

Nr 153

Tisdageri den 27 maj 1980 ,

Regionala investmentbolag

medelstora företag som kan suga upp den arbetskraft som under alla förhållanden inte kan beredas plats inom varvsnäringen.

Det borde vara naturligt att när regionala investmentbolag inrättas dessa får arbeta inom områden som från geografisk och näringspolitisk synpunkt är så sammansatta att deras verksamhet kan samordnas med utvecklingsfondens och annan näringspolitisk verksamhet inom ifrågavarande län.

Förslaget om att investmentbolagen borde kunna gå in i krisföretag har fått en synnerligen aktuell belysning. Eft gummiindusfriförefag i nordvästra Skåne är nu på väg aft köpas upp av en s. k. komet i finansvärlden. Det primära syftet med affären har uppenbarligen varit - och det förnekas inte heller av köparen - atf kunna kvitta vinster i den egna verksamheten mot förluster i det uppköpta krisföretaget för att på sä sätt vinna fördelar i beskattningshänseende.

När samma finanslejon för någon tid sedan ville köpa Skåne-Gripen, resterna av gamla Kockums Varv, sprack affären. Riksdagen sade dä som bekant nej till möjligheterna att utnyttja Kockums förluster.

Det är inte min mening att strö salt i såren på ett redan hårt prövat företag. Den här affären får uppenbarligen ha sin gång. Jag vill inte frånkänna finanskometen ambitionerna att verkligen vilja utveckla gummiföretagefs verksamhet; låt mig bara konstatera atf huvudsyftet med affären har varit rent finansiellt.

Under alla omständigheter tycker jag det är orimligt atf investmentbolagen med nuvarande restriktioner för verksamheten inte har möjlighet aft gå in i den här typen av krisföretag, där det trots allt finns utvecklingsbara produkter, och härigenom undanröja alla möjligheter till atf utnyttja sädana företag i rent spekulationssyfte.

Näringsutskottet anför ingen mer djupgående motivering för sitt avstyrkande av mofionen i denna del. Även detta finner jag anmärkningsvärt. Näringsutskottet är enigt, och därför är det föga meningsfyllt att yrka bifall till motionen. Vi motionärer tycker ändå att dessa frågor har så stor principiell betydelse att de borde ha varit värda ett mera ingående resonemang från utskottets sida. Vi kommer därför att vid lämpligt tillfälle åter aktualisera dessa frågor.

118

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Ett enigt utskott står bakom den skrivning som vi nu diskuterar. Beträffande propåerna, inte bara från Bengt Silfverstrand utan även från motionärer som representerar andra delar av landet, om atf regeringen borde inräfta flera investmentbolag har utskottet anfört att det är angeläget att de investmentbolag som redan är inrättade får stadga och utvärderas sä atf vi kan få en grund för fortsatta beslut i denna fråga innan beslut tas om ytterligare bolag.

Bengt Silfverstrand tar i sitt inlägg upp det förhällandet att Malmöhus Invest AB:s möjligheter att verka inom hela Malmöhus läns område har begränsats. Jag kan upprepa vad utskottet säger, att defta bolag bildades främst som en åtgärd för att möta de svårigheter som uppstod i varvsorterna.

Senare har regeringen fastställt att verksamheten skall bedrivas inom nio kommuner i Malmöhus län. Det är bara 35 milj. kr. som står till förfogande för detta bolag, och det är självklart aft det inte finns stora möjligheter att sprida insatserna på ett större område än vad som redan gjorts.

Det har uppstått en diskussion om huruvida det skall vara "främst" eller "endast" i dessa kommuner som investmentbolagets resurser skall användas. Från början anvisade riksdagen tvä anslag. Det var eft anslag på 30 milj. kr. till utvecklingsfonden i Malmöhus län och ett anslag på 75 milj. kr. för investmentbolag. Utvecklingsfonden i Malmöhus län fick själv avgöra fördelningen av medlen. Vad gäller medlen som används till uflåningsverk-samhet, dvs. den ordinarie verksamheten inom utvecklingsfondernas ram, har man använt ordet "främst", eftersom man kan avgränsa ett län i olika delar om fonden har hela länet som verksamhetsområde. De pengar som flyter in här är sädana som amorteras av lån till stöd som utvecklingsfonden ger i ett visst område. Pengarna är därmed utvecklingsfondens egendom och kan sedan användas i andra komniuner. Det är alltså svårt atf göra denna avgränsning i eft län, där utvecklingsfonden har en verksamhet i olika delar. Här har man bara antytt att man "främst" bör använda medlen i de orter som är svårast drabbade.

Investmentbolagen är speciellt destinerade till de nu angivna nio kommunerna. Därför har man skrivit aft de endast får använda pengarna inom resp. område. Deras verksamhet är något annorlunda än utvecklingsfondernas verksamhet och gäller alltså ett bestämt, givet område. De har endast möjlighet atf använda pengarna inom detta område. Det är alltså en logiskt riktig bedömning man har gjort i propositionen och i utskottsbetänkandet. Jag vill, herr talman, yrka bifall till hemställan i detta betänkande.

Jag vill också säga ett par ord om förslaget i motionen att investmentbolagen borde få gå in i krisdrabbade företag. Det kunde i och för sig vara bra, om investmentbolagen hade lång erfarenhet och mycket goda resurser att sätta in. Men i det läge som investmentbolagen nu befinner sig i, dvs. på försöksstadiet, och med de ytterst små medel de har fill förfogande är det orimligt att tänka sig atf de skall gå in som delägare i krisdrabbade företag. Investmentbolagen har fill uppgift atf satsa på nya produkter och att gå in som minorifetsdelägare i utvecklingsbara företag. Det finns särskilda regler för hur vi från samhällets sida skall tackla krisföretagens problem, och medlen för det får givetvis användas på det området.

Till sist vill jag säga att när Bengt Silfverstrand påstår att det inte är brist pä produkter eller goda idégivare i näringslivet utan brist på pengar, så har jag en något annorlunda syn på problemet. Visst är det brist på pengar, det är givet, men det är faktiskt mycket stor brist på utvecklingsbara idéer som kan användas inom näringslivet. Det är också brist på företagarämnen. Iden män vi med vårt arbete här kan öka fillgången på goda idéer och intresserade företagare vill vi gärna ställa upp på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottefs hemställan bifölls.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Regionala investmentbolag

119

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Uppskov med behandlingen av vissa motioner

120

§ 10 Uppskov med behandlingen av vissa motioner

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:32 om uppskov med behandlingen av vissa mofioner.

I detta .betänkande hemställde utskottet

att riksdagen beslutade att fill riksmötet 1980/81 uppskjuta behandlingen av de i betänkandet upptagna mofionerna.

Reservation hade avgivits av Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Lars Ulander, Marianne Stälberg och Sune Johansson (alla s) som ansett att utskottet bort hemställa

atf riksdagen beslutade atf till riksmötet 1980/81 uppskjuta behandlingen av de i betänkandet upptagna motionerna med undantag av motionen 1979/80:995 av Olof Palme m. fl. (s) om ändring i medbestämmandelagen, m. m.

LARS ULANDER (s);

Herr talman! Frän socialdemokratiskt håll har vi begärt aft motion 995 skall behandlas under pågående riksmöte. Skälet till defta är att vi finner det ytterst besvärande att reformeringen av arbetslivet helt har stannat upp. En behandling av motionen nu skulle kunna ge riksdagen möjlighet att uttala sin otillfredssfällelse över aft så är fallet. Riksdagen skulle dessutom kunna få möjlighet att fa bort den fläck som det är aft vi har obegränsade skadestånd för deltagande i olovlig konflikt. Jag ser borgarnas agerande i uppskovsfrågan som en bekräftelse på deras syn på den fackliga rörelsen och på demokratin inom arbetslivet.

Herr talman! Jag tänker inte gå in på några sakfrågor, utan avvaktar riksdagens behandling av dessa. Med det anförda yrkar jag bifall till reservafionen i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 32.

ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Arbefsräftsfrågorna har väckt riksdagens stora intresse mänga gånger, så också vid detta riksmöte. Inom arbetsmarknadsutskottet har vi med ett enda undantag kunnat enas om aft de många frågeställningarna inom detta område skall skjutas upp till hösten, och detta undantag anmäldes här av Lars Ulander.

Det har som jag sade väckts många motioner som berör arbetsrättsliga frågor. Bara på MBL-området rör det sig om 13 mofioner. Utskoftet har ansett atf de frågor som aktualiserats bör lösas i ett sammanhang.

När det gäller den av Lars Ulander åberopade motionen kan också sägas att riksdagen flera gånger - också så sent som under detta riksmöte - har uttalat sig i sakfrågan. Det är ett av skälen till att vi tycker att behandlingen av denna fråga med fördel kan vänta till höstsessionen, då alla de arbefsräffsliga frågorna kommer upp fill behandling.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall fill hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande 32.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! För atf kammaren skall kunna behandla medebesfämrnanf defrågorna på ett acceptabelt sätt bör dessa tas upp i vår, men det är i så fall rimligt aft hela paketet med medbestämmandefrågor behandlas nu. Därför, herr talman, yrkar jag att hela paketet av medbestännnandefrågor, dvs. mofionerna 444, 445, 995, 1 001, 1 003, 1 487, 1 489, 1 492, 1 809 och 1 811 behandlas omedelbart.

Vi måste åstadkomma någon form av inflytande för de arbetande och ge dem ett stöd via lagstiftning, men om riksdagen skall kunna göra någonting i det avseendet gäller det att inte bara välja ut en mofion bland alla de andra och bara behandla den. Vi får nog vara så goda och fa ställning fill hela paketet, oavsett om det innehåller obekväma synpunkter.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Uppskov med behandlingen av vissa motioner

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Skälet fill aft vi från socialdemokratiskt håll har valt ut just den här mofionen är att den är central. Den tar upp frågan om atf regeringen skall sätta i gång med det arbete som helt har avstannat, nämligen arbetet med en demokratisering av arbetslivet. Vi tycker därför att det är rimligt att undanta den motionen i det här sammanhanget.

Skälet fill aft vi inte yrkat att de övriga motionerna i samma ärende skall undantas är att riksdagen fakfiskt är mycket arbetstyngd just nu. I det läget menar vi att man måste prioritera, och det är vad vi har gjort i det här fallet.

LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Herr falman! Det var väl en något krystad motivering som Lars Ulander gav. Den motion han talar om sätter inte i sig fart på medbestämmandeförhandlingarna. Det finns i det avseendet förslag i andra mofioner som är väl värda att beaktas av riksdagen och som de som stär inför aft träffa eft avtal har större intresse av. Att yrka bifall till att man skall undanta bara en motion och att hänvisa till att riksdagen är arbetstyngd osv. är väl atf sitta med ganska dåliga kort pä hand, Lars Ulander. Hur skulle riksdagen kunna behandla det som yrkats i den motionen utan atf ta ställning till alla de andra förslag som framförts?

LARS ULANDER (s):

Herr talman! Jag vet ju inte vad herr Hagberg kräver, men vi tycker atf det är rimligt aft man i en arbetstyngd riksdag prioriterar de här frågorna - när nu regeringen på nytt får i gång arbetet rned dem efter det atf arbetet helt avstannat.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Propositioner gavs på bifall fill l;o) utskottefs hemställan, 2;o) reservationen av Anna-Greta Leijon m. fl. samt 3:o) det av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den försfnämn-

121

9 Riksdagens protokoll 1979/80:152-153

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Uppskov med behandlingen av vissa motioner

da propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Lars Ulander begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de bada återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fler'talets mening för sig. Sedan Lars-Ove Hagberg begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i betänkande 32 antar reservationen av Anna-Greta Leijon m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren fill kontraproposition i nämnda votering antagit det av Lars-Ove Hagberg under överläggningen framställda yrkandet om behandling vid innevarande riksmöte av samtliga i betänkandet upptagna mofioner avseende medbestäinmandefrågor.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Lars-Ove Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147

Nej - 18

Avstår - 151

I enlighet härmed blev följande voteringsproposifion uppliist och godkänd:

Den som vill atf kainmaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i

betänkande 32 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Anna-Greta Leijon

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Dä Lars Ulander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 156

Avstår - 1

122

§ 11 Vapenexport Nr 153

Tisdagen den
Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1979/80:28 med anledning av 27 maj 1980
mofioner om vapenexport.

Vapenexport I defta betänkande behandlades mofionerna

1979/80:175 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits

1. att riksdagen hos regeringen hemställde att den sittande vapenexportutredningen fick tilläggsdirektiv enligt i motionen framförda synpunkter,

2. att riksdagen uttalade att ökningen av den svenska vapenexporten snarast borde hejdas,

1979/80:1131 av Esse Petersson m. fl. (fp) och

1979/80:1135 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 7) föreslagits att riksdagen hos regeringen begärde åtgärder för aft all försäljning av vapen från Sverige förbands med skärpta villkor och vapnen inte såldes vidare till Sydafrika.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1131,

2. atf riksdagen skulle avslå motion 1979/80:175,

3. att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1135 yrkande 7.

OSWALD SÖDEROVIST (vpk);

Herr talman! Debatterna och diskussionerna orn den svenska vapenexporten under efterkrigstiden åren stor uppvisning i hyckleri. Man har försökt från olika regeringars sida, från olika handelsministrars sida och från olika försvarsministrars sida atf gå i svaromål under decenniernas lopp, inför de uppenbara vansinnigheter som den svenska vapenexporten har visat upp under de här åren.

Gång på gång har det inträffat att svenska vapen har dykt upp på sådana ställen på jordklotet, i sådana stater och under sådana konflikter där alla inblandade skulle ha velat se att dessa vapen befann sig långt därifrån. Men det har inte lett fill någon omprövning av bestämmelserna för den svenska vapenexporten. Det har inte lett till något grundläggande och genomgripande försök fill atf renodla den här debatten och de här bestämmelserna för atf undvika sådana fatala missgrepp i fortsättningen.

Redan strax efter krigsslutet, i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet, dök det upp svenska vapen i de första Palestinakrigen. De dök upp på båda sidor. De fanns i Egypten, de fanns i Jordanien, de fanns i Saudiarabien, de fanns i Israel, och det blev stor förvirring i Sverige när kritiken började komma fram.

Det var då man första gången försökte formulera något slags principer för
den här hanteringen. Det gjorde rnan enligt de två huvudförutsättningar som
sedan i stort sett har gällt och som vi också har berört i vår motion. Man slog
fast att Sverige behövde tillverka och exportera vapen för atl kunna hålla
något så när rimlig kostnadsnivå pä de vapen som vi behövde för vårt eget 123

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Vapenexport

124

försvar. Det är en synpunkt som man kan respektera. Man kan också förkasta den förutsättningen, och man kan också förkasta den synpunkten. Det kan man göra av moraliska skäl. av rent pacifistiska skäl. Man kan säga att vi i Sverige inte skall sälja några vapen över huvud taget, aft vi infe skall delta i någon vapenhantering eller ställa upp sorn eft slags köpmän på det området. Det är en enkel och radikal ståndpunkt, och det skulle alltså vara lätt atf ställa upp bakom den.

Men om man nu godtar att Sverige vill ha ett neutralitelsförsvar, eft militärt försvar, som behöver vapen, måste rnan också säga ja till en viss export av vapen. Det är såväl min som mitt partis uppfattning. Men då måste man utforma bestämmelserna pä eft helt annat sätt. sä aft det inte händer sådant som redan har inträffat när det gäller svensk vapenexport. Jag kan. herr talman, faktiskt inte komina ihåg något fall där svenska vapen, direkt exporterade från Sverige, har dykt upp i någon progressiv stat som har kämpat för sin frihet mot yttre fiender eller hos någon befrielserörelse som har kämpat mot förtryck i sitt eget land. Vad jag kan påminna mig har något sådant aldrig inträffat. Däremot är det mycket lätt aft räkna upp dussintalet - för att inte säga tjogtalet - fall där svenska vapen direkt exporterade frän svenska företag, såväl statliga som privata, har dykt upp i reaktionära stater som har deltagit i krigshandlingar rnot andra stater eller, sorn har förtryckt sitt eget folk på det mest brutala och mest skrupellösa sätt,

I sådana stater har svenska vapen dykt upp. Vi har sålt vapen till Pakistan, Vi har sålt vapen till Sydafrika på 1950-falet, Vi har sålt vapen till Portugal under dess kolonialkrig med Mozambique och Angola pä 1960-talet, Vi har sålt vapen till Argentina och Brasilien, Vi har sålt vapen till Haiti, Vi har sålt vapen till Iran under schahens period. Samtliga vapen har sålts efter godkännande av handelsdepartementet, handelsministrar och krigsmateriel-inspektionen. Därefter har det inträffat saker i dessa områden och stater: inbördeskrig har utbrutit, folk har gjort uppror. Helt plötsligt har dä svenska vapen dykt upp i områden där de egenfligen inte skulle få finnas, ty den andra förutsättningen för den svenska vapenexportenär ju just att vi välskall kunna sälja svenska vapen, men atf de skall säljas på sådant sätt atf de aldrig kommer fill användning. Bara tanken att införa sådana bestämmelser och att bedriva något slags vapenexportpolifik under sådana förutsättningar faller ju helt och hållet på sin egen orimlighet.

Vapen och annan militär utrustning säljs och köps för att komma till användning. Ingen stat satsar stora pengar på att köpa vapen eller krigsmateriel om den inte tänkt sig att använda dem. Däremot kan en stat i stället sälja vapnen vidare till tredje land som sedan använder dem förr eller senare, Pä grund av dessa enkla fakta och dessa enkla förhållanden går det inte atf föreskriva något slags kontroll av svensk vapenexport pä det sätt som olika regeringar nu under flera decennier har försökt att göra. Man kan inte tillämpa sädana kriterier, eftersom de alltid kommer att kringgås av verkligheten, -'

Vi säger därför i vår motion att rnan pä ett helt annat sätt mäste göra värderingar närdet gäller resp, staters handlande och vandlande. bäde pä det

utrikespolitiska planet och - och kanske framför allt - på det inrikespolitiska planet. Mänga av de stater som köpt svenska vapen - vilket gång efter annan resulterat i skandaler - har just använt vapnen för atf slå ned befrielserörelser och folkliga uppror. På det sättet har man rned framgång uppfyllt kraven på en av de värsta punkterna i de svenska bestämmelserna. Där sägs det nämligen aft det går bra atf sälja vapen till stater där det råder inre lugn och ordning. Det är en av hörnstenarna i den svenska vapenexportpolitiken: vi får sälja vapen till stater där det råder lugn och ordning. Men det mest utmärkande för diktaturstater av alla slag är just att de har ett exemplariskt inre lugn och en exemplarisk ordning-annars skulle de inte vara diktaturer. Därför kunde vi sälja vapen fill Iran när schahen satt kvar. Han hade sin effektiva hemliga polis SA VAK, varför det var eft exemplariskt lugn och en exemplarisk ordning i Iran - SA VAK slog ihjäl alla som opponerade sig. Nu har det blivit en revolution i Iran. så nu får vi inte sälja vapen dit längre.

Så har det varit också pä många andra ställen. Därför har vi sagt atf lika väl som vi värderar stater och deras inre och yttre system när det gäller svensk biståndspolitik och svenska biständspengar kan vi göra en värdering av stater och rörelser när det gäller deras politik i samband med frågan huruvida vi skall sälja vapen och krigsmateriel till dem. Det är nämligen i det här fallet viktigt att infe stirra sig blind på just vapenmateriel, utan - som jag sade tidigare i samband med Sydafrikadebaften i förmiddags- vidga begreppet fill att också omfatta krigsmateriel.

Som det sades i förmiddags säljer vi kullager fill Sydafrika, SKF har ett dotterbolag i Sydafrika som tillverkar kullager där. Kullager är en strategiskt oerhört viktig produkt - den är oerhört viktig för alla länders krigsmaskiner av alla slag. Om vi gör om stålet till gevär eller andra saker eller specifika vapendelar skall vi alltså inte få sälja dem, men kullager går det bra att sälja. Andra sådana viktiga strategiska varor går det alltså bra aft sälja - där gör vi inte de värderingarna. Men vi måste föra in dessa värderingar både när det gäller den rena vapenexporten och när det gäller andra för krigsmateriel strategiskt vikliga varor, och då blir det politiska värderingar som blir avgörande, precis som när det gäller annat. Dä kommer man i konflikt med ett parti, moderata samlingspartiet, som väl kan tänka sig - eller som på 1950-talef kunde länka sig - aft sälja vapen fill Sydafrika och som i dagens läge väl också kan tänka sig aft sälja vapen till olika diktaturstater i Sydamerika men som aldrig skulle kunna tänka sig aft bistå befrielserörelser i södra Afrika med vapen, vilket ledare för dessa rörelser åtskilliga gånger har framfört kritik mot, ända sedan 1960-talef, - Jag har nämnt defta förut i debatter här i kammaren när Amilcar Cabral i Guinea-Bissau på 1960-talet sade: Det är visserligen bra atf ni ger oss litet medicin och flifar, men det vore bättre om vi fick köpa litet vapen av er, för dem har vi svårt att få tag i,

Sverige stödde frihetskampen i Guinea-Bissau, Vi ansåg aft det var riktigt och bra för folket, men när det gällde vapen var det plötsligt omöjligt att tänka sig att kunna sälja dit. Däremot gick det bra att under samma period sälja vapen till dessa andra stater som jag nu har talat om: diktaturstater och förfryckarsfafer av värsta sort.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Vapenexport

125

Nr 153 Man måste klara ut begreppen där när det gäller den svenska vapenex-

Tisdaeen den porten och får inte tro att man kan genom kringgående formuleringar och på

27 mai 1980 annat sätt reglera handeln pä ett sådant sätt atf vapnen aldrig skall kunna

_______ ;_____ dyka upp eller bli till besvär för Sverige, Inte heller får man underlåta atl la

Vapenexport ansvar för den materiel som rnan har sålt.

Jag har berört Sydafrika, och vi har i en motion också ett yrkande som rör just den frågan. Där har vi krävt strängare bestämmelser och strängare kontroller av att vapenembargot till Sydafrika genomförs på ett bättre sätt än nu. Utskottet hänvisar till den lag som finns och anser aft den är tillräcklig för att stoppa svenska vapen och annan strategisk materiel som kan sippra in till Sydafrika, Vi vet att så inte är fallet; via tredje land kommer mycken svensk materiel in i Sydafrika, Via våra egna företag, sorn berördes tidigare i förmiddags, kommer också krigsviktig materiel in i Sydafrika, Där hjälper inte lagarna, varken de svenska vapenexportbestämmelserna eller de bestämmelser om vapenembargo som är beslutade internationellt. Vi har sagt i vår rnotion atf vi vill ha en omprövning, alt den sittande vapenexportutredningen bör få tilläggsdirektiv för att se på vapenexportbestämmelserna mera ur den här synpunkten. Det är ett krav som jag tror att vi i Sverige förr eller senare blir tvungna atf fa ställning till. Vi kan inte fortsätta atf leva på det hycklande sätt som vi hitfills gjort. Vi inbillar oss att vi kan sälja vapen litet fint i smyg, få in litet exportinkomster och samfidigt hoppas på att det skall gå vägen och aft vi inte skall råka in i några penibla situationer. Den politiken kommer aldrig att hålla och den kommer aldrig att lyckas,

Meddet, herrtalman, vill jag yrka bifall till vpk-motionerna 175 och 1135 i den del de nu berörs,

INGRID SUNDBERG (m):

Herr falman! Förra året behandlade utrikesutskottet mycket utförligt frågan om export av krigsmateriel. Riksdagen gjorde då också en hemställan till regeringen att frågan om vapenexport skulle utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Den kommittén har tillsatts och börjat sitt arbete. Direktiven är vida och omfattande.

Man hade därför kunnat vänta sig aft de av kammarens ledamöter som påfordrade en sådan utredning skulle vara nöjda med detta och i övrigt invänta utredningens förslag.

Vänsterpartiet kommunisterna har emellertid inte varit nöjt med direktiven utan har begärt en utvidgning av dessa, så att bl, a, folk som kämpar för sin frigörelse skulle få rätt alt köpa vapen från värt land. Mottagarlandets polifiska systern skulle dessutom vara avgörande för exporttillstånd. Även detta skulle, vilket man finner när man lyssnar till Oswald Söderqvist, innebära en prövning, och en sådan är ju enligt Oswald Söderqvist omöjlig.

Våra nu gällande regler för krigsmaterielexport tillkom 1971, och jag
tycker aft vi i den här debatten kan begränsa oss till den typ av vapenexport
som ägt rum under den senaste tioårsperioden,
126 Det kan vara rikfigt aft reglerna för vapenexport nu ses över. Några av de

regler som gäller i dag är ovillkorliga och förbjuder varje form av ''" -

krigsmaterielexport. Dit hör internationella avtal och beslut av FN:s Tisdagen den

säkerhetsråd. Ett exempel härpå är vapenembargot mot Sydafrika, Dess- 27 maj 1980

utom gäller förbud för neutral stat att exportera under pågående krig. Men--- .

övriga i dag för vårt land gällande regler är atf export inte skall beviljas till stat Vapenexport

som befinner sig i väpnad konflikt eller som är invecklad i internafionell

konflikt som kan leda till väpnad sådan. Inte heller skall vi exportera till stat

som har inre väpnade oroligheter. Vi exporterar inte heller till länder där

materielen kan komma att användas för förtryck eller för åsidosättande av

mänskliga rättigheter,

Vpk-kravet att befrielserörelser skulle kunna köpa vapen frän Sverige innebär aft vi skulle göra avkall pä de regler som nu gäller, eftersom det här är fråga om länder med väpnade inre oroligheter. De direktiv som krigsmafe-rielkommittén har fått är så vida att utskoftet inte ansett att det föreligger behov att utvidga dem i det här avseendet.

Förfrågningar om tillstånd till inköp av vapen kommer ofta in till handelsdepartementet. Det år inte sällan som man måste vägra export. Gjorda undersökningar visar aft export fill landet i fråga skulle innebära brott mot de regler som finns och som utgör riktlinjer för regeringens handlande enligt beslut som riksdagen har fattat. Det är alltså inte fråga om hyckleri utan det är fråga om riksdagsbeslut.

Naturligtvis skulle det vara enklare och passa vpk bättre atf inte exportera alls till andra länder. Man kan emellertid inte diskutera den här frågan utan att bedöma exportens betydelse för svensk säkerhetspolitik. Grundläggande för denna är atf vi i så ringa grad som möjligt skall vara bundna av andra länder. Eller med andra ord: Vi bör och skall ha en egen krigsmaterielproduktion. För aft en sådan skall vara möjlig måste vi av ekonomiska skäl producera i större serier, vilket medför krav pä export. När värt eget behov skärs ned genom ökad restriktivitet i försvarsbudgeten, ökar naturligtvis våra möjligheter att exportera. Alternativet är en nedskärning av produktionen med de sysselsättningspolitiska följder detta får.

Man bör kanske nämna att det inte är någon större export det rör sig om. Totalt uppgår vapenexporten till mindre än 1 % av vär totala export. Frågan om vapenexportens omfattning kominer emellertid också att behandlas av den pågående utredningen.

Detta gäller också frågan om huruvida utbildningstjänster skall omfattas av särskilda regler. Handelsministern har här i kammaren meddelat att den frågan skall utredas, bl, a, mot bakgrund av Telubaffären.

Några ord om garantin för att försåld materiel inte säljs vidare till annat land, till vilket export inte skulle ha beviljats om man hade följt våra regler. Oswald Söderqvist påstår här att sådan försäljning är vanlig.

Först och främst bör kanske sågas att vi i dag vet att många av de vapen som påstås vara svenska inte har varit svensktillverkade.

Vpk har i sin motion begärt ytterligare skärpta regler, bl. a. mot bakgrund av vapenembargot mot Sydafrika.

Jag vill här erinra om det "end use statement" som man nu kräver från den

127

Nr 153 svenska regeringens sida i varje fall där exporten kan tänkas innebära att

Tisdagen den vapnen skulle försäljas vidare. Det är alltså regel att regeringen kräver intyg

27 mai 1980 " sluflig mottagare i sådana fall. Risken att vapnen skulle säljas till

______________ Sydafrika torde vara obefintlig, eftei-som alla FN:s medlemsländer accepte-

Vapenexport '"8 vapen eller annan liknande materiel skall kunna säljas dit, Oswald

Söderqvist pastarätt dar finns svenska vapen, som tydligen kommit in under den senaste tioårsperioden. Jag tror infe på det. Jag tror definitivt inte aft i dag några svenska vapen kommer till Sydafrika,

I korthet kan jag här berätta att man i en nafurpark i Sydafrika hade velat inköpa en traktor från Amerika, För den traktorn kunde inte exportfillstånd beviljas av den enkla orsaken att polisen var huvudman för naturparken i fråga. Export fick inte ske till något som hade med militär och polis att göra i Sydafrika, Jag tror inte att Sverige är mindre noggrant i dessa bedömningar än vad USA är.

Till sist, herr talman! Det kan tyckas onödigt att påpeka det, men jag gör det ända: Exportens omfattning och inriktning måste stå i samklang med vår utrikes- och säkerhetspolitik liksom med vår inställning i nedrustningsfrågorna. Det är regeringens grundinställning, och jag tror aft motionärerna kan vara övertygade om aft så är fallet,

' Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall till utrikesutskottets hemsfällan i dess betänkande nr 28,

128

OSWALD SÖDERÖVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag tror att Ingrid Sundberg har läst vår motion dåligt och även lyssnat rätt oupprnärksamt. Vad jag sade var just alt vi måste acceptera en viss export av svenska vapen så länge vi accepterar eft svenskt militärt försvar, 1 vår mofion har vi också skrivit klart och tydligt alt vi anser aft denna export skall prövas mycket noggrant och atf den skall bedrivas verkligt restriktivt, så aft vi inte svävar ut i sädana här affärer utan att vi har kontroll över exporten. Sä långt är det alltså fullt klart.

Men vi har upprepade gånger tidigare - och även i dag - kritiserat den svenska vapenexporten såsom den har bedrivits hittills. Jag kan gärna begränsa mig till efter 1970-falef, även om det infe skadar med några historiska tillbakablickar i det här fallet, för det är verkligen fråga om en sammanhängande kedja av orsaker. Vad som hänt är alltså atf ständigt och jämt har de svenska bestämmelserna visat sig vara otillräckliga. Jag skulle vilja upprepa vad jag sade i mitt första anförande: Hur kan det komma sig atf svenska vapen, närde har hamnat fel-vilket har erkänts-allfid har hamnat hos reaktionära, högerinrikfade regimer och aldrig någonsin hos en regim av motsatt slag? Eller kanske Ingrid Sundberg kan hjälpa till och tala om när Sverige har sålt vapen till någon befrielserörelse eller någon progressivt inriktad regim, när det har blivit något fel och uppstått en skandal? Skandalerna har alltid uppstått när vapnen har hamnat hos högerregimer av olika slag i världen.

Under 1970-talet har vi haft export till Indonesien, Jag och mina partikamrater har fört upprepade debatter här med Ingrid Sundbergs

partikamrat, handelsministern Burenstam Linder, om exporten fill Indone- Nr 153

sien. Det är eft av de värsta fallen då svenska vapen har dykt upp där de Tisdagen den

verkligenintebordehafunnits. Och det har hänt alldeles nyligen-efter 1976, 27 maj 1980

Vi har sålt vapen, vapenutrustning och fabriksufrustning till schahens Iran, ___

Det var också under 1970-talef, Bofors byggde upp en stor kemisk-teknisk Vapenexport

fabrik i Iran, i ett stort konglomerat av militärt skyddade områden utanför

Teheran, självklart avsett för framställning av sprängmedel, trofyl och annat

som behövs för att tillverka militära vapen av olika slag. Sä är del, och det är

litet tröttsamt aft ständigt höra att bestämmelser utfärdats när vi vet alt de

inte följts pä hela tiden.

Att det inte är svensktillverkade vapen spelar ingen roll, de är ju licensfillverkade. Det är licensfillverkning eller reexport det gäller. Ibland exporteras de i tredje hand, ibland licensfillverkas de och dyker upp. Men det är ju ändå svenska vapen. Och det har regeringen alltså infe kunnat stoppa. Det är det det handlar om,

INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Det framgår tydligt att Oswald Söderqvist och jag gör olika bedömningar av vilka regler som skall gälla för svensk vapenexport. Han påyrkar att man skall kunna exportera fill vänsterinrikfade länder, kommunistländer och till befrielserörelser. Vi har haft aft följa de regler riksdagen beslutat om, och det innebär att vapen skall säljas fill länder där inga oroligheter pågår. De reglerna har följts. Jag kan instämma i åsikten att det är bra atf reglerna ses över. Det är också möjligt atf de är otillräckliga. Men det är de reglerna som gäller, och det är dem regeringen följt.

Jag tycker i övrigt inte att det finns några fler kommentarer att göra i defta fall,

OSWALD SÖDERÖVIST (vpk) replik:

Herr talman! Vi har olika uppfattningar, och lack för det. Det som jag har sagt är självfallet riktigt, och det bekräftar Ingrid Sundbergs replik nu.

Vpk vill sälja till socialistiska regimer, säger Ingrid Sundberg, Vem vill Ingrid Sundberg sälja fill? Tala om det först! Ingrid Sundberg och hennes partikamrater inom moderata samlingspartiet har varit oerhört villiga aft sälja fill Indonesien, fast det flnns en FN-resolution när det gäller konflikten mellan Indonesien och Östra Timor, som uttryckligen visar att Östtimor är en självständig stat. Men det har man struntat i. Dit har vi sålt svenska vapen. Det har Staffan Burenstam Linder stått här i kammaren och försvarat.

Vem vill Ingrid Sundberg sälja fill, och vilka kriterier ligger bakom? Jo, det är polifiska värderingar. En borgerlig regering får naturligtvis sälja till vem den vill, men då skall ni stiga upp och säga vilka värderingar och kriterier ni stöder er på. Ni skall inte försöka konstruera något slags objektiva fakta som säger att man kan sälja efter olika principer.

Det går inte aft ställa upp sådana principer för vapenexport, därför aft den
sittande regeringen som sådan allfid kommer att gynna den regim man
känner vänskap för. Det är typiskt när det gäller fallet Indonesien och den 129

Nr 153 borgerliga regeringen. Det fanns inga skrupler över huvud taget. Vi skulle

Tisdagen den aldrig ha tillåtit export till Indonesien, Däremot kunde vi ha tänkt oss export

27 mai 1980 ''" Vietnam när folket där slogs för sin frihet, eller till Guinea-Bissau, som

_____________ Amilcar Cabral ville pä 1960-falef, Det hade varit våra politiska värderingar.

Vapenexport Vi ställer upp för dem och försöker inte hyckla och ställa upp någon slags

objektivitet som man sedan skall kunna slingra sig undan med.

Det är den stora skillnaden. Det är därför vi skrivit den här mofionen och

driver den här frågan.

På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 12 TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppförs utbildningsutskottets betänkande 34, arbetsmarknadsutskottets betänkande 25, utrikesutskottets betänkande 28 samt jordbruksutskottets betänkanden 46 och 48 främst i nu angiven ordning bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 13 Anmäldes och bordlades

Motion

1979/80:2080 av Olof Palme m. fl. med anledningav proposifion 1979/80:181

om insatser för att underlätta nya löneavtal

§ 14 Anmäldes och bordlades

Trafikutskottets betänkande

1979/80:28 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:45 med anledning av motioner om användningen av kadmium

130

Näringsutskottets betänkanden

1979/80:54 med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser anslag till

konsumentverket jämte motioner 1979/80:55 med anledning av proposifionen 1979/80:114 om verksamheten

vid allmänna reklamationsnämnden samt motioner med anledning därav 1979/80:62 med anledning av viss del av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. samt

mofioner om affärstidsreglering 1979/80:71 med anledning av förnyad behandling av proposifionerna

1979/80:100 och 1979/80:125 i vad avser statens gruvegendom samt vissa

motioner om gruvindustrin 1979/80:72 med anledning av förnyad behandling av viss del av proposifionen

1979/80:79 om kapitaltillskott till Stafsförefagsgruppen, m. m., samt

motioner om gruvindustrin

1979/80:73 med anledning av förnyad behandling av motioner om tekoindustrin

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:27 om en ny uflänningslag

Civilutskottets betänkanden

1979/80:32 med anledning av motioner om utnyttjande av vattenkraften 1979/80:33 med anledning av motioner om vissa åtgärder inom civilutskottets beredningsområde för energihushållning och introduktion av nya energikällor, m. m.

Nr 153

Tisdagen den 27 maj 1980

Meddelande om frågor

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 27 maj

1979/80:508 av Lars Svensson (s) fill jordbruksministern om tillverkningen av aluminiumburkar för öl och läskedrycker:

PLM och AB Pripps Bryggerier har kommit överens om atf PLM skall tillverka 900 miljoner burkar av aluminium för öl och läskedrycker. Huvuddelen av burkarna är ämnad för den svenska marknaden. PLM bygger f. n. en fabrik i Fosie utanför Malmö, och 1982 kommer fabriken att kunna leverera nämnda antal burkar.

Kritikerna mot aluminiumburkar hävdar att defta är slöseri med energi och resurser samt att det finns risk för nedskräpning av miljön. PLM genomför f. n. en testverksamhet i Varberg med återtagning av burkar. PLM beräknar själv att det är möjligt att samla in ca 80 % av burkarna för återbruk.

Jag vill fråga jordbruksministern:

1. Hur finansieras testverksamheten?

2. Hur har försöksverksamheten med insamlingen av tomma aluminiumburkar utfallit hittills?

1979/80:509 av Eva Hjelmström (vpk) till justitieministern om vapenfrilagstiftningen:

Antalet ansökningar om vapenfri tjänst har ökat. Samtidigt hårdnar repressalierna mot värnplikfsvägrarna. När riksdagen 1978 reformerade vapenfrilagen hävdades att "ingen längre skulle behöva sitta i fängelse för värnpliktsvägran". Så har inte blivit fallet. Tvärtorn tillgriper nu domstolarna än hårdare straffsatser för vägran. I andra länder, bl. a. Norge, ges möjlighet atf göra en civil samhällstjänst frikopplad från totalförsvaret.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga till justitieministern:

131

Nr 153________ Anser justitieministern att nuvarande praxis att döma värnpliktsvägrare
Tisdagen den___ ''" hårda fängelsestraff stär i överensstämmelse med 1978 års vapenfrilag-
27 rnai 1980___ stiftning,ochär justitieministern beredd att medverka till en lagstiftning som
_____________ _ möjliggör en civil samhällstjänst, frikopplad från totalförsvaret?

Meddelande om

frågor 1979/80:510 av Eivor Marklund (vpk) fill arbetsmarknadsministern om den

planerade forskningsgruvan i Kiruna:

En forskningsgruva i anslutning till LKAB :s verksamhet i Kiruna var ett av de få konkreta projekten i folkpartiregeringens s. k. Norrboftenpakef. Förverkligandet har dragit ut på tiden och tveksamhet om Kiruna sorn förläggningsort uttalats. Mot bakgrund av Kirunas speciellt katastrofala sysselsäffningssituafion och behovet av atf genom forskning utveckla verksamheten på mineralområdet vill jag till arbetsmarknadsministern ställa frågan:

Vad ligger bakom att beslut om igångsättning av den planerade forskningsgruvan ännu infe fatfats?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 17.44.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert