Riksdagens protokoll 1979/80:147 Tisdagen den 20 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:147

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:147

Tisdagen den 20 maj                                           

•l- 12-00

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen,

§1 Upplästes och lades till handlingarna följande frän valprövniiigsnänin-den inkomna

Berättelse om granskning av bevis för ersättare för riksdagsledamöter Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om att

Margareta Hegardt, Stockholm, och Gertrud Hedberg. Stockholm, utsetts

till ersättare för riksdiigsledamöter,

Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat bevisen

och därvid funnit, att de  blivit utfärdade i enlighet  med   15  kap,   1 S

vallagen,

1980-05-14

■Sug Nordlund

/Sven-Georg Grahn

§ 2 Om den statliga rekryteringspolitiken

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för aft besvara Alf Wennerfors (m) den 9 maj anmälda fråga. 1979/80:466, och anförde:

Herr talman! Alf Wennerfors har frågat mig hur jag vill medverka till en rekryteringspolitik inom den statliga förvaltningen som överensstämmer med regeringens strävan att begränsa den offentliga sektorns expansion, samt om jag är beredd att omgående rekommendera eller på annat sätt medverka till anställningsstopp inom den statliga förvaltningen. Bakgrunden till Alf Wennerfors fråga är att byggnadsstyrelsen ledigförklarat två tjänster.

De senaste årens budgetarbete har inneburit en mycket restriktiv prövning av de statliga myndigheternas administrationskostnader, I årets budgetproposition har med få undantag det s, k, huvudförslaget utgjort grundvalen för prövningen. Det innebär att myndigheternas administrationskostnader för budgetåret 1980/81 kommer att reduceras med 2 % efter pris- och löneomräkning, I kompletteringspropositionen som nyligen förelagts riksdagen anförs att regeringen även i nästa budgetarbete bör tillämpa det s, k, huvudförslaget vad gäller statliga konsumtionsutgifter. Anvisningar med denna innebörd har i januari lämnats till de statliga myndigheterna.

Det ankommer efter budgetprövningen på myndigheterna att inom ramen
för de medel som riksdag och regering anvisar, samt de övriga bestämmelser
som utfärdas, göra de prioriteringar som myndigheterna finner ändamålsen-   175

Nr  147                   Ijga för att kunna utföra de uppgifter som åligger dem. Det är särskilt i ett

Tisdiieen den          stramt budgetläge   viktigt  att  myndigheterna  inom  angivna  ramar  har

20 nm i  1980         möjlighet till omprioriteringar för att uppnå ett bättre resursutnyttjande. Jag

---

   anser att den målsättning som Alf Wennerfors tar upp i sin fråga bättre

Om den statU<nt   uppnås genom en restriktiv budgetprövning än genom åtgärder som generellt

rekrvterinsspoli-     anställningsstopp inom den statliga förvaltningen. Jag är inte beredd att

lllf,n                        medverka till ett sådant anställningsstopp.

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag behöver inte säga särskilt mycket om hur det år bestäht med svensk ekonomi - vi vet alla hur allvarligt läget är. Enbart den siffra som belyser hur stort budgetunderskottet är - 50-60 miljarder - säger oss hur bekymmersamt vi har det och att vi måste vidta alla de åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med de ekonomiska bekymren. När jag säger att budgetunderskottet är 50-60 miljarder skall vi också ha i minnet vad som anges i kompletteringspropositionen, nämligen att vi de närmaste åren har att räkna med ökande budgetunderskott. Vi måste alltså öka intäkterna, dvs. vi måste tjäna mera pengar genom att sälja till andra länder. Men vi måste framför allt granska varenda utgift. Vi måste hushålla bättre med våra pengar.

Jag blev väldigt förvånad när jag i Dagens Nyheter fick se annonsen om två nya tjänster på byggnadsstyrelsen. Det är alltså två nya tjänster utöver de nära 900 personer som arbetar inom detta statliga verk. Det måste finnas personer inom verket som kap omplaceras för att utföra denna typ av uppgifter. Det måste också finnas möjligheter att utbilda personer som redan finns där för de eventuella nödvändiga uppgifter som man anser skall utföras enligt vad som anges i annonsen.

Även om det finns en positiv underton i svaret till mig, tycker jag att budgetministern kunde instämma med mig i uppfattningen att man inte bara borde tänka på omprioriteringar - som budgetministern ser det - utan också borde uttala att det inom olika statliga verk görs omplaceringar, dvs. att man utnyttiar folk så mycket rnan någonsin kan när läget är så bekymmersamt. Det borde dessutom satsas på utbildning och utveckling av de människor som finns tillgängliga. Jag tror att det finns mänga unga och gamla människor, inte minst inom byggnadsstyrelsen, som skulle kunna ta sig an de uppgifter det här är fråga öm.

Jag iill också påminna om att när frågan om hur många ytterligare tjänster byggnadsstyrelsen skulle få behandlades förra året, alltså våren 1979, så avstyrkte föredraganden den begäran om nio tjänster som förelåg och tillstyrkte två tjänster. Riksdagen sade också ja till dessa två tjänster. Men de två tjänster som byggnadsstyrelsen då fick är det inte fråga om i det här sammanhanget, utan det är andra tjänster det gäller. Då undrar jag: Har byggnadsstyrelsen över huvud taget rätt att utlysa dessa två tjänster? Kan ett statligt företag verkligen agera på det här sättet?

176

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:                                            Nr 147

Herr talman! Alf Wennerfors och jag är ense i fråga om den grundläggande     Tisdagen den utgångspunkten, att det är nödvändigt med en mycket restriktiv prövning av     20 maj 1980

de  statliga  myndigheternas  administrationskostnader.   Däremot  har vi     ____

kanske olika meningarom vilka vägar man bör gå. Jag menar att ett generellt     Qm den stadiga

anställningsstopp när det gäller all stadig administrafion skulle slå fel. Det     rekryteringspoli-

kan också i ett stramt budgetläge finnas motiv för att inom ett verk förstärka     tiken

och utöka administrationen på vissa områden, men detta måste då betalas

genom att man gör besparingar på andra områden, inom samma verk eller

inom andra verk. Man bör kunna göra omplaceringar, och man bör inom

vissa verk också kunna göra begränsningar och personalminskningar, om

man genom en rationalisering kan uppnå samma effektivitet som tidigare

eller om verkets arbetsområde skulle ha minskat. Men man bör alltså kunna

utöka administrationen i de fall då ett verk får vidgade uppgifter och höjda

ambitioner.

När det gäller det nu aktuella fallet är det faktiskt så att de båda tjänsterna redan finns inrättade på byggnadsstyrelsen. Den ena har nyligen blivit vakant, och den andra har varit vakant sedan en tid. Det är alltså inte fråga om något nytillskott av två tjänster, utan dessa tjänster ligger inom den fastlagda ramen. Just i det här fallet tycker jag faktiskt att man har en god användning av de båda tjänsterna. Befattningshavarna skall jobba med ekonomisk planering och redovisning bl. a. i fråga om kostnadsstyrning och kostnadsuppföljning av olika byggprojekt, och det tycker jag är en bra verksamhet.

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Det har varit väldigt svårt att få veta hur det verkligen ligger till med de här två tjänsterna. Om det nu är på det sätt som budgetministern säger, kan jag hålla med om att det i det här fallet i och för sig kan vara riktigt att man har rätt att utlysa tjänsterna. Men med tanke på att vi befinner oss i en så allvarlig ekonomisk kris undrar jag ändå om det skall vara nödvändigt att som i det här fallet utnyttja en vakant tjänst. Med tanke på hur man runt om i hela detta land ser på dessa frågor tycker jag att ett statligt verk borde gå före och inte utnyttja en ledig tjänst.

Vad sedan gäller frågan huruvida det i det här fallet är klokt att tillsätta tjänsterna, med tanke på att befattningshavarna skall syssla med den typ av uppgifter som budgetministern nämnde, så vet vi litet var att man under ganska många år har sysslat med myndighetens ekonomiska planering och redovisning och med frågan om hur man skall behandla denna verksamhet med hjälp av data, dock utan att hittills ha kommit till rätta med det på ett tillfredsställande sätt. Man kan undra hur detta över huvud taget har skötts. Om det finns underlag för kritik i det avseendet, ställer man sig ännu mera undrande över varför byggnadsstyrelsen skall behöva utannonsera två tjänster och få ytterligare två människor till det här verket, vilket sammanlagt kostar 300 000 kr.

I det privata näringslivet har många företag fått uppleva kriser under              177

12 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr 147                   senare år. Det naturliga för dem är att då ta till anställningsstoppet. Om den

Tisdagen den         statliga förvaltningsapparaten befinner sig i kris och om Sverige befinner sig i

20 mai 1980           ~ "t trodde åtminstone jag var fallet, med tanke på att vi har ett

_____________ budgetunderskott på 50-60 miljarder och med tanke på att detta tyvärr

Om den statlisa förmodligen kommer att öka under 1980-talet - då måste vi enligt min
rekryteringspoli- mening ta till extraordinära åtgärder, t. ex. anställningsstopp. Jag är
tiken                      förvånad över att jag inte får ett instämmande från budgetministern på den

punkten. Just nu är det verkligen dags för ett anställningsstopp inom hela den

statliga förvaltningen.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO;

Herr talman! Man behöver inte nödvändigtvis utnyttja alla vakanta tjänster, utan vissa kan förbli obesatta. Så är också fallet inom en del verk. Men i vissa fall kan det också finnas gcda skäl för att nybesätta tjänsterna, eftersom det för den samlade statsverksamheten och för samhällsekonomin kan vara till nytta att ha tjänsterna i fråga besatta. Det är ju ingalunda alltid så, att tjänster kostar. I det här fallet gäller det 300 000 kr., men man kan kanske göra inbesparingar som är mycket större än den summan. I detta fall tycker jag att det är bra att ett verk satsar mera på kostnadsstyrning och kostnadsuppföljning.

Vi är alltså överens om den allmänna utgångspunkten att det är nödvändigt att pröva mycket restriktivt, att hålla igen och begränsa, liksom också att man på vissa områden kan behöva skära ned. Men det är också en ständigt fortgående utveckling som kan motivera förstärkningar på vissa områden. Därför är jag emot ett generellt anställningsstopp.

ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Kostnadsstyrning av detta och andra verk har man sysslat med ganska länge på uppdrag av de politiska instanserna, men vad har det givit? - Inte särskilt mycket, i varje fall inte när det gäller detta verk. Jag är alltså skeptisk.

Sedan sade budgetministern att det ibland kan vara vettigt att tillsätta tjänster, eftersom det kan innebära en kostnadsbesparing. Det kan t. o. m. sägas att det kan kosta att inte tillsätta tjänster. Det finns exempel på detta, men i det här fallet tror jag inte att detta resonemang gäller. I det här statliga verket med över 900 tjänster måste det finnas möjligheter att utveckla och utbilda redan anställda personer.

Överläggningen var härmed avslutad.

178

§ 3   Om  regeringens  syn  på  viss   amerikansk  militärmanöver   i Karibiska havet

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Lars Werners (vpk) den 7 maj anmälda fråga, 1979/80:450, och anförde:

Herr talman! Lars Werner har frågat mig hur regeringen bedömer den "allvarliga kränkning av Cubas suveränitet" som den amerikanska militärmanöver som nyligen genomförts utanför sydöstra USA har medfört.

Den militärmanöver som åsyftas i frågan är den årligen återkommande s. k. Solid Shield-manövern som de senaste åren ägt rum i sydöstra USA. Enligt pressmeddelande från det amerikanska försvarsdepartementet den 9 april skulle årets övning även omfatta landstigningsövningar på Guantanamobasen. Sådana övningar har förekommit vid tidigare tillfällen.

Lars Werner ställde sin fråga den 6 maj. Redan den 1 maj hade emellertid det amerikanska försvarsdepartementet i ett nytt pressmeddelande tillkännagivit att landstigningsövningen i Guantanamo skulle inställas. Den manöver som nu har genomförts har ägt rum utanför Floridas kust och den amerikanska östkusten.

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Om regeringens syn på viss amerikansk militärmanöver i Karibiska havet

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på Lars Werners fråga.

Bakgrunden är känd. Även Ola Ullsten måste ha tagit del av det telegram som riksdagen nyligen erhöll från Cubas parlament. I telegrammet stod det: "Vi vänder oss till Er med anledning av den farliga situation som ånyo hotar framkalla en allvarlig kris i Karibien. Förenta staterna har meddelat att den 8 maj nya militära operationer av betydande omfattning skall inledas vid Guantanamobasen, ett territorium som ockuperats olagligt och som USA tillvällat sig av det kubanska folket." I telegrammet stod det vidare: "Vi ber Er om förståelse och solidaritet i syfte att säkra fred och internationell avspänning och det absoluta oberoende som besjälar det kubanska folket." Telegrammet var undertecknat av vice presidenten Raul Roa, och jag har ännu i dag inte kunnat märka någon som helst reaktion från regeringen på det här telegrammet eller på USA-manövern över huvud taget. Inte heller ger Ola Ullsten i sitt svar någon som helst bedömning, som vi från vpk efteriyser i den fråga som Lars Werner ställde. Tvärtom försöker Ola Ullsten förringa manövern och säga att det är den årligen återkommande s. k. Solid Shield-manövern. Men det är de facto den största militärmanövern i området på mycket lång tid. Och det är de facto en ren provokation riktad inte bara mot det socialistiska Cuba utan också mot all progressiv utveckling i området, bl. a. efter vad som hänt i Nicaragua, Avsikten är att skrämma folken i Karibien,

USA genomförde, såsom framgår av telegrammet och av Ola Ullstens svar, en stor militärmanöver i Karibiska havet. Det ingick fidigare i denna planer pä landstigningsövningar på Guantanamobasen på Cuba, som USA alltså illegalt ockuperar. Nu har landstigningsövningarna visserligen upp-

179

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Om regeringens syn på viss amerikansk militärmanöver i Karibiska havet

skjutits, men de kommer enligt amerikanska armén att genomföras vid en senare tidpunkt. Vi uppfattar detta som en mycket allvariig kränkning av Cubas suveränitet. Ockupationen strider mot det kubanska folkets vilja, den strider mot internationell rätt, den har fördömts av det kubanska folket och den alliansfria rörelsen.

Eftersom Ola Ullsten inte svarade på frågan, dvs, inte gjorde någon som helst bedömning, vill jag upprepa den fråga som Lars Werner ställde samt dessutom till utrikesministern rikta frågan om han är beredd att medverka till att den illegala ockupationen av basen upphör.

180

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Lars Werner har ställt en fråga som gällde en amerikansk marinmanöver, som skulle innefatta en landstigningsövning på Guantanamobasen. Han menade att detta skulle innebära en allvarlig kränkning av Cubas suveränitet. Redan innan han hade framställt frågan var det klart att manövern inte skulle få den tidigare avsedda utformningen. Däremot är det riktigt att manövern har ägt rum flera hundra miles från kubanskt farvatten, såvitt jag känner till. Därmed har saken kommit i ett helt annat läge.

Den svenska regeringen har inte den åsikten att vi bör opponera mot alla amerikanska militärmanövrar. Sedan må både Eva Hjelmström och jag tycka att det är trist att det skall behöva förekomma militärmanövrar över huvud taget, men det är en annan historia.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Som jag framhöll tidigare företog USA visserligen inte några landstigningsövningar på Guantanamobasen den här gången, men planerna på sådana övningar finns kvar, och ockupationen av Guantanamobasen kvarstår likaså. Det anser vi vara en provokation.

Sedan säger Ola Ullsten att den svenska regeringen inte vill opponera mot militärmanövrar över huvud taget. Men man måste se till bakgrunden till att manövern kommit till stånd, och den bakgrunden är väl känd. Såsom den kubanska regeringen gav uttryck för i sitt telegram till den svenska regeringen är manövern en provokation riktad mot Cuba men också mot den progressiva utveckling som Nicaragua har inlett i området. Vi tycker att det vore på sin plats att den svenska regeringen visade litet solidaritet med befolkningen i Karibien.

Sedan noterar jag att Ola Ullsten över huvud taget inte tog upp min följdfråga, om den svenska regeringen är beredd att medverka till att USA:s illegala occupation av Guantanamobasen upphör, i likhet med vad den alliansfria rörelsen bl. a. har gett uttryck för.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 4 Om rätten till medlemskap i sameby

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för att besvara Karl-Erik Hälls (s) den 8 maj anmälda fråga, 1979/80:458, och anförde:

Herr talman! Karl-Erik Häll har frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd med anledning av ett aktuellt fall om rätten till medlemskap i sameby samt om jag vill redogöra för de erfarenheter man hittills fått av tillämpningen av rennäringslagen, speciellt vad avser rätten till medlemskap i sameby.

Låt mig först ange bakgrunden till det aktuella fallet. En same som önskar vara medlem i en sameby har överklagat byns beslut att uppskjuta behandlingen av hans ansökan om medlemskap. Han intog därvid ståndpunkten att han redan var medlem på grund av bestämmelserna i rennäringslagen om automatiskt medlemskap.

Regeringsrätten konstaterade att hans besvär inte kunde prövas. Som skäl för sitt beslut anförde regeringsrätten att mannen genom att ta anställning vid SJ åren 1958-1970 lämnat samebyn samt att medlemskap inte uppstår automafiskt genom aft man på eget initiafiv återupptar arbete med renskötsel. Eftersom han således inte var medlem av samebyn var han heller inte behörig att föra talan mot bystämmans beslut att inte ta upp honom i byns röstlängd.

Det återstår dock andra möjligheter för honom att bli medlem. Vid sidan av automatiskt medlemskap kan medlemskap förvärvas genom särskilt beslut. Enligt 12 § rennäringslagen kan sameby anta en renskötselberättigad same som medlem om han avser att med egna renar driva renskötsel inom byns betesområde. Vägras sökanden inträde som medlem kan länsstyrelsen ändå medge honom inträde, om särskilda skäl föreligger.

Samebyn har ännu inte fattat något slutligt beslut i frågan om medlemskapet. Enligt vad jag erfarit kommer ansökan att tas upp på bystämman vid månadsskiftet maj-juni.

Något ärende i frågan finns inte i jordbruksdepartementet. Frågan om medlemskap kan över huvud inte prövas av regeringen. Jag har heller inte för avsikt att vidta någon åtgärd i det aktuella fallet. Reglerna om medlemskap följer principen att samerna själva skall få bestämma om sina egna angelägenheter. Sedan 1971 har endast ett fåtal fall om medlemskap prövats rättsligt, och detta ger inte underlag för en bedömning av de erfarenheter man fått vird avser rätten till medlemskap i sameby.

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Om rätten till medlemskap i sameby

KARL-ERIK HÄLL (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret. Jag konstaterar att det innehåller en ganska ingående redogörelse för det aktuella fallet, och jag är tacksam för det. Det är klart att det har blivit en ganska stor fråga, inte minst i massmedia i Norrbotten, eftersom läget hela tiden varit tolkat på det sättet att det handlar om någon som rätteligen borde vara med i samebyn men som har förvägrats medlemskap. Jag tänker inte uppehålla mig vid det. Jag delar uppfattningen i svaret att det är en fråga som

181

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Om rätten till medlemskap i sameby

i första hand samebyn får ta ställning till. Det verkar som om ett sådant ställningstagande är nära förestående.

Jag tror i alla fall att det finns anledning att säga ett par ord om den andra delen, nämligen den fråga som jag följde upp med och som jag ville ha litet mer uppgifter om, nämligen erfarenheten av rennäringslagen. Nu framgår det av svaret att det knappast finns någon erfarenhet av den, åtminstone inte särskilt mycket i det här speciella avseendet. Det råder emellertid stor förbistring i fråga om vilka kriterier som skall vara uppfyllda för rätt till medlemskap i sameby.

Jag har under det här ärendets gång fått uppgifter som gett mig besked om att kriterierna tolkas på olika sätt i de skilda samebyarna. Om den här personen har man, med hänvisning till regeringsrättens utslag, sagt att han lämnat renskötseln och börjat arbeta på SJ och att han fortsatt med det i tolv år och följaktligen inte längre kan vara medlem i samebyn.

Nu finns det emellertid enligt uppgift många medlemmar i samebyar som inte ägnar sig helt åt renskötseln, utan som är helårsanställda med andra arbetsuppgifter. Det gör mig oroad för att det kanske inte finns någon enhetlig bedömning i de skilda samebyarna om vilka bestämmelser som egentligen skall gälla för medlemskap. Det bör vara intressant att undersöka det. Därför skulle jag vilja fråga statsrådet, om det inte vore av intresse att se över hur kraven på medlemskapet verkligen ser ut i de olika samebyarna, så att man kunde få klarhet i om det finns några enhetliga bedömningsgrunder.

Nu är det också så att definitionen på renskötare är oklar. Jag blev av två skäl överraskad av Tomas Cramérs uttalanden i SSR. Först säger han i ett uttalande att samebyn inte är någon ekonomisk förening. Följaktligen är en berättigad fråga: Varför skall vi då ha ett röstförfarande där som stämmer överens med den ekonomiska föreningens? - Från början var ju bestämmelserna för samebyn grundade på de principerna. - Det andra uttalandet är att man kan anses vara renskötare även om man bara ägnar sig åt renskötseln på semester. Jag skulle också vilja fråga statsrådet; Stämmer de synpunkterna överens med statsrådets uppfattning i de här frågorna?

182

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill erinra om att rennäringslagen är till för de renskötande. Det är omsorgen om dem som är anledningen till rennäringslagen.

Det är också riktigt att vissa samebyar i sina renlängder som renskötande medlemmar har tagit upp även personer som har övergått till annat yrke. En sådan klassificering saknar dock stöd i rennäringslagens bestämmelser om renlängd och har därför inte vitsord om renägares eventuella medlemskap i sameby. För medlemskapet - och detta är ett direkt svar till Karl-Erik Häll -gäller bestämmelserna i 11 och 13 §§ i rennäringslagen.

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr talman! Av det senast sagda drar jag den slutsatsen att statsrådet är medveten om att det kan sättas i fråga på vilka grunder man har fått sitt medlemskap i samebyarna. Då vill jag vara litet envis och en gång till fråga, om inte det är ett skäl nog för att göra en översyn av frågan och verkligen granska hur det ser ut i de skilda samebyarna.

Dessutom skulle jag vilja upprepa min tidigare fråga: Hur mycket behöver man ägna sig åt renskötsel för att över huvud taget anses vara berättigad att vara medlem i samebyn? Är det riktigt - såsom det tolkas av SSR:s jurist Tomas Cramér - att det räcker med att en same ägnar sig åt renskötsel exempelvis under semester? I ett brev har nämligen detta påståtts, och det sägs där att man kan räknas som aktiv renskötare även om man under hela året arbetar, exempelvis i Kirunagruvan som gruvarbetare, men ägnar sig åt renskötsel på sommaren. Är det så lösliga förutsättningar som gäller, då förstår jag att vi kommer att få stora bekymmer med att behålla en rennäringslag med de syften som rennäringslagen från början hade. Det är ett allvarligt hot mot rösträttsordningen i samebyn att man menar att den inte skall betraktas som en ekonomisk förening, och det är också ett direkt hot mot rennäringen, om en person på så lösa grunder kan anses ha rätt att vara medlem i den ekonomiska förening som jag anser att samebyn utgör.

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Om rätten till medlemskap i sameby

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Jag vill inte ge mig in i någon analys av det som har sagts i den här frågan, utan jag vill bara ännu en gång erinra om att rennäringslagen är till för de renskötande. Om jag har fattat det här rätt finns det i dag inget som helst önskemål från Svenska samers riksförbund om att ändra bestämmelserna, exempelvis om röstning efter renantal. Man skall inte göra större sak av denna fråga än vad den för tillfället är värd.

Jag erinrar om att samebyn kommer att behandla frågan om medlemskap nu i månadsskiftet maj-juni. Och jag upprepar att länsstyrelsen, om inträde skulle vägras, kan bevilja inträde, om särskilda skäl föreligger. Om det från samerna skulle finnas entydiga önskningar om klarare preciseringar i eller förändringar av rennäringslagen, är jag naturiigtvis villig att ta ställning till dessa. Men jag har inte uppfattat att några,sådana önskemål föreligger i dag.

KARL-ERIK HÄLL (s):

Herr talman! Jag vill bara göra ett par korta kommentarer till det sista som jordbruksministern sade. Statsrådet och jag är helt ense om att rennärings-lagen är till för de renskötande människorna. Men vi tycks inte vara på det klara med på vilket sätt vi skall kunna definiera vem som är renskötare. Det borde vara ganska värdefullt att ha den grunden att stå på, då vi är överens om att lagen är fill för denna speciella grupp människor.

Statsrådet sade att det f. n. inte finns något önskemål från samernas riksorganisation om en översyn av rennäringslagen. Nej, det är riktigt, men nog hade jag den uppfattningen att det för regering och ansvarigt statsråd är

183

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Om NCB:s såganläggning i Hissmofors

en angelägenhet att efter hand bilda sig en uppfattning om lagars efterlevnad. Även av det skälet kunde det från statsrådets sida vara intressant att villfara den begäran som jag har, nämligen att låta se över hur det ute i de skilda samebyarna förhåller sig med medlemskapet och dess relation till rennäringslagens här åberopade paragraf.

Överläggningen var härmed avslutad.

184

§ 5 Om NCB:s såganläggning i Hissmofors

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Thage Petersons (s) den 7 maj anmälda fråga, 1979/80:455, och anförde:

Herr talman! Thage Peterson har frågat mig om NCB:s hantering av sågfrågan och bostäderna (i Hissmofors) kommer att föranleda någon åtgärd från min sida.

Regeringen beviljade i februari i år lokaliseringsstöd till NCB för investering i en om- och tillbyggnad av företagets sågverk i Hissmofors, Jämtland. Vid samma tidpunkt beslöt regeringen att ge tillstånd till NCB enligt 136 a § byggnadslagen att utvidga detta sågverk. Investeringen, som sammanlagt uppgår till ca 25 milj. kr., avses trygga fortsatt sysselsättning i sågverket samt möjliggöra att företagets hyvleriverksamhet på orten kan utökas.

Enligt vad jag erfarit innebär företagets nuvarande investeringsplan att fyra äldre bostadshus, ägda av NCB och f. n. utnyttjade av sammanlagt tio hyresgäster, måste rivas för att medge en rationell utbyggnad av sågen. Kommunen har enligt uppgift förklarat sig beredd att medverka till anskaffandet av ersättningsbostäder åt de drabbade hyresgästerna. NCB undersöker dock f. n. vilka merkostnader som en utbyggnad av sågverket på alternativ plats medför.

I sammanhanget bör påpekas att i regeringens prövning av ärenden om lokaliseringsstöd ingår inte någon prövning av plan- och byggnadsfrågor. Sådan prövning sker i annan ordning.

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret.

Jag är tacksam för beskedet att NCB undersöker om en utbyggnad av sågverket kan ske på annan plats. Kanske har min fråga i riksdagen fått bolaget att vidta denna åtgärd.

Jag tycker likväl att industriministern kunde ha kostat på sig att ta initiativ till överläggningar mellan företaget, de anställda och de boende i Hissmofors för att i bästa samförstånd lösa detta problem. Människorna i Hissmofors upplever säkeriigen inte denna fråga som en struntsak. Vi kan vara helt övertygade om att de anställda och de boende i Hissmofors inte ser lätt på frågan. Det gäller ju deras bostäder, och i förlängningen också deras arbete.

Jag har debatterat Hissmofors  med  herr Åsling tidigare, dels här i     Nr  147
riksdagen, dels i valrörelsen.  Nu vill jag tillägga några ord om själva     Tisdagen den
Hissmoforsärendet, eftersom det är vikfigt att inte Hissmoforsproblemen     20 maj 1980
glöms bort. Dessa synpunkter kan också bilda en bakgrund till min fråga.     -------

Det  blir  lätt   så   att  ett   fall   är  aktuellt  eii   kort   tid,   när  det   har     Qm NCB.s såg-publicitetsintresse för massmedia. Men de arbetslösa går ju fortfarande kvar i     anläggning i Hissmofors, även om man inte längre skriver om dem. Regeringen har ett     Hissmofors stort  ansvar  för  utvecklingen   vid   NCB:s  anläggningar   i   Hissmofors. Människorna i en drabbad bygd måste befrias från att behöva uppleva hur regeringen kryper undan, svär sig fri från givna löften.

Denna gång gäller det vad man kan tycka vara en detalj i frågan: lokaliseringen av de industrilokaler till vilka företaget fått ett omfattande stöd av staten. Skall arbetarnas bostäder rivas för att ge plats åt industribyggnaden, eller finns det andra möjligheter, som de anställda menar? Industriministern har nu lovat att detta skall undersökas.

Självfallet skall inte en detaljstyrning i sådana här frågor ske från statsmakternas sida. Men det får inte innebära att man frånsäger sig allt ansvar. Företaget har fatt statligt stöd till den satsning som skall genomföras. Det är ändå vikfigt att bolaget inte använder detta som ett svepskäl för att stoppa vad som är det sista hoppet för de anställda i Hissmofors. Det vore skönt att få höra industriministern slå fast att han fortfarande har ett ansvar för frågan. Och det vore värdefullt mot bakgrunden av den kedja av händelser, löften och uttalanden som har gjort Hissmoforsärendet till ett första rangens exempel på en industripolifik som inte varit lyckosam. Det är många löften och utfästelser som har givits, och det är därför förklarligt om människorna i Hissmofors känner inte bara otålighet utan kanske också bristande tro på nya utfästelser.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag är tacksam för att Thage Peterson tar upp den mera principiella delen av den här frågan. Som framgår av den grundlag som reglerar riksdagens arbete bör en fråga normalt innefatta åtgärder inom ramen för ett statsråds ämbetsutövning. Min enda formella kontakt med NCB:s sågutbyggnad gäller lokaliseringsstödsärendet. Som jag sade ingår i regeringens prövning av lokaliseringsstöd inte en prövning av plan- och byggnadsfrågor. Om jag här skulle ge mig in på en diskussion som skulle innebära direktiv till företag eller kommun, så skulle det strida mot de formella möjligheter som jag som ansvarigt statsråd för industripolitiken har att beakta.

Eftersom ärendena av den här karaktären är så många tror jag att man måste ha i minnet vilka formella begränsningar som finns för riksdagens agerande. Riksdagen kan inte träda i ansvariga företagsstyrelsers ställe. Här måste alltså, om debatten skall vara meningsfull, finnas en klar ansvarsfördelning.

Sedan kan jag bekräfta att jag självfallet har noterat att överläggningar i
denna fråga har förekommit-och att jag också den vägen har kunnat notera,   185

rent allmänt, att frågan är under lösning.

Nr  147                     THAGE PETERSON (s):

Tisdagen den            Herr talman! Vi får inte glömma fallet Hissmofors. Regeringen har ett

9() p.,, j iijxo          ansvar. Regeringen får inte svära sig fri från detta ansvar. Industriministern

_____________    handlägger dessa frågor. Jag kommer att fortsätta att bevaka Hissmofors-

Om NCBs sås-       ärendet, för det är ett typfall för hur det inte får gå till,
anläggnins i              Våren 1978 varslades om nedläggning av sulfitfabriken. Då gjordes ett

Hissmofors             lugnande uttalande; företaget skulle ta sitt ansvar. Men ingenting hände,

inga nya jobb skapades. Efter någon månad låg bollen hos herr Äslings industridepartement. Etableringsdelegationen kopplades in. Men ingenting hände, inga nya jobb skapades. När departementet misslyckats lades ansvaret på länsstyrelsen. Det talades om ett trämekaniskt centrum, men ingenting hände: För de 200 arbetslösa kom inga nya jobb. Så skulle uppräkningen kunna fortsätta.

De anställda i Hissmofors har av den borgerliga regeringen fått löften, lugnande uttalanden, överslätande formuleringar, men inga nya jobb. inga nya industrier, inga nya ersättningsarbeten. Det är därför jag än en gäng vill slå fast att Hissmofors blev en studie i en borgerlig industripolitiks passivitet och otillräcklighet.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Thage Peterson vidgar raskt frågan till att gälla de allmänna principerna för industripolitiken, och det är något helt annat än den avgränsade fråga han ställt. I dag är det helt felaktigt att säga att 200 människor går arbetslösa på den här platsen. En närmare analys av arbetsmarknaden på orten visar att många av de tidigare inom Hissmofors sulfitfabrik verksamma har annan sysselsättning. Betydande insatser har gjorts från både statens och kommunens sida för att lösa problemen. Länsarbetsnämnden har också gjort en betydande insats i det sammanhanget.

Den första byggstenen i det trämekaniska centrum vi talade om är det utbyggda sågverket, som medger en utökad verksamhet också vid hyvleriet, vilket visat sig intressera andra förädlingsindustrier för etablering på orten. Här pågår alltså ett betydande arbete för att klara sysselsättningsproblemen på orten. Den aktuella arbetsmarknadssituationen är inte så oroande som Thage Peterson ger sken av.

THAGE PETERSON (s);

Herr talman! Jag ställde den här frågan för att få industriministern att erkänna den borgerliga regeringens ansvar för Hissmofors, och för att få fram en förståelse för att människorna i Hissmofors, som blivit lovade så mycket, känner tveksamhet inför nya löften och utfästelser.

Sågverksärendet och bostäderna får inte bli ett svepskäl från bolagets sida

att stoppa även det sista hoppet om ett säkert arbete och om en framtid i

hembygden för de anställda vid Hissmofors. Det vore skönt att få höra

industriministern slå fast detta, och jag hoppas att han än en gång vill uttala

186                        regeringens ansvar för Hissmofors.

Industriministern NILS ÅSLING:                                                      Nr 147

Herr talman! Jag kan bekräfta att min uppfattning självfallet är att den här    Tisdagen den frågan måste lösas. Som jag också noterade i mitt svar har jag blivit     20 maj 1980

informerad om att överläggningar upptagits för att bringa de här frågorna-------

närmare en lösning. Otn NCB.s såg-

Regeringens ansvar för den allmänna näringspolitiken är oomtvistat. Det anläggning i är också inom ramen för den allmänna näringspolitiken och regionalpolitiken Hissmofors som åtgärder vidtagits för att klara de problem som uppstått vid sulfitfabrikens nedläggning. Jag noterar att under hela denna process, med de många debatter vi haft om Hissmofors, har ännu inte den socialdemokratiska oppositionen, vare sig här i kammaren eller lokalt, kunnat prestera ett enda alternativ till hur sysselsättningsproblemen skall lösas. Det är ett långsiktigt och målmedvetet arbete som måste bedrivas, och där har tydligen den socialdemokratiska oppositionen inget alternativ,

THAGE PETERSON (s);

Herr talman! Det senaste industriministern säger är icke korrekt. Vi har i tidigare diskussioner i Hissmofors sagt att det måste vara en regerings uppgift att ta itu med de problem som uppstår vid industrinedläggelser och lägga fram förslag till åtgärder. Det är de åtgärderna vi har efteriyst. Vi har hela tiden liksom de anställda vid Hissmofors, liksom människorna i bygden, fått oss till livs löften, utfästelser och lugnande besked. Men det har inte kommit fram några nya arbetsplatser och ingen ersättningsindustri. Vi i den socialdemokratiska oppositionen kommer att fortsätta att bevaka ärendet Hissmofors, för det är ett typiskt exempel på hur det inte får gä till i näringslivet.

Överläggningen var härmed avslutad,

§ 6 Föredrogs och hänvisades Proposition

1979/80:181 lagförslagen till skatteutskottet i övrigt till finansutskottet

Beträffande detta ärende hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden förkortades.

Kammaren beslöt förkorta motionstiden till fyra dagar att utgå fredagen den 23 maj kl, 17,00,

§ 7 Föredrogs men bordlades åter Lagutskottets betänkande 1979/80:33 Kulturutskottets betänkande 1979/80:29 Utbildningsutskottets betänkanden 1979/80:30-32 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1979/80:30 och 31

187

Nr 147 § 8 Skogsindustrin, m. m.

Tisdagen den

20 maj 1980             Föredrogs

_____________    näringsutskottets betänkanden

Skossindtistrin,      1979/80:46 med anledning av motioner om domänverket,

iji   ij-i                     1979/80:47 med anledning av motioner om skogsindustrin och

1979/80:48 med anledning av propositionen 1979/80:110 om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå jämte motioner,

TREDJE VICE TALMANNEN:

Näringsutskottets betänkanden 46,47 och 48 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden fär framställas under den gemensamma överläggningen,

I det följande redovisas endast de betänkanden, beträffande vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Näringsutskottets betänkande 46

I detta betänkande behandlades

dels de under allmänna motionstiden vid 1978/79 års riksmöte väckta motionerna

1978/79:385 av Ove Karlsson m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkandena 1-4),

1978/79:1023 av Bertil Måbrink och Eivor Marklund (båda vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1.    anhålla hos regeringen om ändrade riktlinjer för domänverkets verksamhet, så att samhällsekonomiska bedömningar i första hand skulle vara gällande,

2.    anhålla hos regeringen om att erforderliga medel till domänverket för att förhindra planerade personalminskningar upptogs på tilläggsbudget I för budgetåret 1979/80,

dels de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:252 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla hos regeringen om ändrade riktlinjer för domänverkets verksamhet, så att samhällsekonomiska bedömningar i första hand skulle vara gällande,

1979/80:718 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m).

1979/80:1452 av Rune Ångström (fp),

1979/80:1781 av Per Petersson m. fl. (m) och

1979/80:1898 av Åke Wictorsson m. fl. (s).

Utskottet hemställde
188                            1. beträffande   ändrade   riktlinjer   för  domänverkets   verksamhet   att

riksdagen skulle avslå motionerna 1978/79:1023 och 1979/80:252, Nr  147

2.    beträffande granskning av formerna för kapitaltillskott rn. m. inom    Tisdagen den domänverket och domänkoncernen att riksdagen skulle avslå motionen     20 maj  1980 1979/80:718 yrkandet 1 i frågavarande del,                                                                                                       '.___

3.    beträffande begränsning av domänkoncernens verksamhet att riksda-     Skossindtistrin, gen skulle avslå motionen 1979/80:718 yrkandet 1 i ifrågavarande del, ,,,,  ,n

4.    beträffande inleverans av vinstmedel att riksdagen skulle avslå

a)   motionen 1979/80:718 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2,

b)   mofionen 1978/79:,385 yrkandet 1,

5.    beträffande bidrag till skogsvårdande åtgärder att riksdagen skulle avslå mofionen 1978/79:.385 yrkandet 3,

6.    beträffande avverkningen i statens skogar inom det inre stödområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:385 yrkandet 4,

7.    beträffande ökat skogsuttag m. m. i Norrlands inland att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1781,

8.    beträffande domänverkets inleverans av medel till samefonden att riksdagen skulle avslå motionen 1978/79:385 yrkandet 2,

9.    beträffande principer för domänverkets markförvärv att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:718 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

10.   beträffande kornpletteringsköp av skog från domänverket att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1452,

11.   beträffande upplåtelse av fiskerätt att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1898.

Följande två reservationer hade avgivits av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sylvia Pettersson (alla s);

1.    beträffande begränsning av domänkoncernens verksamhet, vari reservanterna ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av dem angiven lydelse,

2.    beträffande principer för domänverkets markförvärv, vari reservanterna ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av dem angiven lydelse.

Näringsutskottets betänkande 47

I detta betänkande behandlades motionerna

1979/80:172 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om skyndsamma åtgärder för att förhindra att beslutade och planerade nedläggningar och inskränkningar inom skogsindustrin verkställdes innan riksdagen tagit ställning till regeringsförslag om en helhetsplan för skogsindustrins framtid.

1979/80:312 av Nils-Olof Grönhagen m. fl. (s), 1979/80:319 av Olle Östrand (s) såvitt nu var i fråga.

189

' '47                           1979/80:703 av Sven Henricsson (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

Tisdiigen den         anhålla hos regeringen att utreda frågan om en samhällsägd träförädlingsin-

20 maj 19,S()         dustri till i motionen nämnda område av Sollefteå kommun.

Skossindustrin,         1979/80:710 av Bertil Måbrink in. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen

m. ni.                     skulle

1.    uttala sig för bildandet av ett bolag, bestående av staten och skogsbolagen som medintressenter, med uppgift att omhänderta och i största möjliga utsträckning i produktion utnyttja fiberbankarna i sjöar och vattendrag,

2.    hos regeringen anhålla om omedelbara åtgärder för bildandet av detta bolag och att förslag förelades riksdagen, vari även innefattades fördelning av kostnadsansvaret,

3.    uttala att det i motionen berörda sjunktimret i sjöar och vattendrag utan ekonomisk ersättning borde övergå i statlig ägo och anhålla hos regeringen om att förslag till lag därom snarast förelades riksdagen,

4.    anhålla hos regeringen om att förslag till åtgärder för upptagning av sjunktimret i landets älvar och sjöområden snarast förelades riksdagen.

1979/80:717 av Ivan Svanström och Ulla Ekelund (båda c),

1979/80:963 av Rune Jonsson och Stig Olsson (båda s). vari hemställts aft riksdagen bemyndigade regeringen att ta initiativ som syftade till att ingen nedläggning av skogsindustrien verksamhet fick ske i Västernorrlands län förrän beslut orn ersättningssysselsättning fattats,

1979/80:968 av Kjell Nilsson m. fl. (s). vari hemställts att riksdagen sorn sin mening uttalade sig för att inga nedläggningar flck ske vid Södra Skogsägarna AB förrän en strukturplan för hela landets skogsnäring hade utarbetats.

1979/80:1027 itv Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle

1.    hos regeringen begära att utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning prövade de former för styrning och finansiering för att uppnå en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordats i motionen,

2.    begära att regeringen snarast framlade förslag för riksdagen till ett handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin,

3.    besluta att ett program som avsågs i yrkande 2 baserades på de riktlinjer som angetts i motionen,

4.    som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående ett strukturbolag för skogsindustrin,

5.    begära att regeringen under våren 1980 för riksdagen redovisade riktlinjer för statlig medverkan i branschutvecklingen i enlighet med vad som

190                         anförts i motionen.

6.    begära att regeringen under våren 1980 för riksdagen framlade förslag Nr  147

till handlingsprogram för skivindustrin i enlighet med vad som anförts i          Tisdagen den

motionen,                                                                                      20 maj 1980

7.    som sin mening uttala att inga nedläggningar inom skogsindustrin borde-----    

beslutas innan det i motionen begärda planeringsarbetet genomförts och Skogsindustrin.

redovisats för riksdagen, ,n. in.

8. begära att regeringen snarast förelade riksdagen ett förslag till
beredskapslagstiftning på skogsområdet i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1979/80:1034 av Nils Erik Wååg m. fl. (s). vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om snara åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Östanå pappersbruk,

1979/80:1400 av Sven Aspling m.fl. (s) såvitt gällde hemställan att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt tryggad sysselsättning (yrkande 1 delvis),

1979/80:1415 av Rune Gustavsson m. fl. (c, s, fp), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen omedelbart och med beaktande av vad som anförts i denna motion tog upp förhandlingar med Södra Skogsägarna AB för att trygga fortsatt drift vid Fridafors bruk,

1979/80:1441 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen skulle anhålla att regeringen tog initiativ som möjliggjorde fortsatt verksamhet vid Emsfors Bruk,

1979/80:1443 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) såvitt gällde hemställan att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad sysselsättning (yrkande 1 delvis),

1979/80:1542 av Bertil Måbrink (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att den tog initiativ till en sammanslagning av Ljusdals trä och Östernäs såg. och

1979/80:1903 av Hans Lindblad (fp) såvitt nu var i fråga.

Utskottet hemställde

1: beträffande strukturförändringar inom Södra Skogsägarna att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:968. motionen 1979/80:1034 (Östanå), motionen 1979/80:1415 (Fridafors) och motionen 1979/80:1441 (Emsfors) som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. beträffande handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt
sågverksindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:172 i ifråga-    191

Nr  147                  varande del. motionen 1979/80:963, motionen 1979/80:1027 yrkandena 2, 3,

Tisdiigen den         5 och 7, det sistnämnda i ifrågavarande del, motionen 1979/80:1400 yrkandet

20 milj  1980          ' ' ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande

_____________   del.

Skossindustrin.         3. beträffande   utbyggnad   inom   skogsindustrin   att   riksdagen   skulle

/;;. m.                    avslå

a)                                 motionen 1979/80:312 (Väja),

b)                               motionen 1979/80:319 och motionen 1979/80:1903 i ifrågavarande del
(Söderhamn),

4,    beträffande utveckling av skivindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1721 ifrågavarande del, motionen 1979/80; 1027 yrkandet 6 och yrkandet 7 i ifrågavarande del, motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

5,    beträffande samgående mellan företag att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1542,

6,    beträffande träförädlingsindustri i Sollefteå att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:703,

7,    beträffande strukturbolag för skogsindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1027 yrkandet 4,

8,    beträffande skogsindustrins virkesförsörjning att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1027 yrkandet 1, motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

9,    beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningen att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1027 yrkandet 8,

10,   beträffande tillvaratagande av fiberavfall och sjunktimmer att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:710,

11,   beträffande tillvaratagande av träråvara i kraftledningsgator att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:717,

Reservationer hade avgivits

/, beträffande strukturförändringar inom Södra Skogsägarna av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson och Rune Jonsson (alla s) som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2, beträffande handlingsprogram för massa- och pappersindustrin samt sågverksindustrin av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:172 i ifrågavarande del,

motionen 1979/80:963, motionen 1979/80:1027 yrkandena 2. 3, 5 och 7, det

sistnämnda  i   ifrågavarande  del,   motionen   1979/80:1400  yrkandet   1   i

ifrågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del

192                        som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

3. beträffande utveckUng av skivindustrin av  Ingvar Svanberg,  Hugo________ Nr  147
Bengtsson,  Lilly  Hansson, Thage  Peterson,  Lennart Pettersson,  Rune_______ Tisdagen den
Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (allas) som ansett att utskottet under 4 bort___ 9q maj 1980
hemställa                                                                                                                

att riksdagen rned bifall till motionen 1979/80:172 i ifrågavarande del. Skossindustrin

motionen  1979/80:1027 yrkandet 6 och yrkandet 7 i ifrågavarande del,       ni. m
motionen   1979/80:1400  yrkandet   1   i   ifrågavarande  del   och   motionen
1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen
till känna vad reservanterna anfört.

4. beträffande strukturbolag för skogsindustrin av Ingvar Svanberg, Hugo
Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune
Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som ansett att utskottet under 7 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1027 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande skogsindustrins virkesförsörjning av Ingvar Svanberg,
Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune
Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som ansett att utskottet under 8 bort
hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1027 yrkandet 1, motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i iftågavarande del och motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virke.sförsörjningen av
Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart
Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som ansett att
utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1027 yrkandet 8 som sin mening gav regeringen till känna vad resevanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande strukturförändringar inom Södra Skogsägarna av Erik Hovhammar, Tage Adolfsson och Sven Munke (alla m).

THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Vi skall nu diskutera framtiden för en av Sveriges viktigaste industribranscher. Men det är viktigt att komma i håg att vi därmed också diskuterar framtiden för tiotusentals människor i vårt land, för de anställda och deras familjer, för samhällen och orter, ja, för hela regioner i norr och söder.

Ty skogsindustrins betydelse är stor. Den sysselsätter direkt nära 100 000
människor och ger indirekt jobb till ytterligare över 100 000. Närmare 1 000
orter i vårt land är mer eller mindre beroende av skogsindustrins utveckling.   193

13 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr  147                   Branschen svarar för en sjättedel av vår totala varuexport - ungefär 20

Tisdagen den         miljarder kronor. Med dessa fakta och siffror kiin man fånga skogsnäringens

20 maj 1980          'o''' betydelse.

_____________       Branschen har expanderat snabbt under den senaste 15-årsperioden. Även

Skossindustrin       '  framtiden   väntas  efterfrågan   på   skogsprodukter  öka.   Den   svenska

1   ijj                      skogsnäringen har goda förutsättningar att ytterligare öka sin iivsiittning på

världsmarknaden. Framtiden kan te sig ljus.

Men ändå - på ort efter ort som är beroende iiv skogsindustrin känner människorna oro och otrygghet inför framtiden.

Det åren välgrundad oro, ty utvecklingen inom branschen har inte styrts av någon framsynt planering. Investeringarna i vidareförädling hiir varit för små. Den nödvändiga råvaran har inte kommit fram. Strukturen inom branschen är på många håll otidsenlig.

På detta sätt kan problemen inom branschen radas upp. De är svära. De kommer att kräva en period av genomgripande omställningar, en strukturomvandling som blir ansträngande för de anställda, för företagen och för de berörda orterna. Men låt mig inledningsvis slå fast att för oss socialdemokrater är det grundläggande att en sådan strukturomvandling aldrig kan få betyda bara inskränkningar och nedläggningar. Den måste också -. och i första hand - betyda utveckling och satsningar på framtiden.

Ty skall svensk skogsindustri kunna möta framtidens krav, kunna behålla sin betydelse som en av våra grundläggande basnäringar, kunna ge trygghet åt sina anställda - då fordras en handlingskraftig industripolitik. Då fordras omedelbara insatser för att möta de akuta problemen, och då fordras åtgärder på lång sikt.

Den borgerliga riksdagsmajoriteten har gång på gång avvisat förslag som -om de hade genomförts-hade betytt utveckling och satsningar på framtiden. Följden har i stället blivit en fortsatt oplanerad utveckling, nedläggningar som baserats pä enbart kortsiktiga företagsekonomiska bedömningar. Följden har blivit att angelägna satsningar uteblivit, eller försenats. I vissa fall har en ren nedrustning skett. Följden har också blivit stora svårigheter, oro och osäkerhet för de anställda och deras familjer och för berörda kommuner.

Vi har i den socialdemokratiska motionen om åtgärder för skogsnäringen dragit upp riktlinjerna för en utveckling av skogsindustrin.

Vi föreslär en politik som tar itu med de djupa och allvarliga problem vi står inför i dag, såväl på kort som på lång sikt.

Det är i första hand två områden som kräver omedelbara insatser; råvaruförsörjningen och framtidssatsningarna. Råvaruförsörjningen kommer att behandlas senare i dag i en interpellationsdebatt, där min partikamrat Rune Jonsson kommer att utveckla den frågan. Låt mig ändå få inleda den debatten.

Råvarusituationen är alarmerande. Bristen på råvara gör att företagen inte
kan köra för fullt i ett läge där efterfrågan är god. Man missar de goda åren
194                        och står dåligt rustad när priser och efterfrågan åter sjunker.

Denna situation är inte acceptabel. Den låga avverkningen, som pressar    Nr 147 upp virkespriserna, utgör ett hot mot den svenska skogsindustrins konkur-    Tisdagen den rensförmåga och utvecklingsmöjligheter. Den utgör därmed ett hot mot    20 maj 1980

sysselsättningen  och  tryggheten  för  tusentals   människor  i  vårt   land.    ___

Dessutom utgör den på lång sikt ett hot mot de svenska skogsägarna själva, ty    Skossindustrin dessa gagnas inte av den försvagning av skogsindustrin som den alltför låga    ,  ,j avverkningen innebär. De skogsägare som vägrar att avverka gräver därför sin egen grav. På många håll, t. ex. i Mellannorrland, spelar skogsägarna i dag ut bolagen mot varandra för att fä upp priserna på virket.

Vi kan inte stillatigande och stillasittande åse denna bakvända situation. Regeringen måste vidta kraftfulla åtgärder och se till att tillgången på virke säkras. Därför måste vi fä en särskild beredskapslag, som ger regeringen möjligheter att driva på avverkningen i fall där sysselsättningen eller industrins virkesförsörjning allvarligt hotas. Vi måste trygga den långsiktiga virkesförsörjningen och bättre ta till vara skogens produktion genom långsiktiga virkesavtal och genom skogsbruksplaner för alla marker.

Skogen är vår gemensamma tillgång. Vi kan inte tillåta att privata vinstintressen raserar en av de viktigaste förutsättningarna för vår industri, för Sveriges framtid som industriland. I vår reservation nr 5, som är fogad vid näringsutskottets betänkande nr 47, kräver vi att den sittande utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning skall få i uppdrag att med förtur lägga fram förslag syftande till att komma till rätta med den akuta virkesbristen. Vi stöds på denna punkt, som industriministern känner till, av löntagarorganisationerna, som i skrivelse till regeringen nyligen har krävt samma sak.

Det andra huvudproblemet handlar om den framtida utvecklingen inom branschen. I dag krävs en strukturomvandling inom samtliga delbranscher. Förädlingsgraden i vår skogsindustri är alltför låg. Den måste höjas om vi inte ohjälpligt skall komma på efterkälken. För allt detta krävs offensiva satsningar på de framtidsinriktade delarna. Det kräver forskning och utveckling av teknik och nya produkter. Det kräver en långsiktig balans mellan råvarutillgång och industrikapacitet samt ett bättre råvaruutnyttjan-de. Det kräver kapital och samordning. Dessa åtgärder måste vidtas i södra Sverige, i mellersta Norrland, i södra Norrland och i norra Norrland.

Regeringens åtgärder - den saken har industriministern och jag diskuterat tidigare - till förmån för skogsindustrin har varit av alltför kortsiktig natur. Vi tycker att dessa åtgärder i alltför stor utsträckning liknat rena brandkårsutryckningar. De har ibland varit nödvändiga - det har vi också sagt - men de har väl ofta kännetecknats av en bristande planmässighet och en avsaknad av uttalade mål och fasta handlingslinjer.

Därför menar man från socialdemokratiskt håll att vi måste komma bort
från denna dag-för-dag-politik. Vi måste få ett samordnat program för
skogsindustrin - ett program som är utarbetat i samråd mellan företagen, de
anställda och samhället. Detta får inte längre förhalas med hänvisning till
några utredningar. Riktlinjer måste fastställas för utvecklingen. Härvidlag
har vi krävt att ett strukturbolag bildas för skogsindustrin, som kan engagera
sig i de expansiva och framtidsinriktade delarna av branschen. Vi vet att         195

Nr  147                   industriministern i ett tidigare skede, nämligen under den mellanperiod då

Tisdagen den         ' befann sig i oppositionsställning, var inne på tanken att låta ett

20 milj 1980           övergripande bolag ta initiativ till de ordentliga framtidssatsningar inom

_____________    svensk skogsindustri som behövs.

Skopsinduslrin           " huvudlinje i vår politik när det gäller skogsindustrin är att samhället och

;„  nj                       de anställda måste få vara rned vid planeringen av skogsindustrins utveckling.

Det vill vi inte överlåta till enbart företagen. Vi behöver därför en
övergripande politik - inte spridda åtgärder som enskilda företag svarar för.
Sverige behöver en samlad skogsindustrien politik, som innehåller förslag till
utbyggnader och satsningar på framtiden. Det är hög tid att vårt land flyttar
fram sina positioner när det gäller skogsindustrin. Jag vet frän tidigare
debatter att industriministern och jag har samma uppfattning i den frågan,
nämligen att vi i jämförelse med flera av våra konkurrentländer har hamnat
på efterkälken. Gör vi det noterandet tillsammans, så bör vi också sätta in
åtgärder för att komma bort från den situationen.                               '

Vi begär därför att regeringen utarbetar ett handlingsprogram för massa-och pappersindustrin och för sågverksindustrin. Den borgerliga majoriteten i näringsutskottet har emellertid sagt nej till vårt förslag. Vi beklagar de borgerligas inställning i utskottet.

Från socialdemokratisk sida kräver vi att de anställda skall få delta i arbetet med att omstrukturera skogsindustribranschen. Det går inte i längden att, som de borgerliga vill, utestänga de anställda från inflytande, från att vara med och påverka beslut som gäller deras egen framtid.

Men här gäller det också synen på strukturförändringarna, och jag vill upprepa detta: Det får inte vara så, att en strukturförändring och en strukturplan i första hand skall betyda nedläggningar och avveckling. Enligt vår mycket bestämda uppfattning måste de också- och kanske framför allt -innebära utveckling och satsning på framtiden.

Mot denna bakgrund har vi föreslagit att medan det samlande program-och planeringsarbetet genomförs för skogsindustrin, och innan det redovisats för riksdagen och riksdagen tagit ställning, bör inga nedläggningar av företag få göras inom skogsindustrin. Den borgerliga majoriteten i näringsutskottet har sagt nej. Från socialdemokratisk sida beklagar vi den borgerliga ståndpunkten i näringsutskottet. Den betyder i realiteten ingenting annat än ett nej till samhällets och de anställdas deltagande i omstruktureringsarbetet för skogsindustrin. Men det borgerliga nejet innebär också ett nej till omställningar i socialt acceptabla och i planerade former.

Herr talman! Under de senaste två ä tre aren har förhållandena i NCB och Södra Skogsägarna tilldragit sig ett alldeles speciellt intresse. Den bondekooperativa skogsindustrin hamnade i kris. Krisen var så djup att ägarna, dvs, de skogsägande bönderna och deras organisationer, inte på egen hand förmådde klara upp den svåra situationen. Konkursen stod för dörren för såväl NCB som Södra Skogsägarna.

Från socialdemokratisk sida ställde vi upp för en räddningsaktion för de

bondeägda företagen. Från principiella utgångspunkter såg vi fördelar med

196                         ett kooperativt ägande i skogsindustrin. Men vi såg också de reella fördelarna

med ett fortsatt bondeägande i industrierna: skogsägarna skulle ha ett     Nr 147
fortsatt ansvar för att råvaran korn fram till industrin. Detta var också en    Tisdiigen den
viktig grund för de samtal som fördes mellan socialdemokraterna och    20 niiij 1980
centerpartiet - samtal som f. ö. jag och industriminister Åsling deltog i._________

Vi gick från vår sida in i dessa diskussioner, liksom i näringsutskottets Skossindustrin behandling av NCB och Södra Skogsägarna, med just detta som utgångs- m /j punkt. Vi gick in för att rädda tusentals jobb men också för att ge kommunerna och de anställda möjligheter att delta i omstruktureringen och i arbetet med de viktiga framtidsfrågorna för de båda skogsindustribolagen. Vi var med om att satsa statens och skattebetalarnas många miljoner för att sysselsättningen skulle räddas, för att de anställda och kommunerna skulle få tid och möjlighet att'delta i utvecklingsarbetet. Låt mig tillägga: Genom statens insatser räddades många skogsägare från stora förluster, som de skulle ha fått orn företagen i stället gått i konkurs.

Men på vilket sätt tackar dessa skogsägare staten och skattebetalarna? Jo. genom att vägra leverera virke och strunta i de leveransavtal som upprättades 1979. Och nu, sedan statens pengar har betalats, då passar kritiken. Enligt Veckans Affärer säger ordföranden i Örnsköldsviks skogsägareförening: Medlemmarna känner knappast något ansvar för NCB:s framtid, så som bolaget har skötts.

Och jag undrar, herr talman: Varför sade man inte detta före riksdagens beslut för ett år sedan?

Detta var utgångspunkten för oss. Men jag känner till att den främsta utgångspunkten från centerpartiets sida för en statlig lösning var också att sambandet mellan skogsägande och ett fortsatt ägaransvar i NCB och Södra Skogsägarna skulle just garantera virkesleveranserna. Vi uppfattade det så att de skogsägande bönderna och skogsägarföreningarna, men också centerpartiet som politiskt parti, skulle på allt sätt se till att det levererades virke till industrin och att man för den stora statliga räddningsinsatsen var beredd att ta ett ansvar för att råvaran kom fram.

Nu tvingas vi i dag, herr talman, säga att det inte blev så som vi hoppades och som vi hade anledning att vänta. Det är klart att vi på socialdemokratiskt håll är mycket besvikna över att inte utfästelserna från skogsägarna har infriats. Vi är också mycket besvikna över att inte industriministern personligen har velat engagera sig för att skogsägarna och deras organisationer skulle leva upp till de förväntningar som alla rimligen hade rätt att ha efter den stora statliga räddningsinsatsen när den gällde NCB och Södra Skogsägarna.

Utvecklingen blev att Södra Skogsägarna bara några veckor efter
riksdagens beslut om räddningsaktionen lade ner bl. a. Böksholmsfabriken
och motiverade detta med råvarubristen. Sedan dess har Södra Skogsägarna
beslutat om eller aviserat flera nedläggningar av fabriker till följd av
råvarubrist. I norr. i NCB, skakas flera anläggningar av bristen pä råvara.
Arbetslöshet hotar nu att slå ut tusentals människor från deras jobb, och hela
orter hotas till följd av att skogsindustrin inte får fram råvara för fortsatt
verksamhet. Det är arbetslöshet på orter i regioner och i bygder, inte minst i   197

Nr 147                    Norrland, som redan är väldigt hårt drabbade. Och låt mig fullt klart slå fast:

Tisdagen den         Socialdemokratin kommer inte att acceptera detta! Vi beklagar att den

20 maj 1980          borgerliga majoriteten  i näringsutskottet  inte vill  medverka till att ge

--------- _______    regeringen extra befogenheter för att ta fram erforderligt virke i syfte att

Skogsindustrin       förhindra arbetslöshet och utslagning av hela orter. Det vi har krävt är en

ni, in.                      lagstiftning som inte ett enda dugg vänder sig mot de skogsägare som sköter

sig och tar sitt samhällsansvar, utan mot dem som inte gör detta.

När riksdagen för ett är sedan beslutade om det stora engagemanget i NCB och Södra Skogsägarna förutsatte näringsutskottet att bolagen då det gällde aktuella strukturfrågor noga skulle beakta de samhällsekonomiska problemen och att strukturåtgärderna skulle genomföras på ett för berörda människor och orter acceptabelt sätt.

Jag tror att jag i dag kan säga att de anställda men också berörda kommuner har anledning att uttrycka besvikelse över det sätt på vilket främst Södra Skogsägarna har hanterat sina strukturfrågor. Bolaget har inte levt upp till de förväntningar som man på såväl löntagarhåll som kommunhåll hade anledning att ställa. Företagsledningen har med hänvisning till virkesbrist och bristande lönsamhet beslutat om eller aviserat omfattande nedläggningar av driftenheter. Jag vill i detta sammanhang gärna för kammarens ledamöter nämna att verkställande direktören i Södra Skogsägarnas industrier inför näringsutskottet uppgav att fördyringen för bolaget av utländskt virkesköp under 1979 uppgick till hela 50 milj, kr.

Jag vill inte förneka att också den borgerliga majoriteten i näringsutskottet framställt kritik och krav gentemot Södra Skogsägarna i sin majoritetsskrivning. Men pä ett par viktiga punkter skiljer vi oss åt. Det gäller först och främst hur man nu bör förfara med de fabriker där bolaget redan beslutat eller aviserat om nedläggning. Det gäller Emsfors bruk, Göta bruk, Strömsnäsbruk. Delary, Fridafors bruk samt Lessebo bruks sulfitfabrik.

Vi-hävdar från socialdemokratiskt håll i vår reservation att besluten om nedläggning inte bör verkställas. Vår motivering för detta är följande. De borgerliga och vi socialdemokrater är överens om att en översyn nu bör göras av gällande planer för att få fram en helhetssyn på utvecklingen framöver i Södra Skogsägarna, Denna översyn bör utgå från nuvarande verksamhet med alla enheter, Alla enheter - så har vi resonerat - bör ha sin chans, och detta gäller sä mycket mer som de anställda vid flera av dem presenterat förslag till åtgärder som man nu bör pröva. Vi menar att företaget måste pröva alla möjhgheter till fortsatt drift vid hotade enheter. Det är viktigt att all den erfarenhet och sakkunskap som finns hos de anställda tas till vara för framtida lösningar.

Vi vill alltså inte vara med om att de nämnda fabrikerna läggs ner och att några ytterligare beslut om nedläggningar fattas innan översynsarbetet är klart och utvecklingsplanen presenterats.

Det skall bli intressant att se hur de borgerliga riksdagsledamöterna från
Kronobergs och Blekinge län kommer att rösta här i kammaren. Jag utgår
ifrån att de besked de har lämnat i sina hembygder också skall gälla här i
198                        riksdagen.

Till slut några ord om NCB; Vad händer egentligen inom NCB? Det pågår    Nr 147 tydligen inom NCB:s ledning diskussioner som siktar till en styckning av    Jisdapen den företaget. Jag har läst och hört om sådana diskussioner. Jag skall vid detta     20 maj 1980

tillfälle inte gå in djupare på NCB:s affärer. Men jag vill ändå, apropå den    ___

m. m.

påstådda huggsexan om NCB:s bästa bitar, från det socialdemokratiska Skogsindustrin partiets sida säga till industriministern och den borgerliga majoriteten i näringsutskottet: Socialdemokratin medverkade inte till de stora insatserna i NCB för att företaget ett år senare skulle delas upp mellan stora privata bolag. Vi vill inte höra talas om någon styckning av NCB, Det är inte NCB:s eller regeringens uppgift att medverka till ett nytt rofferi av baggböleriformat i skogen i Mellannorrland, Sådana planer måste industriministern stoppa. Industriministern bör dessutom göra en kraftansträngning för att se till att de skogsägande bönderna och deras skogsägarföreningar förser NCB;s anläggningar med virke så att NCB:s fabriker kan hålla verksamheten i gång. En sådan kraftansträngning har riksdagen verkligen anledning att vänta av regeringen och dess industriminister.

Herr talman! På nytt står vi inför ett viktigt beslut om skogsindustrin. Och på nytt avstyrker den borgerliga majoriteten i näringsutskottet socialdemokraternas krav på att trygga råvarutillgången och på ett strukturbolag för framtidssatsningar i skogsindustrin. Men händelseutvecklingen under det senaste året visar på nödvändigheten av just dessa åtgärder. Den nödvändigheten känner de människor inom skogsindustrin som lever med oro och otrygghet. Den nödvändigheten känner de vilkas jobb och framtid hotas av planlöshet, virkesbrist och kapitalbrist.

Jag yrkar härmed bifall till de socialdemokratiska reservationerna vid näringsutskottets betänkande nr 47.

I detta anförande instämde Nils-Olof Grönhagen (s).

JOHN ANDERSSON (vpk);

Herr talman! De här betänkandena behandlar både skogsbruk och skogsindustri. Det borde också vara så att de bägge delarna i en för Sverige så viktig näring samordnades, att industrins kapacitet anpassades efter den råvara som finns osv. Men så är det inte. Nej, här som på så många andra områden i vårt samhälle vet inte den högra handen vad den vänstra gör. Fabriker byggs upp och fabriker läggs ner utan någon som helst planering - i varje fall inte någon övergripande planering. Det är i många fall några personer i slutna direktionsrum som har beslutanderätten över fabriker och många tusen människors öden. Vi måste bort från denna anarki, det är ett slöseri med resurser. Det måste till en planerad utveckling av skogsindustrin, där självfallet ett riktigt skött skogsbruk utgör grunden.

Men en sådan politik synes fjärran; inte ens en begränsad planering är regeringen mäktig. I dag hotas jobben för tusentals människor. Ett flertal orter som är beroende av skogsindustrin kommer att få enorma problem, om skogskapitalet får genomföra sina planer.

199

Nr 147                       Innan jag berör ett par av våra motioner vill jag göra några allmänna

Tisdagen den         reflexioner.

20 mai 1980              En tung bit i betänkandet är självfallet frågan om åtgärder för att förhindra

_____________    nedläggningar av skogsindustrier innan ställning har tagits till en helhetsplan

Skossindustrin        skogsindustrin, Bertil Måbrink kommer senare att beröra denna fråga,

,fj   ,f,                      men jag vill redan nu säga att den rätta vägen rimligen bör vara att först

upprätta planen eller planerna och sedan vidta åtgärderna.

Som grund för en plan för skogsindustrin bör ligga en väl fungerande och planerad virkesförsörjning. Tyvärr är det inte så väl ställt på detta område i dag. På en del håll sker en överavverkning och på andra håll en underavverkning, I en del fall kan man tala orn vanvård av skogsmark -ypperlig skogsråvara får ligga och ruttna.

Utskottet säger att en säker och jämn tillförsel av råvara är av vital betydelse för skogsindustrin. Men vad har då den regering som utskottsmajoriteten företräder gjort för att åstadkomma denna jämna och säkra tillförsel? Ja, bidrag och skattelättnader har den använt sig av. De vidtagna åtgärdernas effekter torde vara svåra att bedöma, men jag har en känsla av att någon nämnvärd förändring inte har skett. Socialdemokraterna har i en reservation krävt att regeringen lägger fram förslag till beredskapslagstiftning om skyldighet för skogsägare att avverka. Nu är detta enbart ett krav på förslag från regeringen, och därför har vi inte någon anledning att ställa oss avvisande till denna reservation. Men jag vill ändå anmäla vissa tvivel i fråga om hur en sådan lag skulle fungera. Det kan ju inte vara möjligt att rent allmänt säga: Nu skall ni avverka. Naturligtvis skulle obligatoriska skogsbruksplaner vara den största hjälpen för att få en så jämn avverkning som möjligt, men detta förslag avvisades av riksdagen för bara en kort tid sedan,

I viss män skulle man kunna tänka sig att stödja sig pä 7 § skogsvårdslagen, enligt vilken skogsvårdsstyrelsen kan föreskriva att bestånd som är överårigt skall slutavverkas och ny skog anläggas. Det bör i viss mån och i vissa fall vara möjligt att vidta åtgärder mot försumliga skogsägare. Men man måste vara på det klara med att risk för konflikt med 12 § skogsvårdslagen kan uppstå om man vidtar mera generella åtgärder för att öka råvaruförsörjningen, I denna paragraf står sålunda att skogsbestånd ej får slutavverkas förrän beståndet nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion, beräknad som tillväxten i medeltal per år från beståndets anläggning, kan erhållas genom att man låter det stå kvar. Man kanske gör det litet för enkelt om man tror sig kunna lösa problemen genom lagstiftning i den riktning som hiir antyds - man måste nog koppla det hela till skogsvårdslagstiftningen och skogsbruksplaner. Men jag är överens med reservanterna om hur viktigt det är att virkesförsörjningen fungerar och om att skogen, denna vår stora naturtillgång, måste skötas och värdas på det bästa sättet, I detta ingår självfallet att gammal skog skall ersättas med ny skog.

Utskottsmajoriteten fastslår att för skogsindustrin är den situation som nu

föreligger på virkesmarknaden mycket besvärande. Av detta borde man ju

200                        dra den slutsatsen att olika alternativa åtgärder skall prövas för att få till stånd

en ändring. En åtgärd kunde vara att se över lagstiftningen, men detta vill   Nr  147

utskottsmajoriteten inte vara med om,                                         Tisdiigen den

Så några ord om motion 718. väckt av tre moderater. Där går man till           2() milj  1980

storms mot domänverket. Man är orolig över den utveckling som har skett___         

inom   detta   företag:   att   domänverket   har   ökat   sitt   nettoinnehav   av     Skossindiisfrin.

skogsmark, att verket har etablerat sig inom andra områden samt att verket      „,   pj

har gått  in och  räddat sysselsättningen  på  många håll  när de privata

företagsledarna har övergivit både arbetskraften och de orter där företagen

har verkat. Bl, a, i Norrland har domänverket gått in och köpt små sågverk -

något som har hälsats med tillfredsställelse av både arbetskriift och övrig

befolkning, .Motionen år illa maskerad nar det gäller dess huvudsyfte.

nämligen att beskära domänverket dess möjligheter att utvecklas. Man är

oerhört oroad över att verket etablerar sig inom branscher som med fördel

även fortsättningsvis kunde lämnas åt enskild företagsamhet. Det är tydligen

motionärernas högsta önskan att bit för bit plocka sönder verket.

Vår uppfattning är att om något skall ändras i riktlinjerna för domänverket, så skall det ske åt det andra hållet.

Vårt parti har i motion 1979/80:252 föreslagit ändrade riktlinjer för domänverkets verksamhet, I dag drivs detta statliga företag nästan helt efter strikt företagsekonomiska principer. Detta medför att sociala, regionala och sysselsättningsmässiga hänsyn kommer i andra hand.

Enligt vår mening är detta oacceptabelt. Vi har f, ö, en motsvarande syn beiräffande hela vårt näringsliv, I synnerhet vill vi dock understryka vår uppfattning då det gäller de statliga företagen, eftersom riksdagen hiir har möjlighet att direkt besluta om en ändring.

Vi vill att helt andra principer skall tillämpas, nämligen samhällsekonomiska värderingar. Någon kanske invänder att detta inte skulle innebära någon förändring, men faktum är att så är fallet. Det gäller framför allt i Norrland, och da i dess inland, i en region som brottas med stora problem när det gäller sysselsättningen. Det finns många argument för en sådan ändring, men för dagen skall jag uppehålla mig vid ett enda, och det gäller en utredning i samband med en doktorandkurs i nationalekonomi vid skogshögskolan. Denna gjordes 1973, varför de siffror jag kommer att nämna är i 1973 års penningvärde.

Man har i utredningen tänkt sig en modellförvaltning där skogsmarksarealen antas vara 100 000 ha, varav 60% produktiv skogsmark. För den modellen har man gjort en företagsekonomisk kalkyl för tre olika alternativ. Alternativ 1 innebär en ganska extensiv driftform med låg personalstyrka och en minimiinsats i fråga om skötselåtgärder, i stort motsvarande gallringsfritt skogsbruk. Alternativ 2 representerar en driftform rned en gallring under omloppstiden. Alternativ 3 innebär en intensivare skötselform ined större personalstyrka, högre virkesuttag och mer omfattande insatser i fråga om skogsvärdsåtgärder. Under omloppstiden antas varje bestånd bli gallrat i genomsnitt två gånger.

De tre skötselprogrammen kvantifieras frän rent företagsekonomiska
förutsättningar, och resultaten värderas med utgångspunkt i företagseko-      201

Nr  '47                    nomiska kriterier. Sediin har dessa tre företagsekonomiska kalkyler kom-

Tisdiigen den          pletteriits med ett anta! samhällsekonomiska kostnads- och intäktsposter.

20 niiii 1980 '          Samniii metodik har tillämpats bl. a. i Stekenjokkutredningen.

--------------------- Det som gäller i dag är att skogsskötseln sker i stort sett enligt alternativ 1,

Sko"sindustrin.       varför jag kommer att jämföra alternativ 1 med alternativ 3, Effekten av de

ni, ni,                      två  iilternativen   är  beräknad  på  ett  tänkt  6fl-procentigt  nyttjande  av

skogsmarksarealen i inre stödområdet. Som jag nämnde är kostnaderna baserade på 1973 års nivå. Alternativ 2 utgör nollpunkten.

Vid denna jämförelse visar det sig att företagsvinsten ökar i alternativ 1 i förhållande till alternativ 2 med 8.1 milj, kr, I alternativ 3 sjunker vinsten med 7,3 milj, kr. Det blir alltså en skillnad på 15 milj, kr, mellan alternativ 1 och alternativ 3, När emellertid de samhällsekonomiska kostnaderna inräknasger jämförelsen ett minus på 67,1 milj, kr, i alternativ 1, medan den i alternativ 3 ger en vinst för samhället på 55,9 milj, kr,, alltså en skillnad på 123 milj, kr.

Då det gäller virkesproduktionen är en produktion på 8,52 miljoner kubikmeter möjlig enligt alternativ 1. och den skulle i alternativ 3 stiga till 11.10 miljoner kubikmeter, dvs, en skillnad på 2,58 miljoner kubikmeter.

Ser man på sysselsättningen visar det sig att skillnaden när det gäller skogsarbetare blir 3 300 personer mellan de bägge alternativen - ungefär samma förändring som kommer att ske inom olika servicenäringar.

Man har även räknat på exportvärdet mellan de olika alternativen och kommit fram till en skillnad på 450 milj, kr.

Avslutningsvis säger man i utredningen att beräkningarna i detta arbete bygger på många förenklingar och antaganden samt storheter som är svära att kvantifiera. På grund av de betydande samhällsekonomiska effekterna av att höja intensiteten i det norrländska skogsbruket är dock marginalerna mycket stora. Detta betyder att även om vissa effekter har överskattats, kommer det intensivare skogsskötselprogrammet att framstå som gynnsamt. Kalkylerna har dessutom på vissa punkter gjorts medvetet försiktiga.

En analys av förutsättningarna för en ökad virkesproduktion och en högre sysselsättning i Norrlands inland visar också att en intensifiering av driften inte bara är praktiskt genomförbar utan även önskvärd. Man slår i utredningen fast att en sådan skogsskötsel skulle ge ett högre samhällsekonomiskt täckningsbidrag, en omedelbart ökad virkestillgång för skogsindustrin, en högre virkesproduktion på sikt, en högre sysselsättning samt en rad övriga positiva effekter såväl för den enskilde som för stat och kommun.

Nu är domänverket ett statligt företag. Riksdagen har möjlighet att besluta
vilka principer som bör tillämpas i domänverkets verksamhet. Kammarens
ledamöter känner väl till de problem som en vikande sysselsättning i
skogsbygderna förorsakar. Framför allt gäller problemen Norrland och
företrädesvis dess inland. Domänverket har den största skogsmarksarealen i
Norrland, Det skulle vara ett steg i rätt riktning, om principerna för detta
statliga företag baserades på samhällsekonomiska värderingar. Självfallet
borde all verksamhet grundas på sådana principer. Här har kammarens
202                        ledamöter möjlighet att ta det första steget.

Sammanfattningsvis: En skogsskötsel enligt alternativ 3 skulle för det inre     Nr  147 stödområdet innebära en minskning av det företagsekonomiska täcknings-    Tisdiigen den bidraget med 15 milj. kr. Det samhällsekonomiska täckningsbidraget skulle    20 niaj 1980

däremot öka med 123 milj. kr. Vidare skulle virkesproduktionen öka med     __

2,58miljoner kubikmeter och exportvärdet med 450 milj. kr., detta i 1973 års    Skossindustrin. penningvärde. En omräkning till dagens penningvärde skulle självfallet ge     m  ni. större  summor men  skulle  inte  nämnvärt  förändra  det  väsentligaste, nämligen en samhällelig vinst på basis av samhällsekonomiska värderingar.

Herr talman! Jag ber att få yrkii bifiill till motion 252 siiint till yrkiindc 1 i motion 1023,

Dagens debatt handlar ju till stor del om att säkra virkesförsörjningen. Vad som har framkommit av min senaste redogörelse är att tillgången på råvara skulle öka. Det bör tilläggas att ökningen inte kan ske omedelbart utan på längre sikt. Men man måste också fråga vilka möjligheter det finns att omedelbart öka råvarutillgången. Det finns vissa möjligheter, men då måste utskottet och riksdagen tänka om.

Vårt parti har ånyo en motion som behandlar tillvaratagandet av sjunktimmer i sjöar och vattendrag, liksom också de stora mängderna av cellulosafibrer vid våra massafabriker. Vi återkommer med denna motion inte därför att det skulle vara något större nöje eller för upprepandets skull. Nej, vi återkommer därför att det rör sig om åtgärder som omedelbart bör vidtas, och detta av flera skäl.

Vår skogsindustri har, som nämnts, brist pä råvara. Våra skogstillgångar räcker inte till för att tillgodose industrins behov. Det är ingen hemlighet att det i våra vattendrag finns betydande mängder sjunktimmer. Det är inte heller någon hemlighet att det i de åldriga massafabrikernas grannskap finns enorma mängder fiberrester på bottnen av sjöar och åar. Förr släpptes ju 10 % av alla fibrer ut i vattendragen, med andra ord vart tionde års produktion. Förr var det stora problemet att man samtidigt måste oskadliggöra de väldiga mängder kvicksilver som bundits i slammet. Enligt uppgift har man nu löst detta problem med en ny teknik.

Två andra starka skäl för ett tillvaratagande är att det skulle skapa många nya arbeten. Det skulle också innebära en bättre vatten- och miljövård. Nu hänvisar utskottet till ett betänkande av år 1978/79, där det framhålls att det pågår en viss verksamhet med att omhänderta fiberhaltigt material och återanvända det i produktionen. I fråga om tillvaratagandet av sjunktimmer skulle de rättsliga förutsättningarna vara föremål för utredning. Detta skrevs alltså i betänkandet år 1978/79. Nu har rniin inget diirutöver iitt anförii. Av den anledningen måste jag då frågii utskottet: Hur hiir helii den verksiimhet som utskottet omtalar i sitt förra betänkande iivlöpt'? Och vilken slutsiits hiir utredningen kommit fram till då det gäller tillvaratagiiiidet iiv sjunktiinmer? Är det utskottets mening iitt dessa frågor skiill driis i den så oiiitiihide långbänken? Inser inte utskottet att de hiir frågoriiii måste få en siiiibb lösning, detta av de skäl jag har anfört?

203

Nr   147                     ]   det   här  betänkandet   tas   i   andra   motioner   upp   problemet   med

Tisdi|i'eii den          råvarubristen, rnen i det här fallet finns redan råvaran, det är bara att hämta

20 pi;|j  19X0         upp den. Jag finner inga som helst skal för att avslå vår motion 1979/80:710,

_____________    Det är väl också anledningen till att utskottet inte har något alls att anföra.

Skossindustrin       •'''S ''" därför yrka bifall också till motion 710.

ni  ni                          Till sist. herr talman! Det är någon som harsagt att framtiden blir vad vi gör

den till. Närdet gäller skogsbruk, skogsindustri och därtill hörande problem, sä kommer naturligtvis resultatet att bli efter hur vi handlar. Skall de fria marknadskrafterna fortsättningsvis härja hur de vill, ja, då kommer problemen att växa. Beslutar vi i stället för en planmässig utveckling, då öppnar sig möjligheten att den stabilitet sorn är nödvändig för skogsbruk och skogsindustri också kan bli verklighet.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Den geinensaniina grundsyn som oppositionen och vi har är att det är nödvändigt med en positiv utveckling av Sveriges skogsindustri såväl för samhällsekonomin som för de i näringen verksamma. Sedan skiljer sig våra synsätt. Socialdemokraterna vill ha samordnad planering, ökad samordning och samverkan för övergripande beslut, särskilda handlingsprogram och strukturplaner. Följer vi denna av socialdemokraterna utstakade väg blir branschen genomreglerad och omisskännligt planekonoinisk. Hitintills finns inga kända belägg för att ett planekonomiskt system löser den typ av problem som skogsindustrin f. n. har. Planekonomin löser över huvud taget inga problem, den föder snarare nya och leder med visshet till en byråkrati med långsam beslutsprocess. Det är inte fler regleringar som behövs nu - det är färre! Det är inte begränsningar av ekonomiska incitament, utan det är stimulans som behövs.

För att ta ett konkret exempel: riksdagsgrupperna har i dag på morgonen fått mottaga ett telegram från arbetarna på Fridafors bruk med lydelsen "Tänker ni pä Frida? Vi gör det!"

Som framgår av vårt särskilda yttrande till näringsutskottets betänkande vill vi försöka tänka pä alla anställda iden aktuella skogskoncernen. Och vi är inte beredda att genom riksdagsbeslut påverka företagsledningen att kortsiktigt behålla en anläggning och därmed äventyra anställningen för alla koncernens anställda. Motiverade omstruktureringar måste fullföljas, om företagen skall kunna ga stärkta ur nu aktuella svårigheter. Att arbetarna vid Fridafors kämpar för sina arbetsplatser är naturligt, men det är också naturligt att beakta konsekvenserna av att nu tillmötesgå sådana önskemål. Våra ställningstaganden för de nu nedläggningsaktuella anläggningarna måste vägledas av ansvar och inte av opportunism.

Thage Peterson talade nyss om värdet av att inrätta ett strukturbolag. I
s-reservationen sägs att ett strukturbolag skulle kunna spela en viktig roll
genom att kanalisera tillgängliga resurser till de delar av branschen som är
framtidsinriktade och expansiva. På sätt och vis är det just detta som sker
inom varje foretag som nu försöker omstrukturera sin verksamhet och som
204                         socialdemokraterna i varje fall försöker fördröja.

Tanken på strukturbolag är ju inget annat än ett ytterligare försök att lägga Nr  147

samhällets tunga och byråkratiska planeringshand över näringen, ett försök            Tisdagen den

att flytta beslut från företagsledningarna och de anställda i berörda företag ->() ,„,,: \i.)()

till något slags överstyrelse, som tros besitta bättre överblick och bättre______ __

insikter än andra. Skogsindustrin.

Skogsnäringen och skogsindustrin har förvisso problem, men näringen har  . också en inneboende styrka och goda framtidsutsikter. Det är viktigt att de nu aktuella problemen inte löses på sådant sätt att näringen i framtiden blir bunden till händer och fötter. Risken för att så skall ske blir överhängande, om man följer de socialistiska recepten till lösningar. Vi tror inte att skogsbolagen och därmed den viktiga export som sker av trävaror, pappersmassa och papper främjas av att näringen blir reglerad och styrd av staten.

Nar det gäller virkesfrågorna är det bara att notera att Thage Peterson vill tillgripa tvångslagstiftning, Jiig trodde annars att denna riksdag inte var särskilt förtjust i tvångslagar. Vilka sanktioner har reservanterna egentligen tänkt sig? Räcker det med vite eller bör straffarbete åläggas de försumli-ga?

Skogsindustrin måste anpassas till vad skogen, skött efter principen orn ett uthålligt skogsbruk, kan producera. Allt annat är endast ett försök att trolla eller att medvetet under viss tid överavverka, till men för framtiden.

Herr talman! Jag tänker nu övergå till det betänkande som behandlar domänverket. Från många synpunkter är domänverket ett välskött verk, och det fullgör en viktig uppgift som förvaltningsföretag för den statsägda marken, I vårt blandekonoiniska system bör mångfalden av företags- och ägarkategorier värderas högt. Detta är en viktig grundinställning då det gäller att värna om en framtida sund utveckling av vår samhällsekonomi.

Samtidigt finns det drag i domänverkets utveckling under 1970-talet som det finns anledning att diskutera, 1968 fick domänverket en ny instruktion av statsmakterna. Uppenbarligen ville den socialdemokratiska regeringen att domänverket skulle ingå som ett led i den då nyligen lanserade s, k, aktiva näringspolitiken. Ett uttryck härför var bl, a, att domänverket och ASSI knöts närmare samman. Exempelvis tilläts kapitaltransfereringar mellan domänverket och ASSI, Vidare tilläts domänverket att bilda och driva aktiebolag, vilket numera har resulterat i det koncernliknande företaget Domänföretagen AB med dotterbolag.

Tillkomsten av nya verksamheter vid sidan av skogsförvaltningen har skett i stor omfattning under 1970-talet, Sålunda har andra verksamheters del av domänverkets omslutning ökat från 4 till 34 % under åren 1974-1979, Genom uppköp eller nybildningar ingår nu i Domänföretagen ett femtiotal bolag.

Enligt min och mina medmotionärers mening bör denna utveckling
ifrågasättas. Det är tveksamt om det är önskvärt att staten i rask takt ökar sitt
innehav av skogsmark och förvärvar små och medelstora företag för att driva
Domängrus AB, Såginvest AB rn, m. Det är inte färre enskilda mindre och
medelstora företag verksamma ute i våra bvgdersom vi behöver utan fler. De          205

Nr 147                    många små och medelstora företagen i enskild ägo är en omistlig del av vårt

Tisdii"en den          näringsliv, och i många bygder är de själva ryggraden för sysselsättningen och

20 niiij 198(1          bosättningen,

_____________ I vissa fall kan naturligtvis domänverket göra en behjärtansvärd insats om

Skossindtistrin       räddar ett nedläggningshotat företag, som därmed får en chans att leva

i)j   fij                     vidare,   men  domänverkets  expansion   innebär  också  att  domänverket

etablerar sig som konkurrent till mindre och medelstora företag i en rad branscher. Än mer komplicerad blir bilden då man beaktar att moderbolaget - domänverket - disponerar en betydande del råvaror, vilka som en naturlig följd av företagsköpen kominer att förädlas i verkets egen regi. Detta gäller särskilt Såginvest,

Likartade synpunkter kan anföras på dotterbolaget Domängrus AB, som inte bara exploaterar befintliga materialintäkter på statens mark utan också aktivt expanderar genom att köpa grustäkter, betongindustrier m, fl, närliggande verksamheter.

Staten etablerar sig sålunda inom branscher som med fördel även fortsättningsvis kunde lämnas åt enskild företagsamhet att sköta.

Företagets expansion under 1970-talet har varit kapitalkrävande; det vidgår domänverket självt i sin årsredovisning. Lönsamheten i dotterbolagsdelen är svagare än i verket. Är det kanske t, o, m, så att skogarna under 1970-talet fått betala domänverkets expansion på andra fält? Det finns de som hävdar att domänverket ägnar sig åt en kraftig överavverkning, att domänverket redan hamnat i virkessvackan och att nedgången i avverkningarna skulle ha kommit till synes på ett mycket mer uppenbart sätt om inte domänverket kunnat ägna sig åt omfattande inköp av skogsmark.

Om förhållandena är sådana som jag beskrivit dem - och skogsstyrelsens remissvar på domänverkets flerårsplan antyder att så är fallet - är det tid att återigen påminna om domänverkets huvuduppgift; att väl förvalta statens skogar, till fromma för nuvarande och kommande generationer.

Domänverkets omfattande förvärv av skogsmark under 1970-talet är en annan huvudpunkt i vår motion. Enligt vär uppfattning hade betydande fördelar vunnits ur regionalpolitisk synpunkt, om den under senare tid utbjudna bolagsinarken i större utsträckning hade kunnat förvärvas av enskilda lantbrukare. Skälen härtill är att dessa då hade kunnat förstärka sina egna fastigheter med ytterligare skogsmark i syfte att vidmakthålla dessa som rationella och inom överskådlig tid bärkraftiga enheter.

Från såväl moderata samlingspartiets sorn centerpartiets sida framfördes
kritiska synpunkter vid riksdagsbehandlingen våren 1979, då frågan om
domänverkets köp av bolagsmark behandlades. Härvid krävdes att enskilda
lantbrukares förvärv i första hand borde tillgodoses och att, i de fall då
domänverket ändå tilläts förvärva mark, verket i motsvarande män skulle
avstå mark. Det är inte tillfredsställande att domänverkets markköp leder till
ett kraftigt ökat statligt ägande. Enskilda lantbrukares möjligheter att
förvärva skogsmark måste i stället förbättras. Ett domänrevir blir lika
välskött om det omfattar 42 000 hektar som om det omfattar 50 000 hektar,
206                         men skillnaden, 8 000 hektar, fördelad pä olika ägarkategorier. kan ha en

avgörande betydelse på en enskild orts struktur och utvecklingsmöjlighe-    Nr  147

tt"-                                                                                                Tisdiigen den

En annan anmärkningsvärd utveckling, sorn visserligen skett ined stöd av    ij) ..y  lyvy

riksdagsbeslut, är de former samarbetet mellan domänverket och ASSI fått__          

under senare år. Företrädare för statlig verksamhet har klart sagt att en     Skossindiistrin

strävan är att bilda en statlig skogsägar- och skogsindustrikoncern genom sammanslagning av domänverket och ASSI, Långt gående praktiska samarbetsformer har också utvecklats i syfte att underlätta bildandet av en sådan koncern. Här kan nämnas personsamband i domänverkets och ASSLs styrelser samt verksinspektionens bestämmelser att det är gemensamt ined ASSI som domänverket har att söka det bästa ekonomiska utbytet,

F, n, är 40 % av domänverkets virkesproduktion genom långsiktigt avtal uppbunden till en kund, nämligen ASSI, Genom detta förhållande kan med fog hävdas att den viktiga virkesförsörjningens roll, som domänverket borde kunna fullfölja på en fri virkesmarknad, kraftigt begränsas. Detta är långsiktigt ett hot mot de enskilda företag som ytterst ar beroende av tillgäng på leveransvirke för sin verksamhet. Detta innebär att utvecklingen inom domänverket och i viss mån ASSI tvärtemot vad som sägs är till men för de regionalpolitiska strävanden som bygger på en mångfasetterad mindre och medelstor industri som en viktig del i en sund regionalpolitik.

Herr talman! Jag och mina medmotionärer nöjer oss denna gång med utskottets skrivning, som bl, a, innebär att utskottet förutsätter att domänverkets utveckling utvärderas utifrån allmänna närings- och industripolitiska målsättningar. Utskottet förutsätter också att ytterligare överenskommelser kan träffas mellan domänverket och lantbruksstyrelsen för förstärkning av enskilda fastigheters markinnehav.

Jag ber med detta att få yrka bifall till vad näringsutskottet hemställt i betänkandena 46, 47 och 48,

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Först till frågan om Fridaforsarbetarna, Det handlar ju i dag om att stoppa nedläggningar till dess att den aviserade helhetsplanen för skogsindustrin förelagts riksdagen. Det kan inte missgynna några andra arbetare, något som Margaretha af Ugglas här antydde,

I sin motion om domänverket börjar moderaterna mycket fint med att säga att domänverket från många synpunkter är ett välskött företag. Men sedan man sagt det lilla vackra övergår man direkt till att angripa verket.

När det gäller skogsförvärven tror jag inte att någon skulle motsätta sig att
en person som vill satsa på jordbruk kombinerat med skogsbruk skulle få
tillstånd att förvärva skog. Men jag kan inte begripa den aversion som
förekommer pa moderat och annat borgerligt håll mot att domänverket
skulle få köpa upp den skog som är till salu. Det finns mycket privat skog i
dag, t. ex. inom stärbhus, som inte sköts på rätt sätt. Det är ju där bristerna
finns i dag. Det är inte domänverket som avverkar för litet, utan det är
snarast tvärtom, som Margaretha af Ugglas sade. För arbetarna i domän
verket betyder det en säkrare garanti för sysselsättningen och för industrin   207

III. m.

Nr  147                   betyder det en säkrare garanti för virkesförsörjningen, om domänverket får

Tisdagen den         "pa skogen.

'O mai 1980               Miirgaretha af Uggliis tycker att det är försvarligt om domänverket går in

Skogsindustrin, in. m.

och räddar företag som hotas av nedläggning. Det är den gamla vanliga visan att staten skall gå in och ta över då de privata företagen inte bryr sig orn vare sig de anställda eller de orter där företagen finns men att man skall hålla fingrarna borta från de områden där det finns möjligheter att göra större vinster. Det är den gamla vanliga visan.

Det iir inte biirii diirfiir iitt jag iir iinställd i domänverket som jiig tycker att det iir ett friskhetsteckeii om dorniinvcrket iir offensivt i sin politik. Om vi sedan kan ändra riktlinjerna för domänverket, så iitt det kan föra en ännu mer förnuftig politik, är det desto bättre,

MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! John Andersson och jag tycks vara överens om en intressant faktor, nämligen att det kan vara så att domänverket har överavverkat sin skog under 1970-talet, Det kanske inte är så lyckat när vi nu står inför ett 1980-tal med virkesbrist. Jag vill också att domänverket skall vara offensivt, framför allt när det gäller dess huvuduppgift att förvalta statens skogar till fromma för nuviirande och komniiinde generiitioner. Det jiig ifrågasiitter iir utvecklingen under 1970-talet, då man kiinske hiir (ivertivverkiit och iinviint intäkterna av skogen till iitt expiinderii i iillii möjligii verksamheter i form iiv mindre och medelstora företag. Där skiljer sig naturligtvis våra synsätt. Jag tycker att det är bra ju fler mindre och medelstora företag i enskild ägo vi får runt om ute i våra skogsbygder. Det tror jiig iir till fromma för Sverige,

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talniiin! Om nu deniiii överiivvcrkiiing fiirekoininer inom domiinvcr-kets områden - och jiig vill inte bestridii att don f(irckommer - sa skiill vi komniii ihåg iitt skogsindustrin mer eller mindre hiir utiiytt jiit doniiinverket i tider då andra skogsiigiire icke har stiillt upp och iivverkiit. Då biiiideriiii inte hiir avvcrkiit sin skog och då de priviitii skogsboliigcn hiir driigit ned på sin iivverkning, då hiir doniiinverket fått gå in för iitt i incijligiiste man siikiii råviira till industrierim. Det iir viid som hiir hiiiit,

Niir det giiller företiigsverksiimheten kiin jiig inte fiittii viirför doniiinverket inte skiill fa hiindlii med t. ex, Domiingrus, Miin hiir siiiii grustiikter pa egen iiiiirk, Skiill niiiii da siiljii ut den egiiii niiirken till pri\iitii fiiretiigiire, som skiill bedriva hiindel med grus? Är det inte fiiniiiftigt iitt ii\en dcniiii verksamhet sköts av domänverket? Möjlighcternii tor doniiinverket att behålla sin iirbetskrafl och eventuellt iiiistiillii ny iirbetskriift, i synnerhet i Norrliind, ökiir ju om iiiiin få hiindhii iilhi dessii verksiiniheter och iiveii koinniii in på iiiuhii områden. Det sker en stiindig riitioiiiilisering, t, c\, inom skogsbruket. Då kiin niiin överfiirii både resurser och iirbetskriift till nvii områden, ,liig kiin inte se något negiitivt i iitt doniiinverket i det fiillet iir i>fl'cnsivt. Åtminstone för oss i Norrliind hiir det hiift mycket stor betydelse, 208

MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik; Nr  147

Herr talman! Visst, låt domänverket tii hand om sitt eget grus! Vad jag     Jjijfijigen den tillarom är emellertid den storii verksiimhet man har ägnat sig åt när man hiir     2() mai 1980 köpt tipp en mängd mindre och inedelstorii fiiretag - niiturligtvis även i den situiitionen, som jiig sade i mitt iinföriinde. niir fiiretag hiir viirit nedlägg-    Skossindustrin ningshotade. Men den expansiva boliigsverksiimhet som man ägnat sig åt när     ,   .„ det gäller uppköpen av mindre och medelstora företiig finns det. menar iag. stor  anledning  att   ifrågasätta.   Och   det   finns  iinledning   iitt   påminnti domänverket om dess huvuduppgift inför 198()-talet: iitt väl förvalta statens skogar.

Tredje vice tiilniiinnen anmälde iitt John Andersson anhållit att till protokollet få anteckntit att hiin inte ägde riitt till ytterligare replik,

JOHAN OLSSON (c):

Herr talman! Först några ord om domänverket, eftersom dettii har berörts här i debiitten, Seniire kommer kanske också tiilesmiin för den socialdemokratiska reservationen att yttra sig härom.

Det är riktigt, som här har siigts, att domänverket hiir uppvisat en mycket kraftig expansion under de seniiste åren. Den verksamhet som ligger utanför förviiltning av skogsmark har ökat från 4 % år 1974 till 34 % år 1979, I många fall har denna expansion varit välmotiverad. Som här har sagts har ibland verksamhet tagris över av sysselsättningsskäl, och ibland har skälet varit samordning med verksamhet i t, ex, sågverk och den verksamhet som domänverket bedriver som skogsägiire. Verket har också visat ett visst intresse för att satsa på nya områden, t, ex, energiområdet, och det är givetvis av värde att många intressenter ägnar energifrågan sin uppmärksamhet just nu,

Å andra sidan finns det ingen anledning för verket att öka sin dominans på bekostnad av småföretag och mindre skogsägare. Vi menar - och diirvidlag har väl John Andersson och vi andra olika synsätt - att man i regel får både mer sysselsättning och bättre skatteunderlag om det är inånga små företag som äger mark och driver verksamhet.

Vi har inte velat gå så långt i kritik mot domiinverket som Margaretha af Ugglas har gjort i sin motion. Vi säger helt enkelt att vi anser att det är regeringens uppgift att med uppmärksiimhet följa den här frågan, ta de initiativ som den finner lämpliga och gärna göra en utvärdering av den utveckling som här har skett.

Vpk har yrkat på en samhällsekonomisk grund för domänverkets policy i
stället för en företagsekonomisk, I utskottet är vi eniga om att detta skulle
kunna äventyra ekonomin och effektiviteten i domänverket. Det skulle
kanske kunna riskera domänverkets huvudsakliga uppgift, nämligen att
producera virke till industrin. Om rnan skulle ta alltför stora hänsyn till olika
ideologiska krav som ställs och bortse från de ekonomiska skulle det kunnii
vara till nackdel och till ingens fördel. Självklart skall domänverket när man
gör bedömningar av sin verksamhet ta hänsyn till både sysselsättningsskäl    209

14 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr  147                   och regionalpolitiska skiil.

Tisdagen den            Skogsnäringen är en stor fråga, och inånga motioner hiir viickts i det

20 mai 1980           iimnet. Det föreligger iilltså ingen proposition, utiin 16 inotioner hiir viickts.

_____________    alla mer eller mindre syftande till åtgiirder som tryggiir sysselsättning och

Skossindustrin        utveckling inom skogsnäringen. Jag kan vara ganskii kortfiittad hiir, eftersom

ifj   „.                       flera   företrädare   för  utskottsmajoriteten   kominer  iitt   beliiiiidlii  dessii

frågor.

Utskottet har lämnat en fyllig och utförlig redogiirelse som bakgrund till behandlingen av de här motionerna. Det föreligger också en redogörelse över hur liknande motioner har behiindliits tidigiire i riksdiigssamiiiiinliiing, I langa stycken råder enighet om detta utskottsbetiinkande. Någon siide tidigare, vilket är värt att notera, att vi iir enigii om iitt vi. med de medel vi tror är riktiga, måste satsa på skogsnäringen. Den har mycket stor betydelse tor vår ekonomi, vår handelsbalans och var sysselsättning, Ungefiir 211 '-'r av var totala export är produkter från skogsindustrin, Deniiii export sviiriir fiir ett nettoinflöde till landet på ca 20 miljiirder. Över 300 (100 iniimiiskor hiir sin utkomst från skogsnäringen och skogsindustrin. Inom skogsindustrin enbiirt är närmare 90 000 människor sysselsiitta. Så långt iir vi givetvis enigii om iitt försöka olika vägar för att underlätta för skogsniiringen och skogsindustrin att utvecklas, expandera och sysselsiitta fler människor,

I utskottsbetänkandet redovisas också en riid problem som skogsniiringen står inför, t, ex, lönsamheten, kravet på omstrukturering, nedliiggning iiv vissa enheter, utbyggnad av iindrii. och inte minst råviirubristen. Det genomgående temat i de socialdemokratiskil reservationernii och i vpk:s motioner på den här punkten är en önskan iitt riksdiigen beslutiir om strukturplaner, handlingsprogriim. riktlinjer och helhetsliisniiigiir, Iniiiin alla dessa planer blir färdiga och kan presenteriis skiill ingii nedliiggningiir eller inskränkningar i skogsindustrins verksiimhet få ske. Vi i utskottsmajoriteten anser att detta ar fel väg. Det kiin bli förseniinde och fiirdyraiide åtgärder, sorn försämrar vår konkurrenskraft. Thiige Peterson siide sjiilv nyss: Vi vill inte vänta på några utredningar, nu kräver vi handling. Vilken handling innebär kravet på helhetslösningar som skiill imiefiittii inte biira ett företag utan hela branscher och industrier? Vi riksdagsiniiii vet iiv god erfarenhet hur lång tid det tar att göra dessa utredningar. Skulle \ i viintii på dem hinner verkligheten åstadkommii stor skilda på mångii företiig.

Vi anser i stället att företagen måste ges riiniiir att iirbetii inom diir företagsledningen får känna ansvar, ta vara på ni(ijligheterna och görii sitt yttersta för aft driva en lönsam verksiimhet. Den viigen iir effektiviire - det visar all erfarenhet. Skulle vi genomföra socialdemokriiteriiiis iilhi pliiner och helhetslösningar skulle vi få en död hand över industrin i stiillet för effektiviserande åtgärder.

Vi har en framgångsrik skogsindustri. Thage Peterson kritiseriide skogs
industrin för handlingsförlarnning, bristande åtgiirder rn. m. Det kan iiiiiii
göra efteråt, när man sett i facit. Men om man jämför vår skogsindustri med
skogsindustrin i  andra  länder finner man  att vi  har hiift och  hiir en
210                         framgångsrik skogsindustri med duktiga företagsledare och duktigii iinstiill-

da. Att vår skogsindustri har problem beror på andrii faktorer än kunnandet.     Nr  147

Det beror på ökade kostnader i olika avseenden - inte minst på kostniider     Tisdagen den

som vi hiir hemma inte råder över. t. ex. kostnadsökningar på importvaror     20 maj 1980

som industrin iir beroende av. Det är alltså en hårdare konkurrens med     _____

utlandet som har lett till att industrin inte fått den lönsamhet som är     Skossindustrin
erforderlig för att den skiill kunna expiinderii och utvecklas.          ,,j  ,,,

Utskottsmajoriteten anser att regeringens och statens uppgift är iitt stimulera och understödja skogsindustrin. Det skall rnan göra på många olika sätt. och ett genomgående drag hos utskottsmiijoriteten är iitt vi förutsätter iitt regeringen följer dessa frågor med uppmärksamhet. Att så också iir fiillet bevisas av det citat ur ett interpellationssvar som redovisas i betänkandet och av åtgärder sorn är på gång inom skogsindustrin. Utskottsmajoriteten menar att det är regeringens skyldighet att följa utvecklingen och när så erfordriis siitta in åtgärder som stimulerar utvecklingen rnen även iitt ge företagen hiindlingsinöjligheter och ett eget ansvar att vidta de bästa åtgärderna. Vi kan inte som politikersäga att vi vet biittre än företagen själva. Företiigen vet bäst vilka åtgärder de skall tit till.

När det gäller Södra Skogsägarna var det mycket nära iitt vi nådde enighet i utskottet. Vi försökte faktiskt få till stånd en samskrivning. I det föreliggande majoritetsutlåtandet har vi sagt att Södra Skogsägarna, som ju till en del ägs iiv staten, har ett ansvar som alla andra företag och kanske ett speciellt stort ansvar i det här fiillet. Man måste vid den hårda omstrukturering som man står inför ta hänsyn till de anställda, till koinmunernii och till alla de parter som är beroende av följderna av en omstrukturering. Utskottsmajoriteten vill emellertid inte gå så långt som till att säga att regeringen skall styra och ställii i alla detaljer, utan vi vill, som jag nyss antydde, ge åven Södra Skogsägarna de ramar och den handlingsfrihet som medger att man till det yttersta kan utnyttja sina möjligheter att arbeta och nå ett gott resultat. Utskottsmiijoriteten har inte velat uttala att innan det och det har skett och innan den nämnda översynen gjorts får ingenting hända. Vi tror att resultatet därigenom skulle bli sämre. Det är ytterst litet som skiljer utskottsmajoriteten och reservanterna ät på den här punkten. Moderaternas särskilda yttriinde skiljer sig ännu mindre från majoritetsskrivningen ån vad reservationen gör, och jag frågar mig varför det är nödvändigt att iivge ett särskilt yttrande, när man är så gott som överens med utskottsmajoriteten.

I en av reservationerna tar rnan upp skivindustrin och begär en översyn och ett handlingsprogram inför framtiden. Skivindustrin har ju haft stora svårigheter. Det råder där som på många andra håll en viss överkapacitet. Marknaden har varit vikande. Man har helt enkelt känt ett ökat konkurrenstryck frän utlandet. Nu tycks vissa förbättringar vara på väg. dels genom bättre konjunkturer, dels genom vissa-nedläggningar.

I niin hemtrakt finns en fabrik. Ljusne. som ägs av Stora Kopparberg. Där
har man beslutat om nedläggning av sin triifiberproduktion. Beslutet har
fattats enligt Åslingdoktrinen, dvs. man har beslutat om en nedläggning och
samtidigt presenterat en annan träteknisk produktion som i princip tar över
de anställda som blir övertaliga vid nedläggningen av träfiberproduktionen.     211

Nr  147                    l;ig vill gäriiii niiirkerii iitt det iir sä vi vill iitt en omstrukturering skiill ga till -

Tisdagen den          "''-' minstii möjliga ölägenheter fiir de iinstiilldii och tor orten.

20 tnaj  1980             ' 't att regeringen följer dessii frågor med uppmiirksiimhet.  Därfiir

_____________    iinser vi inte iitt det erfordriis någon siirskild skrivning till regeringen från

Skogsindustrin,      riksdiigen,

m. ni.                         Vi kiin också notera, som sociiildeinokiiiternii giir i sin resersiitioii, att den

trätekniska forskningsenheten i Skellefteå iir ett steg i riitt riktning, Kiiiveii i reservationen iir i princip uppfylldii.

Så några ord om virkesförsörjningen. Jag vet iitt industriministern strax kommer upp i taliirstolen och iitt han kommer iitt bcrörii den frågiin, Jiig skiill diirför bara invända mot det som Thage Peterson mycket friinkt sade, niiniligen att regeringen har svikit, iitt den hiir gått ifrån etc, det iivtiil som triiffades i uppgörelsen mellan de bondeiigda skogsfiirctiigen, iilltså skogs-iigarföreningiirnii. och stiiten om levertaiser iiv virke. Det vill jiig emellertid bestämt bestrida.

För inte så länge sedan besökte vi från utskottet Viillvik i Siiderhiimn, Företagsledningen där förklarade iitt det avtal som triiffiits med skogsilgar-föreningen fungerar perfekt och vidiire iitt niiin hiide tillgång till virke. Omständigheterna kan väl variera för olika områden, men man skiill också minnas att Folke Rydbo vid sitt besök hos utskottet heller inte hiidc någon kritik att framföra mot det avtal som NCB och skogsiigarriirclsen triiffiit. Men här dyker en rad problem upp, kiinske friimst betriiffiinde priseriiii, Miin kan ju iindå inte hiivda iitt skogsägiire. som hiir iinslutit sig till den kooperativa skogsägarrörelsen. skiill tvingiis att levererii virke till ett avsevärt lägre pris iin andra företag på miirknaden kiin bjudii. Det iir kkirt iitt den prisdiskussion som pågår måste tiis med i bilden. Dessutom måste man när det gäller virkestillförseln också komina ihåg att det finns en liid iindrii problem. Förmodligen har man tidigiire haft en överiivvcrkiiing, skogen hiir utsatts för snytbaggeangrepp och uppliiggningen har inte viiril sadiin :itt leveriinserna iiv de virkeskvantiteter som industrin behöver i viirje liige kunnat garanteras.

Som utskottet helt riktigt uttalar är det angeliiget att man efterstriiviir en ökad avverkning. Det är möjligt iitt man vid pliineringen iiv skogsiivverk-ningarnii tiigit till i överkant. Om inte ytterligare åtgärder för iitt iikii skogsavverkningen vidtas kanske niiin måste trtippa ned pliineringen en aning på sikt. Men vi iir från utskottets sidii iingelägna om - och det friimgår av utskottsbetänkiindet - att på olika sätt stimulera till åtgiirder, så iitt skogsägarna tar fram det virke som skogsindustrin behöver- något som iir iiv stort intresse.

Med dessa ord. fru talman, yrkar jiig bifiill till vad näringsutskottet hemställt i betänkandena 46. 47 och 48,

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

212

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:                                                     Nr  147

Fru tiilniiin! Johiin Olsson siiger iitt doniiinverket uppvisiit en expiinsioii           Tisdagen den

och bl, il, böriiit uppträdii inom andrii sektorer - exempelvis på energioin-      20 rnaj 1980

rådet - och iitt det iir brii. Men sediin han hämtat iindiin siiger hiin iitt_______          

domänverket (ikiit sin domiiiiins och hotar den friii företiigsiimhcten osv, Jiig Skogsindustrin, vet inte vilken iiv dessii två ståndpunkter, som hiin uttrvcker med barii ett rn. m iindetag emellan, som iir den tilliimpligii - men den frågestiillningcn kiinske Johiin Olsson kiin vidiireutveckla, Johiin Olsson siiger vidare att 0111 niiiii anlägger siiinhiillsekonomiskii aspekter på domänverkets verksiimhet skulle det innebiirii att man iiventyriirdess existens. Han säger också att utskottet iir enigt på den punkten, Jii. att man från borgerligt håll hiir den uppfiittningen kan jag förstå, men vad jiig har svåriire att förstå är att även socialdemokraterna har anslutit sig till den uppfiittningen.

Jag ställde ett par frågor till utskottets talesniiin beträffiinde sjunktimmer och fiberrester, I dessa råvarubristens dagiir vore det lämpligt att tillvarata de enorma mängder som ändå finns, Rediin 1978-1979 talade niiin i utskottet om iitt viss verksamhet pågick niir det gällde fiberresterna. Därför frågiir jiig: Hur har denna verksamhet avlöpt? I fråga om sjunktimmer hiide man visst tillsiitt någon utredning som skulle klarii ut någrii juridiskii iispekter. Det skulle varii bra iitt få hörii vilken slutsats denna utredning har kommit fram till. Det var de två frågor som jag ställde,

Johan Olsson slutiide med att tala om råviiruförsörjningen och siide att skogsindustrin kiinske måste trappa ned sin kapiicitet. Det är mycket möjligt att det är och blir på det sättet, men då måste det i alla fall ske i ordiiiide former. Man får inte låta skogsindustrierna själva avgöra vad som skiill läggas ned och samtidigt bygga nytt, Därfiir iir det så viktigt att vi i dag beslutar om att inga nedläggningar får ske förrän en helhetssyn har lagts på hela skogsindustrins framtid,

THAGE PETERSON (s) replik;

Fru tiilniiin! Det är en gamniiil borgerlig metod att så snart socialdemokratin kräver samhällsinsiitser på olika områden tala om reglering och byråkriiti. Men vem har krävt detaljreglering och ökiid byråkrati? Inte vi i varje fall. Vad vi har krävt är samlade åtgiirder för att utveckla svensk skogsindustri och förhindra arbetslöshet och utslagning, åtgärder som företagen, samhiillet och de anställdii gemensamt bör arbeta friim.

Kan ni inte se vad som händer omkring er i skogsindustribygderna i diig, vad som hänt uppe i Norrland, vad som är på väg att hända i Viirmland, vad som händer i södra Sverige - nedläggning och arbetslöshet?

Niir vi kräver åtgärder mot detta reser sig de borgerliga företrädarna och säger: Vi vill i stället ha ett maximalt fritt näringsliv, som kan styrti och stiilla pr'ecis som det vill, efter eget gottfinnande. Samhället och de anställda skall icke lägga sig i. Om samhället konnner in i bilden blir det byråkrati och detiiljreglering.

Att det i stället blir iirbetslöshet och utslagning tycks inte bekyinrii de
borgerliga talarnii ett enda dugg,                                                                       213

Nr 147                       Vi är överens i utskottet om att det behöver göras en översyn av den

Tisdagen den         framtida  verksamheten  vid  Södra  Skogsägiirna,  där ju  staten  har en

20 maj  1980          betydande andel. Men den borgerliga niiijoriteten hiir gett klartecken för en

_____________    omfattande nedläggning av industrienheter inniin demiii (iversyn påbörjats.

Skogsindustrin       ° ''' tycker vi socialdemokrater är att börja biikvänt. Vi frågiir varför de

hiir industrienheterna inte skall få vara med om denna översyn från början. De borgerliga har ju inga som helst garantier för att det inte blir en nedläggning i Fridafors, i Emsfors och på de andra platserna. Vi menar att dettii skall prövas i översynsarbetet, diir de anstiillda och samhället skall viirii med. Det är precis som om de borgerliga vore rädda för att det skulle komniii in i bilden att dessa enheter skulle få vara kvar. Därför vill de icke gå till slutet i den här frågan och säga att översynsarbetet skall ske på den nuvarande verksamhetens grund och att alla enheter för den skull bör finnas med i bilden.

Statens insatser var betydande för Södra Skogsägarna och NCB, Vi menar att nu skall företaget beakta de samhällsekonomiska konsekvenserna och leva upp till sitt sociala ansvar, som riksdagen skrev för ett år sedan. Därför ställde jag en fråga till Johan Olsson, utskottets talesman: Varfiir inte nu kräva att Södra Skogsägarna skall leva upp till allt detta som riksdagen siide för ett år sedan, når såväl de anställda som berörda kommuner är missbelåtna med hur man har skött strukturfrågorna?

JOHAN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Först till John Andersson: Vad gäller fiberbankarna och sjunktimret vill jag gärna hålla med orn att det är angeläget att man kan tii till vara denna resurs som finns under vattenytan, på botten av sjöarn;i och vattendragen. Men här är man ännu inte klar med metodernii och inte ens med de juridiska aspekterna. Jag förutsätter emellertid att de som jobbar på detta område - det finns också flera enskilda företag som prövar möjligheterna att ta upp och använda dessa resurser - undersöker frågorna i så snabb takt som möjligt. Och jag vill gärna säga att vi har intresse för att man kiin nyttiggöra den här råvaran.

Vad gäller Thage Petersons inlägg vill jag först säga. att jag protesterar
givetvis när Thage Peterson säger att vi inom utskottsmajoriteten inte vill att
de anställda skall vara med och genomföra strukturomläggningar. När siide
vi någonting sådant? Nej, i stället står det i utskottsbetänkandet-detta var vi
ganska överens om. men ni ville ändå ha några rader för er själva i
reservation 1, trots att vi alltså menar ungefär samma siik - om Södra
Skogsägarna: ""Utskottet vill understryka att företaget i siimråd med de
anställda bör göra en översyn av nu gällande planer------------------ .""

Och vad innebär det, Thage Peterson, om man inte också måste ta hänsvn
till Fridafors bruk och andra företag som är under diskussion? Men vi vill inte
säga till företagen att ni skall göra så och så. för vi anser att hiir niiin gett ett
företag ett ansvar, skall företaget leva upp till det. Det kan ju hiindii att den
översynsom vi vädjar om leder till att det blir en annan inriktning iin man från
214                         början tänkte sig.

Det kiin också hända att översynen leder till strukturomvandlingiir som är     Nr  147

oundvikliga. Men då förutsätter vi att det sker under både företagsekono-   Tisdagen den

iiiiskt och siiinhällsekonomiskt ansvar och iitt man tiir hänsyn till de iinställdii 20 mai 1980

och till kommunerna - att man verkligen sätter in. som i det exempel jiig_____         

näinnde, åtgärder för att möta strukturoniviindlingen med ny verksamhet     Skossindustrin
som ger de anställda nytt arbete.                                                 j  j

Dessutom är det alldeles självklart -och det står vi för - att de anställda i varje enskilt företag, som vi varit överens om att drti upp riktlinjer för. har möjlighet att påverka företagsledningens hiindlande på olika sätt.

Detta ställer vi alltså upp på. och jag vill givetvis tillbakiivisa påståendet att vi skulle vilja att företagen går förbi de anställda och går förbi kommunerna. Men å andra sidiin kan vi inte klavbindii företagen, för det är då stor risk för iitt resultatet blir sämre, och det tjiinar ingen på - varken staten, kommunerna eller de anställda. Det kan bli sämre effektivitet. Vi måste tillämpa marknadsekonomin så långt, inom vissa ramar, att vi utnyttjar alla tillgängliga möjligheter att vara effektiva, så att vi kan konkurrera med utlandet och därmed också kan uppehålla vår leveranskraft när det gäller utlandet och ha en bra handelsbalans.

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Fru talman! Det är ju utmärkt att Johan Olsson hållermed mig om det nödvändiga i att man tillvaratar sjunktimret och fiberresterna.

Men sedan säger Johan Olsson att man inte är klar då det gäller att utreda de juridiska aspekterna. Nu sade ju utskottet redan i betänkandet från 1978/79 att dessa juridiska aspekter höll på att utredas. Det är tydligen så att man har placerat de här frågorna i Fälldins bekanta långbänk - på något annat sätt kan det inte vara. Det måste vara orimligt att här sitta och utreda juridiska aspekter, dä det finns råvara till en industri som nu icke får tillräckligt med råvara.

Jag är inte överens med Johan Olsson om att man inte skulle ha den erforderliga tekniken. Enligt uppgifter som föreligger i dag finns tekniken då det gäller att tillvarata fiberresterna. Man har också den teknik som behövs för att rena dessa fiberrester från kvicksilver, så det är bara initiativet som fattas här.

Jag måste fråga Johan Olsson: Hur många år till skall man sitta och utreda juridiska aspekter medan denna råvara ligger på botten av vara älvar och sjöar och förstör vattendragen, medan samtidigt industrin är utan råvara? Hur många år till skall man hålla på med detta?

THAGE PETERSON (s) replik:

Fru talman! Ni ger inte de anställda något verkligt mandat att delta i iirbetet med att omstrukturera skogsindustrin. Ni vill ju inte lämna några garantier för iitt de hotade enheterna skall få vara kvar. inte ens för den period dä översyiisarbetet skall göriis. Även om de anstiillda vid flera av de hotade enheterna har presenterat förslag till åtgärder som vi tycker att man borde pröva så har de kanske ingen chans att föra fram dem. eftersoni Södra

215

Nr  147                   Skogsägarna kanske dessförinnan liigt ner en eller flerii iiv de enheteriiii.

Tisdagen den            ' utskottsmajoritetens skrivning hiir man iilltså på demiii punkt inte tiigit

20 maj 1980           steget fullt  ut.  Jag  har sagt  att jiig  tycker det  är en  i  mångii  stycken

-_____________    långtgående kritik  niiin  framställer mot Södra Skogsiigiiriiii.  men  niiin

Skogsindustrin       fullföljer inte resonemanget med att sägii iitt enheternii skall hii sin chans

ni  rn                       under översynsarbetet. Och det betyder att den erfiirenhet och siikkunskiip

som finns hos de anställda inte tiis till viUii för framtidii lösningar.

Jag vill också beröra frågan om skogsavverkningarna, som Johiin Olsson tog upp i sitt inlägg. Avverkningarna inom flera områden har under senare år uppgått till endast ungefär hälften av tillväxten. Detta påpekande gjorde fyrti fackförbund på LO- och TCO-sidan i en skrivelse till industriministern nyligen. Många har betecknat råviirusituiitionen som ""den onödiga virkesbristen"' och sagt att det finns betydande iniijligheter att avverkii och få virke för industrierna.

Faktum är att många skogsägare inte på långa vägar utnyttjiir den produktionskraft och de avverkningsmöjligheter som skogen ger. Och trots de som vi hävdar goda priserna på virket väntas avverkningen denna säsong bli flera miljoner kubikmeter lägre än vad som kan motiveras ined hänsyn till skogens tillväxt. Därför går det inte bara att säga; Vi avverkar så mycket som skogen tillåter. Det är inte så. Tvärtom är avverkningen långt ifrån den gräns som skogen tillåter.

Sedan frågar man sig när det gäller södrii NCB varför inte virket kommer fram, Johan Olsson, som satt med i näringsutskottet, är medveten om att föreningarna har förbundit sig att leverera virke till de föreningsiigdii cellulosaindustrierna. De skall ha sitt behov av virkesråvara tillgodosett. Hur kan Johan Olsson påstå att fabrikernas behov av råvara tillgodoses när hiin samtidigt vet att fabriker kommer att få läggas ner just på grund av virkesbrist?

JOHAN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Thage Peterson säger att utskottsinajoritetens försliig inte ger några garantier för de anställda att vara med och bestiimniii om strukturomvandlingen och att man inte ger enheterna någon chans. Det är fel, Thiige Peterson, Jag vill helt kort säga - diskussionen kommer ju att gå vidare - att om vi ger Södra Skogsägarna det rådet iitt göra en översyn så är det självkliirt att om enheterna har någon chans så har de det.

Vi menar att företaget skall göra en helhetsöversyn av verksamheten, och
då måste man ju bedöma, under eget, företagsekonomiskt iinsvar. vilka
enheter som kan överleva och vad man kiin göra för att den och den enheten
skall överleva. Vi ger enheterna en chans. Men vi menar att ert torsUig iir
förödande. Det innebär att företaget tvingas till handlingsförliimning, och
man kommer att skylla pä staten om det inte gar att lösa sysselsättningspro
blemen. Det skapar svårigheter för företaget att få i gång en verksiimhet som
ersätter en redan föråldrad verksamhet. Där har de iinstiilldii och kommu
nerna en chans att få till stånd en effektiv verksamhet, som kanske till viss del
216                        leder till nedläggning men som också skapar ny sysselsättning.

Det flnns. Thiige Peterson, deliide meningiir om vilken råxiirukviiiititet     Nr  147 som kan avverkas, Skogsiigareföreningiiniiis fiirbund hiir nyligen bestritt just     Tisdayen den de uppgifter som Thiige Peterson nu liimiiiidc och siigt iitt vårii tillgångiir inte     90 „ , • \qon

iir så stora som det påstås. Det iir iingeliiget iitt vi fär en biittre iippskiittniiig____

av vilka råvarutillgångiir som vi har att röra oss med.  Det finns ingen     Skopsindiisirii) anledning att avverkii för framtida behov - vi måste hii en jämn och långsiktig     ... avverkning. Och det ställer vi upp på.

Vi har i betänkandet friimhållit :itt regeringen hiir fiireskigit och riksdiigen bifallit en hel rad åtgärder för iitt stimulera friim virket. Skulle vi besluta 0111 en beredskapslag befariir jiig iitt tillförseln iiv virkesråviirii i stället kommer iitt minska. Vill verkligen Thiige Peterson och sociiildemokriiterna siigii till skogsägarna: Vi vill higstifta så iitt ni tvingiis levererii mer virke. 1 lurudiin tror ni att reaktionen skulle bli i det fria siimhiille som vi iindå lever i'.' Jiig vill bestiiint avråda från något sådiint. och vi gör det också i betiinkandet. Vi vill i stallet använda stimulansmetoden för iitt få friim det virke som behövs.

Förste vice talmannen aniniilde iitt Thage Peterson iinhållit att till protokollet få anteckniit iitt hiin inte ägde riitt till ytterligare replik.

Industriministern NILS ÅSLING, som meddelat att han i samband med behandlingen av näringsutskottets betänkanden 46-48 ämntide besvara Rune Jonssons (s) den II april anmälda interpellation, 1979/80:178, om åtgärder för att trygga tillgången på råvara till skogsindustrin, erhöll ordet och anförde;

Fru talman! Svensk skogsindustri upplever f. n, en hiigkonjunktur som både till sin styrkii och till sin karaktiir kan förefalhi överriiskande. 1979 blev visserligen för den samlade svenska skogsindustrin ett år av återhiimtning. rnen inte minst interniitionellt viir osiikerlieten betriiffiinde konjunkturutvecklingen påtaglig, och utvecklingen hittills under iinieviirande år hiir iilltså överraskat med sin positiva inriktning. Orderingången till sågverken hiir under innevarande år fortsiitt att stigii på såviil hemmamarkiiiideii som exportmarknaderna. En väntiid försvagning iiv triiviiruniiirkiiiidcn hiir hittills uteblivit. Även rnassaindustrins försäljning hiir utvecklats biittre iin viintat. Prisutvecklingen hiir också varit klart positiviire iin viid som kunde fiirutscs. Färdigvarulagren som tidigare har minskiit kriifiigt beriikiiiis under resten iiv detta år ytterligare minska. Även för piippersbruken hiir utvecklingen viirit bättre än väntat, även om - inom den delen av branschen - bilden iir merii splittrad.

Sammanfattningsvis kiin man tillstå sägii iitt skogsindustrin just nu upplever en högkonjunktur som äntligen kompenseriir briinschen fiir de svåra åren 1976. 1977 och 1978, Det finns dock iinledning, inte minst i samband med den här debatten, att variiii för lorhiistiide slutsiitscr. Även 0111 lagren nu är små iir situiitionen interniitionellt sett liibil och en omsviingning kiin koinmii. också den tidigare iin viintiit.

Produktionen vid en del iiv de svenskii skogsföretiigen begriinsas nu
närmast av råvarutillgången - det har påpekiits av flerii tiilare under den hiir   217

Nr  147                  debatten. Trots iitt produktionsenheter hiir liigts ned och iivverkningariiii

Tisdagen den         befinner sig på nära nog normal nivå. finns regionalt en patiiglig riivarubrist,

20 mii  19S()          ''"" beror naturligtvis på iitt många skogsindustrier under de svårii åren hiir

_____________ tiirt på raviiruliigreii som demiii var iilltså iir exceptionellt lagii, Siimtidigt hiir

Skossindtistrin       produktionen ökat till följd av högkonjunkturen, och en del skogsindustrier

ifj   .„                      har tack vare en hög likviditet kunnat gå ut och giirii betvdiinde rotpostköp.

dvs, skaffa sig råvaruliiger som minskiir den tillgiiiigligii råviiruvolymen fiir den övriga skogsindustrin,

Thiige Peterson hartiilat en hel del om just råviiruförsiirjningeii. Jag tycker nog att han förenklar bilden. Den regionalii virkesbrist som förekommer och som är knuten till vissa företag beror också i viss utsträckning pä alt vi har haft en växande nollzon, I en stor del av det norrländskii inliindet kiin salundii virkesavverkningar inte förekomma helt enkelt därför att kostnadsnivån inte står i överensstämmelse med de gällande virkespriserna. Men jag vill också klart deklarera att i den mån det förekommer ett passivt skogsägande. dvs, när skogsägandet inte förknippas med ett långsiktigt utnyttjande av skogens avkastningsförmåga, sa är det oacceptabelt ur samhällets synpunkt. Man måste vidta åtgärder från statens sida för att komma till rättii med detta. Jag är dock övertygad om att det är en marginell företeelse i denna situation. Jag skall senare återkomma till frågan om skogsindustrins virkesförsörjning i samband med ett svar på en interpellation av Rune Jonsson,

Även 0111 högkonjunkturen för skogsindustrin och problem med råviiruförsörjningen sätter sin prägel på den aktuella debatten är det sjiilvfallet sa att det på lång sikt finns en rad strukturfrågor som måste bemästras. Frän industridepartementets sida hitr på senare år bedrivits ett onifiittande arbete för att genom redovisning av fakta, skilda förhandlingsinsatser och industripolitiska åtgärder underlätta den nödvändiga strukturförändringen av branschen. Utvecklingen inom skogsindustrin har analyserats i en siirskild rapport som har remissbehandlats. Det arbetet bedrivs nu med sikte pä en redovisning av slutsatserna i propositionsform. Parallellt diirmed har (iverläggningar om strukturfrågor bedrivits med enskilda företag, I ett tidigt skede under skogsindustrins kris tillsirttes en särskild förhandlingsgrupp för akuta problem inom skogsägarnas industriföretag. Detta ledde till iitt stiiten gick in som delägare i såväl Södra Skogsägariiii som NCB med huvudsiikligen två mål. som jag här vill erinra om. Det var dels målet att säkra en sund strukturutveckling i branschen, dels målet att behållit skogsindustriföretiig pa kooperativ ägarbas. Båda dessii mål. som niirmare preciserats i statsniiik-ternas avtal med såväl NCB som Södra Skogsiigarna, har självfallet alltjämt oförminskiid aktuiilitet.

De hittills vidtagna strukturätgiirderna hiir väl fyllt kravet på att medverka
till en förbättrad struktur i branschen. Jag noteriir också att näringsutskottet i
sin bedömning av vad sorn skett inorn skogsindustriföretiigen inte haft några
principiella invändningar att görii. Det andrii målet för dessii speciellii
insatser, dvs, att säkra en skogsindustri på kooperativ ägarbas, gör det
nödvändigt för staten iitt tii hiinsyn fill företiigens speciella kariiktiir, I det
218                         fortsatta  handlandet där det  kan  bli  fråga  om  sainverkiin  med  andrii

skogsindustrifiiretag kring speciellii utvecklingsprojekt måste iilltså liisningiir Nr  147

eftersträvas som innebär att de kooperativa företagen behåller sin siiriirt och          Tisdagen den

integritet.  Jag vill  notera  att Thage  Peterson  och  jag iir iivcrens om          20 maj 1980

nödvändigheten av att riksdagens insatser fullföljs även i dettii iivseende,___          

Även om det blir frågii om betydande strukturinsatser måste riksdiigens    Skogsindustrin principbeslut i frågan tolkas så att det inte heller i  norr, diir stiiten iir        majoritetsägare, kan bli fråga om en utskiftning iiv NCB:s tillgångiir så iitt företaget mister sin identitet. Jag hoppas att jag härmed i tillfredsstiillandc utsträckning har svarat på Thage Petersons fråga till mig.

Under senare år har krav framförts på olika former av strukturpliiner för skogsindustrin. Den frågan har också varit uppe till debiitt här tidigiire i diig. Enligt min uppfattning måste statsmakterna speki en iiktiv roll i skogsindustrins långsiktiga utveckling och strukturomvandling. Det iir därför vi under vintern och våren från industridepartementets sidii hiir varit iiktivii i våra fortlöpande överläggningar med skilda skogsindustriföretiig och -orgiinisationer. Där har målet varit att staten skulle fungera som koordiuiitor och inspiratör till nödvändiga strukturåtgärder. Jag har också noteriit iitt tungii remissinstanser, t, ex. Kooperativa förbundet, i iiiislutning till industridepiir-tementets promemoria om skogsindustrins nuläge och utveckliiigsnKijlighe-ter har noterat att det finns starka skäl mot att upprättii övergripiinde strukturplaner, som innebär att statsmakterna övertar företagens ansvar för t, ex, produktionsinriktning och markniidsbedömningar, KF, som hiir lång erfarenhet av skogsindustrien verksamhet, hiir för sin del gett sin iinslutniiig till denna slutsats.

Mot dessa uppfattningar står då den som framförts av de socialdemokriitiska reservanterna i näringsutskottet, Betriiffande frågan om ett handlingsprogram för skogsindustrin säger de socialdemokratiska reserviinterna att "inga ytterligare beslut om nedläggningar av enskilda anläggningar skall fattas innan en samlad strukturplan har lagts fram", I fråga om utvecklingen av skivindustrin talar man om att regeringen för denna bransch bör ""snarast låta utarbeta förslag till planmässiga åtgärder"", och i frågii om ett strukturbolag för skogsindustrin säger man att ett sådant strukturboliig skulle kunna ""spela en viktig roll genom att kanalisera tillgängliga resurser till de delar av branschen som är framtidsinriktade och expiinsiva"", Niir det giiller skogsindustrins virkesförsörjning säger man iitt det behövs ""(ivergripande ekonomiska styrmedel"" för att komma till rätta med virkesförsörjningeii, och beträffande beredskapsåtgärder för att säkerställa virkesförsörjningeii säger man att regeringen ""bör utarbeta förslag till beredskapsliigstiftning 0111 skyldighet för skogsägare att avverka",

Alla de krav som jag här har citerat är välbekanta inskig i senare års
socialdemokratiska näringspolitik. Men man letar förgiives bakom de
stereotypa kraven på planmässighet. övergripiinde pliinering, centriil styr
ning etc, efter konkreta förslag och efter redovisning iiv viid oppositionen
egentligen är ute efter. Genomgående är iitt niiin vill låsa en befintlig struktur
i avvaktan pä dessa centralt utarbetade, övergripande pliiner. Jag undrar om
de socialdemokratiska reservanterna egentligen tänkt igenom sinii förslag,     219

Nr  147                   eller i varje fiill gjort en långsiktig bedömning iiv konsekveiiseriiii, I liir vill jiig

Tisdagen den         instiimma med Johiin Olsson niir han kiuiikteriseriir försliigen som ett siitt iitt

7() p.|.|j  i9«o         låsii helii utvecklingen. Kortsiktigt iir naturligtvis reserviitioneriiii ett siitt för

_____________ sociiildemokriiterna iitt skiiffii sig ett iilibi för iitt iiif()r lokala opinioner

Skossindiistrin        fiiinistå som motståndiire till företagsnedliiggelser. Men långsiktigt innebiir

ifj  fjj                       de ju att niiiii från det sociiildemokratiska partiet motsätter sig den successivii

iinpiissning av skogsindustrin till marknadsförutsiittniiigiiriiii som iir en iibsolut fiirutsiittning fiir bibehållen konkurrenskraft, lönebetiilningsfiirina-gii och överlevnadsmöjligheter. Om skogsindustrins framtidii struktur skulle göras beroende iiv centriilt utarbetade strukturpliiner, skulle mycken viirdefull tid gå förlortid i denna kontinuerligii anpiissningsproccss. Dessutom kan detta med fog siigiis stå i direkt strid med iindiin och meniiigen i niedbestäinmandeliigen, enligt vilken fiiretagen tillsammans med de iinstilll-da i överliiggningar skiill kisa sådanii problem, Vidiire skulle företiigens iinsvar för utvecklingen urholkas på ett ödesdigert sätt. Jag tiir mig friheten att notera iitt socialdemokriitin hiir hiir hiimiiiit i en åtcrviiiidsgriind och i en kortsiktig och ofruktbiir niiringspolitik, Jiig bekliigiir dettii. för den nödviin-diga dialogen om det framtida näringslivet får på det sättet en snedbelastning.

Vild gäller nedliiggningiir inom skogsindustrin som har eller kommer iitt iiktualiseriis är det min principiella uppfattning att produktionsenheter som inte kan bedömas som långsiktigt livskraftigii måste tas ur drift. Företagens resurser måste i stallet inriktas på enheter som iir löiisiimniii och utvecklingsbara, Dettii innebär också att stor restriktivitet måste iakttiis från samhiillets sida vad gäller direkta stödinsiitscr till sådiuiii anliiggningiir,

I samband med beslut om driftinskränkningiir är det viktigt att betonii det stora ansvar som åvilar företagen niir det giiller att se till att nedskärningiir sker i sociiilt acceptabla former. Detta synsiitt prägliir f. ö, också utskottets betiinkande, I den utsträckning som företiigen inte fullt ut kliiiiir dettii föreligger ett samhällsansvar iitt ta med de instrument som skiipiits -regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska- för iitt s(ika lösii återstående problem. Även särskilda insiitser därutöver kan viirii befogiide, t, ex, genom de regioniilii investmentbolag som nu prövas på vissii håll.

Staten bör alltså, enligt min uppfattning, agera som koordinator i strukturfrågor. Jag har diskuterat forinernii för deniiii statens roll med företriidare för skogsindustrin och de fackliga organisationerna, Stiiten har genom lagstiftning om utbyggnadsprövning, 136 a ii. och bl, a, regioiiiilpoli-tiskii stöd instrument för en viss samordning iiv strukturutvccklingen.

Det finns skiil som tiiliir för dennii successivii. reellii siimordning iiv skogsindustrins framtidii expiinsion. friimst dock iiiiturligtvis på papperssi-diin:

1.                                Utbyggnaden måste ske i en sådan takt och omfiittning att reliitioneriiii
med gemensiimina marknaden inte störs.

2.                                Utbyggnader iiv pappersproduktionen kräver norniiilt fiiriindringiir
även på massiisidan. vilket kiin innebiirii iitt råviirubehovet ()kiir - en viss

220                         omfördelning alltså iiv utnyttjiindet iiv de tillgiiiigligii råviiruresurseriiii.

3.  Regionalpolitiskii hiinsyn kan behövii tiis i vissii fiill.                  Nr  147

När det gäller Norrlands inland - där exporten av virke från inliindet till     Tisdiigen den kusten har viickt oro betriiffiinde de fiiuiitidii utvecklingsinöjliglieternii, sett     20 m;tj 1980

från svsselsiittningssynpunkt- kan jag niimiiii iitt fiirre liindshövdingen Bengt     __

Lyberg har fått i uppdriig iitt utredii utvecklingen i Viisterbottcii. .lag hiir fiir     Skossindustrin, iivsikt iilt nu vidgii det uppdriiget till iitt omfiittii det sydligiiste iiiliiiidsliiiiet,     /;,  ,;, Jämtlands län, för iitt han, med utgångspunkt i de erfiirenheter som hiir vunnits med anledning av de strukturellii föriindringiiriiii i kustindustrin, skall studera vilkii råvaruresurser man rimligen behöver rcserverii i inliindet för dess industri och dess" friiintida sysselsättningsutveckling.

Olika former tor en siimordning inom industrin iir niiturligtvis tiinkbiirii. Jag har i de nyss näinndii överliiggningiirna fått synpunkter på tidigiire framförda förslag om en särskild strukturdelegation för branschen, i likhet med vad som med betydiinde friinigång hiir priiviits inom speciiilstålsscktorn. Flertalet bedömare förefaller iitt föredrti en ordning diir dcpiirteinentet iiierii direkt fullgör den koordineriinde rollen. Det iir viktigt - och det är det iivgöriinde - att sådana former väljs iitt iinsviiret för den grundläggiinde niiirkniidsbedömningen och de strikt företiigsekonomiskii bcdömningiiriiii inte förs bort från företaget, I så fiill skulle mycket av den vitiilitet som iir nödviindig för branschens utveckling gå förloriid.

Över huvud taget kommer stiitens roll i industrins strukturoinvandling iitt bli ett centralt debattämne iiveii fortsiittningsvis under 198(l-tiilct, Ännu iir inte de definitiva formerna funnti, Dettii beror till viss del på iitt vi iinnu saknar, ifrån det samliide näringslivet, en genoniiirbetiid syn på fiiretiiget som en integrerad del av samhället, vilket hiir iitt i sin diigliga verksamhet ständigt ta hänsyn till Siirnhiillsiiitressenii,

Jag menar för min del att fiiretaget självfallet måste hii det företiigseko-nomiskt lönsaniniii som riktmärke. Det iir företiigets uppgift enligt den iirbetsfördelning som måste råda i samhället. Emellertid, när företiigets bedömningar och beslut utifrån den här utgångspunkten kominer iitt påverka det omgivande siimhället. måste siimhiillshänsyn tiis. och då måste företiiget på ett tidigt stadium ta kontakt med siimhiillets skiidii institutioner.

Det finns redan i dag etl sådant siimspel. men det iir inte pa långt niir tillräckligt utveckliit för att viira tillfredsställande.

Det iir ju påfiilliinde att siimhiillet i diig främst kontiiktiis av företag i kris eller med en vikande konjunktur, detta trots iitt de för siiinhiillet egentligen viktigaste besluten nu fattiis i de mest expiinsivii och lönsiiinniii företiigen.

Jag efterlyser således från hela fronten, inte biira den sviktiinde, cii diiilog med näringslivet om hur vi skall finna biittre och effektiviue former tor samverkan mellan företag, fackliga organisationer och sainhiille.

Förhoppningen iir iitt vi vid de fortlöpiinde ö\'erliiggniiigiir som bedrivs mot biikgrund av strukturförändringarnii i skogsindustrin skiill kuniiii görii nvttiga erfarenheter, som kiin bli av avgörande betydelse för den friiintida näringspolitikens utveckling.

Vid debatten här i dag har också domänverkets roll i svensk skogsniiriiig         -'-'

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Skogsindustrin, rn. m.

Om åtgärder för att trygga tillgången på råvara till skogsindustrin

kommit att bli  föremål för kommeiitiirer,  Jiig vill i  iiiislutning till vad Miirgiiretha af Uggliis anförde hiir tidigare säga. iitt doiniiiiverkets niiirkför-viirv, som har varit iiv betydande omfiittning under seiiiire år, enligt min uppfattning iir ett positivt inslag i skogsbrukets omarronderiiig, stiiiviin mot bättre iirrondering och en biittre iirbetsfördelning mellan olikii iigiirkiitego-rier, Doiniinverkets köp av boliigsskog har medgett komplettering iiv mångii enskilda fastigheter. Det iir enligt min uppfiittiiing en utveckling som biirii har börjat, och dessa kompletteringiir får ses som ett mycket positi\ t inslag också ur regionalpolitisk synpunkt, eftersom de förstärker enskildii Uint-bruksföretiig i bygder där det ur sysselsiittningssynpunkt iir en striitegisk uppgift att åstadkoinmii sådiuiii förstärkningar.

Om inte domänverket spelat denna aktiva roll under seniire år hade den hiir processen inte viirit möjlig iitt genomförii enligt min uppfiittiiing. Och som jiig nyss Siide: det som hittills hiir skett iir enligt min mening bara börjiin. De fortlöpande niiirkbyteii och markfiirvärv som sker skall också innebiira iitt ett stort antal enskilda lantbruksföretiig på sikt kan få ett förstiirkt försörjningsunderlag.

Fru talman! Jag vill nu övergå till iitt sviira på den interpellation som viickts av Rune Jonsson om åtgärder för iitt tryggii tillgången på råvara till skogsindustrin.

Rune Jonsson har frågiit mig vilka åtgärder jiig avser iitt vidtii för att få skogsägarna att avverka och därigenom trygga råvaran till fabriker inom skogsindustrin.

Skogsindustrins virkesförsörjningsläge iir f. n. utomordentligt besviirligt. Avverkningarnaär inte tillräckliga för att skogsindustrin skall kunna utnyttja det starkii interniitionella marknadsliige som råder. Följden av detta har bl. a. blivit bortfiill av exportinkomster och driftinskränkningar inom skogsindustrin.

Skogsindustrins virkesförsörjning har diskuterats i kammaren vid flera tillfällen under seniire tid. Jag har diirvid redogjort förde åtgiirder som redan har vidtagits för att virkesutbudet skall stimuleriis. Jiig vill påminna om iitt regeringen dessutom nyligen har förelagt riksdagen förslag om en tillfällig höjning av de belopp som får sättas in på skogskonto. Vidare har berörda organisationer inom det skogliga området lovat iitt öka informationen om innebörden av de iiVii reglerna för skogsbeskiittning. vilkii allmänt anses stimulera till ett ökat utbud av virke. Det är emellertid iinnu för tidigt att uttala sig om effekterna av dessa åtgärder.

Gemensamt för de åtgärder som hittills har vidtagits är att de syftiir till att genom ekonomiska incitament uppmuntra till ökade avverkningar. Frågan om tänkbara åtgärder för att öka virkesutbudet inorn riiinen för vad som är förenligt med ett uthålligt skogsbruk utreds f. n. iiv virkesförsörjningskom-inittén. Kommittén kan väntiis lägga friim förslag till åtgärder om ungefär ett år. Jag anser att vi nu bör avvaktii kommitténs iirbete. Regeringen följer under tiden noggrant utvecklingen på virkesmarkniiden.

222

RUNE JONSSON (s): Nr 147

Fru talman! Jag vill börja med att tackii industriministern för sviiret på den     Tisdagen den interpellation som jiig liinniiide rediin den 11 iipril. Anledningen till iitt jiig     20 maj 1980

framställde  denna  interpellation  var att  375   man  vid  NCB;s  fiibrik  i     _____

Köpmanholmen på grund av virkesbrist hiide viirsliits 0111 perniittering under     Skogsindustrin

en månad. Efter förhiindlingar blev tiden något modifieiiid. och nu har på     ,  

grund av iirbetsmarknadskonflikten viirslet dragits tillbakii för tillfiillet. Men

kvarstår att bristen på råvarti gör iitt industrin i Köpniiinholinen liingre fram

kan komma att få driftstopp om ingenting görs för iitt klarii den iikutii    Om åtgärder för

virkesbristen. Även andra NCB-fiibriker har inskränkt sin produktion. att trygga tillgång-

Soin jag påpekade i min interpelliition. händer dettii mitt under en    en på råvara till
högkonjunktur när NCB borde kunna konsolidera sin ekonomi. skogsindustrin

Oron är stor bland de anställdii i Köpmiinholmen och övrigii som bor i området. Vad koinmer att hända med industrin om virkesbristen åter blir akut?

Nu är det inte biira NCB som drabbas iiv iitt inte tillräckligt med råviira kommer fram. Virkesbristen är ett stort bekymmer för hela den svenskii skogsindustrin. Det finns fog för att påstå att det iir en ödesfråga iitt råvariin kommer fram.

När det gäller skogsägarnas NCB vill jag påinimiii om iitt boliiget för ungefär ett ar sedan hotades av konkurs. Om en sådan kommit till stånd, hade skogsägarföreningarna drtibbats mycket hårt ekonomiskt. I det liiget ställde staten upp med 600 milj. kr. för iitt riidda företaget. Tidigiire hiide rnan fatt 400 milj. kr.

Man vågar nog påstå att statens uppgörelse med NCB var mycket generös gentemot skogsägarna och deras egnti organisiitioner. Statens insiits skedde mot den bakgrunden iitt stiiten och de iinställdii hiide skiil iitt viintii sig iitt skogsägarna och dertis organisiitioner skulle görii sitt ytterstii för att leverera erforderlig råvara till industrierna och iitt de skulle infria viid som överenskommits i virkesavtalen.

Nu blev det inte så. Virkeskvantiteternii frän de privata skogsägiiriiii har gått ned drastiskt. Flera skogsägare har aiisviirsinedvetet och lojiilt levereriit. men alltför mänga har svikit. Resultatet har blivit den virkesbrist som \i hiir debatterat här i dag.

Industriministern säger i svaret iitt virkesförsörjniiigsliiget f. n. iir utomordentligt besvärligt, och det kan man verkligen hälla med 0111. Vad som kommer att hända till hösten med virkesförsörjningen till NCB-industrierna. till Södra Skogsiigarna och till tindra skogsindustrier i vårt liind som iir beroende av de privata skogsiigarna vet vi inte i dag. men man kiin fruktii det värsta. Det kan innebära att sysselsättningen iiventyras för tusentiils miinniskor och för hela orter - orter som rediin iiii lider brist pa arbetstillfällen.

Jag kan som exempel ta Köpmanholmen. en ort som helt domineriis iiv
sulfatfiibriken. Orten står och fiiller med fiibriken. De åtgiirder som
regeringen har vidtagit och som industriministern hiiiivisiir till i svaret, hiir
varit och är fortfarande otillräckligii.  Det duger därför inte iitt viintii                   223

Nr  147                    ytterligare ett år på virkesförsörjningskomniittéii. Regeringen måste hiiiidla

Tisdapen den          ""■ lommittén måste få direktiv iitt påskyiidii sitt iirbete och liiggii friim

delförslag.

20 maj 1980

Skogsindustrin,         THAGE PETERSON (s) replik:

Fru talniiin! Industriministern och jiig hiir vid mångii tidigare tilltiillen hiir i

riksdagen diskuterat råvarusituationen. Det tog lång tid innan herr Äsling

erkiinde iitt den över huvud tiiget viir ett problem. Niir hiin iintligen gjorde

Om åtgärder för        det. Kfvade hiin iitt vidta åtgärder. Men det blev i stort sett barii ett löfte.

att trygga tillgång-    Utvecklingen har ju inte stannat under den tid industriministern suttit och

en på råvara till      funderat på åtgärder. Utslagningen har fortsiitt. Nyti beslut om nedliiggning-

skogsindustrin        iir har kommit, flera rnänniskof hiir blivit arbetslösa. Vilken oro hiir inte

detta skapat  i  många  svenskii  hem - iillt  medan  herr  Åsling suttit  i

departementet och funderat pa åtgiirder.

Regeringen måste lösa hela frågiin om råvaruförsörjningen i ett samniiinhiing fiir iitt komina åt de skogsägare som inte iivverkar. Då riktar vi oss kanske inte i första hiind till de skogsiigande böndernii utan till aiuhii skogsiigiire, andra kategorier som inte tar sitt sainhiillsansviir. Här finns de som inte bor på skogsfiistigheten. hiir har vi dödsbon och flera iindrii kategorier. Min fråga till industriministern är: Hur kommer industriministern åt dessa?

Så till satsningiirna i NCB och Södra Skogsägarna. Herr Åsling var mycket sparsam med att kommentera riksdagens beslut och våra överliiggningar som ledde fram till de stora satsningiirna. Jag kan på sätt och vis förstå det. diirtor iitt utvecklingen på något siitt hiir blivit farlig för fiirtroendet för kooperationen. Det beklagar jag. Det beklagar också det socialdemokratiskil piirtiet. som i denna fråga gjorde ett viktigt principiellt stiilliiiiigstiigiinde niir vi siitsade på producentkooperationen inom skogsindustrin. Tycker industriministern att utvecklingen har blivit den som riksdagen hade iinledning iitt Viinta sig efter dessa stora satsningar i Siidrii Skogsiigiirna och i NCB? Tycker verkligen industriministern att råvaran kommit fram till dessa två företiigs iinliiggningar sä som vi hade anledning att förväntii oss? Och tycker industriministern att företagen har hanteriit strukturfrågornii så som vi ha(.le iinledning att viinta oss?

Vårt ställningstagande innebar en samverkan mellan staten och kooperationen. Det var en planering i samverkan, men det viir också ett ägande i siiniverkan. Däri låg också litet av Gunnar Hedlunds idé. niir han byggde upp skogskooperationen, att föreningsmedlemmarnii skulle hii en trygg avsiilt-ning för skogsråvaran och iitt de inte skulle viirii utlämnade till de priviitii skogsbolagen på dessiis villkor. Men resultiiten har ju icke blivit sådiina som det förutsattes när våra siimtal fördes.

Det skulle viiiii intressant oin industriministern något ville utvecklii v;id dessa diskussioner ledde fram till och siigii om han verkligen iir nöjd med utvecklingen.

224

JOHN ANDERSSON (vpk) replik: Nr 147

Fru   tiilmiin!   .Nu   siiger   industriminister   Äsling   iitt   iiiiin   har   MBL-     Tisdaeen den förhandlingar vid de nedläggningshotiide industrierna. Men det gör ju likii     20 mai 1980

ont iitt bli överkörd oavsett om den som kör över en har tutiit fiirst eller     __

Skogsindustrin, m. m.

inte.

Sedan tycker herr Åsling aft man måste hii en aiipiissning till iiiiirkntids-förutsättningarna. och i det siimmanhanget kommer hiin in pa ravarusituii-tionen och säger iitt det år troligt iitt miin måste tiiippii ner verksiimheten på industrisidan.

Det flnns vissa tecken som tyder på att niiin i dag inte har tillriicklig stiitistik för iitt bestämt kunnii iinge hur stoiii vår;i skogstillgångar år. Det år mycket rnöiligt att industrisidiin måste triippas ner. Det iir också önskvärt att (iverföra råvarii från massaindustrin till sågverken - de flesta experter håller ju det fiir en bättre utveckling. Men det iir egentligen inte dettii som är den stora frågiin i dag och som vi nu diskuterar. Den storii frågan giiller när. var och hur. Alltså: /V/i/-skall industrin på den orten liiggas ner? V«r skall denna nedtrappning ske? Hur skall detta göiiis? Det bör ju komniii någon ersättningsindustri, osv. Det är också rimligt att detta sker under iicceptabla former.

Vad diskussionen handlar om i dag är att stoppa den nedläggning som företas helt planlöst. Allra helst bör man se problemet i ett nationellt sammanhang. Det måste vara en rimlig begäran att planen för skogsindustrin uppriittas/'(/(f//; man börjar lägga ned verksamheten. Niiturligtvis är det-det inser också jag - lättare att göra upp en plan sedan man redan i erforderlig omfiittning har lagt ner stora delar av skogsindustrin, men så lätt tycker jag inte att en industriminister bör få komma undan.

MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Fru talman! Jag tycker det skulle vara värdefullt att fä höra ett förtydligande från industriministern iiv viid han egentligen anser vara positivt. Är det att domänverket köper mark eller är det det faktum att domänverket enligt stiitsmakternas instruktioner siiljer den marken vidare till enskilda brukare? Det är ju den seniire processen som vi vill skynda på.

Jag noterar också att centern i våras hade en reservation gemensamt med oss om att de då föreslagna 500 miljonerna inte skulle gå till domänverket utan till jordfonden.

Industriministern NILS ÅSLING:

Fru talman! Rune Jonsson säger att statens uppgörelse beträffande NCB
och Södra Skogsägarna var generös mot skogsägarna. Är det en korrekt
beskrivning? kan man fråga sig. Vem var den generös mot? Det var
naturligtvis, som jag ser det, ett brett samhällsintresse att den kris som
skakade den svenska skogsindustrin - det giillde inte bara de kooperativt
baserade företagen utan även en rad andra företag - inte skulle få ett
okontrollerat förlopp, något som kunde rasera värdefull industriell struktur     225

15 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr  147                   (X'li skapa en strukturutveckling som inte Viir önskviiid. Det viir iilltsa ett

Tisdagen den         samhällsintresse, Miin kiin kiinske siigii iitt stiitens generositet viir störst mot

20 mai  1980          '■' bygder och de kommuner diir industrieriiii viir beliigiiii. Skogsiigiiriiii fick

_____________    ikliidii sig giinskii långtgående fiirpliktelser. hl, ii, genom siiiii virkcsiivtiil.

Skossindustrin           ' '' hiir iingeläget att en gång för iillii slå fiist iitt den niytbildning som

ifj  m                       utvecklats i sanimanhanget just iir en mytbildning, Niir det giiller fiireniiig-

iirna i norr. som nu står i fokus för intresset, harsiimtligii skogsiigiii IVireningiir med undantag för den i Örnsköldsvik uppfyllt virkesfiirsöijningsiivtiilets krav, Örnsköldsviksföreningen hiir enligt uppgifter från NCB ej uppfyllt iivtalet. eftersom niiin tecknat nya leveriinsiivtiil med Mo och Domsjii AB, trots iitt föreningen ej levereriit 70''//' av sin virkesfiingst till NCB. vilket iir det föreskrivna åtagandet. Alla iindrii föreningar har gjort det. inediin Örnsköldsviksföreningen, vilket jag iiiiturligtvis bekliigiir utifrån mitt iinsviir tor statens engagemang i NCB har funnit det med sina intressen förenligt att leverera till det andra stora skogsindustriföretaget i Örnsköldsviksområ-

det,

Närdet gäller iniijligheternii iitt iikii virkcslevcriinscriiii tilliit jag mig i mitt iinförande förkliira iitt problemet inte iir så enkelt. Det finns iiiiturligtvis ett iintal passiva skogsägare. Det är alldeles uppenbiirt att siiinhiillet inte stillatigande kan åse att riiiin inte utnyttjiir den produktioiisfiirmågii som skogen har. Men frågan iir om man. niir man vidtiir iidininistriitivii ågiirder, kan trygga den rättssäkerhet som måste omfiittii iillii medborgiire i det hiir samhiillet: iiven utboiir och piissivii skogsiigiire niiistc innefiittiis i den riittssiikerhet som vi inte får prisge, Niir man niirniiire studerar miijlighctei na iitt genom iidininistriitivii åtgiirder. dvs, tvångsåtgiirder, fii dessii skogsiigiire iitt avverka, miirker niiin iitt dessii möjligheter iir mycket bcgriinsiide om iiiiin tar hänsyn till vad rättssiikerheten kräver.

Men detta är alltså frågor som utredningen om sirkesförsörjningen grubblar på. Innan den hiir syniit dessii frågor finns det enligt min uppfiittiiing inga möjligheter att föreslå någrii åtgiirder. Den enda p:ii iillcll vi li;ir i det hiir sammanhanget är vad som skedde under iindrii världskriget niir iiiiin föreskrev skogsägare en viss leveransskyldighet. Det viir någoiitiiig som i normiilläget måste anses strida mot vår uppfattning om riittssiikei heten. Men vi befann oss då i en akut krissituiition till följd iiv viirldskriget - diiriiv de drastiska åtgärderna. Jag tror inte att Thage Peterson, och inte heller Rune Jonsson, vid närmare eftertiinke vill föreskrivit iitt iiiiiii skiill gå den viigen. Man får alltså genom upplysning och positivii siimhiillsåtgiirder skiipa de incitament som behövs för iivverkningsarbetet.

Men en väsentlig del av den akutii råviirubristen iir hiiiifiirlig till iitt. som iag sade. nollzonen på grund av den kostnadsutveckling som torekoinmit hiir inkluderat en växande del av det norrländska inliindet, Diir kiin niiin då inte avverka med täckning för kostnaderna.

Det vore angeläget om Thage Peterson hiir kunde kkuii ut begreppen en

aning. Det förekommer nämligen missförstånd, förmodiir jiig, betriiffiinde

socialdemokratins inställning i dessa frågor. Menar Thage Peterson att en

226                         skogsägare skall avverka även otn han inte får avkastning pii skogskapitalet -

eller, för iitt använda ett inerii viirdiigsniira språk, om han inte får ett    Nr  147 rotnetto, dvs, ersättning för råviirtin, Skiill ändå skogsiigiiren avverkii? Det är    Tisdagen den en fragil som kan besvaras med ja eller nej. och jag tror att det är angeläget att    2() maj 19<S()

vi hiir far ett entydigt sviir, Skiill niiin åliiggii skogsiigiirna iitt iivverkii utiin    ______

iivkiistning på skogskiipitiilet. så  innebär det  med iindrii ord iitt  niiiii    Skogsindustrin. föreskriver iitt en  viss grupp iiv miinniskor ined iivstående från iindrii     ,  j inkomster - alltså ined sänkt inkomst - skall tillgodose viid man bedömer vara ett iingeläget samhällsintresse,

Niir det gäller utvecklingen av de skogsiigariigda företiigen siiger Thiige Peterson att denna utveckling är farlig för kooperationen, Jiig kiin hållii med honom om att detta är en kris för kooperationen som företagsform. Men det hiir ju också föranlett ett principiellt ställningstiigande från riksdagen. Man hiir Siigt att den hår fiiretagsformen iir sa värdefull i svenskt niiringsliv att det iir motiverat att ga in och stödjii den i en besvärlig situation.

Jag tycker, uppriktigt sagt, att strukturfrågorna har hiinteriits av företagsledningarna pa ett siitt som man har iinledning att begära utifrån de beslut som riksdagen har fattat, Diirvidliig finns det alltså, som jiig ser det, ingen iinledning att rikta någon anmärkning mot skogsföretagens ledningar. Dessutom måste niiin självfallet - det vill jag säga till John Andersson - förhandla med de anställda för att finna lösningar som så långt möjligt kan accepteras av alla inblandade parter, MBL-förhandlingarna är alltså en realitet som inte kan nonchaleras när det gäller ett företags strukturanpassning,

I fråga om NCB vill jag också saga iitt det iir val tidigt att begära, som Thage Peterson gör, ett omdöme om huruvida företagen har uppfyllt de krav i strukturhänseende som man har rätt att ställa, NCB har ju ännu inte gett offentlighet åt den strukturplan som rnan arbetar med. Detta får iilltså bli en framtida uppgift - att viirdera huruvidii målsättningen med statens engagemang i de här företagen har uppfyllts,

RUNE JONSSON (s) replik:

Fru talman! Industriministern säger att jag påstod att man varit generös mot skogsägarna - och det vidhåller jag. De som skulle ha driibbats mest om det blivit konkurs hiide naturligtvis varit de skogsägare som iigde NCB,

Industriministern säger också att man viir rädd för att få en industristruktur som inte var lämplig. Men far vi inte fram råvaran, så innebär ju det att vi kommer att få en icke önskvärd struktur, Råvariin kominer alltså att vara avgörande för vilka fabriker som blir kviir.

Vidare säger industriministern att skogsägarna uppfvllt kravet i virkesav
talet. Örnsköldsviks skogsägareförening skulle vara den som skött sig sämst.
Nu kan jag inom paiantes tillägga att Örnsköldsviks skogsägare har en liten
iindel i virkesavtalet. Men virkesavtalet är konstruerat så iitt viss procent av
de kvantiteter som kommer fram skall levereras. När den här överenskom
melsen träffades hade man nog tänkt att det skulle ske på ett annat sätt
eftersom kvantiteten minskat så katastrofalt. Det går med andrii ord inte att
köra fabrikerna på procentbasis utan man måste ha skogsråvarti,                    227

Nr  147                       Oc två skogsiigiirföreniiigiirna inom Kiipmiinholmens område har haft de

Tisdagen den          lägsta virkesleveriinscriiii på 20 år,  Lcvcriinscrnii har giitt  ner med en

20 niiij 1980            tredjedel, Dettii hiir också blivit ett problem iiven fiir fiircningiiriiii, Miin hiir

_____________ klariit sysselsiittningeii tiick viire iikiid avverkning på NCB:s skogiir och

Skossindtistrin        genom iitt iivverkniiigsiippdriigen hiir viirit otViriiiKliiide, Men bliind de

f,j  ifj                       sjiilvverksiiinniii skogsiigiiriiii hiir sysselsiittningsnivån gått ner, och det iir ett

mycket stort problem, Diirför måste kraftfulla tag till för iitt kliiiii ii|ip

situiitionen,

THAGE PETERSON (s) replik:

Fru tiilniiin! Vi betriiktar skogen som en iiiitionell resurs, en tillgäng (Vir vårt siimliidc folkhushåll. Då kommer min fråga till industriministern: Skiill vi verkligen acceptera iitt tusentiils människor blir iirbetslösii. att helii orter slås ut till följd av att inte tillräcklig niiingd råviirii kommer fiiiin. trots att den finns i vår skog? Skall de som kan iivvcrka lönsamt tillåtiis iivstå från iitt giira det även om det betyder utslagning och iirbetslöshet?

Dessa frågor till Nils Åsling iir likaberiittigiide som den frågii hiin stiillcr till oss om hur vi skiill lösa problemet med liigen om riittssiikerhet. Vi hiir inte någon gång sagt att vi vill hit ett system med avverkiiiiigstvång som inte skulle klara rättssiikerhetsfrågornii. En sådiin ordning måste vi viil iindii kunna arbeta fram.

Industriministern tog god tid på sig i sitt första inliigg niir det giillde iitt uttrycka oro för den socialdemokriitiskii niiringspolitiken, Hiin giir oftii det i sina näringspolitiskii till numera. Jag vill återigen sägii till industriministern iitt han kan vara lugn - vi utformar en politik vi tror på och som vi ser bchiivs. Jag tycker att industriministern i stiillet borde oroa sig över iitt problemen och svårigheternii inte angrips i det svenskii niiringslivet i diig. diirfiir att regeringen förhåller sig pii.ssiv, I stiillet fiir iitt bckiimpii iirbetsliishet och utslagning bekämpar industriministern de socialdemokriitiskii fiirsliigen. Och i stället för att siitsii på skogsindustrins och (ivrig industris friimtidsfrägor genomför man i dag en medveten nedrustning av den statligii industripolitiken. Jag vill siiga, fru tiilniiin, iitt den stiitliga industripolitiken i tliig innehåller mer och mer av konservativii och liberala dogmer. De tiir mer och mer överhand i regeringens industripolitiskii tiinkiiiide, liidustiiiiiiiiisterii verkar flv från de stora och svara problemen. Jag iir hesviken (iver att hiins tal idagom skogsindustrin innehöll så litet om industrins friimtidsfiiigor som det kom att göra. Genom regeringens passivitet hiir storti problem skiipiits i många industribranscher. Det gäller den briiiisch vi diskuteriir i diig. skogsindustrin, mendet giiller också flera iindrii industribriinscher, Jiig skulle kunna fortsätta med en lång uppriikning, 1 ett liige där vi skulle behövii en offensiv industripolitik för att bygga en biittre friimtid för inänniskoriiii i vart land hävdar regeringen att man inte skall vidta några åtgärder utiin i stiillet överlåta åt de privata företagen att styra och stiilla ensiimniii. Det vill inte socialdemokratin viirti med om,

228

JOHN ANDERSSON (vpk) replik:                                                      Nr 147

Fru talmiin! Industriministern litiir till MBL-förhandlingiir, Jiig tycker att     Tisdagen den
all erfarenhet visar att man åtminstone från iirbetarniis sidii inte har mycket     20 maj 1980
iitt väntii sig den vägen,                                                                 ---------------------

s

Så över till råviirusituiitionen, I mitt förstii iinfiirandc liiidc jag en Skogsindustrin, fundering om tillämpningen av skogsvårdsliigen och pekiide pa iitt det i 7 S ni. m. kogsvårdslagen står föreskrivet att överårigt skogsbestånd skall slutavver-kiis och ny skog anläggiis, J;ig stiillde frågiin orn det i vissii fiill kunde vara möjligt att vidta åtgärder mot dem som försuininar iitt ersiittii giimmal skog med plantering av ny. Samtidigt pekade jag på iitt det. om niiin skulle infora en ny lagstiftning, fanns kliir risk fiir konflikt med 12 S skogsvårdsliigen, där det står att man inte får avverka skog förriin skogsbeståndet iiiitt ett visst stadium. Det iir alltså först när tillväxten blivit liten som det iir fritt fram att iivverkii. Men vi borde väl kunnii undersökii viid som kiin åstiidkommas med en strängare lagstiftning.

För min del tror jag att man för iitt lösii de här problemen måste införii obligatoriska skogsbruksplaner. Därigenom skulle miin också fa det underlag som är nödvändigt för införandet av en hårdiirc lagstiftning. Man kan ju inte bara gå ut med en generell åtgärd av innebörden: Nu måste ni iivverka mer. ni rnäste öka avverkningen rned 10 miljoner skogskubikmeter osv. Man måste ha ett underlag som garanteriir en långsiktig försörjning med skogsråvara.

Industriministern NILS ÅSLING:

Fru talman! Rune Jonsson vidhåller att uppgörelserna betriiffiinde NCB och Södrii Skogsägarna var generösa mot skogsiigiirnii. Ja, liksom i fallet Uddeholm och i fråga om några andra industripolitiska insatser under de svarta åren 1976 och 1977 vågar jag ha den uppfattningen iitt stiitens insatser Viirit motiverade. De var framför allt motiverade och därmed också generösii sedda från de bvgders synpunkt som hade industrier sorn råkiit i nöd. som rakiit ut för den förödande kris som da prägliide en hel del av svensk industri. Om man närmare skulle aniilyserti de här frågornii tror jiig att rnan skulle finna att det hade fått förödiinde konsekvenser, om man den gången hiide sliippt taget och inte ingripit från samhiillets sidii:

Om vi nu skall ödsla mer tid på detta om skogsägarföreningarnas leveransåtaganden är det att notera iitt det inte fanns någon annan rimlig väg att teckna avtal än att föreskriva att skogsägiirföreningiirnii skulle leverera en viss andel av virkesfångsten. eftersom den både före och efter det här avtalet fluktuerat rätt starkt från ett år till ett annat beroende på den allmänna utvecklingen. Det fanns alltså inga möjligheter att tecknii avtal annat än beträffande en viss andel av virkesfångsten.

Jag får det intrycket att Rune Jonsson har viss förståelse för att Örnsköldsviks skogsägiireförening inte hiir fyllt avtalen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte har gjort det, och jag vet inte vad det kan bero på. Det har uppenbiirt försvårat situiitionen beträffande Köpmanholmen,

Till Thage Peterson vill jag säga att jag självfallet inte accepterar att                229

Ni"  147                   människor blir arbetslösa till följd av iitt den råvarureserv som finns inte

Tisdagen den          utnyttjas. Det är orimligt att inte utnyttja skogens tillväxt - det hiir jiig siigt

20 maj 1980           tidigare. Vi är överens om iitt fördöma ett passivt skogsiigiindc. Men Thiige

--------------------- Peterson slår omedelbart till reträtt, när jag vill diskuterii innehållet i en

Skogsindustrin,       tvångslagstiftniiig. Han säger att rättssäkerheten inte får ifrågasiittiis, Jiig ber

ni, in,                       att få tacka Thage Peterson för det erkännandet. Därmed iir det väl också

alldeles klart att det socialdemokratiska kravet i det här avseendet iir bvggt pa lösan sand. Man måste alltså låta dem som ser över frågan griinskii denna ur olika synpunkter och verkligen få bli färdiga med sin utredning, så att vi inte får en lagstiftning som strider mot grundläggiinde krav på rättssäkerhet.

Jag har inte på något sätt sett det som min uppgift att bekämpa de socialdemokratiska förslagen. Tvärtom har jag med iver letiit efter konkreta förslag och alternativ, och jag ser mitt huvudanförande här i dag niirniiist som ett uttryck för en besvikelse över att snart fyra år i oppositionsstiillning iindå har gett socialdemokratin så litet när det gäller att mobilisera en alterniitiv näringspolitik. På rad efter rad i reservationerna talas det om behovet iiv övergripande planering, samordnade insatser etc. Men om man försöker iitt utröna vad socialdemokraterna egentligen är ute efter får man inget svar. Jag uttrycker här en gammal väns besvikelse över att sociiildemokratin så dåligt har kunnat utnyttja sin tid i oppositionsställning. Lycka till i fortsättningen!

Den svenska industripolitiken har inte alls kommit in i någon fas av nedrustning- tvärtom, den är aktiv och verkligen mitt inne i ett betydelsefullt skede.

Jag har ägnat en ganskii stor del av mitt huvudanföriinde åt att gå igenom de erfarenheter vi har av våra fortlöpande överläggningiir med skogsindustrins företriidare. facket och andra intressenter, som syftar till iitt successivt främja en positiv strukturutveckling inom skogsindustrin. Jag har alltså iill anledning att hänvisa till det arbete som här bedrivs och som syftiir till att visii på utvecklingsmöjligheter för framtiden. Jag tycker att Thage Peterson borde göra en mer detaljerad analys av vad sorn f, n, sker inom skogsindustrin. Kanske skulle vi därefter kunna klara ut en del av missfiirstånden,

Margaretha af Ugglas frågade vad jag menade med mitt inlägg - om det var
domänverkets markköp eller domänverkets markförsäljningar som viir
positiva. Vad jag ville peka på var det förhållandet, att i ett skede där svensk
skogsindustri befunnit sig i en kris och inte kunnat överleva utan att försiiljii
en stor del av sina skogsinnehav har domänverket gjort en värdefull insats
genom att uppträda som köpare för att stödja industrin. Samtidigt hiir
domänverket medverkat i den fortgående arronderingen inom svensk
skogsnäring genom att också över hela landet överlåta lämpliga skogsskiften
till enskilda lantbruksföretag. Hela processen är ett viktigt iiisliig i
strävandena att förbättra situationen för skogsbruket och för glesbygden.
Självfallet - och det var också andan och meningen i mitt iinförande - skiill
domänverket fortsättningsvis medverka till iitt förstiirkii enskildii lantbruks-
230                         företag med ytterligare skogsmark.

Jiig finner det aiiniiirkningsvärt att John Andersson med sin biikgrund i     Nr  147 rciiliteten tiiriivståiid från iindiin och meningen i MBL-iivtiilet, Det iir ju trots    Tisdaeen den iillt så. iitt MBL-processen i svenskt arbetsliv har till uppgift att säkra de     20 mai 1980

iinställdiis   medverkan   inte   bara   i   förändringar  av   företagens  diigligii           

Skogsindustrin, m. m.

verksiimhet utiin också i företiigens mera långsiktigii iirbete. MBL-förhiindlingariiii och den beslutsprocess som dessa ger upphov till är självfiillet ett mycket väsentligt inslag i industrins fortgående strukturiiiipass-ning. I stället för att ta avstånd från MBL-lagstiftningen borde man försöka fiirbättra denna, iivbyråkratisera processen och göra den till ett positivt inskig i svenskt näringsliv.

Förste vice talniiinnen anmälde att John Andersson och Thage Peterson anhållit att till protokollet få antecknat iitt de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

RUNE JONSSON (s):

Fru talman! Mycket av det som jag tänkte ta upp har redan sagts i debatten, och jiig skall därför göra en mycket kort sammanfattning av de frågor jag har velat beröra. Först går jag då in på virkesförsörjningsfrågan. som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 47,

För att få fram skogsråvara har socialdemokraterna tidigare krävt övergripande ekonomiska styrmedel och långsiktiga virkesavtal. Beskattningens utformning och möjligheten att använda skogsvårdsavgifler.soni styrmedel för skogspolitiken anser vi också bör prövas. Vi menar att det åligger regeringen att fortlöpiinde övervaka utvecklingen på råvarumarknaden. Vi upprepar nu dessii krav i en reservation.

Vi föreslår dessutom att det uppdras ät utredningen om industrins virkesförsörjning iitt ined förtur utarbeta förslag för att klara den akuta råvarusituationen,

I anledning av bl, ii, den svårii situationen för NCB och Södra Skogsägarnii föreslår vi på nytt en beredskapslagstiftning. Detta förslag följer ett yttrande från socialdemokraterna i jordbruksutskottet; industriministern tog upp det här i sitt sistii inlägg där han frågade hur det skall gå till. Vi har utförligt redovisat hur den här beredskapslagstiftningen skall fungera. Den skall ge regeringen möjlighet att ingripa mot de försumliga skogsägare som har avverkningsmogen skog men inte avverkar den, Lagen skall naturligtvis inte riktas mot de många skogsägare som tar sitt ansvar för virkesförsörjningen och avverkar i rimlig omfattning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 5 och 6 vid näringsutskottets betänkande nr 47,

Vi behandlar också näringsutskottets betänkande nr 46. som berör domänverkets verksamhet. Till detta betänkande är fogade två reservationer från socialdemokraterna i utskottet.

Vi reservanter menar, att det måste vara bra för domänverket och dess anställda att man har möjlighet att bredda sin verksamhet och inte vara så beroende av en enda verksamhetsgren-skogsbruket. Det ger trygghet förde

231

Nr  147                   anställda.   Minskningen   av  antalet  anställdii  genom   rationtiliseringiir  i

Tisdagen den          skogsbruket hiir till viss del kunnat kompenseriis med nyiinställningar i andrii

20 maj 1980           verksamheter. Ur regionalpolitisk synpunkt hiir det också varit viirdefullt iitt

--------------------- domänverket har den här möjligheten.

Skogsindustrin,          1-'" andra punkt där vi socialdemokriiter hiir en anniin uppfiittning iin

/77. rn.                   majoriteten är målsättningen för doiniinverkets niiirkförvärv.

Vi anser att domänverket ur rationella synpunkter och för att kunnii kliira arronderingsfrågorna måste ha möjligheter till markförvärv. Det blir ju då också fråga om försiiljningar och byten. Ur trygghetssynpunkt för de anställda måste det finnas möjligheter till större köp. Jag tänker då på viid som hände i fjol var. när riksdagen på förslag iiv folkpiirtiregeringen giiv domänverket ett förlagslån på 500 milj, kr, för att det skulle kunna förviirva vissa bolagsskogar. Att folkpartiets representanter i utskottet nu iindriit sin uppfattning sedan i fjol vill jag djupt bekliiga. Vem skulle ha kunnat garantera sysselsättning åt de skogsarbetare som viir iinstiillda i de boliig som ville sälja skogsmark, om inte domänverket viirit köpare? Utskottet skrev i sitt betänkande nr 54 i fjol:

"Av utskottets tillstyrkan till regeringens försliig om ökiide resurser för skogsförviirv till domänverket framgår att utskottet tiir avstånd från förslaget i motionen 1978/79:2617 att riksdiigen skiill slå fast som en princip att domänverkets markförvärv inte får leda till en nettoökning av statens markinnehav. Även bortsett från de aktuelhi förhållandena finner utskottet det uteslutet att riksdagen på dettii sätt skulle begränsa möjligheterna till en rationell fördelning av landets skogstillgångar."

Bakom den skrivningen stod. som jag niimnde. sociiildeinokriiteriiii och folkpartisterna i utskottet, och den blev också riksdiigens.

Johan Olsson sade att doniiinverket har iikiit sitt inarkinnehiiv på de små markägarnas bekostnad. Det är ju inte riktigt sant. Domänverket hiir (ikiit sitt markinnehav under 1970-tiilet med 0.7 %. men det har skett på grund av bolagsköp: De privata har fortfiirande ca 50 % av arealen.

Det är viktigt att kännii till detta. Domiinverkets roll som en trygg leverantör av råvara kan inte nog understrykiis. Vi behöver en jämn ström av råvara till våra industrier - dettii har vi ju diskuterat flera gånger. Som jag sagt tidigare har problem uppstått, eftersom vissa enskilda skogsiigare inte avverkar sin skog. Detta är väl också skälet till att domiinverket tvingats överavverka för att industrin skall få fram sin råvartr. Inte minst för sågverken i Norrlands inland är det mycket viktigt att domänverket får behålla sinti skogsmarker och att rnan också får tillskott av mark niir det är möjligt.

Vi anser inte att det nu finns skäl att ändra på riktlinjerna för domänverkets målsättningar. Jag yrkar därför, fru talman, bifall till de två reservationerna vid näringsutskottcts betänkande 46.

Till sist vill jag ta upp vad industriministern sade i sitt senaste inlägg, diir

han antydde att jag hade vissa känningar när det gällde Örnsköldsviks

skogsägareförening. Jag tycker att det var ett litet fult påhopp. Simningen är

ju den att det är en liten andel som Örnsköldsviks skogsägareförening har i

232                         virkesavtalet så det påverkar inte det hela så mycket. Men jag håller rned

industriministern om att de virkesiivtiil som uppriittiits skiill hiilliis. Industri-     Nr  147 ministern har själv varit med om att utfiirma dem. De hiir gjorts upp på ett     Xisditgen den sådant sätt att det är en viss procent iiv det niiin avverkar som skall ga till     20 maj  1980

NCB. Men kvantiteten är ju iivgöriinde. Och jiig iipprepiir iin en gång: Det    _____

går inte att köra industrierna pa procent. Skos.sindustrin.

m. in.

Industriministern NILS ÅSLING:

Fru talman! Får jag klara upp ett missförstånd.

Jag har inte på något sätt velat gör giillandc iitt Rune Jonsson iir piirt i målet. Jag biira noterade att det inledningsvis giinskii stiirkii fördöiiiiindet iiv iitt skogsägarföreningarna inte hiide uppfyllt sina förpliktelser enligt iivtiilct förbyttes i en något mera förstående iittityd, niir jiig kunde redogöra för att det är bara Örnsköldsviks skogsägiireförening som inte uppfyllt de gjorda åtagandena. Jag finner det kiinske litet iinmiirkningsviirt med tanke på iitt det går ut över möjligheterna till en fortsiitt drift vid Köpmiinliolmen. enligt mitt sätt att bedöma.

Sedan vill jag säga - för att det också skall stå fullt klart iitt jiig fiir min del inte medverkiit vid utformningen av virkesiivtalen - iitt det iir så iitt helii den uppgörelse som reglerar NCB:s och Södra Skogsägiiriiiis inelliiiihaviinden med staten tillkom under min företrädares tid,

ERIK HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Debatten hittills i dag har ju tydligt och kliirt visiit iitt skogen och skogshanteringen iir en utomordentligt viktig iiiiriiig. Och låt mig siigii iitt alltsedan flera av våra traditionellt tunga exportinriktiidc sektorer iiv näringslivet, exempelvis malm- och stålexporten, minskiit i betydelse, så kvarstår alltjämt skogsindustrin som en iiv våra mest betydcisefullii näringsgrenar. Således svarar det totiila svenskii exportviirdet från niiissii-och pappersindustrin för cii 15 % av vår totiilii export, Hiirtill kommer viirdet från de sågiide trävarornii. som iir mycket betydiinde. Importen av hiilvfabrikat och råvaror iir begriinsad, varför exporten i hög griid iir en nettoexport.

Inriktningen på export gör såviil niiissii- och piippersindustrin som sågverksindustrin konjunkturkänsligii, Viiriiitioneniii i produktionsvolym och lönsamhet mellan hög- och lågkonjunkturliigen är betydiinde. Export-inriktningen medför också att branschen iir stiirkt beroende iiv de hiindels-politiska förhållandena och av läget på viilutiiområdet.

Helhetsbilden för den svenska ekonomin beteckniis inför 1980 iiv flertiilet
bedömare som försämrad i jiimförelse med 1979, Hiirtill kommer osiikerhe-
ten om effekterna av det iivtal som nyss hiir slutits på iirbetsniiirkiiiideii. Oron
för en under andra halvåret väntad konjunkturnedgång hiir ej heller kunnat
stillas av några stabiliseringstecken den seniiste tiden. Sett pa kort sikt tycks
emellertid industrins order- och produktionsliige iinnu inte hii undergått
någon mera niiirkiint torändriiig. V)en svenskii skogsindustrins kviintitiitivii
efterfrågeläge för de närmaste nii'i;iaderiiii får iilltjämt beteckniis som
tillfredsställande.                                                                                                233

N""  '47                     Detta, fru tiilniiin. är i korthet en beskrivning iiv liiget just nu.

Tisdiigen den             För issii företiig. exempelvis Södra Skogsiigiirna. får man emellertid liålhi

20 milj  1980          i minnet iitt företiiget inte gått in i iui\iiriiiide liige särskilt viil rustiit - man

---------------------    skulle kuniiii siiga snarare tviirtoin. Koncernen befinner sig under rekoii-

Skogsindustrin.      struktion  efter den  svårti  situiitioii  som  viir  för  hiinden  vid   1979  års

m. m.                      ingång.

Vi får också hållit i minnet de riksdagens åtgiirder som vi i denna kaniniiire fiittiide beslut om förrii våren och som resulteriide i att stiiten förvärvade 40 9r av aktiernii i bolaget och som också innebiir att ett särskilt iivtal melliin staten, bolaget och skogsägarna slöts. I detta iivtal mellan Södra Skogsägarna ekonomisk förening och staten, som konfirmerades av riksdagen, friimhålles särskilt - och det vill jag noga påpekii - iitt företiiget skall drivas efter företiigsekonomiska principer. Anledningen till siimhiillets insiits viir således inte iitt konservera Södras industriella struktur och inte heller att fördröja företiigets rekonstruktion - tviirtoin! Fiiretiigsledningen åkides iitt återigen -och skyndsaint - sätta koncernen på bättre ekonomisk grund. Och det är det iiiiin nu håller på att planera för.

Mot deniiii bakgrund tycker jag att den socialdemokratiskii reserviitionen nr 1 minst siigt iir märklig. Genom de åtgiirder som där föreslås kommer ju den nödvändiga rekonstruktionen av Södra Skogsiigiirnii iitt fiirdröjiis ytterligare en tid. Det kan handla om både ett och två år. Dettii i sin tur betyder alt Södra Skogsägarna skulle tvingas iitt iivveckhi enheter under den viintade lågkonjunkturen 1981. som jag tidigare omniimnde. Risken är då. siivitt jag kiin förstå, uppenbar att än fler enheter måste bort då företagets ekonomiska stiillning försiimras ytterligiire genom att de nu tyvärr nödviindigii riitioniiliseringarna av verksiimheten inte kommer till stånd. Med en sådan politik kan man äventyrti sysselsiittningeii inom iin fler företiig inom Södrii Skogsiigiirna.

Fru talman! Niiturligtvis måste siirskild vikt liiggiis vid bedömningar iiv vilka negiitiva konsekvenser som uppkommer för heki koncernen och diirmed för sysselsättningen i hela regionen inom vilken denna hiir sin verksamhet, om nu pågående strukturoin\iindliiig inte genomförs konsekvent och skyndsamt. Syftet med omstruktureringen är iitt på sikt siikerstiillii driften och utvecklingen av de företiigseiiheter som bedömts som livskraftiga. Det har flera talare i dag från dennii tiiliirstol kunnat konstatera, och det tror jiig är riktigt.

Stora krav kommer givetvis att stiilliis på att berördii myndigheter iiktivt verkiir för iitt få till stånd sådan företagsctiiblering som ger nyii sysselsättningstillfällen. Detta är mycket viktigt. Hiir vihir ett stort iinsviir på såviil fiiretaget som samhället. Arbetsniiirknadspolitiska åtgiirder för utbildning och iirbetsförmedling bör effektivt utnyttjiis.

Om   iiiiin  skiill   talii  om   något   positivt   i   saniiiiiinhaiigct   iir  det   att

nedliiggiiingen iiv dessii företiig trots iillt sker i områden som inte iir iilhii

hiirdiist drabbiide iiv svsselsättningsproblem - med ett undiintiig. niiniligen

Fridiifors. där det föreligger stora problem. Pii mångii hiill inom ifriigiivii-

234                         rande regioner söker företiig iirbetskriift. Det borde med andrii ord inte viUii

omöjligt att locka nvii industrier till de nedliiggningsdriibbiide orteriiii. Nr  147

Södra Skogsägarnas svårigheter har tidigiire redovisats vid riksdiigens     Tisdagen den behandling av frågan om statligt deliigarskiip och fiiiiinsiell rekonstruktion iiv     j) ..-  niy

koncernen  våren   1979,   Hiirefter  hiir  det   intriiffiit   betydiinde   positivii     __

föriindringiir av  bl, a,  avsåttningsmiijlighcteriiii  fiir  niiissii.  piipper och     Skopsindustrin
sågade triivaror, ,„   .„

Situationen är således inte alltigenom mörk och dyster, Utnyttjiis emellertid inte nu rådande konjunkturliigc till en rekonstruktion är risken påtaglig att koncernens framtid sätts på spel.

När det galler frågan om den svaga råvarutillförseln, som dock har förbättrats under senare tid. vill jag understryka följande.

Under förutsättning av att företiigets beslut om genomförande iiv strukturförändringar kiin ske på sådant sätt iitt skogsägarnii, som innehar ägarmajoriteten i bolaget - staten hiir ju 40 % av aktiernii -, får en god framtidstro beträffande boliigets positiva utveckling bör det också liggii i deras intresse att göra ytterligare ansträngningar att medverkii till erforderlig tillförsel av råvara.

Reservationerna 2 och 4 innebär att niiiii vill flytta fram positioneriiii för en planekonomi. Reservanterna gör ett försök iitt släta över sinii sociiilistiskii planekonoiniska syften genom att sägii att det för iill del inte är frågii om någon detaljplanering för de enskilda företagen.

Vi avvisar dessa tankegångiir. Inte någonstans hiir det visat sig iitt stiiten bättre än företagen har kunniit bedöma utvecklingen. Jag skiill giirna medge att vissa företag inte alltid lyckas speciellt väl. men på det stora lieki tiiget iir svensk industri långt framme i sina friimtidsbedömningiir. Att som reserviinterna föreslår överlåta den övergripande planeringen åt stiit och myndigheter vore minst sagt allvarligt. Den tröghet och beslutsvånda som då skulle rådii skulle enligt vår uppfattning skilda helii samhället. Det vore iitt fjiirrblockerii hela utvecklingen inom skogsindustrin.

Detta illustreras på ett utmärkt siitt i försliiget om inriittiindct av ett strukturboliig. Först vill socialdemokriiternii iivviiktii eventuellii nedliigg-ningar inom skogsnäringen. Detta kostiir storii pengar. Men diirtill vill niiin genom ett strukturbolag kaniilisera tillgiingligii resurser till de deliir iiv branschen som är framtidsinriktiide och expiinsiva. Det iir svårt iitt första logiken i detta,

I reservation 5 sägs problemens lösning vara övergripiinde ekonomiska styrmedel och skogsvårdsavgifter. Industriministern hiir nyss iiigiiende kommenterat detta. Lika litet som vi tror på planekonomi i företiigen, likii litet tror vi på planekonomi i skogsbruket. Grunden för all skogsskötsel måste vara en skogspolitik utformad så att ett uthålligt skogsbruk skiill kiiniiii bedrivas och att det för skogsägaren finns ett lönsamhetskriteriuin, Jiig vill hänvisa till att regeringen har tillsiitt en utredning om industrins råviirufor-sörjning,

I reservation nr 6 föreslås en beredskapsliigstiftning, Jiig vill hiinvisii till
jordbruksutskottets inställning i denna frågii och diirutöver tilliiggii att
skvldighet för skogsägare att avverka, utöver vad som kiin åliiggiis honom      235

Nr   147                  inom riiinen för skogsvårdsliigen. i priiktikcn innebiir iitt vissii skogsiigiire.

Tisdaen den           ' '' sjiilwerksiimniii. tvingiis awcrkii till priser som f. n. råder, oiivsett

7() m;ij  19S0         dessii priser iir liögii eller lågii.

_____________        Jag tycker iitt försliiget om beredskiipsliigstiftning hiir mycket litet iitt göiii

Skossindustrin        '''   '"   ''   syssliir   med   i   ett   demokriitiskt   siimhiillc.   speciellt   som

ffj   IP                     lagstiftningen  är tiiiikt   iitt   iiiiviiiidiis  inte  i   krig  eller  krigsfiuii  utan   i

viirdiigen.

Vadsom behövs är niiturligtvis att iilki som iirbetiir inom hiintcringen, inte minst skogsägarna, får en tro på friimtiden. Det behövs biittre virkespriser och en bättre lönsiimhet i skogsbruket. Då får vi en iinnu eflektiviire skogsskötsel och ännu biittre tillviixt. Det sociiildemokratiska torsliigct skulle innebära att skogsniiringen som helhet måhiindii sågar iiv den gren den sitter på. och det vill vi inte viira med om.

Fru talman! Med det siigdii yrkiir jag avslag på reserviitioneriiii 1, 2, 3. 4. 5 och 6 och bifall till utskottets hemstiilliin,

BIRGER ROSQVFST (s):

Fru talman! Ett iiv de bruk som Södra Skogsiigiiriiii beslutiit liiggii ned iir Emsfors bruk i Kiiliiiiir liin, Nedliiggningsbeslulel är inte betingiit iiv råvarubrist. Beslutet är inte betingiit iiv en omodern iiiiliiggning. Det iir inte betingiit iiv brist på arbetskriift. Det iir inte betingiit iiv produktion iiv icke efterfrågiide produkter, Nedliiggiiingen iir icke betingiid iiv en fiiraldriid, omodern produkt.

Men nedläggningen beror på kostniider f(>r utveckling iiv nvii produkter, en kiinske inte fullgod miirkiiiidsföring och diirigenoin förstiirktii ekonomiska problem samt som en extrii och slutlig anledning: nuviiriinde iigiire, Södrii Skogsiigarnii, ämnar inte liingre sysslii med vidareutveckling och förädling,

Finpappersbruken skall få strykii på foten för storii och tyngre enheter. Det är beklagligt. Det är sorgligt om så får ske, och det iir det av flerii skiil,

Ansvarskänniiiide och skicklig personiil blir utiin jobb. Siimhällen mister sin livskriift. Flvttliissen får rullii. Siimhiilleligii och sociiilii icke öiiskviirdii konsekvenser uppstår.

Då frågiir iiiiin sig: V;id beror iillt detta pii? Ärdet planer som sliigit fel? Är utvecklingen förutbestiimd och omöjlig iitt iindrii på? Ja, finns det ingen långsiktig pliinering kiin det gå på detta siitt. Och det finns ingen långsiktig pliinering. trots alla fina ord. löften och målsiittningiir.

Jag har redan nämnt att Emsfiirs bruk iir ett ptippersbruk som syssliit med vidiireutvecklingoch experiment fiir iitt tii fram nvii produkter, Sådiint kostiir naturligtvis pengiir, 1 Emsfors hiir bl, a, instiilleriits ny utrustning med mångsidighet och flexibilitet, Miin hiir tiigit friim nyii olikii piipperssorter som kan användas i ett brett sortiment iiv behov. Och det iir sådant som det iimiiirs sägs iir svensk industris friimtid,

1 biliiga 17. som giiller industridepiirtcmentet, till arets budgetproposition

sägsdet om industriutvecklingen bl, it, att det kriivs utveckling och industriell

236                         förnyelse för att  vidniiikthållii och  ökii  svensk  industris internationellii

konkurrenskriift.  Det siigs iitt det kriivs lansering av nyii produkter tor     Nr  147 svenskt näringslivs framtida utveckling. Det siigs iitt niiringslivcts konkur-     Tisdagen den reiiskriift   i   hög  grad   är  beroende   av  fiHtgående   produktut\eckling  i     2() niitj  1980

företagen. Det siigs titt nyii produkter iir iiv vitiil betydelse liir cxistcriinde     ____

företiig. Det behövs projektidéer och ny teknik. Skogsindustrin

Vi lämnar ju dessutom bidriig till styrelsen fiir teknisk utveckling, till     ,,,   p uppfinnare, till utveckliiigsboliig och fonder liir iitt friiinjii innoviitioner och idéer och för iitt de skiill omsiittas i praktisk och konkret hiindling.

Just det som iinförts iiv industridcpiirteinentet och regeringen hiir varit motivet för verksiimheten vid Emsfors under seniire år. De fiirlustar iiiiin hiift medan experiment och utveckling pågått säg iiiiin slutet pii, niir iiiiui fick besked om nedläggning. Om staten - och diirmed regeringen - som 40-procentigdeliigare i Södra Skogsiigiirna incdverkiir till och inte motverkar en nedliiggning iiv Emsfors går niiiii tviirtemot regeringens cgiiii riktlinjer fiir industri- och näringslivsutvecklingcii i hiiidct, Miin går också tviirteinot en vettig iirbetsniiirkiiiidspolitik och emot löntiigiirintrcsset, som hiir primärt iir iitt sysselsiittningeii skall iippriitthtilliis, Miin går tviirteinot en regioiiiilpolitik som skall slå viikt om småorter och mindre fiircliigsenheter.

Fru tiilniiin! Det iir också min mening iitt industrin skiill vidiireföriidlii. utveckla och lansera nya produkter, Sadiin verksiimhet skiill främjiis. Men niiiii kiin understundom stiillii sig frågande till svensk skogsindustri och till hur den arbetiir. Låt mig exemplifiera detta.

Vi avverkiir skog, och vi tiiiiisjiortenir tungii siiker till bruken. Vi hiir debatter om kiilhyggen och besprutning i skogen och om iniljiiförstiiring vid niiissii- och piipperstillverkningen. Siig iitt vi siiljer det piipper vi produccriit på export för 3 kr. per kilo. Det köps iiv en industri nere i Europii som med en inte iilltfiir kompliceiiid niiiskin stryker på ett liick på piipperct. Det blir ett s. k. specialpapper som sediin siiljs för 6 kr, per kilo, Alltsii hiir ocksii den industrin tjiiniir 3 kr, per kilo på det här pappret, Dettii piipper säljs sediin till ett iiiniiit företiig. som beliigger det med en iiniiiin kcmikiilie eller folie i en inaskiu. och så säljer iiiiui det för kanske 10 kr, per kilo. Det piipper som kom från vårii skogiir och från vårii fiibriker och som vi hiir gjort sådiuiii enornui insiitser för iitt friimstiillii fiir vi inte ut iiierii för iin viid en iitliindsk vidiireförädliire kiin få. - Mitt exempel kiin tyckas viUii litet provokiitivt, men det kanske iindå iir tiinkviirt,

Betriiffiinde Södrii Skogsiigiirniis pliiner för Einsfiirs tycks i viirje fiill inte de (iverläggningiir om fiirtsiitt drift som fiickföreiiingen hiift hii synbarligen påverkat företaget. Kommunen har heller inte fått några nva signiiler. Företaget verkiir stå fiist vid sin mening, iitt bruket inte iir lönsiinit och inte har varit det under de senaste åren och att diirför 24(1 iinstiillda skiill bort. Länsstyrelsen hiir mötts iiv samniii besked.

Det som riksdiigen siide förrii året, niir företiiget tillfiirdes 500 miljoner
från stiiten, hiir liksom inte nått fiiiin till toretiigsledningcn, Pcngiiniii iiiiddc
fram och togs emot, men inte uttiiliindeiiii om tryggad sysselsiittning,
beiiktiinde iiv siimliiillsckonomiskii iispekter os\'. Och jiig \ill siittii ett
frågetecken också fiir om iiulustriininister Äslings uttiiliiiiden om företiigets       237

Nr  147                   sociala iinsvar för sysselsiittning och för orter som iir beroende iiv företiiget

Tisdi"en den           Södrii Skogsiigiirnii liiir nått friim eller om det viir iiieningen att tolkningen

20 miii 1980           '''"' '''"■'' '''■'■

_____________ Nu är det emellertid så att det finns iiiidra intressenter som vill övertii drift

Skossindustriit       ''-'' 'clsiinihet vid Emsfors. En stor del av personalen skulle diirmed kuiiiiii

p.   ...                     la vara kvar. Arbetet med högviirdig produktion skulle kuniiii fortsiittii. Miin

anser iitt det finns så godii avsättningsmöjligheter att bruket skulle kunna bli iiffiirsmiissigt lönsiimt under iiiiniin regi. De iinstiilldiis representiinter hiir Viirit med och gjort upp kalkyler, och niiin har en med intressenten i stort sett siinistiimmig uppfattning. Då reser sig frågiin: Skall inan nu få en chiins iitt fortsätta, om det blir ett annat agarengiigemang',' Ja. en förutsättning iir Iiiiturligtvis iitt man kan triiffa en ekonomisk uppgörelse med nuviirande iigiire. dvs, Södrii Skogsägarnii, Och niiin iir beredd iitt betiilii. men inte hur mycket som helst. Den nuvarande iigiiren begär mycket pengar för iitt liiiniiii ifrån sig det mycket olönsamma Emsfors. som man själv kallat det. Man vill hasa mycket iitt kiipet skulle bli omöjligt iitt genomföra. Det giiller kostnader fiir niiirk. lokiiler, maskiner, osiikrii fordringiir m, m, Miin vill siiljii så dyrt som möjligt, bit för bit, niiiskin för niiiskin. Det iir strängt företiigsekonomiska och aflarsiniissigii principer som siitts friimst. Den siimhiillsnytta som det skulle innebära om ett osliiktiit bruk med personiil och allt finge en ny chiins tycks inte värderiis särskilt högt. Det är sorgligt om och niir det är så. Trots iillt: niiin måste fortsätta budgivning och förhandling, dock med tiinke på iitt det hiistar. Utan konkretii beslut försvinner sniirt den personiil i nyckelbefiittning som skulle kunna möjliggöra en fortsatt produktion.

Fru talniiin! Kortsiktigt ekonomiskt tiinkande får inte bestiimniii. Det giiller nu om någonsin ett ansvar för både företag och samhälle. Det giiller jobben för i det här konkreta fallet 160 personer i ett rekonstruerat bruk i ett samhälle med en endii industri. Det giiller i hög grad också ansviiret för den som förctriider en aktiepost på 40 '/c i en industrikoncern.

Fru talniiin! I reserviition nr I i niiringsutskottets betiinkiinde 47 understryks det stora ansvar som viliir på Södra Skogsiigarnii AB och Siimhiillet niir det giiller ett iintiil bruk och bruksorter. Det understryks iitt de iiviseriide nedliiggningariia inte bör ske utiin iitt en översyn görs iiv gällande planer för att beslut skall kunna fiittas på basis av en helhetssyn på skogsindustrins utveckling.

Fru tiilniiin! Ett beslut i en sådan riktning skulle bl. a. ge dem som arbetar med Emsfors bruks framtid möjligheter iitt verka för en ny och siikrare friimtid. Jiig vill diirför. fru talman, yrkii bifall till reservation nr 1.

RUNE GUSTAV.SSON (c);

Fru tiilniiin! Jiig skiill biirjii med att citerii ur niiringsutskottets betänkiinde
förra året. Citatet lyder: "Utskottet vill uiiderstrykii att ett iivgöriinde motiv
för det storii statliga engiigeniiiiiget i skogsiigiireföretagen iir omsorgen om
sysselsättningen och utvecklingen på de orter som iir beroende iiv dessa
företiig.""
238                            Detta  var  alltså  ett  uttiiliinde  av  niiringsutskottet  förrii  året.  vilket

uttaliinde riksdiigen också anslöt sig till vid behiindlingen av propositionen    Nr  147

om statens medverkiin i skogsiigiirföretiigen. Deiniii riksdiigens viljeyttring     Tisdiigen den

giiller iilltjiinit. Vid liisningeii iiv niiringsutskottets betiinkiinde tor i är finner     20 niiij 1980

man iitt näringsutskottet har understrukit detta ytterligare.______________

Jiig kan emellertid inte fiiniii iitt de iiedliiggniiigspliincr som Sodrii Sko{!sinditstrin, Skogsägarna AB planeriit helt iiverensstämmer med vad riksdiigen uttiiliidc ni. m. förrii året. Om de iiviseriide nedliiggningspliiiieriiii skulle bli en verklighet inom den pliineriide tidrymden, skulle det innebiira föriidiiiidc \cikniiig;ii i en del av de berördii orterna. Flera av de nedliiggiiingshotiide torctagcn iir niiniligen beliigiiii i orter som hiir vuxit upp kring företagen, Oftii riir det sig om orter i ren glesbygd, som inte ger någrii större möjligheter till iilteriiiitiv sysselsättning. Många småbrukiire i bygden iirbetiir ocksii vid dcssii föietag.

Det iir alltså frågii om miiiiniskors möjligheter till iirbete. om inöjlighc-teriiii för bygder iitt överlevii. Det är viktigii regioiiiilpolifiskii fiiigor, men tyvärr måste jiig siigii iitt det inte går iitt spårii mycket iiv rcgioiuilpolitiskt tiinkiiiide bakom de försliig till nedliiggningiir iiv olikii företiig som liiir presenterats. Om det skulle varii så iitt vid en viss tidpunkt gjordii rent företiigsekonomiska bedömiiingiir får fiillii iivgöranden niir det giiller en bygds vara eller inte viirti kommer det att få siimliiillsckonomiskii och sociiilii konsekvenser som iir mångdubbelt större iniitt med ekonomiskt ni iitt iin vissii insatser som behövs för iitt riiddii iiiretiigcii eller i viirje fiill f(irdriijii nedUiggningiir.

Diirtill koinmer naturligtvis iilhi de problem som inte giir iitt iniitii i ekonomiska matt. Enskilda orter och medborgiire får inte iitsiittas fiir sadiiiiii hiir påfrestningiir. Dessutom iir stiiten i det speciellii fiill jiig iivser till 40 '/r deliigare, och i en sådiin situiitioii, nieniir jiig. måste staten viUii med och medverkii till godii lösningar. Vi vet iitt man niiiste iicccpterii \issii strukturella förändringar, men den diskussion som under seinire är hiir förts om skogsindustrins problem och om vilkii åtgiirder som erfordriis för iitt trygga sysselsättningen i berördii orter visar också iitt det - om iiiiin skall kunnii bedriva en deceiitralistisk regioniilpolitik - iir griindliiggiindc för Siiinhiillets insatser att miin baserar besluten på kriterier som tiir hiinsyn just till de problem som finns i olika kominuner och inte biuii giir efter geogiiifisk beliigenhet, Jiig menar också iitt vi måste få en probleniiinpiissiid regioiiiilpolitik, där olikii kriterier, såsom befolkningsunderliig, iirbetslöshet, iirbetslöshet sedd över en liingre period, åldersstruktur och iiiiringsstruktiir, bestämmer kommunens placering i stiidområde,

Niir det giiller Fridiifors och de problem som vi hiir och skulle fii i
Kronobergs län om de här iiedliiggningspliinernii skulle siittiis i \erket - och
särskilt om de skulle siittas i verket rediin den I iiinuiiri 1981 - hiir \i,
ledamöter från Kronobergs och Blekinge liin, viickt motion 1415, Vi sade diir
iitt det, iiven om utveckling iiv det hiir shiget iir ofrånkonilig och måste
iiccepteras, ändå finns vissa gränser niiin inte k;in övertriidii. Vi iintörde. att
exempelvis beslut om nedliiggning iiv Fridiifors Bruk skulle fii sådiiiiii
konsekvenser om det verkställdes att problemen skulle överskrida gränsen     '-"'9

Nr  147                   för det vi kiin iicccpterii. Det iir ett företiig som iir beliiget i en liten ort. Orten

Tisdagen den          'i"" uppbyggd kring företiiget. och koinniunen hiir en besviirlig iirbetsiiiiirk-

20 niirj  1980          nad.

_____________         Även 0111 vi gör stora insiitser för iitt  få crsiittningsindustrier vet vi

Skossindustrin.       niiniligen iitt det inte står företiigiire och kiiiickiir på dörren hos kommimiil-

/;;  ni,                     rådet och ber iitt få etablerii iivii industrier - siirskilt inte med jobb för flerii

hundra anstiilldii, som skulle stiilliis utiin iirbete vid en nedliiggning iiv Fr i da fors.

Vi Siide också i motionen iitt eftersom staten med fiirra årets beslut iir till 4t) % delägare måste stiitsniiikterna tii initiiitiv för iitt riiddii fortsiitt drift. Vi sade också iitt det siikcrt finns olika viigiir iitt betriidii. Vi giiv i motionen ett exempel: Man skulle kuniiii inriitta en fiiiid, viirs storlek kiin diskuteriis, och staten skulle tillskjuta vissii belopp. Eftersom det vid dettii bruk pågår en produktutveckling, borde det finntis intresse för iitt satsa vidare på denna, Dettii hiir senare också diskuterats inom liinsstyrelsen i Kronobergs län. En enig länsstyrelse har beträffande de nedliiggningshotiide företagen i liinet Siigt iitt niiin måste se till att stiiten triider in. så iitt en nedläggning inte kommer att ske pä det siitt som aviseriits,

Närdet sediin giiller utskottets behiindling iiv de olikii motioner som viickts noterar jag med intresse utskottets skrivningar. Inledningsvis sade jiig iitt utskottet understrukit sitt tidigare uttiiliinde. som riksdagen iinslöt sig till förra året. Utskottet friimhåller iitt företiigen i siiinråd med de iinstiilldii bör görii en översyn iiv giillandc planer och undersökii möjligheternii till fortsiitt drift vid hotade enheter. Resultatet av dettii iirbete skiill ligga till grund för vidare beslut i frågiin. Utöver detta tycker jag iitt det också finns iinledning att titta litet grand på den framtida utvecklingen och se efter huruvida det exempelvis iir riktigt att tiinmertriuisporteriiii gar från Kronobergs lan, från Blekinge län och ner till Hallandskusten för att diir sågiis upp. Jag frågar mig om detta är företagsekonomiskt, samhiillsekonomiskt och regioniilpolitiskt riktigt och försvarbart, Åven en sådiin fråga, incniir jiig. bör komma in i bilden vid en översyn.

Utskottet siiger liksom fiirrii året att beslut om oundgiingligii omstiillningiir och nedläggningar måste ske med hänsynstagande till verkningiirnii för de anstiillda och för berörda kommuner. Här vill jag ytterligiire siigii iitt det inte iir så lätt att få ersiittningsindustrier. Det hiir förut visiit sig att dessa verksiiniheter oftii finns i kommuner som förut har problem.

Industriministern är inte inne i kiimniiiren f, n,, men han siide tidigiire i
interpellationsdebiitten att hiin iinsviiriir fiir stiitens engiigeniiing i Södra
Skogsägarnii och NCB, och det är riktigt, Diirtill hiir industriininistern i sitt
departement också ansvaret för regioniilpolitiken. Detta biir ledii fram till att
industriininistern medverkiir till att det blir ett sådiin ekonomiskt stöd som
behövs för att dessa företiig skiill kunna utvecklii de verksiiniheter de
bedriver. Det blir i så fiill en period då miin kan la friini ett resultat och bättre
kan bedöma utvecklingen iiv verksiimheten för framtiden,.
Jag tvcker att det iir nödvändigt iitt framhålla dessa siiker, och jiig har
240                         naturligtvis giiriiii sett att industriministern varit niirvarande. så iitt vi hiide

kunnat få en diskussion om just detta. Jag kan inte komma ifrån att vi Nr  147

riksdagsledamöter som fiittade detta beslut i fjol liksom departementet har  Tisdagen den

ett ansvar härvidlag.  Vi  kiin  inte åse att  man bara lägger ned olika            20 mai 1980

verksamheter för att sedan låt mig säga ur en annan kassa tii erforderliga__         

medel  för att  få  nya  verksamheter och  diirigenoin  försöka  återställa     Skossindustrin stabiliteten och komma ifrån problemen. Det siittet att agera tror jag blir        betydligt dyrare, och det medför att det blir svårare för berörda områden.

Jag vill avsluta mitt anförande med att föra fram ytterligare några synpunkter, men eftersom vi haft en omfattande interpellationsdebatt i de här frågorna går jag inte in på någrii detaljer - dem har vi ju redan tidigare diskuterat så mycket i kammaren.

Jag sade vid ett tidigare tillfälle att jag tycker det är värdefullt att man i de här diskussionerna också tar med något som inte tas med når de ekonomiska kalkylerna görs upp men som ändå bör väga tungt på ett företags plussida. Jag syftar på det positiva i att de anställda och hela bygden engagerar sig så som man har gjort kring företagen i Fridafors. Strömsnäs osv,, för att de företag som ger bygden liv och arbete även i framtiden skall utvecklas och kunna ge människorna arbete, 1 en tid när personligt engagemang efterlyses tycker jag det bör vara värdefullt att ta vara på det som ligger i att människor kämpar vidare och inte ger upp. Det vore olyckligt om vi inte observerade detta och det ansvar för sin bygd som dessa människor visar genom att de själva vill aktivt medverka i arbetet med att skapa trygghet både för sig själva och för sin omgivning. Jag tycker som sagt det bör väga så tungt att det bör sättas upp på plussidan.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till näringsutskottets hemställan i betänkande nr 47,

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Rune Gustavsson tog i sä att högtalarna strejkade ett tag -och rnan kan ju förstå att han var tvungen att höja rösten med tanke på vad hans yrkande och slutsats blev.

Det är nu inte mycket kvar av de högtidliga löften som Rune Gustavsson spred omkring sig i november och december nere i Fridafors och pä andra platser i Kronobergs och Kalmar län när han sade: Jag skall göra allt för att riidda de nedläggningshotade bruken! - Rune Gustavsson har inte gjort ett dugg!

Jag vill ställa en fråga till Rune Gustavsson, som han kan fundera på medan
jag håller mitt anförande: Anser Rune Gustavsson att det är motiverat att
lägga ned något av de nu aktuella bruken i Kalmar och i Kronoberg? Om
svaret blir ja för nedläggning av något av dem. vill Rune Gustavsson då
motivera varför han tycker att man skall lägga ner dem? - Jag förmodar att
Rune  Gustavsson  har tagit  del  av  bl, a,  de  anställdas utomordentliga        241

16 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Skogsindustrin, m. m.

242

alternativa planer,

Herrtalman! Jagskall uppehållamigvid två motioner till niiringsutskottets betänkande nr 47,

Det gäller först motion 172, som yrkar iitt riksdiigen hos regeringen hemställer om skyndsamma åtgärder för att förhindrii att beslutiide och planerade nedläggningar och inskränkningiir inom skogsindustrin verkstiills innan riksdagen tagit ställning till regeringens förslag om en helhetspliin för skogsindustrins framtid.

Socialdemokraterna har haft vänligheten iitt yrkii bifiill till denna motion i reservationerna 2 och 3. Jag vill redan nu yrka bifall till nämnda reservationer samt till reservation nr 1, sorn tar upp de nedläggningshotade bruken inorn Södra Skogsägarna. Den andra motion som jag tänker beröra iir motion nr 1542, som tar upp frågan om en sammiinslagning av statliga Ljusdiils Trii och halvkommunala Östernäs Såg. Jag vill redan nu yrkii bifiill också till denna motion.

Herr talman! Jag skall inte ta upp en utförlig debiitt om hur den friiintida skogsindustrin skall organiseras. Motion nr 172 kräver som bekant ett stopp för planerade eller beslutade nedläggningar. Med tiinke på iitt Nils Åsling har aviserat en proposition till hösten, borde också nedliiggningsbeslut stoppiis tills denna proposition fått behandlas i vederbörlig ordning. Det är helt oacceptabelt att skogsindustrin skall tillåtas föregripii dennti ordning och föregripa fackliga, kommunala och andra berörda parters synpunkter och förslag.

När man läser utskottsbetänkandet och lyssniir på industriininistern finner man att utskottsledamöterna och industriministern tycker att skogsindustrin skall få rumstera om. Därefter skall Nils Åsling göra det liitt för sig genom iitt i stort sett bara framlägga en proposition som sanktionerar vad skogsindustrin nu håller på med.

Jag kan hålla med om att det är nödvändigt med vissa strukturella åtgärder inom svensk skogsindustri - detta av flera olika skiil. Ett viktigt skäl iir iitt vi måste banta ned den del som producerar inassii och i stiillet byggii ut eller bygga upp den del som tillverkar papper i olika föriidlingsled. Det iir också nödvändigt att betydligt bygga ut och höja föriidlingsgraden när det giiller sågtimmer och träprodukter av olika slag. Men sådana strukturella förändringar kan inte få ske okontrollerat utan måste genomföras under samhällets kontroll och på så sätt att de eventuella nedläggningar som kan bli aktuella sker först när ersättningsproduktion finns på platsen.

Att man måste höja förädlingsgraden inom svensk skogsindustri är alla politiker i ord överens om. När det däremot kommer till praktisk handling, då är man inte längre med. Ett slående exempel på dettii iir när Södrti Skogsägarna nu beslutat eller planerar att lägga ned flera bruk i Kiilniiir och Kronoberg. Vad Södra Skogsägarna tänker lägga ned iir just förädlingsenheter - i något fall kombinerade massa- och pappersindustrier. Det sistnämnda - den kombinerade produktionen iiv massa och piipper - iir den inte minst viktiga. Man måste fråga sig: Varför agerar Södra Skogsägarna pä detta sätt. och varför agerar övriga skogsbolag på ungefär samma sätt som

Södra Skogsiigarna? Svaret har en av de tongivande cheferna, dvs. högsta  Nr 147

chefen, inom Södra Skogsägarna givit på ungefär följande sätt; Det vi nu kan          Tisdagen den

tjäna pengar på är produktion av massa. Det skall vi under  198()-tiilet         20 tnaj 1980

specialisera oss på. När det gäller förädlingsdelen bör den förläggas till____ _____

exempelvi.s England och Frankrike. Skogsindustrin,

Detta är alltså skogsindustrins s, k, strukturellii åtgärder. Detta betyder att    j   vi under 1980-talet skall fortsätta med en våldsam satsning på produktion av massa. Konsekvenserna av detta kan bara bli att förädlingsdelen sätts på undantag, att rovdriften på skogen kommer att fortsätta.

Förädlingsindustrin kommer alltså den svenska skogsindustrin också i fortsättningen att bygga ut i andra länder. Är det så vi skall tolka Nils Åslings och den borgerliga utskottsmajoritetens tal om satsning på förädling?

När det gäller Emsfors, Strömsnäsbruk, Delary, Fridafors och Lessebo så finns inga som helst godtagbara skäl för nedläggning av dessa bruk. Låt vara att några iir gamla och slitna. Men det skulle vara samhällsekonomiskt försvarbart att investera vissa miljoner i dessa bruk. Jag har i december förra året ganska utförligt redogjort förde olika brukens förutsättningar, och detta har även andra ledamöter gjort. Därför skall jag inte upprepa det ännu en gång.

Utskottet skriver: "Utskottet vill understryka att företaget"" - Södra Skogsägarna-"'i samråd med de anställda bör göra en översyn av nu gällande planer och undersöka möjligheterna till fortsatt drift vid hotade enheter."

Vilken fantastisk prestation av utskottets borgerliga ledamöter! Hur tror ni att de över 1 000 direkt berörda vid nämnda bruk uppfattar denna skrivning? De har i månader samrått för döva öron, de har utarbetat gedigna alternativ som klart visar att driften kan fortsätta och dessutom ge vinst, alternativ som när det exempelvis gäller Emsfors också har verifierats av vissa banker och STU. På vilket sätt tror ni i näringsutskottet att denna mesiga skrivning skall få effekt så att nedläggningarna förhindras? Det handlar nämligen inte om någonting annat än mesiga skrivningar. Hur kan ni behandla de anställdii vid de nämnda bruken pä ett sådant sätt som ni nu gör med utskottsskrivningen? Ni har tagit del av de anställdas redovisning och deras förslag till lösningar.

Södra Skogsägarna är besatta av en enda tanke, och det är att bruken skall läggas ner. De vet exempelvis att det finns en seriös köpare som bjudit en realistisk summa pengar för Emsfors Bruk. Men Södra Skogsägarna har trissat upp priset till oanade höjder. Varför ett sådant agerande? Om bruket är så dåligt, varför då inte ta chansen att bli av med det hela till en hyfsad summa pengar? Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Södra Skogsägarna är väl medvetna om att bruket haren framtid - och det har också de andra bruken. Det gäller att till varje pris förhindra en sådan bevisföring, och därför skall inte bruket säljas.

Herr talman! Jag har i stor utsträckning uppehållit mig vid Södra
Skogsägarna. Jag vill understryka att det finns liknande problem inom NCB,
Vänerskog och de helt privata skogsbolagen. PLM har t. ex. lagt ner ett
återvinningsbruk i Västervik, och man håller på att halvera återvinningsbru-    243

Nf  147                   ket Forsa utanför Hudiksvall.

Tisdagen den            ad finns kvar vid årets slut niir vi skiill diskuterii skogsindustrins friimtid?

20 mai 1980           -lag v'" upprepa att det enda reiilisliskii iilterniitivet just nu iir iitt stoppii iilki

._____________ beslutade och planerade nedliiggningiir tills iillii beriirdii fått siigii sin mening

Skossindustrin,      '-"i   regeringens  skogsindustriproposition,   om   skogsindustrins   friiintida

ni, rn                      utformning. De borgerliga riksdagslediimöterna från Kiilniiir och Kronoberg

som lovade människorna på de nedliiggningshotiide orternii iitt göm iillt för att rädda bruken har nu en chans iilt visii iitt de är ärligii, [Det innebiir iitt ni skall rösta för reserviitionerna I och 2, I anniit fall sviker ni de iinstiilldii som riskerar att mista sina jobb, ni sviker de berördii orterna och iniiiiniskornii som skall fortsätta iitt leva och existera dar,

Rune Gustavsson skall inte iin en gång försökii krypti undiin sitt ansviir, Jiig har ännu inte hört vad Margot Håkansson har för uppfiittning, I lon har också, som bekant, varit mycket aktiv och lovat iitt stiillii upp till 100 %, Erik Hovhammar har jag inga större förhoppningiir om, Hiins stiillningstiigandc kan bara bli det han redan nu bestämt sig för.

Herr talman! Jag skall till sist något berörti motion 1542, Under åratiil hiir Ljusdals kommun varit utsatt tören stiindig befolkningsminskning, Dettii av den anledningen att det varit svårt att få bl, ii, industrijobb i kommunen. Ett av de största och betydelsefullaste företagen i kommunen iir stiitliga Ljusdills Trä, I dag pågår diskussioner om iitt mer eller mindre hiilverii iirbetsstyrkiin vid detta företag, ASSI, som Ljusdals Trä sorteriir under, har fattat ett sådiint beslut. En av orsakerna till en sådan åtgärd är vissa finiinsiclla problem siiint iitt någon produkt inte för tillfiillet är så att siiga iittraktiv på marknaden. För att tillfälliga problem finns kan inte lösningen viirii att iivvccklii verksamheten vid detta företiig. Företaget hiir viid jiig förstår, och dettii hiir iiven de fackliga organisationerna visiit. stora möjligheter iitt utvecklas. Men för att så skall ske måste under en viss tid kiipital tillföras. Jag har i inotioiien också föreslagit att man skall undersöka möjligheterna irtt fii till stånd en sammanslagning av nämnda företag med det halvkoinmuniilii Österniis Såg, En sådan åtgärd skulle ha mänga fördelar. Det giiller inte minst räviirusidiin och möjligheterna att utveckla nya produkter. Nu siiger utskottet iitt en sådan eventuell sammanslagningar upptill berörda företiig iitt tii initiiitiv till. Jag tycker nog inte att detta är riktigt. Var kommer de iinställda in i bilden? Är de ointressanta? Nog måste väl regering och riksdiig hii ett stort iinsviir i sammanhanget. Det handlar ju fiiktiskt om titt ett statligt företiig tiinker halvera arbetsstyrkan. Detta kommer att få svåra konsekvenser för en hel kommun. Om nu mina försliig inte kan accepteras så vill jag fråga vilkii förslag utskottet har för att förhindra den utveckling som ar på gång för Ljusdals Trä,

KJELL NILSSON (s):

Herrtalman! I motion 1979/80:968 av sociiildemokriiter i Kronobergs och
Blekinge län föreslås att inga nedläggningar får ske förrän en strukturplan fiir
hela landets skogsnäring utarbetiits. Vi kriiver iitt sysselsättningen vid bruken
244                        i Kronobergs län räddas och att nedliiggningshoten undiinröjs.

Det är inte rimligt att en till synes helt pliinlös och piinikiirtad nedliiggning     Nr  147
av industrier inom Södra Skogsägarnii får verkställas. Det minsta man kan     Tisdagen den
begära är att ett fullgott utredningsmateriiil ligger till grund för eventuella     20 tnaj 1980
beslut om förändringar eller nedläggningar iiv driften vid industrierna,_________

De nu aktuella nedläggningsbesluten gäller Delary. Strömsnäsbruk. Skogsindustrin, Fridafors och sulfitfiibriken i Lessebo, Tidigiire har flerii industrier i liinet ni. m. drabbats av nedläggningar, och ännu har inte alla anställda vid dessii arbetsplatser kunnat beredas nya arbeten, trots att lång tid har gått sediin nedläggningarna skett. De nu aktuelhi nedläggningshotiide fiiretagen har det gemensamt att allii ligger i orter som är helt dominerade av Södrii Skogsägarnas industrier. Många av de anställdii har arbetiit helii sitt produktiva liv i dessa fabriker. De känner nu stor oro för sig själva och för sina anförvanter Servicen hotiis. och kanske hela sainhällets framtid sätts på spel när fabriken liiggs ned vid årsskiftet.

Den främsta orsaken till besluten att så snabbt lägga ned driften vid dessa fabriker har angetts vara råvarubristen i länet. Detta motiv kan vi socialdemokrater inte godkänna, I Kronobergs län har under många år avverkningen ej motsviirat tillväxten. Vi haren dokumenterad underavverkning i länet i storleksordningen 1 miljon skogskubikmeter per år. Det är alltså inte brist på råvara sorn är problemet - det är brist på vilja hos vissa skogsägare att avverka i tillräcklig omfattning som hotar sysselsättningen vid bruken,

I stor omfattning används returpapper i produktionen, framför allt i Fridafors, Detta minskar också behovet av vedråvara. Nya rniljövänliga produkter tillverkas vid bruken, och många bedömare anser att dessa produkter kan ge lönsamhet inom en snar framtid.

De fackliga organisationerna har lagt ned ett imponerande arbete för att rädda bruken-sina arbetsplatser och de samhällen som de lever och verkar i. Ingenting har hjälpt. Företaget är orubbligt i sina nedläggningsbeslut. Nu ställer de anställda vid dessa bruk sitt hopp till riksdagsbehandlingen av frågan om skogsindustrin. Staten, som äger 40 % av aktierna i Södra Skogsägarna AB, borde känna ett stort ansvar för verksamheten. Riksdagen beslöt i fjol att eventuella nedläggningar eller driftförändringar skulle ske under socialt acceptabla former. Vad som nu håller på att ske kan inte iinses falla inom ramen för riksdagens beslut. Att nu mycket sniibbt, utan planering, utan hänsyn till kommuner och anställda verkställa nedläggningiir vid tidigare nämnda bruk vittnar snarare om brist på socialt ansvar. Enligt min mening åsidosätter Södra Skogsägarna riksdagens tidigare fattade beslut.

Nu behövs rådrum. Jag har tidigare ställt krav på - och jag upprepar det kravet - långsiktig planering, fortlöpande information och dessutom aktiva insatser för alternativa sysselsättningar. Skogsindustrin är den helt dominerande på berörda orter. Desto större anledning finns det att resa dessa starka krav.

Vid besök i länet har industriministern uttalat att regionalpolitiska
åtgärder kan övervägas. Det är helt nödvändigt för samtliga berörda orter.     245

Nr  147                   som nu lever i oro för framtiden. Jag hoppas att industriministern infriar

Tisdaeen den         dessa löften till samtliga de här orterna.

20 mai 1980              ' sociiildemokrater har starkt engagerat oss i de skogspolitiskii frågornii i

_____________    länet. Vi har en skogspolitisk arbetsgrupp inom partidistriktet med förre

Skossindustriit       industriministern Rune Johansson som ordförande, diir vi mycket seriöst

,11  pi                    penetrerar frågorna om skogens framtid i länet.

Centern har också visat ett intresse för dessa frågor. Vi vet att centerns länsorganisation i skrivelse till industriministern har kriivt snabba åtgärder, åtgärder som ger ett rådrum på två år. Detta överensstämmer rned vad länsstyrelsen i vårt län beslutat. Ett rådrum behövs för att man under den tiden skall kunna utvärdera de nya produkter sorn tillverkas och kunna vidta riktiga åtgärder. Centerns länsorganisation säger sig vilja ha sådana åtgärder som facket ställer sig bakom. I så fall är det precis vad också vi socialdemokrater vill. Vi vill att sådana åtgärder vidtas från riksdagens sida och från Södra Skogsägarnas sida som facket kräver. I skrivelsen till industriministern ställer man krav på åtgärder för fortsatt tryggad sysselsättning vid samtliga bruk i länet. Det gäller alltså Delary. Strömsnäsbruk, Fridafors och sulfitfabriken i Lessebo, Man säger att efter de här två åren av planering skall huvuddelen av nuvarande arbetstillfällen finnas kvar inorn skogsindustrin i länet.

Vi har hört centerledamöter, och då främst Rune Gustavsson, vid besök i Fridafors och Strömsnäsbruk samt på andra orter säga att man skall giira allt man kan för att rädda sysselsättningen. Vi har också hört Rune Gustavsson i dag säga från talarstolen att vi måste se till att sysselsättningen riiddiis. Han beklagade att industriministern inte var i kammaren och lyssnade till debatten. För att inte bli beskyllda för att säga en sak hemma i länet och en annan här i riksdagen kan jag inte förstå annat än att Rune Gustavsson och Ingegärd Oskarsson bör stödja i varje fall den socialdemokratiska reservationen nr 1, I denna säger vi att inga nedläggningar får ske. Vi vill att riksdagen skall besluta - jag hoppas att den koinmer att göra det - att några nedläggningar inte får ske. inte ens de som är planerade och så gott som beslutade av Södra Skogsägarna,

Om ni ställer er bakom socialdemokraternas förslag, kommer vi att få det rådrum som behövs. Då kommer det att bli möjligt för de samhällen sorn det här gäller att leva vidare. Att följa utskottets förslag är till intet förpliktande. Om det bifalles försvinner förmodligen dessa arbetstillfällen vid årsskiftet 1980-1981, Då har ni inte infriat de löften som ni gett vid besök ute på orterna och. vid uppvaktningar här pä riksdagen, till arbetare och tjänstemän vid dessa bruk. Om förslaget bifalles. ges det rådrum för en planering av arbetet som är nödvändigt, och då får vi också möjlighet att utvärdera de nya produkter som vi anser vara så värdefulla och sorn vi har sådan tilltro till och som tillverkas inte bara i Fridafors utan även vid de andra bruken,

Erik Hovhammar sade i sitt inlägg att skogsägarna måste få känna en framtidstro. Därför skall man inte besluta att avverkningsbar skog skall avverkas - det vore att göra intrång på skogsägarnas rättigheter. Men när,

246                         tycker Erik Hovhammar, kan det vara rimligt att också löntagarna på dessa

orter får känna deniiii framtidstro? Många av dem har iirbetat helii sitt liv vid Nr 147

dessa bruk och plikttroget skött jobbet. Ägarna har dokumenterat att          Tisdagen den

frånvaron från arbetet är mycket liten. Man har känt ett utomordentligt        20 maj 1980

ansvar för sitt arbete. Då är det väl rimligt att också löntagarna får känna den                    

framtidstro som ägarna tillåts känna. Den uppfattningen delar jag också, och    Skossindustrin den står inte i motsats till vår strävan efter en avverkning som gör det möjligt     p,  i att upprätthålla sysselsättningen vid fabrikerna,

Erik Hovhammar säger vidare beträffande strukturplanen att ytterligare företag kommer att läggas ned innan en sådan är klar. Då frågar man sig oroligt: Vilken planering håller man sig egentligen med i den stora koncernen Södra Skogsägarna, när en planering för framtiden ovillkorligen innebär, som Erik Hovhammar säger, att ytterligare företag läggs ned under tiden?

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till samtliga s-reservationer,

I detta anförande instämde Ulla Johansson och Lars Hedfors (båda s).

RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Både Kjell Nilsson och jag har varit med på ett stort möte i Fridafors, och vi har diskuterat såväl med företagsledningen som med de anställda, Kjell Nilsson har liksom jag fått beskedet att vad som behövs för att driften skall kunna fortsätta ytterligare något år är pengar.

Man löser icke problemen i Fridafors eller i Strömsnäs och man räddar inga jobb genom att, som Kjell Nil.sson gör, bara hänvi.sa till vad sorn sägs i socialdemokraternas reservation nr 1, nämligen att man inte får lägga ned några företag förrän man gjort upp en plan. Vad som i dag behövs i Fridafors är ett tillskott av kapital. Det är rätt märkligt att Kjell Nilsson m, fl, socialdemokrater kan göra en så stor sak av två rader i en reservation som i stort sett inte innehåller något utöver vad utskottet skriver.

Utskottet skriver så här: ""Utskottet vill understryka att företaget i samråd med de anställda bör göra en översyn av nu gällande planer och undersöka möjligheterna till fortsatt drift vid hotade enheter. Resultatet av detta arbete bör ligga till grund för fortsatta beslut i frågan,"

Helt naturligt: man skall göra denna översyn, och den skall ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Vad skriver socialdemokraterna om denna översyn i sin reservation? Jo, där står: "Resultatet av detta arbete bör avvaktas innan ytterligare beslut om nedläggningar fattas. I avvaktan på denna översyn bör inte heller de redan beslutade nedläggningarna av Emsfors, Göta. Strömsnäs. Delary och Fridafors bruk samt Lessebo Bruks sulfitfabrik verkställas."

Ni har räknat upp namnen på företagen, medan utskottet har talat om hotade enheter. Det är den stora skillnaden. Kjell Nilsson.

Jag kan se de anställda i Fridafors i ögonen på samma sätt som Kjell Nilsson. Jag har följt upp de löften vi har gett lika bra som han hargjort. Skall vi hjälpas åt. som de anställda i Fridafors hoppas, är det fråga om att få fram åtgärder, inte om att bedriva ett ordrytteri i utskottsbetänkandet.

247

Nr 147                      ERIK HOVHAMMAR (m) replik;

Tisdagen den            Herr talman! Kjell Nilsson tog i sitt inliigg upp bl. ii. virkesförsiirjningen;

20 mai 1980          att den är ett stort problem är oss ju välbekiint. Emellertid riicker tillväxten i

_____________   de sydsvenska skogarna inte till mer än 75 % av den förädlingsindustriellii

Skogsindustrin,      kapaciteten, och därför är-jag upprepiir det -förslaget om avverkningsplikt

ni, in,                      ett slag i luften. Vi måste i stället anpassa föriidlingsindustrin så att den

motsvarar tillväxten i vårii skogar.

Inom Södra Skogsägarnas verksamhetsområde sker redan avverkniiigiir som motsvarar tillväxten. En del skogsägiire har hållit igen; skälen kan varii många. Andra har däremot överavverkat och minskiit sitt virkesförråd; det är också väl bekant. Att avverka mer an tillväxten innebär på sikt en skövling av skogen. I dag avverkas i genomsnitt den tillviixt som finns inom Siidrii Skogsägarnas verksamhetsområde.

Jag fick häromdagen en färsk siffra, som visiir att leveranserna av virke från medlemmarna hittills under säsongen den I augusti 1979-den I maj i år har ökat med 41 %. Det tycker jag säger en hel del om att det finns aktivitet ute bland skogsägarna för att i möjligaste mån kliira av virkesförsörjningssituationen.

Närdetsedangäller nedläggning av företag är det väl ingen som harsagt att de anställda inte hargjort sina insatser. Jag tycker att de hargjort väldigt finii insatser, och det har jag själv varit i tillfälle att konstatera vid besök i Fridafors och vid Strömsnäs Bruk. Samtidigt vet vi att läget i dag är sådant att Södra Skogsägarna i avtalet med staten har fått sig förelagt att driften måste ske efter företagsekonomiska principer. Jag har tidigare i dag kompletteriit detta, och jag frågar nu: Vill socialdemokraterna springa ifrån detta? Är ni beredda att ta de ekonomiska konsekvenserna av ett sådant beslut?

KJELL NILSSON (s) replik;

Herr talman! Vi konstaterar bara från vår sidii att i Kronobergs län hiir vi under många år - orn vi bortser från året rned stormfällning - haft en underawerkning av skog. Det hänger i riitt stor utsträckning samman rned ägarstrukturen i vårt län. Men det är ett faktum, och vid det tillfället då Södra Skogsägarnas direktör var här i Stockholm och träffade oss riksdagsmän från berörda län, så medgav han ju att detta var riktigt och att det finns ett ganska stort virkesförråd som är avverkningsbart men som inte avverkas. Det är detta vi tycker är orimligt. Och de som inte medverkar till att förse sina egna industrier med vedråvara, medverkar ju på det sättet också till att undanröja sysselsättningstillfällena för sina anställda.

Till Rune Gustavsson vill jag säga. att om han menar någonting med sitt
uttalande att här måste orter räddas, här måste sysselsättningstillfällen
räddas, sä kandet väl inte kosta merpengar när jag säger det. Det är bara det
att om riksdagen fattar beslut i denna riktning genom att bifalla reservation 1
vid betänkande 47 - och jag hoppas att Rune Gustavsson kan medverka till
det, och gärna Ingegärd Oskarsson också - är det fastlagt att då blir det inga
nedläggningar. Det är det som är skillnaden mellan reservationen och
248                         utskottsmajoritetens skrivning.

Och om Rune Gustavsson tycker att det inte iir någon skilliiiid härvidlag     Nr  147 skulle jiig viljii vädja till honom iitt - i så fiill slipper han också rodiiii litet niir     Tisdagen den han  träffar väljarnii  i  Kronobergs  län - för siikerhcls skull  rösta  för     20 maj  1980

reservationen.   Då  garanteriir  jag  Rune  Gustiivsson  iitt  det  inte  finns     ___

anledning att rodnii. och ingen kiin beskyllii o.ss fiir att vi inte statt för vad vi     Skossindustrin
har sagt,                                                                                        ,„  „,

Vi har i olika sammanhang givit uttryck åt vår oro för dessii orter, som är sa utsiitta. Det finns all anledning att i dag i hiindling visii. genom iitt röstii för reservationen, att vi också menar någonting. Då får vi det rådrum som är viktigt - då får vi möjligheter till den pliinering som centerns orgiinisationer i Kronobergs län i skrivelse till industriministern krävt. Och jag förmodar att centerns länsorgan inte skriver sådiint hiir utiin att talii med sina riksdiigsmän, och i vart fall inte utan att tala med dem som sitter i det näringsutskott som skall behandla frågorna, så ni måste väl hii viirit medvetna om viid iiiiin har skrivit.

RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Jag har inte bestritt att Kjell Nilsson och övriga socialdemokrater har engagerat sig i dessii frågor. Det är inte det vi diskuterar, utan frågan gäller om det är någon skillnad melliin reservationen och utskottsmajoritetens skrivning. Det som centerns orgiinisationer i Kronobergs län skrivit till Nils Åsling om är just de tankegångar som finns i utskottsmajoritetens skrivning.

Men. Kjell Nilsson, jag tror iitt det blir Kjell Nilsson och socialdemokriiterna som kommer att rodna, när ni i Kronobergs län skiill förkliirii varför ni skulle hänga på en reservation hiir som inte innehåller någonting egentligen.

Sedan ärdet ändock så. Kjell Nilsson, att ni hiir i reservationen inte begärt några extra pengar, utan det enda ni skriver är att några nedläggningsbeslut skall inte fattas förrän man hiir gjort den här översynen. Och detta finns ju även utsagt i utskottsinajoritetens skrivning, diir det kliirt siiges iitt företiiget och de anställda geinensamt skall göra en översyn av nedläggningspliinernii. Det är detta som finns skrivet.

Nej, Kjell Nilsson, skall vi klara det här måste vi få fram pengar. Och jag menar att här måste regeringen - industriininistern såsom ansvarig både för regionalpolitiken och för statens delägande - viira med och hjiilpii till, så iitt företagen kan arbeta vidare och få det rådrum som behövs,

KJELL NILSSON (s) replik:

Herr talman! 1 den skrivelse som centerns organisationer i länet har skickat till industriministern står det:

"I likhet med berörda fackorganisationer vill vi framhålla att det nu måste ankomma på samhället att tillse att omställningen kan ske i sociiilt acceptiiblii fcniner,""

Detta anser man alltså inte skulle bli fallet enligt de förslag som Södrii
Skogsägarna har lagt fram,                                                                                249

Nr 147                       Man säger vidare att det gäller att rädda samtliga bruk i Kronobergs län.

Tisdagen den         Rune Gustavsson har en motion, och den gäller enbart Fridiifors, Det är vi

20 mai 1980           socialdemokrater frän länet som motionerat om samtliga bruk i länet - som

_____________    nu centerns organisationer säger sig vilja värna om. Och jag kan inte tänka

Skossindustrin       ''S ' ' '" '' ''' "" '"' riksdagslediimöter innan de skickade detta

ni  in                       hrev till Nils Åsling,

I reservationen står det klart utsagt att man skall undanröja hotet om nedläggning mot de här bruken. Och jag kan inte tänka mig att Rune Gustavsson - om riksdagen fattar ett sådant beslut - tror att Södra Skogsägarna skulle trotsa detta riksdagens beslut. Jag förutsätter att förelaget följer beslutet. Och då garanterar vi fortsatt drift också efter den 1 januari 1981,

Jag skulle vilja fråga Rune Gustavsson: Om vi inte fattar detta klara riksdagsbeslut, finns det då någon garanti för att det blir någon sysselsättning kvar i Delary. Strömsnäs och Fridafors och vid sulfitfabriken i Lessebo? Finns det någon garanti för detta om vi följer utskottsmajoriteten? Jag anser det inte.

Jag vädjar därför än en gång till riksdagsledamöterna i Kronobergs län från de andra partierna än det socialdemokratiska att stödja vår reservation nr 1, Då går det att möta väljarna hemma med klar blick.

Talmannen anmälde att Rune Gustavsson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik,

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag vill först beklaga att inte industriministern finns här. Jag hade räknat med att få ställa en fråga till honom så småningom,

I går var det sex månader sedan den 19 november. Då fick man i Fridafors ett mycket illavarslande besked från Södra Skogsägarna om nedläggning av bruket.

Ett sådant bud kan verka mycket deprimerande, och det får de flesta människor att ge upp. Men vad hände och vad har hänt i Fridafors med omnejd under dessa sex månader? De anställda vid bruket och bygdens folk har kämpat - och de kämpar fortfarande - för sin rätt att leva och få vara kvar. Det gäller att få ha kvar sin arbetsplats, sin skola, sina affärer och ett levande samhälle.

Vi talade ganska mycket i december om Fridafors och de andra bruken, men jag skall i alla fall repetera litet grand.

Fridafors är beläget i Tingsryds kommun och är en gammal bruksort. Man har tillverkat papper där i över 100 år. och det är dessutom den enda industrin på orten. Bruket såldes vid årsskiftet 1953-1954 till Södra Skogsägarna, Och när det nu talas om brist på virke är det viktigt att ännu en gäng konstatera att det då ingick betydande skogsmarker på 8 000-9 000 ha i köpet.

Bruket  tar en  stor  del.  ungefär 30 %. av  sin  energi  frän  ett  eget

vattenkraftverk i Mörrumsån, Det är en viktig synpunkt i energibristens

250                        tider. Och man använder motkraft. så att endast en tredjedel av energibe-

hovet behöver köpas utifrån, Fridiifors bruk återanvänder också piipper.     Nr  147
Man använder 70 % returpapper i sin tillverkning och behöver iilltså endiist    Tisdagen den
utnyttja 1 % av den beräknade brist på skogsråvara som Södrii Skogsiigiirna     oj) .r: 190
säger sig ha.                                                                                                           

Fridafors  Bruk   har också  flest   anställda  av  de  nedliiggningshotiide    Skossindustrin enheterna, samtidigt sorn det hårde lägsta förlustsiffrornii, Allii iinstiillda och       j även övriga som tittat på verksamheten tror att brukets produktion hiir framtiden för sig och snart kan bli lönsam, I år. 1980. har försiiljningen ökiit under det första kvartalet från ca 17,7 milj. kr. till 20,5 milj. kr.

Man har alltså under pågående MBL-förhandlingar om brukets nedläggning, med alla de bekymmer och allt det arbete som detta hiir medfört, ändå kunnat visa på en resultatökning. Södra Skogsägarntis prognoser andas där'eniot pessimism - man verkar inte vilja se den positiva utveckling som har skett i form av ökad produktion och försäljning.

I motion 1979/80:1415 har motionärer från tre partier, centern, folkpartiet och socialdemokraterna, utvecklat sin syn på bibehållande av driften vid Fridafors Bruk.

Näringsutskottet har i det betänkande som vi nu behandlar bl. ii. sagt följande; ""Utskottet vill understryka att företaget i samråd ined de anställda bör göra en översyn av nu gällande planer och undersöka möjligheterna till fortsatt drift vid hotade enheter. Resultatet av detta arbete bör ligga till grund för fortsatta beslut i frågan."'

Samtliga anställda och deras fackliga organisationer har framtidstro och har också kunnat peka på gynnsamma siffror under första kvartalet 1980. Det är min förhoppning att med detta utskottsbetänkande driften vid Fridafors Bruk kommer att få fortsätta och att Skogsägarna omprövar sitt tidigiire beslut.

En stor del av Södra Skogsägarnas aktuella svårigheter, siiger utskottet vidare, beror på otillräcklig tillgång på vedråvaror. Eftersoni Fridafors till 70% är baserat på användning av returpapper är detta iirgument inte så betydelsefullt för Fridafors Bruk. Dessutom går en stor del av tillverkningen på export och är därför en viktig faktor i vår ogynnsamma handelsbiilans. Trots all oro kring bruket har nya order inkommit, och det om något visar väl att produkterna är attraktiva och säljbara både på den inhemska marknaden och på utlandsmarknaden.

Tingsryds kommun och även Olofströms kommun i Blekinge är i hög grad berörda av utvecklingen i Fridafors. Arbetsmarknadspolitiskii åtgärder blir en dyr och dålig lösning om bruket läggs ned.

Vid den interpellationsdebatt om Södra Skogsägarnas nedläggiiingspliiner
som ägde rum här den 17 december i fjol ansåg också industriininistern. iitt de
största problemen skulle uppstå i Tingsryds kommun, om de planer på
nedläggning som företaget aviserat genomfördes. Industriministern sade
också i denna debatt följande: "Vidare måste skogsindustrins fortsatta
utveckling inriktas på ökad vidareförädling, medan de direkt råviirukräviin-
de delarna av branschen inte kan tillåtas expandera totalt sett."" Det tycker
jag låter bra. Jag skulle gärna ha velat fråga honom om han inte med det       251

Nr  147                   uttaliindet också kunde ge hopp för Fridiifors Bruk. som föriidliir råviuii och

Tisdagen den         '''" '' betydande export.

9() „,,.: 19C0             Herr talniiin! Allt tiilar för iitt Fridiifors Bruk skiill få viiiii kviir och

_____________    fortsiitta sin produktion. Jag har inget annat yrkande än viid utskottets

Skossindustrin        majoritet har anfört vid behandlingen av motion 1415, Jag förutsätter att

IP  Pj                      Södra Skogsägiirna vid översynen oiiipröviir sitt beslut viid gäller Fridiifors

Bruk,

BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Herr talman! Margot Håkiinsson säger att hon hyser förhoppningen att Fridafors Bruk skall få levii kviir. Det utskottsbetiinkande som Miirgot Håkansson yrkar bifall till ger emellertid ingen sådiin garanti, det vet Miirgot Håkansson mycket väl.

Och så detta med att företaget och de anställda skall sainråda om eventuell fortsiitt drift, Miirgot Håkansson vet att de anställda i sex månader har samrått med företagsledningen utan att uppnå något resultiit. Vill Miirgot Håkansson talii om för mig hur denna utskottsskrivniiig om ytterligiire samråd skulle kunna ge något resultiit så att Fridiifors kiin levii kviir?

Det giiller också nedläggning av ytterligare fyra bruk i Kiilniiir och Kronobergs liin, och därför vill jag fråga; Anser Margot Håkansson att något av dem bör läggas ned? Om Margot Håkansson anser det tycker jag iitt hon skall motivera det. för hon är ju inte oinformerad om förutsiittningiiriiii för de bruken,

MARGOT HÅKANSSON (fp) replik:

Herr talniiin! Jag skulle viljii sägii till Bertil Måbrink. iitt om niiin inte lägger ned något bruk eller någon verksamhet någonslans iir man ju helt saker på iitt alla bruk får fortsätta-men till vilket pris? Jag iinser att det skall vara utvecklingsbarii bruk och fiiretag som skall fortsättii. Vi hiir inte berört något av de andra bruken i den motion som bl, a, jiig har skrivit under, Jiig har engagerat mig i Fridafors bruk. och diirfiir anser jag att jag inte skall sviira på Bertil Måbrinks frågor om de andra bruken.

Det är inte så svårt fiir vänsterpartiet kommunisterna att yrkii på ökiide anslag överallt. Man har plussat på 110 miljarder på vårt budgetunderskott, och det är klart att man kiin fortsiitta med det eftersom man inte behöver tii något ansvar för hur det går sedan. Då är det alltså mycket lätt iitt ta storii ord i munnen.

Jag tyckeratt utskottets skrivning är bra på denna punkt. Jag förmodar iitt regeringen, som äger 40 % av aktierna i Södrti Skogsägarna, är medveten 0111 att det behöver tillskjutas pengar så att översvnen kan giiras nu och alt man ser till att de nedliiggningshotade bruken inte läggs ned om de hiir utvecklingsmöjligheter. Den tillförsikten har jag. Bertil Måbrink,

BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Herr talniiin! Margot Håkansson vet mycket viil ;itt de iinstiilldii vid
252                         samtliga fem aktuella bruk i Kronobergs och Kalmar län har sagt att det

måste vara slut på samråd och förhiindlingar. fiir nu vill det till handling. De      Nr  147 iinser att det har förhandlats tillräckligt. De hiir jobbat friim alterniitiv, men     Tisdagen den hitintills har de talat för döva öron, Direktionsstyrclsernii hiir inte lyssiiiit på     20 mai 1980

de anställda, som vid samtliga bruk har kommit  med försliig och viil     ________

utarbetade alternativ. Därför måste niiiii stiilla upp för de anstiilldii nu. och     Skossindustrin

det kan man göra genom att stödja reservation 1, Margot Håkansson, Det     pj  pj

finns inget annat alternativ, Margot Håkansson försiiker göra en hiilvmesyr

till någonting stort och förhoppningsfullt, men det iir det inte. Det är iitt

försöka bedra människorna på dessii orter. Och det har ni hållit på med sediin

den 19 november, med ert babbliindc om iilt Nils Äsling siikeri kommer iitt

göra det ena eller det andra.

Jag anser alltså iitt det är god samhiillsekononii iitt beviira bruken och bevara jobben där i stället fiir iitt ta bort jobben och hitii det allmiinnii gå in med pengar för att de som mister sina jobb skall kliira sig. Del är tviirteinot vad Margot Håkansson siiger: Det är Margot Håkansson som slösar med pengar och bjuder över - det iir inte jag,

Jiig skall sluta med. herr talniiin. iitt påminna om att jiig tidigare sagt iitl niir Rune Gustiivsson dyker upp på de hiir berörda orterna hoppas jiig iitt niiiii jagar honom rned blåslarnpa, Jiig skiill iitvidgii det till att gällii alhi borgerliga riksdagsledamöter från Kronobergs och Kalniiir län, Viirt strålen skiill riktas för att få bästa effekt kan ju denuii fiintiisifulla försiimling roii sig med iitt fundera ut,

MARGOT HÅKANSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag tackar för de förtjusande viilgångsiinskningar som Bertil Måbrink riktade till mig. Jag vill också siiga att jag inte tror att det iir jiig som står så mycket fiir babblandet hiir. utiin det finns kiinske iindra som iir riitt meriterade när det gäller iilt biibbla.

Det ar som jag ser det väldigt viktigt iitt utskottet har undeislriikit iitt företaget utarbetat försliig i samråd med de iinstiilldii. Utskottet har också i sin skrivning betontit att man bör fortsätta detta samråd och iitt man bör görii en översyn, Jiig tycker inte att dettii kiin kalliis för en hiilvmesyr. Det iir ju ungefär vad som står i reservation 1. förutom iitt inan där vill ha inskrivet att inte något bruk skiill få liiggiis ner förrän översvnen gjorts.

Men det iir ju iilltid staten som iir biist på iitt kliirii iillting. Får man ett sådant beslut som Bertil Måbrink tycker att jag skiill stödjii, så kanske något av bruken inte kan räddas, på grund av alt det tiir så lång tid att tå friim en sådan här helhetssyn. Det kanske finns däligii utvecklingsmöjligheter för en del av bruken så att man inte kiin beviira dem utiin måste lägga ner något. Om vi går på linjen att man inniin tiversvnen är gjord inte får liiggii ned något bruk. då är vi ju illa ute. Då kanske vi inte kan rädda de bruk som räddas kan,

När det sedan gäller vad jiig siide i mitt anföriinde tycker jiig verkligen att
jag där gav uttryck för åsikten att bruket i Fridafois bör bevaras och att det ar
särskilt viktigt, eftersom miinniskornii på den orten och i Tingsryds och
Olofströms kommuner inte hiir någrii möjligheter att ta ett annat arbete. Att   253

Nr  147                   gå in med arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle dessutom varii mycket

Tisdagen den         sämre. De fyller inte alltid de ändamål som avses med dem, I mitt anförande i

20 |-|-|aj 1980       december siide jag iitt det inte får vara vattentiita skott melliin arbetsmark-

_____________    nadsdepartementet och industridepartementet, och det kiin iag upprepa i

Skossindustrin,      ''ag- ''tt gå in med arbetsniiirknadspolitiska åtgärder kommer att bli mycket

Pi   ,n                      dyrare, och det kan bli fallet även för andra bruk än Fridiifors, Jiig iir iilltså

inte för någon nedläggning i de fall där man har möjlighet att ekonomiskt

driva bruken vidare,

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag tänker säga några ord om min motion 973, som hiindlar om delar iiv Västernorrlands inland. Motionen har också etl principiellt syfte med tanke på behovet av industrialisering av detta inland och vidareförädling av sågiide trävaror.

Industriministern har dels i etl interpellationssvar hösten 1979, dels i dagens debatt uttalat att skogsindustrins fortsatta utveckling måste inriktas på en ökning av vidaiefiirädlingen, medan de direkt råvarukravande delarna av branschen inte kan tillåtas expandera totalt sett. Det har också bekräftats att stigning och vidareförädling av sågade trävaror ger flera arbetstillfällen per volyinenhet än massaindustrin. Andra positiva fakta är att sågning och vidareförädling av sågade produkter ger större exportinkomster per förbrukad mängd råvara än sulfatcellulosa. Sågverken är spridda över skogsbygderna, och en utveckling mot större förädling innebär en förstärkning av skogsbygdens basnäring. Ser man på en karta med en inprickning iiv sågverksrörelsen, finner man hur markant sågtätheten är i just inlandsregionerna.

Det norrländska inliindet har ju alldeles särskilda svårigheter iitt utvecklas industriellt. Den ensidiga inriktningen på jord- och skogsbruk ledde till svårii problem i samband med den kraftiga strukturomvandlingen i de här niiringarna. Inlandets människor, framför allt dess ungdom, blev under högkonjunkturen i stor utsträckning exporterad söderut. På grund av den starkii folkopinionen har dock en viss industrialisering kommit till stånd i vissa relativt välutvecklade orter i inlandet. Det är då främst fråga om småindustri och hantverksbetonade verksamheter. Man kan också lägga märke till alt sågverksindustrin har blivit inlandslokaliserad. Detta synes sammanhänga med att de stora skogsindustriföretagen efter andra världskriget övergick till att koncentrera produktionen på massa och papper. Sågverksrörelsen tonades ned av dessa storföretag.

Västra Ångermanliind utgör ett exempel på denna utveckling. För flera år sedan uppfördes med statligt stöd ett par moderna sågverksanläggningar i orterna Backe och Junsele, Dessutom finns det ett antal mindre sågverk. Dessa delar av landet utgör samtidigt vikliga basområden för ett betydande skogsbruk. Därifrån hämtas avsevärda delar av vedbehovet även för den kustbaserade industrin.

Den aktuella utvecklingen på många orter i dessa regioner kännetecknas
254                         av en kraftig folkminskning. Främst drabbas då de yngre åldersgrupperna.

Inom loppet av en relativt kort period innebiir trenden och prognoserna helt            Nr  147

enkelt att många inliindsorter hotas till sin existens.   Efter hiind som            Tisdiigen den

underlaget för kommersiell och social service  raseriis hotar en  triigisk          70 niiii  1980

utveckling, 1 många fall iir det fråga om ett irntingen-eller, dvs, iintingen____         

förslumning eller också offensiv utveckling. Skossindustrin,

Men detta är också en utveckling som rent ekonomiskt utgör ett hot mot pj pj skogsbruket. En rationell skötsel av skogsvård och avverkningsiirbcte kriiver självfallet rekrytering av personal i skogslandets biisorter. Blir dessii biisorter sä försvagade att de inte håller rimlig service och har något så när iiimlikii förhållanden jämfört med andra orter, hotas faktiskt ett bra skogsbruk på grund av att man inte får människor sorn sköter det. Av denna iinledning framstår det som alltmer angeläget att söka bygga upp ett mer varierat näringsliv, som i sin tur kan garantera boende och service i skogslandets basorter. Det ar inte fråga om att enbart viira så att säga snäll mot inlandets människor, det är ett ekonomiskt intresse att vidmakthålla dessa biisorter för att upplandet skall kunna leva vidare och försörja våra skogsindustrier med råvaror.

Herr talman! Det är i detta läge, och med tiinke på den på lediinde håll oftii diskuterade viktiga frågan om vidiireförädling av sågade trävaror, iingeläget att använda just vidareförädling för att söka förbättra sysselsiiltningsliiget och serviceunderlaget i just de bygder som är omgivna av råvaror och diir redan en viss utveckling av sågverksrörelsen skett eller håller på iiti ske,

I min motion pekas det på just möjligheten att vidareförädling iiv sågade trävaror kan lokaliseras till inliindet och inte behöver centriiliseras.

Nu anser emellertid utskottet att detta är en siik för länsmyndigheterna och utvecklingsfonden i Västernorrliind, Rent formellt kan detta sägiis vara ett slags svar. Men tillåt rnig, herr talman, att erinrti om att länsmyndigheternii i Västernorrlands län - och det kan mina kolleger från Viisternorrliiiid siikcrt intyga - ofta har redovisat den besvärliga, för iitt inte säga kiitiistrofiilii, utvecklingen i Ådalen, Man har lika ofta hemsliillt eller kriivt de siiitligii centrala myndigheternas medverkan i syfte atl styra ny sysselsiittning till området, I några fall har detta lyckats, men grundutvecklingen är densainniii - fortsatta och växande problem.

Enligt vår uppfattning äger den i motionen aktualiserade frågan en allmängiltighet för glesbygderna med deras sågverk, Utskottet skriver självt i betänkandet att i ett 20-tal kominuner i glesbygderna svarade sågverken år 1976 för minst 25 % av den totala industrisysselsättningen, Dessii orter torde också objektivt sett i många fall ha goda förutsättningar för den vidarefiir-ädling som bl, a, industriininistern uttiilat som iingelägen.

Det i motion 973 aktualiserade området av Sollefteå kommun kunde därvid, som jag ser det, mycket väl tjäna som ett pilotfall för en statlig utredning av frågan, vilket har föreslagits i motionen,

Jae vill, herr talman, med dessa ord vrka bifall till motion 1979/80:973,

255

Nr  147                      ERIC REJDNELL (fp):

Tisdiigen den             Herrtalman! Niir vi den 17 december förrii aret hiide tillfiille att diskutera

20 p-|;,j  1980        Södra Skogsägarnas verksamhet och aviseriiigen iiv nedliiggningen iiv fyrii

_____________ bruk - niiniligen Delary. Fridiifors. Götii och Emsfors - siiint Lessebo till viss

Skossindustrin       '■'''' fastslog industriministern bl, ii, iitt dettii viir en principdcbiitt, Måhiindii

PI  IP                      kan  man säga att det vid  det tillfället viir en  principdebatt, eftersom

förhandlingar mellan företiig och iinstiilldii vid den tidpunkten kniippt hiidc kommit igång. Men i diig-och jag bekliigiir iitt industriministern inte är hiir-iir vi fiiimme vid en lidpunkt då vi kan konstiitera den bittra verkligheten. Nu är besluten fattade och de liigstiidgiide MBL-förhiindlingiirnii iivkliirade - nu återstår bara iitt avvaktii den dag niir fiibriksportarna stängs för gott om ingenting görs nu - i varje fiill giiller det Emsfors bruk, Jiig hiide vekil påminnii statsrådet Åsling om vad hiin yttrade i den interpelliitionsdebiitl vi hade på kvällen den 17 december förra året. På min direkta fråga om industriininistern iinsåg att den innoviitionsverksamhet som bedrivs vid Emsfors bruk är av något värde för landet svarade Åsling:

""Till Eric Rejdnell vill jag siiga att jiig sjiilvfallet är medveten om att Emsfors exportandel inte är oviisentlig och att den utveckling som där hiir skett är av stor betydelse. Men det måste ändå viirii företagets styrelse som gör den bedömning av Emsfors fortsättii verksamhet som biira en koncernstyrelse kan göra. Men vi får niiturligtvis viirii beredda alt diskuterii de sociiila och siimhällsekonomiska konsekvenserna av företiigets dispositioner, Niir företaget har fört förhandlingar med de anstiillda och det hiir haft niidvändigt samråd med kommuner och liinsmyndigheler får vi se vilka de framtidii utvecklingslinjerna är och viid vi från siimhiillets sida kiin görii för iitl bemästra de problem som kan uppstå,""

Ja. nu är tiden kommen att gå ifrån principdebiiiten och ägna sig åt de konkreta sakfrågorna för alt verkligen få en godtagbar lösning. Men det hastar-statsrådet Åsling och regeringen, som barett ansvar för stiitens 40 % av aktiekapitalet, har kiinske som många påstår alltför länge iivvaktiit utvecklingen, åtminstone när det gäller Emsfors bruk.

Nu är det dags för ingripande, och det måste bli en s. k, brandkårsutryck
ning. Södra Skogsägarnii har beslutat att Emsfors bruk skall liiggiis ned i höst,
                               Olika rykten går om hur iivvecklingen skall gå till. Skall bruket slaktas och

säljas till utländska intressenter - eller skall griivskoporiia få några veckors
sysselsiittning? Diirmed skulle samtliga iinställda mista sinii jobb i Emsfors,
Men så behöver det inte bli. Det finns köpiire till bruket - köpare som måste
få besked snarast om huruvida deras bud iir värt att diskutera. Ja. beskedet
måste ges inom några få dagar för att inte bruket skiill slå igen före semestern,
Utvecklingsfonden anser att det här aren bra lösning, likiiså de kommuniilii
mvndighcterna och länsmyndigheterna, Fiickels representanter har också
Viirit med och utarbetat planerna för en nedskärning av de anställdiis antal till
cii 160 personer, vilket de intresseiiide köpiirnii f(:irklarat sig kuniui
giiranlera, Fiiiiinsieringsfrågan är löst och bankgiiriintieriia finns. Med dettii
som biikgrund borde ju problemen varii bortii och den fortsatta sysselsätt-
256                         ningen garanterad.  Det finns emellertid ett men. och det är att Södra

Skogsägarna AB från rent företagsekonomiska utgångspunkter vill sälja       Nr  147

bruket och därför begär ett högt pris. Det hade varit intrcssiint att hörii om   Tisdiigen den

statsrådet Åsling nu är beredd iitt påverkii niir det gäller försöket iiii riidda    20 niitj 1980

Emsfors bruk. eller om man stillatigiinde skall se på hur bruket splitiriis och__          

slås igen. Skogsindustrin.

Utskottet siiger att det vill understryka att företiiget i siiniråd med de pj pj anställda bör göra en översyn iiv de nu gällande pliinernii och undersökii möjligheterna till fortsatt drift av de hotade enheterna, Demiii fortsiittii drift måste också kunna diskuteras vid ett annat ägarförhålhinde. Södra Skogsägarna säger ju att bruket har en framtid, rnen man hiir tydligen inte hiift förmåga att driva det lönsamt. Nu finns det köpare som har undersökt möjligheterna att driva bruket vidare och som har bjudit ett visst aiiliil miljoner kronor. Därför hade det varit intressant, otn industriministern hade gett svar på frågan om han anser att det är angeläget iitt diskutera den hiir lösningen medan det ännu finns tid att göra det. eller om vi, sorn sagt, skiill avvakta det definitiva slutet utan att ingripa. Denna fråga måste besvaras, eftersom den är av mycket stor betydelse.

Herr talman! När det gäller Emsfors bruk måste lösningen vjira att låta bruket fortsätta sin verksamhet med andra ägare. Det väsentligii iir titt bruket och jobben räddas. De företagsekonomiska aspekterna måste här vika för de samhällsekonomiska och sysselsättningsmässiga. även om det måste ske till priset av ett statlig inhopp. Jag förutsätter att det statliga inhoppet skall ske på så sätt att industriministern kommer att medverka till att det hiir köpet går i uppfyllelse.

GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Många har i dag vittntit om skogsnäringens myckel svårii problem f. n. Problemen finns inte minst i Värmland där flera hundrii. jii. tusentals anställda känner oro inför framtiden. Skogsnäringens problem tiis på djupaste allvar av företrädare för alla politiska partier, det vill jiig kraftigt understryka.

Det största problemet är lönsamheten, beroende på den hårda konkurrensen på exportmarknaden. Hälften av massatillverkningen och två tredjedelar av papperstillverkningen går ju på export. En genomgripande strukturomvandling är därför nödvändig, om Sverige över huvud taget skall kunna hävda sig som tränation. Men delta skapar på kort sikt svåra sysselsättningsproblem. Därtill har många företag problem med råvaruförsörjningen.

Socialdemokraterna har nu i motioner begiirt ett handlingsprogriim fiir
skogsindustrin. De vill också ha ett s, k, strukturbolag, och vänsterpartiet
kommunisterna har liknande krav. De hiir åtgärderna skulle, enligt min
uppfattning, medföra iitl staten pä ett genomgripande sätt skulle styrti
branschens fortsatta utveckling, Näringsutskotiets majoritet har inte heller
ansett sig kunna stödja det socialdemokratiska förslaget, och jag deliir för
min del utskottets uppfattning. Det finns all anledning att tro att regeringen
med stort intresse följer frågorna om skogsindustrins framtid, även om jiig i    257

17 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr  147                  viss mån kan instiimma i den kritik som tidigiire har friimfiirts I, ex, niir det

j-   I.        I              gäller iitt ge  Vänerskog ett  besked om  Deje  och  Åmotfiirs,  Ärendet

20 nrri  1980          förtursbehiindliis dock inom induslridepiirteinenlet. och induslriminisier

Åsling sade så sent som den 9 maj här i kammaren att fonden för industriellt

Skop ind    t in       utvecklingsiirbete koinmer att behandla Viinerskogs iinsökiin om någon

vecka, Vidiire pågår ju förhandlingar mellan Vänerskog och Rockwool AB

om etl utvecklingsprojekt. Jag hoppas iitl dessii förhandlingar skiill ge

resultat med det snaraste.

För rättvisans skull vill jag erinra om några konkreta åtgärder sorn har kommit Värmlands län till godo genom den tidigare borgerliga regeringens politik; villkorslånet till Uddeholm t, ex, med de 600 milj, kr, som gjorde en omstrukturering av det företaget möjlig, liksom de sliilligii giirantierna för lån till Viinerskog med ca 120 milj, kr.

Intet är nytt under solen, Genomgripiiiide strukturomviindliiigiir hiir tidigare ägt rum, inte minst i Värmliind. som under helii slutet av I8(l0-liilet genomled en enda lång nedliiggnings- och omstiillningsproccss, Dettii iir kanske en klen tröst i diig. men vi hiir nu trots iillt ett helt aiiiiiit utgångsliige för att inötii svårigheternii. t, ex, genom aktiva iirbetsniiirkniidspolitiska och regionalpolitiskii åtgärder.

En omställningsprocess får inte enbiirt iniitas negativt. En omstrukturering iiv företag innebär ju också att niiin siktiir in produktionen på löiisiimma friimtidsprojekt. som på sikt kan trygga jobben för de anstiillda.

Vad gäller socialdemokriilernas och kommunisterniis krav på att riksdiigen skiill uttala att inga nedläggningiir får göras förrän de begärda åtgärderna - syftande till handlingsprogriim, strukturplan m, m, - har vidtiigits kiin jag lika litet som utskottet delii den uppfattningen. Vi skall inte alltid letii företagsledare hiir vid Sergels torg - om vi över huvud taget skiill hii begreppet markniidshushållniiig kviir i Sverige. Jiig vill också bestiimt iivvisii kraven på tvångsåtgiirder viid galler skogsavverkning. Jag tror iilt regeringens förslag 0111 höjning av beloppet för avsiitlning på skogskonto kan ge viss effekt. Eventuellt kiin det finnas skiil all förliinga liden för avsiittning, Biittre virkespriser vid giiriinlerad försäljning är en aniiiin positiv åtgiird som också kan pröviis. Och varför inte iinvändii moroten i stiillet fiir piskan?

Jag vill också komma med ett par trots allt ljusa nyheter från Värmland.

Vänerskog har i sin nyligen friimliigda årsredovisning uppgelt att niiin hiir en tryggad råvaruförsörjning inom hela industrin. Avsiittningen på produkterna är också tillfredsställiinde. Tyviirr visiir ncttoresiiltiitel en förlust på 64 milj. kr., men man hoppiis att ägiirpengiir skiill kunnii riiddii industrin,

I gårdagens tidningar i Viirmland stod iitl liisii iilt krisen nu är över för Raiisby Såg och Knappåseiis Sågverk i norr och iitl man där är giinska förhoppningsfull inför framtiden. Även där iir tillgången på råviira god.

Vi känner iilla stor oro inför situiitionen inom vårti skogsniiringiir, Vlcn vi

kiin inte biirii ropii på hjiilp från stiiten - som egentligen ingii pengiir hiir. Vi

måste i stiillet lita till de åtgärder som iir på gång och utforniii den iillmiimiii

258                        politiken här i kammaren så. att vi inte lägger oniidigii beliistningiir på en

redan tidigare hårt drabbiid niiring.                                               Nr  147

Folkomröstningen gav ett positivt resultiit viitl giiller energin.       Tisdagen den

Vi kommer i riksdiigen inom de niirniiiste diigarna iilt få ta ställning till en     2() mai 1980

annan  fråga  som  betyder  mycket  för  skogsnäringen  - jag tänker  på     ____

flygbesprutningen. Det är visserligen en frågii som ligger utiinför diigens     Skossindustrin

debatt, men vad jag med dessii exempel vill påvisa är att många av de beslut     p.   .j

som vi fattar i denna kammare I en fråga kiin ha inånga följdeffekter i andra

sammanhang. Framför allt galler det ekonomiska fiirutstittningiir iill drivii

företag. Med andra ord, herr talman: vi bör inte ge patienten blodtraiisfusion

i den ena iirinen och åderlålii honom i den andra!

Till sist, herr talman, tror jag atl vi värmliinningiir får lov alt ta till vara vår optimism och vår friimtidslro.

Därmed yrkar jag. herr talman, bifiill till näringsutskottets hemställan,

TALMANNEN:

Jag vill fiista uppmiirksamheten på att liileliden nu iir sex minuter,

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Låt mig citera några meningar ur den sociiildemokratiska reservationen 2, i betänkandet nr 47, viirs innehåll jag tror har avgörande betydelse för skogsindustrins utveckling i vårt land:

""En positiv utveckling inom skogsindustrin torde inte kunna siikras utan en fortsatt strukturomvandling av branschen. Förändringarna måste syfta till att åstadkomma en långsiktig balans mellan råvarutillgång och industrikapacitet och ett bättre utnyttjande av skogsråvartm, Föriidlingsgraden i skogsindustrin måste höjas. Detta kommer att kräva betydande insatser av kapital. En omställning enligt dessa riktlinjer kan i vissa fall komma iitt medföra svårigheter för de anställda liksom för berörda orter och regioner. Men det är viktigt att påpeka att en strukturomvandling också - och kanske framför allt - måste betyda utveckling och siitsningar på framliden. Det är därför viktigt all samhiillet, de anställda och företiigen gemensamt planerar för den framtida utvecklingen,""

Detta har en iilldeles speciell betydelse för de län som för sin utveckling är mer eller mindre helt beroende av skogsnäringens utbyggnad, I exempelvis Giivleborgs län kan man räkna med att skogsindustrin ligger bakom närmare en fjärdedel av alla sysselsättningstillfällen. Det innebär att ca 55 000 av länets invånare för sin försörjning direkt eller indirekt är beroende iiv skogsindustrin.

Den okontrollerade strukturförändring som nu pågår har redan slagit hårt
på vissa orter. Det finns orter där närmare 1 000 jobb har försvunnit under de
senaste åren. Men den okontrollerade strukturförändringen fortsätter inte
bara i Gävleborgs lan utan i hela landet. På minst sex orter bara i Gävleborgs
län finns hot mot den industrienhet som utgör basen i ortens näringsliv.
Förändringarna får därigenom genomgripande konsekvenser för länet i dess
helhet. Därför är det givelvis utomordentligt angelägel att de förändringar
som måste ske sker på ett planmässigt sätt under samhällets ledning. En       259

Nr 147                    strukturplan som skapar klarhet om utvecklingen inom trä-, pappers- och

Tisdagen den         massiiindustrin måste därför omgående upprättas av regeringen.  Detta

20 mai 1980           frarnhålles också rned skärpa av länsstyrelsen i Gävleborgs län och även i den

_____________    socialdemokratiska reservationen. Men i detta avseende sitter regeringen

Skogsindustrin       passiv och hoppas på att rnarknadskriifterna skall ordna allt till det biista,

PJ  m                       Men  en  positiv  utveckling  inom  skogsindustrin  förutsätter också  som

framhålls i den socialdemokratiska reservationen iitt föriidlingsgraden höis. Även i det här avseendet är passiviteten från regeringens sidii påtiiglig.

Låt mig ta ett exempel! Den 17 mars 1978 inlämnade Stora Kopptirberg en ansökan om prövning enligt 136 a S för ett nytt journiilptippersbruk i Sandarne, Detta skulle ge en varaktig sysselsiittning åt ca 200 personer men också ge jobb åt ungefär 600 man under uppförandet. Avsikten från bolagets sida var att snabbt komma i gång med byggnationen, som beriikniides ta två år, I dag är det den 20 maj 1980, Det har gått över två år sedan boliiget lämnade in sin ansökan, och ännu har man inte fått något som helst besked.

Så här får det givetvis inte gå till, Marknadstillviixten för LVC-piipper i världen är i storleksordningen en halv pappersmtiskin per år, Mediin de tre borgerliga regeringarna har legat på ansökan har niiin börjiii byggii en niiiskin i Finland, en i Västtyskland och en i Italien,

För varje dag som går försämras alltså vårt lands möjligheter att hänga med när det gäller vidareförädlingen av denna typ av journalpapper. Menar vi allvar med att förädlingsgraden inom skogsindustrin måste höjiis. då borde det finnas ett intresse från regeringens sida att släppa fram en ansökiin frän ett bolag, som också har de ekonomiska möjligheterna att genomförii ett sådant projekt.

Jag har också i motion 319 krävt att bolaget nu erhåller detta tillstånd. Utskottet avstyrker nu motionen med hänvisning till att de olika utbyggnadsplaner som nu föreligger f, n, övervägs inom regeringskansliet, Mina krav sammanfaller i stort sett med vad som yrkas i reservation 2,

Den ansökan om utbyggnad som jag nu har berört har övervägts i över två år. Därför måste man nu kunna ställa ett krav på att regeringen omgående fattar beslut i det här avseendet. Vidareförädling av mekanisk niiissii, som det här är fråga om, stämmer också helt överens med det program för utbyggnad av den svenska skogsindustrin som Svenska ptippersindustriarbe-tareförbundet har antagit. Förde län som för sin utvecklingar beroende även utbyggnad av skogsindustrin är det viktigt att regeringen någon gång visiir handlingskraft. Om så inte sker kommer många friimtidsjobb inom den svenska skogsnäringen att hamna i farozonen.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna,

I detta anförande instämde Olle Westberg i Hofors (s).

260

HANS GUSTAF.SSON (s): Nr  147

Herr tiilniiin! Debatten om skogsinilustrins siluiition och miijliglictcr hiir    Tisdagen den
redan pågått liinge i kiimmiiren. Såviil i utskottsbctäiikandct som i debiitten    20 tnaj 1980
har branschens siiuiilion i stort ingående behiindliits._______________________

Jiig tänker under ett ptir minuter tit kiimmarens lid i anspråk fiir alt bcriirii    Skossindustrin etl mer begriinsiil problem. Mitt inliigg giiller i huviidsiik Fridiifors Bruk.     ,  , Verksiimheten diir berör i hög griid mitt eget län.

Under diigens debiitt - men också i utskottets betiinkiinde- har hiivdats iitl en omstrukturering och effektivisering inorn Siiilrir Skogsiigiirniis industriellii verksamhet iir nödviindig fiir att koncernen skiill uppnå långsiktig ekonomisk stiibililel och tryggiid råvarufiirsörjning.

Jiig bestrider inte dettii. Vi måste hit en effektiv industrisektor fiir iitt hiivda oss interniitionellt och fiir iill skiipa tryggii iinstiilliiiiigsförhållandcii. Då kanske inte allt kan bli som fiirut, då kan nedliiggningiir och omdispositioner bli nödviindiga.

Men inget iiv de angivnii skiilen kan enligt min mening anföriis för en nedläggning iiv Frididors Bruk, Enligt koncernens eget uttalande siikiiar Fridafors Bruk med sin produktion betydelse fiir råviirutillgången i stort, I koncernens egen budget hiir den beriikniidc fiirlustcii vid företiiget iingivils till 5 milj, kr. Den beräkiiiide förlusten siikniir betydelse för koncernens möjligheter att iistadkomma en långsiktig ekonomisk stiibilitet. Med nuviirande konjunkturer och med de anstiilldas positivii intresse för att cffekliviserii produktionen vid företiiget kiin den förlusten mycket viil eliinineriis,

I utskottets betiinkiinde redovisiis krav pä iitt nödviindig omslriikturering genomförs på ett fiir berördii orter och miinniskor iicceptiibcit siitt. Det konstateras vidare iitt etl iivgörande motiv för del stiitliga engiigeniiiiiget i Södrii Skogsägarnii var omsorgen om sysselsiittningen och utvecklingen på de orter som nu är beroende iiv företaget.

Om niiin mot den bakgrunden i utskottet iindå inte vågiir - eller vill - siiga ifrån atl driften i Fridiifiirs skall uppehållas, då iir kraven på företiigens sociala ansvar mest kosmetika.

Utskottets talesmän har sagt i dagens debiitt atl de menar inget annat när det gäller Södra Skogsägarna än vad reservanterna menar. Det är i och för sig en värdefull upplysning. Det betyder, såvitt jag förstår, att även om riksdagen bifaller utskottsmajoritetens förslag så gäller reserviitionen. eftersom utskottets talesman Johan Olsson stigt trtt majoriteten menar detsamma sorn reservanterna. Jag hoppas atl Södra Skogsägarna upptäcker detta vid sitt studium av riksdagens behandling av frågan. Man kan förstiis mot den birkgrunden fråga sig varför Rune Gustavsson. Margot Håkansson, Johan Olsson och iindra inte kan rösta för reservationen, när de iinser iitt den betyder alldeles detsiimma som utskottets förslag.

Den ståndpunkt som utskottets företrädiire har intagit - iitt utskottsma
joriteten menar detsiimma som reservanternii- innebiir i varje fall, såvitt jag
förstår, iitt någon nedliiggning av Fridiifors Bruk inte kan bli aktuell förrän en
(iversyn gjorts av nu gällande planer,                                                                261

\?, Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr  147                       Det vore enligt min mening otillstiindigt av Siidra Skogsiigarna iitt liigga

Tisdagen den          '' Fridafors Bruk och uttirma en hel bygd, ined hiinsyn till den ringa

20 mai 1980            finansiella betydelse företiiget - även i  iillrii siimstii  fiill - kiin  hii  fiir

---------------------- koncernen i dess helhet.  Det är uppenbart titt de sainhiillsekonoiniskii

Skogsindustrin,       kostnaderna vid en nedläggning vida skulle överstiga den företagsekono-

ni. III.                     miska vinsten.

Industriministern brukar tala orn företagens sociiila ansviir, Niir det giiller Södrii Skogsägarna är detta sociala iinsvar på ett alldeles siirskilt siitt inbyggt genom det samhällsstöd .som koncernen hiir erhållit. Om dettii socialii iinsviir icke ens skulle leda till iitt Fridafors Bruk får några år på sig för iitt pröva om företaget och de fackliga organisationerna kan giirti driften liinsiim, iir ett sådant socialt ansvar inget värt. Mindre krtiv än dettii på företagens sociala iinsvar kan inte ställas.

Herr talman! Mot bakgrund av viid som anförts av utskottets tiilesmiin och andra under debatten här i dag - och de föreliggiinde oiiistiindigheierna -förutsiitter jag att Södra Skogsiigarna inte nu iiktiuiliseriir en nedliiggning av Fridafors Bruk, Ett nedläggningsbeslut skulle naturligtvis mottiis med stor förstämning av de anställda i företaget, av kommunen och iiv de bådii liin som är berörda. Det skulle också allvarligt skiidii tilltron till koncernens vilja iitt tii det ansvar som förutsiitts i samband med det stiitligii stiidct till koncernen. Jag ber därför, herr tiilmiin. iitt få yrkii bifiill till leserviitioiieii,

FILIP JOHANSSON (c);

Herr talman! Låt mig ta kanunarens lid i anspråk etl par minuter,

I utskottsbetänkande 47 har sociiildeinokraterna en reserviition iingåeiidc skivindustrin. Eftersom jag personligen varit stiirkt ciigiigcrad i en iiedliigg-ningshotad boardfabrik i Piteå och fortfiirande är likii stiirkt ciigiigcriid för iiti denna anliiggning skall kunna bibehållas skulle niiin kunnii tiinkii sig iitt jai borde rösta för den reservationen. Jag måste tyvärr säga atl de motiveringai som finns i reservationen, där man kliirt siiger iitt spanskive- och triifiber skiveindustrin har allviirliga lönsiimhetsproblein. kan jag sjiilvfallet inte deli - i synnerhet inte följande uppfattning: ""Några beslut om nedliiggningar bö inte fattas innan riksdiigen har behandlat regeringens försliig,"

Jag delar i stället utskottsmajoritetens mening diir den siiger: "Utskotte konstaterar att utvecklingen inom skivindustrin aktivt följs inom regerings kansliet,"" Jag gör detta med förtröstan därför alt jag förlitar mig på de ansvar industriministern har ådagalagt i det hiir iirendet under helii den tii ASSLs boardfabrik varit starkt hotad. Jag är helt övertygiid om att ha kommer att agera även i fortsättningen så att den anläggniiig som visiit sig g ett bra ekonomiskt utbyte även i fortsättningen kiin bibehålkis,

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Det som föranledde mig iitt gä upp i tiiliirstolen ett pa
minuter var att Gullan Lindblad gjorde etl mycket överriiskiinde inhopp p
262                         den värmländska virkesmarknaden. Vi är inte vana vid det.

Kontentan av det Gullan Lindblad sade för en stund sedan är att staten    Nr 147 gärna får vara med och betala, men i fråga om styrmedlen har Gullan    jisiagen den Lindblad ingen tilltro till staten. Ändå bor vi i siimma skogslän, fru Lindbliid     jQ mai 1980

och jag. där varsel om nedläggningar av industrier förekommer, 500 jobb    __

hotas i Skoghall. 200 i Grums. 230 i Deje och ungefär lika många i Åinoifors,    Skossindustrin
De är alla köpsågverk som står utan skogsråviirii,                         

Gullan Lindblad gjorde också ett fruktlöst försök att försvara industriministerns förturslöfte beiräffande Deje bruk. Det var nämligen den 10 januari som Nils Åsling vid en uppvaktning från länet lovade alt behandla Deje med förtur. Jag har sedan den dagen haft två interpelliitionsdebatter med Nils Åsling - dels den 10 mars. dels så sent som den 10 maj, Dejebornii hålls fortfarande på halster och väntar på besked - 230 anställda plus deras familjer. Hur kan rnan över huvud taget försöka sig på att försvara ett sådant förlurslöfte? Jag brukar säga: Vad i Herrans namn lägger Nils Åsling in i begreppet förtur när han den 10 januari lovar iitt behandla ärendet på det viset och vi ännu. fyra månader senare, inte fått något besked? Nej, Gullan Lindblad, vi har i vårt parti sett nödvändigheten av ett siiinliit program för skogsindustrin. Vi vet om sysselsättningsproblemen, vi känner till briinsch-ens besvär och vi tror att det är nödvändigt med ett övergripande system för att komina till rätta med problemet, för att fördela skogsråvaran och se till att de industrinedläggningar som kommer till stånd sker under sociiilt acceptablii former. Detta har inte Gullan Lindblad det ringaste intresse iitl ställa upp på.

GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Gunnar Olsson hör upp dåligt, för jag sade faktiskt alt jag var litet kritisk till att inte Vänerskog hade fått något besked i den hiir frågan, som ändå dröjt så pass länge. Men jag litar trots allt. Gunnirr Olsson, på näringsutskottets redovisning av den här frågan och utgår från att vi kiin viinta besked inom den närmaste tiden.

Jag har inte försökt försvara industriministern pä något siitt - det tror jag han klarar bättre själv - men jag tillåter mig atl ha min uppfattning i de här frågorna, även om jag kanske inte brukar diskutera virkespriser. Men, Gunnar Olsson, jag tror betydligt mer på företagen i samråd med staten än jag tror på Gunnar Olsson och mig som företagsledare. Det vill jag ha sagt.

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Jag tror inte heller på Gullan Lindblad som företagsledare -och inte heller på mig själv som sådan. Men det är ju inte fråga om att vi skulle sitta här vid Sergels torg och leka företagsledare.

Vad det handlar om är att ge en frist förde många-hundratals i Värmland, tusentals inom svensk skogsindustri - som i dag känner allvarlig oro för vart hela branschen är på väg, oro för inte bara sina nuvarande jobb utan också för friimtidens jobb och framtidens utveckling. Det är arbetare och tjänstemän vid alla dessa många bruk som aktivt tar del i diskussionerna om vilka

263

Nr  147                    investeriiigiir som vore de riktigii, om vilkii iilteriiiitiv som kan liniiiis till

Tisdagen den          nedliiggningarna,   Miirk   viil   iitt   Billerudsboliigel   t, ex,   enligt   sina   nu

20 mai  1980           presenteriide iiktuellii pliiner, som skiill kostii 700 miiniiiskor deras arbeten,

._____________ tiir ur bruk just de pappersniiiskiner som är minst kiiiisligii tor nedgäiig i

Skossindtistrin        konjunkturcrnii. Just de niiiskiner som är lättast iitl stiilla om for iitt k()rii

;j;  IP                      mindre order och därmed dämpa återverkningar av sjunkande viirldsmiuk-

iiadspriser vid komniiinde lågkonjunkturer iir det man vill ta ur bruk, 1 stiillet fortsätter inan den stora satsningen på ytterligiire centriilisering, pii iin sliirre niiiskiner. Man siitsiir ensidigt på export av niiissii och iilltså på en struktur som binder oss viden fortsiitt mycket stark konjunkturkiinslighct. Del iir inte underligt atl de iinstiilldii, som kiinner iinsviir för sinii företiig, iir myckel skeptiska till iitt den företiigsledning som hiir sådiinii hiir pliiner verkligen handlar framsynt och rationellt.

Fackliga orgiinisationer har i saniiirbete med forskare iirbctiil seriiisl for iitt få fram realistiska alternativ. Och det har niiiii gjort inom den markniids-ekonomis ram som Gulliin Lindbliid så giirna vill tro på, Gullan Lindblad kan ju kännii hur mycket oro hon vill - vad del är frågii om iir att ge en tidsfrist. Om man sliider reservationen här åstiidkommer niiin den frist som de inaiigii iinstiillda behöver för atl få en siimhid strukturplan fiir den svenskii skogsnäringen. Rösta inte efter trosvisshet om iiiiirkiiiidskrafterini - rösta med förnuft!

GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Även Raul Blucher hörde upp dåligt, fiir jiig biirjade mitt iinförande med iitt säga att vi alla hyser stor oro fiir den värmliindskii skogsindustrin.

När det gäller detta att leka fiiretagsledare vill jag säga att det är precis vad vi håller på med. om vi i fråga efter fråga skiill görii bedoiniiingiiriiii frän riksdagshuset i stället för att överlåta iit fiiretagen och fiicken iitt giira dem i samråd med regeringen och berördii myndigheter. Jag tror fiiktiskt mer pii de krafterna. Raul Bliicher. än pa var förmiiga att giirii bedömningarnii hiir vid Sergels torg.

Sedan vill jag tilliigga att de nedläggningar som kommit till stånd fiiktiskt hiir gjorts i samråd med fiicken. Det är alltså ingenting som några direktörer har suttit och bestämt om,

RAUL BLUCHER (vpk):

Herr talman! Viirt tar då de alterniitiva planer viigen, Gulliiii Lindbliid. som arbetarna t, ex, vid Skoghallsverken har utiirbelat? De kiirs ju (iver genom att rnan forcerar fram de invesleringiir och nedläggningiir som iir aktuella. Dessa åtgärder vidtas alltså innan man har gjort de samlade bedömningar som skulle vara värdefulla för hela liindet. Om niiiii verkligen ser samhiillsekonomiskt på dessa problem, vilket niiin ju giirnii gör niir del gäller lönerörelser, kiin man inte låtii det fortgå med deiin;i tro pii nagrii fa som fattar beslut över huvudet på både fackligii orgiinisiitioner och iniingii iindra.

264

Överläggningen var härmed avslutad.

Näringsutskottets betänkande 46                                               Nr 147

Mom. I                                                                                          Tisdagen den

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels yrkande 1 i   20 maj 1980

motion 1023 av Bertil Måbrink och Eivor Marklund samt motion 252 av Lars___        

Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervä- Skogsindustrin,

gande ja besvarad. Sedan John Andersson begärt votering upplästes och    „,  ,
godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 46 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit yrkande 1 i motion 1023 av Bertil Måbrink och Eivor Marklund samt motion 252 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då John Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 308 Nej -    16

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Jonsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 46 mom. 3 med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposifionen. Då Rune Jonsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 161

265

Nr 147 Mom. 4-8

Tisdagen den            Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

20 maj 1980
_____________        Mom. 9

Skossindtistrin           Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkän-

Pi  IP                       nande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännan-

de av den i reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen Kära med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Jonsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 46 mom. 9 med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 2 av Ingvar Svanberg m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rune Jonsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 161

Mom. 10 och 11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Näringsutskottets betänkande 47

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom. 1 med godkännande av utskottets motivering röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning 266

gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 161

Nr 147

Tisdagen den 20 maj 1980

Mom. 2 Skogsindustrin,

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation    m ,„

2 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 2"av Ingvar Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 161

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

3 av Ingvar Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad, Sedan Thage Peterson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom, 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 3 av Ingvar Svanberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 161

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion

1542 av Bertil Måbrink, och förklarades den förra propositionen vara

med

267

Nr  ''                        övervägande ja besvarad. Sedan Bertil Måbrink begärt votering upplästes

Tisdagen den         och godkändes följande voteringsproposition:

20 maj 1980

_____________     Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i belänkan-

SkogsindiLSlrm,      de 47 mom, 5 röstar ja,

PJ  ,n                       den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motion 1542 av Bertil Måbrink,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet iiv kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Bertil Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 308 Nej -   16

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 703 av Sven Henricsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Sven Henricsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom, 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motion 703 av Sven Henricsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Sven Henricsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 307
\                                                                            Nej -    17

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation 4 av Ingvar Svanberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Thage Peterson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom, 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej, "Vinner nej har kammaren bifallit reservation 4 av Ingvar Svanberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
268                         ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Thage Peterson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat, Denntr omröstning     Nr  147

gav följande resultat: Tisdiigen den

20 milj 1980

Skogsindustrin, III. III.

Ja - 163 Nej - 161

Mom. 8

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

5 av Ingvar Svanberg m, fl,, och förklarades den förra proposifionen viira
med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Jonsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom, 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 5 av Ingvar Svanberg m, fl,

V'id omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rune Jonsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 163 Nej - 161

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservation

6 av Ingvar Svanberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Sedan Rune Jonsson begärt votering
upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkande 47 mom, 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservation 6 av Ingvar Svanberg rn, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Rune Jonsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 161

Mom. 10

Propositionergavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motion 710
av Bertil Måbrink m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Sedan John Andersson begärt votering upplästes
och godkändes följande votéringsproposition:                                                   269

Nr 147                   Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkan-
Tisdagen den        'e 47 mom, 10 röstar ja,
20 tnaj 1980         "Jen det ej vill röstar nej,

---

Vinner nej har kammaren bifallit motion 710 av Bertil Måbrink rn, fl.

Sammanträdet

fredasen den W        '' omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

maj

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då John Andersson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 307 Nej -   17

Mom. Il

Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 48

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 På förslag av talmannen beslöts att kammarens förhandlingar skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

§ 10 TALMANNEN;

Kiimmarens sammanträde i morgon inleds med behandling av försvarsutskottets betänkande 19. Den första voteringen beräkniis äga rum siriix efter kl. 10.00. Närmast därefter upptas arbetsmarknadsutskottets betiinkanden .30 och 31 till behandling.

§ 11 Sammanträdet fredagen den 30 maj

TALMANNEN:

Till kammarens ledamöter har utdeliits en reviderad iirendeplan för behandling i kammaren av utskottsbetänkanden under återstoden av detta riksmöte. Sedan planen upprättades har det befunnits möjligt att få fram arbetsmarknadsutskottets betänkande om utlänningslagen i sådan tid att ärendet kan slutbehandlas i kammaren torsdagen den 29 maj i stället för fredagen den 30 maj. Med anledning diirav blir samniiinträdel frediigen den 30 maj ett bordläggningsplenum vid vilket frågor besviiras. Dettii sammanträde tar sin börjiin kl. 11.00.

En följd av denna tidigareläggning av arbetsmarkniidsutskottets betänkande blir att kvällsplenum med all sannolikhet måste anordiiiis torsdiigen den 29 maj.

§ 12 Anmäldes och bordlades
Förslag
270                        1979/80:8 Riksdagens revisorers förslag angående statens lån till Uddeholms

AB budgetåret 1977/78

§ 13 Anmäldes och bordlades Nr  147

Motion                                                                                          Tisdagen den

1979/80:2067 av Olle Westberg i Hofors m. fl. med anledning av proposition            20 maj 1980

1979/80:174 om transportstöd till Norriand m. m.                       -----------------

Meddelande om
§ 14 Anmäldes och bordlades frågor

Lagutskottets betänkande

1979/80:32 med anledning av motion om bostadsdomstolens och hyresnämndernas sammansättning

Kulturutskottets betänkande

1979/80:33 med anledning av proposition 1979/80:157 om Nordiska ministerrådets kulturbudget för år 1981

Näringsutskottets betänkande

1979/80:57 med anledning av motioner om regionala investmentbolag

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1979/80:23 om regionalpolitik

1979/80:29 med anledning av propositionen 1979/80:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 jämte motioner

1979/80:32 om uppskov med behandlingen av vissa motioner

Civilutskottets betänkanden

1979/80:30 med anledning av proposition 1979/80:149 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

1979/80:31 med anledning av motioner om planläggning och byggande m. m.

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 20 maj

1979/80:485 av Carl Lidboin (s) till utrikesministern om regeringens syn på utvecklingen i Mellersta Östern:

Med anledning av den seniiste tidens utveckling i Mellerstii Östern vill jiig fråga utrikesministern vilka kommentarer han har att görii till

a) den israeliska regeringens i förra veckan offentliggjordii beslut atl fyrdubbla den judiskii befolkningen på Viistbanken under loppet iiv tre år.

271

Nr  147                      b) den israeliska regeringens politik iitt  med iill;i iiicdcl  uiulertrvckii

Tisdiigen den          iirabiskti  missnöjesyttringiir på  Viistbiinkcn.  iiyligcii  manifesterad  bl. ii.

-)() pyij  msjo         genom skiirpl censur, geiioin inilitiirii iiigripiiiulcn mot fredliga demoiistra-

_____________    tioner och  genom   ulvisningcn  från   deras  eget   land   iiv  tre   fiilkviildii

Meddelande om     borgmästare pa Västbanken, som inte ens piiståtts hii viirit inbliindiide i

fråsor                     våldshandlingar eller gjort sig skvldigii till brott siiiiit

c) de massiva israeliska iinfiillen från luften, från havet och på marken mot städer, byar och flyktingliigcr i södrii Libanon i uppgivet syfte iitt tii hiinind för palestinska våldsdåd nyligen mot judiska iiybyggiirc i sliiden Hcbroii på Viistbanken,

1979/80:486 av Ulla Orring (fp) till industriininistern om åtgärder för att tryggii sysselsiittningen vid Triviib i Lvcksele:

Eiserkoncernens dotterbolag Triviib har viirsliil om uppsägning iiv siiiii anställda vid konfeklionsfiibriken i Lycksele,

Företaget sysselsätter nu ett 40-tiil kvinnor. Det hiir omvitlniils atl flerii liindsting. däribland Viisterbottens liins liindsting, hiir liigt ut order på sjukhuskläder för tillverkning siirskilt i Lycksele,

Det borde därför finntis tillriickligt med arbetsobjekt. Emellertid syns det som om företagsledningen siikniir intresse fiir iilt iindiimålseiiligl drivii företaget. Bl. a. hiir det under lång tid inte funnits en fiir driften utbildiid iirbetsledning.

Då särskilda medel stiilldes till förfogiinde av stiitsmakterna för utveckling iiv alternativa produkter rned inriktning på bl. ii. sjukhuskliider och då efterfrågan av dessa produkter fiireligger. förefiiller det inkonsekvent om driften vid Lyckselefiibriken skulle upphöra.

Med anledning av det anfiirdii vill jiig stiillii följande frågii till industriministern:

Vild ämnar stiitsrådet vidtiigii fiir åtgiirder fiir iitt kliUii den fortsiittii verksamheten vid Triviib?

1979/80:487 av Maj-Lis Landberg (s) till industriiiiinistern om åtgiirder tor iitt trygga fortsiitt verksamhet vid Goodyears fiibrik i Norrköping:

Nedläggning av Goodyear med över 700 iinstiilldii iir helt oacceptiibelt.

Det är ett alltför hårt slag både mot de iinstiillda. som pii ett beröniviirt siitt

gjort enorma insatser för atl hitlii lösningiir fiir loretiigets fortsiittii drift, och

mot Norrköpings kommun.

Med hänvisning till det anförda vill jag stiillii följande fragii:

Är statsrådet beredd vidtii åtgärder fiir alt riiddii Goodyciir - och i sii fiill

vilka?

1979/80:488 av Nils Berndtson (vpk) till indiislriministcrn om åtgiirder fiir iitt trygga fortsalt verksiimhet vid Goodyeiirs fiibrik i Norrkiiping:

272

Efter flera års hot om nedliiggning av driften vid Goodyeiirs fiibrik i Norrköping förefaller nu de! USA-iigdii loretiigets ledning hii beslutiit sig för

Ill iisvccklii vcrksiiinlicten. Diiiigcnoni skulle iiiinst 700 iirbetstilir:illeii i en     Nr  147

låsdiigen den

redan förut hårt drabbiid komnnin liirsvinna. fe anstiilldii iniiter mycket

svårii problem. Verkningiiriiii av en nedliiggning chiibbiir IViinist de iinstiilldii     ;>() -.■. I9,sj0

och Norrköpings konimun. men iiveii guminibiiiiischcii i övrigi piiverkiis     ______

ogynnsamt. En utvccklingspUni tor svensk guininiiiidustri bchiivs. Omcdcl-     Meddelande otn biira   stiitligii   åtgiirder   för   att   siikrii   sysselsiittningen   vid   Gootlvciir   i     fråvor Norrkiiping fiiimstår som siirskilt iiiidviiiidigii.

Med hiinvisning till del iinlordii vill jiig stiillii fiiljiindc liiiga till industriniinislern:

Är regeringen beredd iitl genom stiitligt iivcrtiigiindc eller iindrii iiigiirder tryggii fortsiitt verksiiinhet vid Goodyears fiibrik i Norrkiiping?

1979/80:489 iiv ,/r/;; Fransson (s) till jordbriiksministcrn om iiiulaniiilsenligii återvinningsiinliiggningiir:

På flerii håll i liindet arbetiir niiin från koiiiinuncriiiis sidii liir iitt fiiiiiii lor liiiicn hcltiickiiiide och långsiktigii liisningiir på pidblcmcn med hiintci ing iiv friimst hushållsiivfiill.

Med hänsyn till del iinfiirdii vill jag frågii jordbriiksministern: Vilka insatser anser jordbruksministern behövs tor all siimiilcr:i koiiiiiui-ner till iilt pliincra och fiirdigsliillii iindiimålsenligii atcrviniiingsaiiliingniiig-

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 18.09.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert