Riksdagens protokoll 1979/80:126 Tisdagen den 22 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1979/80:126

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1979/80:126

Tisdagen den 22 april

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

§ 1 Anmälan om kompletteringsval till riksdagens revisorer

TREDJE VICE TALMANNEN:

Som ny revisor efter Gudrun Sundström har socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält nuvarande suppleanten Kjell Nilsson och som ny suppleant Yngve Nyquist.

Tredje vice talmannen förklarade valda för återstoden av riksdagens innevarande valperiod fill revisor Kjell Nilsson (s)

suppleant

Yngve Nyquist (s)

§ 2 Justerades protokollet för den 14 innevarande månad.

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Anmälan om kompletteringsval till riksdagens revisorer

Om trafiken på järnvägslinjen Uppsala-Stockholm

§ 3 Om trafiken på järnvägslinjen Uppsala-Stockholm

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Jörgen Ullenhags (fp) den 8 april anmälda fråga, 1979/80:408, och anförde:

Herr talman! Jörgen Ullenhag har frågat mig vilka kortsiktiga och långsiktiga åtgärder som kommer att vidtas för att förbättra förhållandena för de tusentals tågpendlarna mellan Uppsala och Stockholm.

Trängsel på kollektiva kommunikationsmedel liksom på infarterna är i högtrafik en vanlig företeelse i storstadsområden. För järnvägens del har situationen försvårats genom att den i och för sig glädjande ökningen av persontrafiken medfört vagnbrist. Denna har i vissa fall lett till större trängsel och mindre bekvämlighet på tågen. Därtill kommer att tågen varit mer än vanligt försenade under en tid - bl. a. till följd av många lokskador. Trafiken mellan Stockholm och Uppsala liksom annan trafik har drabbats av dessa problem.

En särskild utredning inom SJ studerar vilka åtgärder som skall vidtas för att komma till rätta med de ökade förseningarna. De investeringsanslag som beviljats SJ har inneburit att SJ kunnat beställa nya lok och personvagnar

11 Riksdagens protokoll 1979/80:123-126

153

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om trafiken på järnvägslinjen Uppsala-Stockholm

som nu levereras. I avvaktan på alt vagnbrislen skall hävas har SJ vall att i första hand sätta in de sämre vagnar som måste användas på sträckor med relativt korta restider. Jag förutsätter att de åtgärder som SJ vidtar och leveranserna av de nya loken och vagnarna kommer att minska förseningarna och successivt höja vagnarnas standard och tågens kapacitet. Det kommer även trafiken pä sträckan Uppsala-Stockholm till del.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Enhgt senaste folkräkningen 1975 pendlade närmare 5 000 människor från Uppsala kommun till Storstockholm, och över 1 000 var inpendlare från Stockholm till Uppsala.

Vi hade alltså i mitien av 1970-talet omkring 6 000 som pendlade mellan Uppsala och Stockholm. 1 dag är antalet sannolikt betydligt högre. Huvuddelen av alla som pendlar använder sig av lågförbindelserna.

Det är därför mycket viktigt alt denna pendeltrafik fungerar bra. Tyvärr -och det har kommunikationsministern varit inne på - har under de senaste åren tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm fidvis drabbats av störningar. Förliden vinter har förseningar förekommit, även om del i sanningens namn skall sägas att det skett i betydligt mindre utsträckning än förra vintern. Fortfarande har dock många passagerare inte fått sittplats vid högtrafik. Eftersom det är en lång resa blir detta ett besvärligt problem. Vagnstandarden har också delvis försämrats.

Kommunikationsministern är medveten om dessa problem. Del framgår klart av frågesvaret till mig. Statsrådet säger att en särskild utredning inom SJ studerar vilka åtgärder som skall vidtas för att komma till rätta med problemen. Statsrådet förutsätter också att SJ skall vidta åtgärder, så att förseningarna minskas och vagnstandarden samt tågens kapacitet successivt höjs. Delta bör, menar statsrådet, komma trafiken mellan Uppsala och Stockholm till del.

För drygt ett år sedan hade jag en debatt med statsrådets företrädare i ämbetet, Anitha Bondestam, angående pendeltrafiken mellan Uppsala och Stockholm. Av den debatten kunde slutsatsen dras, att leveransen av de 150 nya personvagnar som SJ då beställt indirekt kunde förbättra situationen också för pendeltrafiken mellan Uppsala och Stockholm. Ulf Adelsohn är inne på liknande tankar. Det kommer att bli en förbättring när nya lok och vagnar levereras, säger han. Den fråga som säkert alla Uppsalapendlare nu ställer sig är dock: När kommer detta alt ske? Jag vore tacksam för att få svar av statsrådet också på den frågan!

154

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är riktigt som herr Ullenhag säger, alt del är trångt och att det inte alltid går att få sittplats. Trängseln beror på alt det nu är fler passagerare - det är alltså inte färre vagnar. Ungefär 4 000 personer pendlar mellan Uppsala och Stockholm med tåg. Det skulle bli orimligt dyrt om alla

skulle ha sittplatser t. o. m. under värsta rusningstid, som man kan säga är koncentrerad till en kvart i Storstockholmsoinrådet. Vi har bett transport-rådets chef, herr Norrbom, att tillsammans med berörda parter se över vad man kan göra för att försöka sprida högtrafiksliden. t. ex. genom att skjuta arbetstiderna något. Det kan möjligen innebära en förbättring. Men det är helt klart att del som har störst betydelse är fler vagnar.

Jag tror att Jörgen Ullenhag känner lill all vi har probleni med de nya vagnarna - man ville från arbetarskyddssynpunkt inte godkänna dem. Detta kan jag förstå av många skäl. Det var t. ex. inte mer än 30 cm utrymme mellan vagnarna för den som skulle koppla. Nu gör man vissa korrigeringar och ökar antalet centimeter ganska betydligt. Jag tror att utrymmet för personalen totalt sett ökas med mer än 10 cm.

Man håller nu på alt slutföra dessa diskussioner och räknar med alt kunna få ett godkännande av arbetarskyddsstyrelsen i maj. Det betyder att de vagnar som finns kan sättas i trafik. Det betyder också att vi kommer att leverera ett par tre vagnar per manad. Jag kan inte säga hur fort de kommer att sättas in på just linjen Uppsala-Stockholm, men det är klart att man överallt där det är särskilt trångt skall sätta in vagnar först.

Jag kan säga att det alltså fr. o. m. maj blir bättre, och sedan kommer det att successivt bli bättre för varje månad som går. Jag kan för dagen tyvärr inte ange någon exakt tidsram.

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om trafiken på järnvägslinjen Uppsala-Stockholm

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet också för de här kompletterande upplysningarna.

Jag konstaterar att statsrådet har visat intresse för att den nuvarande situationen för dem som tågpendlar mellan Uppsala och Stockholm skall förbättras. Jag hoppas att det intresset skall komma att hålla i sig. Välkommen, herr kommunikationsminister, på en resa i högtrafik med Uppsalapendeln! Granskogen slår inte lika tät mellan Stockholm och Uppsala som utefter inlandsbanan! Värmland, men resan harmycket att ge-i alla fall om man får sittplats.

Det vore ju synd om det skulle gå så med tågresenärerna mellan Uppsala och Stockholm som signaturen "Herr Talman" fruktar i Upsala Nya Tidning den 8 april i år. Det gäller alltså inte denna kammares talman, herr talman, utan signaturen "Herr Talman" i Upsala Nya Tidning. Så här säger han om pendeltrafiken mellan Uppsala och Stockholm:

"Nej, SJ, hallå!

Vi ogillar så

de vagnar som är fossila!'

Tänk själv - vi kan börja bila!"

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Del är i och för sig myckel intressant att åka mellan Uppsala och Stockholm. Jag lovar att de problem som finns pä inlandsbanan i varje fall inte består i att man inte får sittplats - det kan man få där. Å andra sidan

155

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980    .

Om kostnaderna vid en flyttning av inrikesflyget till Arlanda

är resan med inlandsbanan så betydligt mycket längre än resan mellan Uppsala och Stockholm att jag tror att jag, vältränad som jag är, skulle klara av att stå hela resan. Är det ont om plats lovar jag att jag skall stå, så att någon annan får sitta på min plats.

JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Även om resan tar tre kvart, om tåget inte är försenat, så känns det betydligt längre om man får stå. Men jag tror att Uppsalapendlarna tacksamt noterar herr Adelsohns löfte på denna punkt.

156

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 4 Om kostnaderna vid en flyttning av inrikesflyget till Arlanda

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för alt besvara Margareta Andréns (fp) den 8 april anmälda fråga, 1979/80:410, och anförde:

Herr talman! Margareta Andrén har, mot bakgrund av att omfattningen av icke ränlabla kostnader vid flyttning av inrikesflyget fill Arlanda resp. fortsatt inrikesflyg på Bromma är en omdiskuterad fråga, frågat mig dels hur stor skillnaden är mellan det ekonomiska nettoutfallet för de båda framtida lokaliseringarna av inrikesflyget i Stockholm och hur stora de delposter är som främst påverkar detta nettoutfali, dels om underlaget för regeringens kostnadsberäkningar kommer att offentliggöras före regeringens ställningstagande.

Kostnadsberäkningar har gjorts av ett flertal utredningar och av luftfartsverket inom ramen för verkets arbete med dispositionsplanerna för Bromma och Arlanda flygplatser. Vidare har material om de kostnadsmässiga konsekvenserna på kort sikt av en utflyttning av Linjeflygs verksamhet till Arlanda redovisats av både Linjeflyg och luftfartsverket. Under ärendets fleråriga handläggning har synpunkter även i kostnadsfrågan kommit fram från remissinstanser och andra berörda. Detta material, som självfallet kommer att granskas noga i departementet, är redan i dag tillgängligt.

En utflyttning av LIN:s verksamhet till Arlanda bedöms kräva i omedelbara investeringar ca 150 milj. kr. Det gäller bl. a. investeringar på flygplatsen för ca 25 milj. kr. och en hangar för Linjeflyg om ca 100 milj. kr. För att samlokalisera inrikestrafiken i en byggnad krävs också en utökning och anpassning av tillgängliga utrymmen. Det kan nämnas att om Linjeflygs verksamhet överförs lill Arlanda tillförs flygplatsen drygt 2 miljoner passagerare per år.

En tredje bana bedöms senare behöva byggas på Arlanda. En utflyttning av LIN:s verksamhet leder till en tidigareläggning av denna investering. På litet längre sikt behöver kapaciteten i övrigt för inrikesflyget, bl. a. passagerarterminalen, utökas. Utbyggnaden av banan beräknas kosta ca 250

milj. kr. En eventuell, ny inrikesterminal skulle komma att kosta det dubbla, alltså ca 500 milj. kr.

Utflyttning av Linjeflygs verksamhet till Arlanda för också med sig ökade kostnader för bl. a. kollektivtraflken till flygplatsen. En utflyttning bedöms vidare leda till ett irafikbortfall för Linjeflyg, samtidigt som restiderna på marken ökar. Dessa kostnader för luftfartsverket. Linjeflyg och passagerarna är dock svåra att exakt beräkna.

Av kapacitets- och säkerhetsskäl går det inte alt flytta ut allmänflygel från Bromma lill Arlanda. Bromma måste därför, i enlighet med riksdagens beslut, bibehållas även om Linjeflygs verksamhet flyttas ut lill Arlanda.

Alt behålla Linjeflyg på Bromma innebär på kort sikt säkerhetsmässiga investeringar av storleksordningen 50 milj. kr. På längre sikt krävs viss ytterligare upprustning av flygplatsen. Denna upprustning torde dock kunna begränsas lill ca 100 milj. kr.

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om kostnaderna vid en flyttning av inrikesflyget tdl Arlanda

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret.

Kommunikationsministern har gjort gällande att en flyttning av inrikesflyget från Bromma till Arlanda skulle medföra myckel stora merkostnader. Sålunda har statsrådet Adelsohn i Svenska Dagbladet den 29 mars uttalat att del blir tio gånger dyrare att flytta verksamheten till Arlanda än alt behålla den på Bromma, att det alltså skulle kosta 0,5-1,7 miljarder kronor, och att kostnaden skulle drabba skattebetalarna. Å andra sidan har driftdireklören i luftfartsverket, Folke Görs, så sent som den 16 april uttalat i Dagens Nyheter:

"Men det blir inte dyrare för oss att flytta Linjeflyg till Arlanda än att
stanna pä Bromma-- ."

Min fråga gällde det ekonomiska nettoutfallel. I statsrådets svar - liksom i tidigare uttalanden från statsrådet - redovisas beräknade bruttoulgifter för investeringar.

Statsrådets uppgifter om de nödvändiga investeringsutgifterna säger oss emellertid att dessa är ca 150 miljoner i båda alternativen, även om det finns skillnader lill Brommaalternativels förmån när det gäller den tid del dröjer innan investeringarna måste göras. Det blir å andra sidan något större kapitalkostnader för Arlandaalternalivet. Vi skall emellertid då ha klart för oss att en sådan merkostnad, även om staten står för själva investeringen, inte skall täckas med medel från skattebetalarna. Den skall betalas av flygtrafiken.

För luftfartsverket gäller ju att det skall inrikta sig på alt läcka sina kostnader och därutöver inleverera en avkastning lill staten. Luftfartsverket skall alltså i princip täcka sina kostnader med hjälp av sina avgifter, och det gäller även de merkostnader som kan uppkomma om samhället av miljöskäl eller av andra skäl anser att verksamheten måste flyttas från Bromma till Arlanda.

I statsrådets svar nämns också ett par eventuella investeringsobjekt på

12 Riksdagens protokoll 1979/80:123-126

157

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om kostnaderna vid en flyttning av inrikesflyget till Arlanda

Arlanda som vi inte behöver räkna med när det gäller ställningstagandet till alternativet Bromma flygplats.

Någon tredje bana på Arlanda nödvändiggörs inte av en utflyttning från Bromma. En sådan bana kan bli aktuell vid en fortsalt snabb ökning av antalet starter och landningar, som inrikesflyget naturligtvis kan komma alt bidra till. Men de ekonomiska utsikterna för de närmaste åren, de stigande oljepriserna, nödvändigheten att noggrant hushålla med energi och den därav följande och sannolika höjda beskattningen på flygbränsle gör inte en fortsalt snabb ökning av flygtrafiken trolig.

Vidare framstår del, särskilt vid jämförelse med den befintliga terminalen på Bromma, som något av ett fantasiprojekt att vid en flyttning till Arlanda lägga ut en halv miljard på en ny inrikesterminal i lyxklass. Det måste räcka med den utökning och anpassning av tillgängliga utrymmen som statsrådet nämner i den första delen av svaret.

Herr talman! Sammanfattningsvis ger alltså statsrådets svar vid handen att investeringarna i samband med en flyttning lill Arlanda inte skall medföra någon ökad belastning på skattebetalarna, men möjligen en viss ökning av kostnadsnivån för dem som utnyttjar inrikesflygel.

158

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Den här frågan är tyvärr så komplicerad och innehåller så många saker att jag inte hinner alt redogöra för allting nu. Jag tror emellertid att man i princip kan räkna med att del blir tio gånger så dyrt all flytta ut till Arlanda. Herr Görs, som ville ha in en dementi i Dagens Nyheter men som inte fick det, har glömt Linjeflygs kostnader. Det är mycket osäkert hur det blir med terminalbyggnaden. En terminalbyggnad för 100 milj. kr. måste byggas. Del är yllersl tvivelaktigt om Linjeflyg kan förränta denna utgift -företaget balanserar just nu precis-särskilt som vi vet att man kommer att få räkna med ett betydande irafikbortfall. Jag håller just på att överlägga med Linjeflyg härom och hoppas att på torsdag ha litet mer konkreta siffror.

När det gäller kollektivtrafiken och energisparandet kan jag säga alt ytterligare en minut i luften för Linjeflygs flotta kostar 5 milj. kr. Skall man ut lill Arlanda måste alla plan som kommer söderifrån passera Stockholm. De plan som kommer norrifrån och skall till Stockholm flyger hela vägen, varför det inte blir någon omväg för dem då de flyger till Bromma. Här skulle det alltså bli en betydande kostnadsökning. Vi kommer inte heller att klara oss med den nuvarande terminalen ulan kommer att snart bli tvungna att bygga en ny terminal.

Jag har sagt delta bara för all nämna ytterligare några frågor som komplicerar del hela.

Vi kommer antagligen att behöva en tredje bana, ty redan i dag är det kapacitetsproblem när utrikestrafiken har sina toppar på Arlanda. Flyttar man dit inrikestrafik som har samma lider blir del ytterligare problem. Däremot håller jag med om att terminalbyggnaden är någonting som det skulle vara utomordentligt svårt för mig som gammalt finansborgarråd att släppa igenom. Då får man försöka lappa och laga och klara sig med det som

man har. Men vi skall inte glömma att det rör sig om över 2 miljoner passagerare, vilket är ett relativt betydande antal. Jag har emellertid inte tid att här i talarstolen nämna alla de detaljer som behövs. Men gör man en samlad samhällsekonomisk bedömning, visar det sig tyvärr att det blir oerhört mycket mera kostsamt.

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag håller med kommunikationsministern om att frågan ärså pass stor, svår och komplicerad att det inte går att på någon minut tränga in i den ordentligt.

När det gäller uppgifterna från driftdireklören Görs har jag faktiskt sett efter, om del möjligen hade kommit någon dementi, eftersom jag tyckte alt del var svårt att få uppgifterna att stämma överens, men jag har inte funnit någon sådan. Jag hade ingen anledning alt betvivla alt uppgifterna var riktiga, eftersom han är generaldirektörens ställföreträdare och chef för flygplatsavdelningen.

När det gäller ett eventuellt byggande av en ny inrikeshall kan jag mycket väl förstå att både Linjeflyg och luftfartsverket gärna skulle se att man om kanske tio år fick en slörre och bättre inrikeshall. Men då skall vi jämföra denna önskan med de möjligheter vi har med avseende på inrikeshall. om vi stannar kvar på Bromma. Man måste tydligen vara beredd att acceptera en stor skillnad i standard när del gäller inrikeshall, om man stannar kvar på Bromma i stället för att flytta ut till Arlanda.

Sedan vill jag, herr talman, bara tillägga att jag ställde den här frågan, därför att det var så många uppgifter som cirkulerade både i tidigare utredningar och nu i pressen. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi fick den här diskussionen, som nog kan vara av värde för de fortsatta underhandlingarna och det kommande beslutet.

När del gäller utökningen av antalet passagerare pä Arlanda kan man fråga sig hur man skall kunna klara detta, om vi stannar kvar på Bromma. Här har det nu gjorts en utredning av Ingvar Gullnäs som visar en ökning på 4,25 % per år i passagerarantal. Då skulle man under resten av 19()0-talet få en tredubbling.

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om kostnaderna vid en flyttning av inrikesflyget till Arlanda

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är väl på samma sätl som beträffande befolkningssiffror som korrigeras ibland, men skulle det bli som Ingvar Gullnäs sagt är det kanske nödvändigt att bygga ytterligare en flygplats. Emellertid behöver vi kanske inte tänka så långt in i framtiden. Jag föreslår att Margareta Andrén tar kontakt med Folke Görs i Norrköping. Del kan vara klokt, eftersom han ännu inte har fält in sin dementi i DN, och man vet ju inte om den kommer.

Vidare delar jag uppfattningen att del inte finns någon anledning all ha högre standard vid en inrikesterminal på Arlanda än vad man har på Bromma. Därför är jag inte särskilt benägen att medge pengar till sädana stora investeringar. På den punkten har vi alltså samma uppfattning.

159

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

Sedan skall vi dock inte glömma en annan stor kostnad, nämligen marktransportkoslnaden, och lidsåtgången. Varje resa till Arlanda är minst 30 minuter längre än resan ut till Bromma.

Det här är en mycket svår och komplicerad fråga, och det är inte alldeles givet hur man skall räkna kostnaderna. De kan räknas litet olika beroende på vilken standard man vill ha. Man skall alltså vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av de förslag som framläggs. Det vill jag gärna understryka.

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herr talman! Bara några ord om det senaste inlägget. När stalsrådel talar om Irafikbortfall för Linjeflyg som en kostnad bör man ändå påpeka att om en del trafikanter övergår från flyg till exempelvis järnväg är det inte någon merkostnad för samhället. Det är bara en anpassning till de verkliga samhällsekonomiska förhållandena - och till samhällsekonomin hör också de miljöproblem kring Bromma flygplats som är den yttersta orsaken till att flyttning aktualiserats och som hänger ihop med att jag har ställt den här frågan.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är inte så alldeles säkert att trafikanter går över till tåg. De kanske inte åker alls, de kanske åker bil. Och kanske tvingas vi på vissa linjer sälta in ännu fler järnvägsvagnar - som vi inte har. Vi kommer i varje fall inte att utnyttja Linjeflygs potential. Vad det gäller i all ekonomi är att utnyttja del investerade kapitalet och de befintliga tillgångarna maximalt. Hur det kommer alt bli vet man inte, men del är helt klart att Linjeflyg i dag balanserar precis på gränsen för lönsamhet och inte ekonomiskt skulle klara ett sådant bortfall som nämnts, och då måste skattebetalaren fram, är jag rädd.

MARGARETA ANDRÉN (fp):

Herrtalman! Jag tror att kommunikationsministern och jag-ja. vi alla-är överens om att väldigt många olika faktorer inverkar på bedömningen av hela frågan om lokaliseringen av flygplatsen. Och del finns, som vi båda antytt, skäl att fortsätta underhandlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 5 Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

160

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN erhöll ordet för att besvara Oskar Lindkvists (s) den 9 april fråga, 1979/80:417, lill statsministern, och anförde:

Herr talman! Oskar Lindkvist har frågat statsministern om han vill redogöra  för  regeringens  avsikter  när  det  gäller  att   lösa   in  villor   i

Brommaområdet och därvid utveckla de möjligheter all genomföra dessa avsikter som nu står regeringen till buds.

Frågan har överlämnats lill mig.

I dagens samhällsekonomiska läge är del särskilt angeläget att begränsa utgifterna. Miljökraven måste därför noga vägas mot de ekonomiska och trafikmässiga effekterna.

Eftersom olägenheter av trafikbuller delvis är en subjektiv upplevelse kan inlösen av fastigheter i speciella fall vara ett sätt alt komma lill rätta med bullerproblem. Mot den bakgrunden anser jag alt ett alternativ som kan övervägas är att på frivillig grund lösa in villorna för de fastighetsägare i Brommaområdet som vill fiytta på grund av bullret.

Jag vill i del här sammanhanget också nämna att inlösen i en total ekonomisk bedömning inte är en ovanlig åtgärd för att lösa bullerproblem.

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Inlösen av villor och fastigheter har från och lill ansetts vara ett gångbart inslag i debatten om miljön kring Brommaflyget. Upphovsmännen har då haft ett alldeles bestämt syfte. Man förde en förtalskampanj mot vissa villaägare runt flygplatsen, och strategin gick ut på alt avleda allmänhetens intresse från vad debatten egentligen handlade om. Folk skulle till varje pris förledas tro att villaägarna i området var markspekulanter, vilkas enda och beslående intresse var omsorgen om sin egen ekonomi. Den omständigheten att fyra sjukhus, barndaghem, skolor, arbetsplatser och stora hyreshusområden ligger i bullerkonlakl med trafikflyget skulle i delta uppspel framställas som något rent sekundärt.

Jag tyckte redan då att detta slags debatt var både osmaklig och oärlig. Nu återupplivas den av kommunikationsministern. I ett av massmedia i stort format förmedlat uttalande fick vi höra att regeringen var beredd att lösa in villor, där de boende stördes av flygbullret. Uttalandet gällde inte hyreshusen. Några sakskäl för erbjudandet från regeringens sida fanns emellertid inte i uttalandet.

Jag har emellertid bland alla kategorier av fastighetsägare inte träffat någon som ansett att regeringen skulle överta deras bostäder. Jag anser mig vara ganska väl orienterad i områdena och om de stämningar som finns angående de flerskiftande ölägenheter som flygel medför och som nu är definitivt bekräftade. Hela det Sverige som har till uppgift att på myndighetsnivå handlägga miljöärenden av typ Brommaflyget har kommit till en och samma slutsats: Fokkerplanen skall flyttas till Arlanda. Varför inte se till att dessa åtgärder vidtas?

I stället försöker nu kommunikationsministern leda in debatten på något annat. Påhoppetpå villaboendet - för det är ett sådant - gav sken av att vara en regeringens angelägenhet. Kommunikationsministern ullalar sig ju på regeringens vägnar. Sedan får vi vela alt något sådant regeringsbeslut inte existerar. Det är således bara kommunikationsministern som försöker göra sig lustig över en målgrupp som inte heller får utrymme i dagspress eller

161

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

massmedia i övrigt för att försvara sig. Återigen skall allmänheten ges uppfattningen att Brommadebatten är iscensatt av giriga fastighetsägare som förmenar folk att flyga. En sådan debattkonsl har ingenting med en politikers ansvar att göra. Det är en eftergift för tidningsrubriker och lättköpt publicitet. En politiker av kommunikationsministerns höga status måste vela alt man inte för penningar kan friköpa sig från ett miljöpolitiskt ansvar.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Oskar Lindkvist talade för villaägarna så att jag blev alldeles tårögd. Jag är inte van vid sådana försvarstoner från socialdemokrater när del gäller villaägande i allmänhet. Men i det här fallet passar tydligen den politiken bättre.

Del är fel alt säga att villaägarna inte bereds utrymme i massmedia. Tidningarna gör ju sina bedömningar av nyheter. Dagens Nyheter hade en stort upplagd nyhetsartikel där villaägarna - och enbart dessa - kom lill tals dagen efter. Mig veterligt har Dagens Nyheter en myckel stor upplaga. Saken var lika stort upplagd där som i Svenska Dagbladet, där hela materialet offentliggjordes, så nog har villägarna kommit lill tals.

Meningen är naturligtvis inte heller att regeringen skall överta bostäder. Beträffande inlösen av fasligheter där människor är bullerstörda kan jag väl tänka mig sådant också om det gäller hyreshus eller fastigheter av annat slag som ligger inom området. Som bekant har en partibroder till herr Lindkvist, herr Hullh, i dagarna slängt ett daghem som var bullerslörl. Man får länka sig också sädana åtgärder om Brommaflygel skall vara kvar.

Det här är ingenting unikt. När man byggde ut Kastrup, använde man motsvarande modell, och man har gjort det när det gällt militära flygplatser. Även Ingvar Gullnäs har i sin utredning nämnt det som en möjlighet, om det visar sig minska samhällets kostnader. Därför tycker jag inte att man skall bortse från den möjligheten.

Jag försäkrar att det inte är något slags förtalskampanj, utan jag menar på fullt allvar att om det finns människor som subjektivt anser sig vara störda och därför vill ha en annan bostad har samhället ett ansvar för dem. Samhället kan lösa in deras fastigheter och därigenom tillse att de får bostad någon annanslans, så att de inte skall behöva ha dessa upplevelser av buller.

Slutligen vill jag bara säga till herr Lindkvist, som ju i någon mån har tagit Bromma på entreprenad, alt vad som fascinerar mig är att man ställer så myckel strängare krav när det gäller buller från flygplan än vad man gör när del gäller vägtrafik. Vad beror detta på?

162

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Det var ju så att kommunikationsministern i sitt uttalande inte höll sig till sanningen. Kommunikationsministern utlalade att regeringen var beredd att lösa in villor i Brommaområdel. Detta är inte sant. Något sådant beslut föreligger inte. Jag påtalar alltså alt kommunikationsministern just i del sammanhanget har farit med osanning. Jag tycker det är värt att

påtala delta i riksdagen därför att man begär av ett statsråd att han skall göra seriösa inlägg i en sådan debatt som det här är fråga om.

Vidare innehåller svaret en mening som jag tycker är fantastisk. Den måste väl ha tillkommit i ett myckel hastigt sammanhang? Det slår så här:

"Eftersom olägenheter av trafikbuller delvis är en subjektiv upplevelse kan inlösen av fastigheter i speciella fall vara ett sätt att komma till rätta med bullerproblem."

Men vilka bullerproblem kommer man till rätta med om man löser in fastigheter? Decibeltalet för Brommaflyget förändras väl inte ett enda dugg, även om Ulf Adelsohn äger alla villorna runt flygfältet. Det är fortfarande precis samma sanitära olägenheter som entydigt har påtalats av alla de instanser som har sysslat med problemet Bromma. Man skall inte i nutidens Sverige inbilla sig att man kan köpa sig fri frän det politiska ansvar som gäller miljöproblem av Brommas storlek.

Och slutligen: Hur många villaägare eller fastighetsägare har hos kommunikationsministern begärt att staten skall lösa in deras fastigheter?

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Del är hittills bara en villaägare som har hört sig för om ett sådant intresse.

Sedan vill jag säga att jag inte har påstått att regeringen slår bakom det här förslaget. Men det är ett förslag från mig, och jag tycker alt man kan överväga detta. Om del har framkommit någon annan uppgift vill jag säga att något skrivet uttalande inte har publicerats och att frågan heller aldrig har varit föremål för ett regeringsbeslut. Det är ett förslag från mig personligen. I den allmänna debatten har ju även statsråd, lika väl som riksdagsmän, rätt all komma med ett förslag.

Vidare förstår jag inte vad Oskar Lindkvist menar med sitt citat. Jag har skrivit alt trafikbuller delvis uppfattas subjektivt. Det är alldeles riktigt. Vissa människor, som är vana vid alt bo exempelvis i glesbygd, skulle aldrig klara att bo på Hornsgatan i Stockholm, men mig stör bullret där inte en sekund. Därför menar jag att vi skulle kunna hjälpa dem som är störda av bullret genom alt lösa in deras fastigheter och se till att de får annan bostad. I stället kan då människor som inte har sådan bullerkänslighet som en del andra har bo i närheten av Bromma - så enkelt förhåller det sig.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Nu tycker jag problemet har reducerats till vad det egentligen är. En villaägare har hört sig för om staten är beredd att lösa in bostaden. Detta föranleder kommunikationsministern att gå ut med ett uttalande och säga alt regeringen är beredd att lösa in villor i Brommaområdet. Det är alltså omfattningen av det här problemet.

Jag vill dessutom säga att ett statsråd naturligtvis skall ha rätt att komma med ett förslag. Men om han gör uttalanden som om han skulle yttra sig på regeringens vägnar är skillnaden den att del då inte längre uppfattas som ett förslag - då har uttalandet fått någonting av offentlighet över sig, och

163

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

allmänheten tror att det har varit en beredning av ärendet i regeringen och att den har fattat ett beslut. Det är den stora skillnaden mellan ett enskilt förslag från ett statsråd och ett uttalande där statsrådet företräder regeringen. Det har alltså inte Ulf Adelsohn gjort i den här frågan.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag vill gärna ge Oskar Lindkvist rätt i den delen alt det inte var en bra formulering; det borde inte ha stått som det stod i svaret, och del var fråga om ett förslag från mig.

Men den andra delen förstår jag inte alls. "Den är alltså omfattningen av det här problemet", säger Oskar Lindkvist triumferande - det är bara en enda villaägare som hört sig för. Jag skall dessutom säga till Oskar Lindkvist att detta skedde efter, och inte innan, detta hade stått i Svenska Dagbladet. Ingen hade hört sig för tidigare, men efter det alt saken slagils upp var det en som hörde sig för.

Ja, exakt så slor är omfattningen av problemet. Har herr Lindkvist tänkt på det? Har han tänkt på att han vill åsamka oss och Sverige i övrigt kostnader på hundratals miljoner-om vi nu en gång lyfter blicken från Stockholmsbänken lill ett perspektiv över alla de andra bänkarna, som i dag tyvärr står tomma? Också resten av landet har ju intresse av vad vi gör. Och även om en riksdagsman från Stockholmsbänken kan lägga de aspekter på frågan som herr Lindkvist gör, så måsle i varje fall jag som kommunikationsminister väga hela landets intresse av kommunikationer mot problemen på Bromma.

Sedan erkänner jag villigt att jordbruksministern för sin del har att väga in miljöaspekterna i högre grad än jag, men eftersom jag bär ansvaret för kommunikationerna är det här mitt ansvar. Del är då nog så viktigt att lyfta ögonen från Stockholmsbänken och tänka även på resten av landet.

164

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Nu medgav ju kommunikationsministern att del inte var en bra formulering - det är en eftergift som han förtjänar beröm för.

Sedan säger kommunikationsministern att problemets omfattning är att det berör en villaägare. Låt mig då säga följande lill Ulf Adelsohn:

Koppla nu inte ihop problemen kring Bromma flygfält med försäljningen av villor och fastigheter i Brommaområdet. Vad jag vet är att de som bor där vill bo kvar ute i Västerort i Stockholm, och de vill ha ett miljövänligt Bromma. Koppla inte ihop två olika saker! Del är just genom den kopplingen man försöker avleda intresset frän de vikliga miljöfrågorna. Det är dessa vi nu diskuterar.

Jag tror alt fastighetsägarna där ute - med eller utan min tillskyndan -klarar av att bedöma när de skall flytta och när de skall sälja sina fastigheter. Det behöver de säkerligen inte fråga kommunikationsministern om. Vad kommunikationsministern skall göra är att tillsammans med jordbruksministern företa en övergripande bedömning av problemen kring Bromma. Var

och en skall inte handla för sig. Del är fråga om en nationell politik, och Stockholm, Ulf Adelsohn, ligger också i Sverige.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag vill tacka Oskar Lindkvist för den senaste upplysningen. Det var för mig en fullständig nyhet att Stockholm ligger i Sverige - det hade jag ingen aning om.

I övrigt vill jag säga att det är alldeles självklart att villaägarna dels vill bo kvar i sill område och i sina fina och centralt belägna villor, dels vill slippa inrikesflygel på Bromma. Det har jag den största förståelse för. Jag har också den största förståelse för att landet i övrigt vill ha kvar Bromma flygfält, centralt beläget i Sveriges huvudstad. Det är mellan dessa önskemål man skall väga. Herr Lindkvist har för sin del gjort den avvägningen att miljökraven hos villaägarna i Bromma är det väsentligaste. Sedan må det vara tillåtet för andra alt ha en annan åsikt. De behöver bara för den skull inte vara sämre människor än herr Lindkvist.

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Att Ulf Adelsohn inte visste att Stockholm låg i riket har jag förstått, eftersom han i sina tal ute i landet säger att de som vill göra någonting annat på Brommafältet är bypolitiker, medan de som vill ha flygfältet kvar är de stora rikspolitikerna. Men Stockholm ligger faktiskt i Sverige. Det är bra att veta det när man skall göra den övergripande bedömningen.

Försök sedan inte att dribbla bort villaägarnas problem! Det är självklart att de vill bo kvar och slippa flyget, säger Ulf Adelsohn. Låt mig säga så här: De har rätt att bo kvar och att ha precis samma krav på en godtagbar samhällsmiljö som alla andra medborgare i det svenska samhället har. Glöm nu inte bort att majoriteten där ute bor i hyreshus. Där finns vidare arbetsplatser, sjukhus, skolor och barndaghem. Försök inte göra villaägarna fill en särskild målgrupp. När vi pratar om miljön gäller del hela det stora området i Västerort och även angränsande områden, som har problem med flygplatsen i Bromma.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag skall nöja mig med att ge Oskar Lindkvist ett gigantiskt politiskt tips. Gäck ut och ställ samma krav på buller i hela landet som herr Lindkvist ställer när det gäller Bromma flygfält. Vi får då stänga kanske 40 ä 50 % av Stockholms gator- Stockholm ligger i Sverige - men även stora gator i andra städer. Ställ precis samma bullerkrav som herr Lindkvist gör på Bromma! Han har ju nyss sagt att de krav som alla andra människor har rätt att ställa skall också brommaborna kunna ställa. Gäck ut och ställ det kravet! Del är ett fantastiskt tips till herr Lindkvist.      ,

165

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Det behöver jag inte gå ut och göra - det ligger i det socialdemokratiska miljöprogrammet. Alla har rätt alt ställa krav på en god och funktionell samhällsmiljö. Det gäller arbetsplatserna, det gäller fritiden och det gäller över huvud taget hela vårt samhälle. Därför måste vi som politiker vara litet framåt när del gäller att ta itu med bullerproblem, avgaser och annat som uppenbarligen skadar människornas hälsa och välbefinnande.

Ulf Adelsohn måste.ju känna till alt alla myndigheter som handlagt Brommaärendet är hell enstämmiga: Brommaflyget med Fokker F 28 skall bort, eftersom del medför sanitära ölägenheter. Kom inte och inbilla oss någonting annat - del är problemets huvudkärna.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Jag är ledsen att behöva uppta kammarens tid ytterligare, men jag förstår inte riktigt varför herr Lindkvist inte lyssnar på vad jag säger.

För det första vet Oskar Lindkvist alt koncessionsnämnden har slällt högre krav än vad som ställs internationellt när det gäller flygbuller - det är närmare bestämt en skillnad på 5 decibel. Jag föreställer mig att Oskar Lindkvist måste känna lill delta, eftersom han har sysslat med Bromma i så många år.

För det andra har jag inte sett i del socialdemokratiska miljöprogrammet att man skulle ha 65 decibel som gräns. Vad man talat om överallt är 70 decibel - och det har vi ju inte på Brorhma. Varför ställer då inte herr Lindkvist samma krav för alla andra människor som han ställer just för dem som bor vid Bromma? Vad är skillnaden?

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Vi skall ju diskutera Brommafrågan den 28 maj, och då skall vi också diskutera koncessionsnämndens beslut. Koncessionsnämnden fullföljer bara de uppgifter som den har ålagts av de statliga myndigheterna.

Att vi i det socialdemokraliska tniljöprogrammel skulle tala om att det skall vara en gräns vid 70 decibel hade jag ingen aning om, Ulf Adelsohn. Del var för mig en nyhet. Vad vi talar om är i själva verket alt det skall vara en miljö som är godtagbar och som av myndigheterna fastställs som rimlig. Om nu alla dessa myndigheter har kommit till samma slutsats - att användandet av Fokker F 28 medför sanitära olägenheter- så får Ulf Adelsohn vara så god och acceptera detta och se till att det beslut fullföljs som koncessionsnämnden har fattat.

166

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Koncessionsnämndens beslut har överklagats hos regeringen. Jag har alltså varken rätt eller skyldighet att följa koncessionsnämndens

beslut. Enligt vad som har ålagts oss av riksdagen skall regeringen i del här Nr 126

fallet tjänstgöra som högsta instans.                                           Tisdagen den

Sedan vill jag bara upplysa Oskar Lindkvist om en sak: Koncessionsnämn-    2 aorji 1 o«n

den är en domstol och åläggs alltså inte att följa en sakslåndpunkl utan skall___   

döma  efter  vad  den   anser  vara   rätl  och   riktigt.   I  denna   dom   har q     jfiiQp,, (,,,

koncessionsnämnden gått 5 decibel lägre än vad man gör internationellt när yUiQf / närhpten

man diskuterar flygbuller. Bromma flyg
plats

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag bryr mig inte om några internationella jämförelser. Vad jag är intresserad av är de normer som vi kan godta i det svenska samhället. Och jag hävdar myckel bestämt alt koncessionsnämnden gjort ett utmärkt arbete och fällt ett bra utslag. Koncessionsnämnden har lyssnat på de starka rösterna från dem som kan de här problemen, som har följt dem i åratal och som har kommit lill ett entydigt gemensamt slutresultat.

Ulf Adelsohn säger här all han har varken rätt eller skyldighet alt följa koncessionsnämndens beslut. Men rätt att följa koncessionsnämnden har väl ändå kommunikationsministern? Så illa är det väl inte slällt i regeringen att man inte ens har rätt att följa ett beslut som koncessionsnämnden har kommit till i dessa vikliga frågor.

Kommunikationsministern ULF ADELSOHN:

Herr talman! Det är alldeles rikligt, som herr Lindkvist säger, alt jag har rätt att följa koncessionsnämndens beslut. Men del intressanta med koncessionsnämndens beslut i detta fall var följande.

Länsstyrelserna fick inte yttra sig. Oskar Lindkvist säger att man har lyssnat till alla som kan de här problemen. Vilka är då de? Oskar Lindkvist sade i sitt senaste inlägg alt han inte är intresserad av några internationella jämförelser. Det är dä med andra ord ett antal svenskar som man skall lyssna till. Internationell expertis spelar ingen roll. att vi har andra krav när det gäller vägbuller spelar ingen roll. Alla de som kan de här problemen - det är tydligen de som skall fälla utslaget.

Nu lovar jag kammaren att jag inte skall begära replik, vad än Oskar Lindkvist kommer att säga.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Det är mycket klokt av kommunikationsministern, för i nästan varje inlägg han gör måste han ju medge all jag har rätl i mina iakttagelser.

Det är fel all säga att länsstyrelsen inte fick yltra sig. Jag var närvarande vid sammankomsten hos koncessionsnämnden när länsstyrelsen yttrade sig, jag lyssnade och jag antecknade vad som sades.

För att Ulf Adelsohn skall badet i minnet skall jag bara räkna uppföljande
myndigheter: naturvårdsverket, socialstyrelsen, planverket, länsstyrelsen,
Stockholms kommun, Stockholms läns landsting. Stockholms hälso- och
miljöberedning, Solnas, Sundbybergs och Järfällas hälsovårdsnämnder samt    167

Nr 126

Tisdagen den 22 april 1980

Om inlösen av villor i närheten av Bromma flygplats

koncessionsnämnden för miljöskydd. Kom ihåg de myndigheterna! Alla har uttalat sig för att Fokkerplanen skall flyttas från Bromma.

Överläggningen var härmed avslutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1979/80:173 till skatteutskottet

§ 7 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppföres arbetsmarknadsutskottets betänkanden 22 och 26 samt utbildningsulskotteis betänkanden 22 och 23 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 8 Anmäldes och bordlades Proposition

1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m. m.

§ 9 Anmäldes och bordlades Motion

1979/80:1983 av Hans Lindblad

med anledning av proposition 1979/80:135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m.

§ 10 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1979/80:45 med anledning av propositionen 1979/80:80 om följdlagstiftning till den nya sekretesslagen

1979/80:46 med anledning av propositionen 1979/80:105 om ny instansordning i kommunalbesvärsmål jämte motioner

1979/80:47 med anledning av proposition 1979/80:120 om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar jämte motion

Socialutskottets betänkanden

1979/80:35 med anledning av motioner om vissa arbetslidsfrågor

1979/80:36 med anledning av motioner om vissa resurs- och organisatoriska

frågor m. m. på arbetsmiljöområdet 1979/80:37 med anledning av motion om abortlagstiftningen

Jordbruksutskottets belänkande

1979/80:34 med anledning av motioner om skogspolitiken, m. m.

168

Näringsulskottets betänkanden Nr 126

1979/80:40 med anledning av propositionen 1979/80:107 om godkännande av       Tjgdaeen den

1979 års internationella naturgummiavtal                                    22 anril 1980

1979/80:41 med anledning av propositionen 1979/80:88 om ny organisations-_ __

form m. m. för statens industriverks enhet för förelagsutveckling jämte Meddelande om

motion fg

§ 11 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 21 aprd

1979/80:436 av  Paul Lestander (vpk)  till  kommunikationsministern om snöröjningen och renhållningen vid rastplatser intill vägarna:

För väglrafikanter har i en del kommuner byggts toaletter och rastplatser
infill större vägar. Där snöröjning och renhållning fungerar tillfredsställande
är rastplatserna ett trivsamt och, nödvändigt komplement till övriga
anordningar för trafiken. I bästa fall kan de ockiå underiätta ett rörligt
friluftsliv.                         '        '                   I

Tyvärr är icke huvudmannaskapet för skötsel och underhåll löst på ett godtagbart sätt. Svenska kommunförbundets länsavdelning i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland har uppmärksammat detta problem.

Jag vill därför till kommunikationsministern ställa följande frågor:

Anser kommunikationsministern all arbetet med snöröjning och renhållning vid rastplatser bör anförtros vägverket?

Kommer kommunikationsministern att vidta sådana åtgärder att de hittillsvarande investeringarna för rastplatser ger allmänheten verklig nytta av satsningarna?

§ 12 Kammaren åtskildes kl. 15.45.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert