Riksdagens protokoll 1979/80:146 Måndagen den 19 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:146

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:146

Måndagen den 19 maj

Kl. 11.00

§ 1 Justerades protokollen för den 7, 8 och 9 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1979/80:190 om utlämning till Sverige av viss dokumentation från Grekland, m. in.

Utrikesministern OLA ULLSTEN:

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen 6 kap. I *! vill jiig meddelii iitt jiig inte kommer iitt besvara interpellationen iiv Alexiinder Chrisopoulos om utlämning till Sverige av vissdokuinentation från Grekliind inom den angivna tiden fyra veckor. Jag har för avsikt iitt besvara den rnåndiigen den 2 juni kl. 14.00.

Nr 146

Måndagen den 19 milj 1980

Meddelande om interpeUationssvar

Om regeringsåtgärder till förmån för vissa kristna ledare i Etiopien

 3 Om regeringsåtgärder till förmån för vissa kristna ledare i Etiopien

Utrikesministern OLA ULLSTEN erhöll ordet för att besvara Tore Nilssons (m) den 23 april anmälda fråga, 1979/80:437. och anförde:

Herr talman! Tore Nilsson har frågat om regeringen överviiger iitt vidtiiga någon åtgärd till förmån för ett iintiil kristini lediire i Etiopien, vilkii godtyckligt fängslats och sedermerii försvunnit ur fiingelseriiii. och till förmån för dessa personers anhöriga.

Tore Nilsson åberopar en nyligen publiceriid Arnnestyriipport. som namnger 14 fängslade kvinnor och miin vilka spårUist hiir försvunnit. Bland dessii återfinns en kristen lediire. medan flertalet iiv de övriga kan identifieriis med olika politiska grupperingar. Genom andrii kiillor vet vi dock att också andra kyrkliga lediire och deras anförvanter hiir gripits under det seniiste aret.

Det råder delade meningar om i vilken man olikii kristiiii grupper är särskilt utsatta för övergrepp och förföljelse i Etiopien. Viid som dock iir höjt (iver iillt tvivel är att en riid fängsliide personer - bliiiid dem kristnii - hiir försvunnit på senare år utan att ens de niirmast anhöriga har fatt kännedom om vad som hänt dem.

Ansträngningarnii för att ökii respekten för de miiiiskligii riittigheteriiii utgör ett grundläggande element i svensk utrikespolitik. Det iir diirför självklart iitt regeringen såviil i internationellii organ som vid direktii kontiikter med de etiopiska ledarna konnner att fortsiittii iitt verkii tor att

125

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om regeringsåtgärder till förmån för vissa kristna ledare i Etiopien

126

övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Etiopien upphör.

Sverige har välkomnat beslutet tidigiire i år iiv FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna att skapa en särskild iirbetsgrupp med uppgift iitt undersöka fall av påtvingade eller ofrivilligii försvinniinden. Även om gruppen ännu inte har fastställt sitt iirbetsprogram förefaller det niiturligt att den på ett tidigt stadium tar upp också de fall av försvinnanden som har iigt rum i Etiopien.

TORE NILSSON (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret.

Det finns ett stort antal människor i Sverige som har ett speciellt intresse av vad som händer i just Etiopien. För sex sju år sedan övertog en militärkornmitté sorn kallar sig själv Dergen makten, och det var säkert reformsinnade personer som önskade att det skulle bli bättre i landet. 1 själva verket har situationen utvecklats till ett tillstånd av terror och kaos. I dag har en extrem marxistisk junta makten med en gåtfull niiijor vid namn Mengistu i spetsen. Vi har gång på gång fått rapporter från Amnesty om vad som har hänt - senast det sorn jag åberopade i min fråga.

I en interpellationsdebatt om Etiopien för ett år sedan uttryckte den dåvarande utrikesministern Hans Blix t. o. m. uppfattningen atl det skulle bli ett positivt resultat av vad som hänt i Etiopien. Jag tillät mig betvivla det. och jag är i dag ännu mer övertygad om att den utveckling som skett är mycket beklagansvärd.

1978 proklamerades något som kallades ""den röda terrorn"", och den har betvtt oerhört mycket. Jag vill påstå att den har betytt särskilt mycket för de kristna organisationerna, även om det i svaret som utrikesministern nu har lämnat står att det råder delade meningar.

Jag har uppgifter från människor som har släktingar som har arbetat länge i Etiopien och som fortfarande kan få korrekta upplysningar därifrån. De säger att det inte finns en enda familj i de kristna församlingarna i Addis Abeba som inte har drabbats av sorg. På något sätt har de alltså råkat ut för att anhöriga och närstående har bortförts.

Jag kan nämna ett exempel. En man som heter Gudina Tomsa fängslades helt godtyckligt och bortfördes - om jag minns rätt - den 28 juli 1978, Ett halvår senare greps hans hustru på en gata i Addis Abeba och bortfördes -mot okända öden. Jag har i dag på morgonen talat med den person som jag anser vara den främste kännaren av kyrkans förhållanden i Etiopien, Han sade - jag förmodar med en axelryckning - att ingen vet någonting om Gudina Tomsa och hans hustru, inte ens om de fortfarande lever. Detta är oerhört upprörande.

Jag instämmer i det Hans Blix för ett år sedan sade. nämligen att det är angeläget att trycket från en internationell opinion hålls uppe. Det är viktigt att man överallt i världen, inte minst hos oss. som har så mycket att göra med Etiopien, håller uppe trycket mot det som sker i Etiopien,

Jag tror att den svenska regeringen har möjligheter att göra en insats. Vi skall också välkomna den arbetsgrupp som omnämns i svaret, men det är

underligt att gruppen ännu inte har kunntit fiiststiilla sitt arbetsprogram. Det är risk för att undersökningarna sker alltför sent och inte på det tidiga stadium som utrikesministern iinser viuii niiturligt, Jiig hoppiis iitt den positiva uppfattning som svaret iindiis skiill betydii iitt det också vidtas konkreta åtgärder. Jag tiickar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om upprustning och bibehållande av Roslagsbanan

§ 4 Om upprustning och bibehållande av Roslagsbanan

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Stina Anderssons (c) den 18 april anmälda interpellation. 1979/80:183, och anförde:

Herr talman! I sin interpelliition iinger Stina Andersson att Akticboliiget Storstockholms Lokaltrafik efter beslut i Stockholms liiiis liindsting i en skrivelse den 20 mars 1980 begiirt regeringens tillstånd iitt liiggii ned persontrafiken och upphäva gällande koncessioner m, m, för bundelen Rimbo-Kårsta på Roslagsbanan, Järnvtigstrafiken skall enligt landstingets beslut ersättas med busstrafik, Stina Andersson nämner vidiire att en lokiil folkomröstning i Vallentuna och Tiiby kommuner den 23 niiirs 1980 gett till resultat att 92 resp, 74 % av de röstande i kommimernii var för en upprustad och bevarad Roslagsbana i dess nuvarande längd.

Med hänvisning härtill hiir Stinti Andersson frågiit

      om jag anser att den folkomröstning som ägt ruin - och som är rådgivande - skall tas på allvar och vara viigledande i det fortsiittii arbetet för en upprustad och bevarad Rosliigsbana och

      om jag, om svaret iir jakande, kommer att stiillii mig iiegiitiv till den nämnda skrivelsen från AB Storstockholms Lokaltriifik,

Trafikbolagets skrivelse iir f, n, ute på remiss. Remisstiden går ut den I juli i år, I remissomgången har de båda berörda komnuinerna jämte iindrii intressenter tillfälle att avge synpunkter.

Som bekant är det inte vare sig brukligt eller liimpligt iitt ett föredriigande statsråd under pågående remissbehandling iiv ett ärende tar ställning eller gör uttalanden i detsamma. Jag vill dock i siimniiinhiinget niinina iitt försliig är att vänta från pågående-på regeringens uppdrag tillkalliide-utredningar, bl, a, om trafikförsörjningen i Stockholmsregionen och om liinniiindet iiv statsbidrag till kollektivtriifikanläggningiir. Utredningsarbetet avser ju bl, a, att göra statsbidragsgivningen betriiffande spårbunden kollektivtrafik neutral i förhållandet mellan nyanläggningiir och upprustning av befintligii anläseningar.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jiig ber iitt få tacka för sviiret på min interpelliition, trots att jag inte kan finna iitt det är ett utförligt eller positivt svar,

Roslagsbanan har ju i många år viirit föremål för omfattiinde iitredniiigs-

127

Nr  146 iirbete inom Stockholms liins liindsting. För oss som bor inom nordostsektorn

Måndagen den                     utgör Roslagsbiiniin en livsnerv för trafikförsörjningen,

19 mai 1980   Roslagsbiiniin  har viirit och  iir  fortfiiiiinde  tlet  niiturligt  fungeiiinde

---

trafikmedlet i vår sektor. Den iir helt enkelt en ""reseinstitution"". Folkviljan

Om itpprustnins ''" tidigiire kommit till uttryck i cii 40 000 niimnunderskriftcr fiir en beviUiid

och bibehållande ''-' upprustad Roslagsbanii. som ju utgör ryggriidcn för Rosliigens bebyg-

av Roslagsbanan       0'='''= "'' niiringsliv.

Vi är emot en samhällsutbyggnad. som innebiir iitt vi får tiinnelbiiiiii till i första hand Täby centrum. Detta skulle innebiira att den friiintida siiinhällsutbyggnaden inom nordostsektorn koncentreras till Diinderydsberg och Täby centrums närhet, medan utvecklingen i övriga Roslagssamhällen stagnerar. Ca 70 000 människor liir i diig ha Rosliigsbiinan på gångavstånd. En via Danderydsberg utbyggd tunnelbana till Täby centrum skulle endast ca 20 000 människor ha på gångavstånd. De höga kostnaderna för tunnelbanebyggandet gör att Stockholms läns landsting måste ställa kriiv på tung bebyggelse kring viirje tunnelbanestation.

En tunnelbiinii kräver dessutom en mer omfiittiinde busstrafik iin en upprustad Roslagsbana, Inför hotet om stigande oljepriserser jiig det sorn en oförsvarlig trafikpolitik att satsa på mer busskrävande triifiksystem. Ur energisynpunkt är det också mer motiverat iitt för framtiden satsii på en upprustad Rosliigsbana,

Av de utredningar som föreligger framgår iitt en genomgripande upprustning av Roslagsbiinan rned nyii tåg och 80 km spår med 40 stiitioner inte är dyrare i faktisk investering iin - som det nu är frågii om - 6 km tunnelbana med 3 stationer.

Sammiinfattningsvis iinser jag att Roslagsbiinan iir det biista koninlunika-tionssysteniet för hela Roslagen, att en spridning av arbetsplatserna jämnt (iver helii regionen minskiir reslängder och restider och diirmed det totalii resebehovet, att Roslagsbiinan är det mest energisnålii trafikmedlet, att Roslagsbanan blir mer flexibel och att den lättare kan byggas ut. att Roslagsbiinan är triifikantvanlig och miljövänlig samt att Roslagsbaiiiin iiven på sikt skall kunna användas för godstrafik.

Jag vill i min iirgumentering för ett beviirande och en upprustning av Roslagsbiinan gärna framhålla dessa förhållanden för komniunikationsmi-iiistern. detta i all synnerhet som det nu är fråga om att lägga ned en liten bit iiv hela Rosliigsbiinan. nämligen biindelen Rimbo-Kårsta,

Sedan ifrågavarande beslut fattats av landstinget i Stockholms län har också folkviljan i Täby och Vallentuna kommuner fått komma till uttryck genom folkomröstningen den 23 nnirs i år, diir vi ju fick ett oerhört starkt gensvar för bevarandet äv Roslagsbanan, Med anledning därav ställde jag en fråga-som jag inte kan finna att jiig hiir fått något sviir på - niiniligen om den rådgivande folkomröstning som ägt rum skiill kuniiii vara viiglediinde i det fortsättii arbetet för en upprustning och ett bevarande iiv Rosliigsbaniin,

Egentligen kunde ju statsrådet hii svariit iinnu kortiire, med ett ja eller ett

nej. Jag förstår remisserna i sammanhanget men skulle viljii fråga till vilka

128                        instanser förslagen har rernitteriits. Det skulle vara intressant iitt få reda på

detta.

Slutligen vill jiig fråga: Innebär den sista meningen i interpelliitionssvaret att vi kan räkna med att Roslagsbanan, såsom varande spårbunden kollektivtrafik, kan få ett neutralt statsbidrag, och när kan man räkna med att de två utredningar som niiinns i interpelliitionssvaret blir kliirti? Dettii iir infe minst viktigt för Roslagsbanans framtid.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Såsom genom ett under hiide jiig remisslistan med mig, I iillmiinhet iir det inte alldeles klart iitt intin har remisslistiin med sig till kammaren,

1 varje fall är de som iininodiits iitt iivge yttriinde överbefiilhiivaren. civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens jiirnvä-gar. statens viigverk. transportrådet och länsstyrelsen i Stockholms liin efter hörande av vederbiirande. Sedan iinkommer det på länsstyrelsen att hörii vederbörande kommuner och (ivriga speciellii intressenter i liinet.

Den utredning som förutvariinde kominunikiitionsrninistern Bo Turesson leder skall bli klar under aret. Den andra kan jag för dagen inte iinge någon exakt tidpunkt för, men den skall väl inte behöva ta sä förfärligt lång tid heller.

Vi diskuterar nu inte Rosliigsbanans viirti eller icke vara, utan viid vi diskuterar iir en friirnställning från Stockholms läns Itrndsting om att man skall lägga ner persontrafiken och övergå till busstrafik på en liten del av striickan. Det iir viid sorn är föremål för regeringens behandling, och jiig rniiste val säga att Stina Andersson vet nog i och för sig att det var inte särskilt stor mening rned iitt ställa frågiin till mig just nu, eftersom jag rimligtvis inte kiin. får, bör eller skall ta ställning mitt under pågående remissarbete. Därför kan det inte ha kommit som någon överraskning om svaret blev kortfattat. Det måste det vara, av alla tänkbara skäl.

Däremot tycker jag att det är ganska självklart att en folkomröstning alltid skall vara vägledande. Politikerna får ju ta sitt ansvar (xh det intryck av en folkomröstning som de anser vara liimpligt. Det iir dock inte regeringen sorn skall göra det, utan det är de förtroendevaldii politikerna i Stockholms läns landsting.

Jag anser att det vore att gå väl långt, om man inte respekterade en val uttiilad majoritet i landstinget, oberoende iiv vilka piirtier som är för eller emot, vare sig det skulle vara mitt parti eller centerpartiet som Stina Andersson representerar. Den lokala majoriteten måste i det här fallet slå igenom, och sedan får politikerna sjiilva ta den hänsyn de anser att de bör ta till den rådgivande folkomröstningen.

Låt mig emellertid lägga till ett par personliga synpunkter på den här banan.

För det första tycker jag att man kunde under strejken konstatera att om det var någonting som fungerade väl så var det nordostsektorns trafikförsörjning. Roslagsbanan gick. och man klarade trafiken ganska väl.

För det andra är jag medveten om att det kominer att dra mycket stora

9 Riksdagens protokoll 1979180:145-147

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om upprustning och bibehållande av Roslagsbanan

129

Nr  146

Måndagen den 19 maj 1980

Om upprustning och bibehållande av Roslagsbanan

kostniider att bygga tunnelbanor. Utiin iitt tii stiillning till den nu aktuelhi biten mellan Kårsta och Rimbo men om jag ser till de delar av trafikniitet som är mera triifikbelastade. vill jiig siiga iitt jiig iir giinskii övertygiid om iitt niiin med enbiirt norniiil upprustning sannolikt skulle kuniiii lata det nuvarande trafiksystemet fungera fram till år 2000 utan någrti egentliga problem - utan någrii dryga upprustningskostnader och utan någon dyr ny tunnelbiiiiii.

Det iir en tanke jag gärnti skulle viljii testii på fortroeiidemiinnen i Stockholms lans landsting, om vi inte skall skitii att byggii nya investeringar för många hundra miljoner eller rusta upp för mångii hundra miljoner och i stället görii en norniiil upprustning iiv Roslagsbiiniin. för folk tycks ju triviis med den, och använda den i 20 år till. Sedan får vi se om vi kanske bebiivcr göiii någrii ytterligare upprustningiir.

Det sista är emellertid en fullstiindigt egen synpunkt, icke hemiiiiihöriinde i diskussionen om sträckan Kårsta-Rimbo. Men eftersom fru Andersson själv har vidgat debatten har jag också vidgiit den till iitf omfiittii iiven en personlig ståndpunkt.

130

STINA ANDERSSON (c):

Herr talmiin! Jiig ber att få tacka komiiuiiiikiitionsministern för det kompletterande svaret. Jag htide kanske inte väntat mig något större och utförligare svar, men här gäller det i iilla fall en liten del av biiiian. Det iir fråga om iitt nagga den i kanten, och då vet vi inte viid som kommer efteråt.

Det finns vissa intentioner om en fiirlängniiig itv Rosliigsbiiniin bortom Rimbo, och då iir det ju inte vettigt iitt börjii läggii ner triifikeii på en del iiv den nuvarande striickningen. Det var av den anledningen jag ställde interpellationen.

Sedan tackar jag också för komniunikationsministeriis persoiiligii synpunkter. Jag tyckte att han gav uttryck för en positiv inställning till nordostsektorns trafik och till Roslagsbantiii i synnerhet. Hiir giiller det ju att kunna bevara och på ett vettigt siitt rustii upp det vi hiir i dag. Att liiggii ner miljoner på en tunnelbiina i friimtiden tycker jag iir slöseri ined pengar.

Beträffande remisserna fick jag också svar. och det iir tiicknäinligt. En hel del institutioner eller vad man skall kalla dem. får yttrti sig och dessutom länsstyrelsen i Stockholms län efter hörande av ""vederbörande"". Jag iir litet osaker på vilka kommuner som kommer iitt involvenis i det arbetet. Det iir mycket viktigt att nordostkommunernii. som är betjänta iiv Rosliigsbiiniin. kommer in i den här bilden i första hiind.

Beträffande utredningarna hoppas jag iitt de skall bli kliira så snart som möjligt. Stockholms läns landsting kominer förmodligen under hösten att tit förnyad ställning till Roslagsbanan, och då ärdet viktigt iitt vi harfått klarhet om de här utredningarna från statens sida. dels betriiffiinde bidragsgivningen. dels betriiffande trafiken i Stockholmsregionen i övrigt. Jiig vill i det sammanhanget gärna vidarebefordra en vädjan till kommunikatioiisminis-tern att påskynda de här utredningarna.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! När det gäller länsstyrelsens reinissutsiindning iir min erfarenhet den att någon snålhet inte brukar vidlåda liinsstyrelsernii i tlet iivseendet. Att berörda kommuner iilltså med siikerhet kominer iitt få yttrti sig kan vi utgå ifrån, så det finns ingen iinledning till bekymmer i det iivseendet.

Slutligen utredningarna. Bo Turessons utredning, iir det siigt. skiill bli klar under året. Den andra utredningen, som leds iiv Cliies-Eric Norrbom. transportrådet, är inte en utredning som syftar till framläggiindet av ett stort, tjockt betänkande utan till en fortlöpande kontakt med de olika intressenterna i den här regionen. Det står exempelvis landstinget helt fritt iitt prioritera just frågan om Roslagsbanan och ta upp den med förtur. I så fall kan den alltså behandliis snabbare iin andrii frågor. Men dettii iir en siik som regeringen inte velat lägga sig i utiin som bör avgöriis mellan å ena sidan utredningsmannen och å andra sidan intressenterna i Stockholms län.

STINA ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill siirskilt notera att landstinget med förtur kan ta upp den här diskussionen i enmansutredningen. Det bör i så fall vidarebefordras till landstinget att det kan göra det. Jag har en känsla av att niiin i liindstinget inte har detta klart för sig.

I övrigt vill jag tacka för det positiva svar som jag trots allt har fått från kommunikationsministern som - om jag har fattat rätt - ser positivt på Roslagsbanans bevarande och upprustning till normalt skick.

Nr 146

Måndiigen den 19 maj 1980

Om upprustning och bibehållande av Roslagsbanan

JAN-ERIC VIRGIN (m):

Herr talman! Jag får naturligtvis instiimma i Stinii Anderssons konstaterande att det var en angenäm personlig reaktion från kommunikationsministerns sida i den här frågan när han ställde sig positiv till en eventuell fortsättning av driften på sträckan Rirnbo-Kårsta.

Kommunikationsministern sade att syftet med det utredningsuppdrag som Claes-Eric Norrborn har fått skall vara att hålla fortlöpande kontakt rned berörda intressenter. Eftersom Allan Åkerlind och jag har väckt en motion i frågan om Roslagsbanan, där vi anför att riksdagen bör begära att regeringen snariist upptar förhandlingar rned Stockholms läns landsting för att säkerställa fortsatt järnvägsdrift i länets nordostregion, skulle jag vilja att kommunikationsministern ändå framför sin syn på vad som står i direktiven, nämligen:

""Det finns enligt min"" - dvs. kommunikationsministerns - ""mening väl kiinda och utredda trafikproblem i Stockholmsområdet vars lösning på grund av de splittrade ansvarsförhållandena kräver särskilda initiativ. Med hänsyn till detta anser jag det lämpligt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ta upp överläggningar med berörda statliga, landstingskommunala, kommunala och andra parter om ett gemensamt program för statliga insatser på trafikområdet i Stockholmsregionen." Det är nämligen så att många problem med Roslagsbanan beror på splittrade uppfattningar inom de olika

131

Nr  146                  kommunerna. Landstinget i Stockholms län fiittiide år 1975 ett långsiktigt

Måndiigen den       trafikpolitiskt beslut för nordostsektorn. och i dettii fiistslås iitt Rosliigsbii-

19 mai 1980           nans Vallentunagrenulle bibehiilliis med trafikering från Rimbo. men jiig

_____________ konstateriir nu iitt det fnimlagdii försliiget givetvis strider hiiremot. Under en

Om arbetsförmed- '''"S följd av år har norrortskommuiieriiii intiigit ståndpunkten iitt tiiifiken pa
linssverksamheten R-slagsbanans Rimbogren skall upprätthållas i sin nuvarande striickiiing.
vid arbetskonflik- '■'' ''' Rimbo till Östrii stiition. Så föreslogs iiveii i hindstingets
l(,,.                         kollektivutredning, LAKU. som friiniliide sitt försliig 1976.

Även om trafikiintunderkiget iirsviigare pa biindelen Rimbo-Kårstii iin på iindra delar av banan, måste iiiiin se den kvarviiriinde delen av Rosliigsbiinan som en helhet. Ytterligiire nedskärningar iiv biinniitct-iiven iiv delen mellan Kårsta och Rimbo - sådiiiiii som de nu begärda och enligt den skrivelse som har avgivits kan lätt leda till en situation där det kominer iitt piistas iitt Roshigsbaniins nät iir för litet för iitt en riitionell jiirnviigstriifik skiill kuniiii bedrivas där. Jiig kan för min del niiturligtvis inte iicccptcrii ytterligiire neddriigningar iiv Rosliigsbiiniin.

Vidare har niiin begiirt nedliiggning iiv triifiken rediin fr. o. m. 1981. vilket iir mycket siiiirt. Om en sådiin nedläggning skulle koiiiniii att inedgiviis biir man också ta hiinsyn till miinga andra synpunkter, såsom iitt iiiiiii inte har utfört förbiittringar iiv vägen Kårsta-Söderhiill och iiv de bussviindpliitscr som behövs vid Karstii station. Som ledamot i byggniidsiiiiiniiden i Vallentuna vet jag iitt någrii sådanii propåer iinnu inte kommit, viirför niiin således inte har kunnat ta ställning till den frågan.

Eftersom en nedliiggning torde viirii så niirii förestående - något som jiig naturligtvis hoppiis inte kominer att ske - skulle jag giirnii se iitt det koinmer en framställning från länsstyrelsen, så iitt man kiin lösii tlen friigiin. Men dettii iirgivetvis en sistii iitviig. om niiin inte kiin riiddii biindelen melliin Rimbo och Kårsta.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om arbetsförmedlingsverksamheten vid arbetskonflikter

Arbetmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Sven Henricssons (vpk) den 7 maj anmälda fråga. 1979/80:449. och anförde:

Herr talman! Sven Henricsson har frågat mig om jiig iivser iitt \idtii åtgärder som medverkar till iitt iirbetsförinedlingen iiikttiir förutsiitt neutiii-litet i arbetskonflikter vid förmedling av beredskapsjobb siiiiit iitt uriiktlii-tenhet från arbetsförmedlingen att liimna skriftlig iinvisning inte thiibbiir beredskiipsarbetarna.

Bestämmelser om hur arbetsmarknadsverket skiill förfiuii med fiirmed-
lingen vid arbetskonflikt och vilka principer som skiill gälUi betriiffiinde
exempelvis anordnande av beredskiipsiirbete vid konttiktbcr(irdii iirbetspkit-
132                        ser finns i arbetsmarknadskungörelsen.

Som Sven Henricsson påpekiir i sin fråga fiireskrivs iitt iirbetsförmedlingeii     ''"  ''*6 iiv enskilda arbetssökiinde skiill bedrivits oberoeiulc iiv pågående iirbctskon-     Måndagen den flikter men att arbetssökiinden skiill undcrriittiis om iitt det råder iirbctskon-      19 maj 1980

flikt på en iirbetsplats diir iirbete iinvisiis. Ä andrii sidiin föreskrivs iitt någrii     ___

iirbetsniiirknadspolitiskii insatser, såsom exempelvis beredskiipsiirbete, inte Qm arbet.sförmed-
skiill vidtas. 0111 de kiin siigas iiventyrii principen om siiinhiillets ncutriilitet vid linssverksamheten
arbetskonflikter. ,;,V/ arbetskonflik-

Soin framgår av vad jiig nu hiir siigt hiir de riktlinjer som skiill giillii för     [er myndigheternas handlande i siimbiind med iirbetskonflikter redan lagts fiist. I vanlig ordning ankommer det sediin på myndigheterna iitt efter sjiilvstiin-digt bedömande tillämpa dessa riktlinjer.

Någrii ytterligiire åtgiirder från min sidii iir mot demiii bakgrund inte iiktuellii.

TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herrtalman! Jiig vill på Sven Henricssons viigniir tacka för svaret. Han har på grund av rådande trafiksituation blivit förhindriid att koinniii hit.

Den hiir frågan har inte liingre siiniiiiii iikluiilitet i och med uppgörelsen på iirbetsrnarknaden. Men det fiinns trots iillt under konflikten en viss tendens från arbetsförmedlingarniis sidii till diskriminering iiv beredskiipsarbetare vid förmedliiigsverksiimheten. I en skrivelse från iirbetsmarkniidsverket till länsarbetsnämnderna den 21 iipril 1980 iinfördes fiiljiinde:

""Nya beslut 0111 flyttningsbidriig eller beredskiipsiirbete till sökiinde för iinstiillning hos av konflikten berörd arbet.sgivare får tills vidiire ej meddeliis. Beredskapsarbete far ej heller förlängas,""

Det iir ju sa med beredskapsarbeten att de står i en särklass, Dessii jobb har regelmässigt inrättats bara för beredskapsarbete. Det är alltså inte fråga om helt normalii, vanliga jobb. Det friimgår också iiv AMS-hiindbokens definition, i vilken friiinhålles att det här giiller iirbeten som inte skulle hii gjorts om de inte hiide inriittiits som beredskapsarbeten, Mångii AMS-jobb iir dessutom inrättade på liingre sikt. och diir byter man folk biirii med hiilvårsintervaller.

Vad gäller de aktuella arbetena i Jäinthind. som tiis upp i frågiin, harsediin demiii fragil stiilldes missförhållandena rättiits till. Enligt uppgift erhåller både landsting och kommun det här statsbidriiget trots att man råkiit ut för ""malören"" med att anvisningarna inte blev skriftliga uliin endast ineddehides muntligt.

Med anledning av Rolf Wirténs svar kan man möjligen säga att det är anmärkningsvart att de olika myndigheterna har möjlighet till sjalvständigii tillämpningar av reglerna och även av de lagar som liggeri botten, viirvid man i detta fall inte följt de intentioner som regelskrivarna och lagstiftiirna haft. Av det skälet hade det kanske varit bättre om Rolf Wirtén hade slutat sitt svar med atl säga atl åtgiirder på grund av det inträffiide har vidtiigits för att myndigheterna skiill följii de intentioner som rnan haft rned regleriiii och I it garn il.

Överläggningen var härmed avslutiid.

133

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om entledigandet av arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor i Nyköping

§ 6 Om entledigandet av arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor i Nyköping

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för att besvara Holger Bergmans (s) den 30 april anmälda interpellation. 1979/80:194, och anförde:

Herr talman! I anslutning till riksdagens beslut om nedliiggning iiv Södermanlands flygflottilj F 11 tillsatte arbetsmarknadsministern år 1975 en arbetsgrupp för bevakning av sysselsättningsfrågor i Nyköping. Holger Bergman har i en interpellation frågat mig om motivet för att arbetsgruppen nu har entledigats och viirför det har dröjt tre månader innan Nyköpings kommun och de entledigade fick meddelande om beslutet.

Riksdagen beslutade vid behandlingen av regionalpolitiken under våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) att särskilda medel skulle ställas till länsstyrelsernas förfogande för att dessa skulle kunna genomföra egna initiativ och projekt i anslutning till länsplaneringen. Det framhölls i propositionen att medlen kunde ges en bred anviindning och iivse såväl sektorssaniordning som konkreta investeringsprojekt och utredningiir m. m. Riksdagen anslog för ändamålet 35 milj. kr. för innevarande budgetår 1979/80. I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att ett lika stort belopp avsätts till länsstyrelserna för budgetåret 1980/81.

Motivet till att detta anslag inrättades var de goda erfarenheter som förelåg från län som bedrivit särskild projektverksiimhet i anslutning till bl. ii. nedskärningar av sysselsättningen inom stal-, teko- och varvsindustrin. För att stärka anknytningen till den regionala planeringen, för att möjliggöra regionala prioriteringar och för att få en enhetlig organisation i de olikii länen borde länsstyrelsen driva denna typ av verksamhet. De särskilda grupper och delegationer som fanns borde successivt avvecklas, I den regiontilpolitiska propositionen förutsattes detta ske under budgetåret 1979/80, Att Nyköpingsgruppen entledigats är således en direkt följd av riksdagens beslut. Det framgår av propositionen och utskottsbetänkandet att sä skulle ske. Själva entledigandet bör därför på intet sätt ha kommit som en överriiskning för Holger Bergman.

Expedieringen av beslutet har dröjt alltför länge, vilket jag självfiillet beklagar. Jag har försäkrat mig om att dröjsmålet är att betrakta som en engångsföreteelse.

134

HOLGER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation.

Arbetsinarknadsministern beklagar i svaret att expedieringen av beslutet om entledigande av arbetsgruppen dröjt alltför länge. Det är väl sådant som kan inträffa, och arbetsmarknadsministern säger ju också att dröjsmålet iir att betrakta som en engångsföreteelse.

Vidare säger arbetsmarknadsministern att beslutet inte borde ha kommit som någon överraskning för mig. En förklaring till att det ändå giorde det kiin

vara att jag inte var riksdiigsledainot vid tidpunkten för riksdiigsbeslutet med iinledning av den regioniilpolitiska propositionen.

Mera anmärkningsvärt är. tycker jag. aft inte arbetsgruppen inkl. dess ordförande kiinde till beslutet. Ja. frågan är om ens arbetsnmrknadsminis-tern kände till det. eftersoni han i ett svar till Anita Persson den 5 november 1979 sade att regeringen seriöst skulle pröva förslag som kunde komma från Nvköpingsgruppen. Beslutet fattades här i riksdagen den 8 juni.

Arbetsgruppen har under den tid den funnits aktivt och ambitiöst arbetiit för att skaffa ersättning för de arbetstillfällen som försvinner i och med nedläggningen av Fil. Framför allt gäller då detta planeringskontoret i Nyköpings kommun, som biträtt gruppen.

Att arbetsgruppen trots detta inte har lyckats i sina strävanden att skaffa några nya arbetstillfällen till Nyköping beror nog mera på den förda ekonomiska politiken och nedgången i industriinvesteringarna men mest på ett helt uteblivet stöd från regeringen.

Anledningen till min interpellation är. som arbetsmarknadsministern helt säkert förstår, den oro vi i Nyköping känner inför vad som nu skall händii niir arbetsgruppen entledigats. Tänker regeringen helt ge upp frågan om att skaffa fram ersättning för de arbetstillfällen som går förlorade, eller innebär .beslutet att regeringen nu tänker ta det krafttag som angetts i försvarsutskottets betänkande 1975:14 och som en enig riksdag ställde sig bakom?

Det finns nu en sådan möjlighet för regeringen och då främst för arbetsmarknadsministern att verkligen göra en kraftfull insats. Jag tänker därvid självfallet på förläggning av skolan för utbildning av civila piloter.

Pilotutbildningsutredningens betänkande föreligger ju. och en proposition är aviserad. Utredningen har angivit ett utbildningsbehov av ca 80 piloter per år. Utredningen anser att grundutbildningen för militär och civil pilotutbildning är likartad och bör ligga på en och samma plats. Men den specialinriktade utbildningen bör med fördel kunna lokaliseras till annan ort, anser utredningen.

Omen sådan delning är fördelaktig ur olika synpunkter-regionalpolitiska synpunkter, tillgång till en bra flygplats med närmast obegränsad tillgång på luftrum m. m. - borde den specialinriktade utbildningen förläggas till Nyköping.

Flera skäl talar för en sådan lösning. Artilleriflygskolan skulle då kunna få goda förutsättningar för sin verksamhet genom en flyttning från Brandholmens flygplats till Skavstafältet.

Kommer inte en sådan flyttning av Artflygs verksamhet till stånd är det väl troligt att Artflyg försvinner från Nyköping. Då skulle 35-40 arbetstillfällen försvinna utöver dem som orsakas av nedläggningen av Fil.

Om Artflyg förflyttas från Nyköping minskar också underlaget för Nyge-Aeros verksamhet. Vid mina kontakter med det företaget har jag fått klart för mig att om artilleriflygskolan flyttar från Nyköping, så måste även Nyge-Aero flytta. Det betyder en förlust av ytterligare ca 90 arbetstillfällen. Det är en dyster bild jag målat upp. men faktum är att Nyköping tål inte att

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om entledigandet av arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor i Nyköping

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om entledigandet av arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor i Nyköping

tappa fler arbetstillfällen än vad man gjort genom nedläggning av Fil, Buskhyttans såg, Ålberga såg och Farmek.

Nu måste regeringen verkligen hjälpa till med att kompensera Nyköping, åtminstone för de arbetstillfällen sorn gått förlorade på grund av statsmakternas åtgärder. Dä räcker det inte, som jag ser det, med att regeringen ställer särskilda medel till länsstyrelsens förfogande för egna initiativ och projekt. Här måste till politiska åtgärder från regeringens sida, och det skall inte bara vara viljeinriktning utan praktisk konkret handling. Om vi inte kan få någon verksamhet som passar vid Skavsta flygfält så innebär det ett stort resursslöseri. Statens kostnader för en destruktion av Skavstafältet kan grovt uppskattas till storleksordningen 10-15 milj. kr.

Alternativet är att Nyköpings kommun förvärvar själva förläggningsområdet i hopp om att kunna förlägga någon verksamhet till befintliga byggnader, men kommunen kommer då självklart att begära någon form av ersättning.

Men det finns fler problem, och jag vill berörii några av dem. Ekonomiska resurser för en utbyggnad av Studsvik. för naturvårdsverkets behov, bör ställas till förfogande. Likaså bör statsmakterna medverka till att Studsvik får möjligheter att tillgodose kraftindustrins behov av utbildning och forskning.

Jag hoppas att statsrådet, av vad jag här sagt. har fått klart för sig vilken anledningen är till den oro vi känner i Nyköping. Jag för min del hoppas att statsrådet gör vad som står i hans förmåga för att lösa de problem jag här har belyst.

136

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Vad gäller själva sakfrågan, som Holger Bergman tar upp i slutet av sitt anförande, så har jag tidigare diskuterat den i kammaren i november 1979, vilket helt riktigt påpekades. För dagen har jag inte så mycket mer att tillägga eftersom den frågan i första hand tillhör ett annat fackdepartement. Mina synpunkter finns väl redovisade i den höstdebatt som fördes i den här frågan, men man kan väl ändå få tillåta sig, herr talman, att påpeka att arbetsmarknaden i Sörmland, och även i Nyköpingsområdet, har förbättrats under senare tid. I dag har vi lyckligtvis även där en rätt balanserad arbetsmarknad. Visst finns det problem, det är jag medveten om, men när det gäller själva F Il-situationen, som är det konkreta ärendet för dagens debatt, så riskerade 148 civilanställda att bli arbetslösa och nu återstår, enligt uppgifter jag fått, endast 17 personer som ännu inte fatt sin sysselsättningsfråga ordnad. Det finns anledning att tro att även deras situation skall kunna klaras upp. Jag vill inte med detta åsidosätta själva sakfrågan, att kunna utnyttja F 11-flottiljen på ett bra sätt, men jag tycker att man kan få redovisa siffrorna över hur situationen ter sig för de berörda människorna i det aktuella fallet.

Får jag sedan nämna för Holger Bergman att jag. när vi förde den här debatten senast i kammaren, sade att jag och regeringen i dess helhet naturligtvis är beredda att pröva förslag från Nyköpingsgruppen på ett seriöst

sätt. Det uttalandet kvarstår. Det är inte något tecken på iitt vi var ovetande      Nr  146

om att hela projektgruppen skulle avveckliis. Om länsstyrelsen, med de     Måndagen den

resurser den flck till sitt förfogande, ville att gruppen skulle slutföra sitt      19 i-i-i;,; \i)Si,{)

arbete - vilket den också gjort, för den har inkommit med en skrivelse efter     ___

det att debatten fördes i kammaren-så värdet helt i sin ordning. Regeringen     q entledisandet har naturligtvis att se på de förslag som har förts fram. Jag kiin inte finna att     ay arhetssrut)P detta skulle vara någon indikation på att vi skulle vara ovetande 0111 vad som      för svsselsättnings-hände  i  Nyköpingsområdet.  Tvärtom,  herr talman,  signerade jag den      fråsor i Nyköpins regionalpolitiska propositionen själv och vet väl om att den grundprincip som fördes fram där gick ut på att länsstyrelserna, rned de samordningsmöjligheter som finns på länsstyrelseplanet, skulle ta över dessa arbetsgrupper. Det började bli en ganska vildväxt flora, vilket jag tror Holger Bergman vet om. i olika län. Det var därför tid att få till stånd den här samordningen, och då i länsstyrelsens egen regi. Det var därför man tilldelades en resurs på 35 milj. kr. Av dessa pengar fick Sörmlands län 1.2 miljoner. Det tyder också på att länet fick en förhållandevis god del av medlen, i varje fall om man jämför med län i samma storleksordning.

Med detta tror jag. herr talman, att jag kommenterat Holger Bergmans inliigg.

HOLGER BERGMAN (s);

Herr talman! Den siffra som arbetsmarknadsministern anger beträffande antalet civilanställda i Nyköping är något felaktig. Tidigare fanns det ca 200 civilanställda. varav ungefär hälften blivit omplacerade. De flesta av dessa har fått arbete utanför Nyköpings kommun. Jag vet att det på grund av avflyttningarna t. o. m. har varit svårt att kunna genomföra den flygverksamhet som man behövt uprättahålla vid flottiljen.

En annan sak är att det förekommer mycket omfattande utpendling från Nyköpings kornmun. Ca 800 pendlar till Oxelösund. Det är väl O. K. och i och för sig inte så konstigt, eftersom Oxelösund och Nyköping ligger inom samma region. Men vad som inte är tillfredsställiinde iir att kiinske över 1 000 personer pendlar till Stockholmsområdet. Tack vare pendlingen och på grund av inflyttning till östra Sörmland under senare år hiir vi i Nyköpings kommun kunnat upprätthålla vårt befolkningsunderliig. vilket har varit positivt. Utvecklingen har emellertid svängt under det senaste året, om iin i liten omfattning.

Som arbetsmarknadsministern säkert förstår gäller denna debatt kanske
inte så mycket vad arbetsmarknadsministern har gjort genom att entlediga
arbetsgruppen för sysselsättningsfrågor i Nyköping utan mer vad kommunen
kan få i stället för förlorade arbetstillfällen. Anslaget om 35 milj. kr. under
två på varandra följande år år självfallet bra för de områden som
strukturomvandlas, men det är inte fallet i Nyköping. Det är väl egentligen
för strukturomvandling som dessa pengar är avsedda. I Nyköping hiir vi
tidigare fått sådan hjälp. Det gällde en strukturomvandling vid Skiindinavis-
ka Glödlampfabriken AB under åren 1975 och 1976. På det viset klarades etl
drygt hundratal arbetstillfällen, främst för kvinnor och ungdoniiir. Dettii var       1-7

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om tillvaratagande av vissa ekonomiskt och vetenskapligt värdefulla områden i Skåne

på den socialdemokratiska regeringens tid. då för resten arbetsmarknadsministern hette Ingemund Bengtsson. Vi har alltså goda erfarenheter av sådana åtgärder, men det är inte det som det är fråga om nu.

Vad det nu gäller är att vi måste ha en direkt ersättning för nedläggningen av Fil. dels för att kunna utnyttja de anläggningar som finns där. dels naturligtvis för att kunna upprätthålla sysselsättningen i regionen. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern, såsom han sade här mot slutet i sin replik, positivt kommer att medverka till att vi får någon del av de verksamheter som jag nämnde; pilotskolan, utbyggnaden vid Studsvik m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 7  Om  tillvaratagande  av   vissa  ekonomiskt  och   vetenskapligt värdefulla områden i Skåne

138

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN erhöll ordet för att besvara Bertil Fiskesjös (c) den 5 maj anmälda interpellation. 1979/80:197. och anförde:

Herr talman! Bertil Fiskesjö har frågat mig om jag är beredd att verka för ett tillvaratagande i sitt nuvarande skick av de genetiska värden inom flora och fauna som finns inom vissa i interpellationen angivna områden på Skånes västkust samt för ett förhindrande av den förstörelse av dessa värden som varje form av exploatering här innebär.

Skyddet av värdefull natur sker främst genom den fysiska riksplaneringen och tillämpningen av naturvårdslagens regler.

I den fysiska riksplaneringen tas fram riktlinjer för planeringen av bebyggelse och annan verksamhet. Skyddet av värdefull naturmiljö är därvid en väsentlig del.

I de enskilda fallen kan länsstyrelsen med stöd av naturvårdslagen förordna om naturreservat eller naturvårdsområde. Hotade växt- eller djurarter kan fridlysas. Vissa typer av verksamhet som negativt kan påverka naturmiljön, som t. ex. takt eller vägdragningar. kräver tillstånd av eller samråd med länsstyrelsen.

Bertil Fiskesjö framhåller i sin interpellation särskilt betydelsen av att den naturliga miljön för olika organismer bevaras och skyddas och att ett så brett genetiskt material som möjligt därmed kan bibehållas. Jag delar denna bedömning. Det är också bl. a. utifrån sådana aspekter som länsstyrelserna gör sina bedömningar av behovet av naturvårdsförordnanden av olika slag.

De av Bertil Fiskesjö särskilt angivna områdena ligger inom vad som i den fysiska riksplaneringen anges som högexploaterad kust. Regeringen har därför också i beslut med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen uttalat dels att det är angeläget att de strandområden i bl. a. denna del av Skåne som ännu är obebyggda bevaras obebyggda, dels att det i

dessa områden är särskilt angeläget att naturvårdens intressen säkerställs bl. a. genom förordnanden enligt naturvårdslagen. Stora delar av de ifrågavarande områdena har i dag också skydd genom naturvårdsförordnanden. På grundval av bl. a. naturvårdsplanen för Skåne pågår vidare arbete med att se över det skydd som finns i dag.

Av vad jag anfört framgår att länsstyrelsen och naturvårdsverket, dvs. de myndigheter som i första hand har att pröva formerna för skyddet av de angivna områdena, är fullt medvetna om de problem det här är fråga om och arbetar med att lösa dem. Min bedömning är därför att de konflikter som kan uppstå bör kunna lösas på ett för naturvården acceptabelt sätt.

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om tillvaralagande av vissa ekonomiskt och vetenskapligt värdefulla områden i Skåne

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min interpellation.

Även i ett land som vårt med totalt sett stora markresurser i förhållande till befolkningstalet har markanvändningen blivit en allt viktigare och känsligare fråga. Vi har blivit alltmer uppmärksamma på att vi i större utsträckning på ett förutseende och planerat sätt måste vårda våra marker. De är inte en resurs som utan vidare eller hur som helst kan exploateras för kortsiktiga ekonomiska syften. Snabba förändringar i markanvändningen får långsiktiga konsekvenser, och det kan ofta i praktiken vara ogörligt att reparera de skador som sker. Värden som vi först i efterhand upptäcker att vi spolierat kan vara omöjliga att återställa. Det gäller således på det här området att i allra högsta grad tänka efter före. Den ökade medvetenheten om problemen på det här området har, som jordbruksministern framhåller, lett till en vittomfattande fysisk riksplanering och till en naturvårdslagstiftning som griper in i och reglerar markanvändningen. Man kan också säga att den omständigheten att det ofta uppstår konflikter, segslitna och svårlösta sådana, är ett tecken på att allmänheten på ett mycket engagerat sätt tar ställning vid intressekollisioner.

Att sådana förekommer ideligen vet vi. Det är många vart för sig berättigade intressen som skall tillgodoses eller vägas mot varandra. Jorden skall användas för en ekonomiskt lönande jordbruks- och skogsdrift. Bostäder, industrier och vägar måste byggas på marken. Turism och organiserad rekreation krävei markområden. Och sist men inte minst: naturvård och naturvårdsintressen skall tillgodoses.

Dessa senast nämnda intressen har tyvärr ofta kommit på undantag när alla andra tryckt på med sina krav - det kommer vi inte ifrån. Område efter område som från början har varit tänkt att avsättas för naturvården har naggats i kanten eller helt exploaterats. Andra intressen har haft starkare förespråkare, de omedelbara exploateringsbehoven har ansetts vara påträngande och angelägna och naturvården har fått ge vika. Inte så sällan sker detta genom en beslutsprocess - markköp, stadsplanering, dispenser och perifera intrång - som gör att de slutliga resultaten ibland kommer som en för många oväntad följd av en utveckling som pågått under åratal utan att man varit riktigt uppmärksam på vad som är på gång eller vad som kommer

139

Nr  146                   att bli den samlade summan av det som iir på gång.

Måndagen den          ''" interpellation har initieriits av förespråkare för niiturvården i det

19 piyj  19X0          område som jiig kommer ifrån. De är ängsliga för att de kustområden som jag

_____________    nämnt i min interpellation kan komma - t, ex, genom den process som jag

Om tillvaratasan-     "!*' antytt - att delvis tas i anspråk för verksamheter som skulle innebiirii
de av vissa eko-     allvarliga och bestående intrång. Det giiller t, ex, planer på byggande av

nomiskt och veten-   stugbyar, utfyllnader i havsbandet och t, o, m, avfallsdeponeringar. Plötsligt skaplist värdefulla    -säger mina ängsliga siigesmiin och -kvinnor-står vi där. De områden som vi områden i Skåne       trodde skulle vara skyddade blir undan för uiidiin exploiiterade. Planer för detta är redan på gång. Och de har enträget uppmaniit mig iitt slå liirm.

Helt allmänt är, sorn jordbruksministern väl känner till, de orörda områden som finns kvar i västra Skåne få. De allemansrättsligt tillgiingliga områdena är också per ciipita riiknat vtterligt små - minst i Sverige, Trycket ar således särskilt hårt i detta område, och man kan naturligtvis tacka försynen - den danskii, får man viil tillägga - för att det planerade brobygget mellan Malmö och Köpenhamn såvitt man nu kan förstå inte kommer till stånd. Det hade varit katastrofalt bl, a, ur de här aspekterna.

Vi måste således - alla andra konkurreriinde intressen till trots - viira mycket aktsamma om de områden som fortfiirande finns kvar här nere. De är på längre sikt ovärderliga för dem som bor i området - att vandra i, att njuta av. att uppleva, att studera och att forska omkring. Kortsiktiga exploateringsintressen, hur de än motiveras, bör således få vika. hur smärtsamt det än kan vara i enskilda fall fiir dem som har iitt företräda konkreta utbyggnadskrav.

Jag iir naturligtvis medveten om att jordbruksministern inte kan ga in med bestämda uttalanden i detaljfrågor som enligt gällande författningar skall handläggas av koinmuner och statligii mvndigheter, men jag iir invcket tacksam för den i siik positiva inställning som genomsyriir hans anförande i de frågor som jag aktualiserat. Den kommer naturligtvis att noteras av iillii som har med de här frågornii iitt görii och förhoppningsvis också att påverka handläggningen. Som besvärsärenden kan sådana här fall naturligtvis så småningom hamna på jordbruksministerns bord.

Jordbruksministern dekliirerar avslutningsvis sitt förtroende för de inyii-digheter som har att hiindliigga dessa frågor, ""Min bedömning är därför att de konflikter som kan uppstå bör kunna lösas på ett för naturvården acceptabelt sätt"', säger han i slutet av sitt svar, Quod demonstrandum érat. hette det vid bevisföringen i den gamla geometrin; Vilket skulle bevisas. Vi får se hur det går. Naturvårdarna är skeptiska, inte mot den ganilii geometrin men mot den politiska beslutsgångens för naturvården ofta irriitionella vägar.

De meningar som föregår slutmeningarna i jordbruksministerns svar är
särskilt angelägna iitt ta fastii på iiven för vederbörande myiidigheter.
Jordbruksministern erinrar där om att regeringen tidigare uttahit '"att det är
angeliiget att de strandområden i bl, ii, denna del iiv Skåne som ännu är
obebyggda bevaras obebyggda"" samt ""att det i dessa områden är särskilt
140                         angeläget att naturvårdens intressen säkerställs bl, a, genom förordnanden

enligt  naturvårdslagen".   Det  bör ge de  naturvårdiinde  myndigheterna     Nr  146
ytterligare   råg   i   ryggen,   Striindängarna   skiill   bevaras,   det   bör  vara     Måndagen den
innebörden av jordbruksministerns deklaration,                            |9 p-,;jj i9j,()

Jag skulle ha kunnat sluta hiir. men det skall jag inte göra. Det finns     ________

nämligen i min interpellation ett tema som jordbruksministern visserligen     Q,n tillvaratasan-berör men som jag ytterligiire vill lyftii fram. Genom människans expansion     de av vi.ssa eko-och ingripanden iiv iillehanda sliig minskar stiindigt artrikedomen inom såväl     nomiskt och veten-fauna  sorn   flora.   Det  är  många  djur  som   helt  försvunnit,  andra  iir     skaplist värdefulla utrotningshotade eller förekommer mycket sparsiimt. Detsamma gäller -     områden i Skåne vilket är mindre omdebatterat - för växterna. I en undersökning som gjorts på nordisk basis och som ingalunda är fullständig visas att utöver de djurarter som helt försvunnit 23 djurarter kiin betraktas som akut hotiide och inånga andra   förekommer  mycket   siillsynt.   Av   viixtarterna   har   man   endast undersökt de s. k. kiirlväxterna. Av dessa betriiktas24 arter som akut hotiide och 60 arter har angetts som mycket sårbiira. Många arter förekommer endast på lokalt begränsade områden.

Som jag framhållit i min interpelliition betyder denna utveckling inte endast att naturmiljön blir utarniiid och iillt mindre varierad. Den innebär också en utarmning av det totala ge"iiiniiterial som står till förfogande t. ex. f(ir växtförädlingen. Detta har niiin sökt mölii på olikii sätt, bl, a. genom att inrätta s, k, genbanker, I vad gäller djur pågår det många olika försök med uppfödningar och återinplanteringar av djurarter som är hotiide eller som har försvunnit, i den mån de över huvud taget finns att tillgå. Dessa räddningsaktioner är naturligtvis av stort värde. Den bästa och säkerligen också ur ekonomisk synpunkt mest fördeliiktiga genbanken är dock organismernas egen naturliga miljö. Att ta till viira dessa miljöer och skydda dem är av stort vetenskapligt värde, och del ar också av viirde ur rent ekonomisk synpunkt fiir växtförädlingen på sikt - de flesta initierade är övertygade därom.

Nu ärdet så att de strandområden som jag har niimnt i min interpellation är av stort intresse just ur de aspekter som jag här berört. Det gäller djurlivet; här finns arter som inte finns någon annanstiins eller som är ytterligt sällsynta. Det gäller viixtlivet. där artrikedomen är mycket stor. Jag skall inte här göra någon detiiljuppräkning, Jiig vill bara nämna iitl av de hotade eller sårbara växtarter som omfattas av den nordiska undersökningen, som jag nyss nämnde, finns ett 40-tal i området. Och inånga av dessa viixter är mycket sällsyntii.

Genom samtal med naturvårdsiiitresseriide och genom iitt studera dessa områden har jag bibringats den uppfiittningen att de här aspekterna hittills inte tillräckligt beaktats niir naturskyddet vägts mot iindra intressen. Kunskapen om vilka värden som hotas har varit begränsad till en förhållandevis liten krets människor som inte lyckats få genomslag för sina insikter. När jordbruksministern framhåller iitt alla inblandiide är fullt medvetna om de problem det här giiller. så är det med stor sannolikhet en överdrift.

Men jag tar fiista på att jordbruksministern siiger sig dela min bedömning         11

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om gymnasieutbildningen för döva och gravt hörselskadade

att det är viktigt att den naturliga miljön för olika organismer bevaras och skyddas, så att ett brett genetiskt material därmed kan bibehållas. Detta är iilltså en siirskild anledning att bevara de aktuella striindängarna.

Vad som enligt min mening skulle behövas vore en merti systematisk genomgäng av särskilt hotade lokaler ur just de här aspekterna. Intrång och ödeläggelser sker ju normalt inte på grund av någon ond vilja utan på grund av bristande insikt om vilka värden som hotas.

Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill bara påminna om att ifall en sådan planeriid verksamhet som Bertil Fiskesjö angivit skulle ta fastare form. så är det ytterligare två skydd som skall användas, nämligen prövning enligt dels miljöskyddslagen, dels vattenlagen. Jag skall naturligtvis inte här gå in på en bedömning av hur en sådan prövning skulle utfalla. Men jag försäkrar att vi kommer att följa den här frågan med stor vaksamhet - och jag tror jag törs säga med samma intresse som det Bertil Fiskesjö har visat i interpellationen,

BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för detta kompletterande svar. Det visar att jordbruksministern är medveten om vilka problem det här gäller. Och jag kan försäkra jordbruksministern att naturvårdsintressena i den region som jag representerar uppskattar i allra högsta grad att jordbruksministern så bestämt har deklarerat i vilken riktning behandlingen av exploateringsfrågor i dessa områden bör gå.

142

Överläggningen var härmed avslutad,

§ 8 Om gymnasieutbildningen för döva och gravt hörselskadade

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Margot Håkanssons (fp) den 23 april anmälda interpellation, 1979/80:185, och anförde:

Herr talman! Margot Håkansson har ställt följande tre frågor till mig:

      Anser statsrådet det möjligt att bereda alla gravt hörselskadade eller döva ungdomar som så önskar gymnasieplats i Örebro?

      Vad avser statsrådet att göra för att bereda vuxna döva eller griivt hörselskadade möjlighet till gymnasieutbildning?

      Finns dövtolkar i tillräckligt antal vid gymnasiet i Örebro för iitt göra undervisningen meningsfull för eleverna där?

Jag har i budgetpropositionen för budgetåret 1980/81 (prop, 1979/80:100 bil, 12 s, 306-307) bl, a, redovisat att utbildningskapiiciteten vid gymnasieskolan för griivt hörselskadade i Örebro under nästa läsår bör dimensioneras för ca 250 elever järnfört med ca 200 innevarande läsår, Jiig har därvid utgått ifrån den bedömning av utbildningsbehovet vid skolan sorn integrationsut-

redningen (U 1978:07) gjort i sitt betänkiinde Gymnasial utbildning för dövii och gravt hörselskadade i Örebro (Ds U 1979:14), För att kunna ta emot de ,elever som går ut från specialskolan för döva och hörselskadiide erfordriis enligt utredningen ca 220 platser under läsåret 1980/81, Ytterligiire phitser behövs dessutom enligt utredningens bedömning för att man skall kuiniii tii emot elever från grundskolans hörselklasser och ett antal vuxna elever. På grund av att undervisningen under liisåret 1980/81 dimensioneras tor 250 elever kan även de elevkiitegorier som berörs i Margot Håkanssons två förstii frågor få plats.

Frågan om dimensionering av verksamheten under därpå följande budgetår kommer att beredas i Siiinband med det årligii budgetarbetet och i vanlig ordning underställas riksdagens prövning.

Såsom även redovisats i budgetpropositionen går nu gällande iivtiil mellan staten och Örebro kommun om den gymnasiala utbildningen för gravt hörselskiidiide i Örebro ut den 30 juni 1980, Förhandlingar melliin parternii om ett nytt avtal för tiden därefter har nyligen inletts, I det siiinniiinhiinget tas även upp frågan om statsbidrag till kommunen för iitt anställa bl, a, teckenspråkstolkar. Regeringen, som i budgetpropositionen begärt riksdagens bemyndigande att sluta nytt avtal med Örebro kommun, kommer senare att inför riksdagen redovisa vad som överenskommits mellan parterna, 1 avvaktan härpå vill jag inte nu göra något särskilt uttalande beträffande behovet av teckenspråkstolkar.

Nr  146

Måndagen den 19 maj 1980

Om gymnasieutbildningen för döva och gravt hörselskadade

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Margot Håkansson är på grund av engiigemang i hemorten förhindrad att ta emot interpellationssvaret. Jag ber diirför att i hennes ställe få tacka statsrådet Mogård för svaret.

Det är allvarligt när döva eller gravt hörselskadade iivvisiis från fortsättii studier i gymnasieskolan på grund av phitsbrist,

Dövii kan ju inte höra. och de blir oerhört isolerade, eftersom de flesta människor som är hörande inte kan teckenspråket.

Varje dag stöter döva människor på oöverstigliga hinder för iitt kunna delta i vanligt samhällsliv. På grund av att det saknas tolkar inom mångii områden är det svårt, för att inte säga omöjligt, för döva och griivt hörselskadade att leva ett något så när normalt liv.

De får väldigt få impulser och blir mycket liitt isolerade.

Yrkesvalet blir starkt begränsat och blir ytterligare insnört, om utbildningsplatser inom gymnasieskolan saknas,

I svaret säger statsrådet att platserna vid gymnasieskoliin i Örebro bör dimensioneras för 250 elever 1980/81, Det är Örebro kommun som sagt upp nu gällande avtal med staten, eftersoni kommunen anser iitt statsbidraget inte täcker de verkliga kostnaderna.

Hyser statsrådet ändå förhoppningar om att kunna utvidga eleviintiilet vid gymnasiet i Örebro, som ar det enda specialgymnasiet för döva och gravt hörselskadade i landet?

Det är naturligtvis svårt att säga något om hur detta iivtal kommer iitt se ut.

143

Nr  146                   men jag skulle vilja påpeka, alt om undervisningen skall bli meningsfull.

Måndagen den       krävs ordentliga resurser för iinstiillning av teckenspräkstolkiir i tillräckligt

19 maj 1980          antiil, F, n, finns det stora brister, och därför blir undervisningen också av

_____________    mycket dålig kvalitet för många av dessii gymnasieelever.

Om svmnasieut-       ■'''8 ''" fråga hur man skall lösa problemen för de elever som nu inte

bildninsen för         kommer in vid gymnasiet i Örebro,

dciva och sravt         elever vid Vänerskohin i Vänersborg hiir fått besked om iitt de inte hiir

hörselskadade       möjlighet att få gyinnasiiil utbildning i Örebro, Andrii utbildningsviigiir är

stängda för dessa elever på grund iiv deriis hörselhandikiipp.

Vidare vill jag fråga hur möjligheterna blir för vuxna hörselhandikiippade

som önskar gymnasial utbildning. Kommer de att få något erbjudiinde från

myndigheterna om vad som kan erbjudas dem av fortsatt utbildning på

gymnasienivå?

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Som jag sade i mitt svar har vi i vår beräkning av iintiilel platser utgått från integrationsutredningens bedömning, Jiig har ingen anledning att ifrågasätta den.

Enligt uppgift har intagningsnämnden i Örebro kommun begränsat antalet platser för döva och gravt hörselskadade elever till 200 också fcir nästa läsår, trots att man från statens sidii har medgivit en dimensionering på 250, Såvitt jag kan förstå har Örebro kommun gjort detta i avvaktan på att ett nytt iivtiil skall slutas mellan staten och kommunen om verksiimheten i Örebro för döva och gravt hörselskadade gymnasieelever.

Som jag redovisat i mitt svar hiir förhandlingiir om sådant avtal nu inletts. Jag räknar med att så snart avtal slutits mellan parterna skall Örebro kommun i sin gymnasieskola ta emot det iintal elever som angivits i budgetpropositionen,

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det kompletterande svaret.

Jag kan mycket väl förstå att det kan vara svårt för statsrådet att ge något säkert löfte beträffande de elever som sökt men av ekonomiska skäl ej antagits till gymnasiet i Örebro, eftersom förhandlingarna med Örebro kommun ännu inte avslutats. Men jag förutsätter och hoppas att statsrådet Mogård kommer att göra allt som kan göras för att ge de döva och gravt hörselskadade eleverna erforderlig gymnasieutbildning,

I avvaktan på ett eventuellt riksgyninasium för hörselskadade bör ju målsättningen vara att försöka fa så många platser på gymnasiet i Örebro att alla som söker dit också kan komma in där. Det är svårt att tänka sig att ekonomiska skäl skulle få vara hinder i de hiir fallen. Vi kiinner till tre elever som sökt gymnasieplats men av\isats. och eventuellt kan det finntis fler i samma situation. Det är oerhört viktigt att de hörselskiidade eleverna kan få samma chans som alla andra elever till en gymnasieutbildning, 144

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Min ambition har jiig iingivit i och med att vi i budgetpropositionen skrivit att dimensioneringen bör vara 250 platser.

Avtalet mellan Örebro kornmun och staten skall självfallet också ta upp de ekonomiska faktorerna- detta torde vara en av huvudpunkterna. Avtalet sluts ju mellan två parter, och jag kan inte tänka mig annat än att man skall komma fram till en överenskommelse i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om konsumUons-utbUdningen vid landstingskommunala gymnasieskolor

§ 9 Om konsumtionsutbildningen vid landstingskommunala gymnasieskolor

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Lennart Bru-nanders (c) den 9 april anmälda interpellation, 1979/80:174, till utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Lennart Brunander häri en interpellation frågat utbildningsministern vilka åtgärder han ämnar vidta för att riksdagens beslut (UbU 1977/78:7) angående värdet av genomgången landstingskoinmuniil konsumtionsutbildning vid tillträde till högskolestudier på ett tillfredsställande sätt når ut till berörda parter.

Arbetet inom regeringen år sä fördelat att det är jag som skall svara på interpellationen.

Innan jag går in på det egentliga svaret på interpellationen vill jag passa på att uttrycka min tillfredsställelse över att jag genom den framställda interpellationen nu får tillfälle att närmare redogöra för de åtgärder som regeringen vidtagit och som ligger helt i linje med syftet med herr Brunanders interpellation, Interpellanten har aktualiserat en fråga som även för mig är mycket angelägen.

Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande i fråga om konsumtionsut-bildningen vid den landstingskommunala gymnasieskolan genom beslut den 19 januari 1978 erinrade regeringen skolöverstyrelsen (SÖ) orn vad utbildningsutskottet anfört rörande

      angelägenheten av att berörda gymnasieskolelever får information om att kortare specialkurser om sammanlagt fyra terminer kan åberopas för erhållande av allmän behörighet till högskolestudier,

      angelägenheten av att universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) och SÖ:s information beträffande särskilda förkunskapskrav inom konsumtionsområdet samordnas så att tvekan inte behöver uppstå om den landstingskommunala konsumtionsutbildningens och lanthushållsutbildningens ställning i utbildningssystemet,

      värdet av genomgången specialkurs inom konsumtionsområdet vid urval till barnskötarutbildning,

      översyn av gällande bestämmelser om åldersgränser vid intagning till barnskötarutbildning vid gymnasieskola resp, kommunal vuxenutbildning,

10 Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

145

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om konsumtionsutbildningen vid landstingskommunala gymnasieskolor

Regeringen har således uppmärksammat berörda myndigheter pä vad riksdagen anfört i frågan,

Informiition om vilka utbildningar som ger behörighet för högskolestudier finns i olika informationsmaterial som på central nivå ges ut av SÖ, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och UHÄ, SÖ sprider sin information framför allt genom det omfattande material som delas ut till eleverna i grundskolans årskurs 9, Som exempel kan nämnas skriften Att viilja studieväg, UHÄ ger sin information genom utbildningsplaner, utbildningsbeskrivningar, broschyrer om olika sektorer inom högskolan samt iinvisning-ar för anmälan till högskolan.

Antalet specialkurser som ensamma eller i kombination med andrti utbildningar ger behörighet till högskolestudier liksom antalet specialkurser genom vilka man kan uppfylla de särskilda behörighetskraven ar mycket omfattande. Det har därför visat sig svårt att i ett centralt utgivet informationsmaterial räkna upp alla dessa utbildningar med de förbehåll och inskränkningar som kan tänkas gällii. Man har i stället valt att uttrycka informationen genom förenklingar, t, ex, tvåårig gymnasieskola eller motsvarande, hemteknisk specialkurs eller motsvarande (t, ex, lanthushållsskola). Detta tillvägagångssätt täcker de flesta informationsbehov och gör materialet mer lättöverskädligt för användarna.

Vidare förekommer en omfattande kontakt mellan å ena sidiin studie- och yrkesvägledningspersonal vid skolor, arbetsförmedlingar och högskolor och ä andra sidan sökande till utbildningarna. Vid sådana tillfällen kan ges en mera ingående och detaljerad information av sådan karaktiir som inte kan rymmas i centralt utarbetat informationsmaterial.

146

LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Mogård för svaret.

Jag tycker det är bra att statsrådet har en positiv inställning i denna fråga. Men jag tror ändå att statsrådet tecknar en något ljus bild av verkligheten, sådan som den är. Jag skall bara läsa upp några rader ur ett brev från en rektor på en sådan här skola. Han skrev till mig häromdiigen: ""Humöret iir väl inte precis på toppen. Somliga skolor känner sig nedläggningshotade eller vet inte hur politikerna tycker och tänker. Ett par tre skiill läggas ner med utgången av detta läsår,"

Det är väl ungefär så som man ute i skolorna på mångii håll upplever situationen, och jag kan själv, som tidigare aktiv inom utbildningsnämnden hemma i länet, tala om att den bild som man fick från SÖ i frågii om denna utbildning ofta var mycket negativ. När vi gick in till SÖ för att diskutera andra utbildningsbehov pekade man på att vi hade liindstingskommunal konsumtionsutbildning och att denna inte är så nödviindig nar det finns en kommunal konsumtionsutbildning. Man slipper då bygga ut andra utbildningar, som ligger vid sidan om, och behöver inte särskildii lokaler härför.

Detta ledde till att politikerna ofta började fundera över om inte denna utbildning ändå hade fog för sig. På många håll har förslag framhigts om att

man skall lägga ner dessa lanthushållsskolor. Man har den uppfattningen att utbildningen där ingenstans leder-för dem som vill få högskoleutbildningar det inte av något värde att genomgå dessa kurser.

Statsrådet Mogård har ju liksom utbildningsutskottet tidigare visat att det inte ligger till på det sättet. Men ändå är den uppfattningen vitt spridd. Därför är det viktigt att få bort den.

På grund av att den här uppfattningen spritts har antalet sökande gått ned. De skolor som för några år sedan hade dubbelt så många sökande som antalet platser som stod till förfogande har nu i vissa fall problem med att få tillräckligt många sökande. Men enligt de uppgifter jag har fått fram fyller rnan än så länge platserna gott och väl. Då ärdet viktigt att de människor som sysslar med yrkesvägledning eller studievägledning kan tala om att den här utbildningen ändå ger något positivt för dem som genomgår den. Jag för min del anser att denna utbildning är oerhört viktig, och jag har kunnat konstatera att även statsrådet tycker så. Vi måste därför ha till gemensam uppgift att försöka ge människor som sysslar med studievägledning och med dessa frågor över huvud taget ute i länen och i landstingen intrycket att utbildningen måste finnas kvar. Det är inte så att alla som behöver en sådan här utbildning också vill genomgå den tvååriga konsumtionsutbildning som vi har i den kommunala skolan, och därför är det viktigt att det här alternativet finns.

Utbildningen bedrivs där kanske också på ett litet annat sätt. Den ger på ett år en fördjupad kunskap i konsumtions- och konsumentfrågor. Det är även en ganska bra utbildning när det gäller textilier, vävning och allt som har rned detta att göra.

De flesta av dessa skolor är sådana att de har ett internat. Det ger en social träning, som i sig har ett värde. Vi lever i dag i ett samhälle där det blir allt viktigare att vi tar till vara vara resurser när det gäller mat, textilier, kläder och annat. Det gäller för oss att utbilda oss på detta område och detta på ett så bra sätt som möjligt, så att vi kan ta till vara allt det som går alt ta till vara. Det gör också dessa skolor på ett alldeles utmärkt sätt. Vi bevarar även ett ganska viktigt kulturvärde genom att ha de här skolorna kvar.

Det var mot denna bakgrund som jag framställde min interpellation. Även om svaret som jagser det är positivt, känner jag ändå en viss tvekan, ty det är inte riktigt den bild man möter då man pratar med människor; de upplever inte alltid saken på detta sätt. Därför skulle jag vilja komplettera statsrådets svar genom att ställa ett par frågor; När framförde regeringen dessa synpunkter till SÖ? Skedde det omedelbart efter det beslut riksdagen fattade, och på vilket sätt följer regeringen upp beslutet och kontrollerar att SÖ verkligen går ut till berörda parter med den information som man här vill ge?

Herr talman! Därmed tackar jag än en gäng för svaret.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Som jag redan sagt delar jag Lennart Brunanders uppfattning om värdet av den landstingskommunala konsunitionsutbildningen. Jag

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om konsumtionsutbildningen vid landstingskommunala gymnasieskolor

147

Nr  146                   tycker att vi bör vara gladii åt iitt också riksdagen i och med sitt beslut från

Måndagen den       197 givit uttryck fiir samma instiillning.

19 maj 1980              JS tr att  Lenniirt  Brunander  hiir  riitt  i  iitt  det  hiir föreligger ett

-_____________ informationsproblem, men jag vill nog påstå iitt regeringen diirvidliig gjort

Om åtgärder för       ad som från dess sida kan göras. Datum för när vi gjorde det friimgår faktiskt

att förbättra in-      av interpellation.ssvaret. Det var den 19 jiiiniiiri 1978.

vandrarelevernas     Jag tror att jag kiin hiivda detsamniii betriiffiinde SÖ, AMS och UHÄ. Nu

situation                tror jag vi behöver hjälp av dem som iinordntir sådan här utbildning och av

alla dem som delar vår uppfattning om den hiir utbildningens viirde.Det var

mot denna bakgrund jag välkomnade Lennart Brunanders interpellation.

Inte minst den här debatten kan förhoppningsvis dra uppmärksamhet till

problemet.   Men   jag   vill   också   siiga   iitt  det  galler   iitt   hos   eleverna

niarknadsförii den här utbildningen. Jag tror inte iills iitt det biira har med

behörighet att göra. Anledningen till att elever hellre viiljer den kommuniilii

konsumtionslinjen   är   troligen   att   utbildningsmöjligheterna   ofta   ligger

närmare hemmet. Liinthushållsskolorna är oftii internat. Sådiina har ju sitt

värde och sin tjusning, men de kräver kiinske som siigt litet inarkniidsföring,

för sist och slutligen har eleverna iindå sitt fria val.

LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det kompletterande svaret. Jag håller med statsrådet om att inarknadsföringsfrågorna här är oerhört väsentliga. De parter som är viktiga i det här sammanhanget iir dels skolornii själva, dels landstingen som har dessa skolor, dels också de ute pa grundskolan som ger informationer till elevernii. Vi har gemensam uppgift att se till att denna information ges på ett sådant satt att skolornas fortbestånd möjliggörs och att eleverna verkligen får kiinnedom om hur bra deniiii utbildning egentligen är.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 10 Om åtgärder för att förbättra invandrarelevernas situation

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Göran Perssons (s) den 17 april anmälda interpellation, 1979/80:182, och anförde:

Herr talman! Göriin Persson har i en interpellation frågat mig vilkii åtgärder och vilka förslag jag tänker ta intiativ till för att förbättra invandrarelevernas situation.

Inledningsvis vill jag erinra om att heinspråksreformen. som trädde i kraft
den 1 juli 1977, innebar att både heinspräksundervisningen och stödunder
visningen i svenska för invandrarbarn reformerades i grund- och gymnasie
skola. Samtidigt infördes en ny lärarkategori i skolväsendet, heinspråkslä-
rarna. Kommunerna fick både ökade resurser och ökiit iinsvar för
invandrarundervisningen.
148                           Denna omfattande reform hiir således tilliinipiits i kniippt tre år. Samtidigt

som jag instämmer i interpellantens åsikt om reformens målsättning vill jag     Nr  146
understryka att jag anser det vara för tidigt att med någon stcirre bestiimdhet     Måndagen den
uttala sig om dess effekter.                                                            19 maj 1980

Emellertid  vill   jag  i  detta  Siimmiinhang  påpeka  att,  som  ett   led  i     ---------

regeringens uppföljning av heinspråksreformen. en utredning om språkmi-     Qm åtgärder för noriteteri förskolan har tillsatts 1979 med uppgift att göra en översyn av hela     att förbättra in-frågan orn språksituationen  för invandrarbarn  i  förskolan.  Vidare har     vandrarelevernas regeringen på försommaren 1979 givit skolöverstyrelsen (SQ) i uppdrag iitt     situation utvärdera hemspråksreformens effekter, samtidigt som försöksverksamhet skulle anordnas med jämkade timplaner för hemspråksundervisning på låg-och mellanstadierna. Inom utbildningsdepartementet har en arbetsgrupp bildats som skall följa utvecklingen av hemspråksreformen i skolan. ! mars innevarande år har regeringen uppdragit åt statens invandrarverk att i samråd med socialstyrelsen. SÖ, arbetsmarknadsstyrelsen och expertgruppen   för  invandrarforskning   kartlägga   de   insatser  som   f. n.   görs   för invandrarungdom inom olika myndigheters ansvarsområden. Kartläggningen skall avse såväl invandrarungdomars sociala förhållanden som deras arbetsmarknads- och utbildningssituation.

Med tanke på att hemspråksundervisningen i skolan i dag sker på ett femtiotal språk och att nya språkgrupper ständigt tillkommer i samband med att vi tar emot olika flyktinggrupper är det tyvärr oundvikligt att bristsituationer uppstår, bl. a. när det gäller lärare och läromedel för invandrarundervisningen,

I vad galler åtgärder för att motverka lärarbristen inom invandrarundervisningen föreslår regeringen i årets budgetproposifion ett ökat antal antagningsplatser dels på hernspråkslärarlinjen, dels inom utbildningen för tvåspråkiga förskollärare. Vidare skall de små språkgruppernas behov av lärarutbildning kunna tillgodoses inom ramen för anslaget till fortbildning.

Under en följd av år har läromedel för invandrarundervisning åtnjutit produktionsstöd samt ett särskilt stöd till information från statens institut för läromedelsinformation. Inom SÖ pågår f, n, ett antal projekt för utveckling av läromedel för invandrare,

1 propositionen 1976/77:22 om statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrarbarn framhöll jag att bidraget avsåg att stimulera kommunerna att planera sina undervisningsinsatser med hänsyn till skiftande behov inom kommunen. Regeringen föreslog att i hemspråkslärarnas arbetsuppgifter skall ingå visst icke schemalagt kontaktarbete. Propositionens förslag godkändes av riksdagen. Delta innebär bl, a, att hemspräkslärarna har ett nära samarbete med invandrarbarnens familjer, så att de därmed stöder elevvårdspersonalen i dess arbete med invandrarbarnen, I vad gäller elevvården i övrigt bör det poängteras att denna är en kommunal angelägenhet.

Frågan om särskilt stöd till studie- och yrkesorientering för invandrarele
ver övervägs f, n, inom regeringskansliet i samband med beredningen av de
förslag som SÖ lagt fram om den framtida verksamheten med studie- och        l'9

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om åtgärder för atl förbättra invandrarelevernas situation

yrkesorienteringen i skolan,

I detta sammanhang vill jag peka pa att en av de reformer som det statsfinansiella läget tillåtit mig att föreslå i budgetpropositionen är ett schabloniserat statsbidrag till stödundervisning i svenska för invandrarelever i gymnasieskolan som samtidigt innebär ökade resurser. Vidare vill jag erinra om den utökning av antalet platser i hemspråkslärarutbildningen och den tvåspråkiga förskollärarutbildningen som jag nämnde tidigare.

Avslutningsvis vill jag erinra om att eleverna på högstadiet när den nya läroplanen för grundskolan införs den 1 juli 1982 kommer att kunna studera hemspråk sorn tillvalsämne under sammanlagt elva veckotimmar. Därmed får invandrarelever ytterligare en möjlighet att utveckla den tvåspråkighet som behövs för att de skall kunna känna sig hemma i två kulturer.

150

GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Mogård för svaret på min interpellation,

Sverige år ett invandringsland. Snart kommer det att finnas en miljon invandrare eller barn till invandrare i vårt land. Detta skapar naturligtvis inånga problem, vilket bl, a, berörs i min interpellation. Jag tycker dock att det ar angeläget att ständigt framhålla att våra invandrare också måste ses som en stor resurs, särskilt i undervisningen. Genom invandrareleverna och deras föräldrar kan de svenska eleverna på ett naturligt sätt komma i kontakt med andra kulturer och livsmönster. För skolan gäller det att förstå detta och rätt utnyttja exempelvis invandrarnas egna organisationer i ett sådant arbete.

Invandrarna tillhör till övervägande delen arbetarklassen, vars problem och svårigheter de delar, I regel är besvärligheterna ännu mer markerade för invandrarna. De har ofta de smutsigaste, tristaste och sämst betalda jobben. Barnen växer upp i socialt sett hårt utsatta miljöer. Allt detta påverkar barnens skolgång.

Detta är utgångsläget, och det är beskrivet i ett otal utredningar. Knappast någon grupp är sä noga kartlagd som invandrarna. Vad det nu gäller är att omsätta kunskaperna i praktisk handling. Uppgiften är att genomföra reformer som förändrar den vardag som invandrarna och deras barn upplever.

Särskilt på skolans område finns många brister som behöver rättas till. Invandrarna är en snabbt växande grupp. Möter man inte de problem som finns, så växer de också snabbt. Det är mot den här bakgrunden jag har ställt min interpellation, och det är mot den här bakgrunden man kan instämma i regeringsförklaringens ord: ""Arbetet på att förbättra hemspråksundervisningen för invandrare skall fortsätta. Särskilda ansträngningar måste göras för att stödja invandrarungdomar i skola och arbetsliv.""

Interpellationssvaret är visserligen långt och utförligt, men det är tämligen innehållslöst. Studerar man det finner man att där inte ges något konkret förslag. Däremot innehåller det uttryck som markeriir att det pågår en insamling av data. Jag tänker då på sådana uttryck som "uppföljning av

heinspråksreformen" och "översyn av hela frågan". Vidare sägs att man skall "utvärdera hemspråksreformens effekter" och " följa utvecklingen". Man skall också "kartlägga de insatser som f. n. görs", och förslag "över-viigs".

Detta är något helt annat än regeringsförklaringens klara ord om att man skall förbättra hemspråksundervisningen och stödja invandrarungdomar i skola och arbetsliv. Dessutom är det så att två av de utredningar som statsrådet åberopar och hänvisar till i svaret tillkom under den förra regeringens tid, och det kan knappast ha varit sådana åtgärder som regeringen tänkte på när den i regeringsdeklarationen utlovade insatser för att förbättra situationen. Att dessa utredningar nu tas som exempel på gjorda insatser talar sitt eget tydliga språk.

Statsrådet hänvisar till det kärva budgetläget. Jag är medveten om att det är en avgörande och hämmande faktor när det gäller att föreslå nya kostnadskrävande reformer, men desto viktigare är det ju då att göra en medveten prioritering. I det socialdemokratiska budgetalternativet har vi inom samma ramar sorn regeringen lyckats lägga fram förslag med sådan profil att de svagaste grupperna på utbildningsområdet skyddas. Till dessa grupper hör invandrarna. Det är alltså inte enbart fråga om kärva ekonomiska villkor, det är också fråga om politisk vilja att styra resurserna dit där de bäst behövs.

Interpellationssvaret är något märkligt också utifrån den utgångspunkten att det helt går förbi SÖ:s nyligen framlagda förslag till handlingsprogram för att förbättra invandrarnas undervisningssituation. Om man jämför detta interpellationssvar med ett som gavs på en liknande interpellation för något år sedan, jå finner man att vid det tillfället ville den dåvarande borgerliga skolministern inte ge några konkreta besked just i avvaktan på SÖ;s handlingsprogram. Nu har det kommit. Det är fyllt med konkreta åtgärder, både i detaljer och i mer övergripande frågeställningar. Men nu nämns det inte ens i interpellationssvaret. Jag tycker detta är märkligt, och jag vill fråga statsrådet: Hur kommer detta utförliga handlingsprogram att följas upp från regeringens sida? Den frågan anser jag berättigad mot bakgrund av att regeringen så klart har sagt i sin regeringsdeklaration att invandrarelevernas situation skall uppmärksammas och att det också skall läggas fram förslag till förbättringar.

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om åtgärder för att förbättra invandrarelevernas situation

MARGARETA PALMÖVIST (s):

Herr talman! Jag vill begagna tillfället att berätta litet om de erfarenheter man har gjort i Botkyrka, där det nu finns invandrare från 90 olika nationer och där det bedrivs hemspråksundervisning på 45 olika språk. Genom att följa utvecklingen och syna den verklighet vi lever i vet vi att inånga både barn och vuxna där skulle behöva mycket mer stöd och hjälp för att kunna finna sig till rätta i den nya situationen. Den s. k. kulturchocken drabbar många svårt, och kommunen kan inte tillhandahålla personlig hjälp med den variationsrikedom som skulle krävas för att tillgodose alla. Kommunen kan helt enkelt inte ensam åstadkomma en tillräckligt god elevvård.

151

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om åtgärder för att förbättra invandrarelevernas situation

152

Vi vet att färre invandrarbarn söker sig vidare till gymnasieskolan. Vi vet att de där väljer kortare utbildningar, att de oftare avbryter studierna och att det ar svårare för dessa ungdomar att få arbete ute pa den öppnii marknaden.

Enligt uppgifter från Botkyrka socialkontor är nästan samtliga elever i årskurs 9, som inte har sökt till gymnasieskolan i höst, kända av skolläkaren på grund av att de har särskilda svårigheter i skolan. Den övervägande delen är invandrarungdomar. I samma rapport konstaterar man. att om nya bestämmelser om gymnasieskolan införs den 1 juli i år. kommer skolans uppföljningsansvar för 16-18-åringar att omfatta ca 350 ungdomar, varav de flesta är invandrare.

Om inte skolan får de rätta och tillräckliga resurserna för att klara av att möta de stora anspråk som ställs för att den skall ge invandrarelever en god undervisning, återverkar detta även pä undervisningen för de svenska barnen. Det är allt fler av deras föräldrar som börjar framföra sin oro för och sitt missnöje med en undervisning sorn inte ger deras barn samma möjligheter att konkurrera med jämnåriga från andra orter, där skolsituationen inte är lika ansträngd.

Lärare med lång erfarenhet och stor kunnighet väljer ofta skolor rned homogen sammansättning av elever. Andelen lärare utan behörighet är stor i skolor med många invandrarbarn.

Det är naturligtvis mycket som behövs - inte minst att ta till vara de kunskaper och erfarenheter som finns i våra invandrartäta kommuner och använda och utveckla kunskaperna i den utbildning av lärare som pågår, som det bl. a. talas om i interpellationssvaret. Jag tror också att det är viktigt att denna lärarutbildning sker i anslutning till områden där barn med dessa speciella svårigheter finns och att utbildningen inte läggs för långt bort från den verklighet där lärarna så småningom skall iirbeta.

Det är naturligtvis viktigt att invandrartäta kommuner får extra stöd med hänsyn till de verkliga behov som uppkommit på grund av den invandrar-struktur som dessa kommuner kan ha. Det känns särskilt viktigt att nu erinra om vissa kommuners behov av extra stöd för att klara en rimlig service till invandrare. Det var ont om förslag till åtgärder i årets budget.

Riksdagen beslutade den 30 april i är att utbetalningen av en del av det kommunala skatteutjämningsbidraget skall senareläggas och att skolbyggnadsbidragen skall upphöra.

I proposition 145 om utbildning i gymnasieskolan föreslås att arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte skall tillämpas för 16-åringar. Gymnasieskolan skall erbjuda och anordna utbildning för samtliga 16-åringar som till hösten 1980 inte hittar arbete på den öppna marknaden. Det betyder för Botkyrkas del ett uppföljningsansvar för ungefär 350 elever. Om riksdagen följer regeringens förslag, kommer det att drabba flera av Botkyrkas invandrarungdomar.

I förslaget till tilläggsbudget sägs att statens utgifter nästa budgetår skall minskas med 7 miljarder. Drygt en vecka efter det att tilläggsbudgeten hade lagts fram ansåg ekonomiminister Bohman att statens utgifter nästa budgetår

måste minskas med 9 miljarder. Jiig vill barii poängterii att dessa prutningar inte får drabba våra invandrarbarn. De måste få möjlighet att erhållii en skolundervisning, som ger dem en rimlig chans att klara sig i vart samhälle. Eftersoni det fortfarande fiittas resurserför iitt detta skall bli möjligt, kan inte prutningarna fä ske här.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Får jag föreslå Margareta Palinqvist att i fortsättningen försöka ordna det så, att vi kan ta en debatt i taget. Det är väl knappast rimligt att vi vid detta tillfälle skall beröra en hel rad olika frågor och dessutom den totala ekonomiska situationen. Margareta Palinqvist kan kanske ange vilken summa hon anser att budgeten skall dras ned med, eftersom hon är så upprörd över beloppen 7 resp. 9 miljarder. Dessutom tycker jag att Margareta Palinqvist skall läsa på litet bättre. I den pioposition angående företagsförlagd gymnasieutbildning som hon syftade på står det att läsa att invandrarkurserna icke berörs.

Beslut har faktiskt redan fattats om reformerna - nu gäller det att ge dem innehåll. Det gäller inte bara att ge ut pengiir - pengarna skall också få effekt.

Får jag när det gäller situationen i Botkyrka - som Margiireta Palinqvist väl vet att jag känner till - påpeka att bidragen är individrelaterade. Det finns också skatteutjämningsbidrag. Vidare sker det en skatteutjämning inom Stockholms län som Botkyrka kommer i åtnjutande av.

Visst är det riktigt, Göran Persson, att det var den socialdemokratiska regeringen som lade fram propositionen om riktlinjer för hemspråksundervisning för invandrarbarn, som f. ö. godtogs av riksdagen i betydande enighet. Men det var den första Falldinregeringen som omsatte denna reform i praktisk verklighet. Utbildningen av hemspråkslärare startades 1977 och har allteftersom byggts ut. Jag kan i detta sammanhang också fästii uppmärksamheten på att SÖ 1979 i slutrapporten om behovet av och förutsättningarna för en tillfällig rekrytering av hemspråkslärare från utlandet - vilket SÖ som bekant inte rekommenderade - konstateriide att det främst på kort sikt och för vissa språkgrupper kommer att föreligga en brist på hemspråkslärare.

I den socialdemokratiska propositionen föreslogs att schablonbidrag till hemspråksundervisning skulle utgå för 1 veckotimme per elev. Vi ökade den resursen till 1,1 veckotimme per elev. Om rnan läser noggrant i interpellationssvaret - där Göran Persson bara hittar allmiinna fraser om att undersöka, följa osv. - finner man faktiskt att det också finns konkreta åtgärder angivna. Jag talade t. ex. om de ökade resurserna till stödundervisningen i svenska för invandrarelever och om utökningen av antalet platser i hemspråkslärarutbildningen och den tvåspråkiga förskollärarutbildningen.

Jag är uppriktigt sagt litet bekymrad över att människor så ofta uttrycker sig så ensidigt och tvärsäkert negativt om reformerna på detta område och om invandrarbarnens situation. Jag är rädd för att det har smitteffekter-att allii

Nr 146

Måndagen den 19 milj 1980

Om åtgärder för att förbuttra invandrarelevernas situation

153

Nr  146                  går omkring och ser bekymrade ut och att de det gäller känner sig eländigt

Månda(Ten den      behandlade. Det är faktiskt inte så illa ställt. Jag tror att alla kan intyga att vi

19 mai 1980           ligger främst i  världen  när det gäller att ta hand  om  invandrare och

_____________    invandrarbarn.

Om åt"ärder för        Göran  Persson   utgör  naturligtvis  inget  undantag  när det  gäller  att

att förbättra in-     svartmåla vad regeringen har gjort. Jag vill inte påstå att vi har gjort

vandrarelevernas      tillräckligt - långt därifrån. Men vi har gjort oerhört mycket i förhållande till

situation                ' begränsade resurser vi har haft och de ännu mer begränsade resurser som

vi nu har. Ett exempel på någonting som man går omkring och tvärsäkert

påstår är att invandrarelever inte koinmer till gymnasieskolan i samma

utsträckning som svenska barn. Möjligen är det så. men vi vet faktiskt inte

det.

I årets statistiska rapport över elever med annat hemspråk än svenska har SCB inte ansett sig kunna göra någon analys av invandrarelevernas benägenhet att övergå till gymnasieskolan, bl. a. beroende på att man använt sig av nya definitioner fr. o. m. mätningen hösten 1978. På SÖ arbetar man f. n. med en undersökning som är baserad på individmaterial. Jag har inhämtat att SÖ avser att ha en preliminär rapport klar till i höst. Men jag tror att Göran Persson och Margareta Palinqvist också har sett att tidningarna innehåller väldigt skiftande uppgifter om invandrarungdomars gymnasiebenägenhet. Därför tycker jag att man skall låta bli att bara dra fram det negativa. Kanske bör man undvika att yttra sig alltför mycket i frågan tills man har litet bättre underlag.

Angående SÖ:s handlingsprogram vill jag säga att SÖ avser att ta fram bitar av detta år från år i sina petita. Arbetsgruppen på departementet -jag nämnde den i mitt svar - följer just det här handlingsprogrammet från SÖ. Det är alltså inte så att jag inte känner till det eller att jag på något sätt glömt det. Jag trodde att vi kunde undvika att ta upp frågan den här gängen, eftersom svaret ändå var tillräckligt långt. Nu har jag i alla fall fått tala om att jag vet om hur det är och att jag tror att det skall bli bra.

GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Inledningsvis talar statsrådet om heinspräksundervisningen och gör ett nummer av att det var regeringen Fälldin som var med om att sjösätta heinspråksreformen. Men vi kan väl ändå påminna varandra om att beslut om dessa reformer fattats i allra största enighet. Det skall vi naturligtvis vara glada för. eftersom det är en god utgångspunkt för ett konstruktivt arbete. Men om fel och brister upptäcks hindrar det inte att någon av oss påpekar att sådana förekommit. Det gäller ju att gå vidare och att försöka åstadkomma ytterligare förbättringar. Det handlar i det avseendet inte om svartmålning, utan det handlar helt enkelt om en vilja att förbättra för den här gruppen som i inånga sammanhang är svårt utsatt.

Egentligen är jag litet bekymrad över statsrådets attityd i frågan. Är det på

det viset att kritik av en reform som på många sätt är bristfällig från

statsrådets sida enbart uppfattas som svartmålning, så står det litet illa till.

154                        Möjligen är det fråga om ett debattrick. för i nästa mening säger statsrådet att

visserligen ligger vi långt framme internationellt sett. men vi har inte gjort     Nr  146 tillräckligt. Kanske vittnar det om att hon i sina bästa stunder kan vara klar     Måndagen den över att här finns saker och ting att rätta till. Det var mot den bakgrunden      jtj p-,,jj  \l){)

som jag tog upp skolöverstyrelsens handlingsprogram, eftersom där finns     ___

konkreta förslag till framgångsvägar. Qn, åtgärder för

Vidare kommer statsrådet också in på gyinnasieintagningeii. Jag tog inte      n förbättra in-upp den saken i mitt anförande, eftersom också jag- som statsrådet så riktigt     vandrarelevernas förmodade - har fått signaler orn att här har skett en förbättring. Men vi vet     situation ännu inte hur det materialet ser ut. Vi bör väl avvakta med en diskussion tills vi har hela underiaget klart för oss. Invandrargruppen kan nämligen ses som en  grupp  som  i  sin   tur består  av  väldigt  många  olika  grupperingar. Exempelvis den finska gruppen, som är den största, har fortfarande en låg frekvens av sökande och antagna till gymnasiet. Det finns nog anledning att komma tillbaka till denna fråga.

Vidare noterade jag att statsrådet i sin replik gick förbi mitt påpekande om att det här ytterst handlar om en politisk vilja. Jag sade att väldigt många av de förslag som socialdemokraterna lagt fram i anslutning till årets budget just markerar att vi skyddar de svagaste grupperna på utbildningsområdet. Till dessa grupper hör - det är inte fråga om någon svartmålning - invandrarna och invandrarbarnen. Jag noterar att statsrådet gick förbi den aspekten i mitt anförande, men det finns väl förklaringar till det. Det är väl inte så trevligt för ett statsråd att konstatera att oppositionen lägger fram förslag, som syftar till en förbättring av sakområden som statsrådet i fråga har ansvaret för. Dessutom ligger dessa förslag inom samma budgetramar som regeringen har haft att arbeta utifrån.

MARGARETA PALMQVIST (s);

Herr talman! Statsrådet Mogård tycker att jag skall läsa på, och det behöver jag säkert göra, men jag skall inte gå i svaromål på alla påståenden här. Jag vill bara meddela att jag inte tar ställning till /H(r prutningen, som jag tror är ofrånkomlig, skall ske och om det skall bli 7 eller 9 miljarder eller någon annan siffra. Däremot tycker jag som socialdemokrat att det känns väldigt angeläget att värna om de svaga och deklarera att prutningen inte får drabba dem som är allra mest utsatta.

Statsrådet tycker att vi ibland ser litet väl svart på situationen och tror att alla in vandrare-barn, ungdomar och familjer-är eländigt behandlade. Så är det inte, och det håller jag också med om. Men jag kan konstatera i en rapport som är framlagd i januari 1979 att bara 30 % av invandrareleverna i Botkyrka gick vidare till gymnasieskolan, att jämföras med 90 % av övriga elever. Det är alltså en kall siffra.

Man vet i dag på arbetsförmedlingen att de elever som inte kommer in på
gymnasieskolan till stor del är invandrarungdomar som inte heller får arbete
pä öppna marknaden och som verkligen behöver och har nytta av vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det går atl hjälpa en hel del av dem. men
för det krävs resurser, och det är av det skälet jag tyckte att det kändes
angeläget atl ta till orda i den här debatten.                                                       155

Nr  146                      Utan medel kommer vi inte så långt, men med medel kan vi görii en hel del.

Måndifen den         ' ar lärt oss att göra en hel del för iitt hjiilpii de hiir barnen och ungdoniiirnii

19 |-|;|j  19)>{()    som det känns verkligt iingeläget iitt göra.

Om åtgärder för        Statsrådet BRITT MOGÅRD:

att förbättra in-         Herr talman! Slå vakt om de svaga - det slår också i regeringsförklaringen.

vandrarelevernas       Ja» kommer inte just nu ihåg exiikt hur det är formulerat, men eftersom

situation                Göran Persson tydligen studerat den ordentligt kanske han kan tiilii om för

mig vad det står, I varje fall är det den innebörden.

Jag tycker inte att det är lämpligt, Margareta Palinqvist, att föregripii debatten om företiigsförlagd gymniisieulbildning. men det är ju faktiskt för dem som inte kommer in pä gymnasieskolan som den propositionen är avsedd. Det är fråga om att ge dem utbildning, inte att hålla dem sysselsiitta i väntan på att tiderna skall bli biittre eller någonting sådant. Avsikten iir iilt göra dem bättre rustade att möta vuxenlivet,

Göran Persson tror iitt jag ägnar mig åt debattrick. Det gör jag rätt ofta, det vill jag gärna medge, men när jag varnade för effekterna av ensidig negativ kritik var det inte ett debiittrick. Det bekymrar mig faktiskt alt del så att säga har blivit på model att underkänna eller i varje fall nedvärderii reformerna och uppförstora de svårigheter som otvivelaktigt finns. Självfallet skall fel och brister påpekas. Självfallet finns det fel och brister, och kritik måste tillåtas. Men den får inte varii ensidig.

Låt mig säga också att när oppositionen lägger fram förslag som jag anser vara förbättringar, skall jiig gärna både muntligen och skriftligen intyga atl så har skett. Jag har inte sett det ännu.

Slutligen vill jag komplimeiitera Göriin Persson för en ny uppfinning, ett nytt språkbruk, sorn jag inte har lagt märke till förut. Men det koinmer säkert att sprida sig i den socialdemokratiska oppositionen med väldig flirt, tror jag.

När Göran Persson talar om den socialdemokratiska regeringen, så handliirden, den lägger fram förslag, den tar initiativ. När regeringen Fälldin gör någonting, då får den vara med om att en reforin genomförs. Det är faktiskt inte så stor skillnad på borgerliga och socialdemokratiskii regeringar. Det är ungefär samma handlingsmönster och samma krav på handling som ställs,

GÖRAN PERSSON (s);

Herrtalman! Statsrådet hänvisar till vad som står i regeringsdekliiriitionen om att skydda de svaga, I så fall får jag hoppas att regeringen tar den deklarationen på allvar och ser till att man sätter fart på arbetet med att åtgärda de brister och felaktigheter som finns när det giiller inviindriirele-vernas skolsituation, alldenstund också detta utlovas i regeringsförklaringen.

Statsrådet Mogård använder i sin replik nu en helt annan ton än tidigare.

Hon säger, att finns det fel och brister, så skall de åtgärdas. Då är det bara att

156                        sätta i gång det arbetet. Man har ett fint utgångsläge i skolöverstyrelsens

handlingsprogram.                                                                         Nr  146

När jag pekade på de förslag som den socialdemokriitiska oppositionen har     Måndagen den lagt fram när det gäller förbättringar och närdetgäller koiikretaåtgiirder som     19 |;j 198()

skulle skydda de svaga på utbildningsområdet, visade det sig iitt statsrådet     _

inte hade upptiickt dem.  Det tycker jag i och för sig är litet märkligt,     Qm åtsärder för

Debiitten omkring exempelvis de hundrii miljoner kronornii. som vi föreslår    an förbättra in-

skall satsiis i de mest utsatta arbetsmiljöerna, kan inte viira någon ny debatt     vandrarelevernas

för statsrådet, I de utsatta arbetsmiljöerna finns exempelvis invandriirung-    situation

domarna. Det vet vi om. Det kan inte viirii något nytt för statsrådet niir vi vill

ha ytterligare 30 milj, kr, till den allniännii fritidsverksamheten, som ju våren

viktig beståndsdel i SIA-skolan, De pengarna skall användas i de områden

diir föreningslivet är illa utvecklat, I de områdena finns som regel också

invandrarungdomarna. Det kiin inte vara någon ny upplevelse för statsrådet

att vi har sagt nej till taket för den frivilliga folkbildningsverksamheten, att vi

har sagt nej till taket för den kommunala vuxenutbildningen - två viktiga

områden som klart riktar sig till de lågutbildade. Bland de lågutbildade finns

invandrarna. Det kan inte vara någon ny erfarenhet för statsrådet. Det kan

heller inte ha undgått statsrådet att vi hade velat ha ytterligare 24 nva platser

på hemspråkslärarlinjen och 40 nya phitser på SYO-utbildning, Det iir barii

några av de konkreta förslag som ett statsråd sorn slår vakt om skolans

intressen och om de svagas intressen borde ha kunnat stiilla upp på -

dessutom ligger de ju inom samma ekonomiska riiin som regeringens förslag.

Vi socialdemokriiter gör en prioritering av de här problemen som finns på

skolområdet, eftersoni socialdemokraterna upplever dem som allvarliga och

eftersoni vi också vet att vi, om vi inte tar tag i de här problemen i dag,

kommer att  få  en  situation   med  växande  problem.   Det  är  mot  den

bakgrunden S(}ni denna interpellation är stiilld.  Det är också mot den

bakgrunden som socialdemokraterna hiir lagt sina förslag till en alternativ

regeringspolitik.

Statsrådet BRITT MOGÅRD;

Herr talman! Regeringsdekliirationen håller vi fast vid, Regeringsdeklii-rationen läses faktiskt upp i riksdagen diirför att ni skall kunnii kontrollerii oss, Göran Persson, Jag tycker därför inte iitt det iir siirskilt poängrikt att ideligen fråga 0111 vi står fast vid regeringsdeklarationen. Det tycker jiig ni kan sluta med.

Sedan var det en för mig pinsam missuppfattning som Göran Persson gjorde sig skyldig till, därför att det gav honom anledning att rapa upp allt som står i de socialdemokratiska motionerna. Men de förslagen hiir inte undgått mig. Jag har läst förslagen. Däremot har jag inte upptäckt att de var så bra - vilket iir en helt annan sak,

GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag är litet förvånad över att statsrådet inte liiide upptäckt
kvalitéerna i de här förslagen, eftersom de som deltiir i skoldebiitten nästan
samfiillt har uttalat sin uppskattning av dem. Inte minst har det stått att läsa i         157

Nr  146                   lärarpressen.  Det förvånar mig iitt  Britt Mogård inte har tagit del  av

Måndagen den       iJetta,

19 niiij 1980              l'''t Mogård tyckte inte det var någon poäng i att upprepa frågan om

_____________    regeringsförklaringen. Det gör jag inte heller för att vinna någon debattmäs-

Oiii ämnesbetvgen sig poäng, utan jag gör det därför att Brih Mogärd nu säger att här finns
inom lärarutbild- problem och hiir finns svårigheter, allt är inte bra, Siimtidigt står det i
ningen                    regeringsdeklarationen att man skall ta itu med detta. Då menar jag att det

bör vara dags för handling och inte längre tid för några fler utredningar. Det är det som är poängen i mitt resonemang, och den tror jag också att alla uppfattade. Sedan kanske Britt Mogård erinrar sig debatten om den förra regeringsdeklarationen och vad som där stod om de små klasserna, så om jag skulle ha frågat omkring regeringsdeklarationens trovärdighet, skulle en sådan fråga till statsrådet Mogård icke ha varit förvånande.

Överläggningen var härmed avslutad.

§  11 Om ämnesbetygen inom lärarutbildningen

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Margot Wall-ströms (s) den 24 april anmälda interpellation. 1979/80:188, och anförde:

Herr talman! Margot Wallström har i en interpellation om ämnesbetygen inom lärarutbildningen ställt följande frågor till mig:

1,                               Anser statsrådet Mogård att denna för lärarutbildningen och skolvä
sendet så viktiga fråga har hanterats på ett riktigt och rimligt sätt?

2,                                  Vad är statsrådets åsikt om betyg inom lärarutbildningen?
Inledningsvis vill jag, för att det inte skall bli bortglömt i debatten,

konstatera att frågan om betyg inom lärarutbildningen inte handlar om att ta bort betygen utan endast handlar om överbetygens vara eller inte vara. Självfallet måste betygen godkänd och icke godkänd finnas kvar. Det är rimligt att man - och det oavsett om man avskaffar överbetygen eller inte -mycket klart söker fastställa gränser för vad en lärarkandidat skall ha för kunskaper och färdigheter för att kunna godkännas. Inte minst metodiklektorerna har här en mycket viktig uppgift, nämligen att söka fastställa om en lärarkandidat i metodiskt hänseende är färdig att släppas ut som självständig lärare.

Tyvärr kan inte frågan om betyg i lärarutbildningen ses isolerad som en fråga enbart om utbildningen. Den hänger samman med frågan om hur lärare skall meritvärderas vid tillsättning av tjänst.

Den 18 maj 1978 överlämnades till universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) det förslag jämte remissammanställning till betygsättning och
meritvärdering som 1974 års lärarutbildningsutredning (LUT 74) avlämnat
den 22 juni 1977 för de åtgärder som ankommer på ämbetet. Regeringen
erinrade därvid om att förändringar av betygssystemet inom lärarutbildning
en inte kan träda i kraft förrän meritvärderingsreglerna anpassats till
158                        eventuella förändringar. Meritvärderingsregler vid tillsättning av statligt

reglerad tjänst i skolväsendet fastställs av skolöverstyrelsen (SÖ),

I viss mån kan jag förstå irritationen över att iirendet tiigit lång tid. Samtidigt vill jag understryka att frågan om betyg i lärarutbildningen och meritvärdering av lärare vid ansökan till tjiinst iir en synnerligen komplex fråga, som i allra högsta grad berör alla nu verksamma, ca 125 000. lärare. Frågans behandling underlättas inte heller av att personalorganisationerna har skilda åsikter. Min grundläggande inställning är att ett nytt meritvärde-ringssystem måste vara så väl förberett att det i huvudsak kan iiccepteras iiv alla berörda. Samtidigt som vi kan beklaga att ärendet tagit lång tid. bör vi alltså ha i minnet att SÖ sökt finna en samlande lösning och avstått från att fastställa ett rneritvärderingssystem som inte är förankrat hos alla lärare.

Regeringen avser att under nästa riksmöte lägga fram förslag om reformering av dels lärarutbildningen, dels den statliga skoladministriitio-nen. Båda dessa förslag har ett sambiind med frågan om eventuell ändring av reglerna för tillsättning av lärartjänster inom skolväsendet. Frågorna bereds f, n, inom departementet. För att underliitta beredningen i de delar som berör lärartillsättningen avser vi att tillkalla en särskild sakkunnig. Denne sakkunnige är en av de få i detta land som behärskar sakområdet i hela dess vidd. Som exempel på meritvärderingens komplexitet vill jag erinra om att anvisningarna omfattar ca 110 trycksidor.

Sammanfattningsvis vill jag nu konstatera att det förefaller viira lämpligt att reformera betygsättningen inom lärarutbildningen i samband med den totala översyn av lärarutbildningen som nu skall ske med iinledning av LUT 74:s förslag. Frågan om meritvärdering av lärare vid tillsättning av tjiinst bör också behandlas i detta sammanhang.

Nr  146

Måndiigen den 19 maj 1980

Om ämnesbetygen inom lärarutbildningen

Under detta anförande  övertog förste  vice  talmannen  ledningen  av kammarens förhandlingar.

MARGOT WALLSTRÖM (s):

Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

Tyvärr är det så att den politiska handläggningen av den hiir frågan på ett skrämmande sätt påminner om berättelsen som slutar med att det ""bidde"" en tumme, I det här fallet frestas man t, o. m, att säga att den är placerad mitt i handen!

Vissa kontroversiella och besvärliga ärenden kan man ju försöka "gömma" i en krånglig utrednings- och beslutsgång, men framför allt de studerande har visat att det finns gränser även för ett sådant förhalande, I det här fallet gick det så långt att Sveriges förenade studentkårer i början av året JK-anmälde SÖ för att ha förhalat frågan om avskaffande av de graderade betygen i lärarutbildningen. Vid lärarhögskolan i Karlstad iir eleverna beredda att riskera sin examen genom att delta i olika aktioner mot betygen. Det bevisar bara att frågan fortfarande iir aktuell trots att minst tio år har gått sedan betygsättningen först blev föremål för diskussioner bland de liiriirstu-derande och utreddes på SÖ, Just nu är otåligheten mycket stor bland både

L59

Nr  146                   elever, lärare och utbildningsledare.

Måndagen den          '" statsrådets svar på mina frågor, ,

19 mai  1980             Inledningsvis  gör  stiitsrådet  påpekandet   ""att   frågan  om   betyg  inom

_____________    lärarutbildningen inte handlar om att ta bort betygen utan endast handliirom

Om ämnesbetygen    överbetygens vara eller icke vara"",

inom lärarutbild-       "'''" "'■'an i ursprungsdirektiven till LUT 74 framhöll dåvarande skolmi-

ningen

nistern Lena Hjelm-Wallén att den som visiit sig olämplig för läraryrket skall avskiljas från undervisningen sa tidigt som möjligt. Däremot ansåg hon det mindre angeläget med en gradering av dem som blir godkända.

Statsrådets påpekande är så att säga litet överflödigt, eftersom vi är överens orn vad som skall bort. Och varför det skall bort har LUT och lärarkandidaterna svarat pä upprepade, gånger, exempelvis:

De graderade betygen stimulerar till konkurrens trots att läraryrket stiiller höga krav på samarbete.

De hindrar framväxten av en bredare lärarroll.

De hindrar t, ex, ämnesintegration och problem- och behovsinriktade projektstudier.

De är dessutom orättvisa, har dålig tillförlitlighet och motverkar lärarutbildningens mål.

Men min interpellation handlar ju om hur och /;/;/■ vi skall ta bort de s, k, överbetygen i lärarutbildningen; och det är det jag talar om.

Det var alltså våren 1978 som SÖ fick uppgiften att se över meritvärde-ringssystemet ined anledning av regeringens beslut om avskaffande iiv de graderade betygen i lärarutbildningen. Nu säger statsrådet:

"I viss mån kan jag förstå irritationen över att ärendet tagit lång tid," Detta beklagas på ett annat ställe i svaret. Jag får väl i brist på annat betrakta detta som svar på min första fråga om hanteringen av det här viktiga ärendet. Men om regeringen nu verkligen vill få fram ett förslag som är väl förankrat och som kan accepteras av-om inte av alla-en majoritet av de berörda, ärdet då rimligt att som expert tillkalla den ende inom SÖ som reserverat sig till förman för behållande av graderade betvg?

Till sist tvingas jag upprepa min andra fråga om statsrådets åsikt i sak om betyg i lärarutbildningen.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Fru talman! Jag vill ännu en gång understryka att frågan inte är så enkel som Margot Wallström och olika lärarkandidater vill göra gällande. Betygsättningens utformning har. som Miirgot Wallström naturligtvis vet. stor betydelse i meritvärderingen, och frågan ber'ör därför alla nu verksamma lärare - som jag sade ca 125 000 personer. Det vore oansvarigt att inte noga penetrera följdernii av en ändring för alla dessa människor. Detta är inte en fråga där det är lämpligt att köra över människor, ens om de utgör en minoritetsgrupp.

Detta är. som  Margot Wallström skriver i sin  interpellation. en för

skolväsendet viktig fråga. Det är beklagligt att det tar så lång tid att nå

160                        enighet i frågan.  Men en huvudsaklig enighet är, som jag ser det, en

förutsättning för att frågan skall kunna lösas på ett bra sätt.

Sedan är det faktiskt så. Margot Wallström. iitt vi här i riksdagen inte brukar diskutera personfrågor, och jag finner ingen iinledning iitt frångå den principen. Däremot är detta väldigt invecklade frågor, och därför avser vi att för en begränsad tidsperiod tillkallii en särskild sakkunnig. Därvid har vi självfallet beaktat vederbörandes kvalifikationer för uppgiften. Däremot har vi inte värderat hiins åsikter i olika frågor. Detta är ett vanligt förfarande, och det finns därför ingen iinledning att ytterligare kommentera den saken, Jiig tycker uppriktigt sagt att inte heller Margot Wallström skall göra det.

Nr 146

Måndagen den 19 maj 1980

Om ämnesbetygen inom lärarutbildningen

,MARGOT WALLSTRÖM (s):

Fru talniiin! Det är riktigt som statsrådet påpekar, att detta med rneritvarderingssysternet är inte någon enkel fråga, och det är det väl ingen som har påstått heller. Jag har inte sagt att det är någon enkel friiga, och j;ig har inte hört de lärarstuderande säga det. Men det är angeläget att frågan löses snabbt, och det är de s, k, överbetygen som man vill ha bort snabbt inom lärarutbildningen, diirför iitt de hindrar arbetet och hindrar en utveckling av arbetet inom lärarutbildningen.

Jag vet inte vilken kutym man följer nar det gäller experter och då man i detta fall tillkallar en särskild expert. Men man kan väl i alla fall tänka sig med vilken entusiasm just den här särskilt tillkallade experten skall gripa sig an uppgiften, när man vet att otåligheten är så stor som den ar. Om jag förstått saken rätt, så har han redan haft utredningsuppdraget på SO och tyvärr misslyckats med att ta fram ett acceptabelt förslag. Jag skulle vilja citera ur Lärartidningen, där man skrev så här: ""Och regeringen har beslutat ta tillbaka sitt uppdrag till UHÄ och SÖ att genomföra det tidigare regeringsbeslutet, nämligen att avskaffa de graderade betygen i princip enligt LUT:s förslag. Betygen i lärarutbildningen och frågan om tillsättning av lärartjänst ska i stället beredas av en särskild expert som ska knytas till utbildningsdepartementet!

Hur ska detta tolkas? Som allmän virrighet i departementsledningen? Som ytterligare förhalning? Som ett misstroende mot UHÄ och SÖ? LR:s framställning om att de graderade ämnesbetygen i lärarutbildningen ska behållas fick inte stöd vare sig på UHÄ eller SÖ, Vill man nu göra det möjligt att tillgodose LR:s önskemål genom att återigen lyfta upp hela frågan till departementsnivå?"'

Längre fram heter det: "Frågan om lärarbetygen är en krutdurk. Nu tänds måhända stubinen,"

Det redan hårt prövade tålamodet hos lärarkandidaterna får kanske räkna rned ytterligare prov. Förhoppningsvis skall vi, enligt interpellationssvaret, se resultat inom ett år i alla fall. Då kanske stubinen har brunnit ända ned. Det jag citerat ur Lärartidningen är ju bara ett bevis på hur-som jag tycker-illa den här frågan har skötts.

Till sist vill jag säga, att man brukar ju inte behöva be om politiska åsikter i viktiga frågor. Men nog vore det anmärkningsvärt om skolministern inte hade någon åsikt i sak om betygen i lärarutbildningen.

161

11  Riksdagens protokoll 1979/80:145-147

Nr 146

Måndagen den 19 milj 1980

Om ämnesbetygen inom lärarutbildningen

Statsrfidet BRITT MOGÅRD:

Fru talniiin! Åsikt i sak har jag, men den tiinker jiig inte tillkiimiiige för Margot Wallström i dag, för ärendet bereds - som jag hiir redovisiit sidii upp och sida ned i interpelliitionssviiret - och då brukiir vi inte iivslöjii dettii.

Jag tycker att Miirgot Wiillström tiiliir med dubbel tungii. Dels menar hon att regeringen har tummen i handen och iir virrig i allinäiihct, dels hiir hon. när jag påpekar att det iir en svår frågii, fullstiindigt kliirt för sig iitt det iir en förfärligt svår fråga. Regeringen kan uppenbiirligcn inte hiinterii denna fråga, enligt Margot Wiillström,

Sedan talar Margot Wallström kolossalt mycket orn otåligheten - man har en känsla av att det jäser i hela landet. Får jiig siigii iitt jag kiinner väl till otåligheten i Karlstad bland larnrkiindidiiternii, Jiig kiinner också till otålighet bland andra lärarkandidater. Otålighet bliind verksiimma lärare har jag emellertid inte hört någonting alls om. Men kiinske Miirgot Wiillström kan göra en liten undersökning och se om det är möjligt iitt eiitusiiisineiii dem också för att betygen skall avskaffiis. Det iir de som nu driibbiis i meri t värde ringshänseende.

Sedan kan jag bara slutligen upprepa - och jag menar verkligen dettii allvarligt - mitt råd till Margot Wallström: Fiilj den regel som giiller hiir i riksdagen, att vi inte berör personfrågor!

162

MARGOT WALLSTRÖM (s):

Fru talman! Ingen har påstått att detta är en enkel fråga, utan min interpellation handlar ju om hanteringen av den hiir svårii frågiin. Att frågiin är svår behöver inte betyda att man hiinteriir den på ett virrigt och konstigt siitt.

Det handlar om betygen i lärarutbildningen, och sjiilvfiillet iir det så att lärarkandidaterna är mest engageriide. Men även lärare och utbildningsledare har engagerat sig i debatten och är otåliga.

Jag vill än en gäng citera det uttalande som jag tror hiir tillställts statsrådet från lärarhögskolan i Karlstad och där man siiger:

""Motiven för ett avskaffande av de graderade betygen inom klasslararut-bildningen torde vara väl kända.

Att även opinionen för ett avskaffande av de graderade betvgen iir bred och stark runt om på landets lärarhögskolor, samt bland berörda remissinstanser, torde också det vara väl bekant vid det hiir liiget.

Det är därför med stor förvåning vi mottagit regeringens besked om att lyfta tillbaka betygsfrågan ifrån UHÄ-SÖ till LUT-utredningens ramar,""

Man har alltså demonstrerat mot detta beslut i Kiirlstiid, Miin hiir protesterat och vill att betygsfrågan skyndsamt skall lösas inom den nuvarande lärarutbildningens ramar. Detta kun väl i vart fall tjäna som en upplysning till statsrådet om otåligheten hos den här opinionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 12 Om belåningen av fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar     '■' '

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för att besvara Rolf Dahlbergs (in) den 10 april anmälda interpellation. 1979/80:176, och anförde:

Fru talman! Rolf Dahlberg har frågat mig

      oni jag avser att föreslå ändringar i bostadsfinansieringsförordningen så att kommuner ej kan förhindra fristående bostadsrättsföreningar att erhålla 99 % belåning och

      om jag vill medverka till att kommunerna tillräckligt aktivt informerar om bildandet av bostadsrättsföreningar,

I propositionen 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelningen inom bostadsförsörjningen m, rn, framhöll jag bl, a, att det är angeläget att kommunerna i linje med bostadsförsörjningslagens syfte skyndsamt utser representanter i bostadsrättsföreningar. För att underlätta bildandet av bostadsrättsföreningar har därefter genomförts vissa ändringar och förenklingar i lånereglerna. Bostadsrättskommittén (Bo 1978:06) skall enligt sina direktiv bl, a, undersöka effekterna av dessa ändringar och förenklingar. Kommittén är därvid oförhindrad att föreslå ytterligare ändringar som kan vara motiverade för att undanröja kvarstående hinder för att bilda bostadsrättsföreningar,

I propositionen framhöll jag också att det är angeläget att kommunerna på ett tillfredsställande sätt informerar om hur bostadsrättsföreningar bildas, I bostadsrättskommitténs uppdrag ingår att undersöka kommunernas åtgärder när det gäller att underlätta bildandet av bostadsrättsföreningar och föreslå de ändringar som kan vara motiverade.

Måndagen den 19 maj 1980

Om belåningen av fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar

ROLF DAHLBERG (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka bostadsministern för svaret.

Det här interpellationssvaret är ur flera synpunkter otillfredsställande. Jag skulle också vilja påstå att det är ett något märkligt angreppssätt bostads-ministern har använt sig av, nämligen att i några få meningar avfärda en principiellt mycket viktig fråga och helt undvika att ta upp de problem som framförts i interpellationen.

Bakgrunden är-som framgår av interpellationen, men inte av svaret-det mycket uppmärksammade beslut som den socialdemokratiska majoriteten i Norrköpings kommunfullmäktige fattade 1978, Man beslöt där att vägra två bostadsrättsföreningar att utse kommunala styrelseledamöter och revisorer. Samtliga borgerliga ledamöter i kommunfullmäktige reserverade sig mot beslutet. Detta beslut föregicks av en mycket lång och konstig hantering i kommunen, och socialdemokraterna sade att detta var ett politiskt beslut. Man ville inte ha privata bostadsrättsföreningar. Man ville ha bostadsrättsföreningar som tillhörde HSB eller Riksbyggen.

Det här fick till följd att dessa bostadsrättsföreningar gick miste om den 99-procentiga belåningen. Det i sin tur medförde att grundavgiften, den kontanta insatsen, ökade med 54 %. Det var alltså ett ganska hårt slag för de

163

Nr 146

Måndagen den 19 mtij 1980

Om belåningen av fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar

164

personer i Norrköping som hade planerat iitt bygga dessa bostiidsriitts-luis.

Ärendet kom mycket sniibbt upp hiir i kiinimaren dels i en interpelliition iiv en partikamrat till Birgit Friggebo, dels i en fråga av en moderiit lethimot, dels också i en folkpartimotion. Interpellationen och frågan besviiVadesden 3 april 1978 av Birgit Friggebo. som då var biträdande bostadsminister. Jiig skall här ta upp fyra punkter i det svar som Birgit Friggebo då giiv. Jagciteriir ur kammarens protokoll från ifrågavarande debiitt:

""Kraven för 99-proceiitig belåning har medvetet utforniiits så. att de giiller även andra bostadsrättsföreningar än de rikskooperiitivii.""

"------ att kommunen vid sitt ställningstiigande inte har att pröva iindrii

frågor än om föreningen driver verksiimhet som är förenlig med de av
statsmakterna angivna motiven          ."

"Däremot är det enligt min mening självfallet inte acceptabelt att enskilda kommuner använder kravet på kommunal representation för att driva igenom krav som saknar stöd i de av statsmakterna beslutade grunderna för

långivningen. Det är t. ex. uppenbiirt att ett sådant förfarande          som

innebär att kommunen särbehandlar vissa bostadsrättsföreningar i konkur-rensbegränsande syfte - inte är förenligt med gällande grunder för långivningen."'

Både interpellanten och frågeställaren var utomordentligt nöjda med dettii svar. Det var ett klart och rejält svar som Birgit Friggebo gav den gången och som, tycker jag, står i bjärt kontrast till det svar som jag har fått i dag.

Strax efteråt behandlade vi i civilutskottet en folkpartimotion med krav på att kommuner inte skulle kunna hindra bostadsrättsföreningar att få 99-procentig belåning. Utskottet ansåg då med hänvisning till vad Birgit Friggebo hade sagt tre veckor tidigare att det inte fanns iinledning att tillstyrkil motionsförslaget.

Vad som nu har hänt är att beslutet i Norrköping har överklagats först till länsstyrelsen och sedan till regeringsrätten. Regeringsrättens utslag kom för ett par månader sedan, och det är bakgrunden till min interpellation. Regeringsrätten slår nämligen fast att med nuvarande lagar och bestämmelser kan man inte hindra en kommun att förfiira på det konstiga sätt som Norrköpings kommun har gjort.

Orn man har det mycket klara besked som Birgit Friggebo gav här i kammaren 1978 i åminnelse och jämför det rned regeringsrättens utslag och interpellationssvaret, finner man att det svar som jag har fått i dag är utomordentligt nedslående och magert. Vad säger då statsrådet i sitt svar? Jo, hon säger bl. a.; "Föratt underlätta bildandet av bostadsrättsföreningar har därefter genomförts vissa ändringar och förenklingar i lånereglerna.

Bostadsrättskommittén skall  enligt  sina  direktiv  bl. a.   undersökii

effekterna av dessa ändringar och förenklingar."

Nu skall vi inte blanda bort korten. Birgit Friggebo! Förenklingarna och ändringarna har icke med den här saken att göra. Det vet bostadsministern mycket väl. Inget förslag har framlagts som innebär att man på något sätt skall kunna hindra kommuner att fatta sådana godtyckliga beslut som man

giorde i Norrköping. Förändringarna och förenklingarna har att göra med niiindiitperiodens längd för ledamöterna i kommunala orgiin. vid vilken tidpunkt tillsättandet skall ske och sådana saker. De har inte alls att göra med den principiellt mycket viktigii fråga som jiig har tagit upp. Detta är. som sagt. bara ett försök att blanda bort korten. Men den här frågan kommer naturligtvis vi som ingår i bostadsrättskommittén att titta på. Men när nu regeringsrättens utslag har fallit finns det. med tanke på det klara uttalande som Birgit Friggebo gjort den 3 april 1978. inte någon anledning att viinta på en utredning.

Jag vill, fru talman, med anledning härav ställa två konkreta frågor till bostadsministern. För det första: Håller bostadsministern fast vid den av henne 1978 redovisade principiella synen på detta problem? Om svaret på den frågan är ja. kräver för det andra inte då all logik att bostadsministern griper sig an frågan och lägger fram förslag till ett system som fungerar i enlighet med bostadsministerns övertygelse?

Nr  146

Måndagen den 19 maj 1980

Om belåningen av fastigheter tUl-höriga bostadsrättsföreningar

Bostiidsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Fru talman! Mitt svar var ganska kort. och anledningen härtill var den tidigare interpellationsdebatt som vi har haft här i kammaren. Min mening i frågan är därmed väl känd sedan tidigare, och det finns inte anledning att i varje svar-vi har nog med långa debatter här i kammaren ändå-upprepa allt vad man sagt tidigare. Men orn det är Rolf Dahlbergs önskan, skall jag gärna än en gång redogöra för delar av handläggningen av denna fråga.

Jag sade i mitt svar 1978 att kommunen vid sitt ställningstagande när det gäller att utse kommunala representanter inte har att pröva andra frågor än huruvida föreningen bedriver verksamhet som är förenlig med de motiv som statsmakten angivit för det utökade statliga stödet i form av 99 % belåning och huruvida de ekonomiska förhållandena är sådana att stöd bör ifrågakomma. Jag sade också att konkurrensbegrånsande kommunala beslut kan aktualisera ändringar i bostadsfinansieringsförordningen.

Utskottet behandlade också, som Rolf Dahlberg sade, en motion om dessa frågor, och även utskottet uttalade att kommunen bara skall bedöma frågan huruvida den verksamhet som bedrivs är förenlig med de riktlinjer som statsmakterna har antagit. Utskottet utgick också från att de kommunala besluten skulle grundas enbart på dessa riktlinjer.

Nu har vi alltså fått ett utslag från regeringsrätten, och detta kan synas ge stöd för uppfattningen att en kommun vid sin bedömning av frågan om kommunal representation kan vägledas av andra grundläggande principer än dem som riksdagen har angivit vid behandlingen av den s. k. byggadmini-strationspropositionen och motionsbehandlingen i samband härmed i civilutskottet. Mot den bakgrunden anser jag att det finns anledning att överväga ändringar i gällande regler, kanske bl. a. i bostadsfinansieringsförordningen, för att förhindra konkurrensfördelar för vissa intressenter. Men jag är inte beredd att lyfta ut ett litet spörsmål från det utredningsarbete som nu bedrivs beträffande hela bostadsrättsföreningsfrågan, där ju inriktningen är den att man skall stimulera och underlätta bildandet av bostadsrätts-

165

Nr  146                   föreningar, både i nyproduktionen och i det befintliga beståndet. Därför

Måndagen den      gäller det här kanske mer en tidsfråga än en sakfråga.

19 maj 1980

'_____________        ROLF DAHLBERG (m):

Om belåningen         Fm talman! Jag ber att få tacka för detta kompletterande inlägg från

av fastigheter till- bostadsministern. För det första är jag mycket till freds med att bostadsmi-
höriga bostads- nistern håller fast vid sin allmänna inställning till detta problem. Däremot är
rättsföreningar      det fortfarande mycket märkligt att bostadsministern i sitt utomordentligt

korta svar talade om andra saker än dem som interpellationen giillde.

Jagar ju ledamot i bostadsrättskommittén, där vi som bostadsministern vet behandlaroändligt komplicerade frågorsom kräveromfattande utredningar. Det gäller spörsmål som berör hur rnan eventuellt i framtiden skall kunna överföra delar av hyresbeståndet till bostadsrätter, och hela det komplex av problem som den frågeställningen omfattar. Att då skjuta över också just den här aktuella lilla delfrågan till kommittén är enligt min uppfattning helt onödigt. Det krävs ju ingen utredning i frågan. Vi har nu fått regeringsrättens utslag. Vi känner bostadsministerns inställning i frågan; den stämmer alltså inte med regeringsrättens utslag. Det har tidigare visat sig att bostadsministern kunnat göra justeringar i bestämmelserna. Såsom framgår av svaret har det gjorts små ändringar i författningen utan att man har utrett det.

På den hår punkten finns det, fru talman, ingenting att utreda. Antingen tycker man att kommunerna skall kunna få säga nej eller också tycker man att här är det fråga om statliga pengar, och då är det staten-alltså regeringen och riksdagen - som skall besluta om bestämmelserna.

Om kommunerna inte vill ha den här uppgiften, så får vi väl försöka hitta någon annan. Länsbostadsnämnderna kan väl utse de representanter som så att säga ärdet allmännas insyn i bostadsrättsföreningarna. Men det är absolut inte tillfredsställande att man i dag i vissa socialdemokratiskt styrda kommuner godtyckligt skall kunna hindra människor att bilda bostadsrättsföreningar. Resultatet blir ju, som bostadsministern sade, att vi skjuter problemet ytterligare något år framåt i tiden, vilket är helt onödigt.

Jag hemställer att bostadsministern funderar på och vid lämpligt tillfälle återkommer till kammaren med förslag.

Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Fru talman! Det är faktiskt fråga om hur man skall göra förändringar också. Ibland kan det tyckas att vi har förstört utredningsväsende, men det finns oerhört många små frågor som man från och till kan rycka och slita i. och det skulle innebära en väldig arbetsbelastning på departementen, om man så fort man upptäckte ett enda litet problem omedelbart skulle springa fram och föreslå ny lagstiftning eller ändringar. Man måste också ibland undersöka hur det skall gå till.

Såvitt jag känner till är Norrköpingsfallet det enda fallet som över huvud
taget har funnits under de senaste åren. Därför ärdet kanske i kvalitet en stor
fråga men i kvantitet en väldigt liten fråga,
166                           Man måste alltså titta på det här problemet. Kan man t, ex, avstå från

offentliga representanter i bostiidsrättsföreningarna? Vad får det för effekter     Nr  146

för samhällets insyn, för säkerställandet av de lån man ger till bostadsrätts-     Måndagen den

föreningarna? Skall det ske en förändring i bostadsfinansieringsförordningen      19 maj 1980

eller kanske man måste gå in på bostadsförsörjningslagen? Det senare är vad       

regeringsrätten har pekat på när den har gjort sin bedömning, Qm förbud mot

Det kan synas enkelt att göra förändringar, men eftersom bostadsrättsut-     y/--, spelhallar redningen ändå relativt snart blir färdig bör den också kunna bedöma de här frågorna; den tittar ju på i stort sett alla frågor som handlar om att underlätta bildandet av bostadsrättsföreningar både i det befintliga beståndet och i nyproduktionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 13 Om förbud mot vissa spelhallar

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara Sten-Ove Sundströms (s) den 8 maj anmälda fråga, 1979/80:457, och anförde:

Fru talman! Sten-Ove Sundström har frågat migom jagar beredd att verka för aft spelhallar för ungdom typ flipperhallar förbjuds.

Lotteriutredningen har i sitt betänkande (SOU 1979:29) Lotterier och spel behandlat bl, a, flipperspel och liknande förströelsespel. Utredningen har föreslagit att länsstyrelsen - om det behövs från social synpunkt - skall kunna begränsa antalet spelapparater och speltiden i lokaler med sådant spel. Betänkandet har remissbehiindlats. Beredningen av frågan är inte slutförd i handelsdepartementet. Ställning får tas i den proposition om ny lotterireglering som nu förbereds,

STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Jag tackar handelsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är den utveckling sorn skett under de senaste åren. då det blivit allt fler spelhalliir för ungdom runt orn i landet. Målgruppen för denna spelverksamhet är ungdomar från tio år och uppåt. Spelandet ide s, k, flipperhallarna pågår ofta hela dagarna och leder ibland till att ungdomar gör sig skyldiga till skolskolk och snatterier för att de skall kunna vara med i spelverksamheten.

Även om man inte direkt kan vinna pengar genom att spela på dessa automater så kostar det pengar att vara med. Privatpersoner gör ibland stora, förtjänster genom att anordna spel av detta slag. Frågan måste ställas hur vi i vårt land kan acceptera att den här spelverksamheten för ungdom breder ut sig. Den motverkar också de satsningar som man gör från kommunernas sida för att aktivera ungdomar till meningsfulla fritidssysselsättningar.

Det kan inte hjälpas att jag tycker att det är litet av dubbelspel att tillåta
denna verksamhet nu. når vi nyligen har förbjudit de s, k, enarmade
banditerna-spelautomater för vuxna. Det finns mycket som talarför att den      167

Nr  146                   här typen av spelverksarnhet för ungdom bör förbjudas.

Måndagen den          1 svaret på min fråga hänvisar statsrådet till det framlagda betänkandet

19 maj 1980           '"'"ån lotteriutredningen, som ""har föresliigit att länsstyrelsen-om det behövs

_____________    från social synpunkt - skall kunna begränsa antalet spelapparater och

Om kooperativa        speltiden i lokaler med sådant spel"". Jag tolkar då svaret så att statsrådet inte

konsumentgillen        ar beredd att medverka till ett förbud mot de hiir spelen för ungdom - trots att

man känner till att spelen kan ha negativa effekter på ungdomarna. Med

andra ord: Spelhallar för ungdom bör bestå-med vissa begränsningar-trots

att vi förbjudit spelautomater för vuxna i vårt samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 14 Om kooperativa konsumentgillen

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara Bengt Silfverstrands (s) den 30 april anmälda interpellation, 1979/80:196, och anförde:

Fru talman! Bengt Silfverstrand har bett mig redovisa regeringens syn på vad som skall känneteckna en ideell organisiition, om kooperativa konsumentgillen mot den bakgrunden kan betraktas som ideella organisationer med ideellt syfte och hur regeringen ser på frågan om lotteritillstånd för kooperativa konsumentgillen.

Anledningen till de ställda frågorna är att de tillståndsgivande myndigheterna på lotteriområdet inte längre skulle bevilja kooperativa konsumentgillen lotteritillstånd. Skälet därtill skulle främst vara att tillståndsgivande myndighet anser, att konsumentgillena inte bedriver sådan verksamhet som avses i 3 § lotteriförordningen,

I 3 § 1939 års lotteriförordning sägs att tillstånd kan lämnas till lotteri som anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare,

Lotterinämnden har enligt vad jag inhämtat som sista besvärsinstans hittills prövat ett ärende som avser lotteritillstånd för kooperativt konsumentgille. Enligt handlingarna i ärendet var den verksamhet som gillet bedrev att "sprida kunskap om den kooperativa rörelsen och stimulera till kooperativ aktivitet" och att "vara ett språkrör för medlemmarnas synpunkter och vidarebefordra förslag till de kooperativa organen", Lotterinämnden fann bl, a, att gillet var en intresseorganisation och att gillets uppgift, som denna angavs i stadgarna, inte var att hänföra till ändamål som avses i 3 S lotteriförordningen,

Frågan om vilken typ av organisation som bör beviljas lotteritillstånd har

behandlats  i   lotteriutredningens  betänkande   Lotterier  och  spel   (SOU

1979:29-30),  Vid  remissbehandlingen  har flera organisiitioner framfört

synpunkter beträffande kooperativa konsumentgillens möjligheter att få

168                        anordna lotteri.

Arbetet med utformningen av en ny lotterilag pågår inom handelsdepar-     Nr  146
teinentet. Ställning i bl, ii, den nu iiktuella frågan får tas i det saiiiniiiii-     Måiuliigen den
hanget.                                                                                          19 rnaj 1980

BENGT SILFVERSTRAND (s): Qm kooperativa

Fru talman! Jag ber att få tacka hiindelsministern för svaret på min     konsumentnillcn interpellation.

Att handelsministern inte vill föregripa utformningen av den nya lotterilag som nu uppenbarligen håller på att utarbetas inom handelsdepartementet kan jag ha en viss förståelse för.

Däremot är jag förvånad över att interpellationssvaret inte innehåller ens en antydan om regeringens syn på vad som skall karakterisera en ideell organisation. Med lika stor tystnad förbigår tyvärr handelsministern följdfrågan om kooperativa konsumentgillen enligt regeringens uppfiittiiing är att hänföra till begreppet ideella organisiitioner med ideellt syfte,

I svaret hänvisar handelsministern sedan till ett i lotterinämnden pröviit ärende avseende lotteritillstånd för ett kooperativt konsumentgille, Ifrågii-varande gilles ansökan om att få anordna lotteri avslogs av niimnden med den motivering som handelsministern åberopar, Flan citerar också valda delar av konsurnentgillets dåvarande stadgar, som lotterinämnden inte fann vara förenliga med de ändamål som avses i 3 S lotteriförordningen.

Låt mig få upplysa handelsministern om att dessa stadgar är inaktuella. De utmönstrades vid Konsumentgillesförbundets kongress 1979, Dä genomfördes en stadgeändring i vad gäller ändamålet för konsumentgillenas verksamhet. De stadgar S0111 anger gillenas ändamål med verksamheten finns ordagrant återgivna i inledningen av min interpellation. Jag vill frågii handelsministern i vilket avseende dessa målsättningar för konsumentgil-lehas verksamhet motsäger att ett konsumentgille skulle vara att betraktii som en ideell organisation med ideellt syfte. Det är väsentligt att få handelsministerns svar på denna fråga,

I 3 S lotteriförordningen sägs bl, a, att tillstånd kan lämnas till lotteri som anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt iindiimål. Lotteriutredningen finner att nuvarande bestämmelser om vilka ideella ändamål som skall få stödjiis med intäkter från lotterier och spel iir okliira och svårtolkade. Detta har medfört att myndigheterna tillämpar bestämmelserna på olika sätt. Den praxis som utvecklats på området framstår enligt utredningen i vissa fall som inkonsekvent och ologisk.

Lotteriutredningens förslag innebär ju också att kretsen av anordnare av lotterier och spel vidgas i förhållande till nuläget. Utredningen säger bl, a,: "'Vi vill inte förorda någon fast rangordning mellan olika ideellii ändamål utan anser att all ideell verksamhet i vid mening är till nytta för samhället. Vi anser mot denna bakgrund att i princip alla föreningar med ideellt syfte skall få anordna lotterier och spel,"

Utredningens förslag om att lotteritillstånd inte skall medges föreningar med sådan verksamhet som direkt eller indirekt syftar till att gagna föreningsmedlemmarnas ekonomiska intressen är däremot både oklart och

69

  ''                           motsägelsefullt,

Måndiigen den           De kooperativa konsumentgillena är renodlat ideella organisationer som

19 niaj 1980           arbetar med konsumentfrågor i vidaste bemärkelse. Verksamheten bedrivs

--------------------- utifrån en  kooperativ grundsyn  men  helt utan  kommersiella intressen.

Om kooperativa        Konsumentkooperaliv verksiimhet som syftar till att främja medlemmarnas konsuinentsillcn        ekonomiska intressen bedrivs som bekant av konsumentföreningar.

Varje gille är en självständig förening, öppen för alla som accepterar gillets ändamål och medel. De krav på stadgar, öppenhet och varaktighet som lotteriutredningen ställer på föreningar som vill anordna lotterier uppfylls således av de kooperativa konsumentgillena.

Det står helt klart att den verksamhet som bedrivs i ett kooperativt konsumentgille inte har till syfte att främja någon bestämd grupps ekonomiska eller därmed jämförbara intressen. Stadgarnas målsättning förverkligas genom en livlig studie-, informations- och insamlingsverksamhet. Denna verksamhet har en klart allmännyttig och kulturell inriktning.

När det gäller ekonomin - som är betydelsefull - säger lotteriutredningen bl, a,: "Organisationer som har goda intäkter från annat än lotterier och spel bör stå tillbaka för organisationer med enbart marginella möjligheter att alternativt finansiera sin verksamhet,"

Konsumentgillena finansierar större delen av sin verksamhet med medlemsavgifter och lotteriinkomster, I vad gäller det gille som fick avslag på sin ansökan om lotteritillstånd i högsta besvärsinstans svarade tombolalot-terier för drygt 50% av intäkterna de båda aktuella åren 1975 och 1976, För inånga gillen har nästan den enda möjligheten att skaffa de medel som är nödvändiga för att kunna bedriva en meningsfull verksamhet just varit att anordna tombolalotterier för allmänheten. Men den restriktiva praxis som efter hand utbildats vid tillämpningen av lotteriförordningen har hårt drabbat konsumentgillesverksamheten på många håll och har i flera fall inneburit inskränkningar i verksamheten på grund av uteblivna lotteriintäkter.

Konsumentgillenas ekonomiska situation överensstämmer således väl med utredningens ståndpunkt att tillstånd i första hand skall ges till organisationer rned små möjligheter att finansiera sin verksamhet på annat sätt än genom lotterimedel.

Lotteriutredningen understryker behovet av en sanering av lotteri- och spelmarknaden. Däri kan jag livligt instämma. Vill man sanera marknaden för lotteri, spel och dobbel, förefaller emellertid inte de kooperativa konsumentgillena vara den typ av organisationer som omedelbart faller i blickfånget. Om regeringen har intresse av att stödja ideella och samhällsnyttiga organisationer som kooperativa konsumentgillen. har man möjlighet att ge konkreta uttryck för detta genom att bereda gillena möjligheter att finansiera sin verksamhet med lotterimedel.

Jag vill än en gång upprepa frågan till handelsministern: Anser handels
ministern med hänsyn till vad jag här anfört och mot bakgrund av de
målsättningar för verksamheten som gäller för kooperativa konsumentgillen
170                         att dessa kan betraktas som ideella organisationer?

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:                          Nr 146

Fru talman! Vid bedömningen kan man uppenbarligen inte biira utgå från     Måndiigen den

vad som sägs i stadgarna för en viss orgiinisation eller förening. Det skulle   19 |-,-|;,i 190

vara alltför enkelt, om man i stadgarna kunde skriva in vad som passar för det ___

mål man med skrivningen vill uppnå. Det måste i stället gönis en prövning iiv     Qm kooperativa
verksamhetens karaktär, konsumentgillen

Jag vill erinra om de två konstateranden som jag redan har gjort. För det första har lotterinämnden prövat ett ärende som avser lotteritillstånd för kooperativt konsumentgille. Nämnden fann då att det. åtminstone enligt den hittillsvarande lagstiftningen, inte skall vara möjligt för sådana att anordna lotterier. För det andra får frågan hur man i en ny lotteriförordning och en ny lotterilag skall bedöma vilka organisationer som bör beviljas lotteritillstånd anstå till dess regeringen kommer med en proposition i denna fråga,

BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! Jag tolkar handelsministerns senaste inlägg - som var uttryck för en något kringgående rörelse - så, att regeringen inte har någon åsikt om vilka villkor som skall uppfyllas för att en organisation skall anses som ideell i ordets verkliga bemärkelse.

Det är riktigt att ett fall har förts ända upp till högsta besvärsinstans, lotterinämnden. och att konsumentgillet där fick avslag på sitt yrkande. Men det är väl ändå ett alltför bräckligt underlag att hänvisa till. Fortfarande saknar jag alltså svaren på de två första frågorna i min interpellation. Jag understryker än en gång att jag inte begär att handelsministern här skall redovisa innehållet i den proposition som bara är under arbete, men det vore värdefullt att få reda på hur regeringen ser på frågan om ideella organisationer.

Jag kan här nämna att det faktiskt finns andra fall som har prövats i liigre instanser. Detta visar hur bräckligt underlaget är och hur stort behovet är av klara regler pä detta område. Det är dessa klara regler som jag nu hoppas att regeringen skall kunna få fram i den aviserade propositionen.

Det finns faktiskt ett fall från Skåne där polismyndigheten konstaterade att den stora majoriteten i ett kooperativt konsumentgille bestod iiv människor som samtidigt var medlemmar i en konsumentförening. Eftersom majoriteten var medlemmar i denna konsumentförening, drog polismyndigheten slutsatsen att verksamheten i praktiken kunde anses hii en sluten karaktär. Det är väl ändå inte sådana regler vi skall skapa. Det bör räcka om det är möjligt för alla att bli medlemmar. Om det skulle visa sig att en viss grtrpp människor de facto utgör majoriteten i gillet, kan inte det viir;i skäl för att avstyrka ett bifall till en framställning om lotteritillstånd.

171

Jag ville med detta bara visa på den oklarhet i praxis som finns när det gäller lotteri tillstånd. Och jag vill avsluta med en vädjan till handelsministern att han skall ta hänsyn till de synpunkter som kommit från många remissinstanser och se till att en organisation som sannerligen är ideell i ordets verkliga bemärkelse får möjlighet att fortsätta sin verksiimhet och finansiera delar av denna med lotterimedel.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr  146                   !j 15 Föredrogs och hänvisades

Måndagen den       Motionerna

19 maj"l98()           1979/80:2061 och 2062 till finansutskottet

_____________ 1979/80:2063 yrkandena 3, 7 och 8 till skatteutskottet

i övrigt till finansutskottet 1979/80:2064 och 2065 till finansutskottet 1979/80:2066 yrkandena 9-11 till skatteutskottet i övrigt till finansutskottet

§ 16 Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkanden 1979/80:49 och 51 Skatteutskottets betänkanden 1979/80:51 och 5.5-57 Kulturutskottets betänkande 1979/80:.34 Trafikutskottets betänkanden 1979/80:18 och 25 Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:42

§ 17 Anmäldes och bordlades

Proposition

1979/80:181 om insatser för att underlätta nya löneavtal

8 18 Anmäldes och bordlades Lagutskottets betänkande

1979/80:33 med anledning av propositionen 1979/80:121 om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Kulturutskottets betänkande

1979/80:29 med anledning av proposition 1979/80:152 om vissa.anslag ur kyrkofonden, m. m., jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden

1979/80:30 med anledning av propositionen 1979/80:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1979/80 såvitt gäller högre utbildning och forskning

1979/80:31 med anledning av propositionen 1979/80:118 om anställningsfrågor för vårdlärare i gymnasieskolan och kommunal högskoleutbildning

1979/80:32 med anledning av propositionen 1979/80:136 oin vissa professurer vid Karolinska institutet jämte motion

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1979/80:30 med anledning av propositioner om jämställdhetsfrågor 1979/80:31 med anledning av propositionen 1979/80:127 om vissa pensionsfrågor m. m. jämte motioner

Försvarsutskottets betänkande

1979/80:19 med anledning av propositionerna 1979/80:100 och 1979/80:117 172

såvitt avser vissa planerings- och budgetfrågor m. m. inom försvarsdepar- Nr  146

teinentets verksamhetsområde jämte motioner                           Måndiigen den

19 maj 1980

S 19 FÖRSTE VICE TALMANNEN:                                                   

---

Jiig far meddela iitt på inorgontliigeiis fiiretliiigniiigslistii uppföres iiiiriiigs- Meddelande om

utskottets betiinkiinden 46-48 främst bliind två gånger bordkigdii iirenden. fiåsor

Efter dessa iirenden uppföres försviirsutskottets i diig bordliigda betiinkiinde

19.

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 19 maj

1979/80:483 iiv Arne Nygren (s) till iirbetsniiirknadsministern om pliineriid flyttnin"g av iinställda i AMS egenregiverksainhet, m. m.:

Arbetsmarknadsverkets (AMS) planer på att flytta ett betydande antal i verkets egenregiarbeten anställda från Norrliind söderut behandlades i iirbetsmarknadsutskottets betänkande 21 och i riksdagen i niiirs månad. Uttalande gjordes då om iitt AMS borde iiikttii försiktighet vid neddragning iiv egenregiverksiiniheten i Norrland.

Någon reiiktion ined anledning av dettii uttaliinde har inte miirkts i AMS planering. Nyligen har man från centralt AMS-håll bekräftiit att inan dessutom hiir planer på att dra in regionkontor i något eller några iiv de tre nordligaste länen.

Med hiinvisning till detta vill jag fråga iirbetsniiirknadsministern:

Anser statsrådet att AMS fullföljande av tidigare planeriid flvttniiig av AMS-anställda i verkets egenregiverksiimhet från Norrliind söderut och av pliinerad indrtigning av regionkontor i de nordligaste länen är regionalpolitiskt försvarbart och i överensstämmelse med riksdagens uttalade mening?

1979/80:484 iiv Eva Hjelmström (vpk) till kominunikationsministern om lokaliseringen av statlig verksamhet:

Genom ett iivtal med statens järnvägar förvärvade Stockholms kommun 1979 merparten av det s. k. Södra stations-området i Stockholm. Avtalet innebär iitt SJ:s styckegods- och vagnslasthantering måste flyttiis före den 1 juli 1983. Avtalet innehåller inga uppgifter om var denna verksamhet skall förliiggas i framtiden.

SJ beslöt 1979 att styckegodshiinteringen skulle flyttas från Södra station
till Norra station. Ur miljösynpunkt är en sådan flyttning svnnerligen
olycklig. Därigenom kommer ytterligare tung trafik att belasta redan hårt
utsattii  innerstiidsområden.   En   helt   nv   terminal   vid   Ärstiifältet.   som   173

Nr  146                   föresliigits av personalen, är ur miljösynpunkt att föredra. Protesterna hiir

Måndiigen den       därför varit omfattande inom kommunen mot en sådan flyttning. Flyttningen

19 niiij 1980           strider helt mot de principer sorn lagts fast vad gäller trafikpolitiken och dess

----- __________    inriktning på att minska bilismen i tätortsområden.

Meddelande om        bakgrund av det iinförda hemställes att till komniunikiitionsministern

frås,or                    lå ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern det förenligt med demokratiska principer att statliga verk lokaliserar verksamhet utan hänsynstagande till vad en bred lokal opinion anser om var verksamheten skall förläggas, och anser kommunikationsministern att en lokalisering av SJ:s verksamheter som ökar bilismen i tätortsområden är förenlig med riksdiigens triifikpolitiska beslut?

§21 Kammaren åtskildes kl, 13,51,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert