Riksdagens protokoll 1979/80:149 Onsdagen den 21 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:149

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:149

Onsdagen den 21 maj

'- 1-30

§ 1 Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark    skogsmark

(forts,)

Fortsattes  överläggningen   om  jordbruksutskottets   betänkande   1979/ 80:41.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Omedelbart före middagspausen angrep Sven Eric Loient-zon socialdemokratin för inkonsekvens i skogspolitiken. Han menade att när vi nu vill visa omsorg om människan och miljön, så värnar vi inte om en i och för sig önskad ökning av skogsproduktionen. Jag vill slå fast att vi i alla våra inotioner. och i de program vi skrivit i det här sammanhanget, har konstaterat vilken betydelsefull roll skogsnäringen spelar i vår folkförsörjning för sysselsättningen i mångadelarav vårt land och attdet är angeläget atl vi kan hålla en god skogsproduktion. Men vi har samtidigt slagit fast atl det får icke ske till priset av att vi riskerar människor och miljö.

Jag skulle kunna returnera anklagelsen om inkonsekvens till Sven Eric Lorentzon. Eftersom vi inte vill använda de här metoderna är det desto mer angeläget att vi satsar på andra åtgärder som ökar effektiviteten i vår skogsvård och i vårt skogsbruk. Vi har redovisat olika förslag, t, ex, obligatoriska skogsbruksplaner, förstärkning av skogsvårdsstyrelsens möjligheter att göra insatser och förslag för att få de skogsägare som, enligt vår uppfattning, är försumliga att på ett annat sätt ta sitt ansvar, .Men till den typen av åtgärder säger man från moderata samlingspartiet ensidigt nej. När det gäller att driva upp produktionen har man ingen förståelse för vår rädsla för att den typ av produktionsmetoder man vill tillämpa skall drabba människor och miljöer. Men sådana produktionsmetoder som kräver ett större ansvar av skogsägaren säger man nej till. Det tycker jag är ett uttryck för inkonsekvens i skogspolitiken, en inkonsekvens som bl, a, drabbar både skogsproduktionen och miljövården.

Jag tvingas avsluta med att konstatera att uppenbarligen har moderata samlingspartiet, trots den utredning som nu arbetar och som regeringen tillsatt, redan tagit ståndpunkt i de här frågorna. Man vill uppenbarligen fullt ut utnyttja de kemiska medlen,

JOHN ANDERSSON (vpk) replik;

Herrtalman! Det är kanske frestande. Sven Eric Lorentzon. att itterla upp en allmän skogspolitisk debatt, men vi hade ju en sådan bara för någon tid sedan. Vi sparar tid om vi hänvisar ledamöterna till protokollet över den

10 Riksdagens protokoll 1979/80:148-149

145

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

debatten, så att de kan läsa vad vi då siide.

Jag tänker i stället titta litet närmare på det Sven Eric Lorentzon kallade de exklusiva grupperna. Enligt viid jag kan se består de av viinliga niämiiskor: människor med olika åsikter - politiska eller andra. De består iiv organisationer, t, ex, Skogsarbetarefiirbundet och dess medlemmar. Och de består självfallet även av människor som gått samman och bildat det vi kallar miljögrupper. Men också församlingar, med kyrkoherden i spetsen, har tagit initiativ för att stoppa dessa besprutiiingar.

Jag tror man gör fel om man försöker utmåla den opinion som finns som en särskild sorts människor eller som speciella grupper. Jag tror också att om skogsbrukarna blir medvetna om att de måste ta till iindra metoder, så kommer de att hitta de metoderna. Jag vill ännu en gång återge några ord ur senaste numret av Domiin-Posten: Det är inte otroligt att dagens besprut-ningsstopp kan bli perniiinent. Därför har man redan påbörjat ett projekt för att hitta andra lövröjningsmetoder. och det är ju bra.

Jag kan sedan inte undgå att tycka att det ändå ligger något motsiigelsefulll i att först poängtera alt det är fråga om bara någon promille iiv inarkareiilen som besprutas årligen och i nästa andetag utmåla fruktansvärda kiitastrofer om man inte får använda kemiska medel. Jag tror att det finns all anledning att kritiskt granska de uppgifter som tillhandiihålls från olika håll.

146

SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp - och jag tyckte att jag hade iill rätt att göra det - de skogspolitiska konsekvenserna av de beslut som vi fattar och som vi diskuterar här. Jag hävdar fortfarande, alt man inte kan ta ställning, Svante Lundkvist, till enskilda frågeställningiir utan att utgå från det stora sammanhanget och se på konsekvenserna. Och det är hiir jag menar att socialdemokratin och socialdemokraternas representanter är inkonsekventa.

Vi måste i dag konstatera att vår skogsindustri, vår sysselsättning i skogsnäringen är beroende av den virkeskvantitet vi kan producera i det här landet. Så enkelt ärdet. Svante Lundkvist, Och i det fallet iir jag säker på att vi är överens. Om vi skall klara sysselsättningen, klara skogsindustrin, klara valutafrågorna, handelsbalansen osv, fordras det att vi får virke för produktion. Vi kan också konstatera att det i dag är obalans mellan tillväxt och råvarutillgång i det här landet. Därför, herr Lundkvist, säger jag: Vi måste se hela sammaiihanget när vi diskuterar skogspolitiken.

Jag tycker inte att jag har någon orsak alt gå in på obligatoriska skogsbruksplaner och sådant. Jag vill bara sluta med att siiga: Det ger inte en enda skogskubikmeter mer i produktion. Del ger bara en ytterligare administration, som kommer alt belasta skogsbruket. Och jag hävdar allra sist att en förutsättning för ett aktivt producerande skogsbruk här i landet är att vi har ett lönsamt skogsbruk.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik;

Herr talman! Det är ju vad vi hela tiden har sagt: Vi måste se den här näringens problem i eft större sammanhang. Vi har år efter år krävt att regeringen skulle lägga fram ett handlingsprogram för skogsnäringen.

Vi höll på att arbeta fram ett sådant progriim och hade från den socialdemokratiska regeringens sida målet att ha ett sådant program färdigt till 1978. Men ni har skjutit de här problemen framför er och sagt nej till att åstadkomma den typ av möjlighet atl bedöma skogsnäringens problem i stort som vi hela tiden efterfrågat.

Den anklagelsen måste alltså Sven Eric Lorentzon rikta mot den sittande regeringen.

Sedan säger Sven Eric Lorentzon: Det blir inte en enda skogskubikmeter mer om man skaffar fram obligatoriska skogsbruksplaner eller gör insatser av annat slag som vi föreslagit för att få en bättre skogsvård. Men Sven Eric Lorentzon kan väl ändå inte som skogskarl undgå att erkänna alt det finns betydande utrymme för att göra väsentligt bättre skogsvårdsinsatser i det här landet. Och nog finns det betydande möjligheter att effektivare utnyttja den skogsmark som vi häri produktionen, utan att man till varje pris skall behöva hänge sig åt att säga: Skogsbesprutningen är en förutsättning för att vi över huvud taget skall lyckas med ett aktivt skogsbruk.

Jag upplever det här precis på samma sätt som när vi hade DDT-debatten. Då försökte vi på olika sätt. genom atl ge dispens, intressera skogsnäringen för att söka alternativa lösningar, men så länge dispensmöjligheten fanns åstadkoms ingenting i den riktningen. Uppenbarligen måste man hela tiden ha ett ordentligt och bestämt grepp i dessa friigor för att få effektivitet även från näringens sida när det gäller att hitta alternativa lösningar.

Flär arbetar nu en utredning, och det är märkligt atl man från moderata samlingspartiets sida uppenbarligen har tagit ståndpunkt i den här frågan redan nu.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Jag erkänner, Svante Lundkvist, och här är vi helt överens, att det finns möjligheter att öka skogsproduktionen här i landet. Det finns också stora möjligheter att förbättra skogsbruket, skogsvården m. m. Det står helt klart. Men vad jag framhöll i mitt anförande var att vi i denna kammare verkligen får se upp, så att vi inte stryper skogsbruket med olika restriktioner. Här diskuterar vi e« restriktion, men vi ser, som jag sade. andra restriktioner komma. Vill vi ge skogsbruket en chans aft producera som vi båda önskar, måste vi också ha klart för oss att man infe ståndigt kan ålägga skogsbruket restriktioner. Man måste kunna arbeta - jag tog upp naturvårdsintressen och sådant -. ty annars går det inte.

Talmannen anmälde att Svante Lundkvist anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

147

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

148

ESSE PETERSSON (fp);

Herr talman! I propositionen siigs att målsättningen måste viira atl begränsa användningen av kemiska medel i skogsbruket så långt det iir möjligt. Detta är ingen nyhet, Delsainma sade dåvarande jordbruksministern Eric Enlund i det stora regeringsförslag om riktlinjer för skogspolitiken som riksdagen godkände för något år sedan.

Vi har tidigare trott att det redan den här våren skulle viira möjligt iitt fattii beslut om vilka nya regler som skulle gälla för bekämpning av lövsly. Det visade sig vara något optimistiskt. Den utredning som arbetar skall enligt direktiven vara klar under 1980, Det kommer den sannolikt också iitt varii, men några beslut före besprufningssäsongen på sensommaren i år kaii inte fatfas.

Vi tycker då, som regeringen också har föreslagit, att da det nu är en sa kontroversiell fråga är det bättre att vänta ett år och sedan arbeta efter de hårdare regler som bör gälla i fraintiden. Det är bättre än att skogsbruket under 1980 arbetar vidare enligt nuvarande regler, som uppenbiirligen kommer att skärpas några månader senare.

Med den lösning som vi har valt kan skogsägare, anställda i skogsbruket och lantbrukare som själva brukar jord inom ett år få ett klart besked om vilka inskränkningar som skall gälla. Ett ettårigt totalstopp vållar inga skador för skogsbruket. Stoppet för flygbesprutning 1972-1975 giillde ju betydligt längre tid än den som nu föreslås.

Det här innebär att vi inte nu skall binda oss när det gäller sådana frågor som om kemisk bekämpning av lövsly över huvud taget skall vara tillåten och - ifall den skall tillåtas i vissa former - vilka preparat som skall få användas, vilka spridningsmetoder som skall vara tillåtna, vilka former av kommunalt inflytande som vi i så fall skall ha och vilka möjligheter till överklaganden som skall finnas.

Utskottet är tyvärr inte enigt om att vi inte skall föregripa utredningen, I en moderat motion mot regeringens proposition, undertecknad av etl antal ledamöter, och i en reservafion från partiets iilla företrädare i jordbruksutskottet vill man införa en dispensinöjlighet. Den skulle medföra ett stort iintal tvistigheter om ifrågasatt fortsatt besprutning enligt de giimla reglerna. Moderaterna vill låsa fast arbetet i den utredning som nu arbetar och binda den vid ett visst slags kommunalt veto. förentit med i vissa avseenden preciserade ersättningsregler.

Från folkpartiets sida vill vi hålla möjligheten öppen även för mer långtgående ingripanden i skogsbesprutningen, t, ex, ytterligare begränsningar när det gäller de tillåtna preparaten och de tillåtnii spridningsmetoderna. Vi anser det också vara olämpligt att riksdagen binder en pågående utredning på det i reservationen föreslagna sättet, t, o, m, när det gäller sådana från ekonomisk synpunkt och rättssäkerhetssynpunkt besvärliga frågor som skadeståndsregler.

Beträffande den moderata reservationen kan också påpekas att folkpartiet och centerpartiet här står bakom regeringens ståndpunkt. Som bekant innebär den justering som gjorts när det gäller tillägget av besprutning även

från marken inte någonting annat än att regeringens grundprincip bifalls av riksdagen. Moderata samlingspartiet demonstrerar här mot regeringspolitiken och överlåter åt folkpartiet och centern att tillsammans med oppositio nen åstadkomma majoritet för det kompletterade regeringsförslaget.

Till sist: Det är en på många sätt berättigad kritik att intresset alltför ensidigt riktats mot den relativt lilla del av bekämpningsmedlen som sprids i skogen. Den stora utredning om användningen av kemiska medel som tillsattes av Eric Enlund gäller såväl skogsbruket, jordbruket som trädgårdsnäringen. Att skogsbruket skall särredovisas i en delrapport sammanhänger med att det är möjligt aft där snabbt nå fram till en slutgiltig bedömning,

I fortsättningen måste vi vidga vår uppmärksamhet Iill att gälla alla bekämpningsmedel. Användningen i jordbruket och trädgårdsnäringen är långt större än inom skogsbruket. Användningen i villaträdgårdarna är också betydande.

Folkpartiets uppfattning är att begränsningarna i bekämpningsmedelsan-vändningen måste utgå från en ekologisk bedömning av var det är mest angeläget att begränsa skador och risker. Vi anser det nödvändigt att minska användningen av gifter och kemikalier inom jord- och skogsbruket liksom inom trädgårdsodlingen. Samtidigt är vi - vilket framgår av Eric Enlunds direktiv till den utredning som arbetar med frågor om kemikalier i jord- och skogsbruket - starkt medvetna om att utbyte av bekämpningsmedel mot andra tillvägagångssätt bara delvis år en fråga om administrativa åtgärder såsom förbud mot olika preparat och spridningsrnetoder. Det gäller också aft ta den vetenskapliga utvecklingen i sin tjänst. Forsknings- och utvecklingsarbete, inte minst inom sådana områden som växtförädling, alternativa brukningsmetoder, ändrade växtföljder och biologisk bekämpning, vidgar de ekonomiska och de tekniska möjligheterna att - utöver de förbud som ganska snabbt kan genomföras - gå vidare på vägen mot en successivt minskad användning av de kemiska medlen i skogs- och jordbruket liksom inom irädgårdssektorn.

Härmed, herr talman, vill jag yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i belänkandet 1979/80:41,

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Esse Petersson har alldeles nyss, liksom Svante Lundkvist för en stund sedan, ställt en fråga om varför vi just nu hiir bundit oss för och redovisat hur vi vill ha det i frarntiden. Tydligen var vi det enda parti i utredningen som tog fasta på såväl f, d, jordbruksministern Eric Enlunds, som nuvarande jordbruksministerns önskemål om att ett förslag skulle läggas fram så att det kunde riksdagsbehandlas i vår. Därför har vi presenterat vår syn på den här frågan, Aft ni inte har gjort det kan möjligen lyda på att ni väntade ett ministeringripande och hoppades att ni därigenom skulle komina ifrån det hela.

Vi har alltså fullt ut tagit ansvaret för vårt sätt att se på frågan. Därför har vi presenterat den mer långsiktiga lösningen.

149

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

150

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Det var ett märkligt konstaterande som Esse Petersson lyckades göra när han påstod att folkpartiet och centerpartiet tillsammans med socialdemokraterna bildar majoritet för regeringspropositionen. Del är ändå så - vilket jag trodde att Esse Petersson visste - att det har lagts fram en proposition som folkpartiet fann vara så anmärkningsvärd att man på det hållet kände sig föranlåten att väcka en motion med anledning av den, med tredje vice talmannen som förste undertecknare och den förre jordbruksministern som andre undertecknare, I denna motion krävde man, liksom vi har gjort, att riksdagens beslut skulle innefatta förbud icke bara mot flygbesprutning utan också mot markbesprutning.

Jag konstaterar sålunda att det inte finns något underlag i kammaren för regeringens förslag. Det enda stöd som regeringens förslag kan få kommer möjligen från moderata samlingspartiet, vars ställningstagande ligger regeringens förslag närmast. Moderaterna tillstyrker nämligen att förbudet bör omfatta endast flygbesprutningen,

Esse Petersson måste alltså totalt ha missförstått både propositionen och den motion han själv skrivit under, när han påstår att den senare innebär ett tillstyrkande av regeringsförslaget,

ESSE PETERSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag vill till Svante Lundkvist säga att vad som var intressant var att man skulle avvakta resultatet av den utredning som tillsatts. Del i propositionen framlagda förslaget var alltså icke fullständigt.

Vad som skett i utskottet är emellertid att man tillstyrker propositionens förslag beträffande besprutning från luffen och dessutom låter förbudet innefatta besprutning frän marken. Detta är alltså den enda och självklara åtgärd som föreslås, nämligen att ingen besprutning skall ske under liden fram till dess att utredningen är klar, pärför gör man också den kompletteringen att inga speciella dispenser skall beviljas, vilket dock moderaterna menar skall tillåtas.

Det var ganska fantastiskt att höra Arne Andersson i Ljung säga att eftersom den utredning som skulle komma inte blir färdig i tid, sä skall man redan nu tala om hur man vill ha det, vilket vi övriga däremot inte gjort, -Utredningen tillsattes ändå självfallet för att plöja igenom allt det material som finns och för aft lägga fram ett förslag som vi kanske i stor utsträckning kan enas omkring.

Vi måste naturligtvis komma till rätta med användningen av de kemiska medlen i jord- och skogsbruket och i trädgårdsnäringen liksom över huvud taget ined giftspridningen i naturen av vad slag det vara månde. Det borde vi rimligen vara överens om. Det är intressant att notera alt man i propositionen inte tog steget fullt ut. vilket hade varit den självklara åtgärden - på den punkten har Svante Lundkvist rätt -. och det sade jag också i mitt anföriinde. Men det förhållandet innebär inte alt man vill genomföra någon annan förändring än den utvidgning som från början borde vara självklar och som också har tagits upp i den diskussion kring propositionen som föranledde

väckandet av motionerna i denna fråga, Genoin denna åtgärd får vi nu möjlighet till ett andrum till dess alt vi får ett utredningsresultat atl la ställning till. Då kanske vi i ganska stor enighet skall kunna fatta ett beslut, i varje fall om vi inte beter oss som moderaterna har gjort här genom att på förhand skilja ut sig i denna fråga,

ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Det är kanske inte möjligt atl kommentera Esse Peterssons inliigg. eftersoni det skulle bli en replik på repliken. Dessutom förstod jag infe riktigt vad han talade om. Däremot vill jag replikera till Svante Lundkvist, som bestod oss med den utomordentliga vänligheten , , ,

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

TALMANNEN;

Repliken får endast avse Esse Peterssons anförande,

(Arne Andersson i Ljung: Svante Lundkvist har alltså påtalat , , , )

Repliken får inte gälla Svante Lundkvists anförande, utan det är Esse Peterssons anförande som replikväxlingen avser,

(Arne Andersson i Ljung: Jag har begiirt repliken tidigare, men jag har kanske inte . . . )

Repliken begärdes inte på Svante Lundkvists anförande.

SVANTE LUNDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag skall be att få fästa Esse Peterssons uppmärksamhet på att det  i  utskottets  hemställan  står  "att  riksdagen  med  anledning  av

regeringens förslag och med bifall till motionerna       ". Jag trodde att Esse

Petersson ändå visste vilken handläggning av denna fråga han hade medverkat i.

Vi har vant oss vid mycket när det gäller den förvirring som uppenbarligen rader inom den borgerliga regeringen, men jag tycker att det går för långt när man med dålig advokatyr försöker skyla att man på den här punkten var oense och att folkpartiet reagerade så starkt mot det förslag som kom att laggas på riksdagens bord. Förhållandet är faktiskt det att det har motionerats för att rätta till vad regeringen föreslagit. Vi har en proposition på riksdagens bord, som icke har stöd från något av partierna.

ESSE PETERSSON (fp) replik:

Herr talman! Det är något förvånande att lyssna (ill Svante Lundkvist i den här frågan, eftersoni vi egentligen är rörande överens om resultatet, nämligen att om man skall ha ett stopp här, så är det alldeles självklart att det stoppet skall gälla generellt, oavsett hur bekämpningsmedlen sprids. Dessutom kan man lägga arbetsmiljösynpunkter på frågan, vilket gör att man kanske kan komma till annat resultat an regeringspropositionens förslag. Vi

151

Nr 149

Onsdagen den 21 tnaj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

har har velat ta det fulla steget, vilket regeringen inte har gjort. Därför resulterade det i motioner. På rnoderathåll har man emellertid ställt sig vid sidan om.

Jag tycker att det vore bättre orn Svante Lundkvist och jag kunde konstatera att vi här har ett gemensamt förslag orn att användningen av dessa bekämpningsmedel skall upphöra under det att utredningen pågår, för att denna skall kunna arbeta och komma fram till ett genomarbetat förslag. En förutsättning härför är då aft användningen av besprutningsmedel upphör helt, och det har blivit möjligt med den komplettering till propositionen som motionerna utgör. Vi har nu ett förslag som vi - förutom moderaterna - i stor enighet kan fatta beslut om.

Talmannen anmälde att Svante Lundkvist anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

152

EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Låt mig först få konstatera alt den stora majorileten i utskottet har avgivit ett betänkande som jag tror i det här läget innebär att man valt den riktiga vägen. När Arne Andersson i Ljung å moderata samlingspartiets vägnar går till attack mot, som han säger, jordbruksministerns proposition, vill jag erinra om att moderata samlingspartiet ingår i den regering som står bakom denna proposition.

Det pågår alltså en utredning som har att ta ställning till frågan om användningen av växtskyddsmedel och näringsämnen. Den utredningen har kommenterats på olika sätt under debatten. Del är väl inte vanligt att en fråga under utredningsarbetets gång diskuteras så mycket i riksdagens kammare, men de kommentarer som gjorts tvingar mig att något redovisa utredningens arbete.

Vi försökte i utredningen komina fram till ett ställningstagande om hur det hela skulle fungera redan i sommar, I del läget tog jiig mig friheten att föreslå att vi skulle försöka fa hänsyn till de olika intressenterna i det här sammanhanget. Liksom i fråga om det skogspoliliska beslut som fattades för ungefär ett år sedan handlar det här om en ständig avvägning mellan samhällets behov och individens önskemål. Det handlar om en balans mellan å ena sidan skogsbrukets varaktiga produktionsförmåga och ekonomiska villkor och å andra sidan naturvårdens intressen och fritids- och rekreationsintresset. Ibland handlar det också om kommunernas möjlighet till inflytande.

Jag tror att det hade varit mycket värdefullt om vi redan i utredningen kunnat hitta en form av förslag sorn tillgodosåg alla dessa intressen, och jag tror också att det är möjligt på sikt. Ett sådant förslag framställde jag i utredningen. Det skulle se ut ungefär på följande sätt. Man inför i princip ett förbud men preciserar sedan dispensmöjligheter, låter länsstyrelsens naturvårdsenhet ta ställning till de projekt för vilka ansökningiir inliinmas. Länsstyrelsens naturvårdsenhet förhör sig med kommunerna, vilka kan ingå som remissinstans och på det sattet få sitt inflytande. Det finns säkerligen

stora områden i vårt land som inte på något sätt är känsliga ur rekreations-och naturvårdssynpunkt. Man skulle kunna få enighet om atl där i skogsbrukets intresse tillåta den verksamhet det hiir gäller.

Dessa förslag ställde folkpartiet upp på. medan däremot moderata samlingspartiet tvärt motsatte sig förslaget, 1 det lägel var det för sent att fortsätta utredningsarbetet. Till följd därav måste regeringen framlägga en proposition om ett moratorium. Då är det ganska märkligt att moderata samlingspartiet här i en reservation tar upp förslaget om dispensmöjligheter, sorn jag hade försökt få igenom. Jag kritiserar inte moderata samlingspartiet för det, men jag kritiserar reservanterna ur den synpunkten alt det i det här läget är för sent att anta dessa förslag, för man gör inte i en handvändning upp sådana dispensregler som behövs i detta sammanhang. Men det inträffade bådar ju gott för fraintiden. Det kan innebära att det långsiktiga utredningsarbetet ändå kan hamna ungefär vid den punkt som jag hade tänkt mig.

Nu har vi ett föislag om temporärt förbud under ett ar. Det har riktats kritik mot det förslaget därför att det inte innehåller bestämmelser rörande bekämpning från marken. Med anledning av de underliga kommentarer som har gjorts här av olika talare tidigare i debatten vill jag framhålla att under tiden då propositionen utarbetades förekom det i produktkontrollnämnden ett förberedande arbete, där rnan skulle ta ställning till förbud mot bekämpning från marken, 1 del läget fann regeringen ingen anledning att ta upp den delen av bekämpningsproblematiken. Det visade sig emellertid sedan att produktkontrollnämnden inte kunde komma fram till ett enigt beslut om totalförbud under ett år mot bekämpning från marken. Då tycker jag att det är riktigt atl jordbruksutskottet i är har tillgodosett den biten av problematiken genom att biträda några motioner som ett tillägg till regeringspropositionen,

I de resonemang som förts här har man dragit paralleller med jordbrukets roll i sammanhanget. De parallellerna är fullständigt inadekviita. eftersom regeringspropositionen i det har läget inte i något avseende bygger på toxikologiska bedömningar utan bygger på andra bedömningar som innebär att man tar hänsyn till allmänhetens oro. Det är inte intressant, inte adekvat, i de fall där inte allemansrätt råder. Vi skall sediin i utredningen fortsätta och ta ställning till hur man skall lösa problemet när det gäller växtskyddsmedel och näringsämnen inom jordbruket.

Herr tiilman! Med detta vill jag yrka bifiill till utskottets hemstiilliin.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

ARNE ANDERSSON i Ljung (m);

Herr talman! Jag vill fästa uppmiirksamheten på att del är en väsentlig skillnad mellan det förslag som Einar Larsson presenterade och det som moderata samlingspartiet företräder. Vi utgår från helt olika förutsättningar. Från vår sida utgår vi från att huvuddelen av den svenska skogsmarken är så belägen att den egentligen inte berörs av människorniis friluftsliv och därför inte är särskilt intressant när det gäller den här frågiin, Einiir Larsson utgår från att människor trampar omkring på nästan varenda kvadriitmeter av skogsmarken.  För den skull  måste den  lövslybekämpiis med manuella

153

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud inot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

metoder för att skydda människorna. Följaktligen leder Einar Larssons försliig fram till alt vi skall ha ett generellt förbud med, hoppiis jag. förhållandevis rika dispensmöjligheter. Jag tror inte att Einiir Liirsson iir en utpräglad byråkrat, men i detta fall företräder han en exceptionellt byråkratisk uppfattning. Vi från vår sidii menar i stället att överläggningiir mellan ett kommunalt eller ett regionall orgiin och skogsägaren mycket viil kan leda fram till en överenskommelse om vilkii områden som med hänsyn till det rörliga friluftslivet inte skall besprutas och vilkii områden som mycket väl kan besprutas. Det aren principiellt utoniordeiilligt viktig skillnad, och vi har företrätt den senare linjen dar frihetsprincipen råder. Det iir emellertid helt klart, som jag sade i mitt huvudanförande före middagspausen. att många områden inte kan komma i fråga för lövslybekämpning från luften.

EINAR LARSSON (c) replik:

Herr talniiin! Jag vill bara i korthet konstatera iitt om Arne Andersson hade fört detta resonemang i utredningen, hade vi säkert hiift goda möjligheter att finna varandra i ett beslut som kunde tillgodose allii de olika intressena. Då hade kanske propositionen om ett moratorium varit obehövlig.

ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Den som är intresserad av fakta kan gå tillbakii till utredningens protokoll som visar att en enda piirtirepresentiint har liimnat ett konkret förslag till hur man i det långsiktiga perspektivet möjligen kiin lösa frågan. Det var jag som dess värre var ensam om att liimna ett sådiint förslag. Jag gjorde det enbart därför att två jordbruksministrar hiide framställt önskemål om sådana förslag- Eric Enlund sade på sin tid att vi borde lämna ett förslag under 1980-talet, Anders Dahlgren har senare krympt tidsperspektivet och sagt att det vore bra om vi kunde lämna ett förslag så att det kunde riksdagsbehandlas i vår. Jag har därför lämnat en anvisning om hur vi i moderata samlingspartiet ser på frågan.

Det ar dystert att behöva konstatera att jag nu blir kritiserad för att jag har lämnat ett förslag, Jiig tyckte att vi skulle anstriinga oss att lilliniitesga jordbruksministern så att han kunde få en uppfattning om hur vi ser på problemet, Einar Larsson var inte lika beredvillig-det finns ingen antydan i utredningens protokoll om att han har lagt friim något försliig till lösning av frågan.

154

HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag tror atl jag får klara ut vad vi från moderatii sainlingsparliet menar med dispens.

En dispens är avsedd att användas vid ensliika tillfällen och fiir kortare tid. Det finns inga uppgifter om att dessa bekämpningsmedel skulle varii fiirligii om det bara gäller en kortare tids exponering. Men används de liinge kiin de innebära  risker för dem  som  handskas  med  preparaten.   Vi  anser atl

dispenserna skall ges under kortare tid, och man bör da också kunna bortse från miljöaspekten.

Vad det gäller är att ge återväxten ett försprång framför lövslyet. Med en kort tids besprutning från luften är saken klar. Vi måste ha en beredskap om det skulle komma någon svårare insektshärjning. Det är i sådana fall inte heller någon risk för att vi rned en enda bekämpning skulle slå ut de skadesvampar som är litet ömtåligii och i stället på sikt få fram en synnerligen resistent art.

Jag skall ta ett exempel. Jag var närvarande vid FAO:s konferens i Rom i höstas och blev där attackerad av en etiopier och en indier. De hiide hört talas om vår debatt i dessa frågor, och de frågade om vi verkligen visste vad vi giiv oss in på, Niir våra biirn svälter ihjäl i våra armar, sade de, därför iitt gräshopporna har ätit upp det sista gröna strået, då tänker ni inte på vad ni skall komina med för alternativa odlingsmetoder eller på vilket resultat resistensforskningen hos er skall leda till. Det är nu vi behöver hjälpen. Ni springer ifrån ert internationella ansvar, om ni med berått mod iiccepterar den minskade skörd och den minskade andel av livsmedel till oss i de fattiga länderna som blir följden av att inga bekämpningsmedel skall få användas, -Detta var alltså deras syn på saken.

Låt mig till sist när det gäller spridning av bekämpningsmedel från marken få saga att det förefaller mig som om man tar till litet mer våld än vad nöden kräver. Det finns olika bekämpningsinetoder. Man kan ficka på träden. Dä går det åt stora kvantiteter gifter, oin vi skall använda det ordet för bekämpningsmedel. Ett annat sätt är att gå med något som liknar en trädgårdsspruta och spruta nedifrån marken. Men det finns också ett tredje sätt, som absolut inte medför en så stor åtgång av bekämpningsmedel. Jag tänker här hela tiden på röjningsarbete. På sidan av röjningssågen kiin man fästa en liten tank med bekämpningsmedel. Varje gång niiin vrider på gasen för att saga av någon liten stubbe eller något sly kommer det någni droppar bekämpningsmedel på det hela. Det räcker att gä över markerna en enda gång. Om man däremot tillämpar manuell bekämpning måste man komma tillbaka tre fyra gånger, innan man får det försprång för det värdefullare virket som är nödvändigt.

Det föreliggande förslaget innebär att det även skulle bli förbjudet alt använda sådana här tillsatsdunkar på röjningssågiir, Jiig undrar om man riktigt tänkt igenom att ett beslut enligt utskottets förslag skulle få den konsekvensen. Ett sådant beslut vore beklagligt, eftersom dennii bekämp-ningsmetod skulle underlätta arbetet oerhört mycket.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

SVANTE LUNDKVIST (s):

Herr talman! Bara en kort kommentar till den diskussion sorn vi här hiir fått lyssna till.

Det läggs en proposifion på riksdagens bord. Det finns anledning att förutsätta att propositionen omfaltiis av de tre regeringspartierna. Men så upplever uppenbarligen folkpartiet och centerpartiet att propositionen är så ofullkomlig att de måste väcka motioner i anslutning till den. Miin iivger. som

155

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

jag sagt tidigare, tunga motioner med riksdagens tredje vice talman som första namn på den enii och med jordbruksutskottets ordförande som första namn pa den andra. Det är motioner som går emot det förslag som jordbruksministern har lagt. Så kommer då ärendet upp till behandling i kammaren. Då utbryter fullt inbördeskrig mellan moderata samlingspartiet och centerpartiet om vad man egentligen menar med den proposition som regeringen har lagt fram.

Det finns bara en kommentar, herr talman: Sicken regering!

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. I

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Arne Andersson i Ljung m, fl,, och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Arne Andersson i Ljung begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill  att   kammaren   bifaller jordbruksutskottets  hemställan   i

betänkande 41 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Arne Andersson i Ljung

m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Arne Andersson i Ljung begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 255 Nej -   69

Mom. 2-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt,

S 2 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkanden

1979/80:49 angående uppskov till 1980/81 års riksmöte med behandlingen av

vissa ärenden 1979/80:51   med   anledning  av   redogörelsen   1979/80:16  för   riksdagens

förvaltningsstyrelses verksamhet under år 1979

156

Skatteutskottets betänkanden

1979/80:51  med  anledning av en  motion om  beskattningen  av  ideella

föreningar 1979/80:55  med  anledning av propositionen   1979/80:108 om  ändring i

tullagen (1973:670) jämte motion

1979/80:56 med  anledning av proposition  1979/80:146 med förslag till Nr 149

skatteregisterlag jämte rnotion                                                    Onsdagen den

1979/80:57 med anledning av propositionen  1979/80:151  om ändring i      21 maj 1980

förordningen (1923:116) angående skatt för hundar jämte motion__________        

Kulturutskottets betänkande

1979/80:34 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Trafikpolitiken

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Trafikpolitiken

Föredrogs trafikutskottels  betänkande   1979/80:18  med  anledning av motioner om den statliga trafikpolitiken m, m.

I detta betänkande behandlades motionerna

1979/80; 173 av Lars Werner rn, fl, (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen hos regeringen begärde förslag för att genomföra i motionen omnämnda program för bilismens framtid i Sverige.

1979/80:193 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om upprättandet av ett program för konkreta åtgärder i avsikt att förverkliga ett trafiksystem, där samhällsekonomi, fysisk planering, hushållning med energi och miljö var vägledande, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979/80:296 av Eric Hägelmark (fp),

1979/80:430 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om skyndsam prövning av konkreta åtgärder för en övergripande sarnhällssfyrd planering av den yrkesmässiga lastsbilstrafiken. varvid frågan om alt vidga och utveckla det statsägda transportföretaget Svelasf samt förutsättningarna för skapandet av kooperativa större transportföretag skulle prövas.

1979/80:545 av Rune Torwald och Olle Eriksson (båda c),

1979/80:547 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats aft riksdagen hos regeringen hemställde att förslagom åtgärder för linjetariff och taxepolitiska åtgärder, ägnade att uppnå en från samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenlig samverkan mellan lastbils- och järnvägtrafik, utan dröjsmål framlades,

1979/80:685 av Rune Torwald och Sfig Josefson (båda c),

1979/80:1331 av Curt Boström m, fl, (s),

1979/80:1336 av Erik Hovhammar m, fl, (m, c, fp),

1979/80:1358 av Rolf Sellgren (fp).

1979/80:1537 av Bertil Jonasson m, fl, (c).

1979/80:1540 av Olof Palme m, fl. (s). vari såvitt nu vari fråga (yrkande 5) hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder för energihushållning inom transportsek-

157

Nr 149                   tom.

Onsdagen den          1979/80:1731 av Helge Hagberg m. fl. (s). vari yrkats att riksdagen som sin

9j mai 1980           mening gav regeringen till känna vad som i motionen hade anförts om

_____________   förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort.

Trafikpolitiken           1979/80:1735 av Wiggo Komstedt m. fl. (m. c, fp) och

1979/80:1884 av Lars Werner in. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt delegation, med medverkan av handikapporganisationerna, som gavs i uppdrag att följa arbetet med handikappanpassning av den kollektiva trafiken och den yttre trafikmiljön.

Utskottet hemställde

1.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:173. såvitt nu var i fråga, om bilismens framtid m. m.,

2.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:193 om en ny trafikpolitik,

3.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:430 om planeringen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken,

4.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:547 om gemensam linjetariff för järnvägs- och landsvägstrafiken,

5.  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:296 om samordning av pålagor på bilismen,

6.   att riksdagen lämnade mofion 1979/80:685 om samarbetet mellan postverket, feleverket och statens järnvägar utan åtgärd,

7.   aft riksdagen lämnade mofion 1979/80:1540 yrkande 5 om energihushållningen på transportområdet, utan åtgärd,

8.   att riksdagen skulle

a.                               lämna motion 1979/80:1358 yrkande 1 om kommunal fordonsavgift för
bilisterna utan åtgärd.

b.                               avslå motion 1979/80:1358 yrkande 2 om kartläggning av bilismens
samhällskostnader m. m.,

9.                                  att riksdagen skulle

a.                               avslå motion 1979/80:1537 yrkande 1 om speciell kompletferingsfrafik,
resp. linjelaxi i vissa glesbygdskommuner,

b.                               lämna motion 1979/80:1537 yrkande 2 om ökad samåkning med bil,
m. m., utan åtgärd,

10.   att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1731 om förbättrade statsbidrag till kollektivtrafik i tätort,

11.   att riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:1884 om inrättande av en särskild delegation för uppföljande av handikappanpassningen av den kollektiva trafiken,

12.   aft riksdagen lämnade mofion 1979/80:1331 om flottningens roll i framtidens skogsvarutransport m. m. utan åtgärd,

13.   att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1336 om de affärsdrivande verkens monopolställning.

14. atl   riksdagen   skulle   avslå   motion   1979/80:1735   om   begreppet
158                               turisttrafiktillstånd.

15. att riksdagen lämnade motion 1979/80:545 om ändriide bestämmelser     Nr 149
för chartertrafiken utan åtgärd.                                                     Onsdagen den

Följande två reservationer hade avgivits av Bertil Zachrisson, Essen      '''1 f980
Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson. Birger Rosqvist, Olle Östrand och
Ove Karlsson (alla s): Trafikpolitiken

1. beträffande energihushållning på transportområdet, vari reservanterna
ansett atl utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1540 yrkande 5 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om energihus hållningen på transportområdet,

2.  beträffande förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik I tätort, vari
reservanterna ansett alt utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med iinledning av motionen 1979/80:1731 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om förbättrade statsbidrag till kollektivtrafik i tätort.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Förra våren fiistställde riksdagen de principer som skall ligga till grund för den statliga trafikpolitiken. Målet för den nya trafikpolitiken är, som kanunarens ledamöter väl känner till. atl erbjuda inedborgiirna och näringslivet i skilda delar av landet en tillfredsställiinde triifikförsörjning till lägsta möjliga kostnader för samhället. I det samhiillsekonomiska synsättet ligger att trafikpolitiken skall bidra till att uppnå även andrii mål inom olika samhällssektorer, mål som vi försöker alt uppnå med näringspolitiskii och sysselsättningspolitiska åtgärder samt genom regionalpolitiska aktiviteter.

I de nya riktlinjerna för triifikpolitiken utsiigs också att densamma skall anpassas till de krav som ställs utifrån miljöpolitiska utgångspunkter. Ett annat viktigt uttalande, som gjordes av riksdagen förra året i iinslutning till alt den nya trafikpolitiken beslöts, var att vi på ett helt iinnat sätt än tidigare måste ta itu med triifiksäkerhetsfrågorna.

De energipolitiska målen är något som under senare år hiir aktualiserats och fått mycket hög dignitet. Det är alltså fråga om att hushålla med energi och bl. a. genom trafikpolitiska åtgärder uppnå ett minskat oljeberoende.

En god persontrafikförsörjning måste också enligt det trafikpolitiska beslutet garanteras av samhället. Särskilt underströk riksdiigen ;iit den kollektiva persontrafiken måste förbättras och byggas ut. sa att den blir tillgänglig och iittraktiv för allt fler människor, såväl i tätorter som ute på landsbygden. En utbyggd kollektivtrafik ger ökade valmöjligheter för människorna i fråga om såväl arbete, bostad som fritidsakli\iteter.

Som ett led i stödet för en ökad kollektivtrafik var också trafikutskottet och riksdagsmajoriteten helt överens om att järnvägens resurser bör användas för att så långt möjligt tillgodose behovet iiv långväga och tunga godstransporter. En ökad samordning mellan järnvägs- och landsvägstrafik kan ge betydande trafikekonoiniska vinster.

Den nya trafikpolitiken förutsatte alt SJ skulle få de investeringsniedel             159

.som erfordras för att järnvägen framgångsrikt skulle kunna liavdii sig inom

Nr 149                    ramen för ett samordnat triinsporisystem. Man var också överens om att

Onsdagen den       järnvägens resurser på persontrafiksidan skulle utnyttjas i största möjliga

21 maj 1980           utstriickning.

_____________        Vadjagnu har redovisat, herrtalman, ar en del av de viktiga principer som

Trafikpolitiken         " '' majoritet av riksdagen var överens om förrti året. Och det är

naturligtvis gott och väl att man är överens om principer. Men vi får ingen nv trafikpolitik i det här landet om vi inte lever upp till de principer som riksdagen under stor enighet fastlade förra året.

Kammaren har under denna vår fått uppleva att den nya regeringen inte har svarat upp mot de krav som riksdagsbeslutet förra året innebar. Vi har diskuterat anslagen till vägverket, men detta verk har inte fått de resurser som erfordras för att leva upp till det beslut som togs förra året. Förra veckiin förde vi en lång diskussion om vilka investeringar SJ behövde för iitt klara såväl godstransporter som persontransporter. Inte heller på det området var regeringen och den nuvarande riksdagsmajoriteten beredda att uppfyllii de krav som vi var överens om förra året. På sarnrnii sätt hiir vi upplevt att kollektivtrafiken inte har fått det stöd som vi beslöt om då.

Herr talman! I det betänkande som vi nu har framför oss. triifikutskottets betänkande nr 18. behandlas vissa inotioner som har anknytning till det trafikpolitiskii beslutet från förra året. Det gäller frågor som inte har kunnat tas upp i samband med budgetpropositionen. Vi har från socialdemokriitiskt håll fört fram kravet påatt man måste uppmärksamma kollektivtrafiken samt energihushållningen på transportområdet. Redan i samband med det trafikpolitiska beslutet förra våren underströk ett enhälligt utskott att energifrågorna måste tillmätas en stor betydelse nar det gäller utformningen av trafikpolitiken.

Vi måste tyvärr, herr talman, konstatera att utskottets uttalande och riksdagens beslut inte uppfyllts av den nuvarande regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten. Transportsektorn svarar för ungefär en femtedel av vårt lands energikonsumtion. Tillsammans med bostäderna och industrin är trafiken den sektor som i första hiind kommer i blickpunkten niir det gäller att spara energi.

Vi hade för ett par månader sedan en folkomröstningskampanj, då samtliga partier var överens om atl vi på ett helt annat sätt än tillförne måste försöka få till stånd ett sparande och en hushållning med våra energiresurser. Den effektivaste åtgärden för energisparande på transportområdet är att öka kollektivresandet.

Även en samordning av godstransporterna kan ge ett gott bidrag till vårt energisparande. Oljan är ju i dag den helt dominerande energikällan för godstransporter, vilket naturligtvis är negativt av en rad olika skal. Oljan gör oss beroende av andra länder. Användningen av oljeprodukter såsom drivmedel medför en försämrad miljö.

Vi har från socialdemokratiskt håll i detta sammanhang understrukit hur viktigt det är att järnviigen får den betydelse som den bör ha i den kollektiva trafiken. Från energisynpunkt är det inte minst viktigt att i ökad utsträckning överföra godstransporter från landsväg till järnväg eller vattenväg. SJ måste

160

få bättre möjligheter att ta hand om långväga gods. som i dag går på landsväg. Nr  149

Rationella sjötransporter är väsentligt gynnsammare an landsvägstranspor-            Onsdagen den

ter sett frän energisynpunkt.                                                        21 maj 1980

I samband med förra år'efs trafikpolitiska beslut fattade riksdagen också_____ ___

enhälligt beslut orn att ett särskilt utvecklingsbolag på kollektivtrafikområdet     Trafikpolitiken skulle etableras. Vi socialdemokrater tyckte att det var väldigt värdefullt att alla kunde samlas kring denna sak, men vi kan i dag konstatera att detta riksdagsbeslut tyvärr inte har förverkligats.

Herr talman! Jag skulle ytterligare kunna utveckla dessa tankegångar om vikten av att få till stånd en bättre energihushållning på transportområdet. Men jag skall inte göra det med tanke på kammarens arbetsförhållanden utan hänvisar närmare till vår reservation nr 1, som är fogad Iill trafikutskottets betänkande nr 18.

Vi socialdemokrater har också en reservation nf 2 fogad till detta betänkande. Den gäller förbättrade statsbidrag till kollektivtrafiken i tätorter. För ett par veckor sedan förekom här i kammaren en debatt om kollektivtrafiken i anslutning till budgetpropositionen. Jagskall inte upprepa de argument som vi då förde fram, men vår reservation nr 2 är ett fullföljande av den inställning som vi från socialdemokratiskt håll redovisiide i förra årets debatt om trafikpolitiken och i den debatt som fördes för ett par veckor sedan. Vi tycker att det är väsentligt att gä från ord till handling när det gäller att ge ökat stöd till kollektivtrafiken. Man bör också ge statsbidrag till kollektivtrafiken i tätorterna.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till de tvä socialdemokratiska reservationer .som är fogade till trafikutskottets betänkande nr 18.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr falman! Tillåt mig göra en kort tillbakablick.

Den planhushållningsdebatf som förekom åren efter det andra världskrigets slut kännetecknas bl. a. av arbetarrörelsens eflerkrigsprogram. Så småningom tonade socialdemokratins ideologer ned den s. k. skördetidens planhushållningsfunderingar, och de liberala idéerna om marknadshushållning och effektiv konkurrens blev dominerande.

I denna anda utformades så landets trafikapparat sorn en enda lovsång till den fria konkurrensen. Samtidigt stormade bilen fram. Man kan såga att den krossade allt i sin väg - både symboliskt och bokstavligen. Marie-Ann Johansson kommer i sitt inlägg att beröra vår särskilda motion om bilismens framtid. Jag vill dock nämna något om bilismens roll i utvecklingen.

Bilen förändrade radikalt, för aft inte säga brutalt, hela samhällsmiljön. Planerarna tvangs anpassa alla lösningar fill det s-. k. bilsamhället. Människorna blev ""bilmänniskor"', och bostadsplanering, serviceuppbyggande, arbetsplatser - ja, alla funktioner - skulle anpassas för bilismen. Någon planering av bilismen var det aldrig tal om. Centraliseringen som ett led i den s, k, strukturomvandlingen underlättades. Bilen blev i verkligheten denna centraliserings förutsättning, men samtidigt blev rörlighet och därmed bilinnehav ett tvång,

11  Riksdagens protokoll 1979/80:148-149

161

Nr 149                       Antalet trafikolyckor viixte hela tiden till uppåt 400 000. varav 50 000 med

Onsdaeen den       personskador. Personskadorna pressade hårt på sjukvårdsresurserna, och

21 mai 1980           årligen läggs nya skaror trafikinvalider till fjolårets. Det miinskligii lidiindet

_____________    eller det som i trafikpolitiska sammanhiing helt kyligt beniimnes ""huniiin-

Trafikpolitiken         skadorna"" kan inte värderas exakt i kronor och ören. men approximativt har

angivits ett belopp på många miljarder. Trängsel, buller och luftföroreiiingiir är miljöskador som enligt utskottet ""inte befunnits möjliga att helt kvantifiera"'.

Enligt vpk:s mening fanns ett grundläggande fel i den trafikpolitiska utredningens koslnadskalkylering, då rnan inte belastade vägtrafiken med de s, k, humankostnaderna och miljökostnaderna. Eftersom man, trots svårigheten att kvantifiera. ändå vet att dessa samhällsekonomiska kostnader är oerhört höga, måste det göras gällande att bilismen via de särskilda bilskatterna inte på långa vägar täcker sina egna kostnader. Samtidigt som bilismen utvecklades försämrades kollektivtrafiken, och dessutom iiktuali-serades nya järnvägsnedläggningar och tågindragningar.

Naturligtvis uteblev infe människornas reiiktion på allt defta. Den livliga samhällsdebatten om centralisering och befolkningskoncentration. miljöför-sämring och energihushållning blev så småningom, under senare delen iiv 1960-talet och början av 1970-talet. till en växande folkopinion som inte minst började ifrågasätta den officiella trafikpolitiken.

Det kan i detta sammanhang erinras om att socialdemokratin, då i regeringsställning, inte förmådde kanalisera denna opinion. Om man så vill personifierades den tidens officiella trafikpolitik av herrar som Bengt Norling och Lars Peterson, SAP blev ofta identifierat med statsmakten och föreföll också leva upp till en sådan roll, då man inte sällan försvarade många byråkratiska företeelser i apparaten mot en växande folklig kritik. Kapitalistisk byråkrati blev i skicklig borgerlig propaganda liktydigt med socialism, och i verkligheten marknadsstyrda statliga företag blev då exempel på samhällsägandets omöjlighet.

Bland de borgerliga partierna var det centern som i opportunistisk
lyhördhet och populism ofta artikulerade opinionen mot trafikpolitiken.
Efter hand omfattades kritiken också av socialdemokrater och fackföre
ningsfolk på basplanet, och flera nya statliga trafikutredningar tillsattes, 1972
års trafikpolitiska utredning lämnade sitt slutbetänkande 1979, Denna
utredning låg bl, a, till grund för fjolårets trafikpolitiska beslut, som i princip
godtogs av alla riksdagspartier utom vpk.
Så skall jag något beröra vpk:s kritik av fjolårets trafikpolitiska beslut.
Vpk har inte förnekat att den trafikpolitiska propositionen 1978/79:99
behandlade och analyserade en rad viktiga frågor som är angelägna för en ny
trafikstruktur med samhällsekonomiska förtecken. Den innehåller många
välfunna formuleringar och principuttalanden. Men vår huvudinvändning är
att beslutet innehöll alltför få förslag till konkreta åtgärder. Bortsett från ett
förslag om ökat anslag till SJ för att möjliggöra en sänkning av biljettpriserna
samt vissa förbättringar för handikappade innebar beslutet inga konkreta
162                         åtgärder för verklig förnyelse.

163

Kommunisterna gick också emot 1963 års trafikbeslut, trots att även detta beslut enligt majoriteten innehöll många väl valda ord om "'samhällsekonomi'", "effektivitet", "kostnadsansvar" osv,

Aven efter 1979 års beslut ser sig alltså vpk föranlåtet att fortsätta ställa krav på en konkretisering av trafikpolitiken. Vi anser att det är nödvändigt med beslut om verkliga åtgärder - inte bara ord - om vi inom rimlig fid skall uppnå eft rimligt trafiksystem och en samhällsplanering som är samordnad med detta system och som medvetet styr mot en trafikutveckling i människornas och folkhushållets intresse, Defta är i hög grad en fråga om värt lands ekonomi. Ett grundelement i all företagsekonomi är kravet på högsta möjliga utnyttjande av befintlig kapacitet. Hur ofta får inte eft effektivt nyttjande av tillgängligt kapital tjäna sorn skäl för härda rationaliseringar rned personalminskning och nedläggning av enheter som följd? Vilken ekonomisk inkonsekvens representerar infe då vår enorma samlade bilpark, som innebär en väldig och dyrbar transportkapacitet, vilken enligt gjorda undersökningar utnyttjas i genomsnitt en fimme per dygn? Dessutom innebär bilismen ett oerhört slöseri med begränsade globala tillgångar -slöseriet med energi- och miljövården ej aft förglömma.

Låt mig. herr talman, i anslutning till vpk-motionerna 430 och 547. sorn behandlar dels förslag om åtgärder för samhällsslyrning av den yrkesmässiga lastbilstrafiken, dels förslag om gemensam linjetariff och laxepolitiska åtgärder för en ur samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenlig samverkan mellan lastbils- och järnvägstrafik, ge några exempel på energislöseriet i trafiken.

Nyligen företagna utredningar av SJ;s utvecklingsavdelning bekräftar ett enormt energislöseri inom stora delar av trafiken. Skillnaden i energiförbrukning mellan fransport med lastbil med släp och tågtransport är sä uppenbar att endast ett land med obegränsade energitillgångar kan blunda för den. Jag skall ge eft exempel: Tågtransport av 1 ton papper mellan , Borlänge och Ruhr i Västtyskland kräver 80 kWh i energiförbrukning, beräknat med en returlastfakfor på 50 %, Om en lastbil med släp kör samma sträcka blir energiåtgången 285 kWh för 1 ton papper, I sistnämnda fall är returlastfakforn beräknad till 75 %, För en papperstransport mellan Piteå och Malmö - i heltåg - blir energiåtgången 94 kWh/ton, För samma last och samma körsträcka kräver en lastbil med släp 265 kWh/ton, 1 Ruhrfallet är energiförbrukningen alltså 3,5 gånger större för landsvägstransporten jämfört med järnvägstransporten, och mellan Piteå och Malmö behöver lastbilen nära tre gånger mer energi än tåget.

När det gäller energikostnaden för här nämnda transportexempel är skillnaden mellan landsväg och järnväg ännu mer markant, eftersom lastbilens energikostnad är minst fyra gånger så hög som fågels. Energipriset är i exemplet det som gällde i mitten av juni 1979, Sedan dess har ett ständigt stigande energipris tenderat att öka kostnadsfördelen vid tågtransport.

Utskottet avstyrker vårt konkreta förslag om taxepolitiska åtgärder för att åstadkomma en samverkan mellan transporter på lastbil resp. tåg. men samtidigt talar man om de frafikekonomiska vinster som en ökad styrning

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

TrafikpoUUken

Nr  149                   mellan järnvägs- och landsvägstrafik kan ge. Utskottet siiger vidiire med

Onsdagen den       hänvisning fill fjolårets trafikpolitiska beslut:

21 maj 1980             "Defta förutsätter enligt beslutet bl. a. att SJ investerar så iitt jiirnvägen

_____________    framgångsrikt kan hävda sig inom ramen för ett samordnat triinsportsystem.

Trafikpolitiken         Det anges också vara viktigt att järnvägens resurser på persontriifiksidan

utnyttjas i största möjliga utstriickning.""

Den sista meningen behöver en närmare förklaring av utskottet. Det är nämligen välkänt att SJ:s resurser på persontrafiksidan inte är tillräckliga. Inte minst lok- och vagnkapacitet liksom personiil- och utbildningsresurser behöver snabbt förstärkas, om ytterligare Irafikuppgifter skall klaras. Det går inte att låta köerna bli längre och längre för folk som skall köpa biljett, att ha för trångt i tågen eller att ha personal som iir outbildad. Här behövs resurser i form av lokaler, lärare m, ni.

En saitiordning mellan tåg- och lastbilstriifik förutsätter iitt SJ investerar, säger utskottet. Men vad menar rnan ined dettii? SJ bestämmer inte själv sina investeringar, SJ:s anslagsframställning för 1980/81 blev kriiftigt nedskuren av riksdagen. Härigenom underlättades infe den ökade siimordning mellan järnvägs- och landsvägstrafik som enligt utskottet ""kan ge betydande trafikekonomiska vinster"" - tvärtom. Otillräckliga investeringsanslag medför i stället svårigheter för SJ att vidmakthålla transportsliindarden oförändrad. Resurserna förblir i stort oförändrade eller minskar, och en nödvändig övergång till rationella transporllösningar fördröjs - dock inte av SJ, utan av regering och riksdag.

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar detta förhallande och har framfört andra förslag. Vi kritiserar atl trafikpolitiken brister då det gäller konkreta förslag och konkret planering och anser att investeringsanslagen till järnvägstrafiken och dess praktiska samordning med landsvägstrafiken är otillräckliga. Vi menar att den nu rådande trafikstrukturen innebär ett utomordentligt slöseri ur samhällsekonomisk synpunkt och att den i själva verket endast kan välsignas av bil-, giimini- och oljeindustrin eller av moforvägslobbyn.

Landet behöver nu konkreta förslag till en mera långsiktig trafikpolitik, där hela samhällsplaneringen - bostadsbyggande, arbetsplatser, handel och social service - utformas så att trafiken minimeras. Det innebär en" prioritering av kollektiva lösningar. En sådan politik kräver mera av styrning och restriktioner. Det är nödvändigt att bestämt motarbeta en sorts trafikliberalism som gränsar till anarki.

En samhällelig styrning av trafikpolitiken innebär också att större vikt iin hittills måste läggas vid sjötriinsporter. Vänsterpartiet kommunisterna har lagt fram särskilda förslag i anslutning till den sjöfartspolitiskii propositionen, som ju skall behandlas inorn kort.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till vpk-motionerna 173, 193, 430. 547 och 1884. som behandlas i trafikutskottets betänkiinde om den statliga trafikpolitiken.

164

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):                                                     Nr 149

Herr talman!   Vpk   har  i   motion   173  till  årets  riksmöte  tagit  upp         Onsdagen den

trafikpolitiska frågor, sorn har anknytning till bilismen, och näringspolitiska   21 maj 1980

frågor, sorn rör den svenska bilindustrin. Vi menar att dessa frågor måste-----        

behandlas i ett sammanhang; inriktningen av den svenska trafikpolitiken har     TrafikpoUUken

betydelse för näringspolitiken och vice versa. Jag kan bara beklaga aft

utskotten  inte funnit  denna fråga  så  betydelsefull  att  man samordnat

debatten, I en annan motion, som behandlas i detta betänkande, anser en

motionär att "samtliga pålagor på bilismen bör samordnas". Och just orden

pålagor och restrikfioner har använts i debatten, främst från bilindustrihåll,

för att beskriva exempelvis försöken att komma till rätta med de livsfarliga

avgaserna, förslag om ändrade regler för beskattning av tjänstebilar rn, m.

Jag vill polemisera mot uttrycket pålagor och restriktioner för en i stort sett

riktig skatte-, miljö- och trafikpolitik, men jag vill instämma i behovet av

samordning.

Vi är också av den åsikten att en industri som är sä beroende av den övriga samhälleliga politiken måste vara samhällsägd. Samhället måste ta sitt fulla ansvar för sysselsättningen inom och den framtida inriktningen av svensk bilindustri. Eller som vi säger i motionen: "Ett samhälleligt övertagande av bilindustrin måste vara ett första steg i en rad åtgärder för att successivt minska privatbilismen, bygga upp en god kollektivtrafik och samtidigt garantera sysselsättningen vid de inhemska bilföretagen,"

Vpk har sedan i motioner skisserat en rad åtgärder som måste vidtas för att vi skall få en utveckling med nämnda inriktning. Det är åtgärder av näringspolitisk art, men också av trafikpolitisk sådan. De trafikpolitiska frågorna behandlas alltså i det här betänkandet.

Kontentan av motionen är att vi redan nu måste se sanningen i vitögat -bilismens gyllene tid är förbi. Det är ett faktum, och ju förr vi inser det. desto lättare kommer vi att kunna möta de nackdelar detta innebär, bl, a, för sysselsättningen inom bilindustrin, men det innebär också nackdelar av trafikpolitiskt slag. Det kommer i framliden att ställas helt andra krav än i dag på de kollektiva trafikmedlen.

Bilismens gyllene tid är som sagt förbi, och det är främst av råvaruskäl. Bilenär ju en stor råvaruslukare både vid tillverkningen och vid framförseln. Men miljöskälen spelar också en betydande roll. De bilar som i dag rullar på våra vågar håller långsamt på att förgifta oss. om vi inte har dött i bilolyckor innan dess.

Jag tror inte någon här i kammaren kan stiga upp och säga att jag har fel. Ingen kan på allvar påstå att utvecklingen kommer att fortsätta som hittills, med en årlig ökning av biltäthefen, med en användning av bilen som en fritidsbil, som ett nöjesföremål, vid sidan av nyftokörningen. Bilen ger en stor frihet, ja visst. Men vad kostar den friheten? Vad kostar den i form av miljöförstöring genoin bullret och avgaserna? Vad kostar den i form av kommande framtida råvarubrist? Och vad kostar den i form av en allt dyrare oljeimport? Jag måste säga att jag känner stor sympati för det i motion 1358 framförda  kravet,  att  riksdagen  hos  regeringen  anhåller om  närmare

165

Nr 149                    kartläggning av bilismens samhällskostnader, som ställts av Rolf Sellgren,

Onsdaeen den       Tyvärr är motionen avstyrkt av utskottet,

21 mai 1980              '" frihet det innebär för gemene man att obegränsat framföra sin bil

_____________ kominer snart att ha ett pris som blir för dyrbart för samhället att bära. Ju förr

Trafikpolitiken         ''' inser det, desto bättre för alla parter.

Det finns tendenser i utskottets skrivningar, och i inotioner från andra partier som behandlas i det här betänkandet, som lyder på att man åtminstone till en del inser detta. Men när det sedan gäller åtgärderna går det enligt min mening alldeles för långsamt. Man avstyrker t, ex, de krav vi ställer i vår motion - samma krav som också socialdemokraterna fört fram -om förbättrade statsbidrag för kollektivtrafiken i tätorterna. Då blir ju resultatet att nödvändiga och bra förbättringar ställs på framtiden, därför att kommunerna inte har råd aft genomföra dem.

Likaså går det långsamt med åtgärderna när det gäller den handikappanpassning av färdmedel och yttre trafikmiljöer som också låg i 1979 års trafikpolitiska beslut. För de handikappade är det i dag lika svårt att ta sig fram och utnyttja kollektiva transportmedel som någonsin tidigare.

Vi har i det sammanhanget föreslagit, i motion 1884, att en parlamentariskt sammansatt delegation skall ges i uppdrag att följa arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafik och yttre trafikmiljöer.

Utskottet avstyrker yrkandet med hänvisning fill att en nämnd tillsatts just i detta syfte. Denna nämnd har dock inte den sammansättning vi förordat utan fungerar väl snarare som något slags samråds- och informationsorgan gentemot de handikappades organisationer. Vi anser alltså aft det just i denna fråga är av vikt att de politiker som fattat beslut också följer upp dessa beslut.

Det kommer att bli stora förändringar i vissa avseenden, och det kommer att kosta pengar om man skall genomföra denna handikappanpassning och i handling leva upp fill de beslut man i ord varit'överens om. Då menar vi att det måste vara parlamentariker som följer detta arbete - parlamentariker som i riksdagen kan ta de ytterligare initiativ som kan behövas.

Herr talman! Jag har fattat mig ganska kort eftersom del trots allt -åtminstone i ord - råder ganska stor enighet om de trafikpolitiska aspekter vi tagit upp i vår motion 173 om bilismens framtid, Aft det sedan när det gäller de näringspolitiska aspekterna och bilindustrins framtidsinriktning inte råder samma enighet måste jag beklaga, men den frågan behandlas ju inte i dag.

Vidare är det väl snarast så att man inte från regeringshåll tar konsekvenserna av alla de flna skrivningar som finns beträffande åtgärderna. Så länge det förhållandet råder kommer vi förstås att fortsätta atl motionsvägen driva de här frågorna.

Jag vill sluta med att yrka bifall till de vpk-motioner som behandlas i detta betänkande.

166

KURT HUGOSSON (s) replik:                                                           Nr 149

Herr falman! Jag har lyssnat med stort intresse på Marie-Ann Johanssons    Onsdagen den inlägg här.  Men jag måste få ställa en friiga. Jag är nämligen mycket     21 maj 1980

konfunderad. Vad har det för trafiksäkerhetspolitisk betydelse om man    ____

förstatligar svensk bilindustri? Vilka förändringar blir det på trafikpolitikens     TrafikpoUUken område om man förstatligar bilindustrin?

Det är ju trafikpolitik, herr talman, som vi diskuterar och inte socialisering av enskilda branscher inom näringslivet. Det skulle vara intressant om Mari-Ann Johansson kunde ge eft svar. Blir trafiksäkerheten bättre ifall vi förstatligar Volvo? Får vi en bättre trafikpolitik i det här landet ifall det är statsproducerade bilar?

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) replik:

Herr falman! Jag berörde mycket kort de näringspolitiska aspekterna av vår mofion. Nu får jag frågor om dem, så jag får väl uppehålla mig litet mer vid detta.

Vi menar i vår motion att det har betydelse för trafikpolitiken hur näringspolitiken utformas, och jag tror att Kurt Hugosson håller med mig om det. Den trafikpolifik vi utformar får betydelse för sysselsättningen, Om Kurt Hugosson läser vår motion kommer han också aft kunna se hur vi har tagit fram det samband som finns.

Sedan menar jag att just trafiksäkerheten kanske inte blir bättre, men det finns ju bättre förutsättningar att t. ex, från samhällets sida styra forskningen inom bilindustrin om den är samhällsägd.

Jag tycker att vi kan vara överens om att det finns ett samband mellan näringspolitik och trafikpolitik här. Tyvärr har vi, som jag sade, inte fått en gemensam debatt kring detta, I kväll diskuterar vi de trafikpolitiska frågorna, och jag försökte också i mitt anförande att uppehålla mig främst vid dem,

KURT HUGOSSON (s) replik;

Herr falman! Jag vill bara konstatera att jag inte fått något svar på min fråga om vilken betydelse det har ur trafiksäkerhetssynpunkt eller ur trafikpolitisk synvinkel om man gör förändringar i ägarförhållandena inom svensk bilindustri. Jag vill bara ha detta konstaterat, för jag tycker aft det är felakfigt att ta upp en sådan typ av debatt när vi diskuterar trafikpolitik,

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag gav ju, Kurt Hugosson, ett exempel på hur samhället kan styra forskningen inom bilindustrin, om denna är samhällsägd. Detta är ett exempel på att det faktiskt kan ha en viss betydelse. Det har kanske inte någon större betydelse, men vi har irite heller påstått i vår motion aft förstatligandet av bilindustrin skulle ha stor betydelse för just trafiksäkerheten. Vi gör helt andra kopplingar.

167

Nr 149                       CURT BOSTRÖM (s);

Onsdaeen den          Herr talman! I januari motionerade jag och några riksdagskolleger om aft

21 mai 1980           "an borde se över virkestransportfrågan. Vi menade att det här utan tvivel

_____________    finns en hel del att undersöka när det gäller såväl företagsekonomiska som

Trafikpolitiken        samhällsekonomiska problem. Vi beaktade särskilt flottningen. I dagens läge

ärdet faktiskt så, att fyra älvar i det här landet fortfarande har floftning. Man har emellertid talat om att lägga ned flottningen i vissa av dem. Samtidigt pekade vi på havsbogseringen som en metod när det gäller rundvirkestrans-port.

Utskottet har i betänkandet framhållit att riksdagen redan har fattat beslut och att det pågår utredningar om flottningen. Man har gett länsstyrelserna i Norrbottens län, Västerbottens län och Väsfernorrlands län i uppdrag att svara för utredningarna. Detta var en av anledningarna till att vi väckte den här motionen. Under hand hade vi fått besked om ett visst resultat när det gällde utredningarna beträffande Västerbottens län och Umeälven samt Västernorrlands län och Ångermanälven. Utredningarna visade på olika resultat, trots att det i detta fall var fråga om exakt samma förutsättningar. Det här är således vattenreglerade älvar, och systemet för flottningen hade samma förutsättningar i utredningshänseende.

Nu har man inte klarat av de här utredningarna. De tycks finnas på kommunikationsdepartementet, och man håller tydligen på med aft sammanställa det hela. Förseningen är i och för sig beklaglig, eftersom allt skulle ha varit klart redan i dag. Ställningstagandet skulle alltså ha varit klart, fy skall man bestämma sig för en fortsättning av flottningen måste man bestämma sig redan våren 1980, ifall det skall kunna bli någon floftning 1981. Motionärerna kan emellertid acceptera aft man bör avvakta resultaten av de utredningar som redan har beslutats.

Vi är också nöjda med utskoftets skri vning att utskottet utgår från att man i avvaktan på utredningsresultaten inte skall fatta beslut om några nedläggningar, liksom också att resultaten bör redovisas för riksdagen. Jag begärde ordet därför att man när det gäller Umeälven har ett preliminärt avtal, som innebär att flottningen skall upphöra. Men jag utgår ifrån aft de berörda parterna - i detta fall flottningsintressenterna när det gäller Umeälven -uppmärksammas på att riksdagens utskoftsförslag innebär att flottningen inte bör läggas ned, förrän utredningsresultaten har redovisats och riksdagen har fått chansen att ta ställning.

ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! En av följderna av det stora och betydelsefulla trafikpolitiska beslut som riksdagen fattade i fjol är att vi i dag inte behöver ha en mer omfattande trafikpolitisk debatt. Jag har därför möjlighet att med tillbakablick på det relafivt koncentrerade betänkande om trafikpolitiken som riksdagens trafikutskott har avgett i år fatta mig kort.

Jag vill börja med synpunkter på de motioner som finns från vänsterpartiet

kommunisterna. Jag konstaterar i detta sammanhang att en hel del av de

168                        synpunkter som där framförts inte delas av riksdagens övriga partier. Men

det skiljer rent ideologiskt och principiellt i tillämpningen. Vi är emot tvång och styrning och anser att den trafikpolitiska målsättning som riksdagen i så stor enighet tog i fjol fortfarande måste gälla. Man talar från vpk;s sida ganska mycket om bilismens avigsidor och nämner nästan inte alls, eller i varje fall mycket flyktigt, alla de fördelar som bilismen har fört med sig för samhället, inte bara ekonomiskt utan också socialt och på mänga andra sätt. Jag anser att vi skall fortsätta på den av riksdagen i fjol inslagna vägen.

När det gäller flottningen, som Curt Boström talade om, konstaterar jag att man i Västerbotten är klar, enligt tidningsuppgifter, att lägga ned flottningen därför att det visat sig samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt mer lönsamt att transportera timret landvägen. I övrigt måste vi avvakta utredningen. Det fanns ju, Curt Boström, i fjol en mofion som riksdagen tog ställning fill, och det i mycket posifiv anda. Jag biträder gärna de ord som Curt Boström slutade sitt anförande med. Jag är övertygad om att vi, när utredningen ligger klar, kan komma fram fill eft ställningstagande som vi kan omfatta från båda håll.

Jag skall också i all korthet beröra Kurt Hugossons anförande när det gällde att deklarera bakgrunden till de båda socialdemokratiska reservationerna. Jag tycker aft utskottets majorifefsskrivning därvidlag i väsentliga sammanhang har gett uttryck för synpunkter som är likalydande med dem som socialdemokraterna framför i sin reservation 1 angående energihushållning. Vi har skrivit flera sidor om det och beskrivit det arbete som pågår i den riktning som de socialdemokratiska motionärerna vill gå. Jag tycker faktiskt, Kurt Hugosson, att reservafionen i sak är onödig. Jag förmodar aft den tjänar andra syften än de rent sakliga.

Reservationen 2 gäller förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort. Där pågår fakfiskt ett omfattande arbete. Det kan inte förnekas atl vi alla, vilket framgår av det trafikpolitiska beslutet i fjol, är intresserade av att gynna kollektivtrafiken och låta den expandera, men det pågår en mängd utredningar, både om detaljer och om mer omfattande frågor, som vi måste avvakta. Samhället kan infe satsa pengar utan aft först ha noggrant undersökt vilken som är den mest effektiva formen. Vi har kollekfivtrafikutredningen för Stockholmsregionen och många andra utredningar. Vi har t. ex. utredningen om statsbidragssystemet för kommunal väghållning osv. Vi måste avvakta dem, Kurt Hugosson.

Jag tror att vi alla i stora drag och också i många detaljer är helt överens. Jag förutsätter att regeringen, när utredningarna i vederbörlig ordning, såsom är brukligt inom svenskt parlamentariskt liv och styrelseskick, är klara, kommer aft lägga fram förslag som alla kan godta och godkänna.

Jag slutar, herr talman, med aft nu yrka bifall fill trafikutskottets hemställan på alla punkter i betänkande 18.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

TrafikpoUUken

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall ta upp de invändningar som Rolf Clarkson framförde. Han gjorde först gällande att en hel del av synpunkterna på defta område är gemensamma, och jag sade också i mitt inlägg att vi är överens om

169

Nr 149                   många av de synpunkter, värderingar och analyser som förekommer i den

Onsdagen den      trafikpolitiska propositionen.

21 mai 1980             Rolf Clarkson sade vidare att de borgerliga är emot tvång och styrning. Vi

_____________  får i det sammanhanget komma ihåg aft det inte går att helt släppa alla

TrafikpoUUken       restriktioner. Vi har ju erfarenhet av vad följderna härav kan bli, och vi har

lärt oss av 1963 års trafikpolitiska beslut att vi måste ha en viss styrning och en del restriktioner.

Det har aldrig från vpk:s sida sagts att bilismen bara har avigsidor. Vi har i vår rnotion på flera ställen sagt att bilismen också har positiva sidor, särskilt i glesbygden och för vissa grupper av trafikanter, t. ex. handikappade. Vi menar att bilismen i sådana sammanhang har varit till välsignelse. Men vi har också pekat på de stora avigsidor som bilismen har när den uppträder i massomfattning, t. ex. i storstäderna.

Jag vill också med tanke på det som Rolf Clarkson sade om tvång understryka aft vårt förslag om en taxepolitik med linjetariff, ägnad att göra det attraktivt att nyttja samlösning av transporter lastbil-järnväg, innebär att man använder ett taxepolitiskt medel för aft attrahera trafikanterna med förmånliga villkor, om de använder ett visst transportslag. Då är det inte fråga om tvång, utan i stället om att hålla fram en morot för trafikanterna. Det är en annan av oss rekommenderad metod för att åstadkomma en bättre struktur på trafiken.

MARIE-ANN JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Ett mycket kort inlägg. Rolf Clarkson menade att vi bara far fram bilismens avigsidor. Jag vill då citera ur vår mofion 173 om bilismens framtid, där vi bl. a. säger:

"Personbilen kommer även framdeles att spela en roll i det svenska transportnätet. Den är oersättlig som transportmedel i glesbygden och för att nå ensligt belägna fritidsområden etc. Däremot måste förstås ägandet av personbilen inte nödvändigtvis vara privat och den ohämmade privatbilismen, som den ser. ut i dag, stoppas." I det avseendet ställer vi olika krav.

När det gäller tvång och styrning tror jag att del bifall till våra krav på exempelvis en avsevärt förbättrad och utbyggd kollektivtrafik kan leda bort från det tvång och den styrning som vi annars måste tillgripa när vi så småningom ändå måste stoppa bilismen i t. ex. storstäderna av, som jag tidigare framhållit, råvaru- och miljöskäl. Vår avsikt är alltså att finna andra trafikmedel och göra dem attraktiva för människor samt aft använda bilen där den har den bästa funktionen.

KURT HUGOSSQN (s):

Herr talman! Utskottets talesman Rolf Clarkson vill göra gällande att de
socialdemokratiska reservationerna som är fogade vid betänkandet skulle
vara onödiga och aft de egentligen inte skulle tjäna något annat syfte än att
vara led i en av oss önskad ökad satsning på energihushållningen på
transportområdet eller att få förbättrade statsbidrag för kollekfivtrafiken i
170                        tätort. Det är ju inte så, herr Clarkson.

Som jag sade i mitt inledningsanförande ärdet mycket bra atf en i stort sett     Nr 149
enhällig riksdag ställt sig bakom de nya principerna för trafikpolitiken förra     Onsdagen den
våren. Men det räcker inte med principer- man måste också se till att dessa     21 maj 1980
omsätts i praktisk politik.                                                              

---

Jag påvisade atf vi var överens om atf öka satsningen på trafiksäkerheten - . TrafikpoUUken men det har blivit försämrade resurser för den genom de beslut som träffats. Vi har uttalat oss för en högre ambitionsnivå för vägpolitiken - men det har fattats beslut om en lägre ambitionsnivå. Vi sade aft vi måste ha ökade satsningar när det gäller SJ:s investeringar. Inte heller på den punkten har den borgerliga majoriteten velat vara med, I fråga om kollektivtrafiken har man från den borgerliga majoritetens sida hela tiden varit emot de förslag som vi har fört fram.

Detsamma gäller de frågor som behandlas i detta betänkande om energihushållningen. För ett par månader sedan kunde vi i folkomröstningskampanjen konstatera att det var total enighet från samtliga partiers sida om atf det gällde att hushålla med vår energi. Men när vi nu försöker gå från ord till handling, så har vi inget stöd.

Riksdagen fattade förra våren beslut om aft vi skulle få eft särskilt utvecklingsbolag på kollekfivtrafikområdet. Vi var överens om att vi skulle satsa på synfefbränsle och atf vi skulle få till stånd en metanolfillverkning. På ingen av dessa punkter har regeringen eller den borgerliga majoriteten visat något intresse.

Samma sak gäller i fråga om de förbättrade statsbidragen till kollektivtrafiken i tätort.

Herr talman! Det är infe så atf de här båda reservafionerna har fogats fill betänkandet i något annat syfte, vilket herr Clarkson försökte göra gällande, än atf vi i praktiskt handlande vill fullfölja den trafikpolitik som vi i stort sett var överens om här i kammaren för eft år sedan.

ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! Några avslutande ord till vpk-arna. Det är klart att man erkänner att bilismen har stor betydelse, men man ger inte bilismen det erkännande som den faktiskt är värd. Jag kan bara hänvisa vpk-arna till att man i deras lyckoland Sovjetunionen, efter den omfattande kollekfivsats-ningen under de gångna decennierna, nu satsar i mycket stor omfattning på bilismen. Det är europeiska biltillverkare som nu får insteg på marknaden.

När det gäller Kurt Hugosson och de båda socialdemokratiska reservatio
nerna måste jag säga att vi befinner oss i en ekonomisk situation som gör aft vi
måste prioritera mycket noga. Det är därför inte konstigt att satsningen på
kollektivtrafiken måste ske efter noggrant övervägande. Men det sker en
satsning av betydande mått. För ett par veckor sedan hade vi här i kammaren
en debatt om anslagen fill statens järnvägar. Det har satsats inte mindre än
drygt 1,3 miljarder kronor på ny materiel på det utpräglade kollektivtrafik
medel som järnvägarna utgör. Vi satsar inom SJ även på godstransporterna.
Vi satsar på enhetslast- och blocktåg.                                                                1

Nr 149                       Vi satsar även på andra energibesparande åtgärder, t. ex. på elbilsförsök

Onsdagen den       '° televerket. Så sent som i dag har trafikforskningsdelegationen anslagit

21 maj 1980           medel för projekt när det gäller samåkning. Man har beviljat medel för

_____________    anropssfyrd busstrafik i Södertörn och för flera andra samåkningprojekt i

Trafikpolitiken         övriga delar av landet. Visst görs det väldigt mycket.

När det gäller kustsjöfarfen har det aviserats en utredning som skall ta hand om problemen på detta område.

Man kan, Kurt Hugosson, inte bara tala om att spara energi, utan man måste se det hela i totala system, i tid, i fråga om samhällsekonomiska vinster osv. Det är ett alldeles för snävt synsätt som Kurt Hugosson anlägger när han resonerar på det här viset.

Jag kan ge fler exempel. När det gäller metanol och satsningen på syntetiska bränslen, sorn Kurt Hugosson sä ivrigt talar om, finns det i proposition nr 170 om energiförsörjningen, söm nu ligger färdig, avsnitt om metanol. Frågan är vilken råvara vi skall satsa på. Skall det vara träflis eller torv? Skall vi ha svenska särlösningar? Skall vi gå utanför hela det västerländska fraflksystemet? Det här måste utredas. Det går inte att lättvindigt kasta ut hundratals miljoner på försök i den ena eller andra riktningen. Vi måste tänka oss för. Jag tror att Kurt Hugosson och socialdemokraterna i övrigt delar den ansvarskänslan. Läs förresten trafikutskottets betänkande nr 9 frän i år. s. 11 och 12! Då får man en viss uppfattning om vad vi redan talat om när det gäller kollektivtrafiksatsning.

Det finns utomordentligt mycket att göra, och vi är alla överens om att satsa just på kollektivtrafiken. Men det hindrar inte aft vi måste göra det under de former som jag nyss berört - under ansvar för de ekonomiska resurser som landet har. Ingenfing av det som Kurt Hugosson har nämnt och som står i de socialdemokratiska reservationerna anvisar en snabbare väg än den som regeringen föreslår.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! I varje debatt som vi från oppositionens sida försöker föra med regeringens företrädare fär vi höra att vi har en så besvärlig ekonomisk situation. Och förvisso har den borgerliga regeringen försatt vårt land i en besvärlig ekonomisk situation. Men jag tycker, herr talman, aft det är det absolut sämsta argument som man kan ta till när det gäller att angripa energihushållningen på transportområdet.

Som jag sade i mitt anförande -och som framgår av vår reservafion - svarar
transportsektorn för ungefär en femtedel av vår energikonsumtion. Den
alldeles övervägande delen av denna energikonsumtion utgörs av olja. Och
om det är något som är ekonomiskt för landet i det här läget, så är det aft
kunna begränsa vår oljekonsumtion. Det förbättrar både bytesbalansen och
handelsbalansen och innebär, såväl kortsiktigt som långsiktigt, ur ekonomisk
synpunkt en förbättring för landet. Hänvisa alltså icke, Rolf Clarkson, fill
den ekonomiska situationen när ni inte vill vara med på en ökad satsning för
172                         att minska energikonsumtionen för bilismen och på trafikområdet!

ROLF CLARKSON (m);                                                                    Nr 149

Herr talman! Jag måste ha uttryckt mig så atf det blivit begränsad    Onsdagen den

fattningsmöjlighet för åhörarna, när Kurt Hugosson så kan missuppfatta vad            21 maj 1980

jag sade. Det är ju inte fråga om att inte satsa, del är fråga om att satsa efter____            

noggrann utredning av vad man lämpligen skall satsa. Vi är överens om aft    Trafikpolitiken satsa, men vi måste vara överens-efter utredning-om hur vi skall satsa. Jag anser atf Kurt Hugosson bör instämma i detta.

I finansutskottet försöker vi från utskottsmajoritetens sida ständigt att i dessa frågor, där vi i stort seft har en gemensam syn, gå minoriteten till mötes och i betänkandet skriva på ett sätt sorn borde kunna accepteras även av socialdemokraterna. Likväl konstaterar vi atf man avger den ena reservationen efter den andra som inte på något väsentligt sätt avviker från majoritetsskrivningen. Jag ber om överseende, herr falman, men jag måste säga att det gör att diskussioner av denna sort i kammaren blir skäligen överflödiga och uppenbarligen utgör - när man tänker på att avsikten med dessa motioner är att spara energi - exempel på avsevärt slöseri med energin här i kammaren.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herrtalman! Rolf Clarkson hyllar bilismen, men herr Clarkson måste väl ändå erkänna att det inte är för ro skull som människor i storsfäderna nu kämpar för att befria de centrala delarna av städerna från bilismen. Det år alldeles tydligt att bilen som enskild företeelse kan accepteras. Men i massomfatfning skapar den sanitära olägenheter och stora problem för samhället, och det måste vi göra någonfing åt.

När det gäller SJ har vi ju talat om problemen tidigare. Man har prutat ned på SJ;s äskanden, och SJ brottas nu med väldiga problem för atf kunna åta sig de trafikuppgifter som vi önskar att SJ skall fullgöra. Det saknas dragkraft och rullande materiel, och det saknas personal som är kunnig på området. Man kan inte bara lägga uppgifter pä SJ och förvänta sig att SJ skall klara dem. t. ex. när det gäller tung trafik.

Det är överraskande atf höra atf Rolf Clarkson finner någonting positivt i Sovjetunionen - det är alltså dess satsning på bilar. Vi för vår del tar ställning utifrån förhållandena i Sverige.

ROLF CLARKSON (m):

Herr talman! Jag vill bara helt kort reagera mot att man försöker karakterisera SJ i Sverige som eft materiellt sett underklassigt företag. Tvärtom är SJ ett av de tekniskt mest avancerade och välutrustade järnvägsföretagen i världen. Det kunde vara bättre - dock infe mycket - det medger jag, rnen det är inte så illa ställt som man från vpk försöker framställa det.

SVEN HENRICSSON (vpk);

Herr talman! Jag har daglig kontakt med kolleger som är verksamma på loken, på växlingsvallarna och i magasinen. Om Rolf Clarkson vill kan jag

173

Nr 149                   dokumentera aft järnvägstrafiken dras med stora brister. Det var inte roligt

Onsdagen den      att se vilka prutningar som gjordes i SJ:s äskanden i år. Trafikpolitiska

21 maj 1980         utredningen sade atf man nu verkligen skulle satsa på järnvägen som eft

---

  alternafiv, och det har skapat stor förbittring att de tankarna inte har omsatts

Trafikpolitiken       ' handling.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 173 av Lars Werner rn. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Marie-Ann Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemsfällan i betänkande

18 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 173 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Marie-Ann Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305 Nej -    16

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemsfällan, dels motion 193 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

18 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 193 av Lars Werner m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej -    16 174

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 430 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara rned övervägande ja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller traflkutskoftets hemställan i betänkande

18 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 430 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 306 Nej -   16

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 547 av Lars Werner ni. fl., och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

18 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 547 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 306 Nej -    16

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Bertil Zachrisson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Hugosson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Trafikpolitiken

175

Nr 149                   Den som vill att kaminaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

Onsdagen den       mom. 7 röstar ja,

21 milj 1980           "n  'i '" '■°s'ar nej.

---

_ Vinner nej har kainmaren bifallit reservation 1 av Berfil Zachrisson m. fl.

Trafikpolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Kurt Hugosson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 160

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall fill dels utskoftets hemställan, dels reservation 2 av Bertil Zachrisson rn. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Kurt Hugosson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposifion:

Den som vill att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkande

18 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2 av Bertil Zachrisson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Kurt Hugosson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 160

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels motion 1884 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Marie-Ann Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kainmaren bifaller trafikutskottets hemsfällan i betänkande

18 mom. 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1884 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
176                         ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Marie-Ann Johansson begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst- Nr  149

ning gav följande resultat:                                                            Onsdagen den

■la - -306                                                                                      21 maj 1980

Nej -    16                                                                                                            

Mom. 12-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

§ 4 Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen ni. m.

Föredrogs trafikutskottefs betänkande 1979/80:25 ined anledning av mofioner rörande vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m, m,

I detta betänkande behandlades motionerna

1979/80:167 av Sfig Alftin (s),

1979/80:209 av Elisabeth Fleetwood (m),

1979/80:300 av Ove Karlsson m, fl, (s), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde återinförande av bestämmelser i ferrängtrafikkungörel-sen om atf backanordning på terrängskoter skulle finnas,

1979/80:431 av Jan-Eric Virgin (m),

1979/80:537 av Blenda Littmarck (m),

1979/80:916 av Maj Pehrsson och Stina Andersson (båda c),

1979/80:1334 av Pär Granstedt (c),

1979/80:1355 av Lennart Pettersson (s),

1979/80:1356 av Sixten Pettersson (m),

1979/80:1540 av Olof Palme m, fl, (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkande 4) hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i mofionen om hastighetsbegränsning,

1979/80:1741 av Eric Rejdnell och Margot Håkansson (båda fp) samt

1979/80:1748 av Allan Åkeriind (m).

Utskottet hemställde

1,  att riksdagen lämnade utan åtgärd motion 1979/80:1540 yrkande 4 om hasfighetsbegränsning fill 90 km i timmen,

2,  att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1748 om utformningen av de generella hastighetsbegränsningarna,

3,   aft riksdagen skulle avslå mofion  1979/80:916 om skyldighet för gångtrafikant att i mörker bära reflexanordning eller lykta,

4,   atf riksdagen skulle avslå motion  1979/80:537 om upphävande av skyldigheten att låsa motorfordon,

5,   atf riksdagen skulle

a,    avslå motion 1979/80:1334 om enhetliga lås på bilbälten,

b, avslå motion 1979/80:1355 om obligatorisk användning av bilbälte för
passagerare i baksäte,

c,    avslå motion 1979/80:1741 om bilbälten,

12 Riksdagens protokoll 1979/80:148-149

111

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980    '

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

6,   atf riksdagen skulle

a,    avslå motion 1979/80:167 om fortbildning i trafikkunskap, m, m,,

b,    avslå motion 1979/80:431 om körkortsutbildningen,

7,      att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:209 om temperaturvarning för
vägtrafikanter,

8,  att  riksdagen   skulle  avslå  motion   1979/80:300  om   backväxel   på
snöskoter,

9, atf riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1356 om ökad säkerhet vid
transport av miljö- och hälsofarligt gods.

Följande två reservationer hade avgivits av Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Olle Östrand. Ove Karlsson och Rune Johansson (alla s):

/, beträffande hastighetsbegränsning tdl 90 km i timmen, vari reservanterna ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:1540 yrkande 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om hastighetsbegränsning till 90 km i timmen,

2, beträffande backväxel på snöskoter, vari reservanterna ansett aft utskottet under 8 bort hemsfälla

att riksdagen med bifall fill motion 1979/80:300 hos regeringen begärde återinförande av bestämmelsen i terrängtrafikkungörelsen om att backanordning på terrängskoter skulle finnas.

178

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! I trafikutskottets betänkande nr 25 med anledning av motioner rörande vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m, m,, sorn kammaren nu skall behandla, har vi frän socialdemokratiskt håll funnit anledning atf reservera oss på två punkter. Den ena reservationen gäller hastighetsbegränsning till 90 km/tim, och den andra har att göra med backväxel på snöskoter.

Vi har från socialdemokratiskt håll, av skäl som jag skall återkomma till, funnit det mycket angeläget att trafiksäkerhetsverket nu får i uppdrag att i ökad utsträckning införa hastighetsbegränsning fill 90 km/tim.

Det är i dag inte för någon obekant att bränslepriserna har stigit i rask takt under de senaste åren och med all sannolikhet kommer att fortsätta att stiga i lika rask takt inom överskådlig tid. Därför är det angeläget att man med olika åtgärder försöker begränsa bränsleförbrukningen. Bränsleförbrukningen stiger ju med ökad hastighet, och därför kan den enskilde bilägaren göra relativt stora bränslebesparingar genom att sänka hastigheten vid landsvägs-körning.

Den särskilda hastighetsbegränsningen som infördes sommaren 1979, dä högsta tillåtna hastighet sänktes från 110 till 90 km/tim, gav också mycket goda resultat.

Energisparkornmittén har redovisat att man i stället för en beräknad ökning på mellan 3 och 4 % fick en minskning av bränsleförbrukningen med 2,6 %, Detta innebär en besparing som motsvarar 1 - 2 % utav årsförbrukningen.

Den tillfälliga hastighetsbegränsningen medförde emellertid också att antalet omkomna minskade med inte mindre än 40 % på de aktuella vägsträckorna. Detta bekräftar ett mycket självklart faktum, nämligen aft lägre fart också medför minskad olycksrisk. Men dessa uppgifter visar också att man spar liv, minskar antalet skadade och spar bensin genom sänkt hastighet.

När sedan den särskilda hastighetsbegränsningen upphörde den 16 oktober 1979, så höjde man hastigheten fill 110 km/tim på inte mindre än 75 % av de aktuella vägsträckorna. De positiva erfarenheter man hade uppnått med detta försök borde enligt vår uppfattning ha föranlett en mindre omfattande återgång till den högre hasfighetsgränsen på 110 km/tim. Detta anser vi vara särskilt befogat när det gäller vägsträckor i anslutning till storstadsregionerna. Det är mot den bakgrunden vi nu föreslår i vår reservation att trafiksäkerhefsverket ges i uppdrag att i ökad utsträckning införa hastighetsbegränsning till 90 km/tim och då främst i anslutning till storstadsregionerna.

Försöket med en sänkning av den högsta tillåtna hastigheten har alltså klart bevisat att hastigheterna och körsättet har mycket stor betydelse ur frafiksäkerhetssynpunkt. Sambandet mellan höga hastigheter och trafikolyckornas svårighetsgrad är också helt klart.

Hade inte riksdagen för kort tid sedan avslagit en begäran från vårt håll, att trafiksäkerhetsverket skulle få ytterligare 2 miljoner i förhöjt anslag för ökad informationsverksamhet, så skulle TSV i dag haft helt andra resurser för atf gå ut med en intensiv information om hastighetens betydelse för säkerheten i trafiken och dess samband med energibesparing och renare luft.

Mot den bakgrunden, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! I slutet på förra året fanns det 62 000 snöskotrar i vårt land. Antalet har alltså fördubblats på fyra år. Samtidigt har importen av snöskotrar ökat lavinartat de senaste åren - från ca 3 000 år 1975 till närmare 8 000 år 1979. Denna snabba ökning beror i huvudsak på att det i dag inte finns några som helst restriktioner, varken när det gäller kravet pä backväxel eller hastigheten på snöskotrar. Samtidigt har snöskotrarna mer och mer övergått från att vara en nyttosak till att bli en ren leksak. Defta har vi många exempel på i dag, kanske framför allt i fjälltrakterna, men också i de fritidsområden som finns runt om i vårt land.

Det är framför allt skotrar som tillåter mycket höga hasfighefer som importeras. Det finns i dag snöskotrar som klarar hasfighefer på upp till 170 km/tim. Medan vi har högt ställda krav ur trafiksäkerhetssynpunkt på all annan trafik, så ställer vi inga som helst krav på skoterfrafiken.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt är givetvis defta förhållande helt otillfredsställande. Under de senaste sex åren har 22 dödsolyckor inträffat med skotrar. I 19 av dessa fall var föraren alkoholpåverkad. Under förra säsongen tog man

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafik-kungörelsen m. in.

179

Nr 149

Onsdagen den ,21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

hand om 117 skadade i skoterolyckor enbart på Östersunds sjukhus, I takt med ökningen av antalet skotrar blir alltså olyckorna allt vanligare. Sambandet mellan alkohol och olyckor är också klart bevisat.

Att tillåta en sådan ohämmad utveckling av skofertrafiken. utan de mest elementära krav, vare sig ur arbefarskyddssynpunkt eller frafiksäkerhetssynpunkt, kan vi från socialdemokratiskt häll infe längre tolerera. Många olyckstillbud har inträffat, där utgången skulle ha kunnat bli myckel allvarligare om inte backningsanordning funnits. Det är alltså mycket angeläget att kravet på backväxel åter förs in i terrängtrafikkungörelsen. Även andra slag av åtgärder, såsom införande av generell hastighetsbegränsning, för att komma till rätta med de problem i form av olycksfall, buller och andra miljöstörningar som förorsakas av att snöskotrar framförs i höga hasfighefer ar enligt vår mening mycket nödvändiga.

Det var mot den bakgrunden vi föreslog aft trafikutskottet skulle kräva att generell hastighetsbegränsning infördes på snöskotrar i Sverige, Tyvärr fick vi infe majoritet för det kravet. Den borgerliga majoriteten pratar mycket vackert om värdet av ökad trafiksäkerhet, men när det kommer så långt som fill krav på konkreta åtgärder vill rnan inte vara med längre.

Herr talman! Med defta vill jag yrka bifall också till reservation 2,

180

JAN-ERIC VIRGIN (m);

Herrtalnian! I min motion 431 om körkortsutbildningen föreslår jag att vid prov för erhållande av körkort skall ingå frågor betriiffande uppträdande och åtgärder i samband med vilfolyckor i trafiken. Ett stort antal sådana olyckor inträffar varje år i vårt viltrika land. De svåraste olyckorna med vilt sker helt naturligt där stora djur såsom älg, ren, rådjur och hjort är inblandade.

Enligt vägverkets statistik skedde år 1977 på allmänna vägar 6 354 viltolyckor, varav 357 stycken medförde personskada eller dödlig utgång. År 1978 hade antalet sådana olyckor ökat till 8 009, varav 465 med personskada eller dödlig utgång, I ungefär hälften av dessa fall var det älg som förorsakade olyckorna. Detta visar vilken stor ökning av denna typ av olyckor som sker. Vi vet alla att myndigheterna genom uppsättande av viltsfängsel vid vissa vägar och genom ökad jakflicenstilldelning på framför allt älg söker nedbringa olycksfrekvensen.

Huvuddelen av landets körkortsinnehavare har på grund av ringa eller ingen kunskap svårt att bemästra situationen i samband med en viltolycka. Jag har själv såsom markägare fått uppleva mycket upprörda och vilsna bilförare, som kommit till mig för att få hjälp, I vissa fall har jag också kunnat konstatera atf påkört vilt ej avlivats och ej heller anmälts av förmodligen chockade förare. Lyckligtvis känner dock huvuddelen av bilförarna till jaktstadgans 24 §, där det står aft föraren snarast skall lata underrätta närmaste polismyndighet vid vilfolycka.

På grund av vad jag nu sagt borde det vara lämpligt med ett obligatoriskt moment i körkortsutbildningen, vilket syftar till att informera eleverna och ge dem färdigheter i aft bemästra situationer i samband med viltolyckor. Det bör ej vara svårt att genom länens jaktvårdskonsulenfers medverkan finna

instruktörer till en sådan utbildning bland t, ex, jaktvårdsföreningarnas kunniga jägare. Dessa skulle dessutom få möjlighet att informera om atf det i allmänhet finns tillgång till hundförare inom de lokala jaktområdena för aft spåra trafikskadat vilt.

En ytterligare åtgärd vore aft i samband med körkortsprovet den sökande fick testa sin reaktionsförmåga i en simulator, där en film med ett olyckstillbud med älg spelas upp. En sådan simulator finns f, n, hos bl, a, rikspolisstyrelsen.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än utskottets, eftersom man där i sitt svar finner angeläget att förarutbildningen fortlöpande ses över och ätt frågor som bl. a. berörts i min motion därvid beaktas. Vidare hänvisas till frafiksäkerhetsutredningen, som beräknas slutföra sitt arbete senare i år.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Alla olyckor är onödiga. De flesta olyckshändelser kan dessutom undvikas med en smula omtanke. Detta gäller i särskilt hög grad trafikolyckorna på våra vägar, ute i markerna och i andra trafiksammanhang. Utbildning, trafikregler och en effektiv tillsyn är viktiga förutsättningar för att hålla olyckstalen på så läg nivå som möjligt.

Men vad hjälper ett omfattande regelsystem, om den vikfigaste faktorn i sammanhanget - människan - brister i omdöme eller saknar respekt för nykterhetskravet vid hanterandet av ett fordon? Ständigt återkommande information, anpassad till alla åldrar, är därför lika nödvändig som något annat för att nå uppsatta mål för trafiksäkerheten.

Jag vill säga det här som en inledande kommentar fill den socialdemokratiska reservationen nr 1 vid trafikutskottets betänkande nr 25. Det gäller i viss mån även reservafion 2.

Utskottsmajoriteten har i sak inga invändningar mot syftet med socialdemokraternas motion 1979/80:1540. De tillfälliga hastighetsbegränsningarna sommaren 1979, som beslutades av folkpartiregeringen, hade till främsta syfte att minska energiförbrukningen på våra vägar. Någon avsikt atf inkräkta på trafiksäkerhetsverkets ansvar för trafiksäkerhetsfrågorna förelåg inte. Av det skälet var hastighetsbegränsningen kortvarig. Men åtgärden hade också en påfallande god effekt ur frafiksäkerhetssynpunkt.

Det är naturligtvis bra atf socialdemokraterna på det här sättet bekräftar det positiva i folkpartiregeringens beslut. Men vi tycker att de går väl långt i sina krav, då de i reservationen kräver att riksdagen skall direkt styra trafiksäkerhefsverket i hastighefsbegränsningsfrågor.

Utskottsmajoriteten understryker de positiva erfarenheterna av den särskilda hastighetsbegränsningen och delar motionärernas uppfattning att restriktivitet bör iakttas vid bestämmandet av hastighetsgränser över 90 km/tim. Men vi gör inte som reservanterna, som riktar krifik mot trafiksäkerhefsverket för att verket skulle ha tillåtit en alltför omfattande återgång fill 110 km/tim. Däremot förutsätter utskottet att trafiksäkerhefsverket fortlöpande följer utvecklingen och särskilt beaktar förändringar i olyckskvoten.

181

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

182

Därmed finner vi det inte nödvändigt att verket får något särskilt uppdrag, eftersom det är dess självklara skyldighet aft handha dessa frågor. Som anförs i betänkandet, pågår också en uppföljning av verkningarna av återgången fill den högre hastigheten. Vad därutöver gäller energisparätgär-der fattade ju riksdagen i fjol ett beslut som f. n. håller på att genomföras. Jag behöver därför inte kommentera den delen ytterligare.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag och avslag på reservation 1,

Utskottet har också, herr talman, bl, a, haft aft behandla mofion 1979/80:300, där de socialdemokratiska motionärerna yrkar att bestämmelsen om backningsanordning på terrängskoter skall återinföras. Tidigare förelåg en sådan bestämmelse för de fall skoterns vikt översteg 200 kg, men den upphävdes hösten 1979, Anledningen var atf bestämmelsen inte visat sig fylla någon uppgift för den typ av skotrar som den avsåg gälla, nämligen de som inte är byggda som arbetsskotrar.

Motionärerna synes helt enkelt ha missuppfattat hela situafionen, I motionen framhåller man behovet av backväxel på arbetsskotrar. Men motionärerna borde veta att arbetsskotrar som används i skogen är försedda med backväxel, och dessa skotrar har konstruerats för att kunna utföra ett arbete. Motionärerna slår alltså in öppna dörrar, eller kanske hellre: de bankar på fel dörr.

Under utskottsbehandlingen framkom - vilket också anförs i betänkandet - atf trafiksäkerhefsverket hade möjlighet atf medge dispens från kravet på backningsanordning och atf detta förekom mycket ofta. Förhållandet var nämligen det, atf Sverige var det enda land i världen som stålade med en sådan här bestämmelse. Trafiksäkerhetsverket har förklarat aft man inte kunnat finna någon anledning att kräva atf det skall finnas backväxel på snöskotrar som det här är frågan om, vare sig ur frafiksäkerhetssynpunkt eller av annan orsak. Olyckstalen är heller inte högre på grund av avsaknad av backväxel. Därför är påståendet om höga olycksfal för denna typ av skotrar minst sagt förvånande.

Ett bifall till motionskravet innebär alltså inget som helst bidrag till eft bättre arbetarskydd, som de socialdemokratiska reservanterna framhåller i reservation 2. Motionenssyfte torde vara ett annat. Det framgår också tydligt när reservanterna säger att en generell hastighetsbegränsning bör införas för atf komma till rätta med de risker ett ohämmat framförande av skotrar i höga hastigheter för med sig. Olle Östrand har bekräftat detta i sitt anförande här. I sak har inte motionen, vilket bör noteras, någon som helst anknytning fill hastighefsfrågorna. I detta avseende håller jag i viss mån med reservanterna. Men detta är inget motiv för atf återinföra kravet på backningsanordning på skotrarna.

Efter vad jag erfarit har under våren täta kontakter hållits mellan kommunikationsdepartementet, trafiksäkerhefsverket och representanter för skoterbranschen för att dra upp riktlinjer i syfte att på frivillig väg åstadkomma en sänkning av de höga hastigheterna. Enligt de uppgifter jag inhämtat har detta lett till att inför kommande säsonger har de typiska höghastighetsskotrarna strukits från importlistan. Jag är också medveten om

att såväl trafiksäkerhetsverket sorn naturvårdsverket, förutom kommunika-     Nr 149
fionsdepartementet, följer utvecklingen med Stor uppmärksamhet och är    Onsdagen den
beredda att införa nödvändiga restriktioner beträffande högsta hastighet för     21 maj 1980
snöskotrar om denna frivilliga överenskommelse inte ger önskat resultat.     

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

Herr talman! Därmed ber jag att få yrka bifall till utskottefs hemställan även på denna punkt och avslag på reservafion 2.

Beträffande Jan-Eric Virgins motion vill jag säga att det är en angelägen fråga som där tas upp. Trafiksäkerhefsfrågofna upptar i mycket hög grad intresset i dag, och utskottet gör en mycket ingående redovisning av genomförda och pågående utredningar i det här avseendet och säger att man förutsätter att de spörsmål motionären har tagit upp beaktas i den fortsatta handläggningen av trafiksäkerhetsfrågorna. Vi menar därför att någon särskild framställning från riksdagens sida inte är nödvändig med anledning av denna motion och andra motioner med samma inriktning.

Herr talman! Jag ber att i övrigt få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet nr 25.

OLLE ÖSTRAND (s) replik:

Herr talman! När det gäller den tillfälliga hastighetsbegränsningen vill jag påminna herr Sellgren om att trafiksäkerhetsverket i viss mån fick kritik för att det varit för restriktivt i det här avseendet. Det var regeringen som, delvis mot trafiksäkerhetsverkets vilja, gav verket i uppdrag aft upphäva hastighetsbegränsningen. Det finns därför ur säkerhetssynpunkt all anledning för riksdagen att göra ett uttalande till regeringen som innebär att trafiksäkerhefsverket får befogenheter att i större utsträckning införa hastighetsbegränsning fill 90 km i timmen.

Beträffande återinförandet av kravet på att backväxel pä snöskoter skall finnas hänvisar utskottet till den undersökning som gjorts vid regionsjukhuset i Umeä. Men den undersökningen är ju infe på något sätt heltäckande, och man kan inte med stöd av den hävda atf avsaknaden av backväxel infe har att göra med den ökande olycksfallsfrekvensen. Återinförandet av det här kravet kan ses som ett led i strävandena atf uppnå en ökad trafiksäkerhet.   .

Vad sedan gäller hastigheten i samband med snöskoterkörning vill jag säga aft ingen skall inbilla mig eller någon annan i den här kammaren att man kan åstadkomma någon sorts frivillig hastighetsbegränsning i det här fallet, när man inte har kunnat åstadkomma det i något annat sammanhang. I fråga om biltrafiken har vi sagt att farten skall anpassas till de särskilda förhållanden som råder vid varje enskilt tillfälle, och därför har vi infört hastighetsbegränsningar från 110 och ner till 90, 70 och 50 km i timmen. Men för snöskoterkörning finns det inget som helst krav i det här avseendet, utan här tillåter man fri fart. För biltrafiken kräver vi körkort, men när det gäller snöskotrarna har vi inga som helst krav på kompetensbevis. Praktiskt taget vem som helst i vilken ålder som helst kan sätta sig på en snöskoter och köra i 170 km i timmen. Därför, herr talman, finns det all.anledning för riksdagen att göra ett bestämt uttalande om att nu är tiden mogen att införa hastighetsbegränsning för körning med snöskotrar.

183

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. rn.

ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! Olle Östrand framhärdar i sin uppfattning atl trafiksäkerhetsverket behöver eft uppdrag för aft kunna bevaka frågorna om hasfighetsbegränsning. Men trafiksäkerhetsverket har detta uppdrag. Man behöver inte beordras på nyft, det skulle ge intryck av tjatig förälder eller av atf ordeV kommer från flera olika håll.

Jag skulle sedan vilja ställa några frågor till Olle Östrand när det gäller skotrarna, och jag är angelägen om att de frågorna besvaras. På vad sätt ökar trafiksäkerheten och minskar olycksfallen med införandet av en backväxel? Vilket samband finns mellan förekomsten av backväxel på en skoter och hastigheten? Det är ett reellt faktiskt samband där det har betydelse jag frågar efter. Vilket förhållande råder mellan åldrar och backväxel? Olle Östrand drar hela tiden fram hastighetsfrågorna och betonar behovet av backväxel. Men vad har hastigheten med backväxeln aft göra när det gäller åldern på dem som åker på skotrarna? Vet Olle Östrand vilka de främsta orsakerna fill olyckor med snöskotrar är i dag? Det är inte förekomst eller avsaknad av backväxel, 80-90 % av olyckorna beror på sprifpåverkade förare eller på atf man kört med dåligt omdöme. Jag håller med om, som jag sagt fidigare, att vi behöver begränsa hasfigheterna. Åtgärder har redan vidtagits inför kommande säsong när det gäller import av skotrar. Men återigen; Vilket samband finns det mellan backväxel, arbetarskydd, hastighet och ålder på dem som kör skotrarna? Svara på det, Olle Östrand! Ni har blandat ärter och fårskinn.

184

OLLE ÖSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag tror att det är Rolf Sellgren som blandat ihop litet av varje, åtminstone i den senaste repliken. Vem har sagt att man skall blanda ihop backväxeln med hasfigheten? Det har inte jag sagt. Vi skall införa backväxeln för att öka säkerheten och därmed minska olycksfallen. Sedan har vi krävt att hastighetsbegränsning skall införas, också det för aft minska olycksfallen.

Det finns en reklamfext i en broschyr för snöskotrar av årsmodell 80, som jag tycker i ett nötskal säger att nu är tiden inne att införa hastighetsbegränsning för snöskotrar. Därför är det atf beklaga, herr Sellgren, att ni från den borgerliga sidan inte vill vara med på vårt förslag aft utskottet skulle ta ett initiafiv i det här avseendet. Så här lyder reklamtexten: "SRX 440 är som ett kompakt, svart paket av råa hästkrafter.  Den kan förvandla en flera

kilometer lång sjö till en tjärn  Du kan axa så snabbt, atf det känns som

om du åkte ifrån din mage Köp en SRX och du vinner en mängd nya

upplevelser. Men blir samtidigt av med en. Den att bli efter,"

Herr talman! Den här broschyren är, tycker jag, ytterligare ett motiv för att införa backväxel och därmed öka säkerheten, för att införa hastighetsbegränsning och även därmed öka säkerheten och minska antalet olycksfall. Båda dessa saker i kombination kommer aft betyda många positiva saker för skotertrafiken i fortsättningen.

ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! Jag inser alltmer atf debatten mellan Olle Östrand och mig är ganska befängd, för när jag ställer frågor till Olle Östrand så talar han om någonting annat.

Vad är det motionen handlar om, Olle Östrand? Jo, det är införande av backväxel på skotrar under den förevändningen att man därmed minskar olycksfallen. Men vi har från utskottets sida anfört-och det har jag sagt här i dag - att det infe kan påvisas att just avsaknaden av backväxeln ökar antalet olycksfall.

Sedan; Var i motionen tar man upp frågan om en hasfighetsbegränsning? Olle Östrand och de övriga reservanterna tar in den frågan därför atf marken gungar under fötterna på dem i deras bevisföring, I det här sammanhanget kan jag påvisa att det gjorts överenskommelser med våra myndigheter -kommunikationsdepartementet, trafiksäkerhetsverket och naturvårdsverket - om en frivillig minskning av hasfigheterna och att man redan verkställt detta genom att för kommande säsong inte importera skotrar som medger de höga hastigheter som jag har talat om.

Herr Östrand! Tala om den fråga som vi diskuterar - om det finns några möjligheter att belägga påståendena på ett trovärdigt sätt!

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

Talmannen anmälde att Olle Östrand anhållit att fill protokollet få antecknat atf han inte ägde rätt till ytterligare replik,

ALLAN ÅKERLIND (m);

Herr talman! Jag har i motion 1979/80:1748 återkommit med ett yrkande som jag framställt till riksdagen under en lång rad år, nämligen att alla generella hastighetsbegränsningar som visar mer än 50 km/tim som högsta fillåtna hastighet skall omvandlas till rekommenderade hastigheter på vägar utanför tätorterna.

Utskottet har behandlat motionen ganska summariskt tidigare år och kanske något mer utföriigt i år, I betänkandena 1979/80:2 och 1978/79:10, som man hänvisar fill, har man sagt aft de olika frågor som rör hastighetsregleringen bör studeras vidare och att i ett sådant sammanhang även frågan om rekommenderade farter synes kunna prövas i en eller annan form inom ramen för gällande syslem. Man sade också aft syftet med den ifrågavarande mofionen därigenom huvudsakligen syntes vara tillgodosett. Och man gör ungefär samma bedömning i år, säger man.

Då vill jag ställa två konkreta frågor till alla de ledamöter av trafikutskottet som sitter i kammaren. Någon kan möjligen svara på dem. När skall den här prövningen av rekommenderade farter ske? Man har talat om den här prövningen redan i betänkande 1978/79:10 - det är över ett år sedan. När skall alltså den här prövningen börja? Och var skall den ske? De två frågorna skulle jag vilja ha ett klart svar på.

Jag kommer att återkomma med den här motionen till varje riksmöte så länge jag har möjlighet att vara här i kammaren och tills de har frågorna är något så när meningsfullt lösta - det kan jag försäkra utskottet.

185

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

Utskottet säger också att bilisterna genoin lämplig information bör "bibringas sådan förståelse för hastighetsgränserna alt de av dem upplevs som meningsfulla". Det är ett påstående som är helt orimligt.

Samtidigt säger utskottet atf man inte vill gå med på alt det förhållandet aft en majoritet av bilisterna överträder hastighetsbestämmelserna skulle motivera eft slopande av de generella hastighetsbegränsningarna. Man kör alltså huvudet i väggen och säger att även om hela svenska folket inte tycker som vi så tycker vi så här i alla fall. Det är helt orimligt.

När utskottet säger, aft man skall försöka få bilisterna att förstå hastighetsbegränsningarna är det ungefär som att säga till en som misshandlas - det är många människor som misshandlas fysiskt i vårt samhälle i dag -aft det är viktigt att de som misshandlas genom lämplig information bibringas sådan förståelse för misshandeln aft den av dem upplevs som meningsfull. Det är ungefär lika begåvat att skriva på det här sättet. Man är alltså inne pä fel väg. Inom olika samhällssektorer finns det starka tendenser att betrakta myndiga svenska medborgare som okunniga barn som inte begriper någonting själva. Fortsätter man på den vägen, skapar man naturligtvis så småningom de okunniga och icke tänkande individer sorn man kanske vill ha. Vi måste minska förmynderief även i fråga om trafiken. Det finns alldeles för litet frihet och alltför många förmyndare inom olika sektorer av vårt samhälle. Det finns alltför många tvingande regler. Vi måste ha större frihet även på trafikens område. Jag anser atf det är vettigt, om man kan komma fram till att dessa hastighetsregler utanför tätorterna är rekommenderade hastigheter som endast beivras vid överträdelse, om det händer någon olycka. Enligt min mening är defta eft vettigt förslag, och jag skall återkomma med det fills det har genomförts eller i varje fall så länge som jag har möjlighet atf återkomma. Trafikutskottet ställer sig bakom en prövning och därför vill jag fråga: När och var skall det prövas?

Under detta anförande  övertog tredje vice talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

186

ROLF CLARKSON (m) replik:

Herr talman! Allan Åkerlind sade alldeles rikfigt att han under en lång följd av år har uttalat sin skepsis när det gäller bestämmelserna om hastighetsbegränsning i Sverige, Själv kan jag bekänna aft jag har tillhört dem som med sympatier följt hans strävanden. Jag tycker nämligen själv att det är mycket viktigt atf vi trafikanter upplever hastighetsbestämmelserna som meningsfulla. Alltför snäva bestämmelser kan i och för sig föda lagbrott - överskridanden av hastighetsbestämmelserna m, m. Det råder emellertid inget tvivel om att under årens lopp stämningen i landet för en friare syn på hastighetsbestämmelserna har minskat. Energikrisen, strävandena inom alla folkgrupper att spara energi, har medverkat. Degånger man har haft extremt stränga hastighetsbestämmelser, sorn i fjol under oljekrisen, har det klart visat sig att man sparar många människoliv genom måttliga sänkningar av hastigheten. Detta har medfört en klar och tydlig omsvängning, såvitt jag

förstår inte bara inom utskottet utan också inom den allmänna opinionen i landet, Allan Åkeriinds i och för sig liberala syn i den här frågan får nog en allt mörkare framtid.

När det gäller frågan om när försök kommer att göras med rekommenderade hastigheter, kan jag svårligen ge något svar i kväll. För ett par år sedan hade trafiksäkerhetsverket faktiskt en utfästelse att göra prov inom ramen för sin mångåriga försöksverksamhet. Men nu har man ju kommit fram till ett slutgiltigt ställningstagande. Man hävdar alltså aft vi måste acceptera att leva med relativt stränga hastighetsbestämmelser. Når jag säger relativt stränga hastighetsbesfämmelser syftar jag på t, ex, 110 km-gränsen beträffande våra motorvägar, som ju är byggda för en normalhastighet på 130 km/tim och som inte är särskilt starkt trafikerade. Här tror jag till exempel atf den allmänna opinionen är emot hastighefsbesfämmelsen, men det är ju bara smärre sträckor i landet som är berörda just pä det sättet,

F, ö, vill jag säga å utskottefs vägnar-trots att jagar vän av den inställning som Allan Åkerlind under en lång följd av år har gett uttryck för - att jag tror att vi har passerat möjligheten till lättnader på denna punkt. Jag tror att Allan Åkerlind måste ställa in sig på att möta ett hårdare och hårdare motstånd från trafikutskottet och därmed också från Sveriges riksdag när han motionerar om fria hastighetsbesfämmelser. Så är det helt enkelt, och jag tror aft vi i dag måste ta detta ad notam, Allan Åkerlind,

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980      -

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

ALLAN ÅKERLIND (m) replik:

Herr falman! Jag ställde frågan; När skall prov göras med rekommenderade hastigheter? Utskottet avstyrker ju min motion med bl, a, påståendet att sådana prov skall kunna göras inom ramen för gällande system. Därmed, säger man, är motionen i viss mån tillgodosedd. Jag frågar: När skall de proven göras, var skall de göras?

Utskottets talesman, herr Clarkson, säger att han inte kan ge besked om den saken, I så fall tycker jag aft man skulle ha skrivit det i utskoftsbetän-kandet, i stället för att egentligen här i kammaren fa tillbaka vad som står i utskottsbetänkandet. Och det var ungefär så jag uppfattade Rolf Clarksons yttrande - att han tog fillbaka vad man har lovat i utskottsbetänkandet. Om det är på det viset tycker jag atf det är mycket sorgligt.

Jag kommer alltså aft följa den här frågan i fortsättningen. Jag tror infe att utsikterna är mörkare nu än tidigare, I sä fall är det väldigt allvarligt beställt i det här landet. Som jag upplever det är sannerligen inte opinionen för just det krav jag har framställt mindre än den har varit tidigare, utan opinionen mot finns framför allt i trafiksäkerhetsverket och trafikutskottet. Jag ifrågasätter om den är representativ för bilistopinionen - i varje fall om man ser till förhållandena här i riksdagen. Men jag tar fasta på vad som är skrivet svart på vitt från utskottet: Systemet skall kunna prövas. Och jag kommer verkligen att fortsätta att kräva att det prövas.

187

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

ROLF CLARKSON (m) replik:

Herrtalman! Sedan Allan Åkerlind nu återigen har krävt ett svar på frågan när ett system med rekommenderade hastigheter kan prövas i Sverige, hänvisar jag till s, 3 i utskottets skrivning i betänkande nr 25, där det står: "I ett sådant sammanhang synfes även frågan om rekommenderade farter kunna prövas i en eller annan form inom ramen för gällande system,"

Det ligger alltså fortfarande inom trafiksäkerhetsverkets fullmakt att göra dessa försök, och det är inom dess fullmakt att göra dem vid en tidpunkt när man tycker att det är lämpligt.

Jag vill för Allan Åkeriind särskilt understryka att i ett stort grannland till oss, nämligen Västtyskland, har man systemet med rekommenderade hastigheter. Där är erfarenheterna tyvärr, det får jag säga såsom tidigare sympatisör till de synpunkter som Allan Åkerlind har gett uttryck för här i kväll, infe goda, Olyckskvoten är enorm, hasfigheterna är mycket höga, och det är knappast troligt atf vi skulle vinna någonting i landet vare sig energimässigt eller trafiksäkerhetsmässigt, om vi införde systemet generellt. Jag har med detta inte velat säga att det är orimligt att göra ett försök. Men, som sagt, det som finns i sinnevärlden är redan det tillräckligt avskräckande för att man som seriös trafikpolitiker skall bli väldigt avvaktande.

Jag vill också påpeka för Allan Åkerlind att utskottet år efter år välvilligt har behandlat motioner av denna typ men att utsikterna till framgång för sådana motioner, efter den ställning som trafiksäkerhefsverket och regeringen nu har intagit, som jag kan se det är mycket små. Vi har helt enkelt anpassat oss till en verklighet som vi inte kan undvika.

188

OVE KARLSSON (s):

Herr talman! I egenskap av första undertecknare av motion 1979/80:300. som behandlas i förevarande betänkande och som ligger till grund för reservation 2, vilken här varit föremål för diskussion, vill jag föra fram några synpunkter.

När hästen försvann ur skogen uppstod eft tomrum, som nu ser ut att vara på väg att fyllas av "stålhästen", dvs, snöskotern. Snöskoterantalet har ökat kraftigt under de senaste åren. Totalt finns det drygt 62 000 snöskotrar i landet, Eft stort antal snöskotrar används i skogen för skilda transporter, även om flertalet av snöskotrarna är fritidsfordon.

När det gäller att transportera gallringsvirke och vindfällen eller när det gäller borttransport av fröfräd från äldre hyggen är snöskotern ett utmärkt transportmedel. Detta gör att allt fler snöskotrar används som arbetsredskap. Därför är det mycket oroande att bestämmelsen om atf snöskotern skall vara utrustad med backväxel har tagits bort, som jag ser det av ren klåfingrighet och egentligen helt utan motivering. Från de människor som skall använda snöskotern i sitt arbete vintertid har uttryck för oro framförts.

Också från fackligt håll har man reagerat negativt, eftersom man är orolig för säkerheten. Det är klart att ett bandfordon där man har möjlighet aft låta bandet gå både framåt och bakåt måste vara säkrare än eft sådant fordon där

bandet kan gå bara i den ena riktningen. Orsaken till att man har motionerat och fill atf jag också har varit angelägen om att vi skulle reservera oss i defta stycke för att få till stånd en ändring är just den oro som finns på fackligt håll och bland de människor som skall arbeta med dessa fordon.

Arbetarskyddssynpunkten måste vara viktigare än några byråkratiska förenklingar, som enbart gynnar snöskoterimporförerna och de utländska märken som finns på marknaden. Ett bibehållande av de bestämmelser som tidigare fanns skulle också få trafiksäkerhetsmässiga konsekvenser genom att hastigheten på fordonen skulle minska. De fartvidunder som nu rusar fram över snövidderna är pä många sätt till skada, infe bara i trafiksäkerhetssammanhang utan också för natur och miljö.

Med det anförda, herr falman, yrkar jag bifall fill reservation 2 vid utskottets betänkande,

ROLF SELLGREN (fp) replik;

Herrtalman! Det framkom ingenfing i sak nytt i Ove Karlssons anförande, i förhållande till vad Olle Östrand angav i sitt anförande. Att så var fallet var också ganska förståeligt, eftersom talarna var ute på djupa vatten och infe hade särskilt mycket av sakskäl atf anföra för sina påståenden,

Ove Karlsson säger aft man är orolig för säkerheten, men han visar inte på någon statistik över olyckor som inträffat på grund av avsaknad av backväxel. Han säger vidare att man tror atf det ger en större säkerhet att kunna köra bandet på skotern åt båda hållen. Men, Ove Karlsson, jag har här resultatet av en utredning, där man jämfört snöskotrar med backväxel och snöskotrar utan backväxel under exakt likadana förhållanden. Det visar sig aft backväxeln i vissa lägen t, o, m, är till hinder, eftersom den gör skotern tyngre. När skotern kör fast exempelvis mot en sten i mjuk snö och sjunker ned, hjälper inte någon backväxel för den här typen av skotrar. Om man har en backväxel på skotern och bandet bara står och snurrar och skotern står kvar mot stenen, blir det ett tyngre arbete att få bort skotern. Saknar skotern backväxel är det lättare att helt enkelt lyfta upp aktern och ändra färdriktningen. Det är bevisat i den utredning som jag har här i min hand.

Sedan talar Ove Karlsson återigen om hastigheten. Detta är något av pudelns kärna i den här motionen. Han säger att i och med att man har en backväxel sä minskar hastigheten. Men vad har backväxeln med hastigheten framåt att göra annat än aft den tynger skotern? Dä är det en betydligt mera framkomlig väg som vi nu har åstadkommit, nämligen att man inte importerar några höghastighetsskotrar. Därmed har man förenklat hela situationen och åstadkommit en förbättring på ett sunt och rikfigt sätt.

OVE KARLSSON (s) replik;

Herr talman! Någon stafistik som styrker det påstående jag gör kan självfallet inte finnas, eftersoni bestämmelsen togs bort så sent som i fjol höst. Men jag påstår fortfarande att oron bland dem som skall arbeta med de här fordonen i skogen finns där och är så stor att man bör ta hänsyn till den.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

189

Nr 149                       Rolf Sellgren säger att backväxeln gör fordonen tyngre. De fordon som

Onsdagen den       'all användas som dragfordon på det här sättet är inte så lätta aft man kan

21 maj 1980           hantera dem hur som helst.

_____________       Sedan påstår Rolf Sellgren att jag sagt aft backväxeln har samband med

Vi.ssa bestämmel-      hasfigheten. Det har jag infe sagt. Vad jag sagt är att det synes vara på det

ser i vägtrafik-        sättet aft man tog bort en bestämmelse som var till nytta för säkerheten vid

kungörelsen m. m.    användandet av snöskotrar för att gynna importörerna och framför allt för atf

göra det lättare att importera fartvidunder som skall rusa fram i mycket höga

hastigheter över snövidderna, något som skapar otrevnad för människorna

och förstör naturen och miljön.

ROLF SELLGREN (fp) replik:

Herr talman! Ove Karlsson bekräftar att det inte finns någon statistik när det gäller olyckor i samband rned skotrar som saknar backväxel. Det är riktigt. Men det fanns en tid innan denna bestämmelse infördes, och från den tiden borde man ha haft en statistik som motiverade aft backväxeln infördes.

Den statistik som finns, Ove Karlsson, är trafikonykterhetsstatistiken, som jag kan upprepa. Jag sade till Olle Östrand atf mellan 80 och 90 % av alla olyckor med skotrar härrör från trafikonykterhet. Det är noga räknat 19 av 22 olyckor, alltså ca 88 %, som hänför sig fill trafikonykterhef. Den statisfiken finns.

Ove Karlsson säger vidare att jag felciterade honom och alt han inte påstått aft hastigheten minskar med backväxel. Jag kunde ha hört fel - det får vi se av protokollet- men jag noterade att Ove Karlsson sade aft med en backväxel minskar man också hastigheten. Jag förmodar aft han menar atf det beror på att skotern därigenom blir tyngre. Det är en ganska dyrbar metod att sänka hasfigheten på en skoter.

OVE KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Vad jag vill diskutera är den säkerhet som en backväxel för skoter innebär när det gäller arbetarskyddet. Jag vill fortfarande med bestämdhet hävda atf en skoter som är utrustad rned backväxel är betydligt säkrare ur arbetarskyddssynpunkt än en skoter utan backväxel. Jag har från början ansett atf man skulle ta hänsyn till defta vid bedömningen av de här frågorna.

Därmed tycker jag aft det är självklart atf vi bifaller reservation 2.

Tredje vice talmannen anmälde att Rolf Sellgren anhållit aft till protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

STIG ALFTIN (s):

Herr talman! 1 motion 167, som behandlas i detta betänkande, har jag tagit
upp frågor som berör trafiksäkerheten på våra vägar. Den första delfrågan i
motionen gäller den utåtriktade informationen och trafikutbildningen.
190                           Vi har mycket bra grundutbildning för erhållande av körkort i vårt land.

Men lika viktigt borde det vara alt skapa goda möjligheter till en kontinuerlig fortbildning, och då framför allt en teoretisk sådan med hänsyn till de nya lagar och tillämpningsregler, nya vägmärken m. rn. som tillkommer under åren. De förändringar i trafikmiljön som ständigt sker utgör också skäl för kompletterande fortbildning, särskilt om körkorten är av äldre datum. Fortbildning anses numera som en självklarhet inom de flesta samhällsområden och skulle, när det gäller trafiken på våra vägar, medverka till att antalet trafikolyckor kunde minskas, att skadorna kunde bli färre och människoliv kunde räddas.

Den andra delfrågan i min motion om trafiksäkerheten gäller hälsokontroller av förare.

Olyckstillbuden i trafiken aktualiserar behovet av regelbundna hälsokontroller av förare, exempelvis vart tionde år. I flera andra länder tillämpar man redan nu sådana hälsokontroller.

De flesta äldre förare kör bra och med mycket gott omdöme. Men detfinns också de som fortsätter atf köra bil trots att de exempelvis har starkt nedsatt synförmåga eller i övrigt är i dålig kondition. Länsläkaren i vårt län har för en tid sedan slagit larm när det gäller dessa förhållanden, då det i Gävleborgs län har inträffat flera allvarliga olyckor i trafiken som har den här bakgrunden. Som exempel kan jag nämna atf vid en olycka i länet var en äldre man - 85 år -inblandad. Vid läkarundersökningen visade det sig att han var helt blind på ena ögat och hade 10 % kvar av synen på det andra. I 15 år hade han kört bil med sitt handikapp.

Jag anser inte att det kan vara rätt att först ställa mycket höga hälsokrav när det gäller atf fä ett körkort och sedan inte ställa några sådana krav alls. Det är också orimligt med hänsyn till säkerheten i trafiken att man efter många års köruppehåll när som helst kan sätta sig vid ratten.

Nu avstyrker utskottet motionen. Men man har kostat på sig en omfattande och positiv skrivning, där man hänvisar till att dessa frågor är aktualiserade och under behandling i olika utredningar. Utskottet framhåller också atf vi bl. a. behöver mer forskning och underlag för att kunna ta ställning till dessa frågor. Därmed skjuter man de här problemen på framtiden. Jag försfår aft det är meningslöst att yrka bifall till motionen med hänsyn till att utskottet är enigt. Jag kommer emellertid fortsättningsvis-och här i kammaren - att bevaka och följa dessa frågor om trafiksäkerheten.

Herr talman! Avslutningsvis ber jag att få yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna i trafikutskottets betänkande nr 25.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980   .

Vissa bestämmelser i vägtrafikkungörelsen m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 1 av Bertil Zachrisson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Östrand begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

191

Nr  149                  Den som vill att kammaren bifaller traflkutskoftets hemställan i betänkande

Onsdagen den       25 mom. 1 röstar ja,

21 maj 1980          " * j '''" star nej.

---

  Vinner nej har kammaren bifallit reservation 1 av Bertil Zachrisson m. fl.

Vissa bestämmel
ser i vägtrafik-           omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
kunsörelsen m m     ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Östrand begärde rösträk
ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav
följande resultat:

Ja - 163

Nej - 158

Avstår -      1

Mom. 2-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 2 av Bertil Zachrisson m. fl., och förklarades den förra proposifionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Östrand begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kainmaren bifaller trafikutskottets hemsfällan i betänkande

25 mom. 8 röstar ja.

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservafion 2 av Bertil Zachrisson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Östrand begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 160

Mom. 9

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:42 med anledning av propositionen 1979/80:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 i vad avser

jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Lagutskottets betänkande

1979/80:33 med anledning av propositionen 1979/80:121 om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

192                            Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Den andliga vården vid sjukhusen, m m.

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1979/80:29 med anledning av proposition 1979/80:152 om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m., jämte motioner.

TREDJE VICE TALMANNEN;

I fråga om defta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Nr 149        ;

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andUga vården vid sjukhusen, m. m.

Punkt 1 (Vissa anslag ur kyrkofonden)

Regeringen hade i proposition 1979/80:152 (kommundeparfemenfet) under punkt I (s. 2-12) föreslagit riksdagen atf

1.  medge atf ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick bestridas kostnaderna för ytterligare fre sfiffsadjunktsfjänster och en konfraktsad-junktstjänst,

2.  medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick bestridas kostnaderna för ytterligare en förste sfiffsadjunktstjänst för finskspråkiga,

3.  medge aft ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick utgå bidrag för avlöning av sju tjänstemän hos svenska kyrkans centralråd för evange-lisafion och församlingsarbete enligt de grunder som förordats i propositionen,

4.  medge att ur kyrkofonden till styrelsen för svenska kyrkan i utlandet fick utgå

dels för tiden den 1 januari 1979-den 30 juni 1980 ytterligare avlöningsbidrag med 102 000 kr.,

dels fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. 23 bidrag om vartdera 84 600 kr. för budgetår för avlöning av präster som var anställda i styrelsens tjänst i utlandet,

dels fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fem bidrag om vartdera 53 000 kr. för avlöning av tjänstebiträden,

dels fr. o. m. den 1 juli 19801, v. bidrag för avlöning av två tjänstemän hos styrelsen enligt de grunder som förordats i propositionen,

5.  medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick utgå bidrag för avlöning av en tjänsteman hos svenska kyrkans diakoninämnd enligt de grunder som förordats i propositionen,

6.  medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v, fick utgå bidrag till Svenska diakonsällskapet enligt vad som förordats i propositionen för bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinsti-tutet,

7.  medge att ur kyrkofonden för budgetåret 1980/81 fick utgå anslag med

13 Riksdagens protokoll 1979/80:148-149

193

Nr 149     ■>■■'      högst 430 000 kr. för biträdeshjälp åt.biskoparna,    :      :,:■..

Onsdagen den    '     - medge atf ur kyrkofonden för budgetåret 1980/81 fick utgå anslag med

21 maj 1980 '         högst 140 000 kr.för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga

_________      ■ -      ärenden inom vederbörande departement.

Den andliga vår-       - medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 19801, v. fick utgå anslag

den vid sjukhusen     med  högst  285 000  kr.   för  budgetår  för  studiebidrag  ät  präster  vid

m.m.                       tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa fortbildningskurser för

präster,                                      .               !,

• 10. medge ätt ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 19801." v. fick utgå anslag nied högst 125 000 kr: för budgetår för anordnande av fortbildningskurser för kyrkomusiker,

11. medge atf ur kyrkofonden fick bestridas kostnader för praktisk prästutbildning enligt vad som förordats i proposifionen.

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen väckta motionen 1979/80:1977 av Lars Werner m. fl. (vpk),vari såvitt nu vari fråga (yrkande 1) hemställts aft riksdagen skulle avslå proposition 1979/ 80:152.

Utskottet hemställde        -

att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:152 och med avslag på motion 1979/80:1977 yrkande 1, såvitt nu var i fråga, skulle

a)   medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick bestridas kostnaderna för ytterligare fre stiffsadjunktsfjänsfer och en kontraktsad-junktstjänst,

b)  medge att ur kyrkofonden fr. o. m; den 1 juli 1980 t. v. fick bestridas kostnaderna för ytterligare en förste stiftsadjunktsfjänst för finskspråkiga,

. c) medge atf ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick utgå bidrag för avlöning av sju tjänstemän hos svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete enligt de grunder som förordats i propositon 1979/80:152,

d)                               medge atf ur kyrkofonden till styrelsen för svenska kyrkan i utlandet fick
utgå

dels för tiden den 1 januari 1979-den 30 juni 1980 ytterligare avlöningsbidrag med 102 000 kr.,        .  ,

dels fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. 23 bidrag om vartdera 84 600 kr. för budgetår för avlöning av präster som var anställda i styrelsens tjänst i utlandet,

dels fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fem bidrag om vartdera 53 000 kr. för avlöning av tjänstebiträden,

dels fr. o. m. den 1 juli 19801, v. bidrag för avlöning av två tjänstemän hos styrelsen enligt de grunder som förordats i proposifion 1979/80:152,

e)                               medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick utgå bidrag
för avlöning av en tjänsteman hos svenska kyrkans diakoninämnd enligt de
grunder som förordats i proposition 1979/80:152,

194                          . f) medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick utgå bidrag

till Svenska diakonsällskapet enligt vad sorn förordats i proposifion
1979/80; 152 för bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid
Sköndalsinstitutet, ■    '              /

g) medge att ur kyrkofonden för budgetåret 1980/81 fick utgå anslag rned högst 430 000 kr. för bifrädeshjälp åt biskoparna,

h) medge atf ur kyrkofonden för budgetåret 1980/81 fick utgå anslag med högst 140 000 kr. för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande departement,

i) rnedge att ur kyrkofonden fr. o. m: den 1 juli 1980 t; v. fick utgå anslag med högst 285 000 kr. för budgetår för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa fortbildningskurser-för präster,

j) medge aft ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juli 1980 t. v. fick utgå anslag med högst 125 000 kr. för budgetår för anordnande äv fortbildningskurser för kyrkomusiker,

k) medge atf ur kyrkofonden fick bestridas kostnader för praktisk prästutbildning enligt vad som förordats i proposition 1979/80:152.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

Punkt 3 (Den andliga vården vid sjukhusen)

Regeringen hade under punkt II (s, 12-22) föreslagit riksdagen att

1,  godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för inrättande av prästerliga tjänster för den andliga vården vid sjukhusen,

2,  medge aft ur kyrkofonden fick utgå bidrag enligt i propositionen förordade grunder till pastorat där sådana tjänster var inrättade,

3,  besluta om sådan ändring i övrigt av gällande grunder för beräkning av underlaget för inrättande av nya prästtjänster i pastorafen som förordats i propositionen.

Enligt proposifionens förslag skulle i pastorat, där det fanns en eller flera sjukvårdsinrättningar med tillhopa minst 1 200 värdplatser, kunna inrättas en komministertjänst, vars innehavare skulle ha till huvudsaklig uppgift aft svara för den andliga vården vid sjukhusen. Bidrag ur kyrkofonden föreslogs utgå för sådan tjänst,

I defta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1979/80:1963 av Mårten Werner m, fl, (m, fp), vari yrkats atf riksdagen godkände proposition 1979/80:152 med den ändring däri som mofionen angett, nämligen

1, atf sjukhusprästen förordnades som kontrakts- eller stiftsadjunkt utan
församlingsanknytning.

2. atf kostnaderna för verksamheten belastade kyrkofonden eller försam
lingarna i sjukvårdsinrättningens upptagningsområde.

1979/80:1973 av Bertil Hansson m, fl, (fp), vari yrkats

1, att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen

195

Nr 149                    anförts om lika fördelning av ansvaret mellan svenska kyrkan och de fria

Onsdagen den       trossamfunden företrädda av Sveriges frikyrkoråd,

21 maj 1980             2, aft riksdagen beslutade att en av kyrkofonden finansierad heltidstjänst -

_____________    besatt med präst eller lekman - fick inrättas vid lämpligt centralt kyrkligt

Den andUga vår-      organ i och för samordningsuppgifter när det gällde svenska kyrkans insatser den vid sjukhusen,    ' <en andliga vården vid sjukhusen,

rn. in.                        3, att riksdagen hos regeringen begärde en redogörelse till nästkommande

riksmöte rörande utbildningen av personal för den andliga vården,

4.                               att riksdagen begärde förslag från regeringen fill nästkommande
riksmöte rörande möjligheten att - genom att anknyta prästtjänster för
andlig vård till kontrakt eller stift - förstärka den andliga vården vid mindre
och medelstora sjukhus,

5,                              att riksdagen hos regeringen begärde förslag rörande den andliga vården
vid kriminalvårdens och omsorgsvårdens institutioner,

1979/80:1974 av Arne Lindberg m, fl, (c, m),

1979/80:1976 av Evert Svensson m, fl, (s), vari yrkats

1.  att riksdagen beslutade uttala att den andliga vården vid sjukhusen borde vara ekumeniskt präglad och i enlighet med vad utredningen anfört i sitt betänkande utgå ifrån en i princip lika fördelning av ansvaret mellan svenska kyrkan och andra trossamfund än svenska kyrkan,

2.  att riksdagen beslutade uttala att bidrag för inrättad komministertjänst inom den andliga vården vid sjukhusen borde utgå med belopp motsvarande hela lönen och finansieras av kyrkofonden,

3.  att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag till fofalfinansiering av kostnaderna för präster inom den andliga värden vid sjukhusen frän kyrkofonden,

4.  atf riksdagen beslutade uttala att utbildning av präster och pastorer vid sjukhusen borde ske enligt vad som anförts i motionen,

5.                                att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag angående den
andliga vården vjd kriminalvårdsanstalferna, och

1979/80:1977 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1,   att avslå proposifion 1979/80:152,

2,   atf hos regeringen hemställa om en utredning rörande icke-kyrklig verksamhet vid sjukhusen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

1,                               att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1977 yrkande 2 om utredning
rörande icke-kyrklig verksamhet vid sjukhusen,

2,                                atf riksdagen skulle avslå motionerna 1979/80:1973 yrkande 5 och
1979/80:1976 yrkande 5 qm förslag rörande den andliga vården vid
kriminalvårdsanstalter-m, m.,

196                            3, atf riksdagen skulle avslå mofion 1979/80:1976 yrkande 4 om utbildning

av präster och pastorer vid sjukhusen,

4,     att riksdagen skulle avslå motion 1979/80:1973 yrkande 3 om en redogörelse rörande utbildningen av personal för den andliga vården,

5,     att riksdagen som sin mening gav till känna för regeringen vad utskottet med anledning av mofionerna 1979/80:1973 yrkande 1 och 1979/80:1976 yrkande 1 anfört om ansvaret för den andliga vården vid sjukhusen,

6,     att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:152 och rned avslag på motionerna 1979/80:1963 yrkande 1 och 1979/80:1977 yrkande 1, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, godkände de i propositionen förordade riktlinjerna för inrättande av prästerliga tjänster för den andliga vården vid sjukhusen,

7,     att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:152 och med avslag på motionerna 1979/80:1963 yrkande 2, 1979/80:1976 yrkande 2 och 1979/ 80:1977 yrkande 1, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, medgav aft ur kyrkofonden fick utgå bidrag enligt i propositionen förordade grunder tili pastorat där tjänster som avsågs i mom, 6 var inrättade,

8,     att riksdagen med bifall fill proposition 1979/80:152 och med avslag på mofion 1979/80:1977 yrkande 1, såvitt nu var i fråga, beslutade om sådan ändring i övrigt av gällande grunder för beräkning av underlaget för inrättande av nya prästtjänster i pastoraten som förordats i propositionen,

9,     att riksdagen skulle avslå motionerna 1979/80:1973 yrkande 2 och 1979/80:1974 om inrättande av en tjänst avsedd för samordningsuppgifter,

10,  att riksdagen skulle avslå mofionerna 1979/80:1973 yrkande 4 och 1979/80:1976 yrkande 3 om en förstärkt organisation för den andliga vården vid sjukhusen i de fall då det inte fanns underlag för en heltidstjänst.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

Reservation hade avgivits beträffande storleken av kostnadsbidraget till andlig vård vid sjukhusen av Georg Andersson. Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson i Kumla. Ing-Marie Hansson och Maja Bäckström (alla s) som ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:152, med bifall till mofion 1979/80:1976 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1979/80:1963 yrkande 2 och 1979/80:1977 yrkande 1, sistnämnda mofion såvitt nu var i fråga, medgav att ur kyrkofonden fick utgå bidrag enligt av reservanterna förordade grunder till pastorat där tjänster som avsågs i mom, 6 var inrättade.

GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Utredningen om andlig vård vid sjukhus, kriminalvårdsan-sfalter m, m, tillsattes 1974 av dåvarande statsrådet Hans Gustafsson,

Frågan hade tidigare behandlats av bl, a, 1968 års beredning om stat och kyrka, 1973 tillstyrkte kulturutskottet en rnotion om utredning av frågan om den andliga vården vid sjukhusen och kriminalvårdens anstalter.

Utredningen, som avlämnade sitt betänkande i januari 1979. leddes av förre riksdagsmannen Gunnar Gustafsson,

197

14 Riksdagens protokoll 1979/80:148-149

Nr 149

Onsdagen den 21 maj. 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

198

Utredningens förslag syftade till att förstärka insatserna för andlig vård vid sjukhus. Förslagen byggde på en i princip lika fördelning av ansvaret för denna verksamhet mellan svenska kyrkan och frikyrkosamfunden, företrädda av Sveriges frikyrkoråd.

Utredningen ansåg också att verksamheten infe längre skulle vara ett åliggande för den församling i vilket sjukhus är beläget. Behovet av prästerliga arbetskrafter vid eft sjukhus skulle, enligt utredningens förslag, beräknas uteslutande med hänsyn till sjukhusets antal vårdplatser. Hänsyn skulle således inte fas till pastoratefs folkmängdsunderlag.

De förslag som regeringen nu presenterat i proposifion 152 fillgodoser i mycket ringa grad utredningens önskemål. Vad som nu åstadkommes är enbart en blygsam förstärkning av insatsernas omfattning. Det är dessutom mycket svart atf beräkna hur stor denna förstärkning egenfligen är. Högt räknat kan det bli fråga om inrättande av 20 komministertjänster. Regeringens förslag innebär att ett bidrag motsvarande halva lönesumman skall utgå ur kyrkofonden. De nya beräkningsgrunderna leder fill atf ett antal tjänster som församlingspräster kommer att försvinna. Nettokostnaden för kyrkofonden har därför beräknats stanna vid det blygsamma beloppet av 150 000 kr.     ,

I en reservation föreslår vi socialdemokrater i kulturutskottet att bidrag ur kyrkofonden skall utgå med belopp motsvarande hela lönesumman för inrättande av dessa komministertjänster. Vi vill med detta åstadkomma en mera solidarisk fördelning av kostnaderna. Sjukhusen har ju i allmänhet ett upptagningsområde som täcker flera pastorat. Det är därför rimligt, menar vi, att kostnaderna i högre grad än vad som föreslås i propositionen bärs av kyrkofonden. Kyrkofonden utgör ju sä att säga en gemensam kassa för församlingarna.

Jag menar också att detta förslag skall ses som ett första steg mot ett ökat ekonomiskt ansvarstagande från kyrkofonden när det gäller insatserna för andlig vård vid sjukhusen. I nästa steg bör också kostnaderna för deltidstjänsterna kunna räknas in.

Med detta yrkar jag bifall fill reservationen i kulturutskottets betänkande 29.

Till detta vill jag foga följande kommentarer.

Den fråga som vållat den längsta diskussionen i utskottet har gällt principen om fördelning av ansvaret för den andliga vården mellan svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Utredningen utgick från principen om en lika fördelning av ansvaret för denna verksamhet mellan svenska kyrkan och frikyrkosamfunden, företrädda av Sveriges frikyrkoråd.

Statsrådefs uttalanden, eller snarare brist på uttalanden, i denna fråga i propositionen skapade stor oro på många håll. I motioner från socialdemokrafiskt håll och från några folkpartister föreslås därför atf riksdagen tar klar ställning för den princip som utredningen har byggt sina förslag på.

Utskottet har enats kring ett uttalande som tillgodoser syftet med dessa motioner.

Kulturutskottet har ingen erinran mot den principiella ståndpunkt som utredningen intagit när det gäller samverkan mellan svenska kyrkan och de fria trossamfunden i den andliga vården vid sjukhusen. De skall, heter det i betänkandet, beredas möjlighet atf verka som likvärdiga parter. Arbetet bör bedrivas i ekumenisk anda och alltså präglas av en ömsesidig strävan till samverkan.

Jag vill uttrycka min stora tillfredsställelse över att vi i kulturutskottet kunnat nå enighet om detta uttalande. Därmed bör den oro som propositionen skapade kunna stillas. Med detta uttalande har också de tankar som redovisats i Arne Lindbergs motion 1974 avvisats.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Proposition nr 152 och kalfurutskotfefs betänkande nr 29 behandlar frågor om vissa anslag ur kyrkofonden. En av de frågor, som behandlas har rubricerats Den andliga vården vid sjukhusen. Förslagen gäller ändrad organisation för den kyrkligEi verksamheten vid sjukhusen och ökade resurser härför.

Den i sammanhanget verkligt betydelsefulla frågan behandlas däremot inte. Jag syftar på den situation sjuka och döende personer befinner sig i på sjukhusen. Det finns undersökningar som visar att många människor slutar sina dagar på sjukhus i stor ensamhet. Sjukvårdspersonalen har varken tid eller utbildning för atf vara eft stöd för patienterna i livets slutskede. Detta är ett verkligt stort problem. Det löser man infe genom en satsning av det slag som förordas i propositionen.

Propositionen förutsätter att den s. k. andliga vården vid sjukhusen liksom hittills skall vara en uppgift enbart för trossamfunden. Förslagen har defta som utgångspunkt. Människor som inte bekänner sig till någon religiös åskådning bör också ha rätt till stöd och hjälp, men de lämnas utanför. De saknar valfrihet. Sjukhuspräsfen eller inget stöd - det är vad som bjuds. Det finns i dag ingen organisation som förmedlar icke-religiösa kontakter, men man måste hävda att människor som inte bekänner sig till en religiös åskådning skall ha samma rätt till service som de med religiös tro erhåller. Defta är viktigt från religionsfrihetssynpunkt.

Vi anför i en mofion från vänsterpartiet kommunisterna att det är angeläget atf formerna för stöd åt sjuka och döende ses över i ett sammanhang. Regeringen bör enligt vår mening ta initiativ till en sådan utredning. Utredningen bör också ske i nära kontakt med sjukvårdshuvudmän och personalorganisationer. En sådan översyn är angelägen. Däremot kan vi inte finna de åtgärder som regeringsförslagen innebär angelägna. Tvärtom anser vi att i avvaktan på utredningsresultatet bör propositionens förslag avslås.

Kulturutskottet ger i sitt betänkande motionärerna rätt i "att det måste finnas möjlighet för var och en som är intagen på sjukhus att - oavsett inställning i livsåskådningsfrågor - få kontakt med någon annan människa som har både vilja och i möjligaste mån :Förmåga att ge den sjuke stöd och hjälp  i   hans   personliga   situation".   Likväl   vill   inte   utskottet   biträda

199

Nr 149                    motionsförslagef om en utredning rörande icke-kyrklig verksamhet vid

Onsdagen den.      sjukhusen.

21 maj 1980              Utskottet  menar  aft  sjukhuspersonalen   redan   nu  fullgör  väsentliga

._____________    uppgifter på detta område. Men det kan inte vara kulturutskottet främmande

Den andliga vår- att i debatten kring betänkandet I livets slutskede, som man hänvisar till, från
den vid sjukhusen, personalhåll har betonats de bristande möjligheterna att fylla denna svåra
m.m.                       uppgift. Både personalens arbetssituation och den bristande utbildningen är

allvarliga problem. Det är bra att utskottet påpekar att behovet av personlig, mänsklig kontakt för var och en som är intagen på sjukhus bör beaktas. Men det hade varit bättre om utskottet dragit konsekvensen av sitt eget resonemang och biträtt vårt motionsyrkande om en utredning.

Vilka fortsatta överväganden leder det åberopade betänkandet till? Det vet förmodligen inte utskottet. I varje fall kan man inte redovisa något konkret i frågan.

Riksdagen bör avslå proposifionen och hos regeringen hemställa om en utredning rörande icke-kyrklig verksamhet vid sjukhusen, såsom förordats i vpk-motionen. Jag yrkar, herr talman, bifall fill mofion 1979/80:1977.

BERTIL HANSSON (fp):

Herr talman! Riksdagen har redan tidigare i dag behandlat frågan om sjukas rättigheter och därmed tagit upp de problem som följer av atf människor ibland, helt oväntat och oförmodat, får tillbringa en längre eller kortare tid på institution. En sådan situation blottar naturligtvis problem och behov, som kanske tidigare inte har varit så uppenbara. De nya problemen behöver bearbetas, och för det ändamålet behövs kontakt med någon annan människa.

Överraskande nog visar det sig inte så sällan aft dessa problem, under formuleringar som infe tyder på det, också har mycket starka religiösa dimensioner. Det är väl skälet till det utredningsarbete som igångsattes på riksdagens initiativ och som nu har lett till de förslag som utskottets ordförande i korthet har tecknat bakgrunden till. Också proposition 152 tar upp en del av dessa förslag. Det bör konstateras att kulturutskottet i allt väsentligt är enigt i sitt positiva ställningstagande fill förslaget om andlig vård.

Det bör emellerfid också betonas att vi här har att ta ställning till en delreform. Den sträcker sig inte så långt som utredningen. Den far inte heller upp till behandling frågan om samspelet mellan svenska kyrkan och de övriga trossamfunden i fråga om den andliga vården.

Riksdagen har redan genom beslut tidigare i år gett frikyrkorna resurser aft utöka sitt arbete på detta viktiga område. Det kan nämnas att frikyrkorådet räknar med att med hjälp av de lokala församlingarna inrätta ett tjugotal nya tjänster plus en sekreterartjänst för samordningsfrågor.

Det gäller en delreform. Den tar infe upp frågan om kriminalvårdens och

omsorgsinstitutionernas andliga vård. Den betyder ett steg om än litet i rätt

riktning. Det viktigaste i delreformen är att det reserveras en helfidsfjänst-

200                        görande präst för de riktigt stora sjukhusen. Gränsen går vid 1 200 patienter.

Det betyder att de sjukhus som i storlek ligger mellan Västerviks 1 209 vårdplatser och regionsjukhusets i Örebro 2 089 vårdplatser nu blir tillgodosedda. Men vi skall inte glömma bort att bakom patientantalet finns också eft personalanfal, som blir tre eller fyra gånger större än patientantalet.

De sjukhus som har färre än 1 200 patienter får i fortsättningen liksom hittills räknas in, när man fastställer den prästerliga organisationen för pastoratet i fråga. Detsamma gäller för de patienter som ligger över de 1 200. Även de får räknas in. Det kan ibland medverka fill atf ett pastorat får ytterligare en präst utöver vad det annars skulle ha fått.

En allvarlig brist är emellertid aft de medelstora sjukhusen lämnas utanför. Fler motioner, bl. a. folkpartimotionen, tar ujip denna fråga såsom mycket angelägen. Jag kan ge några exempel på stora sjukhus som genom denna reform inte blir tillgodosedda: Falköping med 1 177 patienter, Falun med 1159, Gävle med 1 132 osv.

I Malmö har det fallet inträffat att den konstgjorda kritstrecksgräns som en pastoratgräns innebär medför att man infe får räkna ihop patientantalen på de två stora sjukhusen och därmed skapa underlag för två heltidstjänster. Utskottet har ägnat bl. a. denna fråga en viss uppmärksamhet och förutsätter aft regeringen i fortsättningen tar upp just detta problem med de medelstora sjukhusen till särskild behandling. Likaså förutsätter utskottet att de viktiga utbildningsfrågorna blir föremål för åtgärder inför budgetarbetet hösten 1980 och att regeringen så snart som möjligt framlägger förslag om den andliga vården vid kriminalvårds- och omsorgsinstifufioner.

Vpk-motionen har infe alls behandlats på det nonchalanta sätt som man kunde tro, när man lyssnade på Nils Berndfsons inledande ord. Vi har tagit allvarligt på denna fråga, som ställer i blickfältet de patienter som inte är troende. Nils Berndtson citerade mycket rikfigt vad utskottet har .sagt. Han gjorde det sedan han påstått att utskottet inte alls hade behandlat detta problem.

När det gäller betänkandet I livets slutskede, som utskottet hänvisar till, bör det sägas atf defta betänkande i eminent grad far upp just situationen för människor, som inte har en religiös tro att lita till i den svåra situation som det innebär att ha en allvarlig och livshotande sjukdom. Detta betänkande måste naturligtvis efter remissbehandling bli föremål för konkreta åtgärder. Då finns där ganska mycket aft hämta också för den situation som gäller en patient som är sjuk - även om det inte är en livshotande sjukdom - och har den personliga inställning som vpk-motionen särskilt vill värna om.

Utskottet är också medvetet om att det på kyrkligt håll liksom i Frikyrkorådet finns behov av en samordnande kraft. Den skrivning vi har på denna punkt bör vara en utmaning till vederbörande kyrkliga organ atf bättre än som skett redovisa ett beslutsunderlag, som kan ge anledning att på nytt pröva det krav som har framförts i ett par mofioner, nämligen att man skall inrätta en samordningssekreterare.

Utskottet tar avstånd från det socialdemokratiska förslaget att kyrkofondsbidraget till de församlingar som får en hel komministertjänst skall utgå

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

201

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

202

med ett belopp lika med en hel komminisferlön, inte som propositionen och utskottet tänker sig eft allmänt verksamhetsbidrag lika med en halv sådan lön.

Utskottet vill med detta markera sin anslutning till tanken på atf det är av värde både för verksamheten på sjukhuset och verksamheten i den lokala församlingen att det finns en regelrätt församlingsanknyfning i förhållandet mellan svenska kyrkans arbete och sjukhusens andliga vård. Remissinstanserna ger ett starkt underlag för en sådan ståndpunkt, och av den anledningen avstyrker också utskottet Mårten Werners m.fl. motion, som undervärderar församlingsanknytningen.

Det viktigaste i utskottsbetänkandet är de klara signalerna om ekumenisk prägel på verksamheten, en fråga som proposifionen endast snuddar vid. Den principiella likställigheten mellan svenska kyrkan och frikyrkosamfunden slogs fast redan 1958. Utredningen om andlig vård menar aft nu var tiden kommen atf komplettera denna principiella likställighet med ekonomiska resurser från statens sida.

De inomkyrkliga remissinstanserna visar tyvärr ringa förståelse för utredningens förslag i detta stycke - med ett par glädjande undantag, däribland svenska kyrkans diakoninämnd, det centrala kyrkliga organ som står närmast det kyrkliga arbetet på detta område och som ställer upp på den ekumeniska princip som är så självklar för de flesta som arbetar på fältet med dessa viktiga frågor.

En del kyrkliga reaktioner kan jag tyvärr inte tolka på annat sätt än att de ger uttryck för en beklaglig ekumenisk räddhåga eller en märklig koncentration på det prästerliga inslaget i arbetet med den andliga vården, ibland bådadera.

Den inställningen finns bl. a. i centermotionen 1974 med Arne Lindberg som första namn, och jag ser utskottets skrivning som en reaktion mot ett tänkande som på något sätt resulterar i funderingar om någon rimlig proportion till det antal medlemmar som svenska kyrkan resp. frikyrkan har och atf det skulle styra statsmakterna i deras agerande när det gäller att besluta om hur den andliga vården skall ordnas.

Det är tillfredsställande att kommunminister Karl Boo i en tidningsintervju har tagit avstånd från det tänkandet och från den kritik mot jämställdhetsprincipen som mofionen är ett uttryck för. Jag tror att det är viktigt atf vi en gång för alla får slippa ifrån detta sätt att resonera. Erfarenheterna från det praktiska arbetet med andlig vård på sjukhusen är helt enkelt aft arbetsuppgifterna är så oerhörda, vad gäller både omfattning och svårighetsgrad, att alla krafter som kan ställa upp får händerna fulla med jobb. Man frågar infe i första hand om patienten är en sjuk lutheran eller om det är en präst i svenska kyrkan som är redo att göra en insats. Präster och pastorer räcker inte fill.

Svenska kyrkan har därför på många håll anställt församlingsassistenter, som fillsammans med prästen går in i arbetet. Här finns ingen gräns saft för någon som vill fa ansvar. Det är naturligt om kyrkan här går i täten. Hon har ju helt andra ekonomiska möjligheter än frikyrkosamfunden.

I prakfiken ute i sjukvården hårdrar man inte svenska kyrkans medlems-stafistik. Där jobbar man med problemen. Atf handla och resonera efter andra linjer visar enligt mitt synsätt en okänslighet för den ekumeniska problematiken och okunnighet om hur det hela fungerar i verkligheten.

Denna problemafik har tagits upp dels i en folkpartimofion - undertecknad av två medlemmar i partigruppen somi är engagerade i svenska kyrkan, två från Svenska missionsförbundet, en pingstvän och en baptist -, dels i en socialdemokratisk mofion. I båda mofionerna betonas hur viktigt det är att den principiella samverkansfrågan tas upp. Motionärerna är helt fillgodo-sedda i utskottsbefänkandet, såsom utskottets ordförande nyligen har refererat.

Jag vill särskilt framhålla en enda punkt i betänkandet, nämligen den där det sägs att den ekumeniska prägeln också måste betonas när det gäller relationerna mellan sjukvårdshuvudmännen och trossamfunden. Det finns, herr talman, sjukhus i vårt land där frikyrkans företrädare ännu får stå med mössan i hand och be om att få vara med vid sidan av svenska kyrkans krafter, som enligt lag skall göra en insats här. Det är nu på tiden aft riksdagen upprepar det gamla beslutet om att frikyrkan skall ha fullt likvärdiga möjligheter med svenska kyrkan att arbeta, och det behöver sägas även med adress till sjukvårdshuvudmännen.

Likvärdigheten är nu  klart markerad, om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag och därtill ger uttalandet om den ekumeniska prägeln för verksamheten till känna för regeringen - allt enligt vad utskottet föreslagit-Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 149

Onsdagen den 21 tnaj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

I detta anförande instämde Bernt Ekinge, Kersti Swartz, Börje Stensson, Kersfin Anér, Berfil Dahlén och Rolf Sellgren (alla fp).

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill rätta Bertil Hansson när han påstår aft jag har sagt att utskottet har behandlat vpk-motionen nonchalant. Det har jag faktiskt inte sagt. Jag har sagt att förslagen handlar om ändrad organisation för den kyrkliga verksamheten och ökade resurser för detta. Men valfrihet för de människor som inte bekänner sig till någon religiös åskådning finns inte, och det föreslås inte heller åtgärder i den riktningen. Jag har t. o. m., som också Bertil Hansson hade hört, citerat utskottsbetänkandet där man ändå ger oss rätt i att det måste finnas möjlighet för var och en som är intagen på sjukhus atf få kontakt med någon människa, oavsett inställning i livsåskådningsfrågor.

Vad jag har kritiserat är den bristande konsekvensen. I propositionen föreslås alltså inga åtgärder, och inte heller utskottet har några förslag. Jag vet inte vad man vänfar sig av den fortsatta behandlingen av betänkandet I livefs slutskede. Det sägs ingenfing om det i utskottsbetänkandet. Berfil Hansson sade heller ingenting om vad man kan ha för förväntningar på åtgärder i anledning av detta utredningsbetänkande. Om man räknar med atf

203

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, rn. tn.

någonting skall hända som ger verklig religionsfrihet vore det logiskt om man dröjde med de andra förslagen till dess man kan lösa frågan i sin helhet, som vi har föreslagit i vår motion.

GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Det var ett intressant anförande som Bertil Hansson höll, och jag är tacksam för den klara markering han gjorde i fråga om fördelningen av ansvaret och den ekumeniska prägeln som denna verksamhet bör ha. Jag är också tacksam för att Bertil Hansson klart markerade att det förslag som nu läggs fram enbart innebär etapplösningar. Jag tror atf han sade att det var en mycket liten etapp som nu verkställdes.

För atf undanröja missförstånd vill jag säga atf det inte föreligger någon principiell skillnad mellan majoritetens och reservanternas inställning i fråga om sjukhusprästernas församlingsanknytning. Där är utskottet enigt. Vad vi vill med vår reservation är atf kostnaderna för komministertjänsterna på heltid som nu inrättas skall bäras mera solidariskt, genom att kyrkofonden lämnar bidrag motsvarande hela lönesumman. Men det är fortfarande fråga om samma principiella bidragskonstruktion.

Vårt förslag får ses som ett större steg på vägen mot aft klara helhetslösningen. Qm vi är överens om att det här gäller en etapplösning, så vill vi med vår reservation åstadkomma aft lösningen skall omfatta en större etapp. I majoritetens skrivning finns ingen förklaring till varför man infe accepterar det socialdemokratiska förslaget till fördelning av kostnaderna. Det är ändå så att sjukhusens upptagningsområden inte alls överensstämmer med pastorafen, och en finansiering av hela lönesumman genom kyrkofonden skulle därför innebära att kostnaderna fördelades på eft rättvisare sätt mellan de berörda pastoraten.

204

BERTIL HANSSON (fp) replik:

Herr talman! Nils Berndtson frågar vad vi väntar oss av den fortsatta behandlingen av utredningen I livets slutskede. Vi väntar oss just det som Nils Berndfson efterlyser. Den utredningen, som inte i första hand är präglad av kristna eller religiösa värderingar utan som tar upp det jag vill kalla de naket mänskliga problemen, behandlar nämligen dessa frågor på ett sådant sätt aft det är applicerbart också på den grupp av människor som Nils Berndtson pläderar för. Vi väntar oss att man i det här arbetet skall komma fram fill förslag om sådana insatser i form av bl. a. utbildning som behövs, vilket utskottet är överens med motionärerna om. Atf i det läget infe göra någonting utan begära ytterligare en utredning ser vi inte som meningsfullt.

När det gäller bidragen från kyrkofonden vill jag bara säga, att jag tror atf det har en viss betydelse för församlingarnas engagemang atf de också har att ta ett ekonomiskt ansvar för en del av verksamheten.

MÅRTEN WERNER (m): Nr 149

Herr talman! Också jag vill begynna med att uttala min tillfredsställelse     Onsdagen den över atf utskottet har beaktat betydelsen av ekumenisk samverkan. Den är    21 maj 1980

ingen ny upptäckt, utan i sådan samverkan har vi bedrivit arbetet under     _____

årtionden. Den andliga vår-

Jag kan faktiskt tala med en viss erfarenhet, eftersom jag i 35 år har tjänat den vid sjukhusen. en församling där det finns ett långvårdssjukhus av den dimension det i dag m m gäller - sjukhuset kan ta emot över 1 000 patienter - och jag vill mot den bakgrunden säga aft vi aldrig skulle ha klarat den andliga vården utan frikyrkoinsats. De frikyrkliga församlingarna har gjort ett utomordentligt fint arbete. Som statskyrkopräst måste jag säga att våra insatser ofta ter sig avsevärt blygsammare än de som görs av Frälsningsarmén när den kommer med sin musik och av Missionsförbundet med sina sångare. Vi skulle aldrig ha klarat oss utan deras insatser. Detta har också kommit fill uttryck i propositionen, men vi har i dag att behandla den organisationsfråga som gäller svenska kyrkan, som ju har ett åliggande när det gäller den andliga vården vid sjukhusen.

Så ett par ord till min vän Nils Berndtson. Jag tror att man måste avdramafisera eller avromantisera själavårdsuppgiften något. En sjukvårdspräst känner sig säkert inte som någon speciell sjukhusmissionär, utan han kommer fill patienten för att försöka möta de behov som patienten har. Jag har en känsla av, Nils Berndtson, aft jag om jag kom till dig på en sjuksal, så skulle vi ha gott utbyte av varandra, en rent mänsklig gemenskap. Att visa medmänsklighet måste vara det du är ute efter. Prästen är inte så bortkommen när det gäller rent medmänskliga ting. Jag tror som sagt var att vettiga sjukhuspräster kan göra mycket för många.

Jag tycker att min motion 1963 blivit nedvärderad, trots att jag - det säger jag en gång till - vet vad jag talar om.

Det har framhållits aft det är så viktigt med församlingsanknytningen,
Bertil Hansson, men jag har inte hört något sakargument mer än att det kan
vara värdefullt att församlingen känner ansvar också ekonomiskt, som Bertil
Hansson sade nyss. Varför skall lokalförsamlingen välja den komminister
som skall vara sjukhuspräst? En valmyndighet i församlingen har kanske inte
alls känsla för vilken kandidat som är den lämplige. De vet inte myckel om
sjukvårdsarbete, ulan de väljer präst pä helt andra grunder, som ofta är
förfärligt ytliga, och det kan vara allvarligt. Varför skall sjukhusprästen ha
kyrkoherden i församlingen till förman? Kyrkoherden har kanske inte
intresse för sjukhuskyrkans arbete. Dessutom sfär det i propositionen att
denne sjukhuspräst skall ha sin huvudsakliga sysselsättning inom sjukvärden,
dvs. han skall ha andra uppgifter också i församlingen. Där tycker jag något
mycket vanskligt kommer in, för då kan det lätt bli så att han till en tredjedel
verkar i församlingen och aft det blir så mycket engagemang i församlingen
att det hindrar honom från själavården på sjukhuset. Det tycker jag man skall
befria honom från. Räcker det inte, Bertil Hansson, med 1 200 sjuka
människor att dra försorg om? Varför infe låta honom vara heltidsanställd
just för den uppgiften? Han skall väl framför allt ha anknytning till sjukhuset    205

15 Riksdagens protokoll 1979/80:148-149

Nr 149                    och den personal sorn finns där så att han kommer in i det sammanhanget och

Onsdagen den       blir en länk i defta stora värdteam. Jag förutsätter att en klok sjukhuspräst

21 maj 1980   ■      gör som i allt annat församlingsarbete, skaffar sig en inedarbetarskara av

_____________    frivilligt slag som han kan samverka med.

Den andliga vår-       När det gäller kostnadsfrågan spelar församlingsanknyfningen också in på

den vid sjukhusen,    t bedrägligt sätt, så till vida atf församlingen  i avsevärd grad skall
Pi, rn.                     ekonomiskt bidra till verksamheten. Varför i all världen detta arrangemang?

Det är ingen liten sjukstuga detgäller, utan ett stort lasarett med 1 200-2 400 patienter. Det betyder att det är ett regionsjukhus som täcker oändligt mycket mer än församlingen eller i bästa fall pastoratet eller den kyrkliga samfälligheten. Ett regionsjukhus har sitt upptagningsområde i hela det kyrkliga stiftet. Varför i all världen skall just församligen bidra? Det är bara etl fåtal människor från församlingen som ligger pä defta sjukhus. Det kan, som någon framfört, vara svårt för sjukhuspräsfen att få gehör i församlingen för dessa bidrag till sjukhusverksamheten. Därför föreslår vi i vår motion att kyrkofonden skall gå in. Vi kan åberopa en rad remissinstanser, inte minst Pastoratsförbundet och en rad domkapitel, som begriper sig på de här sakerna. Här får jag säga fill min vän Georg Andersson: Har ni inte läst min motion? Ni har bara läst underskriften och sedan dragit en slutsats av motionärens hemort.

Jag råkar ha precis samma yrkande som ni, men ni avstyrker motionen i den del där jag yrkar aft kyrkofonden skall gä in och betala hela kostnaden.

Det tvingar mig tyvärr att yrka bifall till min egen mofion, nr 1963. herr talman.

I detta anförande instämde Tage Adolfsson (m).

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Atf Mårten Werner och jag skulle kunna ha många olika frågor att tala om. om vi träffades på eft sjukhus, saknar kanske intresse i det stora sammanhanget. Alla sjukhuspräster och patienter har exempelvis infe haft gemensam arbetsplats och har inte gemensamma erfarenheter atf diskutera.

Mårten Werner vill avdramatisera och avromanlisera sjukhusprästens verksamhet. Jag tycker att man också skall avmonopolisera hans verksamhet och ge valmöjligheter. Det är de som saknas i dag.

Jag har studerat de motioner som behandlas i det här betänkandet. Där markeras exempelvis vikten av att andra trossamfund än svenska kyrkan ges möjligheter att medverka vid sjukhusen. Och den uppfattningen kan man dela ur religionsfrihetssynpunkt. Men måste man då inte också säga att något liknande skall gälla de människor som inte bekänner sig till någon religiös tro?

Jag läser i en motion: '"Den enskilda människans personliga integritet

måste i alla stycken respekteras." För mig betyder det att också den som inte

206                         bekänner sig till någon religiös uppfattning skall respekteras - men det

glömmer man liksom bort idet material som vi behandlar i dag. Jag menar aft    Nr 149
religionsfrihet skall gälla infe bara i fråga om olika församlingar. Den måste    Onsdagen den
gälla fullt ut.                                                                                   21 maj 1980  .

GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Vi har naturligtvis läst Mårten Werners mofion. Det kan verka litet förbryllande aft hans motion inte ingår som underlag för vår reservation. Men det handlar mer om formalia, Mårten Werner.

I Mårten Werners mofion lyder klämmen: "aft kostnaderna för verksamheten belastar kyrkofonden eller församlingarna i sjukvårdsinrättningens upptagningsområde". Yrkandet innefattar således alla kostnader, och det finns ingen riktig beräkningsgrund för detta. I dessa kostnader ingår också sådana som avser kyrkomusikers medverkan.

Vår reservation går ut på att det skall lämnas eft bidrag motsvarande hela lönesumman. Det är i huvudsak vad Mårten Werner vill - men formellt stämmer det inte. Experter i utskottet har framhållit för oss aft man därför måste avstyrka Mårten Werners motion.

Men jag rekommenderar Mårten Werner och hans medmotionärer att rösta med reservationen, eftersom denna huvudsakligen tillgodoser motionens yrkande.

MÅRTEN WERNER (m) replik;

Herr falman! Jag tackar för erbjudandet atf rösta på reservationen. Men märk väl: i den reservationen avstyrks min mofion. Och jag får nog säga att man är formalisf till övermått, Georg Andersson, om man gör den tolkning som vi fick höra.

Jag föreslår att pengar till verksamheten skall tas från kyrkofonden, och det blir precis vad ni begär. Ni är rätt skickliga att bedöma kostnaden för den här verksamheten. Den kostar, precis som ni beräknar, ungefär vad prästlönen uppgår till.

Det borde infe vara svårt aft tolka min mofion såsom sammanfallande med ert eget yrkande.

GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Det medges att om Mårten Werner röstar med reservationen så avslås formellt seft hans motion, men i sak blir den huvudsakligen tillgodosedd. Om Mårten Werner däremot i slufvoferingen röstar med majoriteten så avslås hans mofion både formellt och i sak.

MÅRTEN WERNER (m) replik:

Herr talman! Jag har funnit en övermåttan bättre väg aft gå, nämligen aft yrka bifall fill min egen mofion.

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

ARNE LINDBERG (c):

Herr talman! I proposition 152 har regeringen avgett förslag om vissa anslag ur kyrkofonden. Det gäller bl. a. delfinansiering av särskilda tjänster

207

Nr  149                   för svenska kyrkans medverkan i den andliga vården vid sjukvårdsinrätf-

Onsdagen den     ■    "'"gar.

21 mai 1980              Av allt att döma tycks efterfrågan pa sådan särskild omsorg i samband med

_____________    sjukhusvistelse väsentligt öka. Därför är regeringens förslag välbetänkt i det

Den andlisa vår- hänseendet att ett antal tjänster inrättas. Däremot kan värdplatstalet 1 200
den vid sjukhusen " heltidstjänst med stort fog anses vara alltför högt. Huvudsaken är dock aft
P  PJ                       en början gjorts för en bättre verksamhet vid sjukvårdsinrättningarna.

I såväl proposition som utskottsbetänkande framhålls den från arbefssyn-punkt viktiga principen att lokalförsamlingen, trots de särskilda tjänsterna, dock är huvudansvarig för sjukhussjälavärden. Därigenom bibehålls den naturliga kontinuiteten i församlingens religiösa verksamhet. Den redan i andra sammanhang etablerade personkontakten är av stor betydelse. Därför måste den övergripande målsättningen för arbetet vid sjukvårdsinrättningarna vara att patienterna i första hand skall beredas möjlighet till tjänster från representanter för det egna samfundet.

Av motioner och tidningsartiklar har framgått att man på sina håll inte hyser tillbörlig respekt för religionsfrihetens grundläggande princip. Därför har i olika sammanhang framförts förslag om att svenska kyrkan och de övriga samfunden skulle svara för lika stor del av sjukhussjälavården. För varje person med demokratin som vägledande riktlinje måste eft sådant förslag befraktas som orimligt. Trots alla olika vindar sorn blåst finner 95 % av landets invånare del förenligt med sina egna intressen aft vara medlem i svenska kyrkan. En i sanning underlig jämlikhet är det som åberopas som skäl för att de fria samfunden rned tillsammans högst 5 % skall svara för 50 % av verksamheten vid sjukvårdsinrättningarna. Det kan knappast vara omsorgen om de sjuka som främst är i åtanke.

Jag har i många år arbetat som sjukhuspräst. Av egen erfarenhet vet jag hur viktigt det är aft den som är sjuk får anknytning till tankar och traditioner som är kända. Det talas vackert - och delvis med rätta - om ekumenisk verksamhet, men ekumenik är inget samfund eller någon frälsningslära. Ekumenik är samarbete mellan olika människor som respekterar varandras frosuppfattningar. När det gäller religiösa problem under sjukhusvistelse fordras det fastare konturer i vad prästen säger än å ena sidan och å andra sidan. Inte minst har uppfattningen om sakramenten och omvändelsen stor betydelse. Att i en situafion när alla ens förmögenheter förbrukas i kampen mot sjukdom konfronteras med en främmande uppfattning i trosfrågor är inte särskilt gynnsamt. Då skall mani stället få hjälp till aktualiserande av vad man redan bär inom sig från sitt vanliga sammanhang från det samfund som man tillhör. Därför bör de som svarar för den särskilda verksamheten vid sjukhusen i regel vara präster i svenska kyrkan. Nuvarande ordning är i stort seft tillfredsställande utom i det hänseendet att fler särskilt anställda behövs och att verksamheten i sin helhet bör utvidgas.

Det här sagda är bara ett konstaterande av de faktiska förutsättningar vi

har att utgå från i själavårdsarbetet. Jag har stor aktning för det arbete som de

olika  samfunden   bedriver  och  har  aktivt  bidragit  till   att  förverkliga

208                        jämlikheten i förhållandet mellan samfunden. Menatt eft underlag av 5 % av

landets befolkning skulle, berättiga till ett krav på 50 % av själavården i     Nr  149
sjukvårdssammanhang - det har inte alls med jämlikhet att göra. Om     Onsdagen den
någonting allvarligt skadar det ekumeniska samarbetet, är det att sådana     21 maj 1980
krav framställs.                                                                              _______ ._____

Föratt inledet sagda skall tolkas som avoghet eller bristande uppskattning     Qep andliga vår-av de fria samfundens arbete vill jag erinra om att jag via Pastoratsförbundet     dep. vid sjukhusen aktivt medverkat till initiativet att så väsentligt sänka avgiften för folkbok-     ,p pj föring och begravningsverksamhet att de som utträtt ur svenska kyrkan ofta infe betalar hela kostnaden för dessa tjänster.

I fråga om lika behandling när det gäller gåvor och testamenten har jag ständigt stött de fria samfundens intressen. Jag har även biträtt förslagen om uppräkning av anslagen till de fria samfundens verksamhet. Det finns skäl att framhålla att detta anslag nu uppgår till mer än 130 kr. per medlem, vilket till 95 % betalas av svenska kyrkans medlemmar, som för Sin egen religiösa verksamhet inte anser sig ha råd aft utdebitera nämnvärt större summa. Denna positiva inställning har jag alltjämt, bl. a. i syfte att eliminera faktorer som kan störa ett gott förhållande mellan samfunden, i all synnerhet som många fortfarande är medlemmar både i svenska kyrkan och i eft annat trossamfund. Men när det gäller sjuka människors behov av andlig omsorg får inga intressen gå före den enskilda människans eller på minsta sätt åsidosätta hennes personliga integritet.

Hår vill jag rikta några ord till herr Berndtson med anledning av hans inlägg. Vad herr Berndfson efterlyser som särskilda omsorgsinsatser för dem som infe har religiös trosuppfattning bör finnas tillgodosett redan genom den allmänna sjukvårdens personal. Själavårdsverksamheten är motiverad av den omständigheten att ordinarie sjukvårdspersonal ofta inte fungerar i denna utomordentligt viktiga del av den totala sjukvården.

Utskottsmajoriteten har funnit att riksdagen utan att överträda sina befogenheter knappast kan föreskriva någon uppdelning av själavårdsverksamheten enligt visst procenttal. Jag biträder helt den uppfattningen. Det vore atf inkräkta på obehörigt område och det skulle i den praktiska tillämpningen ej stå i god överensstämmelse med religions- och samfunds-frihetens principer. Däremot hade utskottet med skäl kunnat bifalla min motion om en central sekreterartjänst med samordningsuppgift för svenska kyrkans arbete vid sjukvårdsinrättningar. Men för att ytterligare bevisa min samarbetssträvan, skall jag inte yrka bifall fill min väl motiverade motion. Frågan kan lösas på annat sätt utan onödig strid mellan dem som dock har så mycket gemensamt med varandra.

Herr falman! Jag har därför inget särskilt yrkande.

BERTIL HANSSON (fp) replik:

Herr talman! Om Arne Lindberg menar allvar med sitt resonemang om aft
det är fel att frikyrkan får lika möjligheter som svenska kyrkan att arbeta
genom prästerliga eller pastorala insatser måste jag ställa frågan: Är det då
felakfigt att i inledningsskedet av den reform som nu är på väg låta de 20 nya
komministertjänsterna i svenska kyrkan, vilka är helt avdelade för sjukhu-      209

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

sens andliga vård, motsvaras av 20 nya tjänster som frikyrkopastorer, vilka Frikyrkorådet anser sig kunna finansiera med hjälp dels av statliga anslag, dels av lokalförsamlingarna?

Om staten skulle föreskriva aft man inte får tillsätta så många som 20 pastorsfjänster, eftersom deras antal blir lika stort som de nya komministrarnas, har staten trampat in på ett område som den skall hålla sig borta från, nämligen de fria trossamfundens verksamhet.

Jag vill med defta exempel också understryka atf det resonemang som Arne Lindberg för och som är grundat på procentsatser, siffror och kvantifieringar stämmer mycket illa med hela den anda som bör råda i det ekumeniska samarbetet och också med det praktiska arbetet ute på sjukhusen, såsom jag har lärt känna det.

210

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag tolkade Arne Lindbergs inlägg så att det för religiös verksamhet på sjukhusen fordras en omfattande och dyr organisafion men aft icke-religiös verksamhet skall skötas av sjukvårdspersonalen. Detta tycker jag verkligen inte uttrycker någon religionsfrihet:

Det var fakfiskt ur Arne Lindbergs motion som jag i ett tidigare inlägg läste upp de meningar där det heter: "Den enskilda människans personliga integritet måste i alla stycken respekteras. I särskild hög grad gäller defta i verksamheten bland sjuka." Men efter att ha hört Arne Lindbergs inlägg förstår jag att det han skrivit i sin mofion inte var så allvarligt menat.

ARNE LINDBERG (c) replik;

Herr falman! Jo, herr Berndtson, det är ytterst allvarligt menat. Jag anser atf den personliga integriteten för enskilda människor är viktigare än alla andra hänsyn i denna fråga. I den allmänna vården av sjuka finns det kuratorer och annan personal som har just den uppgift vilken herr Berndtson - åtminstone som jag hoppas - avser med sitt inlägg. Däremot anser sig personalen ofta inte kunna motsvara de förväntningar som människor ställer på hjälp i religiösa frågor. Men att den kurativa verksamheten på sjukvårdsinrättningar kan behöva förstärkas kan jag gärna hålla med herr Berndtson om.

När det gäller herr Hanssons inlägg vill jag säga att vi i sak kanske inte har så olika uppfattningar som det kan förefalla av det som vi anför. Vi talar nämligen något förbi varandra. Det är självklart att de fria samfunden skall ha rätfighet att använda de pengar som ges till dessa samfunds verksamhet precis på det sätt som de önskar och att inräfta hur många tjänster som helst för att biträda människor i deras behov av själavård. Vad jag vänder mig emot är att det fastställs ett slags 50-50-princip, som kodifieringsmässigt på alla sätt är löslig. Men om de enskilda samfunden dels av statsbidrag, dels av andra medel själva har möjlighet att bedriva en intensiv verksamhet, bör detta inte på något sätt förmenas dem.

NILS BERNDTSON (vpk) replik:

Herr talman! Men, Arne Lindberg, om man begär att jäktad .sjukvårdspersonal utan särskild utbildning skall svara för den svåra uppgiften att ge stöd och hjälp i livets slutskede, men när det gäller den religiösa verksamheten kräver väl utbildad personal, då är det inte på lika villkor personalen verkar. Och hur blir det då med valfriheten för patienterna? Det finns något i Arne Lindbergs sätt att resonera som inte håller.

ARNE LINDBERG (c) replik:

Herr falman! Ingen sjukhuspräst påtvingar någon en omsorg som vederbörande inte vill ha, herr Berndtson.

När det gäller den särskilda verksamheten för dem som på goda grunder kan anses ha religiösa behov under sin sjukhusvistelse är det självfallet samfundens skyldighet att se till aft det behovet blir tillgodosett. När det gäller den andra omsorgen måste det ligga inom sjukvårdshuvudmannens intresseområde att på allt sätt tillgodose det allmänna behovet av personlig omsorg. Men jag är dessutom övertygad om aft många sjukhuspräster och pastorer även fungerar som hjälp utan atf det är fråga om särskilt religiösa behov.

Tredje vice talmannen anmälde att Nils Berndtson anhållit aft till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andUga vården vid sjukhusen, m. m.

EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Jag vill i anledning av det sista resonemanget mellan Arne Lindberg och Nils Berndtson säga att det pågår en utredning om sjukvård i livets slutskede. Jag tror att vi alla önskar att den kommer fram till atf man kan göra någonfing på detta område. Vi har blivit uppmärksammade på att väldigt många människor dör inom sjukvården utan aft ha kontakt med någon anhörig. Att detta är ett stort bekymmer i den moderna sjukvården är väl alldeles klart. Jag kan inte finna att det förslag som vi skall fatta beslut om i kväll lägger hinder i vägen för de åtgärder som kan komma aft föreslås av den utredning som sysslar med frågan om sjukvård i livefs slutskede.

Jag skall, herr talman, blir myckel kortfattad i mitt inlägg. Jag vill bara slå fast eft par principer. Den ena gäller jämställdheten. Man kan se denna fråga formellt, som Arne Lindberg gör, eller praktiskt. Kyrka-stat-beredningen har klarat ut detta genom en räkning. Man har funnit att det är ungefär lika många kyrkobesökare å ena sidan inom samfund som inte tillhör svenska kyrkan och å andra sidan inom svenska kyrkan. Det år den praktiska verklighet som där har fastslagits. Andra undersökningar har sedan kommit fram fill liknande resultat.

När vi talar om andra samfund än svenska kyrkan kanske vi inte skall glömma att det inte bara gäller de frikyrkliga samfunden utan även "invandrarkyrkorna". Det framgår också av utskottsbetänkandet att man inom utskottet i det avseendet tänkt i ett vidare perspektiv.

När vi velat fastslå denna jämställdhet har det skett med erfarenhet av vad

211

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andUga vården vid sjukhusen, m. m.

som hänt tidigare. 1958 fattade vi det förra beslutet, och jag har ett bestämt minne av ett resonemang med den dåvarande ecklesiastikministern Ragnar Edenman, som.sade att regering och riksdag har ansvar för svenska kyrkan. Vi måste fastställa hur det skall fungera för svenska kyrkan med den andliga vården. Det har vi ansvar för. De fria trossamfunden har rättigheter, men vi kan inte fastställa hur de kan göra. Här skall emellertid finnas en jämställdhet. Detta sades också i propositionen.

Nu hardet, som Mårten Werner sade, varit ett mycket gott samarbete. Det har fungerat gnisselfritt på många .ställen. Men det finns också, som Bertil Hansson sade, exempel på att frikyrkopastorerna - företrädarna för frikyrkan - har stått med mössan i handen. Det får inte vara så, och det har vi velat fastslå ordentligt. Därför har det väckts två motioner, en från folkpartiet och en från socialdemokratisk sida. Utskottet har ställt sig bakom dessa motioner. Till yttermera visso blir det en skrivelse till regeringen om detta. Jag vill gärna vid det här tillfället med adress fill regeringen säga aft det måste vara klara besked på den här punkten - både för alla samfund och för sjukvårdshuvudmännen. Det är alldeles nödvändigt, och det skall inte behöva råda någon som helst tvekan i det avseendet.

Vi hade fler krav i vår motion, herr talman. De har blivit tillgodosedda, utom när det gäller finansieringen över kyrkofonden, där det föreligger en reservation. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall fill reservationen med Georg Andersson som första namn.

212

CHRISTINA ROGESTAM (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet för att säga något om en annan punkt i kulturutskottets betänkande, den som behandlar svenska kyrkans centrala arbete med invandrarfrågor.

Frågan om en central tjänst för invandrarfrågor inom svenska kyrkan har varit aktuell under många år. Redan 1970 års kyrkomöte anhöll hos regeringen om en sådan tjänst. Trots ett klart tillstyrkande från många håll, bl. a. invandrarverket, kom det aldrig något regeringsförslag.

Nu har 1979 års kyrkomöte upprepat och understrukit behovet av en central tjänst för invandrarfrågor. Kommunministern säger i årets kyrkofondsproposition att frågan bör övervägas ytterligare.

Svenska kyrkan är vår största invandrarkyrka. Många invandrare kommer frän länder med evangelisk-lutherska kyrkor. Till den gruppen hör bl. a. invandrare från de nordiska länderna, Tyskland, Lettland och Ungern. Andra har en sådan religiös bakgrund att det är naturligt för dem att söka kontakt med svenska kyrkan.

Det råder inget tvivel om aft många av dessa grupper har särskilda behov, och det är vikfigt att svenska kyrkan finner former för aft tillgodose dem. Dit hör särskilda gudstjänster, religiösa förrättningar och själavård.

Många församlingar gör redan i dag ett förnämligt arbete med inriktning på invandrarna. Men det flnns också många församlingar med stora invandrargrupper där man ännu inte tagit itu med dessa viktiga frågor. Därför behövs det inspiration fill en utveckling inom svenska kyrkan som

innebär att ansvaret för och öppenheten mot invandrarna blir en viktig del i     Nr  149
församlingarnas arbete.                                                                 Onsdagen den

Den andra stora uppgiften berör svenska kyrkans möte ute i församling-     21 maj 1980

arna med invandrare av andra religioner, t. ex. muslimer. Här gäller det att    ___

sprida kunskap och finna praktiska modeller för arbete. Det finns många     Oen andliga vårexempel på dagliga problem som församlingarna möter, inte minst i barn-    den vid sjukhusen, och ungdomsarbete, och där det behövs vägledning. Vad gör man t. ex. med     rn. m. en liten turkisk grabb som följer med sina svenska kamrater till kyrkans barnarbete? Hur beter man sig för att vara mänskligt öppen och korrekt mot barnet och familjen och samfidigt respektera familjens religion?

Här finns utan tvivel oerhört mycket att göra och många problem som behöver bearbetas. Det är därför viktigt atf frågan om en central tjänst för arbetet med invandrarfrågorna snarast får en lösning. Jag är tacksam för utskottets stöd i den här frågan, och jag utgår ifrån atf kommunministern i nästa budgetomgång gör vad han kan för att få med denna tjänst inom ramen för kyrkofondsanslaget.

Herr talman! Bara några ord ytterligare om den andliga vården vid sjukhusen, som ju här har diskuterats länge.

Det står mycket som är bra i utskottets betänkande. Den andliga vården skall självfallet vara ekumeniskt präglad, dvs: trossamfunden skall samarbeta. Ingen skall stängas ute. Det finns så mycket att göra att alla insatser verkligen behövs. Om det finns några enstaka sjukvårdshuvudmän som infe behandlar samfunden på ett likvärdigt sätt, så är det bra att man gör ett sådant här klart påpekande. Den andliga vårdens betydelse är oomfvistad, och fler och fler förstår och uppskattar det stora värde som ligger i denna resurs.

Jag tillhör dem som i principfrågan menar att svenska kyrkan och de fria samfunden måste kunna gå in i arbetet som likvärdiga parter, med lika möjligheter att arbeta och var och en med fullt ansvar för sina medlemmar. Detta gäller också och inte minst invandrarkyrkorna. Det innebär att det måste finnas en rimlig relation mellan de statliga bidragens storlek och antalet medlemmar. Detta måste vara en utgångspunkt för statens agerande när det gäller den fortsatta utbyggnaden av insatserna för den andliga vården.

Herr talman! Jag har inget yrkande utöver utskottets.

Överläggningen var härmed avslutad.

Punkt 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motion 1977 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

213

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

Den som vill atf kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkande

29 punkt 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1977 av Lars Werner rn, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - .303 Nej -    17

Punkt 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 3

Mom , 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 1977 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndfson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atf kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkande

29 punkt 3 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1977 av Lars Werner ni, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Dä Nils Berndfson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 304 Nej -   16

Mom. 2 - 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

214

Mom , 6

Propositioner gavs på bifall fill l:o) utskottets hemställan. 2:o) motion 1977 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del samt 3:o) motion 1963 av Mårten Werner m, fl, i motsvarande del. och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då Nils Berndfson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förkla-

rades ha flertalefs mening för sig.                                      Nr 149

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och god-     Onsdagen den
känd:                                                                           21 maj 1980

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkande     £)en andUga vår-
29 punkt 3 mom, 6 röstar ja, den vid sjukhusen,

den det ej vill röstar nej. m. m.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1977 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej -    17

Mom . 7

Proposifioner gavs på bifall fill

l:o) utskottets hemsfällan,

2:o) reservafionen av Georg Andersson m. fl,,

3:o) mofion 1977 av Lars Werner m, fl. i motsvarande del samt

4;o) mofion 1963 av Mårten Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposifionen vara med övervägande ja besvarad.

Då Georg Andersson begärde votering upptogs för bestämmande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, äv vilka den under 2;o) angivna förklardes ha flertalets mening för sig.

Sedan Nils Berndtson begärt votering upptogs för bestämmande av kontraproposifion i voteringen om kontraproposition' i huvudvoteringen ånyo proposifionerna under 3:o) och 4:o), av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

Mårten Werner begärde emellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den  som   vill   att   kammaren   till   kontraproposition   i   voteringen   om

kontraproposifion i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemsfällan i

betänkande 29 punkt 3 mom. 7 antar motion 1977 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit

motion 1963 av Mårten Werner m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.  Då Mårten Werner begärde

215

Nr  149                   rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

Onsdagen den       "'"S 8 följande resultat:

21 maj 1980

Ja -   22
_                                                                          Nej -   63

Den andliga vår-                                               Avstår - 234

den vid sjukhusen,

mm                            ' enlighet härmed blev följande votéringsproposition för voteringen om

kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den  som  vill  atf   kammaren   till   kontraproposition  i   huvudvoteringen

angående kulturutskottets hemställan i betänkande 29 punkt 3 mom, 7 antar

reservationen av Georg Andersson m, fl, röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren fill kontraproposition i nämnda votering antagit

motion 1963 av Mårten Werner m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Mårten Werner begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej -   -57

Avstår - 109

I enlighet härmed upplästes och godkändes följande voteringsproposition för huvudvoteringen:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkande

29 punkt 3 mom, 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har  kammaren  bifallit  reservationen  av  Georg  Andersson

m,fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Georg Andersson begärde rösträkning verkställdes votering rned omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - L59

Avstår -     1

M o m , 8

Proposifioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion
1977 av Lars Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Nils Berndtson
216                         begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkande

29 punkt 3 mom, 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1977 av Lars Werner m, fl, i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Nils Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej -    16

Nr 149

Onsdagen den 21 maj 1980

Den andliga vården vid sjukhusen, m. m.

Mom. 9 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt,

§ 7 Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkanden

1979/80:30 med anledning av proposifionen 1979/80:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvift gäller högre utbildning och forskning

1979/80:31 med anledning av propositionen 1979/80:118 om anställningsfrågor för vårdlärare i gymnasieskolan och kommunal högskoleutbildning

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt,

§ 8 På förslag av tredje vice falmannen beslöts aft kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde,

§ 9 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela atf på morgondagens föredragningslista uppförs arbetsmarknadsutskottets betänkanden 23 och 29, näringsutskoltets betänkande 57 samt arbetsmarknadsutskottets betänkande 32 främst i nu angiven ordning bland två gånger bordlagda ärenden,

§ 10 Kammaren åtskildes kl, 00,07,

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert