Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1978/79:98

Torsdagen den 8 mars

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollen för den 28 februari.

§ 2 Om utbyggnaden av barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS erhöll ordet för att besvara Inga Lantz (vpk) den 27 februari anmälda fråga, 1978/79:378, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat mig vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att säkra utbyggnaden av barnomsorgen.

Jag lämnade den 8 december 1978, dvs. för tre månader sedan, med anledning av interpellationer från bl. a. Inga Lantz en omfattande redogörelse för min syn på utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen. Jag ber att fa hänvisa till det svaret.

Jag förklarade i det sammanhanget att diskussioner hade påbörjats med Svenska kommunförbundet om dessa frågor. Min utgångspunkt vid dessa överläggningar var att den av riksdagen i samförstånd med Svenska kommunförbundet uttalade målsättningen om barnomsorgens utbyggnad måste uppfyllas. Diskussionerna har visat att Svenska kommunförbundet delar min uppfattning. Förbundet har, som ett konkret resultat av överläggningarna,skrivit till samtliga länsavdelningaroch pekat på angelägenheten av att ytterligare överväganden görs om möjligheterna att öka utbyggnadstakten i förhållande till nuvarande plan för slutet av den aktuella utbyggnadsperioden. Enligt förbundets mening är det önskvärt att länsavdelningarna medverkar härtill genom att barnomsorgens utbyggnad tas upp till konkret behandling vid förestående årsmöten. Till skrivelsen har bifogats ett tabellmaterial som belyser situationen i de enskilda kommunerna.

Förbundet har vidare genom en skrivelse till ett antal enskilda kommuner riklat en särskild förfrågan om hur kommunstyrelsen ser på möjligheterna att öka utbyggnadstakten under de närmaste åren.

Jag vill vidare peka på att regeringen i dagarna lägger fram en proposition till riksdagen om kommunernas ekonomi. I propositionen föreslås bl. a. att skatteutjämningssystemet reformeras, varvid hänsyn tas till befolkningens ålderssammansättning och kommunernas kostnader för barnomsorgen. Detta bör underlätta en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars J979

Om titbytinaden av barnomsorgen

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag ber alt fö tacka för svaret.

Del visar sig att kommunerna inte kommer all klara utbyggnaden så som man hade räknat med. Socialstyrelsen räknar med att det fallas 25 000 platser.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om utbyggnaden av barnomsorgen

Vid ett krismöte för en tid sedan på Kommunförbundet sade man att kommunerna inle har ekonomiska möjligheter att klara avtalet om de 100 000 resp. 50 000 nya platserna. En avgörande orsak till detta är att den andel av kostnaderna för varje ny plats som staten svarar för har minskat myckel. Från att ha täckt 63 % täcker nu statens andel bara 47 %.

Planeringsgruppen för barnomsorg inom socialdepartementet har också i sin enkät lail fram att just kommunernas ekonomiska situation är en av huvudorsakerna till att utbyggnaden går så långsamt. Enligt planeringsgruppen, som Gabriel Romanusså väl känner till, uppgav fyra av fem kommuner all det är de ekonomiska skälen som stoppar utbyggnaden. Kommunerna har helt enkelt inte råd att bygga daghem och fritidshem. I Huddinge kommunstyrelses utlåtande över den senaste barnomsorgsplanen heter det: "Utbyggnad skall ske med hänsyn tagen titt de ekonomiska förutsättningar som finns." Det framstår allt tydligare, tycker jag och många med mig, att staten måste la på sig det ekonomiska ansvaret för utbyggnaden av barnomsorgen om det skall bli någon sådan.

Om det ser mörkt ut i dagens situation, så ser det ännu mörkare ut för framtiden. Hur skall man kunna täcka behovet av nästan 1 miljon platser 1982 om man inle ändrar de ekonomiska förutsättningarna för utbyggnaden? Med tanke på att det bara finns 100 000 daghemsplaiser och 35 000 fritidshemsplatser är behovet katastroflilt stort, och man måste få pengar till delta.

1 svaret som jag har fött sägs det alt man har diskuterat med Kommunförbundet,och parterna äröverens om att planen med de 100 000 resp. 50 000 nya platserna skall uppfyllas. Men då frågar jag: Hur skall planen kunna uppfyllas? Enligt det krismöte man höll fallas det pengar för alt man skall kunna uppfylla planen.

Del enda påtagliga jag kan utläsa av detta svar är att Kommunförbundet, som ett konkret resultat av överläggningarna, har skrivit till samtliga länsavdelningar. Det är det enda konkreta. Men pengarna då? Regeringen kommer tydligen inte att anslå några pengar för att säkra barnomsorgsutbyggnaden, och det tycker jag är bedrövligt. Del är alarmerande alt det fattas 25 000 platser enligt den plan vi har nu, och det är alarmerande au del inle kommer att finnas pengar för alt klara barnomsorgen 1982, då det enligt SCB:s och kommunernas beräkningar behövs 1 miljon platser.

Vad som erfordras är givetvis konkreta åtgärder för att garantera utbyggnaden: alt man genomför en lagstiftning om barnomsorgen, alt staten tar del ekonomiska ansvaret för utbyggnaden och all mark och utrymme reserveras för den. Ingenting av delta finns i svaret. Jag är myckel besviken.

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Det är för tidigt all säga att planen inte kommer au hållas. Jag vill upprepa del som jag påpekat många gånger tidigare, nämligen att kommunernas faktiska och planerade utbyggnad har överensstämt med riksdagens beslut när det gäller de första tre åren - varav vi nu är inne i del tredje. För de två år som vi därefter har framför oss, alltså 1980 och 1981,

ligger kommunerna under planen, men vi kan för den skull inte säga alt planen inle kommer alt kunna hållas. Vi diskuterar hur vi skall få kommunerna att leva upp till planen, och del är framför allt Kommunförbundet som har åtagit sig alt bevaka detta.

Jag vill också understryka att kommunerna enligt de föreliggande planerna ligger under med 10 000 platser, inte 25 000. Den siffra som Inga Lantz nämnde är hämtad uren skrift som socialstyrelsen har givit ut och som avser en annan tidsperiod. Del är viktigt alt detta skrivs in i riksdagens protokoll, så all vi inte sprider oklarhet på den här punkten.

Jag känner inte till vad del är för ett krismöte i Kommunförbundet som Inga Lantz talar om, men jag kan nämna att regeringen skall ha nya överläggningar med Kommunförbundet inom kort, och dä kommer vi antagligen att fä ta del av förbundets syn på lägel för dagen. Men det är inte sant all kommunerna inte tillförs några nya medel för den här verksamheten. Jag vill påminna om att det nu är första året som kommunerna (ar bidrag för samtliga platser i barnomsorgen enligt de mycket kraftigt förhöjda bidragen med 15 500 kr. per plats som f. n. utgår. Dessutom kommer bidraget med hänsyn till lönekostnadernas ökning alt höjas ytterligare under våren. Det innebär att vi i budgeten för nästa år har ett statsbidrag för barnomsorgen som ligger 1 miljard kronor högre än för innevarande budgetår. 1 miljard är ett större tillskoll än den här verksamheten någonsin tidigare har (att.

Jag vill också peka på det besked som lämnas i svaret när det gäller det reformerade skatteutjämningssysiem som regeringen inom kort kommer att föreslå riksdagen. Hänsyn kommer därvid alt tas till kommunernas barn-täthet och barnomsorgskoslnader. Exakt hur detta skall gå till far Inga Lantz veta när propositionen kommer, men det haralltså lämnats ett besked i svaret på den här punkten.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om utbyggnaden av barnomsorgen

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Gabriel Romanus menar att del är för tidigt att säga om det kommer all fattas platser, men han har sagt i en tidigare debatt här i kammaren att del fattas 10 000 platser. Enligt de siffror jag har uppgår brislen till 25 000 platser.

Jag tycker emellertid att detta är ganska ointressant. Man bör tvärtom ställa framtidsperspektivels siffror i belysning, och då måste vi räkna med alt kunna täcka upp I miljon daghems- och fritidshemsplatser. Hur får man pengar till det?

Gabriel Romanus säger att vi nu har satsat mer än vi gjort tidigare. Del kan väl hända att del är så, men del räcker ju i alla fall inle. Också på krismötet i Kommunförbundet framkom all det fattades pengar, och man konstaterade därvid att det är lönekostnaderna och byggkostnaderna som rusat i höjden. Dessa kostnader har ju tillåtits skjuta i höjden med lavinartad hastighet. I snitt kostaren daghemsplals44 000 kr., men del finns exempel på alt en enda plats kan kosta 75 000 kr. alt iordningsställa, och man räknar med en kostnad av 1 milj. kr. per avdelning. Också detta är en fråga som regeringen måste bevaka, så all man inte tillåter privat byggkapital att sko sig på att vi behöver

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om utbyggnaden av barnomsorgen

en utbyggd barnomsorg.

Jag konstaterar att regeringen inte är beredd alt vidta de åtgärder som enligt vpk:s mening är helt nödvändiga, om man skall klara en utbyggnad av barnomsorgen. Vi är inte heller överens om vilken utbyggnad vi bör ha. Som vpk ser del skall utbyggnadsbehovet baseras på att alla barn, för deras egen skull,skall ha plats på daghem-barn behöver nämligen den stimulans de kan få inom barnomsorgen. Barnen skall enligt vår mening ha den barnomsorgen kostnadsfritt, och kostnaderna får tas ut på annat sätt.

Men det finns alltså inga förslagom konkreta åtgärder, ingenting .som säger all regeringen är beredd att ta itu med denna fråga, så alt utbyggnaden garanteras genom lagstiftning eller så att kommunerna garanteras pengar för verksamheten. Det enda man säger - och det har man sagt under många, många år-är all man skall fortsätta att diskutera den här frågan. Jag skulle då vilja fråga: Hur mycket pengar kommer kommunerna att få när skaileuljäm-ningssysiemet reformerats? Blir del någonting alt räkna med eller kommer del alt bara röra sig om en myckel marginell summa?

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Jag är litet förvånad över all Inga Laniz slår här och säger att det fallas 25 000 platser för att planen skall hållas. Jag trodde all vi hade klaral ul att den siffran avser en annan tidsperiod. Nu säger Inga Lantz att detta är ointressant. För min del tycker jag inle att del är ointressant alt hålla sig till fakta. Faktum är att kommunernas planer ligger 10 000 under. Det är oroande, men det finns ingen anledning alt lämna felaktiga uppgifter.

Del är rikligt att vi inle är överens om vad som skall göras. Vpk har satt målet mycket högre, vilket jag tyvärr tror är orealistiskt. Vi måste emellertid hålla oss till riksdagens beslut,och jag tycker det är litet märkligt att som Inga Lantz säga att det inte vidtas några åtgärder. Jag har ju räknat upp en rad åtgärder. För det första ökas anslaget med I miljard, för det andra kommer bidraget per plats att öka under våren i enlighet med reglerna och för det tredje kommer riksdagen att föreläggas ett förslag om kommunal skatteutjämning. Vidare kan jag nämna, och det känneringa Lantz också till, att vi undersöker siatsbidragsreglerna och avser alt under våren offentliggöra en departementspromemoria om dessa frågor. Men det är ändå ett faktum, att kommunernas företrädare har hållit med om all det nuvarande statsbidragssystemet faktiskt möjliggör ett förverkligande av planen.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Statsbidraget är 14 000 kr. för en daghemsplats och bruttokostnaden för en sådan plats är 35 500 kr. För frilidshemsplaisen får man 7 000 kr. och en frilidshemsplats kostar 25 450 kr. Detta visar att del är ett ganska stort glapp, även om man på intäklssidan också skall räkna in föräldraavgifier. Jag tycker att man måste ta Kommunförbundets oro på allvar. Kommunförbundet pekar på alt statens andel av bidraget har sjunkit från 63 % till 47 96.

Jag är inte alls nonchalant och ointresserad för om det gäller 10 000 eller

25 000. Men del är ännu intressantare - och det skulle jag vilja alt Gabriel Romanus kommenterar litet grand -att få vela hur vi skall kunna klara 1982, då del behövs en miljon platser, när vi redan i dag har det så svårt. Kommun efter kommun vittnar ju om att man har det svårt med ekonomin, och det gäller inte bara barnomsorgen utan SIA-skolan och många andra angelägna utbyggnadsbehov.

En av orsakerna till att regeringen har så svan alt släppa (il) pengar til) barnomsorgen är nog den att man aldrig har diskuterat målet för barnomsorgen. Varför skall vi ha barnomsorg? Egentligen har man aldrig diskuterat barnens behov av barnomsorg, utan man har talat om förvärvsarbetande och studerande föräldrar. I dag är del de ekonomiska förhållandena i kommunerna som styr utbyggnaden och inte barnens behov.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om utbyggnaden av barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Den fråga som Inga Lantz har slälll gäller vilka åtgärder som regeringen tänker vidta för att säkra utbyggnaden av barnomsorgen enligt den plan som riksdagen har antagit.

Nu tar Inga Lantz upp frågan vad viskall göra 1982. Det är omöjligt för mig att gå in på den saken inom ramen försvaret på denna fråga, i synnerhet när vi har kommit så långt i debatten all vi har en minut per replik.

Låt mig dock på tal om ekonomin än en gång notera att Kommunförbundet har förklarat all inom ramen för den nuvarande överenskommelsen ryms planen. Del harockså gjorts en särskild anteckning om,att man har möjlighet att ta upp överiäggningar om siatsbidragsreglerna, men dessa möjligheter har inle utnyttjats.

Jag anser, Inga Lanlz, all del är viktigt att inte sprida felaktiga uppgifter. Statsbidraget till daghemsplaiser är idag inte 14 000 utan 15 500 per plats. Jag respekterar Inga Laniz engagemang i denna fråga, men det skadar inte om hon också håller sig till fakta.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Siffran 15 500 gällde för 1978,men för 1979 har jag lati uppgift om att siffran ligger på 14 000 kr. 15 500 kr. gällde för nya platser, och för gamla värdet 13 300 kr. För 1979 är man nere på 14 000 kr. Det är de uppgifter jag har fatt.

Jag upplever häratl Gabriel Romanus inle vill kommentera 1982 års behov. Jag vet inte om det är av rädsla för all tala om del stora behov som finns eller om del är andra skäl som ligger bakom. Jag konstaterar emellertid att enligt del svar jag falt och med den inställning som Gabriel Romanus lägger i dagen säkrar man inte planen ens för de platser som vi har beslutat om i riksdagen. Man har inte någol som helst framtidsperspektiv för att klara utbyggnaden för 1982, och del är ju bara tre år dit.

Jag tycker det skulle vara intressant att åtminstone fä en viljeyttring från regeringens sida i denna fråga.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om utbyggnaden av barnomsorgen

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Anledningen till alt jag inle går in på frågan om utvecklingen efler 1982 är enkel: del var inle om deiia som Inga Lanlz ställde sin fråga. Jag diskuterar gärna denna fråga vid ett annat tillfälle, men jag håller mig till de regler som gäller för enkla frågor.

Jag kan förslå all Inga Lantz är upprörd om hon tror alt statsbidragen lill daghemmen har sänkts under 19791 förhållande lill 1978, men så är del inle. De har höjls och är nu 15 500 kr. per plais, och kommer all höjas ytterligare under våren med hänsyn till de ökade lönekostnaderna. Dessutom får kommunerna skatteuijämningsbidrag, som lar särskild hänsyn till jusi barnomsorgsfrågan. Läget är alltså inte så dystert som Inga Lanlz tror.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Om del blir en tusenlapp mer eller mindre tror jag inte har så stor betydelse, när man håller i minnet den stora oro som kommunerna känner för den här utbyggnaden.

Jag har haft tillfälle att följa denna fråga i en kommun som har myckel bekymmer med barnomsorgen, nämligen Huddinge kommun. Så är fallet när del gäller både fullmäktige och centralnämnden. Där har vi gång på gång fatt se hur man - inte minst från folkpartiets sida - reserverat sig mot utbyggnad av barnomsorgen, därför all del inte finns plats för en utbyggnad i barnomsorgsplanen och därför att del inte finns pengar. Man upplever alltså hela tiden hur kommuner skjuter på staten, regering och riksdag, och hur dessa skjuter på kommunerna och säger all detta är kommunernas sak.

Men är del då inte på liden att man på allvar diskuterar målsättningen med barnomsorgen och också ser lill all denna (r de ekonomiska resurser som ju ändå finns?

Socialministern GABRIEL ROMANUS:

Herr talman! Vill man diskutera målsättningen för barnomsorgen skall man inte ställa en fråga om hur vi skall uppfylla femårsplanen -del är delta frågan gäller i dag.

Jag tror dessutom inte all det finns någon kommunalpolitiker här i landet utom Inga Lantz som säger alt del är betydelselöst om statsbidraget är lusen kronor högre eller lägre. Det är allt.så högre än de siffror som Inga Lantz uppenbarligen har grundat sina angrepp mot regeringen på. Del kan vara värt att notera.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I så fall har jag fått felaktiga siffror från riksdagens upplysningstjänsi, men av dessa framgåratt statsbidraget är 14 000 kr [oxalla platser, alltså inberäknal både gamla och nya platser. Det är kanske delta som gjort del hela förvirrande.

Sedan är del förstås inle alls ointressant om det är en lusenlapp mer eller mindre - i den stora konkursen har det liksom ingen betydelse. Mot bakgrund av den oro man känner ute i kommunerna borde det vara helt andra tag när

del gäller de ekonomiska försiärkningsresurser som regeringen skulle ställa till kommunernas förfogande. I sin valpropaganda säger folkpartiet all man vill bygga ut barnomsorgen, men del gör man absolul inle på detta vis.

Del svar jag fått på min fråga, som helt rikligt rör den plan vi nu har, visar all man från regeringens sida inte kommer all säkra barnomsorgen. Man kommer inle att ge kommunerna pengar för att garantera den utbyggnad som i och för sig är en droppe i havet, eftersom behovet är myckel, myckel större än vad parterna kommit överens om i den föreliggande planen. Delta är beklagligt.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om ökade utbild-ningsmöjliglieler i gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ökade utbildningsmöjligheter i gymnasieskolan

Statsrådet BIRGIT RODHE erhöll ordet för aU besvara Lena Hjelm-Walléns (s) den 28 februari anmälda fråga, 1978/79:385, och anförde:

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig vilka åtgärder som planeras inom utbildningsdepartementet för att öka utbildningsmöjligheterna i gymnasieskolan och när regeringen avser alt falla beslut om detta.

Den ställda frågan ger mig tillfälle all redovisa för riksdagen några av de åtgärder mot arbetslösheten bland de unga som - utöver vad som föreslås i budgetpropositionen - nu förbereds inom ulbildningsdeparlemenlel.

I eil utlalande den 14 februari i år redogjorde jag för dessa åtgärder. Syftet med dem är all bereda fier ungdomar möjlighet lill fortsatt utbildning efter grundskolan och därigenom motverka ungdomsarbetslöshet. Dessa åtgärder är ultryck för min uppfattning alt skolan måste spela en central roll i kampen mot denna arbetslöshet. Genom att erbjuda fortsatt utbildning ger man ungdomarna möjlighet all stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Härigenom minskar man också risken for sociai ulsfagning av ungdomar i tonåren och förhindrar att ungdomarna onödigt tidigt blir föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De åtgärder som regeringen kommer att vidta är också ett led i arbetet på alt utveckla gymnasieskolan i riktning mot större fiexibilitel.

De åtgärder som jag aviserade den 14 februari var bl. a. följande:

1. Skolöverstyrelsen,.SÖ, kommer ati få rätt att ökaaniaJetårselevplaiseri gymnasieskolan med 10 000 utöver vad som föreslagils i budgetpropositionen. De tillkommande platserna skall i första hand avse yrkesinriktade studievägar. Förutsättningen förökningen av antalet platser är att riksdagen ger regeringen den fullmakt all inrätta fier platser i gymnasieskolan som begärs i budgetpropositionen.

2. Så snart som möjligtefterutgången av ansökningstiden för intagning till gymnasieskolan skall SÖ redovisa en förnyad bedömning av behovet av utbildningsplatser i gymnasieskolan inför budgetåret 1979/80. framförallt på de yrkesinriktade linjerna.

3. Planeringen för budgetåret 1979/80 i vad gäller korta yrkesinriktade

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om ökade utbildningsmöjligheter i gymnasieskolan

kurser bör - i avvaktan på en närmare bedömning från SÖ och arbelsmark-nadssiyrelsen, AMS - utgå från samma plalsantal som för innevarande år, dvs. 5 200 årselevplalser.

4. SÖ kommer alt få eil uppdrag alt undersöka vilka av nuvarande yrkesinriktade linjer och specialkurser i gymnasieskolan som vid sidan av en sammanhängande studiegång kan erbjudas som elapputbildning. En försöksverksamhet med social servicelinje som skall kunna genomgås i etapper kommer alt inledas.

5. SÖ kommer all få i uppdrag att utforma ett forslag lill regler för statsbidrag lill förhyrning av utrustning för gymnasieskolan. Ett sådant bidrag skall om möjligt införas fr. o. m. budgetåret 1979/80.

6. Föratt få lill stånd en bredare försöksverksamhet inom gymnasieskolan kommer SÖ dels alt få i uppdrag att inleda försök med friare resursanvändning, dels att få rätt att medge lokala jämkningar i timplaner. Försöksverksamheten skall genomföras i samarbete med gymnasieuiredningen.

I milt uttalande den 14 februari informerade jag också om alt det inom regeringskansliet pågår arbete bl. a. i vad gäller bättre möjligheter för kommunerna alt köpa utbildningskapacitet i förelagen, ökai lokall och regionall infiylande över planeringen av gymnasieulbildningen sann bättre samordning av de resurser som i dag finns för gymnasial utbildning.

Vikten av att det vidtas åtgärder av det slag som jag redovisat understryks av SÖ och AMS i en gemensam skrivelse av den 16 februari 1979. De konkreta åtgärder som föreslås av verken är till sin karaktär av samma slag som de regeringen redan förklarat sig beredd att vidta.

Ett samlat beslut om de åtgärder som jag redovisat kommer att fattas av regeringen så snart som möjligt under mars månad. Därvid kommer också ställning att tas lill skrivelsen frän SÖ och AMS.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag lackar skolministern för ett utförligt svar på min fråga.

Sysselsältningssilualionen för ungdomar som slutar grundskolan är synnerligen alarmerande. Ungefär 100 000 ungdomar under 25 år är f n. arbetslösa eller berörda av någon form av arbelsmarknadspolitiska åtgärder. Detta motsvarar en hel årskull ungdomar.

Jag delar självfallet uppfattningen all skolan skall spela en central roll i kampen mot ungdomsarbetslösheten. I januari i år väcktes en socialdemokratisk parlimotion om gymnasieskolan, där denna uppfattning var mycket framträdande. Som kritik mot förslagen i budgetpropositionen på detta område framförde vi i motionen bl. a. följande synpunkter.

Vi menade alt del behövs fiera platser i gymnasieskolan. Den lokala skolplaneringen bör utgå från eil högre utgångsläge. Vi föreslog all antalet utbildningsplatser skall öka föratt svara mot 100 % av årskullen 16-åringar. Vi krävde alt besked skulle lämnas om kortkursutbudel, föratt möjliggöra en vettig skolplanering och för all kurserna skulle kunna göras påbyggbara. Vi krävde då att kommunerna skulle få köpa utbildningskapacitet i företagen. Vi

krävde vidare ett ökat lokalt och regionalt infiylande över gymnasieskolan.

Som synes finns del en myckel stor överensslämmelse mellan våra motionskrav och del som skolministern nu har anfört. Vi ä'r .självfallet myckel tillfredsställda med delta. Del är bra att ha en skolminister som läser våra motioner och som också ser till all våra motionskrav blir bönhörda.

De initiativ som regeringen här redovisar är alltså bra, och vi kan vara eniga om dem i kampen mot ungdomsarbetslösheten. Men del behövs ännti mer, t. ex. förstärkta resurser för studie- och yrkesorienteringen och mer resurser till planeringsrådens verksamhet. Jag hoppas all skolministern också har något att säga om del.

Det gäller också insatser för all tillgodose del ökade prakiikbehovel. Delta har olika myndigheter och Liiredningar tagit upp, men det behövs nu ett samlat grepp från regeringens sida på den punkten.

Jag skulle också önska några synpunkter från skolministern påen viktig del av SÖ-AMS-skrivelsen. nämligen i den delen som gäller den ojämlikhet som nu råder i fråga om tle samhällsstöd som kan utgå i samband med olika former av utbildning.

I skrivelsen från SÖ och .AMS påpekas det all inkomstnivån för de beredskapsarbetande imgdomarna blir förhållandevis hög. Del står så här i skrivelsen: "Detta får till följd att ungdomarnas intresse för Litbildning minskar. Särskilt gäller det utbildning som ges i gymnasieskolan, där studiestödet ligger på en avsevärt lägre nivå än lönen under beredskapsarbete."

Det är många av oss som upplever detta som ett myckel stort problem. Jag menar därför alt denna fråga med det snaraste bör bli föremål för samlade åtgiirder från regeringen och vill därför fråga skolministern:

När kommer dessa åtgärder alt vidtas?

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om ökade utbildningsmöjligheter i gymnasieskolan

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman'? Jag kunde naturligtvis å min sida. när jag läste den socialdemokratiska parlimotionen, med lillfredsslällelse konsiaiera all man där framställde önskemål som låg i linje med regeringens ambitioner när del gäller alt lösa Lmgdomsarbetslöshelsfrågor. Dessa krav på fier ulbildnings-plat.ser ställdes mot bakgrunden av de arbetslöshetssiffror som vi ju från alla håll. förutsätter jag, ser som alarmerande och som ju också tyvärr i januari \isade stigande tendens - mer än vad som är all vänta ens för en januarimånad.

De krav som man nu alltså ställer au vi skall nå upp till 100 ''. av en årskull, när del gäller au kvaniifiera antalet gymnasieplai.ser. skulle erfordra \'Uerli-gare 3 400 platser. Vi är, som jag sagi i svarei, beredda att ställa 10 000 årselevplalser i iniagningsklasser till förfogande. Vill man forisäita med den här procenileken - det är naiurligi\ is i me bara en lek - blir det all iså 106 "m. har del sagts mig, av årskullen.

Lena Hjelm-Wallcn log också upp några andra saker i detta sammanhang, SVO och regionala planeringsråd. Jag vill erinra om au det i budgeiproposi-

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om ökade utbildningsmöjligheter i gymnasieskolan

lionen ligger förslag om yiierligare 5 milj. kr., utöver del som skolövcrsiy-relsen har begärt i sin anslagsframställning. Deiia motsvarar 28 grundbelopp för uppsökande SYO-vcrksamhei och 22 grundbelopp för regionala planeringsråd. Planeringen lor användningen av dessa resursiillskou pågår.

Sedan tar Lena Hjelm-Wallén uppelt problem som jag också finner mycket besviirande och bekymmersamt men som inte så snabbt kan lösas som de andra. Del gäller ojämnheten i samhällsstödet till ungdomarna. Vi arbetar tillsammans med arbetsmarknadsdepartementet i en arbetsgrupp med all försöka få fram lösningar, och jag skall återkomma i saken så snart jag har någonting alt meddela.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag vill beträffande dimensioneringen av gymnasieskolan säga all vi fann det synnerligen otillfredsställande alt regeringen höll fast vid en dimensionering om 97 % av årskullen 16-åringar. Vi menar all man måste ta hänsyn till del ökande sökandeintressel och därmed redan i utgångsläget planera föratt antalet utbildningsplatser skulle ökas för alt svara mot 100 %. Vi är också på del klara med alt det därutöver behövs extraramar - sådana som statsrådet Rodhe nu har aviserat. Det är visserligen litet konstigt alt avisera extraramar redan innan riksdagen har behandlat och sagt ja till den ursprungliga ramen, men jag ser delta som ett bevis på att statsrådet Rodhe tagit hänsyn till den kritik som vi riktade mot gymnasieplaneringen. Därförär jag lacksam för den förändring som har skell, även om beslulsgången blir lilel konslig.

SYO:n skall beredas, säger skolministern. Jag hoppas au det då också sker på ett positivt sätt. Där har vi från socialdemokratiskt håll konkreta yrkanden på ökade resurser lill SYOmed 2,5 milj. kr. samt ökade anslag till de regionala och lokala planeringsråden med 3,5 milj. kr. Den frågan skulle alliså kunna lösas i riksdagen, om ni tycker au den är väsentlig.

På den sista punkten som skolministern log upp-om de olika ekonomiska förhållanden som gäller i den här ungdomsgruppen vid studier- tycker jag del är bra alt man i departementet gör en översyn. Men har man aviserat någon tidpunkt när man tänker komma fram med förslag'? Såvitt jag har sett finns det ingen proposition aviserad. Jag undrar därför vilken tidsaspekt man har när man arbetar med dessa frågor.

Statsrådet BIRGIT RODHE:

Herr talman! Det var framför allt två frågor som Lena Hjelm-Wallén såg som olösta.

När del gäller frågan om förstärkta resurser till SYO och planeringsråd håller vi på au undersöka om det skall behövas mer pengar än vad vi nu har föreslagit i budgetpropositionen. När det gäller uppsökande SYO kommer skolöverstyrelsen med utvärdering och förslag lill permanent organisation av SYO-verk.samheicn den 1 juli 1979.

När det .sedan gäller den stora och besvärliga frågan om ojämnheten i ekonomiska villkor forelever på del gymnasiala stadiet, beroende på i vilken

utbildningsform de befinner sig, är ju delta en stor och svår fråga. Jag vågar därför inte ange någon bestämd lidpimkt, men vi har som sagt tillsall en gemensam arbetsgrupp för de bägge departemenlen för samarbelel dem emellan, och den arbelar .så snabbt som det över huvud tagel är möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för att hindra förskrivningen av vissa läkemedel till drogmissbrukare

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om åtgärder för att hindra förskrivningen av vissa läkemedel lill drogmissbrukare

Statsrådet HEDDA LINDAHL erhöll ordet för all besvara Rune Gustavssons (c) den 2 mars anmälda fråga, 1978/79:394, lill socialministern, och anförde:

Herr talman! Rune Gustavsson har frågal socialminislern dels om han anser all nuvarande regler för all kontrollera att läkare inle felakligi förskriver beroendeframkallande läkemedel lill drogmissbrukare är tillräckliga, dels om han avser all la några iniiialiv för alt förhindra all beroendeframkallande läkemedel förskrivs till drogmissbrukare.

Arbetet inom regeringen är fördelat så att del är jag som skall svara på frågan.

Enligt 4 § 3. receplkungörelsen (MF 1965:100), vilken socialstyrelsen utfärdat med stöd av läkemedelsförordningen (1962:701), skall narkotiskt läkemedel och annat läkemedel som innebär risk för beroende förordnas med största försiktighet. Vidare föreskrivs alt narkotika inle får skrivas ul till person som inle är känd för den ordinerande läkaren, om inle vederbörandes idenlilel slyrks på ett betryggande sätt. Per telefon får narkotika skrivas ut endast i trängande fall och i avdelade doser, varvid mängden vid varje tillfälle inte får överstiga fein sådana doser. Socialstyrelsen har därefter i ett särskilt cirkulär (MF 1972:7) behandlat frågor som rör missbruket av sömnmedel och nervliignande medel och därvid framhållit att vad som föreskrivits i receplkungörelsen om narkotiska medel även skall gälla sådana läkemedel.

Enligt medicinalpersonalkungörelsent 1964:428) har bl. a. läkare ett särskilt disciplinansvar vid försummelse, oförsiånd eller oskicklighet i yrkesutövningen. Medicinalväsendets ansvarsnämnd, som handlägger sådana ärenden, kan tilldela vederbörande erinran eller varning eller återkalla läkarens legitimation.

Med anledning av rapporter som kommit in till socialstyrelsen från vissa länsläkare och klinikchefer pågår inom styrelsen sedan någon tid en karlläggning och insamling av material som kan läggas till grund för eventuellt erforderliga åtgärder inom det aktuella området. Eftersom utredningen fortfarande pågår är det för tidigt att nu ultala sig om resultalet och vilka åtgärder som kan behövas för att förhindra felaktig förskrivning av beroendeframkallande medel.

Jae kan försäkra Rune Gustavsson att socialstyrelsen, länsläkarna och de

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om åtgärder för att hindra förskrivningen av vissa läkemedel till drogmissbrukare

ansvariga läkarna vid olika .sjukhuskliniker i landet följer denna fråga med Uppmärksamhet.

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka för del svar jag fåll.

När man seren uppgift i pressen lik den som var anledningen till min fråga, nämligen att läkare per telefon skriver ut recept på narkotiska medel till personer som är narkomaner och alkoholister, personer som är eller har varit under behandling för sill missbruk, då måste man känna oro. Man måste fråga sig vad del är för mekanismer i vårt samhälle som ger upphov lill all läkare, som bör känna ansvar för sin viktiga yrkesroll, helt enkelt saboterar vården av alkohol- och narkotikamissbrukare.

Allmänheten har med rätta ett stort förtroende för läkarkåren. Det är nödvändigt att det förtroendet upprätthålls. Men när vi för ett lag sedan fick uppgifterom hur läkare missbrukar sin rätt all sjukskriva människor och nu får uppgifter om receplskrivningav narkotiska medel per telefon, kan det leda till alt förtroendet rubbas. Det menar jag skulle vara myckel olyckligt.

Naturtigtvis frågar man sig hur dessa läkare uppfattar sin läkaruppgift. Var finns etiken?

När del gäller narkotikan har Sveriges riksdag, på förslag av regeringen våren 1978, lagt fast en klar målsättning att samhället inte kan godta något annat bruk av narkolika än del som är medicinskt moliveral. Allt annat bruk är missbruk och måste med kraft bekämpas.

Detta beslut får naturligtvis inle tolkas så alt en person skall kunna ringa lill läkare för all fä elt recept utskrivet och därmed fortsätta sill missbruk. När jag i statsrådets svar lar del av innehållet i receptkungörelsen frågar jag mig om denna receptkungörelse, som tydligen är ganska gammal, verkligen står i harmoni med de beslut som riksdagen fattat i fråga om narkotika. Frågan är om man inle snabbi bör göra en översyn av kungörelsen.

Vi har alltså gemensamt fattal ett beslut om insatser av skilda slag för att komma lill rätta med narkotikamissbruket dels i form av förebyggande åtgärder, dels i form av åtgärder för alt hjälpa de människor som hamnat i missbruket. Då bar vi, menar jag, rätt att förvänta, ja, vi har rätt att kräva all personer inom olika sektorer i vårt samhälle .som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med dessa problem arbetar efter de målsättningar som samhället fastslagit. Varje receptulskrivning av del nu aktuella slaget är ett sabotage mot det arbete vi håller på med för all komma lill rätta med narkotikamissbruket. Del är ett sabotage mot de människor lill vilka narkotikan skrivs ut. Ett rimligt krav menar jag måste vara att receptför-.skrivning av beroendeframkallande medel per telefon inle får förekomma. Därför räcker del inte all bara följa frågan med uppmärksamhei. Vi måste handla.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! 1 likhet med Rune Gustavsson anser jag det allvariigt om narkotika och andra beroendeframkafande medel skrivs ut alltför lättvindigt.

Del är för all förhindra detta som vi har detaljerade bestämmelser om vad läkarna har alt iaktta vid förskrivning av sådana läkemedel. Dessa bestämmelser anser jag uppfylla de krav man kan ställa.

När det gäller all spåra läkare som kan misslänkas för all felaktigt förskriva beroendeframkallande medel finns fiera möjligheter. Sålunda skall länsläkare eller i kommun utanför landstingsområdet förste stadsläkare en gång om året inspektera apoteken inom hans verksamhetsområde. Vid inspektionen skall särskilt granskas om någon missbrukat sin rätt all skriva ul läkemedel. Vidare skall försäljningen av bl. a. narkotiska medel gås igenom. Länsläkaren skall upprätta protokoll över inspektionen, och protokollet skall sändas in till socialslyrelsen. Klinikchefer och andra läkare brukar också underrälta länsläkaren och socialstyrelsen om misstänkta fall av felaktig förskrivning av beroendeframkallande medel.

Som jag nämnde i mitt frågesvar pågår en intensifierad undersökning av förskrivningar av beroendeframkallande medel föratt man skall få underlag för en bedömning av dels frågan i vilken utsträckning missbruk av förskrivningsrätten förekommer, dels behovet av ytterligare åtgärder inom det aktuella området. Vi får avvakta resultalet av denna undersökning.

Jag vill i detta sammanhang tillägga alt vi givetvis på delta område, liksom på andra områden, måste utforma vårt regelsystem med beaktande av både läkares och patienlersberätligadekrav på integritet. Vi måste komma ihåg att det finns många människor i vårt samhälle som har ett legitimt behov av läkemedel av del slag som vi här diskuterar. Vi får inte hindra dem att få den medikamenlella behandling som de verkligen behöver på grund av sin sjukdom eller andra besvär.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

0/71 åtgärder för att hindra förskrivningen av vissa läkemedel till drogmissbrukare

RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att del finns många människor som har stort behov av mediciner av det här slaget, men vad min fråga gäller är det missbruk som förekommer och där läkare, enligt uppgift, per telefon skrivit ut narkotiska medel till personer som är under behandling för narkolika- och alkoholmissbruk. Därför återkommer jag till min fråga om statsrådet anser all det finns anledning att göra en översyn av receptkungörelsen.

Den redovisning som statsrådet här har givit tolkar jag så, alt det finns anledning att göra en översyn av receplkungörelsen, så att den överensstämmer med det beslut som riksdagen har fattat beträffande narkotikaproblemet. Jag upprepar än en gång att riksdagen klart har sagt ifrån alt vi inte kan acceplera någon form av narkolika som inle är medicinskt betingad.

Del preparat som jag nämner i min fråga, Heminevrin, har enligt uppgift funnits i ca 20 år och har alltså varit känt ganska länge. Jag vet också att den här frågan för inle så länge sedan har aktualiserats i socialslyrelsen, men del gäller ju att vidta åtgärder. Jag är medveten om all man måste avvakta vissa resultat och undersökningar innan man fattar beslut, men eftersom frågan är oerhört allvarlig är det väldigt viktigt att man inte drar ut på liden så alt den mals sönder i de byråkratiska kvarnarna.

2 Riksdagens proiol<oll I97H179:98-10!

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om rekonstruktionen av NCB, m. m.

Statsrådet HEDDA LINDAHL:

Herr talman! Jag vill upprepa att så fort vi genom den intensifierade undersökning som jag talade om i milt svar får fram undertag får vi ta ställning till om det behövs någon översyn av receplkungörel.sen med anledning av påtalat missbruk. Jag vill lugna Rune Gustavsson med att vi verkligen varit aktiva i denna fråga under årets första månader. Det är alltså troligt alt det kommer att göras en översyn med det material som framkommer genom den intensifierade undersökningen som underlag.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om rekonstruktionen av NCB, m. m.

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels Ulla Orrings{(p)den 16 februari anmälda fråga, 1978/79:362, dels Lilly Hanssons (s) den 26 februari anmälda fråga, 1978/79:371, och anförde:

Herr talman! Lilly Hansson har frågat mig om jag iir beredd alt ge besked om någol bud om försäljning av vissa enheler inom NCBhargells från slalen saml om jag är beredd all medverka lill all staten tar ledningen i arbetet för all rekonstruera NCB.

Ulla Orring har frågat mig vilka iniiialiv som kan väntas från mig för att eventuellt säkra fortsatt drift i Hörnefors eller vid en eventuell neddragning eller nedläggning skapa nya arbetstillfällen i orten.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

1 slutet av förra året tillkallade jag en särskild förhandlingsgrupp med uppgift all bilräda regeringen i forisalia överläggningar med skogsindustriföretagen. Förhandlingsgruppen arbetar nu med de konkreta och i vissa fall akuta problem som toreligger inom i första hand skogsägarföretagen.

Detta innebär all regeringen genom denna förhandlingsgrupp söker finna långsiktigt hållbara lösningar i strukturellt och finansiellt hänseende för skogsägarföretagen och då bl. a. för NCB. Staten medverkar således redan i arbetet med alt rekonstruera NCB. Någol förslag från förhandlingsgruppen lill NCB om försäljning av vissa anläggningar har inle getts.

Jag är emellertid inle beredd att närmare redogöra förde diskussioner som nu förs mellan regeringens förhandlingsgrupp och ledningen för NCB. Rekonstruktionsarbetet aren komplicerad process där offentlighet ål diskussionernas innehåll kan inverka negativt på arbetet och dessutom riskera att skada företagets löpande affärsverksamhet. Jag kan dock försäkra att arbetet bedrivs med största möjliga skyndsamhel.

Vad gäller frågan om fortsatt drift vid Hörnefors ingår detta som en del i del nu pågående rekonstruktionsarbetet av NCB. Innan resultatet av della arbete föreligger, är jag inle beredd all närmare gå in på vilka åtgärder som kan bli aktuella.

ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag vill lacka industriministern för svarei.

Det aren för mig och många väsierbottningar viktig fråga som jag har ställt och fått svar på. Jag noterar också av industriministerns svar att den tillsatta förhandlingsgruppen inle lämnat förslag om försäljning till NCB. Sysselsättningsläget i vårt län är synnerligen ansträngt, och här gäller det frågan om Hörneforsfabrikens vara eller inte vara.

Det är lätt att konstatera all NCB och Hörneforsfabriken har haft fiera besvärliga år. Marknadsbetingelserna, den långa lågkonjunkturen och USA-dollarns låga värde har haft långtgående negativa effekter, och i dag ifrågasätter man lönsamheten. Därtill kommer brislen på råvara, vilket anges som ett av skälen för en nedläggning av massatillverkningen i Hörnefors.

Hörneforsfabriken ingick i den kedja av företag inom skogsindustribranschen som NCB inköpte. Åren 1961-1977 inköptes 19 förelag i branschen. Så här efteråt kan NCB:s svårigheter konstateras. Förelagsinköpen skedde i alltför snabb takt och ulan att företagel hade möjlighet att konsolidera sin ställning. En långsiktig planering har saknats.

Utvecklings- och forskningsarbete har inte bedrivits. Över huvud tagel måste man slå fast, att detta inte bara gäller NCB. Det behövs mycket mer forskning och produktutveckling inom all svensk massa- och pappersindustri.

Man måste beklaga att alltför litet har satsats på investeringar för vidareförädling och utveckling. Det anses också att Sverige jämfört med andra länder har haft en myckel låg vidareförädlingsgrad.

När det gäller förhållandena i Västerbotten kan jag nämna all en tredjedel av råvaran förs ul ur länet. Den delen går alltså vårt län förbi, ett län som så väl behöver fter arbetstillfällen.

Jag har varit i Hörneforsfabriken och resonerat med människorna där. Bland dem finns verkligen en stark vilja att kämpa för sin fabrik. Som en stor resurs vill jag räkna den yrkesskicklighet som arbetarna besitter. Yrkesskickligheten och ett starkt engagemang för fabriken är tvä värdefulla inslag för en fortsatt drift i Hörnefors.

En eventuell nedläggning skulle vara en kapitalförstöring. Under de senaste tio åren har här lagts ner ca 80 miljoner för modernisering och upprustning. Under 1978 nyttjades pappersbruket till sin fulla kapacitet. Priserna har också förbättrats, och efterfrågan på papper saknas inle.

Hörnefors är elt brukssamhälle som är uppbyggt kring fabriken. Av de 520 anställda bor 400 i samhället och 80 i byarna runt omkring. Hälften av de anställda har egna villor. Många serviceföretag är underieverantörer lill fabriken. Dimensionering av skolor, sjukvård och annan samhällsservice har helt skett med tanke på behovet från de människor som arbetar vid NCB-fabriken.

Det är därför viktigt att, som industriministern säger, rekonstruktionsarbetet för NCB:s del bedrivs med stor skyndsamhet och i syfte att bevara driften i Hörnefors. Ett helt samhälle slår och faller med denna enda fabrik.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om rekonstruktionen av NCB, m. m.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om rekonstruktionen av NCB, m. m.

LILLY HANSSON (s):

Herr talman! Tack för svaret!

Vi har i massmedia kunnat läsa om turerna kring NCB och den kris som koncernen onekligen befinner sig i. En Lippgift om alt slalen givit NCB ultimatum att sälja ut enheler har naturligt nog skapat oro hos de anställda inom de företag som evenluelll inle skulle bli kvar. Det är mot bakgrund av dessa uppgifter och den oro som finns hos de anställda inom koncernen som jag har slälll min fråga.

Del kan förefalla lilet egendomligl all uppgifterna i pressen, som har återkommit gång på gång, skulle vara helt gripna ur luften. Det talas om Väjafabriken i Kramfors, Vallvik ulanför Söderhamn och Köpmanholmen ulanför Örnsköldsvik. Visserligen har Gunnar Engman demenieral dessa uppgifter, men han sade samtidigt att möjligheterna att sanera ekonomin genom försäljning av en eller fiera enheler inom koncernen är ett alternativ som just nu diskuteras. Del är inte så konstigt alt de anställda i övriga fabriker inom koncernen ställer sig frågan vad som skall hända med dem. Om staten skall gä in, är det rimligt att åtagandet gäller hela koncernen och alt slalen lar ledningen i arbetet med rekonstruktionen. Det bör f ö. gälla hela skogsindustrin, men den debatten kan vi inle föra under en kort frågestund, och det var inte heller min mening.

Del är tillfredsställande att industriministern nu säger att något bud om försäljning av vissa enheter inom NCB inle har gått ut från statens sida. Jag förulsäller alt jag kan lila pä alt så inle heller sker innan dessa långsikliga lösningar har nåtts. Det är hög tid alt regeringen går in på ett mer aktivt sätt, innan NCB kanske säljer ut vissa enheter. Jag vore tacksam om industriministern kunde ge ett besked på den punkten. Har man någon kontroll över vad NCB som koncern tar sig för?

Industriministern säger i sill svar all staten redan medverkar i en rekonslruktion av NCB, men han kan inle eller vill inle ge besked om vad som diskuteras. Jag lycker all ett besked borde kunna ges om vem som styr detta rekonstruktionsarbete. Håller sig förhandlingsgruppen - och naturtigtvis då också regeringen - bara informerad om vad NCB gör eller griper man verkligen in i arbetet'' Regeringen förefiiller väldigt passiv. Jag lycker alt man skall se pä hela koncernen. Vad händer t. ex. med Hörnefors om NCB säljer ul vissa av de, som man påstår, lönsammaste bitarna'' Vad händer med andra fabriker som blir kvar? Jag tycker nog all regeringen bör visa slörre aktivitet.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag kan bara än en gång understryka alt vi förhandlar genom en förhandlingsgrupp, all diskussionerna befinner sig i ett akut skede och all de inle mår bra av alt jag här diskuterar olika komponenter i frågekomplexel. Men naturligtvis - jag säger delta med anledning av Lilly Hanssons senaste fråga -avser förhandlingarna hela koncernen.

LILLY HANSSON (s): Nr 98

Herr talman! Kan jag tolka delta så, all det inle kommer all hända Torsdagen den

någonting inom NCB-koncernen innan en långsiktig konkret lösning har g mars 1979

nåtts?

Om nämnden för

färtygskreditga-

rantier

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Om nämnden för fartygskreditgarantier

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för att besvara Erik Adamssons (s) den 26 februari anmälda fråga, 1978/79:367, och anförde:

Herr talman! Erik Adamsson har frågat mig

l.om nämnden för fartygskreditgarantier tillerkänts beslutsfunktioner genom ett regeringsbeslut av den 11 januari 1979 och, om sä är fallet, om riksgäldsfullmäktige har fråntagils sin av riksdagen fastlagda prövningsrätt på delta område,

2. om jag anser all del från konslitutionell synpunkt är godtagbart att regeringen utfärdar uttryckliga föreskrifter till elt organ som har att självständigt enligt de grunder riksdagen fastställt avge yttrande till riksgälds-fullmäktige i frågor om fartygskredilgaranli.

Nämnden för fartygskreditgarantier har, enligt förordningen (1976:482)om fartygskredilgaranli m. m., förordningen (1977:500) om statligt stöd lill beställare av fiirtyg och förordningen (1977:497) om statlig kreditgaranti till svenskt rederiföretag, lill uppgift all till fullmäktige i riksgäldskontoret eller regeringen yttra sig i frågor om garanti eller län enligt dessa författningar. Däremot har nämnden enligt dessa förordningar inle någon beslutsfunktion i fråga om all lämna lån eller utfärda garanti. Det nämnda regeringsbeslutet avser uteslutande vad nämnden har att iaktta när nämnden bereder och avger yttranden i ärenden.

I sammanhanget vill jag emellertid nämna all jag med stöd av regeringens bemyndigande har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att se över handläggningen av ärenden om fariygskreditgaranlier m. m. I direktiven för utredaren anges bl.;). att frågan om var beslutanderätten i stödfrägorna i fortsättningen skall läggas bör övervägas.

Vad gäller den andra frågan vill jag anföra följande.

Regeringsformen föreskriver alt statliga förvaltningsmyndigheter, som inte lyder under riksdagen, lyder under regeringen. Det innebär att nämnden för fartygskreditgarantier, liksom andra myndigheter som inte lyder under riksdagen, i princip måste följa föreskrifter av allmän natur som regeringen meddelar. Däremot får regeringen inte bestämma hur förvaltningsmyndighet skall besluta i ett enskilt ärende, som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. De föreskrifter som meddelats genom det nyss nämnda regeringsbeslutet är av allmän natur och innehåller således inte något beslut av regeringen om hur nämnden skall handla i ett enskilt lall.

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om fortsatt drift vid Broby Industrier

ERIK ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag ber först all få tacka industriministern för svaret. Det slås där fast alt del regeringsbeslut som jag har frågat om avser uteslutande vad nämnden har att iaktta när den bereder ärenden och avger yttranden till riksgäldsfullmäktige. Det är precis vad som sades också i propositionen 1975/ 76:121 i samband med all det inrättades en särskild rådgivande nämnd som skall yttra sig lill riksgäldsfullmäktige innan detta organ fattar beslut.

Jag hade inte väntal att få någol annat svar på den första frågan än det som givits, och jag är väl medveten om den utredning som har tillsalls i sammanhanget.

När det gäller den andra frågan tänker jag inte ta upp någon tolkningsdebalt med industriministern. Frågan är av konstitutionell och slalsrällslig art. Vi får kanske tillfälle att pröva den frågan i annat sammanhang.

Men vad jag som lekman har framfört är all jag har svårt all förslå all farlygskrédilnämnden kan betraktas som en förvaltningsmyndighet. Den har ju endast alt lämna råd lill riksgäldsfullmäkiige,som har ansvaret, som jag ser saken, för de beslut som fattas i de ärenden nämnden bereder. Del är en någol egendomlig handläggning, men min fråga gäller den reella behandlingen av de ärenden vi har oss förelagda i riksgäldsfullmäklige.

I del avseendet har jag fält lill svar alt del icke är tänkt att i nuvarande läge ändra den ordning som f n. råder. Del är ett svar som kan vara lill ledning för riksgäldsfullmäklige och också lill ledning för ledamöterna i farlygskrédilnämnden fram till den tidpunkt dåden tillsalla utredningen har avlämnat sitt förslag och vi får tillfälle att ta ställning till detta.

Jag ber ännu en gång att fä lacka för svaret.

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Jag vill bara konstatera alt det tydligen inle råder några meningsskiljaktigheler mellan oss nu.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om fortsatt drift vid Broby Industrier

Industriministern ERIK HUSS erhöll ordet för all besvara Börje Nilssons (s) den 26 februari anmälda fråga, 1978/79:373, och anförde:

Herr talman! Börje Nilsson har frågat mig om man kan förvänta sig att regeringen nu ingriper för alt klara upp krisen vid Broby Industrier.

I slutet av år 1977 försaltes Broby Industrier AB i konkurs. Flera intressenter har sedan dess visat sitt intresse av alt förvärva förelaget.

F. n. pågår förhandlingar mellan konkursförvallaren och del danska företaget Novopan Träindustrie a/s om förvärv av Broby Industrier AB. En förutsättning för delta förvärv torde emellertid vara alt Novopan får förvärvslillslånd enligt lagen (1916:156) om inskränkningar i rälien alt förvärva fast egendom m. m. Enligl vad jagharerfaril vänlasen ansökan om

förvärvslillslånd inkomma till regeringen inom de närmaste dagarna. Nr 98

Regeringen kommer sedan att i sedvanlig ordning pröva frågan om Torsdaeen den
förvärvslillslånd. g mars 1979

BÖRJE NILSSON (s): Om fortsatt drift

Herr talman! Jag ber alt få lacka för svarei. Min fråga till industriministern ,j o.-qU Indu-har jag slälll med anledning av den långt uldragna krisen vid Broby strier Induslrier.

I december i fjol efterlyste jag här i riksdagen åtgärder från regeringen föratt rädda förelagel och få del pä fötter igen. Industriministern svarade vid del lillflillet att det pågick sonderingarom möjligheterna till rekonstruktion av Broby Induslrier. Då ställer man sig frågan: Hur är läget i dag? Ja, det är strängt laget oförändrat. Ännu har vi inte sett någon lösning, och det lycker jag är skrämmande.

Vi har under många månader fått bevittna hur stora kapilalintressen drivit sill spel över huvudena på de anställda och på människorna i en hel bygd. Det har cirkulerat en mängd rykten och spekulationer om anbudsbelopp och intressenter. Ingen har velat la itu med Broby Industrier, inte ens landels politiska ledning. Del lycker jag är illa.

Induslriministern har inte rört eti finger när del gäller Broby Industrier. Del är ändå väldigt många människor som berörs av krisen där nere, sammanlagt 821. De största problemen finns i Broby Industrier AB, Skåneskog Ekonomisk Föreningoch Träterminalen i Hässleholm. Framtill millen av mars har arbetet upphört för 188 av de 377 vid Broby Industrier.

Vi anser alt del är viktigt att man verkligen kommer fram lill elt beslut. Man får sluta alt leka. Del handlar om jobben, om existensen för människorna.

Industriministern säger i svaret alt förhandlingar pågår. Del är ungefär samma svar som jag fick i december. Sedan säger han alt man väntar på en ansökan. Regeringen kommer sedan i sedvanlig ordning att pröva frågan om förvärvslillslånd.

I del sammanhanget vill jag säga att del är viktigt alt man antar det anbud som ger flest a-betstillfällen. Delta är också fackens mening.

Det är också viktigt all man får fram en ny ägare som verkligen kan garantera driften i dess helhet.

Jag tycker faktiskt alt regeringen hållit sig alltför passiv i den här frågan. Man sitter och väntar på ansökningar. Jag anser att det finns handlingsmöjligheter för industriministern. Det är viktigt att man verkligen agerar aktivt för all rädda jobben.

Jag vill lill sist ställa frågan: Vad är målet för industriministern när del gäller Broby induslrier. Skåneskog och Träierminalen? Är det all bevara hela Broby Induslrier, som beslår av massafabrik, pappersfabrik och spänskivfab-rik. Det är viktigt att man kan hälla ihop enheten och garantera samtliga jobb.

Vad är målet för industriministern?

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Om fortsatt drift vid Broby Industrier

Industriministern ERIK HUSS:

Herr talman! Frågeställaren påstår att vi inle har rört etl finger i den här frågan. Det är ett alltigenom felaktigt påstående. Vi har haft aktiva och intensiva kontakter med de olika agerande, med de förelag som har anmält intresse, med facken, med konkursförvaltaren osv.

Om han med alt röra finger menar all departemeniel skulle överta och driva företaget, då är det sant alt vi inte gjort del, men det menar han förvisso inte. Han menar att vi skall driva på för att åtsladkomma en lösning med så mänga jobb behållna som möjligt. Del är precis vår målsättning.

Lät mig också säga alt man från fackligt håll menade all vi handlade rätt i inledningsskedet. Sedan har man från fackligt håll, liksom frän regeringen, bevakat all del skulle finnas seriösa intressenter som är villiga all driva förelagel vidare. Del finns ju sådana. Del har varit en konkurrens dem emellan, och del är kanske i och för sig inte så olägligt alt ha fiera intressenter att välja emellan.

Den intressent som konkursförvaltaren nu i förslå hand tycks vilja göra upp med och som lämnat högsta anbudet är del danska förelagel. Vi har kallat upp dess representanter, haft diskussioner med dem och frågal dem vilka intentioner de har, hur de tänker sig alt driva företaget och hur stor del av företaget de kan vilja driva.

Vår målsättning är alt så stor del av Broby Industrier som möjligt skall kunna fortleva. Men i del lägel när en ulländsk inlressent slår främst i ledet måste vi tillämpa gällande'lag, 1916 års lag. Därför uppmanade vi dem att omedelbart komma in med en ansökan. Enligl vad det har sagts mig är denna möjligen på väg in just i dag.

BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Industriministern säger au regeringen har agerat aktivt, men den uppfattningen har man ingalunda nere i länet. Det har ju inte hänt någonting, utan liden har bara gått. Vid nyåret fick 80 anställda lämna företagel. Fortsätter denna utveckling, så blir det ju ännu fier som försvinner.

Jag tycker att del är mycket viktigt, när det uppstår en sådan här kris, alt man verkligen agerar aktivt från första början, att man driver på. Kan man inte få någon intressent, måste naturligtvis slalen själv gå in - del ser jag som en given lösning. Så gör man i många fall. När det gäller Södra Skogsägarna tvingas man gå in som delägare, och jag tror all del hade varit nyttigt om man också hade gjort det i det här fallet.

Jag noterar att statsrådets mål är att man skall fä fram en ägare som kan garantera så många jobb som möjligt. Del lycker jag är myckel viktigt, för arbetsmarknadsläget är väldigt besvärligt i östra Skåne. Det är väsentligt att man kan få slut på krisen och alt Broby Industrier kan komma i drift igen. Jag kommer naturligtvis atl följa utvecklingen och se om det händer någonting snabbi.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1978/79:119 lill utbildningsutskottet

§ 9 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 7 mars

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Anmälan av interpellationer

1978/79:159 av Pär Granstedt (c) lill statsrådet Carl Tham om spänningen i planerade kraftledningar:

Som en konsekvens av planerna på en fortsatt kärnkraftsutbyggnad i Sverige planeras också ett system med 800 kV-ledningar som skall förbinda kärnkraftverken med varandra. Del innebär införande av en spänningsnivå i Sverige som tidigare inte förekommit i värt land.

I samband med dessa planer har det uppstått en debatt om de hälsorisker som kan vara förknippade med sä höga spänningar. Man har hänvisat lill amerikanska undersökningsresultat som visar på celldöd hos försöksdjur, psykisk stress, minskad tillväxt, minskad produktion av sädesceller m. m. Sovjetiska rapporterom symtom som huvudvärk, hjärtklappning, frusenhel, ojämnt blodtryck, ojämn hjärirytm, hög andningsfrekvens, onormalt stor Svenning, diffusa magsmärtor, känslomässig osladighet, ängslan, mardrömmar, förändringar i blodet, viktminskning, rubbningar i sockeromsättningen och menstruationsrubbningar har citerats. Mot della har anförts andra undersökningsresultat enligl vilka inga medicinska problem kan påvisas.

Den osäkerhet som råder beträffande konsekvenserna av 800 kV-ledningar har gjort alt statens planverk i sitt yttrande över Vattenfalls koncessionsansökan inle tillstyrkt koncession pä föreslagna villkor. Däremot tillstyrker man all ledningarna får uppföras för överföring av 400 kV, vilket f n. är Vallenfalls avsikt. Ärendet ligger nu hos regeringen för avgörande.

Kostnaden för uppförande av ledningar dimensionerade för 800 k V är 1,6 milj. kr. per km, medan motsvarande kostnad för ledningar dimensionerade för 400 kV är 0,9 milj. kr. per km. All uppföra 800 kV-ledningar är därför ekonomiskt försvarbart endast om man avser all, åtminstone på sikt, överföra så höga spänningar. Om regeringen nu tillåter uppförande av ledningar dimensionerade för 800 kV, är risken därför stor att ekonomiska hänsyn leder till alt miljö- och hälsoskäl inte beaktas i tillräckligt hög grad vid etl framtida ställningstagande lill överföring av 800 kV - eller alt en betydande kapitalförstöring kommer till stånd.

Med hänvisning lill ovanstående hemställer jag om kammarens tillstånd atl lill statsrådet Tham få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd all medverka lill att inga ledningardimensionerade för

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Anmälan av interpellationer

800 kV kommer lill uppförande så länge del inle är klarlagt ati överföring av 'så höga spänningar kan ske ulan negativa miljö- och hälsoeffekter?

1978/79:160 av Pär Granstedt (c) lill jordbruksministern om bältre omhändertagande och återanvändning av spillolja:

Enligl riksdagsbeslui 1975 omfattas miljöfarligt avfall, däribland spillolja, av del kommunala renhållningsmonopolet. Avsikten var all det kommunala omhändertagandet av detta avfall skulle införas successivt under en femårsperiod.

All spillolja omhändertas och åieranvänds är vikiigl från fiera synpunkier. Återanvändning av spillolja måste ses som ett naturligt led i en god energihushållning. Som avfall är spillolja starkt förorenande, och del är viktigt atl del finns en apparat för omhändertagande som förhindrar alt spilloljan kommer ul i naturen och når grundvattnet. Direkt förbränning av spilloljan är också olämplig från miljösynpunkt, bl. a. på grund av de giftiga tungmetaller som frigörs. F. n. förbränns smörjoljeavfall från bilar i stor utsträckning.

Enligt Ds Jo 1974:10 och 11 Avfall, ökad återvinning - bättre omhändertagande uppskattades den årliga mängden oljeavfall i Sverige 1973 till ca 100 000 ml Sedan dess torde mängderna ha ökat, men några aktuellare siffror har inle gäll all få fram. Enligl tillgängliga uppgifter går f n. knappt 20 ". av den kvantiteten till återvinning.

Den femårsperiod som förutsattes för all åstadkomma ett kommunall omhändertagande av miljöfarligt avfall börjar nu gä mot sill slut. Hittills tycks myckel återstå för alt nä vad som borde vara elt mål, nämligen en nära nog fullständig återvinning av spillolja. Del finns därför skäl all uivärderaom de hittillsvarande åtgärderna på detta område varit tillräckliga och ta fram förslag på de ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga.

Jag hemställer därför om kammarens lillsiånd att lill jordbruksministern ställa följande fråga:

Vilka initiativ är jordbruksministern beredd all la för alt åstadkomma bättre omhändertagande och återanvändning av spillolja?

den 8 mars

1978/79:161 av Alf Lövenborg (apk) lill industriministern om åtgärder för alt undvika nedläggning av Seskarö sågverk:

Sågverket på Seskarö aren av ASSLs anläggningar i Norrbotten. Samhällets och människornas öde hänger intimt samman med denna industrianläggnings utveckling. På ön levde en gång i världen 3 000 invånare och del fanns två sågverk. Nu lever där kvar 800 människor som praktiskt taget alla är beroende av ASSI-induslrins existens och utveckling.

Men rimligtvis bör utvecklingsmöjligheterna ha förbättrats. Efler många års kamp haröborna äntligen fåll sin bro lill fastlandet. Del har underlättat för invånarna, och detsamma bör vara fallet för industrin.

Både de anställda och den lokala företagsledningen vill slå vakt om förelagel och vidta åtgärder för all trygga dess utveckling och existens.

Seskarö sågverk har en årlig produktion pä 48 000 m' men ingen vidareförädling. Vissa delar av anläggningen är omoderna och hårt nedslitna. Om del inle sker betydande investeringar i anläggningen sätts dess existens pä sikt i fara.

I samarbete med facket härden nuvarande platschefen framfört förslag till ASSLs ledning som belrakias som nödvändiga all genomföra, om kursen skall vara atl driva sågverket vidare. Jag utgår ifrån att man på industridepartementet haft tillfälle att studera de ställda förslagen, som anses avgörande om ASSI på Seskarö skall utvecklas eller avvecklas.

I en PM till ASSLs ledning daterad den 6 september 1978 framhåller
platschefen, alt det är fullt möjligt alt driva verket på tvåskift, med en viss
personalökning. Det klargörs också i detta sammanhang au för att detta skall
vara möjligt måste betydande investeringar ske. "Om man icke vill göra
investeringar är alternativet nedläggning ", heter del.

Jag bedömer liksom de anställda en nedläggning som något heli orimligt. Alternativet är alltså rejäla, framlidssyflande investeringar av den typ som redan föreslagits.

Jag vill med hänvisning till det anförda hemställa om kammarens tillstånd att till industriministern få ställa följande frågor:

1. Är regeringen informerad om den ifrågavarande statliga industrianlägg
ningens situation och om de förslag som framlagts för att trygga dess existens
och utveckling?

2. Är regeringen beredd alt vidta åtgärder för att befrämja denna
industrianläggnings utveckling?

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Anmälan av interpellationer

1978/79:162 av Sven Lindberg (s) till industriminisiern om Norriands Skogsägares Cellulosa AB:s ekonomiska situation:

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB befinner sig i en ekonomisk kris som, om inte snara åtgärder vidtas, kommer atl leda till att bolaget går i konkurs. Olika lösningar har diskuterats som länkbara föratt rädda förelagskoncernen. Envisa rykten talar om all regeringens inställning i denna fråga är atl NCB bör sälja de största och bästa fabriksenheierna, innan regeringen är beredd att lägga förslag om stödåtgärder för all rädda återstående delar av koncernen.

Bolagets ekonomiska situation har lett lill stor oro för jobben såväl bfand de anställda inom industrierna som bland berörda skogsarbetare. Samma oro finns också bland berörda skogsägare. Ryktena om regeringens inställning i denna fråga har starkt bidragit till alt fördjupa denna oro.

Oron bland de anställda har gått så långt atl skogsarbetarna nu diskuterar atl själva salsa pengar i förelaget föratt om möjligt kunna rädda jobben för framliden. NCB:s styrelse har uppmanat skogsägarna att satsa ytterligare pengar i företaget för atl stärka bolagels aktiekapital. Viljan till ytterligare ekonomiska insatser hämmas bl. a. av oklarheten om regeringens vilja alt

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Meddelande om frågor

lägga fram förslag som kan lösa förelagskrisen, så au koncernen kan bibehållas intakt. Man måste förslå enskilda personers tveksamhet för alt göra ekonomiska insatser i ett företag vars framtid ler sig tämligen hotfull.

Det måste vara etl starkt samhällsiniresse atl NCB genom rekonslruktion av förelaget kan bibehållas som en intakt koncern. Nuvarande osäkra förhållande har lett lill minskad sysselsättning och stark oro för framliden både för anställda, delägare, länsmyndigheier och kommunala myndigheter.

Inför framliden måste del vara av intresse alt värna om den produceni-kooperativa företagsformen som en motvikt till de stora bolagens eljest uppkommande monopolsituation på virkesmarknaden.

Inför en förestående strukturomvandling måste del vara angelägel all så långt möjligt kunna bibehålla nuvarande företagsenheter som en grund för fortsalta överväganden och för all kunna genomföra strukturomvandlingen i socialt acceptabla former.

Av regional- och sysselsäilningspoliliska skäl måste samhället la ansvaret för atl företagen inom NCB kommer alt drivas vidare. Atl sälja de bästa och lönsammaste företagsenheterna från koncernen skulle betyda att de stora bolagen tar hand om de bästa företagsenheterna och samhället får medverka lill all de små och mindre lönsamma företagen kommer atl drivas vidare. Del skulle vidare innebära au förvärvarna av de slörre företagsenheterna indirekt skulle lägga under sig en virkesmarknad som försvårar möjligheterna all säkra råvarubehovei för inlandslokaliserade träindustrier.

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag om kammarens tillstånd alt till industriministern få ställa följande fråga:

Avser regeringen alt vidta åtgärder och inför riksdagen framlägga förslag som kan rädda Norrlands Skogsägares Cellulosa AB som en bestående förelagskoncern?

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 8 mars

1978/79:412 av Sonja Fredgardh (c) lill kommunikationsministern om säkerhetskontrollen på Sturups fiygplats:

Av säkerhetsskäl företas på Slurups fiygplats myckel noggranna kontroller av de resande före avgången av varje plan. Viktiga hjälpmedel saknas dock. Del finns t. ex. varken kamera eller rullbana. Detta gör kontrollen arbetsam och tidskrävande, vilket drabbar såväl passagerare som den personal som utför kontrollen. Givetvis får säkerheten inte åsidosättas, men med tanke på den slora resandefrekvensen vore det rimligt all flygplaisen rusiades upp och

försågs med i lorsia hand kamera för Ibiokonlroll av bagage och rullbana för Nr 98

all transportera deiia. Under våren och sommaren kan anialei resande vänias Torsdaeen den

öka ytteriigare. 8 mars 1979

Med anledning av del anförda ber jag au ull kommunikationsministern få______

siiilla följande fråga: Meddelande om

Avser siatsrfldei au inom rimlig tid utrusta Sturups fiygplats med moderna fmeor
hjälpmedel för atl underlätta den nödvändiga siikcrhetskonirollen''

1978/79:413 av Georg Andersson (s) lill kommunikationsministern om åtgiirder föratt garantera åretrunttrafik över Kvarken:

Färjetrafiken mellan Umeå och Vasa har sedan några dagar inställts. Anledningen är att den svenska isbryiarledningen inte anser sig kunna ge isbrytarhjälp. Man kan befara att stoppet för färjeirafiken över Kvarken blir långvarigt. Detta är ur många synpunkier ytterst beklagligt. Färjeförbindelsen Umeå-Vasa utgör en viktig del av E 79-Blå vägen, som bör garanteras öppethållande hela året. Genom samarbete mellan de svenska och finska isbrytarledningarna borde della vara möjligt.

I anledning av den uppkomna situationen ber jag att lill kommunikationsministern Aniiha Bondestam få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd au medverka till åtgärder som underlättar samverkan mellan de svenska och finska isbrytarledningarna i syfte atl garantera åretrunttrafik över Kvarken'?

1978/79:414 av Lena Öhrsvik (s) lill industriministern om glasbruken i Flygsfors och Strömbergshytlan:

Orreforskoncernen har nu meddelat alt den tänker lägga ner glasbruken i Flygsfors och Strömbergshytlan. Med anledning av della vill jag fråga industriministern: Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av dessa planer?

1978/79:415 av Lena Öhrsvik (s) lill jordbruksministern om subventionerna lill broilerbranschen:

Enligt tidningsuppgifter har jordbruksministern meddelat alt subventionerna lill broilerbranschen skall slopas.

Stor oro sprider sig nu bland de anställda och i de aktuella kommunerna.

.\B Ivo Foods anläggning i Kristvallabrunn. Nybro, blir direkt nedlägg-ningshotad, och en utbyggnad vid Guldfågeln AB i Mörbylånga skjuts upp.

Så Slora och snabba förändringar när del gäller samhällets stöd måste givetvis innebära slora problem för branschen i dess helhet.

Med anledning av detta vill jag fråga jordbruksministern;

Varför avser regeringen atl slopa subventionerna lill broilerbranschen'?

Nr 98

Torsdagen den 8 mars 1979

Meddelande om frågor

1978/79:416 av Per Bergmun (s) lill försvarsministern om de ekonomiska villkoren för skyddsrumsbyggen:

De nya regler som gäller för finansiering av skyddsrum har fåll icke förutsedda effekter. Nya, förmånfigare viffkor tiilämpas på byggnadsförelag .som påbörjas efter den 30 juni 1979. Risken är nu stor att den redan svaga igångsättningen ytterligare försvagas under första halvåret i år. Företagen väntar med igångsättningen till efter halvårsskiftet. Della kan i sin lur medföra sysselsäiiningssvårigheter för byggnadsarbetarna under vintern 1980. Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga: Avser försvarsministern föreslå ändringar i civilförsvarslagen för all undanröja de ovan påtalade ölägenheterna?

1978/79:417 av Hans Alsén (s) lill socialministern om förhållandena vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala:

Personalen vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning i Uppsala har i skrivelse lill regeringen slagit larm om den enligt deras mening ohållbara situation som råder vid avdelningen.

Av skrivelsen framgår all läkemedelskontrollen på grund av bristande personella resurser inle kan fungera på ett tillfredsställande sätt.

Då förhållandena ur olika synpunkier ler sig allvarliga, ber jag alt till socialministern få rikta följande frågor:

Vilken är statsrådets uppfattning om situationen vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning?

Avser statsrådet alt vidta åtgärder för all komma till rälla med rådande problem?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 13.12.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert