Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:143

Tisdagen den 13 maj

Kl, 12,00

§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad,

§ 2 Talmannen meddelade att läkarintyg inkommit för £/i'o/-Mrt/-/(//;(/, som var sjukskriven ytterligare under tiden den 14-27 maj. Erforderlig ledighet beviljades.

Talmannen anmälde att Paul Lestander (vpk) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för Eivor Marklund,

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Om ökade möjligheter för läkare från utomnordiskt land att tjänstgöra i Sverige

§ 3 Om ökade möjligheter för läkare från utomnordiskt land att tjänstgöra i Sverige

Statsrådet ELISABET HOLM erhöll ordet för att besvara Anna-Greta Skantz (s) den 29 april anmälda fråga. 1979/80:443, och anförde:

Herr talman! Anna-Greta Skantz har frågat mig om jag är beredd att verka för att möjligheterna för läkare från utonmordiskt liind iitt tjänstgöra i Sverige ökas.

Enligt lagen (1960:408) om behörighet att utöva liikaryrket krävs som regel svensk legitimation för att få arbeta som läkare i Sverige, Den som utom riket har avlagt läkiirexamen och i Sverige gått igenom föreskriven efterutbildning skall på ansökan få legitimation.

Inom socialstvrelsen finns en särskild nämnd för utländsk medicinalpersonal - NUM - som har till uppgift att handlägga frågor om kompetens och kompletteriinde utbildning fram till legitimation för bl, a. läkare med utländsk examen.

Enligt lagen är även den behörig att utöva läkiiryrket i Sverige som utan att inneha svensk legitimation förordnats att uppehålla statlig eller kommunal läkartjänst. Sådant förordnande meddelas av socialstyrelsen eller efter stvrelsens bemyndigande ;iv sjukvårdsstyrelse, sjukvårdsdirektion eller amian myndighet,

Socialstvrelsen har bemyndigat sjukvårdshuvudmännen att bl, ii, förordna läkare med utomnordisk läkarexamen att för viss tid fullgöra allinäntjänst-göring eller att vikariera på tjänst som underläkare. Vidare får huvudmännen förordna sådan läkare som vikarie för distriktsläkare, biträdande eller extra distriktsläkare, om liikiiren dessförinnan tjänstgjort minst fyra månader vid svenskt sjukhus. En förutsättning för iitt få sådana förordnanden är att socialstyrelsen meddelat tillstand att vikariera som underläkare i Sverige. Sådiint tillstånd meddelas först sedan liikaren efter vissa kunskaps- och språkprov fått fastställd den ytterligare utbildning som behövs för rätt till

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Om ökade möjligheter för läkare från utomnordiskt land all tjänstgöra i Sverige

legitimation i Sverige.

För vikariat på tjänst för liikare med speciiilistkompetens krävs förord-niinde av socialstyrelsen. Styrelsen rneddeliir sådana förordnanden till liikare med utomnordisk examen friimfcir allt på tjiinster inom verksiimhetsområ-dena iinestesiologi. klinisk patologi och röntgendiiignostik.

En grundläggande förutsättning för ;itt få arbetii i Sverige är iitt invandrarverket nieddeliit iirbets- och uppehållstillstånd.

Läkiire med obegränsiit godkäniiiinde i iinnat nordiskt liind iir i princip jiimställd med svensk liikiire.

Enligt min uppfattning ger bestiirnmelserna på dettii områile liikiire med utländsk examen godii möjligheter att få arbeta i Sverige.

Jag kan nämna att det finns ca 2 500 liikiire med iitliindsk utbildning som fått svensk legitimation och iir verksiiinniii som liikare i laiulet. Diirutciver iirbetar årligen drygt 900 utomnortliskii liikiire i Sverige med ;iv sociiilstyrel-sen meddelade tidsbegränsade förordnanden. Många iiv dessii liikiire iir verksamma inom medicinska och sieourafiska bristområden.

ANNA GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag ber iitt få tacka för svaret. Men jiig iir inte riktigt nöjd med det, eftersom min frågii var orn stiitsrådet är beredd iitt verka för iitt möjligheterna för läkare från utomnordiskt land att tjänstgcira i Sverige iikiis. Det är emellertid möjligt för stiitsrådet iitt liimna ett kompletterande svar.

Det finns naturligtvis en anledning till att jag stiillt dcnn;i fråga till statsrådet. Anledningen är helt enkelt den. att flerii huvudrniin tycker sig hii förmärkt-om man skall uttryckii sig riktigt försiktigt-att det förefaller som om det blivit svårare för utländska läkare att få arbeta i Sverige. En av motiveringarna till detta skulle viirii - det hiivdiis friin flerii häll - :itt vi i Sverige har så många läkare att det inte finns behov ;iviitt ge utliindskii liikiire möjlighe't iitt arbeta här.

Sjukvåidshuvudmännen. oiivsett om de kominer från sliitten eller från skogslänen, upplever inte situiitionen när det gäller tillgången på liikare så ljus och problemfri. Antalet vakanta tjänster inom sluten vård viir 1979 högst i Norrbotten med 28,4 % och lägst vid Karolinskil sjukhuset, som hiide I 7c. Antalet viikanta tjänster inom öppen vård var 1979 högst i Norrbotten med 35.5 % och lägst i Göteborgs och Bohus län med 1.3 %.

Läkartjänsterna är i regel besatta vid de stora undervisningssjukhusen, där man alltså är välförsedd med specialister av olika slag. siiintidigt som de mindre sjukhusen i framför iillt de vidsträckta glesbygderna tiivliir om att locka till sig vikarier för att kunna tillgodose det mest iikuta sjukvårdsbehovet. Vikariat som specialist i storstiider och tiitorter lockiir emellertid mer.

Då detta förhållande väl knappast kommer att andras i brådrasket. måste man enligt min mening starkt ifrågasätta lämpligheten av att praktiskt tiiget stoppa läkare med utländsk medicinsk exiiinen som vill arbetii i Sverige. Det är ofta tack vare dem som bristområdenas sjukvårdsfunktioner iner hinud

taget kunnat upprätthållas. Dessa liikiire är oftast kunniga yrkesmän med erfiirenheter som på inånga håll kiin ge sjukvården impulser, och med den rätta stimuliinsen och utvecklingen växer de sniibbt in i rollen som liikiire i Sverige. Det vore till nackdel för vår sjukvårti iitt ej ge dem möjlighet att iirbeta hos oss.

Jiig vill därför upprepa min fråga: Är stiitsrådet beredd att vidta åtgiirder för att underlätta för utländska läkare att få arbete hiir?

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Som framgår av vad jag siide i mitt svar till Anna-Gretii Skantz är principerna för rätten att utöva läkaryrket i Sverige med eller utiin legitimation fiistlagda i en lag som riksdagen har beslutat om. På det här området är det viktigt att en lämplig avvägning uppnås mellan å ena sidan intresset av att ge möjlighet för utländska liikare att arbetii i Sverige och å andlja sidan kraven påatt dessa läkare har tillräckliga kunskaper som gör dem ägnade att arbeta inom den svenska hälso- och sjuk.'ården. Jag kan klart deklarera att jag för egen del anser att man med de nuvarande bestämmelserna får en lämplig avvägning härvidlag, liksom man får de möjligheter som behövs att erbjuda läkare med utländsk examen arbetstillfällen i Sverige utan att man därför tvingas göra avkall på kraven på erforderligt kunnande.

Bestämmelserna ger socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmannen möjlighet att förordna icke legitimerade läkare på vikari.it på olika tjänster inom den offentligii hälso- och sjukvården. Mina erfarenheter är att socialstyrelsen och huvudmännen utnyttjar denna möjlighet när sa behövs för att möta bristsituationer inom vissa verksamhetsområden och inom vissa landsändar.

Förordnandena avser inte bara utomnordiska läkare utan också i stor utsträckning svenska och nordiska läkare som ännu inte har fått svensk legitimation. Under 1978 förordnade socialstyrelsen t. ex. 879 svenska medicine kandidater på läkartjiinster, varav 387 inom långvården och 393 inom sluten vård. Under samma år förordnades 571 danskii medicine studerande, varav 399 inom distriktsläkarvården. Totalt meddelade socialstyrelsen då ca 2 900 tidsbegränsade förordnanden under 1978.

Jag vill starkt understryka att det är viktigt att de läkare som kommer till Sverige - och detta gäller i all synnerhet dem som kommer till glesbygdens bristområden - behärskar svenska språket, så att de kan skapa kontakt med de patienter de möter i vården.

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Om ökade möjligheter för läkare från utomnordiskt land att tjänstgöra i Sverige

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag delar helt statsrådets uppfattning, att det när det gäller de utliindska läkarna måste ställas krav på deras yrkeskunnande och kunskaper i svenska språket, och naturligtvis måste krav också ställas i fråga oru orientering i svenska medicinalförfattningar.

Men faktum kvarstår att antalet i Sverige legitimerade läkare med utländsk examen har minskat. 1977 hade vi 861 sådana läkare, och 1979 hade vi 598. Det är anledningen till att jag har ställt frågan om man numera har en mera

Nr 143 restriktiv inställning till dessa läkare. Det har i debiitten framhållits att den

Tisd'iepn den svenska läkarutbildningens nya utfornming med allmäntjänstgöring hiir gjort

n nvii 1980 ' svårare, liksom även detta iitt vi nu utbildar ett viisentligt större antal

Om ökade möjligheter för läkare från utomnordiskt land alt tjänstgöra i Sverige

läkare. Om det är riktigt att dettii är motiven vill jag fråga statsrådet: Viid är statsrådet beredd att vidta för åtgiirder för att vi skall få fler handlediire och de utbildningsresurser som behövs för att niiin skiill kunna gariinterii utbildninaens kviilitet?

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Det är riktigt. Ann;i-Greta Skantz. att den nya svenskii läkarutbildningens utformning, som omfattar allmäntjänstgöring och en väsentlig utökning av antalet läkiire. har medfört en begränsning av resurserna för att kunna ge utländska läkare nödvändig kompletteriinde utbildning för svensk legitimation och stiidigvarande arbete här i landet. Av den anledningen har man prioriterat politiska flyktingar och läkare som kiiii åberopa särskild anknytning till Sverige. Dessii är alltså prioriteriide grupper.

Invandringen av läkare från utonmordiskt land har under seniire år kommit alt uppgå till ca 150 läkiire årligen, och det är inte så dåligt.

Det hör egentligen inte till frågan, men jag vill påminna om det avtal som har träffats mellan Landstingsförbundet och Läkiirförbundet om en begriins-ning av nyinrättade tjänster till sjukhusen, detta för att råda bot på bristsituationen i vissa delar av landet. Detta avtal har i praktiken ännu inte fått någon effekt. Man kan inte förvänta sig en sådan så snart. Jag har för ögonblicket inte någon avsikt att vidta några extra åtgärder för iitt ökii invandring av utländska läkare till Sverige.

ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag skulle vilja ställa vtterligare en fråga: Anser statsrådet att tiden nu är mogen att ge andra än dem som tillhör de prioriterade grupperiiii möjlighet att komma till Sverige?

Statsrådet ELISABET HOLM:

Herr talman! Jag är inte beredd att svara på den frågiin nu. Jag tr-or att det krävs ganska noggranna överväganden om hur många läkare som skall utbildas och konsekvenserna i framtiden av fler läkare i landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 4 Om den framtida användningen av Juktåkolonin i Storumans kommun

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Börje Hörnlunds (c) den 28 april anmälda fråga, 1979/80:441, till jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Börje Hörnlund har frågat jordbruksministern om hans uppfattning orn Juktåkolonins framtida användning samt hur han rent allmänt ser pä domänverkets skyldighet att försälja mark till aktiva jord- och skogsbrukare.

Arbetet inom regeringen är så för-delat att det är jag som skall svara på frågan.

Jag vill till att börja med nämna att myndigheters försäljning av statsägd mark är reglerad i förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, in. m. Bestämmelserna härom innebär bl. a. att myndighet får, inom vissa angivna värdegränser, sälja statlig egendom, om den inte längre behövs för myndighetens behov eller för annat statligt ändamål. Dessa bestämmelser gäller även för domänverkets försäljningar.

I fråga om domänverkets köp och försäljningar av mark vill jag nämna att verket under åren 1978 och 1979 från olika skogsindustrier förvärvat 59 700 ha mark. I samband med förvärvstillstånd för de olika markområdena har regeringen föreskrivit att verket skall förhandla med lantbruksstyrelsen orn att överföra delar av den förvärvade marken från domänfonden till jordfonden. Vissa arealer har redan överförts och förhandlingar pågår om ytterligare områden. Vid sidan härav har överenskommelser träffats mellan domänverket och lantbruksstyrelsen om överföring av drygt 20 0()0 ha mark. belägen på olika håll i landet. En stor del av områdena har redan förts över till jordfonden. Den mark som sålunda tillförs jordfonden skall i första hand tillföras bestående lantbruk eller användas för byte med andra skogsägare.

Vad slutligen gäller Juktåkolonin har jag från domänverket inhämtat följande. För 20 år sedan bestod kolonin av 19 kronotorp. som sammanlagt omfattade 80 ha åker. Nufinnsdet endast 5 torp kvar med 22 ha åker. 21 ha är utarrenderade till en jordbrukare. De övriga 37 ha har domänverket inte lyckats arrendera ut, och verket har därför beslutat låta marken återgå till skogsmark.

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Om den framtida användningen av Juktåkolonin i Storumans kommun

LENNART NILSSON i Vännäs (c):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret.

Jag konstaterar att domänverket redan har beslutat att lägga ned Juktåkolonin. eftersom det, som industriministern säger, inte finns arrendatorer. Men det finns faktiskt människor som iir intresserade av att köpa de aktuella torpen, bosätta sig där och bruka marken. Och det borde vara angeläget, inte minst ur regionalpolitisk synpunkt. Det finns nämligen utredningar som pekar pä attdet aren god satsning att låta folk sysselsätta sig med den här typen av verksamhet som kompletteringssvsselsättning.

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Om uppräkning av regleringsavgifterna vid större vattenregleringar

När det sedan gäller domänverkets markpolitik finner jag iiv industriministerns svar att enbart de s. k. bärkraftiga jordbruken och skogsbruken skall ha möjlighet att förvärva mark av domänverket. Jag finner det litet olyckligt just i det här området avlandet, där man mycket väl kan tänka sig iitt det finns intresse för att förvärva även mindre brukningsenheter.

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill säga till Lennart Nilsson i Vämiäs ;itt det enligt de uppgifter som domänverket har gett mig inte har funnits intresse från någon att köpa marken inom Juktåkolonin. Om det intresset ändå finns, vilket Lennart Nilsson antyder, vill jag uppmana vederbörande att ta kontakt med domänverket i frågan. Det är lämpligt att vederbörande också tar kontiikt med lantbruksnämnden. Det är självfallet ett samhällsintresse iitt odlad jord också kan förbli odlad jord.

Får jag sedan säga, beträffande Lennart Nilssons kommentar till den allmänna politiken i sammanhanget, att jiig visserligen hänvisade till att man bör tillföra bestående lantbruk den här marken - men till bestående lantbrirk räknar jag för min del också lantbruk där det finns försörjningsunderlag från andra näringsgrenar än lantbruk. Man kan alltså mycket väl överväga att i tillämplig omfattning komplettera andra fastigheter än fullständiga jordbruksfastigheter med marken i fråga.

Jag vill sammanfattningsvis säga att jag ser det som mycket värdefullt niir domänverksmark överlåts för främjande av jordbrukets och skogsbrukets utveckling Härigenom kan uppbyggnaden av familjejordbruk stimuleras, och det är en angelägen målsättning, inte minst ur regionalpolitisk synpunkt.

LENNART NILSSON i Vännäs (c):

Herr talman! Jag tackar för industriministerns positivii uttiilande när det gäller möjligheten att förvärva mark av domänverket. De uppgifter som jag har fått tyder på att domänverket inte visat något intresse i det här sammanhanget, men självfallet skall kontakter tas för ytterligare kontroll av detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om uppräkning av regleringsavgifterna vid större vattenregleringar

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för att besvara Paul Lestanders (vpk) den 5 maj anmälda fråga, 1979/80:447, och anförde:

Herr talman! Paul Lestander har frågat mig om jag avser att föreslå en uppräkning av de regleringsavgifter som döms ut enligt vattenlagen så att de realt motsvarar 1974 års nivå.

Regleringsavgifterna fastställs inom vissa i lagen bestämda gränser.

Gränsvärdena var länge 10 öre resp. 3 kr. per turbinhiistkriift. Efter Nr 143

lagändringiir vid tre tillfällen hiir gränsvärdeiiii höjts och iir nu efter den Tisdaeen den

seniiste iindringen år 1974 4 resp. 12 kr. Genom höjiiingariiii skedde en i- „,,,: mo

iinpassning fill förändringarnii i peniiingviirdet.

Som Paul Lestiinder friimhåller hiir peniiingviirdet sediiii 1974 undergått q... n,-,,-,rnknins

betydiinde förändringiir. Detta skulle i och för sii: kuniiii motivcrii en .,,, ,.„„/„,.,-„„r,.,
- av Iegtei iiigsav-

ytterligare höjning av gränsvärdena. En sadiin höjning måste ske genom pjftprna vid större liigiindring. Nu pågår emellertid inom justitiedeparleinentet iirbete med en vattcnreslerinsar ny vattenlag, som enligt planerna skiill rernitteriis till liigrådel efter sommaren. En viktig del avdet arbetet iir utformningen iiv det vattemättsligii avgiftssystemet. Vi skall där försökii få friim ett system som smidigare än det nuvarande tar hänsyn till inträffade föriindringar i peniiingviirdet.

PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jag får tacka justitieministern för sviiret.

Regleringsavgifterna i vattenmål har en stor betydelse i de bygder sorn omfattas av vattenkraftsutbyggnadcr. Frånvaron av regler, som fortlöpande tillförsäkrar exploateringsområdena tillskott med bibehållet viirde. upplevs som en orättvisa.

Nuvariinde ordning bidrar till att öka avkastningen på nedliigt kiipital i vattenkraftsutbyggnadcr. Jag avstår från spekuliitioiier om huruvidii dettii också varit avsikten.

Ett försliig iitt höja nivån på regleringsiivgifteriiii blir ett steg mot indragande av övervinsterna från kriiftbolagen. Det ger också återbiiriiig till kraftkornrnunernas befolkning vid koinniiinde effekthöjningiir.

Inom justitiedepartementet arbetas f. n. med utformandet iiv en lagrådsremiss. Proposition om ny vattenlag viiiitas föreliiggas 1981 års riksdag. Avser justitieministern att remittera försliiget också till korniiiunernii? Varför liiggs inte ett försliig fram om en höjning i iivviiktiin på en ny vattenlag i dess helhet?

Justitieministern HÅKAN WINBERG:

Herr talman! Som sviir på den sista frågan kiin jag säga iitt eftersoni arbetena med den nya vattenlagen kommit sa långt, anser jag att det inte ar liimpligt eller nödvändigt att göra en låt mig säga provisorisk förändring av gällande regler. När det nu skall ske en remiss till lagrådet, så meniir jag iitt den här frågan får lösas i det större sammanhanget när vi far den ny:i vattenlagen som - vilket jag sade i det tidigare svaret - på ett smidigare saft skall kunnii klara av de här problemen.

PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jiig konstiiteriir biira att man i kraftkominunernii hiir- viintiit sedan 1974 på att få en rciilistisk uppräkning. Vi får tydligen viinta ytterligiire två år.

Överläszsnineen var hiirmed avslutad. 9

Nr 143

Tisdagen den 13 milj 1980

Om ett nytt förvaltningshus för polismyndigheten m. fl. i Mölndal

8 6 Om ett nytt förvaltningshus för polismyndigheten m. fl. i Mölndal

Justitieministern HÅKAN WINBERG erhöll ordet för alt besvara Kjell Maltssons (c) den 7 maj iinmälda fråga. 1979/80:454. och anförde:

Herr tiilniiiii! Kjell Miittsson har frågiit mig om regeringen kommer iitt ge byggniidsuppthiig så iitt den uppgjordii tidspliineii för nybyggiiiid iiv förvaltningshus för polis, åklagare och lokiilii skattemyndigheten i Mölndiil kan hålliis.

Regeringen uppdrog den 18 niiij 1978 åt byggnadsstyrelsen att projekterti iiybvggnad för polismyndigheten m. fl. myndigheter i Mölndal. Enligt regeringens beslut skulle objektet tillföras byggnadsstyrelsens projektreserv och således kuniiii utföras när behov föreligger med hänsyn till sysselsiitt-ningsläget.

Projekteringsarbetet iir numera avsliitiit. och byggnadsstyrelsen har hemställt om att få utförti bygget.

F. n. iir arbetsniiirkniidsläget inte sådant iitt det är motivertit att påbörja byggnationen. Regeringen gör emellertid fortlöpiinde bedcimniiigar av sysselsättningsläget. Så sniirt det av arbetsmarknadsskäl är motiverat med byggstart kommer regeringen iitt pröva om arbetena skall påbörjas.

Jag iir medveten om att berördii myndigheter i Mölndal är i behov iiv mer ändamålsenliga lokaler. Jiig kommer att följa äreridet noga.

KJELL MATTSSON (c);

Herr talman! Jiig ber att få tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Polisen i Mölndiils polisdistrikt bedriver verksamheten i ett flertal förhyrda lokalersom iir otillräckliga, fögii iiiidiimålsenligiioch splittrade. Avsaknaden av vissa tjiinsterum. samlings- och undervisningsrum. utrymmen för motion samt hvgien- och förrådsutrymrnen. liksom splittringen av polismiistarens kansli och kriminalavdelningen. medför att verksamheten blir irrationell.

GariigejMatserna för polisens tjänstefordon är skilda från tjänstelokaler-

Uil.

Åklagiirmyndighcten och den lokiila skattemyndigheten förhyr byggnads-stvrelsens lokaler i skildii delar av kommunen.

Splittringen av lokiileni;: och ilen dåliga kvaliteten på dessa motiverar att man snabbt kommer i gång med att bygga nytt för dessii myndigheter i Mölndal.

Nu siiger justitieministern i svaret iitt arbetsmarknadsläget inte är sådant att det motiverar att man nu påbörjar byggnationen. Det kan vara riktigt att det just Ull förhåller sig på det siittet. Annars iir dock att notera att Göteborgsregionen, dit Mölndals kommun hör. har haft och har svåra problem på arbetsmarkniiden genom den omstiillning av varvsindustrin som har beslutats. Varvsindustrin hiir ju varit ryggrtiden i näringslivet i Göteborg.

Jag konstaterar också att regeringen i sin proposition om varven siiger att

man skall återkomma med synpunkter och förslag niir det gäller arbetsmarknaden, bl. a. i Göteborgsregionen, till hösten. Det iir diirför viktigt iitt veta om man då kommer att vara tillräckligt väl framme i planeringen. Likaså behöver man veta om justitieministern kommer att iirbetii för iitt polishuset i Mölndal - om det finns någon möjlighet härtill - kiin komma med bland projekten för att förbättra sysselsiittningsläget i Göteborgsregionen. Det är synnerligen angeläget att detta bygge kommer till stånd.

Kan jag tolka det avslutande stycket i justitieministerns svar så. iitt han -om man nu behöver sätta in åtgärder till hösten, vilket är mycket troligt -kommer att se till att polishusbygget i Mölndal då står så högt upp pä reeerinaens åtgärdslista att det kan förverkligas'.'

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Om utredning av eventuella skadeverkningar av hormoslyrbesprutning vid SJ under 1950-talet

Justifieministern HAKAN WINBERG:

Herr talman! Jag har när det gäller behovet av detta polishus ingen annan bedömning än Kjell Mattsson. Jag vet att det är mycket angeläget att det kommer till stånd, och jag kan försäkra Kjell Vlattsson att när det finns möjligheter att komina i gång rned det byggandet skall jag görii vad jag kan för att bevaka att detta skall kunna ske.

KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Jag tar fasta på dettii justitieministerns uttalande och räknar med att han vid fortsatta kontakter skall framhålla attdet ärviildigt angeläget att det här projektet kommer till stånd.

Som jag sade inledningsvis tror jag också att det kommer att behöva vidtagas åtgärder i Göteborgsregionen under nästkommande vinter, och jag hoppas att det då skall bli möjligt att däri inrymma också dettii bygge.

Överläeeningen var härmed avslutad.

§ 7 Om utredning av eventuella skadeverkningar av hormoslyrbesprutning vid SJ under 1950-talet

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Sven Henricssons (vpk) den 5 maj anmälda fråga. 1979/80:448, och anförde:

Herr talman! Sven Henricsson har frågat mig om jiig är beredd att - utan åberopande av preskriptionslagstiftning från 1862 - medverka till ett klarläggande av eventuellt samband mellan hormoslyrbesprutning vid SJ och skador pä människor.

1 den rättegång som Sven Henricsson hänvisar till pröviis nu frågan om preskription. Finner rätten att lokförarniis eventuella rätt till skadestånd inte är preskriberad, utreds det Sven Henricsson frågiir efter i samband med rättegången. Jag måste därför iivvaktii den rättsligii prövningen.

Nr 143 SVEN HENRICSSON (vpk)

Tisdaeen den

Herr talman! Jag tackar kommuiiikatioiismiiiistern för svaret.

13 m-ri 19S0 Först i mitten på 1970-talel utfördes en epidemiologisk undersökning ;iv

_____________ tumörincldens beträffande svenska järnvägsiirbetarc. Undersökningen till-

Om iitretlninp nv ''' '''' ''i'''''''' 'i' arbetiirskyddsstyrelseii och gällde bl. ii. baniirbetiire som

evpiitiipllnskde exponerats för iimitrol - ibland i kombiniition med iindrii herbicider.

,,„/.,,-.... Undersökninaeii visade en ökiid tuiniirfrekvens bland de arbetare som

veiKninsai av

hormoslyrbcsprut- exponerats för amitrol,

nins vid SI tmder Banarbetarnas exponering lör herbicideriiii kan belysiis mer leviinde av de

yos/i ...t.,, nu aktuella lokförarnas berättelser. Av dessii framgår iitt då iimitiolen

sprutades från en särskild rälsgående öppen viign slog ett moln av klibbig vätska mot lokförarnas ansikten. Vätskan fastnade på kroppen, i kläderna, i förarutryrninet. på maten. Vätskiin. säger lokföriirna, sniiikiide sötsurt. och den slickades bort från liippariia. Det viir vanligt att lokförarna sov i hytten på natten, och hygienen var ofta dålig - en viittenflaskii användes för iitt tvätta av det värsta. Skyddsutrustningen var' obefintlig.

Det här skedde under åren 1950-1958. Det kan tilliiggas iitt lokförarna hade fått skrivii på ett piipper. iiv vilket framgick att prepiiratet var helt ofarligt. I dag är fem av de åtta som deltog i iirbetet döda. De tre återstående är förtidspensionärer och handikappade. Två av dessa, som alltså blev sjuka i mitten på 1970-talet. framställde för ett par år sedan skadestandskriiv på SJ.

SJ tillbakavisar kraven med hänvisning till 1862 års preskriptionslagstiftning och menar att skadeståndskraven iir för sent resta med tanke på att arbetet utfördes under åren 1950-1958. Men de sjukii arbetarna kunde rimligen inte veta orn ett eventuellt samband melhin besprutningsarbetet och skadorna förrän dessa skador hade visat sig. Det viir f. ö. först i mitten på 1970-talet som det i litteraturen slogs fast iitt siimbiind förelag melliiii horrnoslyr och skador. Undersökningiir iiv professor Hiirdell i Umeå har på senare tid f. ö. ytterligare bekräftat sambandet mellan fenoxisyror och cancer bland såväl skogsarbetare som jordbruksarbetiire.

Kommunikationsministern säger nu att h;in måste iivvakta den rättsligii prövningen av preskriptionslagstiftningen. Det måste framhållas att den nuvarande preskriptionslagstiftningen tillkom redan år 1862. Då hade inte industriali:;men slagit igenom, och lagen var inriktad mest på frågor rörande penningfordringar och gällde inte skadegörande handlingiir. I dag sysslar den kemiska industrin med ett rent härjningståg och släpper ut preparat enligt rena låt-gii-principen. Det tar ofta lång tid inniin skador förorsakade av kemiska preparat visar sig på människor. Därför är det angeliiget att inte åberopa denna liigstiftning i dagens moderna situation.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herrtalman! Det är riktigt iitt preskriptionsliigstiftiiingen är från 1862. och

det är också riktigt att det ligger ett försliig till ny liigstiftning på riksdagens

bord. I den del det här gäller föreslås emellertid ingen ändring i

12 lagstiftningen. Man kan därför inte sägii att det är en föråldrad lagstiftning

som SJ hiinvisar till. Nr 143

Dessutom hiir statens järnvägiirs beslut både griiiiskiits och godkiints iiv Tisdiieen den

justitiekanslern. Miin kiin därför inte på något siitt kliindra järnvägen i det | ,.,-|j,j |cjf()

hiir särskilda fallet.

Till slut vill jag emellertid sägii, även om det är litet svårt att i kammaren qj utredniiis av

diskutera en siirskild riittegång melliiii en enskild person och statens eventuella skade-

järnvägar. att statens jiirnviigar hiir fiiimhållit att man på grund av en verkninsar av

eventuell motgång i preskriptionsfrågiiii för den kliigiiiide inte skiill uiulandrii hormoslyrbesprut-

sig att diskutera hans fall den diig der föreligger en utredning .som. på ,„■„,, ,,.y/ yy under

vetenskiipens iiktuellii ståndpunkt, ger rimlig grund tor iintiigaiidet iiv ett l95()-ialet
medicinskt sambiind mellan horiiioslyrhiinteringen och hans besviu'.

SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr tiilman! Det är med det sviir jiig nu fått iiv komnuinikationsministern iinnu svårare iitt förstå viirför SJ inte på en gång tilliit en prövning iiv sambandet mellan besprutningarna och de uppkomna skadorna. Etl eventuellt beslut iiv domstolen kiin niiniligen få betydiinde konsekvenser för framtiden. Antiigatt domstolen finner iitt fiillet iir preskribrerat. Då koiiimcr man i en rad andrti fiill att kunna åberopii ett sådiint utslag, tall där iniinniskrtr har exponeriits för gifter eller strålning för flerii år sedan och så småningoin fått skiidor. Man kommer att kunna göra giillantle iitt domstolen har fattat ett prejudiceriinde beslut om iitt niiin i sådiuiii fall inte behöver pröva ett krav på skadestånd. Detta innebiir att denna fråga inte biira giiller de nu iiktuellii lokförarna, utan frågan har ett mycket vidare perspektiv. Det kommer iitt betyda mycket i vårt moderna keiniskii samhälle om niiin fiistliigger iitt det inte är möjligt att efter tio år friirnställa ersättningskrav för skiidor som hiir inträffat tidigare. Jag hiide därför hälsat med tillfredsställelse om kommunikationsministern hade visiit sig beredd iitt på ett öppnare sätt medverkii till en prövning av detta fall. så att SJ inte ges möjlighet iitt gömma sig biikom en preskriptionslagstiftning.

Koinmunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr tiilniiin! Sven Henricsson hiir litet otur. SJ utreder niiniligen regelbundet kriiv oberoende iiv higen om preskriijtion. Visiir det sig iitt SJ bär skulden för någon skada, försöker SJ inte komma ifrån sin betalningsskyldighet på grund av preskription. Problemet i det nu åberopiidc fallet iir att SJ med bestämdhet bestrider sambiind mellan å enii sidiin horinoslyr och å iindra sidan en ryggskiida.

Sven Henricsson har också otur så till vida som iitt denne delinkvent år 1975 av riksförsiikringsverket begiirde ersiittning för yrkcsskiidii. Då iinsåg riksförsäkringsverket inte att hiins ryggbesvär var en yrkesskada. Hormo-slvrbesprutningeii iiiimndes över huvud tiiget inte i den aiisökiin. vilket är siirskilt oturliet fiir Sven Henricsson.

Nr 143 SVEN HENRICSSON (vpk):

Tisdaeen den Herrtalman! Jiig skall inte som koniiiiunikatioiisministerii ägiiii mig åt en

I-1 , • mo(i medicinsk prövning av sarnbiindet melliin arbetet och de uppkomiiii

skadorna. Jag vill nöja mig med iitt siigii iitt sakägaren i dettii fall har tjockii

Om iinnförand ■ pärniiir med medicinsk dokunieiitiitioii - iirtiklar och aiidrii fakta - som han

av koleldade an- ''" ''''' 'löjlighet titt förete i en process. Det iir ju detta frågan gäller. Hiir

läuuninsar har ännu inte givits möjlighet till en prövning av dettii siinibiind. och då iir det

viil inte lämpligt iiv kommunikatioiisniiiiisterii iitt hiir påstå iitt det inte finns

något sådant siimbiind. I utrediiiiigiir som jiig hiir hiiiivisiit till hiir iiiiiii dock

kommit fram till iitt det finns ett siimbiind melliin iirbete med iimitrol och

skador pä människor.

Överläggningen viir härmed iivslutiid.

§ 8 Om uppförande av koleldade anläggningar

Statsrådet GEORG DANELL erhöll ordet för iitt besvara Pär Granstedts (c) den 5 maj anmälda fråga, 1979/80:445, och anförde:

Herr talman! Pär Griiiistedt hiir fragilt mig när jiig räkniir med att regeringen kiin tii ställning till iiiisökningar om iitt få uppföra koleldade kraftvärineverk eller hetviittenceiitraler.

Jag utgår från att Pär Griinstedts frågii iivser de iinsökiiiiigar som f. n. prövas av regeringen enligt 136 a S byggiiadslagen.

Regeringen hiir att utifrån demiii lagstiftning ta stiillning till fem iinsökiiingiirsoni rör koleldade krtiftvärmeverk eller värmeverk. Ansökning-iirna avser etablering i Göteborg. Miilmö. Södertiilje. Västerås samt Hammarbvhiimneii i Stockholm. Flertalet iiv dessii ärenden remissbchandliis f. n. eller kompletteras iiv sökanden.

Jag iir självfallet liksom Pär Granstedt iingeliigen om iitt en minskning iiv landets oljeberoende kiin åstiidkoniniiis siimtidigt sorn en kolintrocluktioii inte får innebära att angeliigna miljökriiv åsidosiitts.

På kolområdet pågår ett omfiittiiiide utrednings- och utvecklingsiirbete. Jag utgår från iitt vi hiirigenoni skall få ett allt biittre beslutsunderlag för ställningstiigiindeii till iiämndii aiisökiiiiigiir. Jag vill i det siimmiiiiliaiigct bl. a. hiinvisa till det iirbete som pågår inom projektet Kol Hälsii Miljö som bedrivs av vattenfiillsvcrket i niirii samarbete med bl. ii. niiturvårdsverket. Frågan om introduktion iiv kol övervägs vidare iiveii rad myndigheter och företag. Exempelvis avser naturvårdsverket i siiiiiband med sitt reniissviir över bostiidsdepiirtemeiitets riipport Miirk och Viitten 2 bl. a. att belysii miljöfrågor i siimband med koleldning. Resultiiteii från pägåenile arbeten torde koriiina iitt ge större klarhet niir det giiller t. ex. reningsmetoder för att iivskiljii svavel, stoft och skilda tiiiigmetaller ur rökgaser siiiiit förutsiittning-iirna för att importera kol med godii egenskiiper från miljösynpunkt.

Jag vill peka på att regeringen redan i den energiproposition som förelades riksdagen i april i år redovisiit sin iillinänna svn på kolets roll i svensk

energiförsörjning. Bl. a. framhålls iitt en successiv ökning iiv koliiiiviindiiing- Nr 143

en iir erforderlig för iitt det skiill viint möjligt för oss iitt erliallii öen kuiiskiip Ti\(i-i,Tpi-i den

och erfarenhet som kriivs för egen teknisk utveckling och för iiit vi successivt i-, , ■ u)<jt)

skall kunna utnyttja teknik från aiidrii länder. Vidare friiiiiliålls iitt det iir ______

mycket angeläget att introduktionen av kol i Sverige sker på ett såtliiiit siitt ;itt q unnförande
viisentliga miljökriiv tillgodoses. ,,, /koleldade an-

Det är min förhoppning iitt det tidigiire iiiiiiiiidii utrednings- och läspninsar utvecklingsarbetet successivt kominer iitt ge biittre förtitsiittningiir för iitt t:i ställning till enskilda lokaliseringsaiisökiiiiigar utifrån en mer siiiiilad syii på hur kolintroduktion bör ske i landet. 1 regeringens eiiergipolitiskii proposition framhålls också iitt dessa frågor kommer iitt tiis upp mer detiiljenit i den eiiergipolitiska proposition som regeringen iivser liiggii fram i biirjan ;iv år 1981. Jag förutsiitter dock iitt regeringen måste tii ställning till någon eller några lokaliseringsansökiiingiir iiiiiiin denna proposition kiiii förekiggas riksdiigen.

Därför förs en dialog ined sökaiideiiii och berördii komniuner tor iitt tidsmässigt planerti beslut så iitt inte iillviirliga oltigeiiheter uppstår för enskilda kommuner och företiig. Om berörd kommun i visst ärende framför starka skäl för ställningstagande inom viss tid så skall jiig självfallet medverkii härtill. Skäl som jag tillmäter stor betydelse iir friiiiiför iillt konimuiiernas behov av beslut för att tryggii viirmeförsörjningen.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Diinell för sviiret på min fråga.

Vi är uppenbart enigii om att det är angeliiget att vi kan ininskii oljeanvändningen och att kolet iir ett av de bränslen vi da inaste räknii med iitt använda i stiillet. Samtidigt är det helt klart iitt en koliiitroduktioii i Sverige måste ske på ett miljömässigt riktigt siitt. Jiig vill giirna slå tast iitt det uppenbarligen inte heller där rader några delade meningar. Det kriivs ytterligare utredningsiirbete inniin vi iir helt på det kliira med vilken som iir den miljömässigt biistii tekniken niir det gäller rening iii, m. Det gäller naturligtvis för oss att kuniiii tillföra den pliiiieriiig av koliuiliiggiiiiigiir som ger oss de kunskaper som successivt koiiiiiier friim.

Men liiget n\\ iir att många kommuner ligger i startgropariiii för iitt satsii pa
koleldade anliiggiiiiigiir. De kommuner som iiv olikii skäl behöver bvggii iivii
värmeanläggningar eller kraftviiriiieaiiliiggiiiiigiir kan inte liiiigre phinera för
användning av olja. Det \'ore inte öiiskviirt, 1 \issa fiill iir det kliirt iitt
inhemska bränslen utgör iilteriiiiti\', i andrii fiill iir kol det enda iilteniiitivet.
Så är t, ex, fiillet ined min egen heinkomimiii. Södertiilje, Vi far inte plaiierii
för olja - vi vet iitt vi aldrig kommer iitt få tillstånd för en sådan aiiliiggniiig.
Det finns bara ett bränsle som kan viiiii iiktuellt för vår del. och det iir kolet,
Niir vi vet att planeringen måste inriktiis på kol iir det viktigt ;itt vi har
möjlighet iitt fortsättii den plaiieriiigeii. att fortsiittii förverkligiiiulet iiv
planerna, utan iitt det så iitt siiga liiggs en död hiind på verksamheten genom
att besluten förhalas i regeringen, '-

Nr 143 Anledningen till iitt jiig stiillde min fråga viir ett uttaliinde iiv stiitsrådet

-r- ,1 ,, , Danell som refererades i Riidio Södertiilje om iitt iiiiin måste iivvaktii den

1 rsdagen den '

1 3 nvT IQXII Siimlade kolpolitiken inniin niiin kunde tii stiillning till enskildii ansökningar,

1 viirje fall uppfattiides uttiiliindet som orn det hiide den innebörden. Jag

Om uppförande av koleldade an

upplever det sa iitt stiitsrådet i sviiret på min fråga hiir en mer öppen iittityd

och (ippnar miijiigheter till ställningstagiiiiden till enskilda iiiisökningar

;■■ innan den siimlade kolpolitiken hiir presenteriits. Det ser jag som positivt,

läggningar ' j ? i '

och jag vill giirna få definitivt bekriiftiit iiv statsrådet Diinell iitt vi inte skiill behöva riskera förseningar i planeringen för de koiiimuner som rediin kommit i gång med förberedciseriiii för koliinliiggningiir viirc sig det gäller kriiftviirrneverk eller hetvattencentriiler.

Statsrådet GEORG DANELL:

Herr talman! 1 den riidioutsiindniiig Pär Granstedt hiinvisar till fiiniis en kortare intervju med mig. Diiremol värdet inte jag som konstiiteiiideiitt niiiii Viir tvungen att iivviikta fiistställiindet av regeringens och riksdiigeiis kolpolitik innan beslut om olikii viiriiieverk kunde fiittas. Det var reporterns sammanfattning.

Men Piir Granstedts frågii är centriil och viktig. Jiig har i mitt svar understrukit att även om vi nu verkligen skiill gå till grunden med de väsentliga kolfrågoriia och, under stort häiisynstiigande till iniljcikraven. exempelvis studera möjligheterna iitt få en brii bas på den internationellii niiirknaden för iitt tryggii en försörjning med kol i framtiden, så skall vi parallellt med detta iirbete sjiilvfallet ha en - som Pär Griinstedt uttrycker det - öppen attityd till de enskilda ärenden som finns i bostadsdepartementet. Friimför allt är det angeläget att försöka niirrna sig ärenden som rör fjärrvärm(;anläggniiigiir och hetvattcncentraler och på detta sätt iillteftersoni kunna ge kommunerna klara besked. Någon död hand iir det iibsolut icke frågii om innan regeringen lägger fram försliig till riksdiigen om vår fraiiitidii kolpolitik.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr tiilman! 1 mitt inliigg nyss refererade jiig till hur statsrådet Daneils uttalande hiide uppfattats. Om det våren missuppfattning, desto bättre. Herr Daneils senaste förtydligande tolkar jag så att vi inte behöver oroiis för några onödiga bromsar i utvecklingen i de kommuner som vill förverkliga kolanliiggiiingar. Det ser jag som mycket tillfredsställande. Att vi också ständigt skall se till att vi kan utnyttja den från miljösynpunkt biistii tillgängligii tekniken och att vi skall ta iillii de hiinsyn vid lokalisering o. d. sorn man kan tii är vi också helt på ilet klara ined. Jiig ser dennii frågedebatt som ett viirdefullt kliirläggiinde på ett område diir det uppstått en del okliirheter tidigiire.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades Nr 143

«t'°" Tisdagen den

1979/80:2060 till näringsutskottet mai 1980

§ 10 Föredrogs men bordlades äter Försvarspolitiken

Näringsutskottets betänkanden 1979/80:48-51

§ 11 Försvarspolitiken

Föredrogs

försvarsutskottets betänkanden

1979/80:13 med irnledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser anslag m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner och

1979/80:14 med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller ekonomiskt försvar inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

TALMANNEN:

Försviirsutskottets betänkanden 13 och 14 debiitteras i ett siirnniiinhiing och vrkiinden beträffiinde båda dessa betiinkiinden får friiinstiilliis under den gemensamma överläggningen.

Försvarsutskottets betänkande 13

(Härvid redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.)

Punkt I (Säkerhets- och försvarspolitiken)

Regeringen hade - efter föredragning av försvarsministern Eric Krönmark - i proposition 1979/80:100 bil. 7 (s. 10-13) berett riksdagen tillfälle att yttra sig över vad föredragande statsrådet hade anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avsåg yrkande 12 att riksdagen

som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om det

ekonomiska försvarets planering m. m..

1979/80:483 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avsåg yrkandena 1 och 3, nämligen

1. att riksdagen hos regeringen hemställde att försvarskommittén fick tilläggsdirektiv om nedtrappning av militärutgifterna,

3. att riksdagen med ändring.av propositionen 1979/80:100 beslutade om
en sänkning av militärutgifterna med 2 100 000 000 kr., 17

2 Riksdagens protokoll 1979/80:143-144

Nr 143 1979/80:1141 av Björn Körlof m. fl. (m) och

Tisdagen den

13 mai 1980 1979/80:1631 av Lars Werner rn. fl. (vpk), viiri yrkiits

_____________ 1. iitt riksdagen hos regeringen hemställde om försliig till omfördelning av

Försvarspolitiken •'esurser ftån det militära försvaret till det ekonomiska försvaret så att

folkförsörjningen tryggades. 2, iitt liksdagen hos regeringen hemställde iitt den sittande försviirskom-

mittén fick tilläggsdirektiv för det ekonomiska försvarets utveckling enligt i

motionen angivna riktlinjer.

Utskottet hemställde

1. att liksdagen skulle avslå motionen 1979/80:483 yrkandena 1 och 3 om minskning av utgifterna för det militära försvaret rn, m,.

2. iitt riksdagen skulle avs'å motionen 1979/80:1631 om tilliiggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté om det ekonomiska försvarets utveckling, m. m.,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:482 yrkandet 12 om det ekonomiska försvarets planering,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1141 om riskerna på grund av utvecklingen i Afghanistan.

5. att riksdagen lämnade utan erinran vad föredragande statsrådet i propositionen 1979/80:100 hade anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

Reservation hade avgivits av

/. Eric Holmqvist. Gudrirn Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) som ansett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 och med bifall till motionen 1979/80:482 yrkandet 12 sorn sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om underlaget för nästa försvarsbeslut i fråga om det ekonomiska försvaret.

Punkt 4 (Det militära försvarets fortsatta utveckling) Regeringen hade i budgetpropositionen (s. 31-78) föresliigit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet hade angett,

2. anta förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967).

3. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat om repetitionsutbildning av värnpliktiga,

4. med ändring av sitt tidigare beslut angående principerna för organisation av försvarsmaktens centrala ledning rn. rn. godkiinna vad föredragande statsrådet hade förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållanden och produktionsledningen inom inarinstaben,

18 5. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i

övrigt som behövdes för att genomföra vad föredragande statsrådet hade Nr 143

förordat. Tisdagen den

13 maj 1980
Under denna punkt behandlades också planeringsfrågor som föredragan- ___

de statsrådet hade tagit upp i propositionen 1979/80:117 om vissa anslags- försvarspolitiken frågor m. m. rörande försvaret. Regeringen hade i nämnda proposition (s. .3-27) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta utveckling och flygplansanskaffningen som föredragande statsrådet hade angett.

I detta sammanhang hade behandlats

betriiffande planeringsfrågor

dels de under allmänna motionstiden vid 1979/80 års riksmöte väckta motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avsåg yrkandet 1 att riksdagen godkände de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som angetts i motionen,

1979/80:483 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gällde yrkandet 2 att riksdagen som sin mening uttalade att produktion och vidareutveckling av Viggensystemet snarast borde avbrytas,

1979/80:813 av Anders Gernandt m. fl. (c),

1979/80:1629 av Sven-Erik Nordin (c),

dels de med anledning av proposition 1979/80:117 väckta motionerna 1979/80:1951 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80:117 i denna del, godkände de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samverkan och samarbete mellan berörda flygindustrier vid planerings- och studiearbetet kring ett JAS-projekt,

1979/80:1952 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen skulle avslå propositionen 1979/80:117,

2. att riksdagen beslutade uttala att pansarförbanden på Gotland borde dras in,

3. att riksdagen beslutade uttala att någon produktion av den tredje delserien av Jaktviggen inte borde påbörjas,

4. att riksdagen beslutade uttala att något nytt svenskt flygplanssystem, typ JAS eller liknande, inte borde utvecklas.

beträffande fredsorganisationsfrågor motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvift gällde yrkandet 5 aft riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsstabens personalvårdsbyrå,

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gällde yrkandet 2,

1979/80:812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s).

Nr 143 1979/80:1137 av Eric Hägelmark (fp), vari yrkats att riksdagen begärde att

~r- 1 I regeringen skulle organisera personalenheten i försvarsstaben i en särskild

Trsdagen den . .

n . ,,,o(\ personalvårdssektion i enlighet med överbefälhavarens förslag,

13 maj 1980 & &

_____________ 1979/80:1628 av Oskar Lindkvist och Sivert Andersson (båda s),

c-.. ;.,.; 1979/80:1630 av Sten Svensson rn. fl. (m), vari vrkats att riksdagen som sin

Försvarspolitiken \ > . t

mening gav regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av

personalvården i försvarsmaktens centrala ledning,

beträffande personalfrågor motionerna

1979/80:817 av Hans Lindblad och Eric Hägelmark (båda fp),

1979/80:1142 av Gunnar Oskarson m, fl, (m),

1979/80:1627 av Gunnar Björk i Gävle och Ulla Ekelund (båda c),

beträffande värnpliktsutbildning m. m. motionerna 1979/80:416 av Lars Werner rn, fl, (vpk) såvitt avsåg yrkandena 1, att riksdagen uttalade sig för att arbetstiden för de viirnpliktigii borde förkortas och regleras i enlighet med vad som angetts i motionen,

3, att riksdagen uttalade sig för att den militära sjukvården borde "civiliseras"" i enlighet med motionens riktlinjer,

4, att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag innebärande att de civila bestämmelserna för arbetarskydd skulle gälla utan inskränkningar också inom den militära sektorn,

1979/80:448 av Lars Werner m, fl, (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade sig för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga i enlighet med motionens riktlinjer borde införas, och

1979/80:810 av Bertil Dahlén (fp).

Utskottet hemställde

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979/80:100. m, m,

1, att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:482 yrkandet 1 godkände de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet hade angett.

2, att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:813 om meranvändning av det militära försvarets resurser,

3, att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1629 orn åtgärder för att undvika indragning av fredsförband på sysselsättningssvaga orter.

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979/80:117

4, att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen
1979/80:1952. yrkandena 1 och 2 - yrkandet 1 i denna del. godkände de
riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta utveckling som föredragande
statsrådet hade angett.

5, att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
20 motionerna 1979/80:483 yrkandet 2 och 1979/80:1952. yrkandena 1 och 3 -

yrkandet 1 i denna del, godkände att den tredje delserien av flygplanet Nr 143
Jaktviggen beställdes under budgetåret 1980/81, Tisdaeen den

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1952, yrkandena I och 4- 13 mai 1980 yrkandet 1 i denna del, om framtida flygplanssystem,

7. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på Försvarspolitiken motionerna 1979/80:1951 yrkandet 1 och 1979/80:1952 yrkandet 1 i denna

del godkände vad föredragande statsrådet hade anfört om planeringen för flygplansanskaffningen, om alternativ och utgångspunkter för ett JAS-system samt om projektstudier, systemdefinition och visst utvecklingsarbete under budgetåren 1980/81 och 1981/82, m. m.,

8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/
80:1951 yrkandet 2 samt med avslag på motionen 1979/80:1952 yrkandet 1 i
återstående del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet hade
anfört om samarbete och samverkan inom den svenska flygindustrin,

beträffande fredsorganisationsfrågor m. m.

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 som sin
mening gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört om befogenheter
och principer beträffande beslut om personal och fredsorganisation inom det
militära försvaret och civilförsvaret.

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 och motionerna 1979/80:482 yrkandet 5 1979/80:1137 och 1979/80:1630 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning,

11. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag på motionen 1979/80:812 godkände vad föredragande statsrådet hade anfört om resurserna för utveckling av ADB-system,

12. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 godkände vad föredragande statsrådet hade förordat i fråga om FN-avdelningens lydnads-förhällande inom arméstaben och produktionsledningen inom marinsta- ._ ben,

13. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:749 yrkandet 2 om stationeringen av flygvapnets helikoptergrupp på Berga,

14. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1628 om bevakningen av Stockholms slott,

beträffande personalfrågor

15. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 godkände vad
föredragande statsrådet hade anfört,

16. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:817 om det militära
'vitsordssystemet,

17. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1627 om åtgärder för att motverka officerares förtida avgång,

18. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1142 om reservofficerares krigsplacering,

Nr 143 beträffande värnpliktsutbildning m. m.

Tisdae d '' att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 skulle anta det

13 mai 1QSO " ''''• ' ''" propositionen fogade förslaget till lag om ändring i

värnpliktslagen (1941:967),

r-.. ,.,., 20. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 godkände vad

Försvarspolitiken

föredragande statsrådet hade förordat om repetitionsutbildning av värnpliktiga,

21. att riksdagen skulle avslå motionerna 1979/80:416 yrkandena 1,3 och 4 och 1979/80:448 om de värnpliktigas förhållanden under utbildningen,

22. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:810 om tidpunkten för inkallelse till värnpliktstjänstgöring,

beträffande det militära försvarets utveckling

23. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 godkände vad föredragande statsrådet hade angett i övrigt,

24. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bemyndigade regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för att genomföra vad föredragande statsrådet hade förordat.

Reservationer hade avgivits

2. beträffande riktlinjer för planeringsperioden av Eric Holmqvist, Gudrun
Sundström. Roland Brännström. Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger
Bergman och Axel Andersson (alla s) som ansett att utskottet under 1 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1979/80:482 yrkandet 1 godkände de riktlinjer för det rrTilitära försvarets fortsatta utveckling som hade angetts i motionen 1979/80:482,

3. beträffande riktlinjer för flygplansanskaffning av Eric Holmqvist.
Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg.
Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) som ansett att utskottet under 7
bort hemställa

att riksdagen med anledningav propositionen och motionen 1979/80:1952 yrkandet 1 i denna del samt med bifall till motionen 1979/80:1951 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om riktlinjer för flygplansanskaffning,

4. beträffande personalvårdens inordnande i försvarsmaktens centrala
ledning av Fer Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp),
Gunnar Oskarson (m), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c) och Eivor
Nilson (c) som ansett att utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 samt med avslag på motionerna 1979/80:482 yrkandet 5 1979/80:1137 och 1979/80:1630 godkände vad föredragande statsrådet hade anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning, 22

5. beträffande kostnadsbesparingar och personalminskningar av Eric Nr 143

Holmqvist. Gudrun Sundström. Roland Brännström. Åke Gustavsson, Tisd'ieen den

Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) som ansett att j- |„j moQ

-med anknytning till mom. 23-visst avsnitt med av reservanterna föreslagen_

lydelse bort tillkomma i utskottets betänkande. Försvarspolitiken

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande

1. beträffande fredsorganisationsfrågor av Anders Gernandt (c).

Punkt 5 (Förmåner åt värnpliktiga m. fl.)

Regeringen hade i propositionen 1979/80:100 (bil. 7 s. 79-80) föreslagit riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520).

2. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat om förmåner åt värnpliktiga m. fl.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1979/80:416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gällde yrkandet 2 att

riksdagen uttalade sig för att de ekonomiska villkoren för de värnpliktiga

borde förbättras i enlighet med vad som angetts i motionen,

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gällde yrkandet 7 att riksdagen

beslutade att dagersättningen höjdes med 3 kr. till 18 kr. per dag, 1979/80:814 av Eric Hägelmark (fp),

1979/80:818 av Ivan Svanström och Ulla Ekelund (båda c) samt 1979/80; 1136 av Eric Hägelmark (fp), vari yrkats att riksdagen begärde att

regeringen, i avvaktan på en större översyn av värnpliktsförmånerna, skulle

se över familjebidragslagen i syfte att föra in bidrag till för bostaden

nödvändiga kostnader i familjebidragssystemet.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle anta inom försvarsdepartementet upprättat och till propositionen 1979/80:100 fogat förslag till lag om ändring av familjebidrags-higen (1978:520).

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:416 yrkandet 2 i denna del och 1979/80:482 yrkandet 7 godkände vad fördragande statsrådet i propositionen 1979/80:100 hade förordat rörande dagersättningen till värnpliktiga m.fl..

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:416 yrkandet 2 i denna del om fria resor för värnpliktiga,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:818 om fria hemresor för värnpliktiga,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:814 om försök med överlåtelse av fri värnpliktsresa till anhörig,

6. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1136 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört orn översyn av familjebidragslagen. 23

Nr 143 7. att riksdagen godkände vad föredragande statsrådet i övrigt hade

T. ■ ,4„„ förordat om förmåner åt värnpliktiga m. fl.

Tisdagen den *

13 maj 1980

_____________ Reservation hade avgivits

r-.. ;■,-; 6. av Eric Holmqvist, Gudrun Sundström. Roland Brännström, Åke

Försvarspolitiken '

Gustavsson, Evert Hedberg. Holger Bergniiin och Axel Andersson (alla s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 och motionerna 1979/80:416 yrkandet 2 i denna del och 1979/80:482 yrkandet 7 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om dagersättningen till värnpliktiga m. fl.

Vid denna punkt hade avgivits särskilda yttranden beträffande förmåner åt värnpliktiga m. fl.

2. av Gunnar Björk i Gävle, Anders Gernandt och Eivor Nilson (alla c).

3. av Hans Lindblad och Eric Hägelmark (båda fp).

Punkt 6 (Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. - militära försvaret)

Regeringen hade i budgetpropositionen (s. 81-89) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret fiU 13 688 160 000 kr. i prisläget februari 1979.

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försviiret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetaret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställ-ningsbemyndiganden, om det behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl.

I detta sammanhang hade behandlats motion

1979/80:482 av Olof Palme m. fl, (s) såvitt avsåg yrkandena 2 och 3, nämligen

2, att riksdagen beslutade fastställa utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 till 13 255 519 000 kr,, i prisläge februari 1979.

3, att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för militärt försvar.

Utskottet hemställde
24 1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag

motionen 1979/80:482 yrkandena 2 och 3 för budgetaret 1980/81 tastställde    Nr 143
utgiftsramen för det militära försvaret till 13 688 160 000 kr, i prisläget    Tisdiieen den
februari 1979.                                                                                ,3 ..j jyj,,

2. att riksdagen bemyndigade regeringen att justera utgiftsramen för det __

militära försvaret för budgetåret 1980/81 med hiinsyn till prisutvecklingen Försvarspolitiken enligt nettoprisiiidex,

3. att riksdagen bemyndigade regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1979/80,

4. att riksdagen bemyndigade regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret siimt av lämnade beställningsbemyndiganden. om det behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Reservation hade avgivits

7. av Eric Holmqvist. Gudrun Sundström. Roland Brännström. Åke Gustavsson. Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställii

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 och med bifall till motionen 1979/80:482 yrkandena 2 och 3 skulle för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 13 255 519 000 kr. i prisläget februari 1979 samt begära att regeringen anpassade utnyttjandet av betalningsmedel och beställningsbemyndiganden efter deiuiii utgiftsriim.

Punkt 7 (Anslagsfrågcr för det militära försvaret) Regeringen hade i budgetpropositionen och propositionen 1979/80:117 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1980/81 anvisa medel, lämna beställningsbemyndiganden m. m. enligt närmare angiven samniiinställ-ning.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna 1979/80:159 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. att riksdagen hemställde hos regeringen om förslag till omorganisation av underrättelsetjiinsten till ett civilt organ som skulle lyda direkt under försvarsdepartementet,

2. att riksdagen beslutade om en omorganisation av underrättelsenäniii-den, som innebar representiition för samtliga riksdagspartier, samt att nämnden gjordes ansvarig inför riksdagen och dess konstitutionsutskott.

1979/80:481 av Axel Andersson och Ing-Marie Hansson (bådii s).

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gällde yrkandena 4 och 6. nämligen

4. att riksdagen till Vissa niirnnder m. m. (försvarsdepartementet) för
budgetåret 1980/81 för i motionen angivet ändamål anvisade ytterligare
200 000 kr.. 25

Nr 143 6. att riksdagen beslutade inrätta en lekinannastyrelse vid försvarets

-pj I 1 sjukvårdsstyrelse i enlighet med vad som anfiirts i motionen.

13 maj 1980

Försvarspolitiken

_____________ 1979/80:620 av Marianne Karlsson m. fl. (c. s. m. fp. vpk),

1979/80:816 av Hans Lindblad (fp).

1979/80:819 av Maj Britt Theorin m. fl. (s).

1979/80:1138 av Bengt Kindbom och Sture Korpås (båda c), vari yrkiits iitt riksdagen beslutade att anhålla att regeringen snabbt utredde frågan om att arrendera iniirk i stället för att inköpii mark för militiira iindamal,

1979/80:1139 av Sture Korpås m. fl. (c), vari yrkats att riksdagen beslutade som sin mening ge regeringen till känna, att vederbörande kommuns instiillning skulle tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv för försvarets behov, och

1979/80:1572 av Bertil Lidgard (m).

Utskottet hemställde

i fragil om fjärde huvudtiteln

1. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 198t)/81 anvisade ett förslagsanslag av 23 400 000 kr..

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag på motionen 1979/80:482 yrkandet 4 till Vissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 13 550 000 kr.,

3. att riksdagen till Kommittéer rn. in. för budgetåret 1980/81 iinvisadeett förslagsanslag av 4 600 000 kr..

4. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1980/81 anvisade ett reservationsanslag av 750 000 kr.,

5. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetaret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 2 100 000 000 kr.,

6. att riksdagen ti'l Artnéförband: Ledning och förbandsverksanihet för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 3 628.300 000 kr.,

7. att riksdagen beträffande Arméförband: Materielanskaffning skulle

a, bemyndiga regeringen iitt medge att beställningar av materiel m, m, för
arméförbiind fick läggas ut inom en kostnadsram av 687 000 000 kr,.

b. för budgetår-et 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 947 700 000 kr..

8. beträffande anskaffning av anläggningar

a. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1138 om arrendering av
mark för militära ändamål,

b. att riksdiigen skulle avslå motionen 1979/80:1139 om betydelsen av
kommuns inställning vid förvärv av mark för försvarets behov.

c. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: lOt) och med avslag
26 på motionen 1979/80:481 till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för

budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 412 800 000 kr.. Nr 143

9. att riksdagen beträffande Arrnéförband: Forskning och utveckling Tisdaeen den
skulle 13 milj 1980

a. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för arméförband____

fick beställas inom en kostnadsram av 62 000 000 kr.. Försvarspolitiken

b. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 97 900 001) kr..

10. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksiimhet för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 1 188 300 000 kr.,

11. att riksdagen beträffande Marinförband: Materielanskaffning skulle

a. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för
marinförband fick läggas ut inom en kostnadsram av 383 300 000 kr..

b. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 691 000 000 kr..

12. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisitde ett förslagsansliig av 104 800 000 kr..

13. att riksdagen beträffande Marinförband: Forskning och utveckling skulle

a. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för niarinför-
band fick beställas inom en kostnadsram av 77 900 000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisa ett för-slagsanslag av 52 000 000 kr..

14. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 2 180 000 000 kr.,

15. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning skulle

a, bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m, m, för
flygvapenförband fick läggas ut inom en kostnadsram av 4 345 000 000
kr,,

b, för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsansliig av 1 968 900 000 kr,,

16. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 193 400 000 kr,,

17. att riksdagen betriiffande Flygviipenförband: Forskning och utveckling skulle

a, bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygvapen
förband flck beställas inom en kostnadsram av 489 700 000 kr,,

b, för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 354 869 000 kr,.

18. att riksdagen beträffande Operativ ledning rn. m. skulle

a. avslå motionen 1979/80:159 om omorganisation av den militära
underrättelsetjänsten,

b. avslå motionen 1979/80:816 om överförande av Gotlands niilitärkom-
mando till huvudprogrammet Arméförbiind.

c. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverk
sanihet för budgetåret 1980/81 skulle anvisa ett förslagsanslag av 447 800 000
kr.,

19, att riksdagen beträffande Operativ ledning m, ni,: Materielanskaff
ning skulle

a, bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m, in, för
operativ ledning m, m, fick läggas ut inom en kostnadsram av 109 290 000 -'

Nr 143 kr,,

-p. , , b. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 72 600 000 kr..

1 rsdagen den .. t-

17 .' looo 20. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Anskaffiiingav anläggningiir

ij ni il I 17<it/ "" ,_.,

för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 58 570 000 kr..

r--. r.-i 21. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1980/81

rorsvarspolitikcn ' . _

anvisade ett förslagsanslag av 92 100 000 kr.,

22. beträffande Försvarets sjukvårdsstyrelse

a. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag
på motionen 1979/80:482 yrkandet 6 godkände de riktlinjer för försvarets
sjukvårdsstyrelses orgiinisation som föredragande statsrådet hade föror
dat.

b. att riksdagen bemyndigade ergeringen att vidta de övergångsåtgärder
som behövdes för att genomföra omorganisationen.

c. att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av
20 470 000 kr.,

23. att riksdagen beträffande Fortifikationsförvaltningen skulle

a. godkiinna den av föredragande statsrådet beräknade resultaträkningen
för förvaltning av fastigheter för försvarsmakten,

b, för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 79 700 000 kr,.

24. att riksdagen beträffande Försvarets materielverk skulle

a, avslå motionen 1979/80:1572 orn den statliga upphandlingen hos AB
Teleplan.

b, bemyndiga regeringen att medge att för budgetåret 1980/81 förnöden
heter för fredsutbildningen fick beställas så att vid varje tillfälle en
kostnadsram av 650 000 000 kr, inte överskreds,

c, bemyndiga regeringen att medge att datamaskinutrustning fick bestäl
las inom en kostnadsram av 33 600 000 kr,,

d, för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 473 000 000 kr,,

25. att riksdagen beträffande Gemensam försvarsforskning skulle

a. avslå motionen 1979/80:819 om forskning för försvar och fred,

b. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 241 800 000 kr..

c. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge iitt materiel
för forskningsändamål beställdes inom en kostnadsram av 7 000 000 kr..

26. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1980/81 anvisade ett försUigsanslag av 131 750 000 kr..

27. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 67 800 000 kr..

28. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag iiv 21 600 000 kr.,

29. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1980/81 anvisade ett förshigsanslag av 2 400 000 kr,.

30. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 24 400 000 kr,.

31. att riksdagen till Försvarets gyniiiiisieskohi för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag irv 2 950 000 kr,.

28 32, att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret 1980/81

anvisiide ett förslagsanslag av 5 200 000 kr,. Nr 143

33. att riksdiigen till Försvarets brevskolii fiir budgetåret 1980/81 iinvisade Tisdaeen den ett förslagsanslag av 2 700 000 kr., 13 niiij 1980

34. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1980/81 anvisade ett _______

förslagsanslag av 4 450 000 kr., Försvarspolitiken

35. iitt riksdagen beträffande Statens försvarshistoriskii museer skulle

a. iivslå motionen 1979/80:620 om byggniid för ett flygmuseuni i Linkö
ping,

b. för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 7 300 000 kr.,

36'. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m. m. fiir budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsansliig av 53 400 000 kr..

37. att riksdiigen till Försviirets diitiicentriil tor budgetåret 1980/81 iinvisade ett förslagsiinslag av 1 401 000 kr..

38. iitt riksdiigen till Anskiiffiiing iiv aiiliiggningiir fcir fiirsviirels forsk-niiigsanstiilt för budgetåret 1980/81 anvisiide ett förslagsiinshig iiv 14 500 000 kr.

Reservationer hade avgivits

8. beträffande anslaget Vissa nämnder m. in. av Eric Holmqvist. Gudrun
Sundström. Roliind Briinnström, Åke Gustiivsson. Evert Hedberg. Holger
Bergniiin och Axel Andersson (iilla s) sorn ansett att utskottet under 2 bort
hernstiilla

att riksdagen med anledning iiv propositionen 1979/80:100 och med bifiill till motionen 1979/80:482 yrkandet 4 till Vissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisade eft förslagsanslag av 13 750 000 kr..

9. beträffande anskaffning av mark för försvarsmaktens behov av Gunnar
Björk i Gävle. Anders Gernandt och Eivor Nilson (alla c) som iinsett iitt
utskottet under 8 a och b bort heinstiillii

a. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1138 sorn sin mening
gav regeringen till kännii vad reserviinterna anfört om iitt i ökad utstriickniiig
arrendera mark för försvarsniiikteiis behov.

b. att riksdagen med iinledning iiv motionen 1979/80:1139 som sin mening
giiv regeringen till kiinna viid reserviinterna iinfört om betydelsen iiv
vederbörande kommuns inställning vid planering och genomförande iiv
markförvärv för det militära försvaret,

10. beträffande försvarets sjukvårdsstyrelse av Eric Holmqvist. Gudrun
Sundström. Roland Brännström. Åke Gustavsson. Evert Hedberg, Holger
Bergniiin och Axel Andersson (iillas)soin ansett att utskottet under 22 ii bort
hemställa

att riksdagen med anledning av proposition 1979/80:100 och med bifall till

motionen 1979/80:482 yrkandet 6 godkände de riktlinjer för försvarets

sjukvårdsstyrelses organisation som föredragande statsrådet hade förordat

med den ändring att för ämbetsverket inrättades en lekmannastyrelse.

Nr 143 Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande

-r- 1 1 4. beträffande försvarets slukvardsstvrel.se av Gunnar Oskarson (iii).

fisditgen lc\ j.i j j . >

13 maj 1980

Punkt 10 (Civilförsvarets fortsiitta utveckling)

r-......... f Itik >n Regeringen hade i budgetpropositionen (s. 272-277) föreslagit riksdagen

att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som

föredragande statsrådet hade angett.

1 detta siiinmanhang hade behiindliits motioneniii 1979/80:232 av Margareta Andrén (fp).

1979/80:361 av Göriin Persson m. fl. (s), viiri yrkats att riksdagen skulle iivslå regeringens förslag om nedliiggniiig iiv civilförsvarsskolan i Katrineholm.

1979/80:482 av Olof Palme m, fl, (s) såvitt gällde yrkandena 10 och 11. niiniligen

10, att riksdagen skulle avslå regeringens förslag om nedläggning av
civilförsvarsskoliin i Katrineholm.

11, att riksdiigen som sin mening giiv regeringen till käiiiiii vad i motionen
anförts om skyddsrumsplaneringen rn, m,.

1979/80:1013 av Bernt Ekinge (fp), viiri yrkats beträffande civilförsvarsskolan i Katrineholm att riksdagen gav regeringen till kännti vad i motionen anförts om nödvändigheten av :itt verksamheten vid skolan - inom den utgiftsram som föreslagits i budgetpropositionen - kunde fortgå i nuvarande utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80:1144 av Tage Sundkvist (c), vari yrkats att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att verksamheten vid civilförsvarsskolan i Katrineholm - inom den utgiftsram som föreslagits i budgetpropositionen - kunde fortgå i nuvarande utsträckning fram till nästa försvarsbeslut, och

1979/80:1146 av Lars Werner in, fl, (vpk) såvitt gällde yrkandena 2-5, nämligen

2, att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till nya principer för civilförsviirets rekrytering enligt i motionen framförda synpunkter.

3, att riksdagen skulle avslå regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm,

4, att riksdagen uttaliide sig för att det tidigare beslutade skyddsrumspro-griiinmet skulle genomföriis.

5, iitt riksdagen uttaliide sig för iitt produktionen av skyddsmasker ökades så att allii medborgare kunde förses med detta skydd,

Utskottet hemställde Nr 143

1, att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1146 yrkandet 2 om nya Tjsdiieen den principer för civilförsvarets rekrytering, 11 mai 19S0

2, att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:1146 yrkandet 5 om ____

produktionen av skyddsmasker. Försvarspolitiken

3, att riksdagen skulle avslå motionerna 1979/80:482 yrkandet 11 och 1979/80:1146 yrkandet 4 om skyddsrurnsplaneringen m, m,,

4, att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:232 om en översyn iiv vissii lagrum i civilförsvarslagen,

5, att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag på motionerna 1979/80:361, 1979/80:482 yrkandet 10 1979/80:1013, 1979/ 80:1144 och 1979/80:1146 yrkandet 3 godkände vad föredragande statsrådet hade anfört om avveckling av civilförsvarsskolan i Katrineholm,

6, att riksdagen i övrigt godkände de riktlinjer för civilförsviirets utveckling som föredragande stiitsrådet hade angett,

Reserviitioiier hade iivgivits

//, heträffandeskyddsrumsphtneringen iiv Eric Holinc|vist, Gudrun Sundström. Roland Brännström. Åke Gustiivsson. Evert Hedberg. Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) som iinsett att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen samt motionerna 1979/80:482 yrkandet 11 och 1979/80:1146 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om statliga resurser för skyddsrumsbyggande.

12. beträffande civilförsvarsskolan i Katrineholm av Eric Holmqvist. Gudrun Sundström. Roliind Brännström. Ake Gustavsson. Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (iilla s) som iinsett iitt utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen med anledningav motionerna 1979/80:1013 och 1979/80:1144 samt med bifall till motionerna 1979/80:.361. 1979/80:482 yrkandet 10 och 1979/80:1146 yrkandet 3 skulle avslå förslaget i budgetpropositionen om avveckling av civilförsvarsskolan i Karineholm.

Punkt 11 (Ramberäkningiir för budgetåret 1980/81 m. m. - civilförsvaret)

Regeringen hiide i budgetpropositionen (s. 278-281) föresliigit riksdagen att

1. för budgetåret 1980/81 fastställii utgiftsrameii för civiltorsviir utom skyddsrum till 236 860 000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till 105 500 000 kr., båda i prisläget februari 1979.

2. bemyndiga regeringen iitt justerii utgiftsriinianiii för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisiiidex.

3. bernvndigii regeringen iitt justera utgiftsriinianiii för ci\ilförsviiret för

budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsra- -

Nr 143 marna för budgetåret 1979/80,

-p- 1, I 4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskri-

13 mri lOSO dande av utgiftsramiirna för civilförsvaret siimt av lämnade beställningsbe-

myndiganden orn det behövdes av konjunktur- eller beredskiipsskäl.

Försvarspolitiken

I detta samniiinhiing hade behirndlats motionernii

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gällde yrkandena 8 och 9,

nämligen

8. iitt riksdiigen beslutiide fiiststiillii utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860 000 kr., i prisläge februari 1979.

9. iitt riksdiigen som sin mening giiv regeringen till känna viid i motionen anförts om föriindringar av bemyndiganderiimar och betalningsmedel för civilförsvar utom skyddsrum, och

1979/80:1146 av Lars Werner m, fl, (vpk) såvitt gällde yrkandet I att riksdagen beslutade att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, skulle ökas med 7 000 000 kr, fill 243 860 000 kr, (prisläge februari 1979),

Utskottet hemställde

1, att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och rned avslag på motionerna 1979/80:482 yrkandena 8 och 9 och 1979/80:1146 yrkandet 1 för budgetåret 1980/81 fastställde utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 236 860 000 kr, i prisläget februari 1979,

2, iitt riksdagen för budgetåret 1980/81 faststiillde utgiftsramen för skyddsrum till 105 500 000 kr, i prisliiget februari 1979.

3, att riksdagen bemyndigade regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hiinsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisiiidex,

4, iitt riksdiigen bemyndigiide regeringen att justerii utgiftsramiiriiii för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund iiv över- eller underutnyttjiin-de av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80.

5, att riksdiigen bemyndigiide regeringen iitt under budgetåret 1980/81 medge överskridande iiv utgiftsriiniiirnii för civilförsviiret samt av liimnade beställningsbemyndigiinden om det behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl.

6, att riksdagen som sin mening gav regeringen till kännii vad utskottet hade anfört om återbetalning till utgiftsramen för civilförsviir utom skyddsrum.

Reservation hade avgivits

13. iiv Eric Holmqvist. Gudrun Sundström. Roliind Briinnström. Åke Gustiivsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) som ansett

dels att utskottet under 1 bort hemstiillii
32 att riksilagen med iinledning av proposition 1979/80: lOOsiimt med bifall till

motionerna 1979/80:482 yrkandena 8 och 9 och 1979/80:1146 yrkandet 1 för Nr 143

budgetåret 1980/81 fastställde utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum Tisdaeen den

fill 243 860 000 kr, i prisläget februari 1979, 3 j pygQ

dels att mom. 6 i utskottets hemställan bort utgå.

Förs varspolitiken Försvarsutskottets betänkande 14

(Härvid redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen

framställts särskilda yrkanden.)

Punkt 2 (Anslagsfrågor)

Regeringen hade i proposition 1979/80:100 bil. 14 såvitt nu var i fråga föreslagit riksdagen att anvisa medel och lämna bemyndiganden för budgetåret 1980/81 enligt närmare angiven sammanställning.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1979/80:619 av Nils Hjorth m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen som sin

uppfattning gav regeringen till känna vad som i motionen anförts orn

oljelager i Hargshamn, samt

1979/80:815 av andre vice talmannen Thorsten Larsson och Einar Larsson

(båda c).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 28 891 000 kr.,

2. att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1980/81 anvisade ett förslagsanslag av 298 761 000 kr.,

3. beträffande beredskapslagring

a. att riksdagen bemyndigade regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för förrådsanläggningar inom de kostnadsramar som föredragande statsrådet
hade förordat,

b. att riksdagen till Beredskapslagring för budgetåret 1980/81 anvisade ett
reservationsanslag av 46 300 000 kr.,

c. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:619 angående ett oljelager i
Hargshamn,

d. att riksdagen skulle avslå motionen 1979/80:815 angående beredskaps
lagring av olja hos lantbrukare,

4. att riksdagen till Industriella åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisade
ett reservationsanslag av 100 021 000 kr.

ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Det skulle kanske i och för sig ha funnits anledning att uppmärksamma försvarsfrågan på ett särskilt sätt i är - det finns nog de som menar det. Jag tror emellertid ändå att det inte finns speciell anledning till en mycket vidlyftig försvarsdebatt just nu.

Försvarskommittén, som skall ge oss underlag för vår bedömning av hur 33

3 Riksdagens protokoll 1979/80:143-144

Nr 143 lor-svaret skall utforriiiis i framtiden, står nu mitt uppe i sitt iirbete och iir viil i

Tisdagen den 13 maj 1980

det närmaste färdig att fatta beslut om viid den vill föreslå, I det liiget får vi viil riikna ined iitt först nästa år bli i tillfiille iitt diskuterii den hiir frågan mer utförligt.

C-" ;■,■; Under den senaste tiden har både i diigspresseii och i fiickpressen

horsvarspolitiken ' "

förekommit en debatt diir niiin rned hiinsyn till händelseriiii ute i viirlden hiir påkallat förändringar i vart försviir, Miin undrar: Måste vi inte nu rusta upp vårt militära försvar, liksom vissa iiiidrii liinder gör? Då vill jag betona iitt vår försviirsorgiinisation. dvs, helii vårt totiilförsviir. iir så utforniiid och egentligen utgår ifrån iitt vårt försviir skiill tåla vissii vaxliiigiir i det iiiterniitionellii klimatet. De åtgiirder som skiill vidtiis hör siiiniiian med frågan om beredskiipen och har inte i och för sig ined miitericliiiiskiiffniiig o. d, att göra. eftersom det som vi iilla vet iir först på lång sikt som m;in kiin giira föriindringiir i det iivsesiidet.

Vi är i utskottet också överens om att den säkerhetspolitik som liiir lagts fast iiv riksdagen och regeringen håller iiven i ett liige då spiiniiingiirnii melliin stormakteriiii har ökiit. Vi iir överens om iitt någrii föraiidringiir inom de ekonomiska ramarna för försvaret inte iir påkalliide. iiven om vi nu liksom tidigare har litet olika utgångspunkter när det giiller att bedöniii riimbelop-pen.

I ett avseende iivviker försviirsininistern frän sin tidigiire ståndpunkt. Han har nu kommit till samma uppfattning som vi sociiildemokriiter. iiiiiiiligeii iitt man inte skall göra de viiriipliktiga och värnpliktsförmånerna till föremål för särbehiindling iiv riksdiigen. dvs. iitt man inte skiill ga till riksdagen och begära att fä mera pengar om viiriipliktsförmånernii ett år skulle förbiittras mer än vad som svarar mot ökningen iiv försviirsindex.

Vi har hela tiden tyckt att det är en svniierligen olycklig hiiiiteriiig. Värnpliktsförniånernii liksom de försviirsanställdas löner får bli vad de kiin bli. men det måste självfallet rymmas inom försviirsriiniiirnii. Vi hiir ingenting emot att fiirsvarsministern nu har kommit fiiini till detsiimriiii och föreslår :itt den ordningen skiill giillii fiir framtiden.

Men samtidigt som jag säger det kiin jiig inte latii bli att bekhiga att försvarsministern vill ge de värnpliktiga en så styvmoderlig behiindling niista budgetår. Han föreslår niiniligen en höjning av diigpenningen med 1 kr. Vi vet allesammans att det absolut inte kan räcka till. Vi har upplevt hur priserna - inte minst på senaste tiden - har ökat. och kiinske just på de produkter som de värnpliktiga efterfrågar. Priserna på tidningar och iillt viid det nu är har stigit kraftigt. Därför är en uppriikiiing med 1 kr. helt otillriicklig. Det kommer att innebära att de värnpliktiga, som rediin tidigare fått tii på sig en onödigt stor börda, kommer att få det iinnu sämre i framtiden.

Jag skulle önska att det fanns åtminstone någon på den borgerligii kiinten
sorn hade förståelse för den uppräkning med 3 kr. som vi föreslår och som ju
ändå kan ge de värnpliktiga chansen iitt bibehålla sin stiindard. Jiig tycker
inte att man skall spara på det här området. Det är iitt ta tillbiikii peiigiir när
man räknar med att de värnpliktigas kostnader under ett kommande år icke
34 skall fä stiga i sådan utstriickniiig iitt det sviirar mot den indexutveckling som

det finns anledning att räkna med. Nr 143

Andra utskottsledainöter frän vårt parti kommer sediin att ta upp delar iiv Tisdaeen den totalförsvaret, civilförsviiret och det ekonomiska försvaret. Vi har där funnit 3 .y: \gr\

att regeringen gjort sig skyldig till en alltför njugg bedömning av den _______

föreliggande situationen. Jag kan gå förbi dessa avsnitt i betänkandet, men Försvarspolitiken

finner det beklagligt att utskottets majoritet inte har velat tillmötesgå vår

mycket blygsamma begäran att regeringen borde rikta försvarskominitténs

uppmärksamhet på den betydelse som var försörjningsberedskiip har för vårt

totalförsvar. Inte minst i den situation vi nu upplever, då vi har mycket

kniippa ekonomiska resurser och måste räkna med det också i framtiden, tror

jag det hade viirit välbetänkt att följa det råd vi här ger. nämligen iitt man

även när det giiller andrii produkter än olja skulle kunna finna metoder för att

åstadkomma en lagring som inte behöver bekostas direkt med statsmedel

såsom nu sker. Jag beklagar att man inte kunnat biträda vår motion på den

punkten och ge den meningen till känna, som jag tycker är ytterst

välmotiverad.

Så är det emellertid - som framgår av tiilarlistan skall jag fattii mig kort i dag - en fråga som det knyts ett särskilt intresse kring i år. och det iir frågan om luftförsvaret och vilken roll det skall få i den friiintida försvarsorganisationen. Vi är alla medvetna om att när vi diskuterar flygplan och luftförsvar är det mycket stora pengar det rör sig om. Vi ar vana vid att en mycket stor del av det svenska försvarsanslaget gått åt för att vi skulle kunna producera egna krigsflygplan här i landet och åtminstone nödtorftigt utrusta dem med vapen.

Jag vill inte vara oartig mot försvarsministern, men jag måste ändå siiga iitt han har en viss benägenhet att finna ständigt nya och kontroversiella lösningar just när det gäller flygplansfrågor. Med stor iver gick han in för iitt utrusta luftförsvaret med ett lätt skol- och attackplan. B3LA. med de mycket begränsade uppgiftersoin ett sådant plan kunde fylla. Kostnatlernii visade sig emellertid bli så stora att sedan man hade lagt ned hundratals miljoner pa projektet fick hela tanken skrinläggas.

Nu inbjudes riksdagen att ta ställning till ett nytt projekt, och jag vill garna säga att ur vissa synpunkter är det förslag som nu föreligger intressantare. Det tänkta planet skulle ju liksom föregångarna frän Tunniin fram till Viggen kunna få en mycket allsidig användning. Vi har tidigare fått lov :itt hantera de här frågorna rned beaktande av att Sverige är ett litet land. Av det skälet har vi så att säga försökt ställa väldigt långtgående krav om användiindet på de plan som tillverkats.

De mest ivriga flygentusiasterna tror att vi nu skall kunnii få fram ett flvgplan. JAS. som fixt och färdigt och utan några större föriindringar skall kunna fylla alla uppgifter-jakt, attack och spaning. Det intressanta är irtt ett sådant plan såvitt jag kan förstå inte existerar i något liind. kanske inte ens på ritbordet. Men här i Sverige har vi den föreställningen iitt vi skulle kunna producera ett plan som verkligen var så utformat att det kunde kliira alla de här uppgifterna.

Nu skulle riksdagen, om jag har förstått rätt. inbjudas att ge ett klart •'

Nr 143 besked om att det är ett sådiint hiir plan vi vill ha om ett par år när det blir

-T- ,1__ ■ aktuellt, och vi skulle anvisa 200 mil joner som under de närniiiste två åren far

I isdagen den

13 mii 1080 förbrukas för att studera och, åtminstone delvis, utvecklii ett sådant plan.

_____________ För att det inte skall bli något missförstånd i den här frågan vill jag giirna

Försv irs Itk säga att vi socialdemokrater inte har någonting emot flygplan och iibsolut inte

har någonting att erinra mot att de tillverkiis inom liindet. Frågiin iir biirii hur det skall bli möjligt att inom de försvarsramar som vi kan täiikii oss utveckla och producera ett sådant plan till rimliga kostnader, Liindets ekonomi iir sannerligen svag, och den kominer icke att förbättriis under de niirniiiste två åren. tills vi då har att ta slutlig stiillning till frågiin.

Så sent som i fjol uttalade sig en klar majoritet i riksdagen för att man icke skulle fatta något beslut i flygplansfrågan förriin försvarskonirnittén var färdig med sitt arbete, Diirför tycker jag att det iir olyckligt att försvarsministern nu lägger fram en proposition i saken. Den är oklart utforniiid och inte så precis och konkret som den första kommuniké jag såg, för da var det klart att regeringen hade beslutat att det skulle bli ett sådant hiir pliin om två år och att vi nu skulle ta ett principbeslut. Sedan jag har läst utliiggningiirna i propositionen är jag litet mer tveksam om huruvida man kan säga att ett riksdagsbeslut blir bindande. Vi har naturligtvis varje budgetår möjligheter att behandla dessa frågor. Ur den synpunkten är beslutet kiinske inte i realiteten så starkt bindande sorn man möjligen i förstone har föreställt sig.

Men vi menar som sagt att vi skall vidhålla det beslut som vi fattade i fjol. Det var ett riktigt beslut, som innebär att vi har respekt för den kommitté som tillsatts och som skall studera de här frågorna. Den bör ha möjlighet iitt fritt välja och föreslå de alternativ som passar för uppbyggnad av försvaret. Den skall inte ha pressen på sig att till varje pris räkna med att ett sådant flygplan som det här gäller skall finnas med i organisationen. Det är inte iilldeles säkert att det är möjligt att åstadkomma ett sådant.

Vi socialdemokrater är helt överens i vår bedömning att det inte är lyckligt att just nu fatta beslut om ett plan av detta slag. Vi har ingenting emot att det görs studier och att sådana studier också kan gälla denna plantyp. Men niiin måste vara mer allmänt inriktad på att se hur vi skiill lösa luftförsv;iiets problem i framtiden. Detta vill vi gärna ha besked om. Vi har inte i pengar kunnat precisera vad det får kosta, utan vi anser att det bör ankomma på de ansvariga myndigheterna att ge en anvisning på den punkten.

Vi vill således inte köpa grisen i säcken. Men vi menar att det. med betydligt måttligare penninginsatser än det här är fråga om. skulle viirii möjligt att driva ett fortsatt utredningsarbete.

Låt mig till sist säga att vi i hög grad uppskattar att utskottet åtminstone på
en punkt har kunnat vinna samförstånd. De undersökningar och penetre
ringar som skall göras i den här frågan skall läggas upp på ett sådant sätt att
hela den svenska försvarsindustrin - dvs. de företag som är berörda -
verkligen har en chans att komma med. så att det inte blir en alltför ensidig
uppläggning. Utskottet har tillmötesgått oss på den punkten med en
36 skrivning som jag anser vara tillfredsställande och som innebär att studierna

får det breda underlag som jag här har talat om. Nr 143

Herr talman! Om jag skall hålla löftet att tala kort får jag sluta med detta. Jisdaeen den

Jag ber att få yrka bifall till samtliga de reservationer som fogats till J3 |yjQ

betänkandet nr 13 av rnig och mina sex utskottskamrater och som avser en_

rad olika områden. Försvarspolitiken

OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! För några dagar sedan diskuterade vi nedrustningsfrågor här i kammaren. Det blev mest en debatt om kärnvapenspridningen och möjligheterna till kontroll av den och inte så mycket om nedrustningsfrågor i allmänhet. Men det torde inte vara någon överdrift att påstå att alla var medvetna om att vi nu är inne i en fas av ökade internationella spänningar och rustningar,

I dag skall vi diskutera den svenska försvarspolitiken, och det är ju en självklarhet att den frågan hänger ihop med den debatt vi förde förra veckan. Det ges också, såväl i propositionen som i utskottsbetänkandet, uttryck för en ökad oro infördet internationella läget. Det aren beskrivning som jag och mitt parti i stort sett kan instämma i. Spänningarna i världen ökar, och rustningarna ökar. Ökningen - kvantitativt och framfor allt kvalitativt - av kärnvapenarsenalerna i Europa har medfört försämrade relationer mellan Sovjet och USA. Händelserna i Iran. Sovjets inmarsch i Afghanistan och USA:s uppenbara agerande bakom kulisserna i bada fallen har inte förbättrat situationen.

I motsats till vad som sägs i propositionen och försvarsutskottets betänkande anser vpk emellertid att det som hänt under 1979 inte är något nytt och ännu mindre något oväntat. Efter nederlaget i Vietnamkriget och förlusten av kontrollen över Indokina har det blivit ännu viktigare för USA att öka sitt inflytande i andra delar av världen, också i Europa. Revolutionerna i Etiopien och Iran har inneburit att två pålitliga, reaktionära allierade har gått förlorade för USA. Detta måste repar'eras genom ökat inflytande i andra stater i området, t. ex. Oman. Pakistan och Afghanistan. USA är i desperat behov av oljeleveranserna från området kring Persiska viken och är berett att offra miljarder dollar för att säkerställa dem. Därför ökar man nu återigen försvarsbudgeten i USA, därför satsar man på förnyad upprustning av sina kärnvapen i Europa och därför ökar man också sin beredskap i det nordiska området genom uppseendeväckande förändringar av insatsberedskapen i Norge.

Som vanligt under hela efterkrigstiden är det USA som tar initiativen till
förnyad kapprustning. Man tar ledningen i upptrappningen, ivrigt påhejad av
den egna rustningsindustrin och gynnad av en presidentvalskampanj, där
hökar av alla slag dominerar debatten. Sovjet svarar på utmaningen och ökar
också sina rustningar. Men det förtjänar att påpekas än en gång - som Eva
Hjelmström gjorde i nedrustningsdebatten förra veckan - att det alltid är
USA som har legat först i upptrappningen. Det är USA som har utvecklat
och infört de nya och allt förskräckligare vapensystemen, och det är USA
som tillåter de ekonomiska intressena inom sin egen rustningsindustri att i 37

Nr 143 många fall styra utvecklingen.

Tisdaeen den '" '''" '" '" talman, dra slutsatserna av denna utveckling tor vår egen

13 m'ri 1980 ''''' '' '' ''' '*'* också här instämma i de allniännii värderingar som

regeringen och försvarsutskottet uttrycker. Vi skall föra en konsekvent

Försvarsnnlitiken netitralitetspolitik och bidra, efter mattet av vår förmåga, till kiimpen för fred och mot upprustning i världen. Vi skall också, konsekvent och efter eget bedömande, vidmakthålla och utveckla ett efter vårii förhålliinden starkt totalförsvar. Det är ett av de bidrag som Sverige kan ge för iitt ökii stiibiliteten i det nordiska området. Ett sådant försvar måste planeras och byggiis upp långsiktigt. Vi måste väga de resurser som vi har mot det resultat som dessa resurser kan förväntas ge på alla plan.

Det är en fördel, såväl när det gäller försvaret som när det giiller andra områden, att planeringen inte påverkas av kortsiktiga bedömningar. Men långsiktigheten i perspektivet får inte medföra förstelning och fasthållande vid dogmer som har fastslagits under tidigare perioder-då motverkar den sitt syfte och åstadkommer låsningar i system och organisation, som bidrar till försvagning och belastning i stället för smidighet och anpassning. Vpk anser att den nuvarande försvarsorganisationen och försvarsplaneringen har hamnat i detta läge. Det aren uppfattning som vi delar med mångii tindra sorn är intresserade av försvaret och försvarsdebatten i det här landet.

Den nuvarande försvarsorganisationen byggdes upp under 1950-talet och torde ha varit starkast i relation till omviirlden i slutet av det årtiondet. Därefter har den alltmera urholkats av den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Sverige har inte haft vare sig ekonomiska eller tekiiiskii resurser att hålla den vid liv. Försvarsorganisationen har alltmer blivit något av en koloss på lerfötter. Men det har inte medfört det nödvändiga omtänkande och omprövande som borde ha varit självklart. Till en del kan det bero på att så många svenska medborgare tycker att försvaret är något som inte angår dem, något som generalerna kan syssla med-som man brukar uttrycka saken. Det är en farlig inställning, som alla oavsett politisk uppfattning bör motarbeta. Den hänger delvis ihop med att försviirsintresset ofta har likställts rned viljan att öka försvarsanslagen och försvarsinforniii-tionen genom militär propaganda. De uppfattningarna har inte saknat grund, och det är till stor del militärernas eget fel. Vi har inte längre råd att se sä ytligt på denna fråga. Försvaret är inte en militiir angelägenhet! Det angår alla och riir hela samhällsorganisationen. Hans Petersson i Hallstahiiminar och Eva Hjelmström kommer senare att ta upp frågor som gäller det ekonomiska försvaret och civilförsvaret, och jag skall här uppehålla mig vid det militära försvaret.

Vpk hiir under en följd av år krävt föriindringar av det svenska totalförsviiret. Utvecklingen har visat att de omfördeliiingiir frän militiir till civil sektor som partiet förespråkat blir alltmera oundvikliga. Även de förändringar inom den militära sektorn som vpk föresliigit - mindre satsningar på stora, komplicerade system och enheter, och större resurser pä basplanet, med mindre och lättrörliga förband utrustade med inodernii

38 vapen för försvarsstrid - ter sig. allteftersom tiden går. mer och mer

realistiska. Det kommer fortfiiriinde att kostii en hel del. men betydligt     Nr 143
mindre än den iipparat vi har i dag. Avskriickiiiiigseffekten och skyddet för    Tisdaeen den
den nationella självständigheten kommer inte att bli mindre.       j3 y- ioo()

Det ar en illusion iitt tro. att den målsättning för det svenska militiira försvaret som upprepats av alla försvarsutrediiingiir år efter år. hiir någon Försvarspolitiken förankring i verkligheten, Jiig tiinker då pa siitsen att det svenska försvaret ""i det längsta skall hindra angriparen från att få fiist fot på svensk mark"". Det iir en målsättning sorn vi med det snaraste bör uppge. Den diig någon av stormakterna, och det är ju bara dem vi riiknar med. bestämmer sig för att ta kontroll över svenskt territorium, finns de också inne i landet och på flera platser samtidigt. Om vi skall sätta oss till motviirn. som iilla iinser. är det då vi får ta upp strid, och den organisation vi bygger upp måste iinpiissas till dessa enkla fakta. Vi kan aldrig ""skydda"" svenskt territorium eller räkna med att förhindra att striderna förs inne i Sverige, Avskräckniiigen och neutralitetsskyddet måste ligga i att en angripare vet att det överallt finns en välutvecklad och snabbt beredd försvarsorgiinisation. Han avskriicks inte iiv några hundratal flygpliin eller fasta befästningar vid vissii griiiisområdeii och kuster. Det är alltför lätt att elimineni och kringgå sådiint.

Det har talats mycket om angreppsfall och förmåga att slå tillbakii en eller två samtidiga storinvasioner, och vår nuviirande organisation är ju uppbyggd efter de förutsättningarna. Men det är mycket mera realistiskt att riikna med helt andra förlopp. Om vi blir utsatta för anfiill är det en sak som vi iilltid kan vara säkra på: Motståndaren kommer aldrig att bete sig på det sätt som vi har förberett oss på och räknat med, Alvii Myrdiil har i debatten framfört åsikten att vi till att börja med kominer att utsättas för hot och utpressning. Jag anser att det är en realistisk tankegång, även om jag inte kan instämma i de slutsatser som hon drar av det.

En tiinkbar utveckling kunde vara följiinde:

1 en första fas riktar man angrepp mot oss med medeldistansrobotar. De kan avfyras från Baltikum, andra delar av Östeuropii, Västtyskland, andra delar av Västeuropa och från ubåtar i Nordsjön och Norska havet. Vi vet alla att dessa vapen numera har en precision på några tiotal meter och att de effektivt kan slå sönder kommunikationer och energiförsörjning och naturligtvis också kan användas i rent terrorsyfte. De kan också effektivt skada våra flygbaser, så att man rediin i detta skede begränsiir flvgvapnets möjligheter att senare ingripa. Tillgången till kryssningsrobotar underlättar ytterligare detta förfarande. Man behöver inte skicka en man, inte ett fartyg. inte ett flygplan emot oss i denna fas. men ändå åstadkomma stor förödelse och försvåra våra möjligheter till fortsatt motstånd, om vi inte förbereder oss på ett sådant alternativ. Det behöver inte heller röra sig om kiirnladdningar-det räcker mer än väl med de effektiva '"vanliga"" laddningar som finns.

Jag skulle nu vilja fråga försvarsministern som den högste ansvarige i de här frågorna: Vilka möjligheter har vi. i dag eller i framtiden, att sätta in motrnedel mot den här typen av angrepp? Jag ställer också frågan till övriga partiers representanter i den här debatten,

I den andra fasen kan man gä in för att slå ut våra fjärrstridsförband. flyg 39

Nr 143 och ubåtar. Det gör man genom att sätta in flygangrepp och marin;i angrepp,

Tisd-ieen den ' lombination med fortsatt robotbekämpning. Vi kan inte ersätta våra

13 mai 1980 flygplan eller ubåtar, och efter några diigar kominer vi inte iitt ha inånga kvar,

_____________ Inte heller i denna fas har någon niiissiv invasion varit behövlig, men mycket

Fnrsvnrsnnlitikp " ''' försvarsmöjligheter, med den nuvarande organisationsprincipen, är krossade.

I den tredje fasen kommer man - om vi inte ger upp i det läget - att sända trupp emot oss. Vad har vi då för möjligheter kvar? Vi är inte tillräckligt förberedda för en sådan situation. Det talas i propositionen och i utskottsbetänkandet om våra pansarbrigader. Var finns de? Vi avslöjar säkert inga militära hemligheter genom att konstatera att de finns i Skåne och i Mellansverige. Följaktligen undviker en angripare att slå till där. Det talas om omgruppering och snabba kraftsamlingar. Hur lång tid tar det att omgruppera en pansarbrigad, eller för den delen en infanteribrigad? Det tar många, många timmar vid fredsövningar, och i det här läget tar det dygn. om det alls går att genomföra. Vi kominer inte att få någon användning för våra pansarbrigader, eftersom de kommer att vara kringrända redan från början. Slutsatsen av detta blir då: Om det verkliga motståndet kan tas upp av oss först i fas tre, varför då inte från börjiin inrikta ansträngningarna på att bygga upp ett så starkt och trovärdigt totalförsvar som möjligt för det alternativet?

Det är bl. a. mot den här bakgrunden vi i vpk har gått emot fortsättii satsningar på flyg- och stridsvagnsvapen. Jag skall fortsättningsvis uppehålla mig vid flygplansfrågan.

Regeringen föreslår och utskottet tillstyrker ett anslag på 200 milj. kr. för den närmiiste tvåårsperioden för utveckling av ett nytt flygplan. JAS. Vad ligger bakom det, och vad är det inledningen till? Det handlar inte liingre om olika varianter av mindre plan - B3LA. A 38. SK 2. Åslingen eller vad alla kombinationer kallats för de senaste åren. Här handlar det om en ersättning för Viggensystemet på 1990-talet. och det är någonting helt annat. Jag vill rikta en enträgen varning till riksdagen och till den svenska allmänheten: Gå inte på en ny Viggenaffär igen utan att noggrant kräva redovisning och insyn! Vad försviirsininistern och regeringen nu vill dra in Sverige i är något som är mycket större, dyrare och mer beroende av utlandet an vad Viggen någonsin varit. Ty vad är JAS? Om det sarniirbete som nu planeras rned olika NATO-stiiter kommer till stånd, sa kommer JAS att bli Europas kanske mest avancerade reaplan, och kostnaderna kommer att vida överstiga kostniider-na för Viggen. Planet skall, om det byggs, tillverkas av de dyraste nya kompositmaterialen och förses rned en elektronik som kominer att ge ett styckepris per plan på säkert mer än 100 milj. kr.

Försvarsministerns skrivningar i propositionen förskräcker. Han utlovar
att han skiill ta de behövliga utländska kontakterna. Och det har han gjort.
Verksamheten inom departementet och flyginaterielverket har varit livlig.
Det finns i realiteten inte så många tänkbara europeiska medproducenter.
De som skulle kunna komma i fråga är engelska BAC. franska Dassault,
40 AIR-Italia och tyska Messerschmitt-Bölkow-Blohm GmbH (MBB), Det är

den sistnämnda firman som utvecklar det i propositionen nämnda TKF 90 - Nr 143

Taktisches Karnpfflugzeug, Tisdaeen den

Om det nu beviljas pengar, så som regeringen vill, finns det inte det 23 jj no

ringaste hinder för att Sverige påbörjar ett samarbete med västtyska MBB,__

Vad är det för ett företag? Försvarsministern säger i propositionen att Försvarspolitiken europeiskt vapensamarbete har lett till en allt bättre förmåga att hantera och förebygga uppkommande problem. Försvarsministern talar mot bättre vetande. Det finns underlag, t, ex, studien Militärindustriellt samarbete i Västeuropa av Björn Hagelin, doktorand på FOA, som visar att regeringarna i de flesta fall tycks ha mist kontrollen, helt eller delvis, över vapenprojekten i fråga. Det bästa - eller rättare sagt det värsta - exemplet är just det av försvarsministern åberopade projektet MRCA, Tornado, där just MBB är involverat tillsammans med italienska och engelska företag. Det är i realiteten MBB som styr projektet, och huvudkontoret för det trilaterala samarbetet är också förlagt till Miinchen. Tornado är ett projekt som totalt har mist sina ursprungliga propositioner. Dess kostnader har stigit så till den milda grad att det av förbundskansler Schmidt har döpts till "det dyraste vapenprojektet sedan Kristi födelse"'.

Herr talman! Det är sådana affärer sorn den moderate försvarsministern och den borgerliga regeringen vill dra in Sverige i. Men ett eventuellt samarbete med Västtyskland och de andra NATO-staterna rymmer mer än så. Just nu tar planerna för de kommande stora vapensamarbeteiia i Europa form. De förutsätter en mycket långtgående integration mellan EG-länderna och medför - framför allt från västtyskt håll - krav på en obegränsad vapenexport, Västtyskland är på väg att bli en av världens största vapenexportörer, och man exporterar utan urskillning. Vapenproduktionen och exporten skall bli den ekonomiska medicinen mot de kriser sorn Västeuropa genomlider. De västeuropeiska vapenfiibrikiinternas aktier stiger just nu snabbare an guldpriset.

Vilka bindningar kan Sverige komma att hamna i och vilka krav kan komma att ställas pä oss om vi dras in i samarbeten iiv det här slaget? Jiig förstår att moderaterna gnuggar händerna vid tanken på vilka möjligheter som öppnar sig till samarbete med NATO och de stora företagen inom EG. Men vad säger centern och folkpartiet? Jag vill fråga er: Är ni beredda att med öppna ögon låta Sverige bindas upp i samarbeten av det här slaget? Säg i så fall ifrån nu, så vi vet var vi står när det giiller Sveriges alliansfriii ställning och eventuella neutralitet! De som vill slå viikt om den säger nej till de sainarbetsavtal i fråga om flygplansproduktion och andra vapentillverkning-ar som nu försåtligt smygs på oss ined begäran om utvecklingsanslag. Socialdemokraternas skeptiska inställning till frågan, såsom den har redovisats här av Eric Holmqvist. är välgörande. Det är att hoppas att deras kritiska synpunkter kommer att skärpas ytterligare.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till motionerna 483 och 1952.

Nr 143 PER PETERSSON (m):

Tisd-ieen den Herr talman! Riksdiigens langsiktiga försviirsbeslut hiir länge förutsiitt iitt

I 3 iiTri 19S0 förhållandet mellan superiiiiikterna piilgliis meiii iiv iivspäiiniiig iin av latentii

■____________ intresseiiiotsättniiigiir dem emellan. Den sovjetiskii iiimarsclien i Afgliiini-

F/;i-i-,,,,>-r„,i/;r;z,.., tan har brutit tieiina förväntiide utveckling. Dettii har förstärkts iiv USA:s och praktiskt tiiget liehi den icke sovjetkomrnunistiska världens reaktion mot Sovjets handliinde.

Årets utskottsbehandling av försvarsiinsliigen hiir iigt rum i ett läge då utvecklingen i världen ger ökad anledning till oro. Utskottets skrivning om säkerhetspolitiken är enhällig, vilket jag personligen är mycket glad över. och utskottet konstaterar i samband med behandlingen av vårt lands säkerhets- och försvarspolitik att förhålliindet melliin supermakterna har försämrats gradvis under år 1979, En påtaglig skärpning iiv motsättningarna mellan supermakterna hiir inträffat genom Sovjetunionens inviision i Afghanistan, Mycket talar för att en ny trend har inletts i fråga om förhållandet mellan världens supermakter och att den storpolitiska utvecklingen ställer ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken. Visst skall vi fortsätta att efter vår förmåga bidrii till arbetet för fred och mot upprustning i världen, men vi måste också inse att vi iir en liten niition som inte vill hotii och som inte heller anses hotii något annat liind. Vi är, rned en bild. en liten duva bland världens länder. Sanningen kan sägas med ett känt citat: Man kommer inte åt hökarna genom att vingklippa duvornii.

Fortsatt fred med frihet för Sveriges folk är ett grundläggiinde mål för vår säkerhetspolitik. Konsekvent och efter eget val skall vi vidareutveckla ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. Uppgiften att förmå andra länder att avhålla sig från hot och angrepp men också uppgiften iitt om så fordras med vapen freda hela vart land måste vara styrande för totiilförsvarets utveckling.

Ett starkt försviir är därtill en stabiliseriinde faktor i fredstid i Norden, Verkligheten är den att nedrustning i Sverige medför en ökning av stormaktsintresset och risk för större spänning på och kring Skandinavien,

Herr talman! I propositionen anför försvarsministern viid ÖB i årsredovisningen för budgetåret 1978/79 sagt om 1977 års feinårsbeslut avseende försvaret, Försviirsbeslutet kiin inte i sin helhet genomföras under perioden inom den ekonomiska riim som angavs i beslutet. Särskilt repetitionsutbildning och niaterialanskaffniiig har driibbiits hårt. Det står nu helt klart att försvarsbeslutet i flera avseenden innebaren överinteckning i förhållande till tilldelade ekonomiska resurser,

1977 års feinårsbeslut grundades på ståndpunkter som tagits av 1974 ars försvarsutredning. Vid avlämniindet av huvudbetiinkiindet Säkerhetspolitik och försvarspolitik avgavs ett särskilt yttrande av representanterna för de tre borgerliga piirtierna. I detta yttrande togs det ett kliirt ställningstiigande för iitt de handliiigsvägiir. kallade 4 och 5 enligt ÖB 75. vilkii som förutsiittning hade en bromsning av kvalitetsutvecklingen iiv omvärldens stridskrafter ej

42 borde bli föremål för fortsatta studier, enär ett militärt försvar uppbyggt på

dessa förhoppningar skulle innebära ett för stort siikerhetspolitiskt risktii- Nr 143

Sar"- Tisdagen den

De borgerliga trodde inte på en begriinsad kviilitetsutveckling av n mai 1980

omvärldens stridskrafter. Enligt vår åsikt borde grunden fiir det iiiilitiirii ______

försvarets utformning svara mot en meiii reiilistisk bctliiiiiiiiiig iiv den Försvnrsnnlirikpit säkerhetspolitiska utvecklingen, det som i ÖB 75 kalliides handlingsviig 3. Vid den fortsatta programplaneringen blev denna nivå benämnd iilteriiiitiv B. Detta alternativ blev också utredningens huvudförslag betriiffande det militära försvarets fortsatta utveckling. Senare blev det också regeringsförslag och år 1977 riksdagsbeslut. Det är detta riksdagens feinårsbeslut som enligt årets budgetproposition beräknas kostii ca 13 700 milj. kr. pa biisis iiv prisläget i februari 1979.

Herr talman! 1 nuläget vet vi två saker. Förhoppningen om en minskning av motsättningarna mellan stormakterna, som var rätt allmiin år 1977. har fått en allvarlig knäck efter Sovjets inmarsch i Afghanistiin. som sniibbt liiir försämrat förhållandet mellan stormakterna liksom också den iiiteriiiitionel-la säkerhetspolitiska stabiliteten. Risken för spridning av konflikten i och omkring Afghanistan bör inte underskattas. Norden har ett utsatt liige. och konflikter i en annan världsdel kan snabbt sprida sig till Sveriges niirhet. Det säkerhetspolitiska laget måste bedömas vara allvarligare nu än viid som kunde förutses 1977. Dessutom vet vi att kostnadsutvecklingen sediin år 1977 har medfört att det militära försvaret ej nått den styrkii sorn vi avsåg med 1977 års försvarsbeslut. Det säkerhetspolitiska risktagandet har iilltså blivit större än de risker riksdagen ville ta vid femårsbeslutet 1977.

Jag beklagar att utvecklingen i världen och överinteckningar i förhålhiiide till tilldelade resurser medför denna ökning av risktagandet för svensk del.

Trots denna utveckling vill socialdemokraternii ytterligare minska fiirsvii-rets resurser kommande budgetår med ca 500 milj. kr. Trots det skiirpta världsläget och trots vetskapen orn att försvarets styrka blivit lägre än som avsågs genom femårsbeslutet vill alltså socialdemokraterna ytterligare minska försvarets styrka. Försvarsutskottets värderiide vice ordföriinde underlät att beröra detta i sitt inledande anförande. Det finns heller iiigii utredningarom hur den här minskningen med belopp i storleksordningen 5(1(1 milj. kr. skall ske. varken i närtid eller på längre sikt. Det är ett förunderligt lättsinne av riksdagens största parti i fråga om svensk säkerhetspolitik och svenskt försvar. Klart är att 500 milj. kr. motsvariir kostntiden för cii 5 000 personer som arbetar inom försvaret eller i verksiimhet som iirbetiir åt försvaret.

Vänsterpartiet kommunisterna vill enligt sin partimotion 483 siinkii
försvarsutgifterna kommande år med 2 100 milj. kr. Oswiild Söderqvist
erkände nyss från talarstolen att vi nu har ett skärpt världsläge. men niir vpk
yrkar på minskade anslag till försvaret, då bortser man tydligen helt från
världsliiget. från gjorda kontraktsbundna miiterielbestiillningar och fraii den
anställningstrygghet som lovats försviirets folk. vari även ingår löneökningiir
motsvarande dem som andra statsanställdii får. Vpk:s motion iir en ren '+3

Nr 143 demonstration utan förankring i verkligheten. Försviirsutskottet hiir också

Tisdaeen den enhälligt yrkat avslag på vpk-motionen.

13 nvri 1980 ''" talman! Försvarsutskottet hiir ägniit mycken tid åt proposition 117.

_____________ som främst avhandlar niiiterielfrågor. Utskottet godtar pliineringen att fyrii

Försvarspolitiken pansarbrigader samt pansarförbanden i Övre Norrlands militiirområde och på Gotland behålls liksom att handlingsfrihet bevaras avseende den framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige.

Utskottet biträder även förslaget i frågii om utveckling av ett nytt ubåtssystem, A 17, liksom anskiiffiiing av sjörobotar med inedelliing räckvidd. Vi tillstyrker också att den tredje delserien av Jiiktviggen beställs under kommande budgetår.

1 proposition 117 behandlas även frågan om den framtidii flygplansanskaffningen. Regeringen anser att flygplansanskaffningen bör inriktas mot en enhetsplattform. JAS. I motion 1951 uttalar socialdemokraternii att arbetet med en enhetsplattform bör läggas ut så att man bidrar till ett väsentligt större mått av samarbete och samverkan mellan berördii svenska industrier hittills och att siktet bör vara inställt på att nyttja de samlade erfarenheterna inom svensk flygplansindustri vid arbete med JAS-projek-tet.

Utskottet har funnit att motionens förslag sarnrniinfaller med regeringens avsikter, och utskottet tillstyrker således enhälligt att arbetet under de två närmaste budgetåren planeriis och genomförs så att man främjar samverkan och samarbete mellan berördii svenska industrier liksom mellan industriernii och myndigheterna. Skillnaden mellan regeringspartierna och socialdemokraterna ligger främst i storleken på de medel som anslås till flygpliinsstudier. Om det över huvud taget skall vara möjligt att redan om två är ha ett fullgott beslutsunderlag, så att ett svenskutvecklat flygplan skall kunna vägas mot köp från utlandet, måste omfattande och välplanerade studier ske. Den av regeringen föreslagna ramen på upp till 200 milj, kr,, vartill kommer en likii stor summa från berördii industriföretag, är enligt min mening en utgift som vi måste ta om vi skall kuniiii räkna med att svensk flygindustri, såväl militär som civil, skall kunna fortleva,

Eric Holmqvist påpekade också i sitt anförande att nar det galler flygplansprojekt är det mycket stora belopp det är fråga om. så det måste finnas resurser om man vill göra studier som leder till resultat. Det måste också vani en klar målinriktning på de studierna. Därför anser jag att socialdemokraternas förslag, som innebär en bredare utredning men med mindre resurser, i praktiken betyder ett beslut om nedläggning nu av utvecklande svensk flygindustri. Förslaget är också ett fullföljande av socialdemokraternas nedläggningslinje från förra årets försvarsdebatt, då socialdemokraternas talesman bl. a. sade att deras skrivning var glasklar. De sade nej till en mera omfattande utveckling av inhemska flygpliin.

Herr talman! Enligt min mening kommer det att under överskådlig tid finnas behov av tidsenligt flyg inom ett välbalanserat svenskt totalförsvar. Vårt flygvapen har ett mycket gott internationellt anseende. Det är en viktig

44 • del i försviirets krigsavhållaiide förmågii. De erfarenheter vi har haft under

tiden efter andra världskriget visar också entydigt iitt svensk industri - trots Nr 143 kortare serier - har kunnat utveckla och producera flygplan rned god kvalitet Tisdaeen den till kostnader sorn är väl jämförliga med vad utliindska flygplansfabrikanter 13 ,.p. • mjo

kiin erbjuda. Samtidigt har vi fått plan avpassade till vårii förhallanden, till ___

våra bassystem. Ur neutralitetssynpunkt hiir svensk tillverkning inneburit ett Försvarspolitiken ytterligiire mervärde. Svensk flygindustri håller nu på att oinstruktureriis till ökad andel civil flygproduktiOn, Alla utredningar visiir iitt flvgindustrin måste kunna räkna med att ha en viss del militära beställningiir tor iitt kunnii få internationell konkurrenskraft på den civila flygplansniarknaden.

Jag räknar med att den av oss föreslagna satsningen på flygplansstudier dels skall ge oss svensktillverkade plan av den kvalitet svenskt försvar behöver, dels möjliggöra svensk flygindustris fortlevnad men med ökad inriktning på civil produktion.

Herr talman! Så något om civilförsvarsanslagen och om iinsliig till det ekonomiska försvaret. Även på dettii område föreligger socialdemokratiska reservationer.

På det ekonomiska försvarets område finns tyvärr i nuläget inom vissa sektorer obalans mellan önskvärd försörjningsberedskap och resurser för att uppnå ett gott försörjningsläge. Många viktiga importvaror, t, ex, olja. har snabbt ökat i pris. Det här blivit dyrare att ha erforderliga beredskapslager. Utvecklingen inom näringslivet har därtill medfört ökade krav på beredskapsåtgärder. Självfallet är denna bristande balans mellan mål och medel uppmärksammad, både av regeringen och av den arbetande parlamentariska försvarskommittén. En viktig del av arbetet inför försviirsbeslutet rörande nästa femårsperiod, som skall fattas 1982. är att väga de olika totalförsvarsgrenarnas uppgifter och resursbehov mot varandra. Det är min förhoppning att alla partier är beredda att till totalförsvaret avdela erforderligii resurser. Både kommittén och senare riksdagen har då större möjligheter att siimlas kring ett krigsavhållande totalförsvar. Enligt min mening prövar försvars-kommittén de frågor socialdemokraterna aktualiserat i reservation 1 utan särskilt påpekande från riksdagen.

I fråga orn civilförsvaret vill socialdemokraterna öka anslagen med 7 milj. kr., dvs. till samma belopp som civilförsviirsstyrelsen yrkat. Under den hårda budgetprövningen strök regeringen de iinslag om drygt 7 miljoner som avsetts för byggnationer vid civilförsvarsskolan i Rosersberg. Dessa arbeten har skjutits upp till en senare tidpunkt. Försvarsutskottets majoritet godtar den tillfälliga minskningen av utgiftsramen för civilförsvaret men förutsiitter att de 7 miljonerna senare återförs till ramen med prisuppräknat belopp. Socialdemokraterna är i det ovanliga läget att de till civilförsvarsverksamhet för kommande budgetår yrkar på ett belopp som är väsentligt större än vad som krävts av den ansvariga myndigheten, civilförsvarsstyrelsen, eniir socialdemokraterna inte motsatt sig uppskjutandet av byggnationernii i Rosersberg.

En annan socialdemokratisk reservation berör tidpunkten för nedläggning även anläggning i Katrineholm. Regeringen vill redan kommande ar påbörja en gradvis avveckling av verksamheten vid den provisoriska civilförsvarsan-

Nr 143 läggningen i Kiitrineholm. För innevarande progriiniperiod pUineriircivilför-

Tisdneen den svursstyrelsen årlig grundutbildning och övningsverksamhet, som inryms i

13 mi"i 1980 civilförsvarets fasta iinliiggningar i Rosersberg. Revingeby och Sandö. Där

_____________ har man nu överkiipticitet. Civilförsvarsstyrelsen har beräkntit merkostnaden

Försvarspolitiken

för iitt - som sociiildernokraterna föreslår - avveckla Katrineholmsanlägg-ningen två år seniire till 8 milj. kr., dvs. för ytterligare 16 000 elevdiigiirs iiiigelägeii civilförsvarsutbildning.

Riksdiigen hiir tidigare fattat principbeslut om ny utbildnings- och förrådsanläggning för Västsverige. Den skall lokaliseriis till Skövde. Fullt utbyggd beräknas den anläggningen kosta över 70 milj. kr. Att i nuläget även sikta på en nybyggnad i Kiitrineholm i liknande kostuiidsklass iinser utskottet olämpligt.

Tyvärr, men helt niiturligt, uppstår problem för berörd personiil-ett 3(l-tiil personer- när iivvecklingen i Katrineholm sker, detta oiivsett om iivveck-lingen sker med början år 1980/81 eller två år senare. Dessa problem för personiilen bör minskas så långt det är möjligt. En god planering av förråds-och övningsverksarnheten i regionen kan bidra till iitt göra avvecklingen mjukare för de anstiillda.

Socialdemokraterna har också, liksom kommunisterna, inotioneriit om mera statliga resurser till skyddsrumsbyggande. Regeringen har föresliigit en ökning av bemyndigandet för skyddsrumsbyggande från 199 milj, kr, till 250 milj, kr. Sociiildernokraterna framhåller i sin reservation 11 att fiistställda skyddsrumsplaiier bör följas och att regeringen vid behov bör återkomma till riksdagen med förslagom ökiide statliga resurser. Såväl utskottsmajoriteten som socialdemokraterna är medvetna om att den beräkniide kostnaden per skyddsrumsplats har ökat från ca 500 kr. till ca 1 500 kr. Med samma planer som tidigare är det mycket drastiska resurshöjningar som behövs för att fylhi pliinerna, Jiig iinser det riktigt att, som regeringen föreslår, skyddsrumsut-redningeii får prövii frfigan och avge försliig till angelägenhetsgriidering samt att försvarskommittén bör pröva den mera långsiktiga resursfördelningen.

Övriga socialdemokratiska reservationer till det här betiinkandet kommer att beröras av andra representanter i försvarsutskottet.

Till sisl. herr talman, vill jag säga: Det finns en stark vilja bland Sveriges folk att leva i fred under frihet. De flesta vill också att vi skall fortsätta att driva vår neutralitetspolitik. Personligen hoppas och tror jag att det finns en stark vilja hos flertiilet iiv Sveriges folk att göra de små uppoffringar som fordras för att vi skall kunna trygga vår framtida sjiilvständighet och var fred. Bl. a. den ökiide anslutningen till våra väl arbetande frivilliga försvarsorga-nisiitioner tyder på detta.

Herr talniiin! Med hänvisning till det anförda vrkar jag bifall till försviirsutskottets hemställan i betiinkandena 13 och 14. utom i de delar som motsvaras av reservation 4 vid betänkande 13. där jag ansluter mig till reserviitionen.

ERIC HOLMQVIST (s) replik: Nr 143

Herr talman! Jiig kan konstiitera iitt Oswiild Söderqvist och Per Petersson i Tisdaeen den ett avseende var siimstämda. Båda iinsåg iiiiinligeii att det svenskii försvaret i 3 . • mun var otillräckligt och - detta gäller kiinske inte herr Petersson - inte kiin klara sina uppgifter. Med hiinsyn till hur vpk viiiiligtvis hiiiiteriir försviirsfrågoriiii Försvarspolitiken värdet mycket intressiint iitt lyssnii till Oswiild Söderqvist. som gick igenom de olikii deliirna av vårt försviir och kom fram till iitt ilet var viildigt klent stiillt på det ena området efter det iiiidra; det skulle över huvud tiiget inte finiiiis någrii förutsättningiir iitt bjuda motstånd. På den hiir punkten tycker jiig iitt det finns viss anledning att tiiiikii sig för iiiiiiin iiiiin siiger iitt det svenskii försvaret inte är viirt någonting och iitt vi inte kiin åstiidkoiiima någonting rned det.

Det finns de som förestiiller sig iitt ett krig riktiit mot Sverige kommer iitt bli någonting alldeles speciellt, någonting som vi hittills iildrig har' sett någonstans i viirlden. Man siiger att den tiden iir förbi då vi får se torbiiiid iiv triiditionellt slag vara ined i krigföringen; nu kominer kriget iitt ske med iiyii. fruktansvärda viipen. Men vi ser iindå tiagligen i TV och vårii tidiiiiigiir hur man på olika håll trots allt fortsiitter iitt iiiiviinda de gamla triiditioiiellii stridsmedlen. Jag vill därför gärna siigii. iitt vi inte skiill hii för bråttom att döma ut det vi har - det tycker jiig är viktigt.

Sedan kan man ha olika meningar om de olikii koinpoiienteriiii i det hiir sammanhanget. Men inte kiin det varii så att den som vill hii en nivå som ligger 1 a 2 % lägre iin vad regeringen föresliigit iir fullstiindigt iiiisvarslös, medan den som vill ha en något högre nivå skulle representera iinsviiret. Det kiin inte vara rimligt att diskuterii på det siittet.

Under de seniiste tio åren hiir vi årligen iiiiviiiit 4.1 eller 4.2 Cf av bruttonationalprodukten till försvaret. Under tio ar har vi således legiit på ungefiir siimniii nivå. Då anser jag sannerligen iitt det inte finns så stor iinledning att vara kritisk. Jag tror iitt vi kiin iinse iitt det svenska försviiret är väl avvägt med hiinsyn till de uppgifter som det kiin koinniii iitt stiilliis inför.

OSWALD SÖDERÖVIST (vpk) replik:

Herr tiilman! Utskottets ordförande. Per Petersson, hiir som viiiiligt en väldigt statisk syn närdet gäller försvarsfrågan. Det finns ingen tillstymmelse till nytänkiinde eller något som helst försök till bedömiiingiir a\ det helt annorlunda och nya läge som vi befinner oss i.

För Per Petersson giiller fortfarande ar 1980 - så som det förmodligen
gällde redan 1950 - att iikade anslag till det militiira försviiret iiutoniiitiskt '

leder till en ökad säkerhet för Sverige som niition. Det iir ett iixioiii som han
tydligen under hela sin politikertid burit med sig och som liiiii iildrig kiin
släppa. Men det är faktiskt inte på det siittet. Per Petersson. Vi hiir i \årii
motioner påvisat och jag har i ett ganskii långt iinfiiriinde hiir pekat pa iitt den
svenska försvarsorganisationen undergrävs av utvecklingen i det svenskii
samhtillet. Det har vi niiissor av bevis för från olikii myndigheter, inte minst
från överstvrelsen för ekonomiskt försviir. som Hiiiis Petersson i Hiillstii- 47

Nr 143 hammar seniire kommer att tii upp,

Tisdaeen den "''' ''" '''' debatter med försvarsministern om energifrågiin och

13 • |oo() försvarsfrågan. Dessa debiitter har refererats i olika försvarstidskrifter, som

_____________ mycket seriöst tagit upp den kritik jag framfört. Men av detta finns inte ett

Försvarsnolitik'» P'' "'' ' Petersson stiger upp och tiiliir. För honom gäller det biirii iitt ösii på med litet mer pengiir niir det iiiterniitionella liiget skärps. Därmed blir allting frid och fröjd. Så är det inte. Oiivsett om de gillar det eller inte måste de svenska politiska partierna under 1980- och 1990-talen tänka om i försvarsfrågan. Vi kommer inte att ha de ekonomiska resurserna och inte heller de tekniska resurserna för att hiiiiga med i stormakternas rustningar. Vi måste försökii stärka samhället och totiilförsvaret på ett anniit plan.

Därför ligger det. Per Petersson, ingen motsättning i att man kriiver nedskärningar i det rnilitärii försvaret eller ornfördelningiir inom totiilförsvii-ret samtidigt som man påpekiir att det internationella läget har skärpts. Tvärtom är det logiskt. Det viktigaste är iitt vi säkrar basen för vår självständighet som nation.

Eric Holmqvist buntiide ihop mig med Per Petersson. Jag skulle kunnii bunta ihop Eric Holmqvist med Per Petersson: det går inte att köra med de gamla modellerna från 1950-talet. Vi måste tänka om. ju förr dess hellre.

PER PETERSSON (m) replik:

Herrtalman! Oswald Söderqvist kan viirii helt lugn-jag kominer aldrig att i försvarsfrågor bunta ihop honom och kommunisterna ined Eric Holmqvist och socialdemokraterna. Skillnaderna melliin dem är alldeles förstora för att niiin över huvud taget skall ha någon tiinke på att bunta ihop de två personerna och de två partierna.

Oswald Söderqvist undrar, på vad jag grundar mina ställningstaganden i försvarsfrågorna, och han säger att de är lika år efter år. Jag grundar dem på ett långvarigt, intresserat arbete i parlanientiiriskii fiirsvarsutredningiir och i försvarsutskottet.

Om Oswald Söderqvist verkligen ville iinviinda sin debattid konstruktivt, skulle han kunna försöka förklara hur niiin med början inom en och en halv månad skall kunna minska försvarets kostniider med 2 100 milj. kr. under ett år. Det är ren demonstrationspolitik, och jiig tror att Oswald Söderqvist som själv har varit verksam inom försvaret är medveten om det.

Och så till Eric Holmqvist. Jag gjorde en återblick på de bedömningar som låg till grund för 1977 års försvarsbeslut. Jag tycker själv att det är uppenbart att världsliiget har blivit betydligt sämre än vi förutsåg att det skulle bli när vi fattade 1977 års beslut. Jag trodde också iitt vi var eniga orn att försvaret inte har fått de resurser som vi då väntade oss att det skulle få. Socialdemokraterna föreslår nu minskade försvarsanslag med 500 milj. kr. under kommande budgetår utan att på något siitt redovisa hur försvarets kostnader skiill minskas. Detta tycker jag är förunderligt ansvarslöst av riksdagens största parti.

ERIC HOLMQVIST (s) replik: Nr 143

Herr talniiin! Det är iilldeles riktigt iitt vi har diskuterat frågan om en Tisdaeen den

minskning rned ungefär 500 milj. kr. De borgerligii inom utskottet ville giirnii 13 ■ invn

ha ett "besked från kanslihuset, vad som skulle hända om det socialdemo-__

kratiska förslaget gick igenom. Jag trodde i min enfald att vi skulle få Försvarspolitiken

beskedet: Då tänker regeringen avgå. Men vi fick inte något sådiint besked,

utan vi fick faktiskt ett räkneexempel på viid niiin kunde tänkii sig tii bort. Jiig

medger gärna att med den konstruktion det hiir anshiget har. så ökar

skillnaderna för varje år som går mellan det borgerligii och det sociiildemo-

kratiska försliiget. Men det giiller femårsperioder, och såvitt jiig kiin se finns

det fiirtfarande förutsättningar för en aiipiissning till den nivå vi förordar.

Jag vill, utan att i övrigt upprepa mig. iinknyta till det citiit Per Petersson inledningsvis använde sig av och som jiig tyckte mig hii hört förut. Jiig hävdiir fortfarande att vi i Sverige hiir tagit vår ståndpunkt. Vi hiir siigt iitt vi skiill ha ett efter våra förhållanden starkt fiirsvar. Liiser man internationell stiitistik kommer man fram till att vi fortfarande satsar en betydande del av våra resurser på försvaret. Det är vi förmodligen beredda att göra i fortsiittningen också. Da tycker jag det är fel att underkännii det rätt stora offer som vi ändå gör för det svenska totalförsvaret. Jag tror iitt vi kommit längre iin många andrii niir det gäller att få med civilförsviiret och det ekonomiska försvaret i samverkan inom totalförsvaret. Jag reageriir mot iitt man underskattar detta.

En del människor kommer väl att säga sig. som Oswald Söderqvist gör har, attdet tjänar inte så mycket till. Vi har säkert delade meningar om det. Jagar visst med på att vi skall förändra försvaret - självfallet skall vi göra det. Det har vi gjort hela tiden. Jag undrar om ni kan peka på något jiimförligt land diir man följt med den tekniska utvecklingen så väl som vi gjort. Vi satt nyligen i försvarsutskottet och lyssnade på en representant för ett annat område inom försvaret som skulle glädja oss med att här gällde det en helt ny produkt som man skulle använda och som man inte någon annanstans hade gett sig på. Här får vi höra samma sak om ett flygplan som vi kan konstruera, men som ingen annan lyckats med. Nog försöker vi ligga väl framme, och vi har sannerligen inte anledning att säga att vi har försummat uppgiften. Läget är visserligen mer skärpt nu, men vi har tyvärr varit med om sådana växlingar förut. Dess bättre har vi också fått uppleva att sikten framåt klarnat, och det hoppas vi skall ske nu också.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag betvivlar inte Per Peterssons goda vilja när det gäller
ambitionen att ställa upp för försvaret. Men förmågan måste fattas när man
inte kan inse att vi fått helt ändrade förutsättningar. Lyssna på vad
överstyrelsen för ekonomiskt försvar säger om samhällsutvecklingen i
Sverige! Vi återkommer till detta även längre fram i debatten. Allt som
händer urholkar effektivt de resurser vi slänger ut på det militära försvaret.
Lyssna till de nya rösterna i försvarsdebatten! Det framgår tydligt och klart
att vi inte kan räkna med de scenerier som lagts upp för storinvasioner och 49

4 Riksdagens protokoll 1979/80:143-144

Nr 143 liknande. Vi kiin inte hängii med och liållii ett storiiiiiktsförsvar i niiiiiatvr i

Tisd'U'en den Sverige. Vi måste ställa försviiret på iindrii fötter.

13 mai 1980 '' '"''' gäller aiishigeii finns det, trots det kiirvii ekonomiskii liiget, ett

_____________ departement som får viid det vill ha. Man får siiiii kostnader reglerade enligt

Försvarspolitiken prisindex. Vilket annat depiirternent får det'.' Jiig skulle vilja fråga Per Petersson: När ni moderater går ut och kriiver iiedskiiriiiiigiir inom iilUi iindra departements områden, när korninuiieriiii far minskade stiitsanslag så iitt de inte på något sätt kan uppfyllii sina förpliktelser gentemot inedborgiirna, när det överiillt talas orn åtstrariiiiingar. svåiigreniiiiiir och nedskärningspolitik, är det då inte överbudspolitik iitt stigii upp hiir i kiiiiimaren och i riksdagens försvarsutskott och krävii oföriindrade iinshig till fiirsvaret. vilket riiedfiir ökningar med miljiirdbelopp? Niir iiiiin tiilar om det stiitsfiiiansiellii liiget priitiir man 7 miljoner på civilförsviiret, V;id iir det för politik?

Det iir ju en kriiftigiiedskiiriiing vi förespråkiir, något som sjiilvfiillet skulle åstadkomma oerhört stora sviirigheter. Men det skulle iiiiturligtvis gå iitt genomföra nedskärningiir. orn man var tvungen. Det gar iitt genomförii iiedskiirningiir på iindrii områden i samhället med mångii fler miljiirder iin vad vi krävt pä försvarsområdet. Men när det gäller försviiret är det från moderiiteriiiis utgångspunkter omöjligt iitt tiinkii sig den minsta nedskiirning. Man godtar inte ens socialdemokriiteriiiis betydligt blygsiimniiire nedskärningar.

Det iir detta vi har påpekat. Den |5olitikeii koiiiiiier vi iitt fortsiitta, och Per Petersson kommer också förr eller senare iitt bli tvungen att bita i det sura äpplet,

PER PETERSSON (m) replik:

Herr talman! Oswald Söderqvist vill att jiig skiill Ivssiiii på generaldirektören i överstyrelsen för ekonomiskt försviir. Jiig förutsiitter iitt jiig hiir tillfälle iitt göra det oftare iin Oswald Söderqvist. eftersom tleniia person är ordförande i den nu arbetande försvarskomrnittcn. som siimniiintriider mångii gånger varje månad. Jag kommer siikerligen :itt hii godii möjligheter iitt lyssna på honom. Jag tror också att de skiljaktigheter i uppfattning som finns mellan generaldirektören i överstyrelsen för ekonomiskt försvar och mig när det gäller totiilförsviirets utformning är blygsiimina.

Sedan påstår Oswald Söderqvist iitt jag yrkar p.i hiSjdii torsviirsanslag. Jiig har här talat för det försvarsbeslut som riksdiigen i deniokriitiskii former fattade år 1977. Orn det irriterar Oswiikl Söderqvist så måste det fa varit hiiiis ensak.

Till Eric Holnitivist vill jag siiga iitt jiig är förvåniid ö\er att iiiiin inte från socialdeniokratiskt håll hiir gjort någonting fiiriitt försökii kl:irgör:i på \ilket sätt man skiill gå till väga för att minskii försvarskostniideriiii rned cii 500 milj. kr. Socialdemokriiternii skriver biirti i reserviitionen iitt regeringen skall ha möjlighet iitt göra detta. Jag visste inte att man. när iiiiiii skrev den här motionen, förutsiitte iitt det efter motionsbeliiindlingen skulle viira en socialdemokratisk regering. 50

Talmannen anmälde iitt Oswald Söderqvist anhållit att till protokollet få Nr 143
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik. Tisdagen den

13 maj 1980
GUDRUN SUNDSTRÖM (s):

Herr tiilman! I massmedia och i en del iiv de remissvar som försviirskorn- Försvarspolitiken mitten har tagit del av har det framkommit att grupperna kvinnor och ungdomar inte hiir varit särskilt intresserade iiv försvarsfrågor. Ofta har man iinfört att det är svårt att påverkil försvars- och siikerhetsfrågorna eller att de ligger inom ett område där det är svårt att hitta vägiirna för påverkan av dessa frågor. Det är därför mycket angeläget att vi bestämmer oss för att få en mer öppen debatt orn våra säkerhets- och försviirsfrågor i framtiden. Det måste nämligen bli så att vi alla, viirvi än finns och på vilka nivåer vi iin befinner oss. inriktar oss på att efter bästa förmågii försöka tryggii freden och skapti större säkerhet för människorna i framtiden - hiir heinniii. i hela Norden, i Europa, Jag tror att okunnigheten omkring dessa frågor utgör ett hot mot mänskligheten och förhindrar att vi får till stånd en öppntire debiitt i försvarsfrågornii.

Herr talman! Jiig vet att många av kamrntirens lediiinöter kiinner till att de socialdemokratiska kvinnorna under en längre tid haft ett mycket stort intresse för säkerhets- och försvarsfrågorna. Allt fler av våra medlemmar har samlat på sig kunskaper inom det hiir området. Det gör att vi ofta diskuterar försvars- och säkerhetsfrågor ute i våra föreningar. Det har resultertrt i att vi på vår senaste förbundskongress fattade beslut om att framställa ett material sorn skulle användas ute i våra föreningar för att fördjupa medlemmarnas kunskiiper i säkerhets- och försvarsfrågor.

Vi har kallat det här niötesmaterialet Hur skall vi försvarii freden? Vi vill genom studierna försökii klargöra hur vi på demokratiskii vägar och på olika nivåer skall kunna påverka säkerhets- och försvarsfrågornii. Vi anser bl, a, iitt totalförsvarsfrågorna inte skall inta en isolerad plats i siimhället - det måste i framtiden bli en större öppenhet när det gäller sådana frågor.

Därför tycker vi socialdemokratiska kvinnor att den nuvarande försvars-kommittén arbetiir på ett bättre sätt än den tidigare: Vi får delrapporter under arbetets gång. och vi får tillfälle att yttra oss genom ett remissförfii-rande. Vi hoppas att försviirskommittén skall komma med ytterligare förslag om hur man skall föra ut de här ytterst komplicerade frågorna till människorna.

Vi socialdemokratiska kvinnor har i våra diskussioner ofta berört de enorma summor och resurser som avsätts för rustningsändamål av olika slag -hiir hemma och ute i världen, I fortsättningen nöjer vi oss inte med att enbart beklaga det här förhållandet; vi kommer att motarbetade försliig om ständigt ökade försvarskostnader som framläggs. De utgör ett hot mot våra gemensiiinina tillgångar, som behöver fördelas jämniire för iitt ökii tryggheten här i liindet, både socialt och ekonomiskt. I det iirbetet behövs det storii kunskaper och stor öppenhet.

Vi hiir också kommit till ett allvarligt läge när det gäller vårii försviirskost-
nader. Allt flera militärprojekt binder i framtiden kapital för allt längre tid. 51

Nr 143 Det blir också iillt svåriire iitt påverkii kostiiiidsutveckliiigeii inom det

Tisdagen den "'''''''" 'V"'"''-

13 mai 1980 ' '-"-■'aldemokriiter iinser iitt det iir möjligt iitt skiirii ned kostnatlernii på

_____________ det här området och utnyttja de storii resurser som vi i diig liigger ned hiir till

Försvarspolitiken andra iiridiimål. Jiig vill siiga detta som en biikgrund till det resoneriiiing som har förts tidigare i kamniiiren. Niir vi syssliir med försviirsfrågor brukiir vi iilltid hålla oss till olika nivåer, och det är viil det som giir skilliiiidcniii i vår syn på utvecklingen.

Med i iirbetet att förii ut försviirs- och säkerhetsfrågoriiii till iillmiiiiheten finns Centralförbundet Folk och försvar. Det ger ut skrifter, iiiforiiieriir i våra skolor, iinordiiiir konferenser och hjiilper olikii IVireningiir med programinsliig om vårt försviir. Vi sociiildemokriiter iinser iitt det iir iiv stor betydelse iitt Centriilförbuiidet Folk och torsviir kiin utöka sin verksiimhet. i synnerhet nu niir vi förbereder oss tor ett nytt försviirsbeslut och behiiver hii in många synpunkter på lurr vi skiill orgiiriiserii de hiir siikeriia i fortsiittningen. Det finns också mångii frivilligii orgiinisiitioiier som iir iiivckct beroende iiv Folk och försvars iirbete för iitt torti ut försvars- och siikerhctsfrågor, Diirfiir föreslår vi i en motion iitt medlen till Centriilforbundet Folk och försvirr förstärks med ytterligare 200 000 kr.

Herr talniiin! Jiig yrkar bifiill till reserviitionen 8, som iir logiid till det betänkiinde sorn vi nu diskuterar i kiimmiiren.

I detta anföriinde instiimde Wivi-Anne Cederqvist (s).

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! Den svenskii siikerhetspolitiken syftar till iitt beviira landets fred. frihet och oberoende. Enligt senaste försviirsbeslut kommer siikerhetspolitiken till uttryck i den alliansfriii utrikespolitiken, stödd av ett totiilför-svar som är förankrat i folket och i striiviindena iitt minskii riskerna för krig och iindrii konflikter i viirlden. Vår siikcrhetspolitik forniiis genom en samverkan melliin utrikespolitik, fiirsviirspolitik, nedrustningspolitik och handels- och biståndspolitik.

Vår försvarspolitik syftar till att försvaret vid en konflikt i Europii melliin stormaktsblocken skall ha sådan styrka, siimrniinsiittning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kiin bcdöniiis vara lönsiimrntr. Då har totiilförsviiret den önskade fredsbevariindc förmågan. Det svenska totalförsvaret är ett uttryck för vår viljii att slå viikt om nationens säkerhet och oberoende. Det är diirför en hela folkets iingeliigen-het och bygger på att viirje medborgiire efter sin fiirmåga bidriir till iitt försvara vårt land.

Det måste stå klart för alla att vi dels för en konsekvent iilliansfri politik som syftar till neutralitet i händelse av krig i vår omviirld. dels målmedvetet skapar sådana försvarsresurser som ingen kan se bort ifrån i ett krigsliige. Våra långsiktiga försvarsbeslut iir uttryck för den målmedvetenheten.

Regeringens proposition om försvarspolitiken och den storpolitiskii
52 utvecklingen har inte innefattat Sovjetunionens inviision i Afghanistiin den

24 december 1979 och den påtiigligii försiimring i reliitioneriiii melliin Nr 143
supermakternii som hiir skett på grund av inviisioiien. Tisd'ieen ilen

Jiig iinser att utvecklingen i viirlden ger iinledning till viss oro. Denna oro 13 • |no()

fick många uttryck under den iillmiinpolitiskii debiitten hiir i jiinuari och i ___

Förs varspolitiken

utrikesdebatten i iiiiirs. Det måste också konsliiteriis iitt fiirhålliindet niclliiii superniiikterna hiir fiirsamriits griidvis under 1979.

En skärpning iiv motsättningiirna mellan superniiikternii hiir iilltså iiitriiffiit genom Sovjetunionens inviision i Afghanistan. Denna händelse får dock inte avhålla oss från att kritiskt granska också den andra supermiikteiis. dvs. USA:s, agerande. Det är också viktigt att slå fast att det förhålliindet iitt Sovjet har gått in i Afghanistan inte är motiv för att plötsligt börja byggii nya ubåtar eller flygpliin i vårt land.

Vi måste nu konstatera att målen för 1977 års försvarsbeslut inte kiin nås vare sig för det militära försvaret, för civilförsvaret eller för det ekonomiska försvaret, dvs. i frågii om försörjningsberedskapen. Betriiffiinde ramariiii för det militära försvaret och civilförsvaret föreslår regeringen i årets budgetproposition vissa avsteg av statsfinansiella skäl. För det militära försvaret gäller avsteget kompensation utöver nettoprisindex för vissa ökade värn-pliktsförmåner. Budgetåret 1980/81 innebiir detta en minskning av utgiftsramen med ca 25 milj. kr. Beträffande civilförsviiret föreslås en tillfällig minskning av utgiftsramen nästa budgetår med 7 milj. kr.

Vid 1977 års försvarsbeslut beräknades kostniiderna för det ekonomiska försvaret under femårsperioden 1977/78 - 1981/82 uppgå till 6.3 miljarder kronor, i det prisläge sorn rådde i februari 1976, för den verksamhet som finansieras över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Någon flerårig ekonomisk planeringsram faststiilldes inte. Försviirsutskottet uttalade uppfattningen att inriktningarna av vårt ekonomiskii försvar inte i förstii hand borde styras genom bestämda ekonomiska pliineringsramar fiir liingre planeringsperioder.

Riksdagen beslutade år 1978 att målen för uthålligheten vid iivspiirrning och krig för huvuddelen av det ekonomiska försvaret skulle vara uppnådda vid utgången av budgetåret 1982/83. Detta innebaren senareläggning med ett år i förhållande till vad som angavs i försvarsbeslutet. Resursbehoven för det ekonomiska försvaret hittills under försvarsbeslutsperioden har alltså inte kunnat tillgodoses. Detta har lett till eftersläpningar, främst med avseende på uppbyggandet av beredskapslager. Under den senaste tiden har även skett stora prisökningar inom viktiga varuområden. Utvecklingen inom näringslivet har dessutom medfört ökade krav pä beredskapsåtgärder, bl. a. på grund av den centralisering och specialisering som äger rum inom näringslivet.

Jag vill gärna markera att utvecklingen i omvärlden kan göra det nödvändigt att göra kraftansträngningar för att hållii oss med väl genomarbetade beredskapsplaner på olika områden.

När det gäller försvarsmakten är det viktigt att slå fast att vårt folkförsvar
skall bygga på den allmänna värnpliktens grund; det är en av hörnstenarna i
vårt försvar. En annan viktig del av försvaret är att svenska folket upplever

Nr 143 att försvaret är deras eget och inte militärens. Det borde man kunna uppnå

Tisdaeen den genom att" fler engiigeras i försvarets utformning. Ökad siitsning på

13 "j I QOQ försvarsinformation på riks- och länsnivå iir därför en iiijdvändighet. Jag

_____________ delar i stor utsträckning de åsikter som framfördes här nyligen av Gudrun

Försvarspolitiken Sundström, Större intresse måste också visits för viirnpliktsinflytiindet - det är ett krav som riksdagen bör kunna ställa.

Fler lekmannastyrelser på olika nivåer är en niidvändighet. Den förhalning av centerns krav på lekmannastyrelser på lokal nivå som hittills skett är illavarslande. Här måste försvarsministern visa större handlingskraft än hittills.

Att jag tar upp den frågan speciellt i dag beror på att jag ser utvecklingen gå direkt åt fel håll. när jag läser det särskilda yttrande som en moderat ledamot i försvarsutskottet skrivit. Han mer eller mindre ifrågasätter lekmaiinainsy-nen. Den konservativa inställningen kan på sikt biira leda till att man inte får den insyn och den förståelse för försvarets problem som är en förutsättning för att politikerna skall kunna motivera anslagen till försvaret. Jag vill hävdii att moderaternas åsikt - om den ar representativ som den här framförts - är direkt negativ för försvaret.

Jag vill understryka betydelsen av en fortlöpande rationaliseringsverksamhet inom försvarsmakten. Kostnadsutvecklingen för niaterielunderhåll bör enligt min mening följas noga och mötas med åtgärder, bl, a, inom utbildningsområdet.

Som framgår av skrivningarna i betänkandet och i propositionen har försvarsmakten genomfört - eller håller på att genomföra - betydande och ganska hårdhänta personalminskningar. Det är intressant att konstaterii att socialdemokraterna säger sig vilja skära ned ytterligare på försvaret - en halv miljard kronor vill socialdemokraterna skära ned - men inte har talat om var de vill göra det. Om den socialdemokratiska reservationen går igenom här i dag, så innebär det mycket stora omställningar, inte bara för personal inom försvaret utan också för personal som är anställd inom flyg- och försvars-materielindustrin. Det är anmärkningsvärt, tycker jag. att man på socialdemokratiskt håll inte anser det mödan värt att tala om hur många tjiinster ytterligare man vill spara. Däremot har jag observerat att socialdemokratiska riksdagsmän ute i landet stått upp som en man och förklarat sina hemregementen sin obrottsliga lojalitet. Det gäller också socialdemokratiska riksdagsmän som bor pä orter där det finns varv. vapenfiibriker och ammunitionsfabriker, I den egna valkretsen säger man en sak. men då man skall ta ställning i riksdagen säger man tydligen en helt annan sak. Från socialdemokratiskt håll löser man uppenbarligen problemet genom att inte tala om på vilka punkter man vill spara. Man hoppas tydligen iitt reservationen på denna punkt inte skall antas i dag. Detta politiska lättsinne är ett bevis på att socialdemokraterna inte är kapabla att ta politiskt ansvar.

Än en gång tas alltså flygplansfrågan upptill behandling i riksdagen. Det är

snart tio år sedan man påbörjade de studier på attackflygpliinsområdet som

54 sedermera kom att leda fram till B3LA, Dessa studier initieriides av den

dåvarande socialdemokratiska regeringen. Sedan har frågan förhalats och Nr 143

utretts otaliga gånger. Tisdagen den

Flygplansfrågan är onifiittande och får långsiktiga konsekvenser för vår 13 ,,|.|„j 19x0

utrikespolitik, för flygindustrins framtid och struktur siinit för vår fiirsvars-___

politik. Det sorn påverkat beslutsfattiindet negiitivt under 1970-tale( iir Försvarspolitiken främst två faktorer: ett kategoriskt kriiv iitt till viirje pris försvarii Viggensysteniets tillkomst och att iiästii generiition skall utgå från samiiiii tänkande, trots att alla vet att resultatet blir kostniidskrävaiide. Den linjen har socialdemokraterna stått för.

Den andra linjen, nämligen att så långt det är möjligt satsa på det dyraste och bästa alternativet, har så iitt säga personifierats av B3LA - en linje som moderaterna till varje pris försökte försvara. Att. som centern har förordiit. tänka sig billigare lösningar- enkliire. men ändå fullt acceptabla ur politisk och militär synpunkt - har kategoriskt avvisats av socialdemokrater och moderater, även om det skett från olikii utgångspunkter. Båda sidornas utgångspunkter tycks ha varit att som i så mångii iindia sammanhang värna det bestående. Denna konservativa instiillning som dessa båda partier gett uttryck för samt folkpartiregeringens direkta misshiindel av frågan i fjol har lett oss fram till dagens krav: att för 200 miljoner försöka att få fram beslutsunderlag på 1982 års beslut i försvarsfrågan. Det som vi inte klarat under åtta till tio år under 1970-talet skiill vi nu klara av på två år!

Från centerns sida sluter vi upp bakom regeringens proposition av följande skäl - även om andra lösningar, som centern under de senaste åren förordat hade varit både bättre och billigiire: För del första inaste vi nu få fram ett beslutsunderlag, eftersom riksdagen enhiilligt förkastat B3LA, För det andra vill centern slå vakt om svensk flygplansindustri. För det tredje är det viktigt att vi någon gäng kommer fram till ett beslut. För del fjärde ar det viktigt att ett beslut i flygplansfrågan fåren så bred förankring som möjligt i riksdagen. Det är vidare viktigt att observera atl ett ja till regeringens proposition för centerns del inte innebär ett absolut ja till JAS år 1982. Vad vi nu säger ja till är studier i två år.

Till för någon vecka sedan trodde nog de flesta i vårt land att socialdemokraterna nu vara bereddii att tii sitt politiska ansvar i flygplansfrågan. Pressuttalanden från socialdemokratiskt håll tydde pådet, I dag ser vi burman återigen vinglar. Av den socialdemokratiska reservationen på denna punkt kan man utläsa följande niotsiigande ställningstaganden:

1, Frågan om AJ 37 Viggens uppgifter måste lösas på ett anniit sätt,

2, Planeringsarbete och studiearbete som binder försvarskommittén bör inte bedrivas,

3, En ny enhetsplattform kan visa sig ändiimålsenlig,

4, Vi skall inte binda oss för ett visst flygplan,

5, Studier skall bedrivas, vilket sägs i socialdemokraternas motion 1951 - hur man nu skall tolka det,

6, Någon utveckling skall inte startas, Jiig vet inte vem sorn har tänkt sig något sådant,

7, Man vill ha en omstrukturering av flvgindustrin, •'■'

Nr 143________ Hur skall då alla dessa åsikter tolkas? Är man för JAS eller iir niiiii emot
Tisdaeen den___ JAS? Vill man ha en omstrukturering iiv svensk flygindustri ärdet viil hiistiitt
13 • inon______ börja lägga ner demiii nu. Eller när vill niiin påbörjii denna omstruktuieriiig?
_____________ Om vi iivhänder oss svensk flygindustri kommer vårii möjligheter iitt seniire

Försvarspolitiken "'"'' "'"'=''" "SPlan att vara begränsade.

Jag hoppiis att debatten här i diig skall säga oss något om var socialdemokraterna egentligen står. Man kiin inte. som jiig tycker att socialdemokraterna giJr i den här frågiin, fortsätta iitt vinglii friim sorn en skadskjuten tjädertupp.

Om jag tolkar det hela rätt har man på socialdemokratiskt håll iinnu dörren öppen för en s. k. A 2()-variant, en vidareutveckling av Viggen, Det var den variant som socialdemokraterna här i kamniiiren i fjol tvingiides erkiiiiiiii att man fortfarande stod för, trots atl iorstaniiijtalarna både här och diir påstod motsatsen. Flygplansfrågan är ännu ett exempel på att socialdemokriiternii inte törs redogöra för sin politiska åsikt.

Det finns en annan aspekt påflygpliinsfrågan. som också den har berörts iiv tidigare talare, nämligen hur iirenden i riksdagen vilka kräver långsiktiga och kostnadskrävande beslut egentligen skiill hanteras, Jiig vill med en kiinske något generaliserande bild beskriva utvecklingen i detta ärende på följiinde sätt:

1, Våren 1979 beslutiir riksdagen att fortsätta att utreda flygplansfrågan. Vad vi då diskuterade viir lätta attackflygplan och skolflygpliin. Attackuppgifterna framstod då som tIet mest iingeliigna området att tillgodose. Främst från moderaterna drevs tesen om attackflygplanen som den allrii viktigiistc komponenten i flygvapnet,

2, Regeringen låter ÖB utreda frågan, och ÖB låter i sin tur flygviipnet i etl halvt år jobba fram ett ordentligt beslutsunderlag,

3, Chefen för flygvapnet presenteriir i januari 1980 flygplanet SK 2 som det dä bästa alternativet, enligt de direktiv som miin hade fått från regeringen,

4, Någrii dagar diirefter presenteriir SAAB på egen hand ytterligiire ett nytt plan. som kallas JAS,

5, Efter ytterligare några dagar säger ÖB ja till JAS och går diirmed emot flygvapenchefen, trots att något uppdrtig från regering eller riksdiig iitt utreda en sådan flygplansplattform då inte föreligger,

6, Utan att ännu ha presenteriit en enda siffra pa viid det kostar tackiir i januari en stor del av Sveriges tidningars chefredaktörer på ledarsidorna ja fill JAS,

7, Några diigar därefter säger försviirsministern: ""Jag hiir svårt iitt ga emot min myndighet"" - dvs, ÖB - ""i denna fråga,""

Jag tycker att det kan finnas anledning att funderii över hur sådiiiiii hiir frågor skall behandlas. Vilket inflytande har egentligen riksdagens lediiinöter på långsiktigii beslut?

Låt mig också slutligen konstatera att den seniiste JAS:eii iir SAAB:s
förslag och inte skall förväxlas med den JAS som sedan länge har legat i ÖB:s
56 planer.

Frågan oin en civil pilotskola berörs, kortfiittiit, i betiinkandet, Jiig vill bara     Nr 143
slå fast att det ar viktigt att regeringen så sniirt som riiiijligt föreliigger    Tisdaeen den
riksdagen ett förslag i ärendet, diir niiiii också tiigit ställning till lokalisering-     i - .,,, • uiy(i
en. Det är viktigt att tien verksiimhet det giiller kommer i gång,

De mål sorn för civilförsviiret siittes upp i 1977 års försvarsbeslut kiin inte Försvarspolitiken nås i alla avseenden. Jiig anser att det bcir viira en stark strävan ;itt i största möjliga mån behålla den inriktning av verksamheten som förutsiittes i dettii försvarsbeslut. Det är också viktigt att i nästa försvarsbeslut skapa balans mellan uppgifter och resurser för civilförsvaret.

Utskottet anser liksom tidigare det vara angeläget att man skapar ökade möjligheter till tjänstgöring för vapenfria tjänstepliktigii. Som framgår iiv propositionen är emellertid frågan om civilförsvarsutbildning av vapenfria (jänsfepliktiga starkt kopplad till civilförsviirets personiilförsörjning i dess helhet. Vapenfria tjänstepliktiga för placering i civilförsvaret utbildiis f. n. i begränsad utsträckning. Pågående försök med längtidsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret samt en särskild översyn av totalförsvarets personalbehov som f. n. genomförs syftar till att ge en samlad bild iiv fördelningen av personaltillgångar och civilförsvarets utbildningsbehov. Dessa frågor ingår i uppdraget till 1978 års försvarskornrnitté.

Slutligen några ord om Katrineholmsskoliin. Utskottet anser att övervägande skäl talar för en planering för avvecklingen av civilförsvarsskolan i Katrineholm i enlighet rned regeringens förslag. En omfattiinde utbildning iiv vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret bör beslutas inom rtimen för en helhetssyn på totalförsvarets personiilförsörjning och de ekonomiskii resurser man har. Jag anser att ett sådant beslut kan fattas tidigast år 1982.

För att genomföra en omfattande utbildning iiv vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret finns fleni andrii möjligheter än att bygga upp en ny civilförsvarsskola i Katrineholm. Bl. ii. kiin det bli aktuellt att använda tidigare militära etablissemang. Jag vill på den punkten liksom på samtliga punkter i övrigt utom de dar centerpiirtisternii iivgivit reserviitioner yrka bifall till utskottsniiijoritetens förslag.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall bara görii en kort kommentiir aiigåeiidc fiygpliins-frågan.

Centerns representant Gunnar Björk i Giivlc siiger iitt ett jii till 200 milj.
kr. i forskningspengar, som yrkas iiv regeringen, inte betvder ett jii till JAS.
detta nya flygpliin. Men spåren från Viggeniilfäreii förskriicker. Cuiiiiiiir
Björk. Vi vet hur det gick till diir-men svenskii folket visste det inte, och inte
heller riksdiigen visste det då. Diir låstes vi fiist genom iinsliig till forskning,
från början med 125 milj. kr. per ar iiiuleren treårsperiod. Setliin kiiiiile iiiiin
hänvisa till satsningar och säga att det var iKidvändigt iitt fortsiitta. Det iir
diirför viktigt att fa vetii vilken centerns position iir i dettii siiniiiiiinhang.
Kominer ceiitcrpiirtiet i regeringen iitt siiga nej till siiniiirbete med t. ex.
viisttyska MBB eller andra sådana iiiterniitionellii företiig'.' Inser centerpar
tiet iitt ett ökat saniiirbete med N ATO-liiiider och de fiiretag som jiig tidigiire 57

Nr 143 talade om iir en fiira för vår neutralitet? Är ni beredda att gå emot

Tisdagen den moderaterna i denna ftåga'.'

13 maj 1980

"____________ GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Förs varspolitiken

Herr tiilniiin! Nar det giiller centerns ställiiiiigstiigiinde vill jiig först och främst slå fiist iitt vi vill behålla svensk flygindustri. Vi vill i det liingstii undvika ett beroende iiv iindra stiiter. Att försöka hävtlii. som Oswiild Söderqvist gjorde tidigare, att sociiildeinokraternas uppfattning i deniiii fråga skulle ligga närmare vpk:s är fel. Sociiildemokraterna talar nämligen i sin reservation om snabb omstrukturering av svensk flygindustri, och det leder fortare till ett beroende av andra makter än om man bevariir flygindustrin. Därför bör denna kritik i första hand riktas mot socialdemokraterna.

Jag har förstått att vpk säger nej till Viggensystemet. och det respekterar jag. Men om jag fattat rätt säger man ja till SAAB 105. dvs. SK 60. och det innebär art man så småningom behöver ersätta dessa SK 60. Vilket råd hiir Oswald Söderqvist att ge Sveriges försvarsmakt den diig det gäller liinderval? Oswald Söderqvist bör presenterii sitt eget alterniitiv i stället för att kritisera andras förslag,

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Det viktigii iir ju om centern som regeringsparti accepterar att gå in i samarbete med dessa stora internationella företag. Det gäller iilltså inte socialdemokraternas politik - vilken vi kan ha olika uppfattningar om -utan här gäller det den politik centern för som regeringsparti. Ni är alltså beredda att satsa forskningspengar, och i och med det kan dessa pengar användas till sådant här samarbete - med Västtyskland, Italien, Frankrike. Storbritiinnien etc. Det viktiga är ju att det inte blir en upprepning av Viggenaffären, Där börjiide niiin litet försiktigt med att begiira forskningspengar, sedan rullade det hela på, och nu sitter vi där. Jag anser att detta aren mycket allvarlig fråga, och den måste uppmärksammas oerhört mycket. Därför är det inte tillfredsställande när centern i detta fall säger att man vill avvakta, iitt man kan gå med pa iitt satsii forskningspengar men att man därmed inte binder sig till något system,

I tidigare års diskussioner om flygphinsfrågiin har vi sagt att vi kunde tänka oss att man under ett övergångsskede fortsatte produktionen iiv det svenska skolflygplanet. Det nuviiriinde liiget innebär att detta inte längre iir aktuellt. De flygplan vi eventuellt skall ha i fortsättningen kan vi i likhet med Österrike, Finland och Schweiz, som inte hiir någon egen flygindustri, förmodligen köpa relativt billigt och enkelt på den internationella markuii-den,

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Herr tiilniiin! Vi kiin köpa på den internationella niiirkniiden, siiger

Oswald Söderqvist, Vilka länder är det? Är det fråga om någrii iilldeles

58 nvtillkomna länder som plötsligt har flygindustri och produkter som de kan

iivyttra? Nr 143

Centern ställer upp på de 200 miljoneriiii diirfiir att de behiivs för att vi Tjfi-urpn Hen

skiill få kliirhet i den hiir frågiin. Det innebiir inte att man binder sig för 13 • tqvn

utvecklingen av någon viss flygplanstyp. Vi stiillcr upp precis på siimiiiii siitt_____ __

som när vi under åtta till tio års tid hiir deltiigit i beslut om studier iiv r--,-.. , i:,:i.„,,

roisvaispotttiken

iittiickflygplan. Riksdagen har ju iiiislagit pengiir för sådiint år efter år iitiin att miin för den skull kommit till skott och köjit något B3LA eller A 38.

Talmannen anmälde att Oswald Söderqvist iinhållit iitt till protokollet få antecknat att hiin inte ägde rätt till ytterligare replik.

HANS LINDBLAD (fp):

Herr talman! Jag kommer inte att ta upp frågan orn det utrikespolitiskii läget - här föreligger ju inga förslag till ökade insiitser eller till omdisponeringar som i närtid skulle ge ökad effekt vare sig inom det militiira försvaret eller inom de civila delarna av totalförsvaret - utiin jiig går direkt över till flygplansfrågan.

Det har nu gått tre år sedan riksdagen fattade 1977 års försvarsbeslut. Många har beklagat att man under den hiir tiden tillsatt så mångii utredningiir i flygplansfrflgan. Det har gjorts utredning på utredning, och det sorn kännetecknar besluten är att man säger nej till allii de projekt som är definierade och som man har utrett, mediin tlet som nu skiill griinskiis är något som man vet litet om.

Det är naturligtvis lätt att säga att detta iir fel och att det hade viirit bättre om ett beslut hade kunnat fattas 1977 och man hade stått fiist vid det, Jiig vill bara notera att om vi hade kommit fram till ett beslut, så hade det stannat vid det som alla partier utom vpk var överens om. nämligen A 20, som ju var det som skulle ersätta Attiickviggen, Om vi följt majoriteten i riksdiigen hade vi därefter, om pengarna hade räckt, satsat på B3LA, Nu vet vi iitt pengarna inte skulle ha räckt till detta ovanpå en siitsning på A 20. och vi skulle alltså i dag ha varit mitt uppe i framtagandet av A 20. ett utvecklingsiirbete som sannolikt hade varit i huvudsiik färdigt. Vi skulle alltså ha befunnit oss i ett liige där vi i princip klipper av hela vår flygindustri på utvecklingssidan. Jiig tror att alla med insikter kan vara överens 0111 att det i ett sådiint läge knappast hade kommit fram några civilii projekt på flygområdet. Industrin skulle inte ha de civila sarnarbetsprojekt som nu är aktuella.

Om det här beslutet hade fattats 1977 hade vi alltså i diig haft ett liige med en snabb avveckling av flygindustrin. Vi skulle i och för sig liiift ett fiirdigt flygplan. A 20. men knappast någon kan i diig hävda iitt dettii viirit en bra lösning, för vi vet ju att tiden hiir runnit förbi A 20 inte minst på grund iiv de höga bränslekostnaderiia.

Men vi har fått åtskillig ny kunskap genom de utredningiir som gjorts. Det
är lätt att ironisera över dem. men de hiir iilltså gett oss kunskiip om iitt det
går iitt användii maskiner som iir väsentligt mindre än A 20 - i stiillet fiir 12
ton kan vi nu komma ner till 6 eller 4 ton genom iitt iiiiviinda nvii lättii
materiiil. genom att ta till vara de möjligheter som finns i den iillt liittiire 59

Nr 143 elektroniken och genom iitt utiiyttjii de mycket slarkiire motorcriiii. alltså de

-p. , I liittiire niotoreriiii med siimriia driigkrtift som de titligiire. Genom iitt utnvtt jii

Tisdagen den - - \

,-, ""• Kuwi nVii niiiteriiil. nv elektronik och (ikiid thiigkiiift på niotoreriiii lar vi iilltså

13 ma I 1980 - ■ '

betydligt mindre flygpliin.

Försvarspolitiken

Mot den biikgruiiden vill jiig hiivda iitt det iir mycket brii iitt de hiir utredningarna hiir gjorts. Det hiide niiniligen viirit olyckligt om vi i diig hiide funnit oss viirii låsta vid en A 2(1. en niiiskin som iir ontidigt stor. da den skiill iiiivändas en brii bit in på iiästii sekel. Vidiire iir niiiskinens motor uppbyggd med tiinke på den bränsleförbrukning som var iiktuell på 1960-tiilet.

Det som skippiits är iilltså dels den tungii A 20. dels de lattii underljuds-flygpliinen. Genom det senare har niiin också tagit bort möjligheten iill kopplii attackflygplaiiet till en omsiittning i skolsystemen. På sitt siitt tycker jag dettii är litet sorgligt, för det fiinns en del poänger i det. Till iitt börjii rned skulle det lui blivit en mycket liitt maskin, och attiicksysternet skulle hii blivit mycket billigt i drift, billigiire än man tidigiire tänkt sig. Man skulle vidare hii kunnat merutnyttja de flygplan som vi ändå måste ha för utbildning, man hiide sluppit iitt hii en siirskild typinflygningsskolii. och flygliiriire. kiinske t. o. m. reservare. hade kunnat anviindiis i krigsorgiiiiisationen. Systemet skulle iindå hii fått ett stort operiitivt värde, inte minst genom en sjömålsrxibot med lång räckvidd. Men nu föreslås att det inte skiill bli en separiit omsättning av attacksystemet, eventuellt Siimniiinkopiilat med skolsystemet, utan Attiickviggen skall ersättas med samniii maskin som den som i fiiimtiden skall ersätta spiiningspliinet och Jiiktviggen. Det skulle iilltså bli en JAS-lösning-jakt. iittiick och spiining rned sarnina flygpliin. Det finns mångii poänger med det systemet också, inte minst dettii att systemet ger flexibilitet. Nästan varje enhet kiin i ett liige sättiis in antingen som iittackflyg eller som jiiktflyg, Dettii innebiir en mycket stor fördel.

Eric Holmqvist Siide iitt ingen hiir lyckats med iitt aiiviiiidii ett flygplan för såväl jiikt som iittiick och spiining. I och för sig finns det riitt mångii sådiiiiii pliin. Phantom åren sådiiii maskin liksom våregen J 35: ii eller F 16. Det finns en rad flygplan som anviinds i alla tre samniiinhiingen. Det speciellii med det svenskil JAS-flygpUinet skulle emellertid viira att det blev koppliit till vårii förhållanden i den meningen att det kunde iinviindii de mycket eiikki baserna. Det är viil egentligen de finiiste bonuspoängen som studiernii om B3LA hiir gett. Miin skulle kunnii iinvända svenskii liinsviigar och slippa viid iindra liinder tvingiis till. niiniligen mycket stora biiser. som då kriiver iintiiigen stora fortifikatoriska skydd eller också onifiittande skydd iiv robotiir m. m. för självii basen. I Sverige kan vi i stiillet tilliiiiipii utspridningstekiii-ken. Det speciellii iir viil kopplandet iiv den liittii tekniken till svenskii biiser. Vi skall vetii att det här hiir funnits rned i ÖB:s pliiner. viirvid han emellertid har utgått ifrån iitt det gällde att köpa pliinet utifrån.

Hade vi liiift A 20. skulle det inte ha funnits någrii möjligheter iitt gcira det

hiir i Sverige, Vi behövde alltså få ett JAS-flygpliiii från den iiiterniitionellii

niiirkiiiiden, men tyviirr måste vi konstiitera iitt det inte tiis friim något sådiint

flygplan. Det flygpliin som så att säga har tagit ett hiilvt steg in i den teknologi

60 som B3LA och JAS representeriir. dvs, den liittii tekniken, iir det

iimerikiinskii pliinet F 16, Hiir hiir iiiiin iilltså tagit ett luilvt steg. men Nr 143 flygplanet ar fortfarande ganska stort, iiven om det är betydligt mindre iin Tisdiieen den Viggen. Det verkiir emellertid som om F 16 och F 18 skulle komniii iilt 13 - jyjj)

existera ganskii liinge. Det kominer iilltså inte fiiiin någrii nyii iiiiiskiner i ______

USA under det niirniiiste decenniet. Försvarspolitiken

Då frågiir man sig om något europeiskt liind eller några europeiska liinder tillsiimmans kommer iitt utveckla någonting som skulle kuniiii piissii som JAS. Den förhoppningen kunde man hii. Skulle Viisttyskliind utveckla ett eget system, fanns det åtminstone vissa intressenter dar som vill hii en lätt liisiiing, under det iitt iindrii vill hii ett större pliin. Nu verkiir det emellertid som om Västtyskliind skulle gå tillsiiiiiiiiiins med iimlrii liinder. och då blir det siiiinolikt ett 2-inotorigt pliin som iir betydligt stiirre. Skiill det bli en liilt niiiskin som iindå iireii överijudsniiiskin, måste ilen sannolikt göiiis i Sverige, eftersom inget iinnat land tycks viira på vag all utveckla någonting sådiint. Dettii innebiir en besvikelse. Vi trotlile iitt det viir så mycket som tiiliide for den hiir liittii tekniken iitt sådiina pliin skulle koiiiniii att tiis friini i iindrii liiiulcr. Men det kommer inte iitt ske under den tid som nu iir iiktuell och iibsolut inte under den tid som iir iiktuell med tiinke pil omsiittningen iiv vär Attiickviggen. Det iir incijligen litet iinnorluntla när det giiller Jiiktviggen.

Man kan alltså konstitterti iitt B3LA-stutliernii och vad som fiiljt hiir visiit iitt det kan finnas stora fördelar på bassidan. Eftersom det är en iijpen frågii om det blir en fortsatt svensk siitsning. iinstriinger sig också industrin på ett helt anniit sätt än den tinnars skulle görti. Nu visiir industrin en viljii iitt tiinkii på nyii metoder, försökii hitta anthii saniiirbetsformer och verkligen göm det hela så billigt som möjligt. Dettii iir en iittityd från industrins sidii som jiig hälsar med mycket stor tillfredsstiillelse. Det seniiste året har tlet också tillkommit vissa civilii satsningiir som gör iitt fiista kostniider för liiboriitorier osv. kan slås ut på en större mängd, vilket naturligtvis giir det billigiire för försvaret. Men underförstått innebiir tlet naturligtvis också iitt om det militiirii faller bort blir kostnaden för de civila projekten mycket stiirre. och siinnolikt blir det då omöjligt att genomföra dem.

Det finns givetvis en rtid osiikerhetsfiiktorer i det svenskii projektet, osäkerhetsfaktorer av både tekniskt och ekonomiskt sliig. Det iir en utmiiningsom industrin antiir. siirskilt om man verkligen vågiirstå föratt man skall erbjuda bindande effekter. Industrin vill göra ett flygplan med bara en motor. Man skiill i princip få ned det till hiilvii vikten av iindrii plan för iitt få samma prestandii. Kliirtir man verkligen detta? Khirar niiin det inte. så iitt det blir tydligt sämre prestiinda. då iir inte dettii en friimkoinlig viig. Det kiin ju liiinda iitt det nyii planet inte behöver hii precis siimniii prestiindii som tvåmotorsinaskinerna. eftersom vi i stiillet irppnår pluspoiing på biissitliin. Men det finns iiigii storti niiirgiimler. Det iir ju trots allt fråga om duellmaskiner, sä vi måste hålla oss till plan med god;\ prestandii.

Det finns osiikerhetsfiiktorer. och det hiir iir en irtniiiiiing till svensk industri. Men det är givet iitt den skall hii chiinsen.

Alternativet om dettii inte lyckiis - orn niiin inte kkiriir tlet tekniskii eller
om kostnaderna blir för hiigii - iir iitt göra en anskiiffning i utliindct. "'

Nr 143 Försvarsutskottet säger också att det är ett alternativ. Båda alteriiiitiven är

Fisditgen den 13 mtij 1980

Tisd-ieen den möjliga, och jiig tror inte iitt någon i dag kan siiga vilket som hiir de störstii

chanserna - iitt det eiiii skulle ha 40 och det andrii 60 % chans. Det finns

_____________ många osäkerhetsfiiktorer.

Försvarspolitiken "'''- ''" 'amiit en del för- och iiiickdelar med det svenskii systemet, och jiig

vill också namiiii några fördelar och ntickdelar med en import. Låt oss tiinkii oss F 16 eller någonting niirii det pliinet. Fördelariiii iir uppenbiuii. Pliinet finns i dag och man kiin bedöniii det med stor säkerhet. För det andra iir det en brii niiiskin. Vi vet att den är brii i iilla tre funktionerna. Den är litet sämre iin Jiiktviggen om den inte far stridsledning från niiirken eftersom den hiir mindre egen riidarförmågii. Men det är en bra maskin. Kanske iir den en ilning nedvarderiid i Sverige sediin sliigsmålet att sälja till Norge. Daninark. Holland och Belgien, då vi tiikide väl om Viggen och litet illa om F 16. Men det är ingen tvekiin om iitt F 16 är ett rejiilt steg friunåt niir det giiller ny teknik. För det tredje kiin den rymmas även inom små ekonomiskii liiiiiiir-till skillnad från ett svenskt plan -eftersoni niiin betiilnr niiiskin för maskin. Vill vi hii 10 eller 100 eller 20(1 betiiliir vi per styck, eftersoni det biira iir iitt plussii på en rediin lång serie.

Låt oss sediin se på iiiickdelariiii.

F 16 iir. som jiig sade. onödigt tlyr. Den iir onödigt stor för oss. Den iir större iin det svenskii planet. Den hiir en del kviiliteter som vi inte behöver.

Den andra stora niickdelen iir iitt det inte passiir vårii biiser. och det går sannolikt inte att göra orn det så iitt det passiir dem. Vi får i stället finna oss i iitt vi får slopii anviindiindet av liinsvägar o. d. Vi kiinske får riiknii med iitt få ha ett begränsat iintal baser. Vi tar börja siitsa på fortifikiitoriska skydd eller skaffa luftvärnsrobotar för skydd iiv biiserna. Vi får iilltså görii om baseriiii med hänsyn till flygplanet. Gör niiin ett flygplan i Sverige gör man ett som piissar våra behov. Köp iiv F 16 medför sannolikt stora kostniider på bassvstemet. och det ger nog iindå ett bassystem som inte alls har den uthållighet och de fördelar som det svenska biissysternet har. Den tredje nackdelen iir naturligtvis att det blir betalningspucklar. Niir man importerar blir det under ett antal år väldigt stora belopp. Det gör det också svårare för oss att ha egna försvarsindustrier på andrii områden. Då kan det siigiis att det kiinske vore bra att varii iiv också med Kiirlskroiiiiviirvet. Bofors, fiibriks-verkeii och alltihop-så iitt man kunde importera niistan iillting. Det ena ett år. det andra ett iinniit år.

Den fjiirde iiiickdelen iir utliindsberoendet. Om vi 1982 bestiinimer oss för att siigii ja till F 16 med förstii leverans 1990 och sistii leverans år 2000 kommer denna maskin iitt vara i tjiinst till omkring år 2015" Det innebiir alltså 35 år fiiimåt från i dag ett kontrakt med en :iv superniiikternii. och det haren del komplikationer. Redan de diskussioner som förts hittills hiir lett till reaktioner från sovjetisk sidii.

Som en sjiilvkliir följd iiv allt detta försvinner flygindustrin, men det iir viil

känt för iillii i och för sig. Kan politisk enhet uppnås 1982 om iitt görii en

62 svensk J AS-satsiiing tror jiig att det vore en fördel om vi kunde giirii en sådiin

satsning. Men orn denna enighet inte kiin uppnås, iir ett iinskiiffiinde iiv F 16 Nr 143

det rimliga alterniitivet. Tisdaeen den

Jag uppfattar socialdemokriitins relativa skepsis mot JAS - som verkar 13 , ■ |nv()

vara större nu än för några veckor sedan - som alt de ger F 16 en liten _____

preferens. Om man ligger på sociiildemokrateriiiis ekonomiska nivå niir det Försvarspolitiken

gäller försvaret, ökar naturligtvis siinnolikheteii att det blir F 16, Och 0111

man bedömer sannolikheten iitt det blir JAS som liten, iir det kiinske inte

rimligt att lägga ner pengar på att studera detta pliin, Miin bör inte - det har

jag sagt tidigt - genomföra ett sådant hiir stort inhemskt projekt 0111 det inte

finns enighet om det. Då är det biittre iitt viiljii F 16. som niiin då rimligen

liittiire kan få politisk enighet orn, F 16 har visserligen en niiingd nackdelar,

men välj då det planet i stiillet.

Jag noterar dock att sociiildeinokiiiteniii i viirje fall inte i diig definitivt vill säga iitt det blir en import, utiin även de vill liållii en möjlighet öppen för tlet svenska projektet, trots iitt de. såvitt jiig förstår, iir reliitivt skeptiskii till möjligheterna att vi skall klara av detta projekt.

Jag har i militärledningens rådgivande niiinnd i ett rad till ÖB förordiit F 16, för den händelse vi inte får iillii piirter att helhjiirtiit ställii upp för en svensk JAS, Men orn vi bestänirner oss för iitt köpii F 16, skiill vi sniibbt iivveckla flygindustrin. sä iitt vi i god tid före leveriinsen iiv F 16 står utiin kostnader för denna industri.

Om man däremot tror att JAS iir ett reellt iilteriiiitiv. skiill titleii friim till 1982 nyttjas effektivt för iitt tii friim det siimmiiin'iigr biistii pliinet. Nyckelorden i ett utvecklingsarbete för JAS skulle viira: låg vikt. mycket komposit. fina basegenskaper, hård kostniidskontroll och bestiiint tidsschema.

Det reellii alternativet till JAS är alltså import utifrån. Detär kliirt iitt både de amerikanska tillverkarna och andra kominer iitt ge oss fina bud. Det visiir erfarenheter från andra länder som har stått i en viilsituation. Det faktum att vi har en egen flygindustri kominer kanske iitt göra att vi får extrii goda bud. Det är därför klart attdet här blir en ""fight"". som svensk flygindustri i och för sig borde bejaka.

Herr talniiin! Jag går nu över till iitt tiihi om pengar i \idiire nieiiing. Sociiildernokraterna har. liksom tidigiire. tanken iitt i dagens peiiniiig\iirde spara ungefär en halv miljard på försvarets budget. Det hade viirit bra 0111 socialdeinokiiiterna hade förklanit var tie vill spiuii. vilkii regementen, flottiljer och milostaber som skall liiggiis ned. Det hade verkligen viirit brii om så hade skett, eftersom socialdemokriiterna i reservation 5 papekiir iitt vi hittills i iilltför liten utsträckning hiir reduceriit den militiirii personiilen. Det bör kiinske innebära att vi inte ytterligare - utöver de 700 tjiinsteriiii - skiill minska personalen vid försvarets inaterieUerk. Vid försviirets niiiterielverk finns nämligen 20 gånger fler civilt iin niilitiirt iinstiilldii. Skiill iiiiin \erkligcn få bort militär personiil. iir det regementen, milostiiber och flottiljer iiiiin måste gå in på.

Det kiinske är för mycket begärt att socialdemokraternii skiill kuniiii iinge iitt det iir precis regementena i Jönköping. Hiirnösand eller iindrii som iivses.

Nr 143 men de borde åtminstone kunna talii om antiilet regementen. Bcspiiringiiriiii

Ti>;rl' i-- In skiill ju. i var jc fiill i piiiicip. giillii IVåii tieii I juli i år. och tlet iir ont om titl.

13 PTri IQSio Regeringen har inte liingre tid på sig iin motitiniircriiii iitt tii fiiiiii

_____________ beslutsunderliig, eftersoni besluten måste fiittiis mycket snart. Troligen krävs

Försvarspolitiken *"''* också en del speciiilbestiimnielser för iitt kringgå bl. a. iinstiillniiigsliigiir-iiii.

Socialdemokraterna visiir ett niistan förvåiiiinde lortroendc för regeringen, närde i reservation 7 säger: ""Det bör iinkomniii på regeringen iitt iinpassii utnyttjiindet av betiilningsmedel och besliilliiiiigsbemyndigiinden under tilikii iinsliig efter dciinii utgiftsriim."" Det går ju iitt spara den hiilvii miljard det hiir iir fråga om på mångii olikii siitt. Miin kiin t. ex. stoppii viiriipliktsutbildningen. byggen eller niateriellevcriinscr. Det iir rimligt iilt rikstliigen hiir en uppfiittiiing om vilken iiv tlessii viigar stirii bör' viiljiis. Åtminstone ibliind iigiiiir ju riksdagen uppmiirksiimhet åt iiven mindre poster iineii halv miljiird. Det har-iiven i tlettii betiinkiindc-fiirekommit poster på mindre iin en miljon, i något fiill rörde det sig om hundriitusentiils kronor.

Jiig kan notera iitt sociiiltlemokratcrnii hiir sprungit ifrån en tiel av de bespiiringar de föreslog 1977. Ett iiv de konkretii fiirsliigeii viir da iilt vi inte skulle ha en mcdelriickviddig sjömålsrobot. I stiillet skulle vi iinporterii den norska roboten Piiigvin. Nu hiir sociiildeinokriiteriiii inte barii stiillt sig bakom att vi skall ha en större robot utiin dessutom det dyriire svenskii iilternativet. Det iir iilltså en ambitionshtijning i förhålliinde till viitl sociiildernokraterna uttryckligen siide 1977, och det måste rimligen motsvaras av nedläggning iiv ytterligiire något eller ett piir regementen i den andrii iinden.

Herr talman! En organisiitionsfrågii. Jag kommer iitt under niista dcbiitt gå in på ett iintiil iindrii orgiiiiisiitionsfrågor. Den här giiller personiilvården.

Ar 1978 fattade riksdagen beslut om ftirsviirsmaktens centriila ledning. Då siides det - på försliig iiv regeringen, som diir följde en enig försviirslednings-utredning- att vi skulle fiirstiirka försviirets personalpolitik. Den är nu dålig - den är splittrad - rnen det skulle bli en enhetlig personalenhet i den nyii försviirsstiiben.

Jag tycker iitt argumenten från försviirsledningsutredningen iir starkii. Det
ena iirguinentet iir att ftirsliiget ger möjlighet iitt iintligen få en vettig
personalpolitik och ett sainhit ansviir. Det iindra iirguinentet iir att det för
stilben är bättre iitt få en enhet med en sektionschef som har ett siimlat
ansviir. Riksdiigen siide då också iitt denna sektionschef skiill varii iintingen
civil eller militiir och tryckte siirskilt på behovet iiv iitt liiin blir en nyckelfigur i
sammaiihiinget. Om man nu gör som utskottsmajoriteten - tivs. i det här
fallet socialdemokriiterna plus en lediiniot från det iiorniiila regeringsunder
laget-siiger. innebär det iitt siiinordiiingen kommer att skötiisiiv stabschefen
personligen. Det är en dålig Itisning. eftersom tlet innebär iitt problem som
gäller anpassning iiv personiilvårdsinsalsernii till iiiithii insatser stiindigt skiill
tiis upp på den nivån. Dettii innebiir svårigheter för perstiniilpolitikcn. men
64 det innebiir också att det tiir orimligt läng tid i iinspråk för chefen. Såvitt jiig

förstår betyder det. om man följer den linjen, att man måste siiga sig att den Nr 143

ena av de två sektionerna skall vara den helt dominerande för iitt reducerii Tjcfi.igen den

samordningsbehovet, och det som skall motsvara den nuviiriinde personal- 13 ■ mon

vårdsbyrån blir då bara en liten blindtarm. Dessutom skall vi notera att de ___

reella resurserna för personalfrågornii blir mindre. Att niiin hiir två enheter- Försvarspolitiken t)ch det har också ÖB siigt - kominer att kriiva ytterligiire ett antal personer. Inom en given ram kiin alltså mindre av de totiilii resurserna utnyttjiis effektivt för personalvård.

Nu vet vi iitt tlet finns en allmän konservatism vid lindring av organisiitio-ner. Det finns en personiil vårdsbyrå, och vi vet att rniin där har jobbat mycket för iitt motiirbeta riksdiigsbeslutet från 1978, När jag har sett de digrii luntor man hiir åstadkommit - och om de gjorts på iirbetstid - har jag sliigits av tlen reflexionen att miin kritiseriit en utredning tre år efter remisstiden och sedan ett riksdagsbeslut redan fattats. Är det ett tecken på att man antingen hiir för litet att göra eller iitt man missköter sinti ordinarie arbetsuppgifter? Det iir ett säreget sätt för en myndighet att upptriida: att gniilhi långt efter det att en statlig utredning slutförts och att liksom inte låtsas om att riksdagen redan har fiittat beslut i ärendet. Jag skulle djupt beklaga om vi inte fick de möjligheter till en biittre personalpolitik som det innebär iitt riksdiigen håller fast vid 1978 års beslut,

Flerr talman! Jag yrkar här bifall till utskottets förslag utom i den tiel som omfattas av reservation 4, där jag yrkiir bifall till reservationen,

ERIC HOLMQVIST (s) replik:

Herr talman! Jag har en kiinsla av att kammaren gärna skulle vilja höra försvarsministern nu. rnen jag förstår också att det skulle hii varit fel av mig. om jag hade begärt replik på det som Fhins Lindblad nu har sagt efter det att försvarsministern har talat. Därför har jag viirit nödsiikad att begärii ordet nu.

Det framgår ganska klart iiv vad Hans Lindblad har sagt - och kiinske också av vad Gunnar Björk i Giivle har sagt förut - att det egentligen inte finns någon enhetlig uppfattning på den borgerliga sidan om att vi verkligen skiill ha ett sådant plan som beskrivits i propositionen. Det är bara att konstatera detta. Därför vore det också rimligt att sägii att man har gett sin anslutning till vårt ställningstagande att frågiin får hållas öppen,

Sediin vill jiig gärna säga till Hans Lindblad, att när han talar orn att han för
sin del skulle ha föredragit att man köpte F 16, så må det vara en sak-och det
rnå han stå för - men säg inte att det iir vår uppfattning! Såvitt jag vet har
aldrig någon socialdemokrat rekommenderat detta. Med all respekt för Hans
Lindblads stora kunnighet när det giiller flygplanstyper, deras prestanda
osv,, måste jag ändå säga iitt flygvapenchefen har sagt: F 16 betraktar jag inte
som ett JAS-plan som kan sviira emot det vi önskar. Han har sagt detta, och
jag hiir tagit fasta därpå; och jiig tror trots allt mer på honom. Därför befinner
vi oss inte alls i den situation som Hans Lindbliid nu beskriver, att
socialdemokraterna av någon underlig anledning skulle preferera förslaget
att vi skulle köpa just F 16, Niir jag talar om att det inte finns något plan sorn 65

5 Riksdagens protokoll 1979/80:143-144

Nr 143 har alla dessa goda egenskaper att viirti jakt-, attack- och spiiningsplan, säger

Tisdaeen den ' Lindblad att jag utgår från svenskii förhålliinden. Det iir mycket möjligt

13 mai 1980 att jag inte betonade det, men jiig utgick ifrån att det gällde en diskussion om

_ ett plan som skall inordnas i det svenska försviiret och tlå ntiturligtvis måste

Försvarspolitiken 'Motsvara de anspråk som vi ställer,

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! En kort fråga till Hiins Lidbliid - likii med den jag tidigiire ställde till Gunnar Björk i Gävle, Hans Lindblad tiihide om tlet svenska JAS hela tiden. Det låter fint. Men vad som ligger biiktim hiir iir ju ett siiniiirbete på det interniitionella planet med de europeiska stiiter och tVirctiig som jiig talade om tidigare. Känner inte Hiins Lindbliid och folkpiirtiet någon skepsis emot detta? Inser inte också ni iitt det iir ett hot mot tlen svenskii neutralitetspolitiken om vi binds upp i saniiirbete med dessii storii internationella företag inom EG? Det iir en fråga sorn jag tror iitt det svenskii fiilket gärna vill ha ett svar på,

HANS LINDBLAD (fp) replik;

Herr talman! Först till Eric Holmqvist, Utskottsmajoriteten understryker att en anskaffning i utlandet skall betrtiktiis som ett reellt iilteriiiitiv för statsmakternas beslut år 1982, Utskottsmajoriteten siiger alltså iitt JAS. som är svenskirtvecklat. och ett utländskt iilterniitiv båda iir reellii miijligheter. Man skall naturligtvis ta det bästa av dessa alterniitiv niir niiiii viigt iilki fördelar och nackdelar mot varandra. Jag biirii noterar iitt om det inte blir något svenskt JAS. så blir det inte heller något annat svenskt iilteriiativ. utiin då har man bara den interniitionella rniirkniiden att viinda sig till,

Eric Holmqvist har ntiturligtvis riitt niir hiiii säger att dettii inte prompt behöver innebära att det blir F16, Men de andrii maskinerna är i allmiinhet större. De andra amerikanska maskinerna - F 15 och F 14 - är mycket dyrare, F 18 är också dyrare. När det giiller de europeiska objekten är Tornado mycket dyrare och Mirage är gammal. De nya projekt som kominer fram i Europa skulle kunna gälla en liten niiiskin, men också diir iir det nu uppenbart fråga om en tvåmotorslösning, F 16 iir alltså sannolikt den billigaste och enklaste av tänkbara alternativ, 1 propositionen tiiliis det emellertid om F 16 eller jämförbart plan. Det skall alltså bli någonting i den stilen,

F 16 ärdet plan som av ekonomiska skäl kommer oss närniiist. Men detta är ändå i vissa avseenden en dålig lösning. Flygvapenchefen hiir riitt niir han säger att F 16 inte kan klara allt det som man utgick ifrån i QB:s perspektivplan när man talar om behovet av en JAS, Men det finns heller inget annat internationellt plan som klariir detta.

Till Oswald Söderqvist vill jag säga att alternativet till iitt inte göra en

svensk JAS är att köpa alltihop utifrån, Jiig påpekiide iitt om man köper en

maskin 1982 och har ett avtal fram till år 2015, så blir utlandsberoendct inte

mindre än om man utvecklar planet i Sverige och väljer leverantörer för resp,

66 produkter och därvid väger in både tekniskii och politiskii iirgument.

Sedan tycker jag personligen iitt det är ett svårt motorval man står inför. Nr 143 Man bör ta de alternativ som är tekniskt rimliga. Det är sannolikt den fjsdaeen den iimerikanska F 404, som är en enklare, robustare och framför iillt modernare 3 j- q

lösning. Däremot finns det möjligen politiska iirgument för att välja den ______

europeiska RB 199. Jag tycker att man bör välja det amerikanska alterna- Försvarspolitiken ti vet för att få det biista.

Men självklart gäller. Oswald Söderqvist, att man inte slipper utlandsbe-roende för iitt man helt slutiir iitt göra flygpliin i Sverige och i stiillet köper utifrån.

TALMANNEN:

Innan jagger Oswiild Söderqvist ortlet vill jiig påjjckii iitt dettii replikskifte endast iivser Hiins Lindbkids anföriinde.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr tiilman! Det var ju riika besked av Hiins Lindblad.

Visst blir det ett utlandsberoende i bådii fallen. Men det iir ju iindå en viisentlig skillnad mellan att åena sidan dras in i ett siimarbete där niiiii måste skriva långsiktiga kontrakt, något som Hans Lindbliid själv tillade om. och sorn binder oss för åtaganden under flerii decennier, som Hans Lintlblad också påpekade, och å iindrii sidan köpii det fåtal pliin som vi kan iinse oss behöva. Det finns andra neutralii stater i Europa som köper de pliin de iinser sig behöva. Det är naturligtvis ett utlandsberoende i båda fallen, men det viir gliidjande iitt hörii iitt Hiins Lindbliid gör en viss åtskillnad melliin dessa båda slag av utlandsberoende.

ERIC HOLMQVIST (s) replik:

Flerr tiilman! Nu tycker jag att Hans Lindblad i sin rundgång i deniiii fiåga har kommit tillbaka ungefär dit där jag var niir jiig konstateriide iitt ett sådant plan som det svenskii inte finns att köpa och inte finns på ritbordet. Och då äi vi tydligen överens.

Det är kanske bäst att vi slutiir här. för det Iiit nästan som om Hiins Lindblad var färdig att köpa flygplan redan nii. Vi får \iil liigiiii oss åtminstone under de två närmaste åren.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Låt mig först ta upp en fråga som har varit aktuell i debatten, nämligen frågan om värnpliktsförmånerna. Eric Holmqvist tog upp den i sitt första anförande, där han kritiserade regeringen och utskottsmajoriteten för att de hade accepterat en alltför låg höjning av dagpenningen för de värnpliktiga.

Som alla ledamöter i denna kammare känner till tvingas vi på alla områden
till ekonomisk återhållsamhet. Vi måste försöka fördela de gemensamma
svårigheterna på ett någorlunda likvärdigt sätt. Man kan diskutera olika
detaljer, men tittar man på hela det värnpliktssociala fältet finner man att de
värnpliktigas ekonomiska förhållanden, även om de inte är lysande, dock är 67

Nr 143 ungefär i nivå rned förhållandena för andra grupper i samhället.

Tisdneen den '' """ '' '' värnpliktsförmånerna utgörs av reseförmåner och bostads-

13 ■ mo(i bidrag, där kostnadskompensation är garanterad. För exempelvis vpl-

_____________ 10-resorna är avgiften fortfarande 10 kr. De värnpliktiga har alltså inte fått

Försvarspolitiken ökade resekostnader, vilket alla andra i samhället har fått. Familjebidragen räknas upp rned ungefär 10 %. Dagersättningen höjs med 7 %, alltså i det närmaste exakt samma uppräkning som löntagarna fick i söndags kväll.

Med detta vill jag inte alls göra gällande att de värnpliktiga inte skulle behöva mera, men de är inte i strykklass i förhållande till andra grupper. Ingen skulle vara gladare än jag om det fanns ekonomiska möjligheter att ge de värnf)liktiga i grundutbildning högre dagpenning, och jag hoppas att vi skall fä en sådan ekonomisk utveckling att detta skall bli möjligt.

Jag skall sedan gå in på de andra områden som vi debatterar i dag. Några av talarna har tagit upp den snabbt försämrade internationella situationen. Denna är förvisso allvarlig - mycket allvarlig.

Att snabba förändringar sker framgår inte minst av det förhållandet att man i budgetpropositionens försvarshuvudtitel, som vi behandlar i dag, i det säkerhetspolitiska avsnittet inte har tagit upp flera av de händelser som ligger till grund för de mer pessimistiska bedömningar av världsläget som allmänt görs i dag. Detta av det enkla skälet att dessa händelser har inträffat efter det att budgetpropositionen slutligt skrevs några dagar före jul, dvs. för mindre än ett hillvår sedan.

Samtidigt måste jag konstatera att den svenska diskussionen om den senaste internationella utvecklingen inte präglas av samma allvar som i många andra länder. Det finns argument både för mer och för mindre pessimistiska bedömningar. Det bör dock stämma till viss eftertanke att vi i Sverige under 1970-talet hade en tendens att betrakta avspänningssträvandena sorn en given grund för utrikespolitiska och försvarspolitiska bedömningar. Det är också obestridligt att vi svenskar hade en tendens att blunda för de signaler om ett kärvare internationellt läge som blev allt tydligare fr. o. m. mitten av 1970-talet.

I dag kan vi notera att ledande statsmän drar paralleller mellan det senaste årets utveckling och den händelseutveckling som föregick krigsutbrotten 1914 och 1939. Rimligheten i sådana bedömningar kan diskuteras, men när de görs av ledande företrädare för stater som i kraft av sin styrka utövar stort inflytande på den internationella utvecklingen, så är det inget vi kan ignorera. Detta gäller även om hotet om ömsesidig utplåning alltjämt har ett starkt återhållande inflytande på staternas agerande inom de områden som de bedömer vara vitala.

Vi får i detta sammanhang inte blunda för att stormaktsintressena - och
därmed motsättningarna - har fått nya dimensioner i och med den alltmer
påtagliga kampen om naturresurser, främst om oljan. Oljan är vital för båda
stormaktsblocken lika väl som för icke paktanslutna stater, och den återfinns
i regioner där supermakternas intressesfärer är oklara och där nationella och
religiösa strävanden kan bädda för komplicerade och svårkontrollerbara
68 konflikter.

Det kan sägas att den internationella utvecklingen inte gör det lättare för Nr 143 oss. Desto mer angeläget är det att vi realistiskt värderar utvecklingen och Tisdaeen den agerar i klar insikt om såväl våra möjligheter som våra begränsningar. En av 13 • 1 qc(i

de mest angelägna uppgifterna för den svenska politiken är att vi efter måttet __

av vår förmåga bidrar till en utveckling som kan leda till återuppbyggandet av Försvarspolitiken den dialog mellan blocken som i många avseenden tycks ha avstannat till följd av det försämrade förhållandet mellan stormakterna.

Händelseutvecklingen det senaste året - och givetvis syftar jag då särskilt på den tumultartade utvecklingen i Iran och den sovjetiska invasionen i Afghanistan - illustrerar blott alltför tydligt den grundläggande bristen på stabilitet i den internationella situationen, och då inte minst i förhållandet mellan supermakterna. Lokala kriser kan leda fill snabba förändringar av det politiska klimatet och de militära dispositionerna, Pä nytt har de militära maktmedlens roll i internationell politik demonstrerats.

Utvecklingen har också visat att stora militära resurser inte automatiskt kan omvandlas till politisk styrka i ett avlägset konfiiktomräde, vilket kan medföra risker för att sådana konflikter sprids till områden där militära styrkor finns att tillgå.

Jag ser ingen anledning att här gå in på en detaljerad beskrivning av händelseförloppen. Inte desto mindre anser jag att vi har några definitiva lärdomar att dra av det som skett. Den första är hur svårt det är att bedöma supermakternas kortsiktiga avsikter och på den grundvalen försöka förutsäga deras agerande.

Det finns många samverkande förklaringar till detta. En av de viktigaste är självfallet supermakternas egen osäkerhet om motpartens avsikter och reaktioner, vilket medför uppenbara risker för ett agerande som innefattar felbedömningar av motpartens reaktioner,

Sverige har som ett litet neutralt land i skärningslinjen mellan öst och väst att göra bedömningar av båda parternas svärförutsägbara framtida agerande. Vår försvarspolitik måste grundas på trögrörliga förutsättningar men också pä den genuina osäkerheten i bedömningarna av supermakternas reaktioner vid olika konfrontationer.

Den andra lärdomen vi bör dra av det senaste årets händelser är att supermakterna har en ständigt förbättrad förmåga att snabbt och överraskande föra fram stora militära styrkor. Förberedelserna behöver inte ha större omfattning än att de mycket väl skulle kunna rymmas inom ramen för en normal fredstida verksamhet.

En samlad bedömning av vad olika utvecklingstendenser och motstridiga intressen kan innebära för vår egen säkerhet är självfallet svår, för att inte säga omöjlig, att göra. Utvecklingen präglas både av stor tröghet och av snabba svårförutsägbara förändringar. Frågor som för bara några år sedan stod i centrum för den säkerhetspolitiska debatten, t, ex, frågan om de amerikanska styrkornas tillbakadragande från Europa, ter sig i dag helt teoretiska, I stället har andra, tidigare oförutsedda, frågor kommit i centrum, t, ex, den islamska väckelsen och invasionen i Afghanistan,

Trögheten i utvecklingen kan exemplifieras med de militära dispositioner- 69

Nr 143 na i Europa, Men det senaste årets händelser vittnar klart om faran i att

Tisdaopn rl grunda kortsiktiga säkerhetspolitiska bedömningar på enkla framskrivningar

13 mai 1980 ''" Y' stabila förhållanden och tendenser,

_____________ Den tredje lärdomen av den internationella utvecklingen på senare tid bör

Försvarspolitike därför vara att Sverige måste ha ett försvar som på värnpliktens grund snabbt kan öka sin beredskap, som snabbt kan utveckla full styrka.

Med hänsyn till svårigheterna att bedöma supermakternas intentioner och deras stadigt växande förmåga att snabbt genomföra även stora militära operationer får vi inte bygga vår försvarsplanering på antaganden om att vi får lång politisk förvarning, under vilken vi kan ta igen försummelser på försvarsområdet. Detta är en lärdom som på ett mycket konkret sätt måste prägla utformningen av totalförsvaret.

Kravet på reaktionssnabbhet är emellertid inte nytt, även om den senaste utvecklingen understrukit dess tyngd. Det alliansfria Sverige spelar en viktig fredstida roll i det säkerhetspolitiska mönster som vi brukar kalla den nordiska balansen.

Jag har länge hävdat att ett svenskt försvar måste vara utformat så att det övertygar båda militärblocken om att ingendera sidan kan ställas inför en radikalt ändrad militärpolitisk situation i det nordiska området genom att motståndaren genomför överraskande, snabba operationer över svenskt territorium. Ett svenskt försvar som på kort tid kan nå full operativ styrka är därför ett av de viktigaste bidragen vi kan lämna till en fortsatt lugn utveckling i det nordiska området, karakteriserad av bl, a, låg stormakts-närvaro.

Jag vill också, utan att gå in på några detaljer, klargöra att vi vidtagit dessa åtgärder för att höja vår omedelbara beredskap. Detta har skett mot bakgrund av den internationella situationen.

De regeringsförslag riksdagen i dag skall ta ställning till präglas av att vi är inne i det tredje budgetåret efter 1977 års totalförsvarsbeslut, I fråga om förslagens ekonomiska innebörd finns knappast några överraskningar. Propositionerna innebär ett fullföljande av 1977 års försvarsbeslut i det avseendet.

Däremot kan vi konstatera att den verksamhet som riksdagen beslöt om 1977 för den följande femårsperioden inte kan genomföras fullt ut inom vare sig det militära försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Planeringen har helt enkelt inte hållit. Till en del kan detta skyllas på oförutsedda faktorer som höjningarna av oljepriset, vilket speciellt drabbat det ekonomiska försvaret, I andra fall rör det sig om klara planeringsmissar, t, ex, i beräkningen av kostnaderna för skyddsrumsbyggandet.

Inom det militära försvaret har kostnaderna för den fredstida driften, trots bl, a, mycket omfattande personalminskningar, fortsatt att öka, på samma sätt och i ungefär samma takt som skett alltsedan 1968 års försvarsbeslut.

Främst har detta drabbat repetitionsutbildningen av våra värnpliktiga och
materielanskaffningen. Inte minst mot bakgrund av de krav på reaktions
snabbhet och förmåga att snabbt utveckla full styrka som den säkerhetspo-
70 litiska och militärtekniska utvecklingen ställer på försvaret är detta mycket

allvariigt. Nr 143

I själva verket drabbas en grundtanke i vårt värnpliktssystem: att Jisjaeen den
grundutbildade värnpliktiga med god utbildning och effektiv materiel skall [3 • inon
ingå i krigsförband som är användbara omedelbart efter mobilisering,_________ __

Stora summor och stora uppoffringar från de värnpliktigas sida är satsade i Försvarspolitiken ett krigsförband. Att inte repetitionsöva förbanden innebär därför en betydande misshushållning med ekonomiska och mänskliga försvarsresurser. Olyckligtvis innebär vårt system att repetitionsutbildningen är en av de få poster inom försvarsbudgeten som kan varieras med kort varsel.

En annan sådan rörlig post är materielanskaffningen, som också drabbats hårt efter 1977 liksom under hela 1970-talet,

På sikt går detta ut över vår förmåga att förnya krigsorganisationen. Förband med tidsenlig och effektiv materiel är en förutsättning för vårt försvars inre och yttre trovärdighet.

Trots brister kan vi i dag mobilisera ett respektingivande försvar. Detta beror i hög grad på att vi har ett arv från 1960-talet som fortfarande ger god effekt.

Detta förhållande borde ge anledning till eftertanke: Vad vi gör nu och det försvarsbeslut vi fattar 1982 kommer i hög grad att bestämma försvarets styrka fram emot sekelskiftet.

Jag tvingas i detta sammanhang något beröra den socialdemokratiska reservationen beträffande det kommande budgetårets ramberäkningar. Den föreslagna halvmiljardsänkningen av anslagen till det militära försvaret skulle få förödande effekter, I praktiken kan det innebära ett stopp för alla repetitionsövningar och för all ny beställning av materiel. Jag kan bara konstatera att detta inte är ett förslag som är förenligt med vad den svenska säkerhetspolitiken i dag kräver. Ett parti som säger sig eftersträva regeringsansvar borde också betänka vad ansvarstagande i regeringsställning innebär.

I själva verket är läget det att den verksamhet som beslöts för det militära försvarets del 1977 inte kunnat genomföras ens i den lägre omfattning som man från socialdemokrafisk sida ansåg befogad.

Men jag vill också framhålla att de proposifioner som vi i dag behandlar på ett par väsentliga punkter innebär konkreta förslag som är motiverade av den säkerhetspolitiska och militärtekniska utvecklingen och som syftar fill att förbättra såväl vår kortsiktiga som vår långsiktiga operafiva beredskap.

I fråga om repetitionsutbildningen vill jag fästa riksdagens uppmärksamhet på att jag mot myndigheterna, genom omfördelning av resurser från främst byggnadsverksamheten, föreslår en mer omfattande övningsverksamhet än vad som räknats in i de militära myndigheternas planer. Jag har också givit direktiv om att den högre repetitionsövningsnivån skall gälla även i fortsättningen.

Vidare framläggs förslag om krigsförbandsövningar med en kombination av slutövande värnpliktiga under grundutbildning och viss repetitionsinkal-lad personal, vilket syftar till att samöva förbanden i den form de skall ingå i

krigsorganisationen.

Nr 143 Detta är åtgärder som kommer att öka vår operativa beredskap på kort

Tisdagen den

13 mii 1980 ''' ' gäller vår långsiktiga beredskap intar frågan om ersättning av

Viggensystemet på 1990-talet en central roll. Det har berörts tidigare i

Försvarspolitiken '"'

Alla studier visar att försvaret även i framtiden kommer att behöva

kvalificerade stridsflygplan och att särskilt luftförsvaret får en allt större

betydelse, inte minst i en neutralitetssituation. Detta är alltså en fråga av

utomordentligt stor säkerhetspolitisk betydelse.

I våra säkerhetspolitiska bedömningar har vi traditionellt sagt att svenskt territorium knappast i sig självt kan utgöra något primärt mäl för en stormakt, men att det däremot skulle kunna ha värde som genomgängsom-råde. Denna bedömning torde alltjämt i huvudsak vara riktig. Vi måste dock konstatera att vapenutvecklingen, bl. a. i fråga om de uppmärksammade kryssningsrobotarna och det taktiska flygets längre räckvidder, kan medföra att innehavet av svenskt luftrum kan fä ett ökat värde för stormaktsblocken i en eventuell konflikt, från både offensiv och defensiv synpunkt.

Den alliansfria svenska utrikespolitiken, syftande till neutralitet i krig, ställer ett ovillkorligt krav på oss att upprätthålla förmågan att hindra att svenskt luftrum, lika väl som vårt land- och sjöterritorium, används för operationer av endera parten i en konflikt. Ett svenskt stridsflyg som kan kraftsamlas till olika delar av vårt land och som kan verka på såväl låg som hög höjd är därför av väsentlig betydelse för båda militärblockens uppfattning om vär vilja och förmåga att hävda vår neutralitet i ett konfliktläge.

Detta är ett av de vikfigaste skälen till att regeringen föreslår riksdagen att Viggensystemet, då detta börjar falla för äldersstrecket på 1990-talet. skall ersättas av ett nytt flygplanssystem.

Slutligt beslut om vilken form av anskaffning vi skall välja bör fattas i samband med 1982 ärs försvarsbeslut. Regeringen redovisar två huvudalternativ för den framtida anskaffningen:

Det första är en inhemskt sammanhållen utveckling av ett s, k, JAS - ett plan som genom utnyttjande av modern teknik skulle kunna bryta trenden mot ständigt dyrare flygplansgenerationer.

Det andra huvudalternativet är inköp av ett utländskt flygplanssystem.

Uppenbarligen skulle en svenskt sammanhållen utveckling ha fördelar ur bl. a, säkerhetspolitisk, sysselsättningspolitisk och industripolitisk synpunkt och även vara gynnsam för betalningsbalansen. Det vore alltså en ur flera synvinklar fördelaktig anskaffningsform. Om den är tekniskt och ekonomiskt genomförbar i konkurrens med utländska alternativ är i dag för tidigt att säga.

Regeringens förslag innebär att högst 200 miljoner satsas för att ta fram ett

hållfast underlag fram till nästa försvarsbeslut. Av svensk industri förutsätts

att den under samma tid gör minst motsvarande satsningar och att den kan

lämna bindande offerter. Detta är en utomordentligt stor utmaning för

72 svensk flygindustri; dess existens står och faller med att den kan prestera ett

konkurrenskraftigt alternativ. Nr 143

Från socialdemokratisk sida har man reserverat sig i fråga om den statliga Jjscjaoen den satsningens storlek. Till det vill jag säga att en delning av riskkapital av den j 3 j,|.|,: j yj,i() typ som regeringen föreslår aldrig gjorts under någon socialdemokratisk regering vid utvecklingen av vare sig Tunnan. Lansen, Draken eller Försvarspolitiken Viggen,

Det beslut i ena eller andra riktningen .som fattas i flygplansfrågan 1982 kommer att få långtgående räckvidd. Det är en typ av beslut som kräver hållfast underlag, och detta kommer enligt all tillgänglig teknisk expertis att kosta i storleksordningen 400-500 milj. kr. Att hävda något annat är att förklara sig beredd aft fatta ett mycket stort beslut på lösa boliner. Ingen ansvarskännande regering skulle kunna ta detta på sitt ansvar.

Inom de ekonomiska ramar som dras upp i 1977 års försvarsbeslut vill jag hävda att regeringens förslag i fråga om repetitionsutbildning och framtida flygplansanskaffning är uttryck för en konkret strävan att tillgodose väsentliga krav på operativ styrka både i det kortare och i det längre perspektivet.

1 detta sammanhang vill jag ta upp ett påstående som framförts i debatten, nämligen att regeringens förslag i flygplansfrågan skulle innebära en inriktning mot svensk flygplansutveckling på bekostnad av den allmänna värnplikten. Jag tog upp denna fråga i förra årets riksdagsdebatt, men det är uppenbariigen motiverat att på nytt klarlägga vissa sakförhållanden.

En konsekvent och fast svensk neutralitetspolitik kommer även i fortsättningen att behöva stödjas av ett balanserat försvar som också innefattar stridsflyg. bl. a. med tanke på neutralitetssituationer och nödvändigheten att kunna skydda vår mobilisering. Vilken anskaffningsform för nästa flygplansgeneration som är mest ändamålsenlig är det i dag för tidigt att uttala sig om.

Skulle det visa sig att ett utländskt stridsflygplan ställer sig mer fördelaktigt ur ekonomisk och teknisk synpunkt, står vi dock inför ett stort problem i form av de gigantiska betalningspucklar som uppstår på 1990-talet, då vi inom loppet av några få år måste köpa flygplan utifrån.

För att inte rasera vårt budgetsystem och bli tvungna att införa ett tvärstopp i upphandlingen från övrig svensk försvarsindustri på 1990-talet, måste vi därför redan fr. o. m. nästa försvarsbeslutsperiod börja fondera medel, som vi kan ta fram då de utländska flygplanen skall betalas. Det finns alltså inget ekonomiskt rådrum i det fallet.

Vi skall föra en konsekvent och långsiktig försvarspolitik. Det understryker försvarskommittén på nytt i sitt säkerhetspolitiska betänkande. Skall vi kunna göra det, påverkar valet av anskaffningsform för 1990-talets stridsflyg således mycket litet de ekonomiska planeringsförutsättningarna pä 1980-talet. Det är därför i grunden fel att konstruera en motsättning mellan allmän värnplikt och stridsflyg. Motsättningen ar i stället den mellan långsiktigt ansvarstagande och politisk kortsynthet.

En riktigt kortsynt politik skulle visserligen kunna ge tillfälligt andrum, om
man valde att under nästa försvarsbeslutsperiod använda från flygplansan- -

Nr 143________ skaffning frigjorda medel till att köpa sig ett politiskt bekvämt alibi för att
Tisd-ien Jen____ S°''' ''*' ' möjligt i fråga om nödvändiga strukturförändringar inom
13 maj 1980___ försvaret.
_____________ Men en sådan politik skulle, som jag framhöll i förra årets riksdagsdebatt.

F/i..r,,/,,.<- JuH- endast medföra att vi på nytt valde att skjuta problemen framför oss, inte att

r oi sv ai si)oiutK en

söka lösa dem. Resultatet skulle bli att svenskt försvar på 1990-talet skulle vara så materiellt föråldrat att hela vårt försvarssystem, byggt på värnplikt, skulle te sig säkerhetspolitiskt meningslöst, utåt och inåt. Det vore att gräva en djup fallgrop, ur vilken skulle resa sig ett litet helprofessionellt gränsvaktsförsvar.

Det är en sådan politik som kortsiktigt kan förefalla bekväm men som långsiktigt leder till politikerförakt, för att nu inte alls beröra de säkerhetspolitiska konsekvenserna.

Enligt min bestämda mening går det inte att uppställa något motsatsförhållande mellan kortsiktig och långsiktig beredskap. Bägge faktorerna måste väga tungt i en konsekvent försvarspolitik. All försvarspolitik innebär en risktagning, eftersom vi omöjligen med säkerhet kan förutskicka alla de säkerhetspolitiska påfrestningar vi kan ställas inför. De ramar inoin vilka tyngdpunktsförskjutningen i risktagningen kan varieras i det kortare eller längre perspektivet är emellertid snäva.

Jag anser att vi bör kunna erkänna att den konkreta utvecklingen av försvaret under 1970-talet visat att prioriteringen av den långsiktiga handlingsfriheten alltför mycket tjänat som ett alibi för att inte fatta politiskt svåra beslut. Resultatet har blivit att vi i dag har en försvarsorganisation som brottas med utomordentligt allvarliga problem, vilka dämts upp under hela 1970-talet. Vi har i praktiken prioriterat organisatorisk överlevnad på bekostnad av de reella möjligheterna att successivt förnya försvaret i takt med tidens krav.

Även om detta är ett mellanår under pågående försvarsbeslutsperiod, så är det närmaste året mycket viktigt. En stor del av det material som kommer att ligga till grund för försvarskommitténs konkreta förslag om totalförsvaret skall presenteras, bl. a. ÖB:s och civilförsvarsstyrelsens perspektivplaner och övriga totalförsvarsgrenars motsvarigheter.

Försvarsutskottet slår i sitt säkerhetspolitiska avsnitt fast att totalförsvarets utveckling bör styras av uppgiften att kunna avhålla från angrepp, men även att kunna möta sådana situationer.

Mot bakgrund av de krav den internationella situationen ställer och de under 1970-talet upplagrade problemen inom försvaret medför denna uppgift stora krav på realism och politiskt mod i beslutsfattande 1982. Detta gäller särskilt-vilket framhålls i regeringens tilläggsdirektiv till försvarskommittén - som Sveriges ekonomiska situation är mycket ansträngd.

Samtidigt kan vi konstatera att strukturproblem av den typ totalförsvaret

brottats med under hela 1970-talet nu framträder inom hela den offentliga

sektorn med full kraft. De stora automatiska kostnadsökningarna måste

hejdas om vi skall undvika ett totalt sammanbrott för samhällsekonomin.

74 Detta kräver utomordentligt stor återhållsamhet.

Det militära försvaret har under 1970-talet utgjort ett pilotfall i detta     Nr 143
avseende. Ramarna har höjts relativt litet i fasta priser, samtidigt som    Tisdagen den
stigande personalkostnader och fördyrad materiel medfört att verksamheten     ]3 : \C)[)
totalt minskats.

I efterhand kan det onekligen sägas att det i mänga fall hade varit mer Försvarspolitiken rationellt om vi i högre grad tagit de organisatoriska konsekvenserna av fattade beslut. Det skall dock sägas att det militära försvaret i dag framstår som en av de mest kostnadseffektiva verksamheterna - eller rent av den mest kostnadseffektiva verksamheten - inom den offentliga sektorn. Detta hade inte varit möjligt utan hängivna insatser av en personal som i sitt arbete leds av övertygelsen oin att dess insats är meningsfull.

Det förhållandet att försvaret levt under, och anpassat sig till, en ekonomi som närmast kan liknas vid nolltillväxt under ett decennium får dock inte medföra att försvaret straffas på 1980-talet för att vi på 1970-talet, under intryck av avspänningssträvanden, intecknat framtiden. Försvaret kan inte ses fristående från den internationella utvecklingen; självfallet kan vi inte heller bortse från de samhällsekonomiska realiteterna.

Som jag ser det har vi bara en realistisk väg att gå vid nästa försvarsbeslut; den innebär kraftfullt genomförda strukturförändringar, främst inom fredsorganisationen, i kombination med en icke obetydlig ramhöjning i samband med 1982 års försvarsbeslut. Endast den vägen har vi möjlighet att i ett kärvt ekonomiskt läge upprätthålla ett i dagens och morgondagens internationella situation funktionsdugligt och effektivt försvar till stöd för vår neutralitetspolitik.

Inom de civila delarna av totalförsvaret finns ekonomiska problem liknande dem som finns inom det militära försvaret. Kostnadsutvecklingen har också här lett till att 1977 års försvarsbeslut inte kunnat uppfyllas i den omfattning som avsetts.

Som jag tidigare anfört underskattades kostnaderna för skyddsrumsbyggandet grovt i samband med 1977 års försvarsbeslut. Kostnaden per skyddsrumsplats har blivit ca tre gånger större än beräknat. Skillnaden i kostnader är så stor att det nu finns anledning att göra en grundlig genomgång inför 1982 års försvarsbeslut. Förslaget i propositionen innebären höjning av bemyndigandenivån för nästa budgetår. Därmed kan beslut om byggstarter fattas i avvaktan på beslut om en mera hållfast ekonomisk inriktning. Jag har givit skyddsrumsutredningen i uppdrag att, med utgångspunkt i de planer som kommunerna nu har gjort upp, komma med förslag i så god tid att 1978 års försvarskommitté kan överväga frågan i sitt pågående arbete. Dessa åtgärder gör det möjligt att redan inför budgetåret 1981/82 ta ställning till förslag om en ny inriktning för denna mycket viktiga sektor, om så krävs.

När det gäller civilförsvarsorganisationen gjordes så omfattande felbe
dömningar inför 1977 års beslut att det är absolut nödvändigt att grundligt
analysera utvecklingen inför 1982 års försvarsbeslut. Det bör ankomma på
försvarskommittén att överväga och föreslå såväl inriktning som ekonomisk
utveckling. Kommitténs tidigare rekommendationer om ett civilförsvar med
närmare anknytning till kommunerna kan då enligt min mening skapa vissa '

Nr 143 nya och ändrade förutsättningar för civilförsvarsorganisationens utform-

-r- I 1 ning.

I rsdagen den

13 m-'\ 1980 Avslutningsvis vill jag uttrycka en förhoppning om att debatten inför 1982

års försvarsbeslut kommer att präglas av såväl realism i bedömningarna av de

c- r.i krav som den internationella situationen ställer som insikt om de hårda

roisvarspolittken

prioriteringar och strukturomvandlingar som krävs i totalförsvaret, inte minst mot bakgrund av det samhällsekonomiska läget.

Vi har tyvärr en alltför läng erfarenhet av att vi fattat beslut som vi inte beviljat medel för att genomföra. Resultatet har blivit att vi tvingas dra ned vår försvarsförmåga på de områden där det varit möjligt att kortsiktigt spara pengar, vilket ofta inte varit det ur försvarssynpunkt mest rationella.

Det är min djupa förhoppning att debatten på alla håll kommer att präglas av en vilja till ansvarstagande för beslut som på ett realistiskt sätt balanserar de uppgifter som vi lägger på försvaret med de resurser som vi avdelar härför. Lokalpolitiska och andra hänsyn får inte, hur angelägna de än kan förefalla, bli utslagsgivande när vi fattar beslut om försvaret. Försvaret är inget självändamål. De uppgifter som vi förelägger värnpliktiga och fast anställda inom försviiret måste i första hand styras av vår vilja att fullfölja Sveriges alliansfria politik syftande till neutralitet i krig.

Vi lever i en kritisk tid. Vi måste akta på att vi inte avskärmar oss från verkligheten. Vi måste med klarsyn och realism värdera utvecklingen, så att vi kan bidra till en fredlig utveckling och till ett bevarande av vår rätt till självbestämmande.

Under detta anföriinde övertog tredje vice talniiinnen ledningen av kammarens förhandlingar,

OSWALD SÖDERÖVIST (vpk) replik:

Herr talman! Det som försvarsministern nu sagt är intressant och avslöjande. Han framhåller att planeringen från 1977 inte har följts, att den försvarsorganisation vi har byggt upp under efterkrigstiden inte har kunnat hållas i skick utan har urholkats och vidare att de uppsatta målen inte har kunnat nås. Det är också precis vad jag tidigare sade.

Vilket är dä försvarsministerns råd i detta läge? Ja, inte är det fråga om något nytänkande. Inför 1982 års försvarsbeslut, säger han, måste det till en kraftigt ökad ram för det militära försvaret - dvs, vi skall öka de militära anslagen och kostnaderna. Vidare förutser han stora strukturförändringar i fredsorganisationen. Vad det innebär får vi väl se så småningom -förmodligen en koncentration av utbildningsanstalter, förvaltningsmyndigheter och annat.

Men det hjälper inte. Och man kan undra hur många miljarder vi måste
satsa för att upprätthålla denna organisation så att den får ett innehåll
motsvarande vad den hade för 20 eller 30 år sedan, när den först byggdes upp.
De pengarna kommer dock inte att finnas tillgängliga. Man kan inte
samtidigt som man talar om det skärpta ekonomiska läget ställa krav på nya
76 stora penningsummor för att vidga ramarna för det militära försvaret. Det

går inte ihop. Nr 143

Vi måste komina fram till en annan organisation. Försvarsministern talar Tisdiecn den om skyddet av och upprätthållandet av neutraliteten inom det svenska j- y.,-. \C)t)

luftrummet. Det vore bra om försvarsministern ville svara på den fråga jag ___

ställde i mitt första anförande: Hur skyddar vi det svenska luftrummet mot Försvarspolitiken medeldistansrobotar, avskjutna i vär närhet, eller mot kryssningsrobotar? Har vi ekonomiska och tekniska möjligheter och resurser att bygga upp sådana system? Det är ju viktiga frågor för det svenska folket.

Vi måste vara villiga att tänka om i denna fråga och att gå in för en helt förändrad försvarsstruktur, som prioriterar de samhälleliga resurserna, sa att vi får ett motståndskraftigt samhälle, som kan åstadkomma ett försvar vilket kan sätta sig till motvärn inom landet. Det blir vi ändå så småningom tvungna till, oavsett om vi försöker hålla oss med ett-alltmer krympande-flygvapen. Vi kommer inte att ha råd med att hålla så många flygplan att flygvapnet kan få någon avskräckande effekt. Vi blir förr eller senare tvungna att sätta upp ett stridsmotständ inne på det svenska territoriet. Vi bör därför satsa våra resurser på att bygga upp ett sådant försvar och inte tala om att vi skall skydda i vårt luftrum. Vi har inte sådana resurser. Eller har vi det? - det är önskvärt att få svar på den frågan. Kan Eric Krönmark garantera skydd mot medeldistans- eller kryssningsrobotar?

ERIC HOLMQVIST (s) replik:

Herr talman! Låt mig först konstatera att det är med viss besvikelse som jag noterar uttalandet om de värnpliktiga. Det är trots allt en grupp i ett speciellt utsatt läge, och därför borde det ha funnits utrymme för att ge dem åtminstone vad som kan förväntas motsvara den automatiska uppräkningen av försvarsanslagen.

Detta kan vi kanske inte tvista om i dag. utan jag förbehåller mig att kanske komma tillbaka ett följande år, när vi har möjligheter att fortsätta debatten,

I mycket av det som försvarsministern sade vill jag instämma. Vi är väl alla oroade över den utrikespolitiska situationen, med de tilltagande spänningar som förekommer i världen. Men jag noterar också med tillfredsställelse att försvarsministern lade så stark vikt vid att det framför allt gällde att försöka fä de två aktuella stormakterna att på nytt börja samarbeta i stället för att bygga upp positionerna gentemot varandra, på det sätt som nu sker. Jag är helt överens med honom i det avseendet, och det är självklart att den lilla nationen Sverige egentligen kan räkna med en framtid bara i den mån icke någon av de stora utgör ett hot mot oss.

Jag har vidare ingenting att invända - det har vi inte heller haft på socialdemokratiskt håll i utskottet - mot försvarsministerns omdisponeringar av medel. Det kan väl också på sitt sätt vara ett uttryck för att vi ar väl medvetna om att man kan ha all anledning att upprätthålla en beredskap i vårt land. Det må så vara.

Det fanns även en fråga som försvarsministern tog upp men som trots detta
tyvärr är oklar. Vi har haft en debatt när det gäller försvarets framtid, där en 77

Nr 143 part har sagt att vi rnäste ha mycket utvecklade och dyra krigsapparater till

Tisdiep lp '" hjälp och att vi då inte längre kan utbilda värnpliktiga. Mot detta står en

I 3 mri 1980 annan uppfattning, nämligen den att vi mycket väl kan sprida ut vapnen och

skapa förutsättningar för att ändå ha ett effektivt försvar. De här två olika

f/ii-ii./;-c , iti-,.,-, tankegångarna står emot varandra, och jag tycker att försvarsministern
L OIs\ illsi)otiiiKcn *-

genom sina tilläggsdirektiv alltför ensidigt har tagit ställning för att flyget skall prioriteras och värnplikten skall stå tillbaka. Detta skymtade även i hans anförande här,

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Herr talman! Det var bra att försvarsministern slog fast att vårt försvar skall bygga på den allmänna värnpliktens grund. Jag ser ingenting negativt i de tilläggstlirektiv som regeringen har givit försvarskommittén i det stycket, därför att man bör gott kunna utreda vilka olika möjligheter det finns att inom den ramen vidta omdispositioner. Det finns som jag ser ingen motsättning mellan detta och frågan om försvarsmateriel.

När det gäller strukturförändringar inom försvaret delar jag uppfattningen att vi också fortsättningsvis får bereda oss på fredsorganisatoriska förändringar. Själv skulle jag helst vilja se att man kunde behålla det nuvarande antalet förband och enheter och att man inom ramen för dem skulle rationalisera. Det tror jag vore det allra bästa, eftersom det innebär en väldig styrka att ha en bra fördelning av förbanden.

Försvarsministern säger att 1982 års belut måste innebära vidgade ramar. Jag är inte beredd att ge några löften om vilken nivå man skall komma fram till. Det är alltför tidigt att redan nu uttala sig på den punkten. Dessutom vore det helt fel att göra ett sådant uttalande nu, eftersom försvarskommittén arbetar - i så fall kunde den lägga ned sin verksamhet.

Det är viktigt att anknyta till vad som sades tidigare i debatten om att det inte är självklart att mycket pengar alltid ger den högsta försvarseffekten. Det är t, ex, inte alls säkert att man med fler kanoner och fler flygplan i övre Norrland allra bäst försvarar övre Norrland, En vettig regionalpolitik kan vara nog så mycket värd ur försvarssynpunkt som ytterligare pengar till materiel.

Låt mig också i likhet med försvarsministern konstatera att vi inte har fått något besked från socialdemokraterna om var de står i flygplansfrågan. Några uppgifter om vilka förband man vill spara in och vilka försvarsmate-rielbeställningar man vill pruta på har inte heller givits under denna debatt. Det innebär självfallet en mycket stor otrygghet för de anställda inom försvarsmakten.

TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag vill påminna talaren om att repliken gällde försvarsministerns anförande.

FörsvarsministernERlC KRÖNMARK: Nr 143

Herr talman! Först vill jag vända mig till Eric Holmqvist. som tog upp en Tisdiieen den fråga som han ansåg var oklar i mitt anförande, nämligen frågan om den 13 , • loon

framtida utvecklingen beträffande vägvalet mellan flygplan och värnplikt. ____

Det gällde om vi skulle ha ett tekniskt framtida försvar eller om vi skulle satsa Försvarspolitiken mera på ett värnpliktsförsvar. Han misstänkte att jag prioriterade flyget. Jag vill bara säga till Eric Holmqvist att det inte går att välja antingen-eller utiin att jag vill ha en optimal avvägning, för det behövs ett både-och.

Jag vill så säga något om värnplikten. Den allmänna värnplikten har ett djupt inneboende värde, och jag är den förste att understryka vilken betydelse värnplikten har för försvarsviljan i landet. Jag kan dock inte undgå att konstatera att det tycks finnas en dubbelmoral bland dem som har lättast att ta till de djupaste brösttonerna i varje värnpliktsdiskussion. De som bullrar mest tycks utgå från att det grundutbildnirigssystem vi har i dag är liktydigt med allmän värnplikt. Saken är inte fullt så enkel. Allmän värnplikt innebär också något mera.

För det första har vi en pliktlag som säger att alla män mellan 18 och 47 år är skyldiga att med vapen i hand ställa upp till landets försvar.

För det andra skall de värnpliktiga utbildas och organiseras vid krigsförband.

För det tredje skall krigsförbanden genom grirndutbildning och repetitionsutbildning och genom tillgång till effektiv materiel kunna vara användbara efter mobilisering.

För det fjärde skall dessa förband ingå i en krigsorganisation sorn totalt sett kan klara de stridsuppgifter vi åliigger försvaret.

Ser vi värnplikten i detta mera nyanserade perspektiv kan vi konstatera att den genomgått radikala förändringar under de senaste tio åren. Grundutbildningen har förkortats. Också repetitionsutbildningen har förkortats eller helt ställts in i vissa fall. Den materiella förnyelsen har på många områden gått långsamt och omfattar inte alla förband. Resultatet har blivit att våra värnpliktiga och våra krigsförband har utbildning enbart för sin huvuduppgift, men också att det inom den utbildningen finns brister. Detta gäller t. ex. arméns mörkerstridsförmåga. Skulle vi för 15 år sedan ha frågat oss om vi kunnat betrakta dagens system för tilliimpning av den allmänna värnplikten?

I ett kärvt ekonomiskt läge måste vi diskutera den här frågan seriöst och, om den ekonomiska utvecklingen så kräver, vara redo att pröva olika lösningar, men den allmänna värnplikten som grundidé och princip skall ligga fast. Jag hoppas givetvis på en anslagsutveckling som möjliggör att vårt värnpliktssystem förblir allmänt, men för detta krävs tillgång till pengar. Det är strutspolitik att driva en annan linje. Samma personer som mest söker ge intryck av att de förespråkar den allmänna värnpliktens princip är när det gäller de ekonomiska anslagen till försvaret mest återhållsamma.

Jag vill upprepa att det. som jag ser det. inte finns någon som helst
motsatsställning mellan flygplansfrågan och värnpliktsfrågan inför 1980-
talets problem. Vi tnåste göra en avvägning, och vi måste satsa på båda dessa '

Nr 143 områden.

T' !■ tip 1 (|p 1 ' sammanhanget vill jag vända rnig till herr Björk i Gävle, som i sin

I-, ,"". iQi>n allmänna inställning avviker från de centerpartister som sitter i regeringen-

herr Björk verkar av någon anledning vara mera misslynt. Flan säger att jag

r-.. ,-,.( inte borde uttala mig om vidgade ramar, men bakgrunden till mitt uttalande

Försvarspolitiken .... .

var just att jag inte ville binda försvarskommittén. Både herr Björk och jag

har ju deltagit idet beslut som fattades häri riksdagen 1977, där vi fastställde

de krav och förutsättningar som skall gälla för det svenska försvaret, och jag

har med hänsyn härtill gjort en bedömning av vad som krävs för att vi icke

skall behöva ändra de grundläggande försvarspolitiska förutsättningarna.

Det är i och för sig tänkbart att man skulle kunna välja en lägre ekonomisk

nivå, men i så fall tror jag att såväl herr Björk i Gävle sorn andra måste ta

konsekvenserna av detta och också sänka nivån när det gäller kraven på det

svenska försvaret. Jag vill också i det sammanhanget varna för att inte se

verkligheten som den är.

Till Oswald Söderqvist: Jag konstaterar att det när det gäller uppfattningen om den svenska försvarspolitiken finns något av ett svalg mellan å ena sidan vänsterpiirtiet kommunisterna och å andra sidan de fyra övriga partierna. Av Eric Holmqvists inlägg framgick att vi i de principiella huvudfrågorna har en likartad grundsyn, så jag tror man kan säga att de motsättningar som kan finnas mellan de fyra demokratiska partierna mera är fråga om motsättningar när det gäller nivån än principiella motsättningar.

Oswakl Söderqvist sade att det inte är lönt att försvara sig med våra metoder. Jag vill bara påminna om att Sverige har ett läge i närheten av en supermakt, och små nationer i supermakternas närhet lever alltemellanåt farligt. För några månader sedan fick vi ett pedagogiskt exempel, som visar hur en liten nation behandlas, om supermakten anser att den lilla nationen inte tillfredsställande kan så att säga garantera sitt territoriums neutralitet. Här är det fråga om att skapa tilltro i omvärlden. Det gör man inte med vänsterpartiet kommunisternas förslag, som innebär att vi skall göra oss av med den försvarsteknik som herr Söderqvists ideologiska bröder i öster satsar så fantastiskt på. Historien känner inget exempel på att en nation har kunnat överleva utan vilja och förmåga att försvara sig. I varje fall för oss andra, som inte har den kommunistisk-marxistiska uppfattning som herr Söderqvist företräder, är det något av en grunduppgift för ett samhälle att garantera att samhällets medborgare kan leva under de fria förhållanden som de själva bestämmer och kan tänka och yttra sig fritt utan risk för den personliga säkerheten.

Jag är inte alldeles säker på att man vid varje försvarsstruktur alltid har
funnit den absolut bästa lösningen, men jag tror att vi med de erfarenheter
som vi har är inne på en huvudinriktning på försvarets område som bäst
tillgodoser landets säkerhetsintressen. Jag tycker att det är rätt avslöjande att
vänsterpartiet kommunisternas representant i en debatt i den politiska
situation som världen upplever i dag ändå kan gå upp i Sveriges riksdag och
förorda vad som i realiteten skulle innebära en rasering av det nuvarande
80 militära försvaret.

ERIC HOLMQVIST (s) replik: Nr 143

Herr talman! Det var just när försvarsministern använde uttrycket Tisdaeen den strutspolitik som jag fann anledning att begära ordet ytterligare en gång, j3 „„: ]9eQ

även om jag förstår att somliga tycker att det är opassande att fortsätta den

Förs varspolitiken

här debatten.

Är det inte värt att fundera över det här i alla fall? Det står två åsikter mot varandra. Vill vi renodla det hela, kan vi säga att det är maskinen eller människan som det gäller. Materielen kommer och går, men det kommer också nya ungdomsskaror som vi på något sätt måste utbilda för försvarsuppgiften. Jag anser inte att det är strutspolitik, om man utgår från de värnpliktiga och skaffar de vapen som kan användas för detta folkförsvar. Det är inte fråga om att ha uråldrig materiel eller att söka alltför billiga lösningar, men jag tror att det i detta finns ett realistiskt alternativ. Här tycker jag att försvarsministern alltför mycket ställer sig på den ena sidan. Det finns anledning att vänta tills försvarsutredningen har penetrerat de här problemen.

OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag konstaterar utan förvåning att Eric Krönmark som vanligt undviker att ta upp en debatt om de sakskäl som jag har framfört och i stället går ut med grova demagogiska påhopp. Det är det enda sätt han har att försvara sig på. Han far dessutom med osanning. Alla som har lyssnat på vad jag har sagt här i kammaren i dag och vid tidigare tillfällen vet att jag och mitt parti framfört uppfattningen att vi skall ha ett svenskt försvar, också ett militärt sådant, som är uppbyggt utifrån de resurser som vi kan avsätta. Men vi har ocks/i sagt att vi inte kan upprätthålla den försvarsorganisation som vi har i dag, vilket utvecklingen har visat - och detta kommer också att stå klart för Eric Krönmark och hans medbröder. Vi kommer inte att ha råd att vidga ramarna, vilket Eric Krönmark talarom, på 1990-talet för att på nytt blåsa liv i 1950- och 1960-talets svenska försvarsorganisation. Det är bara så. Och detta kommer att framföras ytterligare i debatten när vi kommer in på det ekonomiska försvaret.

Om vi inte kan bygga upp ett samhälle - Gunnar Björk var inne på detta också - som är balanserat i fredstid utan som redan dåär ytterligt sårbart, hur skall vi då kunna klara oss i ett krig? Vad hjälper det, Eric Krönmark, om vi skaffar 100 flygplan till - det är kanske vad vi får råd med - eller om vi ökar antalet stridsvagnar med något hundratal, vilket vi kanske också har råd med, om samhället i övrigt brakar ihop på grund av de påfrestningar som det kommer att bli utsatt för? Det är ju det som är den springande punkten. Och det kan man väl inte komma undan genom att stiga upp här och slänga ur sig sådana floskler som Eric Krönmark kommer med.

Vi hävdar att vi skall ha ett folkförsvar. Och det skall, som alla här sagt tidigare, bygga på allmän värnplikt, på allas engagemang - vi skall delta i det. Men vi måste tänka om när det gäller våra möjligheter att satsa pengar på sådana system som Eric Krönmark är så helfrälst på. Det finns inte utrymme för sådant, och då måste vi naturligtvis ändra organisationen. Vi måste satsa

6 Riksdagens protokoll 1979/80:143-144

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Förs varspolitiken

på en annan struktur, på förebyggande åtgärder, på större uthållighet och annat. Det vore välgörande om Eric Krönmark ville ta upp en debatt om det.

Jag har inte heller fått något svar på min två gånger framställda fråga om hur Eric Krönmark tänker garantera skydd mot medeldistansrobotar, som han själv säger är baserade runt omkring oss, eller mot kryssningsrobotar. Kan Eric Krönmark med sin försvarsorganisation garantera att dessa vapen stoppas? Svara på det! Gå in i en sakdiskussion i stället för att sväva ut i rena rama påhoppen, som Eric Krönmark gör när han inte kan hitta på någonting bättre.

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Herr talman! Försvarsministern säger att jag tydligen inte känner till vad centerledamöterna i regeringen har för åsikter i fråga om höjt försvarsanslag eller inte. Försvarsministern är självfallet mer kvalificerad att avgöra den frågan, om hur stämningen är i regeringen i detta fall.

Men vad som gjorde mig något fundersam var att jag i går morse vaknade till ett uttalande i radio av partiordföranden i moderata samlingspartiet om att man skulle spara 8-9 miljarder, medan vice ordföranden i partiet, som är försvarsminister, nu en dag senare är beredd att omedelbart tala om att försvarsanslaget skall höjas 1982.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Det här börjar bli intressant.

Till Gunnar Björk vill jag säga: Vi har här i riksdagen gemensamt fattat beslut för tre år sedan om ett visst försvar. För att uppnå det som vi då gemensamt ansåg vara ett så att säga tröskelvärde skulle det krävas ett tillägg till försvarsbudgeten på 1 miljard i fasta priser. Jag har sedan gått ut offentligt och sagt att det inte finns samhällsekonomiska möjligheter att klara det. Har man på det sättet sagt a - och det har jag gjort - så måste man också säga b.

Det innebär att vi inte kan gå tillbaka till vad Oswald Söderqvist kallar 1950- och 1960-talens försvarsorganisation. Nej, detta ligger långt, långt bortom möjligheterna. Här kommer det att bli mycket smärtsamma omställningar när det gäller fredsorganisationen, som jag kan bedöma det i dag. Det skall prövas förutsättningslöst, men jag bedömer detta som sannolikt. Och det kommer att innebära kvantitativa ingrepp i krigsorganisationen, vilket får betydelse förvår operativa förmåga, i försvarshänseende. Det får således också återverkningar på den svenska säkerhetspolitiken. Det skall vi vara medvetna om. Och det kommer att bli en grannlaga uppgift för i första hand försvarskomittén och sedan regering och riksdag att göra denna avvägning.

Men jag har vågat gå ut och tala om att jag gör den bedömningen att det krävs en icke obetydlig - inte kraftig - anslagshöjning för att vi någorlunda skall kunna garantera ett effektivt försvar. Det anser jag mig ha politisk skyldighet att göra som den politiske företrädaren för försvarsmaktens

intressen. Jag har blivit kritiserad från annat håll för att jag inte går ut och Nr 143 kräver en miljard kronor. Men det har jag inte gjort, utan jag har försökt att Tisdagen den välja en realistisk linje med ett rimligt hänsynstagande till vad den 3 .: |cjgg

internationella situationen kräver. Jag håller med Eric Holmqvist om att vi ____

inte kan acceptera hur tvära kast som helst, men vi måste ändå manövrera Försvarspolitiken utifrån vad som händer i vär omvärld. Jag vågar säga att vi inom regeringen i detta fall har en samsyn. Det är min förhoppning att de tre regeringspartiernas riksdagsgrupper också har en samsyn i denna fråga.

Till Eric Holmqvist vill jag bara säga att jag inte ställer mig på en sida eller tar ställning till förmån för flyget. Även den värnpliktsarmé som vi är överens om att vi skall ha i detta land skall naturligtvis ha så bra teknisk utrustning som möjligt. Vi hoppas att vi skall kunna ta fram billiga tekniska system för svenska förhållanden, men dessa är beroende av ett luftförsvar. Dessutom har vi, Eric Holmqvist, enligt folkrättens principer förpliktelser i den händelse att det inträffar en konflikt i vårt närområde och vi därvid lyckas bibehålla vår neutralitet. Då måste vi bl, a, hävda vårt luftrum. För det krävs det tillgång till flygplan. Det är anledningen till att regeringens proposition innebär ett principställningstagande för en ny flygplansplattform. Vi vet så mycket om den tekniska utvecklingen fram till år 2000 att vi pa detta område kan vara ganska säkra. Däremot vet vi inget om den politiska eller säkerhetspolitiska utvecklingen. Men den tekniska utvecklingen kan vi alltså bedöma. Och redan utifrån detta underlag vågar jagsäga att detta land, efter Viggensystemet, behöver ett nytt flygplanssystem, svenskt eller utländskt.

Jag kommer därmed in på den fråga som Oswald Söderqvist ställde om medeldistansrobotar. Med ett tillräckligt sofistikerat flygplanssystem har vi möjlighet att försvara oss mot kryssningsrobotar. Vi kan göra det med dagens Viggensystem, Vi har i det systemet möjlighet att lyfta upp radar i luften och därigenom lokalisera anflygande kryssningsrobotar. Och tack vare dessa robotars låga hastighet finns det goda möjligheter att också bekämpa dem. Det finns alltså ett försvar.

När det däremot gäller ballistiska robotar kan vi inte ge något aktivt skydd, utan då blir det fråga om passiva skyddsåtgärder, bl, a, tillhandahållande av skyddsrum. Vi vidtar vissa passiva skyddsåtgärder, men det går i princip inte att skydda sig mot alla ändamål.

Detta innebär inte att jag - vilket Oswald Söderqvist undrade om jag kunde göra - kan garantera ett skydd mot dessa robotar. En svensk försvarsminister kommer aldrig någonsin att kunna garantera det. Däremot kan jag garantera att vi skall vidta åtgärder efter bästa förmåga.

En debatt mellan Oswald Söderqvist och mig i försvarsfrågor är litet enahanda, eftersom vi har sa totalt olika utgångspunkter. Enligt min uppfattning är svenska försvarets främsta uppgift att vara fredsbevarande, dvs, det skall avhålla från angrepp. Det kräver en viss initialstyrka. Det skall finniis ett gränsvärde som en angripare måste överskrida för att anfalla Sverige, Och om ett angrepp ändå kommer, skall vi ha uthållighet -angriparen skall inte bara behöva komma igenom skalet.

Men enligt Oswald Söderqvists modell finns det tydligen inget skal alls, -

Nr 143 utan man skall satsa på uthållighet. Det innebär mycket, mycket större

Tisd'iepn tlen frestelse för en eventuell angripare att verkligen angripa oss. Man kan

13 mii IQ80 '' °" '' 8 " ' Jälva helt och hållet bestämmer den svenska försvars-

_____________ strukturen men att vi i vårt eget intresse också bör ta viss hänsyn till vår roll i

Försvarspolitiken "°" Europa, Sverige utgör nämligen en viktig faktor när det gäller den säkerhetspolitiska balansen i norra Europa, och strukturförändringar i det svenska militära försvarets utformning kan därför få återverkningar på de tvä militärallianser som vi har omedelbart utanför våra territorialvattengränser, både i väster och i öster. Detta är kanske en sak som vi kan spela med när vi försöker medverka till avspänning. För en sak är klar: alla syftar vi till nedrustning. Men nedrustning kan nås först om man går vägen över avspänning, och i dag har världen kommit till det stadiet att det är avspänningen som vi måste stimulera. Det är rfär som Sverige har sin uppgift, och inte bara i eget intresse, utan i hela världens intresse.

Tredje vice talmannen anmälde att Oswald Söderqvist anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik,

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Min uppgift i denna debatt var i första hand att behandla de frågor i försvarsutskottets betänkanden nr 13 och 14 sorn berör det ekonomiska försvaret och civilförsvaret.

Men jag finner anledning att något avvika från den föresatsen därför att Gunnar Björk i Gävle i sitt inlägg mycket skarpt gick till angrepp mot den socialdemokratiska försvarspolitiken, framför allt når det gällde de ekonomiska frågorna i anslutning till försvars- och säkerhetspolitiken. Han påstod att socialdemokratin inte var kapabel att ta det ekonomiska ansvaret för den säkerhets- och försvarspolitik som vi har förordat i vår reservation.

Jag vill hävda att socialdemokratin genom åren har tagit ansvaret för försvars- och säkerhetspolitiken och gjort detta utan påtagliga anmärkningar från övriga politiska partier. Det har väl i och för sig alltid funnits vissa överbud, men det har ändock varit förhållandevis måttliga sådana. Jag tycker därför det är ganska anmärkningsvärt att Gunnar Björk kommer med en sådan beskyllning mot socialdemokratin, speciellt när man som han kan ha anledning att överväga de ekonomiska komplikationer som vårt samhälle har råkat in i, kanske framför allt till följd av centerpolitik och ansvariga centerpolitiker.

Så tillbiika till vad jag egentligen hade att säga!

Låt mig då börja med att behandla frågan om det ekonomiska försvaret.

Inför 1977 års försvarsbeslut angavs syftet vara att uppnå ett totalförsvars
beslut, dvs, att mer i detalj lägga fast riktlinjerna för den kommande
femårsperioden för samtliga delar av totalförsvaret, 1977 års försvarsbeslut
innebar emellerfid på en viktig punkt att den avsedda långsiktigheten
saknades, nämligen när det gällde det ekonomiska försvaret. Vårt krav på ett
84 långsiktsprogram i ekonomiskt avseende för denna del av totalförsvaret har

tidigare också avvisats av den borgerliga riksdagsmajoriteten.

Vi kan nu konstatera att de gångna årens medelsanvisningar inneburit mycket kraftiga avvikelser från de fastlagda målen. Givna anslag för de enskilda budgetåren har endast svarat mot 40-50 % av vad som skulle ha behövts för att uppnå målen. Vi kan alltså fastslå att. den borgerliga regeringens intresse för ett balanserat totalförsvar är ganska ringa. Regeringen prioriterar konsekvent det militära försvaret framför de övriga grenarna av totalförsvaret.

I det svära budgetläge som den borgerliga regeringen försatt vårt land i har vi gjort den bedömningen att vi trots goda motiv inte ansett det möjligt att nu föreslå anslagsökningar för det ekonomiska försvaret. Men vi vill än en gång framhålla nödvändigheten av en större fasthet i den ekonomiska resursfördelningen. Anvisningar för en sådan inriktning finns i vår partimotion 1979/80:482. Tyvärr har vi inte kunnat övertyga utskottets borgerliga majoritet om nödvändigheten av att ge regeringen detta till känna och på så sätt förbättra underlaget för planerande myndigheters och försvarskommitténs arbete inför nästa försvarsbeslut.

Vår bedömning står emellertid fast. Den obalans mellan mål och medel som råder inom totalförsvaret är särskilt påtaglig för dess civila delar. För det ekonomiska försvaret saknas fleråriga ekonomiska ramar. Planeringen av vår försörjningsberedskap saknar stadga. Detta är en mycket olycklig situation inför nästa försvarsbeslut, som nu förbereds av den försvarskommitté som arbetar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 till försvarsutskottets betänkande nr 13.

Låt mig så övergå till att behandla frågan om civilförsvarets fortsatta utveckling och främst då utbildningsverksamhetens inriktning och omfattning samt skyddsrumsbyggandet. Frågan om Katrineholmsanläggningen kommer senare att behandlas av Holger Bergman.

Föratt vårt totalförsvar skall ha den avsedda effekten ärdet nödvändigt att beakta det samlade resultatet av våra försvarsansträngningar. Allvarliga brister på ett område kan leda till att tilltron till vår försvarsförmåga även på andra områden av totalförsvaret minskar.

Regeringens behandling i budgetpropositionen av civilförsvar, ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar leder enligt vår uppfattning i en sådan riktning.

För civilförsvaret ger den borgerliga regeringens politik följande negafiva effekter:

Civilförsvarets verksamhet minskar med ca 3 %.

Utbildningens omfattning låses till dagens nivå, dvs. ca 200 000 dagar per år.

Skyddsrumsbyggandet kommer att ligga långt under den nivå som angavs i 1975 års beslut.

Sammantaget betyder detta ett betydande avsteg från den balans mellan totalförsvarets olika verksamheter som 1974 års försvarskommitté angav som mål för försvarspolitiken.

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Förs varspolitiken

Nr 143 Enligt 1977 års försvarsbeslut skall civilförsvarets utbildningsverksamhet,

Tisdaeen den tidigare fastställda krigsorganisationen genomförts, omfatta ca

13 mai 1980 utbildnings- och övningsdagar. Målet har tidigare varit att nä denna

__________ ■ omfattning 1981.

Försvarspolitiken nuvarande brist på ekonomiska resurser beräknas kapaciteten till ca

200 000 dagar. Dagens nivå påverkar självfallet behovet av utbildningsanläggningar, men en inriktning att senare nå 290 000 dagar kräver bibehållen handlingsfrihet. Det är utifrån den bedömningen vi har krävt en bibehållen handlingsfrihet också beträffande utbildningsanläggningarna och framför allt dä Katrineholm.

1975 års riksdag fattade beslut om en ny ordning för planering och finansiering av skyddsrumsbyggandet. Beslutet har efter omfattande förberedelser, bl. a. i form av skyddsrumsplaner i våra kommuner, trätt i kraft under 1979.

För att planeringsmålen skall kunna uppnås krävs emellertid att behövliga medel ställs till förfogande. Vidare påverkas skyddsrumsbyggandet av en rad olika faktorer inom byggandet - såväl byggandets omfattning som inriktning måste beaktas i planeringsarbetet. Den skillnad som nu föreligger mellan civilförsvarsstyrelsens behov och propositionens förslag kan vi inte godta. Ytterligare en orsak till detta ställningstagande, förutom den minskade resursramen, är den av regeringen aviserade översynen av 1975 års beslut om skyddsrumsbyggandet. Vi känner stor osäkerhet inför den inriktning det kan

ge.

Vi socialdemokrater är väl medvetna om den kraftiga kostnadsökningen per skyddsrumsplats men anser likväl att fastställda skyddsrurnsplaner bör följas. Om detta leder till ökat resursbehov har regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om ökade resurser för skyddsrumsbyggandet redan nästa budgetår.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation nr 11 vid försvarsutskottets betänkande nr 13.

TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag vill göra kammarens ledamöter uppmärksamma på iitt anslag om kvällssammanträde nu har satts upp.

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Låt mig börja med att föra kammarledamöternas tankar tillbaka ett antal år. Det är i dagarna 40 år sedan våra grannländer ockuperades. De svenska tidningarna hade de dagarna stora rubriker. I Stockholms-Tidningen kunde man läsa: "Danmark helt ockuperat på få timmar. Köpenhamn taget kl. 8."" Dagens Nyheter: ""Flygtrupper ockuperade Oslo."" Stockholms Dagblad: ""Norge i krig - söker fred."" Många fler rubriker skulle kunna citeras, men jag tycker iitt det räcker med dessa.

För oss som var med om dessa upplevelser är minnesbilden klar liksom de

intryck som dessa händelser gav upphov till. Men för en stor del iiv vårt folk.

86 de vngre generationerna, är dessa händelser historia iiven om vi tycker att de

ligger nära i tiden.

Sveriges folk har sedan mycket lång tid tillbaka vant sig vid att vårt land är fredligt och lugnt. Krig har pågått inpå våra knutar, men vi själva har fått stå utanför. För 40 år sedan fick dock vårt folk en stark och nära erfarenhet av vad det innebär för ett land och ett folk att förlora sin frihet och sitt självbestämmande. Det är svårt att i dag göra sig en föreställning om vilket tryck vårt land och vårt folk var utsatta för under denna tid. Vår starka och uppriktiga medkänsla med våra grannländers olycka dokumenterades på flera sätt.

Försvarsviljan växte sig vid denna tid stark hos svenska folket. Alla. män som kvinnor, unga som gamla, ställde upp för att stärka vär försvarskraft och bevara vår frihet och vårt oberoende. Alla var beredda att göra stora personliga uppoffringar för landets försvar. Ansträngningarna att skapa ett modernt och effektivt försvar var mycket stora. För alla stod det klart att den situation vårt land då befann sig i krävde ett försvar av helt annan omfattning och av helt annan styrka och kvalitet än det försvar som vi hade hållit under 1920- och 1930-talen.

Vi äldre minns också försvarsdebatten under mellankrigstiden mellan första och andra världskriget. ""Det skulle aldrig mer bli krig."' ""Det var en svunnen epok."" ""Vapnen var så fruktansvärda att ingen nation skulle våga börja ett nytt krig." Visst fanns det varnande röster, men få lyssnade på dem. Och vårt land utsattes också för en nedrustning som vi dyrt fick betala i samband med andra världskriget. Låt mig säga att även orn försvarsdebatten inte är lika blåögd i dag som den var på 193()-talet så är det alltför många bland vårt folk som konstaterar att krig och väpnat våld pågår i andra delar av världen men det är ingenting som kan hända värt folk eller något som strängt taget angår oss. Det är en farlig inställning, som vi alla har ansvar för att skingra. Det är därför jag velat erinra om händelserna för 40 år sedan och den försvarsdebatt som ägde rum före denna händelseutveckling. Låt mig instämma med Gudrun Sundström, som var inne på problemet att nå ut till ungdomen och engagera dem i försvarsdebatten. Här har vi alla en mycket viktig och stor uppgift sorn vi måste hjälpas åt med.

Hur är situationen i dag? Vi kan konstatera att vårt försvar i dag befinner sig i en mycket trängd ekonomisk situation. Det pågår liksom under perioden mellan första och andra världskriget en försvagning av vårt försvar. Även om det inte sker i samma grad nu som det gjorde då pågåren allvarlig urholkning av vår försvarskraft. Och om inte försvaret inom en snar framtid erhåller ökade resurser - det vill jag understryka - kommer den pågående urholkningen att få allvarliga konsekvenser i framtiden.

Av den proposition vi nu behandlar framgår bl. a., vilket jag erinrat om förut, att 1977 års försvarsbeslut inte har kunnat fullföljas i alla delar. Låt mig bara ge några exempel:

För armén innebär detta bl. a. att den planerade organisationen av förband med tunga pansarvärnsrobotar har minskats.

Vissa äldre pansarförband måste t. v. behållas för att medge så stor handlingsfrihet som möjligt inför nästa försvarsbeslut.

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Försvarspolitiken

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Försvarspolitiken

Reparationer av stridsvagnar har minskat.

För marinen innebär det bl. a. att leveranser av enheter till marinen har fått skjutas på framtiden.

Repetitionsutbildningen har sedan ett antal år tillbaka fått skäras ned i mycket oroväckande grad.

Herr talman! Detta var några exempel bland många på den urholkning av landets försvar som har pågått och fortlöpande pågår. Urholkningen gör sig inte enbart gällande inom det militära försvaret, utan förhållandet är detsamma inom civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Låt mig säga att detta skett trots att kraftiga personalminskningar har genomförts under de senaste åren i rationaliseringssyfte och för iitt skapa utrymme för rnateriel-anskaffningar. Här vill jag tillägga att man skall vara aktsain och varsam när man rationaliserar; det är inte alltid rationaliseringarna ger de kostnadsbesparingar man tror man skall få.

Resultatet visar nu att vi ligger på en betydligt lägre nivå än 1977 års försvarsbeslut förutsatte. Jag håller med Eric Holmqvist om att vi har all anledning att slå vakt om vårt försvar. Vi har ett aktningsvärt fiirsvar. och vi skall akta oss noga för att göra det svagare än det är. Men vi får heller inte blunda för realiteterna och verkligen konstatera vilka resurser som krävs för att vi även i framtiden skall kunna säga att vi har ett bra försvar.

Skulle vi göra de reduceringar av försvarsanslagen som socialdemokraterna föreslår i reservationerna skulle detta medföra en ytterligiire nivåsiink-ning. Det har sagts tidigare att det inte angetts i reservationernii var de här besparingarna skall göras. Men möjligheten finns naturligtvis. En möjlighet är repetitionsutbildningen, där regeringen föreslår en förstärkning. Det gäller 30 milj. kr. Men jag tror inte att socialdemokraterna är beredda att skära bort den förstärkningen.

Vi har ett stort antal nybyggnadsprojekt som behöver sättas i gång. Det rör sig om en summa på sammanlagt ungefär 400 milj. kr. Dessa projekt är mycket angelägna, och jag tror att det skulle vara mycket svårt att bland dem välja ut några som vi kan skjuta på friimtiden. Vi skall ha klart för oss att senareläggningar inte är lösningen. Det är omöjligt att ta igen uppskjutna projekt i framtiden. De möjligheterna finns inte - de resurserna står inte till förfogande.

Inom materielområdet finns ett visst utrymme för s. k. fria beställningar eller ytterligare beställningar av materiel. Vi vet emellertid hur hårt denna sektor är prioriterad, hur många och långa överväganden som görs innan man kan besluta vilket som är viktigast, och jag föreställer mig att det även pä materielområdet skulle vara mycket svårt att göra några besparingar.

Herr talman! Om alliansfrihet i fred och neutralitet i krig rader fullständig enighet bland vårt folk. Därför är det viktigt att det svenska försvaret har en sådan styrka att det inger trovärdighet, sorn här tidigare har framhållits.

Utvecklingen under 1970-talet har varit allvarlig. Det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärldens har sjunkit alltsedan 1960-talet - det måste vi konstatera. Antalet kvalificerade förband inom såväl armén som marinen och flygvapnet har minskat. Möjligheterna att förse krigsförbanden

med kvalificerad materiel har minskat, och om inte motåtgärder vidtiis Nr 143
kommer de att bli ännu mindre i framtiden. Tisdaeen den

I början på 1960-talet uppgick försvarskostiiiiderna till cii 5% iiv 13 mai 1980

bruttonationalprodukten mot i dag under 3.5 %. Om demiii trend i _

utvecklingen fortsiitter kommer fiirsviirskostniideriiii orn ett latiil år att varii Försvarspolitiken nere i 2 % av bruttoriiitioniilprodukten. Dettii siimtidigt som omvärlden rustar som aldrig förr.

Storniiikternii USA och Sovjet ökiir årligen sina rustniiigiir med 4-5 % i reala tal. Även våra grannländer ökar försvarskostiiiiderna - t. ex. Norge med ca 3 % per år. också det i fasta priser.

Vi har inte råd. sägs det. Det har sagts också i debiitten hiir i dag. Men inte går man och sänker brandförsiikringen för att spani på premiekostnaderiiii om brandrisken ökar. Och ingen torde kunna förnekii iitt konfliktriskernii har ökiit under den senaste tiden på ett obehiigligt och mycket påtiigligt sätt. Jagskall inte näinnii någrii exempel- här har niimnts tillriickligt med exempel tidigiire.

Senast ni som lyssnade på morgonnyheterna i dag hörde iitt det taliides om att NATO:s försvarsministrar vid ett möte uttiilat iitl NATO måste modernisera och stärka sina försviirskrafter i Europa. Samtidigt förutskickades en liknande Siimmiinkomst för Warszawiipiikten. där Sovjet kommer att kräva att satellitstaterna stärker sina försvarskriifter.

Låt mig säga iitt hänvisningar till vårt begränsade ekonomiska utrymme alltid slår ut i full blom så snart det blir fråga om försviirskostiiiider. Vi hiir varit beredda att ta djupa tag i statens kiissakista då det giillt att tryggii sysselsättningen. Det må gälla varven, skogen eller stålet- då är allii bereddii till miljardsatsningar. Dessa satsningar är nödviindigii i en besviirlig situation. Det är vi alla överens om. Men är det inte lika iingeläget och likii nödvändigt att satsa på vår yttre siikerhet? Ingen kan bestridit att siitsningiir på försvaret, som sedda mot bakgrunden iiv andra satsningiir och stiitsbud-getens totala omfattning framstår som direkt marginella, skulle ha en mycket stor betydelse och få stort värde för iitt vi skiill kunnii bibehålla vår försvarskraft på en rimlig och nödvändig nivå. Satsningiir på försvaret ger också sysselsättningstillfällen. Detta glöms också bort eller förtigs i sammanhanget.

Herr talman! Låt mig slutligen ta upp någrii enskildheter och ett piir reservationer i utskottets betänkande!

I propositionen framhålls det - och det är brii - iitt kostiiiidsstegringen för underhåll och materiel, bl. a. armé- och flygmateriel. under 1970-tirlet har varit ungefär dubbelt så stor som prisstegringirrntr enligt nettoprisindex. Departementschefen finner att försvarets underhåll iiv niiiteriel måste ses över, så att man får god effekt till rimliga kostnader. Utskottet understryker dettii och framhåller att kostnadsutvecklingen för niaterielunderhåll bör noga följas och mötas med åtgärder, bl. a. inom utbildningsområdet.

Låt mig understryka att aktsamheten och noggrannheten niir det giiller omhänderhavande och värd av materiel och utrustning - såväl geinensiirn som enskild-inte på långt när är vad den borde vara. Slarv-jag vill intesäga

Nr 143 viinvård, men slarv - förekommer i iilltför stor oinfiittniiig. Dettii iir en fråga

Tisdaeen den *'" "''bildiiing - att inpräntii det personliga iinsviiret för den niiiteriel som

13 UTI i 1980 iinförtros den enskilde. Utrustningen skiill vårdiis och skötiis. och det är i

_____________ högsta grad en fråga om kontroll från cheferniis sidii - från den högste till den

Försvarspolitiken 'agte - och från myndigheternas sidii. En rad iiv broschyrer och piipper ger inte resultat.

Låt mig säga några ord om reservation 5. diir det tiiliis om iitt den per.soniilreducering som hiir gjorts i iilltför hög griid har driibbiit de civihi befattningarna. Det kan man tycka, när man jämför siffroniii. Men nu iir det ju ändå så att det är krigsorganisiitionens kriiv som är normgivande för fredsorganisationen. I och med det måste vi bibehållit en viss kvantitet när det gäller befäl även i fredsorganisationen. Dessutom iir det alltjämt brist på befiil i utbildningen. Det är alltså inte så att det är något överskott av befäl på det området och brist på det civila området.

Slutmeningen i reservation 5 hiir jag litet svårt att riktigt förstå. Där står:

"Det kan därvid finnas skäl att i en del fall överviiga iitt låta även civil personal inneha tjänster där det f. n. iinses kriiviis speciell militär kompetens."'

Det finns redan flera sådana befiittningar inom försvaret - jag tänker på förrådsuppgifter, förrådsplanering för mobilisering och för kupp- och försvarsberedskap, för att bara nämna någrii exempel. Men det iir möjligt att man kan hitta flera tjänster. Men jag är litet tveksiim till den hiir meningen, för den ger sken av att det inte skulle flniiiis någrii sådiinii befattningar.

Låt mig också säga ett piir ord om reservation nr 9, som är centerns reservation. Den gäller att niiin i större utsträckning skall arrendera mark för försvaret i stället för att köpa. Nu är det ju så att mark arrenderas i mycket stor utsträckning inom försviiret. Men det iir inte utan problem. Dels blir kostnaderna på lång sikt vid arrendering mycket högii. dels uppstår problem när det gäller ersättningsiinspråk och nyttjandetid för de här områdena. Ersättningsanspråken är mycket påtiigliga niir det giiller skogbevuxen mark. Den som slutligen skall avgöra dessa markköp måste ändå vara riksdagen. Försvaret iir ju ett riksintresse, och det iir riksdagen som har ansvaret för att försvaret kan arbeta under sådaiiii förutsiittiiingar iitt det kan fylla sin uppgift.

Sedan var Gunnar Björk i Gävle inne på ett särskilt yttrande av mig beträffande lekniiinnastyrelser inom försvaret, Gunnar Björk och jag satt båda i FLU:s utredning om lekmannainflytande på regioniil och lokal nivå. och där framkom väl ganska tydligt vissa olika uppfattningar mellan oss. Jag hade också på den punkten en reservation, där jag hävdiide att man skiill gå försiktigt fram när det gäller inrättiindet av dessa lekniiinnastyrelser.

1 mitt särskilda yttrande sätter jag mig inte emot en översyn, men jag har veliit understryka att man enligt min mening för varje myndighet och skolii mycket noga bör studera om en lekmamiiistyrelse verkligen iir till giign för verksamheten. Vidare har jag pekat på att vissa kostntidsökniiigar och ett tyngre beslutsförfarande måste uppvägas av påtagligii och klart redovisade

fördelar rned att gå över till lekmannastyrelse. Om utredningen ger dettii Nr 143

resultat - den är nu under bearbetning i departementet - får vi ta ställning till Tisdaeen den
frågan när det föreligger. I3 ,"1 jt,,

Herr talman! Jag yrkar bifall till försvarsutskottets hemstiilliin på iillii________

P""''''- Försvarspolitiken

GUNNAR BJÖRK i Gävle (c) replik:

Herr talman! När det gäller markfrågorna kommer Bengt Kindbom senare att kommentera den reservation centern har,

Gunnar Oskarson upprepar vad han har skrivit i sitt särskilda yttrande, Jiig tycker att hans negativa inställning till ökad insyn i olika organ på försvarets område är beklaglig för försvarsmakten.

Så säger Gunnar,Oskarson att han och jag haft olika åsikter i FLU i dennii fråga. Jag vill inte göra honom besviken, men jag har aldrig tillhört FLU. så det måste vara en sammanblandning med någon annan person,

GUNNAR OSKARSON (m) replik:

Herr talman! Jag måste naturligtvis be Gunnar Björk i Gävle om ursiikt för att jag har beskyllt honom för att ha någon uppfattning i den hiir frågan - i FLU. vill säga. Från de övriga ledamöterna framkom emellertid ungefär samma uppfattningar som Gunnar Björk och reservanterna hiir tiilar för. Och för all del, jag var ensam i FLU om min uppfattning, och det har jag redovisat i en reservation. Därmed har jag väl rättat till det här misstaget.

Jag vill sedan rätta till en annan sak. Jag yrkade bifall till försvarsutskottets hemställan på alla punkter. Det gällde dock icke i fråga om den reservation som alla utskottets borgerliga ledamöter utom en folkpartist står bakom, Jiig yrkar alltså bifall till reservationen 4,

EVERT HEDBERG (s):

Herr talman! Jagskall ägna några minuter åt det ämne vi nu hiir kommit in på, men innan jag kommenterar de senaste yttrandenii vill jag redogöra något för själva frågan,

I propositionen behandlas försvarets sjukvårdsstyrelse, Viid jag tänker tala om är socialdemokraternas förslag om inrättandet av en lekmannastyrelse.

Regeringen föreslår att sjukvårdsstyrelsen blir ett s, k, enrådighetsverk.
Det innebär i princip att chefen ensam utövar beslutanderätten, Sociiilde
rnokraterna har i många sammanhang lagt fram förslag om att även
försvarsmaktens myndigheter skall ha lekmannastyrelser. Det finns många
exempel på myndigheter där sådana styrelser finns. Jag skall nämna några:
försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvaiets datacentriil,
försvarshistoriska museerna, civilförsvarsstyrelsen. När det gäller de två
sistniimnda har jiig själv som ledamot kunntit följa verksamheten i
styrelserna. Det finns ytterligare exempel, men vad jag har anfört visiir ju att
man har lekmannastyrelser på skiftiinde områden, 91

Nr 143 Sjukvårdsstyrelsen, som dagens debatt giiller. hiir enligt sinti uppgifter

Tisdaeen den främst kontakt med landstingen och socialstyrelsen när det gäller plancring-

13 nvri 1980 "' '' sjukvården i fred och i krig. Vi finner det diirfiir iiiiturligt, som en

Försvarspolitiken

fortsättning på tidigare beslut, iitt en lekniiinniistyrelsc inriittiis iiven vid sjukvårdsstyrelsen. Riksdagen börfiittii beslut om en sådiin styrelse, i vilken skall ingå företrädiire för det allmiiniiii. De som utses bör ha god kännedom om sjukvård och sjukvårdsplanering och kiui säkerligen finnas bland de förtroendevalda inom liindstingssektorn.

Som fiiinigår av utskottets yttrande anser man iitt det finns goda skäl iitt se över i vilka ytterligare centralii myndigheter och skolor inom försvarsdepiir-tementets område ett lekmanniiinflytande bör införas. Vidare säger utskottet att det bör ankomma på regeringen att bestämma formerna för en sådiin översyn och att därefter lämna förslag till riksdagen, I avviiktan på översynen bör utskottet inte nu förordii att lekmiinnastyrelse införes vid någon av de myndigheter som saknar sådan.

Att man för övriga myndigheter gör en (iversyn hiir vi ingenting emot. men vi socialdemokrater anser att när det gäller fiirsvarets sjukvårdsstyrelse iir skälen för inrättande av en lekmiinnastyrelse mycket stiirka,

1 anslutning till den debatt som har kommit i gång här melliin Gunniir Björk i Giivle och Gunnar Oskarson kan man frågii sig: Vem skall göra deniiii översyn? Gunniir Björk ansåg att Gunnar Oskarson i sitt yttrande förde fram åsikter som visar att han inte var siirskilt positivt iiistiilld till inrättande av en lekmannastyrelse, Gunnar Oskarson har varit uppe i taliirstolen och förklarat sig. När det gäller Gunnar Björks inställning - att han inte vill att frågorna skall förhalas - finns ju en möjlighet här i dag. Om Gunnar Bjiirk röstar nietl den socialdemokriitiskii reserviitionen i fragil om sjukvårdsstyrelsen, så får vi ett beslut i den frågiin i dag, och den blir alltså inte förhalad.

Vi anser, som framgår av vår reservation, att fördeliirna är storii med en styrelse i vilken ingår förtroendevalda från landstingen. Riksdagen bör redan nu ta ställning till förslaget iitt myndigheten skall ledas av en lekmannastyrelse. Den militära sjukvården har mycket att vinna på att på det siittet kuniiii tillgodogöra sig den erfarenhet och den kunskap som finns bland de förtroendevalda som inom landstingen sysslar med den civila sjukvården.

Med del anförda vill jag yrka bifall till reservation 10 i försvarsutskottets betänkande nr 13,

ANDERS GERNANDT (c):

Herr talman! Jag ber iitt få säga några ord om en motion som jag har väckt beträffande vad som kan kallas för meranvändning av försvarets materiel,

I samma takt som den svenska ekonomin försvagas löper även försvaret samma risk att försvagas genom brist på medel, bl, a, till nyanskaffning av försvarsmateriel.

Det har föreslagits - och även provats - olika metoder att rationalisera

verksamheten inom försvaret utan att därmed behöva förorsaka effektivi-

92 tetsminskning. De flesta besparingsåtgärderna har ändå mest resulterat i

förbiindsindriigningiir och minskning iiv försviirsniiiterielens omfiittning. Nr 143

Man bör i fortsättningen (iverviiga och prövii viirje positiv idé och viirje Tjcd-mpn den

värdefull åtgärd som kan innebiirii en möjlighet för vårt liind att bibehållii ett 13 • inyo

effektivt försvar till lägsta möjligii kostniid. En idé, som borde kunnii spiUii___

pengar åt både försvaret och civilsiirnhiillet. iir en utökiid meranviindning ;iv Försvarspolitiken försvarets materiel. Det skulle innebiirii iitt siimhiillet i större omfiittning iin hittills kan finna gernensiimniii anviindniiigsområtlen såviil för den militiira materielen som för viss speciiilutbildad personiil.

Vi vet ju iilla iitt exempelvis försviirets helikoptriir och iiiniiin riiddiiings-utrustningoftii kommer till iinviindning för civilii iindiimål, Dettii giiller också brorniiteriel och annan teknisk utrustning. Men tlet biir fiiiiiiis åtskilligii iindra gemensamma iinviindningsområtlen, t, ex, niir tlet giiller kriinbiliir och iindra fordon, vissa båtar och dykutrustning siinit t, o, ni, vissii vcrkstiidsre-surser inom olikii teknikoinråden.

Sedan någrii år tillbaka striivar niiin ju i viss mån efter iitt i krigspliinliigg-ningen bibehållit mångii fredsfunktioner i ett krigsliige. Det borde diirför ligga på ungefiir siirnniii linje att man i fred försöker siimordna betydligt fler militärii funktioner med olikii civila siimhiillsbehov. Men det hiir bör också giilla omvänt-niirnligeri att försvaret i fredstid i högre grad biir utnyttja civilii funktioner, t, ex, verkstiidsresurser, sjukvård, fordon. Ju mer niiiii iiiriktiir civila funktioner på att de skall kunriii fortgå i krig. tlesto mindre kiin förhoppningsvis kostniiderna bli genom rninskiid tlubblering iiv rnångii militiira resp, civila verksamheter, Siikkuiinigii personer vid försviiret, kommuner, landsting och vissa enskildii företag bör kunnii komniii med brti förslag i den här vägen.

Då jiig i börjiin av 1970-tiilet för förstii gången förde friiin dcssii tankiir mottogs de inte med någon större entusiasm. Men nu 1980 tvingiis vi kiinske av sainhällsekonorniskii skäl till ökiid gemensamhetsanviintlning, Jiig hiir fått full förståelse för behandlingen av min motion i den här frågan inom försvarsutskottet. Utskottet menar att ärendet helt naturligt kommer iitt behandlas av försvarskommittén, och det iir väl den rik tigit behandlingsgången. Jag har diirför inget annat yrkande.

Men. herr talman, jag vill giirna försöka breddii ut denna tiinke litet och tala för den här i kammaren. Vi har i centerpartiet mycket stor förståelse för varje strävan att på lämpligt siitt samordna civilii och inilitäiii funktioner eftersoni en sådan samordning kan vara till gagn både för siimhiillet och för den enskilde. Det här iir ett exempel på hur en gynnsiim samverkan bör kunna ske. Det betyder iiiiturligtvis inte iitt man skall gå så långt iitt man iinvänder stridsvagnar som skördetröskor och inotortorpedbåtiir som fiskebåtar. Men en viss symbolik kan väl liggii i ett sådant tittryckssiitt.

Om nian förser marina fartyg för undcrviittensbruk med litet tilläggsutrustning, så att de kiin iinvändiis i sambiind med geologiskil undersökningar och biirgningar av olikii slag, får dessii fiirtyg också ett civilt iinviindnings-ornråde. Man kanske t, o. rn, kiin söka petroleum rned försviirsmateriel.

För att avslutningsvis vani litet skämtsam skulle jiig viljii siigii att om
marinen utrustade sina fartyg sa att niiin med lijiilp av dessii kunde siikii riitt •'

Nr 143 på Viildeinar Atterdags skatt som enligt sägnen lär finnas i havet utanför

Tisdaeen den Gotland skulle kanske försvaret, eller i viirje fall marinen, på det siittet kuniiii

13 miO 1980 '''' sjiilvförsörjande.

Förs varspolitiken

HOLGER BERGMAN (s):

Herr tiilrniin! I försvarsutskottets betänkande nr 13 behiiiidliis fem motioner om den i budgetproposition 1979/80:100 föreslagna avvecklingen av civilförsvarsskolari i Katrineholm, I siirntliga motionsyrkanden anförs att ett beslut i enlighet med budgetpropositionens förslag vore iitt föregripa iirbetet i 1978 års försviirskominitté och därmed ett kommande försvarsbeslut,

I de direktiv till försviirskommittén som försviirsutskottet fogat som bilagii 2 till sitt betänkande 1977/78:19 skriver försviirsininistern bl, a,: "'Regeringens anvisningar för civilförsvarsstyrelsens perspektivpliiiiering innebiir bl, a, ett uppdriig att bedrivii fortsatta studier inom detta område. Resultatet iiv civilförsvarsstyrelsens studier bör pröviis iiv försvarskommittén, Orn denna finner iitt en ökad samordning bör ske. uppkommer en rad frågor av författningsmässig. organisatorisk och finansiell iirt. Även om sådana frågor kan behandlas av kommittén, kan det dock vara lämpligiire att dessa mer praktiska frågor behandlas i annan ordning på grundval av kommitténs överväganden och förslag, Försvarskommittén bör lägga förshig hiiroin,"

Per Petersson sade i sitt iinförande att kommittén och riksdagen har möjligheter att fatta ett riktigt beslut när försvarskommittén har lagt fram sitt förslag, - Ja, låt den då göra detta innan avgörandet skall ske!

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att försviirsutskottets borgerliga niiijoritet nu vill föregripa försvarskominitténs arbete och att man helt vill desavouera försvarsministerns direktiv till utredningen och framför allt den del av kommittédirektiven dar försvarsministern anger att kommitténs iirbete ökar möjligheterna för en offentlig debatt kring de frågor kommittén har behandlat, t, ex, genom ett remissförfarande.

Kommittén bör. säger försvarsministern, bedriva sitt arbete under så stor öppenhet som möjligt och stimulera debatten i frågor som är föremål för utredning.

Mig veterligt har inte några remissvar behiindlats av försvarskommittén. och något underliig för beslut hiir inte framlagts iiv kommittén. Utskottsmajoritetens förslag följer alltså inte den filosofi som anges i kommitténs direktiv.

Utskottsordföranden niimnde också i sitt tidigare anförande något orn nyinvesteringar i Katrineholmsanläggningen, Vi har i vår reservation nr 12 inte sagt något om en sådan nyinvestering. Vi vill avvakta utvecklingen och försvarskommitténs förslag.

Vidare sade utskottets ordförande att en gradvis avveckling av civilför
svarsskolan i Katrineholm fram till 1982 skulle ge bättre möiligheter till en
iinpassning för den personiil som är anstiilld. Jag har ju från min hemkommun
viss erfarenhet av en sådan avveckling, och om anpassningen för personalen
94 vid Katrineholmsanläggningen skall ske på samma sätt som i Nyköping.

tycker jag att detta är ett starkt skäl för att väntii med ett avvecklingsbe- Nr 143

Tisdagen den

slut.

Den 10 april 1980 beslutade regeringen om vissa tilläggsdirektiv till 1978 13 ....: mci)

års försvarskornrnitté. I dessii tilliiggsdirektiv iinför depiirtementschefen, ____

statsrådet Krönrniirk. att det mot bakgrund iiv det iinstriingda Siiinhällseko- zr/;,.,.,,„,.,..,„/,■,,7.,,

roisvaispolitiken

nomiska och statsfinansiella läge som kun förväntas bestå under 1980-talet är nödvändigt att överviigii omfiittiinde ratioiialiseringsinsiitser inom försviiret.

Detta kan som jag ser det medföra ett minskat behov av utbildning och tjänstgöring i den militiirii delen iiv totiilförsviiret. Men det kiin i sin tur komina att medföra att utbildningsbehovet inom civilförsviiret ökar. såsom också framhölls av Roland Brännström i dennes anföriinde.

Det finns mot denna bakgrund mångii skäl iitt iivvisii utskottets förslag, men det tyngst viigiinde iir iindå civilförsviirsstyrelsens bedömning iitt nuvarande beslutsunderliig är så osäkert att ett beslut nu 0111 en nedläggning av Katrineholmsanläggningen skulle kunnii medförii icke önskviirda samhällsekonomiska och persoiisocialii konsekvenser.

Just de av civilförsvarsstyrelsen påpekade konsekvenser av ett beslut nu vilka en nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm skulle kunna medföra har också angivits i motionernii iiv Göriin Persson 111, fl,, Bernt Ekinge och Tage Sundkvist,

Herrtalman! Med det iinfördayrkarjiig bifiill till den vid försviirsutskottets betänkande nr 13 fogade reserviitionen nr 12,

PER PETERSSON (m) replik:

Herr talman! Holger Bergman är från Sörmland, och det kan väl delvis förklara varför just han blivit utsedd att tala för denna socialdemokratiska reservation, I mitt anförande sade jag att den reservationen berörde tidpunkten för nedläggning av anläggningen i Katrineholm,

Som också Holger Bergman vet finns det i diigens läge överkapacitet vad gäller den civilförsvarsutbildning som man har ekonomiska möjligheter att bedriva inom anläggningarna i Rosersberg, Revingeby och Sandö, Riksdagen har tidigare fattat principbeslut om en ny utbildnings- och förrådsanläggning i Västsverige, Den skall lokaliseras till Skövde, Den anläggningen beräknas också kosta minst 70 milj, kr. Att i det läget sikta på en nybyggnad i Katrineholm i liknande kostnadsklass tror jag inte på.

Skall det vara någon mening med att till en merkostnad av 8 miljoner driva
verksamhet på en viss ort - det må vara Katrineholm eller andra orter- i två
år under provisoriska förhållanden, så måste syftet rimligen vara att
nybyggnation kan ske på den orten. Jag tror inte att civilförsvaret kominer att
få ekonomiska resurser för nybyggnad i Katrineholm inom en nära framtid,
och jag anser därför att den här provisoriska anläggningen bör avvecklas
enligt regeringens förslag. Jag hoppas att Holger Bergman har läst
utskottsinajoritetens skrivning i den del sorn rör Katrineholm, där det står att
man bör titta på nyttjandet av tidigare militära anläggningar, och då är det
klart att Nyköping är med i bilden, 95

Nr 143 HOLGER BERGMAN (s) replik:

-T- 1 1 Herr talman! Moderaterna vill gärna stärka det militära försvaret, som

I rsdiigen den "

n „,. ; mun framgått iiv den tidigare debatten, men civilförsvaret, folkförsvaret, har man

tj mil) työu

tydligen inte så mycket till övers för. Vi vill från socialdemokratiskt håll

r-.. ,. ., behållit hiindlingsfriheten fram till den tidpunkt då försvarskommittén har

rorsvarspolitiken '

lagt friim sitt förslag och då ta slutlig ställning.

PER PETERSSON (m) replik:

Herr talman! Jag tror att det är mycket svårt för Holger Bergman att påvisa något tillfälle niir vi ville använda mindre pengar för utbildningsverksamhet inom civilförsvaret än socialdemokraterna. Den skillnad på 7 miljoner som finns i år tas helt ut genom att vi i nuläget inte vill bygga i Rosersberg. Men vi har också sagt att de pengarna bör återtas i ett senare läge.

Vad vi nu diskuterar är alltså anläggningen i Katrineholm. Det förslag som Holger Bergman talar för innebär att man förbrukar 8 milj. kr. i resurser för utbildningsverksamhet, dvs. kostnaden för ytterligare 16 000 angelägna utbildningsdagar för civilförsvaret.

ERIC HÄGELMARK (fp):

Herr talman! En förutsättning för vår säkerhetspolitik har sedan tiden efter andra världskriget varit att Norden är ett lugnt hörn, som inte nämnvärt berörs av de storpolitiska klimatväxlingarna. Den förutsättningen har förändrats under 1970-talet. Det nordiska områdets strategiska betydelse för stormaktsblocken har ökat. Den främsta anledningen till den ökade betydelsen är Sovjets kraftiga militära uppbyggnad på Kolahalvön med Murmanskbasen och den därmed ökade spanings- och övningsverksamheten från bägge försvarsmakternas sida. Det är därför av största betydelse att den svenska siikerhetspolitiken präglas av fasthet och konsekvens. Den svenska politiken - alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig - är en stabiliserande faktor i Norden.

Stormakterna måste hela tiden hållas övertygade om att det i Sverige finns vilja och förmåga att försvara territoriet. Blotta misstanken om att svenskt territorium lätt kan komma i den ena eller andra stormaktens händer och därigenom bilda utgångspunkt för angrepp skulle äventyra säkerheten i Norden.

I utskottsbetänkandet står också att den svenska försvarspolitiken syftar till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kan bedömas vara lönsamt. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

Vi har i utskottsbetänkandet markerat vår vilja att låta säkerhetspolitiken
ligga fast, och då också visat vår vilja att bevara vårt lands oberoende och
därmed även var rätt att själva bestämma hur vi skall utforma vårt samhälle.
Jag har åtminstone tolkat det så att de fyra största partierna har denna
uppfattning.
96 Det finns dock områden där meningarna går isår. Även om skillnaderna

inte är så stora just nu, kan de medföra att vår trovärdighet naggas något i Nr 143 kanten. Det gäller främst det militära försvarets fortsatta utveckling, där Tisdaeen den socialdemokraterna på ett par väsentliga punkter tycks vilja profilera sig. 13 .„j J90Q

I reservation nr 2 vill socialdemokraterna minska utgiftsramen för det _______

militära försvaret nästa budgetår med ca 500 milj. kr. i förhållande till Försvarspolitiken

regeringens förslag. Någon analys över var dessa pengar skall sparas har jag

inte hört att socialdemokraterna angett. Eric Holmqvist hänvisade till den

redogörelse som lämnats av försvarsdepartementet, som bedömer att

besparingarna går ut över repetitionsutbildningen och kanske också över

grundutbildningen - detta i ett läge då spänningarna ökar, med risk för

överslag mellan stormaktsblocken.

Det andra exemplet på att vår trovärdighet kan naggas i kanten är flygplansfrågan. Där har socialdemokraterna åter profilerat sig. Denna fråga har debatterats länge, och ur säkerhetssynpunkt har den stor betydelse i en orolig värld.

Men jag tror mig dock kunna konstatera att socialdemokraterna från säkerhetspolitisk synpunkt går med på att det bedrivs planering och studier för en eventuell framtida ersättning av Viggensystemet, även om man vill .satsa väsentligt mindre resurser i projektet. Skillnaderna i den principiella uppfattningen mellan utskottsmajoriteten och socialdemokraterna är i praktiken inte så stora. Den segslitna tvisten om A 20, B3LA, A 38-systemet och till sist nu också SK 2, som flera år dominerat debatten om det framtida svenska flygförsvaret, förefaller nu gå mot sitt slut. Det beslut som vi här i kammaren fattade förra året var kanske inte så dumt, trots kritik från flera håll. Hade vi fattat ett annorlunda beslut då, hade det varit bra mycket svårare att nu kunna fatta ett beslut som jag tror är bättre. Eftersom det taktiska, tekniska och ekonomiska underlaget för flygplanssystein JAS är ofullständigt, så förutsätts nu att projektstudier, systemdefinitioner och begränsad utvecklingsverksamhet sker, så att ett fullgott underlag finns för beslut i flygplansfrågan 1982.

Beträffande personalvårdens inordnande i försvarsmaktens centrala ledning kan man säga att personalvården är av ett så speciellt slag att det i den nya organisationen t. v. bör flnnas en särskild personalvårdsenhet.

Personalvårdsfunktionen har en lång historia, men mycket kort kan följande sägas.

Så länge stridande förband har existerat har omsorgen om soldaterna
framtvingat och nödvändiggjort en allmän personalvård i vid bemärkelse. I
och med förstärkningen av försvarsberedskapen fr. o. m. september 1939
kom socialtjänsten att bli den nya och viktigaste grenen inom personalvården
och är så än i dag. Men personalvården är mycket mer än så. Den skall bidra
till att stärka och vidmakthålla en god anda inom försvarsmakten och
dessutom företräda andliga, rättsliga och kulturella värden i såväl krig som
fred. ■

Personalvärden är i första hand ett chefsansvar. Frän den allmänna
personalvården har efter hand utvecklats vissa mera fackmässiga delområ
den. För att klara dessa delområden måste det finnas specialister. Dessa "

7 Riksdagens protokoll 1979/80:143-144

Nr 143

Tisdagen den 13 maj 1980

Försvarspolitiken

specialister finns i försvarets personalvårdsbyrå och bland våra assistenter och konsulenter ute på förbanden.

Vårt försvar kännetecknas av en hög materiell standard. Det finns nog en och annan som tycker att människan kommer i kläm bland alla tnaterielfrå-gor och inte får det gehör för sina problem som hon är berättigad till. Erfarenheter och eftertanke säger också att ju mer teknik vi får att handha, desto större krav ställs det på de människor som skall sköta systemen.

Visst arbetar olika chefer för att förbättra personalvårdens villkor. Meningsfull verksamhet, lönesättning, arbetsmiljö och sociala förhållanden ägnas intresse och ansträngningar. Men personalvården kräver mer och mer. Personalminskningar, fredsorganisationsförändringar, värnpliktigas ekonomi och anpassningsproblem tarvar ett omfattande arbete. För att klara dessa arbetsuppgifter något så när, bör personalresurserna inom personalvården minskas så litet som möjligt och organisationen göras effektiv.

Att sorn minoriteten i utskottet vill, sätta personalvårdspersonalen under militär ledning, gör att personalvården kommer att förlora mycket av sin trovärdighet, inte minst bland de värnpliktiga. Det är till civilt anställda de går med sina bekymmer av social, ekonomisk eller annan art. Personalvårdsenheten kommer säkert inte att bli någon blindtarm i organisationen, som någon sade här i kammaren för en stund sedan, utan en enhet som tar hand om personalvården i försvaret. Det är ÖB som närmast ansvarar för en god personalvård inom försvaret, och det är därför viktigt att det förslag till organisation som han har lagt fram blir kammarens beslut.

Jag vill också kommentera några motioner. Beträffande motion 817 om det militära vitsordssystemet är att säga att utskottet i stort sett har ansett att vår motion är väl motiverad och att det militära vitsordssystemet behöver ses över. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs ändringar i samband med införandet av en ny befälsordning. Jag anser det dock befogat att man så snart som möjligt vidtar ändringar för att minska antalet vitsord om den äldre personalen. Åven i övrigt bör så snart som möjligt vidtas ändringar, eftersom systemet ärså uppbyggt att individen är så gott som helt rättslös. De som skall kontrollera att arbetsgivaren använder systemet på avsett sätt är själva för sin karriär beroende av dem som de skall kontrollera.

Det är också allvarligt att den enskilde, trots sakförhållandet, inte kan få rättelse i någon instans. Bara detta talar för att åtgärder måste vidtas, som hindrar maktmissbruk av vitsordssystemet.

Det årliga arbetet med att ge vitsord är mycket tidskrävande - tid som chefer på olika nivåer kunde använda på bättre sätt. Den begärda översynen är en nödvändig förutsättning för en effektivisering och demokratisering av försvaret.

Beträffande motion 1136 om familjebidrag till värnpliktiga anser utskottet att man skall se över familjebidragslagen i syfte att föra in för bostaden nödvändiga kostnader i familjebidragssystemet. Såsom familjebidraget är utformat i dag är bostadsbidraget ej heltäckande, dvs. bidraget kompenserar inte många värnpliktiga för faktiska hyreskostnader. Det finns många exempel på hur illa bidragssystemet kan slå. Det är viktigt att man klarar ut

de värnpliktigas många gånger svåra ekonomiska situation. Nr 143

Ur ett öppet brev till myndigheterna vill jag saxa följande: "Svåra Tisdaeen den

ekonomiska förhållanden kan inverka på den värnpliktiga så att han känner 3 ■ 1 non

sig dåligt motiverad. Drogmissbruket ökar. Många värnpliktiga dubbelarbe-__ ____

tar. Många tvingas lura försvarets civilförvaltning angående uppgifter om Försvarspolitiken sammanboende och bostadssituation etc. för att över huvud taget fä ut pengar. De värnpliktiga tvingas till betydande upplåning av pengar. Förbanden anser det vara resursslöseri att utbilda värnpliktiga som sedan får anstånd på grund av ekonomiska och sociala problem.'"

Utskottet har sett positivt på att man skall försöka komina fram till en bättre tingens ordning när det gäller de värnpliktigas ekonomiska och sociala förhållanden, och det tycker jag är bra.

Avslutningsvis vill jag kommentera det särskilda yttrande som Hans Lindblad och jag har i betänkandet nr 13, Det gäller s, k, omvända värnpliktsresor. Vi menar att de värnpliktiga som är fjärrekryterade skulle få möjlighet att överlåta en eller två av sina fria resor till en nära anhörig för resa i omvänd riktning. Det har inte utskottet velat gå med på. Det är synd ur informationssynpunkt för de nära anhöriga och ur anpassningssynpunkt för de värnpliktiga.

Men vi hoppas på att regeringen likväl skall kunna besluta om försök vid K 4 i Arvidsjaur för att få reda på vilka administrativa och andra problem som kan bli aktuella men även få positiva synpunkter från de värnpliktiga och att man, om det visar sig möjligt, skall införa värnpliktsresor i omvänd riktning.

Jag yrkar bifall till hemställan i betänkande nr 13 på alla punkter,

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Eric Hägelmark har på samma sätt som några tidigare talare på nytt efterfriigat ett besked om var vi vill minska ramen och var besparingarna skall göras. Vi har sagt att det bör vara regeringens sak att genomföra prutningarna. Det har delvis att göra med att det inte är sä alldeles enkelt för oss att följa upp den lägre ramen efter det rambeslut som togs för snart tre år sedan. Vi menar att det är nödvändigt att följa ett besparingsprogram för att även pä det här området anpassa sig till en samhällsekonomi som är ganska besvärande,

I det sammanhanget kan jag kanske få ställa en motfråga till dem som ifrågasätter våra motiv och kanske också våra möjligheter. Vi vet att regeringen överväger betydande prutningar av de resursanvisningar som kan föreligga inför kommande budgetår. Det har talats om 7 miljarder, och det belopp som nämndes senast var 9 miljarder. Någonstans måste också de prutningarna göras. Jag förmodar att de torde drabba flera områden i den totala budgeten. Kommer det från borgerligt håll att flnnas en beredskap för att låta den prutningen slå igenom även på försvarsbudgeten?

Nr 143 HANS LINDBLAD (fp) replik:

Tisdaeen den Herr talman! Ett sådant utmärkt anförande som det Eric Hägelmark höll

13 mai 1980 '''" JS naturligtvis i stort instämma i. Det finns dock en punkt där jag inte

_____________ kan göra det, och det gäller personalvården.

Försvarspolitiken ' '''' Hägelmark framför allt argumenterade för var resurser för

personalvårdssidan. Han tog upp hur många som skall syssla med personalvård. Det kan man naturligtvis ha delade meningar om. Jag har bara noterat att en lösning med två sektioner - personalenhet och personalvårdssektion -medför att det blir färre som kan jobba effektivt. Den byråkrati som skapas genom att samordningen inte sker inom en sektion utan skall ske hos den övergripande chefen är i sig en nackdel. Därför blir det sannolikt mindre resurser för verkligt arbete, om man har två sektioner.

Anledningen till att försvarsmaktens ledningsutredning. FLU. föreslog att det skulle vara endast en organisation var att utredningen ville få en bättre samordning av personalpolitiken. Vi insåg att den har en särskild betydelse och att det därför var viktigt att fä till stånd en bättre personalpolitik. Det skulle därför ställas speciella krav på denne sektionschef. Han skulle bl, a, sitta längre än dessa normalt brukar göra. Tjänsten skulle också kunna vara antingen civil eller militär- det trycktes mycket hårt på det. Därför är det inte riktigt att säga att personalvården sätts under militär överhöghet. Det kan iTiycket väl bli en civil chef för denna sammanslagna personalenhet. Gör man däremot två enheter, är risken större att det automatiskt blir en militär som alltid skall sitta på den andra sidan.

Vi talar här om personalvård, men på personalsidan handläggs också ärenden som gäller arbetsmiljö, anställningar, regler etc. Den formellt sett rena personalvården utgör en i och för sig viktig men mycket liten del av verksamheten. Därför kommer personalvård i vid mening inte att ligga på den ena eller den andra sektionen, utan det är hugget som stucket hur fördelningen blir.

Det fanns mycket starka skäl för att skapa en samordnad personalenhet. Den som verkligen övertygade utredningen om detta var Urban Rosenblad, den person som, efter att under många år ha varit chef för försvarets personalvård, noghar mer erfarenhet på detta område än någon iinnan. Han sade till utredningen; Vad ni än gör. så se till att det blir en enhetlig personalpolitik och en sektion för detta! Till detta, lade sedan FLU argumenten att det skulle underlätta för försvarsstabschefen, om han inte behövde iigna sig åt detaljfrågor, att samordna två sektioner som har så nära beröringspunkter,

ERIC HÄGELMARK (fp) replik:

Herr talman! När det gäller de besparingar på 500 milj, kr, som Roland
Brännström nu är inne på vill jag bara säga att det måste bli svårt att spara
dessa pengar på så kort tid som det här är fråga om. Vi kommer nog att fa
göra bespiiringar inom försvaret, men vi måste göra det på längre sikt och
rned god planering för att det skall kunna gå,
100 Jag skall inte polemisera så mycket mot Hans Lindblad, rnen när det gäller

personalvården är det klart att jag vill att det skall till så mycket resurser som Nr 143 möjligt. Överbefälhavaren har gjort upp förslag som han kallar för Plan Tisdaeen den 4-förslaget, Enligt det förslaget skulle det behövas 26 handläggare, I dag har J3 - |tjgQ

försvarets personalvårdsbyrå 41 handläggare. Det blir alltså fråga om en ___

mycket kraftig nedskärning till de 26 handläggare som skall arbeta med dessa Försvarspolitiken frågor, I det förslag som Hans Lindblad här pläderar för är det bara 19 handläggare som skall utföra detta arbete. Förslaget i min motion medför att personalvårdssektionen får större resurser och därigenom bättre kan gagna försvarets personal när det gäller personalvården,

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! När det gäller tidsfaktorn kan jag hålla med om att det på ett år kan vara ganska svårt att få utfall av detta besparingsförslag. Men vi kan väl också förutsätta att man inte behöver vara alltför hårt låst inom den ram som gäller. Det rör sig om totalt ca 3 % av det utrymme som ändå finns. Jag är dock medveten om att besvärligheter i samband med omplaneringen naturligtvis kommer att uppstå. Men det är också anledningen till att vi menar att det måste vara lättare för dem som har det bättre underlaget, för dem som så att säga sitter närmare den faktiska hanteringen av frågan, att ta ansvaret för omplaneringen,

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Både Hans Lindblad och Eric Hägelmark har tagit upp frågan om personalvårdsbyråns ställning, och jag vill också något kommentera den. Vi socialdemokrater har ju ett förflutet när det gäller att försvara personalvårdsbyråns ställning.

Frågan härrör från riksmötet 1977/78, när vi fick proposition 63 om försvarsmaktens centrala ledning. Där fanns då också eft förslag om att personaltjänstfrägorna skulle hållas samman i en enhet och att försvarsstabens personalvårdsbyrå skulle ingå i denna enhet.

Vi socialdemokrater avvisiide i en partimotion förslaget om personalvårdsbyrån och hävdade att den borde bibehålla sin självständiga ställning som en fackmyndighet direkt under regeringen. Majoriteten i utskottet och i riksdagen följde emellertid regeringens förslag.

När nu överbefälhavaren på regeringens uppdrag utarbetat förslag om organisation och lokalisering av de centrala staberna m, m, har han förordat att en särskild personalvårdssektion organiseras inom planeringsledningen i försvarsstaben. Han anger som skål härför att personalvårdstjänsten fortfarande är under uppbyggnad och att dess kontaktverksamhet är av särskild betydelse. Med bl, a, dessa motiveringar vill överbefälhavaren ställa en fullständig integrering på framtiden. Utvecklingen får ge underlag för om och när en sådan integration skall ske. Det är alltså ingen direkt låsning som överbefälhavaren föreslår här; han menar bara att utvecklingen får ge besked.

Försvarsministern och regeringen vidhåller emellertid uppfattningen från
riksmötet 1977/78 och avvisar överbefälhavarens förslag. Vi socialdemokra- 101

Nr 143 ter menar att överbefälhavarens förslag om en särskild personalvårdssektion

Tisd den '*' ansluter till den reservation som socialdemokraterna i försvarsutskottet

I 3 n ■ 10Sn hade 1977/78 i betänkande 9. Vi socialdemokrater har därför i partimotionen

1979/80:482 förnyat vårt krav på en fri ställning för försvarsstabens

r-.. ;v; pcrsonalvårdsbvrå, och Eric Hägelmark har nu i sin motion 1137 ställt

rorsvarspolitiken ' • *

ungefär samma förslag, alltså om en särskild personalvårdssektion i enlighet med överbefälhavarens förslag. Med Eric Hägelmarks hjälp har vi fått majoritet i utskottet för att bevara denna självständiga personalvårdsenhet i den nya organisationen för försvarsstaben.

Beskrivningen av personalvårdsbyråns arbetsuppgifter, funktion osv, tycker jag att Eric Hägelmark har utvecklat väldigt fint. och jag kan ansluta mig till vad han anförde där.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan under punkt 4 mom, 10,

Låt mig därefter ta upp reservation 5, där vi socialdemokrater vill göra några viktiga påpekanden beträffande personalminskningarna,

I budgetpropositionens bil, 7 s, 63 redovisas hur personalläget inom försvarsmakten har förändrats från september 1972 till mars 1979, Av tabellen framgår att de civilanställda minskat med 3 685 under perioden och de civilmilitära med 485, medan den militära personalen har ökat med 55, Personalminskningarna har alltså i huvudsak drabbat den civilt anställda personalen.

Grundtanken med personalreduceringarna har ju varit att bringa ner försvarskostnaderna, att uppnå besparingar. Frågan är om man uppnått dessa besparingar. Mycket tyder på att så inte är fallet.

Att minska den civilt anställda personalen och sedan köpa motsvarande tjänster eller öka antalet entreprenader, vilket skett i en rad fall, är dålig ekonomi. Därför får det inte vara ett mål i sig att reducera antalet civilanställda. Det är i stället nödvändigt att lägga tonvikten på kostnadsbesparingarna. Då kan det tvärtom visa sig att exempelvis egenregiverksainhet är mer ändamålsenlig.

Herr talman! När det gäller de fortsatta personalreduceringarna förutsätts den ensidiga inriktningen på nedskärningen av de civilanställda fortsätta. Detta framgår av överbefälhavarens beräkning av personalbehovet under 1980-talet, redovisad på s, 51 i bil, 7 till budgetpropositionen. Där framgår att den militiira och civilmilitära personalen kommer att minska med 1 000, medan de civilanställda minskar med 4 000, Vi socialdemokrater finner den här utvecklingen ytterligt tveksam.

Vi menar att det behövs en noggrann översyn av det argument som oftast anförs mot reduceringar av militär personal, dvs, kopplingen till krigsorganisationen. Det bör i den översynen prövas om inte civil personal i vissa fall skulle kunna inneha tjänster där det i dag anses krävas speciell militär kompetens.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 vid försvarsutskottets betänkande nr 13, 102

HANS LINDBLAD (fp) replik: Nr 143

Herr talman! Jag antar att Karl-Erik Svartberg inte menar att vi minskat jjsdagpn den

den civila personalen för mycket utan att vi har minskat den militära 13 j : locn

personalen för litet. Det finns då rika tillfällen att komma med förslag om____

indragning av ett antal regementen, flottiljer, milostaber och sådant. Jag är Försvarspolitiken

litet förvånad att man reagerar mot effekterna av en politik som man själv till

stor del varit med om att utforma. Sedan finns det i och för sig en allmän

socialdemokratisk förkunnelse som snarast går ut pä att man skall satsa

särskilt mycket på verksamheter som kräver speciellt mycket militär

personal, nämligen på grundutbildning av värnpliktiga. Det är alltså en viss

disharmoni i framtoningen.

Men vad jag speciellt tänkte ta upp är frågan om personalvårdsbyrån. Frågan om denna är en fackmyndighet eller inte berörs egentligen inte. ÖB kan mycket väl ha ett eget fackansvar, som han har exempelvis på underrättelsesidan. Principiellt är det väldigt tveksamt om en del av en myndighet - i detta fall av försvarsstaben - skall vara direkt underställd regeringen och en viss byrå alltså ligga vid sidan av den ordinarie ordningen. En sådan fortsättning är, såvitt jag förstår, inte aktuell.

Att överbefälhavaren lade fram detta förslag är på sitt sätt förvånande. Riksdagen har nämligen fattat ett beslut, och det normala är att en myndighet följer riksdagens beslut och visar hur det praktiskt skall genomföras. Överbefälhavaren bör inte utgå från reservationer utan från riksdagens beslut. Nu sade han inte direkt att han gick emot riksdagens beslut, utan han sade att det får dröja och ske så småningom. Vi vet att han i ett tidigare skede tänkt redovisa två förslag, nämligen ett som gick ut på att man följde riksdagens beslut och ett annat som innebar att man gick på ÖB:s linje. Jag förstår att det för ÖB inte är lätt att gå emot en del av den egna staben, som alltid talar för sitt. Vi har senare på dagens föredragningslista ett par mycket fina paralleller till detta. Här gäller den vanliga organisationskonservatismen.

Det är viktigt att slå fast att de som var med och utredde det här - även de fyra socialdemokrater som utgjorde majoriteten i försvarsledningsutredningen - var helt överens. Det fanns mycket starka skäl både för att förstärka personalpolitiken i försvaret, vilken nu är dålig, och för att ge en bättre ledning av den centrala försvarsstaben. Vi vet att ni tycker annorlunda, men några argument har vi inte hört. Det är intressantare att få del av argumenten än av ståndpunkterna.

Försvarsministern ERIC KRÖNMARK:

Herr talman! Jag skall också beröra frågan om personalvårdstjänstens placering i den kommande försvarsstaben.

Karl-Erik Svartberg sade att han och socialdemokraterna fortsatte att
försvara personalvårdsbyråns ställning i staben. Med den grundinställning
jag har anser jag att en byrås, en sektions eller en enhets ställning är ganska
ovidkommande. Vad jag ville slå vakt om när jag skrev propositionen 1977
var personalvårdens ställning i försvaret - jag ville garantera att vi hade en 103

Nr 143 fungerande personalvård.

Tisrino d ' måste erkänna att personalvården i dag är ett problemområde, bl. a. på

1 3 mai 1980 '' lokala planet, där man har en orimligt hög omsättning av personal. Det

finns alla skäl i världen att se till att den blir effektivare. Den effektivaste

Försvarsnolitik';; personalvården får man genom att man gör personalvården till ett vanligt chefsansvar. Så har det varit och så skall det vara. Genom att man inte har en särskild personalvårdssektion utan låter personalvården ingå i personaltjänsten har man, menar jag. garanterat en fungerande personalvård.

Man säger att det finns så många handläggare i den centrala staben. Hela grundtanken i förslaget om de centrala staberna var att vi skulle minska antalet handläggare för att få en effektivare organisation, ett mindre byråkratiskt system. Jag kan mycket väl tänka mig att den centrala ledningen blir effektivare med en krympt organisation. Vad vi skall satsa på - det är också en av mina grundtankar - är att öka antalet handläggare på det lokala planet, där människorna och problemen finns. Och det gör vi orn vi följer det ursprungliga förslag som ligger till grund för denna proposition. Det var med en viss förvåning jag konstaterade att överbefälhavaren hade lagt fram ett delvis annat förslag än det som riksdagen hade uttalat sig för- låt vara att det fanns en reservation.

Det härar ingen stor fråga-personalvården står eller faller inte med den. Men jag tycker att det är olyckligt att vi nu, genom att Eric Hägelmark har gått på den socialademokratiska reservationen, får ett beslut som, vågar jag säga, inte tjänar personalvårdens intresse. Jag beklagar det från de anställdas och de värnpliktigas synpunkt, eftersom vi har så utomordentligt stora brister.

Vad Karl-Erik Svartberg sade om personalreduceringarna har Hans Lindblad redan bemött. Socialdemokratiska företrädare har krävt minskade försvarsramar. Det skulle innebära att vi måste göra ännu större personal-besparingiir. Krigsorganisationens krav måste emellertid tillgodoses. Skall man reducera de militära tjänsterna ytterligare, måste man också reducera krigsorganisationen. Skall vi vinna någonting måste vi alltså minska arméns krigsorganisation. Det är möjligt att vi måste göra det, men jag vill påpeka att det inte går att säga att man bara skall reducera antalet militära tjänster och inte antalet civila tjänster. Jag är mycket medveten om detta problem. När vi i departementet har behandlat exempelvis förslaget om de centrala staberna har vi bidragit till att det blir fler civila tjänster där än det var enligt ÖB:s förslag.

Vi häri dag tre personalkategorier inom försvaret; militärer, civilmilitärer och civilanställda. Låt oss undvika att markera kategorigränserna. Den ene bär uniform, den andre gör det inte inte. Alla har viktiga uppgifter, och det kan vara svåra avvägningsproblem. Jag tycker nog att myndigheterna i stort sett har gjort en rimlig avvägning, även om korrigeringar kan göras.

KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik;

Herr talman! Jag vill börja med att citera vad försvarsministern säger i
104 budgetpropositionen; "Jag anser att statsmakternas beslut om stabernas och

myndigheternas organisation inte bör vara så detaljerade att det försvårar för Nr 143 myndigheterna att inom en given principorganisation fortlöpande anpassa Tisdaeen den den interna organisationen med hänsyn till ändrade uppgifter och förhållan- 3 ■ möt)

den. Enligt min mening bör därför riksdagen inte nu ta ställning till ______

huvuddelen av överbefälhavarens förslag. Det bör ankomma på regeringen Försvarspolitiken att fortlöpande reglera dessa frågor.""

Detta kommer alltså i direkt anslutning till ett resonemang som går ut på att besluten bör fattas så nära dem som berörs av besluten som möjligt. Överbefälhavaren har redovisat sin bestämda uppfattning att personalvårdsfrågorna bäst hanteras av den personalvårdsenhet han föreslår. Vi kan naturligtvis ha olika uppfattningar om detta, Hans Lindblad och försvarsministern. Men vi socialdemokrater har redan tidigare haft den uppfattning överbefälhavaren nu kommit fram till, och vi vidhåller den.

Jag vill också rätta försvarsministern: Eric Hägelmark har inte anslutit sig till reservationen utan ingår i majoriteten i den här frågan.

ERIC HÄGELMARK (fp) replik:

Herr talman! Det gläder mig faktiskt när försvarsministern säger att han tänker öka antalet handläggare på personalvårdssidan på det lokala planet. Jag hoppas att det också blir en realitet. Jag är mycket nöjd med uttalandet, för jag vet att det behövs personal på det planet.

Jag förstår inte riktigt hur försvarsministern får ekvationen att gå ihop när han säger att man med ett minskat antal handläggare får en effektivare personalvård. Det tror jag inte på. De som arbetar inom detta område sitter inte och rullar tummarna - jag är säker på att de har mycket att göra med tanke på de problem som finns i dagens samhälle. Om personalen på personalvårdsbyrån såväl som överbefälhavaren känner att detta t. v. skall skötas av en särskild sektion så låt dem arbeta på det sättet. Då tror jag att de på ett enklare och klarare sätt fullgör sina skyldigheter när det gäller att ta till vara personalens intressen.

HANS LINDBLAD (fp) replik:

Herr talman! Jag vänder mig till Karl-Erik Svartberg. Att överbefälhavaren vill ha kvar den här enheten visste vi redan när frågan utreddes. Vi visste vid det förra riksdagsbeslutet, och vi vet det nu också. Vad man möjligen kunde tro var, att överbefälhavaren skulle inse att när riksdagen fattat ett beslut, så skall det beslutet gälla.

Jag är litet förvånad över att Karl-Erik Svartberg menar att överbefälhavaren är intressantare än riksdagen. Principiellt tycker jag inte att den linjen skall drivas i många frågor. Det här är kanske ett av de mindre olycksfall som kan inträffa om man följer den linjen, men rent principiellt tycker jag att beslut fattade i riksdagen skall ÖB lyda. Den motsatta tanken är inte bra -den tillämpas måhända i en del andra länder.

105

Nr 143 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Tisdaeen den '''' 'alman! Hans Lindbliid tycks förutsätta att de beslut som fattas i

13 rmi 1980 riksdagen inte någon gång bör omprövas. Jag har inte en så doktrinär

inställning, utan jag har den uppfattningen att om riksdagen fattat ett beslut,

Försvarspolitike "" '''*' ' " mindre lyckligt, så skall vi kunna ändra på det

beslutet,

GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Jag tycker mig ha märkt en påtagligt positiv ton från socialdemokratiska talares sida när det gäller försvarsfrågorna i stort och när det gäller hållningen till försvaret. Socialdemokraterna vill emellertid hugga bort en halv miljard från försvarsanslagen. Det är ju i högsta grad betänkligt, för att inte använda starkare uttryck. Men yxan sätter man i regeringens händer. Det är inte socialdemokraterna själva, har vi fått veta nu flera gånger, som skall föreslå specificerade prutningar. Det överlåter man åt regeringen,

Roland Brännström var den senaste i raden av socialdemokratiska talare som generöst satte den här yxan i regeringens händer. Det är inte särskilt heroiskt, och det återspeglar en helt annan hållning än den socialdemokraterna har intagit gentemot andra partier som har velat spara av skattemedel på olika områden.

Om jag inte minns fel - och det gör jag inte i det här fallet - var socialdemokraterna mycket skarpa kritiker mot dåvarande högerpartiet när det på 1950-talet drev en del förslag till besparingar på olika områden. Besparingarna skulle specificeras! Det var ett partis skyldighet att redovisa var besparingarna skulle ske.

Så sades det då från socialdemokratiskt håll. Varför har man så totalt ändrat modell i fråga om vem som skall svara för specifikationerna när det gäller besparingar på försvarets område?

Herr talman! Det finns, som jag inledde mitt anförande med att påpeka, i den här debatten mycket som visar pä en positiv attityd till försvaret även från socialdemokratisk sida, Gudrun Sundströms inlägg var mycket intressant, därför att hon markerade Socialdemokratiska kvinnoförbundets positiva hållning till försvaret. Visserligen markerade hon också att det var fråga om nivåskillnader mellan å ena sidan.regeringens förslag och å andra sidan Socialdemokratiska kvinnoförbundets förslag. Men i stort var just Gudrun Sundströms inlägg mycket välgörande. Det är inlägg av det slaget som stärker förtroendet för Sveriges neutralitetspolitik,

Gudrun Sundström talade om behovet av öppenhet, ökad upplysningsverksamhet, information och om behovet av stimulans åt försvarsdebatten, I det stycket av Gudrun Sundströms anförande vill jag instämma. Jag delar hennes uppfattning på den punkten. Det är angeläget att stimulera försvarsdebatten. Utan försvarsdebatt blir allmänheten alltför litet informerad om försvarets oundgänglighet.

Vi har haft en ganska dålig försvarsdebatt i Sverige under de flesta år. Den
106 har varit tam och inte särskilt stimulerande. Den har i huvudsak förts mellan

politiker och en och annan företrädare för försvarsmakten. Det gjordes ett Nr 143 försök av försvarskommittén, om jag inte minns fel för ungefär ett är sedan, Jjsdacen den Det var mycket anspråksfullt, och det är min uppfattning att man gjorde ett 13 p.|,j: gQ

misstag. Man bokstavligen avlönade debattörer, som genast framstod inte __

bara för mig utan också för många andra som ett slags övertyckare. Den Försvarspolitiken försvarsdebatt som man hade tänkt stimulera - avsikten var ju ytterligt positiv - blev det ingenting av. Den avstannade ganska tidigt. Det är min uppfattning, herr talman, att försvarsdebatten måste komma ned på djupet. De professionella tyckare vi har finns där ändå.

Mesta stimulansen - om man så får uttrycka det - till en försvarsdebatt får man naturligtvis när spänningen ökar i väriden. Så var fallet när Sovjet ockuperade Tjeckoslovakien, Senast har vi fått uppleva det vid ryssarnas inmarsch i Afghanistan, Vi hoppas att inte behöva uppleva flera sådana stimulanser till försvarsdebatter. Men det är just i sådana ögonblick vi ibland plötsligt upplever hur ofreden finns runt omkring oss, och då intresserar vi oss genast litet mera för försvaret.

Försvarsupplysningen som sådan är naturligtvis lika angelägen under perioder med rriindre spänning - detta sagt som en självklarhet. Försvarsupplysningen är dock inte bara en angelägenhet för försvar, för regeringen och riksdagen och en speciell organisation som Folk och försvar. Försvarsdebatterna är en angelägenhet för oss alla som vill hävda vårt lands oberoende och vårt folks frihet. Det är något som vi riksdagsledamöter bör kunna erinra medborgarna om. Det är min uppfattning att det också finns ett stort ansvar hos partierna för att tända försvarsdebatten, ge information och underlag.

Socialdemokraterna har i en motion, som mynnar ut i reservation nr 8, föreslagit en ökning av anslaget till Centralförbundet Folk och försvar från de 2 158 000 som utskottsmajoriteten föreslagit fill 2 358 000, Skillnaden är inte särskilt stor. Det är emellertid anmärkningsvärt att socialdemokraterna vill öka anslaget mera än vad centralförbundet självt äskar i sin anslagsframställning. Nämnden stannade själv vid 2 234 000, Regeringen och utskottet ökar från det tidigare anslaget med 150 000, Denna som jag ser det anmärkningsvärda extra höjning vill socialdemokraterna bekosta inom försvarsramen.

Socialdemokraterna gör vissa specifikationer beträffande användningen av pengarna. Försvarskommitténs betänkande skall nu ut till allmänheten -det är mycket lovvärt. Det är vad jag själv skulle vilja föreslå. Men de infcrmationsuppgifter som specificeras här kan alldeles säkert klaras av inom det anslag som centralförbundet får i och med det här riksdagsbeslutet.

Utskottet är emellertid - det framgår tydligt - liksom regeringen mycket positivt till en fördjupad och breddad information och debatt om säkerhets-och försvarspolitiken. Försvarsministern har också understrukit det i direktiven till försvarskommittén. Denna kommitté har också själv tagit initiativ - jag har nämnt ett. Det bör kunna fortsätta att komma flera initiativ från försvarskommitténs sida.

Men i det här läget - ett behov av ökad information finns alltså - är det

Nr 143 naturligt att Centralförbundet Folk och försvar och försvarskommittén

Tisd-ieen den kommer överens om vilka informationssatsningar man vill göra, om nu inte

1 3 rmi 1980 centralförbundets medel räcker, och då kan man som utskottet framhåller fa

_____________ en tilldelning genom prisregleringsinedel. Det är således inte av oginhet som

Försvarspolitiken utskottet avstyrker den här motionen. Det är i stället i en positiv anda,

Värnpliktsförrnånerna, herr talman, diskuteras emellanåt, Eric Holmqvist har tagit upp den frågan här i dag. och socialdemokraterna har framlagt ett förslag som utmynnar i reservation nr 6, Det förslaget innebär ett överbud mot regeringens och utskottets förslag i vad gäller dagersättningen till de värnpliktiga. Utskottet följer försvarsministerns förslag om en höjning av dagersättningen från nuvarande 15 kr, till 16 kr, från den 1 juli. Dessutom föreslår vi en höjning av maximibeloppen för familjepenningen från nuvarande 1 020 kr, i månaden till 1 140 kr, och en höjning av tilläggen för barn från nuvarande 480 kr, till 510 kr.

Jag skall av tidsskäl gå snabbt förbi den här frågan, även om jag skulle kunna tala åtskilligt om den. Försvarsministern erinrade något om hur situationen är. Vi har de samhällsekonomiska och statsfinansiella problemen. Men ingen skall i den här situationen behöva bli lidande, I avtalsrörelsen konstaterade vi att det blev en uppräkning av lönerna. Den uppräkning av dagersättningen som utskottet här föreslår efter regeringens förslag ligger på samma nivå. Skulle man följa det socialdemokratiska förslaget, skulle det bli en 2()-procentig höjning. Det skall också erinras om att de s. k. vpl 10-resorna kostar precis lika litet i dag som tidigare. Det är ju en positiv sak för de värnpliktiga. För kommande budgetår har alltså regeringen och utskottsmajoriteten valt att höja familjebidragen med 10 % och resekostnadsersättningen rned hela 50%.

Herr talman! Jag vill i all hast ta upp ett annat ämne: lekmannastyrelser inom försvaret. Evert Hedberg talade senast om detta med anledning av den socialdemokratiska reservationen nr 10. Han pläderade naturligtvis för detta förslag, stim innebär att försvarets sjukvårdsstyrelse skulle få en särskild lekmannastyrelse - alltså en ändrad ledningsform.

Låt oss först konstatera att utskottsmajoriteten precis som regeringen är positiv till ökat lekmannainflytande inom försvaret. Det flnns som bekant flera myndigheter och institutioner inom försvaret som redan har lekmannastyrelser. Nu pågar en översyn av de här frågorna, och utskottet flnner att goda skäl talar för att se över vilka ytterligare myndigheter och skolor inom försvaret som bör kunna komma i fråga för en utvidgning av lekmannasty-relsesystemet.

Det finns också en, tror jag. ganska allmän uppfattning att om lekmannastyrelser är bra, så skall man införa sådana, i samtliga verk och myndigheter - åtminstone i vad gäller försvaret.

Men att nu låta försvarets sjukvårdsstyrelse få en ändrad ledningsform

vore felaktigt, framhåller utskottet. Just nu pågår den omstöpning som skall

ge en ny organisation, och denna bör rimligen få genomföras och prövas

innan man inför en ändrad ledningsform. Dessutom vore det opsykologiskt

108 att i det här läget göra ytterligare förändringar i försvarets sjukvårdsstyrelse.

Det torde vara känt för oss alla i denna kammare vilka svårigheter - vilka Nr 143

uppslitande stridigheter - som har förekommit inom försvarets sjukvårds- jJsH.mpi-) jgp

styrelse. Nu är där lugnt. Låt denna arbetsro få bestå. Den uppfattningen är 3 j joq

en av orsakerna till att vi avstyrker den socialdemokratiska motionen - men___ ___

med en mycket pt)sitiv syn på ökat lekmannainflytande inom försvaret. Meddelande om

frågor På förslag av tredje vice talmannen beslöts att kamniiirens förhandlingar

skulle fortsättas kl, 19,30,

S 12 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1979/80:52 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Jordbruksutskottets betänkande

1979/80:41 med anledning av propositionen 1979/80:155 om lag om förbud

under viss tid mot spridning iiv bekämpningsmedel över skogsmark jämte

motioner

Näringsutskottets betänkanden

1979/80:46 med anledning av motioner om domänverket

1979/80:47 med anledning av motioner om skogsindustrin

8 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor friimställts den 13 maj

1979/80:470 av Ulla Orring (fp) till statsrådet Elisabet Holm om regeringens syn på sjukvårdsregionsindelningen:

1974 års regionvårdsutredning fick bl, a, till uppgift att särskilt undersöka möjligheten att vidga Uineåregionen,

Förslaget föreligger nu, och Landstingsförbundet har även i ett enigt uttalande tillstyrkt att Uineåregionen tillföres Medelpad och Jämtlands län.

Vid besök i Umeå i april bekräftade sjukvårdsministern att regeringens proposition i ärendet snart skulle framläggas.

Emellertid har enligt uppgifter i pressen framkommit att socialdeptirte-mentet arbetar med ett nytt förslag angående regionindelningen.

Detta skulle innebära att antalet sjukvårdsregioner minskas och att Umeåregionen skulle uppgå i Uppsalaregionen,

Skulle detta förslag genomföras kommer det att få förödande verkningar för forskning i norr och inte minst för sjukvården i norra Norrland,

109

Nr 143 Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till sjukvårdsminis-

-r- 1 1 tern:

I isdagen den

13 , ■ |tiQ(i Ar de i pressen framkomna uppgifterna riktiga? Om så är fallet, varför har

då statsrådet frångått sin i Umeå framförda uppfattning om en utvidgning av
Me/hl dande Umeåregionen med Medelpad och Jämtlands län?

frågor

1979/80:471 av Kjell Nilsson (s) till industriministern om åtgärder för att bevara den svenska glasindustrin:

Har statsrådet för avsikt att förelägga riksdagen förslag till åtgärder för att bevara den svenska glasindustrin - och när skall i så fall ett sådant förslag framläggas?

1979/80:472 av Bertil Måbrink (vpk) till utrikesministern om ett svenskt initiativ till förmån för kurderna:

De senaste veckorna har den iranska armén flygbombat kurdiska städer och byar i iranska Kurdistan, Enligt internationella nyhetsbyråer har hundratals människor dödats och tusentals hemlösa tvingats fly till bergen eller andra städer. Värst drabbade är städerna Sanandaj, Saqqez och Baneh,

Enligt turkiska dagstidningar försöker många också fly över gränsen till turkiska Kurdistan, Men den turkiska regeringen har stängt gränsen. Och trots att bomber också faller över kurdiska byar på den turkiska sidan, protesterar inte den turkiska regeringen. Tvärtom har förtrycket av den kurdiska befolkningen där förvärrats.

Också kurderna i Irak har det svårt. Den pågående konflikten mellan Irak och Iran drabbar främst den kurdiska befolkningen. Redan har mellan 20 000 och 30 000 kurder utvisats från Irak,

Mot bakgrund av dessa övergrepp mot den kurdiska befolkningen i Irak. Iran och Turkiet vill jag fråga utrikesministern:

Tänker den svenska regeringen protestera mot dessa övergrepp mot den kurdiska befolkningen samt ta upp den kurdiska frågan i FN?

1979/80:473 av John Aiuiers.son (vpk) till industriministern om tekoindustrin i Västerbottens län:

I dag finns inte mycket kvar av de planer som fanns, att 1 000 tekojobb skulle ordnas i Västerbotten, Det senaste budet innebär att statliga Trivab i Lycksele läggs ner den 31 december. Enligt de beslut som Statsföretag har fattat skulle en viss tekoproduktion behållas i Lycksele, Enligt det varsel som nu har lagts ämnar Statsföretag överge denna målsättning. Med detta som bakgrund vill jag fråga industriministern: Ämnar industriministern vidta några åtgärder i anledning av det nu inträffade?

110

S 14 Kammaren åtskildes kl, 18,01, Nr 143

Tisdiieen den
'" fidem ,3 „;j ,y,)

BENGT TÖRNELL '_____

/Solveig Geinert