Riksdagens protokoll 1979/80:151 Torsdagen den 22 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:151

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:151

Torsdagen den 22 maj

Kl. 19.30

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

§ 1 Regionalpolitiken (forts.)

Fortsattes överläggningen  om  arbetsmarknadsutskottets  betänkanden 1979/80:23 och 29.

SUNE JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag kominer att ägna huvuddelen av mitt anförande åt att beröra motiveringarna till den socialdemokratiska reservationen nr 5 i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:23.

I reservation nr 5 åberopar vi från socialdemokratiskt håll vår partimotion 1979/80:970, i vilken vi yrkar aft regeringen snarast redovisar resultatet av arbetet inom regeringens kansli samt vilka åtgärder som planeras för att trygga sysselsättningen på bruksorterna.

Det nämnda motionsyrkandet grundar sig i sin tur på det utlåtande om fillskapande av ersättningssysselsättning på bruksorter inom stålindustrin som näringsutskottet i sitt betänkande 1977/78:30 utlovade. Vidare skulle regeringen inför riksdagen kontinuerligt redovisa åtgärdsförslag för bruksorterna.

Vi konstaterar i vår motion att det finns anledning att i dag påminna om de stolta borgerliga deklarationerna om insatser för att trygga sysselsättningen på bruksorterna, eftersom vi inte märkt av något intresse från regeringens sida att leva upp till det tidigare riksdagsbeslutets innebörd. Den borgerliga majoriteten i arbetsmarknadsutskottet har nu med detta betänkande försökt att utforma en frisedel för regeringens tidigare deklarationer och anför att nu skall man avvakta det pågående länsplaneringsarbetet innan man kan presentera något åtgärdspaket.

Herr falman! Man slutar aldrig aft förvånas över de borgerligas uppfinningsrikedom när det gäller att komma ifrån sina tidigare utfästelser. När vi 1977 och 1978 från berörda bruksortslän efterfrågade åtgärder för att stärka den sjunkande sysselsättningen på stålörterna, fick vi alltid till svar atf regeringen ville avvakta sysselsäftningsutredningens slutbetänkande. Sedan skulle det bli åtgärder av. När sysselsäftningsutredningen kom med sina förslag saltades dessa ner. Nu är det dags att strö på ett nytt borgerligt saltlager genom att säga att man skall avvakta Länsplanering 80. Man måste faktiskt fråga sig vad de borgerliga skall hitta på nästa gång när länsplane-ringsmaterialet är klart för atf komma bort från det man skrivit i det nu aktuella betänkandet.

107

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

108

Herr talman! Om den borgerliga utskottsmajoriteten och regeringen har någon kraft atl över huvud taget göra några insatser för bruksorter i kris, vilka blivit allt fler under de år som vi haft borgerligt styre, behövs inga fler länsrapporter för aft bevisa behoven av åtgärder för bruksorterna. Det är bara aft läsa innantill i den statistik sorn äterflnns i det nu aktuella betänkandet. Då finner man atf på en rad bruksorter har befolkningen minskat drastiskt sedan 1975, därför att sysselsättningen har rasat.

Jag skall nämna några sådana orter i landet och deras befolkningsutveckling sedan 1975; Hofors i Gästrikland - minus 1 000 personer, Ludvika i Dalarna - minus 1 000 personer, Avesta i samma län - minus 700 personer, Hagfors i Värmland - minus 1 200 personer, Munkfors i samma län - minus 250 personer, Fagersta i Västmanland - minus 700 personer och Hallstahammar i samma län - minus 180 personer.

På samtliga dessa platser och på många flera har arbetslösheten ökat och de lediga platserna minskat. Varför? Jo. därför aft det har skett nedskärningar vid de ortsdominerande företagen eller därför aft företag har lagts ned.

Det som jag här har redovisat och som finns dokumenterat i utskottsbetänkandet borde vara ett tillräckligt starkt skäl för åtminstone borgerliga riksdagsman från de aktuella länen att ställa sig bakom kravet på aft regeringen lämnar en redovisning för planerade åtgärder för de aktuella bruksorterna.

De borgerliga ledamöter som skall upp i debatten efter mig har säkerligen sina manus utformade på ett sådant sätt att det framgår att de trots allt litar på att regeringen skall komma med förslag fill åtgärder. Men här vill jag fråga; Är inte situationen i exempelvis Värmland, Dalarna, Gästrikland eller Västmanland så akut att det behövs snara åtgärder och i varje fall en redovisning från regeringens sida?

Vi har från socialdemokratiskt håll tidigare under den här veckan krävt stopp för ytterligare nedläggning av skogsindustrier, innan man skapat en struktur- och utvecklingsplan för nämnda bransch. Samma krav har vi framfört för stålindustrin, och det kommer vi atf upprepa. Men även dä säger den borgerliga majoriteten nej. Och man frågar sig: Hur tänker man från borgerligt håll rädda jobben pä bruksorterna, när rnan inte ens vill ställa upp för vårt förslag om att regeringen skall följa tidigare riksdagsbeslut och ge riksdagen en redovisning över planerade åtgärder?

Utskottsmajoriteten skriver i vissa delar av betänkandet under på att man har stor förståelse för atf det finns stora sysselsättningsproblem och atf utvecklingen har varit mycket negativ i orter som dem som jag tidigare här räknat upp. Men när man skall sä atf säga "sätta pricken över i" tar plötsligt pennan slut. Sedan försöker man rädda sig med aft några av länsstyrelserna i de berörda bruksortslänen fått litet pengar för att skapa åtgärdsförslag.

Men riksdagen har tidigare beslutat att det var regeringen som skulle komma med åtgärdsförslag. Utskottsmajoritetens skrivning kan inte vara något annat än ett försök att hjälpa regeringen att krypa ut ur lyan bakvägen. Vi  har  exempelvis  i   Värmland   erfarenhet   av   hur  det   kan  gå  med

åtgärdsförslag skapade på länsplanet, bl. a. det åtgärdspaket som den av    Nr 151
regeringen tillsafta Värmlandsdelegationen fog fram.                   Torsdagen den

Vad skedde sedan när åtgärderna skulle genomföras? Jo, regeringen biföll     22 maj 1980

inte mer än bråkdelar av äfgärdsförslagen. Man kunde inte skapa de 300 nya___

jobb i Hagfors-Munkforsområdet som delegationen satt upp som målsätt-    RegionalpolUiken

ning. Därför går befolkningsutvecklingen nu för första gången i modern tid

bakåt i Värmland. Därför kan det pä bruksorter vara som i Hagfors: 448

arbetslösa men bara 52 lediga jobb. Eller som i Ludvika: 752 arbetslösa och

92 lediga jobb - åtta per ledigt jobb. Eller som i Avesta: fyra arbetslösa per

ledigt jobb.

Sysselsättningsfrekvensen i de berörda bruksorfslänen är något uppfriserad på grund av ökat deltidsarbete. Och sysselsättningen har delvis kunnat hållas uppe med hjälp av den offentliga verksamhetens ökning inom kommuner och landsting.

Men nu har ju enligt uppgift besparingsandarna börjat härja i kanslihuset. Och då står det klart att dessa först av allt kommer att kasta sig över den offentliga sektorns utveckling. Och den kommer alltså inte, som hittills, att kunna väga upp förlusten av arbetstillfällen inom industrin. Utskottsmajoriteten visar f. ö. i nu aktuella betänkanden att man är negativt inställd till sysselsättningsskapande åtgärder på den offentliga sektorn genoin att avstyrka det socialdemokrafiska förslaget om landstingskommunala investeringar i Värmlands län.

Herr falman! Jag vill avslutningsvis göra det konstaterandet atf de borgerliga partierna i det nu aktuella betänkandet infe visar något kurage eller någon vilja atf fullfölja tidigare utfästelser. Den borgerliga utskottsmajoritetens negafiva inställning till nödvändiga åtgärder för bruksorterna får säkerligen i den efterföljande voteringen i kväll eller i morgon accept av den borgerliga riksdagsmajoriteten, inkl. ledamöterna från bruksortslänen.

Avslår man då den socialdemokratiska reservationen nr 5. visar detta atf högt hållna och uppreklamerade borgerliga regionala motioner, avlämnade under allmänna mofionstiden, inte är något annat än pratbubblor utan innehåll. Det är emellertid åtgärder och inte pratbubblor som våra bruksorter behöver.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga s-reservationer.

BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr talman! Ja, det är rätt, Sune Johansson! Det kan inte vara någon överraskning för ledamöterna av den här kammaren att vi har haft en besvärande utveckling i fråga om sysselsättningen på bruksorterna och även på många andra ställen i värt land. Men jag kan, liksom jag har gjort många gånger tidigare, hänvisa fill den politik som bedrevs under 1970-talet, när en socialdemokratisk majoritet försförde mycket av förutsättningarna för företagen och genom arbetsgivaravgifter och annat plockade företagen på mycket av deras reserver och därmed gav sämre möjligheter för företagen atf klara lågkonjunktur och svåra tider.

Jag  vill   i  min   replik  också  uppehålla  mig  vid  den  stort  uppblåsta            109

Nr  151                  socialdemokratiska reservation som gäller landstingskommunala investe-

Toisdagen den      ringar i Värmland. Läser man den reservationen kan man konstatera att vad

22 maj 1980          reservanterna   vill   är   aft   regeringen   skall   uppta   överläggningar   med

_____________   landstinget. Jag vet inte vad sådana överläggningar skulle resultera i - infe i

Regionalpolitiken den stora sysselsättningsökning sorn Sune Johansson och andra här vill göra gällande, den saken kan väl vara klar. F. ö. är det principiellt sett tvivelaktigt om riksdagen skall gå in och direkt subventionera driftskostnader för landstingens anläggningar.

Sune Johansson låter påskina att det infe har gjorts någonting på bruksorterna. Jag drog mig till minnes den diskussion vi hade under utskottsarbetet angående Gävleborgs län och insatserna inom järn- och stålsekforn och frågade upplysningstjänsten hur del stod till egentligen. Jag kan nu konstatera atf under 1978/79 har stålindustrin i Gävleborgs län fått tillgång till 85 milj. kr. i investeringsinedel och 12 ä 13 miljoner i sysselsättningssföd. Orn man kallar det för en liten slant dä och då till länsstyrelsen må vara Sune Johanssons ensak. Jag kallar det för ganska ordentliga insatser.

Det är ändå så, Sune Johansson, ätten förändring avförutsättningarna för att öka sysselsättningen på bruksorterna åstadkommer vi inte på korttid. Det kräver mycket resurser, och de resurser vi har är begränsade. Enligt min uppfattning satsar majoriteten och den borgerliga regeringen sa mycket pengar som är möjligt för aft åstadkomma den förändringen. Vidare ger ju strukturplaner i sig ingen sysselsättning. Det är konkreta åtgärder med långsiktig verkan som måste fill.

SUNE JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall inte gå in på landstingspaketet för Värmlands län. Det kommer partikamrater till mig att göra. Jag bara konstaterar att om nu reservanternas yrkande är så blygsamt aft det endast innehåller kravet atf regeringen skall ta uppöverläggningar med landstinget, så vill den borgerliga majoriteten inte ställa upp ens på detta. Det tycker jag är förödande för mitt läns vidkommande.

Sedan vill jag säga att jag tycker att det är litet tråkigt att den borgerliga gruppen skickar upp Bengt Wittbom, som i och för sig inte är ansvarig för en massa tokiga beslut som riksdagen har fattat inom närings- och regionalpolitiken sedan vi fick en borgerlig regering. Men det är klart aft ställer han upp och försvarar den politiken sä fär han vara beredd på motargument.

I frågor som gällt bruksorternas framtid har socialdemokratin föreslagit
förstärkningar genom en riktad branschpolifik. Exempelvis har vi krävt en
samordning av de olika företagen inom specialstålsindustrin på samma sätt
som det blev inom handelsstålsindustrin. Vi vet att det är enda räddningen,
och det är detta man kan kalla fören strukturplan i det här sammanhanget, en
plan som skulle kunna leda framåt. Men det har de borgerliga regeringarna
under den hår tiden inte velat acceptera, utan det har gjorts enstaka insatser
på den ena orten efter den andra.
110                           Visst är det stora belopp. Statskassan har tagit slut. och vi har fått börja

låna pengar utomlands för att klara de här subventionerna. Vi harsagt många gånger från socialdemokratiskt håll att de borgerliga har drivit en politik som inneburit att man har socialiserat förlusterna, men man har låtit kapitalet behålla ägandet och framtiden i företagen. Det har vi tyckt vara en felaktig inriktning av politiken, och det är det vi har reagerat emot.

När det gäller Gävleborgs län kommer säkert människor därifrån att svara på de frågor och påståenden som Bengt Wittbom tagit upp här.

När det sedan gäller sysselsättningsutvecklingen i skogslänen fick vi före middagspasset bl. a. av industriministern i hans sista inlägg reda på att socialdemokraterna i sin tidigare regionalpolitik hade jagat småbönder och andra från skogslänen. Då kan vi peka på den statistik som AKU tagit fram och som gäller sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet. Del visar sig aft sysselsättningen i skogslänen steg ända fram till 1976, men den sjönk ifrån 1976 med 1,5 % på två är. Det var inte vi som centraliserade mejerier och slakterier. Det var vi som skapade ny industriell sysselsättning i många skogslän och skogslänsorter.

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

BENGT WITTBOM (m) replik:

Herrtalman! Det vore synd om Sune Johansson tycker det är tråkigt att det är jag som delfar i debatten. Jagskall i denna replik göra mitt bästa föratt i så fall ändra hans inställning.

När det gäller Värmland kan vi konstatera att det förslag utskottet framlägger är konkret och handfast: 12 milj. kr. i extra pengar till länsmyndigheterna i Värmland aft fördela pä det sätt som man vid överläggningar rned regeringen finner vara det bästa. Jag tycker det är ett betydligt mer innehållsrikt förslag för kammaren att besluta om än den socialdemokratiska reservationen som innebär överläggningar.

När det gäller strukturplaner, Sune Johansson, kan vi konstatera aft inom en stor bransch i detta land har vi ju strukfurplaner, nämligen varven. Den sfrukturplanen accepteras infe av socialdemokratin därför att den innebär att vi försöker leva efter verkligheten och alltså inte upprätthålla sysselsättning som vi vet är vare sig företagsekonomiskt eller samhällekonomiskt motiverad.

När det gäller kravet på stopp för nedläggningar inom olika branscher kan vi också konstatera att eft sådant krav samtidigt måste innebära eft krav på stopp för verkligheten.

Jag måste tillåta mig att säga att mycket i den socialdemokratiska sysselsättnings- och näringspolitiken ligger myckel långt från verkligheten. Med en så exportberoende indusfri som detta land har kan man inte driva en närings- och sysselsättningspolitik helt utan att ta hänsyn till den påverkan som den internationella konjunkturen har på vårt land. Vi är i alla fall inte beredda att ställa upp krav på stopp för verkligheten. Ibland krävs det nedläggningar. Nedläggning och strukturomvandling har varit, Sune Johansson, en av förutsättningarna för den mycket starka industriella expansion som vårt land upplevde under 1960-talet.

111

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

SUNE JOHANSSON (s) replik;

Herr talman! Det är möjligt att Bengt Wittbom och jag infe lever i samma verklighet. Den verklighet jag vill leva för är verkligheten atf försöka skapa sysselsättning och meningsfulla arbetstillfällen åt människor på olika orter som är utsatta för kriser.

Jag vill erinra om en dikt som poeten Stig Dagerman skrev och därmed försöka påminna Bengt Wittbom orn den verkligheten: Där ute finns en tundra med is och fåglars skri. Där gå de många hundra det kunde vara vi.

Därmed menar han atf vi skulle försöka sätta oss in i de människors situation som blivit drabbade av utslagning vare sig det gäller arbetslöshet eller någonting annat i samhället. Vår verklighet vill vi inrikta på att ställa samhällsresurser fill förfogande i stället för atf göra människor arbetslösa. Vi vet atf den verkligheten lever infe moderaterna i.

När det gäller frågan om de 12 miljonerna till Värmlands län vill jag bara erinra orn att vi hade en Värrnlandsdelegation som på uppdrag av den förra trepartiregeringen fog fram ett paket med konkreta åtgärder som skulle kosta 800 milj. kr. för aft skapa ca 1 200 arbetstillfällen i Värmland. Som jag sade i mitt förra anförande bifölls bara bråkdelen av detta åtgärdspaket. Samma öde har mött mycket annat vi tagit fram från värmländsk horisont för att skapa sysselsättning i länet. Vi har inte fått gehör för våra förslag, och därför har sysselsäffningssiffrorna rasat. Och så är det för de flesta bruksorterna i landet i övrigt. De har utsatts för en politik utan någon form av viljeinriktning - man har överlåtit åt företagen atf själva utforma strukturen. Vi menar aft skall samhället vara med och betala kalaset för strukturomvandlingen, som det i stor utsträckning har fått göra under den borgerliga regeringstiden, skall samhället också vara med och styra strukturomvandlingen i en sådan riktning att sysselsättning skapas åt människorna. Det har inte borgerligheten klarat.

Andre vice  falmannen  anmälde  atf Bengt  Wittbom  anhållit  att  til protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

112

PER PETERSSON (m);

Herr talman! I den enhälliga delen av arbetsmarknadsutskottels betänkande konstateras att de regionalpolitiska problemen sedan länge har varit störst i de s. k. skogslänen, och allra svårast har de varit längst uppe i norr, i Norrbotten. Det ger mig anledning atf tro att regering och riksdag även i fortsättningen vill ge Norrbotten ett extra regionalpolitiskt stöd.

Trots många och långa utredningar under årtiondenas lopp har arbetslösheten varit hög i Norrbotten. Den senaste i raden av utredningar som speciellt har sysslat med Norrbottens näringsfrågor är Norrbottendelegationen. Den tillsattes pä nyåret 1977, och efter ett par intensiva arbetsår med bl. a. tre arbetande expertgrupper, en för industri, en för jord- och skogsbruk

och en för näringslivsservice, är delegationens arbete nu avslutat. Den grupp som lyckades bäst är den som sysslade med jord- och skogsbruk. Den har både i Tornedalen, i inlandet och glädjande nog i glesbygderna lyckats få fram en rad nya arbetstillfällen.

Så några ord om industrigruppens arbete och erfarenheter. Det knöts stora förhoppningar till dess arbete när det inleddes. I denna grupp ingick experter från departement och lokala sysselsättnings- och planmyndighefer, ledande personal från högskolan i Luleå och från industrin-erkänt duktigt folk. Hur lyckades man? Trots god vilja och över 40 sammanträden blev resultatet klent.

Industrigruppen bedrev bl. a. ett intensivt arbete för att få fram produkter för licensfinverkning i Norrbotten. Med kvalificerad hjälp sökte man inte bara i Sverige utan i hela den industrialiserade världen efter idéer till lönsam produkfion. Man fick fram över 1 000 förslag men endast några få, lätt räknade på ena handens fingrar, har givit något resultat - arbete fill ett blygsamt antal personer i Norrbotten. Gruppen konstaterade fill sist litet resignerat atf sådan verksamhet är av mer komplicerad natur än vad som framgår vid första anblicken.

Varför gick det så dåligt? Jo, främst därför aft gruppens arbete sammanföll med den lägsta lågkonjunktur som Sverige har upplevt efter kriget. De svenska företagens kapacitetsutnyttjande var lågt. Det fanns helt enkelt infe någon expansion att överföra fill Norrbotten.

Vad var det som i början på 1970-falet så markant bröt trenden för den gynnsamma utveckling som svensk ekonomi hade på 1950- och 1960-talen, de goda årtionden då tillväxten mätt i ökning av bruttonationalprodukten var ca 4,5 % per år i Sverige? Nu efteråt kan vi skönja sammanhanget i de faktorer som medförde den försämrade utvecklingen.

Efter den första oljekrisen 1973-1974 blev efterfrågan på de svenska varvens specialitet, tankbåtar, mycket låg. Det medförde i sin tur aft de svenska varven köpte drastiskt mindre av sina underleverantörer, t. ex. av järnverket i Luleå. Varvskrisen och de tredubblade oljepriserna, som drabbat även omvärlden, medförde också aft vår export sjönk, vilket hårt drabbade bl. a. gruvor, järnverk, skogsindustri och verkstadsindustri. Samtidigt fick vi i Sverige relafivt sett ett alltför högt kostnadsläge, som medförde kraftigt minskade marknadsandelar för svenska produkter både i Sverige och på exportmarknaden.

Den starkt försämrade export konjunkturen slog hårdast i Norrbotten, dels därför aft Norrbotten har en mycket exportberoende industri och en verkstadsindustri som i hög grad har de exporterande industrierna som kunder, dels därför atf under lågkonjunkturer drabbas alltid industriellt svaga regioner hårdast.

Herr talman! Även ur regionalpolitisk synpunkt är det ett livsintresse för Norriand att Sveriges internafionella konkurrenskraft ökar, atf svenska produkter kan återta och nyerövra marknadsandelar både i Sverige och när det gäller export.

Visst kan vi med beredskapsarbeten och sysselsättningsstöd under lång tid

8 Riksdagens protokoll 1979/80:150-151

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

113

Nr  151                   hålla verksamhet i gång i Norrbotten. Vi måste göra detta, men även vi

Torsdagen den      norrlänningar vet att den enda säkra vägen till bestående arbetstillfällen även

22 maj 1980          ' "orra Sverige är lönsam produktion.

_____________        Jag vill slutligen erinra om aft under de s. k.  goda åren  1951-1970

RegionalpolUiken avflyttade över 106 000 personer från Norrbotten, medan antalet inflyttade stannade vid drygt 64 000. Motsvarande siffror för alla fem Norrlandslänen var över 500 000 utflyttade och .350 000 inflyttade. Detta var under de år socialdemokraterna regerade och som de nu kallar de goda åren.

Norrbotten måste få regionalpolitiskt stöd för att kunna fortleva med framtidstro. Men viktigast även för Norrbotten är att svenska produkter får ökad efterfrågan och villiga köpare både i Sverige och i utlandet. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskoftets hemställan i sin helhet.

HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande 23 behandlas eft stort antal motioner vari föreslås sysselsättningsskapande åtgärder av olika slag. I motionerna lämnas i allmänhet väldokumenterade redovisningar av åtgärder för atf komma fill rätta med problemen i olika delar av landet. Det går emellertid icke atf angripa alla problem på en gång om eft påtagligt resultat skall nås. Det blir i ett läge som detta nödvändigt att i första hand inrikta ansträngningar mot de län där svårigheterna är som störst.

Mot den bakgrunden har den socialdemokratiska riksdagsgruppen denna gång valt att särskilt angripa problemen i Norrbottens och Värmlands län. Våra förslag beträffande Norrbottens län berör emellertid andra utskott än arbetsmarknadsutskottet och får behandlas i anslutning till r'esp. utskottsbetänkande.

I motion 1457 av Sven Aspling m. fl. framläggs emellertid förslag till åtgärder för atf komina till rätta med problemen i Värmland - åtgärder som faller inorn arbetsmarknadsutskottets sakområde.

Det behöver knappast här lämnas en utförlig dokumentation av svårigheterna i Värmlands län. Utskottet redogör självt pä flera ställen i betänkandet för de svårigheter som föreligger. Utskottet konstaterar sålunda att särskilt Värmlands län under senare år har drabbats av stora svårigheter på arbetsmarknaden. Det konstateras vidare att Värmlands län har den högsta arbetslösheten i landet näst efter Norrbottens län. Den är nästan dubbelt så hög som siffran för riket i genomsnitt. I hög grad beror den besvärliga situationen enligt utskottet på aft många orter i Värmlands län är starkt beroende av företag inom pappers- och massaindustrin samt järn- och stålindustrin. Vill man ha situationen ytterligare belyst kan man gå fill utskottsbetänkandets bilagedel. Jag skall emellertid inte plåga kaminaren med fler sifferuppgifter. Men det kan konstateras att förändringen är mer dramafisk i Värmlands län än i andra län.

Mot bakgrund av vad utskottsmajoriteten pä flera ställen i betänkandet

redovisar om situationen i Värmland, är det ologiskf och förvånande att

utskottsmajoriteten i så ringa grad vill vara med om åtgärder för att angripa

114                        problemen. Utskottet i sin helhet nöjer sig nu med atf föreslå att regeringen

bör få disponera 12 milj. kr. av de regionalpolitiska medlen föratt främja den industriella utvecklingen i länet. Jag trodde att just detta var avsikten med de regionalpolitiska medlen och atf det inte särskilt behövde beslutas. Mera positivt är det dock aft utskottet föreslår att det skall ankomma på regeringen att i samråd med de regionala myndigheterna bestämma i vilka former medlen skall användas. Jag uppfatfar det som eft förtäckt tillstyrkande av vår mofion om inrättande av ett utvecklingsbolag i Värmland, och vi har naturligtvis anledning uttala vår tillfredsställelse härmed.

I övrigt har utskottsmajoriteten icke velat biträda i motionen framlagda förslag. Särskilt anmärkningsvärt är det att utskottsmajoriteten icke velat tillstyrka förslaget om att regeringen utan dröjsmål skall inleda överläggningar med företrädare för Värmlands läns landsting i syfte att förbereda en tidigareläggning av byggande och drift av vissa sjukvårdsanläggningar. Utskottet har av Värmlands läns landsting fått en redovisning av vilka projekt som kan komma i fråga. Besked har också lämnats om den goda beredskap som finns för att påbörja byggandet med kort varsel.

Utskottsmajoritetens ståndpunkt är svårförståelig. Här finns alltså möjligheten att snabbt och konkret förbättra sysselsättningsläget genom uppförande av nyttiga anläggningar i länet. Vi vet av erfarenhet atf byggnadsverksamheten har en betydande multiplikatoreffekt och betyder mycket för sysselsättning och aktivitet. Här har verkligen de borgerliga riksdagsledamöterna från Värmland möjlighet att göra en god insats för sitt län, genom att i omröstningen biträda den socialdemokrafiska reservafionen 4. Detta är verkligen befogat, så mycket mer som samma ledamöter har varit med och berövat landsting och komniuner i Värmland det skatteutjämningsbidrag som de enligt riksdagens tidigare beslut hade rätt till. Det är inte mer än rimligt aft åtminstone Värmland, genom ett bifall till reservationen, får tillbaka de pengar som utskottsmajoriteten har varit med om atf beröva länet genom senareläggningen av skatteutjämningsbidraget.

Poängen med en tidigareläggning av landstingsinvesferingarna är aft sysselsätta byggnadsarbetare som är arbetslösa på grund av att f. n. inga nya investeringar sker inom industrin.

Framstående centerpartister har uttalat sig i radion med anledning av regeringens förslag att flytta byggnadsarbetare från de fyra nordliga länen och Värmland till Stockholmsområdet. De menade atf det inte är människorna utan arbetstillfällena som skall flyttas. Byggjobben måste komma till stånd i Värmland i stället för aft byggnadsarbetarna flyttar till överhettade regioner, menade de.

Om centern menar allvar med sin regionalpolitik och sina uttalanden och tar avstånd från förslaget om de 15 000 kronorna fill flyttbidrag, måste centerparfisterna också stödja förslaget om tidigareläggning av landstingsinvesferingarna.

Mer än 10 000 människor i Värmland har också undertecknat ett upprop som vädjar fill riksdagen att rösta på detta förslag, inte bara för att förbättra byggsysselsättningen utan också för aft skapa nya jobb inom sjukvården och på orter sorn exempelvis Arvika, Charlotfenberg, Sunne och Årjäng. Vi vet

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

115

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

116

ju aft dessa orter behöver både jobben och den service som landstingskommunal verksamhet innebär.

Jag har svårt aft tänka mig att i vart fall Bertil Jonasson från Värmland, mot bakgrund av hans egna uttalanden, kan avstå från atf stödja den socialdemokratiska reservafionen 4.

Utskottsmajoritetens motivering för sitt yrkande om avslag är enligt min mening torffig. Det anförs bl. a. att sysselsättningsproblemen i ett längre perspektiv infe kan lösas genom en ständig utbyggnad av den offentliga sektorn. Nej, men vem har föreslagit det? Precis som i Norrbotten är det här fråga om en extraordinär åtgärd, som skall ses mot bakgrund av det svaga sysselsättningsläget i Värmland. Det skäl som utskottsmajoriteten anför mot förslaget talar enligt min mening i stället för det.

I den socialdemokratiska reservationen 4 behandlas också andra frågor av betydelse för Värmland. Jag skall emellertid här icke ge en särskild redovisning av vart och ett av dessa förslag.

Av vad jag sagt framgår redan aft riksdagen nu har möjlighet atf på ett konkret och handfast sätt ge Värmland det stöd som länet så väl behöver och som så tydligt redovisats av ett enigt arbetsmarknadsutskott.

Herr falman! Jag skall sä slutligen i all korthet beröra ytterligare ett par frågor i arbetsmarknadsutskottets betänkande. Den ena gäller vårt särskilda yttrande angående sysselsätfningspolitiska åtgärder i varvsregionerna. Vi har i vårt särskilda yttrande påtalat det otillfredsställande förhållandet atf utskottet vid behandling av vissa motioner i de s. k. varvslänen hänvisar fill den kommande riksdagsbehandlingen av proposition 165 om vissa varvsfrågor, medan i sagda proposition redovisas atf de arbetsmarknadspolifiska frågorna kommer att föreläggas nästa riksmöte. Vi kan inte acceptera att varvsfrågorna, med den betydelse som dessa har från sysselsättningspolifiska synpunkter, behandlas för sig och att sysselsättningsfrågorna i anslutning därtill behandlas vid eft helt annat fillfälle.

Vi har i en partimotion i anslutning fill varvsproposifionen redovisat förslag också beträffande sysselsättning och industristruktur. I det nu aktuella betänkandet har vi nöjt oss med att påtala det otillfredsställande i ärendets behandling och återkommer i anslutning till behandlingen av varvspropositionen.

I betänkandet behandlas en motion av Paul Jansson m. fl. angående bl. a. Vanäsverken i Karlsborg. Utskottet hänvisar därvid fill vad näringsutskottet har anfört i sitt betänkande nr 36. Näringsutskottet framhåller aft det direkta hotet mot sysselsättningen vid företaget tillfälligt har avvärjts till följd av en försvarsbesfällning på 12 milj. kr. Då det icke framgår av arbetsmarknadsutskottets betänkande vill jag påpeka atf det vid det åberopade betänkandet från näringsutskottet har fogats en socialdemokratisk reservafion med begäran om aft regeringen i samverkan med de anställdas organisafioner låter utarbeta en strukturplan för Vanäsverken, som syftar till aft få fram alternafiv som komplement till den nuvarande tillverkningen.

Med hänsyn till att ärendet tidigare har varit föremål för kammarens prövning skall jag vid detta fillfälle nöja mig med atf ånyo understryka

angelägenheten av att sysselsättningen vid Vanäsverken snarast får en     Nr 151
långsiktig lösning.                                                                          Torsdagen den

Herr talman! Slutligen ber jag aft få yrka bifall fill reservafion nr 4.     22 maj 1980

I detta anförande instämde Paul Jansson (s)

RegionalpolUiken

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herrtalman! Hans Gustafsson sade att de har valt atf satsa på Värmland. Det gäller emellertid inte bara socialdemokraterna utan alla ledamöterna i utskottet, vilket framgår mycket klart, om man tar del av betänkandet.

Vi är medvetna om aft inte minst Värmland har problem av skilda slag. Därför har vi föreslagit en extra satsning, låt vara aft man kan diskutera om den inte borde vara större. Det rör sig i alla fall om en mycket klar markering av att det bör göras något utöver det vanliga. Det är fråga om en viljeinriktning.

Hans Gustafsson sade att utskottet nöjer sig med defta, men det gjorde ju också de socialdemokratiska ledamöterna på den här punkten. Sedan inkasserade han det som ett indirekt tillmötesgående av de socialdemokratiska motionärerna. Det är det självfallet - på precis samma sätt som när det gäller den mofion som har väckts av Bertil Jonasson, Karl Erik Eriksson och andra riksdagsmän från Värmland.

Hans Gustafsson var förvånad över att vi tycker att sysselsättningsproblemet i ett längre perspekfiv inte kan lösas genom en ständig utbyggnad av den offentliga verksamheten. Det är, herr talman, infe något originellt uttalande, eftersom det överensstämmer med det enhälliga betänkande som arbetsmarknadsutskottet skrivit och som riksdagen lika enhälligt ställt sig bakom.

Utskottsmajoriteten säger sig vara tveksam om huruvida det socialdemokrafiska förslaget är en framkomlig väg. Aft gå vidare med statligt stöd till en tidigareläggning av landstingsinvesteringar i Värmland kan självfallet medföra liknande krav från andra län. Vi har noterat atf investeringarna enligt landstingefs förslag pä ungefär 125 milj. kr. gäller kommuner i Värmland som under 1970-talef har haft en positiv utveckling, nämligen Karlstad, Kil och Hammarö. 25-30 % av de beräknade driffkostnadsökning-arna till följd av förslaget berör just dessa kommuner. Skall man göra en satsning bör man inrikta sig på de områden som har det särskilt svårt; Hagfors, Torsby, Eda, Årjäng och Arvika. Hans Gustafsson sade själv atf dessa orter har det besvärligt.

Sedan frågar man sig hur Hans Gustafsson som en erfaren landstingspolitiker, tillika f, d, kommunminister, har tänkt sig att vi i utskottet och kammaren skall bemöta angelägna krav på tidigareläggning av sjukhem och vårdcentraler i glesbygder i andra län, när Värmlands läns landsting har erhållit medel för tidigareläggning av bl. a. tillbyggnad av centrallasarettet i Karlstad. Dessutom kanske kraven kommer frän landsting som har en sämre ekonomi än just Värmlands läns landsting. Enligt vad jag inhämtat är Värmlands läns landsting ett av de få landsting som räknar med en positiv

117

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

nettoförändring av driftkapitalet under 1980.

Herr talman! Hans Gustafssons ord orn att utskottets uppfattning är svårförståelig rullar fillbaka. Hans Gustafssons uppfattning är svårförståelig.

BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr talman! Eftersom jag inte hade fillfälle att i en ytterligare diskussion med Sune Johansson kräva svar på de frågor som jag ställde fill honom under debatten, så vill jag vidareföra dessa frågor till Hans Gustafsson.

Det gäller främst frågan om hur man frän socialdemokratins sida kan para ihop det beslut om försvarsanslagen som vi fattade i går med talet orn att vi verkligen måste satsa på att klara sysselsättningen, särskilt i bruksorterna. Hans Gustafsson tog ju själv upp ett företag här i landet som är beroende av försvarsbeställningar, och det är alldeles självklart att det företaget och många andra kommer atf påverkas negativt, om försvaret fär mindre resurser, därför att besparingarna måste ju också gå ut över materielbeställ-ningarna.

Sedan tycker jag att vi skall fa ner den socialdemokratiska reservationen 4 "på jorden" - vi bör läsa vad som står där. Det står att riksdagen skall bifalla förslaget att regeringen skall ta upp överläggningar med företrädare för Värmlands läns landsting för att förbereda en tidigareläggning av vissa investeringar. När man hör Hans Gustafsson tala verkar det ungefär som så, aft bara riksdagen fattar det här beslutet är dessa sysselsättningstillfällen ett faktum i Värmlands län. På det sättet förhåller det sig ju dock inte.

118

STEN SVENSSON (m) replik:

Herr falman! Hans Gustafsson drog in redovisningen av Skaraborgs län i slutet av sitt anförande. Jag konstaterar här att Hans Gustafsson och hans socialdemokrafiska kolleger står helt bakom den redovisning som finns i betänkandet på s. 58 och 59. Jag har inte märkt några som helst ansatser i utskottet fill att man ville följa upp motionen 732 av Paul Jansson m. fl.

Det står bl. a. på s. 58 följande beträffande riksdagens behandling av situationen vid Vanäsverken - jag citerar ur betänkandet 23, som Hans Gustafsson m. fl. varit med om att godkänna: "Näringsutskottet framhöll därvid bl. a. att stora ansträngningar redan har gjorts från regeringens sida för atf motverka effekterna av de minskade försvarsbesfällningarna hos Vanäsverken."

Det är alltså en redovisning av det sakliga förhållandet som inte rimmar med de synpunkter som återfinns i den reservafion vid näringsulskottets ifrågavarande betänkande som Hans Gustafsson hänvisade till.

Jag konstaterar atf utskottet är enigt i sitt svar på de aktuella motionerna från Skaraborgs län. Skulle det vara så att man vill göra en uppföljning när det gäller arbetet i andra utskott kunde det ha varit lämpligt aft redovisa detta i ett särskilt yttrande. Det har ju socialdemokraterna gjort beträffande utbildningsutskottet - jag syftar på det särskilda yttrandet nr 1 på s. 74.

Likaså har man gjort det beträffande varven, som behandlas av näringsut-  Nr 151

skottet, i det särskilda yttrandet nr 2 på s. 75. Men man har inte ansett sig  Torsdagen den

behöva göra det när det gäller Skaraborgs län.                            22 rnai 1980

Jag finner att det är en efterhandskonstruktion som Hans Gustafsson här_____

gjort.

Regionalpolitiken

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! Får jag först säga fill Sten Svensson aft det är klart att det var en efterhandskonstruktion. Det var en redovisning av hur frågan hade handlagts och behandlats i näringsutskottet, vilket inte framgår av arbetsmarknadsutskottets betänkande. Det innebar emellertid inte att jag intog någon annan ställning än den som är tagen i arbetsmarknadsutskottets betänkande. Det kan ju inte finnas något hinder för att redovisa hur ärendet har behandlats i sin helhet.

Bengt Wittbom vill - om jag uppfattade honom rikfigt - ha reda på hur åtgärderna för att klara sysselsättningen i Värmland och på andra håll kan förenas med beslutet i går om en minskning av försvarsanslagen, vilket kommer att gå ut över företag som tillverkar krigsmateriel och annat. Jag kan bara säga till Bengt Wittbom att jag tycker det är en fullständigt felaktig utgångspunkt att motivera försvarets storlek och kostnader utifrån sysselsättningsperspektiv. Det som skall vara avgörande för försvarets kostnader och för uppläggningen av vårt försvar är de mål vi har med försvaret och med vår neutralitetspolitik. Vi kan naturligtvis inte bedriva sysselsättningspolitik genom att upprätthålla ett försvar som vi finner inte behövs. Det vore en oklok användning av pengarna. Det är mycket vettigare att använda de resurserna för att bygga sjukvårdsanläggningar åt landstinget i Värmland än att använda dem till militäranläggningar.

Elver Jonsson säger i sitt inlägg atf ett enigt utskott har skrivit att man inte kan långsiktigt klara sysselsättningen genoin att bygga ut offentliga anläggningar. Det är alldeles riktigt - och det har jag inte bestritt - men när man hänvisar till detta i utskottsbetänkandet frågar jag: Finns det någon som har påstått att man långsiktigt skall klara sysselsättningen genom aft bygga ut offentliga anläggningar? Vad vi har påstått är att man vid extraordinära tillfällen kan använda sig av den metoden - sorn arbetsmarknadsutskottet självt har velat använda sig av när det gäller Norrbotten och som visat sig ha stor framgång och lett till konkreta åtgärder.

Det har sagts i debatten här att andra landsting kan komma aft vilja åberopa möjligheten atf få fram resurser till landstingsanläggningar och annat som behövs ur sysselsättningssynpunkt. Ja, det är möjligt, och det känner jag ingen särskilt stor oro för. Enligt min mening är ett utomordentligt bra sätt att skapa sysselsättning aft använda pengarna för att tillskapa anläggningar inom vårdområdet sorn kommer att behövas-och behövs. Det är eft bra sätt att driva sysselsättningsskapande åtgärder, men avsikten är inte - inte hos någon av oss - att de åtgärderna skall användas snabbt. Meningen är att när en sådan situation föreligger att extraordinära åtgärder krävs, då är detta en bra metod.

119

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

Sedan tror jag inte att vi kan se på Värmlands läns landstings ekonomi med utgångspunkt i ett enda enskilt år. Jag är dock alldeles övertygad om atf om vi gör en analys av Värmlands landstings ekonomi i eft långsiktigt perspekfiv, kommer resultatet att tala för att det här stödet behövs,

STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Det är utmärkt att Hans Gustafsson bekräftar att han och de socialdemokratiska kollegerna i utskottet helt står bakom den utförliga redovisning som har lämnats pä s, 58 och 59 beträffande motionerna från Skaraborgs län. Det här kommer således aft bli riksdagens beslut.

Vidare har han bekräftat att det var fråga om en efterhandskonstruktion. Kammaren kan notera detta, och det kommer att framgå av protokollet.

BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr talman! Detta är ingen försvarspolitisk debatt, men jag kunde infe undgå aft ta detta fillfälle i akt aft till socialdemokraterna ställa frågan hur de ser på den begränsning av resurserna som försvaret får i och med det beslut som vi fattade i går och vilka effekter det kommer aft få bl, a, på bruksorterna och även för företag i andra delar av vårt land. Det måste ändå förefalla vara en något konstig omväg, Hans Gustafsson, att ena dagen skära ned resurserna för försvaret, vilket kommer att beröra företag och minska möjligheterna till sysselsättning på bruksorterna och andra ställen, för att nästa dag tala om att subvenfionsvägen föra in samma pengar för atf upprätthålla sysselsättningen - detta särskilt seft i perspektiv mot det internafionella läget och mot det faktum att vi i den omorientering som vi fått i försvarsdebatten litet till mans konstaterar atf vi med den situation som landet befinner sig i kan få problem att satsa tillräckliga resurser för att upprätthålla försvarskraften. Vi skall inte på det sättet påskynda strukturomvandlingen, Hans Gustafsson, Vi skall inte påskynda den genom att i politiken inom eft område rycka undan vissa livskraftiga och lönsamma sysselsättningsförufsäftningar för ett annat område.

120

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Hans Gustafsson valde vid något tillfälle aft tala om att vi "berövat" Värmland sysselsättning. Det är ingen värdig beskrivning av utskottets hantering av detta ärende. Det gäller både Hans Gustafsson och de andra ledamöter som medverkat i detta betänkande - vare sig de tillhör majoriteten eller reservanterna.

När det gäller de offentliga investeringarna är atf säga aft det naturligtvis inte finns någon allmän negativism från regeringens eller majoritetens sida. Detta gäller även den förra folkpartiregeringen. Låt mig bara erinra om att man för ungefär ett år sedan fidigarelade byggnader för Södra Viken. Vålbergsskolan, Skogsbackeskolan, Årjängs förbundsskola, Tvärudsskolan, Hagalundsskolan, Forshaga centralskola och Säftraskolan, Det tycker jagar ett bra bevis för att regeringen har beredskap att gå in otn det behövs av sysselsättningspolifiska och andra skäl. Men vad vi vänt oss mot är att man

skall gå in med ett regelrätt driftbidrag till landstingsverksamheten.

Jag såg häromdagen eft upprop fill alla värmlänningar, där det står aft det i riksdagen nu ligger ett förslag om aft staten skall gå in och ge bidrag till landsfinget i Värmland för atf man skall kunna starta byggandet av sjukvårdsinrättningar fidigare än planerat. Om förslaget går igenom skapas enligt uppropet tusentals jobb i länet. Det innebär naturligtvis, herr falman, att man skapar förväntningar, I den mån dessa förväntningar går att infria är det naturligtvis gott och väl, men hur går detta ihop med yrkandet i den socialdemokrafiska motionen och reservafionen? Där begärs nämligen att regeringen skall fa upp överläggningar med företrädare för Värmlands läns landsting om tidigareläggning av landstingskommunala investeringar. Vill Hans Gustafsson ge ett besked om huruvida detta yrkande fortfarande gäller? Eller gäller det som man antyder i uppropet? Vilken funktion skulle eventuella överläggningar ha att fylla om de tusentals nya jobben är klara redan innan överläggningarna kommit till stånd? F, ö, ställer jag mig frågande fill hur tusentals nya jobb skall kunna tillskapas på basis av de föreslagna fidigareläggningarna. På driftsidan räknar landstinget i Värmland med en total personalökning under perioden fram fill år 1985 på högst 350 personer.

Visst behövs det extraordinära insatser, och utskottet har varit med om atf medverka fill en del sädana. Men det är vikfigt atf det blir långsiktiga och framtidsinriktade investeringar. Det är därför vi säger ja till sådana satsningar men nej till regelrätta driftbidrag.

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! Elver Jonsson frågade om det fortfarande är samma framställning som gäller, dvs, att man skall uppta överläggningar med Värmlands läns landsting i syfte att pröva tidigareläggning av investeringar och drift av landstingskommunala anläggningar. Ja, det är det! Det var, vad jag kan finna, precis samma formulering som användes när man fattade beslut om motsvarande åtgärder i Norrbotten, vilka ledde till att riksdagen så småningom anvisade - om jag minns siffran rätt - 500 milj, kr, för tidigareläggning av anläggningar i Norrbotten, Det är fråga om precis samma formulering som den gången. Såvitt jag förstår blev arbetsmarknadsutskottet vid det fillfället inte särskilt upphetsat av att formuleringen inte var tillräckligt preciserad när det gällde atf i kronor och ören och anläggnings-mässigt ange vad som var avsikten. Syftet med överläggningarna fillsammans med landstinget är ju att få fram en detaljredovisning av de landstingskommunala anläggningar som kan komma i fråga, deras sysselsättningseffekter och deras finansiering,

Elver Jonsson säger vidare att det inte kan vara rimligt aft gä in med driftbidrag till landstingskommunala anläggningar. Men driftbidragen har ju aldrig avsett något annat än att täcka de merkostnader som uppkommer därför att anläggningarna tidigareläggs. Det är inte fråga om något långsiktigt driftbidrag utan om atf klara tidigareläggningen av byggenska-pen.

121

Nr 151

Torsdagen den

22 maj 1980

Regionalpolitiken

Frågan huruvida det blir 1 000 jobb eller infe är jag inte kompetent att svara på, men jag vill ändå säga atf en byggnadsverksamhet t, ex, av den omfattning som det är fråga om i Norrbotten alldeles säkert, rned de multiplikatoreffekfer som byggnadsverksamheten har, koinmer att ge ett sådant tillskott av jobb.

Vidare säger Elver Jonsson att jag har påstått aft man har berövat Värmland någonting, och han fortsatte med att säga att utskottet verkligen infe har gjort det. Men jag har infe heller påstått något sådant. Vad jag tyckte var att de riksdagsledamöter som varit med om att beröva Värmland det skatteutjämningsbidrag pä 24 milj, kr, som Värmland skulle ha, här har en chans att rätta till det genom att stödja förslaget om tidigareläggning av landstingskommunala investeringar och om driflbidrag för merkostnader förenade med denna tidigareläggning.

Till Bengt Wittbom vill jagsäga att jag blir mer och mer förvånad. Det kan väl inte vara så atf vi, om vi kan klara vårt försvarsmål med en 500 milj, kr, lägre kostnad än den som eljest skulle anvisas, ändå av sysselsättningspolitiska skäl skall anvisa också dessa 500 miljoner? Det måste väl vara rimligt att då säga att vi kan klara vårt försvarsmål till en lägre kostnad och att vi använder de medel som blir över till att exempelvis bygga sjukhem och andra vårdinrättningar och till att satsa på industri och näringsliv. Det måste väl vara en helt galen utgångspunkt för vår försvarspolitik att den skall syfta till att upprätthålla anslagen och sysselsättningen. Medlen skall naturligtvis användas där de gör den största nyttan. Sedan kan vi diskutera hur stor omfattning försvaret skall ha för att klara målen för vår försvars- och neutralitetspolitik.

Jag vill vidare för Sten Svensson bekräfta att det var fråga om en efterhandskonstruktion så till vida att det hade bort redovisas i arbetsmarknadsutskottets betänkande att det fogats en reservation vid näringsutskoltets betänkande, med det innehall som jag angivit. Vi borde kanske ha sett till aft det kommit med, men det har vi inte gjort. Jag har nu redovisat det fill protokollet i stället.

Andre vice talmannen anmälde atl Elver Jonsson och Bengt Wittbom anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

122

PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! I motion 576 fas frågan om en utvecklingsplan för Norrbotten upp. Där ställs krav på åtgärder som efter en femårsperiod skulle leda fram till arbete åt alla i regionen liksom till service och en god miljö även åt Norrbottens befolkning.

Några grundförutsättningar för att uppnå dessa mål är att nian övergår till ett nytt sätt att se på våra problem, att man har en politisk vilja att genoin styrning av de statliga företagen och av de statliga insatserna lösa problemen samt att volymen på investeringarna drastiskt ökas. Dessa insatser måste också frikopplas från kortsiktiga vinstintressen och räddhågade sidoblickar

på eventuella störningar i marknadsekonomin.

Vpk vill tillverka konstgödsel i Norrbotten, Råvarorna skulle hämtas i vårt eget län. Frän Aitikgruvans glimmer skulle kalium framställas, Glirnmern kunde också utgöra bas för en aluminiurnframställning, Apatiten frän främst Kiruna skulle ge fosfor och sällsynta jordartsmelaller. Kalksten finns i Norvijaure med flera platser. Svavlet kunde tas från Kaunisvaara, Kalken kunde hämtas från Lautakoski i Pajala, Ammoniak kunde fås från koksverket vid SSAB i Luleå,

I Luleå vill vi också bygga vidare på den tradition som flnns inom järn- och stålhantering. Vi vill förädla en ökande andel av järnmalmen från malmfälten inom länet. Utgångspunkten för en stålpolitik för Norrbotten måste vara att satsa på både järn- och stålframställning fram till högförädlade produkter med en integration i verkstadsindustrin.

Inom skogsindustrin vill vi ha en ökning av vidareförädlingen, en utveckling där inlandets sågtimmertillgångar förädlas i inlandet. Domänverket, som den dominerande mark- och skogsägaren på många håll, kunde i ökad utsträckning köpa och driva sågverk. Långt gående förädling och långsiktig avverkningspolitik skulle kunna förenas i en sådan satsning. Metoder för ett högre utnyttjande av hela trädet kunde utprovas inom denna integrering.

Inom jordbruket har omfattande utökningar och nysfartande skett i Norrbotten, i många fall ett resultat av Norrboftensdelegationens arbete. Ytterligare insatser behövs, och eft kraftfullt stöd för markavvattning måste komma till.

Att minska oljeberoendet år en stor och viktig uppgift. Tillvaratagande av torv och skogsspill för energiändamål och som råvara för kemisk indusfri bidrar till att bredda basen för framtida utveckling.

Ett direkt samband med industri- och råvarusatsningarna har trafik- och fraktpolitiken. Kravet på satsningar på malmbanans södra omlopp och inlandsbanan står fast. Sjöfarten pä Luleå hamn måste tryggas. Tanken pä att avbryta bygget av Norgevägen från Kiruna är närmast svagsint.

Vi menar att det är en realistisk politik att utnyttja Norrbottens fantastiska naturrikedomar. Men det får inte bli eft utnyttjande under vilka former som helst. En hög förädlingsgrad i alla led ger lägre råvaruförbrukning och mindre energiåtgång i relation till tillverkningsvärdet,

I proposifionen ordas mycket om hur exporten skall stimuleras och hur man skall följa och bearbeta framtida marknader. Exportkrediter och handelsmöjlighefer ägnas ett betydande intresse. För Norrbottens del vore ett specialstudium över tänkbara marknader på Nordkalotten ytterst intressant. Politiska initiafiv i den vägen har tagits tidigare i Arjeplogs kommun. Tyvärr har uppslaget inte bearbetats och någon sådan marknadsundersökning pågår inte nu såvitt jag vet.

Utvecklingen av Norrbottens näringsliv måste alltså baseras på en planekonomi för länet. En ekonomi där spekulation och rovdrift ersatts av eft långsiktigt uppbyggt näringsliv med målsättning att ge vår befolkning jobb och inkomster. En inriktning som endast kan tryggas med ett avgörande

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

123

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

samhälleligt inflytande över produktionen, Eft inflytande som är baserat på de anställdas vilja och behov. Det arbetande folket måste nu förenas, ta kamp för sina villkor. Ett brett och skickligt planarbete måste syfta till genomförande för atf vara meningsfullt.

Herr talman! Den grunden för utvecklingen kan vi endast lägga om vi bryter storfinansens välde. Vi kan infe lura kapitalet. Vi kan inte lura kapitalisterna. Vill vi ha bröd, vill vi aft tekniken skall användas för människornas behov, då måste vi också ha makt. Vi måste förenas på klassmässig grund. Vi måste göra upp med klassamarbetet pä alla plan. Vi måste ta strid om produktionsmedlen, om produktionens inriktning och innehåll. Vår nations och vårt folks ekonomi och levnadsförufsäftningar är beroende av denna kamp.

Var står då socialdemokraterna i denna enhetsprocess? Ni måste överge klassamarbetet. Ni måste dra de nödvändiga ideologiska lärdomarna av hur det är ställt i det här landet, när ett fåtal kapitalister kan utestänga 800 000 arbetare från sina arbetsplatser, och när detta utestängande kan ske med stöd av en grundlag som tillkommit under en socialdemokratisk regering. Men det är knappast meningsfullt atf peka på de historiska misstagen, den felaktiga politiska inriktningen. Det meningsfulla är att dra de riktiga slutsatserna, formulera kampmälen, skapa enhet kring dessa. Ur den enheten kommer den polifiska styrkan att växa fram-den styrka som ger oss kraft och makt aft föra en riktig regionalpolitik över hela landet, en politik som infe utformas för och av ett fåtal familjers vinstintressen utan grundar sig på människornas behov.

Herr talman! Norrbottens län är rikt på vattenkraft, torv, malmer, odlingsbar jord, stora skogsmarker och väldiga sjösystem, Vi har en strävsam och förnöjsam befolkning med ett starkt klassmedvetande. Vi kräver bara vår rätt: att Norrbottens råvaror förädlas inom länet, aft våra rikedomar skall utnyttjas för det arbetande folkefs bästa.

Herr talman! Ett avsnitt ur dikten Väckt ur drömmen av Sixten Lampa kan bäst uttrycka norrbottningarnas vilja:

Vår kamp skall föras till slut,

för seger och människovärde.

Och vi nöjer oss ej förrän de rensats ut,

som svek, när vi handling krävde.

Jag vill yrka bifall fill mofion 1979/80:576,

124

BARBRO NILSSON (m):

Herr falman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 behandlas 70 motioner. Det visar verkligen vilka stora problem som finns och vilken vikt län och kommuner tillmäter regionalpolitiken. Den långa debatten i dag är ett annat tecken pä samma sak.

Enligt riksdagens regionalpolitiska beslut i fjol är Gotlands kommun inplacerad i stödområde 4, trots att länsstyrelsen föreslagit en inplacering i stödområde 5, vilket också den moderata riksdagsgruppen har gjort i en

reservation. Det förslaget var grundat på en helhetsbedömning av Gotlands framtid. Förutsättningarna på Gotland är helt avvikande från förutsättningarna i vårt land i övrigt - Gotlands läge som ö i havet med 55 000 invånare, kommunikationsväsendet, där havet får vara både järnväg och landsväg, den skiftande påfrestningen på serviceapparaten. Vi får inte glömma att Gotland är klassat som primärt turistcentrum, vilket innebär många sommargäster under en kort tidsperiod på fre månader. Vid ingången till 1970-talet var antalet sommargäster ca 200 000, och nu närmar sig siffran 400 000, Detta aft Gotland är ett turistcentrum ger visserligen många arbetstillfällen men ställer också stora krav på kommunen vad beträffar service i dess olika former från sjukvård fill skydd för våra tältande gäster. Jag upprepar detta: skydd för våra tältande gäster, för det är faktiskt nödvändigt i dagens läge,

Gotland är hänvisat till att klara sig självt i högre grad än andra län men har stora problem, eftersom länefs näringslivsstruktur markant avviker från landets i övrigt. Lantbruket exempelvis ger sysselsättning åt ca 20 % av de förvärvsarbetande. Motsvarande siffra för landet i övrigt är 6 %, Det betyder också aft nästan hälften av befolkningen bor i glesbygd, och det befolkningsunderlaget får inte minska, om normal service skall kunna upprätthållas för kommunens egna invånare och för våra sommargäster. Bara 19 % av befolkningen arbetar inom industrin mot 30 % för övriga landet. Antalet sysselsatta inom båda dessa näringsgrenar kommer enligt prognosen atf minska. Stora ansträngningar måste därför göras för att stimulera nyetablering. Men det är i dag ingen lätt uppgift, trots regionalpolitiska stödåtgärder. Havet är ett naturligt hinder, och nu har vi också de snabbt stigande kostnaderna för transporterna,

Gotlands största näringsgren är den offentliga sektorn. Här finns också orosmoln, ÖB har i skrivelse till regeringen föreslagit ändring av försvarsmaktens organisation på Gotland med en minskning av antalet tjänster med mellan 100 och 200, Till detta skall läggas att kriminalvårdsansfalten på norra Gotland skall läggas ned de närmaste aren,

Gotland tillhör de regioner som har den största faktiska ungdomsarbetslösheten. Alltför många ungdomar är sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och alltför få valmöjligheter finns när det gäller utbildning -ja, oftast inga alls. Inte förrän i höst får vi vår första linje för högskoleutbildning.

Till sist; Medelinkomsten är den lägsta i landet.

Gotlänningarna finner sig i mycket därför att de vill bo kvar på sin ö, och detta har hela svenska folket glädje av. Jag skulle vilja säga att Gotland är en riksangelägenhet - på många sätt, förresten.

Vi förvaltar ett kulturarv, och vi har fortfarande skickliga yrkesmän som kan konsten att renovera våra kyrkor. Tyvärr fanns inga pengar i årets budget fill en byggnadshyfta, vilket vi för hela Sveriges befolkning livligt beklagar. De gamla yrkesmännen är snart unika, och deras samlade kunskaper följer dem i graven, om infe våra unga gotlänningar ges möjlighet till utbildning genom deras försorg. Många nya arbetstillfällen skulle här skapas.

Av vad jag sagt  står det väl  klart att  Gotland har en alltför svag

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

125

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

126

näringslivsutveckling för att ge fillräcklig sysselsättning. Detta har också regeringen observerat. Därför har medel ställts till förfogande för utarbetande av ett näringspolitiskt program. Det får dock inte bli en papperspro-dukt utan måste bli en bas att arbeta vidare från för att skapa nya arbetstillfällen - hundra och åter hundra.

En stimulansåtgärd hade varit att ändra inplaceringen av Gotland från stödområde 4 till stödområde 5. Ett enhälligt utskott avstyrkte tyvärr de motionerna.

I utskottsbetänkandet kan jag dock läsa följande: "'Det kan vara naturligt atf ta upp indelningsfrågor i samband ined redovisningen av Länsplanering 80. Avsikten är atf riksdagen skall få en redovisning i form av en proposition" - ja, det får vi hoppas. Vi vänfar dessutom på den sysselsättningspolifiska proposifionen samt på vad decentraliseringskommittén koinmer fram till.

Gotlänningarna är tålmodiga och ställer gärna upp för sin nästa - för sina sommargäster. Men korn ihåg-inte hur länge som helst! De måste få samma möjlighet till arbete och service sorn landets övriga invånare.

Herr talman! Jag har inte mera att tillägga. Kunde jag prata gotländska eller sjunga skulle jag också ha sjungit en sång på gotländska. Tack!

ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Om det regionalpolitiska målet arbete åt alla finns inga delade meningar. Det är så självklart att det inte ens skulle behöva nämnas. Men verkligheten är en annan. Vi är långt ifrån det målet - hur långt är beroende på var vi bor i Sverige.

Del finns stora regionala och även lokala olikheter och orättvisor. När det gäller sysselsättningsläget råder en obalans mellan landets olika regioner. De problemen får inte enkelt avfärdas med talet om att flytta arbetskraften till södra Sverige med 15 000 kr. per individ. Även kapitalet måste vara rörligt och tillgängligt för hela landet.

Problemen i den norra landsändan klumpas ofta ihop i debatten till det stora besvärliga Norrlandsproblemet. Men det enskilda länet, Västerbotten, och förhållandena där försvinner lätt i skuggan av Norrbotten.

1 Västerbottens län är arbetslösheten dubbelt så hög som för riket i dess helhet. 11 000 personer stod utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1979 -ett helt oacceptabelt förhällande! Orsaken är den successiva minskningen inom jord- och skogsbruk. Dessutom har inte expansionen inom industri och servicenäringar skett i önskad utsträckning. Av länets 13 kommuner uppvisar över hälften ett vikande befolkningsunderlag. Som redovisas i näringsufskottets betänkande nr 23 har avtappningen i våra typiska skogskommuner varit stark. Så har t. ex. Åseles befolkning minskat med 11 %. Det är lätt att inse vilka spår detta förhållande lämnar i bygden.

Den inomregionala balansen i Västerbotten har försämrats under 1970-falet. Endast Skellefteå och Umeå visar på verklig tillväxt. Satsningen på universitetet i Umeå är ett lyckat exempel på en regionalpolitisk åtgärd av stort format. Den har varit till gagn för utbildning av våra norrländska ungdomar. Vi har dessutom fått utbildad arbetskraft. Jag vill därför på det

bestämdaste understryka att utskottets skrivning om att en spridning av     Nr 151

statlig verksamhet skall ses som ett nödvändigt komplement till medlen för  Torsdagen den

att nå en regional utjämning.                                                       22 maj 1980

Kraven på vidareförädling av råvaran framför allt inom skogsindustrin har____       

inte beaktats. Under tidigare sorglös och aningslös exploateringstid sögs     RegionalpoUUken

livskraften sakta men säkert ut från våra skogsbygder och gruvfält. Vi nöjer

oss nu inte med att råvaran exporteras till andra delar av riket. Vi kräver en

ökad förädling av kvarvarande tillgångar. Vi behöver på nytt få känna en

framtidstro i våra bygder, framför allt i inlandet. Scharins Söner i Skellefteå

skulle t. ex. med en regionalpolitisk satsning och därmed vidareförädling av

råvaran kunna leva vidare. På så sätt skulle jobben kunna räddas för 300

människor. Pappersmassefabriken i Hörnefors är nu mycket starkt hotad.

Men vi har god tillgång på skogsråvara. En tredjedel av denna förs ut från

länet. Hur blir det dä om Hörneforsfabriken helt försvinner? Inför 1980-falef

finns en betydande oro inför arbetsmarknadsläget i skogslänen. Folkpartiet

delar den oron. Det gäller frågor som sysselsättningsläget för kvinnorna och

tekoindustrin i Lycksele, Norsjö och Skellefteå. Qm tendensen till vikande

befolkningsunderlag skall bromsas upp, måste fler arbetstillfällen till framför

allt inlandet tillkomma.

Detta kan inte ske av egen kraft. Här behövs ett batteri av insatser. Statsmakterna, kommuner, landsting och enskilda måste hjälpas åt. De erfarenheter som hitfills har vunnits genom arbetet via utvecklingsfonden i Västerbotten har varit mycket positiva. Sedan dess tillkomst i juli 1978 är 500 personer sysselsatta i verksamhet som tillskapats via fonden. Ett hundratal företag har varit involverade i produktutvecklingen. Ett tjugofemfal företagsetableringar har fonden medverkat till. Flera fina förslag har bl. a. kommit fram via kampanjen I huvudet på en våsferbottning, som f. ö. är eft landsfingspolitiskt förslag från folkparfiet.

De av trepartiregeringen åstadkomna satsningarna på bl. a. utvecklingsfonden har givit ett visst resultat. Men det behövs ytterligare ekonomiska medel samt mindre byråkrati och utökad uppsökande verksamhet.

Herr talman! Sammanfattningsvis: I Västerbotten liksom i skogslänen i övrigt behövs en fortsatt satsning pä sysselsättningsskapande åtgärder för företag i glesbygd, en spridning av ny statlig verksamhet för att nå regional utjämning och en förstärkning av utvecklingsfonderna ekonomiskt.

Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens förslag i dess helhet.

ARNE NYGREN (s):

Herr talman! De regionalpolitiska problemen är sedan länge störst i skogslänen. Med det klara beskedet inleder arbetsmarknadsutskottet årets beskrivning av den regionalpolitiska situationen i olika orter och områden. På tio sidor i betänkandet redovisar utskottet sedan sin syn på den regionala obalansen mellan den norra och den södra delen av vårt land.

I en motion avlämnad i januari månad och undertecknad av alla socialdemokrater i de sju skogslänen beskrev vi, ungefär likadant som utskottet, dagens mycket allvarliga regionala utveckling i vår del av landet.

127

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

128

Vi pekade på den minskade industrisysselsättningen, den mycket höga arbetslöshet som särskilt hårt har drabbat de unga i Norrlands inland, de oroande minustalen i många kommuners folkmängd samt hotet om en ny flyftvåg söderut.

De flesta av de dystra uppgifterna i motionen beskrivs också i utskottets betänkande, som vi nu behandlar. Men utskottet nöjer sig liksom med atf göra dessa konstateranden. När det gäller nödvändiga åtgärder har betänkandet inte mycket atf erbjuda - åtminstone inte utskottets majoritet. Jag skall nämna ett par exempel.

Utskottet anser att utvecklingen i skogslänen måste "ägnas stor uppmärksamhet". Och man skriver att "den vikande befolkningsutvecklingen i de inre delarna av Norrland måste bromsas upp".

Det är hoppingivande uttalanden, men den fråga man ställer sig är: Hur skall defta ske och rned vilka medel? Jag skall ta eft exempel från mitt eget hemlän, Västerbotten.

Vi har fyra fjällkommuner: Dorotea, Vilhelmina, Storuman och Sorsele. I alla de kommunerna är arbetslösheten mycket stor, två fre gånger större ån i residenskommunen Umeå och åtta tio gånger större än i Stockholm, mätt i procent. I de kommunerna är flera hundra ungdomar under 25 år arbetssökande.

Ingen av dessa kommuner hade i fjol ett enda lokaliseringsärende med de gängse stödbidragen. En injektion svarade landstinget för genom att förlägga en ny verksamhet fill Sorsele. Men mycket mer av utveckling än så begåvades infe de kommunerna med. Jag skulle vilja veta hur regeringen och utskottets majoritet anser atf den vikande befolkningsutvecklingen i dessa områden, som det finns motsvarighet fill i alla skogslän, skall kunna bromsas upp. Det kan bara ske på ett sätt: genom aft man skapar ny sysselsättning i de delarna av landet och genom att man dirigerar arbetstillfällen dit med statliga styrmedel. Men de behövliga styrmöjligheterna vill inte den borgerliga regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten ge samhället.

I den socialdemokratiska reservationen 2 krävs aft riksdagen skall anta en fullmaktslag om etableringskontroll. Det är det instrument som är nödvändigt, otn vi skall, som det står i reservationen, kunna få en "mer rättvis fördelning av arbetstillfällena". Men det här vill nu inte moderater, folkpartister och centerpartister vara med på. Jag motser med mycket stort intresse hur centerpartisterna, folkparfisterna och moderaterna från skogslänen skall rösta i den frågan. De bör vara medvetna om atf detta instrument är nödvändigt.

I många av skogslänen har just centern på sina disfriktsstämmor krävt etableringskontroll för aft styra sysselsättning dit där arbetskraft finns. Är det verkligen så bedrövligt att man nu måste foga sig efter moderaternas sedan gammalt kända avslagskrav beträffande styrmedel?

Det är inte bara centerstatsråd som måste driva moderatpolitik och lägga fram förslag om extra pengar för att flytta byggarbetare söderut. Även centerriksdagsmän måste nu tydligen överge sina gamla regionalpolitiska krav för att tillfredsställa Gösta Bohman i regeringen.

Om tiden hade medgett, skulle jag kunna ägna en hel timme och mera åt atf skildra de helomvändningar som centern gjort i regionalpolitiken under 1970-talet, från de fräna regionalpolifiska kraven under årtiondets början till den totalt utslätade regionalpolitik som i dag bedrivs av regeringen genom centerpartisten Nils G. Åsling.

Det finns många tecken på aft centern tydligen nu har övergett regionalpolitiken. Atf regeringsbänkarna sfär tomma under större delen av den här debatten, att bara fyra centerpartister har funnit skäl att ta till orda i dagens debatt, att en enda centerpartist vad jag kan se sitter i kammaren just nu - allt defta är tecken på att regionalpolitiken inte längre är en hjärtefråga för centern, som man påstod aft det var innan man kom in i regeringen.

Inte ens i de egna leden infriar centern givna regionalpolitiska löften och beslut. Om jag har räknat rätt är det nu sju eller åtta år sedan tidningen Ung center redovisade att centerns ungdomsförbund hade beslutat tillstyrka en motion om atf förbundet skulle flytta ut från Stockholm till Flen eller annan ort utanför huvudstaden. Men alltjämt är centern kvar med alla sina riksorganisationer i Stockholm, även ungdomsförbundefs expedition med många fler anställda i Stockholm i dag än vad man hade 1972-1973.

Löftena som en gång gavs om en utredning i LRF med syfte att flytta ut de många cenferstyrda jordbruksorganisationerna från Stockholm, om bara staten flyttade ut sina jord- och skogsbruksmyndigheter, har inte heller infriats. Däremot har löftena uppfyllts av staten, som flyttade ut sina myndigheter på den tiden då vi hade en socialdemokratisk regering.

Det är ingen överdrift aft säga att det största hotet mot den regionalpolitik som byggdes upp under senare delen av 1960-talet och som förstärktes i början av 1970-falet i dag är den borgerliga regeringen, där centern borde vara dominerande.

Det var just styrmedel som gav de största regionalpolitiska injektionerna i skogslänen under det sena 1960-talet och början av 1970-talet. Den styrning av industrifilialer med investeringsfondsmedel som bl. a. Gunnar Sträng ägnade stor möda åt och den styrning av statlig verksamhet från Stockholm till bl. a. skogslänen som den dåvarande socialdemokratiska regeringen genomförde kom atf betyda mycket för aft vända avveckling i skogslänen till utveckling. Till det kom också fraktstödet, sysselsättningsstödef, det särskilda jordbruksstödet och en rad injektioner i övrigt. På den fiden då lokaliseringsstödet uteslutande användes i skogslänen hade även det stor regionalpolitisk betydelse.

Några inifiativ i den riktning som jag nu har beskrivit har vi infe fått från de borgerliga regeringar som vi har haft efter 1976 års val.

Nu vill socialdemokraterna i utskottet medverka till en fullmaktslag som ger regeringen efableringsstyrmedel, men tydligen kommer också det förslaget att röstas ner. Jag förstår om idoga kommunalmän i skogslänen börjar känna hopplöshet i sitt agerande. Det finns så många exempel på eländet just nu. Teko i Norrland skall tydligen med regeringens medgivande avvecklas. Skogsägarnas NCB skall slaktas och styckas. Några bitar skall säljas till privat industri, andra skall läggas ner. Tusentals jobb i Västerbotten

9 Riksdagens protokoll 1979/80:150-151

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

129

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

och Västernorrland går förlorade i den operationen. Det enda norrländska regionsjukhuset, det i Umeå, tycks regeringen nu också vara beredd att börja rucka på och beröva Norrland.

Den beryktade centerpartistiska avvecklingsplanen avsåg tydligen skogslänen, inte kärnkraften.

När vi 37 socialdemokratiska riksdagsledamöter från skogslänen i vår motion 1808 krävde ett näringspolitiskt program för utveckling i skogslänen, var det med vetskap om att vi i de sju länen har väldigt mycket av utvecklingskraft fortfarande. Där finns den svenska fjällturismen och möjligheterna att utveckla den. Där finns mycket goda mineraltillgångar, som den nyligen avlämnade mineralpolitiska utredningen har påvisat. Där finns mycket stora möjligheter till vidareförädling av skogsråvara. Där finns långt gångna energiprojekt liksom många ej tillvaratagna krafftillgångar.

Men ett utnyttjande av dessa resurser kräver stora investeringar, en målmedveten näringspolitik och en vilja att driva regionalpolitik. Den viljan finns inte i vår nuvarande regering. Den kraften finns inte i den kompromissande freoenighet som i dag utgör regering i Sverige. Skogslänens hopp står i dag till ett regeringsskifte. En regering som inte ens vill skaffa sig en fullmakfslag för etableringssfyrning av industri och annan sysselsättningsutveckling kan aldrig mena allvar med regionalpolitik.

130

ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr talman! Jag hoppas Arne Nygren läst utskottsbetänkandet och behandlingen av motion 1808. Där kan han konstatera att det är eft fullständigt enigt arbetsmarknadsutskott som står bakom de skrivningar som utskottet har gjort.

Jag tror infe det är antalet talare i en debatt som är avgörande för huruvida ett parti är intresserat av en viss fråga eller inte. Det är nog att ta till för mycket om man drar den slutsats som Arne Nygren drog i sammanhanget.

Låt mig också upplysa Arne Nygren om att centerns ungdomsförbund aldrig har fattat något beslut om utlokalisering av sin verksamhet fill Flen. Det förekom sonderingar på olika platser om lokalisering av riksorganisationen, mendet är väl inte främmande för Arne Nygren attdet med tanke på de kontakter osv. som eft ungdomsförbund mäste ha i olika sammanhang ändå är vissa svårigheter att lokalisera sig utanför denna region.

Det finns anledning atf påpeka atf den nuvarande regeringen i budgetförslaget föreslår en höjning av glesbygdsstödet med 20 milj. kr. Jag utgår ifrån atf en del av dessa medel också kommer människorna i Västerbottens län till del. Arne Nygren kommer, inte förvånande, med mycket kritiska synpunkter, men jag tycker att han också borde ha några positiva utlåtanden över de förslag som den nuvarande regeringen har kommit med.

Fullmaktslag har vi ju debatterat tidigare i eftermiddag. Utskottsmajoriteten säger att vi vill avvakta det lokaliseringssamråd som nu verkat en tid och se resultatet även under en högkonjunktur. Vi är inte främmande för andra åtgärder om det skulle visa sig att lokaliseringssamrådet inte fungerar på eft

tillfredsställande sätt. Jag tror inte man bör ha någon övertro på att införande     Nr 151

av någon fullmaktslag i och för sig skulle skapa arbetstillfällen. Det gäller att     Torsdagen den

på olika sätt medverka till att förbättra sysselsättningsmöjligheterna.           22 maj 1980

ARNE NYGREN (s) replik:

Herr talman! Det kan vara riktigt, Arne Fransson. att det infe är i antalet centerpartisfiska falare som man skall mäta centerns intresse för regionalpolitiken. Men att Arne Fransson just nu tydligen är ensam centerpartist i kammaren är ju inte direkt något tecken på att centerns riksdag.sgrupp numera hyser så stort intresse för dessa frågor. Att centerns statsråd bara kom hit medan han skulle tala var ytterligare ett tecken härpå.

Jag sade att CUF skulle flytta till Flen eller annan ort utanför Stockholm -det var så man formulerade det i beslutet, när man för sju åtta år sedan sade att man skulle vara föregångare och flytta ut verksamheten från Stockholm. Fortfarande finns den kvar i Stockholm.

Sedan säger Arne Fransson atf regeringen har föreslagit ytterligare medel till regionalpolitiken och atf något av detta ökade anslag kanske kommer atf hamna i skogslänen i norr. Det får vi hoppas. Men vad centern ville när vi för något halvår sedan diskuterade ortsklassificeringen var att sprida dessa medel till ytterligare 18 kommuner i södra och mellersta Sverige, Det var det förslag ni hade som skilde sig från riksdagsmajoritetens förslag. Hade ni fått igenom det, skulle mer av dessa medel ha hamnat i södra och mellersta Sverige,

Till sist det kryptiska resonemanget om att styrmedel kan bli nödvändiga. Jag tror att vi i dag har tillräckligt lång erfarenhet av att den frivilliga styrningen av sysselsättningen ingenting är att lita till. T, o, m, inom etableringsdelegationen säger man, aft det finns ingen möjlighet att förmå privat och kooperativ industri att flytta dit där arbetskraften finns.

RegionalpoUUken

ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr talman! Jag hoppas att Arne Nygren har förståelse för att industriministern inte kan vara närvarande här i kväll, eftersom han umgås med sin mexikanske kollega. Det kan leda till försäljningar av svenska produkter till Mexico, vilket i sin tur kan innebära ökad sysselsättning bl, a, i Västerbottens län.

Det är riktigt att vi hade en annan uppfattning om indelningen i Stödområden än riksdagsmajoriteten. Den principiella uppfattningen har vi fortfarande. Vi anser det således rikfigt atf dela upp inte minst de stora Norrlandskommunerna och ge ett differentierat stöd. Man skulle så aft säga dela kommunerna för atf på det sättet skapa större förutsättningar och ökat intresse för lokalisering till orter som ligger en bit från centralorten just i dessa kommuner. Vi föreslog också en sänkning av stödområdesindelningen i vissa centralorter i stora kommuner i Norrland, På det sättet skulle vi kunna få eft mera förfinat instrument för att styra lokalisering till de svaga glesbygdsdelarna i de stora kommunerna.

Sedan ytterligare några ord om fullmaktslagen. Jag tror att vi behöver

131

Nr 151                    tänka igenom problemen med en fullmaktslag om etableringskontroll en hel

Torsdagen den      '''- ■'S '" upplysa Arne Nygren om aft infe ens de socialdemokratiska

22 mai 1980           ledamöterna i  sysselsäftningsutredningen  hade  något  till  övers  för de

_____________    tankarna. Den skrivning som majoriteten till slut fastnade för var atf man

Regionalpolitiken ytterligare skulle utreda eventuella ekonomiska eller administrativa styrmedel. Jag tror således att problemet är betydligt förenklat i förslaget om etableringskontroll. Om en sådan kontroll skall ge de effekter som bl, a, Arne Nygren väntar sig måste frågan grundligt studeras,

ARNE NYGREN (s) replik:

Herr talman! Till sist vill jag bara göra en kort kommentar. Vad Arne Fransson går runt är ju det faktum att centern, när vi diskuterade indelningen, ville att ytterligare 18 komniuner från Syd- och Mellansverige skulle bli berätfigade till statligt lokaliseringsstöd. Det skulle ha inneburit en mindre kaka för kommunerna i skogslänen, där man har de allra största bekymren - något som Arne Fransson ändå varit med om att skriva in i betänkandet.

Får jag för riksdagens protokoll justera centerns närvarolista genom att säga att det nu sitter tre centerpartister - varav ett statsråd - i kammaren,

JOHN ANDERSSON (vpk);

Herr talman! Först har jag en liten fundering. Nu har två av mina kolleger från Västerbotten i talarstolen talat om hur bedrövligt det är ställt i vårt hemlän. Det är ingen större svårighet för mig atf instämma i vad som har sagts. Men då det gäller Ulla Orrings inlägg måste jag få ställa en fråga. Hon sade bl. a. att den utveckling vi har i länet vill vi inte vara med om i fortsättningen. Måste infe fru Orring fa konsekvenserna av detta konstaterande och överge den borgerliga politiken?

Herr talman! Enligt vad som sägs är det hembygdens dag vi firar här i kammaren i dag-detta uttryckt i arbetsmarknadsutskottets betänkande 23. Jag skall utan omsvep erkänna mig skyldig till två mofioner som behandlas i nämnda betänkande.

I betänkandet behandlas en mångfald motioner med lokal prägel. De tvä motioner jag är skyldig till har inte, vill jag påstå, den lokala prägel som man kanske vid en snabb genomläsning får en känsla av. Varför jag hävdar detta skall jag helt kort försöka motivera,

I motion 722 begär jag en skyndsam utredning om kombinationssyssel
sättning. Skälet till detta krav är att befolkningen i skogsbygderna kraftigt
har minskat. Detta har skett av flera orsaker, bl, a, den snabba mekanise
ringen i skogsbruket samt den stora nedläggningen av småjordbruken, I de
områden - Norrlands inland - som jag pekar på i motionen är det förenat med
vissa svårigheter att skapa nya sysselsättningsmöjligheter - det handlar ju om
glesbygd. Men vill vi behålla en levande landsbygd måste vi också försöka fa
fill vara de naturliga förutsättningar som jag vill påstå ändå finns.
132                            Tillgänglig statistik är inte uppmuntrande. För atf ta Västerbotten som

exempel, så visar det sig atf när det gäller lantbruk med mer än 2 ha åker har antalet brukningsenheter från 1970 till 1973 minskat med 3 254, eller med 33 %. Den här negativa utvecklingen väntas fortsätta. Vill vi ha en ändring till stånd måste snabba åtgärder till. Jag vill citera vad Lantbrukarnas länsförbund i Västerbotten säger i sitt program för landsbygdsutvecklingen i Västerbotten. Man säger där:

Jord- och skogsbruket måste utgöra grunden för näringsliv och bosättning på landsbygden. Alla möjligheter för verksamhet inom jord och skog har uppenbarligen ej tillvaratagits. Alla som äger jord och skog har ansvar för att produktions- och sysselsättningsmöjligheter utnyttjas. Samhället har motsvarande ansvar för aft rimliga förutsättningar skapas för näringen.

Jag kan vidare återge vad som sades när näringslivsnämnden i länet mötte representanter för jord- och skogsbruket.

Nämnden konstaterade att utsikterna för jordbruket i Norrland infe är alltför ljusa. Men satsningar på en kombination med skogsbruk, trädgårdsodling och annan kompletterande sysselsättning för småbrukarna, vidareförädling av produkterna, en branschutredning samt byggforskning är något som kan få näringen atf utvecklas även där.

Det jag begär i mofionen är att man skyndsamt skall utreda frågan om denna kombinationssysselsättning och atf Västerbotten skall få utgöra försökslän. Men jag är inte främmande för att man väljer eft annat Norrlandslän. Det vikfiga i sammanhanget är aft något händer på det här området - vi har inte råd atf vänta längre.

I den andra motionen, nr 723, föreslår vi motionärer skapandet av ett regionalt utvecklingsinstitut för Norrland. De här mofionerna hör enligt min mening ihop, bl. a. därför atf två arbetsuppgifter för defta institut skulle vara atf forska kring arbetsmarknadssituationen i Norrland samt att undersöka lämpliga utvecklingsprojekt.

Huvuduppgiften för institutet skulle vara aft planera den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen i Norrland - forskningen är alltså starkt inriktad på glesbygdsproblernatiken. Förutsättningarna för att förlägga ett sådant institut till Norrland är goda. I Umeå, Luleå och Skellefteå pågår både forskning och utbildning. I Umeå bedrivs f. ö. landets förnämsta glesbygdsforskning.

Nu pekar utskottet pä den forskning som bedrivs inom en rad institutioner i Norrland och använder detta som ett argument för atf avfärda motionen. Vad vi vill är att denna forskning skall knytas ihop genom detta institut-i dag är ju forskningen splittrad. Detta är ett av de starka argument som finns för atf inräfta detta institut. Vi har alltså en motsatt uppfattning i förhållande till utskottet.

Vi måste bort från de ständiga brandkårsutryckningar sorn måste förefas när jobben blir hotade. Vad som i motionen anförs är en väg för aft bryta det mönstret.

Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande noterat aft utskottet avstyrker denna motion. Det allra bästa vore om socialdemokraterna gav den här frågan en knuff framåt genom att stödja mofionen. Det bör också gälla de

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

133

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

borgerliga ledamöterna, särskilt dem som representerar Norriandslänen. Herr falman! Jag ber därmed aft få yrka bifall till mofionerna 722 och

723.

ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Jag vill till John Andersson säga att läget i Västerbotten är besvärligt. Jag har aldrig sagt atf det är bedrövligt.

Hela tiden måste vi från Västerbotten försöka samarbeta för en bättre utveckling i länet och för bättre sysselsättning. Det är min målsättning, och den målsättningen har också den trepartiregering som nu satsar på åtgärder för Västerbotten - för sysselsättningen, utvecklingsfonden och utvecklingsbolaget. Vi som inom de olika politiska partierna kommer från Västerbotten skall försöka samsas om dessa tag, i stället för att käbbla med varandra.

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Det har i detta sammanhang ingen större betydelse vilket av orden bedrövligt och besvärligt som fru Orring använde. Fru Orring tecknade läget på en hel rad områden. Bilden stämmer för tekoindustrin, för AB Scharins Söner, för förhållandena i Hörnefors osv. -fru Orring gjorde en mycket längre uppräkning.

Jag måste fråga fru Orring; Vem har i dag regeringsansvaret? Fru Orring har här framfört en klagosång över hur bedrövligt eller besvärligt läget i Västerbotten är. Detta kan jag hålla med om. Fru Orring har även talat om vad som är önskvärt när det gäller utvecklingen i Västerbottens län. Om fru Orring känner sig ha del i regeringsansvaret, bör ju fru Orring tala om de här sakerna för regeringen. Jag tycker också atf det bör dras vissa konsekvenser av ett sådant konstaterande som det fru Orring gjorde.

Känner fru Orring mycket för eft samarbete kan jag rekommendera henne aft stödja de två motioner som jag nyss har yrkat bifall till.

ULLA ORRING (fp) rephk;

Herr talman! Som svar pä John Anderssons replik vill jag säga atf kraven i de motioner han tagit upp i stort sett har blivit tillgodosedda. Detta framgår klart av utskottets skrivning.

Beträffande de krisdrabbade branscherna i Västerbotten vill jag framhålla atf folkparfiet har arbetat för ett förverkligande av förslagen och gör det också i regeringsställning. Vi försöker att på allt sätt se till att de krisdrabbade företagen får det stöd som de behöver. Jag anser att alla som tillhör länet har en skyldighet aft på bästa sätt hjälpa de här branscherna.

134

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Då jag hörde att motionskraven blivit tillgodosedda kom jag osökt att tänka på en känd författare som brukar skriva romaner. Han hade skrivit en roman, men vid genomläsandet tänkte han: Det här begriper bara jag och vår Herre. Så skrev han om romanen och läste igenom den på nyft och konstaterade då: Nu är det bara vår Herre som begriper romanen. Jag måste

säga att jag tror aft inte ens vår Herre, om han finns, begriper fru Orrings    Nr 151

svar, ty om motionerna har avstyrkts av utskottet kan väl infe motionskraven          Torsdagen den

vara fillgodosedda. Det övergår i alla fall min förmåga att göra en sådan       22 maj 1980

tolkning.                                                                                        —----------------

Andre vice talmannen anmälde aft Ulla Orring anhållit aft fill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

MARIANNE STÅLBERG (s):

Herr talman! Jag vill inledningsvis beklaga atf vi från skogslänen år efter år tvingas aft här i kammaren redovisa digra probleminventeringar och eländighetsbeskrivningar. Jag skulle önska aft vi slapp det, att vi hade en regering som på eft handlingskraftigt sätt arbetade för aft åstadkomma regional balans i landet, genom att styra jobben dit där de bäst behövs. Men så är inte fallet i dag, och därför tvingas vi år efter år atf slåss för vår egen landsända här i kammaren.

Av arbetsmarknadsutskottets betänkande framgår aft utskottet har haft att behandla ett mycket stort antal motioner med regionalpolitiskt innehåll. Från nästan varje län föreligger det motioner, där bekymren beskrivs och behoven läggs fram. Motionerna andas oro inför framfiden, och motionärerna kräver atf problemen måste lösas inom just deras egen region. Utskottet har alltså fått ta del av många problembeskrivningar dels genom motionerna, ytterligare påspädda av oss utskottsledamöfer, dels vid besök av olika läns- och kommunföreträdare, dels vid utskottsledamöternas resor i landet.

Vårt land befinner sig alltså i en svår situation, där alla regioner tycks vara mer eller mindre drabbade. I det läget är det svårt att företräda etl litet län -inte geografiskt litet, länet är större än t. ex. Danmark, men befolkningsmässigt.

Som framgår av utskottsbetänkandet har även vi socialdemokrater frän Jämtlands län lagt fram en motion, där vi beskriver problemen och lägger fram förslag om eft åtgärdspaket, åtgärder som bygger på länets naturliga förutsättningar, gjorda investeringar och befintlig företagsamhet.

Av motionen framgår att problemen i Jämtlands län kommer successivt och smygande genom gradvisa förändringar. Den näringslivssammansäff-ning länet har med mycket låg industriandel - f, ö, landefs lägsta - får den följden att länet inte påverkas så starkt av konjunktursvängningar.

Näringslivsutvecklingen och arbetsmarknaden i ett län som Jämtlands län genomgår därför sällan dramatiska och uppmärksammade förändringar. Problemet är att även om konsekvenserna av denna stegvisa utveckling blir mycket allvariiga på längre sikt, så är det ändå svårt atf få gehör för argumenten. Det är betydligt lättare att få förståelse för situationen i län och regioner som kan påvisa eft akut och omfattande krisläge.

Jag har i utskottet ställt upp på att det är Värmlands problem som denna gång måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Min förhoppning är att vi vid nästa års regionalpolifiska diskussion både i

RegionalpoliUken

135

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

utskottet och här i kammaren gemensamt skall komma fram till att Jämtlands läns problem uppmärksammas och åtgärdas. Tyvärr kommer länet, enligt beräkningar, om ett år atf ha ännu större problem än i dag, och problemen kommer därmed aft vara svårare atf lösa.

Vi är rika på mineraler, vattenkraft, skog, torv m, m,, men vi behöver hjälp atf utnyttja dessa resurser på ett för länet och landet posifivt sätt. Hittills har vårt län och övriga Norrland aktivt bidragit fill den ökade välfärden i landet genom sin arbetskraft, sina skogar och sin vattenkraft. Länen måste nu fa återbäring på detta satsade kapital. Vi behöver solidaritet från övriga landet, och inte minst behöver vi förståelse och hjälp från landets regering.

Herr talman! Jag hade inte tänkt föra fram massor av siffror och jämförelser med andra regioner - men litet sifferexercis och information måste jag ändå få komma rned. Av utskottefs egen skrivning framgår t, ex, att den inomregionala balansen försämrats på ett påtagligt sätt under 1970-falet, Fem av länets åtta kommuner visar negativa befolkningssiffror, medan Östersunds kommun ökat under perioden.

Skillnaden mellan Östersunds kommun och övriga koinmuner har skärpts ytterligare inte minst under senare år. Ca 40 % av länets befolkning bor nu i Östersund, Ungefär hälften av sysselsättningstillfällena i hela länet finns också i Östersund, När man redovisar länssiffror framgår därför inte de svåra problem som föreligger för de övriga kommunerna i länet.

Tittar man på de enskilda kommunerna upptäcker man att dessa har en mycket negativ befolkningsutveckling och därtill en myckel hög andel äldre människor.

Även när det gäller förvärvsfrekvensen är det så, atf Östersund toppar statistiken, men vi har en mycket stor inomregional obalans, Östersund beräknas exempelvis 1980 få en förvärvsfrekvens på 72,9 %, för Strömsund är motsvarande siffra 64,9- atf jämföras med en beräknad förvärvsfrekvens för landet på 74,6, Vad gäller den kvinnliga förvärvsfrekvensen är den utanför Östersund betydligt lägre än för riket i dess helhet. Men jag vill inte trötta kammaren med att också visa siffror på detta.

Innan jag helt lämnar siffrorna vill jag ändå redovisa att länet har högsta andelen förtidspensionerade i hela landet. Det finns ingen anledning att tro att denna höga andel förtidspensionerade i Jämtlands län beror på att befolkningen i länet skulle ha sämre hälsotillstånd än befolkningen i andra delar av lartdet. Den sannolika orsaken är i stället att den svagt utvecklade arbetsmarknaden innebär sädana svårigheter att finna lämpligt arbete atf arbetsmarknadsmässiga skäl här spelar en avgjort större roll än i andra län när det gäller beslut om förtidspensionering. Vi har också dubbelt så många i beredskapsarbete, dubbelt så många i arbetsmarknadsinstitut samt halvskyd-dat och skyddat arbete som övriga län genomsnittligt har.

Herr talman! Min varma förhoppning är atf jag nästa år inte skall behöva stå här och gnälla utan i stiillet kan vara tacksam för den solidaritet och den förstående behandling mitt län har fått.

136

BO FORSLUND (s):                                                                        Nr 151

Herr talman! Får jag först säga att jag reagerade mot aft industriministern   Torsdagen den

från denna talarstol sade aft länsstyrelserna skall konkretisera sig bättre vid           22 maj 1980

länsplaneringen. Jag hoppas att han inte avser alla länsstyrelser, för då har__ ___

jag en helt annan uppfattning. För Väsfernorrlands vidkommande vill jag RegionalpolUiken påstå att planeringen är väl förankrad och i detalj utformad. Vårt Väsfernorrlandspaket är ett bevis nog pä konkretiserade och väl underbyggda åfgärdsförslag. Funnes bara viljan från regeringen att biträda våra konkreta förslag, skulle det betydligt underlätta strävandena atf komma till rätta med de svårigheter vi brottas med.

Men, herr falman, med anledning av utskoftets behandling av motion 218 finns det skäl att peka pä några sakförhållanden.

Enligt avtal, tecknat 1940 mellan Sundsvalls kommun och kronan, har kronan förbundit sig att vid nedläggning av Lv 5 antingen köpa marken och där ordna annan verksamhet av ungefär samma omfattning eller återlämna området fill kommunen med full äganderätt och utan vederlag.

Sakförhållandet är det aft kommunen äger marken och att kronan äger byggnaderna. Fastighetsvärdet är satt till 27 milj, kr, i 1976 års prisläge.

På grundval av avtalet anser vi motionärer aft staten har förpliktelser. Beslutet om nedläggning av Lv 5 fattades i riksdagen den 16 mars 1978, Verksamheten skall helt upphöra senast den 1 juli 1982, Ännu har ingenting hänt. Det kan inte tydas som annat än nonchalans från statsmaktens sida. Vi motionärer hade förväntat oss att utskottet kände en förpliktelse att, när staten gör indragningar innebärande aft man både friställer personal och frigör byggnader fill stora och betydande värden, också tillgodose våra krav på aft Lv 5:s anläggning skall användas för annan meningsfylld sysselsättning. På privat verksamhet brukar man ju anse det befogat aft ställa motsvarande krav.

Nu tycker vi att utskottet glider genom sin hänvisning till att det inhämtat uppgifter om att för'svarets fasfighetsnämnd konnner att kontakta olika civila myndigheter, I övrigt hänvisar utskottet fill decenfraliseringsdelegationen, utan att uttala några som helst förpliktelser.

Även om utskottet anser sig ha givit motionen en positiv skrivning, är det ingalunda någon vilja fill eller känsla av ansvar som kommer fram i utskottets skrivning.

Herr talman! Vi tycker det är hög tid aft vid nedläggningen av Lv 5 få till stånd en tillfredsställande lösning av frågorna om ersättning för sysselsäft-ningsborffall och utnyttjande av de betydande fastighetsvärdena. Eftersom utskottet är enigt finner jag infe någon utsikt till framgång med atl yrka bifall fill motionen 218, men vi förväntar oss att man omgående går in i reella förhandlingar med kommunen för att hitta lösningar som kan leda till en ny verksamhet.

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr talman! I arbetsmarknadsutskotfefs betänkande nr 23 behandlas bl, a, motioner som undertecknats av de socialdemokratiska ledamöterna på

137

Nr  151                   Gävleborgsbänken, I motion 1979/80:745 far vi upp behovet av regionalpo-

Torsdagen den       litiska insatser i Gävleborgs län, Sysselsäftningssituationen i Gävleborgs län

22 maj 1980           '' ytferst besvärande, I februari var antalet kvarstående arbetssökande vid

_____________    månadens slut drygt 4 800 arbetslösa, vilket motsvarar 2,7 % av befolknings-

Regionalpolitiken      andelen mellan 16 och 64 år. Av rikefs län är del endast Norrbotten och Värmland som visar en större andel arbetslösa vid samma tidpunkt.

Länets näringsliv är i hög grad uppbyggt på tunga basindustrier inom järn och stål samt papper och massa. Den låga investeringsvilja som förelegat inom industrisektorn under senare år har helt naturligt varit en bidragande or'sak till det försämrade arbetsmarknadsläge länet varit utsatt för. Länet har under en lång följd av år haft en beslående dold undersysselsättning. Enligt de bedömningar som gjorts i länsplaneringen skulle länet behöva tillföras ca 20 000 arbetstillfällen för att få en sysselsättning som ligger i nivå med riksgenomsnittet.

Såväl på kort som på lång sikt finns det fler oroande inslag i de utvecklingstendenser som råder i länet. Även om flertalet förelag är stabila och utvecklingsbara, finns hela tiden risk för att strukturförändringar kommer atf skapa problem i basnäringarna i Gävleborgs län. Kan ej basnäringarnas framtid säkras, kommer det i sin tur att innebära eft hot mot den övriga industrins existens, som är beroende av de stora basnäringarna. Basnäringarna järn och stål samt papper och massa sysselsätter direkt ca 25 000 personer och indirekt ytterligare 25 000 personer i länet. Det betyder att ca 125 000 personer av länets 294 000 invånare för sin försörjning är direkt beroende av vad som händer inom basnäringarna.

För att få ett bättre grepp över den fortsatta utvecklingen i länet anser vi aft det erfordras en strukturplan inom såväl stål- som skogsindustrin i syfte att fä en acceptabel utveckling inom länets basnäringar. Befolkningsutvecklingen under de senaste åren är en annan indikation på arbelsmarknadsproblemen i Gävleborgs län. Även om befolkningsutvecklingen under 1970-talet visar på ett oförändrat befolkningstal för länet som helhet, får detta infe tas som ett tecken på aft allt därmed skulle vara positivt även för de enskilda kommunerna. Ser man till länets tio kommuners utveckling, finner man att fem av dem haft en negativ utveckling under 1970-talet, Ser rnan till de senaste årens befolkningsutveckling, finner rnan aft nedgången varit speciellt .påtaglig i Hofors, Hofors är den kornmun i riket som procentuellt har minskat sin befolkning mest under 1978 och 1979, Problemen finns i hela länet. Ljusdals konimun har traditionellt haft de största svårigheterna. Utvecklingen inom basindustrin under senare år har främst för Hofors kommun inneburit utomordentligt allvarliga påfrestningar, Gävleborg har en sysselsättninggrad som ligger bland de lägsta av landels län. Situationen är lika mörk för kvinnor och män i förhållande till andra län. Kvinnorna har dessutom en sysselsättningsnivå som ligger betydligt under riksgenomsnittet.

Vi har i vår motion angående regionalpolitiska åtgärder för Gävleborgs län
pekat på en rad konkreta åtgärder för atf vända den negativa trend som länet
138                         är inne i, och jag vill bara hänvisa till vad vi anfört i motionen.

Utskottet har i sitt betänkande inte kunnat ange någon konkret åtgärd för att ändra och förbättra de mycket oroande utvecklingstendenser i olika avseenden som Norrlandslänen är inne i. Detta är ju inte heller anmärkningsvärt med tanke på den ekonomiska situation som de borgerliga regeringarna försatt landet i.

Herr talman! Socialdemokraterna pä Gävleborgsbänken har även väckt motioner i fråga om stödområdesplaceringen, glesbygdsstödet, stödet till kommunala industrilokaler och åtgärder för ett differentierat näringsliv på bruksorterna. Dessa motioner behandlas i arbefsniarknadsutskotfets betänkande nr 23, Det skulle finnas anledning atf ytterligare utveckla de synpunkter vi framfört i dessa motioner, men med hänsyn till behovet av att begränsa den förevarande debatten skall jag inte närmare gå in på de förslag vi väckt i dessa motioner.

Med hänsyn till att våra motioner enhälligt har avstyrkts finner jag det lönlöst att yrka bifall till motionerna. Vi fär i stället komma tillbaka med våra förslag vid ett senare tillfälle,

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! I motionerna 1036, 1473 och 1474 tar jag upp problem dels i Hofors och Söderhamn i Gävleborgs län, dels i Blekinge,

Jag skall börja med mitt eget hemlän och vill då säga, att det inte finns någon kommun i detta län som kan känna sig till freds med arbetsmarknadsläget. Det gär inte ens med den officiella arbetsmarknadsstatistiken som underlag att hävda att arbetslöshetssiffrorna är laga. Om man tar fram annan stafistik flnner man att läget är än mer skrämmande, 5 000 kvinnor önskar arbete men anser det meningslöst att anmäla sig fill arbetsförmedlingarna. Bland ungdomen ligger arbetslöshetstalet på upp till 15 % i vissa kommuner. Tusentals människor är förtidspensionerade, inånga av dessa av en enda orsak; att inget lämpligt arbete står att få,

Gävleborgs län är dessutom helt beroende av två viktiga basnäringar, järn-och stålindustrin samt skogsindustrin. Det är två näringar där man nu upplever verkliga problem. Det pågår en hänsynslös s, k, strukturrationalisering. Utmärkande för denna är en ytterst hårdhänt centralisering av produktionen. Detta görs naturligtvis inte utifrån samhällsekonomiska bedömningar utan enbart utifrån snäva privatkapitalistiska vinstintressen. Om man utgår från samhällsekonomiska värderingar skulle man i stället utveckla befintlig basindustri genom att också förädla länets råvaror inom länet. Som bekant sker inte detta. Förädlingen förläggs i allt större utsträckning utanför länet och utanför landets gränser.

Den negativa utvecklingen för Gävleborg koinmer att fortsätta om ingenting görs. Detta bekräftas inte minst av de befolkningstal som skall gälla fram till 1985, Trots att läget i länet i dess helhet är otillfredsställande finns det naturiigtvis skillnader. Vissa platser hardet besvärligare än andra. Så är exempelvis fallet med Hofors och Söderhamn,

När det gäller Hofors har utskottet haft vänligheten tala om att man där tappat 14 % av sin befolkning under 1970-talet, alltså 3 % mer än exempelvis

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

139

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

140

Jokkmokks kommun. Utskottet kostar på sig ytterligare en vänlighet när det konstaterar att medelåldern är ganska hög i Hofors, Ja, vad tror utskottet? Tror man att de unga stannar kvar och de gamla flyttar? Orsaken till befolkningsminskningen är ju bristen på arbeten. Det är genom dess inverkan man får den sneda åldersfördelning som Hofors nu börjar visa upp.

Men vad drar utskottet för slutsatser av situationen i Hofors? Mig veterligt framför utskottet inga som helst förslag till åtgärder. Tror herrarna och damerna där att någon högre makt helt plötsligt skall uppenbara sig och placera någon industri på platsen? Eller tror man att SKF Steel, det totalt dominerande företaget i kommunen, skall träda in och ändra sin anställningspolitik? En av orsakerna till den kraftiga befolkningsminskningen i Hofors är just att detta dominerande företag under 1970-talef minskat sin arbetsstyrka. Och den politiken tänker inte företaget såvitt jag förstår ändra på under 1980-talet,

Vad har dä regeringen gjort för insatser? Ja, hitintills inga alls. Kommunen har exempelvis den högsta kommunalskatten av länets kommuner, och den får det lägsta skatteutjämningsbidraget inom länet, I det förslag till transportstöd som om någon vecka skall behandlas i riksdagen undantas Hofors från sådant stöd, trots att kommunen ligger i stödområde 3,

Jag tycker att det är något märkligt atl regeringen och utskottet inte mera uppmärksammar problemen i Hofors, Det är ju trots allt ett viktigt exportföretag som finns på platsen. Befolkningsminskningen måste upphöra, och det kan endast ske med hjälp av samhälleliga åtgärder. Ansvaret för detta vilar då på regering och riksdag.

Jag har i motionen 1036 lagt fram två förslag. För det första skall Hofors flyttas upp i stödområde 4, Detta är kommunens uttryckliga krav. För det andra skall statlig verksamhet lokaliseras till kommunen för aft bl, a, differentiera näringslivet där. Med statlig verksamhet menar jag både industriell verksamhet och förvaltningsverksamhet.

Utskottet säger inte någonting om dessa förslag, utan i stort hänvisas till utredningar osv. Detta hjälper inte Hofors i nuläget, när insatserna måste ske.

Jag skall gå över fill Söderhamn och helt kort beröra den kommunens problem. Det är inte obekant atf kommunen under hela 197()-talet tappade ett stort antal industrijobb. Det är inte heller obekant aft det finns material som visar aft om inga kraftåtgärder vidtas nu så kommer ytterligare mer än 2 000 jobb aft försvinna i kommunen fram till 1990. Det finns i kommunen viktiga basindustrier som befinner sig i farozonen. Det finns vad jag kan förslå också stora möjligheter att utveckla dessa industrier genom aft förädla den råvara som produceras. Jag skall ta ett exempel: Marmaverken har i dag en industri som producerar sulfatmassa. Fabrikens framtid är osäker. För att bevara och bygga ut industrin skulle man exempelvis också kunna tillverka kraftpapper. Enligt de uppgifter jag har så finns det en marknad för just detta papper. Om kraftpapperpioduktion kom till stånd i Marmaverken så skulle det också vara möjligt att återuppta produktionen av slipmassa i Loftefors,

Bollnäs kommun, Sulfafmassa och slipmassa är alltså två, om jag så får säga,

ingredienser som behövs för framställning av krafipapper           Torsdagen den

Jag skall ta eft annat exempel: Sandarne och den massaindustri som finns   22 maj 1980

där är också i farozonen. Det gamla kravet på byggandet av ett LWC------------ -----

pappersbruk bör realiseras för aft på så sätt dels trygga industrins framfid.    Regionalpolitiken dels skapa nya jobb. Inom träsektorn finns i Söderhamns kornmun ett stort yrkeskunnande. Det kan inte vara några oöverstigliga hinder aft utveckla den produktionen genom en högt driven förädling.

För aft åstadkomma defta måste naturligtvis de privata vinstintressena så långt som möjligt kopplas bort. Jag har i motionen 1473 begärt att regering och riksdag tillsammans med kommunen och de fackliga organisationerna skall göra en genomgripande utredning och lägga fram förslag otn hur man skall utveckla befintlig industri i Söderhamns kommun lör att förhindra ytterligare nedläggningar. Denna utredning bör ha samhällsekonomiska bedömningar som utgångspunkt. Jag yrkar också aft inga nedläggningar eller inskränkningar av produktionen skall få göras under utredningstiden. Utskottet förbigår kraven med tystnad, precis som man gjorde med den tidigare motionen.

Herr talman! Blekinge och situationen där kan jämställas med den jag redogjort för i Gävleborg, Utskottet kostar pä sig det konstaterandet att Blekinge under den senaste tioårsperioden haft en svagare befolkningsutveckling än riksgenomsnittet. Man säger aft befolkningen ökade något fram till 1975 men trenden har därefter vänt. Vidare kommer enligt länsstyrelsens prognos den negativa befolkningsutvecklingen i länet att fiirfgå fram till år 1985, Störst är problemen i Olofström och därefter kommer Karlskrona och Sölvesborg, Men vad drar utskottet för slutsatser av detta? Ja. man får leta förgäves efter sådana. Man säger att länsstyrelsen tilldelats 1 milj, kr, för åtgärder i anslutning till länsplaneringen. På vilket sätt skall den miljonen vända utvecklingen i Blekinge? Eller pä vilket sätt skall de 1,8 milj, kr, fill Gävleborgs län skapa arbeten? I min motion om Blekinge har jag förslag på åtgärder som kan förverkligas och som skulle skapa nya jobb. Jag vet inte vad det är för fel på dessa förslag. Det borde ändå utskottet kunnat kosta på sig att tala om. men det gör man inte.

Herr talman! Jag har alltså både när del gäller Söderhamn och Hofors och när det gäller Blekinge bemödat mig om att komma med konkreta förslag till sysselsättningsskapande åtgärder. Jag är helt medveten om aft man inte kan genomföra de förslagen genom aft förlita sig på kapitalismen. Det krävs i stället att staten nu tar ansvaret för att det kommer till stånd indusfriutveck-ling i berörda regioner.

Jag yrkar alltså bifall till motionerna 1036, 1473 och 1474,

YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! När vi förra veckan behandlade näringsutskottets stora ärenden hade jag anledning aft fala om den rädsla vi känner för utvecklingen inom basindustrierna i Bergslagen, Jag syftade då på gruvor och stålverk,

I dag gäller det bl, a, den framtida regionalpolitiken, dess utformning och          141

Nr 151                   inverkan på sysselsättningen. På en gång kan jag konstatera att situationen i

Torsdagen den      Kopparbergs län har uppmärksammats lika litet av utskottsmajoriteten i

22 mai 1980          arbetsmarknadsutskottet som av majoriteten i näringsutskottet.  Det är

_____________   beklagligt. Det måste ändå vara närings- och arbetsmarknadspolitikens

Regionalpolitiken     främsta mål aft skapa tryggad sysselsättning ät Dalarnas folk, likaväl som för landets befolkning i övrigt.

Dalarnas s-riksdagsmän har i motion 1979/80:727 beskrivit hur industriarbetstillfällena inom länet har minskat under åren 1977-1979, Minskningen har i huvudsak skett inom den tunga basindustrin, där vart tredje arbetstillfälle återfinns, I länet har under de senaste åren ungefär 7 500 industriarbetstillfällen försvunnit. Det är en stor del av de 100 000 jobb som försvunnit i hela landet. Befolkningen i Väsferbergslagen, dvs, Ludvika och Smedjebackens kommuner, har under åren 1977-1979 minskat med tillsammans 1 200 personer, en utveckling som naturligtvis får allvarliga följder för både kommunerna och landsfinget.

Jag har några siffror som visar utvecklingen av antalet arbetssökande i Kopparbergs län, I december 1976 var det totala antalet arbetssökande 2 876, varav ungdomar upp till 24 år 987, I december 1977 var det totala antalet arbetssökande 5 334, varav ungdomar upp till 24 år 2 398, I december 1978 var det totala antalet arbetssökande 6 570, varav ungdomar upp till 24 år 2 400, I december 1979 var det totala antalet arbetssökande 5 833, varav ungdomar upp till 24 år 2 500,

Ett par andra sifferexempel: Antalet kvarstående arbetssökande i Avesta var 125 i december 1976 och 445 i december 1979, Antalet kvarstående arbetssökande i Ludvika var 216 i december 1976 och 752 i december 1979, De stafistikblad som ingår som bilagor fill utskottets betänkande visar att ungdomsarbetslösheten i exempelvis Ludvika kommun är så hög att den når Norrbottenskommunernas siffror.

Som vi påvisade i motionen har gruv- och stålörterna i länet drabbats särskilt hårt. Att omstruktureringar i vissa fall måste genomföras inom industrin står helt klart.

Dessa omstruktureringar fär emellertid inte ske på bekostnad av sysselsättningen inom berörda regioner, så som skedde i exempelvis Horndal, Ändå sade industriministern här under eftermiddagen att strukturförändringarna sker under ordnade former. Jag är övertygad om aft järnbruksarbetarna i Horndal, gruvarbetarna i Håksberg och Blötberget och hytfarbetarna i Domnarvet har en helt annan uppfattning.

Det är, som vi ser det, inte minst med tanke på den svåra situation som
länefs näringsliv befinner sig i naturligt aft stora insatser görs för atf sfimulera
de produktiva investeringarna i näringslivet. Detta fer sig som én tvingande
nödvändighet, sedan en utredning från Landsorganisationen visat att,
samtidigt som 50 % av landets industrikapital är yngre än fem år, endast
20 % av industrikapitalet i Kopparbergs län är yngre än fem år. En gammal
maskinpark är verkligen en black om foten, om företagen vill producera fill
konkurrenskraftiga priser,
142                            I vår motion berörde vi vidare specialsfålindusfrin, skogsindustrin och dess

problem med virkesbrisf,  skinnindustrin i  Malung samt byggnadsindu-    Nr 151

strin.                                                                                              Torsdagen den

Delar av verkstadsindustrin har i dag ett visst uppsving - det skall    22 maj 1980

erkännas. Det är emellertid infe beroende på en förutseende och god    _____

Regionalpolitiken

planering.

För atf långsiktigt lösa de arbetsmarknadsproblem som finns, tyvärr inte bara i Dalarna, krävs en annan och bättre hushållning med landets resurser och dessutom ett löntagarinflytande.

Jag vill gärna erinra om att till den nyligen avhållna kongressen med Landstingsförbundet hade avgivits en kongressrapport orn landstingen och den regionala näringspolitiken. Rapporten ägnar stor uppmärksamhet ät avvägningsproblernen på riksnivån mellan näringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken.

På tal om näringspolitiken heter det bl, a,: "Riktlinjerna måste dras upp av staten. Situationen är i dag sådan, atf den frågan behöver angripas med förtur. Det är också bara staten som kan göra något åt de strukturproblem, som utgör ett hot mot hela branscher i näringslivet. Industrinationen Sverige är i uppenbart behov av en genomtänkt och aktiv näringspolitik. Detta framstår allt mera som en nödvändig förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik,"

Har infe de borgerliga riksdagsmännen några kontakter med sina partivänner i Landstingsförbundets ledning? Jag tror aft sådana kontakter skulle vara av stort värde,

I motion 737 har Dalarnas s-riksdagsmän påtalat orättvisorna i stödområdesindelningen när det gäller Kopparbergs län, Ufskoftei; har emellertid avvisat motionen. Man är inte beredd att föreslå några ändringar med hänsyn fill den korta tid som förflutit sedan den nuvarande indelningen gjordes. Den inställningen delade industriminister Åsling i sitt inlägg i eftermiddags. Jag inser det lönlösa i aft ställa ett yrkande mot utskottet, så jag avstår.

Utskottet framhåller atf de regionalpolitiska skälen enligt gällande bestämmelser skall tillmätas en avgörande betydelse när statens industriverk fördelar medel till de regionala utvecklingsfonderna. Detta bör gynna bl, a, Kopparbergs län, heter det. Det hoppas jag verkligen. Näringsutskottets majoritet avstyrkte och riksdagen avslog vår framställning om medel fill Dala Invest AB,

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de socialdemokrafiska reservationerna i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:23, Där finns bl, a, ett krav om insatser i bruksorterna, insatser som är mycket behövliga.

Under detta anförande  övertog tredie vice  talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

OLLE GÖRANSSON (s):

Herr talman! I arbefsinarknadsufskotfefs betänkande 1979/80:23 behandlas bl, a, anslagen fill den regionala utvecklingen, planeringsfalen för 1985

143

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

144

Med anledning av detta anser jag det befogat att här redovisa situationen i Västmanland, det län som alla fortfarande tror är bekymmersfrift, med en ständigt ökande befolkningsmängd.

Under ett kvarts sekel efter andra världskriget var expansionen i Västmanlands län mycket stark, Defta gällde såväl sysselsättningsutvecklingen som befolkningsutvecklingen. Under 1950- och 1960-talen var befolkningsökningen t, o, rn, starkare än i något annat län om man undantar storstadsområdena.

Bakgrunden till denna expansion stod aft finna i länets tunga basindustrier, som snabbt ökade sitt arbetskraftsbehov. För vartdera av dessa årtionden omfattade sysselsättningsökningen totalt ca 11000-12 000 personer och befolkningsökningen ca 30 000 personer. Av sistnämnda ökning utgjorde hälften s, k, naturlig folkökning och resterande hälft inflyttning från i första hand Norrlandslänen och utlandet. För flera av länets kommuner innebar detta att en ung och invandrartät befolkning erhölls.

Industrins expansion mattades redan i mitten av 1960-talef för att sedan stanna på en oförändrad eller t, o, m, lägre nivå. Befolkningsökningen kunde dock bibehållas under senare delen av 1960-talef genom servicenäringarnas uppföljning av indusfriexpansionen och en fortsatt relativt hög byggakfivitet. Högkonjunkturen som avslutade 1960-falet medförde också ett kort men kraftigt inflyttningssug från i första hand Finland,

Den expansiva utvecklingen bröts emellertid mycket drastiskt omkring 1970,1 och för sig var en lugnare utveckling att vänta efter högkonjunkturen, men lågkonjunkturen blev djupare än vi hade väntat och samtidigt började mer långsiktiga strukturproblem inom industrin aft göra sig gällande. Industrin tappade ungefär2 000 anställda under 1972-1973, Under åren 1974 och 1975 skedde visserligen en återhämtning fill tidigare nivå, men därefter har kraftiga sysselsätfningsminskningar ånyo registrerats. Sedan 1975 beräknas ca 4 000 arbetstillfällen ha försvunnit.

Folkmängden i länet uppgick vid senaste årsskiftet fill 259 742 personer. Frän en högsta notering pä 262 000 personer 1971 har länet tappat över 2 000 personer. Samtliga år efter 1970 noteras betydande flyftningsförluster. Under perioden 1971-1978 har Västmanlands lån förlorat totalt ca 9 600 personer genom en nettoutflyttning från länet.

Att totalbefolkningen infe minskat mer beror på atf ännu så länge har noterats ett födelseöverskott. Detta visar dock en stark nedåtgående tendens - en tendens som i framtiden kommer att förstärkas fill följd av den stora utflyttningen av ungdomar som inte kunnat beredas sysselsättning i länet.

En aspekt som döljs bakom den totala befolkningsminskningen är förändringarna i åldersfördelningen. Antalet personer i "normal" yrkesverksam ålder har mellan 1970 och 1978 minskat med 3 300 personer, medan antalet pensionärer ökat med 6 800 personer. Till följd av låga födelsetal och den kraftiga utflyttningen har vidare antalet barn och ungdomar minskat med nära 5 000 i länet.

Befolkningsutvecklingen har alltså i stort seft varit negativ under hela

1970-talet, Flera av länets kommuner noterar fortfarande betydande befolkningsminskningar. Länet har totalt sedan 1978 riäst efter Göteborgs och Bohus län sämsta utvecklingen i riket.

Då arbetet pågick med Länsprogram 1970 var fortfarande de flesta tendenser positiva. Kommunerna var mitt uppe i en hektisk utbyggnadspe-riod och man förberedde sig för en kraftig inflyttning. De i Länsprogram 1970 uppställda och av riksdagen antagna planeringstalen var infe orealistiska vid en avvägning av då kända förhållanden. På eft sätt var det orimligt att tro att sysselsättningen på allvar kunde vara i fara i defta starkt industrialiserade län, men samtidigt behandlades ensidigheten i industrin som en riskfaktor både i Länsprogram 1970 och i Länsplanering 74, Omkring 1971 inträffade så ett drastiskt brott i utvecklingen, vilket då bedömdes som i huvudsak eft tillfälligt problem.

Samtidigt kunde inte kommunerna lägga om planeringen över en natt. De var uppbundna av planer, kontrakt och åtaganden, och de ville inte riktigt tro på de nya prognoserna. Dessutom fanns i länet en känsla av atf de av riksdagen fastlagda målsättningarna skulle innebära större statliga åtaganden än bara hänvisningar till länets egna resurser. Under 1970-talef har det därför varit nödvändigt atf successivt justera ner målsättningarna, eftersom kommunernas möjligheter atf nå ramvärdena blir allt mindre. Verkligheten har således visat att om det skall vara någon mening med aft riksdagen antar nya befolkningstal, måste regeringen och vi i denna kammare också vidta åtgärder som påverkar utvecklingen i önskad riktning.

Folkmängden i Västmanlands län var, som jag fidigare sade, vid senaste årsskiftet ca 259 700 personer. Om hänsyn fas endast till födelse- och dödstal, skulle befolkningen öka fill knappt 265 000 invånare 1985, Defta motsvarar det nedre ramvärdet i de av riksdagen 1976 fastlagda planeringstalen. Det övre ramvärdet är 275 000 invånare 1985,

Enligt de bedömningar som länsstyrelsen gjorde 1978 och som har redovisats i Rapport 1978 skulle antalet arbetstillfällen i länet öka med 2 400 fill 1985. Med denna ökning av antalet jobb kommer den totala folkmängden aft ligga kvar på nuvarande nivå eller i värsta fall atf minska fill 261 000 personer beroende på takfen i ökningen av antalet kvinno:r på arbetsmarknaden. Enligt riksdagens tidigare beslut skulle planeringen i länet sikta mot mittpunkten i ramen, dvs. 270 000 invånare. För atf uppnå detta befolkningstal krävs ytterligare 9 400 jobb utöver de 2 400 jobb som jag talade om fidigare.

Såsom utskottefs representant, Sune Johansson i Arvika, så bra har beskrivit har länefs befolkning minskat med ca 2 300 personer under 1970-talet, Det är främst Köpings- och Fagerstaregionerna :;om har drabbats av omfattande utflyttningar. Under 1979 inträffade en viss stabilisering i länets befolkning, bortsett från vissa omkastningar mellan Salaregionen och Västeråsregionen,

En anledning fill detta är att det generellt sett har gått bättre för industrierna i länet under 1979. I vissa fall har sysselsättningen även kunnat öka. Andra företag har emellertid haft svårigheter aft hålla sysselsättningen

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

145

10 Riksdagens protokoll 1979/80:150-151

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

uppe. Arbetslösheten ligger därför kvar på en oacceptabelt hög nivå. En del företag i länet har sysselsättningsproblem. Prognoser över befolkningsutvecklingen pekar på en minskande befolkning.

Regeringen har nu i propositionen redovisat nya befolkningsramar för länen. Det föreslagna mitfvärdet för Västmanlands län, 263 000, motsvarar en framskriven befolkning 1990, där hänsyn har tagits endast till födelse- och dödstal. Enligt länsstyrelsens uppfattning utgör denna nivå en rimlig och en realistisk målsättning och utgångspunkt för den framtida planeringen. Men för att målsättningen skall uppnås krävs att riksdag, regering och andra myndigheter medverkar fill atf genomföra de förslag som framställs, Eft av de förslag som har framförts är en ändrad sfödområdesindelning,

1977 genomförde länsstyrelsen på regeringens uppdrag en utredning om stålindustrin i länet, I denna redovisas atf flera av länefs stålindustrier har haft en ogynnsam utveckling. Under vintern 1979/80 har länsstyrelsen genomfört en förnyad utredning, som ytterligare preciserar problemen i Fagerstaregionen samt i Surahammar och Hallstahammar, I utredningen finns en hel del förslag till åtgärder, som kan vidtas av berörda företag och kommuner i länet. Länsstyrelsen bedömer ändå situafionen som så allvarlig att den hävdar atf även det regionalpolitiska stödet bör förstärkas. Länsstyrelsen föreslår därför att riksdagen placerar hela Fagerstaregionen i stödområde 4 samt Surahammar och Hallstahammar i stödområde 2,

Regeringen har fidigare lovat atf kraftfulla insatser skall göras för sysselsättningen i stålorterna. Något resultat i länet har vi ännu inte sett. Det är därför nödvändigt att vi snarast får en redovisning av det arbete som hittills utförts. Vi måste fullt ut trygga sysselsättningen på bruksorterna. Det är extra viktigt i ett län med hög industrisysselsättning men mycket liten statlig verksamhet.

Herr talman! Med anledning av det sagda yrkar jag bifall fill de socialdemokratiska förslagen i föreliggande betänkande.

146

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Jag vet att timmen är sen och att intresset för den här debatten nu börjar på att avta, varför jag avser aft begränsa mitt inlägg fill de delar av betänkandet nr 23 som behandlar sfödområdesindelningen.

Utskottet erkänner att det är en vansklig uppgift att göra en rättvis bedömning av hur rikets kommuner bör placeras i stödområdeshänseende. Jag kan gärna dela den uppfattningen, men just därför är det dä också sä viktigt att man med hjälp av utredningsmaterial och kända fakta seriöst prövar indelningen.

Målet för regionalpolitiken skall ju vara att ge människor i alla delar av landet tillgång till arbete, service och god miljö. Tyvärr kan vi konstatera aft vi inte heller i Örebro län har lyckats nå det målet. Det gäller särskilt tillgången på arbete.

Arbetslösheten har sedan lång tid varit hög i hela länet. Ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden, I länets norra och västra delar har det varit en utveckling som är fullt jämförbar med utvecklingen i Norrlands

inland. Den samlade förvärvsintensiteten är mycket låg på sina håll och i en del fall t, o, m, lägre än i vissa angränsande delar av Värmlands län, som generellt sett har en högre stödområdesfillhörighef.

Beträffande den lokala befolkningens förändringar har trenden alltsedan 1960 inneburit stadigt sjunkande befolkningssiffror, och den trenden fortsätter i de norra delarna av länet. Utvecklingen är identisk med utvecklingen i skogslänen. Länsstyrelsen har i de olika länsplaneringsomgångarna påtalat de här problemen och framhållit vikten av särskilda stödåtgärder. Det är nu hög tid aft man i departementsberedningar läser igenom och så långt möjligt beaktar de synpunkter och förslag som framkommer i planeringsmaferialet från Örebro län,

I det nu aktuella Länsprogram 80 påpekas aft Ljusnarsbergs och Hällefors kommuner har stora problem. Arbetslösheten, speciellt bland ungdom och kvinnor, är högre i det här området än för länet i övrigt. Pendlingsavstånden är långa och försvårar möjligheterna till arbete på annan ort med dagliga resor. Vägarna är i vissa fall helt undermåliga.

Båda de här kommunerna har fillsammans med stiftelsen Fritidsområden planerade projekt för turism och rekreation. Det primära rekreationsområdet Malingsbo-Kloten ligger till en del i Ljusnarsbergs kommun. För att skapa helårsarbeten krävs dock en del större investeringar, vilket kommunerna med dagens förutsättningar har svårt aft klara, Stödmöjligheter fill turistsatsningar är praktiskt taget uteslutna, eftersom sådana i huvudsak endast utgår till stödområdena 4, 5 och 6.

Utvecklingen i de här två kommunerna är så allvarlig att det borde vara aktuellt med särskilda insatser i form av exempelvis det s, k, sysselsättningsstödef. Men inte heller detta är möjligt atf använda med den nuvarande stödområdesindelningen. Jag tror att det är absolut nödvändigt atf betrakta denna del av Bergslagen som en enhet över länsgränserna. Problemen inom gruv- och stålindustrin liksom inom skogs- och träindustrin är likartade i hela området. Sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen är också likartad i hela området, och därför måste de regionalpolitiska insatserna också vara likvärdiga.

Jag missunnar inte angränsande län de särskilda insatser som görs där. Miljonerna till Värmlandsdelegationen och Dalainvesf, liksom måhända en generös behandling vid tilldelning av medel till utvecklingsfonderna, är säkert väl motiverade. Men jag hävdar med bestämdhet att motiven för särskilda insatser i norra delen av Örebro län är minst lika välgrundade. Eftersom de regionalpolifiska instrumenten varierar med stödområdesnivå-erna är det också nödvändigt med en likvärdig stödområdesindelning.

Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner har uppvaktat arbetsmarknadsutskottet och belyst de problem som jag nu talar om. Jag tror knappast utskottet kunde undgå aft fa intryck av argumenten. Men med hänvisning till den korta fid som gått sedan beslutet om den nya sfödområdesindelningen togs har man valt aft avstyrka samtliga motioner med krav om ändringar i indelningen.

Jag kan ha en viss förståelse för konsekvensen i den delen av betänkandet

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

147

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

och har därför inte för avsikt atf yrka bifall till den motion som socialdemokraterna frän Örebro län har väckt.

Däremot har jag ingen förståelse för utskottets borgerliga majoritet när det gäller ställningstagandet till insatser i bruksorterna. Socialdemokraterna har i reservafion 5 krävt aft regeringen, helt i enlighet med ett riksdagsbeslut från 1978, redovisar uppföljningen av arbetet för att trygga sysselsättningen i bruksorterna. En sådan redovisning skulle med all säkerhet styrka vad jag här har sagt, eftersom det i huvudsak är kommuner med bruksorter som är hårdast drabbade i norra delen av Örebro län. Nog borde väl även borgerliga riksdagsledamöter från Bergslagen ha ett intresse av att regeringen snarast lämnar en sammanfattande redovisning av länsstyrelsernas utredningar och åfgärdsförslag beträffande bruksorterna. Nog borde väl borgerliga riksdagsledamöter från Bergslagen ha ett intresse av atf industriminister Åsling uppfyller sitt löfte från 1977 atf redovisa en plan för ersättningsindustrier till de utsatta orterna.

För mig framstår det som ytterligt allvarligt atf det finns så litei: av intresse från borgerligt håll för att fa itu med atf försöka påverka utvecklingen i posifiv riktning för denna del av landet och för bruksorterna. Man gör det definitivt inte genom cyniska uttalanden som gjorts här i dag med den innebörden atf allt ordnar sig om företagen själva får avgöra och lösa struktur- och konjunkturproblem.

Jag vill således yrka bifall fill reservafion nr 5, liksom till de övriga socialdemokratiska reservafioner som är fogade fill utskoffsbetänkandef.

Så snart tillfälle ges har vi som väckt motion 1795 för avsikt atf återkomma med krav på en förändrad stödområdesindelning för Örebro län.

I detta anförande instämde Karin Flodström (s).

148

BENGT WITTBOM (m) replik;

Herr talman! Trots att timmen är sen, som Ingemar Konradsson påpekade, vill jag replikera vad som nyss sades. Bruksorternas problem och de skillnader i åsikter som finns mellan regeringspartierna och socialdemokraterna har vi haft tillfälle att diskutera här tidigare i dag, men Ingemar Konradsson talade med speciell anknytning till Örebro län. Eftersom jag här i riksdagen och i den borgerliga riksdagsmajoriteten representerar Örebro län tycker jag att det finns skäl för mig aft lämna några synpunkter.

Det finns län och kommuner som har liknande problem som bruksorterna. För fler kommuner än de i Örebro län har det även i år motionerats om en ändring i stödområdesindelningen. Som jag påpekade i mitt första anförande kan det utifrån det lokala perspektivet finnas goda skäl för förändringar. Det är emellertid infe ens eft år sedan som det regionalpolitiska beslut som nu gäller trädde i kraft, och det är väl ändå, Ingemar Konradsson, en mycket kort fid för att effekterna av det skall kunna utvärderas.

Ingemar Konradsson är en av de mest inflytelserika socialdemokraterna hemma i länet- han sitter i landstinget och i andra organ i länet. Om vi skall få en långsiktig och stabil utveckling i vårt län måste den politiska majoriteten

där av alla krafter arbeta för aft åstadkomma detta. Inom Örebro läns landsting kan man skönja en betydande centalisering av verksamhet och sysselsättning till centralorten Örebro. Nu skall vi inte föra någon landstings-debatt här, men jag har ändå velat påpeka defta.

Som tidigare har framhållits från denna talarstol finns det fortfarande pengar kvar till länsstyrelserna om de kan redovisa tillräckligt bra projekt. Därför tycker jag att vi gemensamt hemma i länet skall arbeta för aft plocka fram sådana.

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

INGEMAR KONRADSSON (s) replik:

Herr falman! Jag vill påminna Bengt Wittbom om att beslutet i Örebro läns länsstyrelse atf begära ändrad stödområdesindelning var enhälligt. Således har Bengt Wittboms partivänner liksom hela den borgerliga gruppen i länsstyrelsen ställt sig bakom kravet på en sådan ändring av stödområdesindelningen aft Örebro län kommer i paritet med angränsande län.

I mitt inlägg i kväll yrkade jag faktiskt infe bifall till vår motion utan sade atf vi har för avsikt aft återkomma med kravet så snart tillfället ges. Däremot yrkade jag bifall fill reservation 5 som gäller insatser ii bruksorterna. Bakgrunden fill den reservafionen är det riksdagsbeslut som togs för två år sedan, i vilket det uppdrogs åt regeringen atf redovisa de utvärderingar som gjorts på bruksorterna. Den redovisningen har ännu infe lämnats. Industriminister Åsling uttalade för tre år sedan aft han hade för avsikt atf lägga fram förslag om pä vilket sätt ersättningsarbeten skulle kunna ordnas på de drabbade orterna. Jag tycker infe det är för mycket begärt att riksdagen nu gör ett uttalande om att vi bör få en sådan samlad redovisning.

BENGT WITTBOM (m) replik;

Herr falman! Ledamöterna i länsstyrelsernas styrelser har naturligtvis fill uppgift aft tjäna länets och länets kommuners intressen. Det är därför de sitter där. I denna kammare har vi en del andra uppgifter, nämligen atf driva en polifik som tjänar landets intressen. Vi måste ju allt som oftast göra avvägningar som innebär att det lokala intresset får träda tillbaka eller åtminstone i mindre utsträckning än vad som eljest varit önskvärt få del av olika stödinsatser, till förmån för andra insatser som riksdagen prioriterar högre.

När det sedan gäller redogörelsen för insatserna i bruksorterna vill jag bara be Ingemar Konradsson läsa vad utskottet skriver i sitt betänkande.

INGEMAR KONRADSSON (s) replik;

Herr talman! Jag vill naturligtvis infe pä något sätt misstolka Bengt Wittboms inlägg här i debatten. Men när han säger att ledamöterna i länsstyrelsens styrelse har att tjäna länefs intressen medan vi som arbetar på riksplanet infe skulle kunna fa de hänsynen menar jag att han har hamnat litet snett. Det skulle i så fall betyda aft det inte vore i landets intresse att se till aft vi får sysselsättning och en rättvis och bra fördelning över hela riket av det vi har att dela på. Jag menar således atf det ställningstagande som har gjorts

149

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

enhälligt av länsstyrelsen i Örebro är grundat på de faktiska förhållanden, sakskäl och kända fakta samt det utredningsmaterial man har haft atf gå efter. Det borde då också vara ett intresse för oss här aft följa upp det och försöka få det förverkligat.

Tredje vice talmannen  anmälde aft Bengt Wittbom anhållit atf  till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

150

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Efter att tidigare i kväll ha lyssnat på ett antal borgerliga ledamöters försök aft i sina replikskiften med Hans Gustafsson bagatellisera frågan om tidigareläggning av landstingskommunala investeringar i Värmland, anser jag mig som ledamot av ifrågavarande landsting ha en viss skyldighet atf använda min talefid till atf återvända till Värmland och kommentera reservafion 4.

I denna reservation har vi socialdemokrater från Värmland fått stöd för yrkandet i vår motion 1457 om just tidigareläggning av landstingskommunala investeringar i vårt län. Utskottets socialdemokratiska ledamöter har reserverat sig fill förmän för vårt förslag aft regeringen Fälldin utan dröjsmål inleder överläggningar med företrädare för Värmlands läns landsting i syfte att förbereda en tidigareläggning av byggande och drift av vissa sjukvårdsinrättningar.

Inför utskottsbehandlingen av denna för vårt län så viktiga fråga har utskottet uppvaktats av en delegation från landstinget och av representanter för Kommunförbundets länsavdelning. Den samlade riksdagsgruppen från länet har uppvaktats dels av LO- och partidistriktet i Värmland, dels från Svenska byggnadsarbetareförbundets avdelning 29 i Karlstad.

Detta säger en hel del om de förväntningar som värmlänningarna i dag ställer på oss folkvalda från länet. Med all rätt kräver våra länsbor i dag att vi allesammans, som har förtroendet att representera Värmland i den här kammaren, stöder den reservation som skulle skapa sysselsättning inte bara ät våra arbetslösa byggnadsarbetare utan också ät en betydande del vårdpersonal samt - och det är infe minst väsentligt - tillskapa förbättrade vårdmöjlighefer för alla som har rätt till en god vård.

När det blev känt att vårt parti hade ställt upp bakom kravet i vår motion 1457 uppstod stora förväntningar i Värmland. T. o. m. Nya Wermlands-Tidningen, som sällan finner anledning att rosa våra förslag här i riksdagen, uppmanade de borgerliga ledamöterna från länet - inkl. sin egen politiske redaktör Göthe Knutson, som finns här i kammaren-atf infe bara rösta bort vårt förslag om förhandlingar utan ställa upp på det, därför aft NWT fann förslaget vara vettigt.

Herr talman! Som framgår av betänkandet har de förslag som vi fört fram i vår mofion och som s-reservanterna i utskottet ställt sig bakom tidigare sanktionerats för Norrbotten. Eftersom tidigare talare har ifrågasatt värdet av denna injektion i Norrbotten, vill jag med bara några ord beröra Norrbotfenspaketet.

Regeringens proposition om lån till Norrbottens läns landsting för utbyggnad av offentlig verksamhet i Norrbotten antog vi här i kammaren för ungefär en månad sedan. Förhandlingar är nu i gång om en rad för Norrbottens sjukvård väsentliga utbyggnader. Här förbinder man sig att tidigarelägga vissa byggnadsinvesteringar inorn ramen för en objektsförteck-ning som totalt drar en kostnad av 505 milj, kr, och som beräknas ge en sysselsättningseffekt av ca 670 manår i byggnadsskedet och ca 530 nytillkommande sysselsättningstillfällen vid full drift av ifrågavarande objekt.

Detta säger något om de omfattande effekter som de åtgärder det här är fråga om skulle kunna få för Värmland, om bara riksdagens majoritet stödde reservation nr 4.

Vi kan från socialdemokratiskt häll inte förstå varför infe samtliga ledamöter från Värmland kan ställa upp på att ge regeringen Fälldin ett förhandlingsuppdrag liknande det som gavs beträffande Norrbotten.

Landstinget i Värmland har jobbat hårt och tagit fram projekt för ca 500 milj. kr. Landstinget har en god planberedskap, med påföljd atf det inte krävs någon lång förberedelsefid.

Vid den uppvaktning som Byggnadsarbetareförbundets avdelning i Karistad gjorde inför länets samlade riksdagsgrupp framhölls med kraft angelägenheten av aft vi tillskapar fler arbetsfillfällen i Värmland för de arbetslösa byggnadsarbetarna.

Det är bekant atf vi från vårt parti kraffigt har motsatt oss att värmländska byggnadsarbetare skall erhålla premier för att lämna Värmland under två år och bege sig hit fill Stockholm, Vi kräver i stället aft byggnadsjobb tillskapas där den arbetslösa byggarbefskraften finns.

Om förhandlingarna mellan vårt landsting och regeringen finge en lycklig utgång, skulle sysselsättningen för Värmlands byggarbetskiaft vara säkrad för åtskillig tid framåt.

Vi skulle kunna bereda allt fler arbete i vården av gamla och sjuka. Landstinget i Värmland har tagit fram projekt som skulle ge 850 heltidsjobb, vilket betyder minst 1 300 fler människor i vårdarbetet. Det är litet andra siffror än de 350 arbetstillfällen som fidigare i kväll har figurerat i debatten.

Det skulle dessutom ge oss i Värmland möjligheter aft i de kommuner som blir berörda avlasta ålderdomshemmen. På en del hem utgör i dag mer än hälften av patienterna långvårdsfall. Det betyder att landstinget måste betala kommunerna för atf de värdar människor som landsfinget egenfligen har ett vårdansvar för. Jag kan som exempel ta det lilla ålderdomshemmet i min egen församling Brunskog, där 14 av totalt 22 vårdtagare är klassade som långvårdsfall.

Om ni från borgerligt håll vid det här tillfället ställde upp för Värmland, i stället för att strikt hålla er till resp, parfilinjer, skulle en av riksdagen beslutad förhandlingsomgång kunna resultera i tidigareläggning av projekt -framför allt inom långtidsvården, men även inom öppenvården - i bl, a. Arvika, Charlottenberg, Hammarö, Sunne, Årjäng, Kil, Ekshärad, Stor-

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

151

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

fors, Säffle, Vålberg, Likenäs och Karlstad, 1 samtliga dessa kommuner har vi sedan årsskiftet vikande befolkningssiffror och ett mycket stort vårdbehov. Jag kan nämna atf Värmlands län från den 1 januari t, o, m,-vecka 15 förlorat 385 människor, och de finns även med i de här kommunerna.

Jag vill gärna fråga de borgerliga ledamöterna från Värmland: Varför är ni egentligen så rädda för att ge regeringen Fälldin eft förhandlingsuppdrag? Det är ju detta och ingenting annat som frågan i kväll gäller.

Jag vill också, herr falman, fästa uppmärksamheten på det upprop som LO-distriktet och socialdemokraterna i Värmland har riktat till alla värmlänningar och som nära nog har förlöjligats under debatten tidigare i kväll, I uppropet anges atf mer än 11 000 värmlänningar i dag står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Hälften är helt arbetslösa. Bara på några få dagar har det här uppropet samlat 8 500 namnunderskrifter från människor som anser aft alla värmlänningar måste hålla ihop för aft rädda jobben och för att säkra länets framtid. Jag förmodar att man kan räkna in även Bertil Jonasson, Göthe Knutson och Karl-Eric Norrby, vilka kommer upp i talarstolen efter mig. Jag antar alltså aft även ni är inräknade. Säger infe defta upprop och de 8 500 namnen de borgerliga ledamöterna i Värmland någonfing?

Vi har i dag mellan 250 och 300 arbetslösa byggnadsarbetare, och enligt länsarbetsnämndens prognoser kommer över 700 byggnadsarbetare att i slutet av året sakna arbete. Redan i dag har vi 200 byggnadsarbetare som pendlar ut från länet. Till defta kommer 60 byggnadslärlingar, som om någon vecka avslutar sin utbildning och som då infe kan få eft jobb.

Så nog finns det, mina vänner, anledning atf se till aft landstinget i Värmland får möjlighet aft tidigarelägga några av sina mest angelägna vårdprojekt.

Herr falman! Jag ber med detta aft få yrka bifall till reservation 4,

152

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! De tidigare inläggen, inte minst det senaste, visar regionalpolitikens betydelse och det stora intresset. Dessutom råder det enighet om de stora linjerna. Utskottet har slagit fast att Värmland har del svårt och befinner sig i en utsatt position. Därför har hela arbetsmarknadsutskottet ställt upp för att göra en extra, posifiv insats för länet, nämligen genom det särskilda anslaget på 12 milj, kr, som ställs till länets förfogande.

Varför kan vi då inte gå med på det särskilda driftstödet till landstinget, frågar Gunnar Olsson patetiskt. Anledningen är bl, a, den atf vi har atf fa hänsyn till det beslut som bl. a. Gunnar Olsson ställde sig bakom här i kammaren för några veckor sedan. I arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 17 konstaterade vi ju att insatsen för Norrbotten var en engångsinsats. Bl. a. står det i betänkandet "att sysselsättningsproblemen i ett längre perspektiv inte kan lösas genom en ständig utbyggnad av den offentliga verksamheten. Avgörande är om man kan få fill stånd en expansion inom industrin och andra näringsgrenar. Det är därför inom sådana sektorer framfida  långsiktiga  satsningar  bör  ske."  Det  var  vad  vi  hade  som

utgångspunkt när vi skulle bedöma den här frågan.

Vad finns det då kvar av den stort uppblåsta motionen som åberopas så mycket? Det finns nio konkreta yrkanden i den. Gunnar Olsson och hans partikamrater anser aft sju av dem är väl tillgodosedda. Detta har bl. a. lett fill att man släppt sitt tidigare yrkande om ett särskilt utvecklingsbolag. På en av punkterna har man gått med ett på ett blankt avslag - det gällde förändringar beträffande stödområdena. Kvar är då den förhandlingsomgång som man begär skall komma till stånd mellan regeringen och landstinget. När det gäller denna investerings- och driftinsats har vi sagt aft vi av principiella skäl inte kan stödja den. Och sedan, om man är posifiv och säger att det går för sig, blir det dessutom den lilla komplikationen att det inte är främst i de svaga områdena - dvs. i norr och öster - som den tunga satsningen skulle ske, utan i andra områden.

Jag tog tidigare upp defta atf riksdagen skulle gå in och ge ett driftbidrag till centrallasarettet i Karlstad. Ja, vad säger man i Lycksele, Kramfors, Strömsund eller Älvdalen? Och vad är det för rättvisa mot de andra länen -Västerbottens län. Västernorrlands län, Jämtlands län och Kopparbergs län, för aft fa några län som har bekymmer som kan likna de värmländska bekymren?

Gunnar Olsson hänvisade till sitt landstingsmannauppdrag och sade att han av det skälet väl kände förhållandena. Jag menar atf det kan vara berättigat aft då ställa frågan; Hur många jobb blir det i verkligheten? När startar de arbetena, som det ju skall förhandlas om, ifall riksdagen går med på det här? Och vilka orter får del av dessa arbeten?

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Eftersom Gunnar Olsson ställde frågan till samtliga borgerliga partier vill jag bara kort redovisa aft de moderata representanterna för Värmland gjorde klart för oss, som representerar såväl näringsutskottet som arbetsmarknadsutskottet, att Värmland hade särskilda problem. Vi avsatte då en dag och åkte till länsstyrelsen samt fog del av synpunkterna.

Vi har sedan på grundval av alla informationer vi fått medverkat till det här förslaget att ge Värmland de 12 miljonerna. Jag vill påpeka att det är en extraordinär insats som vi på det sättet från vårt håll har medverkat fill.

GUNNAR OLSSON (s) replik:

Herr talman! Jag förstår inte varifrån utskottets ordförande har fått detta, att det i något betänkande skulle ha skrivits in aft det här skulle vara en engångsinsats. Det sades ifrån atf om liknande svära problem uppstår i något annat län, där det krävs extraordinära insatser, så skulle man mycket väl kunna tänka sig att föra Norrboftensmodellen vidare.

Förhållandet är ju det atf Norrbottens län har 20 000 miinniskor som står utanför arbetsmarknaden. Vi har i Värmlands län 11 000, ochdet säger väl en hel del om problemen i de här bägge länen,

Elver Jonsson säger att det här kommer inte aft skapa jobb där sådana bäst

153

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

behövs. Men kan man tänka sig en större spridning av vårdobjekt i länet än i Arvika, Charlottenberg, Hammarö, Sunne, Årjäng, Kil, Ekshärad, Storfors, Säffle, Vålberg, Likenäs och Karlstad? Det är en spridning över hela länet, där man från landstingets sida har ansett att behovet av att bygga ut långtidsvården är som allra störst. Det är på de här platserna som vi har de allra flesta långvårdsfallen liggande på de kommunala vårdhemmen, för vilka landstinget betalar kommunerna ersättning.

Det här är ett seriöst förslag som tagits fram av landstingets driftavdelning, och det går infe aft nonchalera - man kan inte försöka vifta bort det.

Hur många arbetstillfällen skapas enligt förslaget? frågar Elver Jonsson. Ja, på vårdsidan kan vi klart bevisa, efter det noggranna arbete som gjorts på driffavdelningen, aft det skapar 850 tjänster. Det blir i prakfiken 1 300 människor bara på vårdsidan. Till detta kommer alla byggnadsarbetare.

Och sedan är det så, som redan framgått i Norrbotten, att det här sprider sig som ringar på vattnet. Det är små firmor som på så sätt kan få arbete. Från sådana firmor har man ringt hit till riksdagen och uttalat stor tacksamhet över att riksdagen fattade det här beslutet för en månad sedan som ger firmor i Norrbotten möjligheter och förhoppningar om atf få gä in och erhålla jobb genom de landstingskommunala investeringarna.

Den här frågan är mycket större och betydelsefullare för vårt län än Elver Jonsson här vill göra den.

154

ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr falman! Än en gång tillbaka fill vad som sägs i det riksdagsbeslut som Gunnar Olsson var med om aft fatta häromveckan.

Det står faktiskt så här - för att det inte skall bli något missförstånd skall jag citera: "Det kan naturiigtvis inte uteslutas aft det även i framfiden kan uppstå behov av speciella insatser i länet." - Märk: i länet, dvs. Norrbottens län. -Och vad står det sedan? Jo, det står att om man då skall göra del, kan sysselsättningsproblemen inte lösas genom en ständig utbyggnad av den offentliga verksamheten. "Avgörande är om man kan fä till stånd en expansion inom industrin och andra näringsgrenar." Aft fä till stånd en expansion inom de så att säga närande grenarna i vår verksamhet är utomordentligt viktigt, och vi tycker därför det är riktigt att göra en extra, speciellt posifiv insats för Värmland när detta län har det svårt.

När det gäller uppgifterna om hur många som kan komma i verksamhet skiljer sig siffrorna något. Gunnar Olssons siffror nu visar sig vid en närmare precisering vara klart lägre än de siffror som han gått ut med i en annons, där han talat om de tusentals jobb som väntar - bak hörnet, liksom. Jag upplever det som olyckligt att politiker skapar förväntningar som det sedan infe går att infria ens om riksdagen ger sitt bifall till en reservafion i linje med dessa. Då kan det bli vad någon talare som stod bakom reservationen sade här förut i kväll: det kan lätt bli pratbubblor.

Jag tror också det är olyckligt aft alltför mycket hålla undan det positiva, nämligen den kraftiga satsning för "Värmland, som riksdagen är beredd att göra - en satsning som inget annat län får del av i defta beslut.

Sedan får vi inte glömma att det har gjorts en hel del i övrigt också. Under    Nr 151 perioden 1977-1980 och fram till dessa dagar - dvs. den tid som från    Torsdagen den socialdemokrafiskt håll här så starkt har kritiserats för atf ha varit en    22 maj 1980

ambitionssvag period - har över 2 miljarder kronor satsats fill Värmlands-    -------

länet på regionalpolitiskt stöd, förefagsinrikfat stöd, jordbruksstöd, gles- Regionalpolitiken bygd, turism, beredskapsmedel, tidigareläggningar, skolbyggnader, delegationer, utvecklingsfonden, vindkraftverk osv. Jag tycker att vi för att få en riktig redovisning också bör lyfta fram det positiva som har skett. Kvar står bara detta förhandlingsuppdrag, vars konsekvenser vi inte vet något om - i den mån det leder fill någonfing- och som det dessutom finns anledning att ha klara principiella invändningar emot.

GUNNAR OLSSON (s) replik;

Herr talman! Elver Jonsson kommer tillbaka till det extra anslag på 12 miljoner som han rider på vid varje nejsägning. Han gjorde det också i sitt inledningsanförande.

Jag vill bara säga atf vi från vårt håll inte på något sätt har motsatt oss atf dessa 12 miljoner ställs till länsstyrelsens förfogande, utan att vi tvärtom har varit med om att signera det beslutet. Men det är väl ändå, Elver Jonsson, en mycket obetydlig insats i förhållande fill det resultat som skulle kunna bli följden av de förhandlingar som skulle föras mellan regeringen och landstinget i Värmland. För defta talar bl. a. erfarenheterna från Norrbotten.

När det gäller satsningarna vet vi, sorn jag sade, redan i dag vad de skulle kunna ge i form av ökad Vårdpersonaltäthet. Däremot kan vi inte säga hur många nya byggnadsjobb som de kommer atf skapa för 1981,1982,1983 etc. på grund av fidigareläggningarna. Men Byggnadsarbetareförbundet, som i går gjorde uppvaktningen hos oss allesammans och presenterade de 8 500 namnunderskrifterna, hade väldigt stora förhoppningar, och där är man väl ändå bättre skickad att göra en riktig bedömning av vad dessa landstingskommunala investeringar skulle betyda för byggsysselsättningen.

Jag tycker att Elver Jonsson - jag säger det än en gång - tar alltför lätt på den här frågan. Vi ser den som mycket betydelsefull-jag tro ratt vi aldrig förr i denna kammare haft en fråga av den digniteten för värt län - om ni bara ville gå med på aft låta regeringen förhandla. Det är ju bara detta vi ber om. Det blir ingen politisk PR för oss, men det kan det bli för regeringen; om regeringen lyckas få föra förhandlingarna med Värmlands läns landsting i hamn, så blir det ju inte vi utan det blir den borgerliga regeringen som far poängen. Jag förstår inte varför ni avundas regeringen det.

Tredje vice talmannen anmälde aft Elver Jonsson anhållit atf fill protokollet få antecknat aft han inte ägde rätt fill ytterligare replik,

BERTIL JONASSON (c):

Herr falman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23 behandlas
motionen 1549, som väckts av de icke-socialistiska ledamöterna i Värmland,     155

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

156

Vi har i motionen pekat på aft 7 500 arbetstillfällen inom industrin har gått förlorade sedan 1975, Därmed har vi fått annan sysselsättning, och sysselsättningen totalt har väl ökat något.

Vad ligger då bakom utvecklingen i Värmland? Vi har stora företag som fått strukturproblem. Det gäller speciellt stål-, massa- och papperssidan. Vi har haft en industristruktur med stora företag, och vi har ont orn små industrier,

I mofionen har vi föreslagit att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att sätta in extraordinära regionalpolitiska insatser i Värmland, Vi anser att vi framför allt mäste få insatser som gör det möjligt att få fler företag som kan ge sysselsättning och som kan utgöra en komplettering till de stora industrierna. Det är precis vad vi behöver.

Vi har också inomregionala problem. Arbetslösheten är störst i norra och östra Värmland,

Många framställningar har, som redan sagts i debatten, gjorts infe minst av Värmlandsdelegationen, Vi har också i många fall fått stöd, bl, a, tidigareläggning av vägbyggande till ett belopp av 65 milj, kr, samt tidigareläggning av skolbyggnader. Vi har dessutom fått en hel del annat, som jag vid denna sena timme inte skall räkna upp.

Men trots allt detta har våra problem inte lösts. Vi har inånga som behöver arbete och utkomst. Vi måste nu försöka bygga ut en starkare produktionsapparat, byggd på indusfrisysselsättning. Vi skall heller inte bortse från de möjligheter som kan finnas inom jordbruks- och skogsbrukssektorn.

Vi kan också behöva en förbättring pä den offentliga sektorn, rnen det är framför allt nödvändigt aft få i gång industri och näringsliv. Ur den synpunkten är det tacksamt att kunna notera att utskottet - med anledning dels av vår motion nr 1549, dels av den socialdemokrafiska motionen 1457 -nu föreslår att 12 milj, kr, ställs till regeringens förfogande för insatser i Värmland, De pengarna skall tas ur anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhef för aft främja den industriella verksamheten i Värmlands län. Utskottet säger atf det får ankomma pä regeringen att i samråd med de regionala myndigheterna, i första hand länsstyrelsen, bestämma i vilka former medlen skall användas.

Jag är glad och tacksam för denna framgång för Värmland,

Vi har i vår motion också tagit upp sfödområdesindelningen. Den frågan kommer Karl-Eric Norrby senare att tala om.

Herr talman! Jag vill också säga att jag är glad för det resultat som motionen 740 av Rolf Rämgård m,fl, har fått. Den gäller stödet till hemarbeten, vilka behövs väl i våra glesbygder.

Det är viktigt för oss i Värmland att vi själva kan komma fram med praktiska och konkreta förslag som kan ge förutsättningar för framtiden. Vi räknar dä med att regeringen skall ställa upp när vi koinmer med sådana förslag, allt efter måttet av landets möjligheter. Dessa möjligheter beror på världskonjunkturerna, oljeprishöjningar rn, m. Vi vet atf situationen därvidlag är svår, Atl detta skulle vara en följd av den borgerliga regeringens politik är fel. Det klarlades och erkändes även av socialdemokrater i finansutskottet

för en kort tid sedan när vi resonerade om dessa frågor.             Nr 151

I den socialdemokratiska tidningen i Värmland har det gått som en    Torsdagen den följetong-och det har sagts även här i kväll-atf en enda borgerlig röst på den     22 maj 1980

socialdemokrafiska mofionen skulle ge de och de resultaten för Värmland,______

Det kan så vara! Men i det politiska livet kan man infe bara ställa krav och RegionalpoliUken rycka åt sig en favör. Det måste finnas ett ekonomiskt system för en regeringsmajoritet. Så var det förr när socialdemokraterna innehade regeringsmakfen, och så måste det vara nu. De 175 ledamöter som bildar majoriteten måste handla i enlighet härmed. Annars kan det bli ett ekonomiskt kaos, I smärre frågor kan avsteg göras, men i stort måste den regeln tillämpas, Qm en ledamot går över till oppositionen i ekonomiska ställning-sfaganden som innebär större statsutgifter i fråga efter fråga skulle det bli katastrofalt. Vem sorn helst av de 175 kan göra det, och det hela skulle bli omöjligt om man fillämpade eft sådant system. Sunt tänkande människor försfår att detta infe går.

Med hänsyn till den följetong- bestående av ömsom vädjanden, ömsom kritik - som vi fått leva med i det ärende det gäller vill jag något beröra den socialdemokratiska motionen om tidigareläggning av landstingsbyggena. Det är naturligtvis bra att få resurser till vårdsektorn liksom också aft få arbetstillfällen. Men frågan är om vi har en planering som är tillräckligt långt framme när det gäller ritningar och program och om det finns utbildat folk som kan träda in i värdarbetet vid en tidigareläggning. Kan landstinget ta på sig de kostnader och åligganden som detta skulle innebära? Enligt min mening är landstinget inte rustat för detta.

Arbetena kan infe sättas i gång inom någon snar framtid. Det kan kanske ske under andra halvåret 1981, De arbetslösa behöver dock sysselsättning redan nu.

Det framhålls vidare att det här gäller att få fram eft förhandlingsuppdrag. Men skall man behöva rösta om något sådant? Norrbotten, som suttit sämst till, har fått en sådan möjlighet sorn det här gäller. Regeringen anser sig dock inte kunna fortsätta efter den linjen, och även utskottet och riksdagen har haft denna uppfattning. Det gäller ju landsf ingspolifiska frågor, och det är på landstingsplanet som sådana skall handläggas. Man kan inte lägga fram paket på än det ena, än det andra området.

Arbetsmarknadsutskottet var enhälligt i sin syn pä Norrbottenpaketet som en extraordinär satsning, och vi betonade aft sysselsättningsproblemen i ett längre perspektiv inte kan lösas genom en ständig utbyggnad av den offentliga verksamheten. Vissa byggnationer inom landstingefs verksamhet behöver genomföras, men landstinget har inte en tillräcklig planberedskap för större insatser. Vi måste gå igenom dessa frågor ordentligt, och vi behöver dessutom studera vilka driftkostnader vi har råd med. Del är en mycket väsentlig faktor i planeringen på detta område. De medel som vi har möjlighet att fä i detta sammanhang hoppas vi skall främja investeringarna inom industrin och näringslivet i övrigt och därmed gagna den producerande sektorn.

Det har sagts i debatten häri dag att de Värmlandspolitiker som varit med       '57

Nr 151                    omatt beröva Värmlands läns Iandsting24 milj, kr, i skatteutjämningsbidrag

Torsdagen den       borde rösta för den socialdemokratiska motionen. Bakgrunden fill det

22 maj 1980           fattade beslutet är allmänt bekant. Del gäller en fråga om ekonomiska

_____________    möjligheter - vi kan inte hänge oss åt något önsketänkande,

Resionalpolitiken       ' ' gäller frågan om skatteutjämningsbidraget vill jag peka på att

Värmlands läns landsting under det sista år då socialdemokraterna innehade regeringsmakten (1976) fick 51 764 000 kr, I ar får Värmlands läns landsting 162 milj, kr. Det är mer än fre gånger det förstnämnda beloppet. Ändå jämrar man sig på det sätt som skett här i debatten, Det är givet att regeringen ansåg sig vara tvungen atf pruta i den ekonomiska situation som vi befann oss i.

Grunden för vår framtid är ekonomisk tillväxt, och vi måste satsa på ett näringsliv och en industri som ger exportinkomster. Det är glädjande aft konstatera aft Sverige nu har 20 000 fler industrisysselsatta än i fjol. Vi har infe fått en motsvarande utveckling i Värmland, men vi vill försöka åstadkomma en sådan. Jag beklagar dock atf de socialdemokratiska ledamöterna, framför allt de från Värmland, ställer sig bakom den hårda satsningen på varven, vilken tar alltför mycket i anspråk av de ekonomiska möjligheter som står fill riksdagens förfogande. Det blir för litet pengar kvar till Värmland och andra skogslän. Detta har också i starka ordalag förts fram av landshövding Norling i Värmland. Varvsarbetarna har ju egentligen mycket lättare att få alternativa sysselsättningsmöjligheter än de arbetslösa värmlänningarna har.

Det har också sagts att man satsat hårt på företag på olika håll i Värmland. Jag skulle vilja fråga socialdemokraterna vilka satsningar som inte skulle ha gjorts i Värmland. Elver Jonsson, utskottets ordförande, nämnde aft Värmland fält ett par miljarder kronor i stöd på olika sätt. Man kan då fråga sig vad som uraktlåtits.

Herr talman! Jag vill bara till sist säga så här: Vi har i Värmland 5 000-6 000 arbetslösa, men vi har också mer än 1 000 lediga platser. Vi fär försöka placera de arbetslösa så att vi kan besätta de lediga platserna. De som är arbetslösa får dä också försöka ta de jobb som finns. Vi får fortsätta på hemmaplan och försöka plocka fram sysselsäftningsobjekt i näringslivet. Då har vi kanske större möjligheter att gå till regeringen och få stöd. Det är kanske bättre att gå den vägen än atl försöka rycka till sig en viss favör - om det nu skall befraktas som en sådan att man får förhandlingsmöjlighet. Möjligheterna att resonera med regeringen finns alltid. Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall fill utskottets hemställan.

GUNNAR OLSSON (s) replik:

Herr talman! Jag lovade i början att begränsa mig till landstingspaketet, och jag skall göra det även i en mycket kort replik till Bertil Jonasson.

För det första tycker jag att det är rätt märkligt när landstingets förste vice
ordförande mer eller mindre underkänner byggnadsavdelningen och drift
avdelningen pä landstinget och säger aft de inte är kapabla att ha
158                         beredskapsplanen klar. Det är i stället så, Bertil Jonasson, att Värmlands

läns landsting, som styrs av socialdemokratisk majoritet, med god hjälp av    Nr  151

våra duktiga tjänstemän fått en bra planberedskap. Vi klarar att med kort    Torsdagen den

starttid komma i gång på de platser jag nämnt förut.                  22 maj 1980

För det andra kan jag inte förstå, Berfil Jonasson, varför vi inte skulle ge   ______

regeringen och landstinget en chans atf förhandla. Tornar det upp sig en    Regionalpolitiken massa hinder under förhandlingsskedet, som Bertil Jonasson både här och hemma i landstinget försöker mala upp, får man försöka komma över de hindren. Det är därför förhandlingen skall komma till stånd.

Fördet tredje säger Bertil Jonasson: Detta koinmer infe att få någon effekt förrän i mitten av 1981. Det är först dä detta kommer aft ge en ökad byggsysselsätfning. Byggnadsarbetarna behöver jobben nu. Jag vill ställa en fråga till Bertil Jonasson: Vad har Bertil Jonasson att föreslå för byggobjekt i Värmland som skulle kunna ge byggnadsarbetarna jobb tidigare än det föreliggande förslaget skulle göra? Vilka förslag har Berfil Jonasson att komma med som ger jobben tidigare än i mitten av 1981? Svara kort på den frågan!

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! Jag begärde ordet när Berfil Jonasson berörde frågan om skatteutjämningsbidraget och sade atf den omständigheten aft han medverkat till atf Värmlands läns landsting missat 24 milj. kr. berodde på atf statens ekonomi var sådan att det inte fanns utrymme att betala ut det skafteufjäm-" ningsbidrag riksdagen fidigare beslutat om. Det är en felaktig verklighetsbeskrivning. Kostnaderna i Värmlands läns landsting har inte blivit mindre för aft man drog in skatteutjämningsbidraget. Frågan är om man skall betala en utgift med kommunalskatfemedel eller med statliga medel. Utgiften finns där i alla fall. Här har man uraktlåtit att fullfölja den solidariska politik skafteufjämningen innebär, den polifik som syftar till atf ge län och kommuner som hardet besvärligt stöd av allmänna medel, som får betalas av dem som befinner sig i en bättre kommunalekonomisk situation. Obestridligen har Värmlands län genom beslutet aft dra in skatteutjämningsbidrag blivit berövat resurser som länet hade behövt för att bygga ut sysselsättningen.

Jag vill gärna säga att jag håller med Bertil Jonasson om att del är klokt att försöka klara sysselsättningen genoin atl bygga ut industrisektorn. På den punkten föreligger inte några som helst delade meningar. Det iir emellertid tveksamt om det är möjligt aft med hjälp av 12 milj, kr, få till stånd en indusfrisysselsättning i Värmland som klarar av den situation som där föreligger. Om man skulle lyckas. Bertil Jonasson, tror jag ändå vi kan vara överens om aft en sådan process tar avsevärd fid.

Vi skall gärna från socialdemokratiskt håll medverka till en industriell
utbyggnad i Värmland och stödja de förslag till en sådan som kan komma från
borgerligt håll. Men det kommer atf ta sin tid. hur aktiva vi än är. Under den
fiden behöver folk i Värmland ha jobb. Och etl bra sätt att ge dem jobb är att
bygga ut landstingets anläggningar. Det tycker Bertil Jonasson också. Det
gav hans inlägg alldeles tydligt besked om. Han sade nämligen att som            '59

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

enskild borgerlig riksdagsledamot kan man infe - när ställningen mellan blocken är så jämn som den är nu - rösta på socialdemokraternas förslag, för då skulle det bli kaos, I det påståendet ligger ju bekräftelsen på att Bertil Jonasson egentligen skulle vilja stödja det socialdemokratiska förslaget, därför att det är så fasligt bra. Men han kan inte göra det med hänsyn till den parlamentariska situationen. Ett bättre erkännande av det socialdemokratiska förslaget på den här punkten hade jag knappast väntat mig.

Låt mig sedan säga några ord om det som Bertil Jonasson tog upp och som jag tycker aft man från borgerligt håll i utskottet borde sluta aft tala om, nämligen detta att man inte kan klara sysselsättningen genom en fortgående utbyggnad av den offentliga sektorn. Vem har påstått aft man skall göra det? Vi har föreslagit den här utbyggnaden som en extraordinär åtgärd och ingenfing annat.

160

BERTIL JONASSON (c) replik:

Herrtalman! Först till Gunnar Olsson: Jag har fått en lista-jag förmodar aft Gunnar Olsson också har fått den - över tidigareläggning av projekt i Värmlands läns landstings femårsplan 1980-1984. Det är alltså den som man har att gå efter, och där står det; Sjukhem i Arvika byggstart 1983, sjukhem i Charlottenberg byggstart 1983, sjukhem i Hammarö byggstart 1982, sjukhus i Sunne byggstart 1982, sjukhus i Årjäng byggstart 1982-1983, Man har alltså inte projekten planerade och klara, så att de kan sättas i gång omedelbart. Gunnar Olsson frågade vad vi då kan göra. Det svar jag lämnar kan jag också rikta till Hans Gustafsson,

Vi vill försöka använda de medel som vi kan fä i stöd pä ett så effektivt sätt som möjligt, på ett sätt som ger effekt så snart som möjligt. Jag tycker atf vi ändå skall vara tacksamma för de 12 miljonerna. Inte tycker jag atf det är någon revolutionerande summa precis - det är alldeles klart. Givetvis hade vi önskat atf få mera. Men när det gäller ekonomi får man ju också försöka se saker och ting som de verkligen är och vara glad för vad sorn är möjligt atf få. Om dessa 12 miljoner går till utvecklingsfonden, efter diskussion med länsmyndigheterna, så kan de ju användas fill sådana projekt som rnan arbetar med där. Där finns det många projekt som man infe har haft pengar till eller på annat sätt haft möjligheter aft klara. Det är väl där som man kan få i gång jobben snabbt.

När det gäller skatteutjämningsbidragen vill jag till förutvarande kommunministern säga att kommunerna och landstingen liksom staten måste spara. Vi måste också spara som enskilda människor. Det är helt nödvändigt -det skall vi ha klart för oss. Från kommunsidan begärde man att få resonera med oss riksdagsmän från Värmlands län. Man var helt på det klara med aft man på kommunsidan måste spara. Så måste landstinget göra också. Vi måste finna oss i den situation som vi befinner oss i och inte hänge oss åt önsketänkande.

GUNNAR OLSSON (s) replik:                                                          Nr 151

Herr falman! Bertil Jonasson kan stanna kvar vid talarstolen, så blir det        Torsdagen den

närmare när han skall svara. Jag vill bara ställa en kort fråga, som kräver eft            22 maj 1980

kort svar,                                                                                                             

Av de här projekten finns det nio som skulle kunna sättas i gång 1982 och    RegionalpoUUken fre som skulle kunna sättas i gång 1981, På vilket sätt skulle Bertil Jonasson kunna skapa sysselsättning i Värmland tidigare än så? Svara kort pä det!

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr falman! Berfil Jonasson säger att vi befinner oss i en sådan ekonomisk situafion att alla måste spara. Vi måste spara privat, kommunalt och statligt. Det är möjligt att vi har hamnat i en sådan situation atf det är nödvändigt. Men då skall vi ägna oss åt det. Det gör vi emellerfid inte om vi flyttar över betalningsansvaret på någon annan, vilket vi har gjort när det gäller skatteutjämningsbidraget. Inte blir utgiften i sig mindre, om Bertil Jonasson låter sin granne betala den! Det är bara det aft den flyttas fill en annan person. Och det är det som sker med skatteutjämningsbidraget!

Låt oss diskutera hur vi kan spara på den offentliga sektorn! Regeringen skall så småningom komma med ett förslag, som vi motser med stort intresse. Det här är bara en förskjutning av betalningen från en part till en annan, vilken gör att de som har det sämst får en sämre situafion än de skulle ha enligt riksdagens beslut.

När Berfil Jonasson skall svara på vad han föreslår för att möta problemen i
Värmland säger han: Låt oss använda alla de medel som flnns och som
behövs! Ja, vem har hindrat det? Har ni infe gjort det i Värmland hitfills? Vad
har det givit för resultat? Fortsätt gärna med det! Det är väl ingen som har  \

någonting emot det,

Bertil Jonasson redovisade att 12 miljoner skulle gå till utvecklingsfonden, för pä utvecklingsfonden ligger det några projekt som infe har kunnat få pengar. Det skall alltså klara Värmlands sysselsättningsproblem? Bäde Bertil Jonasson och jag har, tror jag, klart för oss atf om 12 milj, kr, används på det sättet kommer det inte atf märkas i sysselsättningsstatistiken i Värmland, Man kan möjligen använda dem på ett effektivare sätt, men jag tror ändå inte de kommer aft räcka, och jag tror ändå atf det kommer aft fa avsevärd tid. Ställ upp på förslaget om atf landstingen får möjligheter aft tidigarelägga sina investeringar, så klarar vi den tidsperiod som behövs för aft möjligen hinna aktivera näringslivet i Värmland!

BERTIL JONASSON (c) replik:

Herr falman! Gunnar Olsson medgav i sitt inlägg atf man kan komma i gång med fre projekt 1981 och kanske nio år 1982,

Både Gunnar Olsson och jag sitter i landsfinget. Det är väl ändå så aft landstinget kommer att sätta i gång med en del av de här byggena - och måste göra det - under alla förhållanden. Det är infe helt beroende av statliga insatser. Skulle vi sitta alldeles fast, så har jag sagt atf jag gärna skall ställa upp pä en uppvaktning närdet gäller konkreta ting, där de totala planernaär

11  Riksdagens protokoll 1979/80:150-151

161

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

klara och det är givet att vi behöver den eller den anstalten eller inrättningen.

När det gäller att komma i gång fort, så är väl det bästa att man ger utvecklingsfonden, som dagligen sysslar med det här, ytterligare möjligheter. Jag har sagt tidigare att man inte koinmer så långt med 12 miljoner. Men man får ju också utnyttja lokaliseringslån o, d. Gör man det kanske man kan komma i gång.

Sedan, herr falman, förmodar jag aft kammarens ledamöter inte blir särskilt glada om Hans Gustafsson och jag tar upp en skattedebatt här i kväll. Jag vill bara konstatera atf har vi ett stort underskott i vår budget - 55 ä 58 miljarder - så måste vi spara. Lika klart är det att landstingen, staten och kommunerna samt enskilda får lov att ta hänsyn fill defta. Den som inte har tänkt igenom det spörsmålet har, efter vad jag kan förslå, inte använt särskilt mycket energi till aft över huvud taget tänka något.

Tredje vice talmannen anmälde att Gunnar Olsson  anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

162

GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Vi fär hoppas att socialdemokraterna inte inom en alltför nära framtid återkommer till makfen. Vi får hoppas att en borgerlig regering då har lyckats bemästra de ekonomiska svårigheterna. Detta säger jag efter atf ha lyssnat till debatten här i dag. Det är väldigt mycket av överbudspolitik. Inte minst förvånar Hans Gustafsson som nu i diskussionen om skatteutjämningsbidraget inte ett ögonblick kan föreställa sig atf landstingskommunerna och primärkommunerna skall kunna spara. Han flxerar sig vid de statliga utgifterna. Men är det inte på tiden aft just den del av samhället som har expanderat mest pä utgiftssidan försökte vara litet försiktigare med utgifterna, dvs, idka litet sparsamhet - åtminstone i större grad än vad som har varit fallet?

Eftersom Hans Gustafsson flnns här och är inne i debatten skulle jag bara med några få ord vilja beröra ett inlägg som han gjorde fidigare pä förmiddagen om försvaret. Han underkände då helt - skulle jag vilja påstå -sysselsättningseffekten. Visst är vi överens om aft försvaret har en klart uttalad målsättning. Nu gäller det dessutom att kunna uppnå det uppsatta målet, nämligen att kunna försvara landet. Det kommer att bli en väldigt besvärlig historia om socialdemokraternas nedskärning av försvarsanslaget blir bestående.

Det är väl ändå så, Hans Gustafsson, att om man skär bort ungefär en halv miljard om året måste detta få återverkningar någonstans. Del innebär exempelvis aft 5 000 anställda vid försvaret drabbas. Det går inte att bortresonera detta förhållande, även om vi är helt överens om att försvarspolitiken inte skall vara lokaliseringspolitik eller regionalpolitik. Återverkningarna kan också mätas i inställda materielbeställningar som kan drabba exempelvis Bofors - om jag nu håller mig till mitt hemlän. Det här medför väldiga regionalpolitiska problem, I Värmland har vi regementen

som A 9 och I 2, Vad händer om ytterligare förbandsindragningar måste göras utöver dem som redan med nuvarande ekonomiska betingelser för försvaret kommer atf bli nödvändiga?

Så till Gunnar Olsson: Jag måste säga atf det som han och även Hans Gustafsson fidigare i debatten har ägnat sig åt, nämligen frågan om tidigareläggning av landstingsbyggen, mer och mer börjar likna ett slags tragikomisk operett. Det är tydligen sä aft regeringen skall komma krypande till landstingsledningen i Karlstad,'Gunnar Olsson talar om att regeringen kan föra förhandlingarna med landstinget i hamn. Men snälla nån! Man kan föreställa sig vilken fantastisk scen som skulle utspela sig när regeringen -eller kanske statsministern själv- hos landstingsledningen i Karlstad anhåller om att få tala med den för att föra förhandlingar om aft ge pengar i förskott. Ja, så framställer Gunnar Olsson det hela, och det kan man också finna om man läser innantill i reservationen - det är regeringen som skall anhålla om att få uppta förhandlingar med landstinget.

Detta har varit en tragikomisk operett redan från det alt man började detta jippo med namninsamlingar. Tänk er om borgerliga riksdagsledamöter skulle ta och skicka ut insamlingslistor och sätta in annonser och tvingande uppmana socialdemokratiska kolleger, exempelvis på Värmlandsbänken, aft ställa upp för detta.

Skattesänkningar har allfid legat mig nära om hjärtat. Det gäller infe bara mig, utan hela svenska folket vill ha lägre skatter. Hur skulle det ha varit om vi hade gått ut med en sådan kampanj, eft sådan jippo, och sagt: Svenska folket eller - vi kan hålla oss fill Värmland - värmlänningarna förväntar sig aft du Sune Johansson och du Gunnar Olsson osv, nu ställer upp för detta? Det är den bild som Gunnar Olsson nu försöker måla upp beträffande detta med ett års tidigareläggning av landstingets byggen.

Det finns många frågor att ställa. Vad hjälper detta dem som är arbetslösa nu och till sommaren? Gunnar Olsson vore väldigt bussig om han ville svara på den frågan.

Han gör en så väldigt stor affär av detta. Det förstår jag. Man måste verkligen försöka få i hamn defta jippo, som så ömkligt sprack. Det var fråga om 8 500 namnunderskrifter, fastän rnan har omkring 100 000 väljare. Inte ens 9 % av väljarna ställde upp på defta. Var har ni ert folk? Man kom inte upp till det antal som ställde upp på försfamajdemonstrafionerna, och ändå hade man gått omkring med listor.

Herr talman! Det är inte Byggnadsarbetareförbundet som ensamt har fått klara denna sak. Nej, hela det socialdemokratiska etablissemanget har stått upp och gjort allt, och så blir det bara 8 500 namnunderskrifter. Det är 8 500 hedervärda människor - det är jag helt övertygad orn, såvida inte någon har antecknat sitt namn två gånger. Det är värmlänningar som naturligtvis ställer upp, om man kommer från facket och säger atf defta förväntas av er och här skall ni nagla de borgerliga riksdagsmännen vid väggen, för nu skall de få stå fill svars.

Man har verkligen skruvat upp förväntningarna. Men det värsta var att man hade så stora förväntningar själva, och sä ställde bara mindre än 10 % av

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

163

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpolUiken

väljarna upp. Enligt Gunnar Olssons tragikomiska operett sitter hela Värmland och väntar på aft få höra atf vi har tagit ställning och atf vi har fallit undan för detta fantastiska krav.

Herr talman! Elver Jonsson gav en rad konkreta besked och svar på frågor. Jag ber aft få hänvisa fill dem. De var klarläggande. Bertil Jonasson gav en rad bidrag till sakdebatten. Så har också skett infe minst från moderat håll.

Vid denna tidpunkt finns det absolut infe skäl för aft göra upprepningar. Men jag måste ändå tala om en liten sak i sammanhanget, i första hand för Gunnar Olsson, eftersom han gjorde påståendet - kanske också för andra socialdemokratiska kamrater: Vi borgerliga ställer upp för Värmland. Det är löjligt, Gunnar Olsson, aft komma med påståendet "om ni bara ställer upp för Värmland" - underförstått att vi inte skulle göra det.

Bertil Jonasson nämnde nyss något om vilka ansträngningar som hade gjorts från borgerligt håll. Vi är från borgerligt håll väldigt glada, och även om det inte hör till kutymen här att man tackar för att man har fåti en motion, som man varit med om atf underteckna, mer eller mindre tillstyrkt, vill jag ändå uttala en uppskattning fill arbetsmarknadsutskottet för att det pä detta sätt har ställt upp för Värmlands län.

Man har gjort det på ett sätt som jag tycker är förnuftigt - och del tror jag atf vi är överens om allihop på den borgerliga sidan. Man vill aft regeringen skall samråda, för att fa den exakta formuleringen, med länsmyndigheterna, främst då länsstyrelsen i Värmland. Jag förutsätter att det kommer till snabba överläggningar och snabba beslut, så atf pengarna så snabbt som möjligt kommer ut i företagsamheten och kan skapa jobb. Det är sannerligen inga små belopp det i själva verket kan röra sig om när de kommer in i rätt sammanhang, i expansiva företag.

Herr talman! Det skulle finnas väldigt mycket mer aft säga i den här debatten om regionalpolifiken, sorn dess värre är så viktig. Bäst vore om vi inte behövde någon regionalpolifik, om företagsamheten hade haft gynnsamma betingelser under de decennier som låg före 1976. Men dess värre hade vi i stort sett bara socialdemokratiska regeringar, och sä gick det som det gick, och dä är det nödvändigt med statlig subventionspolifik och stöd. Det skall beklagas, men nu håller man på alt skapa en annan form av ekonomisk politik och därmed bättre förutsättningar för ett fritt, expanderande näringsliv i vårt land, bl. a. i det län som jag representerar.

164

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! Jag kom alldeles nyss underfund med atf Göthe Knutson på en punkt har alldeles rätt, nämligen när han säger aft det här börjar likna en tragikomisk operett. Det tycker jag atf det finns skäl atf uppmärksamma.

Jag vill infe ge mig in på en diskussion om namninsamlingen i Värmland -det kan andra bättre än jag - men jag vill säga atf jag tycker aft det är oanständigt av Göthe Knutson aft kalla del för jippo när man försöker skaffa jobb åt folk som känner oro och ångest för hur de skall klara sin sysselsättning och sin välfärd. Att beteckna det som ett jippo är lättsinnigt, och jag hoppas

atf det var ett förfluget ord-fr Göthe Knutson.

Göthe Knutson ville pä två punkter fastslå att det var någon överbudspolitik från socialdemokratiskt håll som fördes fram här. Han exempliflerade det genom att säga: Nu säger Hans Gustafsson atf landsting och kommuner infe skall spara.

Jag har aldrig påstått detta. Jag har sagt att överflyttningen av betalnings-ansva;ret från kommuner och landsting fill staten innebär inte atf utgifterna minskarDet tror jag att Göthe Knutson begriper lika bra som jag, och gör infe han det sä gör i alla fall de borgerliga kommunalmännen det, de som har protesterat mot beslutet. Jag tänker pä ordföranden i Kommunförbundet, ordföranden i Landstingsförbundet och andra. Om Göthe Knutson vill spara i landsting och kommuner, tala då orn vad det arman skall spara på, så skall vi pröva det. Men atf beröva län som har det besvärligt de pengar som de skall ha löser inte problemen.

Sedan säger Göthe Knutson till mig att jag underkänner sysselsättningseffekterna när det gäller försvaret. Bertil Jonasson tyckte inte att vi skulle ha en skatfedebatt, och därför avstod jag från det, men jag blev tvungen att ta till orda igen. Jag tycker inte heller atf vi skall ha en försvarsdebatt vid det här tillfället, men eftersom Göthe Knutson påtalar atf det kommer aft bli mindre sysselsättning i Värmland på grund av uteblivna försvarsbesfällningar. vill jag ånyo säga: Qm vi finge ta de 500 miljoner eller vad det är fråga om som försvarsramen skall minskas med och använda de pengarna för att skapa bättre och humanare förhållanden t. ex. inom långvården, skulle del ge minst lika mycket sysselsättning - och meningsfullare sysselsättning - än att satsa pengarna på försvaret.

Utgångspunkten för hur mycket pengar vi skall ge till försvaret mäste vara en bedömning av det försvar vi behöver för att klara vår neutralitetspolitik. Vi kan diskutera om det är den ramen eller den ramen. Det är en sak för sig, men det är inte frågan om aft ur sysselsättningssynpunkt upprätthålla ett försvar. Vi kan skapa mycket sysselsättning och mycket meningsfullare sysselsättning med de pengarna om vi fär dem i vår hand. Jag tror inte att det går att driva den diskussion Göthe Knutson för särskilt länge till.

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

GUNNAR OLSSON (s) replik:

Herr talman! Jag har haft ett replikskifte med Bertil Jonasson, som jag bedömer som något av en nestor på den borgerliga länsbänken i Värmland. Det får räcka.

När jag hörde Göthe Knutson ville jag fullständigt instämma med Hans Gustafsson. När jag hörde Göthe Knutson bedöma ansträngningarna från LO-distriktet, från partidistriktet, från Byggnadsarbetareförbundets avdelning i Karlstad i deras strävanden att skapa sysselsättning i länet som ett jippo, då avstår jag från en debatt med Göthe Knutson. Då har han dragit ned debatten på en så låg nivå att jag infe vill delta i den.

165

Nr 151                       SUNE JOHANSSON (s) replik:

Torsdagen den          Herr talman! Påståendet att det skulle vara ett jippo inom Värmland atf vi

22 mai 1980           dragit igång en namninsamling för att understryka behovet av de landstings-

_____________    kommunala investeringarna tycker jag är eft ganska flagrant angrepp av

Resionalpolitiken Göthe Knutson på arbetarrörelsen i Värmland. De människor som skrivit under uppropet har gjort det med utgångspunkt i aft man hade förhoppning om att de värmländska borgerliga riksdagsmännen skulle ställa upp för jobben i Värmland på det sätt ni har presenterat i det förslag som finns för landstingskommunala investeringar.

Göthe Knutson sitter alltid litet fast i atf han är ledarskribent i Värmlandstidningen i Karlstad. Där kan han ju vara oemotsagd, men det blir han inte i en sådan här kammardebatt.

Ex-bohuslänningen Göthe Knutson, vill jag påstå, har inte större känslor
för sysselsättning i Värmlandän vad han blev beordrad fill ifrån det moderata
partikansliet. Där har man gått in för besparingar, och de skall gå ut över
skogslän som Värmland.
,                                 När vi från  arbetarrörelsen  i  Värmland  har  begärt  åtgärder i  den

landstingskommunala verksamheten sä är det därför atf vi vet atl vi i februari 1981, om ingenting händer på byggarbefsrnarknaden, kommer att ha ca 700 arbetslösa byggnadsarbetare. Det är dem vi slår vakt om. Det är en förbättring av äldrevården i Värmland vi slår vakt om. Det är en förstärkning av den landstingskommunala verksamheten som vi slår vakt om. Vi värmländska socialdemokratiska riksdagsmän konstaterar att Göthe Knutson och övriga borgerliga riksdagsmän infe ställer upp för de här förslagen. Vi har redan tidigare sagt att deras olika förslag under den allmänna motionstiden till förstärkningar av sysselsättningen i Värmland ingenting annat är än pratbubblor.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Jag har gjort mig skyldig till någonting förskräckligt. Jag har klandrat någonting som är näst intill heligt, åtminstone framställs det sä. Arbetarrörelsen - ja visst! Jag är helt övertygad om att det är någonfing stort för den som växt upp i den, precis som det finns heliga saker för den som är religiös. Men det rör sig om skilda plan. Arbetarrörelsen - ni må ursäkta, kolleger ifrån den socialdemokrafiska sidan - är en politisk rörelse. Jag fillåter mig atf konstatera att arbetarrörelsen också kan kritiseras.

Jag gjorde mig inte skyldig till någonting i hastigheten när jag talade om jippo. Att starta en namninsamling riktad till några andra riksdagsmän än dem ifrån det egna partiet, det är ingenting annat än just ett jippo. Sedan må ni ha andra, värdeladdade begrepp orn jippo än vad svenska folket och ordlistan har- må vara er sak. Men det ärockså oseriöst och snudd pä politisk utpressning. Och dessutom blev det ett misslyckande, och det var ju förargligt.

Detta med ekonomin blir kanske Hans Gustafsson och jag inte klara med i

kväll. Jag vill emellertid nämna för Hans Gustafsson att förvaltningsutskot-

166                        tets ordförande i Värmlands läns landsting, socialdemokrat, för en kort tid

sedan i en ordväxling med mig på landstingsmötet sade att här skulle det sparas 24 miljoner. Och han skulle rått skära bort på sjukvården och långvården - sådant som vi moderater och de övriga borgerliga slår vakt om och i stället prioriterar. Men där skulle minsann yxan gå.

Det är angeläget att vi får en debatt om försvaret, men tyvärr kan jag inte ta den nu - kanske i ett kommande replikskifte.

HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall tillmötesgå Göthe Knutsons önskemål och inte fa upp en debatt om de kommunalekonomiska omständigheterna. Han gav emellertid själv en god illustration när han talade om atf den socialdemokratiske landsfingsordföranden i Värmland hade funnit det nödvändigt att dra in på sjukvård och omvårdnad därför att Göthe Knutson hade varit med om atf beröva landstinget 24 miljoner. Vad skulle han göra i det läget? Han kan ju inte trolla. Han hade räknat med pengarna i sin budget och han blev berövad dem.

Göthe Knutson säger att han har rätt att kritisera arbetarr'örelsen. Ja, vem har förmenat honom den rätten? Det är klart att vi har rätt att kritisera alla former av politiska partier och andra organisationer, om det sker på eft hyfsat sätt.

Göthe Knutson ville inte utnyttja den möjlighet jag gav honom att säga att det var eft förfluget ord när han betecknade som ett jippo det som nu sker i Värmland på grund av den oro och det bekymmer som man där har för sysselsättningen. Nu bekräftar han attdet var inget förfluget ord. Jag vet infe om Göthe Knutson därmed menar att alla som skriver på namnlistor också deltar i jippon. Var det t. ex. ett jippo när man försökte få 400 000 att skriva på listor med krav på folkomröstning i kärnkraffsfrågan? Vi har alla skäl i världen aft ta hänsyn till att människor vill framföra sina protester, sina åsikter och sina önskemål. Sedan får vi pröva om vi kan tillmötesgå dem. Men infe vill jag betrakta detta som ett jippo. Göthe Knutson säger ju samfidigt atf namninsamlingen var seriöst genomförd och att seriösa människor har skrivit på. Vad ligger det för jippo i att folk uttalar sina önskemål? Om jag vore politiker i Värmland skulle jag verkligen överväga om jag inte borde följa det uttalande som 10 000 människor gör.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Jag är inte säker på aft Hans Gustafsson och jag kan enas om vad som är jippo eller inte. Vad jag har sagt står fast, och jag skall inte upprepa mig.

Däremot skulle det vara frestande att uppmana - och jag gör det nu - de socialdemokratiska ledamöterna aft göra någonting av egen kraft i stället för att skjuta de borgerliga ledamöterna framför sig och försöka få dem atf framstå som människor som sviker hemlänet. Jag vill ännu en gång säga ifrån att Gunnar Olsson inte har någon moralisk rätt aft göra sig skyldig fill eft sådant påstående.

Vi har hört en mängd socialdemokrafiska talare berätta hur näringslivet

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

167

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

skall utvecklas. Men sätt då i gång och visa exempel på hur man kan åstadkomma detta under i sysselsättningsväg, som ni så galant talar om! Varför inträffade inte detta under alla de år då man regerade? Varför skapade man inte den storarbetsplats utanför Karlstad som var målsättningen där 1 000 man skulle vara anställda, och som man talade om i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet? Det var snarast ett hjärtlöst svek att den inte kom till stånd.

168

KARL-ERIC NORRBY (c);

Herr talman! Det finns polifiker som av olika anledningar finner anledning att måla allt i så mörka färger som möjligt. Sä har det också gjorts här i dag av flera talare. Och visst ger sysselsättningsfrågorna anledning till oro, och visst kan pessimismen breda ut sig när de åtgärder som vidtas inte leder fram till några påtagliga förbättringar. Vårt land står - enligt många bedömare - inför eft besvärligt årtionde. Mitt hemlän Värmland kommer inte att vara något undantag. Tvärtom kan våra speciella problem förvärras under 1980-talef.

Dagens Värmlandsproblem har ingående behandlats av mina kolleger tidigare i dagens debatt, varför jag helt kort vill teckna bakgrunden till motion 1478.

Redan när vi behandlade fjolårets proposition om regionalpolitiken och landets indelning i stödområden framfördes krav på att vissa av Värmlands kommuner skulle flyttas upp fill högre stödområden. Sålunda föreslogs aft Hagfors kommun borde föras till stödområde 5 och Arvika, Årjäng och Säffle kommuner uppflyttas fill 4:an.

Tyvärr blev vi centerparfister ensamma om detta krav - riksdagens majoritet avslog den reservation som var fogad till utskottets betänkande.

Utvecklingen under det här året har visat nödvändigheten av aft vidta ytterligare åtgärder för att förbättra sysselsättningen i vårt län.

Värmland har, i likhet med andra skogslän, stora inornregionala problem. Statistiken visar atf Värmland näst Norrbotten uppvisar den högsta arbetslösheten.

Arbetsmarknadsutskottet har med hänsyn fill den rådande situationen och det besvärliga läget nu föreslagit aft regeringen av de regionalpolitiska medlen disponerar 12 miljoner föratt främja sysselsättningen inom länet. Jag konstaterar atf utskottet i det sammanhanget anser att regeringen i samråd med de regionala myndigheterna får bestämma i vilka former medlen skall användas.

Därmed, herr talman, är man återigen inne på frågan om stödområdesindelningen. För att geografiskt styra statens insatser dit där behoven är störst har vi indelningen i stödområden. Dessa indelningar är alltså av regionalpolitiskt intresse. Det bör därför noteras att länsstyrelsen i Värmland har krävt en uppflyftning för flera kommuner i länet. Distriktsarbetsnämn-den i Arvika arbetsförmedlings distrikt anser aft det är särskilt oroande att kommunerna Arvika, Årjäng och Säffle placeras i stödområde 3. Nämnden konstaterar  att  om   indelningen   ställs   i   relation   till   arbetslösheten   i

förhållande till  invånarantalet  i  resp.   kommun  är en  uppflyttning till     Nr 151
stödområde 4 för alla kommunerna i distriktet väl motiverad.       Torsdagen den

I de berörda kommunerna, som förut tillhörde det allmänna stödområdet     22 maj 1980

med   bl, a,   möjlighet   till   introdukfionsstöd,   upplevs   en   inplacering  i     ___

stödområde 3 som en nedflyttning, RegionalpoliUken

Introduktionssfödet har inarbetats i det nykonstruerade sysselsättningsstödet, som kan utgå endast i stödområdena 4-6, En höjning till stödområde 4 och därav följande möjlighet till sysselsättningssföd kan förväntas verksamt bidra till aft vända utvecklingen i positiv riktning.

Nu säger utskottet i sitt betänkande att med hänsyn till att så kort tid förflutit sedan de nuvarande indelningarna gjordes är utskottet infe berett att föreslå några ändringar av dem.

Det framgår dock av vad utskottet säger att möjligheten till en förändring finns då bättre material har framtagits som belyser frågan. Jag tolkar denna skrivning som hoppfull när det gäller en uppflyttning av de här nämnda Värmlandskommunerna fill stödområde 4, Jag vill dock betona att en sådan åtgärd inte fär vänta för länge utan måste komma i sådan tid att vi kan ta till vara de positiva krafter som finns för utvecklingen av de här områdena,

Herrtalman! Jag nöjer mig med detta korta inlägg, med tanke på vad som tidigare har sagts i debatten om de besvärliga problem som vi brottas med i mitt hemlän, I övrigt ber jag atf få fillstyrka utskoftets förslag,

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Såvitt jag kan förstå måste regionalpolitikens syfte vara att skapa någorlunda likvärdiga förhållanden för olika delar av landet, oberoende av om de ligger i den norra eller den södra delen av landet. De regioner eller kommuner som har vikande befolkningstal, låg sysselsättning och liknande negativa tendenser är de som först skall komma ifråga för statligt stöd.

När riksdagen våren 1979 antog förslaget till stödområdesindelning kritiserades detta från många häll, därför aft nödig hänsyn inte togs till att många kommuner som placerats utanför stödområdena eller hänförts till ett mycket lågt stödområde hade lika dåliga förutsättningar sorn många av de kommuner som placerats vida högre upp i skalan för stödområden.

Redan för ett år sedan hade jag tillfälle att beskriva situationen för flera kommuner i Östergötland, och situationen är knappast annorlunda i dag. Norra delen av Östergötland är starkt industrialiserad, men i den södra delen finns kommuner som har en utveckling som är lika svag som den inom kommuner sorn på andra håll placerats i stödområde 4,

Jag kan som exempel nämna Ydre och Kinda kommuner. Dessa har
visserligen lyckats atf någorlunda hjälpligt stabilisera sin folkmängd frän
1970, men dessförinnan hade man under en kort fid tappat bortåt en
fjärdedel av sin befolkning. Andelen gamla människor har också blivit
mycket stor, I Ydre är 23 % av befolkningen över 64 år, och i Kinda är siffran
21 % mot 16 % i medeltal för hela landet. Förvärvsfrekvensen ligger också
flera   procent   under   medeltalet   i   riket.   För   kvinnorna   är  dessa   fal    169

Nr 151                    katastrofala, eller omkring 10 % under rikefs medeltal,

Torsdtgen den          ' finns även andra kommuner, exempelvis Ödeshög, som på defta

92 mai 1980           område uppvisar lika dåliga eller kanske sämre siffror,

_____________        Den svaga utvecklingen i Östergötlands södra länsdel beror i stort på

Resionalpolitiken samma faktorer som drabbat de s, k, skogslänen. Näringslivet har varit mycket ensidigt sammansatt och i huvudsak beroende av jord och skog. Genom sammanläggningar av mindre jordbruk och den tilltagande mekaniseringen har successivt tusentals arbetstillfällen försvunnit. De stora centra i länets mellersta och norra del har under många år sugit upp den friställda arbetskraften, men självfallet har många landsbygdskommuner utarmats. För att undvika en fortsatt utarmning av dessa kommuner måste i exempelvis bara Kinda kommun 1 000 nya arbetstillfällen komma till stånd. Och för att undvika alltför långa pendlingsresor måste arbetsplatserna tillskapas i södra Östergötlands kommuner och skogsbygd. De boende där har nämligen mycket stora avstånd till de stora tätorterna.

Allvaret i situationen kan understrykas med atf även de stora orterna i dag har bekymmer för sina industrier. Jag kan som exempel nämna Norrköping och kanske framför allt Motala, som pä den senaste tiden har drabbats oerhört av induslridöden. Jag kan också nämna att även de tvä industriorter som finns i den södra länsdelen, Åtvidaberg och Boxholm, har speciella problem med sina industrier.

Enligt min uppfattning finns det alltså starka skäl att hänföra Östergötlands stora södra glesbygd, liksom skärgårdsområdet, till ett stödområde i vilket näringslivet får bättre regionalstöd än det som i dag utgår till exempelvis Kinda och Ydre, som ligger i stödområde 1, De andra kommunerna ligger inte inom något stödområde, Kinda och Ydre låg tidigare i den s, k, grå zonen, vilken dock visade sig ha mycket liten betydelse. Det blev inga nya indusfrietableringar, och jag vågar påstå aft placeringen i stödområde 1 inte heller har givit någonting under del år som gått. För att det skall vara en lockelse för företagen atf placera sig i den södra delen av Östergötlands län och för att man skall kunna klara dessa koinmuner i ett i övrigt bra industrialiserat län, måste det bli en betydligt högre placering på stödområdesskalan. Jag ber, herr talman, atf få yrka bifall till förslagen i mofion 1821,

BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! Sysselsättningsläget i Skaraborgs län är oroande. Arbetslösheten bara ökar, vilket främst drabbar kvinnor och ungdomar. Förvärvsfrekvensen när det gäller kvinnor är aft jämföra med Norrlandslänens, och det är inga bra framtidsutsikter för vare sig Norrlandslänen eller Skaraborgs län. Vi socialdemokrater från Skaraborgs län har i mofion 1979/80:732 uttryckt en stark oro för utvecklingen i länet med anledning av avsaknaden av regionalpolitiska och näringspolitiska åtgärder.

Förvärvsfrekvensen i  riket när det gäller kvinnor är 67,2 %, men  i

Skaraborgs län är kvinnornas andel på arbetsmarknaden endast 65,1 %.

170                        Grästorp, Götene, Töreboda och Hjo har en förvärvsfrekvens som inte

uppgår till 60 %, Töreboda kommun har kanske det allvarligaste läget, eftersom andelen där är 56 %,

Till arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:23 har det fogats fem reservationer. Reservation 1 är principiellt viktigt för den målbeskrivning som måste gälla för sysselsättningen, I motion 732 pekar vi, liksom i reservafionen, på att näringspolitiken måste utgå från att målet för en tryggad sysselsättningspolitik skall vara att erbjuda människorna i olika regioner likvärdiga möjligheter fill arbete och service.

Åren 1975-1979 ökade indusfrisysselsättningen i länet med 9 %, men antalet sysselsatt i industrin har minskat med närmare 1 500 personer. Man kan fråga sig vilka som drabbas vid en sådan industriutveckling. Ja, generellt blir alla drabbade, men värst drabbas ändå kvinnorna. Som jag tidigare har redovisat ligger sysselsättningen för kvinnorna i Skaraborgs län under riksgenomsnittet. Om regeringen inte gör någonting radikalt finns det en uppenbar risk för att siffrorna blir ännu sämre. Många kommuner i Skaraborgs län är pä olika sätt hotade, I Karlsborgs kommun hotas jobben för 200 kvinnor. Riksdag och regering tar inte det ansvar för Karlsborg som vi menar atf det är helt nödvändigt att ta. Problemen för Luxor och Vanäsverken är inte på något sätt undanröjda, vilket utskottsmajoriteten anser. Både Luxor och Vanäsverken har varit föremål för behandling i näringsutskottet, och det är viktigt aft i alla sammanhang peka på statens ansvar för Karlsborg, Staten har ett alldeles speciellt ansvar för sysselsättningen i Karlsborgs kommun, eftersom orten har tillkommit och utvecklats på grund av de militära anläggningar som etablerats där, I sammanhanget kan det också påpekas aft ca 1 350 personer i Karlsborg är anställda i sådan verksamhet som har att göra med det militära försvaret, medan endast 500 personer är sysselsatta inom den civila tillverkningsindustrin. Detta betyder för det första att staten mäste ha ett speciellt ansvar för sysselsättningen. För det andra visar det att det finns ett uttalat behov av lokalisering av civil verksamhet fill kommunen.

Redan 1975 genomfördes en betydande upprustning av Vanäsfabriken, Man rationaliserade produktionen och vidtog miljöförbättrande åtgärder. Åren 1975-1979 investerades 38 milj, kr, i fabriken. Det är, enligt vår åsikt, mycket vikfigt aft tillvarata den kapacitet som finns i anläggningen. Skulle det visa sig atf det inte är möjligt att trygga sysselsättningen vid Vanäsverken genom militära beställningar av finkalibrig ammunition, bör enligt vår mening tillverkningen kompletteras med en betydande satsning på alternativ produkfion för att man bättre skall kunna utnyttja befintlig kapacitet och trygga sysselsättningen på lång sikt. Dessa tankar följdes också upp i en socialdemokratisk reservation till näringsufskottets betänkande 1979/80:36, men reservafionen vann inte kammarens gehör. Detta visar att de skrivningar som finns i arbetsmarknadsutskottets betänkande inte är mycket värda.

Herr talman! Det räcker infe med ord för att klara sysselsättningen - det krävs en duglig regering.

På område efter område har vi fått erfara att den spontana utvecklingen på

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

RegionalpoliUken

in

Nr 151

Torsdagen den 22 maj 1980

Regionalpolitiken

marknadsekonomins villkor och med utgångspunkt i den politik, som den borgerliga regeringen bedriver, får för samhället och de anställda mycket negativa effekter. Inför dessa negativa effekter hoppas jag att även en borgerlig regering kan reagera. Men utan planering och utan genomarbetat beslutsunderlag kommer åtgärderna för sent och blir ofta improviserade, Defta gagnar självfallet inte en långsiktig, positiv industriutveckling - en utveckling som är nödvändig för aft vi skall kunna återskapa balansen i den svenska ekonomin,

Skaraborgs län är till stor del inriktat på hemmamarknadsindustrin, len tid med ekonomisk åtstramning och ingen reallöneufveckling försämras hemmamarknadsindustrin - det blir allt svårare att hålla produkfionen uppe och därmed trygga sysselsättningen.

Det låga byggandet har bl, a, lett till svårigheter för byggnadsämnesindu-sfrin och möbelindustrin. Detta har drabbat Skaraborgs län på ett påtagligt sätt, eftersom dessa industrigrenar utgör en betydande sektor av länets arbetsmarknad. Problemen med möbelindustrin finns i Tibro-frågan om aft stötta möbelindustrin fas upp senare i vår, då näringspolitiken behandlas. En hel industri försvinner i Falköping när Ytong lägger ner sin byggmaterial-fabrik, LMV i Lidköping skär ner sin slipmaskinstillverkning. och 150 metallarbetare slängs ut på en osäker arbetsmarknad.

Arbetsmarknadsutskottet medger aft vissa orter har ett bekymmersamt läge - man nämner Gullspång, Karisborg och Falköping, Utskottet anför även i är aft det kan finnas skäl för samhället aft stödja projekt som ger varaktig sysselsättning i dessa kommuner. Men som jag tidigare nämnt räcker det inte med vackra ord. Man måste ha förslag, och dessa förslag måste läggas fram, så att åtgärderna kan planeras.

Vi har seft tydliga bevis på aft de fria marknadskrafterna inte klarar atl ge människorna arbete. Det finns ytterligare förslag i den socialdemokratiska motionen 732, liksom i den socialdemokratiska partimotionen 482, där vi krävt atf man skall följa det beslut som den socialdemokratiska regeringen fattade vad gäller utbyggnaden av Civilförsvarsskola Väst, Vi kräver också aft en statlig högskoleenhet skall inrättas i Skövde,

Herr talman! Tillsammans med tillräckliga ekonomiska resurser, som ställts till länsorganens förfogande för arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser, ger detta invånarna i Skaraborgs län en bättre regional balans.

Jag har inget yrkandet i fråga om motion 732, Jagansliiter mig till yrkandet om bifall till de socialdemokrafiska reservationerna.

På förslag av tredje vice talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid eft senare sammanträde,

§2 Kammaren åtskildes kl, 24,00,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

172

/.Solveig Gemert